tantvarning! bor det kanske en tant i oss alla?

en utställning om tanten nu och dåvisas på Örebro läns museum19 januari - 17 mars 2013

VEM är tanten?I utställningen Tantvarning söker vi efter den riktiga tanten och ställer oss frågan: Finns hon egentligen? Bilderna i utställningen kommer från Örebrokurirens bildsamling och är alla tagna åren 1965 och 1966. På fotografierna porträtteras kvinnor i olika åldrar och i olika situationer. Vi ser kvinnor med handväskor, hattar, hundar, praktiska skor och stela underkläder. De liknar helt enkelt tanter. Med en praktisk väska, en kappa utan krusiduller och bekväma skor. Typiska tanter. Men är de tanter? Tanten blir allt mer intressant och allt mer svårfångad ju mer man letar…

När vi började sammanställa utställningen märkte vi att vi ville veta mer om 1960-talet så vi kallade samman en referenspanel. Denna kom att bestå av sju kvinnor som blev vuxna under 1960-talet, alla födda mellan 1935 och 1945.

Tillsammans med dem tittade vi på fotografierna och föremålen. Dessa väckte minnen och berättelser till liv om hur det var då . Vi som arbetar på museet fick en delvis annan syn på vad det är att vara tant och en helare och mer nyanserad bild av 1960-talet. Refe-renspanelens röster och åsikter finns med i utställ-ningen genom bildtexterna i denna katalog och de påverkade även urvalet av bilder och föremål.

Efter dessa möten ifrågasatte vi än mer om tanten egentligen finns? Mer än som en schablon och en före-ställning. Bakom de klyschiga attributen hatt – hand-väska och stadiga skor – finns en spännande kvinno-historia att berätta.

1960-talet är ett intressant årtionde i ”tant-historien”. Kanske var 1960-talet den riktiga tantens sista årti-onde? 1960-talet var en expansiv period i Örebro och resten av Sverige. Inflyttningen och tillväxten var hög. Generationsskillnader gentemot äldre kvinnor var tydliga – det moderna samhället som i snabb takt växte fram stod i stark kontrast till det gamla jordbrukssam-hället och Fattigsverige. I slutet av 1960-talet föll den artiga tituleringen ”tant” bort ur språkbruket. Det moderna samhället började

samtidigt stöta bort tanten. Fler kvinnor tog sig ut i arbetslivet, kvinnoidealen förändrades och kropp och utseende skulle ha en ungdomlig och naturligare framto-ning. Denna moderna stil slog igenom ganska snabbt och den gamla kändes snabbt väldigt gammal. Tanten degraderades och tant blev som ett skällsord och stod länge för något mossigt och bakåtsträ-vande. Det var nog så att de (kanske nå-got äldre?) kvinnor som höll kvar

vid det gamla sättet att klä sig och vara blev hopplöst ute och klassades som just – tanter.

Under senare år verkar det som om tanten har tagit revansch. Tant har blivit en trend, det finns tant-bloggar och tantböcker med recept, praktiska hushålls-tips och virkmönster. I denna trend spåras en kampanj för tantens upprättelse och hon beskrivs i positiva or-dalag som representant för det praktiska och jordnära. Hon resurshushåller, säger ifrån då det behövs och tar de svagas parti. Samtidigt har tantbegreppet blivit vidare och tant kan också stå för flera olika saker.

Vi tror att tant i dag varken är fråga om ålder eller kön utan kanske mer ett sätt att vara? Ibland kan det verka som om tanten är det modernas motsats, en symbol för något vi vill förändra i grunden i det moderna samhället – en strävan efter mer trygghet, stabilitet och hållbarhet. Kanske erövrar hon också nya områden och utmanar bilden av sig själv.

vad gör tant?

Tanter kan köra bilSjälvklart kör tanten bil, då som nu, och lika skickligt som jäntor, karlar och andra. Under 1960-talet tydligen gärna en Folkvagn…

”Nu får det vara slut med gliringar om väglus, ’söndagsåkare’ och ärvda körkort när det gäller kvinnor vid ratten”. Dagens ratterska får enligt statistiken sitt körkort lika lätt som männen. Av 16ooo svenskar som varje år får körkort är hälften kvinnor. Kvinnor är statistiskt sett säkrare bilförare än männen. (ur Örebrokuriren 7 juli 1965).

Pausvila hos tvättomatenEtt typiskt tant-drag kanske är att veta att ta tillvara stunden av vila när den erbjuds och njuta av den. 1960-talets tvättomat var en välkommen nyhet.

Tvättomaten är den bästa lösningen på tvättproblemet: billigt, lättarbetat och tidsbesparande. Sonja Karlsson är en av många tvät-tomatfrälsta yrkesarbetande husmödrar. Som stamkund på Soltvät-ten har hon ytterligare fyra tvättbarer att välja på när den, som nu, är stängd. (ur Örebrokuriren 13 juli 1965)

Vänner på syjuntan En tant hade oftast något för händer, ett handarbete eller något som ändå skulle göras, medan man kunde vila fötterna en stund. Att träffas med syjuntan var ett sätt att förena nytta med nöje. I väntan på kaffetKaffe passade bra på en tantbjudning. Sjalen på den högra damens axlar var både vacker och praktisk; den skyddade kappan från fett och hårstrån från frisyren. Hatten är en riktig tanthatt, den sitter ordentligt fast på huvudet.

Handarbete i hammockenÄven en solig semesterdag kunde man utföra praktiskt hushållsarbete i hammockens skugga. Att ha ett prydligt och välskött linneskåp levde kvar i husmorsidentiteten in på 1960-talet. Här är det dåvarande landshövdingens fru Tyra Åman som passar på att laga linne på lantstället.

Tant med blombukett och korvarTre nejlikor och lite grönt skulle det vara när man gick bort. Men kvinnan på bilden har fått blomsterkvasten som belö-ning.

”Pengarna eller boxen” hette en pristävling arrangerad av slak-teriförbundet. Anja Wik i Örebro var en av de fem som vann en 260-liters frysbox full med matvaror från AB A Gustafsson i Ormesta. Hennes slogan löd. Djupfryst köttvara är färsk och fin-S är garantin. (ur Örebrokuriren 18 februari 1966)

vad gör tant?

På visitPå 1960-talet var det inte brukligt att man kramades när man hälsade på varandra, man tog i hand. Att gå in i strumplästen var otänkbart, man hade inneskor med sig i en påse när man gick bort.

På storköpetNytt för tiden var storköpen som i snabb takt växte fram i och kring städerna. De mindre specialiserade matvaruaffärerna försvann efter hand. Konsumtionsvanorna förändrades. Bland annat lanserades halvfabrikat och storpack, nu när fler kvin-nor yrkesarbetade och inte hann med att laga lika mycket mat. Kylskåpen blev större, frysboxar blev vanligare, vilket gjorde att man kunde handla färskvaror mer sällan. Tanten var (är?) en klok, skeptisk och sparsam konsument. Man köpte inte pappers- eller plastpåsar i affären, utan hade med sig shop-pingkassar.

Ett team från KF:s utredningsavdelning har gjort en kundun-dersökning på Domus stormarknad i Västerås. Bl a framkom att ovana kunder lätt förleds att handla för mycket. Man faller för specialvaror. (ur Örebrokuriren 24 februari 1966)

Äldre kvinna med virkning Ett handarbete i knät hörde till tantvanorna. Man hade för-kläde för att skydda kläderna från damm och bös när man handarbetade.

KaffekokerskaTantkunskaper behövs på alla nivåer! Utan denna dams kaffekok-ning kunde kommunalpolitiken i Hallsberg ha stannat.

Motståndarna till kommunal kaffekokning har hävdat att kommunal-tjänstemännen kan koka sitt kaffe själva eller att de liksom arbetarna kan ta med sig kaffe i termos. ”–Jag tror att vi kommer att spara in en hel del arbetstid på det här systemet med kaffekokerska. Hon ska ju även sköta om diskningen av kopparna.” (ur Örebrokuriren 11 januari 1966)

Tant på bingo Denna äldre dam fördriver tiden med att gå på bingo. Medborgar-huset där Club 700 ligger invigdes till jubileumsåret 1965 då Örebro firade 700-årsjubileum som stad.

På Club 700 har speldjävulen torsdagskvällarnas bingobesökare i sitt grepp. Kvällens topp är rövarbingon med sina fina priser. ( ur Örebro-kuriren 10 november 1965)

Tant som påtarLandshövdingeparet vistas på sitt lantställe Drevviken utanför Stock-holm. Nu är de sysselsatta med att gräva upp sten till en stengärdsgård. Fru Åman tycker om att påta i jorden och att laga linnet då de befinner sig på sommarstället.

vad jobbar tant med?

Strömming i fiskaffärenUnder 1960-talet fanns fortfarande gott om specialbutiker såsom fiskaf-färer och köttaffärer. Då liksom nu var ett typiskt kvinnoyrke att stå bakom disken.

Ulla Carlsson i fiskbutiken håller upp en ”äkta” strömming. I en kungörelse från 1948 får endast sill från Östersjön och Bottniska viken kallas ström-ming. Domen i det s.k. sillmålet mot en köpman som säljer sill som ”Vinga-strömming” kommer att bli fällande. (ur Örebrokuriren 2 april 1965).

Tanter rullar köttbullar När industrierna och befolkningen i Örebro växte behövde fler arbe-tare äta lunch…

Fru Lisa Lantz, kokerskan Astrid Nilsson och Kent Elvinsson på Järn-torgsbaren lagar mat som levereras till 500 anställda vid stora Örebro-industrier. Igår rullade de köttbullar till dagens lunch. (ur Örebrokuri-ren 9 mars 1966)

Högre matematik1960-talet var en expansiv tid i Örebro, bland annat öppnades en filial till universitetet i Uppsala, vilket skulle visa sig betydelsefullt för stadens framtida utveckling. Med tiden skulle den växa och bli Högskolan i Örebro och senare utvecklas till Örebro universitet.

Fil lic Ingrid Assarsson leder ettbetygskursen i matematik som är ett samarbete mellan skolstyrelsen i Örebro och Uppsala universitet. Elev-erna är ingenjörer, lärare och studenter. På bilden med Urban Allard och Barbro Gustafsson. (ur Örebrokuriren 3 september 1965)

Industriarbeterskor med fina frisyrer Nya och växande industrier och företag skapade många arbetstillfäl-len, även för unga kvinnor i Örebro med omnejd. Bilden visar att även på jobbet gick det att vara elegant. Kvinnor hade ytterst säl-lan långbyxor på arbetet, det var ovanligt ända in på 1970-talet på många arbetsplatser.

Margareta Stark på bilden monterar radiokomponenter. Svenska radio-aktiebolaget i Kumla nyanställer personal för storordern från civilför-svaret. Arbetet är mycket rationaliserat och det behövs ingen utbildning och lite instruktioner för att utföras. (ur Örebrokuriren 21 augusti 1965).

Hos damfrisörskanOfta gick man till frisören för att få håret tvättat och lagt, en gång i veckan var inte ovanligt. 1960-talets frisyrer krävde mycket sköt-sel. Man använde torrschampo mellan varven om det behövdes.

På arbetet med bystproteserAntalet hemmafruar sjönk stadigt under 1960-talet och allt fler kvinnor sökte sig ut i arbetslivet. Detta var en konsekvens av både jämställdhetssträ-vanden och efterfrågan på arbetskraft. Möjligheterna var större än för tidi-gare generationers kvinnor både inom yrkeslivet och på utbildningssidan. I Örebro skapades många nya arbetstillfällen under 1960-talet även inom den offentliga sektorn. Nya skolor, distriktsläkarmottagningar och sjukhus öppnade.

Landstinget erbjuder alla bröstopererade kvinnor en ny typ av bystprotes, ”True Life”, från USA. Den består av vätskefylld skumgummimassa. Vätskans innehåll är en företagshemlighet. Protesen inger en naturlig och äkta känsla. De byts ut varje år och kvinnorna uppmanas vara försiktiga med nålar och broscher. (ur Örebrokuriren 23 februari 1966)

Vårens mode hos Ateljé Laila Bilden är förmodligen tagen 1965 då det anordnades mycket festligheter kring 700-årsjubileet, bland annat modevisningar. Många kvinnor köpte en ny dräkt varje vår. Till den skulle handskar, skor, hatt och handväska matcha. Man klädde sig fin till helgen oavsett vad man skulle göra

Mannekäng med underkläder som betong Underkläderna kändes enligt uppgift som betong när man tog på dom, så styva och hårda var de. BHn hade inte byglar men fyllde sin funktion i alla fall!.

Hagenfeldts syfabrik i Örebro håller modejippo för de 200 anställda med partner eller bästis på Frimurarelogen. Professionella mannekänger visar upp årets produkter från dam-och herrmode. (ur Örebrokuriren 26 april 1965)

Revy-primadonnanFrisyrerna på 1960-talet – både tanternas och de unga flickornas - var ofta avancerade och komplicerade. Det var vanligt att man besökte frisören en gång i veckan för att få håret tvättat och lagt. Var man riktigt fin i håret hände det att man fick sitta upp och sova. Man rakade sig inte under armarna, inte ens om man bar ärmlöst, men så småningom började man raka benen.

Lena är teatersminkad för sin revyroll. Succé för Tjadden-revyn och för Lena Dahlman. (ur Örebrokuriren 29 juli 1965)

Med armarna i kors Före dagis och halvfabrikat var många kvinnors arbetsplats hemmet. En riktig tant hade förkläde då hon donade hemma, men det åkte av när det kom främmande.

Lättklädd och påklädd i rulltrappan Man gick snabbare in i vuxenlivet än idag, med arbetsliv och familjebildning. Medelåldern för förstföderskor var väsent-ligt lägre än idag. När man gick från att ha livstycke till att ha höfthållare innebar det ett stort steg från barn till vuxen. Bilden är från en modevisning i ett varuhus, där mannekäng-erna skulle skrida ner för en trappa men fick ta rulltrappan upp först.

”Kär vid 90 år”En gammal kvinna med tjocka strumpor och praktiska skor. Och för-kläde för att skydda kjolen, även om hon vid tillfället inte hushållsarbe-tade. Kläderna höll längre än nu, man vårdade dem noggrant och hade inte särskilt stor garderob. Fattigsverige låg bara en generation bort.

”Kär vid 90 år”, 79-årige Ernst Hjalmar är kär i Ester, 80. -Det var en magnetisk kraft, säger Ernst som ibland tar fram dragspelet för att spela. Ester tycker om att sjunga. (ur Örebrokuriren 13 mars 1965).

Tant med flicka vid centrifugen Tanter fick vara breda om baken och ha stabbiga ben! Vikten var inte något man pratade så mycket om på 1960-talet. Det ansågs oartigt att tacka nej till godsaker och kaffebröd.

Besök på arbetsplats ev Atlas Copco En riktig tant hade på sig hatt inomhus. Tanter på 1960-talet sågs också ofta med trekvarts-ärm. Den praktiska handväskan med det stadiga handtaget rymde det nödvändigaste och lite till.

hur ser tant ut?

var är tant?

Grön gubbe vid stora hotelletDessa kvinnor korsar Drottninggatan utanför Stora Hotellet. De är barhuvade vilket får anses lite ovanligt för tiden, då hatt fortfarande var ett vanligt plagg.

Kommunikationsdepartementet vill införa förbud mot att gå mot rött ljus med hänsyn till att den kommande högertrafikomläggningen kommer att medföra svårigheter för gångtrafikanterna vid övergångställena. Man befarar att vanan att se åt vänster istället för åt höger blir svår att bryta. (ur Örebrokuriren 14 juli 1965).

Julhandel i halkaAlla tanter hade en handväska, en praktisk sådan. I detta fall har damen på Drottninggatan en shoppingväska av en modell väldigt typisk för tiden.

I julhandeln denna snörika vinter är handlarna förtvivlade över den bedrövliga snöröjningen. Värst är fastighetsägarna och byggnadskontoret. Pensionärerna, som väntat till den 15 med att julhandla, lever farligt. Regionsjukhuset får ta emot många människor som fallit handlöst på de halkiga och gropiga trottoarerna.

I Rosta på hundpromenadOmrådet Rosta började byggas redan 1947, denna dam rastar sin hund vid Rosta centrum. 1950- och 60-talen var en mycket expansiv period i Örebros historia. Det moderna samhället krävde nya bostradsområden, med plats för flera och med högre standard. Befolkningen växte snabbt och bilismen förändrade sättet att planera staden. 1965 inleddes det så kallade miljonprogrammet – under tio år skulle en miljon bostäder byggas i Sverige. Tant med hund Denna vinterrustade tant med matchande pälskrage och mössa har tagit på sig sina bottiner och tagit med sin hund på promenad. Platsen är korsningen Hagagatan – Ringgatan med Vasatorget i fonden.

Lyckliga familjenUnder 1960-talet var tant en artighetstitel. Man kallade alla tant, särskilt yngre människor titulerade kvinnor i bekantskapskretsen som tant Andersson, eller som tant Rut, om man stod lite närmare och kände varandra bättre. I och med du-reformen i slutet av 1960-talet började bruket av titlar förändras.

Solveig Fredriksson och Åke Stenby gifte sig 1945 då de flyttade in i en sommarstuga där de bodde i fyra år samtidigt som de renoverade den, drog in el och vatten och isolerade. –Lyckliga år, säger de. (ur Örebrokuriren 9 mars, 1966)

För tio år sedan lades Örebro Kuriren

ner, en av länets morgontidningar hade

gått i graven efter hundra år i allmän-

hetens tjänst. Några år senare levde alla

reportagebilder, klipparkiv och tidningslägg en

dyster tillvaro i kartong och undanstoppade. Men inte

helt bortglömda!

Det som fanns kvar av Örebro Kurirens utgivning,

80 000 negativsidor, 50 hyllmeter klipparkiv och

tidningslägg från 1902-2005, hamnade till slut i

länsmuseets förvar och förvaltning.

Sedan våren 2012 håller länsmuseet och Örebro Stads-

arkiv för fullt på med att digitalisera bildsamlingar och

dokument som finns i arkiven och gömmorna.

Ett femtontal personer ingår i ett projekt kallat Digitalis

där Örebro Kurirens negativ skannas och registreras för

att bli sökbara och lättare användbara för länsmuseet

och allmänheten.

Bilderna kommer, så långt det är möjligt, att publiceras

på webben. Till vår hjälp har ett flertal fotografer från

Örebro Kuriren ställt sin kunskap och tid till museets

förfogande för att göra samlingen tillgänglig på bästa

möjliga sätt.