Övervakning av fåglarnas populationsutveckling

Årsrapport för 2015

Martin Green, Fredrik Haas & Åke Lindström

Innehållsförteckning

Summary 2Sammanfattning 3Inledning 3Metoder 4Resultat och Diskussion (inkl. Figurer 1–12) 9Artkommentarer 25Tack 37Tabeller 1–3. Antal inventerade rutter 1975–2015 38Tabeller 4–11. Antal observerade fåglar och däggdjur i de olika programmen 39Figur 13. Diagram med populationsindex för 187 fågelarter 52Figur 14. Diagram med populationsindex för 48 arter – nattrutterna Appendix 1. Deltagarlista Svensk Fågeltaxering vintern 2014/2015 och sommaren 2015

7277

Biologiska institutionen, Lunds universitet Lund 2016

Omslagsbild/Cover: Gröngöling Green Woodpecker Picus viridis Alla foto/photos: Åke Lindström

2

Summary Green, M., Haas, F. & Lindström, Å. 2016. Monitoring population changes of birds in Sweden. Annual report for 2015. Department of Biology, Lund University. 88 pp. We present the results of the Swedish Bird Survey, run by the Department of Biology, Lund University, as a part of the National Monitoring Programme of the Swedish Environmental Protection Agency. The results for 2015 include data from: 596 winter point count routes in 2014/2015 (40th winter), of which 285 were carried out during the Christmas/New Year count, 250 summer point count routes (41th year) and 484 Fixed routes (20th year). In the programme for covering night-active birds (6th season), 127 routes were covered at three occasions each (March, April and June). New monitoring systems for wetland birds and archipelago birds were launched in 2015. In the first of these, 157 routes were covered and in the second 196 archipelago squares of 2 x 2 km2 were surveyed.

Population trends were analyzed using TRIM and trends for 202 different species are presented. The geographical distributions of the covered routes are also presented (Fig. 1). Large mammals are counted on the Night routes and the Fixed routes since 2010 and 2011, respectively.

In the Christmas/New Year count 2014/2015, about 130,000 individuals of 132 species were counted by 231 observers. On the point count routes in summer 2015, about 93,000 birds of 207 species were counted by 152 observers. From the Fixed routes 140,000 birds of 222 species were reported by 232 persons. The Night routes yielded a little more than 11,000 birds of 44 species, counted by 117observers. Trend graphs for a large number of species are presented in Figs. 13 and 14. More graphs and indices can be found on the homepage (address below). More than 5700 mammals were counted (all surveys together), the most common being Roe Deer, Moose, Red Fox, Fallow Deer and European Hare. Almost 36,000 birds of 82 selected species were counted in different forms of wet habitats. Within the system for archipelago birds, more than 92 000 birds of 73 selected species were registered in 2015.

Over the last 10 years, the most pronounced declines are found in Ortolan Bunting, Greenfinch, Sand Martin, Coot, crossbill sp., Hazel Grouse, Pheasant, Common Redpoll (spp. flammea), Lesser Whitethroat and Yellowhammer. The strongest increases during the same period are found in Common redpoll (spp. cabaret), Ptarmigan, Chiffchaff (spp. collybita), Goldfinch, Cormorant, Kestrel, Chiffchaff (spp. abietinus), Hawfinch, Siberian Jay and Bullfinch. When analyzing trends for groups of species, based on their phylogeny and habitat preferences, the last decade has seen particularly declining numbers in ducks, grouse and sparrows, and farmland birds in general.

www.fageltaxering.lu.se

Grönfinkens dramatiska minskning i Sverige fortsätter. The dramatic decline of the Greenfinch in Sweden continues.

3

Sammanfattning Green, M., Haas, F. & Lindström, Å. 2016. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2015. Rapport, Biologiska institutionen, Lunds Universitet. 88 pp. I denna rapport redovisas populationstrender för 202 svenska fågelarter för åren 1975–2015. Fåglarna har räknats vinter, vår och sommar enligt strikt standardiserade metoder. Sommar- respektive vinterpunktrutter har räknats sedan 1975, i huvudsak i södra Sverige. Standardrutterna räknas också på sommaren (sedan 1996) men täcker hela Sverige. Nattaktiva fåglar har räknats sedan 2010. Utöver detta räknas större däggdjur både på standardrutterna (sedan 2011) och på nattrutterna. Under 2015 startade två nya program; Sjöfågeltaxeringen (drivs tillsammans med SOF-BirdLife Sverige) som riktar in sig på fåglar knutna till blöta miljöer både i inlandet och längs kusten, samt Kustfågel-övervakningen där sjöfåglar i skärgården räknas inom 200 fasta rutor om 2 x 2 km2. I båda fallen genomförs inventeringarna under häckningstid.

Vintern 2014/2015 räknades 130 000 fåglar av 132 arter på 285 rutter. Sommaren 2015 räknades 93 000 fåglar av 207 arter på 250 punktrutter och 140 000 fåglar av 222 arter på 484 standardrutter. Inom nattfågeltaxeringen, inventerades 127 rutter vid upp till tre tillfällen (mars, april och juni) under 2015. Totalt inräknades drygt 11 000 fåglar av 44 arter på nattrutterna. På standardrutternas linjer räknades 1397 däggdjur av 16 arter och på nattrutterna sågs 4353 däggdjur av 20 arter. Inom Sjöfågeltaxeringen räknades knappt 36 000 fågelindivider av 82 utvalda arter, och inom Kustfågelövervakningen bokfördes totalt drygt 92 000 fåglar av 73 utvalda arter.

Över de senaste 10 åren uppvisar följande tio arter de kraftigaste statistiskt säkerställda minskningarna på standardrutterna: ortolansparv, grönfink, backsvala, sothöna, obestämd korsnäbb, järpe, fasan, nordlig gråsiska, ärtsångare och gulsparv, vilka minskat i en takt av -14,2 % per år hos ortolansparven till -5,7 % per år hos gulsparven. De arter/raser som ökat mest är sydlig gråsiska, fjällripa, sydlig gransångare, steglits, storskarv, tornfalk, nordlig gransångare, stenknäck, lavskrika och domherre. De har ökat med från 20,3 % per år hos sydlig gråsiska till 6,0 % per år för domherre.

Ser man på trender för hela grupper av arter, baserat på systematisk tillhörighet och habitatval, har det på det senaste dryga decenniet gått allra sämst för andfåglar, hönsfåglar och sparvar, samt fåglarna i jordbrukslandskapet. INLEDNING I denna rapport presenteras populationstrender för ungefär fyra femtedelar av de i Sverige häckande fågelarterna. Räkningarna är en del i Naturvårdsverkets och Länsstyrelsernas miljöövervaknings-program och utförs bland annat för att oroväckande tendenser i fåglarnas antal skall upptäckas i tid. Under samlingsnamnet Svensk Fågeltaxering drivs numera sex olika delprogram, som alla bygger på årligen upprepade inventeringar med standardiserade metoder. Svensk Fågeltaxerings största värde ligger i de långsiktiga trenderna, som visar populationsutvecklingen för svenska fåglar under upp till fyra decennier. Trenderna ger viktig information om de svenska fåglarnas status till naturvårdare och forskare i Sverige och utomlands, samt till amatörornitologer. Data används också som underlag för den svenska rödlistan och inom internationell rapportering om miljötillståndet inom EU.

Denna årsrapport omfattar vintern 2014/2015 och sommaren 2015. Det är nu den 40:e vinter- och 41:a sommarsäsongen som redovisas sedan punkttaxeringarna startade 1975, den 20:e säsongen för standardrutterna som startade 1996 och den sjätte för nattrutterna som startade 2010. Under 2015 startade två nya program som vi hoppas ska ge mer detaljerad information om antalsvariationen hos våra kust- och våtmarksfåglar.

Sjöfågeltaxeringen drivs tillsammans med SOF-BirdLife Sverige och riktar in sig på våtmarksfåglar i alla typer av blöta miljöer, både i inlandet och längs kusten. Systemet bygger på fritt utlagda rutter där inventeraren själv bestämmer var hen ska räkna. Det finns två orsaker till att

4

Sjöfågeltaxeringen startades. SOF-Birdlife Sverige hade under en tid funderat på om de skulle fortsätta med sina riksinventeringar av enskilda arter. Vid valet av att lägga dessa i malpåse var frågan vilken form av inventeringsinsats som skulle kunna ersätta riksinventeringarna. Samtidigt hade SFT vid flera tillfällen funderat på om det inte vore dags för att starta upp ett system där man räknade fåglar under häckningstid i blöta miljöer. Detta eftersom våra generella system inte alltid täcker dessa miljöer och deras fåglar på bästa sätt. Dessa två tankar blev till en och därmed var början till Sjöfågeltaxeringen född. Viss testverksamhet genomfördes redan under 2014, men den officiella starten skedde alltså 2015. Vi gläder oss mycket åt detta mer formella samarbete med Sveriges Ornitologiska Förening

År 2015 blev också året då ett nationellt program för kustfågelövervakning äntligen sjösattes. Detta efter många år av diskussioner. Inom kustfågelövervakningen räknas sjöfåglar i skärgården inom 200 fasta, 2 x 2 km2 stora, systematiskt utplacerade rutor. Arbetet genomförs i samarbete med landets kustlänsstyrelser och med regionala ornitologiska föreningar. Hela 196 rutor räknades och utfallet blev tämligen överväldigande vad gäller antalet fåglar som observerades. Höga artsummor för hittills svårbevakade arter som, till exempel, svärta, roskarl, kustlabb och skärpiplärka indikerar att många av våra typiska skärgårdarter skall gå att följa med god precision framöver!

Utöver arttrenderna så används data från Svensk Fågeltaxering till att skapa så kallade indikatorer, som visar hur det går för biodiver-siteten i allmänhet och fåglarna i synnerhet, i olika miljöer och geografiska områden. Sedan länge ingår svenska data i tre olika gemensamma EU-indikatorer och vi beräknar motsvarande indikatorer för Sverige separat. Dessutom gör vi indikatorer för hur biodiversiteten i allmänhet och fåglarna i synnerhet påverkas av hur riksdagens olika miljömål efterföljs (www.miljomal.se). Vi presenterar indikatorer för sju av de 16 delmålen.

I årets rapport analyserar vi också hur antalet gnagare i landet påverkar några av de arter som räknas på våra rutter. Gnagardata kommer från ett annat av Naturvårdsverkets miljöövervakningsprojekt, som drivs av Birger Hörnfeldt vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå. Vi tittar också lite närmare på data från perioderna 4 och 5 av Vinterfågelräkningen.

Ett spännande samarbete som fortsatt under året är det nordiska. Under 2014 publicerade vi kombinerade populationstrender från Sverige, Norge och Finland för den skandinaviska fjällkedjan. Under 2015 kom en ytterligare en uppsats i tryck, denna gång om gemensamma populationstrender för häckande vadarfåglar i den boreala och arktiska zonen av Norden. Samarbetet bygger på, och underlättas av, att de tre länderna har likvärdiga övervakningssystem (motsvarande de svenska standardrutterna). Dessa trender torde vara de första i sitt slag i världen där nordligt häckande vadare följs under häckningstid över ett så stort område som en miljon km2!

Samarbetet med landets samtliga länsstyrelser fortgår och utvecklas. Ytterligare län har under 2015 fått sina regionala trender analyserade, samtidigt som samarbetet kring standardrutter, punkt- och nattrutter har fortsatt. Länsstyrelserna är dessutom mycket viktiga partners i den nya Kustfågelövervakningen.

Denna rapport går till alla de 585 inventerare som bidragit till Svensk Fågeltaxerings inventeringar under det senaste verksamhetsåret. Rapporten skickas även ut till många intresserade privatpersoner, forskare och myndigheter. Vi hoppas rapporten både skall ge svar och väcka frågor om hur det går för Sveriges fåglar, samt sporra till fortsatta inventeringsinsatser.

Från och med 2015 följs även skärgårdens fåglar genom systematiska fågelinventeringar. From 2015 onwards also the birds of the Swedish archipelagos are counted.

5

METODER Inventeringsmetoder Flera olika metoder används för att räkna fåglar på ett mellan åren jämförbart sätt: fritt valda punktrutter, standardrutter, nattrutter, punkt- eller linjeräkning vid våtmarker av alla slag, samt individräkningar på de skärgårdsöar som finns i fördefinierade rutor utlagda längs våra kuster. Mer detaljerade metodbeskrivningar finns på projektets hemsida. Var i Sverige fåglar räknades under 2015 framgår av Figur 1.

Fritt vald rutt med punkttaxering. Inventeraren väljer själv en rutt längs vilken 20 punkter (stopp) placeras ut på sådant avstånd från varandra att man undviker att dubbelräkna fåglar från olika punkter. Från varje punkt räknas alla hörda och sedda fåglar under fem minuter. Räkning sker en gång om året sommartid och upp till fem gånger vintertid vid ungefär samma datum och med start vid ungefär samma klockslag. Metoden har använts sedan 1975, både sommar och vinter.

Standardrutt med kombinerad punkt- och linjetaxering. Rutten är åtta kilometer lång (kvadrat om 2x2 km2). I hörnen och mitt emellan hörnen ligger punkter där fåglarna räknas under fem minuter. Mellan punkterna räknas fåglarna medan man går långsamt (linjetaxering), ungefär 30–40 minuter per km. Rutterna har fasta, förutbestämda positioner över hela landet, med 25 km lucka i både nordsydlig och västöstlig riktning. Totala antalet rutter är 716. Metoden infördes 1996 för att få jämn geografisk spridning och ett representativt stickprov av fågelfaunan i proportion till de olika naturtypernas arealer. Sedan 2011 räknas även däggdjur (de större och vilda arterna) på standardrutterna.

Nattrutter. I grunden mycket lik punktrutterna på så vis att inventeraren själv väljer var rutten ska gå. Rutten är dock styrd genom att det endast kan finnas en sådan per 25x25 km2 yta i landet (motsvarande de gamla topografiska kartbladen) och den skall vara konstant mellan åren även om inventeraren byts ut. Rutten ska gå längs allmänt tillgängliga vägar som är farbara året runt. Längs rutten placerar inventeraren ut 20 punkter med minst två km avstånd mellan punkterna. Från varje punkt räknas hörda och sedda fåglar under fem minuter vid tre tillfällen per år (mars, april och juni). Metoden infördes 2010 men testades i Uppsala län under åren 2008–2009. Även på nattrutterna räknas däggdjur, både under de fem minuterna på punkterna samt under transportsträckorna mellan punkter.

Sjöfågeltaxeringen. Bygger i grunden på samma upplägg som punktrutterna ovan och inventeraren väljer själv var hen ska räkna. Punkterna ska dock ligga invid blöta miljöer av något slag (sjö, mindre våtmark, kust, vattendrag etc.). Antalet punkter per rutt kan variera mellan en enda och upp till 20. Räkningstiden per punkt är inte fast utan det hela bygger på att man räknar alla individer av aktuella arter som finns inom synhåll tills man är färdig. Inventeraren kan också välja att göra en linjetaxering där man går en förutbestämt runda i anslutning till våta miljöer och räknar alla individer man hör och ser av aktuella arter. Inventeringen genomförs under maj månad och varje rutt inventeras vid ett tillfälle per år. Systemet startades 2015 och arbetet sker i samarbete med SOF-Birdlife Sverige samt de regionala ornitologiska föreningarna. Sjöfågeltaxeringen är också tänkt som en enklare inventering som kan passa de flesta fågelintresserade, även de som inte har vana av tidigare inventeringar.

Kustfågelövervakningen. I detta program inventeras 200 systematiskt utplacerade, 2x2 km2 stora, rutor i skärgårdsmiljö, vid ett tillfälle årligen under försommaren. Rutorna är fasta och har fördelats länsvis i direkt proportion till hur många öar som finns i respektive läns kustområde. Inventeringen genomförs i huvudsak från båt. Inom rutan besöks samtliga öar. Inventeraren färdas runt dessa inom 50 m avstånd från strandlinjen. Landstigning av öar är frivilligt. Av de arter som ingår i programmet bokförs samtliga fågelindivider som observeras inom rutan. I Västra Götalands län och vid inventeringarna av Karlsöarna (Gtl) används en något annorlunda metodik. Kustfågelövervakningen sker i nära samarbete med Länsstyrelserna i kustlänen samt i flera fall också med de regionala ornitologiska föreningarna i resp. område.

6

7

Beräkning av index Eftersom vi inte kan räkna alla fåglar måste vi förlita oss på stickprov, vars värden vi förväntar oss ska vara proportionella mot det sanna antalet fåglar. Resultaten från stickproven bearbetas sedan statistiskt och presenteras i form av index. Det är viktigt att tänka på att index inte ger sanningen, de speglar bara sanningen mer eller mindre bra. Hur väl de speglar sanningen beror i sin tur på hur väl materialet motsvarar de antaganden som alla indexberäkningar bygger på. Bland annat är stickprovets storlek viktigt: ju fler rutter och ju fler fåglar, desto bättre index. Vi använder en indexeringsmetod som kallas TRIM (TRends & Indices for Monitoring data).

Med TRIM beräknas för varje art och delprogram (vinter- respektive sommarpunktrutterna, standardrutterna samt nattrutterna så här långt) ett index per år, samt en (log)linjär trend. I trendanalysen beräknas den genomsnittliga förändringen över studieperioden, i % per år. För vissa arter, till exempel rosenfinken, med en kraftig uppgång följd av en kraftig nedgång blir en linjär trend relativt intetsägande, men metoden passar väl för arter med riktningsmässigt stabila trender.

Rent statistiskt är TRIM en typ av loglinjär analys som bygger på ”maximum-likelihood-metoden” med antagandet att fågelantalen är Poisson-fördelade. Modellen kan ta hänsyn till de problem som ofta finns i inventeringsdata, nämligen att fåglarna ibland uppträder i kolonier eller stora flockar, att rutter inte räknas varje år, samt att ett års data inte är helt oberoende av föregående år (”serial correlation” - många fåglar blir äldre än ett år och finns alltså med två år i rad). När ett nytt år läggs till förändras tidigare års TRIM-index, normalt dock i mycket marginell omfattning. För mer detaljer om TRIM-index hänvisas till manualen som kan hämtas på www.ebcc.info.

Trenddata och årliga index beräknat med TRIM återfinns i Figur 13 och 14. Index i siffror finns i Excel-filer på hemsidan. För de tre längre inven-teringsprogrammen har vi använt 1998 som basår (index = 1). Anledning till är att det detta år gjordes 166 standardrutter och vi menar att från och med detta år täcks Sverige väl av standardrutterna. Vi har ritat kurvorna för vinterpunktrutterna, sommar-punktrutterna och standardrutterna i samma figur. En direkt jämförelse mellan de tre kurvorna ger en sammanhållen bild av hur det går för en art.

Så här läser du trendfigurerna, med blåmesen som exempel. Antalet fåglar (och därmed index) inom varje program har för 1998 satts till 1. En linje binder ihop indexvärdena för de olika åren. Den blå linjen är för vinterpunktrutterna, den röda för sommarpunktrutterna och den svarta för standardrutterna. Kurvorna sammanfaller i basåret 1998. I blåmesens fall betyder vinterindexen på ungefär 0,5 för 1975 att det fanns ungefär hälften så många individer som basåret. Populationen 1975 var alltså bara hälften så stor som år 1998. Basårets värde kan av ren slump ha varit ovanligt högt eller lågt och därför skall man inte lägga för stor vikt vid

Figur 1. (motstående sida) Antal och fördelning av inventerade rutter inom Svensk Fågeltaxering under vintern 2014/2015 och vår/sommar 2015. Inventeringarna summeras per 25 x 25 km2. För standardrutterna och nattfågelrutterna finns bara en rutt per ruta och de vita symbolerna visar vilka rutter som gjorts. På kartan ned till höger visas vilka 2 x 2 km2 stora rutor i skärgårdsmiljö som inventerats inom Kustfågelövervakningen. The number and distribution of surveys carried out within the Swedish Bird Survey in the winter of 2014/2015 and spring/summer of 2015. The routes are summarized per 25 x 25 km2. For the Fixed routes (upper right) and night routes (lower left) there is only one route per square.”Sjöfågeltaxeringen” is a new scheme since 2015 surveying inland and coastal wetlands. “Kustrutor” is another new scheme, consisting of 200 squares aimed at marine species in the Swedish archipelago.

Blåmes, Parus caeruleus(3248, 2.2, ***; 892, 1, ***; 890, 3.7, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

8

huruvida värden före och efter basåret ligger över eller under 1. Det viktiga är vilka trender över tid som finns i kurvan. Med TRIM gör vi en (log)linjär analys, där man beräknar den mest passande (log)linjära trenden (konstant procentuell förändring per år).

I den undre rubrikraden ges trendstatistiken för de tre olika programmen, i ordningen vinterpunktrutter, sommarpunktrutter och standardrutter. Det är tre uppgifter för vartdera programmet, separerade med semikolon. Det första talet (”3248” för blåmesen) visar det genomsnittliga antalet fåglar observerade per år på Vinterfågelräkningen. Det andra talet (2,2) är den genomsnittliga årliga procentuella förändringen i populationsstorlek. Blåmesen har alltså i genomsnitt ökat med 2,2 % per vinter över hela perioden. Det tredje värdet visar trendens statistiska säkerhet. NS (”not significant”) betyder att ingen säker trend finns, medan stjärnor *, ** eller *** visar att förändringen är statistiskt säkerställd, motsvarande p<0,05, p<0,01 och p<0,001. Ju fler stjärnor desto säkrare är trenden. Efter semikolon följer motsvarande data för sommarpunktrutterna, där det alltså setts i genomsnitt 892 blåmesar om året mellan 1975 och 2015, med en genonsnittlig ökning om 1,0 % per år, även här med hög statistisk signifikans (***). För standardrutterna, de tre sista värdena inom parentesen, gäller att i genomsnitt 890 fåglar setts per år 1998–2015 och arten har ökat med 3,7 % per år. Notera alltså att de tre trenderna berör olika delprojekt och olika tidsperioder!

Enskilda års värden ska alltid tolkas med försiktighet. Speciellt för arter som ses i lägre antal och på få rutter kan såväl väder som rena tillfälligheter ha stor inverkan på vad som noteras under ett enskilt år. Fågelindikatorer Svensk fågeltaxerings siffror används både inom och utom Sverige för att beskriva hur det går för grupper av fågelarter, beroende på i vilken biotop de påträffas. Tre av dessa är ”Vanliga jordbruksfåglar” (”Common farmland birds”), ”Vanliga skogsfåglar” (”Common woodland birds”) samt ”Övriga vanliga fåglar” (”All other common birds”). Av de arter som valts ut i Europa, finns det i Sverige data för 14, 21 resp. 45 arter (Fig. 10). Först beräknas ett TRIM-index för varje art och år. Därefter beräknas ett medelindex per år för alla arter. Medelindex är i detta fall det geometriska medelvärdet, vilket gör att en dubblering av en art vägs upp av en halvering för en annan art.

Data från Svensk Fågeltaxerings standardrutter används även som indikatorer på den biologiska mångfaldens utveckling i Sverige, i förhållande till de nationella miljömålen. Efter samma princip som ovan vägs populationsutvecklingen samman hos utvalda fågelarter, vars ekologi har god koppling till de olika miljömålen. Dessa är: Ett rikt odlingslandskap, Levande skogar, Storslagen fjällmiljö, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker och Ett rikt växt- och djurliv (Fig. 11). I indikatorn för Ett rikt växt- och djurliv ingår samtliga arter som valts ut för övriga indikatorer, kompletterat med ytterligare några från andra miljöer.

Det finns även en indikator för målet Begränsad klimatpåverkan (Fig. 12). Denna beräknas på ett annat sätt än övriga, men baseras likt de andra på data från standardrutterna. Samtliga arter som noterats längs rutterna ingår, förutom ett tiotal observationer av förbiflyttande arktiska fåglar. Analyserna bygger på att varje fågelart först klassas efter hur varmt det är inom dess europeiska utbredningsområde under april–augusti. För till exempel lappmesen, järnsparven och steglitsen är denna medeltemperatur +6,9, +12,8 respektive +15,3°C. Därefter kan man för varje fågelinventering beräkna ”medeltemperaturen” för de individer som påträffats. Vi kallar denna ”medeltemperatur” för CTI (”Community Temperature Index”). Sedan kan man följa hur CTI förändras över tiden. Förändringarna visar på förändringar i fågelsamhällets sammansättning, både vad gäller individantal och artsammansättning. Om CTI på en plats har ökat med åren har det blivit jämförelsevis fler fåglar av ”varma” arter, ofta på bekostnad av antalet individer av ”kalla” arter och vice versa. Förändringen i CTI speglar därmed om fågelfaunan successivt blir ”varmare” eller ”kallare”.

Indikatorerna för de sju miljömålen presenteras, både på nationell och på regional nivå, på miljömålsportalen (www.miljomal.se) där det också finns fördjupande texter att läsa.

9

RESULTAT och DISKUSSION Utfört arbete 2015 Deltagare Huvuddelen av inventeringarna har utförts av ideellt arbetande ornitologer. Detta gäller de flesta av punkt-, natt- och sjöfågelrutterna. Vad gäller standardrutterna så arvoderas ett tjugotal personer centralt av projektet för att inventera standardrutter i främst de norra delarna av Sverige. Vilka dessa personer är varierar mellan åren. Dessutom har genom länsstyrelsernas försorg olika typer av ersättning utgått till många standardruttsinventerare, vilket är mycket uppskattat. För nattrutterna betalar projektet ut bilersättning för körda sträckor. Länsstyrelserna i Uppsala, Västmanlands och Dalarnas län betalar ut ersättningar till de som inventerar nattrutter i de länen, något som bidragit till den goda täckningen i dessa län. Inom Kustfågelövervakningen betalas ersättning ut per ruta genom anslag från Naturvårdsverket, antingen via deltagande länsstyrelser eller via projektet centralt.

Totalt deltog 585 personer under året, knappt hundra fler än året före, vilket mest förklaras av att nya deltagare kom till via de två projekten Sjöfågeltaxeringen och Kustfågelövervakningen. I slutet av rapporten listas samtliga årets deltagare. Där framgår också i vilka av de olika delprogrammen som var och en har deltagit i, samt i vilken omfattning hen har deltagit i dessa (Appendix 1). Fria punktrutter Totalt gjordes 285 vinterpunktrutter under huvudperioden runt jul och nyår (period 3, Tabell 1). Runt 80 rutter gjordes alla fem vinterperioderna. Totalt rapporterade 231 olika personer vinterfågel-räkningar. Under period 3 räknades 2014/2015 totalt 129 791 individer av 132 arter (Tabell 4). Motsvarande siffror för 2013/2014 var 170 273 individer av 136 arter. Perioderna 1, 2, 4 respektive 5 sågs 65 261, 39 915, 28 599 respektive 40 778 individer.

Totalt gjordes 250 fria sommarpunktrutter av 152 olika personer (Tabell 2). Rapporterna för 2015 omfattade 93 457 fågelindivider av 207 arter (Tabell 5). Motsvarande siffror för 2014 var 97 138 fågelindivider av 212 arter. TRIM-index för ett större antal arter redovisas i Figur 9. Ägretthäger blev ny art för sommarpunktrutterna under 2015. Standardrutterna Totalt inventerades 484 standardrutter under 2015, vilket är något färre än året före, men på den nivå runt 500 om året som vi hållit sedan 2007 (Fig. 1, Tabell 3). Samtidigt tillkom sex sena protokoll för 2014 och höjde det årets siffra till 511. Sammanlagt deltog 232 olika personer under 2015. Elva rutter har inventerats alla 20 åren och åtta rutter under 19 år. De rutter som inventerats minst antal gånger är inventerade tre gånger (sex rutter). Sveriges 716 standardrutter har nu inventerats i genomsnitt 10,3 gånger per rutt.

På de 484 inventerade standardrutterna sågs 140 486 fåglar av 222 arter längs linjerna och 44 442 av 200 arter vid punkterna. Sammanlagt sågs 225 arter. En detaljerad lista över antalet fåglar av olika arter sedda längs linjerna finns i Tabell 6. Nya arter blev stormfågel som sågs på rutten 08A2H och

Sammanlagt sågs 296 stenskvättor på standardrutterna 2015, bland annat dessa två på en rutt i fjällen. In total 296 Wheatears were observed on the Fixed routes in 2015, among them these two.

10

svarthalsad dopping som sågs på 03C2H. Totalt har nu 259 fågelarter setts på standardrutterna. TRIM-index för standardrutterna finns kombinerade med punktrutternas trender i Figur 13.

På standardrutterna sågs minst ett däggdjur på 281 av de 484 rutterna (58 %). Totalt sågs 1397 djur av 16 arter på linjerna. På fem år har sammanlagt 23 däggdjursarter setts. Talrikaste arterna var rådjur, fälthare, dovhjort och älg (Fig. 2, Tabell 7). Det sågs även 2 fjällrävar och 2 knubbsälar.

Nattrutterna Inom nattfågeltaxeringen inventerades 127 olika rutter av 117 olika personer (Fig. 1). Av dessa täcktes 112 rutter (88 %) vid alla tre tillfällen (mars, april, juni) och 124 rutter (98 %) inventerades vid minst två tillfällen. Totalt sett genomfördes 363 inventeringar, varav 123 rutter under period 1 (mars), 120 rutter under period 2 (april) och 120 rutter under period 3 (juni).

I Tabell 8 summeras antalet inräknade individer av samtliga av de 44 arter som nattrutterna fokuserar på. Siffrorna bygger på det maximala antalet individer per art som noterats på varje punkt, vilka sedan har summerats till det maximala antalet individer per rutt och år. På de 127 rutterna registrerades 11 314 individer av 44 arter. På nattrutterna noterades även 4353 däggdjur av 20 arter. Däggdjur registreras både under de fem minuterna på punkterna och under transportsträckorna mellan punkter. Vi närmare undersökning under 2015 fann vi att samma djur nästan aldrig noteras både på punkter och transportsträckor. Därför har vi från i år slagit ihop däggdjursantalen från punkter och transportsträckor till en summa per art (Tabell 9). Vi har också beräknat trender baserat på de sammanlagda resultaten från punkter och transportsträckor. Trender för både fåglar och däggdjur som noterats på nattrutterna återfinns i Figur 14.

Figur 2. Det genomsnittliga antalet individer av tre däggdjursarter sedda på standardrutterna 2011–2015. The average number of individuals of three mammal species registered on the Fixed routes in 2011–2015. The species are (from left to right): Mountain Hare, Red Fox and Moose.

11

Sjöfågeltaxeringen SOF-Birdlife och dess regionalföreningar är ansvariga för den rent praktiska delen av inventeringen medan SFT ansvarar för sammanställning, analys och avrapportering av data. Som alltid i sådana här sammanhang blev det lite skillnader över landet i hur mycket man satsade på det nya systemet under 2015. I några landskap (Södermanland, Östergötland och Västergötland) gjordes stora satsningar på att komma igång både regionalt och lokalt. I Skåne gick en hel del av sig självt. Sammantaget blev 157 rutter inventerade av 83 personer under 2015, spridda från Ystad i söder upp till Luleå i norr, med flest rutter gjorda i ovan nämnda landskap. Totalt inräknades 35 719 individer av 82 arter, dessa redovisas i Tabell 10. Vi bedömer premiäråret som mycket lyckat och ser stora framtidsmöjligheter för detta nya system. Kustfågelövervakningen Under 2015 inventerades 196 av de 200 fasta rutor som ingår i den nationella övervakningen av häckande kustfåglar. Inventeringsarbetet utfördes av 55 inventerare och ett antal båtförare, som totalt noterade 92 393 fåglar av 72 arter (Tabell 11). Ejder blev den mest sedda arten, följd av skrattmås och storskarv. Höga artsummor för många hittills svårbevakade arter noterades, till exempel snatterand (103 individer), skedand (205), svärta (1467), roskarl (200), kustlabb (102), kentsk tärna (52) och skärpiplärka (280). Dessa och många fler artsummor ger gott hopp om att även dessa arters populationstrender skall gå att följa med god precision framöver. Datarevision Databasen för Svensk Fågeltaxering ökar varje år med nya data, men även gamla data ses regelbundet över. Bland annat försöker vi för standardrutterna plocka bort dunungar och boungar för en del arter, främst hönsfåglar och simfåglar. Dessa skall på standardrutterna inte inkluderas. Om Du rapporterat in dunungar eller boungar från en standardrutt, men inte indikerat detta i ditt protokoll, vänligen skriv en rad och låt oss veta. Följande gäller:

Dunungar skall inte räknas. De flesta sådana fall rör borymmande arter såsom änder, gäss, svanar, doppingar, vadare och hönsfåglar. Här kan det givetvis bli gränsfall, men i regel går det att avgöra om ungarna fortfarande kan betecknas som dunungar eller om de ruggat till fjäderdräkt. I protokollet för du in antalet fåglar som inte var dunungar, men kan gärna kommentera att det dessutom fanns ”x” stycken dunungar.

När det gäller bostannande arter (såsom rovfåglar, hackspettar, tättingar) är problemet ovanligare eftersom man i praktiken inte kan eller hinner med att separera nyligen flygga ungfåglar från gamla fåglar. Räkna då alla individer du ser och som du kan bestämma till art. Ungar som påträffas i bon skall dock inte räknas. Undantag är om man hittar ett aktivt bo utan att observera någon förälder; då räknar man boet som en (1) individ av arten (om arttillhörighet säkert kan bestämmas). Det finns naturligtvis gränsfall även här, t.ex. ännu oflygga ungar som just hoppat ur boet. Använd samma princip då: räkna inte ungarna om föräldrarna räknas. Helst skall inte dunungar rapporteras på punktrutterna heller, men det är OK så länge man alltid gör det. På nattrutterna ska antalet kullar och ungar av ugglor räknas och rapporteras separat från antalet gamla fåglar.

12

Fågelåret 2015 jämfört med 2014 Vintern 2014/2015

Vintern 2014/2015 var en mild vinter. Vädret sammanfattas på SMHIs hemsida på följande sätt: ”Medeltemperaturen under vintermånaderna, december till februari, blev flera grader högre än normalt i hela landet. Allra varmast jämfört med normalt blev det längs norra Norrlandskusten med ca 5 graders överskott. Alla tre vintermånaderna blev varmare än normalt men allra varmast blev februari, speciellt i Norrland”. En sådan varm vinter brukar normalt innebära att index för en majoritet av arterna stiger. Effekten detta år blev dock måttlig eftersom även vintern före (2013/2014) var mild. För de 84 arter där årliga index beräknats för period 3 (jul/nyår) så ökade index för 43 arter (51 %) jämfört med 2013/2014 och för 41 arter (49 %) sjönk index (alla årsindex finns i en Excel-fil på hemsidan). De arter som uppträdde speciellt talrikt denna vinter (jämfört med de senaste tio åren) var salskrake, knölsvan, sångsvan, ormvråk, fjällvråk, röd glada, havsörn, tamduva, tretåig hackspett, stjärtmes, nötväcka, rödhake och stare. Ovanligt låga index för senare tid återfanns hos alfågel, sädgås, sparvhök, järpe, ringduva, kråka, talltita, gulsparv och grönfink (Fig. 13).

Sommaren 2015 Våren 2015 började med en ganska varm mars och en mer normal april. Men maj var kall och extremt regnig. Som kuriosa kan nämnas att den högsta temperaturen i maj i Sverige var lägre än den högsta temperaturen i april! På det kom en kall och ostadig juni, där riktiga sommartemperaturer anlände till Sverige först i slutet av månaden. Stockholm hade den tredje kallaste midsommaraftonen på 150 år. Hela den huvudsakliga fågelinventeringssäsongen för var med andra ord generellt kall och regnig (källa: SMHIs hemsida).

För de 150 arter/raser för vilka index beräknats för de fria punktrutterna var det 78 (52 %) som ökade sitt index och 72 (48 %) som minskade sitt index från 2014 till 2015 (alla årsindex finns i en

Excel-fil på hemsidan). För standardrutternas 203 arter/raser ökade 112 (55 %) och minskade 91 (45 %) från året före (alla årsindex finns i en Excel-fil på hemsidan).

Sett i ett tioårsperspektiv och över båda sommarprogrammen (punkt- och standardrutter) hade häger, knölsvan, sångsvan, röd glada, gärdsmyg, sydlig gransångare, stenknäck, steglits och sydlig gråsiska ett ovanligt bra år. Ett riktig dåligt år hade däremot smålom, ejder, sånglärka, buskskvätta, ärtsångare, sydlig lövsångare, sv-v flugsnappare, grönfink, gulsparv och ortolansparv (Fig. 13).

Uggleåret 2015 bjöd på lite blandad kompott. Någon jättetopp blev det inte även om index faktiskt steg för fem av nio ugglearter mellan 2014 och 2015 (Fig. 14). För några av de på nattrutterna mer talrika barrskogs-ugglorna (pärl-, slag- och lappuggla) sjönk dock index från året innan. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det blev en ny gnagar- och uggletopp 2014–2015, men att denna inte blev lika markant som toppen kring 2011. Hos övriga arter som följs genom nattrutterna så ökade 18 (55 %) och minskade 15 (45 %) från föregående år (Fig.14). Rent allmänt var det svårt att se några tydliga mönster i vilka arter som hade en positiv eller negativ förändring mellan åren, men om något var det även detta år en tendens till att tropikflyttande arter dominerade bland de som hade ett lite sämre år.

Hos däggdjuren uppvisade flera av de mer talrika arterna sitt bästa år hittills sedan 2010. Fälthare, skogshare, rådjur och dovhjort bjöd alla på nya rekordindex (Fig. 14, alla årsindex finns i en Excel-fil på hemsidan).

Både häger och gärdsmyg hade ett bra år 2015, troligen en effekt av en mild vinter. Both Grey Heron and Wren had a good year in 2015, probably an effect of a very mild winter.

13

Trender det senaste decenniet De trender som redovisas i Figur 13 inkluderar alla tillgängliga år för standard- och punktrutterna. Nu är serierna så långa att en del av data kan räknas som historiska. Detta är bra nog, men intressantast är ändå ”vad som händer nu”. Vi har därför, likt föregående år, valt att specifikt analysera de senaste 10 åren, alltså perioden 2006–2015 och vi koncentrerar oss på standardrutterna. Notera då att detta är en kortare period än de arton år som analyserats ovan och både övergripande mönster och artspecifika trender kommer att skilja sig åt från de längre trenderna. Vi presenterar här bara en kort sammanfattning av resultaten (Fig. 3) men berör flera av trenderna även i arttexterna. En excel-fil med samtliga trender lägger vi på hemsidan.

Vi kan beräkna 10-årstrender för 203 arter/raser (raserna är: sydliga och nordliga gulärlor, lövsångare, gransångare respektive gråsiskor). För 38 arter (19 %) är trenden signifikant positiv, dvs. arten ökar ”säkert” i antal. Trenden är positiv för ytterligare 51 arter (25 %), men inte statistiskt säkerställd. För 60 arter (29 %) är trenden negativ, men inte statistiskt säkerställd. Trenden är signifikant negativ för 54 arter (27 %), vilket betyder att de med största sannolikhet minskar i antal. Det är alltså fler arter som säkert minskar (27 %) än vad som säkert ökar (19 %). De övriga 111 arterna kan statistiskt sett kallas ”stabila” (54 %). Den genomsnittliga trenden för alla 203 arter/raser är en minskning med 0,14 % per år. Denna genomsnittliga trend är en marginell förbättring mot värdet för 2005–2014.

Totalt 53 arter/raser har trender med den största statistiska säkerheten (p<0,001, ***). Denna nivå av statistisk säkerhet sammanfaller oftast med att det är arter som ses (eller setts) i relativt stora antal. Av dessa arter är det ortolansparv, grönfink, backsvala, sothöna, obestämd korsnäbb, järpe, fasan, nordlig gråsiska, ärtsångare och gulsparv som minskat kraftigast, från -14,2 % per år hos ortolansparven till -5,7 % per år hos gulsparven. De arter/raser som ökat mest är sydlig gråsiska, fjällripa, sydlig gransångare, steglits, storskarv, tornfalk, nordlig gransångare, stenknäck, lavskrika och domherre. De har ökat med från 20,3 % per år hos sydlig gråsiska till 6,0 % per år för domherre.

Några analyser från vinterns period fyra och fem Drygt ett sjuttiotal av våra vinterfågelinventerare gör speciellt imponerande insatser genom att inventera sina vinterpunktrutter alla fem vinterperioderna. Övriga vinterräknare fokuserar på period 3 vid jul och nyår. Den senare gruppen har vi under senare år uppmuntrat att inventera även under period fem (mars). Kanske känner man att man vill göra lite mer än inventeringen under jul-

Figur 3. Fördelningen av trender hos 203 svenska fågelarter/raser under perioden 2006–2015, baserat på standardrutterna. De mörka färgerna (blå och röd) visar statistiskt säkerställda trender (ökningar respektive minskningar) och de ljusare färgerna visar de icke säkerställda trenderna. De sistnämnda kan även betecknas ”stabila”. The proportion of population trend classes among 203 Swedish breeding bird species/subspecies in 2006–2015, based on the Fixed Routes. The dark colours (blue and red) indicate statistically significant trends (increases and declines, respectively). The pale colours represent non-significant trends. The latter can be referred to as “stable”.

19%

25%

29%

27%

Trender det senaste decenniet

ÖKNING

Ökning

Minskning

MINSKNING

14

nyårsperioden, men samtidigt kanske inte mäktar med alla fem omgångarna. Vi upprepar denna uppmuntran här och nu. Vi ser hemskt gärna att fler punktrutter inventeras i mars månad och det är helt i sin ordning att man enbart inventerar sin rutt under midvintern (jul–nyår) och i mars. Har man ork och möjlighet så vill vi dock givetvis uppmana till inventering av samtliga fem perioder. Alla inventeringar bidrar nämligen med intressant information som vi tänker försöka använda mer framöver. Här nedan följer några små analyser av observationerna gjorda perioderna fyra och fem (24 januari–13 februari samt 1–21 mars).

Inventeringarna i mars månad kan ses som en kombination av sen vinter och tidig vår. På vilken sida om denna gräns man hamnar skiljer sig givetvis mellan åren och beroende på var i landet det handlar om. Detta innebär att de kan ses som en mycket tidig inventering av häckande stannfåglar. Inom denna grupp arter, såsom hackspettar och mesar kan det vara full fart på ropande, trummande och sång i mars och vi har nog alla lite till mans gissat (eller konstaterat) att aktiviteten är betydligt högre vid den tiden på året än senare under försommaren när sommarpunktrutter och standardrutter inventeras. Argumentet ”stannfåglar bör inventeras tidigt på våren när aktiviteten är som högst” hörs ganska ofta och är givetvis helt korrekt om det är uppgifter om absoluta tätheter och det verkliga antalet förekommande par som man vill få fram. Om syftet däremot är att kunna följa populations-förändringar, såsom i Svensk Fågeltaxerings fall, spelar detta mindre eller ingen roll alls. I de fallen är det viktigaste att man gör precis likadant år efter år efter år. Sen spelar det ingen roll om man råkar få med 100 eller 10 % av de fåglar som faktiskt förekommer i området. Men oavsett syftet kan det ändå vara intressant att titta närmare på vad inventeringsperioden betyder för antalet inräknade fågelindivider för arter som vi med stor säkerhet vet finns kvar i ett område året runt.

I Figur 4 visar vi medelantalet inräknade fågelindivider per inventerad punktrutt under vinterinventeringarnas period tre, fyra och fem, samt för sommarpunktrutterna för några stannfåglar. Sommarrutterna inventeras utspritt från slutet av april till slutet av juni med huvuddelen av rutterna gjorda under senare delen av maj och första delen av juni månad. För gröngöling och spillkråka är de bokförda antalen klart högst under vinterns period fem, medan de är lägre under vinterinven-teringarnas period tre och fyra jämfört med försommaren (Fig. 4). Mönstret är detsamma för större och mindre hackspett (ej visat i figur). För hackspettarna varierar de bokförda antalen per rutt i mars

Figur 4. Antal inräknade individer per inventerad punktrutt av gröngöling, spillkråka, talgoxe och blåmes under vinterns perioder 3-5 (3: 19 dec-8 jan, 4: 24 jan-13 feb samt 5: 1-21 mars) och under försommaren. The average number of individuals of four resident species (gröngöling = Green Woodpecker, spillkråka = Black Woodpecker, talgoxe = Great Tit, blåmes = Blue Tit) counted per winter point count route in the different count periods (vinter 3: 19 Dec–8 Jan, vinter 4: 24 Jan–13 Feb and vinter 5: 1–21 March) and per summer point count route (“försommaren”).

0

0.5

1

1.5

2

Vinter 3 Vinter 4 Vinter 5 Sommar

GröngölingSpillkråka

0

5

10

15

20

25

30

Vinter 3 Vinter 4 Vinter 5 Sommar

TalgoxeBlåmes

15

månad från att vara 25 % (mindre hackspett) till 83 % (gröngöling) högre än de som inräknas under försommaren. Vi gissar att detta beror på att spettarna trummar och ropar i högre utsträckning i mars jämfört med under tidigare vinterperioder och försommar. Ju högre lätesaktivitet, desto lättare att observera de individer som faktiskt finns i anslutning till punkterna.

För de två talrikaste mesarna talgoxe och blåmes är antalen per punkt på vintern klart högre än under sommaren, oavsett vilken vinterperiod vi jämför med. Gissningsvis finns här en viss (stor?) effekt av vintermatningar och de här arternas vana att koncentreras i större antal nära människors boningar under vintern. De allra högsta antalen inräknas dock i mars månad, vilket rimligen till en stor del förklaras av ökad sångaktivitet. De bokförda antalen i mars är för dessa arter nära tre gånger så höga som i sommarinventeringarna. Liknande mönster finns även för övriga mesarter som täcks väl i punktruttsmaterialet. För övriga mesar handlar det om mellan dubbelt så många (svartmes) och upp till drygt fem gånger så många (talltita och entita) individer per rutt på vintern som under sommaren. Inventeringar i mars månad ger alltså betydligt fler individer per rutt av i alla fall de här stannfåglarna, än vad inventeringar under försommaren gör. Notera att sett till enbart hur många fåglar som faktiskt finns borde antalen av stannfåglar generellt minska under vintern och fram till försommaren, i takt med den dödlighet som givetvis förekommer.

En liten brasklapp måste vi dock slänga in här. Vi har analyserat alla punktrutter och man skulle kunna tänka sig att vinter- och sommarpunktrutter görs i något olika miljöer (med olika faktiska tätheter av de analyserade arterna), vilket kan påverka de faktiska antalen som räknas. Detta får anstå till mer detaljerade analyser framöver.

Är detta då något som vi kan ha nytta av när det gäller att bedöma hur det går för fåglarna? Ja, kanske i en del fall. En av instruktionerna till alla våra inventeringar är att datum skall skilja så lite som möjligt mellan åren. Det förutsätter (indirekt) att sångperioder och häckningsstart är desamma över längre tid. Men vad händer om aktivitetsperioderna förändras? Då kan man faktiskt få resultat i ena eller andra riktningen som inte har med förändrade fågelantal att göra, utan är en följd av förändrade tidsmönster i aktivitet. I en värld där klimat och andra omvärldsbetingelser nu förändras kan det för vissa arter eller grupper av fåglar därför vara värt att genomföra inventeringar under flera olika perioder av året.

Den uppmärksamme har kanske noterat att det finns fall där trenderna för vinter- (period 3) och försommarinventeringar ger olika resultat. Gröngölingen är en sådan art. För denna säger vinterrutternas period 3 att ingen som helst förändring av beståndets storlek har skett under perioden 1975/1976–2014/2015. Samtidigt anger sommarpunktrutterna en signifikant minskning på totalt över 60 % (-2,4 % per år) för samma period. Standardrutterna visar inte på någon säker förändring under den kortare perioden 1998–2015 (Fig. 5).

Vi kan i ett första skede bortse från standardrutterna då de täcker en kortare tidsperiod och dessutom har en annan geografisk täckning av landet. Men eftersom vinter- och sommarpunktrutter täcker ungefär samma delar av landet (Fig. 1) och precis samma period, hur kan resultaten skilja sig åt så mycket? En möjlig förklaring skulle kunna vara att aktivitetsmönstret för gröngölingens ropande har förändrats så att arten numera är mindre lätesaktiv under försommarens inventeringar, samtidigt som aktiviteten är densamma under midvintern (eller omvänt, att den är mer aktiv milda vintrar och att frekvensen av dessa har ökat på sistone). Generellt tidigare vårar kan ha gjort att ropaktiviteten i högre utsträckning är avslutad när dagens försommarinventeringar genomförs. Kan resultaten från de punktrutter som genomförs under period fyra och fem ge oss mer kunskap om detta?

I Figur 5 återfinns trenderna för gröngöling från vinterns period fyra och fem för vintrarna 1975/1976–2014/2015. Period fyra uppvisar en svag men signifikant ökning av antalet gröngölingar under denna period samtidigt som period fem inte visar på någon förändring alls. Notera också att det just är vinterns period fem som flest gröngöling räknas per år i genomsnitt, trots att relativt få rutter inventeras under denna period.

16

Resultatet från Figur 5 kan tolkas som ett stöd för de tankar vi återger ovan. Även vinterns period fem, det största av våra underlag för gröngöling sett till antalet inräknade individer, talar om ett oförändrat bestånd sedan 1975. Förvisso med vissa upp- och nedgångar under kortare delperioder men total sett ingen större förändring. Den lilla uppgången under period fyra skulle kunna tolkas som en viss tidigareläggning av ropaktiviteten, om vi nu utgår från att beståndet faktiskt varit oförändrat totalt sett. Detta kan också tolkas som ett indirekt stöd till att i alla fall en del av den noterade långtids-minskningen under försommaren skulle kunna vara aktivitetsrelaterad. För att säkert säga att så är fallet krävs givetvis mer detaljerade studier. Med denna lilla övning vill vi bara visa på vad de data som samlas in under vinterperioderna 1–2 och 4–5 kan användas till. Vi får återkomma till mer avancerade analyser framöver. Just nu vill vi mest uppmuntra till fler vinterinventeringar, oavsett under vilka perioder dessa görs.

Men tillbaka till gröngölingen för ett slutord. En sak är i alla fall samtliga våra inventerings-system och perioder eniga om. Ser vi enbart till de senaste 15 åren, 2000-talet, så är trenderna faktiskt genomgående negativa för arten. Gröngölingen har minskat i antal under de senaste tre generationerna (en gröngölingsgeneration räknas som fem år), vilket också är anledningen till att arten blev listad som Nära hotad i den Svenska Rödlistan 2015. Tittar vi på utvecklingen i ett längre perspektiv talar dock det mesta för att beståndet har varit relativt konstant sedan 1975. Gnagare, gnagarätare och de som kan bli uppätna av de som annars äter gnagare Naturvårdsverket finansierar fler miljöövervakningsprojekt än Svensk Fågeltaxering, till exempel sträckräkningarna vid Falsterbo, Ottenbys fångst av flyttfåglar och Svensk Dagfjärilsövervakning. Ett annat projekt följer smågnagarnas populationsutveckling i Sverige. Normalt analyseras och redovisas dessa data i huvudsak var för sig, men det finns en stor potential i samanalys av miljöövervaknings-data. I bästa fall kan man bättre förstå ”varför det går som det går”. Samkörning av olika övervakningsdata är en del av miljöövervakningen som sannolikt kommer att växa sig allt starkare under kommande år, men som hittills endast genomförts i mer begränsad omfattning.

Här jämför vi för första gången Svensk Fågeltaxerings data med data från den nationella övervakningen av smågnagare. Gnagarövervakningen drivs av Birger Hörnfeldt vid Institutionen för vilt, fisk och miljö vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå, som en del av den nationella miljöövervakningen, på uppdrag av Naturvårdsverket och vissa Länsstyrelser. Smågnagare har under

Figur 5. Vänster. Trender för gröngöling under vinterns period 3 (blå kurva) och under försommaren (röd kurva – punktrutter; svart kurva – standardrutter). Höger. Trender för gröngöling under vinterns period 4 (mörkblå kurva) och period 5 (ljusblå kurva). Left. Trends for Green Woodpecker on the winter point counts (period 3, blue curve and during summer (red curve = point counts, black curve = fixed routes).Right. Trends for Green Woodpecker on the winter point counts (period 4 and period 5, see figure 4).

Gröngöling, Picus viridis(118, -0.2, NS; 182, -2.4, ***; 129, -0.3, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

0

0.5

1

1.5

2

2.5

3

1975 1985 1995 2005 2015

Gröngöling, Picus viridis(68, 0,9, *; 186, 0,1, NS)

Vinter 4

Vinter 5

17

standardiserade former fångats på fem platser vid två tillfällen per år, försommar och tidig höst, under hela 2000-talet. Aktiva fångstområden är, från norr till söder: Stora Sjöfallet (Norrbottens län), Ammarnäs och Vindeln (båda i Västerbottens län), Vålådalen-Ljungdalen (Jämtlands län) och Grimsö (Örebro län). Därmed övervakas gnagarantalen i stora drag i barrskogen och fjällen ner till den biologiska Norrlandsgränsen. Ytterligare fångstområden i södra Sverige har använts under andra perioder än den vi tittar närmare på här. För mer detaljer om den nationella gnagarövervakningen, se www.slu.se/sv/institutioner/vilt-fisk-miljo/personal/lista/birger-hornfeldt/miljoovervakning-av-smagnagare).

Att förekomsten av gnagare är något som påverkar många organismer i naturen är känt sedan länge, inte minst då att många rovfåglar och fyrfota rovdjur är mer eller mindre beroende av tillgång på gnagare för att kunna föda upp sina ungar och för sin egen överlevnad. Känt är också att tätheterna av gnagare, i alla fall i nordliga områden, varierar kraftigt mellan åren. Oftast sker detta i cykler på tre till fem år där toppår innebär att många rovdjur får ut många ungar och där bottenår innebär att många rovdjur inte ens försöker reproducera sig.

Därtill kommer att andra djur påverkas av tillgången på gnagare, om än mer indirekt. Markhäckande fåglar förväntas utsättas för ett betydligt högre predationstryck under år med låga gnagarantal, eftersom rovdjuren då går över till att konsumera andra byten, gärna vuxna fåglar, ungar och ägg. Särskilt högt blir predationstrycket under det år som följer direkt efter ett toppår i de fall då gnagarpopulationerna kraschat. Detta eftersom det under toppåret fötts extra många rovdjur som sedan tvingas livnära sig på annat än gnagare året efter.

Vi har tittat närmare på hur ett antal fågelarter som livnär sig på gnagare samvarierar med tillgången på gnagare under perioden 2002–2015. Dessutom har vi gjort samma övning för de hönsfåglar som är knutna till skog och fjäll. Just hönsfåglar återfinns bland de arter som ofta nämns som sådana där gnagartillgången har en stark påverkan på häckningsutfall och därmed populations-storlek. Fågeldata kommer i detta fall från standardrutterna och vi har för att koppla ihop det hela så väl som möjligt rent geografiskt använt oss av index och trender från Norra Sverige (från 60°N och norrut). Vi har också gjort samma typ av jämförelser när det gäller några ugglearter och gnagartillgång för den kortare perioden 2010–2015 med fågeldata från nattrutterna.

I Figurerna 6 och 7 visar vi mellanårsvariationen i antal för de fågelarter som har de starkaste sambanden mellan populationsstorlek (årligt index) och gnagartillgång under perioden 2002–2015.

Fjällämmeln är en av de gnagararter vars antal påverkar hur många rovfåglar som räknas på standardrutterna. Inte bara de klassiska arterna som fjällvråk, fjällabb och hökuggla samvarierar med gnagarnas antal utan även lavskrika och varfågel. Däremot verkar inte hönsfåglarnas populationer påverkas nämnvärt av gnagarnas antal. The Norwegian lemming is one of the rodent species whose numbers affect the number of raptors observed on the Fixed routes in Sweden. Not only classic species like Rough-legged Buzzard, Long-tailed Skua and Hawk Owl are affected, but also Siberian Jay and Great Grey Shrike. The different grouse species however, are seemingly not affected.

18

Figur 6. Årliga index från standardrutterna för jorduggla, hökuggla och fjällabb i norra Sverige, samt index för totalantalet smågnagare från den nationella övervakningen av smågnagare. Värdena för gnagare i denna figur är medelindex av fångsten från hösten året före och försommaren samma år som fågelinventeringarna gjordes. Yearly indices for Short-eared owl (red), Hawk Owl (yellow), Long-tailed Skua (blue) and small rodents (hatched) in northern Sweden. The rodents were counted in the autumn of the previous year, and in the same spring, as the birds were counted. Rodent data are from the Swedish rodent monitoring (B. Hörnfeldt, SLU Umeå).

0

1

2

3

4

5

6

7

8

2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015

Lavskrika

Varfågel

Fjällvråk

Gnagare

Figur 7. Årliga index från standardrutterna för lavskrika, varfågel och fjällvråk i norra Sverige, samt index för totalantalet smågnagare från den nationella övervakningen av smågnagare. Värdena för gnagare i denna figur är medelindex av fångsten från försommaren och hösten samma år som fågelinventeringarna gjordes. Yearly indices for Siberian Jay (red), Great Grey Shrike (yellow), Rough-legged Buzzard (blue) and small rodents (hatched) in northern Sweden. The rodents were counted in the spring and autumn the same year as the birds were counted. Rodent data are from the Swedish rodent monitoring (B. Hörnfeldt, SLU Umeå).

0

0.5

1

1.5

2

2.5

3

2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015

Jorduggla

Hökuggla

Fjällabb

Gnagare

19

Gnagarfångsten görs alltså vid två tillfällen per år och i Figur 6 återfinns de fågelarter som har de starkaste sambanden med gnagarförekomsten under föregående höst och samma försommar som fågelsiffrorna är inräknade. I Figur 7 redovisas de fågelarter som har de starkaste sambanden med gnagarförekomst under försommar och eftersommar det år som fåglarna räknades. Tittar vi på de rent numeriska sambanden, korrelationerna, så är det jordugglan som har det allra starkaste sambandet med antalet gnagare. Därefter följer varfågel, fjällvråk, lavskrika, hökuggla och fjällabb i nämnd ordning.

Man brukar i de här sammanhangen tala om begreppet förklaringsgrad, som anger hur stor andel (i procent) av variationen i en variabel, här fågelindex, som beror på en annan förklarande variabel, här gnagarindex. I de här redovisade fallen varierar förklaringsgraden från 53 % för jorduggla, fjällvråk och varfågel ner till 34 % för fjällabb. I ekologiska sammanhang är dessa siffror mycket höga. Mängden gnagare är med andra ord en mycket viktig faktor för att förklara det årliga antalet observerade individer av dessa arter.

Sen kan man fundera på vad det är som gör att antalet sedda fåglar av de här arterna varierar i takt med gnagartillgången. För vissa nomadiska arter handlar det säkert om att fler fåglar bestämmer sig för att försöka häcka hos oss under ett gnagarår. De kanske var i Ryssland året före? Dessutom, och speciellt för arter vi inte tror är nomadiska, handlar det kanske mer om att god gnagartillgång leder till fler framgångsrika häckningar och då är fåglarna mer lättobserverade. Minst lika intressant är givetvis de fall där vi inte hittar några samband fast vi kanske förväntar oss sådana. Blå kärrhök och tornfalk är ytterligare två arter som vi vet livnär sig på gnagare. För dessa hittar vi inga samband med gnagartillgången.

Gör vi motsvarande analyser för hönsfåglarna hittar vi inte heller några samband mellan fågel- och gnagartillgång (Fig. 8). Men för hönsfåglarna är det snarare så att vi förväntar oss ett samband mellan gnagarförekomst ett visst år och antalet hönsfåglar året efter. Detta då att ett år med god gnagartillgång förväntas resultera i god häckningsframgång hos hönsfåglarna, som sedan kan observeras i våra inventeringar försommaren därefter. Men vi hittade inte några samband där heller. Slutsatsen av detta blir att under 2000-talet i Sverige finner vi inga samband alls mellan antalet hönsfåglar och gnagartillgång. Detta är minst sagt förvånande eftersom ett stort antal äldre och mer detaljerade studier funnit just sådana samband.

De allra starkaste sambanden mellan antalet gnagare och antalet fåglar hittar vi för några ugglearter i nattruttsmaterialet. I det här fallet handlar det främst om ropande ugglor inför häckningsstarten och sambandet gäller därmed mer ropaktivitet än det faktiska antalet påbörjade häckningar. Mönstren för de tre arter som har de starkaste korrelationerna visas i Figur 9.

Kopplingen mellan gnagartillgång och ropaktivitet, här uggleindex, är mycket stark. Allra starkast samband finns hos pärlugglan med en förklaringsgrad på hela 92 %. Näst intill all variation i uggleindex kan förklaras med gnagartillgång. Ju fler gnagare, desto fler ropande pärlugglor. Även för slaguggla och lappuggla är förklaringsgraden mycket hög, 84 resp. 81 %. Starka samband finner vi även för sparvuggla och hökuggla.

För jorduggla är sambandet tvärtom klart och tydligt negativt! Ju fler gnagare som räknats, desto färre jordugglor registreras på nattrutterna! Detta kan i första läget synas märkligt, men då måste vi komma ihåg att få nattrutter görs i de delar av landet där de flesta jordugglor häckar, dvs. i fjällen och fjällnära delar av landet. Flest rutter görs i östra delarna av landet, från norr till söder. Istället finns en ganska stark korrelation mellan gnagarförekomst och jorduggleindex på nattrutterna året efter. Här tror vi att förklaringen helt enkelt är att under ett bra gnagarår så föds många jordugglor i delar av landet där få eller inga nattrutter finns. När dessa ungar är ett år gamla ses de som icke-häckare på många platser i landet där vi har nattrutter.

Den här gjorda jämförelsen av data från olika program inom den nationella miljöövervakningen visar på en massa spännande mönster. Vi kommer att återkomma med fler analyser framöver.

20

Figur 8. Årliga index från standardrutterna i norra Sverige för fem hönsfågelarter, samt index för totalantalet smågnagare från den nationella övervakningen av smågnagare. Värdena för gnagare i denna figur är medelindex av fångsten från försommaren och hösten samma år som fågelinventeringarna gjordes. Yearly indices for Willow grouse (red), Ptarmigan (yellow), Capercaillie (blue), Black Grouse ((black), Hazel Grouse (lilac) and small rodents (hatched) in northern Sweden. The rodents were counted in the spring and autumn the same year as the birds were counted. Rodent data are from the Swedish rodent monitoring (B. Hörnfeldt, SLU Umeå).

0

0,5

1

1,5

2

2,5

3

År 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

DalripaFjällripaTjäderOrreJärpeGnagare

Figur 9. Årliga index för tre ugglearter från nattrutterna (hela Sverige), samt index för totalantalet smågnagare från den nationella övervakningen av smågnagare. Värdena för gnagare i denna figur är medelindex av fångsten från hösten året före och försommaren samma år som fågelinventeringarna gjordes. Yearly indices for Ural Owl (blue), Great Grey Owl (yellow), Tengmalm’s Owl (red) and small rodents (hatched). Bird data are from the night routes. The rodents were counted in the autumn of the previous year and in the same spring as the birds were counted. Rodent data are from the Swedish rodent monitoring (B. Hörnfeldt, SLU Umeå).

0

0,5

1

1,5

2

2,5

2010 2011 2012 2013 2014

Slaguggla

Lappuggla

Pärluggla

Gnagare

21

Figur 10. Indikatorer för tre grupper av svenska fåglar. Arturvalet är det samma som för EUs officiella fågelindikatorer. Data är från sommarpunktrutterna (1975–2015, brun, grön eller blå linje) respektive standardrutterna (1998–2015, orange linje). De tunna linjerna runt punktruttsindex visar 95 % konfidensintervall i förhållande till basåret 1998. Habitatklassificeringen är inte alltid den mest relevanta för svenska förhållanden. Indicators for three groups of Swedish birds, according to the species selection of the EU Common Bird Index. Data are from free choice summer point counts (brown = farmland birds, green = woodland birds, blue = other common birds, including 95% CI). The orange thin lines are the same indicators, but based on the Fixed routes.

Vanliga skogsfåglar: sparvhök, skogsduva, mindre hackspett, spillkråka, nötkråka, nötskrika, svartmes, tofsmes, entita, talltita, nötväcka, trädkrypare, dubbeltrast, rödstjärt, gransångare, grönsångare, kungsfågel, svartvit flugsnappare, trädpiplärka, grönsiska, domherre (n = 21).

Vanliga jordbruksfåglar: tofsvipa, sånglärka, ladusvala, råka, buskskvätta, törnsångare, ängspiplärka, gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv, ortolansparv, pilfink (n = 14).

Övriga vanliga fåglar: ormvråk, enkelbeckasin, drillsnäppa, ringduva, turkduva, gök, tornseglare, gröngöling, större hackspett, göktyta, trädlärka, hussvala, korp, kråka, kaja, skata, stjärtmes, talgoxe, blåmes, gärdsmyg, björktrast, taltrast, rödvingetrast, koltrast, stenskvätta, näktergal, rödhake, gräs-hoppsångare, rörsångare, sävsångare, härmsångare, svarthätta, trädgårds-sångare, ärtsångare, lövsångare, grå flugsnappare, järnsparv, sädesärla, grönfink, gråsiska, rosenfink, bofink, bergfink, sävsparv, gråsparv (n = 45).

Fågelindikatorer Som brukligt presenterar vi två grupper av indikatorer som baseras på data från Svensk Fågeltaxering. Båda grupper indikatorer har formell status – den första gruppen i EU (och Sverige), den andra enbart i Sverige. Först presenteras de indikatorer som baseras helt på punktruttsdata och har ett europeiskt arturval. Därefter visas de indikatorer som plockats fram för de svenska miljömålen, med ett för Sverige bättre anpassat arturval. De sistnämnda indikatorerna baseras på standardruttsdata. De europeiska indikatorerna Här presenteras indikatorer baserade på sommarpunktrutterna för ett antal svenska fågelarter grupperade som: Vanliga jordbruksfåglar, Vanliga skogsfåglar respektive Övriga vanliga fåglar. Dessa data rapporteras till European Bird Census Council, som inkluderar dem i de officiella europeiska fågelindikatorerna. Nedan visas de tre indikatorerna för Sverige (Fig. 10), inklusive motsvarande värden för standardrutterna sedan 1998.

Sedan 1975 har det gått sämst för jordbruksfåglarna, något mindre dåligt för skogsfåglarna och jämförelsevis bäst för ”övriga vanliga fåglar”. De indikatorer som grundar sig på standardrutterna stämmer väl in i bilden, förutom för skogsfåglarna. De klarar sig mycket bättre enligt standard-rutterna. Alla index sjönk mellan 2014 och 2015, förutom ”övriga vanliga fåglar” (standardrutterna).

22

Svenska miljömålsindikatorer I Figur 11 presenteras indikatorer för de sex miljömålen Ett rikt växt- och djurliv, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker, Ett rikt odlingslandskap, Levande skogar och Storslagen fjällmiljö baserat på data från standardrutterna. För Myllrande våtmarker visas två kurvor; en för norra Sverige (norr om 60 grader) och en för södra Sverige (söder om 60 grader). Även Storslagen fjällmiljö har två kurvor; en för arter knutna till kalfjället och en för arter knutna till fjällbjörkskogen. Fjällindikatorerna baseras endast på de 104 rutter som ligger i fjällkedjan. Indikatorn för Ett rikt växt- och djurliv bygger på data för alla de arter som ingår i övriga miljömålsindikatorer samt ytterligare fem arter (se box i Fig. 11).

Indikatorerna är beräknade med startår 2002. Valet av startår beror på att det var från detta år som antalet inventerade rutter kom upp i en nivå där det är möjligt att även göra en regional uppdelning av materialet för olika delar av landet. På Miljömålsportalen, www.miljomal.se redovisas även regionala indikatorer för sammanslagningar av län, men här tar vi endast upp de nationella indikatorerna.

Fem av åtta indikatorer uppvisade ett högre index 2015 jämfört med 2014. Indikatorn för Ett rikt odlingslandskap fortsätter dock att sjunka och följer därmed i samma riktning som de båda EU-indikatorerna för jordbrukslandskapet (Fig. 10). De båda fjällfågelindikatorerna har glädjande nog börjat peka uppåt på senare tid.

Man kan också titta på utvecklingen för de enskilda arter som valts ut som indikatorarter för de olika målen. Av dessa 74 arter finns en övervikt för statistiskt säkra minskningar 2002–2015. Det är betydligt fler arter som minskat signifikant (23 arter, 31 %) än arter som ökat signifikant (14 arter, 19 %). Exakt hälften av arterna (37 arter, 50 %) uppvisar inga statistiskt säkerställda förändringar.

Indikatorn för miljömålet Begränsad klimatpåverkan (Fig. 12) visar att den svenska fågelfaunan successivt blivit ”bli varmare”. Arter med relativt sett varma utbredningsområden ökar på bekostnad av arter med relativt kalla utbredningsområden. Temperaturens effekt på fågelantal har i flera vetenskapliga studier visat sig vara förvånande stor. Dessa studier har också visat att arter med varma utbredningsområden är de som det går bäst för i Sverige för tillfället, i god samstämmighet med att fågelsamhället håller på att bli ”varmare”. Det är dock noterbart att sedan 2012 har indikatorn vänt nedåt något.

Fyra av arterna i indikatorn för miljömål 13 ”Ett rikt odlingslandskap”: storspov, stare, buskskvätta och sånglärka. Alla arterna har minskat signifikant i antal sedan 2002. Four of the species in the indicator for the Swedish Environmental Objective no. 13 “A varied agricultural landscape”: Curlew, Starling, Whinchat and Skylark. All four species have declined significantly in numbers since 2002.

23

Levande sjöar och vattendrag: storlom, smålom, skäggdopping, vigg, knipa, småskrake, storskrake, fiskgjuse, sothöna, drillsnäppa, fisktärna, silvertärna, forsärla (n = 13)

Ett rikt växt- och djurliv: Samtliga arter som ingår i övriga indikatorer samt ejder, strandskata, silltrut, havstrut och röd glada (n = 74)

Myllrande våtmarker Norra Sverige: smålom, kricka, bläsand, sångsvan, trana, ljungpipare, enkelbeckasin, småspov, grönbena, svartsnäppa, gluttsnäppa, kärrsnäppa, brushane, smalnäbbad simsnäppa (n = 14) Södra Sverige: rördrom, kricka, sångsvan, brun kärrhök, trana, sothöna, enkelbeckasin, grönbena (n = 8)

Levande skogar: tjäder, järpe, skogsduva, gröngöling, mindre hackspett, tretåig hackspett, nötkråka, lavskrika, stjärtmes, svartmes, tofsmes, lappmes, entita, talltita, trädkrypare, domherre (n = 16)

Ett rikt odlingslandskap: tofsvipa, storspov, sånglärka, ladusvala, stenskvätta utanför fjällen, buskskvätta, törnsångare, sydlig gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv, pilfink (n = 13)

Figur 11. Indikatorer för sex av de svenska miljömålen (miljömålets namn i rubriken). Data är från standardrutterna och åren 2002–2015. De tunna linjerna runt huvudlinjen visar 95 % konfidensintervall i förhållande till basåret 2002. Siffrorna i de små rutorna anger antalet arter som är signifikant ökande (+), minskande (-) respektive utan signifikant förändring (=). De ingående arterna listas i rutorna intill figurerna. Artnamnet är i fet stil för arter med statistiskt säkerställd ökning 2002–2015, samt kursiv fet stil om trenden är signifikant minskande. Indicators for the Swedish Environmental Objectives: A rich diversity of plant and animal life (black), Flourishing Lakes and Streams (upper blue), Thriving Wetlands (northern Sweden - olive green, southern Sweden - pale blue), A Varied Agricultural Landscape (brown), Sustainable Forests (green), and A Magnificent Mountain Landscape (mountain birch forest – lower blue, tundra – red). Species in bold had significant positive trends 2002–2015, species in bold italics had significant declines. The numbers in the small boxes show the number of species with significantly increasing (+), decreasing (-) and non-significant trends (=).

Storslagen fjällmiljö Kalfjäll: fjällripa, ljungpipare, fjällabb, ängspiplärka, stenskvätta, lappsparv, snösparv (n = 7)

Fjällbjörkskog: dalripa, blåhake, rödstjärt, rödvingetrast, lövsångare, bergfink, gråsiska (n = 7)

0

0.2

0.4

0.6

0.8

1

1.2

1.4

1.6

1.8

2

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

Tri

m In

dex

Levande sjöar och vattendrag

+  1=  10‐ 2

0

0.2

0.4

0.6

0.8

1

1.2

1.4

1.6

1.8

2

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

Tri

m In

dex

Myllrande våtmarker, norra Sverige

+  4=  8‐ 2

0

0.2

0.4

0.6

0.8

1

1.2

1.4

1.6

1.8

2

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

Tri

m In

dex

Myllrande våtmarker, södra Sverige

+  2=  4‐ 2

0

0.2

0.4

0.6

0.8

1

1.2

1.4

1.6

1.8

2

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

Tri

m In

dex

Ett rikt odlingslandskap

+  3=  4‐ 6

0

0.2

0.4

0.6

0.8

1

1.2

1.4

1.6

1.8

2

200

2

200

3

200

4

200

5

200

6

200

7

200

8

200

9

201

0

201

1

201

2

201

3

201

4

201

5

Tri

m In

dex

Levande skogar

+  5=  8‐ 3

0

0.2

0.4

0.6

0.8

1

1.2

1.4

1.6

1.8

2

200

2

200

3

200

4

200

5

200

6

200

7

200

8

200

9

201

0

201

1

201

2

201

3

201

4

201

5

Tri

m I

nd

ex

Storslagen fjällmiljö, kalfjäll

+  1=  4‐ 2

0

0.2

0.4

0.6

0.8

1

1.2

1.4

1.6

1.8

2

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

Tri

m In

dex

Ett rikt växt- och djurliv

+  14=  37‐ 23

0

0.2

0.4

0.6

0.8

1

1.2

1.4

1.6

1.8

2

200

2

200

3

200

4

200

5

200

6

200

7

200

8

200

9

201

0

201

1

201

2

201

3

201

4

201

5

Tri

m In

dex

Storslagen fjällmiljö, fjällbjörkskog

+  0=  2‐ 5

24

Samarbete med landets länsstyrelser Samtliga 21 länsstyrelser i landet är med och använder standardrutterna för regional övervakning. Länen får på detta sätt ett jämförbart och väletablerat system för sin egen övervakning, samtidigt som det stärker projektet på nationell nivå. Vi är mycket glada för detta samarbete. Länsstyrelserna i Uppsala, Västmanlands och Dalarnas län ger ekonomiskt stöd även till nattfågeltaxeringen i de länen. Dessutom har Norrbottens och Västmanlands län var sitt punktruttssystem som ingår i det nationella systemet. Den nya kustfågelövervakningen sker i nära samarbete med länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Gävleborgs, Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands och Västra Götalands län. Hemsidan Titta gärna in på vår hemsida på www.fageltaxering.lu.se. Där presenterar vi de olika delprojektens trender och du kan hitta de enskilda årens index i sifferform. Projektets historia och metodik finns också utförligt beskrivet, samt de publicerade studier som kommer ut från projektet. Där finns också

blanketter och mallar för rapportering. På våren och försommaren kan man också se det aktuella bokningsläget för våra nattrutter och standardrutter. Dessutom rapporterar vi nu mer frekvent nyheter från Svensk Fågeltaxering och annan fågelövervakning.

Figur 12. Indikatorn för miljömål 1 Begränsad klimatpåverkan (dCTI , förändring i Community Temperature Index) är ett mått på hur den svenska fågelfaunan är sammansatt. De tunna linjerna runt huvudlinjen visar 95 % konfidensintervall. dCTI har stigit genom att proportionen sydliga och värmeälskande arter har ökat i landet, på bekostnad av mer nordliga arter (mer detaljinformation i texten). Data är från standardrutterna. The bird indicator (dCTI) for the Environmental Objective “Reduced Climate Impact”. Thin black lines are 95 % CI. The increase in dCTI means that the relative proportion of southern and warmth-loving species has increased in Sweden. For more information, see Lindström et al. (2013) in Ecography.

‐0.1

‐0.05

0

0.05

0.1

0.15

0.22002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

dCTI

Begränsad klimatpåverkan

På vår hemsida kan man på våren se aktuella kartor över vilka nattrutter (bilden) respektive standardrutter som är bokade för året. De gröna cirklarna visar bokade rutter. Rutterna vid de vita cirklarna väntar fortfarande på en inventerare. On our homepage we show which night routes (picture) and Fixed routes that have been booked for the season. Green dots show the booked routes, white dots are routes still waiting for a surveyor.

25

ARTKOMMENTARER Här följer kommentarer till ett urval arter och grupper av arter. Det är få arter som det bedrivits tillräcklig god forskning på för att säkert kunna fastställa orsaker till populationsförändringar. Däremot finns det ibland rimliga förklaringar. När vi diskuterar orsaker till förändringar skall det alltså i de flesta fall ses som kvalificerade gissningar. Information om populationsutvecklingen i Danmark har hämtats från Nyegaard m.fl. (2015, Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975–2014, DOF). Norska uppgifter har hämtats från Kålås m.fl. (2014, Bestandsvarisjoner for terrestriske fugler i Norge 1996–2013, NOF). Från Finland har vi hämtat uppgifter om rovfåglar och ugglor från Björklund m.fl. (2015, Breeding and population trends of common raptors and owls in Finland 2014, Linnut-vuosikirja 2014: 42-57, Birdlife Finland, Zoologiska museet, Helsingfors universitet och Finlands Miljö Central). Inom Sverige gör vi en del jämförelser med andra övervakningsprogram såsom sträckräkningarna i Falsterbo (Nils Kjellén, www.falsterbofagelstation.se).

Smålom. Förhållandevis få smålommar noterades på standardrutter och punktrutter 2015 med låga

index som följd, men de generella mönstren ändrades inte på något sätt. De senaste tio åren har beståndet varit stabilt i Sverige som helhet och över längre tid visar våra system på ökningar både sedan 1975 och 1998. Under standardruttsperioden visar siffrorna på en rejäl minskning samtidigt som en lika stor ökning har skett i norr.

Doppingar. Vi har länge kunnat beräkna trender för skägg-, gråhake- och svarthakedopping. För alla tre är trenden genomgående positiv under de senaste 10-15 åren. Den nya sjöfågeltaxeringen ger anledning till att tro att även smådoppingen går att följa framöver, samt att vi kommer att få ännu säkrare trender för de tre förstnämnda arterna. Notera särskilt den imponerande summan för svarthakedopping, hela 169 fåglar (Tabell 10)! Även inom kustfågelövervakningen inräknades fina siffror av skägg-, gråhake- och svarthakedopping 2015 (Tabell 11). Vi kommer alltså kunna följa dessa arter även i skärgårdsmiljö framöver.

Rördrom. Natt-, standard- och sommarpunktrutter visar alla tecken på att rördrommen är på väg uppåt igen efter nedgången efter de riktigt kalla vintrarna kring 2010. Nattrutterna 2015 gav ett nytt högsta index och korttidstrenden från det systemet är signifikant positiv. Standardruttstrenden för de senaste tio åren är dock ordentligt negativ utan att vara statistiskt säkerställd. Goda antal med rördrommar inräknades också inom sjöfågeltaxeringen 2015. Med bibehållen eller ökad täckning av våtmarker i landet kommer även det systemet att bidra med goda data för trendberäkning framöver.

Häger. Arten är ett parallellfall till rördrommen där utvecklingen under de allra senaste åren tyder på en återhämtning efter kallvintrarna kring 2010. Även för hägern kommer de nya inventerings-systemen att bidra med goda datamängder framöver (Tabell 10 och 11).

Andfåglar. Vi har i de två senaste årsrapporterna uppmärksammat just ändernas generellt negativa utveckling under häckningstid under senare år. Det finns alla anledning att upprepa detta och här utvidgar vi greppet till att omfatta andfåglar i stort, alltså även gäss och svanar. Med standard-rutterna som grund kan vi numera beräkna korttidstrender för 19 andfågelarter. Av dessa har hela 13 (68 %) negativa trendriktningar under de senaste tio åren. För sju av arterna handlar det om signifikanta minskningar, däribland grågås och kanadagås. Det är med andra ord enbart sex arter (32 %) där trenderna har en positiv riktning och av dessa är det endast sångsvanen som ökat

Hela 169 svarthakedoppingar sågs på den nystartade sjöfågeltaxeringen. As many as 169 Slavonian Grebes were observed in the newly started scheme for wetland birds.

26

signifikant i antal 2006–2015. Förvisso har flera arter en positiv utveckling sett i ett längre perspektiv, inte minst de nu minskande grå- och kanadagässen, men man kan ändå inte låta bli att undra vad det är som händer med våra andfåglar för närvarande. Genomgående är de negativa tecknen betydligt starkare i de norra delarna av landet och för några talrika arter (vigg, knipa och storskrake) är det till och med så att den nationella sentida minskningen helt skett i norra Sverige, medan dessa i stället har ökat i antal i den södra delen. Ett litet ljus i den negativa bilden är att för 15 arter så var index 2015 i alla fall högre än motsvarande från 2014. För andfåglarna kommer också de nya sjöfågel- och kustfågelinventeringarna att ge klara förstärkningar av dataunderlaget när det gäller många arter.

Ormvråk. Efter två år med lite högre index har nu den tendens till sentida minskning som fanns ett tag försvunnit helt. Istället kan vi konstatera att ormvråken tillhör en av de mest stabila arterna i landet sett över både längre och kortare tid. Förvisso finns en svag signifikant ökning av antalet vinterfåglar, men den beror i mångt och mycket på ett högt index från den senaste vintern. Tioårstrenden visar ingen som helst förändring i sen tid. Även Falsterbos sträcksiffror visar på ett stabilt bestånd under de senaste 40 åren. Går vi utanför Sveriges gränser är mönstren helt andra. I Danmark har ormvråken ökat i antal både under häckningstid och under vintern sedan 1975. Samtidigt återfinns där en liten nedgång under de allra senaste tio åren. I Finland har beståndet i princip halverats under de senaste 30 åren.

Fjällvråk. Fjällvråken är alltså en av de arter vars antal i häckningsområdet uppvisar det starkaste sambandet med gnagartillgång. Trots detta finns en signifikant minskning för hela standardrutts-perioden. Trendkurvan i Figur 13 visar att detta sannolikt mest beror på några riktiga bottenår

under andra halvan av perioden. För de senaste tio åren är trenden istället synnerligen positiv, om än inte signifikant så. Från det nya norska standardruttssystemet kan nu en trend beräknas för perioden 2006–2013. Denna visar inte på några förändringar under denna tid och inte heller på någon direkt överensstämmelse med den svenska trenden. Den svenska vintertrenden visar inte på några säkra förändringar under de senaste 40 åren. Bakom detta döljer sig dock en uppgång de första tio åren, en nedgång därefter och möjligen tecken till återhämtning på slutet. Liknande mönster kan ses både i sträcksiffrorna från Falsterbo samt i antalet övervintrare i Danmark. Även i Falsterbo antyds en viss ökning under 1970- och början av 1980-talet följt av en minskning. Där finns dock starkare tecken på om inte en återhämtning så i alla fall några riktigt goda häckningsår i senare tid. Under standardruttsperioden är antalet utsträckande fjällvråkar i Falsterbo väl korrelerat med antalet observerade fåglar på standardrutterna.

Sparvhök. Sommardata visar inte på några säkra förändringar oavsett vilken period vi analyserar, och även tioårstrenden på standardrutterna visar på ett stabilt bestånd. Samtidigt finns ett klart negativt mönster i norra Sverige, men ett lika tydligt positivt sådant i landets södra delar under den senaste 15-årsperioden. Vinterdata visar på en rätt ordentlig minskning de senaste 40 åren. Detta samtidigt som antalet utsträckande sparvhökar i Falsterbo har ökat kraftigt under samma period. Även i Danmark har vinterbeståndet minskat samtidigt som antalen under häckningstid har varit stabila. I Finland har en minskning noterats under häckningstid, men det diskuteras i vilken mån som denna minskning är en artefakt på grund av minskande insatser för att hitta

Fjällvråkens antal på häckplatserna i Sverige samvarierar starkt med antalet gnagare The number of Rough-legged Buzzards counted during breeding time varies strongly in parallel to rodent numbers..

27

sparvhökhäckningar. Annars stämmer det finska mönstret väl med det för norra Sverige. Notabelt är att det enda stödet vi finner för den kraftiga ökningen i Falsterbomaterialet i sommardata är det från södra Sverige under de senaste 15 åren. Är det egentligen bara flyttningsvanorna som har förändrats?

Duvhök. Ingen större förändring av trenden skedde genom tillägget av 2015 års data. Långtids-mönstret är negativt och vinterkurvan är signifikant minskande. Standardrutterna har även de ett negativt mönster men utan att vara signifikant och bilden är densamma även för de senaste tio åren. Skillnaden mellan norra och södra Sverige består också efter 2015. I de norra två tredjedelarna av landet finns en signifikant och kraftig minskning de senaste knappa 15 åren, medan ingen förändring alls skett i söder under samma period. I vårt närområde har duvhöken minskat i antal under häckningstid i såväl Finland (med 25 % 1982–2014) som i Danmark (med nästan 80 % 1985–2014).

Bivråk. Underlaget från såväl punktrutter som standardrutter är litet och inga säkra förändringar finns under några av de längre perioder vi täcker. Intressant nog ger dock den årliga förändringstakten i sommarpunktruttsmaterialet i förlängningen att bivråken skulle ha minskat med totalt 43 % sedan 1975. Detta kan jämföras med att sträckräkningarna i Falsterbo som tyder på en minskning på totalt 38 % under samma period och att det finska systemet där man följer bon inom kvadratmilstora rutor anger en total minskning på 49 % under åren 1982–2014. En förvånansvärt god översensstämmelse givet de varierande dataunderlagen. I korttidsperpsektivet förefaller inte så värst mycket ha hänt med det svenska bivråksbeståndet, vare sig enligt standardrutterna eller sträckräkningarna i Falsterbo. I de sistnämnda har antalen varit stabila sedan 1990. I Finland däremot har arten fortsatt att minska i samma omfattning som tidigare även under de senaste årtiondena.

Brun kärrhök. Långtidsökningen är bekant sedan länge och arten har ökat även i standardrutterna från 1998 och framåt. Utvecklingen de senaste 30–40 åren är i det närmaste identisk när vi jämför Sverige (samma bild i SFT som vid Falsterbo), Finland och Danmark. I alla dessa material finns en rejäl ökning under senare delen av 1900-talet som sedan planade ut på en stabil, högre nivå under 2000-talets inledning. Beroende på underlag antyds en ökning på mellan fyra och sju gånger jämfört med antalen i mitten av 1970-talet. Vissa skillnader finns i den allra mest sentida utvecklingen. I SFT:s data samt enligt de finska rovfågelrutorna har bestånden varit helt stabila under 2000-talet. I sträckdata från Falsterbo finns en relativt tydlig nedgång under denna tid, samtidigt som det danska beståndet har fortsatt att öka i storlek. Till sist konstaterar vi att i den nya sjöfågeltaxeringen inräknades betydligt fler bruna kärrhökar under 2015 än vad som brukar ses inom våra övriga system. Här finns alltså möjlighet för än säkrare trender framöver.

Blå kärrhök. De underlag som våra system ger för blå kärrhök är nästan försvinnande små och inga förändringar kan ses vare sig på lång sikt när det gäller övervintrande fåglar, eller på kort sikt under häckningstid. Sommardata med enbart fyra fåglar inräknade i genomsnitt per år 1998–2015 visar med all önskvärd tydlighet hur fåtalig den blå kärrhöken är som häckande fågel i Sverige. I Finland har arten minskat med närmare 60 % sedan tidigt 1980-tal och den minskningen fortsätter enligt de data som finns i oförminskad takt. I Danmark har minskningen av antalet övervintrande fåglar varit i det närmaste exakt lika stor, ca 60 %, sedan mitten av 1980-talet. Även i Falsterbos

Den långsiktiga ökningen hos brun kärrhök har stannat av under 2000-talet. Bilden visar en hona.The long period of increase in the Marsh Harrier has levelled out during the 2000’s. Here a female.

28

sträcksiffror finns en klar och tydlig minskning under 1900-talets avslutande delar, följt av tämligen stabila antal under 2000-talet. Det sistnämnda är extra intressant eftersom både det finska häckande, och det danska övervintrande, beståndet fortsatt att minska under samma tid.

Fiskgjuse. Efter den långtidsökning som sommarpunktrutterna så väl återger har det svenska fiskgjusebeståndet av allt att döma varit tämligen stabilt under hela 2000-talet. Möjligen finns ett svagt negativt mönster under de senaste tio åren, men detta är inte signifikant. Sträckräkningarna i Falsterbo visar på en ökning under den avslutande delen av 1900-talet följt av ett stabilt eller möjligen svagt minskande bestånd under de senaste 15 åren. I Finland har ökningen av antalet fiskgjusar fortsatt även under 2000-talet.

Lärkfalk. Standardrutterna antyder att lärkfalkens ökning kan ha avstannat under de senaste tio åren. Mönstret är under denna tid fortsatt positivt men utan att vara signifikant. Annars är ökningen under hela standardruttsperioden kraftig, en dryg fördubbling av beståndet antyds. Ökningen har under denna tid varit allra kraftigast i den sydligaste tredjedelen av landet. Även i Finland har lärkfalken ökat i antal, där över en längre period, 1982–2014. Något förvånande kan ingen ökning ses i antalet utsträckande fåglar i Falsterbo under dessa perioder. Notera också att klart högre antal med lärkfalkar bokfördes inom sjöfågeltaxeringen 2015 jämfört med våra andra system. Detta nya system kommer utan tvekan att stärka övervakningen av lärkfalken i Sverige.

Stenfalk. Hur går det egentligen för stenfalken i Sverige? Underlaget från standardrutterna är förvisso klent, men visar ändå på en rejäl minskning. Detta gäller även för de allra senaste tio åren. I sträckräkningsdata från Falsterbo har antalet stenfalkar istället ökat under samma tidsperiod.

Tornfalk. Precis som sparvhöken ger arten lite varierande signaler beroende på vilket system man tittar på. Ökningar på sommarer, minskning på vintern. På vintern är mönstret negativt även om vi tar bort det första årets avvikande höga värde. Standardrutterna visar även på en signifikant ökning under det senaste årtiondet, en ökning som är mest framträdande i norra delarna av landet. Långtidsmönstren under häckningstid stämmer grovt sett med sträcksiffrorna från Falsterbo. Även där finns en ökning 1975–2015, men under de senaste tio åren har antalen varit relativt stabila. I Finland har tornfalken ökat i antal 1982–2014. I Danmark har beståndet under häckningstid inte förändrats totalt sett sedan 1975, men däremot finns en viss minskning under de allra senaste tio åren. Antalet övervintrande tornfalkar i Danmark har minskat i antal både på kort och på lång sikt, helt i överensstämmelse med mönstret i Sverige.

Dalripa och fjällripa. Riporna är intressanta på många sätt och när vi dessutom tänker på en av dem årets art, så måste det ju bli några ord om dem även i år. De två arterna har under standardrutts-perioden haft en mycket liknande utveckling fram tills helt nyligen. Efter en markant topp under 2000-talets inledning gick det kraftigt utför för båda fram till 2011. Därefter har arternas trender skiljt sig åt radikalt. Medan fjällripan återhämtat sig mycket starkt har dalripan fortsatt funnits kvar på en låg nivå. År 2015 förstärktes detta mönster genom att fjällripan noterades i de allra högsta antalen som bokförts sedan standardrutternas start. Därmed utnämningen till årets art. Efter årets inventeringar finns ingen säkerställd förändring för antalet fjällripor i Sverige under de senaste knappa 20 åren. Samtidigt har dalripan fortsatt en starkt negativ trend. Över det senaste årtiondet är fjällripan till och med en av de arter som ökat allra mest i Sverige.

Stenfalken minskar i våra räkningar, men ökar vid Falsterbo. Hur går det egentligen för stenfalken? Här en hona i fjällbjörkskog. The Merlin has a strongly declining trend in our counts, but only few birds are seen annually. Here a female in mountain birch forest, a favourite habitat.

29

Vi vet inte varför det är en så stor skillnad mellan riporna i den sentida utvecklingen, men som vi skrivit om förut faller detta in i den bild som finns i de få andra längre tidsserier vi har att tillgå. Även på lång sikt förefaller dalripan ha minskat i antal medan fjällripan har klarat sig väl. Som vi visar på annan plats i rapporten verkar i alla fall ripornas antal inte ha något med gnagartillgång och därtill kopplat predationstryck att göra.

Från Norge rapporteras om starkt negativa korttidstrender för båda arterna under perioden 2007–2013, dock utan några tecken på återhämtning för fjällripan. Det ska bli intressant att se om det mönstret håller sig även när ytterligare två års data kan presenteras från Norge.

Orre, tjäder och järpe. Alla tre arterna uppvisar säkra minskningar under de senaste tio åren. För både orre och järpe är det i södra delen av landet som den sentida minskningen har varit mest markant. För orren ses överhuvudtaget ingen minskning i norr, medan järpen har en säker, men svagare, minskning även i norr. För tjädern är det tvärtom, det är i de norra delarna av landet där huvuddelen av beståndet finns som en tillbakagång skett de senaste tio åren. I söder ses ingen förändring under denna tid. Sett till hela standardruttsperioden finns dock alltjämt en säker ökning av antalet tjädrar i landet, medan inga förändringar finns för orre och järpe. De storskaliga fluktuationerna hos skogshönsen är fascinerande och vi erkänner villigt att vi inte förstår de exakta mekanismerna bakom dessa. Klart är dock att de inte verkar styras av variationer i gnagarbestånden och den variation i predationstryck som följer av dessa (se ovan). Mönstren i Norge är väldigt lika de sentida sådana hos oss. Orren har där minskat något i antal 2007–2013. För tjädern under samma period är riktningen på trenden svagt negativ.

Rapphöna. Antalet observerade rapphöns på nattrutterna ökade något 2015. Därmed försvann den signifikanta minskningen även om korttidsmönstret är fortsatt starkt negativt. Inga rapphöns noterades på standardrutterna 2015. I Danmark har antalet rapphönor minskat kraftigt både de senaste 40 och de senaste tio åren.

Vattenrall. Arten hade sitt högsta index hittills under nattrutternas korta historia och likt rördrom och häger är vattenrallen en art som återhämtar sig efter de kalla vintrarna kring 2010?

Kornknarr. Trenden för de senaste sex åren är ordentligt positiv enligt nattrutterna, även om index för 2015 inte blev något av de allra högsta.

Vadare. Under det gångna året publicerade vi en gemensam nordisk artikel om korttidsutvecklingen för vadare i Norge, Finland och de nordligare två tredjedelarna av Sverige för perioden 2002–2013. Artikeln finns att hämta hem på vår hemsida. Generellt var fördelningen jämn mellan positiva och negativa trendriktningar. Signifikant ökande arter på nordisk nivå var större strandpipare, grönbena, skogssnäppa och rödbena. Säkert minskande arter under samma period var enkelbeckasin, brushane och svartsnäppa. Mönstren i de olika länderna var likartade och vi hittade heller inga skillnader beroende på arternas flyttningsvanor. I allmänhet kan man säga att det gått ganska bra för vadare som grupp i de boreala och alpina delarna av Norden under denna tidsperiod.

Detta följer väl de mönster vi berättat om i tidigare årsrapporter där utvecklingen för vadare i den norra delen av Sverige är betydligt mer positiv än den från de södra delarna av landet. Den bilden består även efter 2015 års inventeringar. I övrigt kan vi konstarea att i korttidsperspektivet går det nu att beräkna trender baserat på standard-rutterna även för relativt fåtaliga vadararter såsom skärsnäppa, mosnäppa och myrsnäppa. Detta som ett resultat av den goda täckningen av rutter i fjällen och andra delar av norra Sverige.

Större strandpipare är en av arterna som ökat i antal på sina nordliga häckningsplatser, både i Sverige och Norden. Här en fågel på svensk fjällhed. The Ringed Plover has increased in numbers on its northern breeding grounds, both in Sweden and Fennoscandia. Here a bird on Swedish mountain tundra.

30

Till sist kan vi inte låta bli att påpeka de mycket goda siffrorna för några skärgårdsvadare som inräknades under kustfågelövervakningens första år. De höga siffrorna för större strandpipare, roskarl, drillsnäppa och rödbena (Tabell 11) antyder att vi kommer kunna följa dessa arter mycket väl i skärgårdsmiljön framöver. Av dessa blir i så fall roskarl en helt ny art för vilken trend kommer kunna beräknas inom SFT:s system.

Fjällabb. Året bjöd på ett nytt toppindex för fjällabben. Gnagartillgången i fjällen var god i alla fall i början av säsongen vilket ledde till många påbörjade häckningar. Däremot är det mer oklart hur många av dessa som verkligen lyckades till slut. Den information vi har säger dock att i vissa områden producerades en del flygga ungar. Årets höga index ska också ses i skenet av att det nu är fyra år sedan det senaste riktigt goda häckningsåret. Detta inföll 2011 och de ungar som föddes då, och som har överlevt sedan dess, kan förväntas ha försökt häcka för första gången just 2015. Kanske även det en bidragande orsak bakom årets höga index?

Kustlabb. Hela 102 kustlabbar i 37 skärgårdsrutor måste klassas som ett förvånansvärt bra resultat. Det lutar åt att även detta kommer att bli en av de nya arter för vilka en välgrundad trendberäkning för första gången kommer att kunna göras framöver.

Trutar, måsar och tärnor. Här vill vi bara peka på de rejäla dataunderlagen som insamlats både inom sjöfågeltaxeringen och än mer inom kustfågelövervakningen under 2015 (Tabell 10 och 11). Med likadan (eller bättre) täckning av rutter och rutor under kommande år kommer den nationella övervakningen av dessa arter att förstärkas kraftigt. Notera att detta inbegriper även mindre talrika arter som dvärgmås, skräntärna, kentsk tärna och småtärna.

Skogsduva och ringduva. De senaste tio åren har antalen av båda arterna varit stabila i landet. Bakom detta finns en fortsatt stark ökning av skogsduva i den nordligare delen av utbredningen och ett helt stabilt bestånd i söder. Ringduvan har under samma tid minskat svagt i norra delen av landet samtidigt som ökningen fortsatt i den södra tredjedelen. I Danmark har skogsduvans ökning fortsatt även under de senaste tio åren, medan ringduvans ökning där har avstannat. I långtidsperspektivet (30 år för skogsduva, 40 år för ringduva) har båda arterna gått framåt starkt i Danmark. I Norge har ringduvebeståndet minskat något 2007–2013.

Gök. Gökens sentida svaga ökning verkar nu ha förbytts i en svag minskning under de senaste tio åren. Mönstren skiljer sig fortsatt mellan norra och södra delarna av landet. Minskningen sker norr om 60 grader nord. Söder där om ökar göken fortfarande i antal. I Norge har göken minskat ganska ordentligt sedan 1996, och i Danmark har den minskat oavbrutet sedan 1975.

Berguv. Nattrenden är klart och tydligt negativ över den korta perioden 2010–2015 utan att vara signifikant. Att det inte går så bra för berguven är en signal som hörs från många olika håll för närvarande och nattrutterna stämmer in i det mönstret. Utvecklingen är densamma i Finland där antalet berguvar mer än halverats sedan 1982. Minskningen i Finland är tydlig även för samma period som nattrutterna i Sverige täcker. Låg ungproduktion har föreslagits som en av anledningarna bakom tillbakagången i Sverige, men några sådana tecken finns av allt att döma inte från Finland trots en kraftig minskning där.

Hökuggla. För hökugglan blev 2015 ett riktigt toppår med det högsta indexet både i standardrutterna (sedan 2002) och i nattrutterna (sedan 2010).

Sparvuggla. Även för sparvugglan blev 2015 ett toppår på nattrutterna med det högsta indexet hittills 2010–2015. Enstaka sparvugglor bokförs även i våra andra system och standardrutterna visar inte

Fjällabben hade ”all time high” under 2015, en effekt av god lämmeltillgång i fjällen. The Long-tailed Skua had an “all time high” (since 1998) due to the high lemming abundance in 2015.

31

på någon förändring av populationsstorleken de senaste tio åren. Vintertrenden är signifikant ökande de senaste 40 åren. Det finska materialet visar på stora fluktuationer 1982–2014, men trots allt en signifikant ökning. Markanta toppar noterades 2003 och 2009.

Kattuggla. Arten har minskat signifikant de senaste sex åren enligt nattrutterna. Bakom detta ligger en nedgång 2010–2013 följt av två bättre år därefter. Antalet bokförda ungkullar har varit högt under tre av de sex åren med nattrutterna, nämligen 2010, 2014 och 2015. I Finland har antalet kattugglor varit stabilt 1982–2014 och inte heller i Danmark har några förändringar skett 1987–2014. Från Finland finns också tecken på att de kalla vintrarna kring 2010 påverkade beståndet negativt. Kan detta vara en av anledningarna till den antydda nedgången även hos oss? De små underlagen som insamlas genom våra dagtidsinventeringar i Sverige antyder att precis som i våra grannländer har beståndet hos oss har varit i stort stabilt 1975–2015 (vinterrutterna) och 1998–2015 (standardrutterna).

Slaguggla. Trenden de senaste sex åren enligt nattrutterna är negativ, men perioden är kort, trenden inte statistiskt säkerställd och vi kanske ska vänta ytterligare några år innan vi börjar dra alltför stora växlar på detta mönster. I Finland har slagugglebeståndet ökat med ca 40 % de senaste dryga 30 åren och det är sannolikt att utvecklingen varit liknande i Sverige. Denna ökning har tillskrivits holkuppsättning och kanske också det moderna skogsbruket som genom trakthygges-bruket skapar bytesrika marker för slagugglorna. Frågan är dock om inte även nedläggning av jordbruk i skogsbygderna kan ha spelat in i den långsiktigt positiva bilden. Nedlagd jordbruksmark där man inte planterat skog växer givetvis igen med skog även den. Men det tar sin lilla tid och under en övergångsperiod, som visat sig kunna vara upp till flera årtionden, kan dessa gräsmarker fungera som rena ”sorkodlingarna”. Just sådana marker har i Mellansverige och kanske även delar av Norrland visat sig vara attraktiva för både slagugglor och lappugglor.

Hornuggla. Precis som för kattugglan visar nattrutterna på en säkerställd minskning 2010–2015. För hornugglan har även antalet ungkullar minskat under dessa år. Återigen gäller detta såklart en kort period och inga alltför långtgående slutsatser ska dras av detta, men vi kan notera att mönstret i Sverige är i det närmaste helt identiskt med det i Finland under samma period. Skulle det även här kunna handla om en följd av några kalla vintrar precis kring 2010? I långtids-perspektivet har antalet hornugglor i Finland varierat kraftigt mellan åren, men totalt sett finns en signifikant minskning 1982–2014.

Jorduggla. En uppgång i index från 2014 till 2015 i både natt- och standardrutter men inget riktigt toppår enligt något av systemen.

Pärluggla. Det blev ingen upprepning av supertoppen 2011 utan index vände nedåt något från 2014 års värde. Inledningen av 2015 bjöd på goda antal med ropande pärlugglor, men aktiviteten dog ut relativt tidigt, redan till aprilomgången av nattrutterna. Vi tror att det kan ha varit så att gnagarstammarna i de delar av Sverige där vi har nattrutter kraschade tidigt och därmed uteblev den förväntade toppen. Vi saknar heltäckande data för att kunna beskriva långtidsutvecklingen i Sverige. Lokala data från olika håll talar om en rejäl tillbakagång under de senaste 30–40 åren. Data från Finland stöder denna bild där antalen under perioden 1982–2014 har minskat med ca 60 %. Något likande kan mycket väl ha hänt i Sverige. En stor del av tillbakagången har tillskrivits en minskning bland de mer småväxta gnagararterna (skogssork,

Pärlugglan (här en unge) hade ett hyfsat år 2015, men kurvan vände neråt. Kraschade kanske gnagarna för tidigt för arten? The Tengmalm’s Owl (here a fledgling) had a decent year in 2015, but the index fell somewhat. Probably the rodents crashed too early in the season.

32

gråsiding). Detta i sin tur på grund av storskaligt hyggesbruk som gynnar mer storvuxna gnagare (åker- och vattensork), men också av allt fler milda vintrar. Predation från mård, som ju gynnats under de perioder räven varit nedtryckt av rävskabb, och konkurrens och/eller predation från mer storvuxna ugglearter kan också ha gjort sitt till.

Tornseglare. Förvisso lite uppåt under 2015 jämfört med 2014, både enligt punkt- och standard-rutterna, men tornseglaren är ändå en av de arter som minskat allra mest i landet under 2000-talet. Beståndet har de senaste 15 åren i princip halverats. Minskningen har fortsatt under de senaste tio åren och sker både i norr och söder, men mest i norr. Det finns dock delar av landet där ingen minskning har skett under standardruttsperioden. Det är i sydligaste Götaland (Skåne, Halland och Blekinge) samt i östra Svealand (Mälardalslänen samt Örebro län). Antalet tornseglare har där inte förändrats signifikant under de senaste 15 åren och trenden är om något positiv. I Danmark har tornseglaren minskat sedan 1978. I Norge finns ingen säker förändring av antalet tornseglare 1996–2013.

Hackspettar. I den senaste uppdateringen av Svenska Rödlistan som kom ut under 2015 är numera fyra hackspettarter klassade som Nära hotade. Det rör sig sedan tidigare om mindre och tretåig hackspett och därtill nu gröngöling och spillkråka. Gröngölingen behandlar vi lite närmare på annan plats i rapporten. Här tar vi en närmare titt på övriga arter. Ger SFT:s data stöd för den rödlisteklassning som genomförts? Till att börja med ska vi nämna att det är populationsutvecklingen under tre generationer som ligger till grund för bedömningarna när man tittar på antalsförändringar som kriterier för rödlistning. I hackspettarnas fall motsvarar detta ca 15 år. Därmed passar standardruttstrenderna med sina 17 år från 1998 väl in i detta sammanhang.

Om vi börjar med mindre hackspett så visar standardrutterna på ett icke-signifikant positivt mönster 1998–2015, alltså en antydd ökning. Punktrutterna sommar och vinter (period 3), visar inte på några särskilda förändringar under samma tid. Vinterns period fyra visar inte heller på någon förändring 1998–2015, men vinterns period fem visar faktiskt på en säkerställd ökning under de åren.

Då har vi alltså fem olika trender under aktuell period som alla visar på oförändrade eller ökande antal av mindre hackspett. Visst, det ses inte många mindre hackspettar på de enskilda programmen ifråga, det handlar om mellan 10 och 20 fåglar per program och år, men sammantaget i de fem programmen ses > 60 individer per år och systemen består av strikt standardiserade, systematiska inventeringar som i många fall speglar Sverige som Sverige ser ut. Enligt Artdatabankens artfaktablad på internet har arten minskat med 10–20 % de senaste 15 åren, något som grundar sig på ”ett för arten lämpligt abundansindex”. Vi undrar dock varifrån dessa siffror kommer, för det framgår inte av artfaktatexten.

För den tretåiga hackspetten visar standardrutterna på en signifikant ökning 1998–2015, men samtidigt en säkerställd minskning under de senaste tio åren. Här blir det därmed lite besvärligare. Bedömningarna som låg till grund för rödlistan 2015 gjordes redan 2013 och 2014, därefter har index för tretåig hackspett åter stigit något vilket är information som inte fanns att tillgå när rödlistningen gjordes. Samtidigt finns en svagt negativ tendens i vinterruttsmaterialet för just de senaste 15 åren (men långsiktigt en tydlig ökning). Så även om det även här kan tyckas vara något av ett gränsfall så finns det information som till viss del stöder en rödlistning. Men detta kan också tyckas vara väl långtgående efter att man sett trenderna i Figur 13.

Tornseglaren har gått starkt tillbaka i Sverige under lång tid, dock inte i alla delar av landet. The Common Swift has declined in numbers for a long time now, but not in all parts of Sweden.

33

För spillkråkan är det oproblematiskt. Samtliga SFT-program visar på signifikanta minskningar de senaste 15 åren. Signalen är enhetlig och enkel att följa, rödlistningen av spillkråka har helt och fullt stöd av de hårda data som finns, precis som fallet var med gröngölingen (se annan plats i rapporten).

Trädlärka. Detta är möjligen en art att hålla ögonen på framöver. Antalet inräknade fåglar är relativt lågt och varierar mellan åren, men notera att mönstren under 2000-talet i såväl standardrutter, sommarpunktrutter som nattrutter är negativa. Inte i något av fallen är de sentida trenderna signifikanta men samstämmigheten i de olika programmen gör ändå att detta kan vara värt att uppmärksamma.

Sånglärka. ”Det fortsätter nedåt” är den korta och dystra kommentaren till sånglärkans trend. Arten minskar nu signifikant i alla delar av landet förutom i de allra sydligaste delarna (Skåne, Halland och Blekinge) där ingen signifikant förändring finns under de senaste 10–15 åren. Allra kraftigast är minskningen i norra Sverige. Sånglärkan fortsätter att minska i antal även i Danmark och Norge.

Hussvala. Under standardruttsperioden har Sverige förlorat nära 40 % av landets hussvalor och minskningstakten ser inte ut att mattas på något sätt. Över de senaste 40 åren är den totala tillbakagången mellan 60 och 70 %. Under de senaste dryga tio åren är minskningen allra kraftigast i norra Sverige, samtidigt som inga förändringar alls finns i östra delarna av Svealand och Götaland (jfr tornseglare ovan). Vad är anledningen bakom detta mönster? Är vi olika noggranna med att städa bort hussvalebon på våra hus i olika delar av landet? Eller finns förklaringen i andra faktorer? I Danmark har antalet hussvalor inte förändrats under de senaste 40 åren. Inte heller i Norge finns någon signifikant förändring 1996–2013 även om mönstret där är negativt under 2000-talet.

Korp. Korpen är intressant med sina olika mönster i de olika inventeringssystemen under 2000-talet och i olika delar av landet. Standardrutter samt vinterpunktrutter talar om ett oförändrat bestånd under denna tid. Sommarpunktrutterna anger en ganska ordentlig minskning. Delar vi upp standardruttsmaterialet geografiskt finner vi att korpen minskat i norra Sverige men varit stabil i söder under perioden 2002–2015. Detta går inte direkt ihop med minskningen i sommarpunktrutterna, huvuddelen av dessa genomförs ju just i södra Sverige. Än mer förvirrande blir det när vi tittar än mer lokalt. Då visar det sig att det är i södra Norrland och i västra Göta- och Svealand som korpens sentida minskning skett. Hur kan det komma sig att korpen har minskat i antal i just de delar där vi idag har större delarna av den svenska vargstammen? Borde inte korpen dra nytta av rester från rovdjursdödade större däggdjur?

Skata. Sett i ett längre tidsperspektiv har inga stora förändringar skett i antalet skator. Vinter-materialet pekar dock på en svag tillbakagång sedan 1975. Under 2000-talet är alla kurvorna negativa och under de senaste tio åren finns en signifikant minskning. Denna minskning har i princip helt och hållet skett i norra Sverige medan södra Sveriges skator hållit sig på en stabil nivå. Kan det vara avfolkning av glesbygd som ligger bakom detta mönster?

Nötkråka. Under de senaste tio åren är nötkråkan glädjande nog en av de arter som ökat allra kraftigast i antal i Sverige! Tyvärr är underlaget lite väl klent för en fullständig detaljerad uppdelning, men ökningen har i det allra senaste till stor del skett i södra Sverige.

Lavskrika. Det blev i princip ett tangerat toppindex för lavskrikan 2015 (se ”prognosen” i förra årets rapport!). Enbart 2011 har ett marginellt högre index. Som vi redogjort för på annan plats finns starka samband mellan gnagartillgång och antalet observerade lavskrikor på standardrutterna.

Trädlärkan visar tendenser till att börja minska i antal. Wood Lark numbers may have started to decrease in Sweden.

34

Lappmes. Hela 48 lappmesar inräknades glädjande nog på standardrutterna 2015. Detta är det klart högsta antalet som bokförts under något år hittills. Nu varierar antalet gjorda rutter, och vilka rutter som görs, mellan olika år så något absolut toppindex blev det inte men ändå det fjärde högsta indexet under tidsserien. Detta innebär också att sett till de tio senaste åren så finns det inte längre någon säkerställd minskning av antalet lappmesar i Sverige. Över hela standardruttsperioden är minskningen dock fortfarande tydlig.

Gärdsmyg. Arten verkar nu ha återhämtat sig efter djupdykningen i samband med de kalla vintrarna runt 2010.

Trastar. Mönstren som blivit alltmer tydliga de senaste åren är desamma. Björk- och rödvingetrast minskar medan dubbel-, tal-, ring- och koltrast ökar i antal. Minskningen av de förstnämnda två arterna är framför allt kraftig i södra Sverige där rödvingetrasten minskat med uppåt 70 % och björktrasten lite mer än halverats i antal under de senaste drygt tio åren. I Danmark har antalet björktrastar minskat ännu kraftigare under senare tid. Dagens danska bestånd är bara ca 20 % av det som fanns för 20 år sedan. Arten drar sig tillbaka norrut!

Blåhake. Antalet blåhakar i den svenska fjällkedjan har totalt sett inte förändrats under standardrutts-perioden. Inte heller under de senaste tio åren finns några tecken på vare sig ökning eller minskning. En mer detaljerad analys av trender för fåglar i fjällen, som vi nyligen har gjort till de aktuella länsstyrelserna, visar dock att medan beståndet i de två nordligaste länens fjällområden (Norrbottens- och Västerbottens län) har varit stabilt under de senaste 10-15 åren, så har antalet blåhakar minskat rejält under samma period i det sydligare Jämtlands län. För det allra sydligaste fjällänet, Dalarna, går det inte att beräkna någon trend för blåhaken. Det har med andra ord gått betydligt sämre för blåhaken under 2000-talet i de södra delarna av fjällkedjan än i norr. I Norge har blåhaken minskat signifikant i antal 2007–2013.

Sångare. Som vi tidigare konstaterat har det under 2000-talet generellt gått bra för våra sångare. Många arter har ökat i antal och några av dessa tillhör de arter som i korttidsperspektivet ökat allra kraftigast i landet. År 2015 var dock generellt sett inte något bra år för sångarna och index vände faktiskt ner för flertalet arter (Fig. 13). Det ligger nära tillhands att tro att det var den kyliga och regniga försommaren som ligger bakom detta. Kanske gjorde vädret att färre fåglar klarade hela flyttningen upp till häckningsområdet? Kanske påverkades sångaktiviteten? Än mer bör häckningsresultaten ha påverkats men det ser vi inte resultaten av förrän 2016. En inte alltför djärv gissning är att nästa år kan bjuda på än lägre index för många av sångarna.

Undantag från de generellt positiva mönstren under 2000-talet är ärtsångare och nordlig lövsångare som båda minskat signifikant i antal under denna tid. För dessa konstaterar vi att minskningen fortsatt under 2015 för ärtsångaren, medan populationsstorleken för den nordliga lövsångaren lite försiktigt vänt uppåt igen under senaste åren. Det ska bli mycket intressant att se om den utvecklingen kan fortsätta uppåt mot en total återhämtning.

Kungsfågel. Det svänger snabbt i fågelvärlden, särskilt när det gäller småfåglar med kort generationstid. Kungsfågeln är en art som minskat i antal sett i alla lite längre perspektiv, så även om vi ser till hela standardruttsperioden. Arten blev under det gångna året upptagen i den Svenska Rödlistan såsom Sårbar. Detta helt och hållet på grund av den minskning som skett under de senaste tio åren fram till för ungefär två år sedan. Därefter har antalet kungsfåglar ökat igen och när vi nu tittar på de senaste tio åren, 2006–2015, så har kungsfågeln faktiskt ökat

Totalt 48 lappmesar observerades under 2015, det högsta antalet någonsin. In total 48 Siberian Tits were observed on the Fixed routes in 2015, the highest number ever.

35

signifikant i antal under denna korta period! Det är särskilt i norra Sverige som det gått bra för kungsfågeln i det korta perspektivet. Detta visar tydligt att korttidstrender, särskilt för arter med kort generationstid, är en färskvara. Det är värt att återupprepa att man måste vara väldigt tydlig med att ange vilken period man pratar om när man uttalar sig om ”hur det går” för en art.

Flugsnappare. Våra system ger numera underlag för trendberäkning för alla våra fyra flugsnappararter. Förvisso är underlagen små för halsbands- och mindre flugsnappare, men bara det faktum att det faktiskt går att beräkna trender utifrån stora generella övervakningssystem för dessa arter är fascinerande i sig. För båda arterna är mönstren positiva under 2000-talet, även om de låga inräknade antalen gör att det ska mycket till för att hitta säkra samband. För de två talrika arterna, grå- och svartvit flugsnappare skiljer sig mönstren på senare tid. Medan den grå har ökat signifikant under de senaste tio åren, har den svartvite en säkerställd minskning under samma tid. Ökningen av grå flugsnappare har helt skett i södra Sverige, medan beståndet i norr har varit stabilt under dessa år. Den svartvita har istället minskat i norr, men varit stabil i söder. Även i Norge och Danmark går det bättre för den grå än för den svartvite.

Skärpiplärka. Hela 280 skärpiplärkor inräknades i det nya kustfågelprogrammet och det i 46 olika rutor (Tabell 11)! Inom några år kommer vi kunna beräkna en svensk trend för skärpiplärkan.

Ängspiplärka. Ett parallellfall till kungsfågeln, det svänger snabbt! Rödlistad såsom Nära hotad 2015 baserat på data för den senaste tioårsperioden fram till 2013. Nu med ytterligare två års data i bagaget är korttidstrenden för de senaste tio åren signifikant ökande.

Sädesärla. Notera minskningen i både standard- och punktrutter de senaste tio åren! Enligt standardrutterna sker minskningen i norra och västra delarna av Sverige. I sydost och söder går det bra för arten. I sydligaste Götaland finns till och med en säker ökning under 2000-talet. Även i Danmark ökar arten. I Norge finns en antydan till nedgång under de senaste tio åren, men ingen säker förändring sedan 1996.

Stare. För att göra presentationen tydligare har vi separerat vintertrenden från sommartrenderna för staren (Fig. 13). Minskningen under häckningstid bara fortsätter, medan antalen under vinterns period tre ökar. Sistnämnda gissningsvis som ett resultat av allt mildare vintrar. Även i Danmark fortsätter antalet starar under häckningstid att minska och där finns inga tecken på någon uppgång av antalet övervintrande fåglar. I Norge har antalet starar varit stabilt 1996–2013.

Stenknäck, steglits. Nya rekordnivåer bokfördes för båda arterna på standardrutterna. För steglitsen gav även sommarpunktrutterna en ny högsta notering 2015. För stenknäcken var index på sommarpunktrutterna ett av de högre, men inte det allra högsta. Steglitsen är en av de arter som ökar allra kraftigast i landet för tillfället och ingen avmattning kan ses ännu. Notera samtidigt att midvinterantalen (period tre) av arten inte har ökat alls de senaste 40 åren. Tittar vi däremot på perioderna fyra och fem (slutet av januari- mars) finns klara och tydliga ökningar. Är det så att antalet steglitser som stannar hela vintern är mer eller mindre konstant och att en stor del av tillskottet av individer som ökningen måste inneburit är flyttande? Och att de senare återvänder till Sverige väldigt tidigt på vårvintern? Vi vet inte, men genom ytterligare analys av andra vinterperioder än nummer tre kan vi säkert hitta ytterligare uppslag till förklaringar. Även i Danmark har antalet steglitser under häckningstid ökat kraftigt samtidigt som vinterantalen har varit stabila.

Det går bättre för den grå än för den svartvita flugsnapparen just nu i Sverige. The Spotted Flycatcher is doing better than the Pied in Sweden at the moment.

36

Grönfink. Artens i stort sett fria fall fortsätter! De senaste tio åren har antalet grönfinkar i Sverige minskat med drygt 65 % och av allt att döma är parasiten gulknopp den stora anledningen bakom minskningen. Vad, om något, kan man göra åt detta? De geografiska skillnaderna från tidigare består, där minskningen i sydligaste Sverige inte är riktigt lika kraftig som i resterande delar av landet. Detta stämmer också väl med mönstret i Danmark, där man nu har en minskning under de senaste tio åren, om än en svag sådan.

Hämpling. Index steg från 2014 och därmed finns åter en säker ökning de senaste tio åren. Denna ökning har helt och hållet skett i sydligaste Götaland. I närbelägna Danmark finns inga tecken på någon sentida ökning. Där har hämplingen minskat signifikant även under de senaste tio åren.

Gråsiska. Även för gråsiskan har vi från i år skiljt på vinter- och sommartrender för att göra den visuella presentationen tydligare (Fig. 13). Vi har också från i år separerat nordliga (främst formen flammea) och sydliga (främst formen cabaret) gråsiskor från varandra i sommar-materialet. Vi gör uppdelningen helt geografiskt med brytlinjen vid 60 grader nord, alltså genom de nordligare delarna av Svealand. Utvecklingen skiljer ganska ordentligt mellan de två formerna. De sydliga har ökat i antal de senaste 40 åren. Under de senaste tio åren är sydlig gråsiska en av de ”arter” som ökat allra mest i landet. De nordliga går åt motsatt håll, både på kort och på lång sikt. Detta avspeglar sig även i vintersiffrorna som trots stora variationer mellan åren, entydigt visar på allt lägre vinterantal i Sverige.

Bofink, bergfink. Ytterligare två arter där vi presenterar vinter och sommartrender i separata figurer, för att förtydliga de mönster som finns under häckningstid. Skillnaden mellan standard- och punktrutter för bofikens del kan helt förklaras av att arten ökat i antal i norr och minskat i söder. Sådant har mönstret varit under hela 2000-talet. De senaste tio åren finns dock ingen signifikant förändring för landet som helhet. Bergfinken, som minskat i antal under 2000-talet, uppvisar inte heller någon säker förändring under de senaste tio åren.

Sparvar. Sparvarna har det minst sagt svårt och är en av de enskilda grupper som det går allra sämst för i Sverige just nu. De flesta sentida trender är negativa och huvuddelen av dem dessutom statistiskt säkerställda. Gul- och ortolansparvarna uppvisade nya bottennoteringar 2015 i alla serierna. För ortolanens del inräknades endast tre (3!) individer på standardrutterna och 13 individer på sommarpunktrutterna och snart är nog arten tyvärr för ovanlig för att följa med våra generella metoder. För lappsparven blev index 2015 det näst lägsta hittills och även sävsparvens index var bland de lägre. Ett litet ljus i mörkret var att förhållandevis många videsparvar inräknades under 2015, hela 89 stycken, och trenden för de senaste tio åren har faktiskt en svagt positiv riktning utan att vara signifikant. För hela standardruttsperioden är dock även videsparvens trend klart negativ. Snösparven till sist är den enda sparven som inte uppvisar någon säker minskning sett över lite längre tid. Mönstret är dock klart negativt och det är egentligen endast den stora variationen mellan åren som förhindrar att även denna sparv skulle uppvisa en säker minskning.

Med tanke på de olika sparvarnas vitt skilda häckningsmiljöer, från jordbruksmark och vassar, via sumpskogar till fjällhed och högfjäll, samt de minst lika skilda flyttnings- och övervintringsvanorna, är det svårt att hitta gemensamma nämnare som skulle kunna förklara minskningarna. Under en stor del av året är de förvisso alla fröätare och självklart skulle tillbakagångarna på ett allmänt plan kunna kopplas till allt lägre tillgång på frön i allehanda

Snösparven är en av alla sparvarter det går dåligt för i Sverige. The Snow Bunting is one of many declining sparrow and bunting species in Sweden.

37

miljöer. Men det skulle lika gärna kunna vara så att det är helt andra faktorer bakom minskningarna. För gulsparven är det kanske till och med troligt att en del av den sentida minskningen har exakt samma orsaker som grönfinkens tillbakagång. Det vore hur som helst angeläget med fler detaljerade studier av våra sparvar och då kanske allra mest av de arter som alltjämt är talrika eller relativt talrika såsom gulsparv, sävsparv och lappsparv.

TACK Vi vill framföra vårt stora och varmt kända tack till landets alla inventerare för deras värdefulla insatser för övervakningen av den svenska fågelfaunan. Det är med stor ödmjukhet vi tänker på de tusentals timmar som spenderats på räkningarna och alla hundratals mil som vandrats, cyklats och körts med bil. En sannerligen imponerad kollektiv insats. Ett extra tack till alla nya inventerare som valt att vara med. Kanske är det ytterligare något av våra inventeringsprogram som kan passa att vara med i? Det kan aldrig bli för många inventeringar gjorda!

Länsstyrelsernas stöd och medverkan i flera av våra inventeringssystem är av oerhörd vikt och mycket uppskattat. Ett stort tack till följande personer på och utanför länsstyrelserna som fungerat som koordinatorer och kontaktpersoner: Therese Asp, Susanne Backe, Tomas Bergström, Ulf Edberg, Louise Ellman-Kareld, Therese Ericsson, Lars-Åke Flodin, Per Flodin, Lars Gezelius, Urban Gunnarsson, Marielle Gustafsson, Peder Hedberg Fält, Per Hedenbo, Thomas M. Johansson, Tomas I. Johansson, Olle Kellner, Ulf Kolmodin, Ulrik Lötberg, Kristian Nilsson, Elisabeth Odhult, Frans Olofsson, Erik Owuso-Ansah, Helena Rygne, Peter Schmidt, Lars Sjögren, Lars Stibe, Mats Thuresson och Tomas Viktor.

Johan Bäckman, Paul Caplat, Henrik Dahl, Anders Larsson och Martin Stjernman har varit oumbärliga för utvecklandet av analysverktyg för de mycket stora datamängder som projektet har. Per Andell har svarat för snabb och noggrann inmatning av data och Dafne Ram, Annika Söderman och Valentina Zülsdorff har hjälpt till med kontrolläsning av dataläggningen. Sist men inte minst ett stort tack till Ola Inghe och David Schönberg-Alm på Naturvårdsverket. Svensk Fågeltaxering finansieras huvudsakligen genom Naturvårdsverkets miljöövervakning, tema Landskap. Ett stort och hjärtligt tack till alla!

38

Tabell 1. Antal inventerade fria punktrutter under vintrarna 1975/76–2014/15. The number of free point count routes during winter in 1975/76–2014/15.

Tabell 2. Antal inventerade fria punktrutter under häckningstid åren 1975–2015. The number of free point count routes during summer in 1975–2015.

År N År N År N År N År N

1980 143 1990 202 2000 290 2010 270 1981 109 1991 188 2001 328 2011 278 1982 93 1992 240 2002 313 2012 269 1983 84 1993 244 2003 308 2013 275 1984 117 1994 269 2004 308 2014 254

1975 88 1985 127 1995 246 2005 280 2015 250 1976 139 1986 121 1996 278 2006 287 1977 151 1987 198 1997 311 2007 313 1978 145 1988 195 1998 309 2008 306 1979 136 1989 188 1999 306 2009 276

Tabell 3. Antal inventerade standardrutter 1996–2015. The number of Fixed routes censused in 1996–2015.

Vinter Per 1 Per 2 Per 3 Per 4 Per 5 Vinter Per 1 Per 2 Per 3 Per 4 Per 5 1975/76 133 108 351 102 125 1995/96 135 130 379 126 129 1976/77 160 133 644 116 139 1996/97 137 129 374 126 135 1977/78 211 163 537 148 197 1997/98 135 133 377 138 136 1978/79 162 152 353 130 126 1998/99 116 119 358 117 123 1979/80 123 120 346 114 114 1999/00 118 118 337 115 124 1980/81 133 129 333 120 117 2000/01 135 135 394 133 132 1981/82 163 151 304 138 135 2001/02 136 132 363 131 135 1982/83 120 117 281 120 116 2002/03 121 119 334 118 125 1983/84 103 101 246 95 102 2003/04 112 102 331 109 108 1984/85 117 118 309 102 106 2004/05 106 97 315 100 101 1985/86 103 98 274 95 89 2005/06 92 91 309 89 91 1986/87 283 275 505 259 250 2006/07 98 92 341 91 93 1987/88 219 208 439 201 193 2007/08 95 91 311 90 92 1988/89 184 177 428 177 170 2008/09 92 89 319 84 88 1989/90 199 195 436 185 186 2009/10 89 85 289 83 85 1990/91 179 167 384 157 161 2010/11 84 74 280 78 82 1991/92 152 151 362 151 156 2011/12 84 76 311 78 81 1992/93 150 150 412 155 153 2012/13 74 74 299 70 74 1993/94 156 148 386 138 142 2013/14 80 81 301 72 80 1994/95 148 146 385 139 139 2014/15 79 77 285 69 86

År N År N År N 1996 48 2004 401 2012 483 1997 86 2005 402 2013 501 1998 166 2006 411 2014 511 1999 180 2007 462 2015 484 2000 204 2008 585 2001 226 2009 519 2002 329 2010 498 2003 402 2011 462

39

Tabell 4. Totala antalet fåglar registrerade under vintern på de fria punktrutterna 2014/2015 (”2014” i tabellhuvudet), jämfört med 2013/2014 (”2013” i tabellhuvudet). Endast data från period 3 är medtagna. Det gjordes 301 rutter under 2013/2014 och 285 rutter under 2014/2015. The total number of birds registered in mid-winter 2014/2015 on the free point count routes, with data for 2013/2014 as comparison. ”Registrerade individer” = recorded individuals,”Antal rutter med arten” = number of routes with the species. No. of routes the two years were 301 (2013/2014) and 285 (2014/2015).

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2013 2014 2013 2014

Storlom 1 1 Smålom 3 8 3 1 Skäggdopping 370 503 17 12 Gråhakedopping 2 2 2 2 Svarthakedopping 2 2 Smådopping 12 17 5 6 Havssula 22 45 5 4 Stormfågel 2 1 Storskarv 1460 1137 44 45 Toppskarv 9 3 2 1 Häger 115 112 37 48 Vit stork 9 2 Gräsand 13429 11737 141 116 Kricka 116 93 9 9 Snatterand 1 4 1 2 Bläsand 417 949 17 18 Stjärtand 1 2 1 1 Bergand 94 11 7 4 Vigg 22555 5929 46 32 Vitögd dykand 2 2 Brunand 50 72 8 8 Knipa 2845 2265 104 77 Alfågel 31 3 6 2 Svärta 272 712 6 2 Sjöorre 528 343 5 4 Ejder 3589 2087 18 14 Småskrake 272 180 22 18 Storskrake 3221 1360 79 56 Salskrake 297 268 20 12 Gravand 1 1 1 1 Grågås 6460 5310 61 43 Bläsgås 205 166 5 10 Sädgås 4352 779 23 16 Spetsbergsgås 14 4 Kanadagås 9401 7437 43 50 Vitkindad gås 2791 5086 9 12 Prutgås 27 1 Knölsvan 1141 1633 82 69 Sångsvan 1137 1476 77 77

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2013 2014 2013 2014

Mindre sångsvan 2 1 Kungsörn 7 14 7 11 Ormvråk 245 359 83 97 Fjällvråk 28 46 21 30 Sparvhök 39 24 33 24 Duvhök 18 29 18 28 Glada 160 145 27 35 Havsörn 92 134 50 58 Blå kärrhök 5 10 5 8 Pilgrimsfalk 9 6 8 5 Stenfalk 1 1 Tornfalk 8 16 7 10 Orre 70 80 16 15 Tjäder 12 7 8 4 Järpe 12 5 7 4 Rapphöna 3 1 Fasan 85 139 26 29 Vattenrall 2 3 2 3 Rörhöna 10 15 5 3 Sothöna 798 704 20 22 Tofsvipa 36 16 2 1 Enkelbeckasin 2 1 Morkulla 1 2 1 2 Storspov 2 6 1 3 Skogssnäppa 1 1 Rödbena 2 1 Havstrut 229 243 38 37 Gråtrut 5824 5142 94 88 Fiskmås 2378 1961 49 50 Skrattmås 471 657 28 28 Tretåig mås 2 10 1 2 Tobisgrissla 2 1 Tamduva 1693 1587 80 79 Skogsduva 41 30 4 5 Ringduva 2215 469 66 39 Turkduva 80 37 8 8 Hökuggla 2 2 Sparvuggla 5 7 5 5 Kattuggla 2 2

40

Tabell 4. forts. (cont.)

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2013 2014 2013 2014 Slaguggla 1 1 Pärluggla 1 1 Kungsfiskare 3 2 3 1 Gröngöling 104 100 62 60 Gråspett 9 10 7 6 Större hackspett 673 701 228 222 Mindre hackspett 7 12 7 12 Tretåspett 5 8 4 6 Spillkråka 105 121 68 82 Sånglärka 18 3 Berglärka 11 1 Korp 1146 1174 236 229 Kråka 8415 6651 264 245 Råka 2423 2010 37 32 Kaja 21337 17441 196 188 Skata 2607 2527 258 248 Nötkråka 14 12 12 9 Nötskrika 542 475 175 159 Lavskrika 7 2 3 2 Stjärtmes 359 383 51 55 Talgoxe 5747 5427 295 274 Blåmes 3654 3859 280 267 Svartmes 280 228 117 91 Tofsmes 319 279 96 82 Entita 480 431 151 130 Talltita 435 352 104 94 Nötväcka 1744 1462 248 232 Trädkrypare 173 114 76 61 Strömstare 34 59 22 28 Gärdsmyg 188 214 92 87 Dubbeltrast 4 11 2 6 Björktrast 6236 3942 117 134 Taltrast 5 2 2 2 Rödvingetrast 20 13 5 9

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2013 2014 2013 2014 Koltrast 976 1467 143 167 Rödhake 120 216 48 65 Skäggmes 6 11 1 3 Gransångare 1 2 1 2 Kungsfågel 951 639 145 128 Järnsparv 3 7 3 3 Ängspiplärka 33 15 8 3 Skärpiplärka 6 1 Forsärla 1 2 1 2 Sidensvans 1083 745 54 34 Varfågel 27 37 26 32 Stare 235 603 15 25 Stenknäck 126 141 32 31 Grönfink 2356 1239 196 148 Steglits 110 157 30 39 Grönsiska 2353 3343 108 105 Hämpling 5 2 Gråsiska 1886 1611 112 76 Snösiska 1 1 Vinterhämpling 52 69 4 3 Domherre 2689 1727 256 210 Tallbit 12 18 3 3 Mindre korsnäbb 124 228 23 39 Större korsnäbb 54 38 11 9 Korsnäbb ob. 182 88 27 23 Bändelkorsnäbb 23 10 2 1 Bofink 358 397 64 64 Bergfink 2828 1882 25 33 Gulsparv 3701 2466 180 157 Sävsparv 5 7 3 4 Lappsparv 1 1 Snösparv 9 75 5 1 Gråsparv 715 718 68 62 Pilfink 2351 2112 160 154

41

Tabell 5. Totala antalet fåglar registrerade under sommaren på de fria punktrutterna 2015, jämfört med 2014. Det gjordes 254 rutter under 2014 och 250 rutter under 2015. The total number of birds registered in summer 2015 on the free point count routes, with data for 2014 as comparison. ”Registrerade individer” = recorded individuals and ”Antal rutter med arten” = number of routes with the species. No. of routes the two years were 254 (2014) and250 (2015).

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2014 2015 2014 2015

Storlom 91 92 38 36 Smålom 34 15 20 14 Skäggdopping 192 235 34 42 Gråhakedopping 34 39 11 11 Svarthakedopping 18 18 7 7 Smådopping 4 6 4 5 Storskarv 780 956 39 45 Häger 231 207 49 61 Ägretthäger 1 1 Vit stork 4 2 2 1 Rördrom 7 12 6 7 Gräsand 1234 1151 136 135 Kricka 146 80 24 33 Årta 4 2 Snatterand 12 30 6 9 Bläsand 45 39 17 13 Stjärtand 1 2 1 1 Skedand 27 12 13 7 Vigg 217 184 28 27 Brunand 5 3 Knipa 509 512 114 113 Alfågel 1 20 1 3 Svärta 4 15 2 3 Sjöorre 111 12 4 2 Ejder 830 549 17 14 Småskrake 64 75 19 18 Storskrake 181 216 46 49 Salskrake 1 1 Gravand 354 392 27 32 Grågås 1455 2357 78 85 Bläsgås 1 1 Sädgås 32 71 2 4 Kanadagås 707 642 104 92 Vitkindad gås 4461 948 21 12 Prutgås 1122 15 3 1 Stripgås 1 1 Knölsvan 498 545 50 45 Sångsvan 311 1080 65 77 Kungsörn 2 4 2 2 Ormvråk 161 157 92 89

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2014 2015 2014 2015 Fjällvråk 6 8 4 4 Sparvhök 10 13 10 12 Duvhök 4 6 4 6 Glada 53 72 26 26 Havsörn 14 18 10 14 Bivråk 17 18 12 15 Brun kärrhök 25 26 21 19 Blå kärrhök 3 1 2 1 Fiskgjuse 22 33 15 26 Lärkfalk 10 18 9 12 Pilgrimsfalk 3 1 2 1 Stenfalk 1 1 Tornfalk 49 48 27 36 Dalripa 1 1 Orre 138 173 37 38 Tjäder 18 5 15 4 Järpe 5 4 4 3 Rapphöna 2 2 1 1 Vaktel 11 4 8 2 Fasan 311 304 64 69 Trana 862 852 138 135 Vattenrall 7 3 4 3 Kornknarr 8 4 7 4 Rörhöna 13 17 9 9 Sothöna 149 207 32 39 Strandskata 221 228 32 37 Tofsvipa 1257 1093 118 115 Större strandpipare 25 33 11 10 Mindre strandpipare 7 5 5 3 Fjällpipare 18 58 3 3 Ljungpipare 216 107 10 14 Kustpipare 3 1 Enkelbeckasin 214 254 82 89 Morkulla 22 21 14 17 Storspov 760 769 59 57 Småspov 14 12 7 7 Rödspov 1 1 Myrspov 129 116 3 2 Skogssnäppa 142 138 84 73 Grönbena 97 242 33 35

42

Tabell 5. forts. (cont.)

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2014 2015 2014 2015 Drillsnäppa 90 70 47 40 Rödbena 125 138 35 43 Svartsnäppa 2 4 1 2 Gluttsnäppa 46 47 26 25 Mosnäppa 1 1 1 1 Kustsnäppa 137 1 Kärrsnäppa 1 2 1 2 Brushane 1 55 1 4 Skärfläcka 19 53 3 5 Smaln. simsnäppa 1 1 Havstrut 78 87 25 31 Silltrut 246 269 20 21 Gråtrut 903 1533 81 90 Fiskmås 2629 2991 183 176 Dvärgmås 40 118 16 16 Skrattmås 3159 4588 111 125 Svarttärna 6 2 1 1 Vitvingad tärna 14 1 Skräntärna 4 6 3 4 Fisktärna 244 239 54 59 Silvertärna 65 95 11 13 Småtärna 16 18 3 3 Kentsk tärna 6 3 Tordmule 2 1 Tobisgrissla 1 1 Tamduva 222 218 39 32 Skogsduva 232 187 71 75 Ringduva 4075 3911 244 243 Turturduva 1 1 Turkduva 25 21 11 8 Gök 937 851 168 178 Berguv 1 1 Sparvuggla 3 2 Kattuggla 25 15 17 12 Slaguggla 1 1 1 1 Lappuggla 1 1 1 1 Hornuggla 4 3 3 3 Jorduggla 15 2 9 2 Pärluggla 1 1 Nattskärra 11 1 1 1 Tornseglare 1324 2058 129 110 Kungsfiskare 6 4 Gröngöling 130 142 78 76 Gråspett 3 4 3 4 Större hackspett 556 481 195 176 Mindre hackspett 17 26 12 21

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2014 2015 2014 2015 Tretåspett 3 3 Spillkråka 118 114 76 73 Göktyta 85 115 48 57 Trädlärka 34 56 17 30 Sånglärka 1364 1270 143 137 Ladusvala 1705 1534 180 173 Hussvala 910 611 97 93 Backsvala 210 354 18 18 Sommargylling 6 8 3 3 Korp 348 411 133 134 Kråka 2059 2034 227 217 Råka 795 657 25 25 Kaja 4190 4019 168 175 Skata 900 864 184 181 Nötkråka 12 17 10 14 Nötskrika 283 222 112 101 Lavskrika 1 1 Stjärtmes 55 35 20 13 Talgoxe 2453 2377 247 243 Blåmes 1091 1223 213 208 Svartmes 144 119 73 64 Tofsmes 86 76 40 37 Entita 70 90 44 54 Talltita 106 91 55 49 Nötväcka 439 367 141 131 Pungmes 1 1 Trädkrypare 134 116 71 60 Strömstare 3 6 2 4 Gärdsmyg 727 1002 149 180 Dubbeltrast 163 221 73 81 Björktrast 3433 3004 170 167 Taltrast 1487 1755 224 224 Rödvingetrast 928 985 124 125 Ringtrast 3 3 2 1 Koltrast 2661 2745 228 227 Stenskvätta 106 155 36 48 Buskskvätta 353 290 116 103 Svart rödstjärt 3 2 3 1 Rödstjärt 400 415 124 120 Näktergal 523 436 79 70 Blåhake 4 16 2 6 Rödhake 1314 1285 211 196 Gräshoppsångare 16 12 12 8 Flodsångare 2 2 2 2 Trastsångare 7 9 2 4 Rörsångare 151 172 63 63

43

Tabell 5. forts. (cont.)

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2014 2015 2014 2015

Kärrsångare 108 96 31 32 Busksångare 4 4 Sävsångare 123 107 44 39 Härmsångare 184 144 71 57 Svarthätta 1899 1555 191 186 Höksångare 3 3 Trädgårdssångare 1349 1247 203 183 Törnsångare 685 679 129 138 Ärtsångare 199 217 104 96 Lövsångare 6082 5660 248 242 Gransångare 488 498 101 114 Grönsångare 275 290 102 105 Lundsångare 1 5 1 3 Kungsfågel 400 383 115 101 Grå flugsnappare 226 215 86 73 Sv-v flugsnappare 1072 971 197 194 Halsb.flugsnappare 19 11 4 3 Mindre flugsnappare 2 18 2 13 Järnsparv 263 338 117 117 Ängspiplärka 330 226 37 53 Fältpiplärka 2 2 2 2 Trädpiplärka 1237 1085 192 197 Rödstrupig piplärka 1 1 Skärpiplärka 2 1 1 1 Sädesärla 967 880 211 200 Forsärla 20 19 12 10 Gulärla 281 333 50 45

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2014 2015 2014 2015 Citronärla 2 1 Sidensvans 1 1 Varfågel 5 3 Törnskata 85 114 59 53 Stare 4584 3340 194 179 Stenknäck 84 117 42 42 Grönfink 957 720 184 169 Steglits 108 145 44 55 Grönsiska 990 1279 147 169 Hämpling 205 230 46 51 Gråsiska 39 64 11 19 Gulhämpling 4 1 Domherre 144 167 72 80 Rosenfink 75 89 38 27 Mindre korsnäbb 123 195 31 38 Större korsnäbb 20 21 8 6 Korsnäbb ob. 181 139 24 28 Bändelkorsnäbb 1 1 Bofink 6478 6120 250 247 Bergfink 283 226 20 29 Gulsparv 1143 1128 191 185 Ortolansparv 13 13 7 9 Videsparv 2 1 2 1 Sävsparv 177 192 92 93 Lappsparv 1 1 Gråsparv 399 356 67 72 Pilfink 767 657 130 118

Det sågs 230 hämplingar på sommarpunktrutterna och 251 stycken på standardrutteerna under 2015. In total 230 Linnets were observed on the summer point count routes and 251 on the Fixed routes in 2015.

44

Tabell 6. Totala antalet fåglar registrerade under sommaren på standardrutterna 2015, jämfört med 2014. Enbart data från linjetaxeringsdelen av standardrutten är listade. Det gjordes 511 rutter under 2014 och 484 rutter under 2015. The total number of birds registered in summer 2015 on the Fixed routes, with data for 2014 as comparison. Only data from the line transect part of the routes are included. ”Registrerade individer” = recorded individuals and ”Antal rutter med arten” = number of routes with the species. No. of censused routes the two years were 511 (2014) and 484 (2015).

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2014 2015 2014 2015

Storlom 228 199 106 97 Smålom 101 56 56 41 Skäggdopping 199 63 25 20 Gråhakedopping 8 5 2 2 Svarthakedopping 17 8 9 6 Svarthalsdopping 2 1 Smådopping 1 1 Storskarv 1191 1229 34 38 Toppskarv 3 1 Stormfågel 2 1 Häger 73 115 36 55 Rördrom 9 8 7 7 Gräsand 506 511 131 123 Kricka 132 125 59 57 Årta 2 4 2 3 Snatterand 10 17 4 5 Bläsand 22 23 7 10 Stjärtand 1 1 Skedand 2 7 2 4 Bergand 4 7 1 3 Vigg 204 230 41 40 Brunand 5 2 Knipa 309 298 137 132 Alfågel 15 23 7 10 Svärta 42 11 9 6 Sjöorre 61 26 13 11 Ejder 545 449 18 13 Småskrake 88 71 26 17 Storskrake 123 210 41 46 Salskrake 4 4 Gravand 58 82 14 14 Grågås 1045 903 52 63 Sädgås 8 10 4 5 Kanadagås 377 487 86 85 Vitkindad gås 279 6421 17 16 Prutgås 193 2 Knölsvan 129 168 23 33 Sångsvan 267 283 98 119 Kungsörn 7 4 6 4 Ormvråk 196 241 111 128

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2014 2015 2014 2015 Fjällvråk 41 31 28 21 Sparvhök 25 27 25 24 Duvhök 20 13 19 13 Glada 55 51 18 18 Havsörn 21 17 14 14 Bivråk 7 16 6 15 Brun kärrhök 31 21 21 19 Blå kärrhök 3 4 2 4 Ängshök 2 1 2 1 Fiskgjuse 48 36 38 30 Lärkfalk 25 21 20 16 Pilgrimsfalk 3 3 3 3 Jaktfalk 1 1 Stenfalk 16 12 13 11 Tornfalk 52 52 43 40 Dalripa 107 117 44 52 Fjällripa 97 143 26 21 Orre 291 335 113 134 Tjäder 163 192 109 119 Järpe 47 45 38 40 Rapphöna 9 4 Vaktel 3 9 3 7 Fasan 134 135 47 37 Trana 812 946 227 230 Vattenrall 3 6 3 6 Småfl. sumphöna 1 2 1 2 Kornknarr 2 3 1 3 Rörhöna 4 3 3 3 Sothöna 44 41 16 14 Strandskata 155 153 27 30 Tofsvipa 576 638 114 111 Större strandpipare 99 39 19 9 Mindre strandpipare 5 7 4 6 Fjällpipare 14 23 5 4 Ljungpipare 672 703 73 72 Roskarl 1 1 Enkelbeckasin 391 450 179 190 Dubbelbeckasin 3 3 Dvärgbeckasin 11 12 5 8 Morkulla 55 73 45 58

45

Tabell 6. forts. (cont.)

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2014 2015 2014 2015 Storspov 176 137 73 58 Småspov 169 170 55 66 Myrspov 5 4 2 2 Skogssnäppa 573 537 258 234 Grönbena 808 792 147 151 Drillsnäppa 202 152 106 87 Rödbena 231 214 53 41 Svartsnäppa 30 31 15 18 Gluttsnäppa 312 346 125 127 Skärsnäppa 4 13 2 1 Mosnäppa 11 7 5 4 Kärrsnäppa 46 47 7 9 Myrsnäppa 13 7 4 3 Brushane 26 33 10 9 Skärfläcka 2 1 Smaln. simsnäppa 14 58 4 7 Fjällabb 134 138 22 24 Labb 2 1 Havstrut 214 384 25 18 Silltrut 408 603 19 14 Gråtrut 662 1083 82 80 Fiskmås 1791 1869 247 226 Dvärgmås 37 23 9 4 Skrattmås 1400 1605 89 93 Skräntärna 2 2 Fisktärna 281 225 58 60 Silvertärna 241 234 37 29 Småtärna 1 9 1 2 Tordmule 4 1 Tobisgrissla 54 31 1 1 Tamduva 200 228 25 33 Skogsduva 142 163 56 59 Ringduva 3868 3778 334 334 Turkduva 11 16 5 5 Gök 1414 1083 412 372 Hökuggla 27 34 17 24 Sparvuggla 4 4 Kattuggla 8 11 7 9 Slaguggla 5 1 5 1 Lappuggla 1 2 1 2 Hornuggla 3 1 2 1 Jorduggla 12 17 10 14 Pärluggla 1 1 Nattskärra 1 3 1 2 Tornseglare 1044 1351 153 138 Kungsfiskare 1 1 1 1

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2014 2015 2014 2015 Gröngöling 178 169 98 110 Gråspett 8 5 7 5 Större hackspett 948 881 305 290 Mindre hackspett 12 17 10 13 Tretåspett 31 37 25 24 Spillkråka 252 242 160 161 Göktyta 105 90 78 67 Trädlärka 31 33 23 24 Sånglärka 1315 1287 106 102 Ladusvala 1362 1155 216 198 Hussvala 540 387 92 79 Backsvala 37 95 7 6 Sommargylling 1 1 1 1 Korp 512 448 231 207 Kråka 1582 1519 301 282 Råka 423 355 11 10 Kaja 2685 2754 149 156 Skata 633 666 171 162 Nötkråka 23 14 17 12 Nötskrika 430 400 187 180 Lavskrika 275 356 85 77 Stjärtmes 134 109 44 30 Talgoxe 3853 3929 414 408 Blåmes 1125 1242 245 246 Svartmes 466 430 166 167 Tofsmes 474 444 162 160 Lappmes 14 48 10 20 Entita 155 114 75 63 Talltita 749 548 235 218 Nötväcka 439 432 150 163 Trädkrypare 451 385 175 165 Strömstare 15 7 12 6 Gärdsmyg 1825 2357 281 293 Dubbeltrast 671 651 257 252 Björktrast 1688 1417 244 233 Taltrast 3238 3732 447 422 Rödvingetrast 2164 1967 327 302 Ringtrast 65 30 19 12 Koltrast 3273 3494 318 318 Stenskvätta 324 296 81 95 Buskskvätta 560 485 206 191 Svart rödstjärt 2 2 Rödstjärt 2018 1696 339 314 Näktergal 264 170 53 42 Blåhake 202 175 41 37 Rödhake 3999 4064 411 380

46

Tabell 6. forts. (cont.)

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2014 2015 2014 2015

Gräshoppsångare 12 17 10 11 Flodsångare 5 2 4 2 Trastsångare 6 2 4 2 Rörsångare 124 99 41 40 Kärrsångare 81 63 33 31 Busksångare 2 2 Sävsångare 106 109 28 29 Härmsångare 201 167 78 79 Svarthätta 3028 2411 254 251 Höksångare 5 2 1 2 Trädgårdssångare 2097 1626 316 277 Törnsångare 925 777 152 147 Ärtsångare 440 353 212 198 Lövsångare 18992 17975 500 478 Gransångare 781 682 168 157 Grönsångare 563 401 171 132 Lundsångare 2 3 2 3 Nordsångare 1 1 Kungsfågel 2352 2626 355 338 Brandkr. kungsfågel 1 1 1 1 Grå flugsnappare 907 989 271 280 Sv-v flugsnappare 1218 1063 327 313 Halsb.flugsnappare 3 18 1 4 Mindre flugsnappare 8 8 6 8 Järnsparv 885 918 305 298 Ängspiplärka 1832 1518 121 112 Trädpiplärka 4751 4331 429 420 Skärpiplärka 3 9 1 1 Sädesärla 852 746 239 232 Forsärla 12 17 9 11 Gulärla 719 804 139 154

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2014 2015 2014 2015 Sidensvans 107 117 40 29 Varfågel 17 18 11 11 Törnskata 167 151 96 93 Stare 2474 2426 169 171 Stenknäck 72 98 40 45 Grönfink 666 511 169 160 Steglits 129 159 45 48 Grönsiska 3826 4949 390 398 Hämpling 187 251 47 58 Gråsiska 732 1193 119 111 Snösiska 4 1 1 1 Vinterhämpling 2 6 1 2 Domherre 345 388 169 186 Rosenfink 28 48 19 22 Tallbit 8 17 4 9 Mindre korsnäbb 698 761 109 103 Större korsnäbb 406 338 65 60 Korsnäbb ob. 1044 1066 150 160 Bändelkorsnäbb 4 9 3 2 Bofink 13509 12676 449 424 Bergfink 3581 3254 186 154 Gulsparv 1414 1215 233 205 Ortolansparv 11 3 10 1 Videsparv 92 89 29 32 Dvärgsparv 6 1 3 1 Sävsparv 368 394 142 154 Lappsparv 323 205 19 20 Snösparv 35 36 8 4 Gråsparv 633 563 57 55 Pilfink 708 535 102 89

Denna unga hane var en av 17 tallbitar som registrerades på standardrutterna under 2015. This young male was one of 17 Pine Grosbeaks registered on the Fixed routes in 2015.

47

Tabell 7. Totala antalet däggdjur registrerade på standardrutterna 2015, jämfört med 2014. Enbart data från linjetaxeringsdelen av standardrutten är listade. Det gjordes 511 rutter under 2014 och 484 rutter 2015. The total number of mammals registered in summer 2015 on the Fixed routes, with data for 2014 as comparison. Only data from the line transect part of the routes are included. ”Registrerade individer” = recorded individuals and ”Antal rutter med arten” = number of routes with the species. No. of censused routes the two years were 511 (2014) and 484 (2015).

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art Vetenskapligt namn 2014 2015 2014 2015 Ekorre Sciurus vulgaris 37 31 27 25 Bäver Castor fiber 9 10 7 9 Fälthare Lepus europaeus 296 382 84 105 Skogshare Lepus timidus 38 28 30 24 Vildkanin Oryctolagus cuniculus 46 11 9 3 Rödräv Vulpes vulpes 44 42 30 37 Fjällräv Aloplex lagopus 2 1 Björn Ursus arctos 3 2 Hermelin Mustela erminea 4 3 Småvessla Mustela nivalis 4 2 Mård Martes martes 4 4 3 4 Järv Gulo gulo 3 1 Grävling Meles meles 6 10 6 7 Vildsvin Sus scrofa 43 34 11 11 Älg Alces alces 101 116 61 74 Rådjur Capreolus capreolus 536 566 173 188 Kronhjort Cervus elaphus 13 31 6 5 Dovhjort Dama dama 95 124 9 10 Knubbsäl Phoca vitulina 2 1

48

Tabell 8. Antalet individer av utvalda fågelarter registrerade på 127 nattrutter 2015, jämfört med antalet individer av samma arter på 120 nattrutter 2014. ”Individer” anger summan av det högsta antalet adulta individer som noterats vid något av de tre inventeringstillfällena per punkt under säsongen. För kullar anges antalet kullar, inte antalet ungar. The number of individuals of selected species registered on the 127 night routes in 2015 and the 120 night routes in 2014.”Rutter” = number of routes with the species.

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2014 2015 2014 2015

Storlom 65 81 30 35 Smålom 9 16 5 10 Rördrom 59 88 27 31 Sångsvan 226 225 62 60 Rapphöna 18 21 4 8 Vaktel 60 88 29 40 Trana 276 275 68 82 Vattenrall 38 63 24 36 Småfl. sumphöna 22 13 11 11 Kornknarr 114 110 38 44 Rörhöna 6 6 4 5 Enkelbeckasin 347 378 83 95 Dvärgbeckasin 7 3 6 3 Morkulla 631 749 110 116 Storspov 100 119 31 30 Småspov 4 8 4 5 Gök 313 290 75 82 Berguv 10 11 8 8 Hökuggla 3 10 3 7 Sparvuggla 24 61 14 34 Kattuggla 494 562 89 92 Kattuggla kullar 67 53 37 32 Slaguggla 75 57 26 22 Slaguggla kullar 10 4

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2014 2015 2014 2015 Lappuggla 12 8 8 4 Hornuggla 117 91 54 42 Hornuggla kullar 63 22 34 14 Jorduggla 5 13 5 10 Pärluggla 243 206 59 52 Pärluggla kullar 1 2 1 2 Nattskärra 139 164 40 41 Trädlärka 15 12 9 11 Dubbeltrast 60 110 30 34 Taltrast 1817 2114 112 123 Rödvingetrast 675 806 76 80 Koltrast 1263 1512 113 120 Buskskvätta 145 123 51 50 Rödstjärt 57 70 21 23 Näktergal 628 645 55 58 Rödhake 1472 1634 112 117 Gräshoppsångare 64 74 24 29 Flodsångare 12 4 11 4 Vassångare 2 1 Trastsångare 7 10 6 8 Rörsångare 134 123 42 37 Kärrsångare 104 89 37 35 Busksångare 6 5 5 4 Sävsångare 199 188 44 45

49

Tabell 9. Antalet däggdjur registrerade på 127 nattrutter 2015, i jämförelse med antalet däggdjur noterade på 120 nattrutter 2014. Antalen anger summan av det högsta antalet individer som noterats vid något av de tre inventeringstillfällena per punkt och per transportsträcka (dessa summeras från och med 2015). The number of individuals of larger mammals registered on the 127 night routes in 2015 and the 120 night routes in 2014.”Registrerade individer” = registered individuals and ”Antal rutter med arten” = number of routes with the species.

 Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art Species 2014 2015 2014 2015

Igelkott Erinaceus europaeus 18 26 11 14 Ekorre Sciurus vulgaris 3 2 3 2 Bäver Castor fiber 9 12 6 10 Fälthare Lepus europaeus 743 817 81 81 Skogshare Lepus timidus 119 174 47 55 Vildkanin Oryctolagus cuniculus 74 67 14 17 Lodjur Lynx lynx 3 2 3 2 Varg Canis lupus 1 9 1 3 Rödräv Vulpes vulpes 207 225 80 82 Björn Ursus arctos 1 1 Mink Mustela vison 1 1 Hermelin Mustela erminea 1 3 1 3 Iller Mustela putorius 2 1 1 1 Mård Martes martes 1 1 1 1 Utter Lutra lutra 2 1 Grävling Meles meles 92 98 52 53 Vildsvin Sus scrofa 195 169 25 31 Älg Alces alces 122 132 45 55 Rådjur Capreolus capreolus 1066 1229 101 102 Kronhjort Cervus elaphus 81 108 15 20 Dovhjort Dama dama 753 1276 20 21 Bisamråtta Ondatra zibethicus 1 1

Knappt 200 vildsvin ses årligen på nattrutterna. About 200 Wild Boar are seen every year on the night routes

50

Tabell 10. Antalet individer av utvalda fågelarter registrerade på 157 sjöfågeltaxeringsrutter 2015. The number of individuals of selected species registered on the 157 wetland routes in 2015. ”Registrerade individer” = registered individuals and ”Antal rutter med arten” = number of routes with the species.

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2015

Storlom 61 9 Smålom 3 2 Skäggdopping 728 42 Gråhakedopping 76 17 Svarthakedopping 169 29 Svarthalsad dopp. 3 1 Smådopping 25 15 Storskarv 2376 40 Gråhäger 145 54 Rördrom 24 16 Gräsand 1504 145 Kricka 261 58 Årta 30 19 Snatterand 242 40 Bläsand 32 10 Stjärtand 1 1 Skedand 87 25 Vigg 800 59 Brunand 58 13 Knipa 1317 110 Svärta 7 2 Sjöorre 32 1 Ejder 382 13 Småskrake 41 10 Storskrake 709 32 Salskrake 4 2 Gravand 199 20 Grågås 6383 96 Sädgås 22 1 Kanadagås 442 58 Vitkindad gås 325 17 Knölsvan 791 59 Sångsvan 221 43 Ormvråk 51 30 Sparvhök 5 4 Duvhök 1 1 Rödglada 29 15 Havsörn 83 23 Bivråk 3 4 Brun kärrhök 62 37 Fiskgjuse 48 24

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2015

Lärkfalk 27 12 Pilgrimsfalk 2 2 Stenfalk 2 2 Tornfalk 13 11 Trana 197 43 Vattenrall 13 10 Småfl. sumphöna 1 1 Rörhöna 35 15 Sothöna 733 74 Strandskata 119 27 Tofsvipa 618 76 Större strandpipare 28 12 M. strandpipare 40 21 Ljungpipare 11 2 Enkelbeckasin 85 40 Storspov 11 8 Småspov 1 1 Rödspov 9 1 Skogssnäppa 32 22 Grönbena 248 30 Drillsnäppa 74 32 Rödbena 157 42 Svartsnäppa 3 4 Gluttsnäppa 31 15 Mosnäppa 23 5 Kärrsnäppa 41 4 Myrsnäppa 1 1 Brushane 26 8 Skärfläcka 34 3 Kustlabb 8 2 Havstrut 175 18 Silltrut 34 4 Gråtrut 706 34 Fiskmås 1016 78 Dvärgmås 22 7 Skrattmås 9244 84 Svarttärna 1 1 Skräntärna 49 11 Fisktärna 770 57 Silvertärna 1279 12 Småtärna 3 1

51

Tabell 11. Antalet individer av utvalda fågelarter registrerade under 2015 på de 2x2 km stora kustfågelrutorna. Sammanlagt räknades fåglar i 196 rutor. The number of individuals of selected species registered in the 2x2 km large, archipelago squares in 2015. In total 196 squares were counted. ”Registrerade individer” = registered individuals and ”Antal rutor med arten” = number of squares with the species.

Registrerade

individer Antal rutor med arten

Art 2015 2015

Storlom 16 10

Smålom 13 9

Skäggdopping 418 46

Gråhakedopping 24 3

Svarthakedopping 33 8

Storskarv 8928 110

Toppskarv 18 2

Häger 354 63

Gräsand 1359 149

Kricka 82 28

Årta 1 1

Snatterand 103 23

Bläsand 17 6

Stjärtand 5 2

Skedand 205 34

Vigg 3053 115

Brunand 5 1

Knipa 2168 99

Alfågel 8 4

Svärta 1467 76

Sjöorre 11 3

Ejder 10447 130

Småskrake 1857 160

Storskrake 4703 161

Salskrake 7 1

Gravand 333 37

Grågås 1723 99

Kanadagås 771 92

Vitkindad gås 1598 46

Prutgås 8 1

Knölsvan 1106 137

Sångsvan 28 10

Havsörn 77 41

Fiskgjuse 13 11

Trana 2 1

Sothöna 53 11

Strandskata 868 128

Registrerade

individer Antal rutor med arten

Art 2015 2015

Tofsvipa 134 23

Större strandpipare 195 56

M. strandpipare 2 2

Roskarl 200 32

Enkelbeckasin 29 8

Storspov 37 14

Rödspov 15 2

Skogssnäppa 1 1

Grönbena 3 1

Drillsnäppa 347 100

Rödbena 508 95

Svartsnäppa 1 1

Gluttsnäppa 26 14

Mosnäppa 15 4

Kärrsnäppa 10 4

Brushane 53 4

Skärfläcka 26 2

Kustlabb 102 37

Havstrut 1576 154

Silltrut 1834 64

Gråtrut 6787 140

Fiskmås 6774 184

Dvärgmås 502 18

Skrattmås 9555 138

Skräntärna 299 23

Fisktärna 2721 118

Silvertärna 7187 151

Fisk/silvertärna 26 3

Småtärna 29 6

Kentsk tärna 52 11

Tordmule 8809 18

Sillgrissla 1091 4

Tobisgrissla 806 36

Korp 49 23

Kråka 430 108

Skärpiplärka 280 46

52

Storlom, Gavia arctica(-, -, -; 94, 1, *; 169, 0.4, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Smålom, Gavia stellata(-, -, -; 16, 5.8, *; 63, 2.4, **)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Skäggdopping, Podiceps cristatus(-, -, -; 286, -0.2, NS; 73, 3.7, **)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Gråhakedopping, Podiceps grisegena(-, -, -; 20, 0.8, NS; 7, 3.2, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Svarthakedopping, Podiceps auritus(-, -, -; 15, -5, ***; 9, 7.8, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

5

10

15

Storskarv, Phalacrocorax carbo(928, 3.3, ***; 501, 8.6, ***; 626, 16.1, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

10

20

30

Häger, Ardea cinerea(133, 3.6, ***; 116, 1.4, **; 67, -1.9, **)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Rördrom, Botaurus stellaris(-, -, -; 20, -2.2, NS; 8, -0.2, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Figur 13. Beståndsindex för 187 arter enligt vinterpunktrutterna (blå kurva), sommarpunktrutterna (röd kurva) och standardrutterna (svart kurva). Beståndsnivån är satt till 1 för 1998. Under artnamnet visas medelantalet fåglar räknade per år, genomsnittlig trend i % per år, samt statistisk signifikans (se Metoddelen). Dessa siffror redovisas i ordningen vinter, sommar och standardrutter, åtskilda med semikolon. Index i siffror för dessa och ytterligare arter finns på hemsidan. Breeding period indices for 187 species based on free point counts (blue: winter, red: summer) and Fixed routes (black curve). The population level in 1998 is set at 1. The figures within brackets are the mean no. of birds observed per year, the average trend (% per year), and level of statistical significance, for the three datasets respectively (separated by ;). Individual index figures can be found on the homepage.

53

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Gräsand, Anas platyrhynchos(10269, 2.6, ***; 988, 0.8, **; 469, 0.8, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Kricka, Anas crecca(-, -, -; 80, -1.3, NS; 120, -2.1, **)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

6

Snatterand, Anas strepera(-, -, -; 19, 1.6, NS; 9, 12.5, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

6

7

Bläsand, Anas penelope(433, 26, NS; 54, -2.1, *; 37, -5.8, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

6

Skedand, Anas clypeata(-, -, -; 16, 2.1, NS; 7, -9.6, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Bergand, Aythya marila(-, -, -; -, -, -; 7, -10.4, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Vigg, Aythya fuligula(9703, 2.7, ***; 188, -1.5, *; 159, -2.4, *)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Brunand, Aythya ferina(221, 3.3, NS; 30, -4.4, **; -, -, -)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

6

Knipa, Bucephala clangula(2011, 1.1, ***; 478, -0.1, NS; 290, -1.4, **)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Alfågel, Clangula hyemalis(1616, -2.4, NS; -, -, -; 20, -2.3, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

54

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Svärta, Melanitta fusca(-, -, -; -, -, -; 29, -4.8, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Sjöorre, Melanitta nigra(-, -, -; -, -, -; 35, -2.2, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Ejder, Somateria mollissima(782, 1.7, **; 1268, -2.6, ***; 411, -2.6, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

2

4

6

8

Småskrake, Mergus serrator(190, 0.9, NS; 76, -0.2, NS; 72, -1.6, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Storskrake, Mergus merganser(1401, 2.7, ***; 191, 0.7, NS; 108, -0.5, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Salskrake, Mergus albellus(163, 8.8, ***; -, -, -; 6, -14.5, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Gravand, Tadorna tadorna(-, -, -; 280, -0.8, NS; 88, -2, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Grågås, Anser anser(-, -, -; 1100, 6.5, ***; 780, 9.1, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

5

10

15

Sädgås, Anser fabalis(5304, 0.3, NS; -, -, -; 15, -7.9, **)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Kanadagås, Branta canadensis(4859, 8.8, ***; 542, 6, ***; 414, -1.3, *)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

55

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Knölsvan, Cygnus olor(1695, 1.4, ***; 394, 1.4, **; 97, 1.5, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Sångsvan, Cygnus cygnus(1045, 2.1, ***; 233, 8.2, ***; 181, 2.8, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

2

4

6

8

10

Kungsörn, Aquila chrysaetos(16, 0.2, NS; -, -, -; 6, -3.5, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Ormvråk, Buteo buteo(268, 0.4, *; 132, 0.6, NS; 176, 0, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Fjällvråk, Buteo lagopus(42, -0.8, NS; -, -, -; 19, -3.5, *)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Sparvhök, Accipiter nisus(56, -1.6, ***; 13, 0, NS; 20, 1.7, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Duvhök, Accipiter gentilis(28, -1.4, **; 8, -1.8, NS; 15, -2.5, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Glada, Milvus milvus(53, 15.9, ***; 30, 5.9, ***; 29, 9.8, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

6

7

Havsörn, Haliaeetus albicilla(51, 7.3, ***; -, -, -; 9, 12.9, **)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

6

7

Bivråk, Pernis apivorus(-, -, -; 10, -1.4, NS; 13, 0.4, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

2

4

6

8

56

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Brun kärrhök, Circus aeruginosus(-, -, -; 30, 5.1, ***; 22, 2.4, *)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Blå kärrhök, Circus cyaneus(10, 0, NS; -, -, -; 4, -1.1, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Fiskgjuse, Pandion haliaetus(-, -, -; 34, 2.1, **; 34, 0.5, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Lärkfalk, Falco subbuteo(-, -, -; 9, 2.8, NS; 17, 6.3, **)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

6

Stenfalk, Falco columbarius(-, -, -; -, -, -; 11, -6.9, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Tornfalk, Falco tinnunculus(25, -2.3, ***; 26, 3, ***; 33, 2.3, *)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Dalripa, Lagopus lagopus(-, -, -; -, -, -; 112, -6.9, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Fjällripa, Lagopus mutus(-, -, -; -, -, -; 42, 0.6, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Orre, Tetrao tetrix(126, -1.8, ***; 228, -2.2, ***; 347, 0.7, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

Tjäder, Tetrao urogallus(9, 1, NS; 12, 0.1, NS; 161, 1.2, *)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

57

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Järpe, Bonasa bonasia(13, -0.3, NS; 10, -2, NS; 55, 0.1, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Fasan, Phasianus colchicus(164, -3, ***; 357, -1.7, ***; 177, -3.8, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Trana, Grus grus(-, -, -; 356, 5.5, ***; 561, 5.1, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Rörhöna, Gallinula chloropus(-, -, -; 10, -3.2, **; -, -, -)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

6

7

Sothöna, Fulica atra(2070, 0.3, NS; 192, -0.9, *; 39, 2.3, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

Strandskata, Haemat. ostralegus(-, -, -; 228, -1.3, **; 132, -0.2, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Tofsvipa, Vanellus vanellus(-, -, -; 730, -1.4, ***; 625, -0.7, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

St. strandpipare, Charadrius hiaticula(-, -, -; 17, 2.7, NS; 44, 4.9, *)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

M. strandpipare, Charadrius dubius(-, -, -; -, -, -; 6, 1.6, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Fjällpipare, Charadrius morinellus(-, -, -; -, -, -; 16, -0.1, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

58

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Ljungpipare, Pluvialis apricaria(-, -, -; 74, -1, NS; 465, 1.1, *)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

Enkelbeckasin, Gallinago gallinago(-, -, -; 198, -2.4, ***; 334, 1.1, **)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Morkulla, Scolopax rusticola(-, -, -; 25, 1.5, NS; 56, 1, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Storspov, Numenius arquata(-, -, -; 365, -1.7, ***; 164, -2, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Småspov, Numenius phaeopus(-, -, -; -, -, -; 147, 2.1, **)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Skogssnäppa, Tringa ochropus(-, -, -; 95, 0.1, NS; 368, 3.8, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Grönbena, Tringa glareola(-, -, -; 69, -0.4, NS; 524, 0.6, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

Drillsnäppa, Actitis hypoleucos(-, -, -; 114, -2, ***; 154, -1.3, *)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Rödbena, Tringa totanus(-, -, -; 113, -2.2, ***; 134, 3, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Svartsnäppa, Tringa erythropus(-, -, -; -, -, -; 24, -3.4, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

59

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Gluttsnäppa, Tringa nebularia(-, -, -; 31, 1.3, NS; 251, 0.5, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Skärsnäppa, Calidris maritima(-, -, -; -, -, -; 10, 11.1, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Mosnäppa, Calidris temminck ii(-, -, -; -, -, -; 13, -0.9, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

2

4

6

8

10

12

Kärrsnäppa, Calidris alpina(-, -, -; -, -, -; 29, 1.7, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Myrsnäppa, Limicola falcinellus(-, -, -; -, -, -; 6, -0.6, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Brushane, Philomachus pugnax(-, -, -; -, -, -; 20, -4.9, **)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Smaln. simsnäppa, Phalaropus lobatus(-, -, -; -, -, -; 25, -0.5, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

6

Fjällabb, Sterc. longicaudus(-, -, -; -, -, -; 64, 1.7, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Havstrut, Larus marinus(363, -1.2, ***; 334, -0.8, NS; 143, -3.5, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Silltrut, Larus fuscus(-, -, -; 160, -0.9, NS; 173, -0.1, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

60

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Gråtrut, Larus argentatus(5603, 1.3, ***; 2572, -5, ***; 772, -3.9, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

2

4

6

8

Fiskmås, Larus canus(1075, 3.2, ***; 2281, -1.5, ***; 1548, 0, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Dvärgmås, Larus minutus(-, -, -; 87, -1.5, NS; 57, -10.7, **)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Skrattmås, Larus ridibundus(763, -2.2, ***; 3999, -3.7, ***; 1326, -2.2, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Fisktärna, Sterna hirundo(-, -, -; 266, 0.2, NS; 213, 2.7, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Silvertärna, Sterna paradisaea(-, -, -; 107, 0.9, NS; 154, -2.4, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

Småtärna, Sterna albifrons(-, -, -; 12, 4.3, NS; 10, -8.4, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

2

4

6

8

Tamduva, Columba livia(1020, 2.5, ***; 174, 1.2, NS; 158, 0.6, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Skogsduva, Columba oenas(-, -, -; 172, -2.7, ***; 136, 2.9, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Ringduva, Columba palumbus(912, 2.1, ***; 2999, -0.1, NS; 3233, 2.5, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

61

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Turkduva, Strept. decaocto(43, -4, ***; 18, 2.9, *; 10, 0, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

6

7

Gök, Cuculus canorus(-, -, -; 728, -1.9, ***; 1079, 1.2, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Hökuggla, Surnia ulula(-, -, -; -, -, -; 11, 0.8, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Jorduggla, Asio flammeus(-, -, -; -, -, -; 8, -1.6, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

6

7

Tornseglare, Apus apus(-, -, -; 2114, -2.8, ***; 1210, -3.5, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Gröngöling, Picus viridis(118, -0.2, NS; 182, -2.4, ***; 129, -0.3, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Gråspett, Picus canus(7, 7.2, ***; -, -, -; 6, 0.8, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

St. hackspett, Dendrocopos major(836, 0.2, NS; 478, -0.3, NS; 810, 2.9, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

M. hackspett, Dendrocopos minor(14, 0, NS; 16, 1.7, NS; 14, 3.7, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

2

4

6

8

Tretåspett, Picoides tridactylus(4, 7.3, **; -, -, -; 27, 3.2, *)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

62

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Spillkråka, Dryocopus martius(128, 0.3, NS; 173, -0.7, **; 248, -2.2, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Göktyta, Jynx torquilla(-, -, -; 84, -3.1, ***; 73, 4.7, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

Trädlärka, Lullula arborea(-, -, -; 30, 4.1, ***; 35, -0.9, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Sånglärka, Alauda arvensis(-, -, -; 1269, -3.4, ***; 1193, -1.7, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Ladusvala, Hirundo rustica(-, -, -; 1035, 0.5, *; 960, 1.5, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Hussvala, Delichon urbica(-, -, -; 821, -2.6, ***; 493, -3, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Backsvala, Riparia riparia(-, -, -; 285, -2.8, ***; 117, -5.1, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

Korp, Corvus corax(1203, 1.7, ***; 307, 1.8, ***; 421, -0.2, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Kråka, Corvus corone cornix(10084, -1.2, ***; 2224, -1.8, ***; 1534, -1.4, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Råka, Corvus frugilegus(1037, 4.7, ***; 404, 2.1, NS; 408, -1.9, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

63

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Kaja, Corvus monedula(10364, 1.1, ***; 2668, 0.3, NS; 2328, 2.2, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Skata, Pica pica(3545, -0.3, **; 844, -0.1, NS; 585, -0.1, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Nötkråka, Nucif. caryocatactes(24, -2.4, ***; 13, -3.1, ***; 11, -0.5, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Nötskrika, Garrulus glandarius(857, -0.8, ***; 251, -1.2, ***; 360, 0.2, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Lavskrika, Perisoreus infaustus(-, -, -; -, -, -; 150, 1.8, *)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Stjärtmes, Aegithalos caudatus(348, 0.5, NS; 33, 0.9, NS; 83, 3.7, **)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Talgoxe, Parus major(5996, 0.3, ***; 2140, -0.7, ***; 2810, 3.7, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Blåmes, Parus caeruleus(3248, 2.2, ***; 892, 1, ***; 890, 3.7, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Svartmes, Parus ater(367, -0.7, ***; 191, -2, ***; 381, 0.1, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Tofsmes, Parus cristatus(353, -0.5, **; 81, -1.1, **; 326, 2.6, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

64

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Lappmes, Parus cinctus(-, -, -; -, -, -; 21, -5.2, **)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Entita, Parus palustris(875, -2.5, ***; 118, -4, ***; 122, 0.5, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Talltita, Parus montanus(804, -2.7, ***; 169, -4.9, ***; 563, 0.3, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Nötväcka, Sitta europaea(1326, 1.6, ***; 302, 1.1, ***; 308, 3.9, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Trädkrypare, Certhia familiaris(205, -1.2, ***; 120, -1.5, ***; 290, 1.2, **)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Strömstare, Cinclus cinclus(81, -0.2, NS; -, -, -; 5, 3.8, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Gärdsmyg, Trogl. troglodytes(124, 2.5, ***; 473, 3.5, ***; 1230, 2.2, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Dubbeltrast, Turdus viscivorus(-, -, -; 111, 2.2, ***; 473, 4.6, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Björktrast, Turdus pilaris(9928, -0.2, NS; 2248, -1.5, ***; 1465, -2.4, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Taltrast, Turdus philomelos(-, -, -; 1445, 0.3, *; 2819, 2.4, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

65

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Rödvingetrast, Turdus iliacus(-, -, -; 865, -0.7, **; 1862, -0.8, **)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Ringtrast, Turdus torquatus(-, -, -; -, -, -; 25, 4.3, *)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Koltrast, Turdus merula(1124, 1.6, ***; 2501, 0.7, ***; 2953, 0.9, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Stenskvätta, Oenanthe oenanthe(-, -, -; 103, -2.1, ***; 261, -0.6, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Buskskvätta, Saxicola rubetra(-, -, -; 290, -1.7, ***; 526, -1.5, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Rödstjärt, Phoen. phoenicurus(-, -, -; 233, -0.4, NS; 1372, 1.9, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Näktergal, Luscinia luscinia(-, -, -; 392, -2.5, ***; 188, -0.9, *)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Blåhake, Luscinia svecica(-, -, -; -, -, -; 124, -1.2, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Rödhake, Erithacus rubecula(67, 3.8, ***; 1274, -0.6, ***; 3136, 0.8, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

6

Gräshoppsångare, Locustella naevia(-, -, -; 16, -3.6, ***; 15, -1.1, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

66

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Rörsångare, Acroc. scirpaceus(-, -, -; 185, -0.9, ***; 102, -0.5, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Kärrsångare, Acroc. palustris(-, -, -; 65, 1.5, **; 63, 1, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Sävsångare, Acroc. schoenobaenus(-, -, -; 96, -2.1, ***; 84, 0.8, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

Härmsångare, Hippolais icterina(-, -, -; 127, -0.3, NS; 147, 3.3, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Svarthätta, Sylvia atricapilla(-, -, -; 1069, 2.7, ***; 1935, 5.7, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Trädgårdssångare, Sylvia borin(-, -, -; 1168, -0.1, NS; 1573, 1.2, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Törnsångare, Sylvia communis(-, -, -; 510, 0.3, NS; 696, 1, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Ärtsångare, Sylvia curruca(-, -, -; 221, -0.5, *; 436, -0.7, *)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Lövsångare (S), Ph. t. trochilus(-, -, -; 5026, -1, ***; 10189, 0.9, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Lövsångare (N), Ph. t. acredula(-, -, -; 945, -0.4, NS; 5450, -1.3, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

67

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Gransångare (S), Ph. c. collybita(-, -, -; 102, 9.4, ***; 119, 15.1, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

2

4

6

8

Gransångare (N), Ph. c. abietinus(-, -, -; 87, -1.4, **; 256, 5.3, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

Grönsångare, Phylloscopus sibilatrix(-, -, -; 320, -0.3, NS; 432, 0.1, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Kungsfågel, Regulus regulus(1685, -2.6, ***; 497, -2.1, ***; 1716, -2, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Grå flugsnappare, Muscicapa striata(-, -, -; 189, -1.3, ***; 763, 2.4, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Sv-v flugsnappare, Ficed. hypoleuca(-, -, -; 1096, -1.2, ***; 1115, 0.4, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Halsb.flugsnappare, Ficedula albicollis(-, -, -; 11, 4.8, **; 9, 2, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

M. flugsnappare, Ficedula parva(-, -, -; -, -, -; 5, 5, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Järnsparv, Prunella modularis(-, -, -; 299, -2.7, ***; 784, 1.8, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Ängspiplärka, Anthus pratensis(34, 2.1, NS; 175, -1.8, **; 1116, -1.2, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

68

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Trädpiplärka, Anthus trivialis(-, -, -; 1418, -2.6, ***; 3743, 1.4, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Sädesärla, Motacilla alba(-, -, -; 875, -1.2, ***; 733, -0.1, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Forsärla, Motacilla cinerea(-, -, -; 24, 1.4, NS; 11, 3.5, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

Gulärla (S), M. f. flava(-, -, -; 47, -2.8, ***; 51, 5, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

Gulärla (N), M. f. thunbergi(-, -, -; 92, -4.2, **; 502, -0.5, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Sidensvans, Bombycilla garrulus(1263, 3, ***; -, -, -; 85, 5.8, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

2

4

6

8

10

Varfågel, Lanius excubitor(34, -0.6, NS; -, -, -; 10, 4.2, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Törnskata, Lanius collurio(-, -, -; 94, -2, ***; 119, -0.2, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Stare, Sturnus vulgaris(129, 3.5, **:-, -, -:-, -, -)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

5

10

15

20

25

Stare, Sturnus vulgaris(-,-,-; 3742, -2.5, ***; 2787, -3.3, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

69

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Stenknäck, Cocc. coccothraustes(134, 4.7, ***; 50, 0.8, NS; 50, 3.5, **)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

2

4

6

8

Grönfink, Carduelis chloris(3861, -0.1, NS; 1106, 0.2, NS; 885, -2.4, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Steglits, Carduelis carduelis(120, 0.8, NS; 52, 9.5, ***; 67, 9.9, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

2

4

6

8

Grönsiska, Carduelis spinus(4102, -2.1, ***; 1031, -0.3, NS; 3228, 1.3, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Hämpling, Carduelis cannabina(-, -, -; 197, -3.8, ***; 187, -1.2, *)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Gråsiska, Carduelis flammea(3474, -2.9, ***; -,-,-; -, -, -)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Gråsiska (S), C. f. cabaret(-, -, -; 18, 12.6, ***; 16, 3.2, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Gråsiska (N), C. f. flammea(-, -, -; 86, -3.5, NS; 781, -2.4, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

2

4

6

8

Domherre, Pyrrhula pyrrhula(2853, -0.9, ***; 143, -2.6, ***; 240, 1.8, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Rosenfink, Carpodacus erythrinus(-, -, -; 83, 0.6, NS; 48, -4.3, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

70

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Tallbit, Pinicola enucleator(-, -, -; -, -, -; 11, -3, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

2

4

6

8

10

Mindre korsnäbb, Loxia curvirostra(-, -, -; 264, 10.7, ***; 1141, 4.9, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

2

4

6

8

10

12

Större korsnäbb, Loxia pytyopsittacus(-, -, -; -, -, -; 218, 3.8, **)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Korsnäbb ob., Loxia species(625, -2.7, ***; 477, -0.8, NS; 1299, 4.4, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

2

4

6

8

10

12

Bändelkorsnäbb, Loxia leucoptera(-, -, -; -, -, -; 16, 1, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

5

10

15

20

Bofink, Fringilla coelebs(446, -0.2, NS; -,-,-; -, -, -)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

2

4

6

8

Bofink, Fringilla coelebs(-, -, -; 6620, -0.5, ***; 11488, 0.8, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Bergfink, Fringilla montifringilla(13063, -1.4, NS; -,-,-; -, -, -)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

5

6

7

Bergfink, Fringilla montifringilla(-, -, -; 286, -3.3, ***; 2694, -1.7, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Gulsparv, Emberiza citrinella(7534, -2.1, ***; 1444, -2.7, ***; 1481, -2.1, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

71

Figur 13. forts. Populationstrender för 187 arter. Species indices (cont.).

Ortolansparv, Emberiza hortulana(-, -, -; 29, -5.4, ***; 20, -7.1, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Videsparv, Emberiza rustica(-, -, -; 6, -10.7, ***; 60, -4.1, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

2

4

6

8

10

Sävsparv, Emberiza schoeniclus(-, -, -; 241, -2.4, ***; 367, -1.5, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Lappsparv, Calcarius lapponicus(-, -, -; -, -, -; 211, -3.7, ***)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

Snösparv, Plectrophenax nivalis(-, -, -; -, -, -; 40, -2.5, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150

1

2

3

4

Gråsparv, Passer domesticus(1153, -2.1, ***; 425, -4.6, ***; 453, 0.1, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Pilfink, Passer montanus(2032, -0.9, ***; 485, 0, NS; 523, 0.8, NS)

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

72

Figur 14. Beståndsindex för 38 fågelarter och 10 däggdjursarter enligt nattrutterna 2010–2015. Beståndsnivån är satt till 1 för 2010. Efter artnamnet visas medelantalet individer räknade per år, genomsnittlig trend i % per år, samt statistisk signifikans (se Metoddelen). Index i siffror för dessa och ytterligare arter finns på hemsidan. Breeding period indices for 38 bird species and 10 mammal species based on the night routes 2010–2015. The population level in 2010 is set at 1. The figures within brackets are the mean no. of individuals observed per year, the average trend (% per year), and level of statistical significance. Individual index figures can be found on the homepage.

Storlom, Gavia arctica - (61, -4,9, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Smålom, Gavia stellata - (9, -1,5, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

Rördrom, Botaurus stellaris - (50, 11,5, **)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

2.0Rapphöna, Perdix perdix - (15, -6,2, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

Vaktel, Coturnix coturnix - (57, 4,8, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160

1

2

3

4Vattenrall, Rallus aquaticus - (41, 2,3, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Småfl. sumphöna, Porzana porzana - (16, -0,1, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5Kornknarr, Crex crex - (89, 13, ***)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

2.0

73

Figur 14. forts. Trender för fåglar och däggdjur räknade på natten. Species indices (cont.).

Enkelbeckasin, Gallinago gallinago - (336, -6,2, ***)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Morkulla, Scolopax rusticola - (594, 3,9, ***)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

Storspov, Numenius arquata - (114, -8,7, ***)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Gök, Cuculus canorus - (281, -2,1, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

Berguv, Bubo bubo - (15, -10,7, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Sparvuggla, Glauc. passerinum - (37, -5, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

Kattuggla, Strix aluco - (515, -5,5, ***)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Kattuggla kullar, Strix aluco - (45, 5,6, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

Slaguggla, Strix uralensis - (61, -3,8, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Lappuggla, Strix nebulosa - (7, 2,6, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

74

Figur 14. forts. Trender för fåglar och däggdjur räknade på natten. Species indices (cont.).

Hornuggla, Asio otus - (97, -8,9, ***)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Hornuggla kullar, Asio otus - (44, -17,7, ***)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

Jorduggla, Asio flammeus - (8, 19,6, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160

1

2

3

4

5

6Pärluggla, Aegolius funereus - (206, -3, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

Nattskärra, Caprim. europaeus - (126, 5,9, *)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

2.0Trädlärka, Lullula arborea - (16, -8,3, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

Dubbeltrast, Turdus viscivorus - (68, 5,5, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Taltrast, Turdus philomelos - (1872, -1,1, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

Rödvingetrast, Turdus iliacus - (666, 0,4, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Koltrast, Turdus merula - (1142, 3,8, ***)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

75

Figur 14. forts. Trender för fåglar och däggdjur räknade på natten. Species indices (cont.).

Buskskvätta, Saxicola rubetra - (137, -5,3, *)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Rödstjärt, Phoen. phoenicurus - (53, 0,2, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

Näktergal, Luscinia luscinia - (569, 4,3, *)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Rödhake, Erithacus rubecula - (1291, 0,9, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

Gräshoppsångare, Locustella naevia - (72, -1,3, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Flodsångare, Locustella fluviatilis - (11, 10,7, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160

1

2

3

4

5

Rörsångare, Acroc. scirpaceus - (123, -2, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Kärrsångare, Acroc. palustris - (93, 2,9, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Sävsångare, Acroc. schoenobaenus - (205, -4,4, *)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Busksångare, Acroc. dumetorum - (5, 12,2, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

76

Igelkott, Erinaceus europaeus - (20, -1,7, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Fälthare, Lepus europaeus - (695, 3,6, *)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

Skogshare, Lepus timidus - (115, 2,6, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Rödräv, Vulpes vulpes - (232, -4,1, *)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

Grävling, Meles meles - (92, 0,9, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Vildsvin, Sus scrofa - (142, 5,7, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

Älg, Alces alces - (94, 5,6, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Rådjur, Capreolus capreolus - (935, 5,4, ***)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

Kronhjort, Cervus elaphus - (65, 1,5, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5Dovhjort, Dama dama - (867, 11,1, ***)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 20160.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Figur 14. forts. Trender för fåglar och däggdjur räknade på natten. Species indices (cont.).

77

Appendix 1. Förteckning över de 585 inventerare som deltagit inom Svensk Fågeltaxering vintern 2014/2015 och sommaren 2015, samt antalet inventeringstillfällen per person inom respektive program. ”Vin 3” = vinterpunktrutt period 3, ”Vin 1-5” = vinterpunktrutt perioderna 1-2 och 4-5, ”Standard” = standardrutter, ”SomPKT” = sommarpunktrutter, ”Natt” = nattrutter, ”Sjöfågeltax” = inventeringar inom Sjöfågeltaxeringen (punkter eller linjer), samt ”Kust” = rutor inom Kustfågelinventeringen (här ingår officiella medobservatörer). Till exempel, en person som gjort en nattrutt alla tre perioderna har ”3” i kolumnen ”natt” och en som gjort en vinterrutt alla fem perioderna har en ”1” i kolumnen ”Vin 3” och en ”4” i kolumnen ”Vin 1-5”. People taking part in the Swedish Bird Survey in winter 2014/2015 and summer 2015, and the number of unique surveys they made within each of our programs. ”Vin 3” = winter point counts, main period (3), ”Vin 1-5” = winter point counts any of the periods 1-2 or 4-5, ”Standard” = Fixed routes, ”SomPKT” = summer point counts, ”Natt” = night routes, ”Sjöfågeltax” = censuses of wetland birds (point counts or line transects), and ”Kust” = squares within the coastal bird survey (includes official co-observers).

Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

4 1 3 1 1 12 1 4 1 1 1 1 1 3 3 1 1 1 4 3 2 1 2 1 3 2 2 1 1 4 1 2 2 2 2 1 1 2 1 1 3 3 1 4 1 1 3 2 1 1 7 3

78

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

2 3 1 3 1 1 3 1 2 2 1 2 8 2 2 2 1 1 1 1 1 1 1 1 3 1 1 2 1 1 1 1 1 1 1 19 1 5 2 1 1 1 1 2 2 1 1 1 4 2 1 3 1 1 3 1 1 1 1 2 1 1 2 1 1 3 4 5 1 2 1 2 1 1 1 2 1 1 1 1 1 1 3 3

79

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

3 2 1 4 1 1 4 1 3 4 2 1 9 19 1 4 1 4 6 2 1 4 2 1 10 1 1 7 8 2 4 3 2 1 4 1 1 3 1 1 1 1 1 1 1 3 13 1 1 1 4 1 1 1 4 1 1 1 1 1 2 8 2 1 1 10 2 5 1 4 3 1 1 1 1 1 1 1 4 1 1 1 1 3 1 1 1 1 6

80

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

1 1 1 1 1 1 3 12 2 4 2 1 1 2 1 1 4 1 2 6 9 3 10 1 3 1 1 1 2 1 1 4 1 1 3 3 1 7 2 2 1 2 4 1 3 2 1 6 2 8 1 1 1 6 1 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 2 3 1 1 2 8 1 4 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 3 2 1 1 1 4 1 6

81

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

1 2 1 4 3 1 1 11 3 1 2 3 1 2 1 4 1 1 1 1 1 1 1 1 1 4 1 3 1 3 1 1 1 3 1 3 1 2 1 3 1 1 3 3 1 1 1 2 3 1 1 2 1 3 13 4 1 6 12 5 6 3 1 1 1 1 2 4 2 2 3 1 1 1 3 1 1 1 1 1 1 2 3 1 1

82

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

1 1 1 4 1 3 2 1 1 12 1 3 8 1 1 1 4 1 3 1 1 2 3 1 1 2 4 1 1 1 1 3 1 1 1 1 1 1 1 2 1 3 1 4 3 1 3 1 3 1 1 1 11 3 2 1 4 1 1 1 1 1 4 2 1 1 1 2 1 4 2 3 10 1 1 3

83

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

1 1 1 1 2 1 3 3 11 1 3 3 1 3 1 1 2 2 2 3 1 4 1 1 1 2 2 1 1 1 1 3 4 4 1 2 3 1 1 3 1 6 1 1 6 1 1 1 1 6 6 1 5 2 3 3 6 2 2 3 1 4 3 2 5 4 3 6 1 1 1 1 1 6 1 1 1 1 2 1 3 6 3 1 4 1 3 3 7 1 1 2 1

84

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

2 1 1 1 1 1 6 4 1 1 1 1 2 1 1 1 1 1 4 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 1 2 2 4 2 1 1 4 1 1 3 1 3 1 1 5 20 14 5 2 3 1 1 1 5 1 2 1 2 3 3 1 4 1 4 2 1 1 3 3 1 4 1 1 1 39 1 1 1 6 7

85

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

3 1 2 8 2 2 2 3 1 1 1 3 5 1 1 1 2 2 7 1 2 2 8 1 1 1 3 1 1 1 3 2 3 3 3 1 3 1 1 1 3 1 4 1 1 3 3 1 1 1 1 4 1 1 1 3 1 1 1 1 2 2 1 4 2 9 7 1 1 1 1 1 1 1 1 1 3 1 6

86

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

1 1 2 1 1 1 4 3 1 4 1 1 2 1 1 1 3 1 3 1 4 1 1 4 7 1 3 1 1 3 1 1 2 1 1 1 2 3 1 1 3 1 2 1 1 1 1 4 1 1 2 1 1 1 3 11 1 3 2 1 1 1 39 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 3 2 12 3 2 1 1 1 1 1 2

87

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 3 2 2 3 3 2 1 2 2 3 2 9 2 1 1 4 1 5 6 17 1 2 1 1 2 8 2 3 1 1 1 1 7 3 2 3 1 1 1 3 1 1 1 4 2 1 1 4 1 2 1 1 1 4 2 3 7 1 1 1 1 1 1 3 1 2 1 1 2 1 1 1 1 4

88

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust 3 3 3 1 1 1 3 1 1 1 19 1 1 1 1 1 4 1 2 1 4 1 3 1 1 1 1 1 1 1

Fältpiplärkan är så svår att observera att den ännu inte registrerats på standardrutterna. Däremot ses den då och då på sommarpunktrutter i östra Skåne. The Tawny Pipit is so hard to find that it is still not recorded on the Fixed routes. But a few individuals are seen on summer point count routes in southernmost Sweden.