FRÅN ANHÖRIGAS RIKSFÖRBUND I NR 4/ 2014 I ISSN 2001-7863

”I sorgen får alla

TEMA:

Vi anhörigaSorg

Norrlandsprojektet I Anhörigåret 2015 I Anhörigriksdagen 5-6 maj

Vanliga myter om sorg

känslor plats”

Nationella anhörigdagen och anhörigveckan uppmärksammades

2 Vi anhöriga

Ansvarig utgivare: Mailis Lundgrenmailis.lundgren@ahrisverige.seChefredaktör: Emma Aronssonemma.aronsson@ahrisverige.seRedaktionskommitté: Anne-Sophie Söderberg (pia.soderberg@ahrisverige.se), Berith Andersson (berith43@hotmail.com), Malin Forsberg(milla.forsberg@gmail.com), Birgitta Odelstierna (birgitta@odelstierna.se), Anett Karlsson(anett.karlsson@ahrisverige.se), Annie Boström (annie.bostrom@ahrisverige.se)Omslagsfoto: Emma Aronsson, Anhörigas Riksförbund

Vi anhöriga ges ut av Anhörigas Riksförbund och kommer ut med 4 nummer per år. Tidningen finns även att läsa på www.ahrisverige.se Redaktionen ansvarar ej för obeställt material, och förbehåller sig rätten att korta i texter och insändare. Anhörigas Riksförbund tar inte ansvar för produkter och tjänster i tidningens annonser.

Anhörigas RiksförbundNorrhultsvägen 44 B, 360 71 NorrhultBesöksadress: Norrhultsvägen 44, Norrhult Telefon: 010-207 97 90Hemsida: www.ahrisverige.seE-post: info@ahrisverige.sePrenumerationer: press@ahrisverige.sePrenumerationspris: 200:-/årMiljövänligt och klimatkompenserat papperTryck: www.star-tryck.seGrafisk form: Emma AronssonAnnonser: Åsa Jansson, telefon: 070-220 71 11asa.jansson@ahrisverige.se

Anhörigas Riksförbund är en partipolitiskt och re-ligiöst obunden intresseorganisation som stödjer anhöriga och anhörigvårdare oavsett ålder, kön eller diagnos hos den som vårdas.Anhörigas Riksförbunds styrelse: Thomas Ky-lander ordförande - Sävedalen, Annie Boström - Nyköping, Berit Johansson - Svenstavik, Anna Åberg - Stockholm, Gunnar Hedberg - Stenstorp, Ann-Katrin Lindgren - Simlångsdalen, Elizabeth Hanson - Kalmar.Suppleanter: Seved Johansson - Degerfors, Gun-Britt Björevall - Karlstad, Marietta de Pourbaix-Lundin - Vendelsö.

Ledare

MAILIS LUNDGRENKanslichef

Som en bro över mörka vatten...

14

”Som en bro över mörka vatten, vill jag bära dig…” När ”sorg” är temat för årets sista nummer av Vi anhöri-ga väljer jag att börja med en textrad hämtad ur den svenska översättning-en av sången ”Bridge over troubled water”. Det är ord som betyder mycket för mig. Sången skrevs i bör-jan av sjuttiotalet av Paul Simon och Art Garfunkel. Den svenska översätt-ningen fick titeln ”Som en bro över mörka vatten”. Jag tänker alltid när jag hör sången att själva bron är den talande symbolen och bilden för det vi både behöver och själva kan vara, i stunder som är tunga och svåra. När sorg i alla uttryck och skeenden får oss själva eller våra nära och kära att knäa och falla. Som en bro över de mörkaste vatten… Jag kommer inte här att be-röra sorgen utifrån någon slags fakta. Det finns så mycket god kunskap, så många fina böcker att läsa för alla oss som söker den. Också i vår egen webbhandbok för anhöriga finns sorgen beskriven. Det är betydelsen av de personliga reflektionerna och erfarenheterna som jag vill lyfta. Det som vi kanske kan spegla oss i och hämta kraft ifrån. Det som kanske kan påverka och bekräfta oss i det som är vår egen sorg. Som gör att vi kan bygga broar över det mörka och svåra. Det som innehållet i detta nummer av tidningen kan ge oss. För mig är sorgen en ständig följeslagare i Livet – lika naturlig som glädjen. Den finns där, men den är ofta osynlig och diskret. Den ger sig inte tillkänna under perioder när li-vet är gott och vardagen rullar på så-som vi förväntar oss och vill att den ska göra. Vi tänker inte på den och ska naturligtvis inte heller ständigt oroa oss för att något ska inträffa.

Men när den kommer oss nära, har vi inga andra val än att finnas i den! Det finns inga garantier för när och hur sorg drabbar oss. Den är ibland svårt väntad och ibland skoningslöst plötslig. Så kan sorg i vetskap om att vi kommer att mista någon eller något att vara lika out-härdlig som sorgen efter själva för-lusten! Jag minns min mammas sista dagar. Jag minns hennes styrka och hennes omsorg om oss som fanns vid hennes sida. Det som blev vår bro över vattnet. Jag minns stunder av lycka mitt i sorgen; Jag sitter på golvet, lutad mot garde-roben och mamma ligger i sin säng - så nära, med ansiktet mot mitt håll. ”Mamma, du vet väl om att du är älskad”, säger jag. Hon tittar på mig med klara ögon och så ler när hon svarar: ”Ja Mailis. Jag vet det! Jag vet verkligen det”. En stund av lycka – en byggsten i en bro! Jag minns andra sorger från barndomsår till idag. Och varje sorg med ett ursprung i en förlust. Förlust av nära och kära, av ett älskat hem, förlust av kärlek, tillit, glädje och stolthet. Det är förluster som påver-kat och präglat mig, men som också fått mig att växa i ödmjukhet och styrka. Jag älskar Livet, men förfäras ibland av de utmaningar det ger oss. Jag avskyr förluster, om det så bara handlar om förlorat hopp eller för-troende, men jag vet att bron finns när jag behöver den. Jag vet också att jag själv vill vara densamma för den eller de som behöver mig. Så slutar jag med orden som ger mig bilden: ”Som en bro över mörka vatten, vill jag bära dig… ” /Mailis Lundgren

Vi anhöriga 3

4 Från förbundet Här kan du läsa om vad som är på gång inom förbundet

6 Tema Sorg Läs om vad sorg egentligen är och hur kan du bearbeta sorgen? Läs om hur andra har gjort!

9 Nationellt kompetenscentrum anhöriga Läs om Nka:s regionala mötesdagar

10 Lokala nyheter Nationella anhörigdagen och anhörigveckan har ägt rum, läs om hur flera lokala anhörigföreningar har uppmärk sammat den.

15 Korsordstävling 10 personer vinner förbundsnålen ”Droppen”

Innehåll nummer 4 2014

16

9

Det blir inte alltid som man tänkt sig

EMMA ARONSSONChefredaktör

14

Rättelse: I Vi anhöriga nummer 3 så är Svante Örnberg fotograf till de fo-ton i temadelen som inte har någon fotograf angiven. Han har även tagit fotot på omslaget till nummer 3 med temat: Hållbart arbetsliv.

8 I början på året när redaktions-kommittén hade sitt första plane-ringsmöte så satte vi årets teman på tidningen; Kunskap, Vårens möten, Hållbart arbetsliv och Sorg. Jag tycker att vi har åstad-kommit fyra välfyllda och läsvär-da nummer tillsammans. I och med arbetet med tidningen så har jag haft kontakt med och träffat många olika män-niskor, som alla har satt ett av-tryck hos mig. Jag har lyssnat på livsöden innehållande både glädje och sorg. För visst är det som Mailis skriver (på sidan 2) att livet innehåller delar av båda. Jag tror att det måste vara så, det skapar en balans. Det här är alltså sista numret av Vi anhöriga, för i år. Det ska bli spännande att se vad redaktionskommittén väljer för ämnen under Anhörigåret 2015! Ni kan läsa mer om Anhörigåret 2015 och andra saker som är på gång inom förbundet på nästa sida. Under hösten så har vi i förbundet varit iväg på flera olika konferenser, mötesdagar och mässor. Några av dessa har vi också med här i tidningen.

Såhär i slutet av året brukar jag alltid summera mitt år på ett el-ler annat sätt. Jag vill tacka för det här året och hoppas att nästa blir lika bra! Jag önskar er en trevlig jul och ett gott nytt år.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, och det blev inte den här texten heller.

4 Vi anhöriga

FRÅN FÖRBUNDET

Stöd Anhörigas Riksförbund med en gåvaPostgiro: 710933-3Märkes med ”gåva”

Anhörigåret 2015

Anhörigriksdagen 2015

Norrlands-projektetAnhörigåret 2015 planeras för fullt. Det kommer in förslag från

kommuner, landsting, företag, privatpersoner med flera, på olika aktiviteter som kan ingå under benämningen Anhörigåret 2015.

Har du någon idé eller tips så skicka det till anhorigaret2015@ahrisverige.se

Under flera års tid har förbun-det uppmärksammat önskemål och behov av fler anhörigför-eningar i Norrland. Nu har det äntligen blivit dags att genom-föra en satsning på att utöka anhörigstödet i norrlandsre-gionen. Med start 2015 kom-mer vi under två år arbeta med satsningen och hoppas kunna uppmärksamma och arbeta för anhöriga i norra Sverige i större utsträckning. Genom projektet vill vi också stötta den viktiga verksamhet som redan pågår i regionerna och kommunerna. Alla tankar eller funderingar om projektet är välkommna! Kontakt karin.thomasdotter@ahrisve-rige.se

Läs mer om Karin på sidan 18.

För sjuttonde året i rad anord-nas Anhörigriksdagen av för-bundet. Den är förlagd i Varberg till den 5-6 maj.

En arbetsgrupp har tillsatts i arbetet och snart har vi mer information.

Tipsa oss eller föreslå förelä-sare:info@ahrisverige.se

Nästa års årsmöte/ordförande-konferens äger rum den 26-27 mars. Mer information kommer fortlöpande.

Enskilda medlemmar och an-hörigföreningar kan skicka in motioner till kansliet i Norrhult:

Anhörigas RiksförbundNorrhultsvägen 44B360 71 NORRHULT

eller via e-post på:info@ahrisverige.se

Motionerna ska vara kansliet tillhanda senast den 31 december

Årsmöte / Ordförandekonferens

Internationell konferens 2015

Anhörigpulsen är ständigt aktuellAnhörigpulsen går att fylla i direkt på internet eller i pap-persform. Hör av er till Anett Karlsson om ni vill ha pappers-enkäter, lokala rapporter eller har några funderingar. anett.karlsson@ahrisverige.se 0340 - 154 41

För sjätte gången anordnas en stor internationell konferens om anhörigfrågor. Den 4-6 sep-tember 2015 står Sverige för värdskapet i Göteborg. Anhöri-gas Riksförbund är tillsammans med Nationellt kompetens-centrum anhöriga med i plane-ringsarbetet som pågår för fullt. De teman som planeras är ”Häl-sa, omsorg och välbefinnande”, ”Kombinera förvärvsarbete och anhörigomsorg”, ”Kostnader för vård och omsorg” samt ”Teknik, vård och anhörigom-sorg”.

Konferensen kommer att vara öppen för allmänheten en dag. Mer information kommer lö-pande.

Vi anhöriga 5

Bildtext: I Anhörigas Riksförbunds monter fanns Anett Karlsson, Organi-sationsombudsman och Gun Tornevik från Nacka anhörigförening

FRÅN FÖRBUNDET

En dag för anhöriga i Stockholm

Konferensen ”Den osynliga handen”TEXT: Karin Thomasdotter FOTO: Emma Aronsson

Den 19 november annord-nade Projekt Delaktighet och Stöd konferensen

”Den osynliga handen” i Göte-borg. Konferensen fokuserade på föräldrar som får vardagen att fungera för sina vuxna döttrar och söner med funktionsnedsätt-ning - en anhöriggrupp som ofta glöms bort. Dagen bjöd inledningsvis på en inblick från forskningsfäl-tet där Anna Whitaker, do-cent i socialt arbete vid Ersta Sköndal högskola, gav en bild av Sveriges välfärdspolitik. Genom sin forskning belyser hon att omsorg till personer med funktionsnedsättning i stor utsträckning bygger på föräldrarnas insatser. Detta leder i sin tur till stor osäkerhet och oro inför framtiden hos föräldrarna eftersom det i många fall inte heller finns en tilltro till välfärdssystemet.

Kajsa Råhlander, förälder och författare till ”Jag önskar att hon dör före mig” föreläste om boken som skildrar föräldrar med barn med kognitiv funktionsnedsätt-ning. Även i dessa berättelser om föräldrarskap som fortsätter hela livet, blev det tydligt att det finns en stor oro för barnens framtid hos denna anhöriggrupp. På samma tema presenterade Maria Wanker och Ulla Johansson Palm ett urval av vad föräldrar som be-sökt samtalsmottagningen i Upp-sala län berättat om från deras liv. Under dagen lyftes ämnet även av Göteborgs improvisationsteater som genom teater, på ett lättsamt sätt vred och vände på frågor och tankar som dykt upp hos delta-garna. 

Till sist bjöd konferensen på en idérik paneldiskussion där olika aktörer inom anhörigområdet tog upp vad som kan göras för att det

Bildtext: Paneldiskussion med Kajsa Råhlander - förälder och författare, Jonas Bokstedt - förvaltningsjurist, Henrik Petrén - generalsekreterare RBU, Eva Olofsson (V), Mia Franzén (Fp), Ann-Kristin Ölund - habläkare och medarbetare Nka, Karin Holmå-ker - Arbetsgivare för anhöriga och Elsie Johansson - områdeschef Bistånd och service IFO-funktionshinder.

ska bli bättre. Bland annat lyftes det att det behövs en kompetens-utveckling för personer som ar-betar nära anhöriga. Detta för att synliggöra anhörigvårdarnas roll i samhället.

TEXT & FOTO: Emma Aronsson

En dag för anhöriga uppmärksammas varje år i Stockholms stadshus.

I år var det den 4 oktober som stadshuset slog upp portarna för anhöriga. Dagen anordnas av Stockholms stads anhörigkonsulenter. I år bjöd dagen bland annat på föredrag från akutmottagningen på Danderyds sjukhus. De har som rutin att uppmärksamma anhöriga. Förbundsordförande Thomas Kylander höll ett föredrag med temat ”Puls och nerv i Anhörigas Riksförbund” där han bland annat visade upp statistik på hur

anhöriga har det i Stockholm. Då det var kanelbullens dag bjöds det på kanelbullar och kaffe. Anhöriga fick också chans till en rundvandring på stadshuset samt underhållning av Louise Hoffsten, som själv är anhörig och sjöng en sång för sin sjuke far.

6 Vi anhöriga

TEMA SORG

Sorg är en normal och na-turlig känslomässig reak-tion på en förlust av något

slag. Sorg är alla de ofta motstri-diga tankar och känslor som våra förluster väcker inom oss. Hur förlusterna upplevs är individu-ellt, men dödsfall och skilsmäs-sor är oftast smärtsamma. Ofta förknippas sorg med dödsfall och skilsmässor. Sorgereaktioner kan dock utlösas av en rad olika förluster och förändringar. Exem-pel på händelser som kan utlösa sorg är separationer, övergrepp av olika slag, relationsproblematik (till partner, föräldrar, barn, vän-

Susanne Hörder Lindskog är samtalsterapeut, Yogalärare och Medicinsk Yoga-tera-

peut. Hon är anhörig till sin son som har ett flerfunktionshinder och var anhörig till sin mor som hade SLE. Hon driver eget företag; Freevia Yoga & Samtal, sedan 10 år. Under åren har hon haft många samtal och mött männis-kor i sorg och andra svåra situa-tioner vilket har gjort att hon för-djupat sig ytterligare och ständigt utbildar sig i kunskap om hur det är att vara människa. Hon vänder sig till enskilda människor och företag som behöver utveckling, insikt, ny kraft och läkning. I sin terapi, kurser och fö-redrag används konkreta verktyg i samtal, sorgebearbetning, yoga, meditation och mindfulness. Det

ger ny medvetenhet och färdighe-ter att använda vid nuvarande och framtida utmaningar och livsom-ständigheter. Hur väcktes ditt intresse för sorg och krisbearbetning? I min tidigare anställning på

personalavdelningen på Försvars-makten fick jag möjlighet att delta i en grupp i sorgbearbetning. Då hade jag en konfliktfylld och besvärlig relation till min exman. Jag var förbittrad och periodvis deprimerad. Jag var fortfarande ledsen, arg och besviken över att vår relation tagit slut några år ti-digare. Mycket med anledning av påfrestningen att få ett barn med funktionshinder. Vår kommu-nikation hade i princip upphört och vi flydde på olika sätt, jag in i vårdandet av vår son och han in i sitt arbete. Efter att jag gjort en sorgebearbetning över vår relation kunde jag hitta fram till en tack-samhet över det fina vi också haft. Resten är känslomässigt läkt och försonat. Jag kunde se tillbaka på åren tillsammans med ömhet för oss båda. Smärtan och bitterheten

SorgebearbetningTEXT: Berith Löfgren Andersson FOTO: Privat

Bildtext: Susanne Hörder Lindskog

Vad är sorg?Källa: www.sorg.se

ner, kollegor), egen eller annans sjukdom, att förlora ett husdjur eller att livet inte blev som man hade tänkt sig. Vanliga sorgereaktioner i sam-band med förluster och föränd-ringar är: en känsla av bedövning, humörsvängningar, koncentra-tionssvårigheter, oregelbunden sömn, förändrade matvanor, energiförlust med flera. Hur reaktionerna ser ut i prakti-ken är dock väldigt individuellt, samt varierar även hos varje en-skild person över tiden. Vad som beskrivs är ingen tidsbestämd

process som sker i stadier, utan kan bättre beskrivas som ett flöde som böljar fram och tillbaka. I detta sammanhang kan det även vara lämpligt att nämna att det inte är tiden i sig som avgör om sorgen läker, utan det är vad man gör under tiden.

Vanliga myter om sorg:- Var inte ledsen- Var stark (för andras skull)- Sörj i ensamhet- Tiden läker alla sår- Ersätt förlusten- Håll dig sysselsatt

Vi anhöriga 7

TEMA SORG

var borta. Det är idag 20 år sedan vi skildes och vi kommunicerar igen och när jag tänker tillbaka minns jag fortfarande allt som hänt, men det väcker inga starka känslor. Jag har sedan fortsatt bearbeta fler förluster inklusive relationen till min son med funk-tionshinder. Jag upplevde att det gav mig ny kraft att vara i nuet. Glad över det som är bra och verktyg att hantera det som känns sorgligt eller som jag hade önskat varit annorlunda, bättre eller mer av i en relation. Vilka symptom kan indikera att du har fastnat i din sorg/kris? Vanliga sorgereaktioner i sam-band med förluster och föränd-ringar i livet är: - En känsla av bedövning - Humörsvängningar - Koncentrationssvårigheter - Oregelbunden sömn - Förändrade matvanor - Energiförlust - Att du känner dig låg - Minnet av en livsomställning - Förlust väcker starka känslor - Svårt att släppa taget och kom-ma vidare, ältande

Vad är det viktigaste första ste-get för att bryta ett ”dödläge” och komma vidare? Att prata om det som har hänt. Att bli medveten om att det är sorg du har. Sorg kan finnas bakom en depression eller annat dåligt mående. Sorg uppstår vid förluster av olika slag, av att ett välkänt livsmönster upphör, nå-gon dör, någon/du själv blir sjuk, du ska gå i pension. Eller när det finns saker som du hade önskat var annorlunda, bättre eller mer av i en nuvarande eller tidigare relation. Tiden läker inte alla sår., det är vad du gör under tiden. Kan du kort beskriva de olika stegen i sorgeprocessen? Hur lång tid kan man räkna med att

de olika faserna kan ta? Oförlöst sorg beror nästan alltid på något okommunicerat av käns-lomässig natur. Kommunikation är nyckeln. För att läka sorgen över en förlust behöver vi därför ta reda på alla outtalade tankar och känslor kring relationen. Sorgebearbetningen hjäl-per dig att bearbeta och förlösa smärtan och sorgen över dina för-luster. Du får hjälp att identifiera

vad som är ofullständigt så att du kan fullborda din kommunikation – utan att bli kritiserad, analyse-rad eller få välmenande goda råd. Erfarenhet visar då att du förso-nas med dig själv och det du varit med om. Ältandet och smärtan försvinner, vilket många upplever som att de får mer energi, livslust och blir mer närvarande i livet. När du genomför en sor-gebearbetning gör du det i åtta steg. Du lär dig om vad sorg är, hur det tar sig uttryck. Myter kring sorg och vad vi fått lära oss om sorg som inte fungerar. Hur vi kanske gjort andra saker för att lätta på trycket i det inre. Du får göra en inventering av förluster i livet. Processen avslutas med ett brev och ett farväl till smärtan som minnet/händelsen orsakat. Man kan gå enskilt eller i grupp och det är 7-8 träffar med 1-2 veckor mellan gångerna. Kan man bli medberoende till en som fastnat i sorg/kris? Hur yttrar sig det? Man kan bli medberoende till alla möjliga situationer, till en som har ett missbruk till en som har en sjukdom, ett funktionshinder

eller till en som har ett dåligt må-ende likt det vid obearbetad sorg. Det handlar till exempel om dig själv, att du anpassar ditt beteende och din personlighet efter den som är i sorg/kris i hopp om att kunna hjälpa. Den som har ett medberoende känner sig ansvarig för andra människor och är ofta omedveten om och har glömt bort vad den själv vill och behöver. De känner sig säkrast när de ger och attraheras ofta av människor med behov. De kan känna sig ut-tråkade och tomma om de inte har någon att hjälpa och blir lätt överengagerade. Vad kan man tänka på när man möter någon i sorg/kris? Det första som händer är ofta att du inte vet vad du ska säga, att du känner dig tafatt. Det du kan tänka på är: att säga; ”jag vet, jag hörde vad som hänt, jag är ledsen för din skull”. Eller fråga, ”Vad hände?” Den sörjande behöver bli lyssnad till först och främst, det räcker gott. Kanske ge en klapp på axeln eller en kram. Skicka en hälsning. Berätta om hur du arbetar via ditt företag idag! Jag möter idag enskilda klienter i samtalsterapi, sorgebearbetning eller enskild yoga. Jag jobbar med företag som vill ha yoga, ett före-drag eller en grupprocess av något slag. Jag ger kurser/workshops i Livsyoga och Medicinsk yoga.

Tiden läker inte alla sår. Det är vad du gör un-der tiden”

Känner du någon eller har du själv behov av stöd? Kontaka Susanne: susanne.horder@freevia.se 070-7672104 www.freevia.se

”

8 Vi anhöriga

TEMA SORG

På Randiga Husets blogg finns flera tips för dig som behöver stöd i sorgen eller som inte vet hur du ska ta dig vidare.

http://reachforchange.org/randiga-huset/

”I sorgen får alla känslor plats”

Livskriser kan uppstå av många anledningar. De har ofta gemensamt att

de omdefinierar vårt sätt att se på våra liv. Det kan vara en resa som är lång och kantas av många utmaningar. Med rätt stöd och verktyg kan de på sikt berika våra liv, hur tungt det än kan kännas nu. Det är inte samma sak som att känna att det som hände är okej nu. Du kan fort-farande tycka att det som hände eller händer är orättvist och onö-digt. Men när vi ställs inför en svår situation har vi oftast inget annat val än att försöka hitta nya vägar utifrån de nya förutsätt-ningarna. God mental och social hälsa är en förutsättning för att människor ska känna mening med livet, känna tillhörighet i fa-miljen, skolan, på arbetet, bland vänner samt i samhället i övrigt.

I Randiga Huset arbetar de med stöd till familjer i sorg. De möter människor som har eller kommer

att förlora en närstående. I arbetet utgår de till stor del från ett barn- och ungdomsperspektiv. Barn och unga i sorg är särskilt känsliga och behöver en trygg och säker miljö med nära relationer. När en förälder, ett syskon eller annan viktig person drabbas av livsho-tande sjukdom eller dör påverkas barnets livsförutsättningar kraftigt både på kort- och lång sikt. Bar-nens utrymme i denna process är ofta begränsat, deras upplevelse är ofta att det inte finns plats och förståelse för deras sorg. Nu är det snart fyra år sedan Randiga Huset formellt grundades. Tanken var att arbeta för sörjande barns rätt till infor-mation, råd och stöd. Vetskapen om att stöd till familjer i sorg i stort sett saknades ledde till att de gick från tanke till handling. Under perioden 2006-2009 finan-sierade Arvsfonden ett projekt för att söka vägar för att förbättra och öka kommunikationen i sörjande familjer med barn. Tillsammans med ledande experter arbetade de fram en metod med syftet att stärka förutsättningarna för famil-jer i sorg att hantera sin förlust. I januari 2010 kom lagstiftning som fastslog sörjande barns rätt

till information, råd och stöd. Det förstärkte tanken om ett Randigt Hus. År 2011 fick de tillgång till ett eget hus - ett hus där sörjande barn och ungdomars behov står i fokus och där hela familjen är en viktig del. Fram tills 2014 har stödverksamheten främst varit koncentrerad till Stockholm. Under hösten har Randiga Huset öppnat i Sundsvall och de ser nu fram emot att tillgängliggöra stöd på flera orter i landet samt att utveckla ett internetbaserat stöd som kan erbjuda stöd till sörjande oavsett geografisk placering. En viktig del i att hjälpa familjer i sorg är att öka kun-skapen hos dem som familjerna möter i sin vardag, då det är i vardagen familjerna tillbringar större delen av sin tid. För de som jobbar i Randiga Huset innebär det bland annat att de utbildar och fortbildar personal inom kommun och landsting. Det är viktigt att den personal som i sitt yrke möter sörjande ska få en ökad förståelse för situationen och redskap att kunna vara till stöd. Randiga Huset arbetar även för att öka kunskapen generellt i samhäl-let genom opinionsbildning och via sociala medier.

Text: Emma Aronsson och Catharina Richter, Randiga huset

Faktaruta

Randiga Huset är en partipo-litiskt och religiöst obunden ideell organisation som ska främja stöd till barn, unga och vuxna som förlorat eller kom-mer att förlora förälder, syskon eller annan närstående person i dödsfall. Randiga Husets arbete är indelat i tre olika arbetsområden; Stöd, utbild-

ning och opinionsarbete.

Vill du veta mer om Randiga huset? Hemsida: www.randigahuset.se Facebook: https://www.face-book.com/RandigaHuset E-post: info@randigahuset.se Telefon: 0702 275 772

Vi anhöriga 9

TEMA SORG

Efterlevandestöd och sorg

Utdrag ur en intervju om ef-terlevandestöd för äldre för Nka med Agneta Grimby,

legitimerad psykolog, medicine doktor och forskare vid Geriatriken, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. När någon är svårt sjuk, dö-ende eller avliden, drabbas ofta en hel familj som i ett kritiskt läge blir hänvisade till att stödja varandra. Agnetas drömscenario är en spe-cialutbildad krisstödjande grupp i varje kommun som kan rycka ut för samtal och rådgivning, särskilt om man misstänker komplicerad sorg. Denna grupp kunde även utbilda hemtjänstpersonal i kommunen i ele-mentärt stödjande, i synnerhet som många äldre inte har nära anhöriga att få stöd ifrån. Hemtjänsten kunde även dela ut informationsskrifter om sörjandereaktioner så att anhöriga och brukare lättare kan identifiera vad som är normalt eller inte efter en förlust Agneta menar att tidigt in-satt stöd och rådgivning vid dödsfall är gynnsamt för anpassningen till ett

fortsatt och kanske annorlunda liv. Hon är övertygad om att erbjudan-den om stöd (vilket givetvis alltid ska vara möjligt att avstå ifrån) är värdefullt på alla plan: individuellt, vårdekonomiskt och samhälleligt. Många har genom åren ringt till Agneta och frågat om det finns möjlighet till remittering för utsatta sörjande. ”Det finns ingen telefon-katalog med rubriken sorg”, har en vilsen änka så träffande sagt. Agneta menar, att information om och hän-visning till legitimerat sörjandestöd med fördel kunde ske muntligt eller genom skrifter på olika sjukvårdande enheter såsom ambulans, akutmot-tagning, intensivvårdsavdelningar, palliativa avdelningar, hospice, begravningsbyråer, sjukhem och i primärvården. Ännu bättre vore för-stås, om det också avsattes resurser för individuellt stöd eller gruppstöd. Även apoteken kunde ha information tillgänglig om vart man kan vända sig för sörjandestöd på orten. Agneta ger också några goda råd att tänka på för att underlätta vid sorg. Kontakta den sörjande och

berätta att du vet vad som hänt och håll sedan kon-takten och bjud gärna hem den sörjande, inte bara den första månaden. Lyssna, var tålmodig och var inte rädd för att säga ”fel” saker men ge inte en massa ej öns-kade råd, man behöver inte resonera eller prata så mycket utan försöka att verkligen förstå. Erbjud praktisk hjälp såsom att laga mat, ta hand om husdjur eller handla. Förmedla att sorg tar tid och ge gärna en kram.

TEXT: Fredrik Jansson FOTO: Privat

Bildtext: Agneta Grimby

Nka:s regionala mötesdagar 2014

Under hösten har Nka haft tre regionala mötesdagar i Uppsala, Östersund och

Lund. Mötesdagarna har skapat möjligheter för olika aktörer inom anhörigområdet att lära sig mer om aktuella frågor som berör oss alla på ett eller annat sätt. På mötesdagarna har anhöriga, närstående, anställda inom vård och omsorg och hälso- och sjukvård, politiker, beslutsfat-tare och intresseorganisationer varit representerade bland deltagarna. Det har även erbjudits tillfälle att utbyta erfarenheter och diskutera angelägna ämnen inom viktiga om-råden. Bland föredragshållarna fanns Riksrevisionen som presente-rade deras aktuella granskning av an-hörigstödet i Sverige samt regerings

respons på rapporten. Rapporten kritiserade bland annat regeringens misslyckande i att skapa tillfredsstäl-lande förutsättningar för kommuner och landsting att arbeta framgångs-rikt med anhörigstöd. Det gavs även utrymme för samtal med kommun- och landstingspolitiker angående detta. Lennarth Johansson från Socialstyrelsen pratade om anhöri-gas rättigheter kontra kommunens skyldigheter. Han berättade bland annat om att många kommuner vill belysa att målgruppen för anhörig-stöd har förändrats under de senaste åren och att deras arbete därför blivit mer ansträngt. Dock poängterade Lennarth Johansson att detta inte är fallet - målgruppen för anhörigstöd har varit och förblir densamma – och

riktade på så vis kritik mot brister i kommuners anhörigstöd. Flera parallella föreläsningar erbjöd en möjlighet att fördjupa sig inom olika delar av anhörigområ-det. De olika delarna behandlade genusperspektiv på anhörigfrågor, anhörigvänlig vård och omsorg inom landstingen, privat och offentlig verksamhet inom vård och omsorg, godmanskap samt anhöriga till äldre med stora vård- och omsorgsbehov. Ann Heberlein, lektor vid Lunds universitet, pratade om an-höriga och ett gott liv. Föreläsningen kopplade etik till anhörigfrågor och berörde bland annat att det uppstår etiska dilemman då till exempel en demenssjuk blir mindre självständig i takt med att sjukdomsförloppet fort-skrider.

TEXT: Karin Thomasdotter

Hela intervjun finns på www.anhoriga.se Se området anhöriga till äldre personer under intressanta exempel på anhörigstöd.

10 Vi anhöriga

Tillsammans med Upplands-Bro kommun och anhörigkonsulent Mikael Nylander genomförde Upplands-Bro Anhörigförening ett digert program för anhöriga inom olika områden under Nationella Anhörigveckan, 7-10 oktober 2014. Tisdagen den 7 oktober. Nära neurologisk sjukdom och demens.10.00-12.00. Demenscafé på dagverksamheten Solrosen. Kommunens Äldrepedagog Mirjam Brocknäs berättade om stöd till personer med demens och deras anhöriga i Upplands-Bro kommun.17.00-17.30. Inledning av kvällen på Kungsängens Dagcentral.17.30-18.30. Annicka Löfgren pratade om Solrosens dagverksamhet och om hennes utbildning till Silviasyster.18.45-19.15. Teresia Bergström berättade om bostadsanpassning. Onsdagen den 8 oktober. Nära missbruk och beroende.17.30-18.00 Inledning av kvällen.18.00-18.30. Solveig Kärrbom från den ideélla organisationen Hela människan är projektledare för ”Leva-inte bara överleva”, stöd till

vuxna som växt upp i familjer med missbruk och/eller psykisk ohälsa.18.30-19.00. Al-Anon familjegrupper är en gemenskap av anhöriga och vänner till alkoholister som delar sina erfarenheter för att lösa gemensamma problem.19.15-19.45. Capio Maria har över 65 års erfarenhet av att bedriva beroendevård. Deras anhörigprogram vänder sig till dem som vuxit upp med beroende, är anhörig eller vän till någon som utvecklat ett beroende.20.00-20.30. STAD - Stockholm förebygger alkohol och drogproblem är en del av landstinget och hör till Centrum för psykiatriforskning. Deras anhörigskola är en verksamhet som riktar sig till personer som har en alkohol och/eller läkemedelsberoende anhörig eller annan närstående.20.45-21.15. Träffa personalen på Härnevimottagningen i Upplands-Bro. Man vänder sig till vuxna och ungdomar som har problem med alkohol, narkotika och/eller tabletter. Torsdagen den 9 oktober. Nära psykisk ohälsa.18.00-18.30.Inledning av kvällen.

18.30-19.00. Attention Sollentuna berättar om sin verksamhet. Föreningens mål är bl.a. att skapa kontakter för familjer med barn, ungdomar och vuxna med dessa funktionsnedsättningar.19.15-19.45. Elisabet Lannfelt är psykolog vid Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS) Centrumet bedriver forskning, men arbetar även med utblidning av personal, patienter och anhöriga.20.00-21.00. Medicinering vid ADHD och Asperger syndrom samt annan samsjuklighet. Niklas Borell, överläkare och specialist i barn och ungdomspsykiatri. Fredagen den 10 oktober. Avslutning.18.30 -19.00 Summering av veckan, Marina föreningshuset Kungsängen.19.00-20.00. Anhörigstöd på Danderyds akutmottagning. Pernilla Eidenberg är undersköterskan som initierade ”Anhörigstöd” på sjukhuset för två år sedan. Hennes modell har lyfts fram av Socialstyrelsen som ett föredöme.

/Berith Löfgren Andersson

Nationella Anhörigveckan 2014 i Upplands-Bro

I Bergs kommun i Jämtland har ett samarbete mellan kyrkans verksamhet och olika delar av kommunens verksamheter samt landstingets psykosociala enhet pågått under ca 15 år. Samarbetet har fått namnet ”Resursgruppen VårdAnden”. Detta team består idag av MAS, kommunens Medicinsk ansvarige sjuksköterska, kommunens psykiatrisjuksköterska, anhöriga, landstingets kurator och diakonen som är den sammankallande länken.

Det har ordnats årliga föreläsningar som bland annat handlat om ”Mellan äldreomsorg och psykiatri att möta äldre med psykiska ohälsa”, ”Barn som anhörig till förälder med psykisk

ohälsa”, ”Att våga mötas i det svåra”, ”Etik i livets slutskede”, ”Att möta människor som bär på starka känslor och ångest”. Föreläsare har varit ambassadörer för Hjärnkoll, Patricia Tudor-Sandal, Jakob Carlander, Susanne Rolfner-Suvanto, Bertil Axelsson - läkare och Christine Nygren-Sundvisson - präst. Inbjudna till dessa föreläsningar är personal från kyrkan, kommunens omsorgsverksamheter, landstingets personal och anhöriga. Genom att teamet har kommit till har man mer kunskaper om varandras verksamheter. Vidare har man kunskap om vart man kan hänvisa vidare samt tar hjälp när

ens egen kompetens inte räcker eller känner att det är bra att vara fler kring en händelse eller ärende. Det var Härnösands stift som i sitt arbete med andlig vård i hälso- och sjukvården ville hitta en samverkansform liknande som finns inom sjukhuskyrkan, men att det även skulle finnas inom de primärkommunala verksamheterna nära den enskilde medborgaren. Vad vi har förstått så är det en något unik sammansättning som vi är mycket måna om att vårda för våra medborgares bästa!

/Berit Johansson, styrelseledamot Anhörigas Riksförbund

Resursgruppen VårdAnden i Bergs kommun

Vi anhöriga 11

LOKALA NyHETEREfter ett besök på Vallås äldreboende, som hade allsång på en demensavdelning är jag helt övertygad om att det musikaliska inslaget ska ökas. En viss förväntan fanns i dagrummet när de samlades för att träffa Jörgen Magnusson. Han åker runt på ett 50-tal demensboenden i Halland och leder regelbundna allsångsstunder. Med stort engagemang möter han sin publik med ett lättsamt prat och fick publiken att önska låtar som skulle sjungas. Visst kom de ihåg texten på ”Änglamark”, ”Jag tror på sommaren” och flera andra sånger. Både både text och rytm sitter rätt. Härligt att se personalen medverka vid dessa allsångsträffar. Personalen tycker att det är så viktigt

att Jörgen kommer på besök och bekräftar att de boende mår bra hela eftermiddagen efter besöket. Enhetschef Ola Ivarsson stödjer personalens synpunkter och ser musiken som en viktig del i de äldres välbefinnande. Från Statens kulturråd har Region Halland tilldelats 4,3 miljoner kronor, det låter enormt mycket men detta ska fördelas på många områden inom regionen. Själv började jag arbeta inom sjukvården på ett sjukhem. Musiken var en självklarhet även för mig och med glädje tog jag fram dragspelet och sjöng och spelade för de äldre. Kommer ihåg personalens observationer: ”Så här brukar de inte röra på armar eller fötter.” Även om dragspelet numera finns i garderoben, har musiken varit en

Kulturen ska finnas i äldrevårdendel i mitt arbete inom vården, som en del av kommunikation, lugnande och smärtlindring. Ett alibi för ett samtal är att använda musiken som kommunikation, säger Jörgen Magnusson. Några tankar om dåtid och nutid gällande musiken, gällande framtidens visioner finns mycket på önskelistan. Hur ska vi kunna möta individens behov gällande kultur. Kanske kan möjligheter skapas genom musikrum på framtidens boende, med teknikens hjälp få njuta av klassisk musik, jazz, få se på en opera, se en film på storduk, fantasin har inga gränser tyvärr bara styrmedlet; ekonomi.

/ Gun-Britt Lydén, ordförande Anhörigföreningen för anhörivårdare i Halmstad.

Anhörigveckan har passerat för 2014.Hoppas att många har fått ta del av att Anhöriga får ta plats och komma i fokus. I Värnamo hade vi besök av professor Yngve Gustavsson, Umeå och ordförande för Anhörigas Riks-förbund, Thomas Kylander. Den första dagen i veckan på ”Anhörigdagen” hade Yngve Gus-tavsson föreläsning under eftermid-dagen. Han gav oss ett djupt intryck och var väl förberedd för att tydlig-göra skillnaderna på ett friskt åld-rande och när sjukdomarna inträder. Tydligt och klart visade han på att det inte är någon sjukdom att bli gammal, men det viktigaste är att kunna urskilja och se när en sjukdom är på gång. Detta kräver att vi har kunskap om det friska åldrande och inser när sjukdomar kommer smy-gande. Han berörde forskningen och skillnaderna i hur man forskar fram läkemedel, till exempel att läkemedel prövas på unga friska människor som sedan ges i samma doser till gamla personer med olika sjukdomar. Detta ger en felbehandling och slår hårt

Den Nationella anhörigveckan i Värnamo!på de äldre. Han talade även om all den vård av närstående som bedrivs i våra hem idag. Thomas Kylander visade på vilka stora kostnader det blir i kom-munerna om inte anhöriga vårdade sina närstående hemma. På torsdagen fick vi en för-nämlig föredragning av ”Trädgårds-horan” från Lotta C. Persson och Emelie Trossö som gestaltade en liten flickas uppväxt med en psykiskt sjuk mamma och de missförhållande som uppstod i samband med moderns sjukdom och ingen hjälp utifrån. Ingen gick ifrån mötet oberörd. Hur ser det ut för de barn idag med för-äldrar som har dessa sjukdomar? Det var en gripande föreställning. Vi hade många besökare och flera uttryckte stor tacksamhet för att få lyssna och ta del av den kunskap som finns i vårt land i dag för de si-tuationer många anhöriga befinner sig i dagligen.

Ingegerd Rubensson, Ordförande Anhörigföreningen, Nyckeln Vär-namo

I september medverkade Marks An-hörigförening på Skene Marten, en av Västsveriges största marknader med över 15.000 besökare. Vi hade ett knalle-bord med information om Anhörigas Riksförbund och lokalav-delningen i Marks kommun. Många besökare stannade till vid vårt bord

för att prata, få information och köpa lotter. På bilden ses Ingalill Pers-son beredd att ta emot dagens besökare.

I oktober firade Marks Anhörigfören-ing Nationella Anhörigdagen genom att bjuda på eftermiddagskaffe och hembakt på Club Senior i Kinna. Ru-ben spelade och sjöng och berättade roliga historier. Skratten klingade glatt mellan gästerna som bänkat sig runt borden.

Text och foto: Ingrid Johansson, Marks anhörigförening

Höstaktiviteter i Marks anhörigförening

12 Vi anhöriga

10 år har gått sen vår Anhörigfören-ing i Forshaga såg dagens ljus. Inled-ningsvis gick arbetet lite trögt när det gällde att hitta anhöriga som önskade stöd. Numera är föreningen väleta-blerad och erbjuder samtal, enskilt och i grupp och frivilligstödjare för avlastning i hemmet, som komple-ment till kommunens insats. Föreningen anordnar mån-dasmöten/trivselträffar med un-derhållning, föreläsning, kaffe och lotterier. Till aktiviteterna hör också styrketräning, julbord och utflykter. En gång per termin bjuds boende med anhöriga vid två sär-skilda boenden på “Afta-kaffe” med tårta, dragspelsmusik och allsång. Inför höstens val har politi-ker blivit träget uppvaktade. 10-årsfirandet hölls i Mis-

sionskyrkan i Forshaga den 8 okto-ber. Forshagas egen, unge konsertpi-anist Henrik Syvertson bjöd på såväl Chopin och Sinding. Kvällens talare var förre Landshövdingen och Riks-marskalken Ingemar Eliasson. Han delgav ett axplock ur sitt rika liv och talade värmande och inspirerande om vardagshjältarna: de anhöriga. Britta Nilsson från Anhörig-föreningen i Årjäng och Gun-Britt Björevall, Anhörigföreningen i Karl-stad, uppvaktade jubilaren. Avslutningsvis bjöds de 50 deltagarna på smörgåstårta och kaka.

En jubileumskväll som inspirerade till fortsatt glädje i arbetet att göra det lite lättare för dem som har det lite svårare.

GEMENSKAP är vårt ledord. Det sätter lite guldkant på tillvaron. Det är en funktion som ingen myndighet kan fylla.

/ Lisbet Fredriksson

Anhörigföreningen i Forshaga firade 10-årsjubileum

Till Kommunstyrelsen i Kungsbacka kommun

Angående det ojämlika stödet till Kungsbacka kommuns anhörigvårdare

Vid en sammankomst nyligen mellan ett antal diagnosföreningar och Anhörigföreningen i Kungsbacka diskuterades den orättvisa fördelningen av stöd till anhörigvårdare i Kungsbacka kommunen.

Det som benämns, Kungsbacka kommuns anhörigstöd, fokuserar väsentligen på dem som stödjer eller vårdar en närstående som är 65 år eller äldre, har nedsatt rörelseförmåga, eller psykisk ohälsa. Anhörigstödet inom Nämnden för Funktionsstöd vänder sig till de anhöriga som vårdar en närstående under 65 år. Bland diagnosföreningarnas medlemmar förekommer inte sällan anhörigvårdare som har vårdnad om sina gamla föräldrar och dessutom är anhörigvårdare till ett barn eller make/maka yngre än 65 år. I sådana fall blir anhörigvårdaren hänvisad till två olika anhörigstöd med olika resurser. Det är obehagligt och svårt för de anställda i Äldreomsorgens anhörigstöd att neka en anhörigvårdare hjälp och stöd p.g.a. att vårdtagaren är under 65 år, och för anhörigvårdaren helt obegripligt. Med denna skrivelse vill vi åter lyfta frågan om det kommunala anhörigstödets placering inom kommunens nämnder. Detta för att kunna likforma och omfatta hela behovet av kommunens anhörigstöd enligt Socialtjänstlagen 5 kap. 10§. Vårt förslag är att det kommunala Anhörigstödet snarast blir en egen nämnd med egen budget under Kommunstyrelsen. Dessutom efterlyser vi svar på Anhörigföreningens skrivelse till Kommunstyrelsen daterad 2013-01-28 och som registrerats; Dnr KS1-00039/72.Kungsbacka 2014-11-01

Anhörigföreningen i Kungsbacka och en del diagnosföreningar har skickat en skrivelse till nämnderna i Äldreomsorgen och Funktionsstöd. Anhörigföreningen hade kallat en hel del diagnosföreningar, men det kom inte många. Men de som kom var fulla av idéer. Vi gjorde en skrivelse som vi skickade till Marianne Kierkemann (ordförande i Äldreomsorgsnämnden i Kungsbacka). Vi skickade den även till våra två lokala tidningar. Kungsbacka Posten har en gratistidning som kommer ut en gång i veckan till alla hushåll. I den kom vår fråga upp. På det öppna nämndmötet i Äldreomsorgen i oktober läste Marianne Kierkemann upp brevet och lovade tala med ordförande i nämnden för Funktionsstöd, och det hade hon tydligen gjort enligt tidningsnotisen. Nu skall diagnosföreningar skriva under och sedan skickar vi det till Kommunfullmäktige eller Kommunstyrelsen. Vi får se vart man skickar sådant som detta. Skrivelsen kan ni läsa till höger.

Text: Birgitta Odelstierna

Skrivelse från Anhörigföreningen i Kungsbacka

Bildtext: Henrik Syverts-son stod för en del av under-hållningen. Foto: Tomas Fredriks-son, Berit Jonsson

Vi anhöriga 13

LOKALA NyHETER

I våras kom Riksrevisionen med en rapport där de granskat om staten gett förutsättningar för ett stöd till anhöriga omsorgsgivare som motsvarar behoven. Det kan vara så många som 1,3 miljoner anhöriga i Sverige som ger omsorg till en närstående. Att som anhörig ge vård och omsorg ska vara ett frivilligt åtagande och ett komplement till det offentligas insatser. 2009 kom en lagändring, enligt den ska kommunerna erbjuda stöd till de anhöriga. Ett gott stöd till anhöriga är viktigt och det ska kännetecknas av individualisering, flexibilitet och kvalitet.

Riksrevisionens slutsats är att staten inte har gett goda förutsättningar för ett stöd till anhöriga omsorgstagare som motsvarar behoven. Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att vägleda kommunerna och inrättat ett nationellt kompetenscenter, Nka för att förbättra kunskapsläget. Sedan 1999 har staten totalt satsat 2 miljarder kronor på att utveckla anhörigstödet till kommunerna. Tyvärr saknas nationell statistik över vilket stöd kommunerna erbjuder anhöriga

En riksorganisation, Anhörigas Riksförbund har sedan länge via lokalföreningar (63 st) försökt att förbättra anhörigvårdarnas situation. Nacka Anhörigförening är en av dessa lokalföreningar och bildades 2002. Stödet till anhöriga ser mycket olika ut i olika kommuner. Under åtskilliga år inbjöd vi nybildade föreningar runt Mälardalen till nätverksträffar för att kunna jämföra hur det såg ut i de olika kommunerna. Nacka låg nog långt fram, hade bra lokal där vi kunde träffas, omvårdnadsbidrag till den som vårdade, samtalsgrupp och stort stöd från kommunledningen.Samtidigt hade vi hela tiden representanter från vår lokala förening i förbundsstyrelsen.

Mycket har trots allt hänt under de senaste 15 åren även om Riksrevisionens rapport kan verka nedslående. I rapporten har en samstämmig bild getts i intervjuer om att det bästa stödet till anhöriga är en god vård och omsorg om den närstående, särskilda boenden, korttidsboenden samt hemtjänst och personal med rätt utbildning och kompetens. Vården och omsorgen om den närstående är viktig för anhörigas situation och behov av stöd. Många anhöriga upplever att en av de tyngsta bördorna att bära är den samordnade och koordinerade roll de ofta måste ta på sig. Många anhöriga upplever behov att bli lyssnade på, bemötta med respekt och få rätt information i rätt tid. Det framförs i intervjuerna med de anhöriga att vårdplaneringar är en situation där många känner sig osynliga och upplever att sjukvården och kommunen tar deras insatser för givna. I slutet av rapporten ger Riksrevisionen flera exempel på hur statens styrmedel kan användas bättre. Till exempel genom dokumentation av anhörigstödet i kommunerna och att lagstiftningen bör anpassas till anhörigas behov för att underlätta för anhöriga att förena anhörigomsorg med arbete.

Ingrid Lundbäck ordförande i Nacka Anhörigförening och tidigare anhörigvårdare i 12 år.

Rapporten kan beställas på www.riksrevisionen.se

AnhörigstödEn insändare från Nacka Anhörigföreningen som publicerades i ”Mitt i Nacka” under Nationella Anhörigveckan.

Den 23 maj invigde Frennarps äldreboende (Halmstads kommun) ett utegym och naturligtvis var Föreningen för Anhörigvårdare intresserade av att höra hur detta fungerar för de boende. Hemsö fastighetsägare har stått för kostnaden. När Marie Elvé, enhetschef fick förfrågan från Hemsö om Frennarp var intresserade av ett utegym blev svaret från Marie omedelbart ja. Nu finns det redskap som hjälper till med rörelser, styrketräning, balans, gångträning och smidighet. Redskapen är en färgklick i naturen och är inbjudande. Någon går ut själv och tränar men de flesta behöver hjälp och stimulans från personalen. Även anhöriga kan hjälpa sina närstående under en pratstund vid redskapen. All aktivitet görs inte i grupp utan de ser även behov på individnivå.Dagsformen styr allas aktiviteter. Personalen är enormt engagerade inom olika områden poängterade Selvet, samordnare. Att lyssna på personalens förslag och idéer är viktiga och att det finns möjligheter att omsätta detta i handling. Men det är inte bara personalen som ska vara delaktiga. Den 6 oktober startar de boenderåd på Frennarps äldreboende då får de boende möjlighet att uttrycka sina önskemål gällande vilka aktiviteter som önskas. Grillplats är nästa önskan, platsen är redan utsedd. Fredagsmys är en annan uppskattad aktivitet säger Anita, undersköterska. Även i pallkragarna gör hösten sin entré, här har funnits rabarber, tomater, gurka med mera, men nästa år är det de boende som planerar för årets skörd. Enligt personalen ser Marie Elvér till att både boende och personal mår bra. Vi måste också belysa att Frennarps Äldreboende får Guldtanden 2014, ett pris som delas ut för god munhygien bland äldre. Det är företaget Oral Care AB som står för priset, som delas ut till ett boende i varje region där företaget är verksamt.

/ Gun-Britt Lydén

Givande studiebesök på Frennarps äldreboende

14 Vi anhöriga

SAMVERKAN

talsgrupp får inbjudan till föräldra-helg på kurorten Mösseberg i Falkö-ping. Då fortsätter vi att fokusera på själva föräldraskapet men vi ägnar också tid åt hälsa och välmående. Det gör vi med samtal, promenader, avspänning, spa och en massa god mat och fika. I höst har vi inlett samarbete med Studieförbundet vuxenskolan och vi är glada att Anna Rudolfsson från studieförbundet arbetar med oss en dag i veckan. Till våren kommer vi tillsammans med Vuxenskolan starta studiecirklar. Ett tema som vi kommer att erbjuda är hur man som förälder kan förbereda sig inför att lämna över helhetsansvaret om sitt vuxna barn till någon annan när man själv inte längre orkar. Ett ämne som vi tror kan vara angeläget för många. I första hand kommer den här stu-diecirkeln att vända sig till anhörig-föreningen i Göteborg, men om du är

Projektet som uppmärksam-mar en särskild grupp av anhöriga, nämligen föräldrar

som har ett utökat omsorgsansvar om sina vuxna döttrar och söner med funktionsnedsättning, har en intensiv höst. Den 19 november an-ordnade vi konferensen ”Den osyn-liga handen” för 150 personer. Läs mer om konferensen på sidan 5 i det här numret av Vi anhöriga. I höst träffar vi också föräld-rar i samtalsgrupper. Vi har samarbe-te med anhörigstöd i både Angered, Göteborgs kommun och Lerums kommun där två grupper just nu är i gång. Här får föräldrar möjlighet att dela med sig av sina erfarenheter och lyssna till andras. Vi har ett sam-arbete med föreningen 22q11, där vi också träffar föräldrar i en samtals-grupp. Namnet syftar på syndromet med samma namn. Den som är med i en sam-

Vad händer i projekt Delaktighet och stöd?

intresserad så hör av dig! Vi kommer att utarbeta ett studiematerial som kan användas framöver, även efter det att projektet är avslutat. Under det dryga år som pro-jektet har varit igång har vi varit ute i en mängd olika sammanhang och berättat och haft samtal om det utö-kade föräldraskapet. Så även i höst. Vi möts av igenkännande nickningar och bekräftande kommentarer. Kanske vill du att vi kommer till din arbetsplats eller förening? Kontakta oss så kan vi komma överens om ett upplägg som passar. Projektet har också bytt bild. Vilka associationer får du?

Kontakta oss gärna!Maria Blad, projektledaremaria.blad@brackediakoni.seTel 031-50 27 64www.brackediakoni.se/delaktighet

Vi anhöriga 15

TRICK I

STOCK-

HOLM

EXTA-

TISK

FEST

GÖR

VI GOD

JUL

FRÄTA RUTI-

NERADE

BLOD-

ÅDER

MISS-

TÄNKA

TOP GUN-

TOM HET

BAK-

DEL?

ESTRAD

PLACE-

RADE

SMÅ-

TOM-

TARNA

SÄGA

NEJ SVÄNG

SOM KAN

KOSTA

PENG

STIG I

BACKE

HEMLIG-

STÄLLE

SMUTS

MED

GRIS

GUDS-

NEKARE

TERM

DÅLIG

LUKTTCHAD

GENOM-

SKINLIG

FÄRG

LEK-

SAKS-

AFFÄR

MÄRR

DUNDER

& BRAK

NÄVER-

RYGG-

KORG

GE UT

STU-

DENT

IS-

LÄNDSK

POESI

LJÖD

SURF-

PLATTA

PÅ

KOPP &

KNOPP LEGG

SOM

KATT I

NATT?

JUNG-

FRU HO CHI

MINH

BRYTER

STRÖM

PRÖJS

DEN 25:E

KATT

SAKER

LIKA

GÄRNA

ÖST-

TYSK-

LAND

SEIN-

FELD BETALT

FÖR-

RÅDDES ÄGGIG

LEMUR-

KRYSS

2014

AULA EMILS

SYSTER

TILLFÄLLE

JUL-

GODIS DAM

MED

ALOE

SUGER

BJÖRN

PÅ

ÄNGLA-

STAD

SKAM GUPPAR

I

GROGG

SÖRJA

SOM

SUGS

Konstruktör: Lena Holmlund

DUK PÅ STÅNG

SLAPPA SOM

BAGARARMAR?

PÅ

DENNA

Ö ÄR

ÖSTEN

EXTRA

KÄND

LUDDIG

LIVLIG

UNDER-

HAND-

LING

Tio personer vinner Anhörigas Riksför-bunds förbundsnål

”Droppen”

Namn:

Adress:

Postnummer och Postadress:

Klipp ut hela sidan och fyll i dina uppgifter, märk brevet med ”korsord”. Det ska vara oss tillhanda senast den 16 december.

Anhörigas RiksförbundHärdgatan 23432 32 Varberg

KORSORDSTÄVLING

16 Vi anhöriga

Bildtext: Barbro med vännerna Pär och Marie

SAMVERKAN

- Allt hände på en gång, 2010 blev min man Lars sjuk och drabbades av en svår hjärntumör. Vi visste inte hur länge han skulle få leva. Jag ville vara hemma med min man, som anhörig vill man ju det. Läkaren sa att han inte kunde sjukskri-va mig och Försäkringskas-sans närståendepenning var inte heller aktuell eftersom de inte visste utgången, be-rättar Barbro. Barbro Jansson har jobbat som anhörigkonsu-

lent i Härnösands kommun i 15 år men har också fått erfara hur det är att vara anhörig själv och hur vik-tigt det är att ha chef och kollegor som stöttar. Inom loppet av en månad från det att Bar-bros make blev sjuk blev Barbro själv sjuk i cancer vilket ledde till att hon var hemma med sin man i två år. När hon var klar med sin strålbehandling efter ett och ett halvt år började hon att jobba 25 %. - Jag kände att det kunde vara bra att vara tillbaka lite på jobbet. Vi är tre anhörigkonsulenter i kommunen och jag fick bästa bemötandet när jag kom tillbaka, men så är de

ju också professionella, säger Barbro. Hon fortsätter: - Även om jag var på jobbet var mitt medvetande hemma hos min man och jag slets mellan att vara på jobbet och hemmet. Jag orkade heller inte med några anhörigsamtal när jag själv var i situationen som anhörigvårdare. Efter flera operationer gick Barbros man bort i februari 2012 och hon kände ett stort stöd från sin chef och kollegor på arbetsplatsen. Hon fick också gå till en kurator ge-nom Previa på arbetstid och kände

att det hjälpte henne mycket. Efter ett tag gick hon upp till att arbeta halvtid och så småningom till heltid. Barbro tycker att det har va-rit väldigt betydelsefullt för henne att komma tillbaka till arbetet i den takt hon klarar av och anser att det är väldigt viktigt att ha valet att kunna jobba och kombinera anhöri-gomsorg. - Man måste få lov att vara nära den som är sjuk och sakta kom-ma tillbaka, detta borde cheferna få in i tänket på arbetsplatserna. Men det finns också ett behov av anhörig-dagar liknande de som finns för vård av sjukt barn, att kunna ta ut dagar när man verkligen behöver det, tyck-er Barbro. Själv hann inte Barbro an-vända sig av närståendepenningen som finns för livets slutskede. - Jag var hemma med min man sista månaden och det blev så tungt och jag orkade inte bry mig om det, det krävs ju också läkarintyg och det är inte sådant man vill hålla på med i den situationen, minns Barbro.

”Jag slets mellan att vara på jobbet och hemmet”TEXT: Arbetsgivare för anhöriga FOTO: Privat

Kontaktaarbetsgivare@anhoriga.se 0480-41 80 34

Artikeln går att läsa i sin helhet på Arbetsgivare för anhörigas webb-plats www.arbetsgivare.anhoriga.se

Fyll i adressuppgifterna på föregående sida och skicka in för att:- bli prenumerant på tidningen Vi anhöriga (200kr per år)- bli medlem hos Anhörigas Riksförbund (100kr per år)- få mer information om närmsta anhörigförening- få mer information om Anhörigpulsen

- annat............................................................................................

Vi anhöriga 17

Lotta Linde-borg I Notis förlag, 2014

B o k r e c e n s i o n e rsig likt. Hon beskriver hur hon kämpar och sliter med amning, att knyta an till sitt barn, med en man som jobbar mycket och sina egna kaotiska känslor. Varför är hon inte lycklig? Är hon en dålig mamma? Vi får följa henne på vägen genom hela resan och boken går ganska fort att läsa, man delar hennes känslor som också består av lycka och hopp om framtiden. Hon älskar så gott hon kan. En bok som engagerar och som behövs, för än i dag är förlossningsdepression stämplat som en aning ”fult” och fullt av skam och skuldkänslor, något vi inte alltid vågar tala om högt. Lotta poängterar vikten av att ta hjälp, våga prata öppet med omgivningen, det finns fler i sam-ma situation som kan stötta och att våga göra om det, att skaffa fler barn. Hon ville skriva ner sin be-rättelse för att kunna hjälpa andra, hennes sätt att få ut något bra av allt som varit. En bok om förtviv-lan, men också om kärlek. Lotta vill också få fram att hur tufft det än är så kommer det en dag då man faktiskt börjar må bättre. Hon gör det bra!

/Malin Forsberg

En me-kanisk mamma - Drabbad av förloss-ningsde-prerssion

Lotta är en helt vanlig tjej, precis som alla andra. När hon träffar sin blivande man känns det som att komma hem, som att allt är förutbestämt. Hon blir snabbt gravid och inte ett moln finns vid horisonten. Graviditeten går som planerat och en sen kväll börjar då värkarna och det är dags för det efterlängtade lilla livet att äntligen komma ut. Här börjar Lottas mycket tuffa resa. Hur förlossningen inte alls blir som hon tänkt sig, den pågår väldigt, väldigt länge och innehåller oändligt mycket smärta, tankar på döden och stark ångest. När det så äntligen är över står hon där med sin lilla nyfödda bebis men utan rosaskimrande lyckorus och en stor känsla av en-samhet. ”Dagarna är oändligt långa. De börjar tidigt och slutar sent. Min dotter somnar oftast vid samma tid som vi själva. Ibland hade jag velat gå och lägga mig långt före det att hon är trött. Nat-ten och sömnen som tidigare varit en befrielse många gånger blir nu min fiende. Den för mig bara när-mare en ny, lång dag, ensam med bebisen”. Lotta Lindeborg skriver om sina egna erfarenheter, ett lite ”förbjudet” område, att bli depri-merad när man står där i hallen, just hemkommen med sitt nyföd-da knyte och ingenting är längre

Pappa behöver bara sova lite - Sedan blir allt bra igen

Maria Edgren I FramSteget Bokförlag, 2013

I denna lilla bok, som främst riktar sig till barn i latensåldern,

BOKRECENSIONER

behandlas ett ämne som behöver lyftas fram i ljuset i högsta grad. När en förälder drabbas av psykisk ohälsa påverkar det brutalt och konkret barnen i familjen. Pappan i boken har blivit så trött, så trött. Han orkar inte ens gå upp och göra frukost till Hannes som ska gå till skolan. Hannes mamma finns också där men hennes reaktion blir ingen hjälp för pojken. Hon flyr på sitt vis in i mera arbete och hennes frånvaro blir en extra plåga i en jobbig situationen. Hon tappar bort hur avgörande det är att prata med barnen och berätta och förklara på ett sätt som de kan ta till sig. Maria Edgren skildrar på ett fint sätt fantasierna som Hannes ger liv åt som förklaring när bästa kompisen vill gå hem till honom och leka. Skammen och osäkerheten gör att han väljer den utväg som för honom blir en överlevnadsstrategi: fantasins värld. Den kan vara en fantastisk hjälp men kan även bli en skrämmande avgrund där den svåra situationen förstoras och mångdubblas i sin hemskhet. Den klassiskt närvarande granntanten finns där som en trygg livboj där Hannes vågar ställa frågor som mamma inte har tid att svara på. I slutändan vaknar mamma upp och ser Hannes och hans ledsenhet och förvirring och kan äntligen stanna upp och möta sin son. Det känns alltid skönt med ett gott slut, inte minst när det är en barnbok.

/Berith Löfgren Andersson

18 Vi anhöriga

TIPSA

FRÅN FÖRBUNDET

Vad vill du läsa om i Vi anhöriga?Vill du dela med dig av din berättelse? Är det något ämne du vill ta upp som är

viktigt för dig?

Hör av dig till redaktionen!Kontaktuppgifter finns i början

av tidningen.

Ny personalKarin Thomasdotter är ny på kansliet i Varberg och kommer arbeta fram till årsskiftet med att planera Norrlandssatsningen (läs mer på sidan.3). Hon kommer dessutom arbeta med att se över vilka kompetenser som finns i och kopplat till förbundet, samt att uppdatera och utveckla Handbok för anhöriga. Karin har en bakgrund inom media och kommunikation och är bosatt i Helsingborg. Förutom Anhö-rigas Riksförbund arbetar Karin också för

Svenska Röda Korset som Första Hjälpen-instruktör, så alla på kansliet kan känna sig trygga om det skulle hända något. ”Att få privilegiet att arbeta för ytterligare en till av Sveriges viktigaste organisationer var en chans jag helt enkelt inte kunde tacka nej till. Ideella organisationer står för en stor del av de många gång-er livsviktiga nätverk som behövs i samhället”.

Kontakta Karin: karin.thomasdotter@ahrisverige.se

Nya lokalerKansliet i Varberg har flyttat till nya, större och ljusare lokaler! Hädanefter så är post- och besöksadress:

Anhörigas RiksförbundHärdgatan 23432 32 Varberg

Vi anhörigas redaktionskommité, förbundsstyrelsen och kanslierna önskar...

Vi anhöriga 19

Känn diglite kvinnligare

MED VÅRA SNABBAST ABSORBERANDE BINDOR NÅGONSIN

• Ny InstaDRY™-zon absorberar vätskan omedelbart.

• Superabsorberande material håller dig torr och fräsch hela dagen.

• Kroppsnära form och tunna kanter ger överlägsen funktion i ett superdiskret skydd.

Läs mer på www.tena.nu/instadryHandla TENA Lady enkelt och diskret i tenabutiken.se

Oavsett vad kvinnligt är för just dig, vet vi att alla kvinnor vill känna sig trygga och säkra på sig själva. Även vid plötsliga större läckage. Därför har vi tagit fram TENA Lady med InstaDRY™, som ger större säkerhet med en mindre, mer diskret binda. Ett lite kvinnligare skydd, helt enkelt.

20 Vi anhöriga

Med Min assistans kan jag leva det liv jag vill!

OMsOrg för högsta livskvalitet. Oavsett.

hur vill du ha det?> Vill du kunna ägna dig helt åt det som fyller ditt liv? Då tar Frösunda ett

helhetsansvar och sköter allt runt den personliga assistansen.

> Har du närstående och vill agera mer på egen hand? Då ger vi er den möjligheten. Vi tar arbetsgivaransvaret.

> Eller ser dina önskemål ut på annat sätt? Vi anpassar oss.

Med 20 års erfarenhet är det självklart för oss att skräddarsy din personliga assistans. Du är expert på ditt liv och du kommer först i alla lägen. Våra medarbetares uppdrag är att möta dig med respekt, engagemang och nyfikenhet, oavsett.

kontakta oss så berättar vi mer: tel: 0771-frösunda (0771-37 67 86 32) frosunda.se/personligassistans

Ryno Eriksson har sin personliga assistans hos frösunda sedan 2005.

På hockey med familjen.

I curlinghallen.

En lyckad dag med ridning.

Jag älsar att dansa.

Ryno Eriksson som bor i Karlstad är sedan några år helt rullstols-buren. Sedan 2005 har han haft sin personliga assistans i Frösunda. Ryno är både aktiv och social och älskar när det händer saker.

”Jag älskar att dansa, det är något jag gjort i hela mitt liv. Nu gör jag det tillsammans med min personliga assistent Sara, så ofta jag kan. För mig har det alltid fungerat bra med min assistans och jag har kontakt med Frösunda flera gånger i veckan. När jag har förslag på aktiviteter så ordnar man ofta det. Senast bjöd vi in till ridning. Det blev en superlyckad dag. Mina assistenter ger mig det stöd jag behöver, men ibland är det skönt med egen tid och det får jag när jag går på hockey med min dotter.”