Vårkänning. '(Tul vid Xyn Iiluiis vfirfest; (len 7 nmj 1904:).

Det ar ju en ganlinal siigen, - eå gaini~lal, att niistan förkgen jag ar att dRrmed Itomina fram! - att har uppi norden v5r.ei-i bar oftast drifvor i IlAreii - hvarför hon ock I.icler skam.

Och inte kan man förneka, att nar hon länge ses tveka och inte vek hvad hon vill, men star i dörren och gliintar och bara vippar och viintar och giickas och narrar april -, clå blifver till slut man bister, och talainodet man mister och frestas att ropa sh: Ni , st$, nu ej liingre och sjApn! Du vet dock: din grölla k:"lp,z du miste till sist taga ph!

Och dock - fast hon ofta bedrager, '

h u ar icke varen fager! Hur miiktigt hon oss betager med a11 =siii leende, 111s t ! Vi böljoriias gliiclje föriliiniria, nar, lösta från isar, de siniina ined s&ng mot grönskande .kust. Nar sviillailde knopparna spricka, hvad lifsbernsning vi driclra! 'Vi fyllas af m~clalrt och bön - Se b1oi.i.i.rnorilas viim vimmel ! O G.ud, hur Idar sr din l~iininel! i) Gud, hur din viirlcl lir skön1

Men om vi jubel känna vid den v%r, som kommer hrart %r, hvad gliidje ar val lik denna: när all världen raknar till ar,

nar inissinods diimnor, min legat sh tungt öfver iniinskoriias h%g, forflyktas, och shng, soii] tegat, vaknar upp likt en frigjord v%g.

Vi haft ett sekel af Anga, af maskiners gnissel och gny, Cia tankarna blef~o triinga, iiar de tvungos att höjderna sky,

d& sjalens mysterium inan letade i cellers grAa gryn och gick alltjämt och petade och patade i dyn,

d& intet inentes sh bAta som att klyfra myggans ta, ty, trodde man, lifwts g5ta blott kunde lösas SA!

Vi klandra ej seklets garning. Vi ge den v h t tack - och farvall Men vi glädjas, att ödets tärning gett biittre kast för v%r sjal.

Ty nu - o, nu vi dock marks en susning, soin bkdar vkr! Nu höra vi shngens larka, soin jublande drillar slAr!

Nu blickarna lyftas - och skada den himmel som hvalfs ofvan dyn. Och starka vingslag båda en susande flykt mot skyn.

Och nar vi viirluft andas, hyad fröjd, oin yi yiga tro, ntt det ar i viirt norden, virt Sverige, som vareiie ffiglni. h,

i Sveriges susaiicle skogar, dar sången dock aldrig k m dö, där dröhniar underbara '

födas bland stjarnlljus och snö,

där i sonlnlarens hvita nätter . .

en trånad spirar opp mot evigt klara rymder, '

mot ett odödligt hopp.

Från norden en gAng skall klinga.. .

den ton så stark och fri, Bom all världen bidar och längtar - en jublande, full melodi,

soni vacker till var och glädje, till härlig renässans. - Skål, vänner, för vireiï - för .Sverige - för tid af gryende glans!

Snna M. Roos.

~iv i laktenska~et inför riksdagen

och Nhgra ord med anledning daraf.

Det torde ej vara för mycket sa.gdt att riksdagens beslut o& förelag i fraga om fakultativt civilaktenskap hälsats med SA godt son? allmän gliidje i vart land. Sedan åratal tillbaka, ja l h g t innan äktenskapsfrågan erhAllit sin för vår tid så beteck- .

nnnde tillspetsning, har blencl tankande och samvetsömma män- niskor en liflig önskan gjort sig gdlancle att f% den obligatoriska kyrkligcz vigseln utbytt mot en mera tidsenlig och liberal gifter- mlilsfornn. Och denna önskan har allt mer och mer t,agit clen allmänna opinionen fången iindzi till dess den blifvit en af dessa tidsröster, till hvilka de son1 sitta inne med beslutanderiitten oniöjligt kunnat undgå att lyssna.

. Ganska betecknande för den rhdancle stämningen i 'denna så länge omdebatterade frliga, &r den snabbhet hvarmecl den ilii

kommit till ett afgörande inom riksdagen. Sedan under en l%ng följd af Ar hvarje förslag i har berörda reform, .mötts meb ett

h8rcliiczckadt iiiotstdiicl, liar rleiiiit~ giiig scgerii vuiiiiits .:i god t soin utan strid. Tillstyrkt ii£ lagutskottc4 iintoga civiliiktanskaps- motionen af Biidra kaiimiaren utan &hatt, af Fiirsta iiic!tl deii förkrossande iimjjoriteteii af 106 röster iiiot 18.

Sant ar att det sista kyrkomötet banat viigeii och riksdagen eilclast gått i de utstakade spAreii. Men den herctlvilligliet hvar- xnecl man följt ledningen visar att vir iiuvarande riirldelign rcpr<'- sentation icke velat gifrcz den kyrkliga efter i frisinthet och haii- syn till nationens önskningar.

Den af herr J. J. Byström till Andra kamnaren iidiiuinnde motionen om iinciring i formen för äktenskap ing9endc, son1 antagits, stöder sig pk dcii af sista kyrkomötet till kiiiigl. maj:t aflAtna skrifvelsen, föranledd af doiiiprosten J . IV. Persoii~ith!: inoti'on*). Denna gick som bekant ut p5 att förorda &dan $för- Sndring i gällande aktensknpslngstift11i1ig, att i t alla siclaim swn- ska n x c l b ~ r ~ r e , för lirilka enligt iiii giillanclc lag kyrklig v i g d ar den enda lagliga foriileii för äktenskaps ingaende, imedgifves rätt att, om de sh önska, inför borgerlig iriynciigliet i stiillet fiir genom kyrklig vigsel inga aktenskap n. . Herr Byströin anför i sin niotion kyrkoiiiötcts skrifvelse i dess helhet utan att cliirtill foga iiagra koiiimelitarier eller giira ii5gra tilliigg; d l a argument fir civiliiktenskapct äro hSr ss. vS1- tdigt och slAende utvecklade och det af auktoriteter soin viil kunna betecknas soiii sakkunniga, att en lekiiim pK goda skii1 ej ansett sig kunna förorda sia sak biittrc a11 genoiii att Bberopa dessas ineningar **:).

En d dessa ineningar in& har anföras: ,Att staten», heter det i den af herr Ryströni anförda kyrkornöts-skrifyelsen, »med sin Sktenskapslagstiftning vill haiila iikteiiskapets helgd genom att i regel göra iiktenskapets ingheiide till cn kyrklig akt, det kunclc ju kyrkan icke minat. iiii tacksaiiit erbanna. Och kyrkan bordc ocksh, si lhzyt 7101~ kmde , hiirvic' laiiiiic2 staten det b i a t h l statcii af henne begarde. S; k h g t ho11 ?il(ti(le - nieii hon finge ej g;i liingre, iiii hon vore befogad. Och livad skulle viil sakrare iiii

*8) Domprosten I'ers~~mes motion vit1 lqrkoinijtet lintle sbtlana frani- si4eiicle förespr8kare som I:inclsliöfcliiip Holiiiqvist, friherre Barnekow, professor Danell, arkitekt H~ii~ii-inrslijiil(l, Innclsselireterare Ragge, professor Kiicliii, biskop von Scheele, professor Jolinnsson, 1)iskop Jolinnsson, universi- tetslinnslereri Gilljaiii m. fl.

hen11.e~ I-Ierres eget klara uril angifvsi, gr5ilserlia fös lieinlies l x - :Eogeiibc t 3 Blen oclcsR 1 i ~ ~ k : ~ l - i ~ cp11 ksnsl:~ :d livncl som. vore kyrkan värdigt borcle angiha clessa grihsci:. Och clet Ituncle viiil icke vara kyrkan varcligt att öfver personer, som öppet och upp: riktigt förlrlma sig hvarken tro p:% en persoillig Gucl eller p5 kristencloinens f uacl,zinentall.%ror, niecl anclm ord öfver personer, soin öppet protestera emot att .i:iikiias för Gucls tjiiiia1:e och so ii:^. :kr- lrlnra, att de ej vilja Ina niecl Gucl att skaffa, lasa» böner (och h%r citeras vigselforiniiliiset) »hvilkas iniiehkll. förutsatter att kon- trahenterna iiro bekiinnelsetrogiia kr.istna. Och clet vore iifvein ett ovii,rcligt I 1 h m.ot kontrd~ente.i:ii;i, sjiilfva».

Efter att ha berört olika f1211 :i;fi ii,lrtc11slra~)sförhi11de1~ei:, öf ver hvilka kyrkan pAforclras att u t tdn sin valsignelse, ex. CIA det galler frinskilda personer, samt 11,z utwcklat i~långa af de 11etiiidd.ig- lieter som clkrricl kunna iippst5, förklarade sig kyrkoinötet i valet nlellan fakultativt och obligatoriskt ci~iliiktenska~p gifvet förcclraga det förstniinlncla (i motsats till herr Personnes motion), siii:sl-tilclt af praktiska ekiil ppK gruilcl af vhrt lailcls stora dstiincl och cle jainförelsevis fataliga borgerliga nigndigheter,- inför hvillra akten-. skapets afslutmlde kuiicle försiggk. För öfrigt siiger sig lcyrlio- mötet ha beclömt frAgan outeslutande ur kyrklig och. etisk synpunkt», l%mnancle At lroiiung och riksclng att taga initiativ till »den lagiinclring i cletta iUmie, solil ai-iclra synpunkter mA anses föraideclas .

Detta clet ungefarliga inaehillet i den riksdagsmotion, I-i~ilken enligt Iiiifclvuilnen forim utmynliat i en henlst5ll:~n till kungl. iriaj:t 0111. intarbetaacle af ett förslag till. sådan iiilclring i giillancle bcstam~ iielser angfiencle formen för %k teiiskqx c?,fslu tanclc, att ratt att inga iiktenslqs inför borgerlig myndighet ~:iiAtte meclgifvas Ilvarje svensk nieclborg,zre, oiifsedt hvilken trosbek~nnelse h m tillhör.

rf: * *

Att i Första kaniinaren ci\~il5kteiiskapsclebatteii skulle fmm- kalla åtskilliga skarpti, uttalanclen oin clet upplösai~cle i tidsrikt- niogen, hvarvid nuticlslivinnoriia och kviiinolitteratiireil fingo sitta einellai-i, var ej annat &n man kunde viiinta. Af en del yttraiiclen fr?mgiclr, att. tnl,ii.iles anslutning till reformen icke förestafvnts af ncgon varmare öfvertygelse anghnde dess berättigande eller nöd- vändighet utan emedan man fann sig i ett ondt för att undvika

nAgot unwc ciirre. Och man undrar ej på att de heclcrviirda hcr- rmna i Första ka~i~niaren, livilkn clöiiin förliAllnncleiia efter en tlcl bullrande inanifestationer, hvilka den sista tiden 1iit.it si iliyckct tala on1 sig, skola yara benägna att se saken svart i evart. iiIeii iiger nian förutsättningar att blicka ~iågot djupare iii i kviiliio- varlclen blir uppfattningen ljusani. En clel bethkliga nutidsfiirc- teelser till trots, iir den enande ickc den upplöeaide tendensen så starkt rotad i kvinnornas natur, att vi i friare lagliga former endast se en ytterligare stegring af yAr aiisvarskansla gent eniot familj och samhiille. I denna tankeghg, jämte det allrntinmiins1~- liga krafvet på frihet fran allt slags religiöst tving, ~iirskilclt d:i. det rör lifvets viktigaste företag, torde nian finiiri, griiricien till att inånga kvinnor med sa mycken tillfredeetiillelse liiilxat utgiingcii i riksdagen af civilaktenskapsfriigan.

Af ofvanst.ående anförande ur kyrkoiiiötcts skrikclse frani- gHr, att det uteslutande rarit ur religiiis och etisk synpunkt frigan betraktats. Och n&gon aiinaii synl~unkt tyckes egentligen ej hiiller komini t frani i kainrariia. Vieserl igen ut talade en talare (biskop Rilling) förhoppningen oiii. en granskning och reformering af hela \-Ar iiktenskapslagstiftniiig, iiien den ;j/cridishn sidan koiii, cl3 dcii icke hörde t.ill saken ej heller vidare till tals. Det giillclc '

ju den yttre ceremonin, icke iikteiiskapsinstitiitionens legala si- dor. Men hos en hcl clel. mäniiskor råder nog j detta afseciicltb en viss begreppsförvirring. Termen &-il, lagd till ordet dlstenskq~? innebar, Viinker man sig, ett frigörande, cj blott f r in det religiiisn utan %.£ven frAn det juridiska tvänget. Den ornyndigliet, hv:tri den kyrkliga vigselceremonin med elis fiireatter den gifta kvinnan, mAtte viil icke kvarsta oiii äktenskapet beseglas inför en i~iagistrnts- person? Men att denna sangviniska uppfattning ickc bestar iiiEör verkligheten, reta vi alltför val.

Ty juridiskt sedt har kvinnan ingenting viinnit ined civiläkten- skapet. Ilen borgerligt vigda liksa va1 som den kyrkligt vigcln hustrun ar i ekoiloi-iiiskt och juridiskt afsccnde ofri, en oiiiyndig indivicl, lydande under mannens iiiiileman~kap. De fria fiirbinclcil- serna, hvilka man tankt stäfja genom meclgifvaiitle i frhga oni valfria iiktenukapsforrner, skola, i dc f d l ilii det ar kvinnjins fruktan för ekonomiskt beroendc soin %r gruncleii till det olagliga aktenskapet (och inom arbetsklassen tordc of tast detta vara orsaken), florera lika starkt son1 förut. Det namnlösa eliincle, som clenna mannens lagenligt tillerkiinda makt förorsakar, framför allt inom de klasser, rliir faniil- jens existens 5r lika beroende af hustruns pekuniRra bidrag Forn af

niannens, later sig ej niiita mecl ord. Det synes soin. om alla argument för mfidai-i~anskapets qppliäfvai~cle skulle vara uttöiiicls och likvid franiliigges stiincligt nytt material ur clet verkliga liEvet som bevis pil dess olycksdiga vefiningar. Särskildt pB sista ticleii har Fredrika- ~rerner- örb bundet‘ bcstormixts med anonyma skrif velscr från »för- tvifiizcle Iiustrar», l~vilka iiro unclerkast,zcle detta tv&ng, och lilan försthr att ett ~eïli l igt, lifslångt lidmcle ligger bakoin c k i~iecl hiinsyilslös bitterhet iiiot lagens oriittvisa iitslungacle orden.

Blen iifven i clen segslitna friiga, soiii har berörts, se vi en ljusning, för sh viclt fjolArets rilrsclagsbeslut ang%ende en sltrifvelse till kungl. in.aj:t 0111 utrednirig af clen gifta kviiinans riittslign stiillning inaebiir en sAda1-i. Annu hvilar emellertid s:~keil i regeringens göin.iiiur. Man ni& vii1 frBga: l i~iru länge?

Amin l-i?a i : ~ ~ g r a orcl tilliiggas rörancle en ny företeelse i clet moderila sni-nf~inclslifvet, soin stbr i samband niecl vkrt iiinne och h vi llwi sa mycket iniriclre kan förbig8s soin clet buller clen förorsabat i c h så litet torde bidragit till frAgans ntgh'g i I a ~ r ~ r i a . Hiir meiias den. sensationella opinionsyttring .i.i.iot cle i~esthelicl~ tikte~~skapslagariia, som under ilariiii xf »sanivcts51<teri- skap» på sista tiden \%&t ej ringa uppn~arksamhet.

Af allt att döma synes clen fria förbindelse, Iivaroin har tir frfiga, och som. pB ett ostentativt satt af vederbörande parter till- kiinnslgifvits i ticlningzzrna, haft sin grund i sainvetsbetii~iBligheter, rikt:~cle mot cleii lagstaclgaclc kyrkliga vigselforinen. fiIöjligen har den i-if-ven varit ett uttryck för niissiiilje nlecl clen juridiska och "

e1;onon:iisku sidan :d äktenskapslagstiftiiingen. Alen benii~nniagen sccnwcts-iiktenskap tyder dock pA etiska och religiösa betarildig- heter, och de ' sy mpat iadresscr, som tillställ t-s >) cle förenade D, uncler- tecknade d en brokig sli:ira liktiii~kanclc af olika kön, filclrar och ku$ifil<;.~oitioner, gc vid hanclcn, att det Sr den rhjiiltonio~ii~na h:~ncl- liiigeii att öppct bryta mot en tyrannisk kyrkolag inan velat nppl&dem. l'ïotester not lagens j~ii:iclisl<a oriittvisa mot den g i fh i

kvinnsil skullc utan tvifvd ej smilat s% iridiig:~ och s& hlnnde signaturer.

P-Iiir iiï cj ~ncningen. att ingK p5 srcml;etsfrdgnn s8soir-1 siklan, hvaïje iiic1ivicl.s rätt och plikt att i lifvets viktigaste pri\;:.~tt'ör- 11fill.nncleii haiiclla s5soiri ens samvctc bjudcr, k m ju i c h bestriclus. Mcii clet finns, som bekant, intet begrepp rymligare iin det som

, gar iinclcr min11 c2:E sciwete. Fiir iii&niiiskor med starkt utpraglad .

riittskiii~sla k:in det t. cs. vara c11 s a m ~ c t ~ s a k , som t. o. IN .

siittes fraiiiför det personliga lyckokrnfvct, att iiinn siisom iiicdleiii ,?f ett l:-lgbuiidet samhiille hiijer sig fiir c l t w fiirordiiingar. Att opponera mot lagen genom att stalla sig utanför lagen, kan, c l i ii-igci~ tvingande niiclräildighct finnes fiir lagbrottet, s t i i ~ p l a s som sri.nwctslöehet. Ty det lär vii1 iiiippcligen kunna förnckas, att clet tillkoinii~cr snrr111iillet att öfm kontroll iifver dc iikten- skapliga förbindelserna,. ur hvilka familjen, clcn grundval pi, Iivilken staten bygges, utgir. Till och med frlin ultra radikalt 11511, dgr, som naturligt ar, c k e. k. sanivetsaktci~skapei~ finna cle rarniaste sympatierna, chrkiinncs iiii(1~aiidighctenn af att sam- hiillet gcnom lagstiftning ~kydrlar I)ar~ieiis ri t t , siiltdcs faststiller en viss iiktenskapsform z:). JIed fiillt sk51 kan man diirfiir fraga hnr dc iinga iniin och kvinnor, eom ined hsidoaiittancle af den lagliga fornicii ildiida sig ansvaret för \)ildancltl af familj, göra upp saltcn mecl sitt samwte?

Yid det cnskilda fal1 af fritt iiktcnsltal) hvarpii hiir iisyfta~, koii~nier en aiinan oiiistiincliglic~t, soiii nitliste tagas iwcl i riikniii- gen. Dc$ unga, p i r soiii nyligcn pi ctt sri iippaecndc~~äcikan(lc siitt upptriiclt som nninh~llsreforiiiatorcr, ar, soiii bekant, liirjun- gar r id en af rikets hiigskolor. De tillhöra &ledes cii kár och At njuts sisoin inedleii-iniar daraf alla de dirnied f iirenade för- inAnerna, biira vii1 cltirföï vara soliclarisks nicd dess statuter och ordningmgleir, ä.fvcii dc soni cj forniiilerats i hestiimdiz orcl. E n af cleesn oskrifna lagar, lika fiir alla liirdom;..&olor, iir den, att faimiljeförh&lla~idena skola 2x?illas skilda fr811 stiidicförhlillandcna.

' Att icke respektera denna lag mAste, iiiildt uttryckt, stiimplas soni en taktlöshet mot dcn institution iilan tillhör. .

Låtom oss tiinka tanken fiillt ut. Xiir för ctt par tiotal af år tillbaka dc akademiska lärosalarna iippnades fiir kvinnorna, var det uncler förutsiittningen, att (len k rinliga stiiclenten clar skulle upptriida son1 den manliga stiitlentcns loyala ar\ictskanirat, hyarken nier eller mindre. Ltbytes nu det fria kanirntsliapet niot det fria iiktcnskapct ni& \-H1 undras Iiiir clet g i r iiiecl stiidierna - för att ej tala oin den akaclemisla orclningen, hwrs rippriitt- biillaiick viil bör ligga hyarje god akacleiilisk iiierlborgarc oiii hjiirtat. Hvein lrarz förvina sig öfver otn, nietl sidana esenipel - - - - - - . . - .

*) Dessa fisikter liom~no nied I)estiiiiiclliet till synes i ett för eii tid sedm af fru ,Jlnnn Eugge 1Vicl;sell i I<arlst:id li~illet föredrag öfver (leii nuvarande iil;teii,okapslsgstiftniii,oen.

fiir iigoiicn, niotstR,nclari~e till. den slrncler~~iska l<~~ii:inobilclnii~gcii - och cleras tal $r ej ringa i viira clagar - fKtt vatten 115, siil kvarn och om roaet : »bort med kviilnoriia ! » blir hög1 judclare an nKgon- sin? De m g a kvinliga st.udenter, son1 i san~vetsiil~tenskapei~ se en heroisk oci-i beuiidransviircl handling borde -viil betiidia, i hvilken grad clylika steg kunna inverka på cleras stillniiig som akadeiniska studerande och huru föga det st5miner mecl cleras viidighet som kvinnor och blifvancle mödrar att taga del i en rörelse, som siktar mot fainiljebailcleiis upplösning. .

I hvad son1 hiir, mecl anledning af det i riksdagen fattade bislutet yttrats i &litenskapsfrA~gan, har hafvudsakljgen den pïalr- tiska sidan af saken frsinhallits. Den niordiska, hvilken för oss, 'lrviimor, allticl nzhate sta i första plenet, I-iar icke niirrnar'e berö~t .~ , clA clen ej torde behöfva någon utliiggning. RIA det enclsst ytter- ligare betonas, att c h vi mecl gliklje hiilsat refoïni.en. oin. civil- ii.ktensk::ipt iir clet, emedan vi cliii:i se en art af sni-iivetsfi:ihet, soni i sig inneliir en etisk och social förpliktelse att ïespektcr:i~, icke Asidosiittct, lag och förorclningar.

Principerna för kvinnans r~stri itt ").

%ii framst.~i,ccade iini~rersitetslllrare har eii ging fallt det yttran- det, att filosofieas betyclelse egentligen ligger cliiri, att »cleii r5ddar mhiiiskorna f r h cle obegripna slagordens I-ierraviilcle», men det omdömet skulle nog ki~ni-ia utstriickczs till veteiiskapen i sin hel- het och inte minst till historia och statsi-iitt, ty p i clet politiska on~rkdet ha sle~gorclen, ticlningsfraseim - cle liberala och de kon- servativa -- niinst l ika stor inalrt, som nar det galler viidiisför- klhingar och lifsR,skåclningar,

SA 1 h g t Rro nog cle liesta eiise, iiieti sakerligen konimer clet at.t förvlina i i i h p i ~ , att jag till dessa niestaclels »obegripnn~, politiska. 's1agoi:cl oclisA i . i i k ~ ~ talet olm. . »de miinslrliga riittig- heternan , sarskild t upldht tiiingen af röstriitkcn soin en alliiiiint nliinsklig rattighet sa som. den definiei:~~.~ i G:tc paragrdcn :if fran- ska revolutionens bcrönlda ~:&ttighetsfÖrkl.arii~g:

') Föredrag p& ett röstriittsinöte för livi~iilor, utlyst :tf Fijreiiiiigen för kvinnails politiska röstr%tt i Stockholin den 6 inaj 1904.

»Lagen ar folkviljnris uttryck; alla inedborgare haffva ratt att personligen eller gcnoni sinn representanter sainrerka till dess stiftande,.

* * O

Deniia definition iii5stc eiiiellcrticl fiir att l~egripas ses i nar- maste saniband ined Rouseeau's lära om staten, siidan clenna lära ar frainställd i hans bok om ~Samhiillsfiirdraget s. Enligt denna lära har staten uppkommit genoiii ett fördrag, afslutadt mellan en iniingd olika individer till skydd för dessas olikartade intressen, och frågar man hrad staten sjiilf egentligen ar, svarar Rouascau helt enkelt, att den iir saminanfattningen af de individer, soni för ögonblicket tillliiira folket. Men om staten iir detsainma soni desm individer och &r grundad till befordrande af deras intres- sen, så m&te ju utöfningen af statsinyndigheten tillkomma just dessa indivicler, så snart de hunnit till myndig Alder, utan nhgon fi.tekillnac1 på grund af kön, hilcliiing, förinögcnliet eller andra dylika oiiistandighetcr, och statsiiia.ktens 11andha.fvande blir därför en nllinant niänsklig rättighet. Meii om så ar fallet, s5 kan lialler ingen stat. aiinut an tillfRlligtvis fiirpliktn sinn inedlemmar till att laiiina i f r h sig niakten åt en representation eller' en regering. Roweeau, soin sjiilf icke gillar niigot annat an allnian folkomröst- ning, säger ockss mecl t k k e p& clen engelska författningen, soni icke rar griindacl på clenna lära, rent ut: %Det engelska folket tror sig vara fritt; det bedrager sig storligen. Det ar det blott vid valet af parlamentsledamöter. Sil snart dessa äro valda, ar det slaf, ar det intet».

Men 5nnu mera ytterliggiiendc konsekvenser fiilja af denna statslara, konsekvenser, hvilka, om de ock& icke dragits af Rous- sean själf, dock iippet uttalats af hans lärjungar. SA t. ex. en följdsats, uttalad d den anlerikaiiska oafhängighetsförklaringens författare, Thomas Jcfferson, som anser, att om staten är detsamina som folket i hvnrje generation, tlA uppstir iiicd hvarjc generation en ny stat, och eftersom en oberocnde stat ej kan rättsligt för- plikta en wnnai~, SA kan hiiller icke en generation förplikta en följande. En koiiiii-iande generation bchö£ver alltså icke svara för en statsskuld, som en föregiiende generation gjort, eller lyda de lagar clenns stiftat. Jefferson anser rent af, att eftersom man kan beräkna, att den del af folket, som nu är majoritet, om 19 %r blifvit minoritet, så inaste ocksa en stats författning göras om hva.rt 19:de Ar.

Men i så fall ar det ju ocl<s% en orimlighet att dliigga en generation försakelser för en koinnzancle generations skull, t. ex. genom tungs uppoffringar för försvaret sölta bevara vlrt nuvarande landoinråde &t våra barn eller ge:ioi-in lagar mot skogssköfliag söka At clem. bevara \?Ar national rike don^. Krassa yttringar i den vageii kan inan nog också ännu i dag fii lni-;ra, såsom. när clet i en ieservation mot skogslageen vid 1903 års riksdag yttrades: sDB nationen ar samlingen af individerna, liir man väl ej kunna tänka sig möjligheten af att befordra nationalvälstAndet genom att lagga hinder i viigen för den eiiskildes ekonomiska förkofran».

Vi ha sott Iiuru Rousseau's statslära iir beskaffad och hvart den, utdragen i sina yttersta konsekvenser, kan leda. Hans lära om 'statens uppkomst är numera af alla vetenskapsmän för- kastad, eftersom den grundar sig på tillvaron af någonting, som all h.istorisk erfarenhet har visat icke existera, näiidigen ett för- drag, beroende på den SA kallade naturrätten. Historien visar fastmer, att riittsgiltigt förpliktande aftal icke kunna träffas utom omradet för en stats myndighet, d. v. 's. att ' ratten ar en följd af 'staten och inte tvärtom. Blen diirnied förfaller också talet om de mänskliga, d. v. s. medfödda, naturliga rättigheterna, ty rättigheter iiro alltid beroende af statslifvet och meddelas eller inskränkas i sammanhang med dess utveckling.

Därför iir det endast »ordets makt öfver tanken)), soin för- klarar den seghet, ined hvilken nian iinnu niångenstiides hiinger

ara11 0111 fast vid den p% liiran om snmhällsfördraget hvilande 1" staten sLtsoni varande sunlman af de lefvande folkindividerna och statsnlyndigheten. såsoin varande till för att bevaka dessas intres- sen. Men pLt s an i i~a gång aktar man sig vanligen för att draga ,

den yttersta konsekvensen af denna lära, d. v. s. att statsmpn- digheten d& ocksA bör utöfvas af alla fullvuxna individer. An' sedda franska statsrättslärare, som tala stora ord 'obi republik och folkvilja och iiro ytterst .i-i~åna om att imdtrika pänning- strecket för rösträtt, ha sålunda inga betiinkligheter mot att därifrh utesluta både soldater i tjänstgöring, personer utan fast bostad '

och - i-iaturligtvis - kvinnor. -l: *

i:

lyckligt vi^ iir dock icke den moderna vetei~skayen bunden vid dessa. föråldrade teorier. Deii nyare statsrstten har koininit till den slutstztsen, »att de- organiserade inanakligrt samh&llena äro

nQot tm1a.t 5.11 de indivicler, som. vid hvarje ticlpun k t bilda- dem,. ]'i behöfva endast utgA fr812 tanken pil ett bolag, SK första, vi saken genast. Bolaget utgöres ju visserligen af en tillfiillig upp- ~Rttning af individer, men clet ar dock SA föga bundet af clenna tillfiilligs samii1an.s5ttiling, att det genom sina stadgar %r i stand att 'bindn flera generntioner bolagsinRn, cl. v. s. det bildar en en- het, höjd i-jfver den tillfiilliga uppsiittningen af delepare.

PB, sanlina satt Iran staten genom Iikgar och i1ir5ittilingar~ bincla olika genei:atione.r at' ett folk, och vi fiiii-ia cliiraf, att, för att taga det nii..rsna,st till hands liggande ese.i-i~.pl.et, clen svenska staten visserligen utgöres af clet n.u lef\mcle folket, nlci-i icke blott. at' detta utan, s0111 n1a11 har uttryckt clet, oclrs& af »alla de iiliiiii-ii- skor, som ilader folkets hela tillvaro tillhört, tillhöra och koninla att till.hör,.t cletsainina. Staten. 51: dock ickc htiller blott en summa af dessa,, utan den iir en verlilig enhet (juriclisk person), i hvilken de visserligen alla ingR, men son1 dock sthr öfver clenl alla, son1 fortlefver oberoende af generationers viisling, soin ar tili..för att bereda folkets viilfaicl iincler hela dess jordiska lif och som för att kunna göra cletta irihste lm 11iirsk~7,ri.1-~akt i-jfver a1l.s sina med- lemmar» - en ICirskarn~akt, som best&mnies d str~tsförfattiliagen. Meil om staten siilunda ar cletsainma son1 »ji%lcets yenom vdxlawZe gene- rationer f'o~tbestc(entZe, ideebln e d u d » , s5 är ock clct nu lef vancle folket skyldigt att bruka sin inakt i denna enhets tjailst, I . I I ~ ~ 11iiiisyi-i till den öfveï clei-n stfiencle statens biista, och ~ S r t nu lefvancle slyikt- led blir clå blott in fuilktioaiir, ett slags iiinbetslliail i t deii fort- lcfvnnde nntioncii. Meil i sil fall k m clet ocksfi ii~sliriinlia hailcl- lingsfriheten hos folket i dess helhet, gcnoin att ersätt.i folkom- röstniilgcin med en riksdag och b i d a clenna vid ett visst slags röstriitt, om cletta iir till fördel f8r det allmiini-ia basta. D. 11: s. till&m.padt på dagens fråga: clen nu lefvancle geaerationen linn ha rRkt att utesluta en folkklass, eller folkras frAnrÖstratt, om denna ras eller klass befinnes absolut umöjl.ig att tjiim det alln~iiiina biista. Vi behöfva icke offra virt sjiilfbeståncl ht en abstrakt teori om lika rättigheter för all:i, utan hänsyn till duglighet, ty statsintresset stkr. öfver de ensltilda intressei-ia.

Ett synnerligen larorikt esernpel.hiirpB fraiidagger prof. S. J . Boëthius i sin lilla skrift oin »Röstriittasproblemet» (serien DI v5r tids lifsfïAgor»), ur Iivilken jag lånat ofvanetåencle utredning. Han pAniinner har om hur negrerna i clen . Nordanlerikanska unionens sydst:~t~er till den grad i-nissbriikacle den röstriitt de efter slafve-.

riete upphiifvancle erhfdlit, att clen h \ d a befolknii~gcn till sist blef ' tviingeii att redwera cleras ratt :för att sjalf slippa bli plinn.drad. .

aDet jobbacles med offeen tliga kon tr-t och vinsten delades. Öfver- dhdigcz arf voclen betdacles till lagstif tarna och för hvarje slags o&ntligt arbete. I. Xorth-Caro1in.a utsläpp tes j3irnv5,gsobl igationer fiir 3.4 ii~illion.er clollars, och inga jiirnviigar byggdes. I Missis- sippi fjortonclubbl.acles j ~ ~ ~ l ~ l i a t t e l l pA 7 Ar. P I:louisiai~a fyrclub- blacles stntsskulclen p i ett Ar». - Allt detta, enledan ~na i i - i~atiirligtvis mecl iitstiingnncle af kvinnorna - gifvit ïöstriitt At denna hop af s \wta, som hittills icke varit van att sköta ens siim egna ai-igelSgenl-ieter, mycket in inclre statens.

Hacle inan nu Mrvidlag hållit fast vicl teorien on1 röstriitten som en alliniint mänsklig riittjghet, så Icunde inan ej ha beröfvat

I

negrerna clei-isan~ma. Hvacl siirskilclt betriifxar oss sveilskar, s i borde den pk stats-

nyttans princip hvilande teorien ovillkorligen för oss vara den natur- . ligaste, eftersom clen ursprungliga svei-iska rilisclagen, sAclan den

gestdtacle sig uncler 15- och 1.600-talen, just hvilade p:% clenna .

princip. Da, för tiden saitinnzanlrdlades iii riksclagen egentligen f6r att uncler sviira lii:i~e~: g if va regeringen s tödet if de t sainf iillda ansvaret för friclen och orclningen, 1-1villcei-i clet 61Hg de fri borna nliinneil att uppriittl-ikll,z, i clen mhil de genom \ : i d duglighet vor0 skickade cliirtill. mstriitt och riksclagsinani~askap var sillunda icke 1-18,gon rsttighe t f ör tillgocloseenclet af inc1ivi.cleiis privata in- tressen, utan en skylcligl-iet, en pliktuppfyllelse i statens tjiiilst. Skarpare Itan icke garns solidariteten inellan regering och riks- dag, mlel1a.n konung och folk uttryckas, $n s& soiu C+ust,zf II: Ac1ol.f .

gjort det i sinn be ï ihch ord: »Konung och stiiilder, högix som lägre, utgörs till ho pi^ clet konungsliga höga inajestiitet ».

Men oin dltsii representationen med allt hvacl därtill hör föri~äinligczst betralctas såsom en styrelsefuillction, kriifver ocksb utöfriingen. af röstriitt en inognacl, som staten har r5tt och plikt att fordra af clei~i, At hvillra cleir gifver clel i sina funktioner. Detta har 5fvei1 s5 starkt framl-iållits af aiihiiiigare till teorien oin den inoclerim rii-ttsstaten - jag erinrar särskildt 0111 prof. Pahlbecks iiit;ressaiitn, uppsats 0111 ~:Ö~t.r~~tt~~:eforinen. i Statsvetenskaplig Tidskrift 3.902 -- atnt inan i~necl ratt21 ann-~iirkt, att clenna teori vii1 mycket lik- diiller röstratt och ï.iksclagsmai~aaskap inecl iiinbeten, och att clet i SA fall blir orii~iligt att af riksd;xgsn~iii-inein ki:äf\m t. ex. vis sr^ partiiisikter, j stiiilet för att nöja sig med ii,c~agal~,&-l diiglighet i

offentliga vikf. Hiirvitllag in Astc iiini1 tlock koiiiii~:~ iliiig, :tt t staten icke blott iit.gör cle1-i ideella ~riheteii i~ic~llan folkets olilttt geiierationcr, utan också i sig inliesluter clen im lefvaiicle genera- tionen och att hiir iiiycket stateii an nifistt1 1i:mclla af pietet riiot gångna generationer ocli oiiit;iiike oiii koiriiiiniitl~, clcw tlock aldrig kan varn tjiint nicd att unclerknstn rlcm Icf\-mrl(b gcncratioi~en eii försakelse, eoiii siitter den sociala riittrism i fnrn. Iliirför har prof. Roëthius ocksh ai-isctt, att oni regeringen i cii stat förniiiiiiigast har till iippgif t att vircla dct saiiiii~aiiliaiig i statslifvct, soiii I~inclcr stateiis nutid viel forntid och frairititl, HA kriifvcs o~ks i i ett. statsorgiiii, eoin dessutom har till uppgift att vAda dcn lcfrmitle gcwer a t ' ioneiis biista, att utgöra en fiiriiiedlaiide laiik. niellan (less iiitresseii ocli statsintresset ocli skydda folket mot ett cnsidigt tillgodoseeiitlc af statsiiitresset. Detta organ iir rikscltigen, soin dltsA har (len diit~bla uppgiftci-i att varn blidc ett statsorgan och ett reprcsen- tativt organ.

* *

Man skulle nu kunna fr@, on1 statsrattsteorier öfwr hiifvucl ti~get hafva ndgon betydelse i den praktisk:% plitiken och siirskilclt för frilgan om kvinnans rösträtt. Jag svarar hiirpi, att ju rakarcz viigar man anviiiider, desto raskare nGr man inAlet och att myckct vore vunnet, on1 politiken i alln~äiihet och den politiska krinno- f rågan i synnerhet kunde slippa ifrán triildomen tinder slagord, soin endast bringa den i misskredit, hvilkct orillkorligct~i blir f:& let. med ord, soin man endast till hiilften fiirat;jr tlllcr hrilka-liksorii talet oin de inanskliga riittigheterna - gruucltt sig y& förAldriiclc teorier. Den nu niinida fördelen iir dock, oxii jag s& fA.r uttrycka mig, af mera negativ och intellektuell art. En l h g t betydligare vinst skulle kuiina tillföras var sak, därigenoiii att. kvinnorna liirde sig att medvetet grunda sitt röstriittsst.rafv(zncle p å d e n uppfattning, soin icke blott har den morlerna vt~tciiskapcii för sig, utan ockss star i sniiibancl med biide en sund fosterlctiids- kärlek och med det innersta af kvinnans iis se ii. Och en siidan iippfattning gifver oss ovillkorligeii laraii om deii moclernn riitts- staten nied dess kraf pii (le enskilch intresseiias uiitlerorclnaiidc, icke iindertryckaiide af samhallet. \:i ha redan sett, hur sceusk denna uppfattning gr, inen jag skulle ocksi vilja betona, att clcn siirskildt tillfreclsstliller kvini-ians beliof af sjiilfu~poffring. Hur neinancipcraden ocli navanccratle» r i rriistriittskri~~~ior>) fin inti

vara, 2.r jag clock öfvei.t,ygacl om agtt vi Hm tillriickligt kvinnor, för att tjai~ancle skall ligga vida inera för oss &n maktutöfnhg och pliktuppfyllelse niern iia krafvet p i rattigheter. Det ar godt, att sLi ar, ty j U S ~ olikhete!:iia iiiellan iiianilens och kvinnans sjiiklif utgöra en borgeii fös att kvinnan iiger ett tillskott af nya viirdeiz att skiinka snn~l:iii.llet. Men hsr Sr clet ju friga om plikt. och. tjiiiiaiicle i fÖrh;olllaii.cle till det stora lieii-I, soiiz kallas staten, och cleiz som krafver delaktighet i clenna fosterltmdets tjiimt, bör oc1:sH besinna, akt han eller hon cl&i:igeiioni. f örlilarar sig i stiiilcl att bära sin ailclel ibf ans\.arct för $tstena ~$1. Ty om ock deii svenska förf~it~tn.ingen uii.clei.g&tt rningw föraiiclriagnr sedan storhets-

- ticlen, SA I~v~irstfir dock alltjiiirit statens behof af offervillig tjiinst ui~cler allvnslig ansvarsfölplilctel.se. :Det kan c1ai:fijr var skiil i att . i ckc eii.cli~s t klaga iif ver s tatcn s f örsci i-nrnclse, n Rr clet glid ].er att ge oss hvad vi begiira, utan att ocksi. frfiga (.)ss sjiilfva, oni vi .

iiga den i~~ec1I~orgni:l;ii.iisl.a och clot intresse för clet nllniiiniia, soiii kriifves, för att kvinnans rösträtt skall Iruni~a~ bli till nyttn

far staten.

Men röst t i i th Iinr ju enligt clen moclernn. statsliiran ocksa en ailnan uppgift, den att itg göra en förri-leclliag iiiellm cle en- skilda iiit~:esseiis och statsiiyttm, att genoni att tillföri~ stats- arbetet s i iiifinga krafter soin riiö;jligt, göra detta, sK.sori-I. 111m mgt, » t:ill ett fcil.lkoii.il.igt uttryck för cleiz natioaelln egenarten »

och hincli:a ugpkoinsteii ::d socida oriittvisor. Icke kan det nu med sanning riipis, akt ~ttitslifvet ger ett viirkligt .uttryck för natioiiel.1 cgciisrt, FA lii.iige 11iil.ftei.i : ~ f ind l)orgczrnc iim u tesliitnn f r h allt inflytaacle cllirpk Ocli cleii socirdii, orlittvisa, som :mlltid .blir fiiljclcii ::if ett clylikt utcslutixncle, H.r för Iwinnorna kannbar iiog. J'ag Iiai: liii,rv.icl ett f %.ii:slct cseinpcl. iitt tillg8. Det giillde för kort tid scclc?,ii i Andra, kaiiiii~areii clcn (kl. LLE 1.iil:o\~el:ks1:e'f01:- men, so111 i-i-ircic Ii\-iniioi:t~ia~ l iinefriig:~., l iincrim till clc 'i 2 1.i.irariniie- platser, suiii. vicl dc I'iircsliig~in 24 s:~iiisl<oloriin ~'liu.1l.c komma att inriittas. Vicll~r.Ftigt och uttiiiiininnclc l?acle - iriaii clebattcrrat do- cente.riias och estrn l i i . ï i i . i ~ ~ ~ ~ sliil lning till refoi:n-ien, iiicii 1.iirB- rinnornas Iöiicfr:\.ga afgjordes meI.lan kl. l/, 2 och l/, 3 pil ni~tteii och p& cle t satt, att ritsliottets f ö i ~ l i ~ g scgraclc, clctta :I-lti.r~lag, enligt hvilket 15rariiina slinll lin 112.lftan i iön iiiot ncljuiikt och första Iiiir~rjiiiiii, niinclre all hii.lftc;n iiigt. rektor, ehuru tjällstgöringen i det allra nii,i:~.i-iaste iix cleiisariima l Ptl samma satt koiniiler clet vii1 att g5 ir~ecl de kvil.iliga sc~i~~iriariindjilnkt~crn:~ 'hvilkns, lön

enligt utskottets förslag skall sankas för att bidraga till höjandet af de manliga adjunkternas! *:) Kviimor, anstallda i post och tele- graf skulle sakerligen kunna rikligen bonlplettera mina uppgifter om orättvisa i frfivga on1 löner, för att icke tala om hvad gifta kvinnor skulle kunna siiga - om 'de ville.

Jag vill nu icke p%stå, att dessa orattvisor skulle. \rara något ~~ t t ryck för m'nnnens lust att förtrycka; snarare bevisa de den kanda satsen, att inan icke garna bryr sig oin att beifra andra lidanden, an dem p a n sjalf ar utsatt för. Meii i så fall ar mannen icke hiiller ensam i stånd att representera kvinnans intressen, iitaii kvinnan rnHste taga sin sak i egen hancl, om icke sainhii.llet i sin helhet skall bli lidande på de orattvisor, som drabba henne:

9: * -R

Statens, fosterbandets inhesse i /k?inz.stcc wcnzmet, nreil zr.derorc7- ??,ancle, men . visst icke zrnclertl..~jckande af kvin~zans egna intressen -. SA lyda de principer jag skulle vi1 ja uppstdla för kvinnornas röstriitts- sak. Men fasthallandet vid dylika principer kriitver ett arbete, som endast solidaritetskiinsla och kjirlek kan ingifva. A ena sidan soliclaritetsk~.iislni~~ lnecl \rart eget sliikte, nxcl kviimorna, Iivilkas rika utvecklingsinöjligheter under clen nuvarande régimen s& ofta undertryckas eller -dragas Ht orktt håll. Men å andra sidan ocksh en fosterlandskarlek, som icke far bli mindre, darför att a1111u iiianga tillfkllea att göra den kraftigt gallande, äro oss f örnekade.

Lg&n Tl+rli.bströnr.

A n d a l u s i s k a diktarinnor.

För iiiigot öfver ett &r sedan hade jag tillfalle att i Dagny med- dela nkgra öfvereiittningar efter moiiyrna författarinnor inom Spa- niens litteratur. Det %r 3ven denna g h g aggra okanda spanska diktarinnor jag önskar presentera, men do dikter, af hvilka jag nu g&r att meddela nA,gra tolkningar, tillhöra en genre, diir anonymi- teten Er regel: de tillhöra niiniligen den s. k. folkdiktningen, den

som uppstiitt iiioiii Je ]<lusser inni pliigar bctecknn som ~ l i i l ~ l i d e och l~vilken 1Hmge bekarats eldast genom niuntlig tradition.

Rlaild cle skatter af poesi, hvilka i olika liinder upyteckiints f r in folkets lappar, intages ett frsmzstA.ende ruin af den anclalu- siska f olkclikti~ingen. Denna %r ti 1.1 sin karali tar tiii~zligeii olik ,

den norclspai~sli.,z, 11vilkei-i h u f \ - ~ ~ l ~ i ~ l d . i g e i bcstAr >If roinaner 0111

Cid, om Rol.oind och oin mclra natioi~alhjält.nr, e1l.e.t cleiz 'i\fi.tnloniska, soin till stor del bestaer af helgoiilegendeir. Den aiidalusislra folk- clilit.iningeii ar ~ad.1~11-i episk, den ar lyrisk - ellei: lcailslte riittare sagdt epigrnin~i~i~tisk. J: helt korta, oftast fyrrczclig;:~ clilrter - kallade w coplas » - ined n,saoriaiisriï.in och tiinzligeii oregelbuiiclen i:ytin %i: ett lelcancle i n f d ellcr en inordisk betraktelse, en kar- lekssuck eller en 1itzi.v religiös f antusi sitt of ta synnerligen preg- nants uttryck. Roncent.r,ztioi-i ar en. egeiialirip, soin i alln~iiiihet ic'ke ntn~iirliei: clen s l p ~ s k n vitler1:ieten ;' siirsliildt i seiiare tiders spaiiska prosdittcrnttir blii: ~1-1si1 ofta afskriickt genom en ming- ordighet, som tyder ph att; i clctta soliga l a i d . nian icke precis Er genointi:iingd ;if kk~sl.aa att tid ar pengar. & k i l i clessa aiiclalii- siska w coplns D i~i,Pi.ste ina11 ofta be~11~1i:i~ clei-i konst, son1 inom fyra korta rader lyckats saimiiantriisiga sh mycket inizehhll.

Det $r ur c11 af % ~ ' e ~ - s 2 n l a C'nBcd1sl.o (nonz de i/26w1.-e för den 'spi.mslin författarinnan Cecilia Böld von Faber), p& 1.850-talet ut- gifseii samling » Cuentos y Poesias populmes aildaliices» som jag utplockat ett ailtnl af cle dikter, hvillra genom innel-i%llet eller for- men - t. es. genom den feminina foririen af et$ adjektiv, som clen d ik t ade tilliiigger sig sjiilf - ai~gifva sig si,som författade id kvii~ncjr.

Soinliga 'd dessa smil coplas uttala en lefnadsfilouofi, so111 rnnn nnm l~lif vit \.unncin genoin egen clyrköpt erfarenhet :

Gift dig ej iiled en gii1:)be för att linii penpr Iinr! 1'siigarii:i förs\-iiim - piibl~e~i hi. c111 Iwnr !

Siiiid mig ej papperslappar, ty lasa jag ej £örstllr. Sänd mig dig sjalf iniii iilsliling, att jag dig 1iyss:t fhr!

K

Min lilskntle, iniii iilskatle, kiirn viinneii lill, ögonlocken !iiiidra mig :i.t.t se dig SA iny~liet j:i.g vill!

O

Jag älskar miii for, jag nlsknr min mor, soin inail ju bör och sknll, iiieri möter jag iiiiii. hjart:wl;ar, d5 mister jag s:mseii 911.

K

Mörk är min iiislding, mörk till hy och Mr, och iiiörk #r den goda jordeii, d%r säden yppig stbr.

*

När dina ögon n i g följa, tittar j:ag iied p5 iniii kjol, t y dina blicliar mig b11iiic.h inera &n sommarens sol.

Ils

Om clii vill hiilsa pB mig, SS lasta bröd At hunden! Ty mor iniii sofver sh 18tt so111 haren i iilorgonstuiideii.

Sorgsna sina visor filmer man ock enlellsmht:

Tro ej jag är glad i hBgeii, fast du mig sjunga hör: J:%g ar so111 deii lilla fAgelii, soin sjiiiiger, nar haii dör.

I andra tar den sköna en kallsinnig eller smått gäckande ton mot den suckande beundraren :

Mig behaga ej tarar, det säger jag dig, iniii vih! Mig behags h:i.ndlingar ; s h h n I-iöfves det iniiii !

.Diii inor gRr uc.11 siiger, :ttt eii drottming fört,jäiite du få; soin jag 1111 inte iir clrottniiig, sk tai-iker jtig 18ta dig gPL!

Somliga vanda sig ined sitt gäckeri mot inännen i all- minhet :

En man s&g jag grhta vid trö&elii. till sitt l-iein - ty tank: äfven man lrunna grat& - nar tobak fattas dein !

Jamte coplas förekom.ma ett slags' sjuradiga dikter, kallade Boleros, hvilka äro afsedda att sjungas till den likanamnda dansen. Den dansande rytnzen i dessa boleros liiinpar sig sardeles val för de andalusiska sefioritas' små spotska utfall, och man tycker sig Ee blänket af svarta, spefullt. leende ögon i strofer som dessa:

Jag gick till en sineclji~ och sacle till sineclen : Du akdl mig göm en Eilskare af finaste inetall.

Han svarade mig: Ej Iran sk särdeles fin clei-i \lara, om det skdl bli en wian!

iL

Eli vacker och graiin officer en clug mig suckande sade, att vuiine 11an ej inin Ir%rlek, i grafven det honom lade.

Tv& ting jag vet för visst: Att ej jag Iionoii~ iiIskntm, tt ej sitt lif .han mist.

I nedanstående bolero finnes intet i formen, som anger, att den Sr diktad af en kviila. Jag Aterger .den, i det Jag öfver- Iiimnar åt minn liisare att afgöra huruvicla i ~ ~ n e l ~ d l l e t tyder på en kvinlig författare, eller om vi mil-iända böra låta mannen ha äran af clensamnia:

Trohet och fiigel l!'eiiix iiro cle nrider 12icla, om hvilka dla tala, meii ingen än fl t t sktcla.

För min del ja.g säger för sant: Jztg ärnar ej göra mig möda att bli med dem bekant!

Alla boleros Ila dock c.j tleiiiiu iiiuiitcrt upps1iipl)ntt toii, det finnes s?td,zn,z af ett vekt, allmrligt iniichil1 :

31iii Idrlek, Blalia(le iiinke, Br skiiggnii lik, so111 jii mer (leii f rhi ljiiset fjiiriitw, blir mera full och rik.

Ty frklivaro ar deii flakt, soiii sl$.Lcker tleii likt ICig:iii, ineii I i £ deii stor:i ~ ä c k t .

Diii bild uti mitt hjiirt:~ st% \-it1 j:% göiiiiiler, att alltid, iiar jag solrcr, det tir o111 dig jiig tlröiiiiiicr.

Och iiRr jag v~?kn:ir, jag tanker: Iii rill jag tlriiiiiiii:i! Ty tlröiiii.iieii jrtp snliiiar.

Ilti kdlade mig eii fjäder, inig skyllde för flyktigt sinn', iiieii om jag Br en fjtider, $5 ar di1 Iiiiiiiiieleiis riiitl.

Och vet: en fjiitler 8r alltid still, oiii icke tleii r6i.e~ n£ ett viitler.

Till en blyg iinger~rcii riktas i följrniile rader eii :miiianiiig:

Da ser 1); ~iiig, jag ser yr"i tliy, (111 tiger, jag t.iger ockah. SA £5 vi viil stii or11 se p5 Ii\xruiiii ni:9iig' liiiiidracle iir, vi t ~ h .

Ty tlet jag dig sägii ~ i l l , att oiii du dig ej fiirkl:irar, sh iiiiiiiar jag stfi still.

En afgjord inisstro till det maiiliga sliktcts b~stiiitlighct ut- trycka Atskilliga andalusiska dniiier i eiiia utgjutelser :

Ett slott jag iiiniitir bygga p:PG spetsen d en niil; Iner storiiiar sktill tlet cloc-k tcilii nii 1ir:uI (Iiii karlek tid !

8

(.)iii Bii s5 dyrt tle s\?irjn, tro nldrig iniiiiiien, o k~in i ia ! 1'5 det :illra niiiiste a1t:ir tv5 I jw ilt~nii~stoiie l~riiiiiu!

Diii l<#rleli \-ar lik eii iiiosqiiito, Juan : deii stack, v#ckte siriiirta, siirrscle oc1.i försvanii.

*

1ji11 karl6lr I.iade du [%stat bara iilecl la~sppiihlar fast : 011-1 siinrt d u gal mig diii kärlek, (111 glömcle mig ock inecl bast.

PA tjurfäktningarnas blocliga scener och på det röda kliide, ined hvilket picadorerna locka tjiiren efter sig för att hindra honom att anfalla toreadoren, hiinsyfta dessa rader :

Din karlek Br lik Jjureii: livart inan clen lockar, .den g t . Blii i Idrlek. ar lik klippan ; dar clen. ar rotad, den star.

Ai~claluserna med sitt latta, muntra lynne iiro icke så bi- gotta som det öfrigzz Spaniens inbyggare äro kanda för att vara, och on1 %n religiösa sedvanjcir och helgonkkallanden spela en ganska stor roll i deras dikter, förefaller det dock, af dessa att döma, l

som om cleii hufvuclsalrligs anledningen till kyrkobesöken skulle vara det utmärkta tillfalle inan c1a.r har att byta ögonkast ined sin h jiii.tailskfir.

Kar ;j:g i li~~11~11 gih och clig dar icke ser, clR önskar jag nlzissan vore ett Creclo och ej iner. Meii nar jag gHr i 1ryrl;aii och dig dar skkcln fHr, tlh öiisk.:~ jag, :%tt ~niissnn ville rackii. ett Ar!

a

J:+.g törs ej g& i kyrkaii, förty jag ti.1: sh blyg; (lax st:b ju Poqiiito

. ocli ser p& mig i smyg. a.

Niii ii~alie, ad;, hvatl tjiiixu det till att vi i inassaii gfi'? Du ser pk mig, jag sex p& dig, vi hörn alls ej pA.!

i9,

Deii karlek, soiii jag agntir at dig, jag I)ikt:it linr, och iniii biktfar linr ~ i g t nig, iitt ingeii syiitl clet var.

01x1 delina girig biktfa~lcwi vis:~t sig Ofvcre~~i~ th~ , sh. torde det yara iilera t~ifaelaktigt livacl linii skullc Iit~ sagt oiii $n miian ungiriös utgjutelse i 1iedanst;ieiiclc copln; antagligen skulle h m ha pApekat for henne, att heniics tillerkiiiii~aiicle af sr?gerpali-ileii ;:it kiklekens apostel viil i och fiir sig sjalf vore riktigt incn kiii-idc 111isst2inkae frnmepriinpct iii. fiir kyrkaii cbj fullt accepta1)ln priiiidcr.

S:mk t A iitonio l m Jesiisl)tiriiet, Stiiilit 1)oiiiiiipo I m sin stjariia, iiieii Salikt. .Joliriiiiies Mr paliiieii --- Förstir i i i i i i i i i iiieiiiiig - &i giriiu!

Sankt Antonio iir ett i Spaiiioii mycdxt populiirt Iic!lgoii --

d. T. s. inte deii striiiigc Sankt Ahtonio, soiii hoclclc i en iiktm i Egypti lniicl och kiiii~pidc rältlcligii iiiot tlcn 011tl~ och liiliis frestelser, iitaii deil niera gciiiytligc Salikt A\~itoiiict af I'adiin, som pliigar dbildns ibland iiied .Jcsiisl,nriict i sina ariunr - iiiccl anledning d c11 ~ i s i o n liuii beriitt:is J i i ~ haft - ibland iiietl en litcn gris vid sina fötter, det scnarc. Iiiiiisyftmdc p5 Icgcntlen, att detta lielgoi-i pk sinn \-aiiclriiig:~ litfiiljtlcs iif cii t m l liteii gris, soiii nied siii piiiglniirle bjRllri~ oiii lidscii fiiïkunnade sin hcrïes ankoiiist, då h m , silsom det riiistiir en M i g man, gick omkring och tiggde sitt bröd. Saiikt Aiitoiiio ar icke catt iif d ~ s s : ~ exklusi\-a helgon, soiii bara 1ia sin lilla speciiilitct ocli soiii t l ~ t cliirför c;j Jiiiiar sig att koiiliiiit iliig aiiiint iiii iiiiï i i im t. cs. brutit sitt bcii eller skall ge sig ut pA sjijrtwi: Siinkt Xiitoiiio kan i m n viinclil sig till för lite czt' Ii\-arje. Och taii olwgriins;ul tillit till 11,ziis iiit~kt och oinfattaiiclc hjiilpsi~iiilict visnr (Itw unginii, soni shluncln an- rupar hoi~oili :

Yiilsigiintle S:iiiIit .!iitoii,

o111 tre ting j:lg ropar (iig :in: in fralsiiing, oiil paiig;ir och oni en liten iiim !

Ickc minst ti l ltdiiiiclc bliintl ( l t ~ ~ ~ i i siriii andaliisiska tliktcr i iro dc niilma ragg\-ieornu, iiil lekiiutlc behagfulla, iiii fyllda af iniicrlig kiiiis1:i. Somliga :u clt~iii ge cil litcn geiirebild, 1):iliiin-

3.i:wirts lille gosse I I :~.r j ngen wgga, lm11 ! Meii pappa gör nog hoiiorii eii, tsy pripp:t Br tiinii~erni:tii.

*

Grlit inte ineni Ixrriiet iiiitt, grlit ej, meii soiriiia ster, ty ii.iigIt.lrii:t s lip da 1~0i.t lir211 diii l.,iic.l.d :itt slipp:^ se hur Clii grfiker.

*

Sof, l i l l :~ viiii, gr& iiitte mer, w% ej i \-5.rt eliiiicle ! ri '

Sed t.iH oss Giicln iiloder ser, Iioii s0.m sinidrtorii:~ Idiiiile.

i: :i: Y

De visor i 1.e.rnon Cczb~zlleros sninling, hvilka tydligen iiro cliktarle af kvinno.r iiro, skulle jag tro, ej n~ycket fgrre an de, Iivilka pAtn~gligcn iiro fiirfattade :d nian, hvwjiimte naturligtvis

fiiiiies ett stor ai1t.d i frliga oiii livilkn cj lcnn rifgiiras, oiii dc lerla sitt iipphof frå.11 iniiii ellcr friiii kvii-iiior. Siir iiraii ser huru stor iiisats dc svartögda andalusiskoriia gjort i sitt lands poct.iskw alstring, tränger sig ovillkorligt dcn tankeii på cn: H a ej måi-ine kvinnorna cii stor andel ocksa i andra liiiidcre folkcliktiiiiig?

Hos de forntida germaniska folkcii var det kvinnorna soiii be- varmle stainmens skatt af sånger och siigiier; ar det icke saiinolikt att kvinnorna ockdi diktat eii stor clcl af dem? De germani~ka sagorim bevara ju niiiinct af högt tinscclcla skaldinnor, edsoin Yclleda.:':) - Sågra af fiverigeu vnckrastc lyriska folkvisor gifva uttryck A t kviii- nors kanslor och iiro riikerligcn cliktad~ af kvimior. Si. t. ex. »Allt under Iiirniileleiis faste;: (Iivnrs mclra vers liar: z 1 m z loftc vara mig trogen»), Y O I ~ (lagen vid iiiitt arbctc?:. och clcn skäli-ii- ska »Hrad jag liar lofvat, det skall jag hiilla» ( d e n tredje, lian skall bli min lilla vHnr). I I~erattmde dikter framgir ju sällan tydligt, om dta diktats af e11 iilaii ellttr n£ eii kvinna. Flera af \-fira episka folkvisor göra (lock, syiicls det mig, catt afgjorclt in- tryck af att vara ~1ikt:icle af k~iiiiior. M t. ex. dcii gripandc och ssillsmiit indodiska : %Det var t v i iiilla koiiuiigabnrii» Det Rr siirskilclt ett stiillr. - dct diir ilcii ungs flickan 1iit.tar p5 en föreriiiidiiing fiir att bli af med (loii lillr l~nidern och ffi. g5 ensaiii ut i trsidghrclcii -- soiii alltid 115. niig giir ctt starkt intryck af z~tt detta iilini.stc cii kviiina lia diktat :

Niii brocler Iran ss:i liteii och ung, haii kan SA litet förstri, li:i11 rycker upp rosor iiie(l rötter och later liljoriin sth.

Fiir ett par Ar sedan skref en tysk professor i en tysk tid- skrift c11 uppsr~ts 01.11 spansk poesi i Sytlnnicrika och aiiförclc (liirvid cli Iiel dc1 s1115 dikter, h~ i lka , fik set ~ i d t jag a£ hans iifvcwiitti~iiie,a,r kan cliiiiia, tyckas 17arti, iclcntiska iiiccl ii;igrt~ i Feri-ian C':tbnllcros siin~liiig fiirckoiiliuaiidc. Dessa andaliisiskii folkdikter tyckcs eiilcIl(~r- tid clcii tyske forskarcii cj kiiiliia till, enar haii anför clc af Iioiioiil öfversn.tta diktcri-in soiii bevis p i att Sydai i i ida, livillwt i allniiiii- Iict anses i koiistniii'ligt och littcriirt liiii-iscciide Iia skiilikt niiiiisk-

*) Om ett a£ niitidens ociviliserade folk, ICairitschagtas-inviinare, be- rattar Herbert Spencer, att det är uteslutande kviniiorna, som dikta stam- iiieiis shnger.

ligheten SA yttcrst litet, clock iigt en sjiilfstiinclig poethli alstring. Deiiix professor yttrar :mg3,cnclc vissa af cle clilrter 1xin citerar ui-igefiis följande : »Det förefdler j u, som om htslcilliga af clessa verser skulle vara clilrtade af kvini~oir. Meri vid niirnmre eftertanke finner inan, att S;L ej knii vmn förh;oilIailclet, t.y B{L smmma ghng soin 11% skain- tas ined infii-ineri och cleiras sinii Brister, röjer sig i clessa dikter en viss oniisskiinizlig 'ömhet fös det nianliga slBktet; dar skyintar frain - niidt i allt giickeri - en viss liten svaghet för n~iinneil».

SAl.uncla - oin i en clikt röjer sig en 'viss svaghet för iniin- nen, blandad ined en viss beniigenhet för att retas inecl denn - clb kan omöjligt en liviima ha nA.got att göm nzed den!

Slrall inan inte vara en tysk professor för att skrifva, in.igon- ting. saclant 3

A7um M. 1200s.

Från feriekurserna i Jena.

NBr clessn kurser fiirst h6rjnde anordnas för omkring 1.0 Ar sedan voro cjdtagnrne c j flera at1 15 h SO. Son~inaren 1903 räkiiade m m t.il.1. 350 dcl.tngare nf cle niest olik:^ nationaliteter. Dar funnou amerilimnare, 'bulgarer, s1mncliiin~-er och greker, engelsirniin. och trtrtitrer, hol.lilnd,zre och rysssr, schweizare och italienare. Aret. förut l i r cliir t. o. in. fi:irelioi~~init jtpaneser. Och den soin ett annat Ar kommer till Jcna, kali 1nöj1.igen pA,triifln repïesei~tant.er för annu iner exotiska folkslag. Öfverviiga~~cle nntale t m r natiirligt- vis tyslzar, och 11taf clein mest; i n d i g i ~ deltagare.

Kuiserna iiro egent.ligen i~fsedcln för liirare, imen i i f~en för andra erbjucla de mycket af intresse. Dct gafs kurser i franska, engelska cch tyska sprklien. För den som 17ill lika sig helt enkelt tala ty~l ia , vill jag emellertid icke tillrt"c1a att deltaga i de tyska sprBklriirserna, eniednn jag mser den). för clyrn i förh~~lltmcle t.ill den nytta man IM af cleiii. De kosta niimligen 30 Mark. Och s5 iiro cle inte snp,zssaclc som taldhingar utan iiro iner s o i ~ före- lasniagnr om sj&lfva spriiluets natur, n~yclcet intressanta för öfrigt.. Ofningar förekommo visserligen någon gAng, sir att man t. ex. fick beslcrifvn en tafi:~ man sAg. Den mening nmn d% kunde Sstaclkoinma, för'biittrades och polerades af larmen, s5 att clen

sliulle med niinsta möjliga ord gc cii triiffande, ttskiicllig och kitrak- tiiristisk bild n.f clet sedda.

Afren finns en tysk sprakkurs fiir wyWirjnre. Den Kr på sitt satt uttiikrkt inen ger ocks8 oss, svenskar, för litet. Vi läsa ju i ara skolor ratt iiiyclret trska och första tillriickligt för att tillägna oss ocli njuta nf litteratiiren, iifvcn on1 vi ej ha niigoii öfning i koiiversatioii. För att ö fn . sig liiiri bör rrisii obctingadt iiiackordercz sig i cii bilclad familj och diir prata flitigt samt inöj- ligen ta n&gra prirata lek tioiler.

Så kan nlnn fUlja iiAgrn af (le niiclr:i billigare kurserna till 5 h 10 Blark i dc Riiinen soin intrcsscr,.i en. Maii har att d j a p.5, litteratur, historia, antik konst, kowteii i lieiiiiiii4, flickors uppfostran, harnets psykologi, filosofi, nyare religioiisström~~ingnr etc.

Inskrifningsafgiften ar cleswtom 5 Mark. Afren i matema- tik, nationalekonomi, didaktik etc. gafs fiirelaaningnr. För geo- loger lär trakten kring Jeiia och hela Sadedalcn \-ara siirdeles intressant. Geologiska cskursioncr höra ocksii till kursen.

I alla iimnen f örelaste f ranwtiieilde likare, de flesta profes- sorer och docenter vid universitetet, alla kända som frisinnade och toleranta. Men i Itvinnofrågan inarlrte jag, att tyskarna vor0 l h g t efter oss. Dar diskuterades saker, som ingen talar om hos oss mera., emedan de iiro utagerade fiir flera Ar sedan. Jag vet. inte onz dct ar s& i Jcna, men i Heidelberg lär en kvinlig kcniist iickats att studera kemi, darför att sdet inte fans siirskilclt rum för da ni er^.

Naturligtvis Tir clet inte möjligt att lfira SA ofantligt mycket p5 clees,z 14 dagar. Men, som professor Rein yttrade i sitt hals- ningstal, det tir hiiller inte nieningen iitt direkt inhemta SA myc- ken liircloin, utan dsikten mccl clesen kurser ar att ge impulser till fortsatt ~jiilfstudiui-n, och att gcnoin unlgiinge och tankeutbyte mecl personer af olika lyntien och uppfattning lAta en mottaga ocli nieddela nya intryck, rikta sin tankcsfcr och sitt lif mecl nya ideer ocli nya erfarenheter, h ~ i l k a sedan kunna bli, oni icke till annat, sh till ljusa ocli glada minnen. Jag tror att dar årligen slutas mhigt~ viinskapsförbindelser, som ibland ocksa tillknytcm .

med Ennu fastare band. Vid flere andra tyska iini~ersitet har man börjat anordna

sommarkurser. Så i Greifs~~.nlcE, Röiiigsberg, Narbtwg m. fl. Men Jeua drar fortfarande de flesta åhörarna. Det ar mlinga sam- verlrande orsaker härtill. Jena ligger i en vacker trakt. Snale-

dalen iir ju bekant för natursköiihet. Redan kejsar Kar1 V, n5.r han s&g Jena vid platå-ranclen, liknade clet vicl ett »ett litet Flo- rens,. Den yamlu staden iir intressant med mhiiga ~~ldercloiiiliga hiis och trai~ga, krumma gator att ströfva omkring p A . Goetlie brukade 1i:~ll.a J'ena: »clas liebe, .narrisch Nesb. I h ny villastacl kliittirm uppför hi~jclerna, och en niyclienliet af griint ger clen ett tackt utseende. N~inier t~ har Jcns tillsaniinans iiled sin förstncl pA andra sidan floden, Wenigen-Jena, c:a 26,000 iiinevAnare. Förr \:m det en befiistacl stad, nien vallgrafvarna äro liiiigesedt~n utfyllcla, inurar och torn raserade. Det sista sopacles bort af Napoleons Jiizi~ol~eï, som ocksi stuck0 flere hus i brand. Ett endn torn fins kvm, det ar Joliannisturm ined stadsporten, Johannistor. Ofvanför clenna fi.nas en balkong, dit inan i den galda, goda tiden f8rcle cle kvinfolk, som talade illa oin sina grannar, för att cle skulle st5 cliir och visas ftir allt folket.

I i~nevA~~arna aa:~ enkla, naturliga iniinn.iskor. RIan gAr tidigt till sangs. Portarna stiingas redan kl. 9. Och om inan som friiin- h g ' tillhter sig att vara ute senare, får n ~ a n en .ofantlig port- nyckel, som ar ganska besviirlig att föra med sig. Blen sa ar folk ocksh tidigt i rörelse, redan kl. 5-J/,6.

Lefnadskostnaclerrin äro billiga. I en Frau Hellvichs pen- sionat fick man fin och treflig inackordering för 25 M. pr vecka, och god inat, hvilket långt ifrin alltid. kr fallet i Tyskland.

Lifvet i Jena ar otviiiiget och geniytligt.. P i torget och i gathörnen träff ar i~im pH pojkar, soim p& halster steka »Br,ztwurst » , soin osar forskrackligt men smakar mycket bra. Vid alla ut- vRrdshus ru id t om Jeim förekommer ocltså denna Bratwurst, som liir vara en &ta thiiringsk follrriitt. För 10 pf. kan man sjiilf f& steka sin ltorf, (m 111an har sadan .~necl sig, och clA f " ar man seryis och bröd p& köpet. Et t af dessa utviirclsl-ius ligger högt uppe vicl »Fuclisturm», en Iivarlef va efter en gainmd borg. Kam- net liar sanibniid inecl stiidentlifvet. »F i ichs~ kallas niimligen den nyinskrifna studenten, och han är skyldig att göra allt h\lad de iilclre befalla honoin. Om de siign Rt Iionom: drick, måste 'han dricka, och olm. de stiga: sof, måste han. sofve. Ofverallt måste han l.ycln, iitom på ett e d a stalle, ocli clet är i »Fuchs- turin». Dar kan ha,n befalla de iildre, och da niaste de lyda ho- no~,z. Det är ingen soni vet hvarför clet är sa, men d l a uiicler- kast& sig clenna oskrifna lag.

Stnclent.ei: sfg jag endast fd. De h:de jii ferier. ,\:h de

som \-oro Bvar, rynicles vid ett långt bord utanför »1Jurgkellé.r~, och dar eutto cle och drucko ö1 och sjiingo midt pAblanka för- middagen.

På lörclagcn %r det lifiigt pk torget. Di spelas det fräii riidliustornet för torgfriiiirna. Ctaiiför rhrll-iuskiill:mm slhr maii sig ned och clricbcr ett glas vin, medan nian hör pil musiken och ser p& f01lth1-imlct. Tjiinstflickorna g:i alla I~arl-iufvade och bara sina korgar pii ryggen. T'i hadc ocksi tillfiille att mm med om de för clet tyslin uingiiiigeslif~et typiska e. k. x bomnierserna» . Man placerade sig rid ~m&bord, och om^-iislancle höllos tal och

sjöngs unisont \-isor till muntra iilelodier, allt inedan 1)icrsejdlarna flitigt anlitades. Och pk studentniant;r rar tlct cJn x ledarea, som ined sitt asilentiiini~ g d order före hvarjtl sång: %Das Lied ~teigtw, och nar den skulle sluta ropades : rDns Lied f a l l t~~ .

Ilet hörde flcrc sainkvini till kiirsprogramil-ict. Yid det första, som kallades x Eröffilungsabend~ , koni man genast in i en geniytlig stiinmiiig genom cn s. k. presentation, son1 enligt gani- mal sed rillgick &, att livar och en i tur och ordning steg upp och sade sitt iianm och lieinvist. Därvid iipptiicktcs, att (lik roro ratt n18nga skandinaver. Alla friimlingar ornbådos att till nästa samkväm prcstcra iiiigon sällskapsuiiderha.Iling, typisk för hvarje nation. De flesta sjöngo sinn nationalsinger. Xen skandinaverna ha.de lyckats hopbringa kostymer, s i att cn Vingakersdans kunde g5 af stapeln, som riicktc enorin anklang och appliderades ur- ~iniiigt.. Och det rar ganska lustigt att i det friiii~niaricle laiickt

. se Sliaiisens runor förda med den aran. Sedan vidtog allinän dans, och det var ett virrvarr af tysk, iisterrikisk och engelsk \-ds. Men en hederlig svensk vals kunde ingen. En grek, soni anhöll att fii dansa., kunde jag alltsh tyriirr icke komma öfverens med. Darfijr rbder jag clem, soin ämna sig dit, att i tid lära sig tysk .rals.

I: och omkring Jenn ligga platser, vid hvilkrt nlinntn fasta sig, historiska, litterära eller mytiska. T'i besigo slagfiiltet., d5r R'apoleon segrdc i 80(i, friin samma liiijd, cliir l i m liir lin slagit upp ~ i t t tiilt., medan han ledde dciiiia strid, som I M tt si af- görande iieclerlag för tyskarna, men soiii oc!ke;i viicktc* delii till inseende af nödvändigheten att ena sig. Och fr ln den tiden datera sig de första Biirschcnschafts-förbii~iclcn, som hack till iiiiil Tysk- lands enhet. I Jenn och pi^ flera ställen finnas rackra. iiliiincs- niliïkeii öfmr dessa föreningar, soiii d a n slogo eb djupa rötter

hos Tysklands ungdom, att de till. sist kunde ställa sitt Sedan som uppriittelse för Jenn.

Kursdeltagarna fotograferacle sig tillsamnlans i Schillergarten, diir slraldens byst ined de tiirda, förandligade draegen sthr under lummiga akacior 113, den plats, diir han diktat flera af sina stor- slngmz drainer. Dar bredvid stKr ett stenbord, vid hvilket Goethe och Schiller suttit i i ihga ghge r och rit'bytt tankar, som voro be- tydelsefulla för deras vanskap~förl-iållai~cle. Goethe har 'sjalf erkant, att l-im har Schiller att tacka för mycket., att han, sjalf icke liingre ung, genoin Schillers ungdoi?i.liga sinne och nya syn p5 tingen uyplefde en ai-iclra ~ingcloin och fick inspiration att Ater procliicera, diiriblancl mycket af det biista han gifvit.

Vid universitetet verkade Schiller flera hr som professor. Hans första fOreliisning samlacte s& mycket folk att salen ej rymde dl:%, som ville &höra den, utan hela aiiclitoriet rnhte tAg2 utlör gatan till Griesbacliska huset, där en större sal .upplats. Schiller var mycket afhiillen af studenterna och utöfvade pR den1 stort infiytancle, sorn visade sig i deras seders fGrl5nande och d5nipan.de af deras .öf verinodiga upp trii.clancle. Saiii tidigt vistades clar inan, son1 bröderna Schlegel, S&elling, Villi. von Huiiibolclt och fiere andra, som ocksA en rniingcl namnplitar öf \reraI.lt p i ' hiisen. ut- visa. Det var clen tiden, som Jena utgjorde hela den bildade viirldens medelpunkt tillsainiii ans med det narliggande Weimar, dnr den upplyste storhertigen Carl Aiqyst förstod att sanda om- kring sig alla genier och idkare af vetenskap och konst. Det ar allts8 lysande traditioner Jena liar att lefva p&.

I Wenigeii-Jena besigo vi Schillerkirche, SA kallad emedan Schiller cliir vigdes vid Charlotte von Lengefeld. Darifrh van- drade vi till ~ ~ k i t ~ b u r ~ pA samma viig, diir,den hiindelse liir lm timat, son2 inspirerade Goethe till dikten Erlkönig. Vid en krök- ning ,d viigen :mötes inan af en kolossd staty af Erlkönig, lik- som triidande frani ur klippan, med krom p5 liufvuclet och i fl,zclclïancle hvita drq~erieï, likt iiagens latta dirninor, ineclan biic- ken sorlar och. viclctriideil SLIS:~, g r i och knotiga.

Jiuiiitzl~urg Ilnr iii ven en mera prosaisk ryktbarhet ; inan fix ni8mligen cliir en slags »I<ierkucbeii » , soin li kila striifvor och iiro mycket iniiktjgn, men soin nl:m .nöcl.viindigt måste äta, innan rn an liimnar bj7n.

Jenabornas stolthet gr ocksi den priiktiga Offentliga La.se- hallen, dilr ' tilltriide helil dagen ar fritt. fur en hvar. Den &r

donerad af en stor fabriksfirma, (!ar1 Zeiss stiftclee, tillverkare :if optiska glas.

Jena &r vidare en 1.anlplig utg811gspiinkt fiir utflykter i Thiiringen. \'id 1)ornburg hur man en hïirlig utsikt öfrer ilen dingrmrle Snalefioclen, hvnrs hiigcz stränder iiro kaiitnrlc med riiiiicr af borgar. YA sluttningarna ligga byarna lrriiigstriirld:t, med (le sini grA husen, alla lika hrarmdra, tiitt sniiimantriingtlri, kring kyrkan. Vid Schwarzburg har niaii ( i i i vid öfverblick öfwr Thuringens mörka, skogklädrla höjder och dalsiinkor, och nere i rljuyet syns Sclimarzns siriala ströiiifitra. IIvad nian saknar iir sjöar, iiicii i stallet ser iiim rnjuka vidstriickta iingsr meil ( lm mest för- tjusande grönska, dar de skygga ráctjiircn tidigt o i i i morgnarna rAga sig fram för att beta.

Jag hade deii gåiigcn siillsknp ined cn fin~ka, och ~i haile trc tii-iinmrs promenad till Blakerilurp. Trots den chariiimta rhua - s h blefvo vi ganska trötta, och det blef mörkt, iiinnii vi ndtlde fram till stationen. Yi upphiinnos p i viigen af en ung rlieiiila~idur~, som vi kornnio i eaiiisprik incd, och som blef mycket smickrad af att v i rest iiilda frän höga norden fiir att lara hans sprak, och vi kande trots mörkret igen pil den patetiska rösten att det var han som nyss vid iniddageii på hotell zuni weissen Hirsch » talat för »das Vaterland B och fiir B Yater Rhcin~ .

Vid afskedsfesten, som hölls innan kursen upplöstes, höllos eiltusiast.isBa tal för Tyskland och kursen, för lärarna och >kur- sarnes, och sedan hördes \.%r rlieinlandares röst utbringa ett be- geistrndt »hoch> för cle frainmancle kiirscleltagarrin, nied siirskiltlt sympatiska ord för Snoini och Thiile.

Tiden för kurserna i Jcna iir alltid tlc första veckorna i augusti. Prospekt fas genom (70s Sdire/ciriat r7er Ferienlii~se, soiii ocksii liiiniiar anrisning pfi hostad och inackordering.

Vid inskrifningen erhAllcr man en s. k. r Wochentafelw, hvars ena sida anger arbetsorilningen, och den aiiilrri. utgiir program för förströelserna.

Flcra olika lokaler äro iippliitna fiir kiirseriia sB~orn högre flickskolan, pedagogiska seniinariet, botaniska, fysiologiska, zoolo- giska, arkeologiska instituten, hvarför flera kurser kunna afhallas samtidigt. FÖreliisning,.trna börja kl. i p5 morgonen och fortgA till kl. 7 e. m. iiiccl endast 2 tiiniiiara afbrott mellan 1-3, den

839

\:nnl.ign, ii~icldli,gsticien i Tysklancl. Det 5s alltdo tillfälle för den som sr", önskar att arbeta flitigt. Ett aber för dessa %r enieller- tid att det blir ganslta clyrbart, eineclan för hvarje 51me %r siir- slrilcl afgift 5, 10 A 12 Mark, niigot som jag hört icke skall vara dallci vid n&ra af c k öfriga tyska feriekurserna, diir man däremot k r erliigga en viss afgift; i e t t för allt, och sedan fAr Ahörn allt. hwd inan öiis1ia.r.

Iiurserna omfatta 5 hufvuclafdelnii~gnr: i~atiir\reten.skapliga, pedagogiska, .h.istoriska, teol.ogislin-filosofiska, konsthistoriska och spr51-l- L m w r .

Et t utförligt program,, soin erhålles först vid ditkomsten, ger en orienterande öfversilrt af i'nnehallet för hvarje särskildt anines behanclliag ined litteraturh%nvisning,zr, eå att nian kan förbereda sig till cle diskussioner, son1 e5rslrildt inoni. den peclago- giska afclelningen, erbjiicler t-illfiille att framliigga erfarenheter f r h olika läii der.

Eftermidclagarna anviiiic1,zs till proinenadeit i oingifningarna, an i spridda grupper an i samlad trupp, aftisgmcle frAn Johannis- tor under inföcling,zrnas beslriclancle.

Söiidagarna tagas i nnsprB1~ för 15,ngre färder, .dA nian d.elar sig At olika hiil1 t. ex. litteraturrrianniskorn,z till Wei i~~ar , geolci- gerna till. Saalfeld och öfriga »indifferenta» till Schwarzburg och tvartoni. Det s t h för öfrigt hvar och en fritt att sluta sig till hvilken afclelning som hiiilst. %Ledaren » ombestyr söndags- biljetter till billigt pris och den geinensalnnm niiddagen blir icke näller dyrbar. För ö1 och vin betalas siirskildt efter hvars och ens vd. O

K. S-m.

Litteratur.

Lydia Vi k. En sjiils I~istori a af Hihzn A.ngereiZ Stm~zclberg.

0111 det öfver hiif\xcl taget lir ett vanskligt företag +tt söka koiiii-i~a till botten af en sjiils förborgacle djup, underlättar förf. ti Il Lydia T7ili inte uppt~cl~tsfiircle~ för oss. V5.gen dit gAr genom ett töckeeihnf, ;jiimfijrdt i~ivcl hvillict polart]-aktern:is cliiiiinor in8ste te sig so111 k 1 . i ~ ~ solskcnct. En och mn3ii kontur skiiiijer rnan .

dock och det är med dess hjälp man får försöka kartlagga ter- rängen.

Lydia Vik iir allt ifrAn sitt intriide i den eamm,ansatta viirld, som kallas vår, en varelse olik alla andra. Opposition mot det bestående priiglni. hennes rasen ifrin det hon soni litet barn förhAller sig kritisk till den religiöst-erärrniska iiioderns bibel- utläggningar och hellre flyr till facl'ern, ined hrars kon~tniirsgelnuth hennes eget %r närmare besliiktadt.. JIen äfren har stöter hennes frihetsträngtande unga sjal mot cn oöfverstiglig mur. För presidenten T7iks dotter, afren om familjens förhiillanden göra det aldrig s5 nödviindigt för henne att söka försörja sig sjalf, .passar det ej att bli slzådespeleralia, och s% ser Lydia sina frniiiticlsdrömmar upy- lösas till intet infiir den nyktra rcrkligheten.

Och blifven föïiildraliis, ter eig lifvet fiir cleii fattiga och beroende flickan ej gladare. IIcnnos stolta unga nacke ar nu iinder oket. Som sällskapsdam hos en högadlig gammal gref~ ' m n a finner iiian henne begrafven ph ett galilinalt gods, dar allt gAr efter klockslag, dar ticlen liksom ethr stilla, och dit. ej en fllikt ,If det nya tränger iii, en kvarlefra friin l'uiicieii régime nxii hundrahxigt dani öfver sinnen och iiskádniagar. Men den dag inåste ju konlma d% Lydia skall spriinga de sju inseglen och bryta sig ut ur det sofrandc slottet. IIon fAr tag i en bok - beslagtagen för öfrigt - af en inoderii fiirfattare, och hon känner med ens sin andcs fjättrar lossas, det blir ljus i hennes sjal - Följande morgon söker hon upp den för henne alldeles obe- kante diktaren, soiii hiindelsevis vistas i närheten, och vid hans sida biir det nu utaf ut i ~icla världen mot ljusare, friare rynider.

Egentligen ar den rymd, clar Lydia haninar, inte SA ridare strålande och inte så fri heller. Den konstn&rskoloni, som emot- tager hcilne i sitt sköte, besthr af en samling ovanligt osyinpn- tiska och ointelligenta Personager, af deras jargon och fasoner att dönia, och den oiliisskiinliga kyla, hvarined siillskapet hiilsar under- riittelsen onz att Lydia Tik och Mins Löfvén bcslutat ingi. ett fritt iiktenskap, visar, att ä f ~ e n bland dessa frigjorda ganila kon- ventionella fördomar spela c11 ej oviktig roll. Men den re~olutio- nara, ej bara i teori inen i liandling, clet $r Lydia. Hennes sjiil brinner att utriitta storverk, och det storn ar tills ridare det att bli£va Måns Löfvbi~s maka utan lysning och vigsel; att han icke visar nZigon egentlig entusiasm lijr saken, ja, i clet stora hela doku- menterar sig som en ganska tarflig karl, ingenting afskracker Lydia. Ett fritt äktenskap ar iii$let, clen lilan hon rikar fiiinn i sin vag ar medlet, och föreningen lmrniilcr till stiiiicl.

Tyngdpunkten i denna sjals histora stir dock c j att finna i l~arleksförhillaiidet iiiellm dc tvii inrin~iiskor, soii1 p i detta nu- mera ej alldeles ovanliga satt funnit livarandra. IGirlcken spelar har en underordnad roll. De konflikter, soiii cj ilröja att t ira pfi. det f rh1 Början taidigen skiirt~ l~niicl, soiii f iirtmar chsa. b;°I.da,, ha ingeii ting inctl lijiirto:rngel5gciiliett.r att skait':i. Sej, det

iir anclrn, sl.itningar som bidraga .till. att clöcla lriirleken - den lilla som fans -.och förbittra sainlifvet.

31hns Löfvén, som med ifvor tagit fatt pA sitt författarskap, nlecl föresats att skapa ett si-i.illeverk som skall slå viirlden med Iiiipnad, finner snart att den gnista, hvarpa han s& siikert räknat, inte förmHr tiinda den obefintliga fantasin. Allt strandar pA en förlgnmiide oförinAga, och det blir inte lättare för den stackars &lins CIA han upptaclrer, att diktargAfvaii icke ar hans utan hustruns. E n rasande yrkesafund griper 11onom. Förgafves gör Lydia det oer- hörda offret att samtycka till att en laglig vigsel beseglar deras förening, då han fAtt den förestiillningeii, att det slrefva förhallan- clet, hvari de inför viirlclen lefva, hiimmar hans skaparkraft. För- @f& döljer ho11 för mannen sina diktalster, frambringar dem i hendighet i en iniproviseracl studerkeinmare, hon inreclt At sig i ett förfallet utsiktstorn. Hennes öfverliigsenhet kiinner l im andi trycka sig soin en niara, han hatar hustrun, hon föraktar niannen, och det hela hotar att sluta med vanvett eller själfrnord, då hon genom en öfvernstiirlig 1rrLStansträngnii:g aterstiiller jiimvikten. Under en storinnatt störtar utkiktstornet, som gömmer heniies dyrbara manuskipt, hvilket ho11 vet skall sk$a henne ett. ociödligt iianm, hon riiclclar det i sista stuiicl, men eiiclast för att i niista ininut lc'lta dess blad flyga för alla vindar - eller briinner hon det? tillviigagiingssiittet iir ntigot sviifvande ailgifvet - allt nog, hoii offrar »sin lilli?, . skötesyncl~~ för att »riidcla husets för- lorade iira)), som den iiu &t sitt sjiilfförtroeiicle Hterviinne inamen helt belåten utbrister, och 1-i.iirinecl slutar boken.

Sk iingefiir iir liancllingen och innehkllet af historien. Men fi~stiin jag kstriingt inig S t , genom frsmmanandet af koiikreta bilder, söka fil ett grepp p& hufvuclpersonen, mhste. j- erkkniia inii-i oförniAga. Den för fru Angered Strandberg egendoniliga lösligt hopfogade stilen, diiri det stiilles s& oerhörda fordringar på liisa- rens intuitiva aningsförn~kga, har hkr stegrats till ett forinellt sjiilfsvåld, soin ibland gr5nsar till det meningslösa. Rfzm niinneri hurusoiii deili-in brist pli fasthet i sjalf va stommen iif ven gjorde sig giillande i författarinnans förtrsffligz~ skilclringar från den Nya v5rl- clen, nien d& glöincle man SA latt denna brist för den iniirg, som dessa arbeten sgde, franiför allt för den briaiiaiide sjiil, som man fann lefva i delii.

Äfven i -hennes sista bok anar inan at6 det ligger nå,gon- ting b:~koni, n!i,gontiiig upplefvadt, verkligt, en del interiijrer och skildringar &ro iihen har återgifi-ia ined stor talang ocli traff- säkerhet, nien förrn Agail att ge lif \ :ds fii.i:g ht clen sjiilshistoria, förf. har velat teckna, har denna ging, eiiligt iniii mening, svikit henne.

L. D.

Det ar ett kapitel lir eii iiunnas iiire lif, som afslöjas för oss, i den berkittelse, hvilkeii gifvit iiaiiiri i t Eliza Orzcszkos sei1ast iitgifna arbete, och skildringen iir bygd pä konflikten iiiellnii kvinnan, som sökcr glöiiisl<a f r h allt, hrnd 11011 en gii-ig rarit och iigt, och clessa niinneiis, liksoiii sjalfva clet oirigif~aiidc niiiniiisko- lifsets, siiveriina niakt öfver lieiincl.: sjlilslif, eii niakt soin inga spiikningar och ingen viljekraft kan helt bryta. Fraiii ~tiilliiirigeii iir gjord med en realistisk kraft, som ej alltid komincr till synes i Eliza Orzeszkos berättelser, men förf. har ctock knappast lyckats att i denna nunnetyp gifm iliigot soiii y& ett iiicra personligt siitt fiingslm vårt intresse. Den ojiimiia striden i~iellnn asketisniens lifsfientlign princip och hjiirtats lif, soiii aldrig liiter sig helt undertryckas, kr mhga gHnger förr I)cliniidl:icl, bl. a. i Ehers masterverk ,Homo Siiiil 2 , ocli kanske iir &:t till m clel niiniict af clenna skildring, soni kommer D Syster (krtriid » :it t nUgot förblekna.

Den andra berättelsen 2 Singeii i: är enligt iiiiii iisikt sandiii- gens pärla Ilen talar om hur cii firad diiigcïskn p i geiioinrrsn kommer till en liten torftig polsk by, 1);' livars viirdaliu~i lion tar in för en stund. En 1.ijiirtcsorg 1iti.r griisrit hennes lifslyckn och gjort henne likgiltig för allt, och det mcla Iion nu iiilskar iir livila och glöiiiska. Aleii uncler det hoii slu~iirar in i deii torftiga gast- kmnmmen, ser hoii i clriiiiiiiicii Iiur (len, lioii iilsknt, literkoniiiier till heniie, ocli d& hon vaki~ar igcii till sorgcii och rerklighctcii, hör hon iiniiii i sina öron clen bön, lian hv is ld : »Sjung!>> Ocli drifveii x£ en oinotstAncllig manii-ig giir l im i dcn inihljusa iintteii frani till fönstret och sjunger ut sin sorg i gripniide, Iiiiniiielska toiier, som snart ljuda öfvcr hela den lilla byn. Dct iir ( h i

inspirerade konstei-is frigörancle makt, eoin halft spbo l i sk t teckiias i denna scen. . Aliiniiiskorna, soiii nyss yoro bliiida fiir soiii- marnattens skönhet, för mineii pii hiiillaliralfwt ocli korset, ~o i i i iitstri-ickte sina ariiiar langst borta id synraiicltw, gliiiniila siila sorger, sin trötthet, siim siiiHaktiga iiitrcsseii, sitt litit eller sin tröstlösa fattigdom inför shgen , soiii lyfter, sonar och liingsvalar. Det lyckligt funna iiiotivet iir I)eliaiicllaclt iiieii koristiiiirlig Imid och berattelsen kaii stiillas i jaiiibrcdcl nicd Eliza Orzeezkos allra, bästa..

Det samma kaii ockdi sagas oin sainliiigeile sista nowll, 8På skilda viigara, soiii mera liiiller sig till det ~crkligcz lifvet, iiiedan »Shigen» tyckes ha blifyit till i cii i n s p i r a t i o i i helgdag+ stund.

Det iir helt visat eii gczii~ka alliniiiigiltig erfurciihct lion giir, barinhiirtighetssptern soiii koiiiiiier f d n klostrets skyddade fristad med en döendes sista hiilsiiiiig, IGfvniiclc r id tankeii pii att nödgas frainföra den till en förstocltntl viirlclsiiiiiniiiska, iileii i stället helt oförmodadt far blicka, in i en sjiil, inför hrilkan lioii sjiilf kommer till korta. Den 1ill:i iiuniians taiikcgiiiig infGr clenna oförmodade, gradvis klarnande uppt iickt är itwpif wii incd cn finhet, som griper ocli iifvertygai..

Jag vct c;j on1 dessa tre beriittclseï höra, till clct sista, so11.1. flutit ur Elim 0ri.eszk.o~ penim. ICai~slre u.l-göra cle en asglocl~iiing hlmd st"tchn t, som imler skilda pcriocler varit synligt i ticlskrif ter eller dylilit. I hyarje fall . iiro cle i rikt mhtt förtjiinta af att s hom n u skett, och i E. Weers kii.ncla utmRrkta tolkning, iiiför- 1ifva.s med v&r litteratur. F. E.

1: e X

Dit Folk skal vzre mit Folk. - Karen Jurgens til Egtved af T J c ~ w n A7ie Ecr . Det sorgliga sk&despelet af ett litet tappert folk, genom vålds-

inakt inkorporerczdt ined ett stort rike, som gör d l t för att ut- rota dess nationella och språkliga egendomligheter, har ofta i ilspirerat skalder och förf attare. Äfven fra.mma11de lyror ha at.riingat.s' för att besjunga den fosterlendskarlek och sjiilfqppo.Ering, soin den svagare parten utveclilat i &dana strider; vi behöfva blott .erinra om Snoilskys gl.ödande såiiger till Polen, för att taga, ett esempcl, som ligger oss niim Men då den egna acztioiial- kiinslnii clag för dag såras af vAldets öfvergïepp eller minnet af deil ojiii~iria striden annu lefver i allas bjaxtan, clå först fram- springa dessa dikter och skildringar, som vscka genwar hos ett

, helt folk, och som redan frAn sin födelsestund synas bestiiinda att fortlefvR i generationer, clärför att de gifvit form och lif a t shclann skeden i nationernas historia, som inecl eldbolrstiifver iiro iilristade i deras hiifdaböcker.

Det iir iniihrinda ej för dj5rft att forutspg Laura Kielers ro' inailer en s8dsn fi:mntid i det l&ncl, för livilliet de i franista riimn~et äro skrifila: det af Tyskland annekterade Swndcrjyll.ai~d. Det sega niod, Bvariliecl detta folk, trots alla yttre n~aktbucl, var- nat oin sin dailskhet, har kostat alltför rin.&ngn offer, för att icke fosterlanclskiinsla~~ skulle ha insupits inecl moclersnijölken af clen ~ ~ i ~ g d o m , s01.n diir repimenternr fïmiticlen, ocli som i sin tid skall fh att kampa samma liczmp fik nationell fyihet. En sbclan varni- hjiirtad ocli liffi'ul.1 skil.dririg af seiiare tidcss hii,nclelser, som clen Laura Kielers biigge of\-a.niiiiiiincla roniailer iniielnålla 111&stc cliir- för vara iigilail att A i m ~ m h g a och trofasta viinner i det lilla lnnclet vsycl for Kongenaens. AiIcn icke ckr allenast. Det ligger något alltför a1~tniiigsbjud:iiicle i en dylik ldturkainp, f ör imRnni- ' skoögon harclt niiï hopplös, incn siikcrt d allra största betydelse för s%~iiJ folkets soin iiiclivic1erna.s inre lif, för att icke historien cla.rom eliulle viiclicz gen1;lang afven iiloni ~~mclra liiiiclcr. Att fru Rielers bUcker vuiinit popularitet bevisas ocksa daraf, att de på helt kort tic1 utkolrimit i tvii upplagor.

Det iiï ej första gå.iige~i JJaura Kieler tar till orda för Soii- derjyllancl. R.eclan 3.895 utkoin en liten saniling berattelser med titeln sSiriiclerjydske Born efter 1564 D, fr~tniliAllai~de drag af de aelileswigsko, bn~nens kärlek till det g a d n fosterlandet, drag, som

alla, efter hvacl fösfnttaririiiaii försiikrni. ow, äro verkligl-tetsbilder, . cleiii hon nmntligeii Iiört berattas af troviirclign personer, och ee-

dan själf Atergifvit på sina förerlragarcsor i Daiiinark och andra ska.nclinaviska la.nder, iniian hon pil mAiigas uppfordran utgd dem i bokf orin.

Också de ofvannaiiinda bida romaneriis, (eller Baneke rättare dubbclro~iian), ha s:mnia historia. Allt so111 dar beriittas, hvilar, enligt hvad företalet siiger oss, p& ett iinclerlag af verklighet, ma- terialet är ineamladt genom personliga vittnesbörd, ehiiru det som rör privata förhfdlandeii naturligtvis blifvit ornsrnälclt, och den fa- iniljehistoria, son1 löper igenom berattelscn, ar lielt och hå!let fri diktning. Laura Kielers schles\vigska romaner kunna för öfrigt bctrnktas shom. iiiigot lielt fiir sig p A grund af den noggranna, niistaii dagboksartadc historik, soin däri förekoliiiner iifver de po- litisks t.illclragelserii,z, och soin giir tlcii infliitntlc karlekshistoricn, ehuru bäde intressant och fullt fristricnde, till niigot i vias niAn uiiderordnadt. Det ar patrioten, som i friiiilata runiniet fiir or- det, icke diktaren. Intct ar raiilignrc an att sAclana cpisorler, soin de, hvilka (lag för dag tilldrriga sig i Schleswig, skola alstra en bitterhet, soin ofta ö£\-crgfir till iiatioiialhat. Lkt iir vidare helt neturljgt, att denna stiiiiiiiing koiiiiiwr fram i eii clansk skildring d cletta landa senaste historia. Men clen, s o i ~ stbr utan- för striden, kan viil andock fråga sig oiii ej cn allt.för stor partisk- het fhtt spela in i clessa böcker, dur iiiistaii alla rl:ineka;r, som förckomma, stb på ett hiigre plan $11 raiiliga iiianiiiekor, incc1:ui de tyskar, soin skildras, äro af gciioingåendc dåligt slag. Hari- frAn utgör visserligen den tyskföddc iikta maniicn, Ruprec'rit Jiit- geils, i viss n-hn ett undantag, men denna typ %r för sv:tgt Iiå.llen för att kunna göra iiiigot egentligt intryck.

Kanske liar förf. genoin att p& detta vis eiirskiljn dc båda nationaliteterim velat visa oss, att utiifraren af viililsniakt och orättvisor, iifven om lian iir ett blii-tclt verktyg för c11 aniians vilja, sällan undgår att taga skacla till sin sjal, iileciaii ii andra sidan kampen för en helig sak ar i liiig grad agnad ritt bilde kärnfulla och a.dla karaktiirer? Detta ar utan tvifve1 ctt psykologiskt falii- tum, nien inini-ic icke boken p i en opartisk läsare skulle verkat ännu starkare, om fraii-tstallninpen varit iucra lidelsefri och niindrc: präglad af den, visserligen helt naturliga ensidighet, som nu finns diir?

Handlingen i romanen rör sig omkring (le strider och för- vecklingar, som uppstå till följd af att h jiiltiniiaii, cleii schlcs- wigska lorddottern Karen Griii~iiet, brytthr mcd hela siii sliikt och ingiir äktenskap nied cn inflyttad tysk. Deii unga hustruns daiisk- lict ar dock l h g t starkare an henne:: flyktiga kiirlck till nianneii, och konflikten mellan iiiakarnes olika nationella intressen blir an större, d i striden borjar galla barnet, soni födes i detta blandade äktenskap Emellertid blir Karen snart anka, och hennes sträfvan går sedan ut på att . atervinna de einas aktning och att blifva

förenad ined sin iingdon~s trolofvacle, som hon i tanklöst öfver- mod förskjutit. Denna kamp för att godtgöra ett beganget miss- tag ar tecknad p h t t satt, som vittnar bdde om fin psykologisk blick och 01x1 lionstiliirliga iittrycksinedel, och sarskildt har förf. nAtt h6gt i skildringen af clen kiirlek, som egentligen besegrar alla yttre och inre hinder och' oeinotstinclligt clrager dc bAcla p r ö f w k och biittrade ~nanniskorna till hvaran.clra.

Ilet ar en gai~eka egendondig omstandighet att Laura Kicler, soin med en s& glöclai~cle patriotism för danskhet.ens talan, icke sjiilf är infödd danska utan först genom sitt gifter1nfi.i. koinmit att tillhiira detta laid. Hon &r niimligen födcl och uppfostracle i Norge. Men i hennes Aclror flyter så mycket classkt och schles- wigskt blod, att hon emser sinn danska synipticr SOIII. »ett bevis ph ~ w ~ t i o n ~ l i t c t~n8 sega l.ifskraft». .P. E.

Beslut vid 1904 ars riksdag. Den kvinliga röstriitten .

~Itöstrattsfrbgsri h:tr fallitrp, SA lyder clen iiedslAende saiiiiingeii, och hsrined Ilar 1904 ars rikscltqg slutat sitt varf. Den kvinlign röstratteii 1i:~r i det stortt ordmdet oin den sllmaniia röstrattsreforinen icke tillmatts nPigot betydniide ruin. Den har dock mrit före tack vare tviiime motioner: Herr Sjöcroiins i Första och Iierr Liiidhageiis i Biidrn k3iimareii. Herr Sjöcronas motion, Ii\rsri, enligt livad vi reclaii meddelat, ingick som ett inoinent, att ko,?u~r.~nalt 9.ö~tba.iittigatZ Icz;in97a ocks; 5-72; tillwlciilwzus 9.ösfi.iitt men iclce valbadtet, rycktes iiled i clen stors livirfvelii af slopade röstriitts- fi:irsl,zg, eliiiru inecl en nkt~iingsbjiida~icle minoritet, 49 röster mot 90. Herr Liiicll.iageiis motioii, för hvilkeii i ett föregliencle häfte reclogjorts, och som speciellt rörde Iiviniiornas röstratt, rönte sanma öde, eliuru inotionliren sjalf vliltaligt försrmacle sin sak. Haii åberopade först Koiistitu- tioiisn tskottets erkannaiicle : P att frbgnn om kvinnans rösträtt behöf ver sll\~arligt tagas i betral;taiidea, vidare en 1i1ihigc1 kvinliga röstriittsföreliilig2.r, Iivilli:~ genom inöten, nclresser och skrifvelser visat sitt varms intresse för och sin lifliga öns1i:tii att lwiniiorna~ inStte 1ioinni:t i Otiijutaiicle nf politisk rneclborgnrriitt. Tal. slutade mecl att :i.rislutn sig till clen reserva- tioii till förinh för den kviilliga röstratten, som herr Broström fogat till utsk0ttet.s betihilixiicle samt begarde votering, ett yrkmde, soiii hiilsncles med ~mHi1gn iristänlmandeii~.

Den sedermera ftketngiia voteringen visade, ehuru, som tr3r att vliita, fiviiinoriias sak föll, att dei1ssi1iiiin ej hmle s5 f:? viiiiiier inom kaiiiiiinren: 94 jn mot 115 nej.

I:

Kvinlig seminarieadjunkts aflöning. Med 224 röster (11.4 i Första kainmnren, 110 i Andra) mot, 141 (27

i Förstn, 114 i Andra) har rilisdnpeii beetiiirit ditiningen till kviiilig adjunkt rid folkskoleseiiiiiiariuiii s:"iluiiil:t : försts Iijnegrnclen 1,350, andra 1,700

treclje 2,080 och fjiirde 2,400 kr. med t.jäi~stgöriii,aspenpr,r 3, resp. 700, 900 1,050 och 1,200 kr.

Minoriteten röstnde i likhet med Andra kammaren för lönebelopp :°L respektive 1.,300, 1,650, 2,000 och 2,300 kr. s:tnit tjii.nstgöringspengsr å resp. 700, 850, 1.,000 och 1,150 lir.

]!'ör deni som följt iiierl oIvanstAeiide frKgx genom den frainstall- ning cttirnf, so111 Iiiiilnats i art. *h principen för afl8niiig af i statens tjarist anstiilldx lrviiiiior~ i Dngnys 7:f:le hafte, bör det frniiigh, att enligt ril~sdsg~beslut~et seininsriesc1juiikterila.s s:~k ej staller sig fullt sb illa som regering och uts1cot.t tilliiniiist, ehuru en bestaincl slcillnad fastslagits inellnn varderingen a.f ~iianligt och kviiiligt arbete. Ty medan de insnliga ad- junlrternn nied snn-iiiia nrbete, kompeteiis och peiisionsli.lcler fQtt sin af kungl. inaj:t föres1:tgnn lön ökad med 200 kr. i hvnaje lönegrad, har de kviiiligas lön ~mi~~skats ined 320 kr. (ej ined 420 som utskottet föreslngit). DBreinot ha liirariiiiioriia i öfiiingsskoln~i ftitt en höjning, d. v. s. ytter- ligare km (fj$iircle) lönegrad, enligt livilkei~ deras nu~~n.railde lön i Iiögstn löne- graden öknts inecl Iieln 20 Ix.!

*

Bland nykterhetsmotionerna vid detta Ars rilcsdag, Iivilkas stora antal var ett talande bevis för den lif- liga rörelse soin för n~i.r\~n.raiide pfighr i vfirt land för att, stälja det öfver- handt:ga.iide nllioliol~i~issbr~iket~, f örtjanar den om fö~brcd mot utskunloz.ing af öl 6 luge~platser och liusevnost~~.~den att s~rskildt framhållas. Bhds ksni- rarnn 11% enat sig om s1:rifvelse till kungl. nmj:t inecl begäran om en ut- redning, ett resii1ta.t soni ar s8 mycket mer g!ädjande, emeclan frkgan vid fjolbrets riksdag, d& clen afven m r före, mötte ett segt motstand, trots cle miinga skriivelser frfin olilra l;orpoxatio~ier, dariblaiicl en från Fredrikn- Bremer-Förbulidet, som förekoiniiio ined r~nsliitning till de i likiialide syfte frnn-~legdn motionerna.

. . Föreningsmeddelanden.

.Fredrika-Bremer-Förbundets årsmöte skde riim fredngen clen 2.7 ninj Id. 7 e. in. B Förbuiiclsbyr~i.ii iinder fru Monteliiis' orclförsiidesknp. Sed:~n byrii.föreståndn.riiiiiun frökeii Adelborg redogjort för Förbiiiidets .crerlcsainliet iinder hr 1.903 och kasssförvdtriren .fröken Wahrolin föredrngit knssarn&orten och revisioiisberattelsen be- vi1 jades clecliarge, Iivarpa i i ~ m skred till val af under omval vnraiicle styrelse- ledmnöter och derss snppleaiiter samt revisorer. Valet utföll s$"liiiida:

Ord. lecl:ti.iiijt,er: fröl~eii 1,. D:thlgren, ri:l~.s.~itikvariei Elilclebrnnd, fru A. Moiiteliiis, Förste H~fi~~arskdlrelil~ei Priiitzskölcl och fröken S. 'Ulrich .

(5terv:dcl:t) stmt fröken G. Aclelborg (iiyvnlcl, efter fröken G. Hjelinerus, soin nfsngt sig Aterval).

Siipg1e:iiiter: Fru L. Ilyrsseii, frö1w-1 A. Lngerberg, frökeii S. Leijoii- Iii.ifwtl och frnlmi Rf. Silo\\. (Iitervnldn), snirit fil. Ii:iii~.l. Erijleen Eliii Ceiler-

lhmi, fil. tlo1;to.r C. A . Frysell, fil. cl:r Priikeii I,. '\Valilströiii (iiy\.nlcl:a efter Borgi.niistm T,i ii1.11 iageii ocli frö1;eii H. ll:iclin:~rk, frfin livill<n :tfs$i.gelse iiigAtt, smit fröken Adelborg, :,om valts till ord. styrelseleclnniot).

Ile föriitvxrimcle revisorerils och re\~isorssupple:aiiterna Bterv~lcles, .i.iiecl uiit1:uitag :tf supplemteii frii S. IVisiiig,. hvilkeii iiiidnnbedt sig :"iter- vd, ocli i li\4l;ens stAlle utsH.gs fröken 33. A.spiri:tii. .

.-hniitet a.fsltitndes med att fril Montelius iitta1:tc.k nfigrti er.kiin- s:iinm:i, ord till I~yrApersoiialen för dess nitiska. arbete . i Förbonclets tjaiist sam t till stipeiidiefoiit1er1i:i.s sekreterare, fröken Silow, 1.1 vi1 keii inecl s5 stor skicklighet I.imcll~i:.tft det iiinktp8liggxiide nrbetet med stiperidie- :foilclernas f ör\rnltiiiiig. *

~Svenskarna och mormonismen hemma och i' utah, var iininet vid I?redril::a-Breiiier-l?61:b1iiiclet.a sist:& sain liviiin ftire hiisteii frec.lngeii den 20 11i:tj B Syl liusl~li.llssl;ol:aiis~ lokul. Föreclrxget hölls af fröken Cliristiiia l"n.rlsson, I ivil1;eii sfi.sciiii i i i issioiiMr vistats i Ut:di i 'i Sr? . och clet fix hs~iieii nf cle s\ieiisk:t eiiiigr:mteriifi.s licltaiideii, som drifvit I.ieiiiio att h%r 11eininn söka iiiotverlu~ eiiiigrntioneii till Uta1.i gen on^ att nfsliijzr ~ i s s n n.f iriorinoiiisii~ens vilseleclitiide laror. .

8

Ett offentligt miite

med anleclniiig :LE den vid rilrsdagen viickta niotioiien ttng5ei'itle rBstriitt; för kvinna var freclageii den (i niaj orclnad i K. J?. l.. M. storit sal :tf

~I?Öreniiigen för kviiiiiaiis politisl;:~ röst.riittn. Talarinnor för aftonen vor0 clr Lydia \Val~ilströin, Iivilkeii i ett zui-

föraiide, som Hterfiiines pPa nniiat ställe i tidskriften, utvecklacle principer ii:^ ur stntsriLttslig synpiinbt af den kviiilign rRstratten, samt fru Einilis 33.rooiriP som redogjorde för deii Iwinligtt rijstr&t,tsf~.gsiis iiiivarwncle Iiige i aiidr:t IMiicler. Sedaii hr Linclliageiis röstrtittsmotion~vitl inne~rnrniicle riksdng tipp- lästs, enade sig iilöt,et efter en kortare diskiissioii 0111 följande xf styrelsen föres lag il:^ resolii tioii :

DDA regeringen sbsoiil motiv för sitt vid iiii~evaraiicle rili~clsg .fr:tiii- lagda röstr8ttsförslag frrtii~hfi.llit shom rattvist, att 'alla de, soiii hvar p5 sin plats utgöra iiyttigra 'best,Aiiclsdelztr af samhiillet, utföra. sin del af dess arbete och barn, sin del af cle bördor saniliii,llet mRste pblligga, i%ni vii1 tiga riitt att l~lifvtt delnldiga i f clen friiinsta rattighet samhället sl;#nl;er, deii att iig:t iiiflyt:tiide pb 1:~iiclets lagstiftning', och viclare :att' 'de iiii .frfin politisk röstr!ltt utestängela gifvetvis liksom :tlli aiidru Iiafva s im s8rslrild:~ i11,tresseii. i seirihället', I.ivill;a omöjligen ktinna sf :iiidra effektilit bevakits, och d i cleiiiia ii~otivering inecl gillniide Aberop:tts i :tnclr:t för. riksclageii frai311agclu förslag till röstrattsreforn~, vill mötet pfipeka, att dessa priii- cipiittslsiitleii &:a fullkoiiiligt lika stor tillfirnplighet p5 bienslri lcviiiilor som p" s\reiiska i m 1 och :att följaktligeii Iivaxje röstriittsreforin, som gör anspråk .p& att renlisera de *ifrAgavarancle priiiciperiin utan att taga hänsyii till kviinioriias rösträttskraf, niilste Iixfvn Ifiinn.at h:ilfdeleii af 'siii' uppgift olöst,. , I

Mötet vill rlarför ge uttrydr, .&t ilen förl~ioppiiiiigeii, att riksdageii, slsoni ett steg mot en fiillst#iiclig och sliitgiltig lösning af röstr#ttsfrA.gaii, iniitte bifalla clet af hr C. Lincllmgen. frairist%llda oc1:i af 30 ledninöter af Anclra kninmaren iiiiderstödda yrkbdet, att riksclageii hos k. m:t iditte :mlxUln 0111 utredning och förslag mgleiide bereclancle af politisk röstriitt ht Sveriges kvinnor. D

Mötet beslöt %fveii att, i enlighet inecl fröken Whitlocks yrkande, s08ta en tnclisninl~etsskriE.ilelse till lir Sjöcrolia med anledning af hans motion.

De internationella kvinnokongresserna i Berlin. So111 ofvansthencle rubrik utvisar är det ej blott en utan en

mxie af kvinnoltongïesser som under loppet af juni m k a d konz- iner att hallas i Berlin.

Den 3-4 juni san~mantriider f örst en I~zternationell Röst~&tts- l i : o ~ ~ f e ~ e ~ ~ s , vid hvilken för Sverige följancle oinbud lromnia att niii- vara, utsedda d Lindsföreningen för Kvinnans politiska röstratt: fru A.. &IIontekitrs, Stockholni; fru l? C'nrlberg, Göteborg; fröken .J.

, TTrnllersterlt, Jöa köping och fru A. 13ugge- Wiick.selly Lund.

Den 6-8 j ini liar l~~termtio~i,al h m i l of Women sin fem- A,rskonferen~, vid hvilken endast ordf örande för hvarje national- förbund samt tvän11.e delegerade äga tilltriide. Sveinska national- förbilaclet skall, utom a£ sin orclf. fru A.. Retzius, represen.teras af f rii K. Bolman och f röken $1. CecrZe~r.scl~~iöld.

Den 13-18 juni iiger den stora Ilizternat.i,oneHlccionellc Kvinnolto~zg~essea ruin efter följm~de program :

I. Sektionen f'ir liz)in~zobil~Z~~:i~zg. 01:clf. Helene Lange, viceorclf. Gertrud Btizmzer.

17fånt.lcrg d . % 3 juni : Kviimornas utbilclning f ör r.noclerskallet. H.uslig ii tbildning. Bar13 tr,ZdgArdar.

!Pisday d. 24 jzjznzi: Fliclcornas uppfostran i folkskolai~ Sain- uppfostraii. Sainskolor.

Oizsdng d. 15 jsrrri: De kvinliga fortbilclningsskolornas ~ipp- gift. Foll~bildningssträfvaiideil för kvinnor.

Torsdag 3. .%G jzwi : Högre Irvinnobildnii~g. Fredng d. .l/ j m i : Kvinnornas universitetsstudier. Lör-dcq d. IS jznzi: Kvinnornas cleltagsmde i uildervisilings-

viiseidet. a) Som lfirariniior, b) som iilecllei-iiinar i skoldirektioner. II. S'ciktio~zen ffi/- o l i h nrbet.soni,råcZen, fih kwhnor. Ordf. Blicc

Salonron, viceordf. Else -7kcle.r~. Mii,ndag d. .l 3 jzmi : ~J,zi-dtlmsh~lliiiiig och tjänarinnekallet. !l!isdng d. 14 juni: Kvinnan inoni Ilmndtverket och industrin. O~zsdccg 3. 15 . ju~zi: Kviiinan iaonz hanclels- och aff arslif vet. %'or.sdag 3. 16 ,~IL?I,I;: Kvinnan p5 clet sociala ai:betsomr~clet.

1fJredcu-J d . .I T' jrmi : Ji=vinn:m p& clet vetei~sltapligz arbets- 0mrAc1et.

Lö1-clng il. I S jzmi : Konsti15rliga och konstiidust riella gebi t för kvinnan.

UI. SeJi.tione~z t i r socialcc s.lr.iifumz~den och ftlnnh-o2~i. Orclf. d m ~ a Edinger, viceordf. Iiatl~cwim Sch,ewz.

Jdd&xg d . 13 jzc~zi: Ii'attigvBrcl, sjiikvhrd och rekoiivale- scen tkem.

Tli,.~iiag d. 14 jzuzi: Yard af bbim och miilclerfiriga. Ol?,sdag d. :l5 j?mi : Striifvtmcleil f ör seclljgl~etens höjaaicle. Y'orsdng (Z. .X jzcni : Fiii-igvArcl. Nykterhetsstr3vaadeil. Ifivedag d. 17 jzmi: .Fackoi.gai-iisatioi-i. Arbetsförclelning. .Lö1dng cd. I S j?mi: Filmtropiska strRfvanclen, r;rittsskydd för

kvinnor, Id~ibBar, hem ni. m. IV, Sektio~re~z för 7i.vin1zan.s rCii!tsligcc stiilkzi~zq. Orclf. Olpc r..

Besclwitz, viceordf. cl:r Gottheiner. Jfdv~tZag d. 13 jzmi : Xivian.oriias civilrattsliga stfillihg, :i)

iiktenskapslagstif tningen i allmYinl.iet, b) lagstiftningen om rnn1;nrs egenclon-isf örhA,llandea.

%h$n,q d. %i ,jz~,ni : Kvinaon~ as civilriittslig:~ st811ning, a) f Or- iilclran~ yndighet, b) den ogif ta nioderas .och hen11 es barns ra,ttslig:h stiilli-iing, c) f örn-iyi~cltzrslznp.

' Onsdag 17. :%5 j~rni : Kviimoi:na och försai~~.lingsr~.tten, kvinnorna och clen sociala lagstiftningen.

%'orsdag d. 16' juni : Kvi1-inorim och cle 3ioi7in-iiii-ial~ Rm betena : :L) cleii oflentliga fattigvluden, b) i stiiderilas skoli:iicl, skolclirektioi~er.

I+3-eci%ng (Z. J 7 j 7 n z i : l"viiiiioi:i~as konirn.~ii~nJ:i, och kyrkliga. röstratt.

Cördc~g den I S juni: Kvinnornas politiska vdriitt. De olika eektioi~erilas möten $g,z ruin samtidigt niel1,zi-r

!.)-l f. m. uti 13hilharin.onins salar, Berilburgerstrasse. . . O frentbign fö.~'.snnzlinga~. Illdndng d. .I3 ,izct1i kl. S e. liz. ITviniiorörelsens st:PLnc.lpunkt'

i kultw:l&nderiia. Yisdc~g c%. %d ,finvi kl. S e. TU. J<vii-inolöi~ernn. -To~sc'lccr/ (Z. 16 jzuvi Id. S e. m. Kvinnorörelsei~s Törhiillniicle

till cle politiska och koi-ifessionel.la partierna. B - e d a y d. .%T jswi kl. S e. nr. J<vini-iori~as politiska röstr5tt. LiJördrcg d . .IS jwzi kl. 4 e. m. Principerna och sliitmAlet för

kvini~orörelsens strnfvai~clen . %Congressens afikdnin,q. Soiii talarinnor ph cle olfcntliga mötena imii.rkas blanc1 ni1clra:-

1;ncZjy Aberdeev,, mrs T;V;I-igl?,t Sewall, iniss 8ic.snn .B. Anthony; Rev. ,-lmn S ~ I ~ J ; , inrs C'Iqman Chtt, frölien @ina ICrog, mrs Gawet .F1cwxtt, frau - i i r ie Stritt. och f.d. Helme Lu~zge.

Enligt prograniet skola flera svenskor htilla föredrag och deltaga. i cliskiissionerna cliiriblancl: fru H~wtcc-&!ei!diz6sY frii C. UilidA-Nokn- hery och frtiken A.. Bnnielsson inom sektion I. - Doktor Ellen

Scimleltrr, inoiii. sektion I I . - Fru A.. Jllonteï.i.rrs, fru K. Bolmznv., dr &'andeliv, och f röken l i m RogZler~j iiloi-n sel< tion II I - sain t fröken Cedc.rxlr:iöltZ, ' fru Monte%iws sanit fil. d.oktorerm L. 'IVc&stviinz och A. ~S'koglir~ecZ inom. sektion IV.

Deltagare i kongïessen,z hdva erhållit niedgifvitide.att ofver statens, Be~:gsla,gernns, Dalslmcls och hfdimö-Koiitinenteas jsrn- viigt~r lösa antingen tur- och returbiljetter mot afgift shsom för e1dd.a sniil1tAgsbiljetter till och fr;~n Helsiagborg, M.ali.riö och. Trelleborg, eller ei1k1.a biljetter til.1 halft pris till och i f r h ~saz~ima stationer.

11~11 .%j~.t~wmtirnzel%n I ~ o ~ ~ ~ g ~ ~ e s ~ B ~ j ~ C i ~ ~ . ~ ~ d r e s s ii.r » l'hilharinonie D,

Köthel~strasse 32, Berlin S. W.

BO&& insända till Fredri ka-Bremer-Forbundet. H. Aschehoug & C:o: .Bz .Zuinck, Kviiideii sk:dh :if Mniiden. Studie.

Albert Bonnier: Stiicleiitföreiiiiigeii 'Verdniidis sinfiskrifter 119-123. I h j k c l , Hvitn 1:okeii c d i :riicl.r:t beriittelser.

Hugo Geber: .Keller, %.&m, Mitt lit% historia. O/.ZCSZ~;O, .Elim, Syster Gert- rud och :mdm beriittelser. S~zoilslc;y, Cud, Sniillade dikter, 11. 11, 12, 13. ï2.illgel-tz, Gabl-iclle, Offereld. 13eljkuge, ïizwt, I X n syster.

H. Hagerups forlag: IGele~., Luw.i'u, 3Xt Folk ~1i:~l w r e mit Folk; Knreri .Tiir- geils til Ugtwd.

Ivar H~ggstriim: Bohl.i?a, .7hetJ Oin en enhetlig plan för den iiatiirveteii- ~1iaplig:t iiiidervisi-iiiigeii i de alliniiiiiin Itiroverlien.

Aktiebolaget Hiertas bokforlag: Oqitcda, G-torg, c m , Deiiiso de Montn-iidi.

A. B. Ljus: S'1i111rwc.1~~ J., Jeïiis:~.leins förstöring 11. 12-25. Sa.~zdelin, E l h , K\riiiïloliroppen, dess byggiiad och hygien.

Nordin & Josephsson: I;jusets fj&c:lru~c, Laillisr i saiiniiigeils lredjs.

P. A. Norstedt & Soner: Skrifter utgifnu af s\reiislw sallskapet för iiy1;ter- Iiet ocli fu1kiippfostr:tii nr 1-4. Metldelaiide f.rh I ' . foninierse- kollegii :~fc\eliiiiig för :trhetsutatistik h. I. 1904. T?yxe l l , Andem, Berattelser ur s \ ~ i s l i a 1.iistorieii. X:~tioiialuppl:qp, h. 156-178.

Bokförlagsaktiebolnget Puritas: Yuritas bibliotek. Serien I. 11. 19-21., Serien II. h. 1.

G. Richard Editeur Imprimeur : Blu~~.co-Fontbo~zu B., Goiites Bii~hricaiiis.

Skandinaviska fôrlagsexpeditioiken: $Itren, .E,indJ l?hlsiiin~ och förtappelse.

Fr. Skoglund;: BLntz, Syrlmy, I \&r tids lifsfrigor N:r SXST', SXSVI., XXS \' IS. Ekelic.lzd, H., I clagbrëclrii iiigen.

Wahlström & Widstrand : Xrtl i~tun~z, AUs, De politisli:~ kaiinstöpariie. -49rge- . . ed Stvandberg, H&?ina, Lydia Vik. J h själs historia. :IVutamcc,

On.oto, lVistnarias gifternial. En roinaii fr&n Japan. Bloch, Oscav, Dödeii, b. 2, ö. Lundh, Arils, 'll"i11te1mJ Tall och björk. Ost~ould, W., I keiiiiezis förgardar 11. .l. 2. . .