W I E E S E I G E N T L I C H

G E W E S E N K O M P E N D I U M H I S T O R I A B

Kompendium till Historia B

Peter Dahlström & Mattias Larsson

Tja, till skillnad från dessa grottmänniskor så har vi mycket historia att lära vilket innebär problem. Men kan vi verkligen lära oss allt som har hänt? Vad är det som skiljer de olika nivåerna av historia åt

är de t ve rklige n bara me r his tor ia?

2

Innehållsförteckning

IN LED N IN G .........................................................................................................4

Historievetenskap och vetenskapsteori..............................................................................................................5 Spåren av ett främmande land angående historiens byggstenar ...............................................................5 Formalia och disposition ......................................................................................................................................6

KA PITEL 1: V ETEN S KA PS TEO RI ....................................................................7

Perspektiv på sanning ankharen och pipan ...................................................................................................8 Paradigm................................................................................................................................................................9

Paradigmskifte ..................................................................................................................................................9 Figur 1: Ptolemaiska världsbilden ....................................................................... 10 Figur 2: Ptolemaiska världsbilden med epicykel .................................................. 11 Figur 3: Ptolemaiska världsbilden som normalvetenskap ....................................12 Figur 4: Pilar som illustration av paradigm..........................................................12 Figur 5: Koperniansk världsbild...........................................................................13 Figur 6: Koperniansk världsbild renons på epicykler ...........................................14

Lärdom av paradigmen?................................................................................................................................ 14 Vetenskap bara ett honnörsord?................................................................................................................... 15

Figur 7: Minimikrav och optimumnorm...............................................................16 Minimikrav på vetenskaplighet .................................................................................................................... 16

Objektivism och relativism .......................................................................................17 Den vetenskapliga legitimeringens principer .................................................................19 Kraven ................................................................................................................. 20

Optimumnorm eller god vetenskap ........................................................................................................... 20 God historievetenskap kvalitativ och kvantitativ kunskapsökning ................................21 Figur 8: Sockenstudier som normalvetenskap .....................................................21 Materialläget om att spela med öppna kort och göra en pudel ...................................... 22 Vikten av litteraturstudium innan uppsatsskrivande..................................................... 24 Metoden, avgränsningarna, teorin och språklig klarhet kvar i utopia ............................. 25

(i) Språklig klarhet ..................................................................................................................... 25 (ii) Teoretiska utgångspunkter .................................................................................................. 26 (iii) Avgränsningar .................................................................................................................... 27 (iv) Metoden...............................................................................................................................28

KA PITEL 2: KÄ LLKRITIK...............................................................................30

Introduktion......................................................................................................................................................... 31 Frågor till Sant eller falskt? ............................................................................................................................... 31 Några viktiga källkritiska stolpar ..................................................................................................................... 31

KA PITEL 3: FO RM A LIA O CH D IS PO S ITIO N .............................................33

Förord................................................................................................................................................................... 34 1.Inledning........................................................................................................................................................... 35

1.2 Vad är en historieuppsats?.................................................................................................................... 35 2. Disposition och uppsatsens delar ................................................................................................................ 35

2.1 Försättsblad............................................................................................................................................. 35 2.2 Innehållsförteckning .............................................................................................................................. 35 2.3 Förord........................................................................................................................................................ 35 2.4 Inledningskapitel .................................................................................................................................... 36 2.4.1 Inledning................................................................................................................................................ 36 2.4.1 Syfte........................................................................................................................................................ 36 2.4.2 Frågeställningar................................................................................................................................... 36 2.4.3 Avgränsning.......................................................................................................................................... 36 2.4.2 Materialbeskrivning............................................................................................................................ 36 2.4.3 Metod ..................................................................................................................................................... 36 2.4.4 Begreppsapparat/Definitioner........................................................................................................... 36

3

2.5 Avhandling............................................................................................................................................... 37 2.6 Slutsatser.................................................................................................................................................. 37 2.7 Diskussion................................................................................................................................................ 37 2.8 Sammanfattning ..................................................................................................................................... 37 2.9 Bibliografi, referenser och käll- och litteraturförteckning.............................................................. 37

3. Metod - vetenskaplighet................................................................................................................................ 38 3.1.1 Saklighet................................................................................................................................................ 38 3.1.2 Objektivitet .......................................................................................................................................... 38 3.1.3 Balans/Jämvikt .................................................................................................................................... 38 3.2 Ämnesval.................................................................................................................................................. 38 3.3 Syfte........................................................................................................................................................... 38 3.4 Frågeställningar...................................................................................................................................... 39 3.5 Begränsning i tid, rum och källor ........................................................................................................ 39 3.6. Disposition och uppsatsens delar: Sammanfattning ...................................................................... 40

4. Formalia .......................................................................................................................................................... 41 4.1 Omfattning .............................................................................................................................................. 41 4.2 Teckensnitt, teckenstorlek och radavstånd........................................................................................ 41 4. 2 Hänvisningssystem ............................................................................................................................... 41 4.2.1 Att citera ............................................................................................................................................... 41 4.2.2 Att referera ............................................................................................................................................ 41 4.3 Notsystem ................................................................................................................................................ 41 4.4 Oxfordsystemet ....................................................................................................................................... 42 4.5 Harvardsystemet .................................................................................................................................... 42 4.6 Förkortningar och tekniker i Oxfordsystemet................................................................................... 42 4.7 F-systemet ................................................................................................................................................ 42 4.8 Bibliografi, referenser och käll- och litteraturföreckning ............................................................... 43 4.9 Språket ...................................................................................................................................................... 43

ORDLISTA ............................................................................................................................................................ 44 INDEX ................................................................................................................................................................... 46 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING............................................................................................................ 48

Otrycka källor ................................................................................................................................................. 48 Litteratur.......................................................................................................................................................... 48

NOTER.................................................................................................................................................................. 49

4

I N LE D N I N G

Historia B från korvstoppning till kritisk analys

Vad är historia? Frågan kan framstå som trivial, rent utav löjlig. Det är ju det som har hänt och allt

som kommer att hända kommer framgent att tillhöra historien. Det är det vi skall lära oss då vi

studerar historia. A-kursen tar hand om en stor del av det och när vi sedan vänder våra anleten mot B-

kursen så väntar ännu mer. Och färdiga blir vi tja aldrig. Det hör till sakens natur att om vi föresätts

lära oss allt som någonsin hänt och allt som kommer att hända (när det väl har hänt) så kommer vi

aldrig att bli färdiga och hur mycket vi än läser och studerar så kommer vi alltid att känna oss som

noviser då något för oss främmande ur historien dras fram. Likt den grekiska mytologins Sisyfos, han

vars öde i dödsriket Hades var att rulla en sten upp för en kulle bara för att se den rulla ner igen och

sedan börja om

i evighet, kommer vi aldrig bli färdiga och livsandarna torde falna inför ett dylikt

Sisyfosarbete.

Nej, historia är inte att lära sig allt som någonsin hänt utantill. Det måste finnas något annat

som skiljer historikern från den autistiske som har fotografiskt minne och kan dra sig till minnes

detaljer från allsköns historiska verk. Är föresten alla verk som rör historiska skeenden historieverk?

Vari ligger då skillnaden mellan historieverk och historievetenskapliga verk? Det är detta som

historikern skall kunna svara på men som kanske inte den historiskt intresserade lekmannen kan. Det

finns alltså sånt som skiljer lekmännen från proffsen och det är inte att känna till vissa historiska

detaljer. Visst tenderar den professionella historikern att kunna ge ett mer detaljerat svar än

lekmannen men det är trots detta något annat som är utslagsgivande då demarktionslinjen* mellan

proffs och amatör dras.

Det som skiljer den professionella historikern från lekmannen är framför allt källkritik och

analysförmåga och det är också dessa två ting som detta kompendium har för ögonen. Det första som

kommer tas upp är källkritik vilket är ett antal regler för hur olika källor skall värderas. Analysen

kommer då man dragit ut sina källor i ljuset och granskat dem, då gäller det att presentera en, om

möjligt, god analys.

Utöver dessa två områden (källkritik och analys) så tar kompendiet upp hur man skriver en

uppsats med vetenskaplig akribi (noggrannhet), en del skrivregler vad formalia anbelangar samt den

disposition som förväntas av en B-uppsats.

Syftet med historien är något som kan variera och det är inte alla som betraktar

historievetenskapens syfte på samma sätt. Den store 1300-talshistorikern Ibn Khaldun beskriver

ämnet som:

studiet av det mänskliga samhället, dvs av den universella civilisationen. Den behandlar sådant som berör civilisationens

natur, som t ex de olika sätt varpå en grupp människor uppnår överlägsenhet över en annan. Det leder till en

undersökning av kungamaktens, dynastiernas och samhällsklassernas ursprung. Historien intresserar sig vidare för de

olika slagen av inkomstbringande sysselsättningar och sätten att förtjäna sitt levebröd, vetenskaperna och de konster

* Vetenskapsfilosofen Karl Popper använder sig av termen demarktionslinje för att särskilja vetenskap från icke-vetenskap. Det är därför ingen slump att denna term används ovan. Se Karl Poppers Popper: Ett urval, avsnittet om vetenskapsfilosofi.

5

som människan utövar som en del av sin verksamhet och ansträngningar. Den har slutligen som syfte allt som utmärker

civilisationen.1

Oavsett om vi väljer att hålla med Ibn Khaldun eller ej så framstår ämnet onekligen som

vittomfattande, mångfacetterat och oöverblickbart. Det är detta som är vår verksamhet

~

I det följande kompendiet så kommer tre områden att nagelfaras för att visa på hur man framställer en

historieuppsats som närmar sig det som vi kallar vetenskaplig akribi . De tre kapitlen nedan berör de

tre områdena (i) vetenskapsteori, (ii) källkritik och (iii) formalia och disposition . Tanken är att

kompendiet skall fungera som en guide och en inspirationskälla för dig i ditt arbete med att skriva en

historieuppsats.

~

När det gäller kompendiets titel

W ie es egentlich gew esen

så är det en korrekt iakttagelse att den

är tysk . Den gängse översättning av denna term är vad som egentligen har hänt och orden är den

tyske 1800-tals historikern Leopold von Rankes (1795-1886). Med denna fras ville han fånga in

historievetenskapens kärna, den skulle berätta vad som egentligen har hänt, inget mer, inget mindre.

Det rankeanska idealet fortsätter vi diskutera i kapitel ett och två.

Historievetenskap och vetenskapsteori

Källkritiken är den vetenskapliga historikerns adelsmärke men utöver att ha kännedom om de

grundläggande kraven som ställs på källor så måste den vetenskapliga historikern få sig en dos

vetenskapsteori till livs. Om ordet vetenskap på intet vis slår an en sträng, låter den som yttrar de

associera till vissa egenskaper eller förstå vad som är specifikt för just vetenskapen så blir ordet bara

ett ord i mängden något man svänger sig med för att väcka respekt och förtroende.

Att studera Historia B innebär ett rendezvous med vetenskap per se, det innebär att man måste

kunna skilja vetenskap från icke-vetenskap, att förstå vad som konstituerar vetenskap, att ordet har ett

antal mycket konkreta egenskaper fästa vid sig. I det första kapitlet så ges en introduktion till

vetenskapsteorin med exempel, naturligtvis är historieämnet vår fixstjärna men vetenskapsteorin

innebär också viss kännedom om vetenskapsteori i allmänhet, inte bara med fokus på historia.

Spåren av ett främmande land angående historiens byggstenar

Det har mycket riktigt framhävts att historien är ett främmande land. I detta främmande land har

människor alltid framlevt sina liv och unika människoöden, de må vara de romerska legionärerna som

spejade ut över Castra Regina i Regensburg i väntan på fara likaväl som de allierade som förde sina

stridsfordon över bron vid Remagen, över Rehn. Kvar finns endast delar av Castra Reginas en gång så

imposanta mur och av bron vid Remagen återfinns endast brofästena där de klamrar sig fast i ett

vackert Rehnlandskap. Om historien är ett främmande land så är det onekligen så att detta land inte

lämnat oss helt aningslösa. Naturligtvis finns det de områden av detta främmande land som är oss helt

okända, terra inkognito i ordets rätta bemärkelse, men i mångt och mycket har den tid som flytt

lämnat oss fingervisningar om tingens ordning, som till exempel brofästena i Remagen.

6

Historievetenskapen har själva sin existens

att tacka dessa spår av det främmande

landet, alla brev, dagböcker, räkenskaper,

kartor, artiklar och skrifter som bevarats

till en eftervärld fylld av vetgiriga

generationer som håller processen vid liv

inför den framtida eftervärlden.2

Det är nämligen så att

historievetenskapen är en empirisk

vetenskap, dvs den bygger på erfarenheter

av verkligheten. Om vi inte har några

erfarenheter av den verklighet vi skall

undersöka så måste vi sluta oss till att vi ingenting kan veta om den. Så är dock inte alltid fallet. Alla de

spår som finns kvar från det förflutna landskapet hjälper historikerna i sitt jobb att presentera en

analys av ett händelseförlopp. Strängt taget så skulle historievetenskapen upphöra om alla källor

förstördes automatiskt efter ett dygn. Inga brev, inga dagböcker, inga böcker, inga anteckningar, inga

radioinspelningar ingenting!

Detta är naturligtvis en orimlighet men det visar att historien är beroende av något och detta

något är dess källor. I samtidshistorien finns möjlighet till att minnet bevarar händelseförlopp (vi

kommer emellertid snart erfara att minnet är betydligt mer bedrägligt än kreti och pleti kanske vill tro)

och vi kan komma åt dem genom intervjuer och förfrågningar. För den äldre historien så gäller dock

att de skriftliga utsagorna utgör de allra vanligaste byggstenarna då vi bygger historiens hus. Det är

dessa byggstenar som källkritiken handlar om och det är den mest grundläggande anhalten på vår resa

mot historievetenskapens väsen.

Formalia och disposition

Så kommer vi till de krav som ställs på uppsatsens rent fysiska utformning. Det är i denna del som

skrivregler för fotnoter och rubriker dras fram i ljuset. Vad är det till exempel för skillnad på

uppsatsens huvudrubrik och dess underrubrik? (försök ge er till tåls eller hoppa direkt till kapitel 3).

Eller hur refererar man till J oachim Fests fenomenala Hitlerbiografi Hitler andra gången man

använder den? Tja, detta är frågor som ni som små historiker säkert kontemplerat ett flertal gånger

och inom dessa pärmar finner ni svaren.

Vidare tar det här kapitlet upp uppsatsens olika delar, vad de konstitueras av, var varje del skall

placeras och hur man utformar sitt inledningskapitel med allt vad det innebär (så som syfte,

frågeställningar, metod, källkritik, avgränsningar et cetera).

Med dessa ord avslutar vi denna inledning och ger oss i kast med vetenskapsteorin och det första

vi möter är den österrikiske filosofen Ludwig Wittgensteins (1889-1951) ankhare

Brofästena i Remagen

klamrar sig fast i Rehnlandskapet

7

KAP I TE L 1: VE TE N S KAP S TE OR I

8

Perspektiv på sanning ankharen och pipan

Ser du den? Haren! På föregående sida är den, Wittgensteins hare som han tecknade i sin lilla skrift

Filosofiska undersökningar (postumt 1953).

Ser du den? Ankan! På föregående sida är den, Wittgensteins anka som han tecknade i sin lilla

skrift J a, ni förstår.

I Filosofiska undersökningar förekommer inte en hare och en anka utan en ankhare! Titta nu

en gång till, ser du dem båda? Ankan och haren! Det är vanligtvis inga problem att byta perspektiv. I

det ena fallet är näbben öron och i det andra fallet är öronen näbb. Försök nu att se ankan och haren

samtidigt.

Betydligt svårare?

Omöjligt! Ingen klarar av att se ankan och haren som en ankhare med båda djuren

närvarande samtidigt. Visst kan man byta perspektiv i en ögonblinkning men det är just det, det

krävs trots allt en ögonblinkning. Wittgenstein använde bilden av ankharen som ett bevis för att

människor i två olika språkspel inte kunde kommunicera med varandra

det skulle helt enkelt inte

förstå varandra.3 Det går att byta perspektiv men det går inte att befinna sig i två perspektiv

samtidigt.

Vilket perspektiv man har avgör vad man ser. Kan tyckas vara en självklar sak men är i själva

verket inte det. Vi kan illustrera det hela genom att titta på René Magritts (1898-1967, belgisk

surrealist) pipa nedan.

Under pipan läser vi Ceci n est pas une pipe , detta är inte en pipa. Men det är det väl ändå? Nej, det

är en bild av en pipa. Skillnaden är enorm. En pipa kan du stoppa med tobak och röka, en bild av en

pipa är just inget annat än en bild att betrakta.

Denna snusförnuftiga insikt om att vilket perspektiv vi har är avgörande för vilka svar vi får har

mycket stor relevans för det som kallas vetenskapsteori och Wittgensteins ankhare har följaktligen

kopplats ihop med ett av vetenskapsteorins mest kända begrepp.

9

Paradigm

1962 publicerades Thomas S. Kuhns Om de vetenskapliga revolutionernas struktur och där träder

paradigm -begreppet in på den vetenskapshistoriska scenen. Detta måste räknas som en stor

händelse i vetenskapssamfundet då Kuhn i denna bok för fram en idé om vetenskaplig utveckling som

reciteras, refereras och återges i snart sagt varje introduktion till vetenskapsteori (så ock denna).

Ursprungligen så hör begreppet paradigm hemma i grammatikens värld, ordagrant betyder det

böjningsmönster och handlar alltså om hur man böjer ord. I den glömska som grammatiska begrepp

tenderar att dvala i hade nog också paradigmbegreppet befunnit sig om det inte det varit för just

Thomas Kuhn och dennes Om de vetenskapliga revolutionernas struktur.*

Kuhn uppmärksammar det som inom vetenskapsteori kallas anomalier, dvs. sådant som inte

passar in i en teori, sådant som en teori inte kan förklara. I alla vetenskapliga system så finns fler eller

färre anomalier. Anomalierna är utmaningar till det vetenskapliga systemet, blir de för många så

riskerar anomalierna att rasera en teori och all den kunskap som fanns inom den teorin. Om så sker så

säger Kuhn att ett paradigmskifte äger rum.4

De olika vetenskapliga systemen, de förhärskande teorierna, kallar alltså Kuhn paradigm som

man kan översätta med referensram eller världsbild .5 Varje forskare befinner sig i ett paradigm och

detta gör att man har vissa teorier som förklarar världen. All fakta, alla observationer man gör, allt

skall passas in i den form som paradigmet utgör. Det mesta går att sätta in i det förhärskande

paradigmet men det finns alltid ett antal anomalier som inte stämmer in någonstans, då krävs en ad

hoc-hypotes.

Ad hoc-hypotes är en hjälpförklaring och ordet betyder för detta särskilda ändamål . En ad hoc-

förklaring är alltså en förklaring som förklarar det som inte den egentliga teorin eller paradigmet kan

förklara, avvikelserna måste ju förklaras på något sätt. Så länge anomalierna är få så är också ac hoc-

förklaringarna få, i detta fall så är paradigmet med dess huvudteorier ohotade och starka. Besvärligt

blir det då anomalierna och ad hoc-förklaringarna hopar sig, när allt färre observationer passar in i

paradigmet och allt fler observationer måste hänskjutas till de särskilda förklaringarnas och

avvikelsernas hägn. De är i dessa fall som Kuhn menar att paradigmet riskerar att gå under och

ersättas av ett nytt paradigm vars teorier slipper anomalierna och ad hoc-förklaringarna. En

vetenskaplig revolution alltså! Det nya paradigmet blir då det förhärskande och det gamla faller i

glömska, det väsentliga är att det inte sker gradvis

när väl paradigmskiftet äger rum så är det tal om

ett jättesprång i kunskap, anomalier och ad hoc-förklaringar försvinner en m asse och forskarna nickar

nöjt åt allt som de tidigare inte kunde förklara men nu kan.

Paradigmskifte

Detta låter säkert som en väldigt abstrakt företeelse men faktum är att paradigmförklaringen användes

för att förklara väldigt konkreta förändringar i vetenskapshistorien, antagligen är det därför som

denna förklaring än idag refereras till. Paradnumret vad gäller paradigmskifte torde vara övergången

från den ptolemaiska världsbilden till den kopernianska dito, alltså från geocentrisk till heliocentrisk

världsbild.

* Utöver Thomas Kuhn så är det andra stora namnet inom vetenskapssociologin N.R. Hanson och dennes Patterns of discovery från 1969.

10

Med geocentrisk världsbild så avses uppfattningen att jorden skulle vara universums centrum och att

solen och de andra planeterna kretsar kring jorden. Denna idé härstammar från den antike

astronomen Klaudios Ptlolemais (död cirka 170 e.Kr.) och det är inte svårt att förstå varför idén om

jorden som universums centrum var så förhärskande

den stämde väl överens med

antropocentrismen, dvs. tanken att människan är skapelsen krona och centrum för allting. Alla

observationer som astronomer gjorde var alltså tvungna att passa in i det ptolemaiska systemet med

jorden i centrum. Dessutom var planeterna tvungna att röra sig i cirklar, ett arv från den grekiska

filosofin som ju som bekant betraktade cirkel som den fulländade formen. För att illustrera det hela så

kan vi betrakta följande figur:

Figur 1: Ptolemaiska världsbilden

Jorden befinner sig i centrum av universum (allt i enlighet med antropocentrismen) men planeten som

enligt paradigmet (i detta fall den geocentriska världsbilden) skall befinna sig i längst den cirkulära

streckade linjen befinner sig de facto i en annan position. Det är med andra ord tal om en anomali, en

avvikelse.

Anomalin utgör ett presumtivt hot mot hela paradigmet på det att ett stort antal anomalier

förringar förklaringsvärdet hos paradigmet så till den grad att det till slut inte är lönt att använda sig

av det. Men än så länge är det ingen fara då anomalin inskränker sig till en enda (låt gå att den är en

mycket allvarlig sådan då planeten faktiskt befinner sig på fel plats). Vad som behövs är bara en ad

hoc-förklaring så är paradigmet så gott som fulländat. För att konstruera en sådan så bör vi först

erinra oss vad som är självklart enligt det ptolemaiska systemet:

(1) Jorden är i centrum.

(2) Cirkeln är den fulländade formen och därför utgår man från att himlakropparna rör sig i

cirklar.

Därmed är det klart att det bästa sättet att skapa en hjälphypotes är genom att föra in ytterligare en

cirkel (dessa fulländade former kan man ju aldrig få för mycket utav). Enter epicykeln.

Planeten position enligt paradigmet

Jorden

Planetens position enligt observation (anomali)

11

I nästa figur så kan vi notera några skillnader från den förra. För det första så behövs inte längre

den tänkta positionen utan epicykeln löser det problemet. För det andra så låter man alltså ytterligare

en cirkel benämnd epicykel förklara varför planeten befinner sig där den befinner sig.

Figur 2: Ptolemaiska världsbilden med epicykel

Utöver att snurra i en cirkel runt jorden så snurrar alltså planeten i en cirkel runt den första cirkeln

runt jorden. Epicykeln som tillkommit har tillkommit i syfte att förklara varför planeten inte befinner

sig i den position som paradigmet (läs: ptolemaiska systemet) förutspått. Eller, för att dra sig till

minnes definitionen av ad hoc; för detta särskilda (och tillfälliga) ändamål . Epicykeln är en ad hoc-

förklaring och den räddar det ptolemaiska paradigmet från att rasa samman på det att den

tillfredställande (?) kan förklara planetens rörelse och position. I och med detta så kan forskarna

fortsätta att utgå ifrån det paradigm som den ptolemaiska världsbilden utgör.

I detta läge så är det ptolemaiska paradigmet ohotat. De fåtal observationer som inte passar in i

systemet utrustas med erforderlig ad hoc-förklaring och majoriteten av observationerna stämmer så

det är bara att lägga pussel . När forskarna befinner sig i ett starkt paradigm

och dominerande

paradigm så jämför faktiskt Kuhn det med att lägga pussel ( puzzle making ) och verksamheten är vad

som brukar kallas normalvetenskap .6 Den här forskningen är inte revolutionerande, inte

kontroversiell utan den går ut på att bekräfta redan tidigare förvärvad kunskap, att konsolidera det

dominerande paradigmet. För att fortsätta exemplet ovan så skulle vi kunna illustrera det genom att

låta planeterna B och C träda in på scenen. De är två planeter som uppträder ungefär som det

ptolemaiska systemet förutsatt, ungefär på det att forskarna fortfarande är beroende av ad hoc-

förklaringen epicykel (den tillfälliga stödhypotesen har en tendens att bli bestående). Ingen fara dock,

planeterna beter sig som man räknar och i detta stadium så kan forskarna hemfall till puzzle m aking

där observation efter observation läggs till handlingarna, allt till stöd för ptolemaiska paradigmet.

Ordet planet betyder en som irrar omkring 7 och ordet vittnar om att planeterna på intet vis

var så lagbundna som antikens och medeltidens astronomer ville göra gällande (därav behovet av

epicykler). Anledningen till att planeterna framstod som så irrande är ju naturligtvis att samtidigt som

planeterna for över himlavalvet så röde sig jorden runt solen vilket ytterligare komplicerade

Jorden

Planetens position enligt observation

Epicykel

12

förhållandet. I det ptolemaiska paradigmet så tilläts dock inte idén att vi inte skulle vara universums

mitt och alltså uteslöts detta, kvar stod vi med hjälphypoteser och irreguljära observationer.

Figur 3: Ptolemaiska världsbilden som normalvetenskap

De irreguljära planeternas mystiska rörelser (anomalier) tilläts inte testas i ett system som hotade den

geocentriska uppfattningen, jordens plats i universums mitt var som huggen i sten, det var ett av de

axiom som den ptolemaiska världsbilden byggde på den gick inte att ifrågasätta. Det kan låta konstigt

för dagens människa att man inte kunde tänka bort att jorden var i centrum men följande pil-

experiment brukar slå huvudet på spiken (egentligen skall det vara tändstickor).

Figur 4: Pilar som illustration av paradigm

Utgå ifrån att du skall konstruera fyra liksidiga trianglar vars sidor är lika långa som en pil och du vara

får använda sex pilar likt ovan. De vanligaste är då att börja och lägga ut tre pilar som syns ovan och

sedan ha tre kvar att placera ut. Ofta brottas man med denna uppgift länge tills man inser att det enda

sättet att lösa problemet är att stapla de tre resterande pilarna så att man får en tredimensionell figur.8

Jorden

Planetens position enligt observation

Epicykel

B

C

13

Lösningen finns att beskåda vid Giza i Egypten och går under namnen Cheops, Chefren och Mykerinos

pyramiderna! Men om man inte ser möjligheten att bygga tredimensionellt så blir lösningen omöjlig

att uppnå. Liknelsen till det ptolemaiska systemet är uppenbar: Utan att man ser möjligheten att själva

grundantagandet (axiomet), att jorden är universums mitt, kan vara fel så blir lösningen på de irrande

planeterna omöjlig.

Utmaningen mot den normalvetenskap som det ptolemaiska systemet utgjorde alltsedan antiken

skulle komma i form av den kopernikanska världsbilden. 1543 drog den polske astronomen Nikolaus

Kopernikus sin sista suck och enligt skrönan så skall ett nytryckt exemplar av dennes Om de

him m elska sfärernas kretslopp tryckts till hans bröst på dödsbädden. Kopernikus själv skulle således

ha somnat in ovetandes om den diskussion och de omprövningar som hans bok skulle komma att ge

upphov till.

Det Kopernikus gör är att han ger sig på den ptolemaiska världsbildens axiom

det faktum att

jorden placerats i centrum. I Kopernikus världsbild så byter solen och jorden plats,

så härskar Solen förvisso, sittande liksom på en kungatron, över den omgivande familjen av stjärnor. 9

Figur 5: Koperniansk världsbild

I denna figur så har solen och jorden bytt plats. Då jorden i den ptolemaiska världsbilden varit

universums centrum, stilla och orörlig så har jorden i det kopernikanska universumet förvandlats till

en irrande himlakropp bland andra irrande himlakroppar. Detta är i sanning ett drastiskt drag då det

innebär att väldigt mycket förändras, i det gamla paradigmet det vill säga.

Något vi kanske bör framhäva är att den kopernianska världsbilden till en början inte förklarade

observationerna på himlavalvet bättre än den ptolemaiska världsbilden, alltså fanns det föga anledning

att gå över till heliocentrismen. Men i takt med att anomalierna blev fler så ökade trycket på den

ptolemaiska världsbilden och utmanaren Kopernikus

fick allt mer vatten på sin kvarn. Det fanns

dock starka skäl att inte övergå till heliocentrismen. Om Kopernikus var en korrekt beskrivning av

universum så krävde detta en total omformulering av alla fysikens lagar .10 Det är inte så konstigt att

vetenskapssamfundet under 1500-talet spjärnade emot. Allt de dessförinnan trott ställdes på ända och

fysikböckerna så som de var skrivna skulle samtliga behöva slängas på bålet för att nya böcker skulle

skrivas.

Solen

Jorden

Epicykel

14

Så här har vi alltid gjort och så här kommer vi alltid att göra!

Så här kan vi själva låta emellanåt. Föreställ er då att hela den vetenskapliga gärning som du ägnat

trettio, fyrtio år åt helt plötsligt skulle gå upp i rök och förvandlas till felaktigheter. I det kopernianska

universumet så skulle jorden inte vila lugnt och stilla i alltings mitt utan istället fara fram i svindlande

hastigheter ute i rymden. Enligt Kopernikus så roterade jorden runt sin egen axel på ett dygn vilket

skulle rendera oss en resa österut i en hastighet av 500 meter i sekunden (sic!). Den naturliga frågan

blir: Varför faller vi inte av?11

I den aristoteliska fysiken (som var det dominerande paradigmet i fysikens värld) så fanns inte

problemet med rörelse av sådan hastighet då axiomet var att jorden vilade i universums mitt. Rörelse

förklarades av de fyra elementen: De ting som dominerades av lätta element (läs: eld och luft) strävade

uppåt; de ting som dominerades av tunga element (läs: jord och vatten) strävade neråt. Detta är en så

kallad teleologisk modell, nämligen en ändamålsförklaring. Vidare så gällde fysikens lagar så som vi

kände dem endast sub luna, dvs. under månen. Ovanför månen så gällde andra lagar, där residerade

quinta essentia, det femte elementet som ordande med rörelse för himlakropparna (naturligtvis i

perfekta cirklar).12

När vi ändå talar om cirklar så kan vi notera att epicykeln på intet vis gjorde sorti i och med

Kopernikus. Den gamla epicykelteorin behöll den kopernianska världsbilden och det var J ohannes

Kepler som slutligen lät cirkeln gå i graven vad astronomi anbelangar och beskrev heliocentrismen

utan behov av epicykler detta då han förde in ellipsen i modellen.

Figur 6: Koperniansk världsbild renons på epicykler

Lärdom av paradigmen?

Vad lär vi oss då av Thomas Kuhns beskrivning av de olika vetenskapliga revolutionerna so m de facto

olika vetenskapsparadigm som avlöser varandra? Tja, den viktigaste lärdomen är att vi inte får

betrakta de historiska vetenskapsmännen och döma dem med den säkerhet som den får som sitter

med facit i hand. Kuhn försöker förklara hur det kommer sig att vi kan kämpa för att bevara ett system

som senare visar sig vara felaktigt. Hur vi kämpar med näbbar och klor för att rädda en teori

med ad

Solen

Jorden

15

hoc-förklaringar. Varför vi har så svårt att förstå de som förfäktar en idé som hör hemma i ett annat,

konkurrerande, paradigm.

Det finns ett antal intressanta saker att framhäva vad gäller paradigmen:

(1) Enligt Kuhn så är de olika paradigmen inkommensurabla. Med detta avses att de är

icke jämförbara. Kuhn är så drastiskt att han menar att två forskare från olika

paradigm inte förstår varandra, de kan inte kommunicera, deras begrepp betyder olika

saker.

(2) Med den revolutionerande synen på kunskap som Kuhn har så är frågan om vi kan tala

om kumulativ kunskap, alltså att kunskapen ökar hela tiden. Den kopernianska

världsbilden raserade all den fysik och astronomi som det ptolemaiska systemet byggt

upp men å andra sidan förklarade den kopernianska världsbilden världen

bättre?

(3) Är paradigmen olika bra på att förklara verkligheten så är de inte likställda med

varandra. Kuhns egna ord blir då underliga:

Vad som var ankor i forskarens värld före revolutionen blir till kaniner efteråt.13

Här syftar naturligtvis Kuhn på Wittgensteins ankhare men då vi kan byta perspektiv hur som helst så

är det inte lika självkart för en forskare som är i ett paradigm. Hela punkt (1) ovan talar ju emot att

man kan byta perspektiv. Liknelsen kanske skall göras som så att den person som stirrar på ankharen

och bara ser en anka, hela tiden en anka, men plötsligt en dag får syn på haren, den kan byta

perspektiv bakåt men innan man fått syn på haren så är det omöjligt. Det spelar ingen roll hur

många gånger en vän säger berättar om haren, kan man inte se den så tror man inte på den.

Vetenskap bara ett honnörsord?

Vi har använt ordet några gånger, hela vår kännedom om Thomas Kuhn är en enda lång diskussion om

det

vetenskap! Ordet är lätt att säga, lätt att skriva men vad är det egentligen? Om vi inte fyller

begreppet vetenskap med något meningsfullt så riskerar det att förvandlas till ett honnörsord lik

frihet eller demokrati (ingen skulle tolerera att frihet innebar husarrest eller demokrati innebar

ett parti att rösta på).

I Fråga det förflutna för Dahlgren & Florén fram två centrala krav på vetenskap:

Vetenskap skall vara kommunikativ.

Vetenskap skall vara nyskapande. 14

Detta låter enkelt nog att acceptera. Svårare är kanske då att acceptera de s.k. positivisternas program

för vetenskap. Positivismen kallas en särskild vetenskapsskola som var mycket dominerande under

1800-talets slutdecennier och 1900-talets startdito. Begreppet positivism myntades av Auguste Comte

(1798-1857) och även om positivisterna som grupp var heterogen så fanns det ett antal enande drag,

nämligen.

a. Metodens roll och betydelse var avgörande för definitionen av vetenskap (vars kunskap

var kumulativ).

b. Vetenskapen var värderingsfri, oberoende och sann.

c. Intersubjektiviteten var en garant för vetenskaplighet.15

16

De så kallade logiska positivisterna under 1900-talets första decennier försökte till och med skapa ett

fullkomligt logiskt språk för att vetenskapsmännen inte skulle behöva använda det vanliga språket som

ju var behäftat med värderingar. Det vi försöker finna med dessa punkter ovan är vad som är kraven

för att det över huvud taget skall vara tal om vetenskap, vad Rolf Torstendahl kallar minimikrav .16

Minimikraven har en motsats, nämligen optimumnormen .

Figur 7: Minimikrav och optimumnorm

Minimikrav på vetenskaplighet

Vad positivisterna och vetenskapsmän i allmänhet är intresserade av är naturligtvis det att finna det

särskiljande för vetenskaplig verksamhet, att ringa in vilka krav som skall ställas på vetenskapen för

att den skall vara vetenskap. Av de tre punkterna a

c ovan så är det framför allt b som blivit

kritiserad. Att forskningen inte är värderingsfri är ju en av de springande punkterna i Kuhns

resonemang. Forskarna styrs av s.k. tyst kunskap som styr dem i fråga om vilka frågor de över huvud

taget kan ställa (som exemplet med de sex pilarna och pyramiden illustrerat ovan). Om vårt

vetenskapliga paradigm förbjuder att jorden rubbas från sin plats så kan vi inte hävda att den är

värderingsfri eller?

Men hur långt får man gå?

Enligt vetenskapsfilosofen Paul Feyerabend så kan vi gå mycket långt. I sin Ned m ed

metodologin (1977) så gör han upp med det krav som allt som oftast förs fram som vetenskapens

kardinalkrav nämligen metoden. 17

Idén om metodens garant för vetenskaplig kunskaps säkerhet är gammal. Redan Francis Bacon

(1561-1626) förde fram den vetenskapliga metoden som avgörande för vetenskaplighet. Det räckte inte

att undvika de fyra gycklarbilder

idola m entis

som Bacon identifierade, man var tvungen att lägga

naturen på tortyrbänken så att den tvingades besvara våra frågor.18 Metod krävdes för detta. Hos

positivisterna så finner vi kravet på metod i den första punkten

a. Feyerabend struntar dock

högaktningsfullt i detta krav, man kan säga att han anför ett metodologiskt any thing goes vad

vetenskaplig metod anbelangar. Metodologisk anarki om ni så vill.19

Feyeraben accentuerar nämligen inkommensurabiliten som Kuhn menade gjorde de olika

paradigmen oförståeliga sinsemellan. Om det nu är så att en ank -forskare och en har -forskare inte

kan förstå varandra då de befinner sig i två olika paradigm så verkar Feyerabend mena att då kan man

leva efter devisen,

sköt dig själv och skit i andra.20

Minimikrav

Vad krävs för att det över huvud taget skall kallas vetenskap?

Optimumnorm

Vad är god vetenskap?

Rolf Torstendahls två frågor till vetenskapen

17

Inkommensurabiliteten är mycket problematiskt. Den hotar den första av de två regler som Dahlgren

& Florén identifierar som grundläggande för vetenskap, nämligen vetenskap skall vara

kommunikativ. Om vi inte kan tala med varandra om vår vetenskap så är det inte vetenskap, enligt

detta synsätt. Feyerabends any thing goes faller således utanför ramen för den vetenskapliga

kunskapen. Om vi inte kan tala med varandra om vår vetenskap så faller också positivisternas krav på

intersubjektivitet.

Med intersubjektivitet avses att två forskare oberoende av varandra skall kunna göra likadana

studier och komma fram till samma resultat. Om en forskare får vattnet att koka vid 100 º C medan

dennes kollega får vattnet att koka vid 70 º C så är intersubjektiviteten hotad och teorin om att vattnet

kokar vid hundra grader måste tampas med anomalin av 70 º C-kokningen. (I detta fall får ad hoc-

förklaringen antagligen röra vilken höjd man befinner sig på

vatten kokar faktiskt vid lägre

temperatur ju högre upp man befinner sig.) Men för att två forskare skall kunna komma fram till vad

som skiljer två studier åt så krävs alltså det som positivisterna och Bacon poängterade

en väl

beskriven metod (som i det här fallet beskriver vilken höjd ovanför vattnet som de två kokpunkterna

noterades vid). Utan en beskrivning av hur forskaren har gått till väga så blir det omöjligt att avgöra

vari den springande punkten som förklarar skillnaden ligger (det är nog så svårt att komma fram till

skillnaden ändå).

Återigen kan det låta som självklarheter. En teoretisk motsvarighet till den replik vi alla fäller

emellanåt:

Och hur vet du det då?

Objektivism och relativism

Men hur självklart är det att kräva att vi skall redogöra för hur vi vet någonting. I Bent Flyvbjergs

avhandling Rationalitet og m agt är det första bandet Det konkretes videnskab en metodologisk

diskussion och där noterar Flyvbjerg en antik föreställning som går tillbaka till Aristoteles:

Expertiskunskap är ofta svår att sätta fingret på! När man frågar en verklig virtuos hur den gjort,

t.ex. en begåvad musiker eller schackspelare, så har de svårt att förklara hur de gjort de bara gör. För

att vi skall kunna acceptera vetenskaplig kunskap så kan vi emellertid inte tolerera denna jag-bara-

gjorde -förklaring. Föreställ er följande dialog:

Du skriver i din studie att så många som 40 procent av de svenska läkarna var nazist

sympatisörer under andra världskriget, vari finner du belägg för detta?

Jag bara vet det.

Låter man denna idé om jag-bara-gjorde -förklaringar, Feyerabends metodologiska anarki och Kuhns

inkommensurabilitet bli normgivande så hamnar vi i relativism, i detta läge är säker och objektiv

kunskap omöjlig. Motsatsen är objektivism som är uppfattningen att säker och objektiv kunskap finns,

här har vi ett högt krav på intersubjektivitet.21 Det är denna uppfattning som positivisterna hävdar (se

ovan). Sanningen är väl att varken relativism eller objektivism står oemotsagd. Idag finner vi knappt

några positivister och knappt några konsekventa relativister, alla har tagit intryck av Kuhns paradigm-

idé. Faktum är att det kan bli kostsamt att vara relativistiskt inom historievetenskapen, något som den

engelske historierevisionisten David Irving fick känna av vid den rättegång som gick av stapeln inför

High Court i London, januari 2000 . Rättegången kom sig av att den amerikanska historikern Deborah

18

Lipstadt i sin bok Denying the Holocaust (1993) hävdade att Irving var en historieförfalskare då denne

förnekade förintelsen. Irving stämde Lipstadt för förtal

därav rättegången. Chefsexpert å Lipstadts

vägnar vid rättegången var den brittiske historieprofessorn Richard J. Evans.

[ ] inför rättegången lade han [Evans] fram en raportlunta på mer än 400 sidor, där han otvetydigt kunde slå fast

åtminstone en sak: Holocaust hade förekommit. Det hjälpte alltså inte att Irving beklagade sig över en förstörd karriär

och en internationell sammansvärjning (judisk?) riktad mot hans person. Rätten tillbakavisade hans stämning. Den

menade med andra ord att Lipstadt inte hade förtalat Irving när hon påstod att han var en historieförfalskare som hade

förnekat Holocaust.

Det principiellt kanske mest intressanta med detta domslut var att denna höga engelska domstol faktiskt fastslog

att det är möjligt att kunna fastställa vad som är historiskt sant och vad som är historiskt falskt.22

Irving förlorade målet och stämplades följaktligen som historieförfalskare inte ett eftersträvansvärt

epitet då man är historiker. Men det är alltså det faktum att man kan skilja sanning från icke-sanning i

historien som är det principiellt mest intressanta. Däremot behöver inte detta innebära att man sluter

upp helt och fullt bakom positivisternas uppfattning om vetenskapen som objektiv och sann. Redan

den skotske filosofen David Hume (1711-1776) poängterade induktionsproblemet, nämligen att vi

aldrig empiriskt kan bevisa lagbundenhet.23 I den österrikiske vetenskapsfilosofen Karl Poppers

exempel så handlar det om svarta och vita svanar.

Oavsett hur många vita svanar jag observerar så kan jag inte verifiera (bevisa) att alla svanar är

vita då det räcker att jag observerar en enda svart svan för att utsagan alla svanar är vita skall visa

sig vara felaktig (falsifieras).24

Med denna kritik i åtanke så är den gängse uppfattningen idag att de vetenskapliga sanningarna är

provisoriska. Sanningen är inte sanningen med stort S utan en tillfällig sanning tills vi förklarar

verkligheten ännu lite bättre (men frågan är om vi tror att vi någonsin kommer nå en fullständig

beskrivning av verkligheten, detta torde i så fall innebära att vi finner sanningen med stort S i sinom

tid och därefter kan vi lägga oss ner i gräset och, tja, sluta forska).

Popperianska svanar, en av varje färg. En svart svan räcker som bekant för att falsifiera utsagan

alla svanar är vita .

19

Den vetenskapliga legitimeringens principer

Kan en viss grupp ha en privilegierad position vad gäller att skapa kunskap om ett visst ämne? Enligt

Georg Lukács (1885-1971) så är det så; i det fallet var det arbetarklassen och ämnet var kapitalismens

orättvisor. Lukács menade att arbetarklassen var synnerligen väl skickad att avslöja kapitalismens

avigsidor då den möter dem dagligen och dessutom saknar incitament att försvara kapitalismen.25

Problemet med att förfäkta en liknande uppfattning är naturligtvis att det innebär ett hårt slag

mot intersubjektiviteten och fungerar stärkande för inkommensurabilitetsidén. En bourgeoisie

akademiker skulle stånga sitt huvud blodigt mot sin proletära kollega då varje ifrågasättande skulle

bemötas av ett resonemang som påminner om du måste helt enkelt ha varit med om det . Kollegan

med arbetarklassbakgrund skulle helt enkelt kunna hänvisa till sin bakgrund och den som inte delade

samma upplevelser skulle få nöja sig med arbetarakademikerns ord

du m åste helt enkelt ha vuxit

upp som jag för att förstå. Arbetarklassen kan i det här fallet liknas vid ett alldeles eget paradigm.

För att kringgå detta problem som Lukács uppfattning innebär gjorde Karl Popper en

uppdelning i följande principer:

Upptäcktens principer Den vetenskapliga legitimeringens principer

Det kan mycket väl vara x som får en forskare att göra en

upptäckt. Här kan vi tänka oss t. ex. att forskaren är läkare

jobbar deltid på ett sjukhus och därmed kommer i kontakt

med sjuklingar hela tiden. Eller att forskaren har en

arbetarklassbakgrund och därför rör sig i vissa kretsar som

föranleder en viss upptäckt.

Oavsett varför en forskare gör en viss upptäckt så kvarstår

det faktum att forskaren måste kunna motivera sin upptäckt

och kommunicera densamma utan utomvetenskapliga

aspekter. Vem som helst inom forskarsamhället skall vara

potentiell accepterare av upptäckten.

Hade Ignaz Semmelweis (1818-1865) upptäckt att dödligheten i barnsäng gick ner om man tvättade

händerna om han inte arbetat som läkare på ett sjukhus och såg den skilda dödligheten mellan två

avdelningar?

Antagligen inte, men det fråntager på intet vis Semmelweis från att inom och inför det

vetenskapliga samfundet motivera sin upptäckt av att då man tvättade händerna innan man förlöste så

minskade dödligheten. Dessutom redovisade han hur han gick till väga, han sade inte till sina kollegor

jag bara gjorde det eller ni måste ha varit där . Det är den vetenskapliga legitimeringens principer

som den finländske filosofen Henrik von Wright återger i sin beskrivning av vetenskapen som den

universella kommunismen .

Också i dess värld [det vill säga vetenskapens] måste man bli invigd. Man måste lära sig förstå des språk och använda

dess metoder för att nå kunskap. Men vetenskapens värld är inte sluten i den meningen, att inte vem som helst har

tillträde till det vetenskapliga samfundet. Det hör till detta samfunds etik att en vetenskapsman skall vara beredd att

redovisa för hur han nått sina resultat och att låta dem prövas av utomstående. En vetenskapsman är också i regel

angelägen om att meddela sina rön och få dem erkända som bidrag till ett stort bygge: skapandet av en vetenskaplig

världsbild.26

20

Kraven

Vad har vi då kommit fram till? Resonemanget som förts ovan har diskuterat vilka krav som vi skall

ställa på vetenskapen. Relativism, objektivism, positivism, metodologi, intersubjektivitet och

inkommensurabilitet är samtliga olika sidor av resonemanget, några punkter förefaller dock vara

rimliga att föra fram som vetenskapliga grundkrav:

Vetenskap skall vara kom m unikativ: Inkommensurabiliteten är ingenting som vi kan

acceptera inom ett vetenskapligt fält. Även om olika fält sinsemellan kan ha svårigheter att

kommunicera så måste vi kräva att det finns en intersubjektivitet inom fältet. Det innebär att

en oberoende kollega skall kunna studera resultaten, ifrågasätta dem, förstå dem och bli

övertygad av dem oberoende av kön, etnicitet eller klassbakgrund.27

Vetenskap skall vara m etodologisk transparant: Det skall inte vara en hemlighet hur

forskaren har genomför sin studie och kommit fram till sina resultat. Det är alltså inte bara

resultaten som skall vara kommunikativa även vägen fram till resultaten skall vara rationella

och förnuftsmässigt förståeliga för en kollega.

Vetenskapen skall tillföra ny kunskap

kvantitativt eller kvalitativ: Naturligtvis forskar vi

för att lära oss mer. Av denna anledning så måste vi kräva att forskningen faktiskt tillför någon

ny kunskap.28

Optimumnorm eller god vetenskap

Men med dessa tre krav på vetenskap så ligger en hel värld framför oss. Är vi särskilt behjälpta av att

veta vad som konstituerar kraven på vetenskaplighet då vi är i begrepp att välja forskningsområde?

Både ja och nej.

Att förstå vetenskapen som fenomen är en absolut nödvändig förutsättning för att kunna

vetenskapa men det är mycket mer som skall till för att man skall se

en forskning värd namnet växa

fram till följd av ens möda. Det kan faktiskt påstås att problemet med vad som är vetenskap är

betydligt lättare att tampas med än problemet med vad som är god vetenskap. Vi vet vid det här laget

att antaganden bara kan,

upptagas i den vetenskapliga kunskapskroppen om de genomgår en kritisk granskning, som i synnerhet omfattar

kontrollen av lämpliga testningsimplikationer genom noggranna observationer och experiment.29

Men på vilket sätt hjälper det oss då vi frågar om vi skall studera den ryska revolutionen eller

fördelningen av rikedom i en särskild socken?

På intet sätt.

Med kunskap om vad som kan studeras vetenskapligt kan vi inte utröna vad som är önskvärt att

studera, en sats som följer av David Humes ord: Det är en avgrund mellan vara och böra. 30 Faktum

är att vi har en litterär illustration på hur vetenskapen inte skall bedrivas

Strindbergs De lycksaligas

ö. Där möter vi herr Hylling som har utvecklat ett mycket speciellt förhållande till knappar. Han

samlar dem, mäter dem, väger dem, kategoriserar dem

allt mycket noggrant och med stor frenesi.

Resultatet låter inte vänta på sig, herr Hylling blir den förste att inneha en professur i knappologi .

21

Vad är knappologi?

Tja, det är meningslös vetenskap. Enligt NE: s definition: systematisering av ointressanta fakta

med vetenskapl. anspråk . Det spelar ingen roll hur noggrann metodologi professor Hylling använt sig

av, hur väl han kan kommunicera resultaten av hur många knappar som hamnar i respektiver kategori

till syvende och sist så är det meningslöst. Den utvidgar vår kunskap men inom ett område som

saknar relevans, eller

vi kan i alla fall tänka oss många forskningsområden som har större relevans

än knappologin.

Verklighetens professor Hylling var ingen mindre än arkeologen och akademiledamoten Oscar

Montelius (1843-1921) och knappologin var en satir på dennes typologiska metod för att ordna

arkeologiska fynd i kronologisk ordning. Om Strindberg verkligen var rättvis då han likställde

Montelius typologi med Hyllings knappologi det låter vi vara osagt. En sak som vi lär oss av

professuren i knappologi är dock att det finns mer eller mindre god vetenskap. När det gäller att

avgöra huruvida det är god vetenskap så måste vi betrakta all vetenskap som ett för stort område att

greppa. Vetenskaplig verksamhet har som bekant en del gemensamma nämnare men det är en stor

skillnad på en matematiker eller en fysiker å ena sidan och en statsvetare eller historiker å den andra

sidan. Därför kommer vi hädanefter att koncentrera oss på den vetenskap som är vår

nämligen

historievetenskapen.

God historievetenskap kvalitativ och kvantitativ kunskapsökning

En god historieuppsats skall naturligtvis följa de krav på formalia som finns och dessutom uppfylla

kraven på vetenskaplighet som presenterats ovan. Om vi skall ringa in ett område där en god

historieuppsats bör utmärka sig så är det den andra punkten som Dahlgren & Florén för fram ovan (se

sidan 14), nämligen; vetenskap skall vara nyskapande. Vidare så skall historieuppsatsen naturligtvis

tillföra ny kunskap , den skall lära oss något nytt antingen kvantitativt, men allra helst kvalitativt. Lär

vi oss något nytt kvantitativs så kan man säga att uppsatsen producerar normalvetenskap , lär vi oss

något kvalitativ nytt så kan det hända att uppsatsen producerar utmanande kunskap, sådan som kan

förändra vår syn på ett område. För att illustrera normalvetenskap så kan vi betrakta figur 8.

Figur 8: Sockenstudier som normalvetenskap

A

?

B

C

Sockensstudier

Låt oss utgå ifrån att vi har en historisk kunskap som säger oss att de

fattiga i de svenska socknarna under 1700-talet i regel dog med ett

stort antal kristna symboler så som kors, biblar et cetera i sin ägo,

detta har vi lärt oss genom att studera bouppteckningar.

A, B och C är tre socknar som samtliga har studerats och där man

kommit fram till att den historiska kunskapen ovan stämmer.

Exempel på god normalvetenskap torde vara att göra en likadan

studie som gjorts i socknar A-C och ytterligare ge belägg för den

historiska sanningen att de fattiga hade religiös rekvisita i sin ägo

då de dog.

22

Frågetecknet ovan skulle här symbolisera ett lämpligt forskningsområde för normalvetenskap ,

nämligen ytterligare en socken där man kunde belägga det man redan visste.* Puzzle making , som

Kuhn skulle ha kallat det. Detta är naturligtvis inte den mest upphetsande forskningen men den är

god i bemärkelsen att den utökar vårt vetande kvantitativt

men det krävs då att forskaren inte

slarvar med läsningen av bouppteckningarna eller väljer att studera väldigt få bouppteckningar som

gör att frågetecknets resultat blir betydligt mindre belagt än de övriga sockenstudiernas. Varför skall

man göra en studie som någon annan gjort på ett nytt område men sämre?

Detta är alltså exempel på en kvantitativ ökning av vår kunskap

vi vet fortfarande samma sak

men vi vet den bättre. Vi kan belägga den med fler exempel, vi vet att si och så många socknar

uppvisar detta mönster därför att dessa socknar blivit granskade. Men vad händer då om vi finner en

socken där inga kristna symboler finns upptagna i bouppteckningarna? Då har vi en anomali i

förhållande till vad vi visste och forskaren kommer då att försöka förklara denna avvikelse. Det kan

handla om en rad olika saker; kanske kommer forskaren fram till att närheten till norska gränsen

gjorde att denna socken influerades mer av Norge där kristna symboler inte finns som normaltillstånd

i bouppteckningar; kanske var det en speciell variant av kristendomen som sockenprästen predikade. I

dessa fall så lär vi oss något kvalitativt nytt. Då vi förut sade att de fattiga hade kristna symboler i sin

ägo vid sin död (och vi tolkar detta som ett belägg för deras tro) så säger vi nu att i de flesta socknar så

hade man kristna symboler som fattig men ju närmre gränsen till Norge desto färre kristna symboler

är upptagna i bouppteckningarna (och vi tolkar detta som ett uttryck för assimilation till den norska

kutymen). Vi har utökat vår kunskap kvalitativt inte kvantitativt!

I den mycket ambitiösa och innehållsrika skriften Det äldsta Rom , utgiven 1972 av Svenska

Humanistiska förbundet, så skriver författaren Einar Gjerstad:

1945 höll jag en föreläsning, ur vilken jag citerar följande: Roms historia börjar på 700-talet i små byar med lerklinade

halmhyddor på Palatinen, Oppius och Quirinalen. Redan fem år senare visade sig detta påstående förlegat, då jag vi

grävningar i Fortunas och Mater Matustas tempel på Forum Boarium fann en avsevärd mängd bronsålderskeramik

tillhörande den s.k. Apenniniska kulturen. [ ] nu kan det bevisas att Roms pre-urbana epok, som bronsålderskeramiken

för tillbaka till c. 1500-1400, har förlängts med 600-700 år.31

Har förlängts m ed 600-700 år. En kvalitativ förändring av kunskapen. Gjerstad redovisar inte något

ytterligare belägg för att Rom s historia börjar på 700-talet utan reviderar istället sin egen föreläsning

och därmed får vi kvalitativt ny kunskap

kunskap om en pre-urban epok som är 600-700 år längre

än vi tidigare trodde. Detta måste sägas vara god historievetenskap. Detta är i praktiken det som

Dahlgren & Florén uttrycker på så sätt att vetenskap skall vara nyskapande.

Materialläget om att spela med öppna kort och göra en pudel

Varje historieuppsats måste ha ett byggmaterial. Byggmaterialet är det som historikern kallar källor

och litteratur .32 Av dessa två är det framför allt källorna som är det intressanta, de är så speciella för

historievetenskapen.

* En verklighetsanknuten motsvarighet är att införandet av potatisodling ledde till minskad dödlighet i socken efter socken. Varje studie ger ny kunskap men den är kumulativ och kvantitativ inte kvalitativ.

23

Liknar man historieuppsatsen vid ett bygge så är alltså källorna och litteraturen det

byggmaterial som man har byggt med. Ett hus som är byggt av murket virke kommer inte att vara ett

bra hus oavsett om man använt sig av mycket brädor och byggt ett formidabelt slott i snickarglädje

med tinnar och torn. Ett litet hus där man använt sig av friska brädor med gott hantverk som gör att

huset håller ihop och inte riskerar att rasa kommer alltid att vara att föredra framför ett murket slott.

Vilka källor och vilken litteratur man använder sig av då man skriver en uppsats kommer följaktligen

ha en avgörande betydelse för resultatet, för huruvida det kommer bli god vetenskap.

Källorna är ett så särskilt kapitel för historievetenskapen att vi, som redan framhävts i

inledningen, vigt ett särskilt kapitel i detta kompendium åt just dem. Kapitel två berör källkritik men

det finns några tumregler angående källorna som vi kan uppmärksamma redan här.

För det första så gäller det att var ärlig vad gäller källorna. Man skall spela med öppna kort och

redovisa dem. Om man skriver en uppsats om kärleksspråket under romantikens 1800-tal och man

bygger framställningen på kärleksbrev mellan borgerliga ungdomar så är det viktigt att just detta

framgår. Hur många brev är det? Varifrån kommer de? Finns det luckor i arkivet?

För det andra, se till att poängtera alla eventuella brister i källorna. Att redovisa hur många

kärleksbrev det är och skriva vilket arkiv man funnit dem i är förvisso att spela med öppna kort men

om det finns brister som man som forskare upptäckt och läsaren inte kan förväntas veta så är det

forskaren som skall påpeka bristerna för läsare. Tänk om det finns en stor i arkivet så att

kärleksbreven som studerats är i två perioder; 1814-1825 och 1890-1893. Vad betyder glappet på 65

år? Kan man jämföra de två perioderna eller är det bättre att låta de två perioderna representera två

olika forskningsobjekt? Är majoriteten av breven i den ena perioden skrivna av ett par så kanske det

innebär att man inte kan jämföra den perioden med den tidigare där det finns en jämn fördelning

mellan brevskrivande par. Sådana här aspekter skall forskaren framhäva och diskutera

allt för att

läsaren skall vara medveten om vilka brister som finns i (kunskaps)bygget. Faktum är att bristerna i

ens källor är det viktigaste med källorna. Genom att redovisa den svagaste punkten i uppsatsen så

stärker man den konstigt nog. (Föreställ er vad som skulle hända om någon annan framhävde en

väldig brist i källmaterialet och forskaren själv hade skrivit uppsatsen som om bristen inte fanns. Helt

plötsligt så hade hela uppsatsen och dess resultat ifrågasatts.)

Återigen kan vi vända oss till Einar Gjerstad som i Det äldsta Rom har ett inledningskapitel med

rubriken: Översikt av källmaterialet.

Då Equilinen och Quirinalen började bebyggas under 1870-talet, anträffades talrika gravar både pre-urbana och från

senare tid, men tillvaratagandet av fynden var mycket bristfälligt.33

Är man inte insatt i det arkeologiska forskningsläget i Rom så är det inte troligt att man vet att

tillvaratagandet av fynden var mycket bristfälligt härom upplyser Gjerstad oss vänligen och ärligt.

Ytterligare exempel på att försöka spela med öppna kort kan sägas vara undertecknads C-

uppsats, Blixkrig för Stig Höök.

Underlaget för den här studien är 1095 karikatyrer av Ragnvald Blix, samtliga publicerade i Göteborgs Handels och

sjöfartstidning mellan åren 1923 och 1945.34

24

Karikatyrerna för åren 1935-1945 är hämtade från Göteborgs Handels- och Sjöfartstidnings arkiv, övriga år är hämtade

från mikrofilm av Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning i Karlstad Universitetsbibliotek.35

Här redovisas hur m ånga karikatyrer uppsatsen bygger på; m ellan vilka år karikatyrerna är

publicerade och var någonstans författaren funnit karikatyrerna. Det är särskilt viktigt att notera att

mellan åren 1933 och 1945 så är karikatyrerna från GHT: s arkiv och mellan 1923 och 1934 så är

karikatyrerna från mikrofilm. Varför är det viktigt?

För det första så finns det ingen garanti att de karikatyrer som finns i GHT: s arkiv faktiskt är

alla karikatyrer som publicerades mellan 1935 och 1945. För det andra så är det inte säkert att alla

månader av GHT finns som mikrofilm i Karlstad Universitetsbibliotek. Några av mikrofilmerna kanske

är förstörda, oläsbara, just i Karlstad Universitetsbibliotek. Då spelar det roll om mikrofilmen är tagen

från Karlstad eller, låt oss säga, Stockholm eller Sundsvall. Av denna anledning så har uppsatsen en

tiosidig (sic!) karikatyrförteckning längst bak där samtliga karikatyrer (som använts) finns upptagna.

När det gäller litteratur så ställer optimumnormen också vissa krav. Med litteratur så avses

böcker som andra forskare skrivit om ämnet. Här gäller samma sak som med källorna. Man skall

redovisa vilken litteratur man använt sig av och detta gör man genom noter likt denna 36 och också

genom att samtliga böcker finns upptagna längst bak i käll- och litteraturförteckningen . När man

redovisar litteraturen gäller inte att beskriva alla böcker i detalj men de böcker som av någon särskild

anledning är viktiga för uppsatsen bör kommenteras. Vad har forskare X kom m it fram till, på vilket

sätt och vilka problem redovisar den i sin studie?

Med allt detta sagt så bör vi tillstå att dessa regler är till för att förhindra förfalskningar, plagiat,

vinklingar och fusk men att man har källor redovisade och fullt av noter och litteraturförteckningar

innebär inte att den som skrivit inte har förfalskat, plagierat eller vinklat resultatet. Mer om detta i

kapitel två.

Vikten av litteraturstudium innan uppsatsskrivande

Carl Hempel beskriver behovet av att läsa in sig på sitt ämnesområde innan man börjar med sin

forskande uppgift på följande sätt:

Den uppfinningsrikedom som krävs i vetenskaplig forskning drar nytta av en stor förtrogenhet med den aktuella

kunskapen på fältet. En fullständig nybörjare kommer knappast att göra någon vetenskaplig upptäckt, ty de idéer som

kan falla honom in kopierar troligen vad som tidigare har försökts eller råkar i kollision med välgrundade fakta eller

teorier som han inte känner till.37

Vad betyder detta i realiteten? J o, att en forskare inte kan göra ett bra jobb om denne är ovetande om

sina kollegors senaste rön. Om jag beslutar mig för att skriva en uppsats där jag skall jämföra

romantikens kärleksbrev i Ubbhults socken utan att känna till den stora banbrytande studien Kärleken

i 1800-talets Göteborg m ed om nejd* så kommer jag med stor säkerhet ställa frågor till mitt material

som redan besvarats av andra forskare. Vidare så kommer jag inte att kunna sätta in mitt resultat i

förhållande till annan forskning, vilket är ett av syftena med den historievetenskapliga forskningen.

* En fiktiv studie. Förf. anm.

25

Om jag som forskare intresserar mig för det äldsta Roms historia och väljer frågan; Hur långt

tillbaka sträcker sig den pre-urbana perioden och vilka belägg har vi för detta? så kommer den belästa

läsaren genast att lägga ner min uppsats och rubricera den som ointressant. Varför? Tja, redan 1972

för professor Einar Gjerstad fram svar på denna fråga och om det visar sig att jag kommer fram till

samma resultat utan att ha Gjerstads skrift som litteraturhänvisning så kan man misstänka att jag

ställt en fråga som någon annan redan besvarat tillfredställande. Utan en god kännedom om den

tidigare forskningen så riskerar man att uppfinna hjulet igen. Av detta följer dessutom att litteraturen

skall vara så ny som möjligt (den aktuella kunskapen med Hempels terminologi). Följande tumregel

angående litteratur och tidigare forskning kan alltså urskönjas:

Innan m an ställer sina forskningsfrågor och väljer sitt forskningssy fte så skall m an läsa in sig

på vad andra forskare kom m it fram till inom om rådet och det gäller att börja m ed den nyaste, m est

aktuella, kunskapen först och arbeta sig bakåt.

Det är värre att inte känna till forskning från samma år (t. ex. 2006) än forskning som bedrevs

tjugo år tidigare

detta då man kan misstänka att den forskningen blivit reviderad i de senare

forskningsrapporterna.

Metoden, avgränsningarna, teorin och språklig klarhet kvar i utopia

När det gäller att prestera en god historieuppsats och uppfylla optimumnormerna och inte bara

minimikraven så krävs mer än det ovan sagda. Uppsatsen bör betraktas som en sluten produkt, något

som skall stå på egna ben och därmed inte behöva något stöd utifrån . Av detta kommer då att

uppsatsen skall hänga ihop och vara självgående. Detta ställer en del krav på några aspekter,

nämligen; (i) språklig klarhet; (ii) teoretiska utgångspunkter; (iii) avgränsningar och (iv) metoden.

(i) Språklig klarhet

Med språklig klarhet så avses helheten bakom språket i uppsatsen, allt från inledningskapitlet till

slutsatsen och diskussionen. Språkliga förutsättningar är högst individuella och därav kan man inte

kräva att en uppsats skrivs med ett speciellt språk

naturligtvis så måste den individuelle forskaren

sätta sin personliga prägel på sin uppsats (även om de s.k. logiska positivisterna inte skulle hålla med

om detta, de försökte som bekant utforma ett logiskt språk för vetenskapen). Men vi kan trots detta

kräva en del saker.

För det första så bör uppsatsen vara skriven på ett begripligt språk. Det innebär att uppsatsen

inte skall vara onödigt komplicerad. Speciella termer och begrepp som hör till ämnet bör förklaras

konsekvent i uppsatsen och får gärna (vilket detta kompendium är utrustat med) ha en särskild

ordlista längst bak som fungerar som en trygg hemmahamn för läsaren.

För det andra så bör nyckelbegrepp och ord definieras tidigt i uppsatsen så att läsaren vet vad

som avses med t. ex. fattig , adlig eller arrende . Om en uppsats om fattiga i 1800-talets Sverige

inte definierar vad som avses med ordet fattig så blir det omöjligt för läsaren att avgöra vilka som

hamnar innanför eller utanför definitionen. Är man fattig då man har en gård med en 20 tunnland stor

jord? Är man fattig om man jobbar som dräng och får mat och husrum? Den språkliga klarheten bör

reda ut dessa saker.

26

För det tredje så skall man inte klä verkligheten i en för säker språkdräkt. Låtsat med andra ord

inte att något är säkert då det inte är det. Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, menade Esaias

Tegnér men ibland så måste vi skriva dunkelt då vi helt enkelt inte vet. Vet vi inte om det saknas

material i vårt arkiv så måste vi skriva detta

vi får inte låtsas som att det inte finns någon brist i

arkivet och skriva uppsatsen som om vi var säkra på vår sak (se ovan Materialläget).

För det fjärde, använd språket korrekt. Om man börjar skriva för det första se då till att du har

ett för det andra också

annars kommer läsaren leta efter det och tro att det är den som inte

uppfattar det. När det sedan går upp för läsaren att det är författarens språk som brister så blir läsaren

fientligt inställd gentemot texten i fråga.

För det femte, lotsa gärna läsaren genom texten och ha en tydlig disposition. Med disposition så

menas hur uppsatsen är uppbyggd. T. ex. så startar man med en inledning, sedan kommer ens syfte

och frågeställningar. Sedan svarar man på de kanske två eller tre frågor man har i den ordning som

man ställt dem. En dålig disposition är att hoppa fram och tillbaka i texten utan att låta läsaren förstå

vad som kommer härnäst. Att lotsa läsaren är att upplysa om vikiga saker som man vill få fram, t. ex.

genom parenteser. Två stycken ovan så har jag skrivit (se ovan Materialläget) vilket är ett exempel på

en sådan lotsning. Man upplyser läsaren om att om du går till rubriken materialläget så kan du läsa

mer om detta. Ett annat bra sätt är att återerinra läsaren om någon poäng tidigare; Här kan vi dra oss

till minnes de logiska positivisterna som ville skapa ett logiskt språk för vetenskapen .

(ii) Teoretiska utgångspunkter

Om uppsatsen utgår ifrån någon särskild teori så är det nödvändigt att denna presenteras i

inledningskapitlet. När det gäller B-uppsatser på gymnasienivå så är de teoretiska aspekterna

sällsporda men de kan förekomma.

Själva begreppet teori är förvirrande för historiker och användandet av begreppet skiljer sig

från många andra vetenskapliga discipliner. För att lyssna till John Tosh:

Inom många discipliner representerar teorin en abstraktion av generaliseringar (ibland lagar) ur en samling

forskningsresultat. Historiker använder knappast någonsin termen i den bemärkelsen. Teori innebär för dem normalt

den tolkningsram som ger kraft åt en undersökning och påverkar dess resultat.38

Historiker är inte ense om teorins betydelse men inom historievetenskapen så har man blivit bättre på

att erkänna andra discipliners bidrag, en form av korsbefruktning. Om jag skriver om kriminella under

medeltiden så skulle jag kanske studera vad moderna kriminologer skriver om kriminellt beteende.

Om det visar sig att en modern kriminologisk teori utgår ifrån att kriminaliteten är ett sätt att göra

uppror mot utanförskapet och jag utgår ifrån att denna teori stämmer så kommer jag att tolka mitt

resultat av medeltidskriminella. Om jag skriver om självmord i historien så kanske jag vänder mig till

den moderna psykologin och fiskar upp en teori som jag sedan arbetar utifrån då jag skall tolka

självmordens betydelse i historien. Huvudsaken är att jag, om jag använder mig av någon teori,

redogör för den så att läsaren vet vilka utgångspunkter jag som forskare har.

27

(iii) Avgränsningar

Ingen uppsats kan studera allt, inte ens inom sitt eget ämne. Om man skriver om potatisens införande

i socknar så måste man välja vilka socknar man skall studera. Om man skriver om Ragnvald Blix

politiska karikatyrer så måste man välja vilken av tidningarna man skall fokusera sig på. Om man vill

ha Blix hela oeuvre så är fortfarande Blix en avgränsning, man skriver då inte om någon annan

konstnärs verk. Avgränsningen skall helst vara både i tiden och rummet när det gäller en

historieuppsats. En avgränsning har vi redan stött på, nämligen den i B lixkrig för Stig Höök.

Underlaget för den här studien är 1095 karikatyrer av Ragnvald Blix, samtliga publicerade i Göteborgs Handels och

sjöfartstidning mellan åren 1923 och 1945.39

Här framgår var i rummet vi befinner oss, läs; teckningarna i GHT, vi är inte intresserade av

teckningarna i SvD eller någon annan tidning. Det framgår också var i tiden vi befinner oss, läs; mellan

1923 och 1945.

Avgränsningen skall dock inte vara så kort som citatet ovan låter oss ana. Man skall också

förklara varför man valt de avgränsningar man gjort, denna motivering av avgränsning är av yttersta

vikt. I fallet med Blixkrig för Stig Höök så rör det sig om att Blix började arbeta för GHT just 1923,

vilket gör det till ett bra år att starta studien. Att GHT var tidningen som valdes berodde på att GHT är

den mest kända anti-nazistiska tidningen i Sverige vid andra världskriget. Slutåret 1945 är naturligtvis

satt till följd av att Hitler kreperade i sin bunker i april detta år och det andra världskrigets saga

därmed var all. Följande blir alltså tumregeln för avgränsningarna:

Avgränsningen skall göras både i tiden och rum m et och vidare så skall m an m otivera varför

man väljer sina avgränsningar så som man gör.

Nu skall vi stifta bekantskap med en avgränsning som är strängt förbjuden vad gäller B-

uppsatser för gymnasienivå. Det är Allan Janik och Stephen Toulmins fenomenala Wittgensteins Wien

som är en mycket ambitiös idé- och kulturhistorisk studie av, ja just det, redan på första sidan

förklarar de sitt syfte och där finner vi alltså en form av avgränsning som ingen B-student vid sina

sinnens fulla bruk skall försöka efterhärma.

Vårt syfte är fyrfaldigt

en bok och dess betydelse; en man och hans idéer; en kultur och dess föreställningar; ett

samhälle och dess problem. Samhället är Kakanien

- med andra ord det habsburgska Wien under Österrike-Ungerns

sista tjugofem eller trettio år, såsom det har tecknats med sådan subtil ironi av Robert Musil i det första dokumentära

bandet i hans roman Mannen utan egenskaper. Kulturen är, eller förefaller vid första anblicken vara, vår egen

nittonhundratalskultur i sin linda; det tidiga 1900-talets modernism representerad av sådana män som Sigmund

Freud, Arnold Schönberg, Adolf Loos, Oskar Kokoschka och Ernst Mach. Mannen är Ludvig Wittgenstein, yngste son till

Wiens ledande stålmagnat och de sköna konsternas mecenat, som avstod alla yttre tecken på sin rang och sin

familjeförmögenhet till förmån för ett liv i tolstojsk enkelhet och stränghet. Boken är Wittgensteins Tractatus Logico-

Philosophische Abhandlung, en starkt koncentrerad och aforistisk text om språkfilosofi som gjorde anspråk på att i

det

väsentliga ha slutgiltigt löst problemen [filosofins] och redan från början erkändes som ett av sin tids viktigaste verk,

men den har intill denna dag förblivit en av de minst självförklarande böcker som någonsin har publicerats

en gåta

eller en roman à clef, som läsaren kan närma sig med ett dussin olika tolkningar.40

Namnet uppfanns av Robert Musil. Det kombinerar två innebörder på skilda nivåer. Ytligt sett är det myntat efter initialerna K.K. eller K. u. K. Som står för Kejserlig-Kunglig eller Kejserlig och Kunglig som prydde alla viktigare institutioner i det habsburgska riket. Men för var och en som känner till tyskt barnkammarspråk associerar det också till Exkrementia eller Bajsland .

28

Vill man peta in en liknande kvadriga till syfte med den omständliga avgränsningen som blir följden så

får man vackert ge sig till tåls tills man erhållit tjänst vid något dammigt gammalt universitet och

slutprodukten får svälla över till de 280 sidor som Janik & Toulmin presterat.

(iv) Metoden

Så kommer vi då till det som vi drar oss till minnes var en av positivisternas krav på vetenskap (se ovan

under vetenskap

bara ett honnörsord?) och som också vi kommit fram till bör vara ett av kraven på

vetenskap

metoden. På följande vis beskriver Rolf Ejvegård det hela:

Med metod avses ett vetenskapligt sätt att närma sig det ämne man tänker skriva om och hur man ämnar behandla

ämnet. Metoden påverkar och genomsyrar hela uppsatsen. Man kan exempelvis välja att göra en enkel beskrivning, att

binda sig för att göra vissa jämförelser eller att formulera hypoteser.

Med tekniker menas det sätt på vilket man samlar in material för kunna [sic!] beskriva, jämföra och formulera

hypoteser. Materialinsamlingen kan ske genom t. ex. litteraturstudier, arkivstudier, intervjuer och enkäter.41

Rolf Ejvegård delar upp metod och teknik men detta är inte nödvändigt. Det är faktiskt enklare att

betrakta metoden som tekniken och tekniken som metoden

de två bli en, alltså. Själva tekniken är

inget annat än,

systematiserade tillvägagångssätt för att nå vissa fastställda mål. Begreppet tekniker har en begränsad innebörd och

betyder i detta sammanhang de ofta hantverksmässiga eller mekaniska handgrepp som olika personer med samma

skolning utför på precis samma sätt. Läsning av äldre handskrifter är exempelvis en teknik.42

Det finns en stor skillnad mellan metod och teknik och det är att tekniken är enkel (att förstå, inte att

utföra alla gånger) och sällan ämne för dispyt emedan metoden är komplex, abstrakt och ofta innebär

problem vad gäller tillämpning och resultat. Ett sätt att måla upp det hela är att se tekniken som ett

blad på den stora gren som utgör metoden. Det är metoden som är vårt huvudintresse.

Metoden är inte en utan flera. Vanligtvis delar man upp metoden i två huvudavdelningar;

kvalitativa och kvantitativa metoder. Följande tabell erbjuder en översikt.43

Kvalitativa metoder Kvantitativa metoder

Den hypotetiskt-deduktiva metoden

Källkritiken ( den historiska metoden )

Hermeneutisk metod

Komparativ metod

Användandet och skapandet av muntliga källor

( intervju )

Statistik

Social klassificering

Vissa enkäter (mycket ovanligt inom

historievetenskapen)

Inom historievetenskapen så är de kvalitativa metoderna dominerande men det är inte ovanligt att det

finns inslag av kvantitativa metoder. Vi återkommer till olika metoder och vad de de facto innebär, här

29

är dock viktigt att notera tumregeln att m an under m etodrubriken i uppsatsen beskriver sin m etod

eller sina metoder för läsaren. Viktigt är som alltid att man motiverar valet av metoder.

Om vi återvänder till vår fiktiva studie om kärleksuppfattningen i 1800-talets Sverige så bör jag

beskriva vad det är jag letar efter då jag läser breven. Kanske kvantifierar jag det hela genom att notera

i en tabell hur många gånger jag älskar dig förekommer i de olika breven. Kanske väljer jag att läsa

dem var för sig och beskriva de särskilda situationer som visar på smäktande känslor. J ag måste hur

som helst instruera min läsare hur jag gått till väga så att denne om den skulle vilja skulle kunna göra

på samma sätt.

30

KAP I TE L 2 : KÄLLKR I TI K

31

Introduktion

Med källkritik så avses hur vi tolkar och bedömer trovärdigheten i källor. Varför tror vi på vissa

personer? Är de månne experter och i så fall inom vilket ämne? Räcker det att vara forskare för att

ens åsikter skall vara trovärdiga? Om två källor går tvärs emot varandra vilken av källorna skall vi då

tro på?

Dessa och liknande frågor är det som källkritiken intresserar sig för. Det handlar om en

uppsättning regler och tankemönster att använda då man söker utröna trovärdigheten i olika uppgifter

och det är alltså av yttersta vikt för ett antal yrkesgrupper

däribland historikern. Det är inte något

obegripligt område, i grunden är det fyra kriterier ( principer ) och en distinktion det handlar om:

1. Äkthetskriteriet

2. Tidskriteriet

3. Beroendekriteriet (horisontellt och vertikalt)

4. Tendenskriteriet

Distinktion: Mellan berättelser och kvarlevor .

Dessa kriterier finns mer utförligt beskrivet i Thorsten Thuréns Sant eller falskt? och det är denna text

som vi kommer att utgå ifrån i det här kapitlet (separat kompendium).

Frågor till Sant eller falskt?

Det följande är frågor till Thuréns text.

1. Redogör för skillnaden mellan en berättande källa och en kvarleva.

2. Vilka tre yrkesgrupper borde vara mest (käll)kritiska, enligt Thurén?

3. På vilket sätt kan Heidemanns fascination för nazitiden påverkat hans bedömning av

Hitlerdagboken?

4. På vilket sätt kontrollerades Hitlers dagböcker? Vilka brister i kontrollerna kan påtalas och

vad är förklaringarna till dem?

5. Hur fungerar minnet?

6. Vad är skillnaden mellan historikern och journalistens sätt att resonera kring tidsaspekten?

7. På vilket sätt styrkes Smoltsovrapporten av att arkiven i forna Sovjetunionen öppnades?

8. Hur påverkas människor i intervjusituationer? Ge några exempel.

9. Vad menas med rundgång i medierna ?

10. Vilka två typer av tendentiösa källor talar Thurén om?

11. Beskriv Hitlers princip .

12. Vad menas med självsuggestion ? Ge exempel på detta.

13. Vilka belägg anförs för påståendet att alla sanningar är provisoriska?

14. Vilka saker framförs som misstänksamma med The Institute for Historical Reviews?

15. Ge exempel på någon missvisande expert som Thurén tar upp.

16. Vilka fyra typer av experter menar Thurén att akademiska discipliner är befolkade med?

Några viktiga källkritiska stolpar

En äkta, rätt tolkad kvarleva är troligare än alla berättelser om samma sak.

En källa är trovärdigare ju mer samtida den är.

32

Tidskriteriet blir viktigare ju mer detaljer som finns/ju mer detaljer vi är ute efter.

Pappret glömmer inte.

Ett påstående blir trovärdigt om det bekräftas av minst två av varandra oberoende källor.

En förstahandskälla ( primärkälla ) är att föredraga framför en andrahandskälla

( sekundärkälla ).

Att två berättelser är mycket lika varandra talar inte för att de är trovärdiga, utan tvärt om.

Anonymitet minskar trovärdighet (Deep Throat.)

De två källor med motsatt tendens är överens om är med stor sannolikhet sant.

Det kan vara bättre att ta del av två jämbördiga partsinlagor än ett objektivt dokument.

33

KAP I TE L 3 : F OR M ALI A OCH D I S P OS I TI ON

34

Förord

Den här skriften är till för dig som behöver instruktioner när du skriver en vetenskaplig

historieuppsats på gymnasiet. Att kunna skriva en uppsats är viktigt på historia b-kursen eftersom stor

del av kursen är vikt till uppsatsskrivande. Den syftar också till att få dig som elev att tänka källkritiskt.

För att underlätta för gymnasieelever har denna lathund arbetats fram. Den skall försöka att besvara

vanliga frågor av både innehållslig och formaliakaraktär.

I fall du har tips till förbättringar av denna skrift är du välkommen att skriftligen eller muntligen ge oss

dessa råd.

Undrar du vem mannen är på framsidan? Det är Leopold von Ranke, som brukar stoltsera med titeln

den moderna historievetenskapens fader .

Strukturen i detta häfte är inspirerad av ett kompendium av Magnus Lindh som är statsvetare på

Karlstads universitet, Lindhs eminenta kompendiums titel är Att skriva vetenskapliga rapporter och

PM på A-nivå

35

1.Inledning

1.2 Vad är en historieuppsats?

Du har säkert skrivit många uppsatser i grundskolan och nu på gymnasiet. Det som kan vara nytt är att

du nu måste skriva efter en viss struktur, metod, formalia och anlägga en källkritisk ton mot de källor

som du kommer att använda i din uppsats. Det här kompendiet skall försöka hjälpa dig att skriva en så

korrekt b-uppsats som möjligt.

2. Disposition och uppsatsens delar

2.1 Försättsblad

Uppsatsens första ark ska vara ett försättsblad, som syftar till ange uppsatsen identitet.

Därför skall uppsatsens första blad innehålla:

1. Inom vilken institution uppsatsen är framtagen, exempelvis institutionen för

samhällsvetenskap och humaniora.

2. Inom vilket program uppsatsen är framtagen, exempelvis, samhällsvetenskapliga

programmet.

3. Datum då arbetet är klart, vilket är detsamma för den slutgiltiga utskriften, exempelvis, 2006-

18-18

4. Rapportens titel och undertitel, exempelvis: Vi använder historia

Om receptionen av

svenska historieverk 1995-2001 eller Blixkrig för Stig Höök

En studie av Ragnvald Bilx´

politiska karikatyrer i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning från början av 20-talet fram

till andra världskrigets slut.

5. Ditt namn

6. Läsår

7. Handledare

8. Bild, en bild som passar till din uppsats.

2.2 Innehållsförteckning

Uppsatsen andra ark skall vara en innehållsförteckning. Glöm inte att ange sidnummer!

2.3 Förord

I förordet kan man ge tack till personer som på olika sätt hjälpt till med uppsatsen, dock inte

handledaren som förväntas hjälpa författaren. Väljer du att tacka någon skall du fråga honom/ henne

om det är okej.

36

2.4 Inledningskapitel

Med det fjärde arket börjar din egentliga uppsats. Inledningskapitlet ska innehålla en inledning, ett

syfte, frågeställningar/hypoteser, avgränsningar, materialbeskrivning, metodbeskrivning, källkritik

och en begreppsdel.

2.4.1 Inledning

Inledningen skall innehålla en intresseväckande start, något om varför du valt det ämne du bestämt

dig för och hur du blev intresserad av ämnet. Ibland kan man i inledningen skriva vad som tidigare

skrivits i ämnet.

2.4.1 Syfte

I syftet skall du redogöra vad som är syftet med uppsatsen.

2.4.2 Frågeställningar

Ditt syfte skall konkretiseras i 2-4 frågeställningar alt. hypoteser.

2.4.3 Avgränsning

För att klara av att skriva uppsatsen inom angivet omfång/tidsplan krävs att du begränsar

ditt ämne i tid, frågor, geografi etc. Välj den mest fruktbara avgränsningen, skulle du skriva

om allt som Napoleon företog sig skulle ge upphov till en väldigt lång uppsats. Det är

därför bättre att koncentrera dig på Napoleons krigföring, kärleksliv, liv på Elba etc.

2.4.2 Materialbeskrivning

Här beskriver du vilket material du använt, här skall du beskriva materialets omfattning,

tillförlitlighet. Hur noga du kunnat tillägna dig materialet. Nämn även material som du velat använda

men som du inte kunnat få tag på.

2.4.3 Metod

Här beskriver du vilken metod som du använt! I ert val oftast litteraturstudierutfrån ditt

syfte/frågeställningar/hypoteser. Ibland kan man också göra en komperativ studie.

2.4.4 Begreppsapparat/Definitioner

Innan du sätter igång behöver du definiera facktermer som använts i uppsatsen.

37

2.5 Avhandling

Efter inledningskapitlet skall man sammanställa sin undersökning och besvara sina frågeställningar

eller pröva sina hypoteser i uppsatsens avhandlingsdel Avhandlingskapitlet har ofta samma namn som

titeln på din uppsats.

2.6 Slutsatser

Under rubriken slutsatser som följer avhandlingsdelen, ska man analysera avhandlingens resultat,

vilket ofta är det samma som att sammanfatta avhandlingens resultat.

2.7 Diskussion

Slutsatserna ska diskuteras antingen direkt i anslutning till slutsatserna eller under en speciell

diskussionsrubrik. Det är viktigt att redan här poängtera att man inte får diskutera sådant som man

inte kommit fram till i sin undersökning. Med andra ord inga nya rön får tillkomma i

diskussionsdelen. Diskussionen är inte heller till för att författaren skall reflektera hur arbetet med

uppsatsen har fortskridit. Ifall man har behov att reflektera om hur arbetet gått, kan man nämna det

under en rubrik som man kan kalla slutreflektioner, skall i så fall vara kort!

Du kan antingen diskutera dina resultat i löpande text i dina slutsatser eller i en specifik

diskussionsdel. Det måste framgå att det är ditt eget tyckande.

2.8 Sammanfattning

På ca en A4-sida ska man sammanfatta hela uppsatsen. Sammanfattningen skall innehålla: uppsatsens

syfte, metod, resultat och det väsentligaste från din diskussion. OBS! Inget nytt får tillkomma i

sammanfattningen.

2.9 Bibliografi, referenser och käll- och litteraturförteckning

Kärt barn har många namn. Under någon av dessa tre rubriker skall på vilka källor du byggt upp din

uppsats. Hur referenserna skall utformas återkommer vi till.

38

3. Metod - vetenskaplighet

3.1.1 Saklighet

Använd dig av riktiga och sanna uppgifter. För att uppsatsen skall bli godkänd måste ni använda era av

fem olika källor. Även om ni oftast kommer att använda er av litteratur i er historia b-uppsats, så går

primärkällor alltid före sekundärkällor.

3.1.2 Objektivitet

Tänk på de fyra källkritiska kriterierna!Tid, Oberoende, Tendens och äkthet.

I kontroversiella ämnen skall man återge båda sidors ståndpunkter. Använd inte värdeladdade glosor,

när det finns mer neutrala.

3.1.3 Balans/Jämvikt

Låt inte uppsatsen bli överfylld med oväsentliga detaljer, som finns där på bekostad av viktiga

slutsatser och diskussion. Ifall uppsatsen är 20 sidor lång ska man ungefär använda 5 sidor till

inledning, 10 sidor till själva avhandlingen och 5 sidor till slutsatser, diskussion och sammanfattning,

därtill tillkommer en käll- och litteraturförteckning.

3.2 Ämnesval

Ni har stor frihet att välja ämne. Det viktiga är att ni verkligen väljer ett område som ni verkligen

tycker är intressant. Detta för att det skall kunna bli ett riktigt bra resultat. När man valt ämne ska

man tänka på två motstridiga saker.

1. Man måste under resans gång mot slutgiltig produkt vara beredd på att välja nya vägar om den

ursprungliga inte visade sig vara framkomlig. Detta kan bero på: materialbrist, att nytt material dyker

upp, eller att nya frågor dyker upp etc.

2. Försök att så gott det går att hålla fast till den ursprungliga planen, när det gäller tid, metod,

omfattning och inriktning.

3.3 Syfte

Att göra sitt ämnesval är lika med att i ord beskriva vad man avser att behandla i sin uppsats. Detta

kallar man syfte. Syftet förändras ofta under tiden man arbetar med uppsatsen.

Diskutera formulering av syftet med handledaren. Syftet bestämmer vad som skall komma med i

uppsatsen. Därför skall det som är oviktigt för uppsatsen skäras bort. Kill your darlings .

Här följer

ett exempel på ett syfte:

39

Syftet med denna uppsats är att jämföra skillnader och likheter mellan kvinnors roll för den politiska

utvecklingen i den franska respektive den ryska revolutionen .

3.4 Frågeställningar

Syftet skall sedan konkretiseras i dina frågeställningar.

1. Vilken roll hade kvinnorna i den franska revolutionens inledningsskede?

2. Vilken roll hade kvinnorna i den ryska revolutionens inledningsskede?

3. Vilka skillnader finns mellan kvinnornas roll för den politiska utvecklingen i den franska-

respektive den ryska revolutionens inledningsskede.

4. Vilka likheter finns mellan kvinnornas roll för den politiska utvecklingen i den franska-

respektive den ryska revolutionens inledningsskede.

Ni skall ha 2- 4 frågeställningar. Man kan också använda sig av hypoteser. Hypoteser är ett påstående

som kan verifieras eller falsifieras: ex Kvinnorna spelade en större roll för den tidiga politiska

utvecklingen i den franska revolutionen jämfört med den ryska revolutionen .

Är hypotesen sann verifieras den. Är hypotesen falsk falsifieras hypotesen.

3.5 Begränsning i tid, rum och källor

Välj först ett ämne som du brinner för exempelvis gruppen Depeche Mode.

Området Depeche Mode är allt för stort för att kunna rymmas i en femton sidor lång uppsats.

Därför måste man på olika sätt avgränsa sin uppsats, exempelvis i:

Tid:

Depeche Mode De tidiga åren (1981-1983)

I ett fåtal frågeställningar som exempelvis:

Vilken syn på Gud finns i Depeche Modes låtskrivare Martin L Gores texter?

Vilken människosyn finns i Depeche Modes låtskrivare Martin L Gores texter?

Undersöka vilken kritik Depeche Modes Album fick i svensk press mellan åren 1981-1990.

Undersöka vilken kritik Depeche Modes Album fick i de stora svenska kvällstidningarna mellan åren

1981- 1986.

40

3.6. Disposition och uppsatsens delar: Sammanfattning

a) Titel undertitel

b) Innehållsförteckning

c) Förord

Inledningskapitel

d) Inledning Intresseväckande start motiv för ämnesval

e) Syfte

f) Frågeställning

g) Materialbeskrivning källkritik

h) Begränsningar

i) Metodredovisning

Avhandlingskapitel

j) Avhandling egen rubrik , redovisning

Slutsatser och diskussion

k) Slutsats sammanfattning av analys

l) Diskussion Här måste det framgå att det ditt eget tyckande

Sammanfattningskapitel

m) Sammanfattning - sammanfattning av hela uppsatsen

n) Käll- och litteraturförteckning, bibliografi

41

4. Formalia

4.1 Omfattning

Ca 15-20 sidor.

4.2 Teckensnitt, teckenstorlek och radavstånd.

Rekommendation när det gäller teckensnitt är Times New Roman eller motsvarande, teckenstorleken

skall vara 12 och radavståndet skall vara 1.5.

4. 2 Hänvisningssystem

En uppsats skall innehålla ett hänvisningssystem. Syftet med ett hänvisningssystem är att läsaren ska

kunna se varifrån författaren hämtat sitt underlag och vilket material som utgör underlaget för

uppsatsen och även göra det möjligt att kontrollera att författaren gjort en riktig analys eller korrekt

referat/citerat av den källa som man använt.

4.2.1 Att citera

Det är naturligtvis alltid tillåtet att exakt återge - att citera - vad någon sagt eller skrivit. Men glöm i

sådana fall inte att använda citationstecken "......." kring dessa avsnitt. Undantag då man skall citera

ett längre stycke då man istället kan göra indrag och använda sig av ett mindre teckensnitt.

4.2.2 Att referera

Om man återberättar en text - dvs om man refererar den - ska det tydligt framgå vad som är egna

åsikter, kommentarer eller slutsatser. Man gör det t ex genom att skriva: "I debattboken om djurens

rättigheter anser Andersson att ... Enligt min mening kan man inte se saken på det sättet. J ag tycker

istället att ..."

4.3 Notsystem

När du refererar eller citerar skall du sätta ut en not där du berättar varifrån du hämtat det påstående

du refererar eller citerar till. Not skall sättas ut när du kommer med påståenden som inte är självklara

eller allmänt kända. Ett påstående som exempelvis att Stockholm är Sveriges huvudstad behöver inte

följas av en not, däremot behöver påståendet arbetslösheten i Stockholm 1943 var 7 % beläggas med en

not. Hellre en not för mycket än en för litet kan du ha som ledsentens när du skriver din b-uppsats,

eller minst en not för varje stycke. Det finns två skolor när det gäller att sätta ut noter, Oxfordsystemet

och Harvardsystemet. Du får själv välja vilket system som passar dig bäst, men du får inte använda dig

av båda i samma uppsats, således ska du använda ett system konsekvent i din uppsats. Vi

42

rekommenderar er att använda Oxfordsystemet eftersom det är det mest frekvent använt bland

professionella historiker. Därför startar vi med att gå igenom Oxfordsystemet.

4.4 Oxfordsystemet

Oxfordsystemet bygger på att efter man efter avslutad mening anger fotnotens nummer och att man

nederst på sidan kan efter läsa detta nummer som följs av vilken författare, titel, sida som du hämtat

ditt påstående ifrån.

4.5 Harvardsystemet

Harvardsystemet är ett alternativ till oxfordsystemet. Enligt detta system anger du noter i själva texten

men inom parantes; så här (Österberg 1995, s. 18) alternativt (Österberg 1995:18). Använder du dig av

Harvardsystemet kan du använda dig av sidnoter för att förklara eller kommentera texten..

4.6 Förkortningar och tekniker i Oxfordsystemet

Ifall du använder dig av Oxfordsystemet kan man förenkla processen att sätta ut noter genom att

använda sig av diverse förkortningar. Ifall du en gång använt dig av ett verk av exempelvis Österberg

som källa och åter hänvisar till detta verk i uppsatsen kan du använda dig av förkortningen a.a i noten,

som betyder redan anfört arbete. Du kan nu istället för att skriva ut hela noten skriva a.a och den nya

sidan som du hänvisar till i Österbergs bok. Ifall det skulle vara så att du använder dig av samma källa

och samma sida igen behöver du inte ens skriva a.a och sida utan endas ibid som betyder samma

ställe. Observera att dessa förkortningar inte kan användas om du väljer att använda harvardsystemet.

4.7 F-systemet

F-systemet används när du hämtar underlag från flera påföljande sidor från samma referens, så ska du

inte skriva ex s.10-11. Istället skriver du s.10f i noten. Ett f innebär att du har hämtat underlag ifrån

sidan 10 och den följande sidan. Om du hämtat underlag från minst tre sidor i rad (10-13) så skriver du

s.10ff. Det visar att du hämtat underlag från sidan och de påföljande sidorna, dock högst fem sidor

framåt. Sammanfattningsvis:

s.10 = underlag från enbart sidan 10

s.10f = underlag från sidan 10 och den påföljande sidan.

s.10ff = Underlag från sidan 10 och högst de fem påföljande sidorna.

43

4.8 Bibliografi, referenser och käll- och litteraturföreckning

Tryckta källor

Litteratur

-författarens namn, förnamn (eller initialer)

-fullständig titel (understruken eller kursiverad)

-förlag

-utgivningsår

-utgivningsort

Ex.: Englund, Peter, Tystnadens historia och andra essäer, Atlantis, 2003, Stockholm

Tidskrifter

För tidskrifter gäller: namn , datum, år och sidor

Exempel: "Finansministerns avgång": Tempus 13/4 1999:12-14

Dagstidningar

Arbetet 1994-02-16 t o m 1994-03-15

Dagens Nyheter 1994-02-16 t o m 1994-03-15

Otryckta källor:

Intervjuer

Andersson, Stina, folkpartiet, Kungsbacka, samtalsintervju 1999-04-15

Svensson, Nils, socialchef, Marks kommun, telefonintervju 1999-04-15

Internet

http://www.riksdagen.se/rdinfo/infomat/frod.htm ,ange datum för när du hämtat informationen,

vem/vilka ligger bakom sidan dvs vem har författat den, organisation etc

4.9 Språket

Utgå från att läsaren inte har några förkunskaper i ämnet. Förklara därför dina resonemang på ett

enkelt och tydligt sätt. Undvik uttryck som "man vill" , "jag tycker". Att bara tycka till är inte lämpligt i

uppsatssammanhang - vetenskap bygger på att det finns belägg för påståenden och tolkningar.

44

OR D LI S TA

Ad hoc: För detta särskilda (och tillfälliga) ändamål. En hjälpförklaring till en teori, förklarar anomalier.

Anomali: ojämn , avvikande från regeln . Något som ej passar in i en teori.

Antropocentrism: Idén att människan är skapelsens krona, centrum i universum.

Axiom: Självklar sats, grundläggande obevisad sats i tankesystem

Bourgeoisie: Marx benämning på borgarklassen.

Demarkationslinje: Karl Poppers benämning på kriterierna som skiljer vetenskap från icke-vetenskap.

Den springande punkten: Det viktigaste . Efter Aristoteles. Han skrev dock den hoppande punkten, svenskan fick

emellertid ordet från tyskans der springende

Punkt .

Epicykel: Liten cirkel som lades till det ptolemaiska systemet för att förklara anomalier.

Falsifiering: Att dödförklara en teori, motbevisa den. Efter Popper.

Ge o ce n trisk världsbild: Världsuppfattningen där jorden är i centrum. Kallas även ptolemaisk världsbild efter

den antike astronomen Ptolemais.

H e lio ce n trisk världsbild: Världsuppfattning där solen är i centrum. Kallas även koperniansk världsbild efter

den polske astronomen Nikolaj Kopernikus.

Ido la m e n tis : Gyckelbilder , efter Francis Bacons uppfattning att vi hade fyra gyckelbilder som hindrade oss från

att få säker kunskap.

Inkommensurabilitet: Att två fenomen är helt ojämförbara. Kuhn menade att olika vetenskapsparadigm var

inkommensurabla.

Intersubjektivt: Möjlighet att objektivt kontrollera ett resultat, att två forskare oberoende av yttre faktorer kommer

fram till samma resultat.

Kvalitativ kun skapsö kn in g: Vi lär oss något som utmanar den kunskap vi tidigare hade. Kunskap som går stick i

stäv med tidigare forskning tillhör ofta denna kategori.

Kvan titativ kun skapsö kn in g: Vi lär oss mer som belägger det vi redan visste. Kan sägas vara puzzle making á la

Kuhn, normalvetenskap . Exempel i kompendiet är sockenstudier, se figur 8. Ibland säger man att

kunskapstillväxten är kumulativ , detta då kunskapsmängden av liknande kunskap ökar och bygger på tidigare

kunskap.

Källa: en skrift som åberopas för en viss uppgift och som utgör grunden för denna uppgifts auktoritet .

(Thorstendals definition.) Historikerns viktigaste material.

Litteratur: De böcker och publicerade texter som en uppsats använder sig av. Avser vanligtvis vetenskapliga texter.

Litteratur kallas också tidigare forskning .

Objektivism: Uppfattningen att säker kunskap går att uppnå och att denna är objektiv, oberoende och sann.

Oeuvre: verk, samlad produktion (av konstnär eller författare)

Paradigm: Böjningsmönster (i grammatik). Världsbild , referensram . Efter Thomas Kuhns idé om att olika

vetenskapliga paradigm är förhärskande vid olika tidpunkter och att en revolution sker då man skiftar mellan två olika

paradigm.

Proletär: Marx benämning på arbetarklassen. Ibland trasproletariat .

Puzzle m akin g: Thomas Kuhns beskrivning av forskningsverksamheten i ett dominerande paradigm, s.k.

normalvetenskap .

Quinta essentia: Det femte elementet , det element som styrde universums rörelse enligt Aristotelisk fysik.

Relativism: Uppfattningen att inga säkra kunskaper eller värderingar finns, allt är beroende av subjektiva

förhållanden.

Sub lunar: Under månen . Aristoteles fysik var sublunarisk, dvs. den gällde endast på jorden.

Tidigare forskning: Se litteratur .

Tyst kunskap: Kuhns uppfattning att det i ett paradigm finns en massa kunskap som man inte verbaliserar utan som

finns outtalat, forskarna utgår från denna tysta kunskap utan att vara medveten om den.

45

Un ive rse ll ko m m un ism : Georg von Wrights benämning av den öppna vetenskapen där alla skall dela på resultaten

och full tillgång till metoder och rön råder.

Utopia: Namn på Thomas Moores bok om ett idealsamhälle som gett upphov till begreppet utopi i bemärkelsen

drömsamhälle .

Verifiera: Att bevisa en teori, stödja den.

Ve te n skapliga le gitim e rin ge n s prin cipe r: Poppers uppfattning om att en forskare alltid skall kunna redogöra

för sina resultat utan utomvetenskapliga aspekter. Se universell kommunism och von Wright.

46

I N D E X

Hitlers princip , - 32 - Kill your darlings , - 39 - rundgång i medierna ?, - 32 -

A ac hoc, - 10 - ad hoc, - 10 -, - 11 -, - 12 -, - 15 -,

- 18 -, - 45 - akribi, - 4 -, - 5 - ankhare, - 6 -, - 8 -, - 9 -, - 16 - anomalier, - 9 -, - 10 -, - 11 -, - 13

-, - 45 - antropocentrism, - 10 -, - 11 - Aristoteles, - 18 -, - 45 -, - 46 - aristoteliska

fysiken, - 15 - arkeologi, - 24 - arkiv, - 24 -, - 25 -, - 27 - avgränsning, - 26 -, - 28 - avgränsningar, - 6 - avhandlingsdel, - 38 - axiom, - 13 -, - 14 -, - 15 -

B Bacon

Francis, - 17 -, - 18 - begrepp, - 9 -, - 16 -, - 21 -, - 26 - Beroendekriteriet

horisontellt och vertikalt, - 32 - Blix

Ragnvald, - 24 -, - 28 - bourgeoisie, - 20 -

C Castra Regina, - 5 - Ceci n est pas une pipe, - 9 - citera

att, - 3 -, - 42 - Comte

Auguste, - 16 -

D Dahlgren

Stellan, - 16 -, - 17 -, - 22 -, - 23 -, - 48 -, - 8 -, - 16 -, - 17 -, - 20 -, - 21 -

definition, - 26 - demarktionslinjen, - 4 - Det dunkelt sagda är det dunkelt

tänkta. Se Tegnér, Esaias disciplin

vetenskaplig, - 27 - diskussionsdel, - 38 - disposition, - 4 -, - 5 -, - 6 -, - 27 -

E Ejvegård

Rolf, - 29 -, - 48 -, - 29 - empirisk vetenskap, - 6 - epicykel, - 11 -, - 15 - epicykelteorin, - 15 - Evans, - 19 -

Richard J., - 18 -, - 19 -

F falsifiera, - 19 -, - 40 - Fest

Joachim, - 6 - Feyerabend

Paul, - 17 -, - 18 - Florén

Anders, - 16 -, - 17 -, - 22 -, - 23 -, - 48 -, - 8 -, - 16 -, - 17 -, - 20 -, - 21 -

Flyvbjerg Bent, - 18 -

formalia, - 4 -, - 5 -, - 22 - forskare, - 9 -, - 15 -, - 16 -, - 17 -,

- 18 -, - 20 -, - 24 -, - 25 -, - 26 -, - 27 -, - 32 -, - 45 -, - 46 -

fotnot, - 6 - Freud

Sigmund, - 28 - frågeställningar, - 6 -, - 27 - fysiker, - 22 - förfalskning, - 25 -

G geocentrisk

världsbild, - 10 -, - 11 - Gjerstad

Einar, - 23 -, - 24 -, - 26 -, - 48 -, - 23 -, - 24 -

gycklarbilder. Se idola mentis

H Harvardsystemet, - 3 -, - 42 -, - 43

- heliocentrisk

världsbild, - 10 - heliocentrismen, - 14 -, - 15 - Hempel

Carl, - 25 - historieförfalskare, - 18 -, - 19 - historierevisionist, - 18 - historievetenskap, - 6 -, - 18 -, - 22

-, - 24 -, - 25 -, - 27 -, - 29 - Hitler

Adolf Alois, - 6 -, - 28 - Holocaust, - 18 -, - 19 - Hume

David, - 19 -, - 21 -

huvudrubrik, - 6 - Hylling

herr, professor, - 21 -, - 22 - hypotes, - 37 -, - 40 - Höök

Stig. Se Blix, Ragnvald, Se Blix, Ragnvald, Se Blix, Ragnvald

I ibid, - 43 - idola mentis, - 17 - indrag

för citat, - 42 - induktionsproblemet, - 19 - inkommensurabilitet, - 15 -, - 17 -,

- 18 -, - 20 -, - 21 - inledning, - 6 -, - 27 - inledningskapitel, - 6 - innehållsförteckning, - 36 - intersubjektivitet, - 16 -, - 18 -, -

20 -, - 21 - Irving

David, - 18 -, - 19 -

J Janik

Allan, - 28 -, - 29 -, - 49 -, - 28 -

K Kepler

Johannes, - 15 - Khaldun

Ibn, - 4 -, - 5 - knappologi, - 21 -, - 22 - Kokoschka

Oskar, - 28 - kopernianska, - 10 -

världsbilden, - 14 -, - 15 -, - 16 - kopernikanska

världsbild, - 14 - världsbilden, - 14 -

Kopernikus Nikolaus, - 14 -, - 15 -, - 45 -

krav på källor och litteratur, - 25 -

kriminologi, - 27 - Kuhn

Thomas S., - 9 -, - 10 -, - 12 -, - 15 -, - 16 -, - 17 -, - 18 -, - 23 -, - 45 -, Se paradigm

kvalitativ metod, - 29 -

kvantitativ metod, - 29 -

kvarleva, - 32 - käll- och litteraturförteckning, - 25

- källa, - 32 -, - 42 -, - 43 -

berättande, - 32 -

47

källkritik, - 4 -, - 5 -, - 6 -, - 24 - källor, - 23 -, - 24 -, - 25 -

L Lipstadt

Deborah, - 18 -, - 19 - logiska positivisterna, - 16 -, - 26 - Loos

Adolf, - 28 - Lukács

Georg, - 19 -, - 20 -

M Mach

Ernst, - 28 - Magritt

René, - 8 - Mannen utan egenskaper, - 28 - matematiker, - 22 - material, - 25 -, - 27 -, - 29 -, - 37 -

, - 39 -, - 42 -, - 45 - metod, - 6 -, - 16 -, - 17 -, - 18 -, -

22 -, - 26 -, - 29 -, - 30 -, - 36 -, - 37 -, - 38 -, - 39 -, - 48 -, - 49 -, - 27 -, - 29 -

minimikrav på vetenskap, - 16 -

modernism, - 28 - Montelius

Oscar, - 22 - Musil

Robert, - 28 -

N Napoleon, - 37 -

O objektivism, - 18 -, - 20 - optimumnorm, - 25 -, - 26 -

för vetenskap, - 16 - Oxfordsystemet, - 3 -, - 42 -, - 43 -

P paradigm, - 9 -, - 10 -, - 11 -, - 12 -

, - 13 -, - 15 -, - 16 -, - 17 -, - 18 -, - 20 -, - 46 -

paradigmskifte, - 9 -, - 10 - plagiat, - 25 - Popper, - 49 -, - 19 -

Karl, - 4 -, - 19 -, - 20 -

positivism, - 16 -, - 17 -, - 18 -, - 20 -

positivister, - 16 -, - 18 - primärkälla, - 33 - provisorisk

sanningen är, - 19 - psykologi, - 27 - Ptlolemais

Klaudios, - 10 - ptolemaiska, - 12 -, - 13 -, - 14 -

systemet, - 10 -, - 11 -, - 12 -, - 13 -, - 14 -, - 16 -

världsbilden, - 10 -, - 14 - puzzle making, - 12 -, - 23 -, - 46 -

Q quinta essentia, - 15 -

R Ranke

von Ranke, - 5 - von, Leopold, - 35 -

refererat av litteratur, - 42 -

relativism, - 18 -, - 20 -, - 46 - resultat, - 18 -, - 20 -, - 21 -, - 23 -,

- 24 -, - 25 -, - 26 -, - 27 -, - 29 -, - 38 -, - 39 -, - 45 -, - 46 -

roman à clef, - 28 - romantiken, - 24 -

S Schönberg

Arnold, - 28 - sekundärkälla, - 33 - Semmelweis

Ignaz, - 20 - Sisyfos, - 4 - självsuggestion, - 32 - Smoltsovrapporten, - 32 - språkspel, - 8 - Strindberg

August, - 21 - sub luna, - 15 - syfte, - 4 -, - 5 -, - 6 -, - 12 -, - 25 -,

- 27 -, - 28 -, - 29 -, - 37 -, - 38 -, - 39 -

T Tegnér

Esaias, - 27 - teknik, - 29 -

Tendenskriteriet, - 32 - teori, - 9 -, - 15 -, - 27 -, - 45 -, - 46

-, - 49 -, - 27 - terra inkognito, - 5 - The Institute for Historical

Reviews, - 32 - Thurén

Thorsten, - 32 - Tidskriteriet, - 32 -, - 33 - titel

undertitel, - 36 - Torstendahl

Rolf, - 16 - Tosh

John, - 27 -, - 49 -, - 27 - Toulmin

Stephen, - 28 -, - 29 -, - 49 -, - 28 -

Tractatus Logico-Philosophische Abhandlung, - 28 -

tumregel angående källor, - 24 - angående litteratur och tidigare

forskning, - 26 - angående metod, - 29 - för avgränsningar, - 28 -

tyst kunskap, - 17 -

U underrubrik, - 6 - uppsats, - 4 -, - 24 -, - 25 -, - 26 -, -

28 -, - 45 -, - 6 -

V,W verifiera, - 19 -, - 40 - vetenskap, - 4 -, - 5 -, - 16 -, - 17 -,

- 21 -, - 22 -, - 24 -, - 26 -, - 27 -, - 45 -

vetenskaplig revolution, - 10 - vetenskapliga grundkrav, - 21 - vetenskapsteori, - 5 -, - 6 -, - 9 - Wie es egentlich gewesen, - 5 - vinkling, - 25 - Wittgenstein

Ludvig, - 6 -, - 8 -, - 9 -, - 16 -, - 28 -

von Wright Henrik, - 20 -, - 46 -

Ä Äkthetskriteriet, - 32 -

48

KÄLL- OCH LI TTE R ATU R F ÖR TE CKN I N G

Otrycka källor

Peter Dahlströms privatarkiv (PDPA). F1: Anteckningsböcker i skilda ämnen.

Litteratur

Dahlgren & Florén. Fråga det förflutna.

Dahlström, P. Blixkrig för Stig Höök. 2003.

Dahlström, P. Ritstiftspolitik på lit de parade.

Ejvegård, R. Vetenskaplig metod för gymnasieskolan.

Gilje, N & Grimm, H. Samhällsvetenskapernas förutsättningar.

Gjerstad, E. Det äldsta Rom.

Hobsbawm, E. Om historia

Högnäs, S. Idéernas historia

Janik, A. & Toulmin, S. Wittgensteins Wien.

Lindh, M. Att skriva vetenskapliga rapporter och PM på A-nivå.

Popper, K. Popper: Texter i urval.

Thurén, T. Källkritik

Tosh, J. Historisk teori och metod.

49

N OTE R

1 Hobsbawm, E. Om historia. s. 9. 2 Hela början på detta stycke är taget ur undertecknads D-uppsats i historia Ritstiftspolitik på lit de parad, s. 11 f. 3 Dahlgren & Florén. Fråga det förflutna. s. 20. 4 PDPA. F1: Vol 5. s. 38. 5 NE. Paradigm. 6 PDPA. F1: Vol 4. s. 42. 7 Högnäs, S. Idéernas historia. s. 74. 8 Gilje, N & Grimm, H. Samhällsvetenskapernas förutsättningar. s. 15 f. 9 Högnäs, S. a.a. s. 75 f. 10 Ibid. s. 78. 11 Ibid. s. 79. 12 Ibid. s. 80. 13 Dahlgren & Florén. a.a. s. 20. 14 Ibid. s. 16. 15 PDPA. F1: Vol 4. s. 43. 16 Ibid. s. 42. 17 Ibid. s. 44. 18 Ibid. F1: Vol 5. s. 57. 19 Dahlgren & Florén. a.a. s. 22. 20 Ibid. 21 PDPA. F1: Vol 4. s. 47. 22 Evans, R. Till historiens försvar. Förordet av Lars Magnusson. s. 7 f. 23 PDPA. F1: Vol 5. s. 57. 24 Popper, K. Popper: Texter i urval. 25 Dahlgren & Florén. a.a. s. 31. 26 Ibid. s. 33. 27 Ibid. s. 15. 28 PDPA. F1: Vol 4. s. 67. 29 Ibid. s. 40. Citat av Dahlgren & Florén. 30 Mouwitz, L. Filosofi. s. 118. Min kursivering. 31 Gjerstad, E. Det äldsta Rom. s. 14. 32 Thurén, T. Källkritik. s. 7. 33 Gjerstad, E. A.a. s. 11. Min kursivering. 34 Dahlström, P.Blixkrig för Stig Höök. 2003 s. 27. 35 Ibid. s. 91. 36 Denna är bara illustrativ. 37 Dahlgren & Florén. A.a. s. 14. 38 Tosh, J. Historisk teori och metod. s. 171. 39 Dahlström, P. A.a. 2003. s. 27. 40 Janik, A. & Toulmin, S. Wittgensteins Wien. s. 13. 41 Ejvegård, R. Vetenskaplig metod för gymnasieskolan. s. 28. 42 Dahlgren, S. & Florén, A. A.a. s. 176. 43 Bygger på Dahlgren S. & Florén, A. A.a. s. 181-219 och Ejvegård, R. A.a. s. 28-58.

This document was created with Win2PDF available at http://www.win2pdf.com.The unregistered version of Win2PDF is for evaluation or non-commercial use only.