FÖRENING | INTEGRATION | KOMMUNIKATION | AKTIVITET

TREDJE SEKTORN SOM INTEGRATIONSARENA

INTEGRATION.LUCKAN.FI

Redaktionsråd: Jenny Asplund, Muluken Cederborg , Oscar Ohlis, Tina Rehnström och Liselott SundbäckIllustrationer och layout: Johanna Öst Häggblom

Fram tryckeri, Vasa 2014

FÖRENING | INTEGRATION | KOMMUNIKATION | AKTIVITET

TREDJE SEKTORN SOM INTEGRATIONSARENA

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning 6Definition av begrepp 9Martina Lindroos: Nyfinländare i vår förening. Hur gör vi? 12Rita Paqvalén: Om teater och viljan till förändring 17Emina Arnautovic: Föreningslivet och politiken som integrationsarena 21Anu Wikman: Tredje sektorns roll i integration är viktig 24Börje Mattsson: Till rötterna: Invandrarna och medborgarsamhället 26Jenny Asplund: Föreningslivets betydelse – en intervju med Martinus Schuurman 32Konkreta tips på integrationsåtgärder i föreningen 34

6

INLEDNING

Det finlandssvenska samhället är känt för sin rika flora av olika slags fören-ingar och mötesplatser. De flesta av oss har säkert någon gång kommit i kontakt med föreningslivet på ett eller ett annat sätt. Vi vet att det berikar och skapar nya nätverk samtidigt som vi lär oss av varandras erfarenheter och får utöva de fritidsintressen som vi gillar. På samma gång får man kanske vänner för livet.

Föreningslivet kan också underlätta introduktionen och integrationen av nyanlända i det finlandssvenska samhället. Delaktigheten kan skapa bättre förutsättningar för nyanlända att lära sig samhällets koder, prata svenska eller finska i vardagen samt skapa ett kontaktnät och få större möjligheter att påverka sin och sina barns livssituation.

Att tredje sektorn och föreningar bidrar i integrationsarbetet ökar också effekten av det jobb som kommunen gör. Vi kan alla bidra genom att skapa fler kanaler till delaktighet för nyanlända. Vi och samhället i sig vinner på ett gott samarbete över sektorsgränserna.

I Finland är integration via föreningslivet fortfarande ett relativt nytt feno-men. Därför behöver det skapas förutsättningar bland föreningarna att hjälpa intresserade nyanlända. Denna handbok som går under namnet ”Tredje sektorn som integrationsarena” ger dig som är föreningsaktiv eller intresserad av tredje

7

sektorn som integrationsarena tips, idéer och tankar om föreningar som resurs i integrationsprocessen. Texterna i handboken är skrivna av sakkunniga som på ett eller annat sätt jobbar med integrationsfrågor i det finlandssvenska samhället. I handboken hittar du också tips, definitioner på terminologi samt statistik som är bra att känna till i arbetet med integration av nyanlända i Finland.

BAKGRUND

Projektets målsättning har varit att verka för en positiv samhällsintegration i form av stödformer och sysselsättning med tredje sektorn som resurs.

En förutsättning för ett samhälle där alla känner sig delaktiga och kan fungera på lika villkor är en dubbelriktad integration. Det är inte bara ”de nya” som ska integreras i det finländska samhället utan även ”de gamla” som ska vara mot-tagliga. En dubbelriktad integration förutsätter öppenhet av det mottagande samhället och dess invånare. Genom individuella insatser kan samhällsintegra-tionen påverkas positivt men det krävs ofta en plattform för att skapa möten över kultur- och språkgränser samt ramar för verksamheten. Inom FIKA har de resurser som finns inom tredje sektorn används för att skapa plattformar där nyinflyttade och representanter från majoritetsbefolkningen kan träffas under organiserade förhållanden.

Projektet FIKA startade i januari 2012 med Luckan r.f. som huvudman. Projektet har finansierats av Europeiska socialfonden via Nylands NTM-central, medverkande kommuner och städer samt Svenska kulturfonden. FIKA leds av en styrgrupp som består av representanter från Sydkustens landskapsförbund, Svenska studiecentralen, Finlands Svenska Idrott, Röda Korset, Marthaförbundet, Laurea, Esbo, Kyrkslätt och Raseborg.

Verksamheten inleddes i Raseborg, Kyrkslätt och huvudstadsregionen under 2012 och under hösten 2013 kunde projektet utvidgas till Borgå och Sibbo tack vare ett utökat anslag och ett stort påvisat behov i Östra Nyland. Projektet fick även möjlighet att fortsätta verksamheten med ytterligare 6 månader t.o.m. december 2014 tack vare goda resultat i början av projektet. Projektpersonalen utökades med en projektkoordinator för Östra Nyland, så helhetsstyrkan har i slutskedet av projektet varit 3 personer.

Projektet har bestått av två delar, FIKA-Mentor och FIKA-Förening. Inom FIKA-Förening skapades verktyg och metoder för föreningar att öppna upp sin verksamhet även för andra målgrupper, speciellt personer med invandrarbak-grund. Projektet har samarbetat med olika föreningar och hjälpt till att bygga upp koncept som är ändamålsenliga för just den föreningen. En förening har startat upp sitt eget mentorprogram. FIKA har utbildat aktiva föreningsmedlemmar

8

med syfte att matchas upp med nykomlingar inom föreningen för att lotsa in dem i verksamheten och för att de skall känna sig bekväma och hitta sitt eget sätt att delta. Andra föreningar har välkomnat en ny målgrupp till sina evene-mang. Nya deltagare har hittat verksamheterna tack vare en riktad flerspråkig marknadsföring t.ex. via FIKA och Luckan Integration. Många adepter i FIKAs mentorprogram har hittat nya fritidsintressen i föreningsvärlden.

FIKA-Mentor har utvecklat ett koncept där frivilliga ställer upp som men-torer för invandrare. Konceptet fick i början intryck av Stockholms Röda Kors projekt Yrkeskompis och var banbrytande i Finland. Modellen har senare ut-vecklats för att motsvara behovet i Nyland. Processen kan i korthet beskrivas enligt följande: Efter en introduktionsutbildning har mentorerna matchats med personer som flyttat till Finland och känner att de gärna skulle ha ett extra stöd i sin integrationsprocess. Mentor- och adeptparen har bildats utgående från liknande utbildning, yrke eller intressen. Tillsammans har de bekantat sig med det finländska samhället och arbetslivet enligt adeptens önskemål och parens gemensamma målsättningar. Paren har träffats i 6 månader 4−8 h i månaden. Det har visat sig vara ett väldigt lyckat koncept för att förkorta invandrarnas stig till att etablera sig i sin nya omgivning.

Sammanlagt har projektet matchat över 130 par sedan den första utbildningen erbjöds hösten 2012. Verksamheten har uppfattats som givande för deltagarna; adepterna har fått nya tips och idéer för att komma in på arbetsmarknaden, hjälp med studier, yrkesval och ansökningar, tips för att utveckla företagsidéer, nya kontakter och möjligheter. Mentorerna har också upplevt verksamheten givande, ett bevis på det är att 93 % av de 68 mentorer som svarat på webbenkäten skulle ställa upp som mentorer på nytt. Många mentorer har haft flera adepter.

En av grundprinciperna för projektet har varit ett normkritiskt tankesätt, att inte placera människor i olika fack utan låta dem tala för sig själv och respektera deras drömmar och målsättningar. Därför har marknadsföringen och infor-mationen om projektet omnämnt personer som ”inte känner sig etablerade” eller ”skulle vilja ha ett extra stöd i sin integrationsprocess”. Mentorns uppgift har varit att stöda på vägen mot målsättningarna, men naturligtvis också ställa frågor där adepten måste överväga realismen i målsättningen.

Det finns ett stort behov för olika typers verksamhet både bland dem som ännu inte känner sig etablerade i samhället och bland dem som vill göra en konkret insats för integrationen. FIKAs verksamhet har skapats för att mot-svara det behovet och är ett steg på färden mot ett samhälle där alla känner sig delaktiga. Inte bara då och nu, utan också i framtiden.

Helsingfors, oktober 2014

9

DEFINITION AV BEGREPP

Invandrare: Ett generellt begrepp för personer som flyttat från ett annat land till FinlandUtlänning: Person som inte har finländskt medborgarskapÅterflyttare: Person som bott i ett annat land en längre tid och flyttat tillbaka till Finland. Återflyttaren kan antingen ha finländskt medborgarskap eller vara t.ex. ingermanländare.Flykting: En flykting har välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin härkomst, religiös uppfattning, nationalitet eller tillhörighet till en viss samhälls-grupp eller på grund av sin politiska uppfattning. En person får flyktingstatus om en stat eller UNHCR anser att personen är en flykting.

Olika sorts flyktingar:Kvotflyktingar: Kommer ofta direkt från flyktingläger. En finsk delegation intervjuar flyktingarna och väljer ut vilka som flygs till Finland. Asylsökande: Kommer till Finlands gräns och söker om asyl. De asylsö-kande placeras i flyktingförläggningar eller i privatboende, där de väntar på beslut om deras ansökan

10

INVANDRINGSPOLITIK

Assimilation: Invandrare skall lära sig landets språk och kultur samt smälta in i samhället. Att bevara personers ursprungskulturer betonas inte. Typiskt för t.ex. Frankrike.Segregation: Invandrare är koncentrerade på ett specifikt område där de le-ver på liknande sätt som i sitt ursprungsland. Typiskt för t.ex. USA och större städer där det bl.a. finns ett China Town och italienska kvarter.Integration: Invandrare skall integreras i samhället. En integrationslag finns men med önskan om att de lär sig majoritetsspråket. Detta är Finlands målsättning.

I Finland stiftades år 1991 en lag om integration av invandrare. År 2011 förnya-des lagen senast. Målet är att en invandrare under en tre års integrationsperiod skall hitta sitt ställe i samhället. Stödfunktioner erbjuds av kommunen, vars plikt är att utveckla åtgärder.

MIGRATIONSFÖRVALTNING

• Inrikesministeriet bereder migrationspolitiken och lagstiftningen som rör migration.

• Migrationsverket beviljar första uppehållstillstånd, behandlar asylansök-ningar, styr flyktingförläggningarnas verksamhet, beslutar om avvisning och utvisning, medborgarskapsansökningar och främlingspass.

• Polisen tar emot tillståndsansökningar, utreder asylsökandes identitet och resväg, beviljar fortsatta uppehållstillstånd och tar emot EU-medborgares registreringar, verkställer utvisnings- och avvisningsbeslut.

• Gränsbevakningsväsendet övervakar inresa i och utresa från landet och utför passkontroller. Utreder tillsammans med polisen asylsökandes identitet och resrutt. Fattar vid behov beslut om visum vid gränsen.

• Utrikesministeriet − Finlands beskickningar i utlandet utfärdar vise-ringar, tar emot anmälningar om medborgarskap och ansökningar om uppehållstillstånd.

• Arbets- och näringsministeriet ansvarar för ledningen av integrationsfrågor. • Migrationsenheterna vid närings-, trafik- och miljöcentralerna sköter

uppgifter i anslutning till migration, integration och goda etniska relatio-ner regionalt.

• Undervisnings- och kulturministeriet utvecklar invandrarnas utbildning, även frågor som rör invandrarnas kultur, motion, ungdomsarbete och religion.

• Utbildningsstyrelsen ansvarar för utbildningsfrågor för invandrare och erkännande av utlänningars examensbevis.

• Social- och hälsovårdsministeriet främjar invandrarnas hälsa och välmå-ende samt invandrarnas utkomst.

• Kommunerna erbjuder bastjänster till invandrare som bor varaktigt i kom-munen på samma sätt som till andra kommuninvånare. Kommunerna beslutar också självständigt om de tar emot kvotflyktingar och asylsökande som fått uppehållstillstånd. Kan ha ett integrationsprogram.

• Minoritetsombudsmannen främjar ställningen för etniska minoriteter och utlänningar, främjar likabehandling och rättssäkerhet samt goda etniska relationer i Finland. Nationell rapportör om människohandel.

• Frivilligorganisationer producerar olika tjänster och ger hjälp och rådgiv-ning samt har integrationsverksamhet.

UTMANINGAR FÖR NYFINLÄNDARE

• Språket: Vid behov finns det alltid tolkar i officiella möten med myndig-heter. Men det är genom att lära sig och använda sig av de lokala språken, som man kommer in i samhället.

• Det finns inte alltid tillräckligt med språkundervisning på rätt nivå. Kurserna börjar inte alltid just vid den tidpunkten då det skulle behövas.

• Det kan vara svårt att komma in i arbetslivet trots att man kan finska eller svenska samt har en lämplig utbildning. Arbetsgivare kan vara fördomsfulla och dessa attityder kan påverka en invandrares möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden.

• Ibland kan det vara en besvikelse att komma till Finland eller Europa. Verkligen kan vara något helt annat än vad de har föreställt sig; det är mörkt och kallt samt drömmarna uppfylls inte. Samtidigt kan invandraren mötas av sådant som den inte alls förberett sig på.

• Ensamhet samt saknaden av familj och vänner • Det kan vara svårt att förstå servicestrukturerna i Finland: t.ex. FPA, so-

cialverket, skattebyrån.• Mental ohälsa: Många kan uppleva rasism, vilket kan uppkomma som psy-

kosomatiska symptom. Någon kan ha trauman från våld, krig eller något annat som varit orsaken till att de lämnat sitt hemland.

12

NYFINLÄNDARE I VÅR FÖRENING. HUR GÖR VI?

av Martina Lindroos

Vem tillhör gemenskapen i vår förening?Engagemang i föreningslivet ger värdefulla erfarenheter och kunskaper. Föreningslivet öppnar dörrarna till möjligheter som du har nytta av för resten av livet. Att på frivillig basis göra en insats som en grupp medmänniskor har nytta av ger livskvalitet. Gemenskapen är varm när du en gång har kommit in i föreningslivet och känner till traditionerna, vanorna och de oskrivna reglerna. För den som står utanför gemenskapen kan den upplevas exkluderande, utan att föreningsmedlemmarna medvetet avser att exkludera någon. Vårt aktiva fin-landssvenska föreningsliv är en utmärkt möjlighet för nyfinländare att komma i kontakt med samhällets olika intressegrupper. En ny föreningsmedlem kan behöva hjälp med att stiga över den första tröskeln för att få en chans att lära sig vad som är speciellt just för er förening.

Hur kan vår förening hjälpa en nyfinländares integration?Människor reagerar olika när de kommer till en ny miljö. En del är snabba med att söka möjligheterna till kontakt med befolkningen i det nya landet. Andra

13

föredrar tryggheten med sina landsmän. Många faktorer så som språkkunska-per, social kompetens och förmågan att lita på sig själv i främmande situatio-ner och ta sig fram i livet påverkar en människas benägenhet att t.ex. söka sig till gemenskapen i föreningslivet. Jag vill påstå att den nyfinländare som visar intresse för det finlandssvenska föreningslivet och engagerar sig, har en fördel med tanke på integrationen i Finland.

Ofta talas det om att invandrare ska integreras och bli en del av vårt finländ-ska samhälle. Sällan frågar vi finländare oss själva vad vi kan göra för att bidra till integrationen. Att öppna dörren till er föreningsgemenskap för en person med annan bakgrund än finlandssvensk behöver inte skilja sig så mycket från hur ni vanligtvis tar emot nya medlemmar som värvats till föreningen. När samarbetet inleds med människor med ett annat språk och en annan kultur, kan det självklart innebära att bägge parter behöver visa ett visst mått av flexi-bilitet och ”bjuda till” lite extra. Jag hoppas att er förening anser att det är värt att göra den lilla extra gesten i början för att hjälpa en ny medlem in i förståel-sen för hur föreningen fungerar och vilka rutiner ni har. På lång sikt överväger vinsterna för den individuella föreningsmedlemmen såväl som för föreningen som helhet, säkerligen den ansträngningen. Nya vänskapsband knyts och du lär dig konkret kunskap direkt från människor om t.ex. traditioner, familjeliv och firandet av högtider. Ta vara på den kunskap som personen kan tillföra föreningen, chansen är stor att ni lär er se er verksamhet genom fräscha ögon och får nya värdefulla insikter. Kom ihåg att en nyfinländare kanske saknar den kulturella kompetens som sitter i ryggmärgen hos den som länge har varit aktiv inom föreningen, och saknar eventuellt ett tillräckligt språk för att fullständigt uttrycka alla nyanser. Det betyder inte att personen skulle sakna kompetens för att bidra till er verksamhet. I mångfalden finns potential till nytänkande. Akta er för att avfärda någon och ”klappa den på huvudet” om ni inte genast förstår varandras tankegångar. Ta reda på personens styrkor, intressen, vad som dri-ver henne eller honom framåt. Att en person har kommit med i er verksamhet visar redan att hen är modig, har social kompetens och vågar söka sig utanför sin bekvämlighetszon.

Vi vill gärna ha med fler nyfinländare i vår verksamhet – hur ska vi gå till väga?Mitt första råd är att inte indela verksamheten i invandrargrupper och ”van-liga” grupper med finländare. Då man skapar parallella grupper stänger man dörren till många naturliga kontaktytor mellan människor av olika bakgrund, det är på dessa kontaktytor som möten som leder till lyckad integration sker. Fundera istället på om och i så fall hur er nuvarande verksamhetsform kan anpassas för att välkomna människor med annan kulturbakgrund. Behöver era medlemmar någon förberedelse eller kunskap för att känna sig bekväma

14

med att välkomna nya medlemmar av annan bakgrund? Hur kan ni göra den första kontakten så välkomnande och tröskeln så låg som möjligt, för att en nyfinländare som kanske kommer för att ”prova på” känner att verksamheten är tillräckligt givande för att fortsätta komma?

Behöver medlemmen hjälp med översättning för att förstå verksamheten, och känner hon eller han i så fall en person som är villig att hjälpa till att översätta? Är det något i era rutiner som behöver anpassas? T.ex. ett damfotbollslag kan ge kvinnor som inte vill visa sina bara armar och ben möjlighet att delta genom att låta dem bära långärmade kläder under speldräkten. Det finns religioner, t.ex. islam, som fäster stor vikt vid att be vid vissa klockslag. Om man planerar ett schema för ett läger är det hänsynsfullt att tänka på att de som går iväg för att be kanske missar viktiga programpunkter om de läggs vid bönetiderna. När det gäller måltider gäller det också att vara uppmärksam eftersom man i olika kulturer utesluter vissa livsmedel, som nöt, gris, eller följer en vegetarisk diet. Förhållningssättet till alkohol kan också skilja sig från hur vi vanligtvis ser på att dricka alkohol vid sociala sammanhang. Vi ska också minnas att vår finländska bastukultur kan verka speciell i många utlänningars ögon. För den som inte är van vid vår avslappnade syn på nakenhet måste det kännas ovant och föga välkomnande att sitta ensam utanför och vänta då alla övriga fören-ingsmedlemmar går i bastun.

Det finns ingen anledning att förstärka stereotypa genusroller och auto-matiskt förutsätta att kvinnor ska vara intresserade av traditionella kvinnoak-tiviteter, eller män av manliga aktiviteter i föreningslivet. Integrationen i det finländska samhället kan tvärtom vara möjligheten för personer att prova på aktiviteter som kanske inte skulle ha varit möjliga i hemländerna, p.g.a. tabun eller de förväntningar som ställs på personer av olika kön. Det gäller dock att komma ihåg att det kulturellt kan finnas roller som kvinnor respektive män förväntas uppfylla. Det är inte ovanligt att hushållssysslor så som matlagning och att vårda barn och äldre släktingar faller på kvinnorna. Detta kan begränsa kvinnors möjlighet att delta i möten, eftersom deras uppgifter ofta knyter dem till hemmet. Kanske de har möjlighet att ta med sina barn till verksamheten och någon hjälper till med barnpassning? Kan ni ordna aktiviteter för hela familjen? Kanske ni kan träffa hela familjen och förklara vad som kommer att hända på föreningsträffarna, för att undvika avundsjuka eller misstänksamhet då kvinnan har egna aktiviteter utanför hemmet.

Det finns också skäl att tänka på att olika föreningar har en egen specifik terminologi. Även den som behärskar språket väl kan ha svårigheter med att hänga med när orden blir för specifika, t.ex. i olika sportgrenar eller vid olika tekniker då man slöjdar eller handarbetar. Mötesspråket är en värld för sig och möten följer oftast en viss struktur enligt protokoll. Det känns inte givande att sitta på ett möte där man inte hänger med eller om det diskuteras ämnen som

15

de övriga redan har bakgrundskunskap om. För att försäkra sig om att alla hänger med är det bättre att lämna utrymme för frågor än att förutsätta att alla vet hur ordningen är.

Minns att målsättningen med att vara med i föreningslivet kan variera. Vad får medlemmen ut av att engagera sig och ge av sin fritid för föreningens bästa? Man får gemenskap, kanske får man status, man ”blir” någon, får en uppgift i samhället, ingår i en enhet och kan jobba för det gemensammas bästa. Man kanske har en hjärtefråga som man vill driva, eller en hobby som man brinner för och vill utöva i gemenskap med andra. Den person som blir er nya med-lem kanske har andra förväntningar på föreningslivet än vad er förening kan tillfredsställa. Var därför tydlig i kommunikationen med vad det innebär, och inte innebär att vara medlem. T.ex. vem får uttala sig i föreningens namn?

Ni kommer kanske att stöta på oförutsedda hinder, som att personer är väldigt tveksamma till att uppge sina personuppgifter. Då är det igen en gång en öppen kommunikation som är lösningen, kan ni nå förståelse för varför personen är så tveksam till att lämna ut sina utgifter? Kanske orsaken är erfarenheter från sitt eget land där människor listades och övervakades? Ett hinder som kan uppstå

16

är olika uppfattningar om tid, vilken tid det är lämpligt att man infinner sig till ett möte. Om ni råkar ut för att en person dyker upp för sent så ta upp saken till diskussion och förklara vad det innebär för aktivitetens genomförande om alla inte är närvarande från början. Ni kanske också stöter på undringar och misstankar om vad er förening kan ha för baktankar med att försöka rekrytera nyfinländare. Det kan vara erfarenheter från tider då olika politiska partiers intressen stod mot varandra och sidorna kämpade att vinna över folk på sin sida, som ligger bakom misstankarna. Ta kontakt med de nätverk för utlänningar som finns, t.ex. på invandrartjänsterna brukar det finnas nyckelpersoner som har kontakt med personer från ett visst land. Det är ofta lättast att nå människor direkt genom någon som kan ge förklaringar med det egna kulturella språket, om vilken er avsikt är med att erbjuda möjligheten att komma med i föreningen.

Är föreningen då tvungen att ändra på sina trevliga traditioner och vanor för att kunna göra så den känns välkomnande för en person med annan bak-grund? Blir det en massa extrajobb och risker för missförstånd om vi inte har ett gemensamt språk? Nej, ingen föreningsmedlem ska mot sin vilja behöva ändra på det som gör det värdefullt att engagera sig, och som hen kanske har gjort i årtionden. Bara då föreningsmedlemmarna med öppet hjärta kan tänka sig att göra de eventuella uppoffringar som krävs för att kunna bereda andra människor möjligheten att ingå i er föreningsgemenskap, kan projektet ros i land. Det är ett övervägande av för- och nackdelar och en fråga om hänsyn till andra människor. Människor måste få möjligheten att vänja sig vid våra finländska seder och bruk, och det går inte att tvinga någon att acceptera alla kulturella drag omedelbart. Kultur lär man sig genom att vara deltagare i kulturen, lär sig uppskatta det som är speciellt för vår finländska kultur, och lär sig förstå oskrivna regler och koder som vi använder utan att tänka på dem. Jag önskar er ett berikat föreningsliv och livslånga vänskaper genom ett inkluderande förhållningssätt till ert föreningslivs deltagare.

Skribenten är konsult i mångkulturella frågor

17

OM TEATER OCH VILJAN TILL FÖRÄNDRING

av Rita Paqvalén

För några år sedan besökte jag Stockholms stadsteaters scen i den invand-rartäta förorten Skärholmen. Teatern hade gjort en dramatisering av virginia woolfs roman Orlando (1928). Pjäsen, i regi av carolina frände och med robert fux i huvudrollen, var en två timmar lång monolog (utan paus) riktad till unga i ålder 16–19 år. Jag var full av förväntan, men samtidigt lite skeptisk. Det var fredag kväll och foajén var full av uppspelta tonåringar som prasslade med godispåsar och hamburgerpapper. Hur skulle de klara av en monolog på en inte alldeles lätt, modernistisk prosa och som dessutom innebar olika former av könsbyte?

Vi klev in i teaterrummet och magin tog vid. Sällan har jag har sett en så hängiven publik! Hur gick det till?

För att kunna förstå vad som hände i scenrummet måste vi gå till Skärholmens historia och till den nuvarande konstnärliga ledaren Carolina Frändes konst-närliga vision och bakomliggande värderingar. När Skärholmens scen först startade sin verksamhet i shoppingcentrumet var tanken att locka nya publik-grupper till teatern – inte minst skärholmare med invandrarbakgrund. För att göra teatern relevant för dem valde teatern till en början ofta pjäser med en

18

invandrartematik och med skådespelare med en invandrarbakgrund. Men det resulterade ändå i en publik som i stort sätt motsvarade den på Kulturhusets scen – en publik bestående av kulturkonsumenter från Stockholms innerstad.

Den avgörande skillnaden inträffade när Caroline Frände tillträdde som ny, konstnärlig ledare och teatern gjordes om till en scen för barn och unga. Och inte nog med det, hon introducerade ett normkritiskt perspektiv i teater-arbetet som genomsyrar hela Skärholmens verksamhet – från sättet att arbeta med pjäser, bemöta publiken och samarbeta internt till rollbesättning, rekry-tering och val av texter. Istället för att ur ett innerstadsperspektiv fokusera det som är annorlunda, satte Frände Skärholmen i centrum och introducerade ett normperspektiv i berättelsen om förorten. Hon skriver: ”Att vi spelar Orlando – Virginia Woolfs modernistiska queerklassiker – i Skärholmen är i sig ett brott mot normen om vilka berättelser som hör hemma i vilken miljö. För inte hör väl Orlando hemma i den mångkulturella förorten? Jo, det är just vad hen gör – för-orten och Orlandogestalten har just det normkritiska perspektivet gemensamt.”

Skärholmens exempel är inspirerande och visar vägen för hur vi borde ar-beta med integrationsfrågor. I stället för att dela in världen i ett vi och ett dom, och isolera dom i ett ghetto av annanhet, bör vi fokusera platsen i sin mångfald och rikta strålkastarljuset mot de normer som styr vår verksamhet, vårt kul-turfält eller vår föreställda finlandssvenska gemenskap. Exemplet visar också att relevans inte skapas genom att utgå från att ett visst innehåll per automatik intresserar en viss typs publik, utan att relevans skapas att gå i dialog med sin publik och genom att ta den på allvar som kulturkonsumenter.

Det normkritiska perspektivet är en viktig utgångspunkt även för den verk-samhet som jag själv företräder. Jag har sedan 2012 arbetat som verksamhetsleda-re för servicen Kultur för alla, som startade som en service i tillgänglighetsfrågor vid Statens konstmuseum år 2003. Verksamheten har under årens lopp vuxit till att omfatta även mångfaldsfrågor, hela Finland och hela kulturfältet, och i

19

dag drivs servicen av föreningen För kultur på lika villkor rf (Yhdenvertaisen kulttuurin puolesta ry) med tarja halonen som första ordförande.

Vi stöder konst- och kulturaktörer genom att bland annat erbjuda olika for-mer av gratismaterial (guider, undersökningar, checklistor och en symbolbank), handledning, skolningar och seminarier med tips om och konkreta modeller för hur konst- och kulturfältet kan göras tillgängligt och relevant för olika slags publik och konstnärer. Vår verksamhet utgår hela tiden från ett nära samarbete med konst- och kulturfältet, olika intressegrupper, tredje sektorns aktörer, den offentliga sektorn samt de finansiärer som möjliggör konsten och kulturen.

Även om vår egen verksamhet i starten handlade om tillgänglighetsfrågor ser vi tillgänglighet enbart som ett medel och ett första steg mot ett demokratiskt konst- och kulturfält. Tillgänglighet handlar om att ta bort onödiga konkreta och abstrakta trösklar som hindrar olika grupper från att delta (t.ex. personer med invandrarbakgrund, med funktionsnedsättningar, under en viss inkomst-gräns eller som hör till köns- eller sexuella minoriteter). Vårt samhälle präglas av en mångfald och målet för vår verksamhet är att främja ett konst- och kul-turfält som speglar denna mångfald – på alla nivåer. Mångfalden är varken ett undantag eller en modern företeelse – den har alltid funnits och den kommer till uttryck genom olika slags identiteter, språk, uttryckssätt, kroppar och sätt att vara. Var och en av oss är en del av samhällets mångfald och vi är alla en hybrid av identiteter och roller inom och bortom normen.

Tillgänglighet är ett första steg mot detta mål, det andra steget är delaktighet. Med delaktighet avses individens möjligheter att delta i och påverka de processer och beslut som berör den egna livssituationen, kulturutbudet eller samhället i stort. Att integrera en person i samhället eller föreningslivet handlar inte en-bart om att öppna dörren och hjälpa hen över tröskeln, utan om att se till att hen ges möjlighet att delta i verksamheten på alla nivåer, i olika roller och görs delaktig i beslutsfattandet, i val av innehåll och i finansieringsprioriteringar.

20

Det sista steget genom vilket ett demokratiskt konst- och kulturfält (eller t.ex. organisationsfält eller samhälle) möjliggörs handlar om att göra inkludering och normkritik till en utgångspunkt för all verksamhet.

För att vår verksamhet, vår organisation eller vårt samhälle ska kunna bli demokratiska och för att en lyckad integration ska ske måste vi vara beredda att gå utanför det invanda, rucka på normer och rutiner samt dela med oss. Vi måste gå från att vara systembevarande till att bli systemförändrande. Vi måste skifta fokus från att uppmärksamma det som skiljer dom från oss till att fokusera på oss och våra outtalade värderingar, normer och attityder. Vem och vilka är vår verksamhets utgångspunkt och hur kan vi förändra denna utgångspunkt i en mer tillgänglig och inkluderande riktning.

Det normkritiska tänket och tillgänglighetsarbetet är inte något som man adderar och lägger till när allt annat är klart, utan de bör vara en integrerad del av hela verksamheten från början. När det gäller teaterkonsten handlar det om att inte isolera normkritiska perspektiv eller tillgänglighetslösningar (till exempel tolkning till teckenspråk eller textning på scenen) från den konstnärliga prak-tiken, utan att istället göra dem till en del av den och rentav till en konstnärlig strategi. Det handlar om att göra teater i dialog med publiken redan i plane-ringsstadiet och om att ta sin publik på allvar. Genom detta perspektivskifte och förändringsarbete skapas en teater som är konstnärligt livskraftig, nytänkande och som är i kontakt med sin tid och det samhälle den är tillkommen i. Och inte minst en teater som känns relevant, inte enbart för den invanda publiken, utan nya publiker med olika bakgrunder och utgångspunkter.

Skribenten är litteraturvetare och verksamhetsledare på servicen Kultur för alla. Mer info om Kultur för allas verksamhet

hittar du på hemsidan kulturforalla.fi.

Läs merAbu-Hanna, Umayya (2012), Multikulti. Monikulttuurisuuden käsikirja, Siltala.Frände, Caroline (2012), ”Konsten ska inte vara fri”,http://www.kulttuuriakaikille.info/se.php?k=13261.Genuspedagogiska gärningar. Subversiv och affirmativ aktion, red. Maria Carlgren m.fl. (2011).Normkritisk pedagogik. Makt, lärande och strategier för förändring,red. Janne Bromseth & Frida Darj (2010), Uppsala universitet.

21

FÖRENINGSLIVET OCH POLITIKEN SOM

INTEGRATIONSARENAav Emina Arnautovic

Begreppet integrering lever sitt eget liv idag. Den definieras utgående från ens egna referensramar och stämmer sällan överens med verkligheten. På Arbets-och näringsministeriet står det så här: ”Med integration avses invand-rarens och samhällets interaktiva utveckling med målet att ge invandraren de kunskaper och färdigheter som behövs i samhället och arbetslivet samtidigt som invandrarens möjligheter att upprätthålla sitt eget språk och sin egen kultur stöds.” Integrering är för mig det som gör en person delaktig i samhället. Den förutsätter ömsesidig respekt och förståelse mellan människor samt kunskap om varandras kultur, synsätt och samhälle. I den här processen är det viktigt att inte bara invandraren får kunskaper och färdigheter som behövs utan lika viktigt är det att de som tar emot också får det; i annat fall blir det svårt att upprätthålla sitt eget språk och sin kultur. Ett samhälle med god integrering måste ses som en tillgång och där alla medborgare ska ha lika möjligheter till delaktighet i samhällslivet.

22

För mig är integrering mer än bara språk. Det handlar om att inkludera. Få arenor i samhället i Finland inkluderar idag en individ så som föreningslivet. Volontärarbete drivs med passion och engagemang och har alla förutsättningar att inkludera hela familjen och inte bara en individ.

Mitt första möte med volontärarbete i Finland blev via Föräldrarådet i min dotters lågstadieskola i Närpes. Först blev jag medlem i styrelsen och sedan ordförande. Så småningom bildade vi en Hem-och-skola förening istället för rådet och under mitt arbete där kom jag underfund med att om jag verkligen vill påverka borde jag komma med i politiken.

Det började med att vi, föräldrarna i styrelsen, skrev en skrivelse till besluts-fattarna i Närpes om trafiksäkerheten runt vår skola. I styrelsen satt jätteduktiga människor som kom med ett färdigt förslag (alltså ritningar och hela rubbet) om hur det kunde se ut på skolbacken om man tog våra önskemål i beaktande. Jag kommer ihåg den fantastiska känslan när vi fick höra att tekniska nämn-den tyckte att det var ett bra initiativ och att i nästa års budget kommer man att reservera medel för att på riktigt se över trafiksituationen på skolbacken. Nyhetskanaler blev också intresserade av vårt projekt och nyheten fanns även på de lokala text-tv-sidorna! För några år sedan blev projektet färdig. Mina barn är sedan länge utflugna från lågstadiet men varje gång jag går förbi deras gamla skola vet jag att någonstans där finns ett litet avtryck av mig som be-tydde att jag byggde samhället tillsammans med andra engagerade föräldrar. Politik och föreningsliv betyder att bygga samhället och jag bestämde mig att jag ville vara med.

År 2008 ställde jag mig till förfogande i kommunalvalet och blev invald. Just nu är jag medlem i fullmäktige i Närpes och sitter min andra mandatperiod. Utöver föreningslivet upplever jag att politiken verkligen är ett fantastiskt verk-tyg för integrering. För oavsett partitillhörighet har vi alla samma målsättning, ett bättre samhälle för våra gamla, för oss och för våra barn. Så länge vi alla har samma mål, trots att vägarna till målet kan vara annorlunda, är det bra. För att gå framåt är vi tvungna att diskutera, informera och inkludera varandra och det om någonting är förutsättningar för en bra integrering.

Om du idag är aktiv i någon förening har du alla verktyg för att hjälpa in-vandrare och finländare att integreras. Det betyder inte att det är lätt. Tröskeln att ansluta sig till en förening kan tyvärr vara mycket hög för en nyinflyttad. För vi måste erkänna att den kan vara hög också för de som är födda här. Volontärarbete definieras dessutom olika beroende på var i världen vi bor. Mina föräldrars hus byggdes med hjälp av vänner och bekanta. I Bosnien är det inte ovanligt att det räcker att man hör talas om ett bygge där det behövs hjälp, så svänger man in. I Finland är det ett mera organiserat volontärarbete som äger rum och sker oftast via föreningar. Så låt er inte luras att bara för att

23

invandrarna inte är vana med föreningslivet så som det är i Finland, att de inte vet vad betyder att jobba för sakens skull.

Det första steget är inkludering. Inkludera människor med olika bakgrund i föreningens arbete. Kom ihåg att med uppgiften växer ansvar. Med ansvar växer självkänsla och självkänsla ger oss vingar som behövs för att kunna integreras. Med mitt politiska engagemang gjorde jag just det. I Svenska folkpartiet och i kommunalbeslutsfattandet kunde jag använda alla mina egenskaper för att göra världen till en bättre plats, för mina och andras barn.

Andra steget är att dela med er. Låt alla tillfällen vid möten mellan invandare och finländare vara interaktiva. Ni ska inte bara ta emot information, försök att återkoppla den och sprida vidare kunskapen som ni har fått. Glöm inte att dela med er av er egen kunskap och kultur med andra.

En viktig aspekt är att föreningslivet integrerar hela familjer. Finns det barn i familjen och de blir en del av er förening, se till att inkludera föräldrar på ett sätt som de också kan känna sig delaktiga på. Jag understryker, du får inte för-äldrarna engagerade om du bara skickar ett papper med information. Många gånger behövs det en personlig kontakt före människor kan bedöma om detta är någonting som de kan känna sig bekväma med. Alltså få dem delaktiga på ett sätt som passar dem.

För ca elva år sedan blev min dotter medlem i Skolmusikkåren i Närpes. Jag kommer ihåg dagen då hon stormade in i huset och stolt förkunnade att hon ska börja spela tvärflöjt! Medan jag skriver dessa rader ler jag åt ett minne som dyker upp på min näthinna. Min makes stolta och lite förskräckta ansiktsuttryck följda med ett förkunnande att han minsann inte tänker sälja grillkorv till folk som han inte känner! Jag kan berätta att han aldrig har missat en konsert. Och ja, han har sålt korv på olika tillställningar, byggt scen och sålt lotter! Men det hände gradvis och tack vare att de föräldrar som var från Finland har integrerats med oss. Föreningsverksamheten gjorde att vår familj hittade en gemensam punkt som vi alla kunde samlas kring och som vi alla kunde omfatta. Samhället och vi fann äntligen varandra. Att vi stiftade bekantskap med andra föräldrar gjorde mig och min man mycket gott. Vi hade nu någon som vi kunde ringa om vi behöver låna en släpvagn eller hjälp med frusna rör. Vi kände oss tryggare i en värld där ingenting verkade bekant. Och detta är integrering.

Det svåra med oss människor är just oförmågan att kliva ut ur vår referens-ram och se världen omkring oss i ett större perspektiv. Ibland är vi så insnöade i vår egen vardag och vår verklighetsram att vi verkligen fokuserar på fel sak. Vi får inte glömma att integreringen inte betyder någon annans anpassning till det som är vårt. Eller tvärtom. Integreringen handlar om sökandet till det gemensamma som binder oss samman och ger oss styrka.

Skribenten är politiker och aktiv i Svenska folkpartiet

24

TREDJE SEKTORNS ROLL I INTEGRATION ÄR VIKTIG

av Anu Wikman

Avsikten med integration är att göra det lättare för invandrare att bosätta sig i Finland och att främja deras delaktighet i det finländska samhället. I en lyckad integration väljer invandrarna och fattar beslut som verkligen påverkar deras eget och familjens liv och har möjlighet att delta aktivt i samhällslivet. Det är viktigt att invandrarna har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som den övriga befolkningen. De viktigaste förutsättningarna för integration är sysselsättning, språkkunskaper och utbildning.

Integrationen genomförs på lokal nivå. För möten och gemensam verksam-het mellan infödda finländare och invandrare behövs naturliga mötesarenor. Samverkan i skolor, bostadsområden, olika föreningar och fritidsaktiviteter är också viktig i arbetet mot rasism.

Tredje sektorn har goda möjligheter att komplettera myndigheternas tjänster. Frivilligverksamheten är viktig särskilt när det gäller att utvidga invandrarnas sociala nätverk till att omfatta hela det omgivande samhället. Invandrarnas egna organisationers insatser för att främja invandrares modersmål, kultur och religion är av största vikt. Det är viktigt att satsa på att sprida god integrationspraxis.

25

Aktörerna inom den tredje sektorn behöver sådana finansieringsmedel för sin verksamhet som möjliggör ett fortsatt integrationsarbete.

Man bör förbättra invandrarnas delaktighet genom att ta med dem i ut-vecklingen av kommunens service och i medborgarsamhällets verksamhet. Också valdeltagandet bör förbättras. I stödet till samhällelig delaktighet bör också uppmärksammas att kvinnor och män med invandrarbakgrund har olika möjligheter och beredskap.

Många kommuner har bildat rådgivande mångkulturella kommittéer eller delegationer som erbjuder en kanal för påverkan och deltagande. I dessa kan representanter för olika befolkningsgrupper föra fram sina synpunkter på ut-vecklingen av kommunen. En aktiverande planering är ägnad att öka de nya kommuninvånarnas intresse för frågor i den egna kommunen och öka valdel-tagandet. I föreningsverksamheten möts olika kommuninvånare, vilket ger möjlighet till ökat umgänge.

Att påverka attityder är viktigt i daghem och skolor. I olika läroämnen och ämneshelheter betonas fostran till tolerans och respekt för mänskliga rättigheter. En mångkulturell och mångsidig uppväxtmiljö gagnar alla unga, vars framtid formas av den globala världens behov. Kunskap om olika kulturer och färdighe-ter i interaktion är avgörande på arbetsmarknaden framöver. I nyckelställning är verksamhet som sporrar till gemensam påverkan och deltagande redan i förskolan, i skolan, bland de studerande och i bostadsområdena.

För invandrarunga innebär möjligheten att delta också jämlikhet och lik-ställdhet med infödda finländska unga. Det är viktigt att fästa uppmärksamhet vid hur olika kulturer ser på till exempel stödet till delaktighet för flickor och pojkar. I skolor och fritidsverksamhet bör man hitta metoder och miljöer som gör det möjligt att oftare ordna gemensam verksamhet också för flickor med invandrarbakgrund. För att uppnå målet är det viktigt att även invandrarför-äldrar får mer information. En utmaning vid integration är att informera om det finländska samhällets principer och verksamhetsformer.

Kulturell mångfald ger det finländska samhället nya dimensioner. Utbildnings-, kultur- och idrottstjänsterna är utmärkta metoder för integra-tion. Kultur-, biblioteks-, ungdoms- och idrottstjänsterna spelar en viktig roll för förståelsen av olika kulturers verksamhetsformer. Idrotts- och ungdomsarbetet når även invandrarunga eftersom tröskeln för att anlita tjänsterna är låg. Det är viktigt att också föräldrarna får information om verksamheten så att de kan ge sina ungdomar tillstånd att delta.

Samarbetet mellan den offentliga, privata och tredje sektorn är viktigt när det gäller att effektivera språkutbildningen. I många regioner har man insett att lokalt samarbete är ett bra sätt att effektivera språkutbildningen.

Skribenten är specialsakkunnig vid Finlands Kommunförbund

26

TILL RÖTTERNA: INVANDRARNA OCH

MEDBORGARSAMHÄLLETav Börje Mattsson

Finland har ett av de bästa systemen i världen, för att ta emot invandrare och följa dem på deras väg mot integrering. Det har utvecklats under en lång tid till ett offentligt system som bygger på välformulerade lagar och på ett statligt och kommunalt nätverk med långt gående regler, vägledningar och bestämmelser hur integreringen på grundnivå bör skötas.

Ändå är det mycket som ännu brister i invandrarnas integrering. Många siffror visar att invandrarna har stora problem att komma in och hitta en plats i samhället. Något saknas och här kunde, och borde den tredje sektorn åter få en större roll. Och klar uppgift för att integreringen kunde blir en mera fram-gångsrik stig, än den är idag.

Välfärdsstaten är en unik företeelse och ett unikt samhällssystem, som vi har i de nordiska länderna, och vi har all orsak att vara stolta över och bör kämpa med nolltolerans gentemot alla försök att bryta ner den. Men samtidigt som systemet utvecklats och förfinats har det också haft en tendens att bli ”självgott” och att tro för mycket på sin förmåga att sköta allt.

27

Man glömmer då en enkel sanning; hela systemets grund och historiska bakgrund. Välfärdsstaten är inte något som skapat sig själv. Välfärdsstaten och alla de rättigheter och sociala stödsystem som hör till den är en följd av en lång process och en lång kamp som drivits av medborgarna, medborgarorganisa-tionerna, särskilt arbetarrörelsen och kvinnoorganisationerna, civilsamhället – eller det vi idag kallar tredje sektorn.

Och finns den inte med i processerna idag förlorar man lätt grunden för hela systemet och nätverket. Men där de verkliga resultaten, på verklig nivå, kanske aldrig uppnås.

Detta gäller inom socialvården, inom sysselsättningen och just nu, kanske allra akutast, inom invandrarverksamheten.

PERSONLIG KONTAKT

Den kanske enklaste verksamhetsformen där medborgarna kan fås med i in-vandrarnas integrationsprocess är vänfamiljsverksamheten och verksamheten med mentorer. Denna form av verksamhet har främst använts i samband med nya flyktingar men mentorverksamhet också mera allmänt vad gäller invand-rare. Såsom framgår på annat håll, har denna form av invandraraktivitet varit i hög grad framgångsrik.

Mentorverksamheten och vänfamiljsverksamheten har i viss mån litet oli-ka innehåll och målsättning. Mentorn har framförallt till uppgift att vägleda invandraren i samhället. Vänfamiljen skall vara just det som namnet säger om det går bra, vara en vän, ett ställe att besöka, att ”vara hemma hos” och få se något normalt i det nya samhället. Och också där, ha någon annan vid sidan av myndigheterna att vända sig till.

Men där alltså blir det – och skall egentligen också bli, varken vänfamilj eller mentor bör ”gå vidare”; man får inte bli oumbärlig, man skall inte börja ”sköta” invandrarens ärenden, ta hand om problem, vara ”alltför snäll”. Då kan hela verksamheten vända sig till sin motsatts, bli kontraproduktiv och istället för att befrämja invandrarens integrering, bromsar man upp den och gör i värsta fall invandraren hjälplös att klara sig själv.

Här finns det exempel på båda. För att hindra att det kan det gå som ovan bör både vänfamiljer och mentorer få en ordentlig utbildning i vad deras roll och plats är, de får heller aldrig gå i front mot myndigheterna. Då kan de bara komplicera en redan svår situation och framförallt förstöra invandrarens tro på en ny säkerhet och ett nytt mera rättvist land. Utan utbildning och ett visst urval vid val av familjer och mentorer finns alltid faran att invandraren blir viktigare för de finländska stödpersonerna än de är för invandraren.

28

BEHOVET AV NÄTVERK

Det som medborgarverksamheten främst kan och bör kunna ge åt invandrarna är nätverk. Det är något vänfamiljer eller mentorer inte kan vara, men det är något de kan och bör hjälpa invandraren att hitta till.

Finland är ju medborgarorganisationernas förlovade land. Det finns en eller flera organisationer för varje tänkbar mänsklig aktivitet. Till dem bör vi hjälpa invandrarna att hitta, komma med i och via dem vidga sin vänkrets och steg för steg sitt nätverk. I varje enkät som görs gällande invandrarna och hur de har det i Finland idag kommer det fram den nästan skrämmande bristen på finländska vänner de har lyckats få. Flera säger att de bara har en eller högst ett par finländska vänner. Därför är det svårt att komma vidare i något som kan kallas integration. Föreningarna borde långt mera än idag se hur de bättre kunde öppna sig för de nya finländarna och för en mångkulturell verklighet samt verksamhet. Här är vi långt ännu i barnskorna och det här är också en uppgift det offentliga, kommunerna, invandrarbyråerna ofrånkomligt bör ta på sig att aktivera föreningarna för att aktivera invandrarna.

…FÖR ATT HITTA SYSSELSÄTTNING

Många undersökningar pekar på att det främst är just via nätverk och kontakter man hittar sysselsättning.

En ensam invandrare, med bara någon finländsk vän, kanske just bara den där mentorn, har mycket små möjligheter att hitta det jobbet som han eller hon kunde få och skulle passa för. Var och en som försökt via våra arbets- och näringsbyråer vet hur oändligt frustrerande det är. Hur en invandrare ska hitta och komma framåt är nära nog omöjligt att fatta. Invandraren om någon behö-ver ett nätverk, en krets genom vilken han eller hon kan höra om jobb och själv fråga om det. Här har medborgarorganisationerna en alldeles avgörande roll.

Det är alldeles klart att om invandrarnas sysselsättningssiffror skall höjas måste vi inkludera den aktiva medborgarverksamheten. Men också kooperativ sådan, som arbetslösas verkstäder och kontaktpunkter som erbjuder stöd och kollektiva kanaler.

På detta finns goda exempel runt om i landet, till exempel i Västnyland med tyvärr nu avsomnade Karis Aktivitetscenter. Det var en aktiverande och sysselsättande verkstad för olika arbetslösa och bland dem flera invandrare. Dylika centra föddes i stor mån under krisen på 1990-talet – men många har nu gått tillbaka.

…OCH ANNAN AKTIVITET

Särskilt vad gäller flyktingar – vars liv i det offentliga vi följer mycket noggran-nare med än ”vanliga” invandrare brukar oro kännas för sommaren. Vad skall de göra då? Då stänger ju hela Finland, då blir de ju helt ensamma och lämnas vind för våg. Riktigt så hemskt är det ju inte varken för invandrarna i sin hel-het eller de med flyktingbakgrund. De kan faktiskt ta hand om sig – fastän de är ”flyktingar”.

Men ett verkligt faktum är att invandrarna har svårt att hitta annan sys-selsättning under till exempel den semesterstängda sommaren än den egna familjen, i den egna trerummaren, i den egna förstadsorten. Man har inte sommarstuga och man känner helt enkelt inte till annat som kan göras då den arbetskraftspolitiska språkkursen har paus.

Här har åter medborgarorganisationerna en alldeles avgörande roll och utmaning. De kan informera, organisera resor och besök, tillställningar, hob-byverksamhet och kurser. Dylika aktiviteter skulle på ett helt nytt sett ge inne-håll och rikedom till invandrarnas liv – helt oberoende av om de har jobb eller inte – och särskilt viktiga blir ju dylika verksamheter om man inte har något jobb att fylla sitt liv med.

30

EN DEMOKRATINS SKOLA

Inte alla, men en del, kommer från länder och områden där demokratin har varit bristfällig. Flera har aldrig fått vänja sig vid något annat eller ens vid tanken att de kunde ha någon roll eller någon inverkan på makten.

Flera har mycket svårt att alls begripa hur systemet i Finland fungerar, vad man får göra, själv besluta om och vad som överhuvudtaget är demokrati. Man blir lätt, helt utgående från erfarenheterna, kanske t.o.m. i generationer från sitt eget land passiv, ”snällt” väntande att myndigheterna besluter och gör.

Här betyder föreningarna en oersättlig möjlighet och kanal, att få lära sig ta del och själv besluta enligt regler som är lätta att ta till sig. Och märka att man får och kan! Och så småningom kunna utvidga detta till den nya hemkommunen.

Det finns också en mängd exempel på föreningar som nya invandrare grundat nästan genast de kommit till landet, då de hört att här finns ”demokrati”. Här får man ha föreningar och här stöder man föreningar. Man grundar ensam eller med kusinen en förening helt på eget sätt och besluter om att man behöver så och så mycket och ansöker om det av kommun eller stat.

För all dylik önskan och strävan till aktivitet, som ju i sig är bra, behövs föreningarna som en skola och en kanal, att lära sig av vad demokrati är också i praktiken och konkret också vad gäller ansvar. Och så ge vägledning åt in-vandrarna, att på ett verkligt och realistiskt sett börja utöva denna demokrati och kunna börja sköta, mera direkt, och reellt också sina egna ärenden och grunda sina egna organisationer för att också kollektiv börja föra sin sak och ta en roll i demokratin.

CIVILSAMHÄLLET MED I INTEGRATIONSARBETET

Utgående från det här sagda skulle det vara en absolut nödvändighet att nu få medborgarorganisationerna och civilsamhället organiserat med i integrationsarbetet.

Det skulle betyda att i de grupper, nämnder eller team man har inom en kommun för arbetet med invandrarna också inkluderar medborgarorganisa-tionerna från olika sektorer och med dem diskuterar man helhetsplaner och kommunens integrationsprogram.

Likaså borde man frångå den eviga kutymen med rutinmässiga arbetsplats-politiska invandrar/språkkurser som den första undervisningsform man ger. Det är för lätt och enkelt, men då missar man något viktigt från början. Man borde istället först börja med den egna kommunens kurser där närkommunen och närsamhället presenterar sig och där man berättar hur det fungerar.

31

Då kunde äntligen medborgarorganisationerna få den plats och den roll de borde ha – och som de i själva inledandet av flyktingverksamheten och invand-rarmottagandet i vårt land hade, t.o.m. som initiativtagare. Detta är något de nu skuffats ut från av en allt större och otvetydigt en allt bättre offentlig apparat, men med oproduktiv och begränsande tilltro på sin egen förträfflighet och dåligt kollektivt minne.

Skribenten var invandrarsekreterare/koordinator i Västra Nyland, åren 1991−2013

32

FÖRENINGSLIVETS BETYDELSE – EN INTERVJU MED MARTINUS

SCHUURMANav Jenny Asplund

Ordföranden för föreningen Siuntio Soi ry – Musik i Sjundeå r.f., martinus schuurman är hemma från Holland. Hur har han hamnat i Sjundeå och vad har fått honom att bli aktiv i en förening? jenny asplund, projektledare för FIKA intervjuar.

Martinus flyttade till Finland redan 1963. Historien var den traditionella, han blev kär i en finsk kvinna. Han hade gjort praktik på en arkitekturbyrå i Finland redan tidigare. Då hade han träffat sin blivande fru, men också förälskat sig i Finland. Den finska arkitekturen gjorde ett stort intryck på honom, ett intresse som hållit i sig i femtio år.

Martinus säger att han alltid har trivts bra i Finland. Han har gillat den finska punktligheten och ärligheten. Han säger också att finländare är mindre benägna att överdriva saker än holländare. Andra bidragande orsaker till att han inte flyttat härifrån, har varit den goda utbildningen barnen har fått här.

Paret bodde i Esbo, men efter den ekonomiska recessionen flyttade de till Sjundeå 1997. Frun dog 1999 till följd av en sjukdom. Det var kantor pami karvonen som spelade på begravningen, trots att han inte ännu vid den tiden

33

var fast anställd som kantor i Sjundeå församling. Pami och Martinus blev så småningom vänner och när Pami presenterade sin idé om att grunda en mu-sikfestival var Martinus genast med på noterna.

Martinus är själv mycket musikalisk. Hans pappa jobbade som kantor och han inledde sina studier med musik, men konstaterade efter en tid att arki-tektur passar honom bättre. Egentligen fick han sin första praktikplats på en arkitekturbyrå i Finland för att han var en så skicklig pianist! Han hade åkt runt till många ställen och frågat efter praktikplats, men ingen hade en att erbjuda honom. På ett ställe besökte han ägarfamiljens hem. Då han ombads att vänta en längre stund i ett rum med en flygel kunde han inte motstå frestelsen att spela på den. Då ägaren lyssnat på honom tills han spelat stycket färdigt sa han att han anställer Martinus för att denne spelar så bra.

De tio första åren fungerade Musik i Sjundeå-föreningen, som ordnar Lux Musicae-festivalen, till största delen med frivilliga krafter. De som jobbade mycket med föreningen blev ett sammansvetsat gäng. Arbetet med festivalen var intensivast från början av hösten till andra veckoslutet i november, då fes-tivalen gick av stapeln.

Martinus säger att föreningsarbetet har haft enorm betydelse för honom. Dels har han fått många goda vänner, blivit bättre hemmastadd i Sjundeå och dess-utom har han tyckt att det har varit väldigt roligt att gräva fram sina holländska kontakter på nytt. Pami var under sina år som konstnärlig ledare väldigt öppen för förslag, vilket ledde till att festivalen alla år kunde presentera en holländsk artist. Martinus säger att han har känt av sin holländska identitet mera nu än i början av sin vistelse i Finland och därför har det varit mycket trevligt för honom att skapa nya kontakter till det gamla hemlandet.

I år får Martinus som föreningens ordförande leda verksamheten i en ny riktning, då föreningen för första gången anställt en verksamhetsledare. Styrelsen kommer att ha en mindre betydelse i framtiden då verksamheten blir mer pro-fessionell. Martinus anser att evenemangets viktigaste uppgift är att presentera såväl musikens bakgrund, som musiken själv för publiken. Att föra fram även modern musik är viktigt för att folk skall bli bekanta med den. Konserten för barn ligger Martinus hjärta närmast. Det är viktigt att barn kommer tidigt i kontakt med musik, det kan leda inte bara till en kär hobby utan också ett enormt mervärde i livet.

34

KONKRETA TIPS PÅ INTEGRATIONSÅTGÄRDER

I FÖRENINGEN

• Utse föreningsinformatörer som från tidigare är engagerade och aktiva i föreningslivet. De kan använda sig av en presentationsmanual (infor-mation om olika föreningar och dess verksamhet) som är anpassad efter målgruppens språkkunskaper och behov

• Föreningsinformatörerna kan under den första tiden fungera som kon-taktpersoner för de nya medlemmarna, det är lättare att fråga om man har en utsedd person som svarar på ens frågor

• En personlig kontakt gör större inverkan än ett infoblad – besök nya målgrupper och presentera er verksamhet

• Gör texten på er hemsida lättläst och kontaktuppgifterna lätta att hitta• Att sprida information på andra språk via hemsidan bidrar till en större

öppenhet och skapar en trygghet hos dem som inte ännu lärt sig svenska eller finska tillräckligt bra

• Gör en mångspråkig informationsbroschyr om föreningslivet i den ort / stad man verkar i

• Samarbeta med invandarföreningar • Öka representationen av invandare inom styrelse och andra ansvarsposter • Gör en matchning på basen av invandares önskemål och intressen för att

hitta en lämplig förening med passande verksamhet• När nya medlemmar deltar på era möten, kom ihåg att beakta att de inte

är bekanta med verksamheten från tidigare• Anpassa språket på mötena efter deltagarnas språkkunskaper

KÄLLFÖRTECKNING

www.lifeinfinland.fiwww.intermin.fiwww.migri.fiwww.tem.fiwww.mol.fiwww.vrk.fiwww.kela.fiwww.maistraatti.fiwww.kommunerna.netwww.poliisi.fiwww.scb.sewww.migrationsverket.sewww.stat.fi/index_sv.html (Statitstikcentralen)www.unhcr.fihttp://formin.finland.fi/ (Utrikesministeriet)