Download pdf - Stiftsliv nr2 2013

Här behöver man inte

låtsas 4-5

Har vi till tro till barn och unga

8Så använder

vi Skatten 20

Tema: barn och unga

För dig som är förtroendevald, anställd eller ideellt engagerad inom Svenska kyrkan, Växjö stift.

2/2013

2

Stiftsliv – nummer 2 2013 BARN OCH UNGA

ledaren

Sedan jag var liten har jag tillbringat mycket tid i kyrkan och gemenskapen där har varit viktig för att jag skulle bli den jag är idag. I olika grupper har jag fått utvecklas och lära mig ta ansvar, ha diskussioner och skratta tills jag inte kun-nat andas längre. Jag har fått känna att jag hör hemma. Och jag önskar att alla ska få känna så och hitta till gemenskapen i kyrkan.

Kyrkan tar hand om alla, min ungdomsgrupp är ett bevis på det. Vi är ett gäng tonåringar med olika bakgrund som har fått betyda mycket för varandra. Fredagskvällarna i kyrkan var det man såg fram emot hela veckan, chansen att få skratta ut men också prata om saker man annars inte pratar om och lära känna Gud. Under åren har det hänt mycket i våra liv, men fredagskväl-larna har funnits där som en stadig punkt i tillvaron. En frizon där man har kunnat vara precis som man är och bli älskad.

Efter min konfirmation fortsatte jag som ledare. Jag kände att jag ville vara med och göra konfirmationen lika bra för andra som den var för mig och mina vänner. Ett konfirmandår ska inte ske på bara rutin utan måste bli speciellt. Ungdomarna ska känna sig trygga och få utvecklas i sin egen takt, men tyvärr är det lätt att komma in i en bekvämlighetszon och inte längre bli lika pepp för varje ny grupp. En av ledarnas viktiga roller är att göra varje konfirmation spe-ciell, för varje konfirmand förtjänar det bästa. Alla ska få känna sig behövda, både konfirmander och ledare.

Ett år var jag ledare för en liten och blyg grupp som i början inte gjorde mycket väsen av sig, men som utvecklades enormt. Deras redovisning var ett känslo-samt drama inför en fullsatt kyrka som överraskade alla. Även om vi ledare var lite oroliga när dagen innan konfirmationen kom och de inte var klara…

www.svenskakyrkan.se/växjostift internwww.svenskakyrkan.se/vaxjostift

Kyrkan tar hand om alla

”...En frizon där man har kunnat vara precis som man är...”

© Svenska kyrkan, Växjö stift 2013 Box 527, 351 06 Växjö, 0470-77 38 00 vxAnsVArig utgiVAre Katarina toll Koril, kanslichef, 0470-77 38 87, [email protected]ÅD Maria Kenstam, Katarina toll Koril, erik sidenvall, Anna Fritzén, Carin Frennevi och gunnar thielPrenuMerAtiOn stiftsliv sänds till kostnadsfritt till alla anställda och förtroendevalda som finns registrerade i organisations-registret Kyrksam. Övriga anmäler intresse till stiftslivs adressregister, [email protected], 0470-77 38 02grAFisK FOrM OCH trYCK Löwex trycksaker AB OMsLAgsFOtO Lotta sundberg iKOn PAPPer Maxioffset 240/100 g uPPLAgA 6 200 exMiLJÖ stiftsliv är tryckt på svanenmärkt papper av svanenlicensierat tryckeri. Växjö stiftskansli är miljödiplomerat enligt svenska kyrkans miljödiplomering. stiftets skogsbruk är miljömärkt enligt PeFC- och FsC®-systemen.

Men ibland måste man gå därifrån, låta dem reda ut saker själva. Det var genom att själva ta ansvar som de fick mod att göra dramat.

Grupper i kyrkan handlar inte bara om att ha en grupp med ledare utan att alla får vara delaktiga och ha en upp-gift som gör att man känner sig betydelsefull. Det är det som gör att folk stannar, man känner att man har en plats som ingen annan kan fylla. Något som är ens uppgift. Precis som i klostret Taizé där alla hjälper till med glädje, utför ungdomar och barn gärna uppgifter i kyrkan.

Min önskan är att kyrkan ska få vara en fristad för alla som den har varit för mig. Men också att alla ska känna att de har en uppgift, en plats som bara de kan fylla. För i kyrkan behövs alla, från små barn till ungdomar och kyrkvärdar.

Amanda Björksell

3


8Barnen blir delaktiga...

6-7

21

Ur innehållet:

Tar vi hänsyn till barn vid beslut i kyrkan?

12-13Följ med på barngudstjänst.

4-5

4


tonårsgruppen i torslunda drar ungdomar från konfirmationsålder till en bra bit över 20 år. hit kommer man för att få vara sig själv.

Det drar igång vid femtiden varje torsdag, gruppen Tonår i Torslunda på Öland, men ungdomarna droppar in efter hand. Ikväll är det lite bättre disciplin än vanligt eftersom det är styrelsemöte för gruppen. Nu drar man upp riktlin-jerna för alla höstens aktiviteter. – Det brukar finnas massor av idéer, säger Anette Pe-tersson och det finns det även denna kväll.

Anette är förSAmlingSpedAgog i barn och ungdoms-teamet i Södra Ölands kyrkor. Hon har arbetat här och med unga i 25 år, från tidigare åren i skolan upp till lite äldre än konfirmander. Det finns en grund i att man är konfirmand men verksamheten här har utvecklats till att vara till även för dem som konfirmeras på sommaren och saknar en grupp att ingå i under skolåret. – Ibland halkar någon in via kompisar och stannar kvar. Någon har också börjat efter konfirmationen.

mellAn 15 och 20 deltAgAre brukar gruppen bestå av. Just den här terminen är det lite fler tjejer än killar men det varierar från termin till termin. Verksamheten har sett olika ut under den tid som Anette jobbat här, berättar hon. – När vi drog igång bestod gruppen av några ung-domar som hade högsta betyg i skolan och förde avan-cerade teologiska samtal. Under en annan period sökte sig många trasiga unga hit och då var det andra som tog avstånd och tänkte att ”dit kan vi ju inte gå när de är där”. Numera är det väldigt blandat vilka unga som kom-mer till verksamheten.

deltAgArnA är med och beStämmer vad som ska hända under terminen. Det är många viljor som ska till-godoses och nackdelen kan vara att en del inte är intres-serade över huvudtaget av det som står på programmet för kvällen. – Om de fem första är skittrötta när de kommer och vi ska ha drama, då kan det vara svårt att få igång dem. Men det är okej att sitta bredvid, vi tvingar ingen att vara

”Här behöver man inte låtsas”

Vad betyder Tonår för dig?

Är det viktigt att få vara med och bestämma aktiviteter?

Madde Seth 19 år, har varit med sedan konfirmationen men är nu passiv medlem.

– Det har varit en oerhört stor trygghet för mig. Särskilt under gymna-siet var jag väldigt prestationsinriktad och gruppen blev som en stor familj, särskilt när man kände sig stressad över skolarbetet. Jag håller kontakten men kan inte vara med så ofta längre eftersom jag flyttat och går på folkhögskola. Men när jag kan är jag med, som på höstlovet till exempel.

– Ledarna har varit väldigt lyhörda för våra förslag. Det är verkligen bra att vi får vara med att bestämma. Det är jätteviktigt.

5


Amy Sundström 16 år, styrelsemedlem, medlem i gruppen tonår sedan ett drygt år tillbaka.

– Det betyder mycket för mig. När jag väl var konfirmerad var det kul att komma hit och träffa mer folk som jag delade intresse med. Med deltagarna här kan jag diskutera på ett annat sätt än med andra vänner som inte tror. Här känner jag att man kan släppa allt. Gemenskapen och andakten är det viktigaste för mig. Här har jag träffat många nya vänner.

–Vi får fria tyglar och ledarna är bra på att

kompromissa. Vi hittar aktiviteter som de flesta vill ha. Ibland har vi rena chill-kvällar, det är också viktigt.

Simon Leander 15 år, har varit med i gruppen sedan konfirmationen.

– Jag har varit med i gruppen sedan kon-firmationen. För mig är det en viktig mötesplats, där träffar jag personer som är lika mig. Jag gillar att vara här, att bara ha det bra och umgås. Det blir en paus från vardagen.

– Jo, det är ganska viktigt. Jag känner att vi får göra sånt vi vill.

Sarah Hallberg 18 år, har varit med sedan konfirmationen.

– Vi har sån gemenskap, man behöver inte låtsas inför varandra. Här vågar man stå för sin tro. Alla befinner sig på olika nivåer, en del tror mycket och andra mindre. Men ingen pushas, alla får utvecklas i sin takt.

– Det är jätteviktigt att vi får vara med och planera, då hittar vi aktiviteter som de flesta tycker är roliga.

”Här behöver man inte låtsas”

med, man kan vara här ändå. – Det kan vara lite knepigt att få till en bra struktur ibland. Nu funderar vi på att utgå från kyrkoåret i vår planering. Då kommer vi att grunda oss på kommande söndag terminen igenom när vi spånar idéer.

deltAgArnAS förSlAg på AktiViteter handlar oftast om att åka någonstans, som till Barnens gård i Karlskrona eller att spela lazergame eller paintball. Men något som de ofta också önskar sig är fria kvällar, kvällar utan plane-rade aktiviteter. – Vi vuxna tycker nog att de måste hända något varje kväll. Men ungdomarna tycker att det räcker bra med att fika, och hänga.

gruppenS SAmmAnSätt-ning VArierAr från termin till termin och det gör därmed önskemålen om aktiviteter också. – I vissa perioder har det varit mycket lovsång och vi har sjungit och spelat mycket när det har funnits delta-gare som har varit duktiga på det.

för något år SedAn gjordes en liten undersökning bland deltagarna om vad som var bäst och sämst med Tonår. – Det var faktiskt så många som 80 procent som

svarade att gemenskapen och andakten var det absolut viktigaste. Det är svårt att få tonåringarna att gå till kyrkan på en mässa om söndagen. – Deltagarna är utspridda över ett stort geografiskt område. Vår andakt här i Nådens kapell blir vår guds-tjänst. Tänk vad roligt om kapellet kunde fyllas med alla, inte bara unga, om torsdagskvällarna.

Text: Anna Fritzén

Personerna i soffan från vänster: Simon Leander, Amy Sundström, Madde Seth och Sarah Hallberg trivs i tonårsgruppen i Färjestaden. Anette Petersson, längst fram, har jobbat här i många, många år. Foto: Torsten Thorvaldsson

6


tänk dig en kyrka där barn har rätt att verk-ligen påverka hur kyrkan arbetar. inte bara ta del av bra verksamheter, utan tas på allvar. Just att fundera över våra beslut ur barns per-spektiv är meningen med barnkonsekvensana-lys. i Umeå Maria församling har man arbetat på det här sättet sedan 2002.

Vid flerA tillfällen hAr umeå mAriA förSAmling lyfts fram som ett gott exempel på en församling där barn får ta plats i kyrkan. Vad är det som gör att de lyckas? Själva pekar de på att kyrkorådet har en väldigt viktig roll. Carina Sandström, församlingspedagog, berättar:

– Från kyrkorådets sida har man varit jättetydlig till arbetslaget med att ”Nu ska vi se till att varje beslut som tas i AU och kyrkoråd ska vägas så att barnen inte ham-nar i kläm”. Åh, så fantastiskt, vilket stöd. Tänk att de i kyrkorådet tänker så! Gunnel Lagerkvist, ordförande i kyrkorådet, var en av dem som la motionen till barnkonsekvensanalys 2009. – Det är oerhört viktigt att barn känner att de får vara betydelsefulla i ett sammanhang och att vi som kyrka skapar möjlighet till barns andliga utveckling, säger Gun-nel. Alla barn har det inte bra och vi måste lära oss att se hur barnen har det. Vi är en enorm kontaktyta med barn genom dop och de följande åren och vi kan vara väldigt viktiga för familjerna.

Barns självklara rätt till kyrkan

Foto

graf

: Dav

id S

ands

tröm

7


i förSAmlingen hAr mAn ArbetAt med att sätta barnens bästa högt på prioriteringslistan så länge att det blivit ett själv-klart arbetssätt. Blanketter och formalia behövs inte längre. – Arbetet med barnkonsekvensanalyser måste lyftas från en skrivbordsprodukt till ett arbetssätt där vi res-pekterar varandra, inte främst som barn eller vuxen, utan som människor som bemyndigar varandra. Där hoppas jag att vi är! Jag tror dock att det är viktigt att gå igenom den fasen, där man använder checklistor och frågor för att vara säker på att barnen sätts i centrum, menar Ca-rina. Gunnel håller med: – I kyrkorådet utsåg vi i början någon person som skulle bevaka barn- och ungdomsfrågor vid varje möte. Nu har det övergått i en ryggmärgskunskap. Men när vi gör verksamhetsplan och budget utser vi fortfarande alltid någon kontaktperson som ska hantera frågor om föräldraskap, barn och unga.

grundtAnken för bArnkonSekVenSAnAlySer kom-mer från FN:s barnkonvention, där det talas om Förbud mot diskriminering av barn, Barnets bästa i främsta rum-met, Rätten till liv och utveckling och Rätten att få komma till tals. Vid kyrkomötet för ett år sedan bestämdes det att varje beslut som tas i vår kyrka ska föregås av en barnkonsekvensanalys, där beslutet granskas ur barns perspektiv. Bakgrunden till kyrkomötesbeslutet ligger i en motion som alltså lades av bland andra Gunnel Lager-kvist redan 2009.

– Vi började arbeta med barnkonventionen här i Umeå i början av 2000-talet, berättar Gunnel. Det arbetet spreds sedan till stiftet (Luleå stift, reds anm). Vi tänkte att det kunde vara bra om arbetet med barnkonventionen spreds även till kyrkomötet. Därför la vi motionen.

det märkS Att Arbetet med barnkonsekvensanalyser har gjort skillnad. I dag är det massor av barn och unga som känner sig välkomna i församlingen. – Vi är en väldigt ung församling där det finns många olika typer av verksamhet för både barn och ungdomar, menar Gunnel. Carina berättar vidare: – Det handlar ytterst om att medbestämmande och re-lationskapital. Medbestämmande handlar om att kyrkan är allas kyrka. Vem som helst ska känna ”Välkommen till din kyrka”. Relationskapital handlar om det som händer när vi odlar våra relationer till varandra. När vi lär känna varandra så kan vi mötas i respekt så att allas behov blir viktiga. Även om församlingen har nått långt genom sitt arbete med barnkonsekvensanalys, tänker de inte slå sig till ro och känna sig färdiga. För färdig blir man aldrig, menar Carina. – Vi måste ju hela tiden utvärdera och tänka om. Det handlar inte om en ”produkt som ska bli klar”. Tack vare att vi nu alla samarbetar kring barn och familj kan vi lyckas riktigt bra. Vi måste hela tiden tänka ”Gör vi detta för vår egen skull eller för barnen?”.

Text: Maria Kenstam

Gunnel Lagerkvist (tv) och Carina Sandström (th) arbetar tillsammans för barnens bästa.

IN MariehemIntegrationsnätverket på Mariehem




Samordnare Gunnel LagerkvistE-post: [email protected]: 070-327 83 80




”Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han

förargad och sade: ’Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar

emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.’ Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.”

Mark 10:13-16

”I kristen tro intar barnen en särställning och de behöver därför särskilt uppmärk-sammas i Svenska kyrkans verksamhet.”

Kyrkoordningen s 4

8

BARN OCH UNGAStiftsliv – nummer 2 2013

Har vi till trotill barn och unga?

Vår kyrka möter mängder av barn och unga och vi satsar en stor del av våra resurser på dem – det är lätt att de blir en målgrupp istället för delaktiga i vår verksamhet.

Jag tänker på pojken med två fiskar och fem bröd, som vi kan läsa om i Johannesevangeliet (6:1-13). Jesus visar oss att barnet är den ende som har något att ge och att Jesus välsignar det till att räcka åt alla. Men har vi den tilltron till barn och unga att de kan bidra med något i vår kyrka? Här kan vi använda oss av till tros fokusområden så att evangeliet om Jesus kan finna nya vägar framåt. Men då måste vi låta barn och unga ta plats och vara delaktiga på sina egna villkor.

i oxfordS Stift fick jAg hörA om en 10-årig pojke som var den ende som anmälde intresse för att sköta kyrkans bokbord. Eftersom det inte fanns någon annan (vuxen!) som var intresserad, så gav kyrkorådet honom chansen. Helt plötsligt fick bokbordet en rush! Pojken engagerade både 5-åringar, som knappt kunde räkna, och aktiva pensionärer att sköta ruljangsen. I församlingsbladet ordande han till annonser om att ”Nu är det tid att beställa årets julkort och presenter” och helt okända män-niskor kom till kyrkans gudstjänster för att besöka bokbordet. I dag är kyrkorådet glada för att de vågade! Det får mig att tänka: Det är nog inte så att det bara är vuxna som kan vara förtroende-fulla ledare, som arrangerar levande kristna gemenskaper så att våra barn och unga kan bli lärjungar idag.

nej låt oSS tillSAmmAnS göra skillnad i världen! Låt våra barn och unga vara delaktiga i alla fokus-områden inom till tro. Lyssna särskilt till dem när de skapar sina egna former för att vårda det heliga: Du kanske hör Guds röst!

Text: Carin Frennevi, stiftspedagog

9


Kyrkan, tycker jag, är den bästa ”föreningen” av alla. Detta är för att målet med Kyrkans arbete är hela människan, hela livet, hela världen, inte bara ett särskilt område. Detta gäller teoretiskt i alla fall. I praktiken ser det ofta annorlunda ut. Ärkebiskopens möte 0-18 får stå som ett praktiskt exempel: De enda barn och unga som omnämndes där var konfirmander och körmedlemmar. Inte ens Svenska Kyrkans Unga nämndes. Och för arbetet med ”jobbiga” barn liksom samhällspolitiskt arbete för barns och ungas rättigheter stod organisationer som Rädda Barnen och BRIS. Men inte Kyrkan.

Vi behöVer utVecklA Vår bArn- och ungdomSVerk-SAmhet till en kontextuell VerkSAmhet. Människor känner sig dragna till den kristna tron när den berör deras liv, alltså när den kristna tron fyller ett behov som människan upplever utifrån sin egen kontext. Verklighe-ten, som handlar om församlingslivet och inte medlems-statistiken, visar ganska tydligt på att vi för de flesta människor inte matchar deras kontext. Vi behöver utveckla metoder för att se och förstå män-niskornas kontext för att utifrån detta kunna gestalta en Kyrka som möter många. Att det inte funkar att internt diskutera fram en kontextuell mening för andra vet vi. På något sätt behöver vi möta de människor vi inte möter. Hur det än må funka kommer det säkert inte att ske i kyrkobyggnaden eller församlingshemmet.

Vi behöVer utVecklA Vår bArn- och ungdomSVerk-SAmhet till en diAkonAl VerkSAmhet. Samhällets utveckling ställer nya krav på oss. Barns och ungdomars rätt till liv och utveckling förutsätter att deras fysiska, psykiska och existentiella hälsa är god. Vi alla vet att när

vi är hungriga minskar vår förmåga att tänka på annat än mat. För vår barn- och ungdomsverksamhet betyder det konkret att diakonin måste komma först, efter det finns det utrymme för till exempel undervisning. Diako-nin måste alltid rikta sig till båda, till den enskilde för att stärka och stödja och till gemenskapen för att förändra förutsättningarna. Ett grundläggande mål för diakonalt arbete är att göra diakonin överflödig.

Vi behöVer tillåtA grundläggande diskussioner där vi ifrågasätter och diskuterar våra egna doktriner och para-digmer, men också våra rutiner och vanor. Både för att bli av med, ändra och aktualisera det som visar sig inte längre vara hållbart. Och också för att med större medvetenhet och tydlighet ha kvar det som är hållbart och meningsfullt i relationen kyrka-tro-människan-samhälle. Annars är risken stor att det vi gör bygger på inaktuella förutsättningar och är utan betydelse för människor och samhället. I de sex intervjuer som gjordes med medlemmar i Svenska Kyrkans Unga (sidan 16-17) kan man se lite av var Svenska Kyrkans Unga mötte ett behov utifrån ungdomars kontext och var diakonin verkade. För de här ungdomarna ligger största betydelsen i gemenskapen och mötet med människor, i att få utveckla sig och i att dela tro och livsåskådningar. Intressant är att gudstjänsten inte nämns. Jag vet att gudstjänstfirandet har stor betydelse just för Svenska Kyrkans Unga i Växjö stift. Det kan-ske tyder på att gudstjänstfirandet är ett uttryck av den kristna gemenskapen, men att motivationen att gå med är gemenskapen utanför gudstjänsten. Matt 18:20: ”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem” talar om andan vi möts i, inte om formen eller platsen.

Text: Gunnar Thiel, stiftskonsulent

Utmaning för Svenska kyrkans barn- och ungdomsverksamhet:

Att möta och tjäna människan

10


I kyrkoordningen står det att Svenska kyrkans huvudupp-gifter är att fira gudstjänst, bedriva diakoni, undervisning och mission. Just det är vad missionsbefallningen säger; att vi ska gå ut, undervisa och döpa. När förskolan i Sverige byggdes ut i slutet av 2000-ta-let så att alla barn från fyra års ålder fick gå i allmän förskola 15 timmar i veckan, minskade efterfrågan på Kyrkans barntimmar så mycket att den på vissa platser försvann helt. Då kom tankarna om att starta Kyrkans förskola med heltidsomsorg som tidigare kallades dagis. Församlingen kände ett ansvar för barnen och förskolans mål blev att undervisa barn och föräldrar så att det skulle leda fram till ett dop eller att vara en dopuppföljning.

idAg finnS ett tjugo-tAl förSkolor i Växjö Stift som drivs av en församling i Svenska kyrkan men huvudmannaskapet kan också vara

ett ekumeniskt samarbete eller ett föräldrakooperativ eller personalkooperativ i nära samarbete med Svenska kyrkan. Den kristna värdegrunden ska genomsyra hela verksamheten och vi ska arbeta efter att alla människor är lika mycket värda oavsett bakgrund, förutsättningar eller behov. Verksamheten styrs av skollagen och läropla-nen för förskolan (Lpfö-98/10), och har kommunen som tillsynsmyndighet.

redAn 1994 StArtAde den förStA förskolan i Svenska kyrkans regi i Jönköping. Nu är vi tre enheter: Kyrk-

klockan, Kyrktuppen och Sanna förskola med totalt cirka 100 barn inskrivna. I våra förskolor vill vi värna just om den lilla för-skolan där vi kan möta föräldrar och barn mitt i vardagen och få vara

kyrka. Vi vill att varje familj ska känna sig sedd och vär-defull och vi är måna om det personliga mötet.

Kyrkans förskolor i Jönköping

”För att barnen ska känna sig hemma i kyrkorummet utforskar vi kyrkan

tillsammans med vår präst.”

11


det Som Skiljer oSS från kommunenS förskolor är att vi ber bordsbön, har Kyrksamlingar där vi med Bibeln som grund berättar för barnen om Jesus. Detta gör vi med hjälp av flanobilder eller drama. Vi sjunger sånger med kristet budskap och ber tillsammans. Varje fredag har vi ”lilla andakten”. Då samlas vi i kyrkan och sjunger, läser och ber tillsammans. För att

barnen ska känna sig hemma i kyrkorummet utforskar vi kyrkan tillsammans med vår präst. Vi bjuder in till Guds-tjänster och vill på det sättet integrera förskolans arbete i församlingens verksamhet. Varje förskola har en präst som är med i verksamheten.

under AuguSti månAd SkolAde Vi in många nya barn vars föräldrar valt att deras barn ska gå i kyrkans försko-la. Många uttrycker en glädje över den lilla enheten, att bemötandet och värdegrunden känns äkta. Vi har en egen kock som lagar all mat från grunden, till viss del ekolo-giskt och svenskt. För oss som arbetar i kyrkans förskola känns det roligt att vi får lära känna många föräldrar, mor- och farföräldrar samt många, många kusiner och vänner som vi kan bjuda in till församlingsgemenskapen i Svenska kyrkan.

Text: Anna Knutsson, förskolechef för de kristna förskolorna i Jönköping

Det finns hundratusende stjärnor,Gud känner varendaste en.

Precis som han känner var fjäril,var blomma, vart strå, varje sten.

Det finns ingen stjärna och blommasom Gud inte kallar vid namn.

Det finns inget barn i all världen,som inte får plats i Guds famn.

Britt G Hallqvist

Barnen på Kyrkklockan bjuder in släkt och vänner till en trumgudstjänst i Slotts-kapellet i Jönköping. Här kan barnen visa vad de lärt sig i sitt temaarbete samtidigt som de får möjlighet till andlig utveckling. En härlig kombination mitt i vardagen!

12


Barnen blir delaktiga i

barngudstjänst– i den livssituation jag är i nu funkar detta mycket bättre, det är lätt att gå i kyrkan när det är så här anpassat till barnen. Det är roligt för dem att sjunga och leka och träffa andra barn. Sen är det bra värderingar och kloka tankar som barnen får del av. – Det känns som att kyrkan möter en där man är i livet.

Jesper Johansson heter den pappa som svarar så, när jag frågar varför han tar med sin Hjalmar till barnguds-tjänst i Johanneskyrkan. Han vet det nog inte själv, men hans svar är nästan på pricken vad präst och pedagoger tidigare berättade för mig om varför man har gudstjänst på barnens nivå, om att det som är bra för barnen också passar deras föräldrar. Johanneskyrkan ingår i Växjö Maria församling. Den invigdes 1993 i stadsdelen Hovshaga som då byggdes norr om Växjö med många unga, nyinflyttade barnfamil-jer. Dessa blev snart en självklar grupp att rikta sig till, och efter några år började man med gudstjänster för barn. Under åren har erfarenheter samlats och verksamheten utvecklats. Många fasta grupper finns förstås, barnkörer och så vidare. Och så de öppna aktiviteterna på tisdagar och torsdagar. Med ”Sjung med mej” för de allra minsta med förälder på förmiddagarna, och vad som kallas ”Små & stora med gudstjänst” på eftermiddagarna. Som alla gudstjänster är de öppna för alla, även om de vänder sig just till barnen.

tVå SAker förtjänAr Att poängterAS om dessa var-dagsgudstjänster, antingen de som här riktar sig till barn eller om de sker på något äldreboende i området. Den ena är att församlingen satsar på att de ska vara fullvärdiga gudstjänster som involverar alla personalkategorier, vakt-mästare, musiker, pedagoger/diakon och präst. Den andra är strävan att ha målgruppen i fokus. – Det är en utmaning att välja sin målgrupp och hålla fast vid den. Till hundratio procent är denna gudstjänst för barn, även om det skulle komma fler vuxna än barn är det ändå dem vi vänder oss till. Det säger prästen Åsa Ingvert, som tillsammans med pedagogerna Sofia Thuresson och Elisabet Tunström,

kyrkomusikern Lars Hallgren samt Pia Karlsson och Za-rah Heidari i serviceteamet utgör stommen.

Vid höStenS förStA bArngudStjänSt är det brittsom-mar och vi undrade om någon skulle komma denna vackra dag. Men strax före två är kyrktorget redan fyllt med barnvagnar. Och när Sofia och Elisabet sätter igång sång- och lekstunden intill kyrksalen med ”Nu öppnar vi ringen” är där fullt med barn och föräldrar. Efter en halvtimme är det dags att gå in till kyrkan. Då har pensionärsgruppen Tankegång redan bänkat sig längst bak; de har också samling i kyrkan på tisdagsefter-middagar och missar aldrig en barngudstjänst. Men först ska dagens uppgifter delas ut. Barnen får dra kort med symboler för att tända ljus, bära in processionskorset, sätta upp siffror på psalmtavlan, ta upp kollekt och sätta igång stora kyrkklockan. – Se så många kyrkvärdar vi fick idag, utbrister Sofia medan barnen samlas för att gå in under sång i en härligt oordnad procession. Gudstjänstens delar känner man igen. Inledningsorden riktar sig till alla sinnen: ”Jag är här med mina ögon, med mina öron, med mina händer och med min mun. Tillsam-mans är vi här och Gud är här med oss!” Efter det följer predikan, här kallad ”Samtal om Gud och oss” där man försöker hålla sig till kyrkoårets teman. Sen är det sång och kollekt (under höstterminen till församlingens dia-konala arbete). Därefter ljuständning och sång, Gud som haver, Välsignelsen och ytterligare sång. På tjugo intensiva minuter är gudstjänsten över. Och reportern önskar alla att få vara med om en sådan stund, när allvaret – ja, heligheten – uppenbarar sig i koncentre-rade ögonblick mitt i den livliga rörligheten. Sen är det fika, för 20 kronor per familj.

– oftA blir det Väldigt finA SAmtAl vid fikat, berät-tar Elisabet. Som kan börja med ‘jag är visserligen ateist, men…’. Och föräldrar berättar, att varje gång de går förbi Johanneskyrkan säger barnen att där är min kyrka. – Barnen ska känna att de är viktiga, att de räknas med, säger Åsa. I förlängningen får även föräldrarna den känslan, att man inte kommer till gudstjänsten som åskå-dare utan som delaktig.

Text och foto: LarsErik Tobiasson

13


Alla åldrar i barngudstjänsten. Längst bak sitter pensionärsgruppen Tankegång och lyssnar intresserat till Åsas och Elisabets korta predikan med Legobitar som illustration.

Jakob tar upp kollekt till församlingens diakoni.

Nora sätter upp psalm-siffrorna med lite hjälp av prästen Åsa Ingvert.

14


Svenska Kyrkans Ungas syftesparagraf lyder: ”Svenska Kyrkans Unga är en demokratisk rö-relse av barn och ungdomar i Svenska kyrkan. Vi vill med Kristus i centrum och med dopet som grund verka i hela Guds skapelse och vara en gemenskap i församlingen där vi får växa i tro och ansvar.”

Ja, där har vi en ganska bra sammanfattning på vad vi är. En organisation där barn och ungdomar får samlas i Guds gemenskap och växa i tro. Människan är en del av Guds skapelse och hela skapelsen genomsyras av Gud. Genom att vara en avbild av Gud har vi fått till uppgift att vårda skapelsen, oss själva och andra människor och det är precis vad vi gör i Svenska Kyrkans Unga. Genom

att tillsammans åka på läger där vi firar gudstjänster, mässor, leker lekar, sjunger, diskuterar allt mellan himmel och jord och har allmänt kul tillsammans. Under året har vi flertalet olika arrangemang alltifrån läger som bara är över en helg, friluftsläger, kurser för att utbilda unga ledare, Ung Pilgrim och större läger till årsmöten. Ett av de större arrangemangen vi anordnar är Vintermötet, vårt nyårsläger, som arrangeras på Tallnäs den 28 december–1 januari varje år. För de yngre anordnas vårt allra största arrangemang, Minior- och Juniorlägret, varje höst. Goda möten är ömsesidiga och att vara lärjunge betyder att leva i relation, att skapa och vårda våra relationer vilket vi definitivt gör under våra läger och kurser.

Vårt Arbete med bArn och ungA ska bidra till att barn och ungdomar blir ansvarstagande och engagerade kristna i samhället som har tro och demokrati som en självklar grund att stå på. Detta får vi lära oss genom

Vad är Svenska Kyrkans Unga i Växjö stift?

Gudstjänst på Friluftsläger

2013.

15


att vara på bland annat årsmöten där det är barnen och ungdomarna själva som bestämmer vad organisationen ska göra. I Svenska Kyrkans Unga i Växjö stift väljs det

varje år en distriktsstyrelse som består av 13 engage-rade ungdomar som leder organisationens arbete under året. Även valberedningen och andra förtroendevalda är ungdomar. För våra läger utses kommittéer som är ansvariga för planeringen. Dessa kommittéer består näs-tan uteslutande av ungdomar, ofta har de en församlingspe-dagog eller annan anställd i Svenska kyrkan till sin hjälp men i Svenska Kyrkans Unga

är det ungdomarna som fattar alla beslut. Värt att tillägga är att allt arbete görs ideellt! Också FN:s barnkonvention är en självklar grund i allt vårt arbete.

Att få träffA Så mångA fAntAStiSkA männiSkor och tillsammans få möta Gud är en otrolig upplevelse. Vi till-sammans bildar Svenska Kyrkans Unga och vi hoppas på att ännu fler barn och ungdomar ska få upptäcka detta. Kanske är det så att just du vill bli medlem? Eller kan det vara så att du känner någon som vill bli? Är du över 30 år kanske du vill bli stödmedlem eller vuxenmedlem. Surfa därför in på vår hemsida www.svenskakyrkansunga.com. Där hittar du all information du behöver om oss.

Text: Pernilla Sjögren och Torsten Thorvaldsson

Svenska kyrkans unga – ett mervärde för församlingen, kyrkan, samhället och den enskilde människan

•Enlokalavdelningerbjuderensammanhängande och förbindande verksamhet för barn, ungdomar och unga vuxna.

•SvenskaKyrkansUngaslägerochandraarrangemang är tillfällen för att dela tro och liv.

•Detärocksåutmärktatillfällen för trons växt eftersom det här samlas många människor från olika håll med olika tankar, idéer och perspektiv till diskussion och samtal.

•Enlokalavdelningmedstyrelseärett – enkelt sätt att göra unga ideella delaktiga i församlingens arbete och därmed – kunna erbjuda ett bredare program och – som församling möta fler människor

•Enlokalavdelningmedstyrelseärenskolaför – demokrati – ansvarstagande – ledarskap – organisationsförmåga.

•SvenskaKyrkansUngabidrarpåsåsätttillattuppfostra ansvarstagande och engagerade samhälls- och kyrkomed- lemmar som har demokrati och tro som självklart grund.

•SvenskaKyrkansUngamotverkar därmed oroväckande samhällsutvecklingar, till exempel att allt fler ungdomar kan tänka sig diktatur som en bra statsform.

•Enlokalavdelningsstyrelseutgörenbrareferensgrupp för barnkonsekvensanalyser.

•Attgeungamänniskormöjlighetattdeltaidistrikts-och riksarrangemang ger dem möjlighet till att bygga relationer med unga från andra platser i stiftet och Sverige. Det gör det enkelt för dem att fortsätta sitt engagemang för Svenska Kyrkans Unga och Svenska kyrkan även om de flyttar för till exempel studier. Där relationen med kyrkan i vanliga fall bryts brukar den fortsätta för medlemmar i Svenska Kyrkans Unga.

•SvenskaKyrkansUngaärenavdefådelariSvenska Kyrkan som ger en förståelse av kyrkan som helhet, som inte är begränsat av församlingens eller stiftets geografiska gränser.

•Ekonomiskafördelar – Som aktiv lokalavdelning finns det bidrag att få från olika håll – Är lokalavdelningen organiserad som en egen förening har församlingen möjlighet att ge bidrag till lokalavdelningen. Det möjliggör en långsiktig verksamhetsplanering. – Avgiften till till exempel distriktsarrangemang är mindre för medlemmar. – Aktiva lokalavdelningar kan boka Kyrkans hus på S:t Sigfrids folkhögskola utan att behöva betala för boendet.

Sammanställt av Gunnar Thiel

Han är trogen sin Svenska Kyrkans Unga: Biskop Jan-Olof var den enda biskopen som fick ihop ett besök på Friluftsläger 2013. Här tillsammans med stiftskonsulenten Gunnar och Växjö stifts unga funktionärer som i en fantastiskt insats under hela veckan har hjälpt till att Friluftsläger 2013 blev så lyckat som det blev.

Svenska Kyrkans Ungas stora Årsmöte 2013 i Uppsala. Växjö är självklart på plats.

16


Lisa Eriksson1 Jag sitter i valberedningen in-för valet till distriktsstyrelsen (Di-striktsårsmöte är den 28-30 mars 2014) och i planeringskommittén för Vintermötet 2013/14.

2 För jag tycker om gemenskapen och alla härliga människor. Det är ett bra ställe att få utvecklas tillsammans med andra.

3 Jag gillar att ha lite insikt i hur det hela fungerar och för att det är roligt.

4 Det är en mötesplats för unga människor och man får dela och utveckla sin tro. Det är viktigt att ha en mötes-plats för unga.

5 Lära mig hur det fungerar i styrelser och sånt och så får jag träffa väldigt många olika och härliga människor.

_________________________________________________________________________________

Sanna Sundberg1 Jag sitter som vice ordförande för 0-14-utskottet i distriktsstyrelsen och arbetar med mitt utskott för att den yngre delen av SKU ska vara involve-rade i vår gemenskap. Vi tillsammans tar fram kommittéer för vårt största läger, nämligen Minior- och Juniorlä-ger. Jag är också ekonomiskt ansvarig och hjälper till med budgetar etc.

Dessutom är jag representant för min lokalavdelning (Vet-landa) där jag är ordförande.

2 Jag är med i SKU för att min bästa kompis drog med mig till min lokalavdelning och berättade så otroligt bra historier från läger som Mitterminsmöte och Vintermöte. Jag blev ju självklart intresserad av gemenskapen, sam-tidigt som jag kände att här kan jag nog hitta flera som känner tillhörigheten med Gud som jag.

3 Jag valde att engagera mig för att jag alltid har varit intresserad av att göra något betydelsefullt och ansvars-fullt. Att involvera mig inom Svenska Kyrkans Unga skulle både lära mig en massa när det gäller ansvar samti-digt som jag fick göra något jag gillade och som jag själv tycker är betydelsefullt.

4 Jag tycker att det allra viktigaste är gemenskapen med likasinnade människor. Hela grejen är att lära känna fler människor och därefter diskutera och dela med sig av både sina intressen och erfarenheter. Jag tycker att det är väldigt viktigt att alla får vara delaktiga och tycka till, vilket man får inom Svenska Kyrkans Unga.

5 Det jag får ut av Svenska Kyrkans Unga är ett otroligt kontaktnät och massor av kompisar. Jag lär mig allt mer om ödmjukhet och min egen tro. Jag lär mig om ekonomi, om ledarskap, om grupparbete och om de likheter/olikhe-ter som finns i människor. Jag lär mig helt enkelt att bli en bättre människa som hela tiden kan vidarutveckla sig till att bli bättre.

engagerar du dig i Svenska Kyrkans Unga?

1 Vad har du för uppdrag i Svenska Kyrkans Unga i Växjö stift? –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

2 Hur kom det sig att du gick med i Svenska Kyrkans Unga? –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

3 Varför valde du att engagera dig i Svenska Kyrkans Unga i Växjö stift? –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

4 Vad tycker du är viktigt med Svenska Kyrkans Unga? –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

5 Vad får du personligen ut av ditt engagemang i Svenska Kyrkans Unga? –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Varför

17

BARN OCH UNGA

3 Det är kul att få träffa en massa nya människor och att få lära sig en massa nya grejer samt att få tro på Gud tillsammans.

4 Att man får möta andra kristna ungdomar och man får utvecklas i de uppdrag man har.

5 Kunskap och många goda skratt. Man mår gott av att ha så roligt.

Stiftsliv – nummer 2 2013

Hanna Jansson1 Jag är med i kommittén som planerar Mittermins-mötet i Oskarshamn den 14 – 16 mars 2014.

2 För att det är en go’ sammanhållning och man

känner samhörighet med andra. Jag kan vara mig själv då. Jag har många av mina bästa vänner inom Svenska kyrkans unga.

3 För att lära mig mer om organisationen och för att jag kan göra skillnad för många ungdomar.

4 Att alla är välkomna. Man utvecklar sig själv som person och i sin tro.

5 Att jag utvecklar mig själv som person. Jag är nu efter sex år inom Svenska kyrkans unga säkrare i mig själv och tillsammans med andra, vänner och nya personer.

________________________________________________________

Oskar Ahlberg1 Sitter och utreder Svenska Kyrkans Unga i Växjö stifts verksamhet för att skapa en så bra och gynnsam verksam-het som möjligt för alla dess medlemmar.

2 Dels för att jag har en stark tro och för att jag känner enorm glädje i den kristna gemenskapen. Men även för att personligen kunna engagera mig och ha roligt.

3 För att jag anser att det är en väldigt bra organisation med bra möjligheter för personligt engagemang.

4 Att organisationen är demokratisk, att alla kan ut-trycka sin tro och att det är en mötesplats för kristna ungdomar.

5 Dels anser jag att jag som person har stärkts och utvecklats, men jag har även skaffat mig många bra utbildningar och kunskaper och sedan det viktigaste: vänner för livet.

_________________________________________________________________________________

Pernilla Sjögren1 Jag är sammankallande för valberedningen inför distriktsårsmötet 2014 och är med i planeringskommittén för just distriktsårsmötet.

2 Det var min storebror som fick mig att gå med. Jag stod inför valet att antingen börja med att åka på läger eller hoppa av konfirmationen helt och hållet. Nu i efter-hand är jag glad att jag åkte på det där lägret.

Erik Samuelsson1 Ledamot i distriktsstyrelsen.

2 Efter konfirmationen så åkte lokalavdelningen till Liseberg och under den resan skrev jag in mig och nu är jag fast.

3 Jag var nyfiken på distriktsstyrelsen och under distriktsårsmötet 2013 blev jag invald.

4 Att engagera ungdomar, visa dem de kristna värde-ringarna på ett roligt och vettigt sätt, att man får träffa ungdomar som delar tro och att man kan dela med sig av sin livsåskådning.

5 Får lära känna nya och engagerade människor samt påverka i Svenska Kyrkans Unga.

_________________________________________________________________________________

18


Merparten av församlingsmedlemmarna i Deddington (en ort med ca 2 200 invånare) är medelålders eller äldre, men vi känner att vi har ett ansvar att åtminstone ibland erbjuda någon form av andakt som känns mer tillgänglig och värdefull för yngre människor. Vi har av tradition ganska formella, liturgiska nattvardsgudstjänster men det är inte självklart att det är vad vi bör erbjuda varje vecka om vi vill nå alla åldersgrupper och hålla gudstjänster för alla åldrar. Vi frågade småbarnsföräldrar vilken typ av gudstjänst som skulle passa dem bäst. De sa att de skulle uppskatta en gudstjänst som riktade sig till barnen i första hand och att de själva gärna skulle vara med i den typen av andakt trots en viss förlust av innehåll och perspektiv som up-penbarligen vore mer passande för vuxna.

tVå AV VårA SöndAgSgudStjänSter varje månad är uttryckligen utformade för att vara åldersintegrerande. Den första söndagen i månaden har vi ingen nattvard. Vi har ett tema som ofta är kopplat till just den söndagens evangelium, även om det inte alltid är så. Till exempel hade vi nyligen en husdjurs-gudstjänst där man fick ta med sig djur till kyrkan och låta dem bli välsignade, och vi har även haft en pilgrimsgudstjänst där två ungdomar från vår scoutgrupp berättade om sina erfarenheter från en vandring på Camino de Santiago. Vi sjunger psalmer

och andaktssånger och utbyter tankar kring temat och bibelläsningen. Tonläget i gudstjänsten är i regel lättsamt och infor-mellt, men mitt i har vi en stunds tyst bön då folk får skriva sina böner på lappar som samlas in och frambärs till Gud. Stillheten och koncentrationen är då påtaglig. Språket och tankarna som används i gudstjänsten är avsedda att vara lättillgängliga för barn, men ofta är det inte särskilt många barn närvarande. Icke desto mindre är gudstjänsten i allmänhet välbesökt av våra vuxna försam-lingsmedlemmar. Det verkar som om det som erbjuds med ganska små barn i åtanke också kan vara till hjälp för vuxna i olika åldrar. Gudstjänsten planeras av frivilliga lekmän i samråd med våra anställda barn- och ungdoms-arbetare och leds av lekmän.

den fjärde SöndAgen i månAden inleder vi med en tra-ditionell, formell, om än något nedkortad, nattvardsguds-tjänst, och sedan övergår vi till att ha kafé i kyrkan (här har vi inspirerats av en annan kyrka i Oxfords stift, Had-denham: http://www.cafeplus.org.uk/). Vi ställer ut bord och stolar i en del av kyrkorummet, bjuder på kaffe och bullar och lägger fram tidningar som kan inbjuda till in-formella samtal. Ibland leder konversationen in på teolo-giska frågor. Vi har också olika pysselaktiviteter kopplade till ett tema (som oftast relaterar till de bibelord som läses vid nattvarden) där vuxna och barn tillsammans ritar och målar, tillverkar saker eller bakar i kyrkans kök. (Den här typen av aktiviteter är numera ganska vanligt förekom-mande i Engelska kyrkan och går under benämningen Messy Church: www.messychurch.org.uk.) Efter ungefär 45 minuter samlas vi för att visa upp (och smaka på) våra alster och prata om deras betydelse i relation till temat genom frågor och svar. Efter en kort informell bönestund avslutar vi med en andaktssång och en välsignelse. Vissa människor kommer bara för nattvarden, medan andra bara kommer för kaféstunden och Messy church-

Gudstjänst för alla åldrari deddington, en landsbygds-församling i Oxfords stift

19


aktiviteterna, men oftast sker ett utbyte mellan dessa grupper när man fikar tillsammans. Det är ganska många som är med på hela programmet, vilket tar ungefär två timmar. Av alla våra söndagsgudstjänster är det här den som verkar tilltala barnfamiljer mest, även sådana som annars inte brukar gå i kyrkan.

VArje torSdAg hAr Vi ockSå en gudstjänst som riktar sig till barn i förskoleåldern (”Squeals and Wheels”). I re-gel deltar mellan 15 och 20 personer, oftast från en grupp på 15–20 familjer som är regelbundna besökare. Det här är också på sätt och vis en gudstjänst för alla åldrar efter-som de som deltar är både barn och deras föräldrar och mor- och farföräldrar samt andra medelålders och äldre församlingsmedlemmar. En bestämd ordning har växt fram. Vi ringer i kyrkklockorna, läser Fader vår, tänder rökelse för varje barn, berättar en historia ur bibeln, tän-der ljus, sjunger sånglekar, ber böner som tacksägelse och för att visa omtanke, och sjunger ”Happy Birthday” för personer som är närvarande eller deras närstående. Sedan släcker vi ljusen, bjuder på saft och kaka och pratar lite allmänt. På många sätt är det som en lekgrupp, eftersom

det ger den typen av socialt stöd, men dessutom introdu-ceras barnen i tidig ålder till kyrkan och utövandet av den kristna tron, samtidigt som utrymme ges för andakt och bön som kan vara värdefull även för vuxna.

Text: Hugh White

20


Skatten är ett pedagogiskt material som vän-der sig till barn mellan tre och tio år. Skattens vision är att ge Jesus till barnen och att stärka barnens tro. Skatten bygger på fem olika delar: gemenskap, dagens tema, eftertanke, dagens uppdrag och avslutning. läs mer om Skatten som pedagogiskt material på www.skatten.nu här berättar Camilla Frisk, Gun einarsson, och Ann-Margreth Johansson hur man arbetar med skatten på förskolan Änglabus i Gislaved.

Så använder vi SkattenVi har hittills arbetat med Skatten under höstterminen 2013 och kommer att fortsätta med det. Vi har andakt varje dag och var fjortonde dag har vi en lite längre Skatten-andakt då vi följer de fem delmo-menten Gemenskap, Dagens tema, Eftertanke, Dagens uppdrag och Avslutning. I vår förskola finns det 15 barn i åldrarna 1–5 år och därför ser vår Skatten-andakt ut så här:

Gemenskap Vi tänder ljuset i vårt andaktskåp och sjunger samtidigt vår sång. Sedan sjunger vi Skatten-jingeln, Så brrra! Där-efter tittar vi i vår Skattkista för att se om vi hittar någon ledtråd om vad dagens berättelse ska handla om.

Dagens temaHär berättar vi en bibelberättelse på olika sätt. Det kan vara flanellograf, dockteater, drama etcetera.

EftertankeHär funderar vi tillsammans om bibelberättelsen. Vi åter-kopplar till föremålet i skattkistan.

Dagens uppdragHär leker vi en gemensam lek. I skattkistan hittar vi material till ett pyssel som vi arbetar med fram till nästa Skatten-andakt.

AvslutningVi sjunger en eller två sånger som har anknytning till bibelberättelsen eller lyssnar på en sång på Skatten-cd. Därefter ber vi tillsammans en bön och avslutar med att blåsa ut ljuset i andaktsskåpet. Detta brukar ta cirka 30 minuter och det är vad våra barn just nu klarar av. Barnen sitter tysta som ”ljus” och lyssnar och är aktiva. Skatten-samlingarna är de samling-ar som fångar deras intresse allra mest, kanske beroende på att det händer olika saker hela tiden och att den inte återkommer varje dag.

Text: Camilla Frisk, Gun Einarsson, och Ann-Margreth Johansson

21


”Sov du lilla, sov nu gott!” Leo tittar nöjt upp på sin pappa och somnar mitt i orgelbrus och sång, nydöpt och vad jag kan se mycket tillfreds med livet. Det var starkt för en stund sedan när hans föräldrar och jag la händerna på hans huvud och bad för honom. Och speciellt när jag tecknade korsets tecken på honom och han tittade på mig med allvarsamma ögon. Ta emot korsets tecken. På din panna, på din mun och på ditt hjärta. Jesus Kristus kallar dig att vara hans lärjunge. Leos mamma var med i min miniorgrupp i Jönköping för länge sedan och jag är jättestolt över att jag fick vara med och döpa barnet som är deras. Det är något speciellt med att föra tron vidare ☺! Och så när jag tänker det inser jag i samma sekund att det inte handlar om mig som person. Barnet som somnade till psalmen Sov du lilla, sov nu gott kommer inte att gå i någon vuxen-barn-grupp eller miniorgrupp där jag är ledare eller i någon av mina konfirmandgrupper. För mig handlar det om avstånd, rent konkret många mil. Men kanske ännu mer om det där med mina grupper, mina miniorer, mina konfirmander. Leo är kallad att vara lärjunge till Jesus Kristus. Inte till mig eller någon annan präst eller ledare, inte kallad att vara församlingens lärjunge. Vi är kallade att vara lärjungar till Jesus Kristus med våra tankar, med våra ord och med vårt hjärta.

när Vi SenAre möter fjorton-femtonåringen har kanske dopvattnet torkats torrt alldeles nyss eller se-dan länge. Där kan tron ha tagit olika utgångspunkter i lärjungaskapet. Där möter vi en människa med sitt liv levt med erfarenheter som är unika och personliga. Hur kan vi orientera oss i livet som vi möter? Hur kan vi leva som lärjungar till Jesus i livet som vi möter? Kallelsen som vi har fått att vara Jesu Kristi lärjungar följer med oss genom hela livet, inte bara när vi döps, inte bara som

konfirmander. På något sätt är det en kallelse som finns där varje dag, då som nu och för framtiden. I evangelierna möter vi en Jesus som vill förändra, som vill kämpa för att andra ska må bra, som botar sjuka, upprättar människor, som ser människor i marginalen, som har sin blick på orättvisor och orättfärdighet. Som lär oss att det är fel att utesluta andra. Jesus vill bygga ett rike. Riket han vill bygga är framförallt ett rike av människor. Mellan hjärtan. Mellan människor med gott hjärta. Men hur kan vi som lärjungar till Jesus Kristus orientera oss i det liv som vi möter? Hur kan vi utifrån Gudsrikestanken möta livet? Påverkar Gudsrikestanken oss? Eller om jag ser mig själv i spegeln och frågar mig själv; påverkar den mig som jag är, i mitt liv, i mötet med andra, i mötet med mina och andras attityder.

uppmAningen till tronS uttryck genom korstecknan-det på pannan, munnen och hjärtat får en fördjupad me-ning. På din panna handlar för mig om hur vi tänker och provtänker medvetet eller omedvetet. På din mun handlar om hur vi uttrycker oss i sociala sammanhang med våra ord i mötet med andra människor. På ditt hjärta, för mig handlar det om hur vi gestaltar mötet med alla som vi möter. Att det goda ska bäras vidare. Lärjungaskapet är livslångt och livsbejakande. Det handlar om att leva sitt liv ärligt och i öppenhet mot Gud. Det handlar om att leva i presens och det handlar om mitt liv och gemenska-pen vi delar i detta att vara lärjungar. För det är vi som bär Jesus i dag. Vi som delar den här gemenskapen, det är vi som personer som bär Jesus. Det är vi som delar den här gemenskapen som bär hoppet om Guds rike idag. Därför är inte konfirmanderna ”mina” eller ”försam-lingens”. När Leo kommer till konfirmandgruppen är han inte min konfirmand eller församlingens konfirmand. Han är lärjunge till Jesus Kristus.

Teresia Clifford

På din panna, på din mun och på ditt hjärta

22


Tusen olevda liv finns inom mig av Tomas Sjödin

Även en pastor kan bli trött på sin situation och undra vad mer finns att leva för... Han tejpar så fast ett brev i predikstolen med en lagom kryptisk förklaring, rymmer sedan helt enkelt från sin församling för att under några månader få vara i fred. Men nu blir det inte riktigt som han tänkt sig... Det plane-rade lugnet, i den lilla stugan långt hemifrån som han under hemligt namn hyrt sig, störs av den sällskapssjuke och pratglade grannen.

Besvärligt blir det också när pastorn får den ständigt besökande grannens fråga vad han heter och arbetar med. För se grannen, han är vice ordförande i pastornatsnämnden, eller åtminstone före detta vice ordförande. Själv klipper då pastorn till med att han arbetar i räddningstjänsten, och det är ju sant, eller i alla fall nästan sant, för om man är pastor är det väl någorlunda i närheten av en slags räddningstjänst. Förvecklingar lite här och var, en del ganska dråpliga trots att de i allra högsta grad är vardagliga incidenter. Men i boken finns också en allvarlig underton.

Gud har inte menat av oss att vi ska klara allting själva, det är inte mänskligt. Att vila, stanna upp och reflektera är både mänskligt och välbehövligt och när vi inte begriper det själva ser kanske Gud till att vi till slut står där med handen på dörrhand-taget och känner att vi behöver rymma. Med värme, humor och underbart omtänksamma personbe-skrivningar av karaktärer och miljöer berättar Tomas Sjödin om pastorns och församlingens upplevelser under de fyra månader pastorn är på rymmen. Undrar du om pastorn efter detta tilltag ens är välkommen tillbaka till den församling han rymde ifrån... tja läs själv, efter 220 sidor får du svaret.

Lillemor Lindahl

Pilgrimsbok för färd i heligt land av Jan-Olof Johansson

Biskop Jan-Olof har skrivit Pilgrimsbok för färd i heligt land. De heliga platserna han skriver om finns i Israel och Palestina. För mer än 15 år sedan utkom hans bok med samma titel och i den boken skrev han även om platser i Syrien och Jordanien. Boken har en tydlig uppbyggnad. Varje plats introduceras utifrån rubrikerna; Att komma ihåg, som är en biblisk, religiös, historisk, kulturell, politisk, semantisk, arkitektonisk och/eller geografisk beskrivning. Att stanna till, ett särskilt ställe att upp-täcka. Att läsa, den utskrivna bibeltexten. Att tänka på, reflek-tioner/meditationstankar. Att be, böner och Att sjunga, psalmer ur Den svenska psalmboken. Strukturen underlättar läsningen – kanske vill du bara stanna till inför Att tänka på eller någon annan rubrik?

Strax efter att boken lämnat tryckpressarna anordnade Anna och Jan-Olof en färd i heligt land och jag var en av deltagarna. Vi gjorde resan med boken i handen, även om vi sällan behövde läsa innantill eftersom Jan-Olof, utifrån sin gedigna erfarenhet och kunnande – berättade, förklarade och levandegjorde. Det är omtumlande, oroande, vackert, andligt, sorgligt och ibland hoppfullt att färdas i heligt land. För att komma till Bet-lehem och födelsekyrkan var vi tvungna att passera checkpoin-ten i muren. I Betlehem var vi på Den Gode herdens skola. Flerta-let av de palestinska flickorna, eleverna på skolan, är instängda bakom muren, och de har aldrig kunnat göra den knappa milen långa resan till Jerusalem. I Betlehem var vi också vid Herdarnas äng. När jag blickade ut över ängen och tänkte på änglarnas sång om fred på jorden, fastnade min blick på muren och den israeliska bosättningen. Vid många av de heliga platserna som Jan-Olof skriver om i sin Pilgrimsbok har människor byggt kyrkor och platserna är därför präglade av hur man genom historien gjort olika tolk-ningar och vad man önskat manifestera. Gennesarets sjö är dock bara en sjö och kanske var det anledningen till att jag tyckte det var enkelt att där tänka på lärjungarna och hur de lämnade sina nät, för att följa Jesus. När jag senare läste i Pilgrimsboken om Gennesaret är den valda psalmen Blott i det öppna har du en möjlighet och psalmen blev en meditation kring då och där och nu och här. Det är typiskt för Pilgrimsbok, du kan läsa den både framlänges och baklänges. Och du kan bara titta på bilderna.

Precis innan jag skulle resa, fick jag ett brev från min pappa. Han och min mamma har läst högt för varandra ur den tidigare utgåvan av Pilgrimsbok och använt den i olika samlingar. Min pappa är över 90 år och har aldrig gjort en resa i heligt land. Han påminde därför om vad Jan-Olof skriver: Jag har också skrivit boken för dig som inte gör den yttre resan men väl den inre. Som vill resa med fastän du är hemma. Att färdas i heligt land kan vara så mycket. Min pappa valde också ett annat citat ur boken; I pilgrims-färden förenas det andliga och det världsliga. Det heliga möter oss mitt i verkligheten, i den vanliga, karga vardagen. Pilgrimsbok för färd i heligt land, hjälper oss se det heliga och det vanliga.

Elisabeth Källdin

Bokt

ips

Har du egna boktips? Det kommer alltid att finnas med en sida med boktips i Stiftsliv. Har du tips på någon bok som du tycker att vi borde rekommendera? Maila ditt tips till [email protected].

Här behöver man inte

låtsas 4-5

Har vi till tro till

barn och unga8

Så använder

vi Skatten20

TEMA: BARN OCH UNGA

För dig som är förtroendevald, anställd eller ideellt engagerad inom Svenska kyrkan, Växjö stift.

2/2013

23


Julkampanj 2013Julkampanjen pågår från första advent till trettonhelgen. Temat för kampanjen är ”Ge alla barn en framtid utan våld”. Målet är att tillsammans samla in 34 miljoner kronor i kampanjen och att öka antalet månadsgivare med 10 procent.

Kampanjmaterial beställs på internwww.svenskakyrkan.se/ internationelltarbete/julkampanjen-2013.

KyrkovaletResultatet för kyrkovalet är klart. Du hittar det på internwww.svenskakyrkan.se/ vaxjostift/kyrkoval.

Foto

: Jes

per K

lem

edss

on

Ge en Gåva i årets julkampanj!Sms:a HOPP till

72950 så skänker du 50 kronor.

svenskakyrkan.se/julkampanjen

not

iser

Ny kursanmälanUnder 2014 kommer Växjö stift kommer successivt att införa en ny

rutin för kursanmälan. För att det ska bli lättare för dig som vill anmäla dig till en kurs, hittar du numera en länk till kursanmälan vid informa-tionen om varje kurs på kurssidorna på internwww.svenskakyrkan.se/

vaxjostift. För vissa kurser kommer man till den gamla kursanmälan, för vissa till den nya. Detta är beroende på att alla kurser inte kommer att

läggas över i det nya systemet för kursanmälan på en gång.

Tyck till om Stiftliv!Detta är det andra numret av Stiftsliv, vår ”nygamla” stiftstidning. Vad tycker du om innehållet, layouten och upplägget? Saknar du något? Tyck gärna till via vår e-postadress [email protected] eller skriv din kommentar direkt på sidan internwww.svenskakyrkan.se/vaxjostift/stiftsliv.

”Som liljan på sin äng till slut ska vissna ner, går sommaren mot höst och dagen lugnt mot kväll.

Men blomman som i vila går ska snart slå ut i evig vår

och vad som sås i ringhet här du ger sin blomning där. ”

Text: J-A Hellström

UTSiKT från öSTraBO

Från Östrabo ser jag ofta ungdomar i allén på väg till och från skolan. Dagen efter kyrkovalet stötte jag på en grupp ungdomar när jag var på väg upp i allén. En av dem kom fram till mig. Han frågade hur det fungerade med sammanräkningen av valet. Jag berättade att det pågick för fullt uppe i det stora gula huset och att han kunde gå dit och se efter.

Han berättade då för mig att han ställt upp i valet som kandidat. Jag kom då ihåg att jag sett ett par yngre kandidater mitt på en lista och sa att jag tyckte han borde stått högre upp på listan. Det tyckte jag med, sa han.

Jag hör ofta att ungdomar inte vill ställa upp och låta sig väljas till förtroendeuppdrag i kyrkan. Så kanske det är men om och när de vill är det viktigt att ge dem den plats de är beredda att ta. Det kan givetvis innebära att någon som är lite till åren kommen ska backa något steg och det betyder också att vi ska våga ge de unga ansvar.

Det kan låta som en klyscha men icke desto mindre krävs det mycket nytänkande idag i vår kyrka. Vi är inte längre den statskyrka som vi var utan ett trossamfund som bygger på den levande gemenskap som byggs runt Ord och sakrament. En gemenskap som är öppen, befriande och inspirerande. Och handlingskraftig.

Jag tror att våra ungdomar kan bidra betydligt mer än vi äldre vågar tro i byggandet av dagens och morgondagens kyrka. Låt barnens och ungdomarnas röster höras inte som en hälsning och glada tillrop utan i ansvar och handling i våra församlingar.

Jan-Olof Johansson, biskop

i näSTa nUmmer aV

Avsändare:

Box 527, 351 06 Växjö

Tema: Musik i kyrkan

På väg uppåt

Tidningen kommer i början av december.