Subjekt och agentskap Seyla Benhabib och Judith Butler
Ar det vi som talar - eller gör vi det i egenskap av subjekt som är en effekt av
språk, makt och diskurser? Här diskuteras två teoretiker vars tänkande får olika
konsekvenser för feminismens emancipatoriska projekt. ÅSA CARLSON
I Feminist contentions (Benhabib et al.
1995 ) 1 för Seyla Benhabib och Judith Butler
en dialog om subjektivitet och agentskap.2
Benhabib, som inleder diskussionen, kritise-
rar Butlers syn på just subjekt och agentskap
i den då nyutkomna boken Gender trouble
(1990) . För Benhabib är Butlers uppfatt-
ningar om subjekt och agentskap inte fören-
liga med feminismen förstådd som en strävan
efter frigörelse: om det inte finns några
(kvinnliga) subjekt, vad är det då som ska be-
frias; och hur ska befrielsen gå till om kvin-
nor inte kan agera utifrån sina egna, genuina
intentioner? På detta svarar Butler att det
visst finns subjekt och agentskap, men inte i
den form som Benhabib föreställer sig. De
benhabibska subjekten och deras agentskap
tillhör i själva verket de diskurser som för-
trycker kvinnor, och därför bör vi överge
dem. Att teorier och begrepp inte bara är
oförargliga beskrivningar av verkligheten an-
ser båda två.
Jag ska först referera - och därmed ound-
vikligen tolka - vad Benhabib och Butler sä-
ger om subjektivitet och agentskap i sitt sam-
tal i Feminist contentions. Sedan använder
jag mig av ytterligare texter av de båda för att
rekonstruera uppfattningar som jag tror är
5
någorlunda representativa för respektive för-
fattare, och slutligen kritiserar jag dem.3 Ef-
tersom Butler har skrivit mer i ämnet kom-
mer jag att uppehålla mig mest vid hennes
texter och åsikter.
Om begreppen
Subjekt och agentskap är centrala begrepp
för feministisk teori - i synnerhet det förra.
Att kritisera androcentriska subjekts-upp-
fattningar är nästan ett måste för feministier
som Benhabib och Butler, och något båda två
gör (fast från skilda utgångspunkter och teo-
retiska traditioner: Habermas och politisk
teori för Benhabib, Foucault och psykoanalys
för Butler). Gemensam är också tanken att
subjektet har ett språk och förmåga till kom-
munikation, liksom att subjektet har eller är
en kropp (två universalistiska antaganden som
även den antiuniversalistiska Butler gör).
Benhabibs subjektsuppfattning är närmast
den traditionella. Subjektet (Benhabib använ-
der ofta termen "the self" synonymt med
"subjektet" , " the self" översätter jag med
" j a g e t " , eftersom hon inte tycks göra någon
skillnad mellan "s jälvet" och " jaget " ) är vis-
serligen påverkat av sitt kön, sin tid, sin his-
toria, sin miljö och så vidare, men det hyser
ändå en slags originalitet: det har en " k ä r n a "
som under ideala omständigheter förblir opå-
verkad och det agerar - ibland - enligt sina
egna genuina intentioner. Subjektet har alltså
åtminstone en potential till autonomi och
agentskap, egenskaper som subjektet bör
sträva efter att förverkliga. Benhabibs sub-
jekt är ett subjekt med en " insida" . Denna
syn är inte alls oproblematisk, men bekant.
Butlers subjekt saknar denna " insida" .
Det är ett subjekt som helt konstitueras4 av
sitt kön, sin sexualitet, sin tid, sin historia, sin
miljö och så vidare (med Butlers ord: av
språk, makt och diskurser). Men också i
Butlers teori finns det en form av agentskap.
Och trots att detta agentskap varken är
kopplat till någon fri vilja eller "genuin" in-
tention, ja inte ens alltid till subjektet, inne-
bär det att det finns möjligheter till icke för-
utbestämda förändringar: subjektet är visser-
ligen helt konstituerat av språk, makt och
diskurser (det vill säga av det som Benhabibs
subjekt är situerat i), men dessa, och därmed
subjektet, kan förändras på ett sätt som inte
är förutbestämt av desamma. Varken Butler
eller Benhabib tror alltså på metafysisk deter-
minism, men Benhabib anklagar Butlers sub-
jekt för att vara determinerat5 eller förutbe-
stämt: eftersom subjektet är helt konstituerat
av sina omständigheter kan det aldrig för-
ändra dem eller sig självt, resonerar Ben-
habib. Det är framförallt detta, att subjektet
skulle vara determinerat, som Butler för-
svarar sig emot: därför är agentskap så vik-
tigt för henne. Tyvärr reder ingen av förfat-
tarna ut vad determinism är, eller hur förhål-
landet mellan determinism och agentskap ser
ut: båda bara förutsätter att agentskap ex-
kluderar determinism, och att determinism är
något negativt.
Samtalet refererat - första omgången
1 "Feminism and postmodernism: An uneasy
al l iance", som var upprinnelsen till Benha-
bibs och Butlers diskussion och till hela voly-
men Feminist contentions, undersöker Ben-
habib huruvida feminism och postmoder-
nism är förenliga teoribildningar. Naturligt-
vis finns det många olika feministiska teorier
och många olika postmoderna teorier (fler
och sinsemellan mer olika än Benhabib kan-
ske tror).6 Benhabib diskuterar också två
tolkningar, en stark och en svag, av tre post-
moderna teser: subjektets död, historiens död
och metafysikens död.7 Hon kommer fram
till att de svaga varianterna är förenliga med
6
feminism, men inte de starka. Feminism för-
stådd som en emancipatorisk strävan kräver,
anser Benhabib , att vi antar någon form av
subjektivitet (det måste finnas kvinnliga sub-
jekt som bör och kan befrias), någon form av
teorier eller narrativer ( förlorarnas eller kvin-
nornas historia bör kunna berättas) , och nå-
gon form av metateoret isk och universaliser-
bar legitimering (kraven på jämställdhet och
jämlikhet måste kunna rättfärdigas).
Angående den svaga tesen o m subjektets
död säger Benhabib att det traditionella väs-
terländska subjektsbegreppet kan , och bör,
formuleras o m , så att det blir förenligt med
insikten att subjektet är radikalt situerat8 i
historia, kultur, sociala arrangemang, och så
vidare. Det traditionella subjektet har egen-
skaper som förmåga att reflektera över sig
självt, att handla efter principer, att ta ansvar
för sina handlingar och att planera sitt liv.
Dessa egenskaper ska anpassas till insikten
o m subjektets situering. Benhabibs subjekt är
alltså mindre fritt (mer situerat) än det tradi-
tionella subjektet , eller - rättare sagt - än
Benhabibs uppfattning o m det traditionella
subjektet , men har i någon m å n fortfarande
de traditionella egenskaperna (eller en poten-
tial till dem).
M e n " [d]en starka versionen av
subjektets-död-tesen är inte förenlig med
feminismens m å l " (Benhabib 1 9 9 5 a : 2 0 ) .
Därför, eller bland annat därför, anser hon
att den är felaktig. 9 Enligt den starka versio-
nen är subjektet bara " e n annan position i
språket " (Flax 1 9 9 0 citerad i Benhabib
1 9 9 5 a : 2 0 ) , vilket Benhabib to lkar som att
subjektet reduceras från skapare och använ-
dare av språket till en position i detsamma. 1 0
M o t det invänder hon sedan att visserligen är
subjektet strukturerat av språk och narra-
tiver, vi talar o m vem vi är genom att berätta
att vi föddes då och då, som dotter till den
och den och så vidare. O c h visserligen är
dessa berättelser beroende av vedertagna reg-
ler och koder för att vara begripliga, förvän-
tade biografier och begripliga, förväntade
identiteter. M e n , fortsätter Benhabib, vi måste
vidhålla att:
...vi är inte bara förlängningar av våra histo-rier, utan i våra egna livs historier är vi samti-digt författare och huvudpersoner. Det situ-erade och könade subjektet är visserligen heternomt bestämt, men det strävar ändå efter autonomi. Jag undrar hur projektet om kvin-nans frigörelse ens skulle kunna vara tänkbart utan sådana normativa ideal som agentskap, autonomi och ett välintegrerat subjekt Iselfhoodl? (Benhabib 1995a:21)
I de historier som är våra liv är vi samtidigt
författare och huvudpersoner: trots subjek-
tets situering finns det en subjektivitet värd
namnet . Det är inte, som Butler anser, säger
Benhabib , att vi för att tänka b o r t o m genus-
kategoriernas dualismer (kön och genus,
ibland förstådda som kropp och själ; hona
och hane; kvinna och man) 1 1 , måste " t a adjö
av 'göraren b o r t o m görat ' , av jaget 1 2 som en
livsberättelses sub jekt " ( 1 9 9 5 a : 2 1 ) . O c h så
citerar Benhabib Butler:
Det finns ingen genusidentitet bakom ut-trycken för genus; den identiteten är per-formativt konstituerad av själva de "uttryck" som anses vara dess resultat. (Butler 1990:25 citerad i Benhabib 1995a: 21)
H o s Butler är genusidentiteten eller "genus-
k ä r n a n " performativt 1 3 konst i tuerad, en illu-
sion o m man så vill.
O m det inte finns någon genusidentitet
b a k o m genusuttrycken, inget jag (self) bak-
o m handlingarna, hur ska vi då kunna för-
ändra kvinnors villkor? undrar Benhabib .
Feministiska användningar av Nietzsche - till
7
exempel Butlers - kan bara leda till inkoher-
ens. Visst kan det vara berättigat att kritisera
" ident i tetspol i t iken" (tanken att alla kvinnor
har något gemensamt) , l iksom heterosexua-
litetens och det dualistiska tänkandets domi-
nans inom kvinnorörelsen. M e n en sådan kri-
tik kräver inte att vi helt dumpar begrepp
som jaget, agentskap och autonomi, säger
Benhabib.
I sin "Cont ingent foundations: feminism
and the question o f pos tmodernism" dekon-
struerar Butler ( 1 9 9 5 a ) begreppet subjektivitet.
H o n " t ä n k e r o m " det till något som inte
bara , likt Benhabibs subjekt , är påverkat av
och situerat i språk, diskurser, historia, kul-
tur, sociala arrangemang och så vidare.
Butlers subjekt är helt konstituerat av språk
och diskurser med mera. För att visa hur ett
subjekt konstitueras som en position i språ-
ket eller diskursen, tar Butler sig själv och sin
egen teoretiska position som exempel .
"Butlers pos i t ion" , som bland annat utgörs
av de teoretiska antaganden läsarna tillskri-
ver henne, är ingen position hon avsiktligt
och frivilligt intagit.
Detta "jag" skulle faktiskt inte vara något tänkande, talande "jag" om det inte var för de positioner som jag opponerar mig emot, för dessa positioner, de som hävdar att subjektet måste vara givet på förhand och att diskursen är ett subjektets verktyg för reflektion, är redan en del av det som konstituerar mig. (Butler 1995a:42)
Subjektet är inte något som föregår och orsa-
kar språk, diskurser, kultur och så vidare,
utan är självt en effekt 1 4 av detta, säger
Butler. Att många av oss ändå tror oss vara
upphovet till våra utsagor och våra hand-
lingar, beror bland annat på att den domine-
rande humanistiska diskursen o m subjektivi-
tet konstituerar oss (eller föreställningen o m
oss) som sådana. M e n det finns också en mer
psykologisk process som bidrar till denna
uppfattning: 1 5 subjektet konstitueras av ute-
slutning och differentiering, eller rent av
bortträngning. För att bli ett subjekt , eller
rättare sagt, för att bli den typ av subjekt som
vi är, måste vi differentiera oss från världen
och från andra subjekt : först från modern
och andra nära, sedan från andra andra, från
"de a n d r a " : underlägsna eller inte fullvär-
diga subjekt som vi inte vill identifiera oss
med. 1 6 Som en konsekvens av detta förne-
kande och bort trängande av andra och av
vårt beroende av dem, uppstår det vi kallar
autonomi , tänker sig Butler. Den så kallade
autonomin skyler över det konsti tuerande
brottet från och bortträngning av dem vi är
beroende av.17 Detta är en form av sociala re-
lationer, men sociala relationer som föregår
och formar subjektet , och inte relationer som
det konstituerade subjektet befinner sig i,
som det är situerat i, och medvetet kan hand-
skas med. Det bortträngda konstituerande
uteslutna associeras ofta med det feminina,
men dit räknar Butler också annat och andra,
homosexuella till exempel . Den bortträng-
ningen sker förstås på en annan nivå än
bortträngningen av moderskroppen, en poli-
tisk nivå kan vi kalla det, men har ett
samband med den mer regelrätta bort-
trängningen av homosexuel la impulser hos
heterosexuella.
Detta subjekt , det konstituerade subjektet ,
kontrasterar Butler mot Benhabibs subjekt ,
vilket Butler uppfattar som ett " r e a d y - m a d e "
subjekt. Det färdiga eller på förhand givna
subjektet situeras visserligen i ett externt nät
av sociala och politiska relationer, men det är
inte tillräckligt: detta nät ingår i själva verket
som en komponent i subjektets produktion,
påpekar Butler. Ett annat , besläktat men
större fel med subjektsteorier av Benhabibs
8
typ är, enligt Butler, att de ger sken av att (åt-
minstone teoretiskt) möjl iggöra kritik genom
att t i l lhandahålla ett au tonomt och inten-
tionellt subjekt , medan de egentligen ute-
sluter radikal politisk kritik.
Om subjektet är konstituerat av makt så upp-hör inte makten det ögonblick subjektet kon-stitueras, för subjektet blir aldrig färdigkon-stituerat, utan subjektiveras och produceras igen och igen. Subjektet är varken en grund [något givet] eller en produkt, utan en perma-nent möjlighet hos en viss meningsskapande process, vilken tvingas byta riktning eller blockeras av andra maktmekanismer, men som utgör maktens egen möjlighet till föränd-ring. Det är inte tillräckligt att säga att subjektet är konstant involverat i politiken och makten; den fenomenologiska formule-ringen missar poängen, nämligen att subjektet är ett politiskt resultat, producerat och regle-rat på förhand. Och som sådant är det helt och fullt politiskt; faktiskt kanske som mest politiskt när det antas vara maktens upphov istället för dess produkt. Att utöva denna form av foucaultsk kritik av subjektet är inte att göra sig av med detsamma eller att annon-sera dess död, utan bara att argumentera för att vissa versioner av subjektet är politiskt bigotta. (Butler 1995a:47)
Den vanliga, Benhabibska synen är, enligt
Butler, att subjektet inträder på den politiska
arenan som ett " f ä r d i g t " autonomt subjekt ,
med agentskap. M e n makt och politik är
konsti tuerande för subjektet , l iksom för
agentskapet , och existerar alltså före det en-
skilda subjektet , anser Butler. Den form av
autonomi och agentskap subjektet har, alltså
hurudant subjektet är, är beroende av den
makt och politik som subjektet formas av
och uppstår i. En fördel med detta synsätt är,
tycker Butler, att det låter oss kritisera och
ifrågasätta agentskapet som sådant, vilket
inte Benhabibs synsätt gör: " D e n episte-
mologiska modell som til lhandahåller ett gi-
vet subjekt eller en given agent är, i en me-
ning, en modell som vägrar att erkänna att
agentskap alltid och endast är ett politiskt
privilegium" (Butler 1 9 9 5 a : 4 7 ) . O m subjektet
betraktas som något givet, som en förutsätt-
ning, och alltså är något vi utgår ifrån i teo-
rin, så kan vi inte analysera och kritisera det
- inom teorin. Att det konstituerade subjektet,
som Benhabib tror, skulle vara determinerat
är bara en fördom, säger Butler.
Vi kan vara frestade att tro att det är nödvän-digt att anta subjektet som något givet för att säkerställa subjektets agentskap. Men att hävda att subjektet är konstituerat är inte att hävda att det är determinerat; tvärtom, sub-jektets konstituerade karaktär är förutsätt-ningen för dess agentskap. För vad är det som möjliggör en ändamålsenlig och genomgri-pande omvandling av kulturella och politiska relationer, om inte en relation som kan vändas emot sig själv, som förändras, och som bjuds motstånd? (Butler 1995a: 46)
Det låter som o m Butler tänker sig att en ge-
nomgripande kritik måste vara en slags själv-
krit ik. Hur denna "s jä lvkr i t ik" skulle kunna
uppstå är, som vi har sett, Benhabibs huvud-
kritik emot Butler: det måste finnas en möj -
lighet att stoppa föreställningen och gripa in i
produktionen, anser Benhabib , och detta in-
gripande måste k o m m a någon annanstans
ifrån än från de jaglösa aktörerna i genus-
teatern - de kan bara fortsätta att föl ja sina
instruktioner. Vi ska nu se hur Benhabib sva-
rar på Butlers anmärkningar och hur Butler
försöker förtydliga sin position.
Andra omgången
Vad betyder det att subjektet är konst i tuerat
av språket? undrar B e n h a b i b i sin andra
text , "Subject ivi ty , historiography, and poli-
tics: reflections on the 'Feminism/postmo-
dernism e x c h a n g e ' " . Är det i språkliga prak-
9
tiker, i samtalande, skrivande och läsande,
som vi hittar de viktigaste förklaringarna till
genus? Påverkar inte famil jestruktur och va-
nor, barnomsorg och uppfostran, skola och
fritidssysslor, kläder och moden, etc. genus?
Benhabib håller med o m att en kulturs nar-
rativa koder definierar förståelsen av pro-
nomenet " j a g " och bestämmer när, av vem
och hur det kan användas, men anser att his-
toriska och kulturella studier av sådana ko-
der och praktiker aldrig kan besvara huvud-
frågan:
...vilka mekanismer och dynamiker är invol-verade i den utvecklingsprocess genom vilken det mänskliga spädbarnet, en sårbar och bero-ende kropp, blir ett åtskilt jag som kan tala sitt språk och som kan delta i de komplexa so-ciala processer som utgör dess värld? (Benhabib 1995b: 109)
För att finna svaret på den frågan måste vi,
säger Benhabib , studera strukturella proces-
ser och socialiserings- och individuerings-
dynamiker. M e n också när det gäller proble-
met med agentskap och determinism är det
nu empiriska lösningar Benhabib söker. En
teori o m genus som performativt konstitue-
rat kan inte förklara hur människor kan vara
s jä lvbestämmande, hur de kan variera genus-
koder och stå emot hegemoniska diskurser,
så som Benhabib tycker att männsikor gör
och bör göra. För att förklara det krävs det
att vi utrustar subjektet med psykiska, intel-
lektuella och andra källor till kreativitet och
motstånd, tror hon. M e n sådana källor kan
vi inte finna genom enbart f i losoferande,
dekonstruktion eller avslöjande av metaforer
och troper, utan det kräver ett samarbete med
socialvetenskaperna, med psykologi, psyko-
analys och andra discipliner.
Benhabib ger inte många argument för sin
ståndpunkt och hon för ett märkligt resone-
mang. Först tar hon två saker för givna: i) att
ett subjekt inte kan vara konsti tuerat av dis-
kurser utan att vara determinerat av dem,
och ii) att ett av diskurserna determinerat
subjekt inte kan förändra desamma, inte kan
göra motstånd m o t dem, utan bara kan fun-
gera som en slags förlängning av dem. Sedan
slår hon fast att vi, som subjekt , faktiskt inte
är determinerade: vi gör motstånd m o t dis-
kurserna. M o t detta invänder Butler förstås
att ett subjekt kan konstitueras med agent-
skap, och alltså med möjl ighet att motsätta
sig och förändra diskurserna. M e n Benhabib
har också en normativ dimension i sin text :
en genus- och subjektsteori ska inte bara vara
empiriskt adekvat, utan också implicera god-
tagbara normativa visioner av till exempel
agentskap, säger hon.
Kan teorin [Butlers] göra reda för de förmågor till agentskap och förändring den vill tillskriva individerna, och alltså inte bara förklara hur jaget konstitueras, utan också förklara det motstånd mot makten och dis-kursen som just detta jag är kapabelt till? (Benhabib 1 9 9 5 b : l l l )
I sitt svar, " F o r a careful reading" , pekar
Butler ( 1 9 9 5 b ) på flera klara felläsningar
som Benhabib gör sig skyldig till. Benhabib
skriver att vi enligt Butler måste ta farväl av
"göraren bor tom g ö r a t " , men Butler (och
Nietzsche) talar o m "göraren b a k o m g ö r a t " .
(Troligen en oväsentlig felskrivning, Ben-
habib verkar till exempel inte avse Gud med
"göraren b o r t o m " . ) O c h från att uttrycken
för genus performativt konsti tuerar genus i
Butlers teori , sluter sig Benhabib till att hand-
lingarna performativt konsti tuerar jaget, men
det är förhastat : det som konstitueras är
subjektet .
Ytterl igare en felläsning gäller termen
'performativ ' . Benhabib to lkar Butlers teori
10
o m performativer som en variant av goff-
mansk teori o m hur uttryck eller handlingar
konstruerar det sociala jaget, och associerar
till en teaterföreställning, " p e r f o r m a n c e " .
M e n Butlers begrepp performativer k o m m e r
från hennes läsning av Jacques Derridas tolk-
ning av J o h n Austins talaktsteori . Per-
formativen är en språkhandling som skapar
det den benämner, 1 8 och visar på så sätt tyd-
ligt på diskursens produktiva makt , tycker
Butler. M e n även o m performativen ger sken
av att uttrycka en intention hos den talande,
en intention som fanns före och oberoende av
språkhandlingen - en "görare b a k o m g ö r a t "
- så är detta intentionella subjekt bara av-
läsbart som en effekt av handlingen. Dess-
u tom är den talande beroende av språkliga
konventioner för att performativen ska fun-
gera: performativen är en slags repetit ion el-
ler citering. Den som avger ett löfte eller dö-
per ett skepp upprepar, o m inte e x a k t så näs-
tan , vad andra sagt tidigare. Det ta gör, t ror
Butler, att intentionen inte blir så enväldig
som vi vanligen tänker oss: den som vill ut-
t rycka sig är beroende av språkliga koder
och konventioner , varför uttrycket inte kan
bli så personligt som den talande kanske
önskar. 1 9 M e n :
Kategorin "intention", ja till och med begrep-pet "göraren", har sin plats, men denna plats är inte längre "bakom" handlingen, som dess upprinnelse. Om subjektet - en kategori i språket och, alltså, något annat än det Ben-habib kallar "jaget" - är performativt kon-stituerat, så följer det att denna konstitution är en konstitution i tiden, och att "jaget" och "viet" varken är helt determinerade av språ-ket eller helt fria att använda språket som ett externt medium. (Butler 1995b:135)
Butlers subjekt är alltså inte helt determinerat
av, inte helt utelämnat åt, språket, men det är
inte heller helt fritt att använda språket hur
som helst, reglerna måste föl jas, i alla fall till
en viss utsträckning, o m m a n vill bli - någor-
lunda - förstådd.
M e n språket förändras och förnyas. O c h
det är just där och när diskursen förändras
som vi kan finna "agentskap" , påstår Butler.20
Butler påstår emellertid också att förutsätt-
ningen för agentskap inom diskursen är att
subjektets språkliga existens bara är tillfällig:
subjektet måste konsti tueras igen och igen i
och av språket eller diskursen. 2 1 Där för är
subjektet öppet för förändringar: konstitu-
tionen måste upprepas men går inte till på ex-
akt samma sätt varje gång, de normer som är
i spel förändras.
Därför insisterade jag på att beskriva agent-skap som åter-och-om-menande [resigni-fication] i Gender Trouble: om subjektet är ett omarbetande av just de diskursiva processer av vilka det är utarbetat, så finns "agentskap" i de möjligheter att åter-och-om-mena något som öppnats av diskursen. I den meningen är diskursen agentskapets horisont. Men det medför också att performativitet måste tän-kas om som åter-och-om-menande. Detta innebär dock inte något "adjötagande" av göraren, bara till placerandet av göraren "bortom" eller "bakom" görat. För "görat" är sig självt och giltigheten hos de konventio-ner det åberopar, men också de framtida möjligheter det öppnar; "göraren" är den osäkra bearbetningen av de diskursiva möj-ligheter som han eller hon själv utarbetas av. (Butler 1995b:135)
N ä r Benhabib frågar hur vi kan stoppa före-
ställningen och få ett ord med i produktionen
av pjäsen, så rekonstruerar hon mitt agent-
skap felaktigt, säger Butler. Benhabib åter-
ställer nämligen det intentionella subjektet
b a k o m görandet . M e n det är inte möjl igt att
gripa in i produktionen utifrån, svarar Butler.
Det finns ingen utsida ty makten når överallt .
Det vi måste göra är att bearbeta just de dis-
11
kurser och maktregimer som konstituerar
just oss. Detta är en historisk k a m p , och i den
hjälper inga kvasitranscendentala subjekt el-
ler andra devalverade fi losofiska begrepp,
fyrar hon av.
S o m vi sett polariseras Benhabibs och
Butlers uppfat tningar i dialogen: de to lkar
varandra som mer bittra mots tåndare än de
egentligen är. Båda två söker formulera ett
mellanläge: subjektet är varken determinerat
eller fritt. M e n de utgår från varsitt håll :
Benhabib går inifrån och ut. H o n tar insidan
för given. Butler går utifrån men försöker
att inte kliva in: det nietzscheanska "ge -
n e a l o g i s k a " greppet. Handlingar, språk och
diskurser är givna, och de skapar i l lusoriska
effekter - insidor.
Butler uppfattar Benhabibs sub jekt som
" r e a d y - m a d e " , som något som kanske rent
av föds färdigt för att placeras i ett nät av re-
lationer, i kultur, polit ik och så vidare, som
det sedan tar itu med efter eget sinne. H o n
tillskriver det en fri vilja och en transcenden-
tal dimension, vilket Benhabib själv aldrig
uttalat gör.2 2 Enligt Benhabib själv har sub-
jektet visserligen en potential till autonomi
och " g e n u i n a " intentioner, men det är samti-
digt djupt situerat i eller påverkat av kon-
kreta omständigheter av ol ika slag. Det är
också - uttalat - en normat iv teori - det gäl-
ler för oss som polit iska subjekt att frigöra
potentialen och förverkliga vår a u t o n o m i !
Den viktigaste frågan Butler ställer till Ben-
habib tycker jag är: Hur ska situeringen för-
stås, vad betyder det att vi både är förfat tare
och huvudperson?
B e n h a b i b ser Butlers subjekt som enbart
ett resultat , en för längning, av diskurserna,
som något som inte kan återverka på de-
s a m m a , något som determineras av de-
s a m m a , något som bara återspeglar det det
är " g j o r t " av. M o t detta protesterar Butler
att ett subjekt kan konst i tueras med agent-
skap, men också att agentskap kan lokalise-
ras till språket i stället för till subjektet . J a g
skulle vilja t i l lägga: varför måste agentskap
stå i motsats till determinism? och kan inte
en förmåga att göra mots tånd vara
determinerad? Benhabibs viktigaste fråga till
Butler är: H u r ska agentskap förstås , hur
kan normer och koder förändras o m det inte
finns ett benhabibskt jag?
Benhabibs subjekt och agentskap
I min tolkning av Benhabibs och Butlers
uppfattningar 2 3 är det f rågorna formulerade
ovan som styr: finns det någon b a k o m
" g ö r a t " är det alltså jag. M e n intresset att
reda ut vad subjektet o c h , f ramför allt,
agentskap är finns hos både Benhabib och
Butler. Det får bara inte, och kan därför bara
inte, verkar Benhabib t ä n k a , vara så att
subjektet inte är något mer än det som for-
m a r det, än det som k o m m e r " u t i f r å n " :
subjektet har en förmåga att göra något eget
av sin s i tuat ion, subjektet är unikt . ( R ä c k e r
det inte med en unik plats i tid och rum, som
vi alla har? undrar jag.)
Men trots att vi inte väljer de vävar i vars nät vi till en början är fångna och inte själva väl-jer vilka vi önskar samtala med, består vår handlingsförmåga i att vi av dessa berättelser och berättelsefragment kan väva en livs-historia som känns meningsfull för oss, be-traktade som unika individuella jag. (Ben-habib 1997:138)2 4
J a g t ror att hon delar den uppfattningen
med m å n g a : vi vill ha ett ord med i laget, vi
vill inte att vi s jä lva, våra handlingar och
våra liv ska vara förutbes tämda, och därför
väl jer vi att tro att vi kan påverka. I sin teori
förl i tar sig Benhabib också på tradit ionel la ,
humanist iska uppfat tningar o m subjektet ,
12
jaget , autonomi och så vidare, och på den
retoriska kraften hos dessa termer. H o n
definierar dem inte och gör till exempel
inga klara dist inktioner mellan " s u b j e k t e t " ,
" j a g e t " och " i d e n t i t e t e n " . Ibland använder
hon " s u b j e k t e t " och " j a g e t " som synonyma,
och ibland " j a g e t " och " i d e n t i t e t e n " . " Iden-
t i t e t " kan stå för allt från kvinnors kollektiva
identitet, över en persons medvetna och
omedvetna uppfat tningar o m sig själv, till
personlig identitet över t iden. 2 5 N å v ä l , Ben-
habibs subjekt är kvasiuniversellt och det är
utrustat med en förmåga till k o m m u n i k a -
t ion, moral iskt ansvarstagande och auto-
nomi .
Men, detta kvasiuniversella sub jekt är,
som vi sett, ett situerat subjekt , och det är
vad det betyder som vi ska försöka reda ut.
Vidare är Benhabibs subjekt ett dialogiskt
subjekt .
Att vara och bli ett jag är att infoga sig i samspråksvävar: det är att veta hur man ska svara när man blir tilltalad och i sin tur lära sig hur man tilltalar andra. (1997:138)
O c h det är just med detta dialogiska grepp
och Charles Taylors " s a m s p r å k s v ä v a r " Ben-
habib vill göra situeringen fa t tbar : " . . .Tay-
lors idé o m 'samspråksvävar ' ... ger en lämp-
lig avvägning mellan handl ingsförmåga och
passivitet, ini t iat ivförmåga och bet ingning,
frihet och determiner ing" ( 1 9 9 7 : 1 3 8 ) . O c h
det är denna avvägning mellan frihet och de-
terminering som liknelsen med förfat taren
och huvudpersonen i Feminist contentions
ska il lustrera.
Vi berättar om vilka vi är, om de " jag" som vi är, med hjälp av narrativer. "Jag föddes då och då, som dotter till den och den..." etc. Dessa narrativer är djupt färgade och struk-turerade av vår kulturs koder för begripliga biografier och identiteter. Vi kan gå med på
allt det där, men icke desto mindre måste vi argumentera för att vi inte bara är förläng-ningar av våra historier, utan att vi i våra egna livs historier samtidigt är författare och huvudperson. (Benhbaib 1995a, 21)
Histor ierna o m våra liv är inte redan
skrivna, vi har förmågan och möjl igheten att
påverka handlingen - å tminstone till en viss
utsträckning. Nåväl , på vilket sätt gör
liknelsen situeringen klarare? För det första
undrar jag , är liknelsen bokstavl igt eller
bildligt menad? Påverkar jag mitt " j a g " (för-
utsatt att det finns ett sådant) eller bara min
egen uppfattning o m vem jag är? Påverkar
jag mitt verkliga liv eller bara berättelsen o m
det, mitt liv summerat och strukturerat som
en narrativ? M e d andra ord, är agentskapet
en förmåga till handling och förändring, el-
ler bara en förmåga till h is tor ieberättande?
J a g medger att det inte är så lätt att skil ja
mellan "de t egentliga j a g e t " och " ident i te-
t e n " , eller mellan " d e t egentliga l ivet" och
"histor ien o m l ivet" (speciellt inte det för-
sta) , men jag t ror inte att det är helt me-
ningslöst : jag är inte (alls) e x a k t sådan som
jag t ror att jag är, min ti l lvaro idag är inte
densamma som mitt minne av den i m o r g o n .
För det andra undrar jag, varför måste vi
argumentera för att vi också är förfat tare?
Är det för att vi (ofta) har en känsla av att
vara fria? Den kan vi (och Butler) vara över-
ens o m , men frågan är o m känslan är befo-
gad. Eller är det för att a u t o n o m i är ett bra
ideal? Det kan hända, men frågan är o m det
inte ändå kan vara berätt igat att skil ja mel-
lan en normat iv och en deskriptiv dimension
hos subjektsbegreppet , så långt det går.2 6
Det enda icke-normat iva argument Ben-
habib har för att subjektets liv inte är
determinerat ( förutom argumentet att vi
faktiskt gör mots tånd) , är även det en lik-
nelse med språket .
13
Ändå avgör inte socialisations- och ackul-turationsprocesser på förhand den unika indi-videns livshistoria och hans eller hennes för-måga att initiera nya handlingar och nya sat-ser i ett samtal, liksom de grammatiska språk-regler vi lär oss inte uttömmer vår förmåga att bygga ett oändligt antal välformade satser i detta språk. (Benhabib 1997:139)
Detta argument är synnerligen svårbedömt,
tycker jag. Vad är socialisationsprocesser och
ackulturationsprocesser? Även o m det är
sant att vi kan konstruera ett oändligt antal
välformade satser i vårt språk, 2 7 så finns det
kanske en gräns för de realistiska satserna?
Begränsas vi inte alls av grammatiken (det
kanske vi gör även o m vi kan konstruera ett
oändligt antal välformulerade satser)? Påver-
kar språket inte vår uppfattning o m världen
och oss själva? O c h så vidare. M e n
socialisations- och ackulturationsprocesser
avgör inte ensamma den unika individens
livshistoria på förhand. Det är väl inte heller
vad Benhabib menar. Möj l igen gör de det till-
sammans med individens alla egenskaper,
han eller hon är ju situerad i sin tid, historia,
sociala och geografiska mil jö och så vidare
(som i och för sig kanske helt avgör hur
ackulturat ionsprocessen ser ut), och i sin bio-
logi. M e n , som Benhabib själv säger, avgör
individen ensam inte heller sin historia, han
eller hon väljer inte sitt nät av relationer och
sina samtalspartner. (Hur skulle han eller
hon kunna göra det? Skulle han eller hon
kunna bli en individ, eller snarare ett sub-
jekt , ensam?) Vi kan j ämföra denna position
mellan frihet och determinering med Butlers
diskussion o m intentionens plats: subjektet
och intentionen är beroende av språk-
reglerna, men det finns for t farande en plats
för intentionen (subjektet) - dock inte
b a k o m uttrycket , som dess direkta upphov.
Vi kan också jämföra posit ionen med vad
Benhabib själv säger när hon diskuterar
Rawls : 2 8 subjektet b a k o m slöjan av okunnig-
het är o förmöget att göra några val eftersom
ett noumenalt 2 9 jag inte har någon karaktär
eller några förmågor, inga mål eller önsk-
ningar, ingen historia eller relationer. Vari-
från k o m m e r då intentionen (motivationen)
hos Benhabibs ännu inte situerade jag? 3 0 N ä r
subjektet situeras uppstår olika önskningar
och så vidare, vad är det då som finns, " l o -
g iskt" inte kronologiskt , före situeringen?
Vad är det unika? Är det den kropp subjektet
har? M e n den är väl en del av subjektets si-
tuation? Är det en vilja, fast Benhabib inte sä-
ger det uttalat? M e n är det en universell,
kantiansk vilja så är den inte unik för indivi-
den. För mig förblir hennes mellanläge allt
annat än tydligt.
O c h trots att Benhabib bara anser sig
k o m m a med kvasiuniversella anspråk, finns
det, som Butler påpekar, ett universalistiskt
drag i Benhabibs tänkande. H o n talar o m att
vi för att förstå vad subjektivitet och agent-
skap är ska studera " . . .de sociala processer
genom vilka ett mänskligt spädbarn blir ett
socialt jag, oavsett det kulturella och
normativa innehållet som definierar ett jag i
ol ika socio-historiska k o n t e x t e r " (Benhabib
1 9 9 5 b : 1 0 9 ) . Dessa processer g jorde antikens
egyptier till medlemmar i sin kultur, lika väl
som de nu gör hopiindianernas barn till so-
ciala varelser. J a g tvivlar på att det finns så-
dana universella processer (men det beror
kanske på vilken abstraktionsnivå man väljer
att beskriva dem på). Det bör även Butler
göra . O c h själv diskuterar Benhabib ol ika
typer av individuering i s a m b a n d med sin
kritik av det manliga egot i västerländsk tra-
ditionell f i losofi och Carol Gil l igans be-
römda utvecklingspsykologiska undersök-
ningar. Hurudant subjektet är beror, bland
annat, på dess kön och genus, säger B e n h a b i b .
14
Butlers subjekt och agentskap
F ö r den antiuniversalist iska Butler finns det
flera sätt att bli och vara subjekt på. Det
finns också ol ika typer av subjekt , eller små-
teorier o m subjektet , som samsas i hennes
teori , och som på något sätt alla hakar i var-
andra. Det gör inte hennes teori lättläst.
Butler är för den delen aldrig lättläst: hon
prakt iserar verkligen den pos tmoderna öp-
penheten, är medvetet motsägelsefull och
minst lika metafor isk i sitt skrivande som
Benhabib . J a g ska ändå göra ett försök att
sortera hennes subjektsanvändningar.
M e n först det g e m e n s a m m a för " s m å -
t e o r i e r n a " : subjektet är konsti tuerat och
denna konsti tuering måste upprepas, där är
Butler konsekvent . H o n har också en konse-
kvent ansats , nämligen att tala o m subjektet
som skilt från jaget : " . . . sub jek te t - en kate-
gori i språket , och , al ltså, något annat än
det B e n h a b i b kal lar ett ' j a g ' . . . " (Butler
1 9 9 5 b : 1 3 4 - 5 ) . M e n den ansatsen misslyckas
hon ibland med, även o m hon aldrig använ-
der termen ' jaget ' som beteckning på ett sub-
stantiellt jag i sin egen teori .
I vilken utsträckning konstitueras subjektets integration, det vill säga en persons identitet med sig själv, av de regulativa praktiker som formar och bestämmer genus? (Butler 1990:16)
Där för går det inte att säga att Butler och
Benhabib talar o m så ol ika saker när de talar
o m subjektet att deras teorier inte har några
beröringspunkter. M e n till skil lnad från Ben-
habib n ä r m a r sig Butler subjektet utifrån,
det är orsaken till att hon inte vill tala o m ja-
get på Benhabibs sätt . Det är inte något för-
givettaget subjekt hon intresserar sig för :
subjektet är inte utgångspunkten utan resul-
tatet eller ef fekten, av språket , diskursen,
m a k t e n , den heterosexuel la normen och så
vidare. M e n termen 'subjektet ' står, som
sagt, för många ol ika men besläktade förete-
elser hos Butler, som jag sorterar och benäm-
ner på föl jande vis:
1) Det språkliga subjektet - den som talar
(eller agerar på annat sätt) , den som använ-
der p r o n o m e n e t jag, och blir lyssnad till.
M e n det är också den uppfattning o m en
person och dennas intentioner som formas
av hans eller hennes tal (eller andra hand-
lingar), både hos personen själv och hos an-
dra.
2 ) Det politiska subjektet - den som är
konst i tuerad med agentskap, det vill säga
den som har möj l ighet att agera och därmed
uppträda som ett subjekt i samhäl let , men
förmodligen också privat. (Butler med sitt
foucaultska maktbegrepp borde anse att
även det privata är polit iskt.) Kvinnor och
homosexuel la är inte (fullvärdiga) subjekt i
denna bemärkelse . M e n inte heller det poli-
tiska subjektet är suveränt , det är konst i tue-
rat av diskurser, alltså subjektiverat eller un-
derkastat makten och format av den. D ä r f ö r
kan subjektivitet och agentskap se ol ika ut
beroende på hur de polit iska diskurserna ser
ut.
3 ) Det kroppsliga subjektet - en kropp
som " r ä k n a s " ( " b o d i e s that m a t t e r " ) , som
till exempel är av " r ä t t " kön eller praktise-
rar " r ä t t " typ av sexuali tet , är "mater ia l i se-
r a d " . Det vill säga subjektet blir begripligt
o m det föl jer normerna , men också gripbart,
som en påtaglig kropp. 3 1
Butler vägrar att göra den gängse distink-
t ionen mellan fysiskt och mental t . Det som
är fysiskt, är fysiskt och " m a t e r i a l i s e r a t " för
oss e f tersom vi är så påverkade att tro på
dess " n a t u r l i g h e t " : vi tar det fysiska för nå-
got " g i v e t " . Normer , som den heterosexu-
ella normen , "mater ia l i se ras " när de blir an-
15
sedda som naturliga. De, eller en del av dem,
blir kroppsliga: kroppen formar sig efter
dem och vi känner dem i kroppen. (Butlers
idéer om "material isering" är på intet sätt
oproblematiska. Är allt fysiskt materialise-
rat på detta sätt? Tar vi verkligen allt fysiskt
för givet, artefakter till exempel? I vilken
mening är materialiserade normer kropps-
liga? Är de kroppsliga i betydelsen materi-
ella eller är de somatiska? Trots problemen
tycker jag att Butlers påstående att sexuella
normer materialiseras verkar riktigt på åt-
minstone två sätt: dels beror kanske vilka
kroppsdelar som blir sexuellt laddade på
våra normer, och dels gör vi våra kroppar
manliga respektive kvinnliga (vi till exempel
bygger och bantar.)
4) Det "psykoanalytiska" subjektet (hos
Butler!)3 2 - kan kanske beskrivas som det
kroppsliga subjektet och dess psyke (en kon-
sekvens av Butlers försök att förena Freud
och Lacan med Foucault) . Det "psykoanaly-
t i ska" subjektet konstitueras av sexualitet-
ens diskurs: i första hand av normen om he-
terosexualitet och tabut mot incest som vi
internaliserat och, alltså, inkorporerat. Den
typ av subjektivitet som vi känner, med den
form av autonomi som Butler anser vara en
följd av bortträngning, skulle inte kunna
uppstå utan dessa normer. Egot (Freuds be-
grepp), en förutsättning för psyket, är dess-
utom mentala projektioner av förnimmelser
och sensationer på kroppens yta, en form,
och inte något i grunden inre eller själsligt.
Det "psykoanalyt iska" subjektet har varak-
tighet och kontinuitet, även om det föränd-
ras och "rekonst i tueras" .
Påståendet att subjektet är en kategori i
språket återkommer ofta hos Butler, men
det är inte grammatik och satslösning hon är
intresserad av. För att det ska bli begripligt
måste det tolkas olika på olika ställen.
Jag läser det så här:
a) Ett subjekt (det språkliga subjektet) är
en språklig eller abstrakt (performativt kon-
stituerad) entitet, nästan en slags illusion.
(Främst i Gender trouble.)
b) Att en mänsklig kropp är ett subjekt
(det politiska subjektet) är ett språkligt, eller
snarare socialt, faktum. (Främst i Bodies
t hat matter.)
c) En mänsklig kropp är ett subjekt (det
språkliga eller det kroppsliga subjektet) en-
dast när den talar eller handlar. (Främst i
Excitable speech.)
d) En mänsklig kropp blir (också) ett sub-
jekt (det "psykoanalyt iska" subjektet) när
det blivande subjektet får tillträde till språ-
ket som ett resultat av den internaliserade
" lagen" (incesttabut och den heterosexuella
normen) och bortträngningen av det älskade
objektet . 3 3 (I Gender trouble, Bodies that
matter, The psychic life of power.)
Det gemensamma för Butlers subjekt är,
igen, att de är konstituerade, och det oftast
performativt (i Bodies that matter lanserar
hon teorin om "material isering" som en al-
ternativ form av konstruktion, se om punkt
3) ovan). Att Butler förälskat sig i Austins
talaktsteori är lite förvånande, hon är inte
precis någon analytisk filosof, men jag tror
att det finns två förklaringar: A) Austin
beskriver hur vi kan skapa abstrakta förete-
elser av bara ord, företeelser som ändå har
en slags objektiv existens och inte är rena
fiktioner, vilket visar på språkets makt ; och
B) enligt Derridas tolkning av Austin så
måste performativen för att vara lyckad
vara en slags ci tering, en upprepning, vil-
ket förhindrar vad Butler kal lar för ett
rent instrumentel i t användande av språ-
ket , och ger möj l ighet till förändringar och
därmed till agentskap - upprepningen sker
alltid inom lite ol ika kontexter .
16
A) I How to do things with words försö-
ker Austin förklara hur vi med bara ord kan
göra saker och förändra världen.
Termen "performativ" kommer att användas på varierande men besläktade sätt och i flera besläktade konstruktioner... Ordet är givetvis avlett från "perform" ("utföra" eller "agera"), det verb vi vanligen förknippar med substanti-vet "handling": detta indikerar att yttrandet av performativen är en handling - i normal-fallet betraktas det inte som att bara säga något. (Austin 1997:6-7)
Performativen är en sats där uttalandet i sig
medför förändringen. M e d en performativ
är det inte som med en order, en order måste
uttalas och verkställas för att förändringen
ska äga rum. Performativen kräver nämligen
inget verkstäl lande ef tersom den inte inne-
bär någon (direkt) fysisk förändring. Det
klassiska exemplet på en performativ ta lakt
är vigselceremonin: (på engelska) " I declare
you man and w i f e " . O m satsen uttalas vid
rätt tillfälle, av en auktoriserad vigselförrät-
tare och så vidare, innebär den en föränd-
ring i världen: ett äktenskap instiftas, två
personer blir gifta med varandra , blir man
och hustru med allt vad det innebär av legala
och sociala rätt igheter och skyldigheter. Så
här förklarar Butler själv vad en performativ
är:
En performativ akt är en akt som skapar det den benämner, och på så sätt visar på diskursens konstitutiva eller produktiva makt. (Butler 1995b: 134)
I just detta, performativens produktiva di-
mension, ligger dess at trakt ion för Butler.
Butler är dock ingen renlärig talaktsteo-
retiker. För det första använder hon
"performat ivt konst i tuerat" även o m det
som är konstituerat av andra typer av hand-
lingar än talhandlingar. Till exempel är genus
- också - performativt konst i tuerat av sexu-
ella praktiker. För det andra så är det exem-
pel hon ger på en performativ ta lhandling,
nämligen " . . .de t bibliska uttalandet av en
performativ, det vill säga, 'Varde l j u s ! " '
(Butler 1 9 9 3 : 1 3 ) , ingen klassisk per forma-
tiv: den är formulerad i kon jukt ivt modus
och inte indikativt , den är en typ av uppma-
ning, och den för med sig en fysisk föränd-
ring i världen - det blir l just. Visserligen ifrå-
gasätter Butler dist inktionen mellan fysiskt
eller materiel l t och mental t i sina texter, och
visserligen är det ibland svårt att säga vilka
talakter som är performativer och vilka som
inte är det, men jag tvivlar på att det var
Butlers avsikt att visa det när hon valde sitt
exempel . M e n visst, också vigselceremonin
för med sig fysiska förändringar, till att
bör ja med sätter de alldeles, alldeles nygifta
på sig ringar.
Hur som helst, performativen är en bra
metafor för det Butler är ute efter. Kanske i
ännu högre grad när det gäller genus än
subjektet . Det vi kan observera är uttrycken
för genus, vi kan aldrig observera det de an-
tas vara uttryck för. Det finns inget annat än
uttrycken, de är genus säger Butler. Den
" n a t u r l i g a " genusidentiteten eller "genus-
k ä r n a n " hos en individ konst i tueras av ut-
trycken, på samma sätt som ett äktenskap
konst i tueras av performat iven, o m den utta-
las i rätt omständigheter. Vi har en äktenska-
pets institution och varför inte en genus-
institution, o m än mindre medvetet skapad?
Genus är lika mycket eller lika litet en illu-
sion som äktenskapet .
O c k s å det att subjektet konst i tueras per-
formativt måste förstås metafor iskt : att säga
" j a g " är inte att uttala någon performativ.
Ett problem med genus och subjektet j ä m -
fört med äktenskapet är t idsaspekten. Det
17
enskilda äktenskapet varar tills de gifta skil-
jer sig eller dör, men hur länge varar någons
genus eller ett subjekt? Bara under den
performativa akten? Till nästa performativa
akt? Subjektet måste konstitueras igen och
igen, säger Butler. Ett tidigare konstituerat
subjekt borde influera ett senare - om det
rör sig om samma kropp - tycker man, men
hur går det till om subjektet är en språklig
kategori och bara existerar i språket, i talet
eller handlingen?
Ett annat problem är detta: vem konstitu-
erar vem performativt? (Nu är vi där med
" g ö r a r e n " igen!) Kan jag bara konstituera
mig som subjekt och mitt genus, eller dig
som subjekt och ditt genus också? Enligt tal-
aktsteorin borde båda delarna vara möjliga,
men hur kan mina genusuttryck konstituera
ditt genus? Kanske i ett interagerande? O m
jag behandlar dig som en man och uppträder
som en kvinna i mötet med dig, säg att jag är
svag för dina breda käkar och darrar lite när
du närmar dig, så borde det väl påverka
också ditt genus? Fast det blir krångligt om
en individs genus ska vara effekten av dess
egna genushandlingar och vissa av andra in-
dividers genushandlingar!
Butler använder också ett annat sätt för
att visa på genus och subjektets konstitution
eller onaturlighet. I fotspåren på Nietzsche3 4
och Foucault gör hon, som jag nämnt, en så
kallad genealogisk kritik av genus och
subjektet. Det innebär att hon vänder upp-
ochner på orsak och effekt: i stället för att se
"ut t rycken" för genus som uttryck för en
"genuskärna" eller genuidentitet, och hand-
lingar överhuvud taget som uttryck för ett
förspråkligt eller fördiskursivt subjekt, ser
hon själva "ut trycken" (handlingarna) som
genus eller subjektet. Genusidentiteten är i
själva verket effekter av "genusuttrycken"
(som är genus) och subjektet är i själva ver-
ket handlingarna (som är subjektet). Det
finns varken någon genusidentitet eller nå-
gon själ djupt inne i oss, de uppstår i språket
och handlingarna, vi har ingen " ins ida" .
Vad är nu kontentan av detta? 1 Butlers
teori finns det inte något färdigt och bestän-
digt subjekt. Det finns bara det subjekt som
uppstår i eller genom handlingarna, vilka
förändrar det tidigare subjektet (om det
finns kvar), på ett sätt som inte kan förutses.
Men hur vet vi vilka handlingar som föränd-
rar vilket subjekt, om det inte finns något
subjekt mellan handlingarna? Eller, rättare
sagt, hur kan ett subjekt förändras - genom
rekonstitution - om det inte existerar mellan
konstitutionerna, om det bara finns i talet?
Ar det de handlingar och subjekt som är re-
laterade till en och samma kropp som påver-
kar varandra? Med andra ord, är det krop-
pen som står för kontinuiteten, den "person-
liga identiteten" över tiden?
Austins talaktsteori och Nietzsches "ge-
nealogi" är två olika teorier från olika områ-
den inom filosofin, och det är förmodligen
möjligt att acceptera den ena och förkasta
den andra. Till exempel skulle intentionella
subjekt å la Benhabib kunna skapa sociala
fakta med hjälp av performativer. Kan den
typen av intentionella subjekt själva vara
performativt konstituerade? Benhabib anser
att de inte kan det. Varför är svårt att förstå
eftersom hon inte förklarar varifrån den "ge-
nuina" intentionen kommer, men de inten-
tionella subjekten är per definition inte kon-
stituerade, i alla fall inte av något icke-
metafysiskt. Däremot kan andra typer av
subjekt konstitueras på det sättet, vi kan till
exempel utnämna någon till president
performativt. Den personen får sedan - i
egenskap av president - makt och möjlighet
att agera på flera sätt som bara är tillåtet för
honom eller henne. Och det är väl så Butler
18
tänker sig att subjekt i al lmänhet är
konsti tuerade, fast det inte sker på ett avsikt-
ligt sätt. (Vems avsikter skulle det vara?
Görarens?)
B) Det andra skälet till performativens
dragningskraft är beroende av Derridas läs-
ning av Austin. För att en performativ ska
fungera måste den vara en upprepning, näs-
tan en citering av vad andra sagt tidigare, på-
står Derrida. Performativen måste vara kon-
struerad efter en kodad modell och föl ja de
språkliga konvent ionerna. O m jag vill viga
ett par måste jag föl ja vissa språkliga konven-
tioner (men det är förstås inte allt som
krävs!) . J a g tror att Austin skulle ha hållit
med Derrida på den punkten. Austin-eleven
J o h n R . Searle gör det i en diskussion med
Derrida. Det är alltså inte så, säger de, att or-
den på något mystiskt sätt får sin kraft direkt
från talarens medvetande, som Derrida tycks
tro att många - däribland Austin - tänker
sig,3 5 utan kraften finns där latent, tack vare
konventionerna, och en talare kan göra bruk
av den o m han eller hon vill. Denna upprep-
ning eller repetition är väsentlig för Butlers
idéer o m agentskap på minst två sätt:
a) Insikten att performativen måste vara
ett slags c i tat förhindrar en rent instrumen-
tell syn på performativer, och på språk över
huvudtaget , t ror Butler.
Med andra ord, när ord ingår i en handling el-ler själva konstituerar en sorts handling, så kan de göra det, eftersom de utnyttjar och föl-jer konventioner som har fått sin kraft genom en sedimenterad upprepbarhet, och inte för att de reflekterar en individs vilja eller inten-tion. Kategorin "intention", ja till och med begreppet "göraren" har sin plats, men denna plats är inte längre "bakom" handlingen som dess upprinnelse. (Butler 1995b:134)
Detta låter mer kontroversiel l t än det är:
vem tror inte att vi är beroende av konven-
t ioner för att göra oss förstådda? M e n det är
också ett delikat spörsmål med flera nivåer,
som inte är så lätt att stava ut. Vad jag tror
att Butler tror är något i stil med föl jande: i)
subjektet är konst i tuerat i och av språket , el-
ler diskurserna, och alltså borde subjektets
intentioner (avsikter) 3 6 också vara formade
av språket ; och ii) språket lever sitt eget liv,
utanför subjektens kontrol l , 3 7 men iii) vilka
ord subjektet väl jer beror på vilken avsikt
det har, subjektet är med andra ord medvetet
o m ordens latenta kraft . Derrida skriver
också att performativen visserligen är och
måste vara ett citat eller en repeti t ion, men
att det inte innebär att den talandes inten-
tion försvinner helt och hållet :
...kategorin intention försvinner inte i en så-dan typologi, den har sin plats, men från denna plats kan den inte längre styra yttrandets hela kontext och system. (Derrida 1977:18 citerad i Butler 1995b:134)
Derrida och Butler är eniga o m att " . . . ' jaget '
och 'viet' varken är helt determinerade av
språket, eller helt fria att använda språket som
ett externt medium" (Butler 1 9 9 5 b : 1 3 5 ) . 3 8
Detta är kärnan i Derridas (och Foucaults) be-
tydelse för Butler.
Den som agerar (vilken inte är densamma som det suveräna subjektet) agerar exakt i den utsträckning som han eller hon är kon-stituerad som en aktör, och opererar alltså inom ett fält av språkliga förutsättningar ända från starten. (Butler 1997a:15-16)3 9
Bort med "det suveräna subjektet" , "det ge-
nomskinliga medvetandet" , "det rena förstån-
det" , "den fria vi l jan" och allt vad det brukar
heta!
b) Performativen som en upprepning är
o c k s å det s o m ( ib land) gör a g e n t s k a p m ö j -
ligt i But lers t eor i . Den b o k s t a v l i g a eller
19
m e t a f o r i s k a p e r f o r m a t i v e n ut ta las v a r j e
gång i en ny k o n t e x t (eller i nya o m s t ä n -
digheter o m det är m e t a f o r i s k a i c k e - s p r å k -
liga p e r f o r m a t i v e r ) , o c h det f inns al l t id nå-
gon sk i l lnad mel lan dessa k o n t e x t e r . En
sats betydelse var ierar al l t id n å g o t när
dess k o n t e x t var ierar , t r o r Butler. ( O m vi
ski l jer mel lan type och t o k e n , så har var je
s a t s - t o k e n en unik betydelse . ) D e t t a ger ut-
r y m m e f ö r f ö r ä n d r i n g a r av genus eller av
s u b j e k t e t , det vill säga av det s o m s k a p a s
p e r f o r m a t i v t , t ä n k e r sig Butler. D e n n a typ
av f ö r ä n d r i n g är s y n o n y m med a g e n t s k a p .
Att ett " jag" 4 0 grundas genom uttalandet av det anonyma pronomenet " jag" implicerar att citeringen inte utförs av ett subjekt, utan att den snarare är det åkallande genom vilket ett subjekt får språklig existens. Att detta är en process som repeteras, en procedur som upprepas, är precis agentskapets villkor inom diskursen. Om ett subjekt konstituera-des en gång för alla, skulle det inte finnas nå-gon möjlighet att upprepa de konstituerande konventionerna och normerna. Att ett sub-jekt måste konstitueras igen och igen implicerar att det är öppet för gestaltningar som inte är helt bestämda på förhand. (Butler 1995b:135)
J a g kan förs tå a t t det ta o m k o n s t i t u e r a n d e
av s u b j e k t e t gör a t t det kan f ö r ä n d r a s ,
men inte v a r f ö r dessa f ö r ä n d r i n g a r inte
skul le vara a v g j o r d a på f ö r h a n d , det vill
säga d e t e r m i n e r a d e . Butler ( l iksom Ben-
habib) ställer ju agentskap mot determinism
i sin teori . En a n n a n f råga är o m dessa
f ö r ä n d r i n g a r är medvetna och avsikt l iga
el ler inte? O m de är det, "medvetna och av-
sedda av v e m " ? undrar jag. Av det " f ö r r a "
subjektet? M e n existerar det ända till nästa
handling o m det är språkligt , i språket?
I b l a n d låter But ler s o m o m det ändå f inns
ett j ag , en " g ö r a r e b a k o m g ö r a t " .
Tvärtom, att uttrycka genus performativt innefattar det svåra historiska arbetet att ut-vinna agentskap från själva de maktregimer som konstituerar oss, och som vi opponerar oss emot. Detta är, konstigt nog, ett histo-riskt arbete... (Butler 1995b:136)
För det mesta låter Butler dock som o m
denna performativa rekonst i tut ion av genus
och subjektet mer eller mindre skedde på en
höft : misstag, misslyckade identi f ikat ioner
med det egna könet och felaktiga to lkningar
skapar variat ioner i konst i tuerandet av ge-
nus och subjektet . J a g försöker vara som
min m a m m a och göra som andra kvinnor
men lyckas inte riktigt. M i t t sätt att vara
kvinna på är alltså inte e x a k t som ditt.
Ibland är agentskap detsamma som re-
konst i tut ion eller å ter -och-om-menande
(resignification) (det språkliga och det "psy-
k o a n a l y t i s k a " subjektet , Gender trouble och
Feminist contentions)-, ibland är subjektet
konst i tuerat med agentskap (det polit iska
subjektet , Feminist contentions och Bodies
that matter); ibland finns agentskapet i språ-
ket. I Excitable speech är agentskap helt
klart förlagt till språket . Användningen och
förståelsen av ord, satser och texter varierar
på ett okontro l le rbar t sätt . Vad betydelsen
hos till exempel " s u b j e k t " och " a g e n t s k a p "
k o m m e r att vara i morgon kan ingen säga.
Detta kan man förvisso kalla diskursens
makt , men jag förstår inte varför den skulle
vara indeterministisk - o m än svårkontrol -
lerbar. Kausa lked jornas komplex i te t är
ingen garanti m o t determinism, och förres-
ten tycker sig språkhistor ikerna se klara ut-
vecklingslinjer i många fall .
I The psychic life of power (det " p s y k o -
a n a l y t i s k a " subjektet) uppstår agentskap, el-
ler möj l ighet till mots tånd mot diskurserna
och m a k t e n , i och med subjektets "vändning
20
mot sig s jä lvt" . Butler försöker sig här på en
syntes av Freud och Foucault . Egot är det
"psykiska r u m " som skapas när det förlo-
rade älskade objektet internaliseras, men då
som ett hatobjekt . Att relat ionen nu blir en
hatrelat ion beror på att subjektet i var-
dande inte sör jer förlusten (den hetero-
sexuella normen gör att det blivande
subjektet inte kan erkänna förlusten, det
kan inte erkänna att det ä lskat någon av
sitt eget kön) utan förtränger den och där-
för blir melankol i skt . Det k o m m e r alltså
att hata sig självt och vara ständigt själv-
kri t iskt : så vänds makten emot sig själv.
Men motstånd skapas också på ett annat
sätt , genom subjektets önskan att alls vara
ett subjekt , att ha en identitet . 4 1 Det är
bättre att ha en dålig identitet än ingen
alls: blir jag kal lad svartskalle så tycker
jag till slut att det inte är så dumt, jag är i
alla fall någon. Den negativa identiteten
vänds till en positiv, subjektet gör mot-
stånd. J a g förstår hur motstånd mot dis-
kurserna blir möjl igt genom detta, men
inte hur determinism undviks. T v ä r t o m ,
detta subjekt verkar programmerat för
motstånd.
Sammanfattning
Vilket är Benhabibs och Butlers bidrag till
diskussionen om subjekt och agentskap?
Till att bör ja med tycker jag inte att någon
av dem bidrar nämnvärt till den klassiska
f i losofiska diskussionen om determinism
och fri vil ja: de är al l t för oprecisa på den
punkten. (Men det är inte heller vad de
försöker göra ! ) N ä r det gäller subjektet är
Benhabibs teori för mager och otydlig för
att vara viktig. Hennes största bidrag - i
just debatten med Butler - är att hon gör
klart att det finns en risk för inkonsistens,
eller å tminstone inkoherens, om vi gör oss
av med det tradit ionel la , humanist iska
subjektsbegreppet , men ändå talar om fri-
görelse: frigörelse av vad? Butler, i sin tur,
bidrar med att visa att det är möj l igt att
teoretisera om både agentskap och subjekt
på många ol ika sätt . Att studera subjekt
och agentskap histor iskt-empir iskt , alltså
inte förståt t som ett på förhand givet jag ,
ett t ranscendental t ego eller en metafysisk
fri vil ja verkar angeläget , l iksom att under-
söka om det finns i grunden flera sätt att
bli och vara subjekt på. Vi har al l t för lätt
att förutsätta att andra är som vi s jälva.
Hennes största för t jänst är kanske ändå
att hon outtrött l igt upprepar hur betydel-
sefulla språk och normer är för subjektets
tillblivelse.
Min mamma har ledsamt nog Alzheimers
s jukdom. För en tid sedan skulle hon skriva
under ett papper. " D u ska skriva på här.
Skriv Birgit Car l son , du heter s å " , sade
jag. " Å h , det är hemskt att vara så g lömsk,
men hur ser b u t ? " " E t t streck med två lik-
som bubblor p å . " Sakta textade hon B e a
r g i t. För säkerhets skull slängde hon dit
ett extra vågrätt streck på t :et . Sedan skrev
hon snabbt och ful lkomligt f lytande efter-
namnet , precis som man tänker sig att en
människa skriver ett namn hon skrivit i
nästan hela sitt liv. Det såg till och med
snyggt ut. Men så upptäckte jag att hon
stavat Carlson med K! Det har vi aldrig
g jor t . Den personliga identiteten, narrat iv
eller inte, men ganska säkert knuten till
namnet , hade vittrat bort före stavnings-
reglerna. Till och med handens vana var
bor ta , men stavningsreglerna, inpräntade
någon gång i barndomen, fanns kvar. Vad
är vi annat än bärare av normer? Stoppa
inte kniven i munnen. Hälsa med höger
hand. Stava ^- l judet med k. 4 2
21
NOTER
Jag vill tacka Tuija Pulkkinen, som skrivit en
bok om just agentskap (The postmodern and
political agency, 1996) för många bra kommen-
tarer på en tidigare version av denna artikel, lik-
som Lars Bergström och Ulla Holm, vilka också
läst och kommenterat med insikt. Tack också till
Eva Sahlin som språkgranskat mina översätt-
ningar av citaten.
1. Benhabibs (1995a) och Butlers (1995a)
inledande artiklar publicerades först i Praxis
International 11 (1991), Benhabibs essä finns i
en längre version i hennes Situating the self:
gender, community and postmodernism in con-
temporary ethics, Polity press, (1992, på
svenska 1994b). Svaren (Benhabib 1995b och
Butler 1995b) kom först ut på tyska i Der Streit
um Differenz: Feminismus und Postmoderne in
der Gegenwart, Fischer Taschenbuch Verlag,
1993. Mina citat kommer alla från versionerna
i Benhabib et al. 1995.
2. Jag använder termerna "subjekt", "subjekti-
vitet" och "agentskap" eftersom de ligger nära
de engelska termerna "subject", "subjectivity"
och "agency" som Benhabib och Butler använ-
der. Att dra in mer svenska termer som "jaget"
eller "handlingsförmåga" tror jag är riskabelt:
de orden har redan så mycket mening för oss.
"Subjektivitet", "subjekt" och "agentskap" ska
här förstås som filosofiska termer och inte som
grammatiska eller logiska. Traditionellt sett har
subjektet en epistemologisk relation till objektet.
Subjektet är den som är medveten, det vill säga
den som har sinnesintryck, känslor och tankar.
Och det subjektet varseblir, tänker på eller har
kunskap om är objektet. Agentskap, i sin tui; är
förmåga att uppnå resultat i form av föränd-
ringar i världen. Traditionellt sett ska dessa re-
sultat eller förändringar vara medvetna och av-
sedda, och traditionellt sett är det subjektet som
besitter sådan agentskap. Benhabibs uppfattning
om subjekt och agentskap liknar de traditio-
nella, men inte Butlers.
3. I min läsning går jag inte i någon större
utsträckning tillbaka till Benhabibs och Butlers
källor och inspiratörer, vilka för Benhabibs del
främst är Kant, Habermas och Charles Taylor,
och för Butlers del främst Nietzsche, Freud,
Foucault och Derrida.
4. Att subjektet är konstituerat betyder i Butlers
teori att det inte är något metafysiskt, något
"givet" eller naturligt som alltså inte kan ifrå-
gasättas och analyseras. Hon säger att subjektet
är "konstituerat" (ungefär "uppbyggt av"),
och inte "konstruerat", eftersom hon har en
teori om hur eller av vad subjektet är konstitue-
rat, men också eftersom hon inte vill bli tagen
för en radikalkonstruktivist.
5. Både Benhabib och Butler uttrycker sig faktiskt
som att det är subjektet som är, eller inte är,
determinerat, inte subjektets handlingar. Jag tror
att de egentligen menar både och: subjektet är
determinerat om dess identitet eller personlighet
och dess handlingar på något sätt är förut-
bestämda.
6. En del skulle säga att det inte finns några
egentliga postmoderna teorier alls, eftersom
postmodernismen just går emot alla former
av "stora" teorier, alla sanningsanspråk, uni-
versaliseringar och lättvindiga generaliseringar.
Dessutom vägrar många postmodernister, däri-
bland Butler, att kalla sig själva postmoder-
nister. Jag tycker att det finns fog för att tala om
postmodernt teoretiserande (ett teoretiserande
som karaktäriseras av en slags öppenhet och
föränderlighet, vilket gör det sympatiskt men
svårtytt) och jag tycker att Butler i alla fall är
klart mer postmodernistisk än Benhabib.
7. Teserna hämtar Benhabib från Flax (1990).
8. På engelska situated. Det situerade subjektet
är ett konkret subjekt som - alltid - ingår i en
situation. Det är meningslöst att teoretisera om
subjekt överhuvud taget, utan att ta hänsyn till
22
subjektens omständigheter: något transcenden-
talt, ovillkorligt och av empirin oberoende sub-
jekt finns inte. Trots att Benhabib talar om
situering gör hon vissa universalistiska anta-
ganden.
9. Benhabib är förvånansvärt normativ i sin syn
på subjektet: en teori om subjektet måste, enligt
henne, rimma med feminismens mål, det vill
säga kvinnans frigörelse och ökade autonomi.
Hon kanske resonerar som så att vi blir vad vi
tror att vi är.
10. Att subjektet är en position i språket betyder,
tror jag, mer än Benhabib inser. Hon tycks
tolka utsagan som att subjektet reduceras till
ett upprepande av fixa fraser och satser, till nå-
got som är helt bestämt av ett redan färdigt och
oberoende språk. Jag tror däremot att Flax
åsikter om subjektet ligger ganska nära Butlers.
Se längre fram om vad det kan innebära.
11. Butler är emot den, i alla fall tidigare vanliga
uppfattningen, att det finns ett subjekt som "rå-
kar" ha det ena eller andra könet och sedan får
det ena eller andra genuset. Subjektet är i stället
konstituerat av bland annat kön och genus.
Hon är också emot synen att kön är något na-
turligt eller "givet", och att det (endast) finns
två varandra uteslutande kön, liksom två var-
andra uteslutande genus, vilka kombineras på
ett bestämt sätt. Kön är i själva verket en effekt
av genus, anser hon.
12. Som Butler påpekar är det Benhabib som
talar om jaget (eller självet, the self), inte Butler
själv; hon talar om subjektet, vilket hon anser
vara något annat än jaget (eller självet). Jag tror
Butler försöker hålla sig till den psykoanalytiska
traditionen att använda "subjektet" som beteck-
ning på källan till kreativiteten och begäret, även
om Butlers egen subjektsteori problematiserar
just detta. Jaget och självet är då medvetna och
omedvetna föreställningar om den egna identite-
ten. Benhabib verkar ibland mena samma sak
med "subjektet", "jaget" och "självet".
13. Butler lånar sitt begrepp performativer från
Austins talaktsteori. Jag återkommer till detta.
Benhabib associerar - felaktigt - performativ
till performance och teater.
14. Butler säger att hon gör en nietzscheansk,
"genealogisk" kritik av begreppen genus, sub-
jekt och agentskap. Hon ser dem som effekter
av det som vanligen ses som deras uttryck, och
alltså uttrycken som de egentliga orsakerna. Se
vidare längre fram.
15. Både Butler och Benhabib pendlar mellan att
skriva om subjektet som ett psykologiskt feno-
men och som ett filosofiskt begrepp utan något
empiriskt innehåll.
16. Butler nämner visserligen inte det tidiga beroen-
det och bortträngningen av modern i denna
text, utan i andra texter (se t.ex. Gender Trou-
ble), men jag tycker att subjektivering som en
process av differentiering och uteslutning blir
mer begriplig om parallellen lyfts fram.
17. Detta skulle Benhabib delvis hålla med om.
Se hennes kritik av det överdrivet autonoma,
manliga vita medelklassubjektet i "Den generali-
serade och den konkreta andra" i Benhabib
1992.
18. Om jag säger att jag lovar dig att komma och
hälsa på i morgon, så skapar jag med min tal-
handling ett löfte. Detta löfte har, trots att det
är ontologiskt beroende av min och din men-
tala och språkliga förmåga, en slags objektiv
(intersubjektiv) epistemologisk "existens" - vi
kan vara överens om att det existerar. Till skill-
nad från Austins performativer verkar dock
Butlers kunna beteckna andra handlingar än
talhandlingar, se Gender Trouble.
19. Jag skulle vilja tillägga att beroendet av konven-
tioner inte bara gäller performativer, även om
det kanske är extra tydligt där.
20. Språkligt nyskapande är också beroende av kon-
ventioner. Men det räcker att följa några av
konventionerna för att bli förstådd: häromda-
gen sade min dotter att hennes blinkande
23
leksakstelefon "ögar". (Det var förstås språk-
övning, inte medvetet nyskapande, men krea-
tivt ändå.)
21. Subjektet är språkligt och konstitueras ibland
språkligt, ibland performativt, och ibland dis-
kursivt. Butler gör aldrig klart hur språk, per-
formativer och diskurser hänger ihop, men vi
kan konstatera att performativer (ursprungli-
gen) är en form av språkliga handlingar och att
diskurser brukar förstås som tal och texter om
ett "ämne", till vilka det hör speciella praktiker
(diskursiva praktiker). Det maktbegrepp Butler
rör sig med är Foucaults. Diskurserna har makt
eller är makt, kan man säga. Viktigt är att
denna form av makt inte utövas av ett subjekt,
utan är något mer svårkontrollerat som upp-
står i och med diskurserna. De som har infly-
tande över diskurserna (t.ex. politiker, kultur-
och mediemänniskor eller vetenskapsmän) har
förstås mer makt än de som saknar inflytande.
Men det finns motdiskurser också!
22. Benhabib skulle protestera mot denna karaktä-
ristik av hennes teori som transcendental. Hon
kallar till exempel sitt subjekt feras/universellt
och sin etiska teori för &fasmniversell diskurs-
etik. De etiska/politiska aktörerna kan för-
handla om alla principer, även om demokrati-
principen, alltså är ingen princip given på för-
hand och därmed oföränderlig, till exempel
som en logisk konsekvens av situationen. Detta
i alla fall enligt Benhabib (1992).
23. Förutom Feminist contentions använder jag
mig av Benhabib (1992, 1997) och Butler (1990,
1993,1997a, 1997b).
24. Lägg märke till att Benhabib använder meta-
forer från två olika områden: livet som en väv
och livet som en historia eller narrativ.
25. Detta anmärker även Benhabibs översättare
Annika Persson på, se Tanke, känsla, identitet
sidan 122.
26. Många begrepp och teorier är förstås bland-
ningar, både normativa och deskriptiva. Man
kan också fråga sig om en metafysisk teori all-
tid är normativ, deskriptiv är den ju inte.
27. Jag antar att det är vad Benhabib (och väl
Chomsky) menar, och inte - som det egentligen
står - att språkreglerna inte uttömmer språk-
förmågan (vilket väl åtminstone Chomsky
tror). Eller är det någon annan grammatisk
teoribildning Benhabib har i bakhuvudet,
som hävdar en slags språklig frihet bortom
reglerna, en språkförmåga som överskrider
reglerna?
28. Se Rawls, John (1972) A theory of justice.
29. Det som finns kvar av till exempel jaget när
det som tillhör fenomenvärlden, allt som vi kan
erfara, tagits bort: jaget-i-sig.
30. Se Benhabib 1992a. Hennes tolkning av Rawls
kan kanske diskuteras.
31 . Detta är Aristoteles teori om form (och
materia) läst genom Foucault.
32. Det är alltså här inte frågan om psykoanaly-
sens subjekt! Butler försöker förena Freud och
Lacan med Foucault, varför det jag kallar det
"psykoanalytiska" subjektet hos Butler är ett
kroppsligt subjekt.
33. Det är inte bara Freud utan också Lacan som
ekar i Butlers texter.
34. Raderna om "göraren bakom görat" är
Nietzsches kritik av "substansens metafysik":
"...det finns inget varande bakom görande,
orsakande, blivande; "göraren" är bara en
fiktion som fästs vid "görat" - handlingen är
allt som finns. (Nietzsche i Om moralens här-
stamning, här citerad ur Butler 1990:25. )
35. Debatten mellan Derrida och Searle om hur
Austin ska tolkas är intressant (se Derrida
1977), jag tror dock inte att detaljerna i den
har någon större betydelse för vad Butler me-
nar. Hon tar fasta på Derridas mening om
intentionens plats som jag citerar nedan och
tolkar den på sitt vis. Men det är möjligt att
Butler och Derrida å ena sidan och Searle å
andra sidan håller sig med olika intentions-
24
begrepp, Butler och Derrida i så fall med ett
intentionsbegrepp som liknar Benhabibs "ge-
nuina" intention, som de förstås kritiserar. Det
är också möjligt att deras intentionsbegrepp
smittats av fenomenologins intentionalitet på
ett oklart sätt.
36. Det är då förstås inte frågan om den typ av
"genuina" intentioner som jag tror att Ben-
habib - ibland - talar om, utan intention för-
stådd som avsikt i en vardaglig och ofiloso-
fisk bemärkelse.
37. Detta är tydligt i Excitable speech. Hur ett
uttalande (muntligt eller skriftligt) tolkas är
inte kontrollerbart för den talande ens när
det sägs, och än mindre senare. Ords och
frasers användning och betydelse förändras
med tiden.
38. Detta tror jag att även Searle skulle hålla med
om, han framhåller ju konventionernas roll
som förutsättning för kommunikation.
39. Subjektet kan förstås vara suveränt, fritt etc.
inom det " fäl t" där det "opererar".
40 . I originalet står det " I " , inte "self" .
41. Denna tanke hämtar Butler från Louis
Althussers doktrin om subjektivering genom
interpellation.
42 . Detta kan förstås förklaras på många sätt.
LITTERATUR
AUSTIN, J.L. (1962/1997) How to do tbings witb
words, Harvard Universtity Press.
BENHABIB, SEYLA (1992/1994a) Autonomi och
gemenskap: kotnmunikativ etik, feminism och
postmodernism, Daidalos.
- (1992/1994b) "Den generaliserade och den kon-
kreta andra", i Autonomi och gemenskap: kotn-
munikativ etik, feminism och postmodernsim,
Daidalos.
- (1991/1995a) "Feminism and postmodernism:
an uneasy alliance", Seyla Benhabib, Judith Butler,
Drucilla Cornell och Nancy Fraser (1995) Feminist
contentions: a philosophical exchange, Routledge.
- (1993/1995b) "Subjectivity, historiography, and
politics: reflections on the 'feminism/postmodernism
exchange'", Seyla Benhabib, Judith Butler, Drucilla
Cornell och Nancy Fraser (1995) Feminist
contentions: a philosophical exchange, Routledge.
- (1995/1997) '"Jagets källor' i modern feministisk
teori", Ulla Holm, Eva Mark och Annika Persson
(red.) (1997) Tanke, känsla, identitet, Anamma.
BENHABIB, SEYLA, BUTLER, JUDITH, CORNELL,
DRUCILLA OCH FRASER, NANCY ( 1 9 9 5 ) Feminist
contentions: a philosophical exchange, Routledge.
BUTLER, JUDITH (1990) Gender trouble: feminism
and the subversion ofidentity, Routledge.
- (1993) Bodies that matter: on the discursive limits
of "sex", Routledge.
- (1991/1995a) "Contingent foundations: feminism
and the question of 'postmodernism'", Seyla
Benhabib, Judith Butler, Drucilla Cornell och
Nancy Fraser (1995) Feminist contentions: a
philosophical exchange, Routledge.
- (1993/1995b) "For a careful reading", Seyla
Benhabib, Judith Butler, Drucilla Cornell och Nancy
Fraser (1995) Feminist contentions: a philosophical
exchange, Routledge.
- (1997a) Excitable speech: a politics of the
performative, Routledge.
- (1997b) The psychihc life of power: theories in
subjection, Stanford University Press.
DERRIDA, JACQUES (1977) Limited Inc., Northwestern
University Press.
FLAX, JANE (1990) Thinking fragments: psycho-
analysis, feminism and postmodernism in the
contemporary West, University of California
Press.
PERSSON, ANNIKA ( 1 9 9 7 ) " I d e n t i t e t s f o r m e r i n g i
samspråksvävar", Ulla Holm, Eva Mark och Annika
Persson (red.) (1997) Tanke, känsla, identitet,
Anamma.
RAWLS, JOHN (1972) A theory of justice,
Clarendon.
25
SUMMARY
In this article I begin with a summary of the
discussion between Seyla Benhabib and Ju-
dith Butler on subjectivity and agency pub-
lished in Feminist contentions ( 1995 ) . Then
I try to state their views even more clearly,
taking other texts by each author into con-
sideration, and to compare them with each
other. Finally I criticize them both for not
being able to fulfill their purposes: both Ben-
habib and Butler want to formulate plaus-
ible concepts of subjectivity and agency that
allow their theories of humans and actions
to avoid determinism. Unfortunately none
of them gives any sort of definition or
explanation of determinsim, and we will
have to guess why they both consider deter-
minism and feminism incoherent.
Benhabib accuses Butler's foucauldian
notion of the subject of being determined by
the discourses (it is constituted by discour-
ses), while Butler points out that the huma-
nist subject of Benhabib, deeply situated in
its context , though with a degree of genuine
intentions (if not even with a free will), is
already conceptually connected to a certain
political theory, which has proved to be
antifeminist. This controverse sounds more
radical than it is, both authors seek a
midposition: the subject is seen as situated
or constituted but still has some kind of
agency.
The constitutedness of the subject does
not - here I agree with Butler - have to imply
that the subject is determined by discourses.
But the kind of agency left in Butler's own
theory is problematic: it looks as if feminists
will have to rely on mistakes and other
unintended variations in the embodiment of
norms and ideals. On the other hand,
Benhabibs position is unintelligible. Why is
neatly summoned up in Butler's rethorical
question: what does it mean to situate a
transcendental subject? The rethinking of
subjectivity and agency has only started.
ÅSA CARLSON
Filosofiska institutionen
Centrum för kvinnoforskning
S t o c k h o l m s universitet 106 91 S T O C K H O L M
26