KRIMINALBERÄTTELSENDECKARE OCH NOIR

FASTA KARAKTÄRERDetektiven

intellektuellt överlägsen person med speciella idéer om hur en undersökning går till.

Polisen

Korkad, fördomar och inbilskhet.

Hjälparen

lärjungen, intellektuellt underlägsen, ett stort hjärta. Kompensera med empati och vardagshjälp.

Skurken

Den minst misstänkte. Intellektuellt närmast detektiven. Saknar förståelse för moral och sätter sig själv över samhället.

BERÄTTARSTRUKTURRak kronologi

Jag-form utifrån ”hjälparens” perspektiv eller i tredje person utifrån detektivenDåtid

Mordscen, förhör, slutscen

SPRÅK OCH STILElegant men avslappnat ordval

Spänning (fokus på yttre handling)

Inget poetiskt puff puff

Ironi (dock inget som får störa)

Mycket dialog (förhör, diskussioner)

Person och miljöbeskrivningar

HANDLINGDen mördade hittas

Förhör, polisarbete och diskussion mellan mästare och lärjunge

Presentation av huvudpersonen (kan ibland vara inledningen)Summering - huvudpersonen berättar hur allt ligger till och vem som är den skyldige. Den skyldige grips av ordningsmakten

MILJÖ

Exotisk miljö

Överklass

Avskildhet

Sir Arthur Conan Doyle

Det fanns bara en student i rummet och han stod böjd över ett bord i andra änden av lokalen, helt uppe i sitt arbete. När han hörde våra steg vände han sig om, kastade en blick mot oss och for upp med ett glädjetjut.”Jag har funnit det! Jag har funnit det!” skrek han till min kamrat och sprang mot oss med ett provrör i handen. ”Jag har funnit en reagens som ger en utfällning med hemoglobin och enbart med det.” Inte ens om han hade upptäckt en guldgruva hade han kunnat se mer förtjust ut.”Doktor Watson, mr Sherlock Holmes”, presenterade Stamford.”God dag”, sade han hjärtligt och grep min hand med större styrka än jag hade trott om honom. ”Jag ser att ni varit i Afghanistan.””Hur i hela världen visste ni det?” undrade jag förvånat.”Strunt samma”, sa han och småskrattade för sig själv. ”Nu handlar det om hemoglobin.

Agatha Christie- Där är Hercule Poirot, detektiven, sade mrs Allerton.Hon och hennes son satt i klarröda korgstolar utanför Cataract Hotel i Assuan.De betraktade två personer som avlägsnade sig tillsammans - en kortvuxen man i vit sidenkostym och en lång slank flicka.Tim Allerton satte sig intresserad upp i stolen.- Den där lustige lille mannen? frågade han tvivlande.- Just han!

Hercule Poirot talade vänligt med ett uttryck av saliggörande gott humör. Han bar en omsorgsfullt pressad vit sidenkostym, panamahatt och en grant utsirad flugviska med handtag av oäkta bärnsten.

- ...det gör mig hänförd, sade han. Elephantines svarta klippor, och solen, och de små båtarna på floden. Ja det är gott att leva.

Han tystnade och så tillade han:- Tycker ni inte det, mademoiselle? Rosalie

Otterbourne svarade kort.- För all del. Men jag tycker Assuan är tråkigt.

Hotellet är inte mer än halvfullt, och alla gästerna är omkring hundra… Hon bet sig i läppen.

- Det är sant, jag står med ena benet i graven

NOIRDeckargenren får smutsiga händer

PERSONBESKRIVNINGTveksam sexualmoral

Desillusionerad och cynisk

Sliten, men modig och stark

Alkoholiserad

MILJÖStorstad (Los Angeles)

Korrumperade myndigheter, djungelns lag, pengar och makt före allt annat

Både i överklass och slum

SPRÅK OCH STILSvordomar och könsord i dialog

Hårdkokt språk (upprörande situationer beskrivs med en klackspark).

Jag-form utifrån detektiven

Misogyn

RAYMOND CHANDLER

Jag såg ner på schackbrädet. Det där draget med hästen var fel. Jag ställde tillbaka den på den ruta där den hade stått förut. Ädla springare betydde ingenting i det här spelet. Det var inte ett spel för ädla springare.

RAYMOND CHANDLER