224
LAB 13 Lärande Omvärld Mångfald Process och Politik Samarbete Institutioner i förändring Riv ur och använd Planera för det oförsedda – metodik för rörligt lärande

Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Embed Size (px)

DESCRIPTION

Närmare två tusen personer - bland annat pedagoger, curatorer, kommunikatörer, politiker och projektledare - har deltagit och bidragit i Lab 13:s workshops. Nu delar vi med oss av workshopmetoder och upplägg, erfarenheter, tankar och idéer i publikationen Planera för det oförutsedda - metodik för rörligt lärande. Lab 13 var Riksutställningars plattform för metodutveckling under 2013.

Citation preview

Page 1: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

LAB 13Planera för det oförutsedda- Metodik för rörligt lärande

Lärande

Omvärld

Mångfald

Processoch

Politik

Samarbete

Institutioner i förändring

Riv ur och använd

Planera för det oförsedda– metodik för rörligt lärande

Page 2: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Läs det här först2

Page 3: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Jag har bevarat min världeftersom jag alltid försökt förändra den.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia

Läs det här först

Välkommen till Lab 13´s rapport ”Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande”. Jag tror att du som läser är en person som arbetar på ett museum eller i någon annan offentlig verksamhet med gestaltning, information och lärande. Eller så är du en ung företagare eller produktutvecklare på ett hemligt mjukvaruföretag. Eller kanske fin-snickare. Eller konstnär. Vem du än är så är du intresserad av utveckling och kreativa processer. Det är väldigt roligt att du tittade förbi.

Ordet process betyder ett medvetet sätt att göra något. En process är en stegvis utveckling eller kartläggning av kunskap och idéer. Under 2013 har Lab 13, som en verksamhet inom Riksutställningar, utforskat hur ett processorienterat arbetssätt kan vara till nytta för den svenska museisektorn. När-mare två tusen personer, däribland kommunikatörer, pedagoger, curatorer, politiker och projektledare, har deltagit i Lab 13´s workshops och bidragit med massor av erfarenheter och idéer. Rapporten är en liten och sammanfattande del av årets omfattande arbete.

Du ska ta dig an materialet efter ditt humör och intresse. Här finns en presentation av vad pro-cessmetodik kan vara och några grundläggande perspektiv som kan vara användbara. Här finns också tips på frågeställningar och arbetssätt som går att använda, utveckla och bygga om för

Pernilla Glaser i Olafur Eliassons konstverk ”Your Rainbow Pano-rama” på taket till konstmuseet i Århus. Foto: Dennis Josefson

Planera för det oförutsedda: Läs det här först

3

“Pernilla Glaser genomförde Lab 13 för Riksutställningar 2013.Hon är verksamhetsutvecklare, pedagog och författare. Under 2014 arbetar hon med metodutveckling för Stockholm University of Arts m fl samt samt föreläser och gör workshops i kreativitet, organisa-tionsutveckling och berättande. Pernilla genomför också koncep-tutveckling av Utvecklingsrummet Mixer.Pernillas senaste roman “Under Trottoaren” skildrar en grupp un-gdomar som utforskar staden underifrån. Hennes pjäs “Varuhuset Kriget” gick på Sveriges Radio februari 2013. Pernilla har även en bakgrund som teater-regissör och dramapedagog. Hon har också arbetat som förläggare och förläggarchef på Bonnier Carlsen samt utvecklat Bibliotek Plattan i Kulturhuset i Stockholm. Ett arbete för vilket hennes team mottog Stockholms Stads Förnyelsepris 2012.”

Page 4: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

”För att möta Riksutställningars utvecklingsfokuserade uppdrag och skapa förutsättningar för innovation finns hos oss en vision om en arena

och ett system för case by case baserad teknik- och metodutveckling.

Vi har hitintills kallat denna tänkta arena och arbetssätt för LAB.”

Ur annonsen för utvecklingsledare till LAB inför 2013

vilken grupp som helst. Man kan låta sig inspir-eras av nya förhållningssätt eller bryta av med en övning och köra som uppvärmning på nästa personalmöte. Det behövs inte en professionell processledare för att inkludera vissa eller flera processmetodiska verktyg i en organisation. Det behövs bara att man prövar sig fram. I rapporten kan man också ta del av reflektioner och tankar kring de ämnen som Lab 13 har fokuserat på men även hitta en lång lista med lästips för den som vill fördjupa sig i deltagarprocesser, process-metodik och lärande. Utforska rapporten på ditt eget sätt. Och hör gärna av dig och berätta hur det fungerar, om du har utvecklingsförslag eller frågor.

Pernilla GlaserInnovationsutvecklareLAB 13, Riksutställningar

Planera för det oförutsedda: Läs det här först

4

Page 5: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

”Det har skett en generation landslide i det publika arbetet som vrider

museerna 180 grader.”

Göran Björnberg Initiativtagare Lab 13

”Det har skett en generation landslide i det publika arbetet som vrider

museerna 180 grader.”

Göran Björnberg Initiativtagare Lab 13

Planera för det oförutsedda: Läs det här först

5

Museisektorn har, i likhet med andra offentliga in-stitutioner och lärosäten, under de senaste åren konfronterats med radikala samhällsförändringar som utmanar oss att ställa oss nya frågor om vilk-en sorts platser vi kan vara tillsammans med våra besökare. Den etablerade synen på kunskap och kunskapsförmedling utmanas av kunskapsutveck-ling i ”Open Source-format” och av ”Maker-rörelsen” där den gemensamma problemlösningen är i fokus och vissa gruppers samlade kompetens utgör kunskapsauktoritet. Forskningen ger stöd åt nya tvärdisciplinära kunskapsområden och pedagogik där konst och vetenskap sammanflä-tas, projekt där den taktila inlärningen samman-hänger med den linjära och det praktiska med det abstrakta. Teknikutvecklingen innebär nya möjligheter till gestaltning och kommunikation, samtidigt som den ställer nya krav på hur vi gör besökare delaktiga på olika plattformar. Många museer söker nya sätt att arbeta och samarbeta tillsammans med besökare för att nytolka och omtolka relevansen av mötesplatsen, minnes-vård och gestaltning. Behovet ökar generellt av rörlighet i organisationerna. Det finns större krav på omvärldsanalys och starka nätverk, både som kunskapsöverförande och kunskapsutvecklande plattformar, men även i praktiska samarbets-former kring t.ex. vandringsutställningar och publikarbete.

Page 6: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Läs det här först

6

”The purpose of thinking is to collect information and to make the

best possible use of it. Because of the way the mind works to create

fixed concept patterns we cannot make the best use of new informa-

tion unless we have some means for restructuring the old patterns and

bringing them up to date. Our traditional methods of thinking teach us

how to refine such patterns and establish their validity. But we shall

always make less than the best use of available information unless we

know how to create new patterns and escape from the dominance of

the old ones. Vertical thinking is concerned with proving or develop-

ing concept patterns. Lateral thinking is concerned with restructur-

ing such patterns (insight) and provoking new ones (creativity). Lateral

and vertical thinking are complementary. Skill in both is necessary.

Yet the emphasis in education has always been exclusively on vertical

thinking. The need for lateral thinking arises from the limitations of the

behavior of the mind as self-maximizing memory system.”

Ur ”Lateral Thinking” av Edward de Bono, författare och uppfinnare bl.a.

Page 7: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Lab 13 arbetar med processmetodik. Processme-todik är ett samlingsbegrepp för lärandemetoder som använder sig av processer. Processmetodik är ett brett fält som spänner från produktionsop-timering till innovation. Processmetodiska verk-tyg behöver utvecklas och förstås utifrån speci-fika sammanhang för att vara användbara. Olika förutsättningar kräver olika lösningar. Samtidigt finns det vissa perspektiv, förhållningssätt och system som kan vara hjälpsamma att ha genom-gående i en läroprocess oavsett om det är ett internt utvecklingsarbete, ett kommunikationspro-jekt eller idéutveckling.

Processmetodik kan användas för att kartlägga, analysera och idéutveckla i mindre eller större projekt, i organisationer och läromiljöer. Man brukar säga att processmetodik är kontraintui-tiv. Med det menar man att processmetodiska verktyg ofta kan ”kännas fel”. Människan är ett vanedjur. Vi gillar att göra som vi alltid har gjort och vi uppfattar ofta, på omedvetna plan, att vi förväntas bekräfta den rådande ordningen. Sam-tidigt är vi ständigt hungriga på lärande, vi tolkar, omtolkar och uppfinner vår värld på nya sätt. Men vi behöver hjälp och redskap för att kunna byta mellan det bekräftande och instrumentella tän-kandet och det innovativa och utforskande tän-kandet. Mellan vad Edward de Bono kallar lateralt och vertikalt tänkande och vad Daniel Kahneman, psykolog och nobelpristagare i ekonomi 2002, kallar system ett och system två. Processmeto-dik kan ge verktyg för att växla mellan systemen

och samtidigt öppna upp för de laterala tankesätt som vi är ovana att använda oss av.

Ibland känns processmetodik som en onödig omväg. Och ofta är det en omväg. Men en bra omväg. Det är många företag och institutioner som känner att de behöver effektivisera och ås-tadkomma både idéutveckling och produktion snabbare och till lägre kostnad. Men det som kan framstå som en smart effektivisering kan i vissa lägen istället innebära att kostnader och merar-bete bara flyttas från ett tidigare till ett senare skede eller att man till och med skapar mer ar-bete och högre kostnader. Processmetodik kan vara en hjälp att stämma av vad man gör och hur man gör det. Samtidigt som metodutvecklingen kan skapa system och arbetsmetoder som gör att man kan testa idéer och stämma av förutsättnin-gar kontinuerligt.

Många som arbetar med processmetodik, ex-empelvis Lars Stigendal, som arbetar med verk-samhetsutveckling och kvalitetsarbete i statliga myndigheter, varnar för den trubbiga målfokuser-ing som styr i många verksamheter. Faran ligger i att tydligt satta mål ofta också innebär att man missar att formulera processen som ska leda fram till dem och att de upprätthålls till varje pris, även om det dyker upp saker på vägen som gör att man egentligen borde ändra färdväg.

På museer och andra offentliga institutioner är det generellt allt färre personer som ska arbeta

Planera för det oförutsedda: Läs det här först

7

Processmetodik är ett för-hållningssätt och en väg tillmånga olika arbetsmetoder

Att arbeta med process-metodik är en möjlighet

att utveckla mångsidighet, rörlighet och ett

reflekterande arbetssätt.

Page 8: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

med allt fler områden. Samtidigt är museet inte en given plats eller verksamhet utan befinner sig i en storm av konkurrerande upplevelser och sammanhang. Kompetenser som är väsentliga för verksamheten finns också utanför den egna organisationen eller på oväntade platser inom or-ganisationen. Det betyder att man måste arbeta mer med omvärldsanalys och läroprocesser. Pro-cessmetodik skapar verktyg som i sin tur ger stöd till organisationen att bli rörlig, snabb, analytisk och förändringsbenägen.

En processmetodik som många har hört talas om är ”Lean”. Strax efter andra världskriget utvecklade Toyota en ny produktionslinje för sin biltillverkning. De upptäckte att om de ökade delaktigheten och den samfällda förståelsen för helheten samtidigt som de utvecklade tekniker för att öka flödet mellan olika delar av produktionskedjan kunde de mång-faldiga effektiviteten. Lean har i sin tur inspirerat många organisationer till att pröva andra och nya utvecklingsmodeller. För den som är intresserad av hur processmetodik kan fungera i tjänstesektorn är Centrum för tjänsteforskning en intressant plats att kika på.http://www.kau.se/ctf

Olika inriktningar inom psykologin har också ska-pat och inspirerat till processmetodiska verktyg och system. Till exempel har gestaltterapin en gren som arbetar med organisationsutveckling och ledarskap.

Format och idéutveckling inom processmetodik kan se ut på lite olika sätt. Två exempel på hur man kan skapa innovativa mötesformer är ”bi-kupor” respektive ”open space”. I det ena fallet arbetar man i små simultana grupper med prob-lemlösning och idéutveckling och i det andra ges mötesdeltagarna stor frihet att själva utforma mötes-konceptet.

I arbetet med Lab 13 har jag lånat friskt från alla håll och kanter och använt mina egna erfaren-heter som pedagog. Syftet har varit att under-söka några möjliga sätt att använda processme-todik för att undersöka och utveckla frågor som är relevanta för museisektorn. Det går utmärkt att plocka till sig vilka delar man vill ur den här rapporten. Man får lägga till, utveckla och förbät-tra hur mycket som helst. Processmetodik är ett möjligt systemskifte. Det beskrivs ibland som att våra organisationer går från ”control and com-mand” till ”systemtänkande”. Det betyder att vi går från organisationsstrukturer med hierarkiska och låsta beslutsvägar till mer projektorienterade organisationer där allas kompetens kontinuerligt tillvaratas och utvecklas.

Man kan använda processmetodik som strategi för att ändra hela organisationen eller delar av den. Men det går också att pröva en eller annan övning där det passar, utan att göra några större förändringar i arbetssättet generellt. Du bestämmer.

Pernilla Glaser

”Om du vill att människor ska tänka på ett nytt sätt så berätta inte hur de ska tänka. Ge dem ett verk-tyg som gör så att de börjar tänka

på ett nytt sätt när de använder det.”

Buckminster Fuller, uppfinnare, arkitekt, författare och systemvetare.

Planera för det oförutsedda: Läs det här först

8

Page 9: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Begrepp inom idéutveckling

InkubatorInkubator är en plats där exempelvis ett nystar-tat och potentiellt framgångsrikt företag kan få hjälp och stöd med t.ex. kontorslokal och viss utrustning för att kunna utvecklas till nästa steg. Men det finns inget som säger att det inte lika gärna kan vara en inkubator för curatorer …

Start-upStart-up är metoder för att testa affärsidéer i små operativa piloter. Men det finns inget som säger att det inte lika gärna kan vara utställningsidéer …

Maker-spaceMaker-space är en term som skapades av för-fattaren Cory Doctorow i hans fantastiska sci-encefiction roman ”Makers” från 2009. Med ett Maker-space avses en verkstad där ett antal påhittiga individer tar sådant som redan finns (som utslitna mobiltelefoner, mekaniska leksaker och virkade mössor) och skapar nya saker av detta.

Open SourceBegreppet Open Source fyller sexton år i år. Det myntades vid ett möte i Palo Alto som hölls av en grupp utvecklare från olika institutioner och företag. Netscape släppte just en ny öppen käl-lkod, Netscape navigator. Det här sågs som en möjlighet att diskutera och driva på utvecklingen

för öppna utvecklingsmiljöer. Open Source var under en tid just en liten, aktiv förening som drev frågan såväl politiskt som på utvecklarsidan.Begreppet fick också ett eget liv och har senare använts för utvecklingen av andra produkter och ibland kommit att betyda vilket sammanhang som helst där flera människor använder sitt samlade kunnande. Centralt för att begreppets funktion ska vara giltig är att det finns ett verkligt problem som behöver lösas.

InnovationEtt annat begrepp som används flitigt är inno-vation. Innovation är nytänkande och påhittighet och det är något som behövs, inte bara tillfälligt utan som en varaktig metodik inom offentliga in-stitutioner, läromiljöer och företag.Innovationsrådets slutbetänkande som kom 2013 heter ”Att tänka nytt för att göra nytta – om per-spektivskiften i offentlig verksamhet”. Där lyfter man också fram processmetodik som en central komponent i att skapa lärande organisationer.

Inför 2014 har Riksutställningar fått som ett av sina uppdrag att närmare kartlägga hur mu-seisektorn, skola och andra läromiljöer kan sam-spela. Vi är på väg mot ett gemensamt lärande både i nätverk med andra och inom våra egna institutioner. I den här rapporten hittar du några exempel på hur det kan gå till.

Planera för det oförutsedda: Läs det här först

9

”Kanske är försöken att pressain vår tids förändring i modeller från

tidigare förändringar i historien bara ett sätt att oskadliggöra och därmed inte ta vår egen tids förändringsprocesser

på fullt allvar? Men genom att eliminera möjligheten av att bli genuint överraskad

kan man också göra sig blind för verkligheten.”

Bengt Kristensson Uggla, professor i filosofi, kultur

och företagsledning

Page 10: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Lab 13:s specifika utgångspunkter

Planera för det oförutsedda: Läs det här först

10

Att arbeta med frågeställningar som är relevantaoch aktuella för en stor del av museisektorn

Att samarbeta med andra institutioner och företag

Att vara produktiv genom att utveckla och testa metoder i workshopformat

Att arbeta brett ur ett nationellt perspektiv och samtidigt göra en omvärldsanalys som skapar förutsättningar för framtida samarbetsprojekt

Page 11: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Lab 13 projekt 2013

SamarbeteI samarbete med bl.a. AGENDA Communicating the Museum, NIDA Art Colony, Gnesta Art Lab, Baltic Art Center, Kalmar läns museum, Östergöt-lands länsmuseum och Datamuseet IT-ceum.

Institutioner i förändringI samarbete med Art Lab Gnesta, Baltic Art Centeroch Nida Art Colony.

InterntLab 13 har också arbetat internt på Riksutställ-ningar med processmetodik och innovation.

Inom varje projekt har det ingått en eller ett antal workshops med deltagare från olika museer och ibland angränsande verksamheter.

Mångfald och delaktighetI samarbete med bl.a. Historiska museet, Örebro läns museum, Nätverket för Museer och Mång-fald och Göteborgs stadsmuseum.

LärandeI samarbete med bl.a. Nobelmuseet, RATS Teater och Stockholms universitet Institutionen för sys-temutveckling, White, Tekniska museet och Riks- utställningars utvecklingsrum.

Process och politikI samarbete med bl.a. Sveriges Kommuner & Landsting (SKL), Riksutställningars samtidskonst-dagar och Örebro Utbildningsdagar.

OmvärldLab 13´s omvärldsanalys har bland annat inneb-urit besök och samtal med t.ex. OMA/AMO New York, Childrens Museum New York, Department for Education New York, Nottingham University, The Touring Exhibitions Meeting (TEM), MoMA New York samt Nationalmusum och Innovation Lab i Köpenhamn.

Planera för det oförutsedda: Läs det här först

11

Page 12: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Mångfald

Planera för det oförutsedda: Mångfald

12

Page 13: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Mångfald

”Definitionen av vissa grupper som ’främlingar’ har utgjort

en av de mest betydelsefulla strategierna för att urskilja det moderna nations-

projektet. (...) Ur den nationella diskursens perspektiv skiljer sig Främlingen från

Fienden, eller den som finns på insidan av nationens gräns men som samtidigt

inte är en av oss”

Håkan Thörn, professor i sociologi

Svenska museer har, och vill ha, alla sorters besökare. Museet är en mötesplats men det är också en yta för information, gestaltning och förmedling. Museerna behöver blicka ut och ta reda på vilka besökare de har, vilka de skulle kunna ha och var man kan nå och gå i dialog med sina besökare. Samtidigt behöver man blicka inåt på den egna verksamheten och fun-dera analytiskt och kritiskt på vilka berättelser som gestaltas där. Man behöver reflektera över på vilket sätt ett historiskt förlopp presenteras, vilka språk som finns på skyltarna, vilka männi-skor som syns på bilderna; allt är ett ställningsta-gande och ett medvetet eller omedvetet budskap till besökarna. Mångfaldsperspektivet är ett cen-tralt analysverktyg för att genomlysa den egna praktiken. Mångfaldsfrågan gäller både vad som syns i museet, hur besökarna blir inbjudna och bemötta men den innehåller också kunskap om lagstiftning, rekrytering, rättigheter och represen-tation på arbetsplatsen. Mångfaldsfrågan är stor och komplex och det kan ibland göra att en en-skild institution antingen blir passiv av rädsla för att hantera frågorna ”fel” eller skapar svepande och ogenomtänkta modeller. Här behöver vi var-andra som stöd, idé- och kunskapsutvecklare. Att bygga nätverk med andra museer och gärna också lokala skolor och andra institutioner och tillsammans utveckla strategier för mångfaldsar-bete kan vara en enorm styrka. Det ger möjlighet

Planera för det oförutsedda: Mångfald

13

Page 14: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

att få en bred kompetens av generös reflektion i utvecklingen av mångfaldsplaner och policydoku-ment. Mångfaldsfrågor är både frågor om system och strukturer där museerna ofta är i behov av att förstärka kunskapen och tydliggöra vad man får och inte får som institution och enskild medarbe-tare. Samtidigt förutsätter arbetet med mångfald att vi vågar skapa utrymmen där vi kan arbeta med våra personliga värdegrunder. Hur vi personligen uppfattar samhälleliga normer, vilka värderingar vi har och hur vi ger uttryck för de och vad vi up-plever som utmanande, skrämmande och pro-vocerande är avgörande för hur vi agerar både som medarbetare och i relation till besökare och utställningsproduktion. Här behöver vi hantera varandra med en ödmjuk respekt eftersom vi alla kan vara välvilliga men samtidigt brista i kunskap och reflektion på vissa områden. Vissa frågor på

mångfaldsområdet går att ge definitiva svar på och enas kring tydliga förhållningssätt till, andra är komplexa och kanske mer behöver utrymmen som finns kontinuerligt för samtal och funderingar inom institutionen och tillsammans med andra. En stor del av den osäkerhet som finns på museer kring mångfaldsfrågan grundar sig på otydliga mandat. Att formulera vem som fattar beslut om vad, vad en medarbetare har rätt och möjlighet att säga till en besökare (som till exempel uttrycker sig rasistiskt under en visning), hur man besvarar frågor om en utställning och så vidare är centralt i mångfaldsarbetet. Det kan vara en stor hjälp att arbeta med tydliga mål för det som ska beslutas och skapa tydliga rum, det vill säga möten, sem-inarier etc., för det som ska utvecklas och dis-kuteras, som till exempel personlig värdegrund.

”Det börjar med en fråga: Hur stärker jag mig själv att våga vara modig? Säkra samtal är ett labb som undersöker möjligheten att stärka individer som sitter på makt i kraft av sina institutioner och positioner. Att utnyttja sin makt kräver mod och min erfarenhet är att utan

säkerhet i kunskap och i kollegialt nätverk så är det ytterst få som törs använda sin makt för att fatta/driva obekväma, svåra, utmanande beslut/projekt. Ambitionen är att informella kolle-giala strukturer som säkra samtal bygger på kan ge råg i ryggen att verkligen göra något och inte stanna vid en knuten näve i byxfickan eller ett engagerat brandtal i fikarummet. Om vi nu lyckas skapa en metod, säkra samtal, som är enkel att använda har vi ett kraftfullt verktyg att

dela med oss av till många.”

Nadia Izzat, Rådgivare Kulturpolitik och Mångkultur Riksutställningar

Planera för det oförutsedda: Mångfald

14

”Vi behöver utveckla former för att dela erfarenhet och coacha varandra i svåra

situationer - som människa till människa. Genom nätverk/grupper kan vi bli modiga tillsammans eftersom vi vet att det finns ett stöd och någonstans att gå med sina bryderier. Då blir det också lättare att ta konflikter, rasistiska påhopp eller dis-kussioner om tvetydiga frågor. Jag ville göra säkra samtal för att dels få bättre

självmedvetenheten ang normer, mång-fald, rasism etc, dels bidra till att utveckla ett koncept som kan komma många fler till del. I förlängningen hoppas jag att det kan vara ett litet steg mot spetsigare indi-viduellt agerande bland museipersonal.”

Katherine Hauptman, Projektledare och forskare Historiska museet

”Mina behov av ett slags säkra samtal kommer av att jag har upplevt att vi i

museisektorn inte så ofta vågar vara up-priktiga mot varandra och att museifolk har svårt att dela med sig av de erfar-enheter (bra och dåliga) vi är med om i det praktiska arbetet. Att samtalen den här gången handlade om kulturarv och

rasism passade vår institution eftersom vi på flera sätt tampas med de frågorna/ut-maningarna på historiska. Det är ju tyvärr när frågor om rasism dyker upp som vi

verkligen blir samhällsrelevanta.”

Susanna Zidén, Producent Historiska museet

Page 15: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Välkommen till Säkra Samtal!

Du kommer delta i en grupp på ca tjugo personer som träffas på Historiska museet för att samta-la om kulturarv och rasism onsdagarna 6, 13 och 20 mars. Syftet är att hitta verktyg för att arbeta offensivt och prövande mot intolerans och för mångfald, och att utveckla trygghet i offentliga samtal om identitet, normer och fördomar.

Vid den första träffen onsdag 6 mars ligger fokus på språk, retorik och värderingar. Utgångspunk-ten är ord och begrepp som kan uppfattas som svåra eller problematiska i era verksamheter. Det kan till exempel vara begrepp som du själv eller någon annan på din institution använder internt, eller ord som dyker upp i möten med allmänheten. Tillsammans ritar vi upp en karta över det of-fentliga samtalet.

Jag har startat en sluten facebookgrupp där jag vill föra diskussioner med er under workshop-perioden. Du måste själv gå med i gruppen och jag godkänner förfrågningar från er som deltar i Säkra Samtal. Inför träffen 6 mars vill jag att du postar ett ord eller begrepp i Facebookgruppen som just du reagerar på. Skriv också en rad om varför du valt det specifika ordet/begreppet.

Om Att störa

Projektet ”Att störa homogenitet” drivs av Öre-bro läns museum och är ett samarbete mellan 40 olika organisationer. 11 nationella konferenser har utförts över landet och en bok har getts ut. Homogenitetsbegreppet är i fokus för projektet just eftersom rasism, funkofobi, antisemitism, transfobi, islamofobi, antiziganism och homofobi får livskraft av föreställningar om kulturell renhet och idéer om ett homogent och idealiserat sven-skt folk; en kultur som alltid tänkt, känt och varit lika. Utgångspunkt är att samtalet, platsen och kulturen bör tillhöra alla oavsett livsstil, sexuell läggning, klass, kön, funktionsvariation eller

Planera för det oförutsedda: Mångfald

15

MångfaldSäkra Samtal

Säkra Samtal på Historiska museet genomfördes i samarbete med Örebro läns museum och deras initiativ ”Om att störa”. Inbjudan och presentation av projektet nedan. Övningar följer. Varsågod att låna och ändra!

ursprung. Projektet har problematiserat bilden av det homogena genom samtal och reflektion-er som tar utgångspunkt i mångfaldsperspektiv, pluralism och normkritik. Det professionella upp-draget och ansvaret är ett spår i projektet. Sam-hälls- och kulturinstitutioner, utbildningsorganisa-tioner, föreningslivet, media och politiken bidrar alla på sitt sätt till att skapa olika slags berättelser om samhället. Några frågor projektet ställt är: Vad innebär detta ansvar? Hur ska vi utveckla och förnya vårt arbete för mänskliga rättigheter och ett socialt hållbart samhälle?

Page 16: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

MångfaldSäkra Samtal Var: På webben

När: Mars 2013Vilka: Ett 20-tal personer från Historiska museet

Förberedelser

OBS: Det är användbart med en stängd facebookgrupp som finns redan innan man har första mötett.

Välj ett ord eller ett begrepp som du uppfattar som problematiskt ur mångfaldsperspektiv och dela det i facebookgruppen med en liten åtföljande kommentar.

Planera för det oförutsedda: Mångfald

16

Riv ur och använd

Page 17: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

MångfaldSäkra Samtal

Riv ur och använd

Var: Historiska museet, StockholmNär: 3 timmar i mars 2013Vilka: Ett tjugotal personer som arbetar på och med museer

Första träffenUtifrån och in – att prata om världen för att prata om sig själv

ÖvningOBS: Gör en omvärldsanalys. Skriv ut lagtexter, rapporter och artiklar och låna böcker som ni kan läsa gemensamt eller enskilt. Det kan ni göra parallellt med samtal om värderingar och verksamhet. Vi lät de i det här sammanhanget bara vara tillgängliga för intresserade deltagare.

Gör en viktig överenskommelse. Det är lätt att känna sig utelämnad eller ofrivilligt kränka någon när man talar om mångfaldsfrågor. Bestäm att ni får tala fritt utan att bli dömda (fast man såklart får säga vad man tycker och ställa frågor till varandra) i gruppen men att ni låter det som sägs stanna i gruppen om ni inte överenskommer annat i enskilda fall.

Presentera er om ni inte känner varandra redan.

Dela ut en lista med de problematiska ord/begrepp som deltagarna lagt upp på Facebook.

Dela upp er i grupper om max fem deltagare.

Välj fritt ett av de problematiska orden begreppen på listan och diskutera hur det används och kan användas.

Redovisa kort hur samtalet har varit. Om ni märker att redovisningar drar ut på tiden – använd äggklocka.

Planera för det oförutsedda: Mångfald

17

Page 18: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

MångfaldSäkra Samtal

Riv ur och använd

Byt ord mellan grupperna.Fortsätt med samma gruppindelning och det nya ordet. Ta det nya ordet, som en annan grupp diskuterat och titta på listan över ord. Para ihop det med ett annat ord som ni tycker hör ihop på något sätt.

Ordparet får nu utgöra grunden för ett projekt. Under tio minuter spånar grupperna kring vad man kan göra, med vilka och för vilka målgrupper? (Det här är på skoj så ge er själva fria budget-ramar och all tid i världen) Ett exempel: Tre museer undersöker tillsammans med Hembygds-föreningen begreppen svensk och exotisk genom en hantverksstafett över landet.

Redovisning av projekten.

Ibland är det skönt att få sitta själv. Det kan vara en bra början eller en bra avslutning på ett workshoptillfälle eller ett möte. Dela ut A3-papper och färgglada tuschpennor. Låt deltagarna rita en karta över hur arbetet med mångfaldsfrågor ser ut på den egna institutionen. Rita in vad ni pratar om och var.

En hemläxa: hitta något som inspirerar dig på detta område och dela det i facebookgruppen. Coola institutioner, grymma komiker, smarta artiklar, allt är välkommet.

Första träffenFortsättning

Planera för det oförutsedda: Mångfald

18

Var: Historiska museet StockholmNär: 3 timmar i mars 2013Vilka: Ett tjugotal personer som arbetar på och med museer

Page 19: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Andra träffenÖvning

Ta en liten stund för reflektioner kring förra träffen.

Dela in er i grupper om max fem personer. Med hjälp av stora papper och tuschpennor, formulera en axel med en mittpunkt av minsta gemensamma nämnare i mångfaldsfrågan och dra ut extrem-er från den punkten. Ett exempel från vår workshop: ”Alla som behöver komma hit ska få göra det” får utgöra mittpunkt eftersom det kan uttalas av hela det ideologiska spektrat. Extremerna utgörs av olika politiska partier och institutioner med olika ideologisk tillhörighet. Men kartan kan också bestå av språk som är helt accepterat och mer och mer extremt och förstås många andra varianter. Se gärna RFSL ungdoms material Bryt för mer inspiration.

Gör en parallell lista över frågeställningar och tankar som dyker upp på vägen så att de inte går förlorade. Kom ihåg att syftet inte är att ni ska komma överens. Försök att inkludera allas per-spektiv och bygga vidare på det som andra säger.

Rita in den egna institutionen på normkartan.

Fortsätt med samma grupp eller bilda nya om max fem personer. Gör en lista på utmanande och problematiska situationer som du möter i den egna verksamheten som handlar om mångfald. Det kan handla om otydliga chefer, möten med besökare…, ja allting som finns på ett museum.Var konkreta.

Redovisning av grupparbete och reflektioner.

När ni reflekterar kring varandras arbete, undvik att hamna i diskussioner om vad som är rätt och fel. Men lyft gärna upp frågor ni upplever som svåra.

Planera för det oförutsedda: Mångfald

19

MångfaldSäkra Samtal

Riv ur och använd

Var: Historiska museet StockholmNär: 3 timmar i mars 2013Vilka: Ett tjugotal personer som arbetar på och med museer

Page 20: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Tredje träffenÖvning

Dela in er i grupper om max fem deltagare.

Diskutera och lista vad ni behöver för att kunna arbeta med mångfaldsfrågor: För att vara trygg. För att kunna ta ställning, uttrycka mig. För att kunna föra prövande samtal. För att kunskapsutveckla. För att utvecklas tillsammans med besökarna. För att kunna fatta beslut.

Redovisa i hela gruppen. Prata om hur mandat kan formuleras på olika sätt.

Avsätt lite extra tid (runt 30 min) för att hinna prata om hur samtalen har varit.

Låt var och en formulera något som den personen ska testa på kort respektive lång sikt, antingen av övningarna ni gjort eller något av det ni kommit fram till.

Planera för det oförutsedda: Mångfald

20

MångfaldSäkra Samtal

Riv ur och använd

Var: Historiska museet StockholmNär: 3 timmar i mars 2013Vilka: Ett tjugotal personer som arbetar på och med museer

Page 21: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

MångfaldSäkra Samtal Large

Riv ur och använd

Var: Göteborgs stadsmuseumNär: 2 timmar 24 april 2013Vilka: Museernas mångfalds- nätverk, ca 45 personer

Övning

OBS: när man är många är lokalfrågan kritisk. Man blir snabbt trött av ljudet om akustiken är dålig. Tänk på att ställa fram vatten. Hellre kortare workshop än pauser som tar lång tid när så många människor är inblandade.

Placera er om möjligt i en cirkel så att ni ser varandra fast ni är så många.Presentera er om det behövs.

Fundera självständigt på något som skrämmer eller utmanar er i arbetet med mångfaldsfrågor. Berätta det för personen som sitter bredvid. Diskutera vad man kan göra åt det.

Bilda grupper med max tio personer i varje. Jobba inte med de från din egen institution. Gör en lista på problematiska ord och begrepp – diskutera.Välj två begrepp och konstruera ett projekt av dem. Använd det som finns på ett museum men undersök det på ett nytt sätt. Var så konkreta ni kan, tänk på samarbetspartners o.s.v. Fundera på tänkbara inre och yttre motstånd samt möjligheter.

Större grupper kräver mer tid så att alla hinner prata. Det är viktigt att någon eller några kan gå runt och peppa och stötta grupperna.

Redovisning och diskussion.

Exempel från workshopen: Att använda objekt från samlingar som mynt, medaljer och flaggor för att diskutera tillhörighet.Att låta besökaren pröva att vara i miljöer där man inte förstår vad som händer (till exempel som i livet ”40 timmar på ett dygn” som Fabel utvecklade för Göteborgs stadsmuseum, där 1700 skolungdomar fick pröva att vara flykting för en dag). Att låta besökare välja bort saker ur sam-lingarna och lägga till egna eller bygga upp ett parallellt museum med ratade objekt.

Planera för det oförutsedda: Mångfald

21

Page 22: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

MångfaldSäkra Samtal Extra Large

Riv ur och använd

Var: Museernas vårmöte Nationalmuseum, StockholmNär: 10 minuter 17 maj 2013Vilka: 400 människor från Sveriges museer

MångfaldsgympaÖvning

OBS: Mikrofonförstärkning och ett energiskt tempo är förutsättningar

Säg heeeej. Hur mår ni?

Berätta att ni ska göra mångfaldsgympa och gör en liten enkel uppvärmning, rulla med axlarna och sträck på armarna. Sträck ut tungan och vifta på öronen. Förklara att man kan arbeta med mångfaldsfrågor utan att kunna vifta på öronen. Be alla vända sig till personen på deras ena sida och berätta något som de upplever som skrämmande eller utmanande med mångfaldsarbete.

Be de efter ett par minuter vända sig till personen på deras andra sida och berätta vad de hörde samt tillsammans med den personen skapa lösningar eller strategier för att lösa upp eller hantera det som är utmanande. Nu har ni skapat 800 lösningar på tio minuter.

Passar fin-fint på vilken kick off som helst.

Planera för det oförutsedda: Mångfald

22

Mångfaldsgympa. Museernas Vårmöte 2013. Foto Pernilla Glaser

Page 23: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Var: Museernas vårmöte Nationalmuseum, StockholmNär: 10 minuter 17 maj 2013Vilka: 400 människor från Sveriges museer

Lärande

Planera för det oförutsedda: Lärande

23

Page 24: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Lärande

”Constructing meaning is learning: there is no other kind. The dramatic consequences of this view are twofold:

1 We have to focus on the learner in thinking about learn-ing (not on the subject/lesson to be taught);

2 There is no knowledge independent of the meaning attributed to experience (constructed) by the learner, or community of learners.”

George E. Hein från ”Constructivist Learning Theory; The Museum and the Needs of People”, paper for International Committee of Museum Educators, Jerusalem 15-22 October 1991

Planera för det oförutsedda: Lärande

24

Page 25: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Synen på vad som är kunskap och hur ett lärande går till genomgår en dramatisk omvandling i hela samhället. Skolan har gått från att vara en auk-toritetsstyrd institution, där läraren äger kunskapenoch har självklart företräde som förmedlare, till att placera den lärande individen i ett allt tydligare fokus. Vägen dit har gått via många pedagogiska och vetenskapliga erövringar som samverkat. I dag står skolan inför en omförhandling av läro-processer som sträcker sig långt utanför skolans värld, eller kanske snarare; kommer utifrån och sträcker sig långt in bland skolbänkarna.

I skolan finns elever som ibland kan mer än sina lärare, elever som kan tillgå information och kom-munikation med ett knapptryck på mobiltelefonen, elever som ingår i flera virtuella och fysiska kun-skapssamhällen. De här eleverna har hjärnor som är ytterst formbara och beroende av både kaos och ordning, sensorisk och motorisk stimulans för att lära och utvecklas.1

Utanför skolan finns företag och organisation-er som har insett att den kulturella och tekniska utvecklingen går så svindlande fort att man måste bygga om sin egen organisationsstruktur till oav-brutet lärande system för att ha en chans att hinna med. Start Uprörelsen och Maker Spaces utveck-lar nya lärandekulturer som lockar unga männi-skor och producerar idéer och lösningar i en takt

Lärande

”Fostering diversity alsomeans nurturing the creativity of emerging knowledge societies.”

Ur UNESCO-rapporten ”Towards Knowledge Societies”, 2005

som vida överstiger skolans utvecklingshastighet. Tekniker för att testa tillsammans, våga pröva det ofullständiga, märkliga och utmanande och smälla ihop till synes oförenliga tekniker tar ofta genvä-gar tvärs över de traditionella utvecklingsmiljöerna. Ken Robinson som var Tony Blairs rådgivare i ut-bildningsfrågor har ett av youtubes mest klickade tal: ”How schools kill creativity.” Många känner tydligen igen sig i påståendet och idén om att vi använder en form för kunskapsförmedling som känns föråldrad, och många kan delta i bedöm-ningen eftersom vi är så flitiga kunskapsutveck-lare på många olika platser.Peter Senge, systemvetare och chef för Center for Organizational Learning vid MIT har skrivit ett antal böcker i en serie som heter ”Fifth discipline: Schools That Learn” och som på olika sätt un-dersöker och ger verktyg för hur skolan ska bli en lärande organisation. Han visar att det är både möjligt och nödvändigt att slå broar och utbyta kunskap mellan lärande institutioner. Bara genom att placera lärandet i ett samhälleligt centrum och innovationskraften i detta lärande centrum kan vi skapa läromiljöer med relevans.

Det som kan framstå som en fragmentarisering är möjligen en ny helhet som håller på att bildas och i den processen delar många olika samhällsinsti-tutioner uppdraget att omformulera sin roll.

Planera för det oförutsedda: Lärande

25

Page 26: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

”Open-mindedness is not the same as empty-mindedness. To hang out a sign saying ’Come right in; there is no one at home’ is not the equivalent of hospital-ity. But there is a kind of passiv-ity, willingness to let experiences accumulate and sink in and ripen, which is an essential of develop-ment. Result (external answers or solutions) may be hurried; proc-esses may not be forced. They take their own time to mature.

Were all instructors to realize that the quality of mental process, not

the production of correct an-swers, is the measure of educa-

tive growth something hardly less than a revolution in teaching

would be worked.”

John Dewey från ”Democracy and Education” (1916)

Museerna är också kunskapsförmedlare. Och samma utmaningar som pressar skolan att söka nya pedagogiska verktyg är högst reella utmanin-gar för museisektorn. Museet måste liksom sko-lan omformulera sin kunskapssyn och förmå att gå i dialog med målgrupper och det egna materi-alet på nya sätt.

Förmedling på ett museum kan ske på många sätt. Men ett faktiskt villkor på museet är att det nästan alltid har definierande rum där objekt och idéer presenteras. Författaren och sociologen Sheldon Annis beskrev i en artikel (från 1987) museet som bestående av tre överlappande rum; Det kognitiva som ligger i mötet med museets fy-siska rum och de upplevelser som finns där; Det pragmatiska, som är ett socialt rum, mervärden i vilka man delar upplevelser, exempelvis om det var en god lunch i museets café och så vidare; Drömrummet, som är den associativa inre plats på vilken man möter sig själv.2 Ett lärande muse-um behöver förhålla sig till alla dessa platser och förmå de att samspela. Vad innebär det att skapa rum för lärande? Vad innehåller en plats som kan stimulera till läroprocesser?

1Läs till exempel Daniel N. Stern, Matti Bergström eller Torkel Kling-berg.2Gaynor Kavanagh har skrivit om Dreamspace (Drömrummet), in-spirerad av Sheldon Annis, i ”Dreamspaces: Memory and the Mu-seum”.

Planera för det oförutsedda: Lärande

26

Page 27: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Lärande

27

Plats för lärande Workshop på Nobelmuseum i Stockholm. Foto: Dennis Josefson

Page 28: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

”Riksutställningar, Nobelmuseet och RATS Teater tar ett gemensamt ini-tiativ och bjuder in en grupp konstnärer och forskare från olika fält att tillsammans med pedagoger arbeta med rum för lärande. Syftet är att ta fram verktyg för att omskapa de institutionella läranderummen och deras roll som kunskapsförmedlare. Vår förhoppning är att detta initiativ kan leda till fortsatta samtal och utforskande projekt med utövare och pedagoger inom konst och vetenskapsdiscipliner.”

Ur inbjudan till Workshopen ”Plats för lärande”

Planera för det oförutsedda: Lärande

28

Plats för lärande genomfördes i samarbete med Nobelmuseet och RATS Teater. Övningar följer. Varsågod att låna och ändra!

LärandePlats för lärande

Page 29: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Lärande

29

LärandePlats för lärande

Riv ur och använd

Var: Nobelmuseet Stockholm När: 2 gånger 6 timmar i maj och juni 2013 Vilka: Två grupper om ca 25 personer. Projektledare, museipedagoger, arkitekter, systemvetare, forskare, konstnärer och andra pedagoger och kreatörer.

Seminarium 1Bygga med tankar och resonemang

Övning

OBS: Det kan vara en tillgång att vissa personer är med vid båda tillfällena och andra kommer till och försvinner. Det ger olika perspektiv i arbetsprocessen. Det är trevligt att ha olika sorters material att tillgå, t.ex. färgat papper och olika sorters pennor. Om man kör fast i en grupp så är det helt okej att möblera om i gruppsammansättningen.

Akta er för prestationsdemonerna. Det är inte meningen att man ska vara originell eller fantastisk. Men om man som vi gjorde, bjuder in sitt drömgäng av intressanta personer så får man också jobba på att inte bli helt paralyserad när de dyker upp.

Presentation av deltagarna. Här kan det vara fint med en liten förberedd uppgift, exempelvis att presentera sig med namn, yrke och institution samt ett bästa respektive sämsta exempel på rum för lärande.

Presentation av workshopen. Vem har bjudits in och varför? Ett rum med syfte att facilitera läroprocesser kan återfinnas på många olika platser och se ut på många olika sätt. Museer och skolor har både fysiska och i allt högre grad virtuella rum för lärande. Vad behövs för att stimulera lärande och på vilket sätt kan rum för lärande utvecklas?

Dela upp er i grupper om mellan fem och sju personer. Diskutera era tankar om och erfarenheter av vad som stimulerar lärandeprocesser.Några möjliga frågor att fundera över:Hur sker kunskapsförmedling i olika rum?Vad spelar ordning respektive kaos, det informella respektive det formella för roller för lärande?Är rum för lärande stationära eller mobila, tillfälliga eller permanenta?Skriv ner stödord eller rita, så att ni samlar ihop era tankar och idéer.

Page 30: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Lärande

30

Riv ur och använd

Seminarium 1Fortsättning

OBS: Det är absolut i sin ordning att det finns olika begrepp som inte är sammankopplade på er lista. Nu är det viktigaste att ha en hög med lösa trådar.

Byt era tankar med en annan grupp.

Arbeta vidare utifrån de stödanteckningar ni fått. Vilket sorts rum kan ni skapa utifrån de kval-iteter som ni fått av en annan grupp? Rita, skriv och fundera kring funktioner, syfte och möjliga upplevelser i ett lärande rum.

Arbeta vidare med hur förmedlingen sker och kan ske i ert rum.

Redovisa och berätta om era rum.

Var: Nobelmuseet Stockholm När: 2 gånger 6 timmar i maj och juni 2013 Vilka: Två grupper om ca 25 personer. Projektledare, museipedagoger, arkitekter, systemvetare, forskare, konstnärer och andra pedagoger och kreatörer.

Foto: Riksutställningar

LärandePlats för lärande

Page 31: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Plats för lärande: Den lyssnande lådan Rum som byggdes i workshopen på Nobelmuseet

Illustration: Fanny Senocq Ginsburg

Det här är ett rum som skickas ut till offentliga institutioner och som man kan bygga själv i kartong. Rum-met ska placeras av institutionen i t.ex. närliggande köpcentrum. Syftet är dels att inspirera institutioner att lyssna på medborgarna på ett tydligt och fokuserat sätt och dels att bjuda in människor att berätta sina historier. Rummet är lagom stort för två personer. En som lyssnar från institutionen och en som berättar. En ytterligare idé är att i samarbete med köpcentrumet direktsända lyssnarens ansikte utan ljud på stor-bildsskärm el dyl. Detta för att lyfta fram lyssnandet som avgörande praktik.

Lite mer inspiration för lyssnande rum:http://www.ted.com/talks/jake_barton_the_museum_of_you.html

Planera för det oförutsedda: Lärande

31

Page 32: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Lärande

32

Illustration: Fanny Senocq Ginsburg

Plats för lärande: Bäcken Rum som byggdes i workshopen på Nobelmuseet

Det här är både ett fysiskt och ett metaforiskt rum. Man samlas runt en verklig eller konstruerad bäck i en skogsglänta. Det här är en sinnlig utgångspunkt för samtal. Man kan sitta, stå eller halvligga som man vill. Med fördel bjuds det på något att äta och att dricka. Här har deltagarna rätt till sin integritet och är delaktiga på sina egna premisser. Vattnet i bäcken är symbolen för liv, porlande samtal och strömmande berättelser. Bäcken kan också vara en metod som kan användas i vilket fysiskt rum som helst för att med bäcken som utgångspunkt föra reflekterande samtal.

Page 33: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Lärande

33

Illustration: Fanny Senocq Ginsburg

Plats för lärande: Bläckfisken Rum som byggdes i workshopen på Nobelmuseet

Det här är ett mångsidigt och mobilt rum som erbjuder olika laboratoriemiljöer för processbaserat lärande. Institutioner kan använda Bläckfisken som test och utvecklingsmiljö. Här kan man i en sektion pröva prob-lembaserad inlärning, arbeta med konstruktion i en annan och i ytterligare sektorer undersöka sinnesförn-immelser, ställa etiska frågor och synliggöra ytterligheter och olika perspektiv.

Page 34: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Illustration: Fanny Senocq Ginsburg

Plats för lärande: Mellanrummet Rum som byggdes i workshopen på Nobelmuseet

Det här är ett rum som permanent eller tillfälligt monteras mellan andra rum. Mellanrummet är en sluss. I Mellanrummet kan man bearbeta färdigt det man kommer ifrån, bjuda in till nästa verksamhet och för-bereda sig. Mellanrummet kan vara en fysisk plats för återhämtning och omställning. Det kan också vara en buffertzon i form av tid och metodik.

Planera för det oförutsedda: Lärande

34

Page 35: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Lärande

35

Riv ur och använd

Var: Nobelmuseet Stockholm När: 2 gånger 6 timmar i maj och juni 2013 Vilka: Två grupper om ca 25 personer. Projektledare, museipedagoger, arkitekter, systemvetare, forskare, konstnärer och andra pedagoger och kreatörer.

Seminarium 2Bygga med färgad kartong – tankar i 3d

Övning

OBS: Det kan vara roligt att bjuda in någon som kan tala om lärande från ett oväntat håll. Ett al-ternativ är att låta deltagarna tala om exempelvis en av de viktigaste förutsättningarna för lärande som de personligen ser. Då gäller det att vara noga med tiden, förslagsvis max sex minuter per person.

På Nobelmuseet började vi med en föreläsning med professor John Wood som skapat Meta-designmetodiken. (Läs gärna mer här: http://metadesigners.org/HomePage).

Presentationsrunda.

Uppvärmning: Sitt bekvämt och slut ögonen. Tänk på ett rum som gör dig inspirerad, ditt eget rum för lärande. Tänk på hur det känns när du är där.

Sätt er två och två. Berätta för varandra om era rum. När ni har pratat i fem minuter var ungefär, så bestäm er för ett enda ord som innefattar din upplevelse.

Sharing * See/Make Possibilities * Joy * Smell * Sand Creative * Noice * Future * Movement * Cold * Security Undecided Future * Cold * Using All Senses * Sitting Receptivepresence * Moving * Wandering * Senses Interconnectedness * Sitting * Lonely World – Big

Free Potential * Warm * Delay * New Learnings * Delay Close * Excitement * Expectations * Growth * Technology

Flexibility * Openness * Ecological * Creative * Open Space Stillness * Group * Sea * Freedom * Dark * Focus Where You

Want * Darkness * Feeling Impressed * Curved Space Gentle Movement Of Air * Light And Dark * Apples * Solitude

Air * Freedom * Lonely * Being In Peace

LärandePlats för lärande

Page 36: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Lärande

36

Riv ur och använd

Seminarium 2Fortsättning

Dela upp er i grupper om fem till sju personer. Utrusta er med färgad kartong, saxar och limpis-toler. Bygg ett nytt rum för lärande.

Redovisa och berätta om era rum.

På Nobelmuseet byggdes tre rum. Det fanns några teman som gick igenom alla tre modeller:

Öppenhet. Att alla rum är öppna för olika användningsområden och vill vara aktivt tillgängliga. Det är viktigt att den som bjuds in till rummet kan hitta in själv till det som intresserar hen.

Det finns olika nivåer, teman eller stationer som det är enkelt att gå emellan. Det är målgrupper-nas egna frågor som styr upplevelser och lärande.

En plats för lärande är också en social plats. Det ska vara möjligt att umgås eller dra sig undan och reflektera i ett bra rum för lärande.

Var: Nobelmuseet Stockholm När: 2 gånger 6 timmar i maj och juni 2013 Vilka: Två grupper om ca 25 personer. Projektledare, museipedagoger, arkitekter, systemvetare, forskare, konstnärer och andra pedagoger och kreatörer.

LärandePlats för lärande

Page 37: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Lärande

37

Plats för lärande Rum för lärande som byggdes i Lab 13´s experiment ”Rummet”Läs mer om ”Rummet”: http://www.riksutstallningar.se/content/rummet

Tyngdlöst rum av Art Lab Gnesta. Foto: Erik Rören

Page 38: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Lärande

38

Plats för lärande Rum för lärande som byggdes i Lab 13´s experiment ”Rummet”Läs mer om ”Rummet”: http://www.riksutstallningar.se/content/rummet

Pusshållplats. Foto: Riksutställningar

Page 39: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Maria Taube om Plats för Lärande

”Plats för lärande” var lärorikt och bra. Vi behöver träffas mycket mer på det här sättet. Det är rol- igt och viktigt att möta andra människor, både deras rädslor och deras mod. Och dela de oli- ka ingångar och tankar vi har. Jag är så glad att Rebecca Forsberg, konstnärlig ledare för RATS Teater, pratade så bra och passionerat om mötet med målgrupperna. Det är ju det allt handlar om egentligen. Det var bra för processerna att vi satt mitt i verksamheten med de där bilderna som gnisslade runt i taket till exempel. Då blev det en liten process i processen att uppmärksamma och göra något åt det. Det är något att fundera på hela tiden. Vad är det som syns mest i vår verk- samhet? Vad är det som får ta plats? John Wood sa bra saker men det blev som en krock för mig att jag inte förstod vad han hade för mål med sina tankar.

Museets viktigaste uppgift är att riva de osynliga murarna. Det står i regleringsbrevet att vi ska vara tillgängliga. Är vi det? Ett museum är en möte- splats och en utvecklingsplats. Ett bra museum är som konsten – ovärderligt och multifunktionellt. Jag blir arg när man säger att ett sjukvårdsbiträde från Norrland inte ska vara med och betala för Kungliga Operan i Stockholm. Det är klart att hon ska. Frågan är hur vi ska göra det möjligt för sjukvårdsbiträdet som betalar att också kunna gå på Operan? Varför skulle hon inte vara intresse-rad av det? Varför förutsätter vi att människor inte är intresserade av kultur?

Varför får inte alla skolbarn i Sver-ige åka till Stockholm på kultur-resa? Det borde vara en självklar-het.

Jag undrar ibland vad vårt fokus är på institution-erna. Vi kan lida av en svår kreativ självupptagen-het och ett totalt ointresse för publiken. Om det var verkligt viktigt för oss skulle det se annorlunda ut på museerna. Man ska inte fastna i hindren. Vi är ju inte skolan. Den friheten kan vi använda och utforma vårt eget varumärke. Vi ska möta skolan, bjuda in och utmana. Jag har varit på Moderna Mu-seet i trettiotre år och det har aldrig varit bättre. Som pedagog har jag ett ansvar för mina möten. Vissa nås inte av konsten. Varför är det viktigt? Formulera det.

Formulera vad det är som är så viktigt och släpp fram det personliga förhållningssättet. Engage-manget måste vara uppriktigt. Vi behöver vara i kontakt med helheten för att orka. Vi är en del av demokratiarbetet. Det är som berättelsen om de två hantverkarna som arbetade på en kyrka och fick frågan om vad de gjorde. Den ena sa: ”jag murar” och den andra svarade ”jag bygger en katedral”. Vi bygger en katedral här.

Carlo Derkert sa: ”Vi använder oss av barnen.” Vi använder oss ofta av barn för att få de svar vi vill

Planera för det oförutsedda: Lärande

39

Maria Taube är intendent för den pedagogiska barnverksam-heten på Moderna museet. 2013 tilldelades hon BUS-priset “Årets konstförklarare”. Priset går till en person som genom journalistik, pedagogik eller på annat sätt bidrar till att öka allmänhetens delaktighet i konstlivet.

Page 40: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

”Formulera vad det är som är så viktigt och släpp fram det person-liga förhållningssättet. Engage-manget måste vara uppriktigt. Vi behöver vara i kontakt med hel-heten för att orka.”

ha. Vi ska skapa riktig kontakt och inte hålla på och värdera vad de gör hela tiden. Det här är en offentlig plats. Kom hit och känn dig som hemma. Lärarna kan ta en fikapaus och lämna över. Ofta är det de små gesterna som gör hela skillnaden med en grupp. Att man bjuder på en smörgås, låter saker ta lite tid och är beredd att ändra på saker.

Maria Taube

Planera för det oförutsedda: Lärande

40

Page 41: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Anna Edsjöom Plats för lärande

Kolla här vad jag har i min väska. De här lapparna är från Plats för lärande. Här står det ”prata vid- are i skymningen” och här står det ”ett lyssnande rum”.

Jag hade stor behållning av arbetet vi gjorde un- der ”Plats för lärande”. Att bara köra pang på med både jobbiga och bra samtal var en bra form. Det blev någon sorts kedjereaktion i rummet. Det är ju sådär ett dynamiskt klassrum ska vara. Jag skulle gärna vilja kunna kalla in den här gruppen som fokusgrupp inför en utställningsproduktion.

En nyckelfråga för oss formgivare när vi arbetar med att skapa ett rum, en hel utställning eller en upplevelsemiljö, är hur man förankrar minnet av besöket. Från vilka förväntningar titeln väcker till hur man tas emot i entrén och sedan rakt igenom hela upplevelsen. Formgivning handlar om sam- spel. Ju mindre låsta hierarkier desto lättare är det att arbeta tillsammans med helheten. Rollerna i ett utvecklingsprojekt går ju i varandra och måste få gå i varandra om det ska bli bra. Alla på ett mu- seum behöver vara delaktiga och ta ansvar för att det ska ske förändringar. Ofta är ställtiderna för korta. Man skulle behöva mer arbete med fokus- grupper och liknande. Vänföreningen är också en ofta outnyttjad resurs. De är som regel mycket mer förtjusta i det som är nytt än vad man kan tro.Formgivningen måste både ta hänsyn till det som är väldigt praktiskt och till själva berättelsen. Det

kan vara ett problem, eftersom besluten ofta fat- tas av chefer som inte själva är ute i museets verksamhet, på golvet. Man måste börja med att svara på vad man vill berätta, för vem och till vilk- en kostnad. Museerna konkurrerar med lekcen- tran och allt möjligt. Jag tycker att våra museer kan få ägna sig åt folkfostran. De behöver inte vara så konjunkturkänsliga. Gå närmare skolan istället. Gör inträdet gratis för skolbarn. Ordna lärarutbildningar och hjälp lärarna att använda museet för att nå kunskapsmålen i läroplanen.

Den bästa visionen för museerna är att de får vara besjälade och ha sitt mandat att själva bedöma vad som är kvalitativt. De kan vara små kulturhus som är lite allätare och inte bara behöver vakta på ett enda uppdrag. Det behövs. Det tråkiga vore om de bara blev showroom för en massa skräp som andra kommer dit med, att de tvingas varu- märkas på fel sätt.

Museiorganisationerna blir alltmer slimmade. Det dummaste man kan göra är att släppa teknikerna. De sitter ofta på ett enormt kunnande. Och sen blir det mer kostsamt att ta in den kompetensen. Det är i detaljerna som upplevelsen avgörs. Du måste som formgivare veta hur du ska göra enröd knapp så att man förstår att man ska trycka på den. Man måste vara inkännande. Besökaren ska aldrig behöva känna sig dum.

Planera för det oförutsedda: Lärande

41

Anna Edsjö är arkitekt utbildad på LTH och KTH. Hon arbetar med scenografi-utställningsarkitektur-koncept för berättande i fysiska rum. Sedan 1997 driver hon, tillsammans med Malvin Karlsson, “Unna Design”, en verksamhet som rör sig mellan utställningsformgivning, grafisk design, inredning, scenografi och arkitektur.

Page 42: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Anna Edsjö

Planera för det oförutsedda: Lärande

42

”Att bara köra pang på med både jobbiga och bra samtal var en bra form. Det blev någon sorts kedje-reaktion i rummet.”

Vi arbetar hela tiden med lärande. Vi människor har ett primärt behov av rörelse och taktilitet. Vi lär med hela kroppen. Lärande blandas ofta ihop med fakta och information. Pedagogen och pro-ducenten får stå för vad museet tror att de vill förmedla. Men det kan vara annat och mycket mer. Att skriva utställningsmanus och texter borde vara en egen funktion i utställningsproduk- tionen. En text kan lyfta eller sänka hela upplev- elsen. Många museer är rädda att folk inte ska komma, därmed riskerar man att försöka nå alla, på en gång. Här behöver producenterna stöttas i att formulera och diskutera om och med sina mål- grupper.

Page 43: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Linda Irenedotter om Plats för lärande

dem i handen och leda dem genom upplevels-en – samtidigt som de får frihet att följa sin inre dramaturgi. Om jag hade ett museum så skulle det vara ett workshop-heaven. En plats som helt bygger på aktualitet och förändring, där man kan bygga upp och riva ner. Föreläsare, debatter och samtal. Vi behöver inte fler tjusiga hus. Vem vet vad vi behöver? Att vara människa är inte norm i vårt samhälle. Det behövs en motpol som visar upp och diskuterar genom känsla och erfarenhet. Ett rum behöver energiproducerande människor för att man ska kunna bli någon själv i rummet. En byggt rum kan inte åstadkomma det på egen hand. Rummet och människan tillsammans – då kan det uppstå ett flöde.

Linda Irenedotter

Linda Irenedotter är scenograf och konstnär. Hon arbetar med rumslig gestaltning i olika former inom scenkonst-området. Våren 2013 tog hon examen i scenografi från Stockholms Dramatiska Högskola. Sedan tidigare har hon en kandidatexamen i Interior and Spatial Design från Chelsea College of Art and Design i London.

Planera för det oförutsedda: Lärande

43

Jag tyckte att arbetet under ”Plats för lärande” seminarierna var roligt och lustfyllt. Det var spän- nande människor som deltog och den där öppen- heten i processen, som infann sig, är viktig. Det är viktigt med lekfullhet för att öppna sinnena. Lek-fullheten kan vara både metod och resultat. Tra-ditionella lärandemiljöer är oftast så fruktansvärt blockerande och stängda. Det var spännande att vi hamnade i ”tillbaka till naturen” med vår idé om ett rum som var en bäck. Det kändes som om vi kunde använda det tvärdisciplinära för att ta oss bort från likriktningen. Andra dagen blev det fler krockar, det var också intressant.

Jag är scenograf och arbetar med rumslig ge-staltning. Allting måste börja i vad man vill berät-ta, i kroppen. Delaktighet är något helt central för att berättelsen ska fungera. Som publik på t.ex. ett museum vill jag gärna ha en uppgift. Varså-god, bygg själv! Museer blir ofta som en gröt. De skulle behöva lära sig av teatern, jobba mer kollektivistiskt och inte i så många och långa led. Man måste ta in olika sorters medarbetare och bygga strukturer som tål eller helt vågar bestå av genomflöden. Man måste våga. Som besökare behöver man en tydlig initial överenskommelse och ett tydligt – ärligt – välkomnande. En nyckel-fråga för museerna borde vara hur man lokaliserar ett intresse och krokar fast i det. Sedan måste man låta besökaren både få guidning, kartor, ta

Page 44: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Åke Nygren om Plats för lärande

Det var roligt med ”Plats för lärande”. Det är givande med miljöer där det inte råder konsen-sus. Jag hade gärna haft mer rekvisita. Ofta sitter vi fast i texten – eller pratet.

Tänk om vi hade hållit worksho-pen i nån gammal lada och kun-nat röja runt, bygga riktiga, full-skaliga rum.

Prylar kan bli draghjälp och bidra till att ge mer stringens. Där tycker jag att Garaget i Malmö är en stor inspirationskälla. Nästa steg från ”Plats för lärande” skulle kunna vara att ge det vi gjorde vidare, som en stafettpinne, till exempelvis en skolklass, att utveckla och omtolka.

John Wood var en inspirerande motivationshö-jare. Man ville veta mer. Han hade ett härligt ore-alistiskt sätt att ta sig an världsförbättring. Man får helt enkelt bestämma sig för att tro att det kan göra skillnad. Det blir en nyttig påminnelse ock-så med det historiska perspektivet. Har jag tagit ställning till de stora frågorna? Har jag gjort min konsekvensanalys av hur mitt sätt att arbeta och leva påverkar i flera led?

Bibliotekens jobb är att hjälpa det digitala lokal- samhället, att ge stöd och hjälp kring den digi-

tala världen och motverka digitalt utanförskap. En lärmiljö i ett bibliotek har tidigare inneburit ett fysiskt rum för kunskapsutveckling men i dag utvecklas det mer mot att borra ner sig i den loka-la miljön och kontexten. Det gäller att se kopplin-garna till människors faktiska verklighet. Om man lyckas göra biblioteket till en plats som verkligen ägs av lokalsamhället får man tillgång till verkligt kraft- fulla verktyg för lärande, verktyg som bryter upp det fysiska rummet. Med tydliga målbeskrivn-ingar och överskridande kunskapsutveckling kan man ta stora steg.

Ett problem i dag i våra organisationer är att vi inte talar om samspelet mellan den digitala världen och människan, om faror och möjligheter. Det är något som borde engagera alla som ar- betar i det offentliga rummet. Vi måste hitta sätt att göra användarna till medproducenter. Vi kan använda sociala medier för att bygga relationer. Man måste ha ett användarperspektiv rakt igenom projekten. Här kan man lära av exempelvis GLO. Det är en självklarhet att du ska kunna hitta och testa ny teknik på ditt bibliotek. Sen får biblioteken gärna vara subversiva i någon mening, det är bra för demokratin. Vi ska inte fastna i schablonbilder och konstruerade uppdelningar. Man kan vara både hängiven läsare och datanörd. Vi behöver rum som faciliterar det gemensamma. Vi ska axla det lokalsam-hälleliga ansvaret. Det behöver inte vara så svårt.

Åke Nygren arbetar med digitala/sociala medier och kunddi-alog för Stockholms stadsbibliotek/Digitala biblioteket. Under 2013 projektleder han “Ut ur bubblan!” – ett projekt för ökad dialog i det digitala lokalsamhället.

Planera för det oförutsedda: Lärande

44

Page 45: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Att berätta eller läsa högt har vi i generna. Ett bibliotek blir vad det blir, tack vare att människor lägger beslag på det och tar det i besittning. Men skapar vi möjligheter för det? Bjuder vi in? Då kan vi passa på att göra något av det som sker i gemenskapen. Vi är fortfarande själva lite fast i misstänksamhetens kultur, ”inte ska väl jag, jag kan inget om det där”. Vi måste våga kliva in och leva i det. Komma ut ur bubblan. Om jag skulle dela ut en första förbandslåda till ängsliga organi-sationer skulle det ligga ett guldkort från chefen högst upp med texten: ”Jag står bakom dig i vått och torrt.” Man måste ha det stödet om man ska våga nytt. Och så skulle det finnas ett stort hjärta från kollegorna. Ett team består av individer.

Vi behöver prata värderingar, det är helt omistligt. Då känner vi att vi är en del av något viktigt. Vi kan ta vara på idéer och kollaborativa processer som pågår på flera plan. Mångfalden måste sy- nas också. Vi behöver vara olika, det kan inte bara vara något vi säger. Det finns så mycket att pröva. Tänk om vi kunde låna ut iPads och Smartphones. Det är nästa steg. En goodiebag för delaktighet.

Åke Nygren. Foto: Gitta Wilén

”Om jag skulle dela ut en första förbandslåda till ängsliga organi-sationer skulle det ligga ett guld-kort från chefen högst upp med texten: ”Jag står bakom dig i vått och torrt.” Man måste ha det stö-det om man ska våga nytt. Och så skulle det finnas ett stort hjärta från kollegorna. Ett team består av individer.”

Planera för det oförutsedda: Lärande

45

Page 46: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Jenny Althoffom Plats för lärande

tankesätt och byta perspektiv genom design-processen. Ett projekt vi har gjort handlar om hospice. Vad är en bra upplevelse när man är svårt sjuk och kanske döende och när sinnena genomgår förändringar? Det är en utmaning att kunna sätta sig in i sådana nya taktila förutsät-tningar, där design blir något helt annat. Man får börja med kroppen.

Eller som ett i ett annat projekt vi gör som under- söker hur vi kan arbeta mer hållbart med textilier i offentliga miljöer. Där är en väldigt stor utmaning att förändra synen på nya material, att ge de nya eller andra värden. Som att bomull inte är ”snällt” utan tvärtom ofta väldigt giftigt och kräver stora vattenresurser att framställa medan däremot tex- til av bok kan vara är ett bra material, fast många tycker att det verkar konstigt och är tveksamma.

Jenny Althoff har en Master i Fine Arts, en lärarexamen samt har studerat socialantropologi och religionshistoria. Sedan 2013 är hon gästlektor på Industridesign, Konstfack. 2007 var hon med och grundade The Experience Design Group, även det på Konstfack, där hon fokuserat på inter- och transdisci-plinära processer, lek, lärande och konstnärliga metodfrågor.

Planera för det oförutsedda: Lärande

46

Jenny Althoff

”Plats för lärande” var svårt och roligt. Det var en utmaning att vara på Nobelmuseet, tuffa utrym- men för workshops. Lite svårt också när några av deltagarna samtidigt ska vara värdar och lik- som måste företräda sin institution på ett sätt som vi andra inte behövde. Det var en väldigt annorlunda konstellation av människor och de stora olikheterna var ju en enorm tillgång. Ingån-gen var central. Hur bjuder man in till lek? Är det ett fritt utforskande eller ska vi lösa ett problem? Där kanske man måste bestämma sig mer för vad som är premissen och uppgiften. Ett öppet klimat med svåra frågor förutsätter att vi förstår varan- dras utgångspunkter. Det blir samtidigt en väldigt nyttig fördomsinventering. Man måste verkligen vara beredd att pröva och ompröva. John Wood var intressant att lyssna på och arbeta med. Sam- tidigt kunde jag inte låta bli att fundera över vem som skulle kunna vara, och också tillåtas vara, hans kvinnliga motsvarighet. Den kluriga tanten som får bre ut sig på det där charmiga och lite galna sättet.

I arbetet på The Experience Design Group fokuserar vi mycket på det tvärdisciplinäras gränser och att utforska dessa med stringens. Vi kan verka i en postkritisk kontext där vi vision-erar kring framtiden genom att utveckla, hitta och presentera positiva exempel. Det är intressant att fundera över vem som bestämmer, vilka exem-pel som har makt. Det handlar om att förändra

Page 47: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

LärandeLärOM

”LärOM 2013 – radikal kunskapsöverföring på Husby träff

Du är särskilt inbjuden och välkommen till LärOM för att ta del av presentationer, för att dela kompetens samt utöva deltagande i en generös atmosfär. En dag då vi prövar ME-TOD, vad som är möjligt och diskuterar hur framtida kunskapsförmedling kan och ska se ut.

Förändrade tider, förändrade villkor för utbyte och utveckling av kunskap. Tidigare har skolor, museer, bibliotek och andra institutioner haft rollen som tydlig och första avsändare. Nu organiserar sig gräsrötter, wiki är allas vår husgud och kraven på dialog och deltagarin-flytande hörs i olika sammanhang. Lärande sker både uppifrån och nedifrån. Det sker på oförväntade sätt och i andra situationer. Relationen kan vara symmetrisk och strukturen kanske ickehierarkisk.

METOD blir vägen för att kunna verka brett och djupt. När positioner kräver rättfärdig-ande, när specialiseringar blir allt fler samt allt mer specifika och synergi hägrar som en möjlighet, då uppstår nödvändigheten att veta vad man gör och kan. Och vad andra gör och kan. Formulerade tillvägagångssätt där expertis och format går hand i hand skapar förutsättningar för interagerande och för tvärdisciplinär utdelning.

Konstnärer, representanter för sociala rörelser och entreprenörer prövar redan sätt där bland annat teknik och uttryck medvetet används för ökad medverkan och kommunika-tion. Utmaningen för institutioner ligger i att (återupp-) finna sin roll och sitt görande i ett nytt scenario. Genom att samla skilda aktörer till en dags utbyte kring METOD kan erfar-enheter korsbefrukta och tilltal kalibreras.

Koncisa redovisningar kommer att presentera handfasta verktyg för kunskapsöverföring inom olika fält. Vi navigerar drama, upplever konventionell analysmetod och förstår in-spirerande rum. Känner kroppen som absolut utgångspunkt och möter underhållande massprotest i det offentliga med spatiala ambitioner. Vidare avhandlas transmedia, samt andra typer av digitala tjänster och produkter.

Håll utkik på vår hemsida för ständiga uppdateringar av program och annat!”

Ur inbjudan till Workshopen ”LärOm”

Planera för det oförutsedda: Lärande

47

Page 48: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Rapport från LärOM Filippa Stålhane

Planera för det oförutsedda: Lärande

48

Den 11 november 2013 samlades en stor skara män-niskor från vitt skilda områden i generösa lokaler i Hus-by centrum. Syftet var att praktisera, lyssna till och samtala kring metoder för kunskapsöverföring. Deltagarnas gemensamma nämnare var ett in-tresse för hur konkret förmedling sker och skulle kunna ske. Efter ett par samlande ord om saker-nas tillstånd och framtiden så inleddes dagen med världens första smartphoneteater, Antigones dag-bok, skapad av RATS Teater. Hörlurar och GPS blev skådespelare och interaktiva verktyg, och stadsmiljön agerade scen och scenografi. Antigones dagbok är en nyskriven pjäs där ett antikt drama möter unga in-vånare i stadsdelen Kista/Rinkeby i Stockholm. Det är en föreställning om att ta plats, om rädsla och om mod. Genom gestaltningen, där ny teknik korsas med ett traditionellt format, överbrygger dramat både synliga och osynliga begränsningar. Och via plats (Husby) och kropp (vandringen) landar klassisk ex-istentiell problematik i samtiden.

Tillbaka på Husby träff skapade White arkitekt-kontor brukardeltagande i processarbete med hjälp av fantasi och vykortsskrivande. Det följdes av en brainstorming om miljöer som i sig kan stimulera till lärande, aktiviteter och idéer. En metod som kan vara utgångspunkt för att skapa arkitektoniska lösningar som i sin tur kan under-stödja olika pedagogiska

Foto: Ulrika Trygg Wiberg

Filippa Stålhane har studerat filosofi samt är utbildad arkitekt. Hon undervisar vid KTH i Tensta, en institution som arbetar med norma-tivitet, deltagande och dialog inom arkitektur och samhällsplanering. Hon arbetar också som pedagogisk utvecklare, samt undervisar på Arkitekturskolan KTH.

Page 49: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Därefter var det dags för Rebel&Bird som visade på svårigheter med synlighet och hur man trots allt kan nå ut med sitt budskap på ett överlastat in-ternet. Husby träffs eget Gränslöst Gott stod för lunch. Till persisk kyckling och vegetariskt alternativ blandade sig deltagarna i rummet, förde samtal och nätverkade under två fortsatt intensiva timmar.

Fabel Kommunikation började sedan eftermidda-gen med en flykt genom Europa i ett transmedialt rum. Där förvandlades andras erfarenheter till egna genom iscensättning, suggestion och användarin-volvering. Blandade uttrycksformer möjliggjorde en stark och mångfacetterad upplevelse. Det blev ty-dligt hur själva upplevelsen, att bokstavligen sätta sig in i en annan livsberättelse, är en ovärderlig komponent i kunskapsöverföring och förståelse av och för den andre.

Jonas Nordström följde upp genom att redogöra för intuitionens vara och informerande potential. Med enkla övningar visade han hur det är möjligt att fån-ga kroppens signaler innan intellektet hunnit forma en åsikt eller en ståndpunkt.

Right to the City, från Zagreb, berättade vidare om kollektivt lärande genom aktivism. De gav exempel på hur fredliga, humoristiska kampanjer och aktion-er kan genomlysa frågor kring beslutsfattande och demokrati i urbana rum. Right to the City’s arbete

har skapat utbrett lokalt intresse för och kunskap om stadsomvandlingsfrågor i Kroatiens huvudstad.

LärOM rundades av med en modererad fråges-tund. Panelen bestod av de som presenterat metoder under dagen och debatten kom att röra sig om huruvida lärande sker och ska ske individuellt eller i och genom kollektivet. Den synnerligen aktiva publiken tog samtalet vid-are och uppehöll sig framförallt kring specifika frågeställningar rörande delaktighetsarbete.

RATS TeaterRATS teater gör banbrytande digitala teater-produktioner på webben, i mobilen och i det offentliga rummen. RATS teater vill genom ny teknologi bidra till att bredda konstnärliga uttry-cksformer och hitta fler sätt att samspela med publiken så att fler röster kan komma till tals – en metod för att stärka demokratin.

Planera för det oförutsedda: Lärande

49

Jonas Nordström på LärOM. Foto: Ulrika Trygg Wiberg

Page 50: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Lärande

50

White arkitekterWhite är ett av Skandinaviens ledande arkitekt-företag. Kontorets affärsidé är att leda kunder till framgång genom att skapa hållbar arkitektur som berör. White bedriver arkitektur genom att lagspela ihop med både kunder och brukare, och genom att söka sig utanför den traditionella arkitektrollen för att hitta nya vinklar. Den tid som läggs på diskus-sion och förankring ser företaget som en genväg till bättre lösningar.

Rebel&BirdRebel&Bird är en grupp personer som samlat sig kring en delad tro på mänskligheten och vår förmåga att förbättra oss själva. Idén är att män-niskor, med hjälp av rätt verktyg och erfarenheter, kan bli nyfikna på ”det okända” – i form av andra människor, platser och ting – snarare än rädda. Rebel&Bird är ett företag som designar digitala produkter och tjänster i syfte att främja sin vision.

Fabel kommunikationFabel kommunikation använder kulturella uttryck för att designa och producera sammanhang för lärande baserat på deltagande. Företaget jobbar i första hand mot offentliga uppdragsgivare och skapar strukturer samt förutsättningar för aktivt och roligt engagemang. Skilda kontexter och skil-da syften generar olika lösningar. Fabel låter inne-hållet bestämma formatet.

Jonas Nordström Jonas Nordström är utbildad civilingenjör och har

doktorerat inom psykologi på Kona University på Hawaii. I sin avhandling studerar han hur intui-tionen fungerar, dels ur ett kvantfysiskt och neuro-fysiologiskt perspektiv, dels ur ett psykologiskt och praktiskt perspektiv.

Pravo na grad / Right to the City, Zagreb:Right to the City är en rörelse som kräver civil-samhällets ökade inflytande över lokala stadsom-vandlingsfrågor. Right to the City anordnar därför kampanjer och aktioner som genomlyser frågor kring beslutsfattande och demokrati i urbana rum. Vad som startade som en gemensam målsättning för en rad ungdoms-, kultur- och miljörörelser, or-ganiserar nu massprotester och skapar lagändring.

Husby Träff Husby träff är en offentlig mötesplats för kulturella och sociala aktiviteter. Husby träff är möjligt att hyra för evenemang.

Silent universityThe Silent University är en plattform för kunskaps-förmedling av och mellan flyktingar, asylsökande och migranter. Plattformen använder det akad-emiska programmet som format. The Silent Uni-versity utmanar idén om tystnad som ett passivt tillstånd. Genom performance, text och reflektion i grupp så undersöks tystnadens kraftfulla poten-tial. Dessa undersökningar visar på den kunska-psförlust som går förlorad genom tystandet av de asylsökande.

LärOM

Page 51: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

De ungas bilder och berättelser blev en start för oss konstnärer och forskare att få en inblick i vilka frågor som just nu var aktuella för den publik vi ville nå. Metoden att involvera andra i ett under-sökande arbete ger oss en möjlighet att angripa berättelsen om Antigone på ett modernt sätt. An-tigone är en karaktär som vrider och vänder på begrepp som makt, civilolydnad och frågar sig samtidigt vems röst som blir hörd. Det var vik-tigt för mig som dramatiker att fortsätta arbeta med interaktivitet som metod och dramaturgiskt grepp även i den färdiga produktionen. Via små meddelanden, sms, under föreställningens gång, byggdes en närvarokänsla fram mellan staden, dramat och publiken. Publiken skapade själva dialog och handling genom att svara på frågor som publi-

I det antika Grekland samlades män-niskor för att delta i skådespelets riter, njuta av skriven dramatik och debattera politiska frågor som engagerar. Det är fortfarande viktigt med kulturellt delta-gande och att pröva sina ståndpunkter. Den nya tekniken kan möjliggöra för fler att agera i ett skådespel.

RATS Teater har sedan starten 2008 samverkat med Institutionen för data och systemvetenskap vid Stockholms universitet och gjort en rad teat-erproduktioner där teknik, teater och social de-laktighet utforskats tillsammans med publiken i Järva. I Antigones dagbok arbetade vi med en grupp unga tjejer från kulturskolan i Husby, grup-pen hjälpte till att utveckla manus och föreställ-ningens interaktionsfrågor. Att involvera publiken på ett tidigt stadium är en metod som vi ofta an-vänder oss av för att kunna vara nödvändiga och relevanta för den publik som vi vänder oss till. Berättelsen om Antigone kändes naturlig att lyfta fram efter att RATS Teater arbetat med unga som fick porträttera sin stadsdel med mobiltelefoner. Bilderna och texterna från dessa träffar handlade om osynliga gränser mellan Kista och Husby, om centrum och periferi och om vem som har rätt till makten. På en bild visade en ung tjej Akallas tun-nelbaneskylt och under den skrev hon ett sms: Är Akalla den första eller sista stationen på den blå linjen?

Antigones dagbokRebecca Forsberg

Rebecca Forsberg är konstnärlig ledare vid RATS teater, en teater som gör banbrytande digitala teaterproduktioner på webben, i mo-bilen och i de offentliga rummen. Rebecca är också koordinator för RATS vid Institutionen för data- och systemvetenskap på Stockholms Universitet.

Planera för det oförutsedda: Lärande

51

Foto: Rebecca Medici

Page 52: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Foto: Ulrika Trygg Wiberg

cerades direkt i mobiltelefonen, som en blogg där man kunde se vad andra tycker och tänker. Föreställningen skapade en rörelse på platsen Husby. Via GPS navigerade publiken runt i sta-den där scenerna i mobilen triggades igång och berättelsen drevs vidare – som i en gemensam dans i stadsrummet. Genom publikundersökn-ingar har flera kommenterat att föreställningen blev en upplevelse där man fick syn på sin stad, och upplevde sig själv och andra som en del i ett pågående drama, i en större helhet. Frågorna i Antigones dagbok engagerade pub-liken, det visar de många och relevanta svar som föreställningen genererade. Svaren pekar på att det fortfarande är högaktuellt att få reflektera kring individens frihet, makten och fråga sig vems röst som blir hörd. Kulturellt deltagande är en viktig beståndsdel för att öka människors samhällsengagemang, både som individ och i det kollektiva. Vi har alla behov av att få vara närvarande i de berättelser som vår tid gestaltar. Att låta teatern ge sig in i digitala nätkulturer innebär att konstnärliga produktioner finns på platser där människor kan och vill mötas.

Foto: Ulrika Trygg Wiberg

Planera för det oförutsedda: Lärande

52

Page 53: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Lärande2

Planera för det oförutsedda: Lärande

53

Riv ur och använd

Nedslag från LärOM-dagen i Husby. Mellan föreläsningarna genomfördes miniövningar med publiken.

White Arkitekter gör en övning där publiken får skriva ett vykort från framtiden, utifrån en plats där morgondagens lärande sker.

Exempel från workshopen:”Hej från vår skola med en mängd olika samarbetsformer, ett holistiskt, integrerat lärande-aktivt arbetssätt. Vi bjuder in och besöker människor i vår närmiljö: Gamla, barn och människor med erfarenheter i andra miljöer kommer in och ut ur skolan. Skolan finns i samhället. Samhället finns i skolan. Vi arbetar med en medmänskligare värld.”

”Den ultimata lärandemiljön 2038. En plats där den lärande får göra som den vill. Där det inte längre är krav på att man sitter still. En plats som ger utrymme och inte sätter stopp. Där eleven får ta vara på alla sinnen i sin kropp. En personlig plats i cyberspace, in real life eller i minnet. Denna plats kan både vara utomhus eller inomhus.”

”Hej min extended family! Jag stortrivs här på min cykel. Just nu passerade vi Lagos yttre förorter, Afrikas human-ekonomiska motor. Eller förresten, förorter? Det ordet är ju SÅ mycket 1900-tal, haha. Nåja, ni vet vad jag menar. De där ytterområdena som man ”problematiserade” men som nu är världens största hopp.”

”Skolan. Jag är papperslös kvinna. Jag vill gå till skolan för att lära mig svenska och jag vill att myndigheterna tar syn på oss som tycker om och få kunskap men vi har ingen möjlighet.”

Diskutera med personen bredvid dig hur en sån här lärandemiljö skulle kunna se ut om du ska-pade den i din verksamhet i dag.

Var: Husby Träff När: 11 november 2013 Vilka: Arkitekter, pedagoger, aktivister, skribenter och konstnärer

LärandeLärOM

Page 54: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Lärande2

Planera för det oförutsedda: Lärande

54

Riv ur och använd

Nedslag från LärOM-dagen i Husby. Mellan föreläsningarna genomfördes mini-övningar med publiken.

Peter Blom från Rebel and Bird berättar om hur de arbetar med kommunikationsverktyg i digitala miljöer.

Vänd dig till din närmsta granne och prata om olika strategier för att kommunicera och initiera samtal.

The Silent University är en kunskapsplattform för och av flyktingar, invandrare och asylsökanden. Efter deras presentation diskutera:

Individuell reflektion kring främlingskap. När är känslan av främlingskap något positivt för dig och när är det destruktivt? När upplever du dig främmande?

Var: Husby Träff När: 11 november 2013 Vilka: Arkitekter, pedagoger, aktivister, skribenter och konstnärer

LärandeLärOM

Reflektioner kring främlingsskap

”Platsen som saknar respekt för det främmande blir en främmande plats”

”Den positiva främmande platsen: skapar möjlighet till distans där det går att se saker med en utifrån-blick och tänka tankar som inte redan är genomsyrade av

förutfattade meningar.”

”En känsla av främlingskap kan vara hotfullhet från andra, misstänksamhet utan anledning. Att inte ha kontroll över situationen, omgivningen.

Att inte veta vad som avses eller förväntas.”

Page 55: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Lärande

55

ReflektionAv Ulrika Wängman & Anders Assis

Anders Assis och Ulrika Wängman arbetar med den pedagogiska verksamheten Spåra Tiden på Ljusdalsbygdens museum.

”Du visste ju själv, varför frågade du då?”

Pippi Långstrump

Vi har det på film. Det är inget märkvärdigt, och ändå så stort, själva kärnan i lusten att lära, den tändande gnistan.

Filmsekvensen är från Ljusdalsbygdens museum, där vi jobbar. Några elever från en skola i kom-munens utkant är på besök och källforskar om byarna i skolans närhet. De ska spåra tiden, inför en historisk rollspelsdag som ska bli avslutningen på temaarbetet. Flicka nr 1 bläddrar i en skrift och frågar Flicka nr 2 om något hon ser på en bild. ”Nej, jag vet inte” svarar den tillfrågade var-vid Flicka nr 1 vänder sig till Peter (en fantastisk pedagog och människa som vi haft förmånen att samarbeta med i olika projekt) med sin fråga. Pe-ter svarar också ”Jag vet inte”.

Här står hon nu inför en livs levande, riktig fråga som inte ens läraren (i detta fall Peter) har svaret på. Hennes reaktion, blicken och framför allt förändringen av röstens tonläge visar att precis där och då tänds gnistan, nyfikenheten, lusten att gå vidare för att se vad som finns bakom nästa hörn.

Detta är en av våra käpphästar. En av de som vi ännu inte selat av. Att få ställa sig frågor som läraren inte kan svara på, och att få hjälp att leta efter sökvägar till svaren på dessa. Kanske hit-tar man inte alltid svaret man trodde sig söka men ofta leder det ena till det andra och ändå framåt på något sätt. ”Med en levandegjord fråga i bagaget ser man världen med andra ögon” och

”en fråga pekar alltid framåt medan ett svar är en dörr som stängs”. Ord vi läste i kurslitteratur för några år sedan då vi läste pedagogik. Ord som beskriver motsatsen till det vanligt förekommande nyfikenhetsdödande fenomen Astrid Lindgren låter Pippi kommentera när hon prövar skolans värld för en dag.

Den spänning och nyfikenhet som följer med de obesvarade frågorna måste vi belysa genom ett annat exempel, ett som Peter (ovan nämnd) berät-tat om.

Det var när han arbetade som NO-lärare i Färila. Han gjorde en övning som handlade om atomens kärna. Eleverna delades upp i grupper och fick plåtaskar, nogsamt förseglade med superlim och innehållande några små saker; ett gem, en bit sud-dgummi och något mer. Alla askar hade samma in-nehåll. De fick uppdraget att först jobba som ”en-skilda forskare” och försöka gissa vad som kunde finnas i asken. Skaka, lyssna, väga, mäta o.s.v. Se-dan skulle de enas i gruppen om en teori, och efter detta lägga fram teorin på en forskarkonferens in-för de övriga grupperna. Allt för att till slut resonera fram en gemensam bild av askarnas tänkbara in-nehåll, byggt på hittills kända fakta. I slutet av le-ktionen var eleverna förstås jättenyfikna på att få veta svaret, vad finns i asken? Peter svarade bara att vi inte vet exakt hur atomkärnan är konstruerad. Vi har enbart en konstruerad bild av hur den är up-pbyggd, baserad på hittills kända fakta. Så sam-lade han lugnt in alla askar …

Page 56: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Denna övning är ju en pedagogisk höjdare i sig men njut nu av fortsättningen:Peter slutade så småningom sin tjänst för att i stället arbeta som IT-pedagog i kommunen. Flera år senare, vid en ombyggnad i Färila skola, fick man inbrott i skolans NO-salar. Vid ett uppbrutet skåp fann man spår av förövarna, som endast brytt sig om att undersöka innehållet i några förseglade plåtaskar …

För den goda sakens skullVåra vägar har även korsats av en annan pedagog med namnet Peter, som arbetat många år på en invandrartät skola i Karlskrona. När han började pekade trenden för skolan nedåt. Av någon anled-ning kläcktes idén om att göra en teaterproduk-tion i samarbete med Marinmuseum. Det blev ett lyckokast och den pedagogik (benämnd kultur-processat lärande) som utvecklats ur detta sa-marbete har vänt den negativa trenden så skolan i dag är något att känna stolthet över såväl för dem som befinner sig i den som för kommuninvånarna i stort. För den som vill lära mer om detta arbete re-kommenderas boken ”Skola i Gränsland” av Peter Skogsberg. Något vi fastnat för är berättelsen om när pengarna tog slut. Den finns inte med i boken, men med dess innehåll som bakgrund inser man vad vissa pedagogiska arbetssätt/ förhållningssätt kan göra med människan.

Man jobbar alltså med en valbar kulturprofil som inne-fattar åk 6–9 och producerar en teaterproduktion med

premiär i maj, eleverna och pedagogerna tillsammans. Man jobbar med helheten; från manusförfattande, till rekvisitatillverkning, scenbygge, ljus- och ljudproduk-tioner, marknadsföring, catering, ja hela paketet. Det är eleverna i åk 9 som får erbjudandet om rollerna i själva teatern. Detta har varit tydligt angivet ända från början, eleverna är medvetna om det och arbetar sig så att säga upp mot denna nivå (om man vill) från åk 6.

Så kom året då kommunen skulle dra åt svån-gremmen och beslutade sig för att inte skjuta till mer pengar till detta arbete. Detta väckte mån-ga starka känslor, tidningar skrev och TV rap-porterade. Folk tyckte och tyckte.

Eleverna tog själva tag i situationen och gjorde en offentlig manifestation där de lugnt och sakligt turades om att i en talarstol berätta om vad kulturprofilen betyder för dem själva, skolan och samhället. Det hela slutade med att kommunen beslutade sig för att åter satsa pengar.

Men det blev ett glapp, så niondeklassarna det året blev snuvade på konfekten. Ingen produk-tion. Vi frågade Peter hur de hanterade detta, kunde de kompenseras på något sätt?

”Niorna är kloka”, svarade Peter, ”de är glada att de räddat teatern, till nästa årskull”. Femtonåring-ar som kommit dithän att de insett att skyldigheter kan vara lika givande som rättigheter. Och som

”Femtonåringar som kommit dithän att de insett att skyldigheter kan vara lika givande som rättigheter. Och som kan formulera det. Då finns det hopp om

framtiden! ”

Planera för det oförutsedda: Lärande

56

Page 57: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

kan formulera det. Då finns det hopp om fram-tiden! Deras förhållningssätt är inte sprunget ur ingenting, utan ur en känsla att tillhöra en gemen-skap där man arbetar tillsammans och för varan-dra. Detta är stort, och då man betänker denna skolas bakgrund är det riktigt stort. Vi bugar och lyfter på hatten för sådana pedagoger!

Vad är bildning?Vår pedagogiska bana började ungefär samti-digt, sommaren 1996. Vi hade båda kommit till Ljusdalsbygdens museum på någon slags ar-betsmarknadspolitisk bokstavskombination inför en STOR slöjdutställning vilken krävde mycket uträttat till så låga kostnader som möjligt. Inte helt olikt museibranschen i stort. Vi hade båda olika hantverkskunnande i botten, och det var de egentliga anledningarna till våra anställningar. När utställningen väl var invigd fick vi den delikata up-pgiften att guida den över sommaren då de flesta av den ordinarie personalen skulle på semester.Hur skulle vi fixa detta? Vi var ju bara vanliga människor, och HON som var utställningsans-varig visste ju allt om varenda pryl och hon skulle på SEMESTER! Vi tog helt sonika en bandspe-lare, följde henne runt och skrev sedan ned vad hon sagt för att kunna träna in det och sprida det vidare, detta heliga paket av kunskap där inget av det viktiga fick glömmas bort. Föga anade vi hur fantastisk den pedagogiska resan skulle bli, och hur mycket vi skulle få omvärdera. Så småningom.

Hade någon ställt frågan ”vad är bildning?” till oss då hade vi kanske haft ett enkelt svar.

Vad ska man med museer till? Vår första chef här på museet brukade ofta kasta ur sig den frågan. Till oss anställda, men även till besökare och människor i alla möjliga samman-hang. Finns det något allmängiltigt svar på den? Hur många allmängiltiga svar finns det på den? Är svaren på frågan egentligen viktiga, eller är det, även här, själva frågan som leder framåt?Vi har själva tagit till oss denna tanke att aldrig, aldrig, sluta fråga varför vi som institution finns till, för vem, för vilka? Och vi försöker ständigt och jämt påminna oss om att det inte är vi som sitter på svaren.

Det är så lätt att stoppa korv, förlora sig i sina egna kunskapsprocesser eller utöva an-tikvariens diktatur. Så lätt att tappa bort vår egentliga potential, den som innebär att vara en del av den språngbräda som kan möjlig-göra för människor ”att bli något de förut inte var.”

Planera för det oförutsedda: Lärande

57

Page 58: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Process och Politik

Planera för det oförutsedda: Process och politik

58

Page 59: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Det kan vara många funktioner inblandade i ett skapande arbete. De som till slut tillgodoser att kultur kan gestaltas och presenteras för en publik i Sverige är institutioner. En kulturinstitution kan vara liten eller stor, den kan vara självorganiserad eller instiftad av stat eller kommun. I Sverige finns en mångfald institutioner som har två saker ge-mensamt: de är alltid eller ibland delaktiga i en bidragsekonomi på statlig, regional eller kommu-nal nivå och de samarbetar och samverkar med andra. Institutionerna är påhittiga i hur de ska möjliggöra presentationen av konst för olika pub-likgrupper. Samtidigt måste de vara lika påhittiga i hur de ska möjliggöra sin egen existens. Institu-tioner arbetar med ett helt kluster av förutsättnin-gar som är givna eller initierade av institutionen själv. En del av det klustret kan bestå av hanterin-gen av den egna tiden och det egna engageman-get. Många självorganiserade institutioner bildas av konstnärer. Inte sällan är verksamheten större än vad det finns finansiering för och den egna tiden och det egna engagemanget blir valutor för institutionen. En annan del av det som möjliggör institutionen är det lokala nätverket av föreningsliv, företag och andra institutioner. Det här kan vara en omfattande infrastruktur även på mindre orter. För en institution med små eller inga marginaler är samverkan lokalt inte sällan avgörande för att verksamheten ska fungera. Det kan gälla alltifrån från gemensamma ansökningar, gemensamma

”Here´s an opportunity freely to imagine what should be done, unhin-dered by administrative worries about what can´t possibly be done”

Frances Stark, artist

Process och Politik

In·sti·tu·tion [in-sti-too-shuh n, -tyoo-] noun

1.an organization, establishment, foun-dation, society, or the like, devoted to the promotion of a particular cause or program, especially one of a public, ed-ucational, or charitable character: This college is the best institution of its kind.2.the building devoted to such work.3.a public or private place for the care or confinement of inmates, especially mental patients or other disabled or handicapped persons.4.Sociology . a well-established and structured pattern of behavior or of re-lationships that is accepted as a funda-mental part of a culture, as marriage: the institution of the family.5.any established law, custom, etc.

Dictionary.com

Planera för det oförutsedda: Process och politik

59

Page 60: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

evenemang till samarbeten kring sponsring, marknadsföring och lokaler. För institutionen är det här viktiga men också arbetskrävande samar-beten. Sverige har 290 självbestämmande kom-muner och överallt finns det konstinstitutioner. Institutionernas finansiering kommer ibland från staten, med de särskilda villkor som hör till det, och ibland från region och kommun. De här finan-sieringarna kräver alla ansökningar, dialog och ett aktivt förhållningssätt från institutionen gentemot de uppdrag som medföljer finansieringen.Institutionen har alltså två produktiva fält. Det ena är att utforma innehåll och bygga nationella och internationella samarbeten som stöder kvalitativ utveckling. Det andra är att arbeta strategiskt med den egna överlevnaden. Det här är två fält som är sammanhängande och löper in i varandra.Det finns ett behov både från institutioner och från kommuner, som är en närstående möjlig-görare för många kulturinstitutioner, att utveckla former för att arbeta mer offensivt och strategiskt med de här överlappande förutsättningarna. Hur ska institutionerna organisera sitt eget arbete för att kunna hantera och prioritera i sin verksamhet? Var är dialogplattformen mellan institution och kommun och andra avgörande samarbeten? Vad innebär det att utveckla ett språk som kan synlig-göra komplexiteten i institutionernas verksamhet och göra den tillgänglig för utveckling?

Planera för det oförutsedda: Process och politik

60

Page 61: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Process och politik

61

Process och PolitikI samarbete med SKL Workshop i samarbete med SKL. Övningar följer.

Varsågod att låna och ändra!

”Breddad finansiering – dolda resurser

En workshop där vi tillsammans formulerar möjliga innebörder av ”bred-dad finansiering” och undersöker vad det potentiellt kan innebära för våra respektive verksamheter. Syftet är att producera möjliga tolkningar och tillämpningar för att vi ska ha ett rikt och konkret idématerial att ta med oss till fortsatta diskussioner. Vi kommer att arbeta i ett högt tempo med grupparbeten kring begrepp, analys och strategier. Workshopledare: Pernilla Glaser, innovationsutvecklare och ansvarig för Lab 13 på Riksutställningar, leder workshopen.”

Ur konferensprogrammet

SKL:s målformulering:

”Workshopen undersöker kunskaps- och kommunikationsbehov kring barn och ungas kulturutövande ur politikers respektive verk-samhetsledares perspektiv. Arbetet ligger till grund för hur vi vidare utformar projektet Kul-turskola 2030.”

Page 62: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Process och politik

62

Riv ur och använd

Var: Stockholms stadsmuseumNär: En timme i juni 2013Vilka: Ett tiotal kulturskolechefer och politiker

Workshop del 1

Förberedelser

OBS: Man får vara lite flexibel och beredd på att stanna upp och prata om det som känns mest angeläget. Man är hjälpt av att ha ett stort papper på väggen eller en whiteboard där man kan skriva upp idéer och reflektioner som uppstår på vägen så att de blir tillgängliga för alla i det fortsatta arbetet.

Det kan vara en hjälp att ta tio minuter och ställa sig i en ring och göra en liten fysisk uppvärmn-ing. Det är ett bra sätt att få alla att lämna sina mobiltelefoner och markera att något nytt ska hända. Att röra lite på kroppen är också ett bra sätt att få fart på huvudet. Det behöver inte vara märkvärdigt. Sträck på armarna, rulla med axlarna, hoppa på stället … Något som alla kan göra.

Övning

Börja med en individuell övning. Skriv på ett papper vad som är det viktigaste jag eller vi på vår institution, eller den institution jag har bäst insyn i, gör för ungas kulturutövande.

Sätt upp pappret på väggen.

Dela upp er i grupper om mellan tre och fem personer. Rita en karta över vilka väsentliga samtal som förs på kulturskolor med externa samarbetspartners.

Ringa in de vita fläckarna – vad talar vi inte om och vilka talar vi inte med?

Redovisa för varandra.

Process och PolitikI samarbete med SKL

Page 63: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Riv ur och använd

Var: Stockholms stadsmuseumNär: En timme i juni 2013Vilka: Ett tiotal kulturskolechefer och politiker

Workshop del 1Fortsättning

Fortsätt att arbeta i gruppen. Identifiera några grupper/funktioner som är väsentliga för kultur-skolan att föra dialog med. Skapa ett dialogtillfälle och skriv en fin inbjudan.

Att skriva en fin inbjudan till samtal är ett väldigt bra sätt att skapa något man omedelbart kan omsätta.

Planera för det oförutsedda: Process och politik

63

Foto: Pernilla Glaser

Process och PolitikI samarbete med SKL

Page 64: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Process och politik

64

Riv ur och använd

Var: SKL:s Kulturkonferens Vi pratar pengar StockholmNär: Två timmar oktober 2013Vilka: Ett trettiotal kommunpolitiker, strateger, utvecklare och politiker

Workshop del 2

Förberedelser

OBS: Fastna inte i att komma överens. Plocka med allas idéer och bygg vidare på varandras reflektioner.

Kort presentation av alla närvarande.

Uppvärmningsövning: Dela in er två och två. Spåna fritt fram en lista över vad ni kommer att tänka på när ni hör begreppet breddad finansiering.

Övning

Kort redovisning.

Dela upp er i små grupper om fyra till sju personer. Sortera begreppen som associerats fram i kategorier, till exempel enligt storlek eller komplexitetsgrad. Poängen är att se om det finns vissa som hör ihop.

Redovisa. Utse någon som skriver ner huvuddragen av det som sägs på en whiteboard eller ett stort papper.

Bilda nya smågrupper. Diskutera era respektive förutsättningar för breddad finansiering med stöd av begreppsindelningen. Lokalisera några huvudfrågor som är problematiska, utmanande, intressanta och möjligen gemensamma.Fundera till exempel på arbetssätt, förhållningssätt och intern respektive extern kompetens.

Process och PolitikI samarbete med SKL

Page 65: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Process och politik

65

Riv ur och använd

Var: SKL:s Kulturkonferens Vi pratar pengar StockholmNär: Två timmar oktober 2013Vilka: Ett trettiotal kommunpolitiker, strateger, utvecklare och politiker

Workshop del 2

ÖvningFortsättning

Kort ny redovisning.

Fortsätt att arbeta i gruppen. Identifiera några grupper/funktioner som är väsentliga för kultursko-lan att föra dialog med. Skapa ett dialogtillfälle och skriv en fin inbjudan.

Fortsätt arbeta i era smågrupper. Använd stora papper och färgade tuschpennor. Rita så mycket som möjligt. Titta på begreppen och förutsättningarna och börja diskutera strategier utifrån föl-jande: Vilka mätverktyg behöver vi i arbetet med breddad finansiering och hur utvärderar vi hur de fungerar? Fundera till exempel på målsättningar och riskbedömning.

Process och PolitikI samarbete med SKL

Page 66: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Process och politik

66

Process och Politik Samtidskonstdagarna

Riv ur och använd

Var: Samtidskonstdagarna State of the Art GöteborgNär: Två timmar oktober 2013Vilka: Ett femtontal curatorer, administratörer och arrangörer av konst

Psykodrama för konstinstitutioner I samarbete med Signe Johannessen, Art Lab Gnesta

Övning

OBS: Två timmar är ett minimum i tid. Lägg gärna på en extra timme om ni har möjlighet. Var noga med att komma överens om att det som sägs och görs inom ramen för workshopen inte återberättas för andra. Störst värde har workshopen om man är flera olika institutioner och/eller verksamheter som kan göra den tillsammans.

Kort presentation.

Dela in er två och två eller tre och tre. Diskutera: om din institution var en familj, vilken familjem-edlem skulle du då vara? Det här är förstås inte ett dugg vetenskapligt utan mer ett sätt att fun-dera på vilken roll man tar i sitt yrkesmässiga sammanhang. För att det ska bli bra så försök vara så konkret som möjligt, typ ”den ansvarstagande storasystern” eller ”den utarbetade mamman”.Gå vidare med att prata om vilka informella uppdrag som följer med din roll. Exempelvis att påminna om saker som ska göras, att lyssna på folks privata bekännelser o.s.v.

Kort redovisning.

Dela in er i grupper om mellan tre till fem personer. Utrusta er med stora papper och färgglada tuschpennor. Välj en av de institutioner som finns representerade i er grupp. Föreställ er att er in-stitution är en familjemedlem i en större familj. Lokalisera de andra familjemedlemmarna och vilka roller de spelar. Fundera över vilka som är nära och vilka som håller sig, eller hålls, på avstånd. Lokalisera vilka familjemedlemmar som är möjliggörare för din verksamhet och vilka som mer utgör hinder. Hjälp till med frågor och egna erfarenheter. Rita upp institutionen och de andra familjemedlemmarna.

Redovisning. Ställ gärna frågor om något är oklart men avstå från att fastna i resonemang.

Page 67: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Process och PolitikSamtidskonstdagarna

Riv ur och använd

Var: Samtidskonstdagarna State of the Art GöteborgNär: Två timmar oktober 2013Vilka: Ett femtontal curatorer, administratörer och arrangörer av konst

Psykodrama för konstinstitutioner I samarbete med Signe Johannessen, Art Lab Gnesta

ÖvningFortsättning

Psykodrama. Ställ två stolar ”på scenen” och låt övriga vara publik. Antingen bestämmer ni till-sammans eller så väljer processledaren en institution. En frivillig spelar institutionen. Den andra parten ska vara en hindrande ”familjemedlem” i institutionens ”familj”, t.ex. kommunen, EU, fas-tighetsägaren …Nu är institutionen och ”hindraren” hos familjeterapeuten och talar ut. Institutionen börjar med att berätta för hindraren hur den får institutionen att känna sig med sitt agerande. Hindraren svarar med vad hen upplever från institutionens sida. Efter en stund, processledaren bestämmer hur länge, får publiken komma med förslag på hur dialogen kan utvecklas. Dessa behandlas helt öppet och alla prövas av institutionen och hindraren förbehållslöst. Fortsätt så länge det sker en utveckling. Hälsa de verkliga personerna välkomna åter.Det här kan man fortsätta med så länge man har tid och institutioner att arbeta med. Men påbörja inte en ny runda om ni har ont om tid. Varje exempel måste få ha sin process.

Avsluta med en liten runda där alla får säga vad de tänker och känner och tacka varandra för arbetet.

Planera för det oförutsedda: Process och politik

67

Page 68: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Process och politik

68

Process och Politik Utbildningsdag i Örebro

Riv ur och använd

Var: Örebro läns museum, utbildningsdag ÖrebroNär: En timme november 2013Vilka: Ett tjugotal konstkonsulenter, konsthalls- chefer, konstnärer, kulturpolitiker och andra konst-initiatörer

I samarbete med Johan Pousette, samordnare för samtidskonst på Riksutställningar

Övning

OBS: Om man har kort om tid och ska arbeta med stora frågor är det viktigt att presentera workshopen som en igångsättare så att inte deltagarna blir frustrerade över att man inte hinner dyka ner på djupet

En kort presentation av deltagarna.

Det kan vara en hjälp att mycket kort konkretisera vad som kan inrymmas när man pratar om kul-turinstitutioners förutsättningar. Till exempel politiska uppdrag, finansieringsformer o.s.v.

Kort redovisning.

Vänd er mot närmsta granne och dela in er i grupper om två och två, eller tre och tre om antalet deltagare är ojämnt. Dela ut papper och pennor.Lista några av de viktigaste samtal som du personligen, respektive din institution, för med poli-tiker, möjliggörare för din verksamhet och/eller konkurrenter.

Kort redovisning. Processledaren kan skriva upp utfallet på ett stort papper eller en whiteboard. Många av förslagen på listorna kommer förmodligen att gå igen hos flera.

Vänd er tillbaka till grupperna. Prata om vilka samtal som inte förs.

Tillverka en fin inbjudan till ett nytt möjligt samtal

Några fina inbjudningar från Örebro: ”Låt en institution ta över en annan”, ”Släpp in asylsökande i verksamheten”, ”Prata med politiker om konstens roll i en demokrati”

Avsluta med en redovisning och en kort runda där alla får säga något om arbetet. Passa gärna på att tacka varandra.

Page 69: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Process och politik

69

ReflektionAv Madeléne Beckman

Madeléne Beckman är pedagog på arkitektur- och designcentrum.

En lyckad process?! Eller En stund i himlen

Välj en avgränsad plats utan vardagens störningar, gärna en inspirerande plats med bra arkitektur och design

kryddad med historia.

Sätt start- och sluttid med andra ord en tidsbegränsad process, en deadline att gemensamt jobba mot.

Ge input från kunnig person som finns med genom hela processen och som kan komma med respons,

kloka infall och råd och stöd.

Se till att det finns olika kompetenser i gruppen, möjligtvis besvärligt men lönar sig i längden.

Ha en gemensam värdegrund i projektet.

Avslutningsvis så är det viktigt med ett tydligt och accepterat mål.

Var beredd på tredje dagens kris och ifrågasättanden, den kommer och den går över.

Kan man toppa med lite kravlös social samvaro mellan arbetspassen så har man nog hamnat i den kreativa processens

himmel... Jyväskylä.

Page 70: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Jag träffar Mathilda Tham i London, där hon bor, en morgon i april. Jag vill veta vad hon uppfattar som en bra process.

Mathilda: En bra process är produkten av min design, delade inlärningsupplevelser och att des-igna tillsammans med andra. Motsatsen till pro-cess är begränsning av frihet, att inte ha en röst, att vara instängd.

Pernilla: Vad är bra förutsättningar för att en dy-namisk process ska äga rum enligt din erfaren-het?

Mathilda: För att en bra process ska kunna ske behövs en strukturerad ytterkant, ett safe space. Process är en sorts lek och det förutsätter en tydlighet i ramarna. Det innebär att man har en avgränsad tid och plats för när processen ska äga rum kombinerat med en överenskommen början och slut. Oavsett vilken sorts grupp som ska gå igenom en process tillsammans är det bra att börja med att informera om agendan och även tillåta gruppen att förändra den innan man bör-jar. Det finns mycket som kallas exempelvis för workshops, men som i själva verket inte är det. En workshop är ett gemensamt process-arbete under en avgränsad tid. Det är viktigt att gruppen kan påverka reglerna för processen så att man sedan kan enas om vad som ska gälla, ett sorts kontrakt som alla är med på innan man börjar. Det

är också väsentligt att vara tydlig med om och hur arbetet dokumenteras och hur det materialet i sin tur kommer att användas. Det är inte självklart att alla workshops måste dokumenteras.

Pernilla: Hur använder du processarbete?

Mathilda: Som en metodik för att ta reda på det oväntade. Summan av gruppens arbete blir större än de enskilda deltagarnas insatser. Det är den synergin man är ute efter. På Goldsmiths kallar vi våra processmetoder metadesign. Det är en uppsättning verktyg som också kan vara ett antal roller.

Pernilla: Hur arbetar ni med de här rollerna?

Mathilda: Det är ett strategiskt arbete som är ganska inspirerat av Edward de Bonos sätt att beskriva tänkande och processer. Man kan säga att det är kognitiva handlingsstilar. Vi har utfor-mat fyra roller som alla behövs i processarbete. Oftast väljer man instinktivt en av dessa roller, utifrån vem man är, och då gäller det att gruppera rätt personligheter med varandra. Men man kan också lära sig att växla mellan rollerna och att i en grupp använda dem mer som strategier. Ibland delar vi helt enkelt ut rollerna till olika personer. De fyra roller som vi arbetar med är:

Planera för det oförutsedda: Process och politik

70

Ett samtal med Mathilda ThamAv Pernilla Glaser

Mathilda Tham är doktor i design. Hon beskriver sin verksam-het som ett positivt, kreativt och aktivistiskt gränssnitt mellan hållbarhet och framtidsstudier. Mathilda ansvarar för kursen Designing Futures på Goldsmiths University of London och är professor på Beckmans designhögskola i Stockholm.

Page 71: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

The new knower, en roll som är taktil och kän-nande, som tillåter sig att uttrycka sig spontant och intuitivt och som kan vara lite av en enfant terrible i en grupp.Visionary, en strategisk roll. Den som sätter de stora ramarna, tänker i system och matriser och omvärldsbevakar.Push and doer är den som knyter ihop säcken och är samtidigt den produktorienterade praktik-ern. Och slutligen:The language, den som tar uppgiften att sätta ord på processen, att formulera, förtydliga och översätta mellan olika parter.

Pernilla: Vad är det som avgör om man ska låta något gå igenom en process?

Mathilda: Det måste vara tydligt att det blir men-ingsfullt för de inblandade – att det är värt an-strängningen helt enkelt.

Pernilla: Hur generell kan man bli kring process-metodik?

Mathilda: Jag tror att det är bra att kunna erbjuda olika kognitiva inlärningsformer, olika sätt att angripa frågeställningar och akta sig för att typecasta. Man behöver olika saker beroende på person och situa-tion. Måttet på en riktigt bra workshop kan vara cross-championing, det vill säga när ägandet av frågor och

argument delas upp och rör sig mellan deltagarna. Man kan ta en genväg och iscensätta cross-champi-oning genom att till exempel låta inköpare argumen-tera för hållbarhetsfrågor och utvecklare för kommer-siella frågor.

Pernilla: Om man är ovan vid processarbete men vill lära sig, var ska man börja?

Mathilda: Hitta en allierad. En kollega på din egen institution eller någon annan som du kan slå dig ihop med. Någon som förstår vad du vill göra. Börja med din egen komfortzon. Gör en workshop kring en näraliggande liten fråga som är tydligt hanterlig och begriplig. Ett bra sätt att få med många från början är Open Space. Låt så många som möjligt få vara delaktiga, se och förstå vad du gör.

Matilda Tham. Foto: Pernilla Glaser

Planera för det oförutsedda: Process och politik

71

Page 72: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

När Göran Björnberg föreslog ett LAB på Riksutställningar var en stark ut-gångspunkt Riksutställningars nya upp- drag. Ett uppdrag med inriktning på utveckling krävde ett forum för öpp-na processer och metoder, just för att initiera, utveckla och dokumentera öppna processer. Göran tänkte sig ett LAB som kunde skapa verktyg såväl internt på Riks- utställningar som för sektorn i stort.

Göran säger att utveckling alltid förutsätter två delar. Dels en öppen förutsättningslös utveck-lingsprocess och samtidigt strukturerad inno-vation. Det är viktigt både för Riksutställningar och för museisektorn att få stöd i hur man kan metodutveckla olika sorters processer. I mu-seisektorn har man inte haft någon stark eller tydlig relation till metodik. Det saknas en re-flektionsnivå kring vad man gör pedagogiskt. Det finns pedagogiska verktyg men inte me-toderna att sätta dem i ett sammanhang. Sak-nar du färger på paletten så blir det lätt att du gör som du alltid har gjort. Här är det viktigt att ha en värdegrund, hur man ser på kunskap och lärande. Det får inte pedagogerna i sek-torn lära sig, man har inte jobbat med det på institutionerna. Men, fortsätter Göran, nu kom-mer ju en förändring. Riksförbundet Sveriges museer har startat en utbildning i pedagogik och fler och fler ser behovet av att arbeta med

metodik. Då behöver Riksutställningar ha en tydlig roll i de här frågorna. Vi måste utrusta Riksutställningar med kompetens i metodik så att vi kan hantera stora och små processer. Ti-digare hade Riksutställningar den egna prak-tiska erfarenheten i verktygslådan. Vi tog in-tryck, reste och prövade. Nu befinner vi oss på distans eftersom vi inte gör egna utställningar och våra processer ser helt annorlunda ut. Ett LAB kan vara ett praktiskt prövande både av teknik, metoder och kunnande. Vi kommer att vara relevanta så länge vi har proffs som gör rätt omvärldsanalys och kan omsätta den till utställningssektorn. Vi behöver erfarna prak-tiker såväl som journalister och processledare. Man behöver både begreppsförståelse och kontextförståelse.

Internt skulle vi kunna låta oss inspireras av Google där man jobbar individuellt med sitt case och sen går in i peer-coaching-grupper och bollar. Det blir så lätt när man sitter själv att man hittar sin favoritkulle och man ser vad man ser från den kullen. Det värsta är om man börjar argumentera för att det är den kullen som är den bästa.

Planera för det oförutsedda: Process och politik

72

Ett samtal med Göran Björnberg, RiksutställningarAv Pernilla Glaser

Göran Björnberg är omvärldsanalytiker på Riksutställningar. Som tidigare chef för metodutveckling tog Göran initiativet till det projekt som kom att bli Lab 13. Hur lärande organiseras och hur man skapar format för utveckling samt metoder för kvalitetssäkring är frågor som engagerar Göran.

Page 73: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Göran Björnberg

Just nu bedriver vi vår omvärldsanalys genom att framför allt besöka konferenser samtidigt som vi tittar väldigt lite in bakom kulisserna på verksamheter och tar reda på hur de jobbar.Det är viktigt både för oss och för sektorn att förstå hur alla kommer med i förändringsproc-esser. Det handlar inte om att ha stora infor-mationsmöten och peka med hela handen. Det handlar om att alla som är viktiga för det publika mötet räknas. Från föremålsspecialist till pedagog.

Det måste även finnas ett professionellt språk för vad man håller på med. Det språket finns i nuläget inte för museipedagogerna och har heller inte varit ”comme il faut”. Här har det skett en generation-landslide i det publika ar-betet som vrider museet 180 grader. I värsta fall försöker man behålla hierarkierna i de nya uppdragen. De som är modiga vågar säga: vi har helt fel kompetens, det behövs pro-cessledare och pedagogiskt utbildade.

Planera för det oförutsedda: Process och politik

73

Page 74: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Process och politik

74

ReflektionAv Mats Persson

Mats Persson är generalsekreterare för Riksförbundet Sveriges museer (RSM), den svenska museisektorns gemensamma in-tresseorganisation. I dagsläget är drygt 200 av Sveriges museer medlemmar. Riksförbundet Sveriges museer arrangerar möten och konferenser och under 2014 genomför man ett processorienterat visionsarbete kring museernas utveckling och värdegrund.

Internationella undersökningar visar att Sverige har välbesökta museer med hög legitimitet. Vi har haft möjlighet att genomföra riktade satsningar i många år inte minst för barn och unga. Samtidigt kanske vi inte alltid har nått så långt som vi skulle ha velat med de grupperna. Det händer många saker som påverkar de målgrupperna just nu med till exempel den nya läroplanen som ställer nya frågor om kunskap och förmedling. Det här är ju en chans för museerna att ta plats ännu mer och göra skillnad ännu mer. Vi behövs.

Men vi behöver också ta vår egen kompeten-sutveckling på allvar. När vi från RSM gick ut med en enkät och frågade hur man arbetar med mu-seipedagogik visade det sig att en tredjedel av museipedagogerna har adekvat utbildning. Det betyder absolut inte att de andra inte gör ett bra jobb men det visade på att det kanske finns ett behov här. Vi kontaktade ett antal lärosäten och samlade ett par museer som ligger långt fram i sitt pedagogiska arbete och frågade de hur vi skulle kunna dra sektorn framåt med hjälp av deras kompetens. Det blev en utbildning som är kon-struerad som kunskapsmoduler. Man kan välja någon eller några eller gå alla. Vi har fått stor re-spons på det här från sektorn. En poäng med den här typen av uppdragsutbildningar där lärosätena

hjälper oss att tillgodose specifika behov, är att respektive arbetsgivare kan ställa krav på utbild-ningen och vad den ska ge till verksamheterna.Museerna har generellt ett stort förtroendekapital i samhället. Människor har en god relation till mu-seet och vad det står för. Men inte minst digitali-seringen av museets arkiv och kunskapsresurser utmanar gamla roller. Många museer samarbetar exempelvis med Wikipedia och använder crowd-sourcing av kunskap som en positiv resurs. Men att man traditionellt har hög kredibilitet som kun-skapsinstitution skapar också rädsla och osäk-erhet. Man kan inte alltid se vilka nya roller som museet kan och bör utveckla.

Det är viktigt att vara optimistisk och formul-era en vision.

Den engelska organisationen ”Museums Associ-ations” skapade ett visions- och värdegrundsdo-kument kallat ”Museums Change Life” som in-spirerar. Vi måste sätta vår egen agenda och vara proaktiva. Det blir extra viktigt i de dialoger vi för med kulturpolitiker, andra näringar och varandra. Vi behöver också placera oss i vår omvärld och ha en analys av vad som händer i Europa. Museerna skulle kunna spela en betydande roll i arbetet med att bryta utanförskap till exempel. Då måste

Page 75: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Mats Persson

Planera för det oförutsedda: Process och politik

75

vi visa att det viktigaste är att samtalen förs.

Vi behöver inte spika fast alla svar i svart eller vitt, det är nyanserna emellan som är viktigast.

Det visionsarbete som vi nu påbörjar ska ske i en process. Det kommer att ske i dialog med våra medlemmar i form av fyra seminarier på olika plat-ser i landet under 2014. Dialogen kommer också att ske under hela året på vår webbplats. Målet är att fånga så många röster som möjligt. Det ska landa i ett material som är både ett verktyg för att tydliggöra och driva våra intressen och samtidigt ett underlag för samtal mellan museisektorn och det omgivande samhället.

Page 76: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Omvärld

Planera för det oförutsedda: Omvärld

76

Page 77: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

”International flows of ideas are vital to feed innovation. Increasing the range and the depth of these exchanges, both face-to-face and online, should raise the rate of inno-vation. The more ideas there are in play, the more connections there are; the more new blends that are created, the more likely that some will be a success.”

Charles Leadbeater ”Innovation in education. Lessons from pioneers around the world.”

Planera för det oförutsedda: Omvärld

77

MoMA, Museum of Modern Art, New York City. Foto: Pernilla Glaser

Omvärld

Page 78: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

OmvärldVärlden / Några nedslag

Vad är en verksamhet som placerar innovation i sitt centrum?

Det är den fråga som Lab 13 har haft med sig ut i världen. Vi har träffat företag, lab och museer. En del har innovation som affärsidé, andra använder den som ett växthus som ska försörja en annan kärnverksamhet. Alla arbetar med processmeto-dik, både internt och med människor från andra sektorer. Allt skulle kunna vara hela eller delar av verksamheten på ett museum. Det som de här mycket olika verksamheterna har gemensamt är att de alla har en strategi för när de ska släppa idéarbetet fritt och när de ska samla ihop det. Och möjligen är detta ”att” viktigare än alla ”hur”. Var i våra verksamheter vet vi att fritt idéarbete pågår och var samlar vi ihop det? Glöm inte – det är tillåtet att stjäla alla goda idéer och göra sin egen version.

Planera för det oförutsedda: Omvärld

78

Page 79: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

TECHInnovation Lab Köpenhamn/Århus är ett företag som kallar sig ett internationellt kunskapscentrum för ny teknologi. De har sitt huvudkontor i ett litet hus på en kullerstensbelagd bakgård i Århus. På tre dockskåpsstora kontorsplan trängs ståbord och hemmabyggda skulpturer med nästan ingen teknik.

Innovation Lab startades av den danske IT-entre-prenören Preben Meijer och systemutvecklaren Mads Thimmer. Innovation Lab produktifierar sin kunskap och sin kunskapssyn. Mycket av det de testar och tänker får sin översättning i ett säll-skapsspel eller en karta, en flyer eller en hand-bok. Innovation Lab har tre fokusområden: teknik, organisation och konsument. Men genomgående är det detta de kallar sitt ”Lab DNA”.

Innovation Lab arbetar med såväl privata företag som myndigheter och organisationer. De har gjort en metodik för att arbeta med ny teknik i skolan och är intresserade av museers och biblioteks potential som nya kunskapsmiljöer för delaktighet och innovation.

OmvärldVärlden / Några nedslagInnovation Lab, Köpenhamn och Århus

Innovation Lab. Foto: Dennis Josefson

Mads Thimmer, Innovation Lab. Foto: Pernilla Glaser

Planera för det oförutsedda: Mångfald

79

Page 80: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Omvärld

80

IN SHORT, THIS IS THE INNOVATION LAB DNA

Trust your gut! Rules take away understanding and initiative. And they only work in an unchanging world.

Take the initiative! Innovation Lab is freedom from conformity, an obligation to add and alter, to make better.

Make it you! Bring your stuff, your kids, pets, dreams, friends, ambitions, your ideas to work.

Stray! Focus is on the horizon, keep moving, keep scanning, learn from reality and you’ll never run out of valuable contributions.

Pick your own field! A win is a small peak in an ocean of lossy lows. Invent your own game and invite people in.

Make mistakes! It’s the only way you know you’ve gone beyond safe play and comfort zones. Besides, it’s the most efficient way to learn.

Be passionate! You’re not a system, you’re a unique and warm blooded individual. What really moves you,

you can use to move others. Passion is far more universal than language or codes of con-

duct. Passion connects.

For real! Sustainable gains are a bycast of abidance by something genuine, good, and giving.

Seek the conflict! If something obstructs reason and better doing, take it on. When it feels right to fight, pick it. Just make it worth it.

Go beyond! Test the limits, explore the options, exhaust the possible. Bring the world in on a local issue and take a local issue to the world. All borders and boundaries are temporary, human condi-tions are permanent.

Källa: Innovation Lab

Page 81: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Omvärld

81

LÄRDOM:

KOMMUNICERA DIN METODIK – ÄVEN OM DEN INTE ÄR ”FÄRDIG”.

HITTA ENKLA SÄTT ATT SKAPA DELAKTIGHET GENOM SPEL OCH LEK.

PRESENTERA DIN KOMPLEXA VERKSAMHET SÅ ENKELT SOM MÖJLIGT MED

IGENKÄNNBARA MEDEL (OCH HUMOR).

OmvärldVärlden / Några nedslagInnovation Lab, Köpenhamn och Århus

Page 82: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Omvärld

82

OmvärldVärlden / Några nedslagMIT Media Lab, Massachusetts

MIT Media Lab

Page 83: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

MIT Media Lab

Planera för det oförutsedda: Omvärld

83

Lab 13 hörde Joi Ito föreläsa i New York. Joi Ito är direktör för MIT Media Lab, författare och föreläsare som skrivit och diskuterat internets roll i samhällsutvecklingen, global teknologi och innovation.

MIT Media Lab arbetar med ett brett spektra av forskning kring innovationsmiljöer, teknik och de-laktighet.

MIT Media Lab’s grundprinciper:Joi Ito och MIT Media Lab kopplar ihop experimen-tell konstruktion med teoretiska system. Han är noga med att poängtera att det inte handlar om att de smartaste människorna eller de smartaste pro-jekten finns i MIT-labbet. Det handlar om att aktivt skapa en miljö där man känner att det är möjligt att göra nästan vad som helst. Idéerna som plockas in och tas vidare i labbet ska vara så enkla som möjligt, co-designade, det vill säga tillgängliga för tvärdisci-plinära samarbeten, de ska ha potentiell betydelse i verkliga sammanhang (impact), vara skalbara och ha den där lilla extra magiska kvaliteten. Och så det där som han säger på slutet: ”We are weird”. Kufen är cool.

Sveriges motsvarighet till MIT Media Lab är:http://www.mobilelifecentre.org/abouthttps://www.tii.se

OmvärldVärlden / Några nedslagMIT Media Lab, Massachusetts

Page 84: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

FRÅGA:

HUR SKULLE ETT UTVECKLINGSLABORATO-RIUM FÖR MUSEER DÄR KUFAR KUNDE BYGGA SKALBARA UTSTÄLLNINGAR ELLER UTSTÄLLN-INGSLÖSNINGAR MED STOR POTENTIAL TILL

GENOMSLAG SE UT?

Planera för det oförutsedda: Omvärld

84

OmvärldVärlden / Några nedslagMIT Media Lab, Massachusetts

Page 85: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Time Square. Foto: Pernilla Glaser

Planera för det oförutsedda: Omvärld

85

Page 86: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Omvärld

86

IDEAS CITY 2013 Ideas City är en festival i Bowery på Manhattan i New York. I en alltmer gentrifierad stadsmiljö är det ett initiativ av New Museum som vill presen-tera projekt och idéer som fokuserar på konstens betydelse för stadsutveckling, deltagarperspek-tiv och hållbarhet. Temat för 2013 års festival var ”untapped capital” vilket refererar till såväl konstens potential, outnyttjade mänskliga förmågor och underutvecklade monetära system.

OmvärldVärlden / Några nedslagIdeas City 2013, New York

Page 87: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Omvärld

87

OMA är en av världens ledande arkitektbyråer. OMA har kontor i Rotterdam, New York, Bei-jing och Hong Kong. Byrån startades 1975 av Rem Koolhaas. Han är möjligen den mest up-pmärksammade arkitekten i modern tid med böcker som ”S, M, L, XL” författad med Bruce Mau och ”Delirious New York”. Rem Koolhaas säger att han är mer intresserad av staden än av arkitektur och det avspeglas i hans praktik.

OMA har en avdelning som heter AMO och är en renodlad laboratorieverksamhet som tjänar den kommersiella sidan av byrån. På AMO under-söker man sociala frågor, trender och tendenser som kan vara av betydelse för det urbana livet och dess behov. När man tar sig an ett ämne kan det lika gärna initieras av en vag aning som av en formulerad iakttagelse. Man försöker genom-lysa det från alla håll genom att ta del av aktuell forskning, samtala med praktiker och arbeta med experimentella scenarier. Allt för att visualisera potentiella utkomster. Just nu tittar AMO till ex-empel på mat och ätande och dess utveckling i stadskulturer samtidigt som de undersöker kop-plingar till matproduktion och överlevnad.

AMO och Riksutställningar är båda intresserade av hur design av publika rum som t.ex. museer kan påverka dialog och interaktion med publiken.

OmvärldVärlden / Några nedslagOMA, New York

Page 88: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Bronx, New York City. Foto: Pernilla Glaser

Planera för det oförutsedda: Omvärld

88

OmvärldVärlden / Några nedslagBronx, New York

Page 89: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Omvärld

89

FRÅGA:

HUR KAN ETT MUSEUM, I SAMARBETE MED AN-DRA INSTITUTIONER, VARA MÖJLIGGÖRARE FÖR EN MÅNGFALD AV PROJEKT SOM PRODUCERAS

UTANFÖR MUSEET?

OmvärldVärlden / Några nedslagIdeas City 2013, New York

Page 90: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Omvärld

90

”I went to MoMA and wept” står det på väggen i MoMA´s stora entré. Det är besökarnas up-plevelser som projiceras där. Nedanför kan du ta en lapp, skriva eller rita något och di-rekt scanna själv. Ditt bidrag, och många an-dras, kan du hitta på MoMA´s webbplats. Idén kläcktes av MoMA´s marknadsavdelning och utvecklades successivt från projektioner på trottoaren till ett webbarkiv över besökarnas upplevelser. Idén är att utveckla dialogverktyg som kräver så lite som möjligt av besökaren men också ger möjligheter att ta del av an-dras tankar och reflektioner. MOMA har tre miljoner besökare per år och av dem är 70 procent turister från hela världen.

”Det finns inget som är mikro på MoMA” säger Sheetal Prajapati. Sheetal arbetar på MoMA’s Education and Research Center tillsammans med 23 andra pedagoger och researchers med olika specialiteter. På Education and Research Center arbetar man med programverksamhet och pedagogik för alla åldersgrupper. Många av projekten är lokala projekt i områden som har få eller inga insatser på konstområdet. Då arbetar pedagogerna med skräddarsydda program som löper över lång tid. Men inne på själva museet syns inte det här arbetet. Där kan man istället delta i Education and Research projekt genom att t.ex. utsättas för en ny experimentell intervener

ing i utställningarna. Oannonserat dyker guiderna upp och sätter igång att göra något som relat-erar till den omgivande konsten. Det kan vara att läsa högt eller teckna. MoMA kallar det Roving Galleries. Den besökare som vill delta är hjärtligt välkommen. Education and Research ligger ock-så bakom MoMA´s nya multimedia-guide med inbyggd interaktivitet av olika slag, som släpps till sommaren och som ersätter de gamla audio-guiderna. Det är en utmaning att synliggöra peda-gogik men också att bygga upp verksamheter som engagerar lokalt. MoMA är intresserade av att hitta möjligheter att arbeta mer överskridande mellan olika kompetensområden på museet och att på

MoMA, Museum of Modern Art, New York City. Foto: Pernilla Glaser

OmvärldVärlden / Några nedslag MoMA, New York

Page 91: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Omvärld

91

sikt låta deltagarperspektivet bli mer tydligt på fler platser. Education and Research Center egen byggnad, som är granne med MoMA, utvecklas mer och mer till en egen utställningsyta där un-gdomar och barn kan presentera vad de arbetat med på workshops och kurser.

MoMA Education and Research Center arbetar med sommarkurser för tonåringar, familjelaboratorier och ett omfattande kursprogram för utbildare. På Edu-cation and Research Center vill man utveckla ytor för interaktion mellan konst och besökare. Sheetal Prajapati menar att det behövs nya tankar för att skapa delaktighet. Hennes avdelning arbetar i lång-siktiga projekt genom flera år, med en konstnär som får skapa interaktiva ytor. Till exempel har konstnären Caroline Woller byggt ett café där man kan umgås och köpa te genom byteshandel.Sheetal Prajapati säger att det krävs uthållighet för att hitta ett gemensamt språk mellan konst-närer och förmedlare så att visionen blir något båda parter kan förstå och uppfatta som genom-förbar.

”Hur kan vi arbeta tvärdisciplinärt för att bromsa upp våra besökare, och hjälpa dem till reflektion. Det är en fråga vi arbetar intensivt med”, avslutar Sheetal.

MoMA, Museum of Modern Art, New York City. Foto: Pernilla Glaser

Page 92: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Omvärld

92

OmvärldVärlden / Några nedslagChildrens Museum, New York

Childrens Museum, New York. Foto: Pernilla Glaser

Foto: Pernilla Glaser

Page 93: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Omvärld

93

OmvärldVärlden / Några nedslagChildrens Museum, New York

”Vår verksamhet består av workshops” säger Childrens Museum. Ett besök här innebär att

tala om konst genom skapande workshops.

FRÅGA:

HUR SKULLE DET SE UT OM ETT MUSEUM FÖR VUXNA FUNGERADE PÅ SAMMA

SÄTT?

Page 94: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Omvärld

94

Museum Of Reclaimed Urban Spacestartades av den erfarne husockupanten och aktivisten Bill DiPaola tillsammans med Laurie Mittelmann. Museet berättar historien om ett East Village som gått från ett område där det kunde vara mycket osäkert att vistas efter skymningen, via en stark medborgar-rättsrörelse som slogs för att få behålla sina urbana trädgårdar och parker och ockuper-ade husen, till dagens alltmer gentrifierade miljö. Museum of Reclaimed Urban Space erbjuder stadsvandringar i området med Bill DiPaola som guide och lokala barn och andra veteraner från ockupationsåren som gästar-tister.

Museum of Reclaimed Urban Space. Foto: Pernilla Glaser

OmvärldVärlden / Några nedslagMuseum Of Reclaimed Urban Space, New York

Page 95: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Omvärld

95

OmvärldVärlden / Några nedslagMuseum Of Reclaimed Urban Space, New York

FRÅGA:

VAD HÄNDER OM MAN LÅTER MÄNNISKOR SKAPA SINA EGNA

MUSEER DÄR DERAS BERÄTTELSER OM VAD SOM UTSPELAT SIG BLIR EN DEL AV GESTALT-

NINGEN?

Page 96: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Omvärld

96

2012 startade en grupp utställningsproducenter och arrangörer från olika delar av världen Tour-ing Exhibitions Meeting (TEM); en årlig konferens som ska gå av stapeln i en europeisk stad. Själva beskriver man det som ett öppet forum med syfte att föra samman säljare och köpare och andra in-tresserade på den växande marknaden av mycket stora turnerande utställningar. Det här är en värld där de stora investeringar som ligger i utställn-ingsproduktion och turné skapar ett tufft kom-mersiellt klimat. Å ena sidan krävs stor kunskap om teknik och användarvänlighet och noggranna överväganden av tilltal och kommunikation. Å an-dra sidan behövs nya tankar och risktaganden för att utveckla såväl den innehållsmässiga som kommersiella sidan.

Lab 13 deltog i panelsamtalet om publikutveck-ling tillsammans med Achim Müller, Center for Audience Development, University of Berlin; Pe-ter Tabernal, Expo Amsterdam; Bechara Yared, RSF Audioguide Luxemburg och Bruce Peter-son, Grande Exhibitions Sydney.

Pernilla Glaser i paneldebatt på TEM. Foto: Stefan Johansson

”With every type of exhibition is a

different type of audience, perhaps

the kind of person who otherwise

may not come to a museum or our

science center. TEM allows us the

variety and exposure to appeal to

different groups of people.”

Clarence Sirisena, Singapore Science Center, Singapore

OmvärldVärlden / Några nedslag The Touring Exhibitions Meeting 2013, Berlin

Page 97: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Omvärld

97

Childrens Library, Brooklyn, New York City. Foto: Pernilla Glaser

OmvärldVärlden / Några nedslagChildrens Library, Brooklyn, New York

Page 98: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

GLO står för Generic Learning Outcomes och är en bred uppsättning verktyg som identifi-erar och värderar en besökares upplevelse av ett bibliotek, ett arkiv eller ett museum. GLO utvecklades av en grupp forskare på uppdrag av Museums, Libraries and Archives Council.

GLO kan delas upp i:

Verktyg för kunskap och förståelse FörmågorAttityder och värderingarGlädje, inspiration och kreativitet Aktivitet och avsikt

GLO är också en processmetodik som syftar till att både utveckla perspektiv, förhållningssätt och konkreta verktyg för förändringsarbete.

I Sverige har Emily Johnsson, utvärderings- och utvecklingskonsult, arbetat med att lära ut GLO på museer och andra institutioner, bland annat i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Planera för det oförutsedda: Före

3

Planera för det oförutsedda: Omvärld

98

Emily Johnsson. Foto: Pernilla Glaser

OmvärldVärlden / Några nedslagGLO Storbritannien

Page 99: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Omvärld

99

Dennis Josefson och Pernilla Glaser i en hiss i New York. Foto: Pernilla Glaser

Page 100: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Samarbete

Planera för det oförutsedda: Samarbete

100

Page 101: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Vad betyder det egentligen att tillvarata varje me-darbetares kompetens? Det betyder inte att varje medarbetare ska få göra det han eller hon anser sig vara bäst på i alla lägen. Om man vill få ut det bästa av sina medarbetare ska man lära sig att arbeta kollaborativt så mycket som möjligt. Fors-kningen som James Surowiecki hänvisar till visar att kapaciteten i en grupp där deltagarna gör det de inte är så bra på är större än hos en individ som är expert. Att lösa problem och skapa idéer gör vi bäst tillsammans. Men hur?

Kollaborativa processer uppstår inte av sig själva. Varje arbetsplats har sin kultur. Men en kultur av samverkan måste byggas upp av alla på arbet-splatsen. Strategiskt arbete med kollaborativa processer innebär att bryta upp givna roller och låta arbetsgruppen utveckla och erövra nya kom-petensområden. Istället för att prata om hur man borde agera mot varandra på individnivå kan man bygga modeller för att planera gemensamt och ge feedback tillsammans, utveckla och ta tillvara idéer. En effektiv grupp är ofta den grupp som har åstadkommit en miljö där det är lärorikt att göra fel och där individuella initiativ uppmuntras och utvecklas av gruppen. Om man ser gruppen och gruppens möjligheter till samarbete som en resurs så krävs det att den får vara ett oavbrutet utvecklingsprojekt. Många framgångsrika företag som till exempel Google arbetar med detta som

”If you think about intelligence as a kind of toolbox of skills, the list of skills that are ”best” is relatively small, so that people who have them tend to be alike. This is normally a good thing, but it means that as a whole the group knows less than it otherwise might. Adding in a few people who know less, but have different skills, actually improves the group´s performance. This seems like an eccentric conclusion, and it is. It just happens to be true.”

James Surowiecki ”The Wisdom of Crowds”

Samarbete

medvetna strategier för att nå bästa resultat. Man söker efter medarbetare med entreprenöriella egenskaper, det vill säga med förmågan att starta upp och driva projekt, och placerar dem däreft-er i grupper som testar, ifrågasätter och bygger vidare gemensamt. Samarbetet i en grupp kan användas till att analysera utifrån ett helhetsper-spektiv och att utveckla verksamheten med allas erfarenheter tillvaratagna.

Planera för det oförutsedda: Samarbete

101

Page 102: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Samarbete

102

SamarbeteAgenda konferens Var: Agenda Communicating the

Museum conference När: 6 juli 2013Vilka: Ett femtontal kommunikatörer från museer i olika länder

Ur konferensprogrammet:

Creativity Workshop, Beijing Room (Ostasiatiska Museet) Telling it like it is–Methodology for institutional truth and participation

Today, we communicate on multiple levels and share ideas and knowledge in many forms. This creates an entirely new context in which museums must communicate. When re-think-ing what it means to enter into different kinds of dialogue with various target-groups, it’s es-sential that museum professionals find a new kind of transparency. Pernilla’s first workshop focuses on how we can involve audiences and create communities in new and dynamic ways by sharing and learning from the challenges faced by our institutions, as well as from our professional doubts, fears and conundrums. Pernilla will take us through the practical exercises which work as a solid foundation for open-source, participatory processes and explorations into community development.

Pernilla Glaser, Swedish Exhibition Agency, Sweden

Page 103: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Samarbete

103

SamarbeteAgenda konferens

Riv ur och använd

Var: Agenda Communicating the Museum conferenceNär: 6 juli 2013Vilka: Ett femtontal kommunikatörer från museer i olika länder

Telling it like it is – Methodology for institutional truth and participation

Övning

OBS: Om man har ont om tid får man vara väldigt effektiv i redovisningar under workshopens lopp. Man kan t.ex. låta en person säga en sak om arbetet i respektive grupp istället för att låta alla prata.

Presentation av processledare och deltagare.

Dela in er i små grupper. Lista snabbt utmaningarna ni identifierar i er institution. Blanda allt – personalfrågor, utmaningar med målgrupper och utveckling … använd olika perspektiv: internt organisatoriskt och individuellt och externt.

Byt listan med en annan grupp. Formulera om utmaningarna till frågor.

Fundera på vilka man kan ställa de här frågorna till? Hur? Och var?

Byt lista med en annan grupp och byt eventuellt ut några gruppmedlemmar för att skapa ny dy-namik. Ett enkelt sätt är att be två personer resa sig i varje grupp och sedan byta till en annan.

Välj en utmaning från listan och gör den till ett ”worst case scenario”. Ta ut svängarna och for-mulera det lika drastiskt som en filmaffisch.

Formulera om ert ”worst case scenario” till ett större och ett mindre projekt som ni skulle kunna göra i dag med en eller flera målgrupper.Använd er av att reflektera kring dolda potentialer. Var finns den dolda expertisen och den dolda kreativiteten.

Presentera era projekt.

Page 104: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Samarbete

104

LÄRDOM:

VI KAN ARBETA STRATEGISKT MED DET OKÄNDA OM VI AGERAR SOM GRÄVANDE JOURNALISTER.

FÖRUTSÄTT ATT DET FINNS VIKTIG EXPERTIS SOM ÄR GÖMD. FRÅGA ERA BESÖKARE VAR NI

KAN HITTA DEN.

LÅT ERA BESÖKARE VETA ATT NI ARBETAR MED SVÅRA FRÅGOR OCH ATT NI INTE HAR ALLA

SVAR. DELTAGANDET MÅSTE VARA PÅ RIKTIGT.

Agenda konferens

Page 105: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Samarbete

105

SamarbeteAgenda konferens Var: Agenda Communicating the

Museum conference När: 6 juli 2013Vilka: Ett femtontal kommunikatörer från museer i olika länder

Ur konferensprogrammet:

Creativity Workshop, Beijing Room (Ostasiatiska Museet) Playing for real - Methodology for influential innovation within an institutional reality

Looking with one eye: Learn how to be creative and playful whilst working with complex processes. Pernilla’s second workshop will tackle creativity and innovation. You will work with the art of playing as a very real tool for innovation, but also look at how innovative processes can be directed towards different goals within institutions and include various disciplines and projects. The workshop will help participants to chart where innovative proc-esses play a part within their institutions, and equip them with the tools to develop these processes.

Pernilla Glaser, Swedish Exhibition Agency, Sweden

Page 106: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Samarbete

106

Samarbete

Riv ur och använd

Övning

Presentation av processledare och deltagare.

Dela in er i smågrupper. Gör en lista över varför innovation är viktigt på ett museum.

Lista vilka nyckelfunktioner för innovation som finns på era institutioner. Vid vilka möten kan inno-vation ske? Vilka personer är ägare av innovationsprocesser? Var uppstår spontan innovation?

Formulera några rumsliga (typ klotterplank) och metodiska (möten, workshops) strategier för infångning av det slumpmässiga.

Föreställ er att er institution ska tas över av utomjordingar utan någon förförståelse för museiverk-

samhet. Formulera en instruktion till hur de ska arbeta med innovation på museet.

Var: Agenda Communicating the Museum conference När: 6 juli 2013Vilka: Ett femtontal kommunikatörer från museer i olika länder

Page 107: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Samarbete

107

LÄRDOM:

INNOVATION KAN INTE FRAMTVINGAS, MEN FÖRUTSÄTTNINGARNA FÖR INNOVATION KAN

UNDERLÄTTAS.

VI BEHÖVER STRATEGIER FÖR ATT IDENTIFI-ERA NÄR OCH VAR DET HÄNDER OCH SKÖRDA I

PROCESSEN.

VI BEHÖVER ”KNÄCKA” VÅRA INSTITUTIONER PÅ RÄTTA STÄLLET SÅ ATT KREATIVA PROCESSER

SLÄPPS IN.

Agenda konferens

Page 108: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Samarbete

108

SamarbeteÖstergötlandsmuseum

Riv ur och använd

Att sätta mål, utvärdera och fira delmålen

Övning

OBS: När man arbetar med den egna organisationen är det väldigt bra att ta in en processle-dare utifrån som inte har en roll på institutionen. Det är också viktigt att spelreglerna för samtalet är klara. Det som kommer upp under workshopen behöver inte värderas inom ramen för work-shopen. Det som sägs ska inte rapporteras vidare utan deltagarnas godkännande.

Om man arbetar med utställningsverksamhet är det lätt att känna att det alltid finns lite mer man kunde ha gjort. Listan är ofta lång över det man önskar hinna med och förmå. Det kan vara en hjälp att bygga en projektstruktur som består av mindre delsträckor där man stannar upp regelbundet och reflekterar över om målsättningarna är relevanta och realistiska. Man justerar mål och stämmer av mot resurser. På det sättet är man just där man ska när man går i mål med arbetet och slipper känna att man borde gjort på ett annat sätt.

Fundera över hur ni arbetar med projektplanering, målformulering och utvärdering i enskilda projekt och i linjeverksamhet.

Det är också otroligt viktigt att fira målen och ge varandra uppmuntran och beröm. Det fungerar sällan som allmän hållning utan behöver formaliseras (det känns lika bra ändå).

Fundera på hur ni kan arbeta med att till exempel lägga in en runda vid personalmötena där varje person säger något till den som sitter bredvid om vad hen har gjort som är bra den senaste veckan. Fundera på hur ni firar när ni har uppnått något eller gjort fel på ett särskilt intressant sätt.

Var: Östergötlands museum När: 24 maj 2013Vilka: Personal från Datamuseet och Östergötlands museum

Page 109: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Samarbete

109

SamarbeteKOPKonst och publik-nätverket

Riv ur och använd

Konstförmedling och samverkan

Övning

OBS: När man har mycket på agendan är det bra att komma snabbt till en övning. Om man bör-jar prata är det risk att man fastnar. Den här gången klädde vi in rummet i plast som man kunde skriva på. Det spelar ingen roll vad man använder men man måste kunna skriva upp saker där alla ser det.

Om man arbetar med utställningsverksamhet är det lätt att känna att det alltid finns lite mer man kunde ha gjort. Listan är ofta lång över det man önskar hinna med och förmå. Det kan vara en hjälp att bygga en projektstruktur som består av mindre delsträckor där man stannar upp regelbundet och reflekterar över om målsättningarna är relevanta och realistiska. Man justerar mål och stämmer av mot resurser. På det sättet är man just där man ska när man går i mål med arbetet och slipper känna att man borde gjort på ett annat sätt.

Presentera er för varandra.

Dela upp er i grupper om mellan tre till fem personer. Lista frågor och utmaningar med publikar-bete som gör sig gällande varje dag i er praktik.

Redovisa kortfattat. Var uppmärksam på att redovisningarna är ett sätt att släppa in varandra i samtalen så att man kan inspirera varandra. Låt inte redovisningarna bli tillfällen för diskussion.

Dela upp er i nya grupper. Lista vad ni längtar efter att se, göra och undersöka. Var så konkreta som möjligt.

Lista de viktigaste samarbetspartners ni har i dag. Lista vilka ni upplever att ni också bör samar-beta med.

Reflektera över hur era samarbeten motsvarar era utvecklingsbehov.

Var: Moderna museet Stockholm När: Fyra timmar 8 mars 2013Vilka: En grupp konstpedagoger, konst- konsulenter, intendenter och konsthallschefer

Page 110: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Samarbete

110

SamarbeteKOPKonst och publik-nätverket

Riv ur och använd

ÖvningFortsättning

Dela upp samarbeten i kategorier som ni tycker är relevanta. Till exempel internt och externt, internationellt och lokalt, organisatoriskt och innehållsmässigt o.s.v.

Redovisa och sammanfatta det som sägs på Whiteboard eller på ett papper på väggen.

Dela upp er i nya grupper.

Diskutera utifrån scenariot ”om tre år kommer vi att ha gått från x till x”. ”om tio år kommer vi att ha gått från x till x”.

Syftet är att fundera över vad ni tror är, och kommer att bli, de största förändringarna och förän-dringspotentialerna i er verksamhet.

Fyll i meningen: Samverkan som fungerar ger … Samverkan som inte fungerar tar … Kunskapsutveckling kan vara … Transparens kan betyda … Synliggörande och sammanställning kan ge …

Redovisa och sammanfatta det som sägs på Whiteboard eller på ett papper på väggen.

Individuell övning. Reflektera kring: För att utveckla arbetet är jag beredd att … På kort sikt På lång sikt Organisatoriskt

Redovisa och ge plats för en stunds fritt samtal

Reflektera över hur era samarbeten motsvarar era utvecklingsbehov.

Var: Moderna museet Stockholm När: Fyra timmar 8 mars 2013Vilka: En grupp konstpedagoger, konst- konsulenter, intendenter och konsthallschefer

Page 111: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Samarbete

111

SamarbeteKalmar läns museum

Riv ur och använd

Idéutveckling

Övning

Dela upp er i grupper om mellan tre till fem personer. Lista hur ni arbetar med förmedling på museet i dag. Lista också prioriterade målgrupper och målgrupper som ni önskar nå.

Redovisa kort.

Lista vad ni uppfattar som de största utmaningarna inom förmedling. Format, målgrupper, teman ...

Bygg verktygslådor för att bjuda på upplevelser respektive information till målgruppen. Vad be-höver vi stoppa ner? Utgå från ert material på museet.

Kort redovisning.

Dela upp er i nya grupper. Bygg rum av era verktygslådor. Bygg in en plats för gestaltning, en sorts scen, en sluss/ett mellanrum och en arkivfunktion. Ta med metoder för interaktivitet.

Redovisa och diskutera.

Var: Kalmar läns museum När: 4 timmar 4 oktober 2013Vilka: Personal från Kalmar läns museum

Utmaningen är att labbet ska funka både som ett klassrum – att grupper jobbar i det under ledning av museipedagog – och att det ska fungera för våra ströbesökare,

utan hjälp av museipersonal.”

ur ett mejl från Kalmar läns museum

Page 112: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Samarbete

112

SamarbeteTekniska museet

Riv ur och använd

Var: Tekniska museet Stockholm När: Under middagen på konferensen Explore 30 maj 2013Vilka: Hands on International är ett internationellt nätverk för barn- museer. Explore är en konferens som Hands On arrangerar.

Samarbete kan också vara att reflektera tillsammans.Övning

OBS: Fungerar bra under en middag såväl som under en fokuserad workshop.

Dela ut ett antal frågor som middagsgästerna kan reflektera över och skriva ner svaren på. Varje bord får tre frågor.

Lista tre saker som ni tror att nätverk kommer att behövas för i framtiden.Vilket kunskapsutbyte vill ni ha mer av?Vilka former för kunskapsutbyte vill ni ha mer av?

Vilka är morgondagens kunskapsförmedlare.?Var tror ni att morgondagens kunskapsutbyte kommer att ske?Vad är det viktigaste att tillgodose i arbetet med att ge kunskap åt alla?

Vilka verktyg behövs för att utveckla och försvara kultur i en globaliserad värld?Vilka mardrömmar och förhoppningar har ni om barnkulturens framtid?Vad är avgörande politiskt/strukturellt på lokal och internationell nivå för att trygga barns rätt till kultur?

Läs upp och samtala.

Reflektera över hur era samarbeten motsvarar era utvecklingsbehov.

Page 113: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Stigfinnare och bastarderEn tvärdisciplinär betraktelse på samarbeteAv Jenny Althoff

Jenny Althoff har en Master i Fine Arts, en lärarexamen samt har studerat socialantropologi och religionshistoria. Sedan 2013 är hon gästlektor på Industridesign, Konstfack. 2007 var hon med och grundade The Experience Design Group, även det på Konstfack, där hon fokuserat på inter- och transdisciplinära processer, lek, lärande och konstnärliga metodfrågor.

Nyfikna människor som arbetar tvärdisciplinärt är ingen nyhet och sedan snart tre decennier har tvärvetenskapen etablerat sig inom forskning; den ges finansiellt stöd och det finns numera ett fler-tal tvärvetenskapliga centrumbildningar i Sverige. Men trots detta missförstås och misstänkliggörs forskande på tvären fortfarande i många samman-hang. Modiga och kreativa professionella som spårar nya stigar och skapar synteser kan upp-skattas som intressanta ”wild cards”, men blir svårplacerade i institutionella silos. Det finns en normativ aspekt i denna inställning där tvärvet-enskaparen ofta får den konventionella frågan: men vad är det du arbetar med egentligen, vilken är din specialistkompetens? Tunnelseendet pre-mieras, tyvärr, ofta inom våra akademier, såväl konstnärliga som vetenskapliga.

Att arbeta tvärdisciplinärt innebär inte bara att man samarbetar, utan att samarbetet genom-förs med människor från kunskapsfält bortom det egna. Det tvärdisciplinära förhållningssättet försöker skapa något nytt utifrån en gemensam frågeställning; den modernistiska föreställnin-gen om det enskilda geniet, som uppnår eureka endast genom den egna intelligensen, lämnas därhän. Kunskapandet i den tvärdisciplinära praktiken tar form mellan människa och sam-manhang och mellan människor och männi-skor. Kraftfull blir den när den är engagerad

socialt, kulturellt och etiskt med ett kritiskt, reflekterande förhållningsätt.

Hos tvärvetenskaparen blir den professionella erfarenheten en tränad förmåga och kompetens, en förfinad repertoar (Schön, D. 1987) som kan möjliggöra kunskapande mellan kunskapsfält och människor.

Men hur kan det gå till?

Det är dags för paus, krokimodellen sätter på sig den vita morgonrocken och upptäcker då en kladdig blå fläck i fållens nederkant. Hon frågar irriterat:- Vad är det här för färg?! - Ultramarin, svarar konstnären.Så kan det låta när två olika yrkesutövare möts. Frågan och svaret går förbi varandra, De förstår inte i stunden varifrån orden kommer, vilken utgångspunkt eller begreppsvärld de slun-gades i från.

Planera för det oförutsedda: Samarbete

113

Projekt av Emma Metcalfe och Nandi Nobell

Page 114: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

2012 när mastersstudenterna i Experience De-sign på Konstfack skulle inleda ett samarbete med doktorander från Molekylär Medicin på Karolinska Institutet kunde ibland ordväxlingar likt den ovan beskrivna uppstå. Men till skillnad från konstnären och modellen så var det ett jäm-bördigt förhållande. Båda grupperna initierades samtidigt i den kreativa processen för att finna ett gemensamt intresse och utgångspunkt. För att bygga tillit och försöka förstå varandra arbetade vi medvetet med våra förutfattade meningar om varandra i en workshop. I en lekfull och direkt process tilläts studenterna vara spontana, emo-tionella och fördomsfulla:

Konstnärer är så! Konstnärer gör si! Medicinare tänker så där!

Nästa steg var att gå vidare och diskutera anta-ganden, olika utgångspunkter och exemplifiera utifrån den egna praktiken hur man faktiskt ar-betar och tänker. En viktig aspekt av detta, och själva kärnan i tvärdisciplinära processer, är att det som uppstår i mötet inte bara är en förståelse för de andra utan att man också tvingas visa och formulera sig kring sitt eget arbetssätt – ofta med nya aspekter som inte skulle väckas bland kolleger och redan initierade.

En av grupperna, med studenter från både Konst-

fack och Karolinska, undersökte senare hur de skulle kunna arbeta med problemet att ett nödvändigt vac-cin inte nådde ut i en specifik region i Indien. Dok-toranderna från KI hade kunskap om vaccinet och förståelse för vilka brukare som var viktigast att nå. Experience Design studenterna hade, vis-serligen erfarenheter från Indien, men främst av gestaltning samt intresse av att skapa upplevel-ser som stimulerar social interaktion och motiva-tionfestivalsammanhang, där medicinsk personal skulle finnas på plats för att vara tillgängliga och nå människor i området på nya sätt. Detta projekt fick sedan stöd från externa finansiärer för fortsatt utveckling.

Designerns och konstnärens processKonstnären och designern utforskar ofta om-världen genom en abduktiv process där de rör sig mellan empiri och teori och låter förståelsen successivt växa fram. Startpunkten kan vara en gissning som undersöker själva ramen för frågan istället för att svara mot ett definierat problem. En liknande undersökningsprocess har exempelvis antropologen som också använder sig av abduk-tiva metoder. För att förstå en individs agerande kan det vara nödvändigt att vara insatt i perso-nens livsvärld. En stor del av antropologens ar-bete går ut på att försöka komma underfund med meningen bakom en individ/grupps beteende och upplevelse. I en deltagande observation, går

Planera för det oförutsedda: Samarbete

114

”Finite players play within boundaries; infinite players play with boundaries. ”

J P Carse

Page 115: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

det inte att förstå sammanhangen utan att anta ett öppet förhållningssätt till det som studeras. Strävan är att, i möjligaste mån, inte gå ut i fälts-tudie med en förutfattad idé.

Skillnaden mellan antropologen och designern är att designern i större utsträckning kan ta sig friheten att börja med en lösning istället för att inringa problemet. Designern kan, i en kreativ och kritisk praktik, föreslå: Kanske så här?! Varför inte på det här viset? för att sedan omdefiniera frågeställningen (problemet) och vidare komma närmare det som är önskvärt.Sådana här öppna processer kan vara viktiga att synliggöra och de kan fungera som verktyg i tvärfackliga samarbeten med människor som inte delar ett liknande förhållningssätt.

Tvärvetarna rör sig likt Linus på linjen, letar sig fram alltmedan landskapet simultant ska-pas, samtidigt som de är det seende kamer-aögat och handen med pennan som lägger sig i. Stigen finns inte, den tar form i samspel. Där många går blir det en stig.

Olika rumI forskningsprojektet MISTRA FuFA projekt 6, bestående av perceptionspsykologer och kemist-er från Innventia samt formgivare och konstnärer från Konstfack, undersöker vi hur vi kan påverka användningen av mer hållbara textila material inom vårdsektorn. Genom att utveckla scenarier som kan visa på nya vägar är målet att påverka in-tressenter och förändra tänkandet och systemet.

Våra mentala rum i arbetsgruppen, våra refer-enser och begrepp är olika. Att öka förståelsen för varandras begreppsvärldar kan vara viktigt, men också kontexten för dessa ord. Den kon-stnärliga ateljén och perceptionslabbet är vä-sensskilda. Att besöka varandras fysiska rum blir även det en möjlighet att ömsesidigt lära.

Ett sätt för designers att t.ex. undersöka vad om-sorg/vård kan vara, är att laborera med extremer; vill man påverka framtiden måste man våga ge-stalta det oprövade. Intervjuer och fokusgrup-per kan vara ett viktigt underlag. Men även ett performance, som Yoko Ono’s ”Cut Piece” från 1965, där publiken klipper sönder konstnärens svarta klänning, kan berätta lika mycket om ut-satthet och empati. En medicinsk avhandling som handlar om den identitetsförskjutning som sker när en människa blir patient, en text av Susan Sontag eller en science fiction-film kan utgöra lika värdefullt undersökningsmaterial i början av processen.

Att växla mellan så skilda källor är inte ett veder-taget arbetssätt inom alla yrkeskategorier, så här blir dialog, öppenhet, integritet och tilltro till den andres specifika erfarenhet något som utmanas och tränas.

I sin text ”Unused Knowledge” (2013) problem-atiserar Günter Abel, professor i teoretisk filos-ofi vid Berlins Tekniska Universitet, den samtida upptagenheten med innovation och uppfattnin-gen om att utvecklingen av ett hållbart samhälle är beroende av förnyelse.

Abel menar att pådrivandet av kortsiktiga innova-tioner hindrar oss att ta tillvara verkliga resurser för nytänkande. Vi borde fokusera på processer som är kreativa och baserad på s.k. tyst kunskap och samtidigt lyfta dem till en explicit nivå.

Radikalt nytänkande är inte bara att kom-binera nytt inom samma system utan se nya principer, regler, praktiker och sätta dem i rullning.

Det finns mer kunskap än vi är medvetna om, och vi vet mer än vi kan berätta.

Samtiden och framtiden är mångtydig, komplex, osäker och utmanande. Frågor om hållbarhet,

Planera för det oförutsedda: Samarbete

115

Metodkort av Basar Önal, Koiji Wakayama, Michelle Gratacós-Arill

Bild vänster: Tove Johnson student på ID 2013Bild höger: Innventias perceptions labb

Page 116: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

integration, sysselsättningspolitik eller till synes mer konkreta situationer som att leda en or-ganisation eller att föra krig mot terrorism är så kallade ”wicked problems”, eller på svenska illa strukturerade/resistenta problem, d.v.s. problem som är mycket motståndskraftiga mot lösningar. Dessa problem karakteriseras av att de omges av en stor vetenskaplig osäkerhet och att det finns stora skillnader i värderingar i samhället kring problemen. Olika grupper i samhället har olika världsbilder och därmed olika sätt att förstå prob-lemen, detta gör att förslag till lösningar aldrig är helt rätt eller fel, bara bättre eller sämre just be-roende på vilket perspektiv respektive grupp har.

Inget enskilt kunskapsfält kan förstå fenom-en och processer från många olika håll simul-tant, därför måste vi arbeta tvärvetenskapligt. Kulturer och samhällsgrupper måste mötas om vi på allvar vill engagera oss i de mål vi ytterst strävar efter som samhälle.

Att visa exempelFör några år sedan höll Bruce Mau – designer och författare till en mängd böcker bl.a. Massive Change – en föreläsning på Arkitekturhögskolan i Stockholm.

Han sade ungefär så här: Om vi lever med tron att allt går åt fanders i framtiden så kommer vi att i uppgivenhet bara se till våra egna och ta för oss. Om vi däremot tycker att framtiden ser spän-nande ut vill vi gärna vara med och bidra.

Vad kan vi göra för att påverka vår gemensamma framtid? Svar: Vi kan visa exempel. Det är inte alltid vi själva lyckas vara eller skapa exempel, men det går att visa på andras.

Ett mycket konstruktivt förhållningssätt för att till-sammans skapa och påverka vår framtid är att kontinuerligt samla och dela normkreativa, socialt - och miljömässigt hållbara och stimulerande ex-empel. Stora och små. Det är möjligt.

Från T till QKonceptet med s.k. T-formad förmåga och kun-skap introducerades av David Guest 1991 och togs upp av designbyrån IDEO som en rekry-teringsmodell för individer till interdisciplinära, kreativa arbetsgrupper. Den horisontella linjen i bokstaven T representerar kunskapsbredd, förståelse och förmåga att samarbeta och ta till

sig kunskap från andra discipliner. Den vertikala linjen utgör en specialisering med djup inom ett specifikt fält. Om vi tänker oss T-modellen som en mer expanderad yrkesroll med smal rak kropp, breda axlar och armarna utsträckta mot samar-bete blir det just en bild av interdisciplinäritet.

Låt oss testa Q som en modell för tvärdisciplinäritet. Kanske ska vi i det fallet inte se bokstaven som en människa helt utan samband och sammanhang, utan som en cirkel av människor med en rot eller, tja ett ankare som bottnar. I ankaret sitter den erfaren-het och praktik som varje enskild individ tar med sig in i bokstaven och i ringens mitt mejslas intentionen, angelägenheten, frågeställningen och idéerna fram. Ny Qunskap.

Tid och rumInom pedagogiken problematiseras ofta VAD kunskap är och HUR lärande sker. Lev Vygot-sky introducerade i slutet av 1970-talet den s.k. proximala zonen som handlade om barns aktiva lärande som en situation med en mer erfaren som guidar och interagerar med en mindre erfaren. En sådan zon skulle man kunna tänka sig tvärfackligt i mer jämbördiga lärsituationer där båda parter får guida varandra.

En central del när vi ska arbeta mot ett gemen-samt mål är en förståelse för VAR vi befinner oss, i vilket mentalt rum, och NÄR i processen. Inte undra på att de Bonos begrepp och verktyg i ”Thinking Hats” (1985) blivit så populära då de så tydligt just hjälper oss att strukturera dessa rum. Vi kan använda dessa hattar på andra sätt än som enbart brainstorming. Vi kan tillämpa dem när vi analyserar en text, eller för att ändra grupp-dynamik och hierarkier vid kritik- och feedback till-fällen. Den stela professorn får den känslomässigt röda hatten och den försiktiga den kritiskt svarta. Det går också att använda dem mer performativt

Planera för det oförutsedda: Samarbete

116

Dokumentation från utställning, EDG Konstfack 2011

Page 117: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

i exempelvis en bodystorming? Då uppstår andra saker …

Poängen här är inte själva metoden. Det kan vara värdefullt att utveckla helt självständiga sådana. Och använder vi befintliga så är det viktigt att de görs till gruppens egna. Hur de används och hur de introduceras i olika situationer blir avgörande för om det ska fungera eller inte. En annan viktig aspekt är de mentala rummen i förhållande till tid och hur vi uppfattar tiden i relation till mål och riktning, hur vi förstår NÄR vad sker. Vad är gott om tid? Två personer som kan ha svårt att samarbeta, särskilt under tidspress, är vad vi kan kalla Spanaren och Pilkastaren. Föreställ dig en process som spiralformad, då rör sig Spanaren runt ämnet i yttersta cirkeln, kollar utforskar, spånar vitt och brett. Men Pilkastaren däremot siktar mot spiralens mitt och tänker att ”det här ska jag göra” för att sedan testa, ändra sig och röra sig utåt och på så vis förskjuta det som först var mittpunkten. Utifrån olika format kan processer göras mer transparanta; genom att visualisera, dela plattformar och ge namn åt faser och sätt att utforska kan samarbetet underlättas. Här handlar det inte om att man behöver komma överens om allt utan snarare om att ge individuellt utrymme och samspela.

Det finns oändliga möjligheter att leka med tid och rytm.

Att testa och experimenteraEmma Metcalfe, en student från Experience De-sign, gjorde under sitt exjobb en mängd tester med olika grupper kring hur en mobil app enkelt och mycket kortfattat kan visa oss hur vi gör olika saker i praktiken. Detta utvecklades sen till ett format för microguider som hon kallar HowDo. Emma har prövat detta format för olika slags kunskapsutbyte och har nu, med HowDo, främst skapat ett DoItYourself och hantverksfokus med målet att stimulera människor att göra själva i stället för att köpa produkter och tjänster.

Ett annat litet format är mikroberättelser. Den lilla berättelsen var utgångpunkten när Rima Abu Chakra (i kursen Museum Beyond Walls, 2013) skulle söka efter olika typer av berättelser och upplevelser i mu-seala miljöer. Hon frågade sig: Kan besökaren välja en minivariant av något specifikt i utställningsrummet och hur kan det berättas på ett spännande sätt?

Att leka med tiden som material för att skapa dy-namik är en enkel och ibland lite undanskuffad metod. Vad händer om vi jobbar med 10 proto-typer per dag i en vecka? Eller om vi brygger te en hel dag? I studion ”Invitation to Play” testade vi att under en hel dag placera en grupp vuxna i ett för dem nytt rum. Material fanns tillgängligt och gott om utrymme att röra på sig. Men inget var planerat. Det är en ganska ovanlig situation för många vuxna. I början var deltagarna rastlösa, en del blev frustrerade och började plocka fram material, stolar, arrangera, bygga saker, interag-era med varandra, ge form och struktur.

Att stjäla byta och blanda. Har du stulit något den senaste tiden? Utvecklat någon annans idé?

Kill your darlings är ett uttjatat uttryck, men in-nebörden i att våga släppa idéer som vi hållit fast i lite för hårt och som hindrar oss att komma vidare gör sig fortfarande gällande. Ibland kan det vara svårt. I några av projekten testade vi olika format där vi har ihjäl varandras älsklingar, vi får jobbet som lejda mördare helt enkelt. Med resultatet att i slutändan sker något som kan ge liv till nya tankar inom gruppen. Under ett bestämt moment i den kreativa processen gjorde vi också en över-enskommelse om ”att nu får vi stjäla”. Det bety-der att det var fritt fram att ta upp ett förslag som någon annan arbetade med och ompröva det för att se vilka nya möjligheter och begränsningar en idé har.

Tala för dig själv! Inte.För att få syn på det egna arbetet och hur det kan förstås av andra lät vi en person i gruppen pre-sentera något som någon annan arbetat med. Ett annat sätt att synliggöra kunde vara att ta två eller flera förslag och lägga dem sida vid sida. Diskus-sionen började då handla om vad som sker dem emellan, vad finns med i förslagen och vad exk-luderas, vilka är kopplingarna eller motsägelserna o.s.v.

Utblick och inblick

Planera för det oförutsedda: Samarbete

117

Gatuskylt i Stockholm

Page 118: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Det ämnesspecifika framträder i relation till annan kompetens och öppnar för hybrider vi inte kunnat pröva inom det egna fältet. En idé som är vard-aglig och känd på en plats kan flyttas till en annan och där kan människor se värdet av det och om-skapa det i en förändrad kontext. När ledningen för ett stort företag föreslog ett samarbete mellan deras anställda, ett museum och designstudenter på Konstfack sa ledningen följande:

”Hos oss arbetar människor från hela välden, från Brasilien, USA, Sydkorea och Indien men alla tillhör samma kultur, de har samma utbildningar och samma yrkesspråk. Vi inser att vi måste sluta producera och tänka mer av samma och i stället börja tänka nytt och annorlunda.”

Utmaningen i en sådan här konstellation av män-niskor blir att skapa en situation där det går att mötas i jämnhöjd oavsett om du är intendent, civilingenjör, pedagog, student eller chef. För att uppnå detta bjöds deltagarna in till ett sensoriskt labb där vi experimenterade kring hur vi kopplar samman och skapar nytt genom olika vilda kom-binationer och hur vi i nästa steg delar dessa up-plevelser med andra.

Samspel och samverkan

Att arbeta tvärdisciplinärt är att samverka men kanske även att samvärka.

Samvärkandet är ett mödosamt arbete där kors-befruktningar mellan skilda kunskapsfält föder fram något tillsammans. Att göra det bekanta obekant igen, för att låta det nya ta form och ges plats. Ibland finns en missuppfattning att förutsättningen för tvärvetenskapliga arbeten är att helt och fullt dela språk, men det handlar mer om att utveckla en förståelse för det andra fältets språk, praktiker och arbetssätt. Förutom att samlas kring en frågeställ-ning som alla parter uppfattar som angelägen så är en professionell nyfikenhet och vilja att ömse-

sidigt lära bärande för samspelet.

Att följa någon annans stig

Gränsöverskridande i en lärmiljöVi sitter på Konstfack och planerar ett nytt bred-dat masterprogram i design.- Ska studenterna stå i spagat eller upprätt? frågar en ny kollega angående hur flexibel eller fast en students studieplan ska vara. Kanske korrespon-derar de här kroppsliga positionerna med kun-skapande på tvären vs kunskapssilos, kanske inte, men det som blir uppenbart här är att det är två statiska positioner som blir metaforer. Om du tänker dig rörelser snarare som att t.ex. spinna en väv eller gräva där du står så framträder kunskapandet som handling. Är lärandet i rörelse så är det också lättare att växla.

Grävandet och vävandet skulle kunna vara två viktiga händelser, på en och samma specifika plats och i en och samma situation, som blir avgörande för det som ska gestaltas, förstås, problematiseras och uppnås.

Planera för det oförutsedda: Samarbete

118

Workshop, projekt Cross-Generational Play, Anders Melbratt och Vijay Mai

Att följa någon annans stig. Bilden är från projektet ”Cross-Generational Play”. En deltagare berättar och ritar en stig som beskriver var hon brukar hitta flest blåbär, kartan prö-vas rumsligt av en annan deltagare inom ramen för ett spel. Under kursen, med fokus på en breddad förståelse för lek, utvecklade studenterna en mängd metoder för ta reda på vad människor ville, tänkte och önskade sig. Studenterna uppma-nades också att ta in ett oväntat element som de inte kunde styra över i processen. Några valde att bjuda in en helt okänd person och en annan grupp lät vädret styra beslut efter en viss princip.

Dokumentation och koncept Another Design Studio, 2013

Page 119: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Vem äger kunskapen och vem är den till för?I samband med Nobelfestligheterna fick Expe-rience Design Group ett uppdrag att gestalta pristagarnas forskning på Karolinska Institutet. Det var ett försök att pedagogiskt och konstnär-ligt förkroppsliga avancerad forskning rumsligt, visuellt och som upplevelse över tid. Allt pre-senterat för en bredare publik.Vi ställde oss frågor som: Hur kan vi förstå den komplicerade funktionen av telemererna som kemipristagaren forskat kring? Kan vi genom ko-reografi eller film visuellt sammanfatta, utan att banalisera, ekonomipristagarens tes?De olika projekten fungerade under titeln ”If I only got a Brain”, en sång från musikalen Trollkarlen från Oz, vilken introducerade och länkade sam-man de olika delarna till en helhet. Vitt skilda ut-trycksformer och medier användes, flash mobs, You Tube, projektioner, ljudinstallationer och in-teraktiva smart tags. Men även samarbeten med exempelvis en te-ceremonilärling, kemist och bagare.

”Det tredje uppdraget” kallas högskolornas uppdrag att dela med sig av sin kunskap i olika utåtriktade och uppsökande verksamheter. I ex-emplet ovan handlade det om Nobelpris, men andra typer av forskning, projekt och aktiviteter som sker på högskolor behöver öppnas för olika grupper i samhället. Att nå ut i olika sammanhang och till olika människor är ett uppdrag som gäller även för kulturinstitutioner och museer. Ibland kan det handla om enkla saker som att synas och vara tillgänglig, agera möjliggörare för nya möten, deltagande, gemensamt skapande och ifrågasättande.

Vems plats, för vem och varför? Hur ser det ut nu

Stillbild från animation, studenters anteckningar i samband med att de lägger fram ett förslag på en skola de själva vill ha (Experi-ence Design Group 2008). Studenterna iscensatte sedan en up-plevelse och ledde en workshop som lärarna kunde delta i.

och hur vill vi ha det?

Varför ska vi finna stigar som korsar på tvären? – om FruktNinja och oframtidFruitNinja, är mobilapp där det gäller att med ett svärd eliminera frukter som kommer farande i allt högre hastighet. Ibland visar sig ananasen eller äpplet vara en handgranat, uppmärksammar hen inte det är hen illa ute.

I boken ”A New Design Philosophy – An Intro-duction to Defuturing” introducerar Tony Fry begreppet ”defuturing” om system och ting som inte är hållbara. Kanske kan det på sven-ska översättas till ”oframtid”.

”The future is not empty; it is not a void. Rather it is filled with all those things we have thrown into it as they travel back toward us delivering either their futuring or defuturing potential”

Om vi tänker oss att det oframtida kommer emot oss som frukterna i mobilappen, så måste vi hitta ett kreativare sätt att bemöta utmaningarna som inte endast är reaktiv, utan kreativ, sensibel och modig.I en kritisk och reflekterande praktik som inte en-dast riktar sig mot eller svarar mot det som är utan vågar föreslå: - Tänk om! Eller tänk om?

Dokumentation Play Studio 2007 Experiment i stadsrummet med Experience Design Group

Planera för det oförutsedda: Samarbete

119

Page 120: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Referenser:

de Bono, E, Six Thinking Hats, Little Brown Com-pany, 1959.

Gunter, A, The Allure of the New: On the Myth of Innovation, ABSTRAKT no.11, 2013, p. 29–35.

Mau, B. Leonard J, Massive Change, Institute without Boundaries, 2004.

Schön, D A, Educating the Reflective Practioner: Toward a New Design for Teaching and Learning In the Professions Jossey-Bass, San Fransisco, 1987.

Fry, T. A New Design Philosophy: An Introduction to Defuturing, UNSW Press, 1999.

Vygotskij, L.S. Mind in Society: The Development of Higher Psychological Processes, London: Harvard University Press, 1978.

Detalj från ’If I only had a Brain’,Willow Tyrer Farvash Razavi 2010

Planera för det oförutsedda: Samarbete

120

Page 121: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Institutioner i förändring

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

121

Page 122: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Institutioner i förändringContext in Flux / Sammanhang i Rörelse

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

122

Page 123: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Context in Flux / Sammanhang i Rörelse är ett projekt inom Lab 13, en ny plattform för metodut-veckling och processmetodik på Riksutställning-ar. Riksutställningar stödjer museer och andra ut-ställare med utveckling och samverkan genom att erbjuda kunskap, erfarenheter och nätverk från internationell omvärldsbevakning och analys. Till-sammans med kreativa utställare vidareutveckla vi också teknik och metoder och förmedlar det vi lär oss genom rådgivning, utbildningar och ny-hetsbrev. I vår verksamhet ska vi också prioritera barn och ungdomar samt samtidskonstens ut-veckling och tillgänglighet.

Riksutställningar, Baltic Art Center, Nida Art Col-ony och Art Lab Gnesta har under hösten 2013 samarbetat för attt genomföra två symposium för inbjudna deltagare. Syftet är att utveckla verktyg som kan bistå kulturinstitutioner som arbetar i många och överlappande sammanhang.

Baltic Art Center, Nida Art Colony och Art Lab Gnesta är alla mindre konstinstitutioner som befinner sig i en geografisk periferi, de har alla residency-program för konstnärer och en omfat-tande verksamhet som spänner från utställning-ar till seminarier och utbildningar.

Varje institution har sin tydliga inriktning. Samtidigt är det extra påtagligt för dessa mindre institutio-ner att förutsättningarna för deras verksamheter

är i oavbruten förändring. Målgrupper förändras, finansieringen av verksamheten är under ständig förhandling, nya nätverk uppstår och utvecklas över geografiska och tvärdisciplinära områden.

Foto: Maria Andersson

Context in Flux / Sammanhang i Rörelse

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

123

Page 124: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

av att vi borde göra något tillsammans. Vi talar om BAC:s förutsättningar. Vi reflekterar kring an-dra institutioner som arbetar med små finansiella resurser, personal som består av ett par person-er, verksamma i många olika sammanhang: olika länder, olika arbetssätt, residens, utställningar, samtal och seminarier etc. Det finns ett antal sådana organisationer och det verkar som om de ökar. Och sedan har vi den här saken, det här förhållandet som ofta refereras till som ”i perif-erin”. I det här läget tror jag att det kan uttryckas som en skarp medvetenhet om vad institutionen inte är, vad den kontrasterar mot, geografiskt, so-cialt och ekonomiskt.

Vi fortsätter att träffas och prata. Det uppstår idéer om samarbetande institutioner. Vi vet att vi vill samarbeta internationellt, utbyta opposi-tionella erfarenheter. Vi vet att vi vill föra de sa-marbetande institutionerna till varandra, dela up-plevelser. Jag kallade det för den metodologiska rock’n’roll-resan. Vi vet också helt säkert att vi behöver engagera konstnärer i vårt utforskande. Men med det följer också vikten av att kunna ga-rantera konstnärlig frihet och möjligheten till fritt tolkande. Baltic Art Center och Lab 13 bjöd in Art Lab Gnesta och Nida Art Colony som samar-betande curatorer för Sammanhang i Rörelse.

Jag tänker mig att vi sätter upp olika slags insti-tutioner, när vi väl kommer fram till en av institu-

Vi äter lunch. Det är lågsäsong i Visby. Vi äter sallad och tittar på vinden i träden. Livia Paldi är verksamhetsledare för BAC. Jag är koordinator för Riksutställningars laboratorium för metodu-tveckling. På mitt visitkort står det ”innovation-sutvecklare”, en titel som jag har kommit på själv. Jag har bett Livia att träffa mig för att tala om ett möjligt samarbete. Två månader tidigare har jag sett henne i en diskussion på Riksutställningars årliga konferens och ... vad kan jag säga? Är-ligt talat är jag lite betagen av hennes vältaliga resonemang angående konstinstitutioners bet-ingelser och hennes fullständiga öppenhet kring den hårda verklighet som de måste verka inom. Det finns en sak som är helt avgörande, eller kan-ske ett par stycken, för allt jag företar mig som innovationsutvecklare. Det första och viktigaste är så klart att allt jag gör måste vara användbart för så många som möjligt inom den svenska mu-seisektorn (eftersom den består av ett antal tusen museer borde det inte vara helt omöjligt, men det är värt att hålla ett öga på). Jag är också angelä-gen om att det som görs verkligen blir till meto-dik d.v.s. tekniker i form av frågor, mentala lekar, strukturer, lekfulla övningar eller vad som helst som kan användas som verktyg för att förstå och/eller utveckla relevanta frågor. Jag är mindre, för att inte säga obefintligt, intresserad av paneldeb-atter och liknande.

Så jag äter sallad med Livia och jag har en känsla

“We just don’t want to survive uncertainty, to just about make it. We want to survive uncertainty and, in addition – like a certain class of aggressive Roman Stoics – have the last word. The mission is how to domesticate, even dominate, even conquer, the unseen, the opaque, and the inexplicable How?”

Nassim Nicholas Taleb “Antifragile”

Introduktion

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

124

Page 125: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

tionerna. Jag vill ha ett gemensamt kök på BAC där folk kan laga mat tillsammans och diskutera samtidskonst. Skulle vi kunna ha en ”Institution för en dag” där vi provar i praktiken hur det vore att ha en institution som bara handlade om finan-siering, eller bara handlade om att bygga saker, eller bara om kommunikation, eller bara om do-kumenterande? Kanske nästa gång. Jag är inte konstnären här, eller institutionen som ska utfor-skas. Jag är den som ska möjliggöra det hela, och borde kanske dämpa mig lite.

Det har funnits något ljuvt omöjligt som har hängt med oss ända från början. Här är vi nu. Precis rätt personer och det är så mycket vi vill. En sak leder till en annan, och hopringlad i den lilla, mul-tiverksamma institutionen ligger kilometervis av kopplingar: Hur arbetar vi med lokalsamhället, med vår egen organisation, med konstnärer, med politiker? Vad innebär det att ha ett residens? Hur leker man, pratar, interagerar? Vilket språk använder vi oss av, och när? Vilken är livets me-todik?

Det jag långsamt upptäckte i projektet är följande: precis de saker som förenar institutionerna som blev en del av Sammanhang i Rörelse är också de saker som mest skiljer dem åt. Man kan inte se det ena utan att se det andra. Även små skill-nader, och i bland är de stora, kan göra en enorm skillnad.

Samma, men annorlunda. Det finns också en massa tätt sammanpackade, nödvändiga motsättningar i hur arbetet genomförs inom de här institutionerna. Vissa är både konstnärer och organisatörer, vissa är curatorer, vissa får betalt, andra inte. Alla har de sina strategier för att växla mellan struktur och flöde, pedagogik och uttryck, dialog och mysterium. Rörelsen är förändringen mellan områden som ibland står i konflikt med varandra, och att veta av erfarenhet när det är läge att främja vad.

Sammanhang i Rörelse blev två symposier, svagt rock’n’rolliga. Det första var på Nida Art Colony i Nida, i Litauen och det andra på BAC och Rik-sutställningar i Visby. Det fanns inbjudna gäster. Vissa ögonblick påminde mig väldigt mycket om känslan jag hade när jag satte upp ett teatersäll-skap som väldigt ung teaterdirektör; reglerna vi slog fast (man fick inte ligga ner när man såg på repetitioner), omtanken och koncentrationen, en-

tusiasmen som syntes inför varje möjlig uppgift och de uppskattade pauserna däremellan, där den spontana kunskapsöverföringen kunde finna plats.

Sammanhang i Rörelse har lyckats föra fram några mycket relevanta, roliga och provokativa frågor som fungerar som trampoliner för att utfor-ska och beskriva små kulturinstitutioner som du kommer att stöta på i den här publikationen.

Detta är metodiken. Jag hoppas att olika sort-ers organisationer, lärandemiljöer eller rockband kommer att känna sig inspirerade att testa dem, forma om dem och göra dem till sina egna. En sak som institutionerna har gemensamt är helt enkelt – även om det inte är enkelt – den brännande närvaron i sin vision, sitt arbete, sina idéer och sitt lärande.

Jag känner mig djupt tacksam för deras engag-erade bidrag.

Pernilla GlaserInnovationsutvecklareLAB 13, Riksutställningar

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

125

Page 126: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

con·text (kon-tekst)nounnoun: context; plural noun: contexts

1. the circumstances that form the setting for an event, statement, or idea, and in terms of which it can be fully understood and assessed.

Synonyms: circumstances, conditions, factors, state of affairs, situation, background, scene, setting

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

126

Page 127: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Nida Art Colony (NAC) i Nida, Litauen, är del av Konst-akademin i Vilnius och öppnade i mars 2011. NAC är en mötesplats för etablerade och unga konstnärer, de-signers, arkitekter, curatorer, konstkritiker och forskare från hela värden. Konstnärliga, curatoriella och under-visningsprocesser är kärnan i aktiviteterna, som främst fokuserar på professionell utveckling för konstnärer och informell konstutbildning för unga. NAC erbjuder tid och plats samt professionellt stöd för utbyte, arbete, reflektion, undersökning, forskning, produktion och experiment inom samtida visuell kultur. Genom samar-beten med nationella och internationella partners samt med olika institutioner vid Vilnius Konstakademi drivs en mängd projekt kopplade till konstproduktion och utbildning. NAC driver också ett artist-in-residence-program, som både erbjuder tematiska och självstän-diga vistelser för professionella konstnärer.

Art Lab Gnesta (ALG) är en plats för experimentella kopplingar mellan konst och samhälle. ALG är intres-serad av relationer mellan konsten och konstnärer, lo-kalsamhället, skolor, konstinstitutioner och andra som arbetar med konst- eller samhällsfrågor – både lokalt, nationellt och internationellt. I det gamla bryggeriet i Gnesta finns ateljéer, verkstäder, konsthall och pro-jektrum. Med konsten i fokus finns en öppenhet i pro-grammet och projekten tar olika form; publikationer, ut-ställningar, workshops, samtal och andra evenemang produceras och äger rum i huset. ALG driver också ett ateljéprogram. Med fötterna i det sörmländska stations-samhället Gnesta och med blicken fäst utåt är ALG en plats för produktion, diskussion och kreativitet.

Baltic Art Center (BAC) är i första hand en arbets-plats för konstnärer, curatorer och skribenter med in-riktning på samtidskonst. Nyckelord för verksamheten är produktion och residency. BAC är en internationell mötesplats i östersjöregionen och en knytpunkt mellan konstnärer och utställande organisationer i Sverige, Östersjöområdet och internationellt. BAC bedriver inte något kontinuerligt utställningsprogram. Lokalt arrang-erar BAC konstnärspresentationer och publika samtal och evenemang i enlighet med pågående verksamhet. BAC samarbetar med olika partners i Sverige och in-ternationellt.

Samarbetsparter

Illustration: Albin Günther

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

127

Page 128: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Context in Flux 1Nida Art Colony, Nida, Litauen

Nida Art Colony (NAC)Rasa Antanavičūtė, verksamhetsledareVytautas Michelkevičius, konstnärlig ledareLinas Ramanauskas, producentDaina Pupkevičiūtė, projekt assistant Eglė Marčiulaitytė, praktikant

Riksutställningar (RU)Pernilla Glaser, innovationsutvecklare, Lab 13Maria Andersson, koordinator Context in Flux

Baltic Art Centre (BAC)Livia Paldi, verksamhetsledare

Art Lab Gnesta (ALG)Signe Johannessen, konstnär, initiativtagareErik Rören, konstnär, initiativtagare

Övriga medverkandeErnest Truely, konstnär, Culture Factory Polymer, Tal-linn, EstlandArnas Anskaitis, konstnär, LitauenŪla Tornau, Curator, LitauenArtūras Raila, konstnär, professor Vilnius Academy of ArtsEglė Vagnoriūtė, Litauen, konststuderande Vilnius Academy of ArtsGeorge Papalashvili, Georgien, konststuderande Vilnius Academy of ArtsRūta Gražulytė, psykologLaura Grigaliūnaitė, grafisk formgivare + 1-3 residency konstnärer på plats

Context in Flux 2Baltic Art Center och Riksutställningar, Visby

Nida Art Colony (NAC)Rasa Antanavičūtė, verksamhetsledareVytautas Michelkevičius, konstnärlig ledareLinas Ramanauskas, producentDaina Pupkevičiūtė, projekt assistant

Riksutställningar (RU)Pernilla Glaser, innovationsutvecklare, Lab 13Maria Andersson, koordinator Context in FluxUlrika Trygg Wiberg, praktikantAndrea Chagallo, praktikantDennis Josefson, marknadsföringAlbin Günther, projektassistent, illustratör, videodoku-mentation

Baltic Art Centre (BAC)Livia Paldi, verksamhetsledareAnna Norberg, projektkoordinator

Art Lab Gnesta (ALG)Signe Johannessen, konstnär och initiativtagareCaroline Malmström, curator

Övriga medverkandeLivia Pancu, curator, tranzit.roMalin Lindmark Vrijman och Mathieu Vrijman, KultivatorOlav Westphalen, konstnär, professor Kungl. Konst-högskolan, StockholmLars-Erik Hjertström Lappalainen, teoretiker och skribentRosaline Marbinah, Gnesta Konstnärliga UngdomsrådSara Edström, Galleri Syster

Medverkande

Den oändliga förklaringen. Illustration: Albin Günther

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

128

Page 129: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

A Sharing and Material Thinking Event on remoteness, time, communication, solitude, locality and informal education in Nida Art Colony (a part of Vilnius Academy of Arts). With prewritten and improvised script and situations.

Goal To create a detailed, experiential, performative and materialised case study of Nida Art Colony education and artist-in-residence activities, in the context of similar organisations) with an intention to capitalize experiences and transfer them into methodologies which might be useful for other art and culture organisations as wells as artists working in remote locations and to publish the results.

Multi-context working group: cultural operators, artists, designers, professors, former AIRs, in-vited guests (psychologist), curators, experts and students

Topics in discussion

1. Managing, value and specifics of time: delayed time, anticipated time, direct, indirect and de-layed communication; Subtopics: extended and concentrated time, sparsity and superficiality, di-luted information. SOME QUESTIONS: “How to kill time when travelling every week (Vilnius-Nida-Vilnius, 700km, 10-14 hours)? The choreography of driving a guest or how to make things work: chatting and project making on the road. Do we effectively use travel time for project planning and development? How do we organize travel time for guests?

2. Atmosphere and solitude: “Going insane vs. finding peace in a remote centre” (staff and residents) temporary communities (including constant flux of welcome and goodbye parties), relation between host and guest, absolute hospi-tality, community development, privateless space for staff, managing private and public time and space for guests and staff.

3. Methodologies on working with locals; how to make art centres needed by the locals? Involving communities to participatory art projects; Com-munity Integration: Inclusion and accessibility in contemporary art practices, Role play game (NAC staff/residents play locals and we try out some methodologies)

Ur programmet för Context in Flux Symposium 1Organiserat av Nida Art Colony i dialog med LAB 13, som del av Context in Flux / Sammanhang i Rörelse, initierat av LAB 13.

ProgramContext in Flux 1Nida Art Colony10 - 13 oktober 2013

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

129

Page 130: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Methodology

Material thinking throughout the entire semi-nar. The goal of the seminar is to express ideas. Throughout the symposium collective and indi-vidual reflections on key concepts and related experiences are expressed through textual and visual forms and generated as content for the forthcoming publication.

Methods

a) Drawing diagrams, schemes, paths, spatial maps, mind mapsb) Making 3D objects/works, collages, surveys and visualisations of thoughts (Pictionary) c) Recycling/reusing materials left by other residents (contribution by present residents is possible) d) Writing/recording essays, notes, inter views etc.e) Collective cooking f) Documenting experiences such as cooking and chatting together (multi- context groups) g) Walking individually (with photo/audio/ video documentation or without) or collective (guided and getting lost) walksh) Sharing and discussing experiences with group psychologisti) Socialising, discussing and relaxing in artist made sauna and/or having tea parties

Ur programmet för Context in Flux Symposium 1Organiserat av Nida Art Colony i dialog med LAB 13, som del av Context in Flux / Sammanhang i Rörelse, initierat av LAB 13.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

130

Page 131: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Schedule

October 11 (Friday)Plan for day 1: “Value & specifics of time” – 5 hours discussions during the trip in the bus: trip as a time spending and using tool; is the time spent in the trip to re-mote place gone? Travelling as work.

16.00 Departure from Vilnius Academy of Arts parking lot at Mai-ronio st. 6, (next to St. Ann’s church) towards Nida by bus (370 km, 5 hours trip) Sandwiches will be available.

October 12 (Saturday)Plan for day 2: “Atmosphere and solitude. Who is going insane in a remote centre” (Transition from the topic of time to atmosphere and solitude in a remote place) Moderated by Ernest.

8.45 - 9.00 Morning exercise (optional)9.00 - 10.00 Slow collective made breakfast (from local ingredients in the fridge) Everybody is asked to contribute an ingridient from their country or own storage room (bread, cheese, etc).10.00 - 10.59 Extended breakfast with visual presentations by BAC, ALG and NAC and their atmospheres, includes reflection on top-ics discussed during the bus ride. Everyone is encouraged to participate in the discussion.11.00 - 11.15 Introduction to material thinking by Vytautas (in conference hall)11.15 - 11.30 Presentation of experiences “Staying and Working Together” by Ūla, curator of the residency and exhibition “Ritual Room.”11.30 - 12.30 Discussion and workgroup led by Ernest, international AIR coordinator of Culture Factory Polymer, Tallinn.12.30 - 13.00 Time for Individual Material Thinking13.01 - 14.00 A guided tour to the dunes by Linas / Eglė (NAC). Lunch prep by Group 1.14.01 - 15.15 Lunch15.16 Talk by psychologist Rūta 15.45 - 17.00 Group discussion round table with Rūta 17.00 - 18.00 Break 18.00 - 19.30 Individual work and material thinking. Dinner prep by Group 219.30 – Dinner. After dinner more material thinking, as long as you wish..

.

October 13 (Sunday)Plan for day 3: “Participation and communities.Inclusion and ac-cesability: How can contemporary art and culture centres integrate with regional communities?”Moderated by Pernilla

8.30 - 9.30 Morning walk to the sea and back inc. breathing exercises (optional).9.00 - 10.00 Collective self-made breakfast from ingredients in the fridge.10.01 - 12.00 Pernilla’s workshop and discussion on interaction with local community (invitations, power and other questions) and par-ticipatory art practices.12.01 - 13.30 Material thinking: individual work and discussions if needed. Lunch prep by Group 313.30 - 14.30 Wrap-up over lunch (submitting outcomes from material thinking or continuing to work until next day).16.00 - Assessment afternoon and work on the publication for core team. Putting thoughts on paper: discussing the two days and their results and publication. Mapping flux: resources. Those who are staying continue to do material thinking and preparing stuff for publication ~19.00 – Dinner at local restaurant

October 14 (Monday)Plan for day 4: Assessment brunch and work on publication from 09.30 For organisers (NAC, BAC, ALG + RU)

Departure to Vilnius by colony van or with bus+ferry+bus/train (~6-7 hours)

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

131

Page 132: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

132

Page 133: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Nida Art Colony, Vilnius Academy of Arts

Vår direkta koppling till institutioner som är många gånger större än NAC ger oss många möjligheter. Vi är en institution under Vilnius konstakademi, vilket är det enda universitetet i Litauen för visuell konst, design, och arkitektur. Ur den synvinkeln agerar vi som en stor kropp med tusentals stu-denter, hundratals anställda och dussintals struk-turer (fakulteter och institutioner). Det här stora nätverket fungerar som en arena av möjligheter och inre publiker och intressenter. Vi hanterar om-råden som central administration, fakulteter (som design, arkitektur, konst etc.), serviceavdelningar (såsom tryckeri, galleri, snickeri, grafik etc.) och individer (lärare och studenter).

Ur en annan synvinkel fungerar vi som en liten curatorstyrd institution. Vi ställer själva upp våra målsättningar, program och sätt att implementera dem i en liten grupp om tre–fyra personer. Vi ar-betar på ett självorganiserande sätt eftersom vi måste göra alla uppgifter från att kläcka idéer till att samla in pengar och välja ut konstnärer eller curatorer, hantera den övergripande processen och kommunikationen. Ibland får vi råd och hjälp från vår styrelse.

Ett av skälen till vårt oberoende är att vi är avläg-set belägna, både geografiskt och i förhållande till huvudprogrammet för Vilnius konstakademi.

Det tar åtminstone fem timmar att åka till oss från Vilnius med bil eller allmänna kommunika-tioner. Nidas artist-in-residence-program är inget av akademins huvudsakliga mål, men självklart berikar det paketet av sammansatta tjänster som akademin tillhandahåller samhället vid sidan om konstutbildningar. Bland dessa finns konst-produktion, och underlättandet av densamma, medling, publicering etc.

Ibland kallar vi vårt sätt att styra institutionen ”or-ganisk utställningsorganisation” eftersom vi inte har någon i förväg klart och tydligt utarbetad plan. Vanligtvis har vi grunddragen klara i huvudet, men efter att vi träffat människor, och beroende på omständigheter och andra faktorer kan grund-dragen ändra riktning en aning för att bättre möta deras behov.

Det var ett delande och materialtänkande evenemang om avstånd, tid, kommunika-tion, ensamhet, lokalitet och (informell) utbildning på Nida Art Colony (en del av Vilnius

konstakademi). Det skedde med förskrivna och improviserade manus och situationer som

uppfördes av en grupp multi-kontextuella deltagare.

Vytautas Michelkevičius är konstnärlig ledare på Nida Art Colony

Anteckningar från Context in Flux Del I. Nida. Symposium - WorkshopAv Vytautas Michelkevičius

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

133

Page 134: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

En av våra huvuduppgifter är att sköta flödet av personer och idéer, eftersom vi inte har möjlighet att organisera allt själva, och eftersom vi hyser andra konstnärer och deras projekt. Under ett år står vi värd för ~50 residenskonstnärer, ~5–8 curatorer, ~350 studenter på workshopparna och ~350 andra projektdeltagare (konferenser, seminarier, arbetssammankomster etc.) för att inte tala om en bredare publik som kommer på filmvisningar, musikevenemang och utställningar.

Endast delar av personalen är baserad i Nida, medan andra arbetar från Vilnius och andra stäl-len. Mycket arbete görs på vägen. Producenten

och administratören Linas Ramanauskas finns alltid på plats i Nida tillsammans med en prak-tikant. De första 2,5 åren har den konstnärliga ledaren Vytautas Michelkevičius tillbringat över 60 % av sin arbets- och fritid i Nida, medan verk-ställande direktör Rasa Antanavičiūtė bara kom hit för projekt lite mindre än varje månad. Sedan september 2013 arbetar båda två huvudsakligen från Vilnius. Vytautas kommer över varje månad för att öppna välkomstkvällen för nya inneboende konstnärer, eller för att delta i residenskonstnär-ernas öppna ateljéer. Hela arbetsgruppen, inklu-sive projektassistent Daina Pupkevičiūtė, har Skype-möten varje vecka.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

134

Graphic symbols over the colony plan represents what is happen-ing where: concepting and making artworks and products, read-ing, screening, thinking, chatting and socialising. Right outside the colony you have forest and a lot of possibilities for physical activities: starting from bicycling and ending up with swimming in the sea.

Concept and design by Laura Grigaliūnaitė

Page 135: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

135

Page 136: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

136

Page 137: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

137

Page 138: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

138

Page 139: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

139

Page 140: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

140

Page 141: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Material thinking is:

• Reflection while doing• Doing/making/creating and reflecting• Doing/making/creating and documenting (leaving a material record or trace)• Playing and recording• Making figures of thought

As opposed to usual format of discussion, material thinking workshop leaves material traces after the discussion. Material thinking originates from artis-tic practice and sometimes is a way of doing artis-tic research but it is not exclusive exercised by ar-tists. It is also performed by curators, researchers and other creative people. During material thinking the thought is inscribed into any kind of materi-al (paper, paint, clay, etc.) and shape. It helps to externalize and materialize your tacit knowledge and skills which might be left hidden. Of course, facilitating techniques, settings, atmosphere or moderators are needed to help to materialize your thoughts on specific subject.

Material Thinking

Verktyg och material för “Material Thinking”Foto: Maria Andersson

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

141

Page 142: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Nida Art Colony as a Melting Pot

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

142

Illustration by Laura Grigaliūnaitė, Concept by Vytautas Michelkevičius

Page 143: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Nida Art Colony as a Melting Pot

Illustration by Laura Grigaliūnaitė

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

143

Page 144: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Day 1

08:35 Arlanda. Livia. Signe, Erik, Pernilla and Mia. The pilot sticks his hand out through a hole in the cockpit and waves to us that it is time to get on board the plane. 11:37 Rasa in a red jacket outside Vilnius Art Acad emy. Smiles.

11:45 A huge tree in Vilnius is clothed in a knitted dress.

12:00 Vilnius Art Musuem. A vast room. An image from a theatre-production, a naked man hanging from an iron construction.

15:40 My name is Pernilla. My name is Giorgi, I am a student. I am Arturas, professor at the Art Academy. Fifty handshakes.

16:00 We sit in a red mini van, parked next to St. Anne’s Church. 357 km to go.

16:15 Daina gets off the bus.

16:30 Daina gets back on the bus carrying two bags with sandwiches, carrot cakes and bottles of water.

17:30 ” I think that anything can be travelling”. ”I think that you should travel with as little money as possible”.17:40 Using the white cards that Raisa has given

us to write-up notes about our conversations on travelling.

18:00 Livia moves to another seat. Everyone moves to another seat.

18:10 Giorgi says ”I thought there was a horse in the sky”.

18:12 Highway. Traffic jam.

18:13 Giorgi says ”And there was, but it was a bal loon.”

18:30 Silence.

18:33 Highway. Traffic jam.

19:00 Tomatoes. Pasta. Flour. Salmon. Rasa and Pernilla are making a shopping list. 19:15 Ernest is sleeping.

19:30 Pernilla is reading.

19:52 Mia eats an orange.

19:54 Highway. Traffic jam.

20:34 Pernilla is reading.

20:45 Ernest wakes up.

21:00 Highway. Traffic jam.21:10 Signe is laughing.

Dag 1 - 4Nida Art ColonyOktober 2013

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

144

Page 145: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

21:50 Pernilla is reading.

22:00 ”There will be mushroom soup when we get there”, Rasa says.

22:13 The ferry between Klaipeda and Smiltynė. Seagulls.

22:20 “Slow down”, Rasa tells the driver.

22:45 Egle shouts: “A fox!”

22:50 Daina shouts: “A deer!”

23:07 Nida Art Colony. Two buildings. Thousands of stars. Vytautas on the stairs. Smiling.

23:30 Around the table. Linas’ soup, made of local mushrooms.

Day 2

08:45 The programme says “Optional Exercise”. Everyone is sleeping.

9:30 Swedish crisp bread, jam from Gotland, jam from Stockholm, jam from Gnesta, Lithuanian cheese. Coffee. 10:00 Pernilla in a blue dress points at an image of herself in a blue dress holding a workshop.

10:05 Ernest asks: “Why are we here?” 10:15 Vytautas says that Nida Art Colony has 50 artists-in-residence, 350 students and 350 people involved in projects in other ways, each year.

10:25 Signe shows an image of the Art Lab Gnesta exhibition space.

10:30 We sit down in the gallery space.

10:32 Vyutatas holds up a book entitled “Material Thinking”.

10:40 Vyutatas says ”It can be used in all of these ways”.

10:50 Ula says ”Many of the artists thought it was too long a residence”.

11:00 Ula says ”It wasn’t the exhibition at the Viln ius Gallery for Contemporary Art that was

the most important thing, it was the process that we focused on.”

11:10 Vyutatas says ”We have to move on”.

11:20 Ulla shows us an image from a rainforest.

11:25 Vyutatas says that we really have to move on.

11:30 Ernest asks us to bring whatever we have that can be used as materials.

11:40 A pile made up of pens, note-books, string and a computer is on the floor.

11:50 Signe ties ribbons around the wrists of a few people.

11:52 Pernilla and Erik are creating a sculpture of paper, sticky notes and clay.

11:57 Everybody wants ribbons around their wrists.

12:30 Pernilla and Daina are cooking.

13:00 Footprints in the sand by the sea.

13:45 Pasta.

14:12 Smoking.

15:01 The PowerPoint slide shows a list of the most important factors to avoid being burnt out.

15:07 Ruta says ”But it is still important that you know these boundaries”.

15:08 Ernest says ”Social sculpture”.

16:00 Someone cries.

16:45 Smoking. 17:08 Rasa, Pernilla, Daina, Linas, Mia, Vyutatas, Signe and Eric are on the terrace.

17:10 Rasa says ”Can we focus more on...”

17:11 Signe says ”Maybe we could...”

17:16 Mia says ”And I would also like”

18:15 Walking.

19:02 Sitting in the restaurant. Laughter.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

145

Page 146: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

20:14 Smoking.

21:12 Walking in the dark.

21:16 Up at the lighthouse. Voices: Thank you. Thank you. So beautiful.

Day 3

08:45 The programme says “Optional Exercise”. Everyone is sleeping.

10:15 If your institution was a menu, what would be on offer?

11:14 Smoking.

11:27 Arturas instructing his students.

12:10 “Are you lonely too? Let’s talk and play on radio!”

12:14 Arturas instructing his students.

12:40 Erik shows an image of a wall that is being repainted in bright squares.

13:16 Tomato soup.

14:47 Laura showing her maps.

15.00 Ruta says goodbye - ”Does anybody want to hug me?”

15:12 Giorgi says ”Religion is worse than commu nism”.”

15:17 Rasa says goodbye. 15:58 Smoking. 16:28 Ernest says ”But Beuys said it first.”

Day 4

8:30 Misty morning at Nida Art Colony. Pernilla, Mia, Signe and Erik put their luggage in the trunk of a car.

9:18 The ferry leaves the Curonian Spit. On the wall of the terminal building: ”Face reality”

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

146

Page 147: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Rasa Antanavičūtė is Executive Director Nida Art Colony

another stranger to talk to. This was done three times. Afterwards, people could sit with whomev-er they felt comfortable – they were left in peace to rest and to think about the conversations.

One has to keep in mind that not everything goes exactly as planned: an hour after our departure we confronted a horrific traffic jam, which made the trip last 7 rather than 5 hours (for the first time in NAC’s history). After hours of sitting on rather austere bus seats, rhetoric on the beauty and benefit of long trips seemed to be prema-ture and a bit naïve. However, it appears to me that the workshop itself went well: half an hour was enough to discover interesting details, which would encourage further discussion upon arrival at Nida; due to this imposed and rather primitive activity the symposium started on the way to, and not in, Nida; and it certainly helped to make the trip seem shorter.

Travelling from Vilnius to Nida and back is part of NAC’s existence. A one-way trip takes 3.5 to 5 hours depending on the vehicle, the driver and the season. The majority of our guests arrive at Vilnius, the capital, which has the biggest airport, and only then start heading West, towards the Baltic Sea. Very often the NAC team goes along as fellow travellers, hosts or drivers. Thus, very often we ask ourselves: how to spend this time in a meaningful way?

The bus workshop was planned as an introduc-tion to the CF Nida Symposium. Many of the symposium participants were traveling from Vil-nius on the same bus. Some people knew each other from before, others were strangers. We thought we could use this time to get to know the people we hadn’t met before, but we also needed a topic which would be an ice breaker. Since the remote location was something all the CF participants had in common we decided not to look too far afield and to ask the passengers to talk about travelling itself – how do they travel?, what do they do to kill time or use it efficiently?, do they like to travel? and how much time do they spend on the move?

All passengers were asked to choose a stranger to sit with for half an hour and to talk to him or her about travelling. They were encouraged to take notes – little slips of paper were provided. After half an hour one had to change seats – to choose

The art of holding a workshop in a moving vehicle By Rasa Antanavičūtė

Ready to go. Rasa introducing the workshop. Photo: Maria Andersson

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

147

Page 148: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Workshop: Att kartlägga tillgångar

Övning

Dela in er i grupper om mellan tre till fem personer. Blanda personer från olika institutioner och hjälp varandra genom övningen med att ställa frågor om varandras verksamheter.

Gör en röntgenplåt över respektive representerad institution. Fundera över olika sorters resurs-er, exempelvis materiella (t.ex. lokaler), immateriella (t.ex. styrelsen) samt gömda (te.x. skräp, lokalsamhälle, konsten att improvisera).

Institutioner i förändringContext in FluxSymposium 1

Riv ur och använd

Var: Nida Art Colony När: 12–13 oktober 2013Vilka: Konstnärer, konststudenter, professorer i fri konst, curatorer

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

148

Page 149: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Rasa Antanaviciute presenterar Nida Art Colonys tillgångar

Att kartlägga tillgångar

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

149

Page 150: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Kartläggning av Art Lab Gnestas tillgångar. Erik Rören och Signe Johannessen presenterar

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

150

Page 151: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Illustration: Laura Grigaliūnaitė

Att kartlägga kartläggningen

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

151

Page 152: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Institutioner i förändringContext in Flux 1

Riv ur och använd

Worskhop: Deltagande

Övning

Dela in er i grupper om mellan tre till fem personer. Det är bra om ni blandar personer från olika institutioner.

Välj en grupp, en plats eller en individ som du vill att din institution för en dialog med. Skapa en händelse, en fest, en kurs, en marknad eller … vad du vill, och skriv en inbjudan till din tilltänkta målgrupp.

Kom ihåg: När du väljer målgrupp – var noga med att det är några ni inte redan pratar med.Ställ riktiga frågor, var ärlig och personlig.

Dela in er i nya grupper.

Diskutera: Om din institution var en restaurang vad skulle stå på menyn? Hur skulle verksam-heten presenteras och med vilken valuta skulle man betala?

Var: Nida Art Colony När: 12–13 oktober 2013Vilka: Konstnärer, konststudenter, professorer i fri konst, curatorer

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

152

Page 153: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Workshop om deltagande. Foto överst: Maria Andersson. Foto ovan: Egle Marciulaityte

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

153

Page 154: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

NIDA RESTAURANT OF ARTIn kind payment, no credit cards accepted

APPERTIFE

A coctail of philosophical ideas

A remote coctail of loneliness

AMUSE-BOUCHE

A spoonful of critique

STARTER

Open Studios: A tasteful journey through different artistic practices

A performative guided tour through the Colony

MAIN COURSE

Hot Pot discussions with artists

Raw research with optional sliced production

DESSERT

Take Away juicy log. Locally produces, freshly printed.

Organically grown network of remote residencies

WINELIST

Full bodied experience of being an artist in solitude

A dry fluid of lessons in art history

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

154

Page 155: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

THE CRAZY CAT BISTRO

MAIN COURSE

“Natural Setting”

Retro Futurist Environment

Supportive Community

Exhibition opportunities

Critique

Promotion of your activites through publication and virtual networks

DESSERT

Be in a catalogue

Be on the website or facebook

Be in a slide presentation

Get invited back

SIDE DISHES

Seaside visits * See a moose * Youtube PartyVisits to town bar * Walks in the forest

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

155

Page 156: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Foto: Egle Marciulaityte

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

156

Page 157: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Institutioner i förändringContext in FluxSymposium 1

Riv ur och använd

Workshop: Att kartlägga produktion

Övning

Dela in er i grupper om mellan tre till fem personer. Sitt med den institution som du tillhör. Rita upp din institution utifrån följande frågeställningar:

Hur kan vi underlätta? Exempelvis genom inbjudningar, samtal, visningar o.s.v. För vem eller vilka underlättar vi formellt? Exempelvis för konstnärer, curatorer o.s.v. För vem eller vilka underlättar vi informellt? Exempelvis organisationer. Hur underlättar vi? Formellt exempelvis lokala anknytningar, informellt exempelvis nätverk och kontakter.

Ta hänsyn till:

Tidsplan – när sker vad?

Formell (exempelvis i finansierade och planerade projekt) och informell (exempelvis produktion-svillkor och när vi inte får ersättning för arbetet).

OBS: det är den egna institutionen som avgör vad som ska betecknas som formellt respektive informellt. Kategorierna är bara till för att ge stöd till kartläggning och diskussion.

Var: Nida Art Colony När: 12–13 oktober 2013Vilka: Konstnärer, konststudenter, professorer i fri konst, curatorer

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

157

Page 158: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Att kartlägga produktion

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

158

Page 159: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Att kartlägga produktion

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

159

Page 160: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Hej Visby!Hälsning från Nida

Livia Paldi, verksamhetsledare på BAC, i Nida. Foto: Maria Andersson

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

160

Page 161: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

161

Page 162: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

162

Page 163: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Welcome to Visby and the Context in Flux Symposium. My name is Pernilla Glaser.

Last week I worked with groups of 7th-graders. We talked about the myriads of ways a story can be told and where you encounter stories. Then the students created libraries for the future.Underwater library * idea librarie * FIFA-librarie*This Monday I did the same thing with students at Designing Futures at the Goldsmith University in London. They constructed a bar-version of a library (of course), a library for all life with environ-ments and related books.

I am interested in change. And I am interested in stories. And I am interested in the space in-between. A place we might call some kind of method. The measurable between the unmeasur-able. This is not an exact science, rather an ever changing area of ideas, systems, transactions, words, buildings, coffee and conversation. You could call it playing and this is a circle of possible playfulness.

We are artists or facilitators of art. You are invited to this island to reflect and react on method´s for organizing, facilitating, speaking and thinking on art and art institutions.

I have two images and one book that in differ-ent ways express a relationship to art practice.

This is an actor from Theatre Hora preforming in Jerome Bel´s Disabled Theatre. One of my son´s have Downs Syndrome. When he was born, his father said; what a relieve, the roof has come of the building and it can never come back on again. Art has to be the freak to me, pushing of the roof, turning language and perception inside out.

The postcard is by Yoko Ono. You cut out a hole to see the sky through. Art framing non-art, non-art framing art. There is not such thing as art, only endless possibilities of seeing. (håll käften för fan det är teater)

Anders Jacobsen is the artist that builds Hede Institute of Radical Sloyd in the the forest outside of Hede in Härjedalen. An institute for Radical Craft and learning. When he built biking ramps in the forrest of Nacka close to where I live, people became very upset. As Anders says – they where upset not over the trees he took down but on what he created. Playing is not a pastel-activity, it can and should piss you of sometimes.

What did that guy Einstein mean when he said that imagination is more important that knowl-edge, I asked the seven-graders. One guy put up his hand and said; “with knowledge alone you can never think anything new.”

A great building must begin with the unmeasurable, must go through measurable means when it is being

designed and in the end must be unmeasurable.

Louis Kahn

Welcome to Visby

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

163

Page 164: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Kultivator från Dyestad på Öland kombin-erar konst med jordbruk. De organiserar projekt, utställningar och workshops. Art Lab Gnesta bjöd in dem till Context in Flux för att skapa en workshop med fokus på konstorganisation inom olika system.

- Vi är lite sena, men nu kör vi ut ur Visby! Ma-lin Lindmark Vrijman från Kultivator ringer Marina Buskas. Hennes bondgård är ett ekologiskt jord-bruk, en kvarts bilfärd norrut vid Lummelunda.

Tidig morgonDet är väldigt dimmigt. Vi kör förbi hamnen, men kan knappt se över kajkanten. Regnet duggar. Rutorna immar. Det är tidig fredagsmorgon.

Vi svänger in på två grusiga hjulspår. Två hundar möter oss med gläfsanden. Under dagens work-shop ska vi delta i gårdens vardagsaktiviteter.

- Kossornas namnskyltar behöver skrivas, deras loggböcker uppdateras. Häcken måste klippas. En vägg i ladugården behöver målas. Och korna vill bli borstade, berättar Marina Buskas. Man kan lugnt klappa korna om man passar sig för svan-sen.

Att borsta korVi delar upp oss. En del klipper häck. Några sät-

ter igång med att måla. Andra borstar kor.

I ladugården är det är ljust och mysigt. Tjockt med halm. Korna äter. Sergeant Troy, en västgötas-pets, övervakar arbetet.

- Det är roligt när det händer något, säger Marina Buskas.- Jag blev både glad och förskräckt när de ringde, fortsätter hon. När man lagt på tänker man: Usch vad här är smutsigt, vad ska de tro? Det är som när man bjuder hem en bekant för första gången. Själv kanske man inte tänker på det till vardags, hur man har det.

Det stora perspektivetAlla gör så gott de kan. Caroline Malmström med

Illustration: Albin Günther

Ulrika Trygg-Wiberg är kulturvetare med fokus på etnologi och journalistik

Att kombinera kossor, konst och poetiska visionerAv Ulrika Trygg-Wiberg

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

164

Page 165: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Foto: Ulrika Trygg-Wiberg

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

165

Page 166: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Illustration: Albin Günther

Signe Johannessen från Art Lab Gnesta och Vy-tautas Michelkevičius från Nida Art Colony bor-star korna. Korna ser lite generade ut över upp-märksamheten, men att få bli borstad är skönt.

- Ett lantbruk är som en liten institution. Även som chef måste du ta tag i rörmokeri och liknande. Det kanske inte är vad du lärt dig på curatorkursen, men någon måste göra det, säger Signe Johan-nessen från Art Lab Gnesta.

- Kultivator är en är en viktig dialogpartner för oss. De är ett spännande exempel på en organisation som också är ett konstprojekt, en institution, en familj och ett jordbruk, säger hon.

Jordbruk och konst - Det känns riktigt bra. Vi vet att en massa bra saker blev gjorda. Och vi hjälpte en kollega, säger Mathieu Vrijman från Kultivator efteråt.

- En poetisk vision av de två mest basala män-skliga aktiviteterna, jordbruk och konst. De kom-pletterar varandra, säger Malin Lindmark Vrijman.Hon fortsätter

- Jordbruket måste tas om hand varje dag. Det är årets rytm. Konst innebär att arbeta dygnet runt för en utställning. Så är det inte på gården, med

“I think its time for the ‘creatives’ to leave the me-tropolis, to starve capital and capitals of creativity and to create new forms of life on the edges, in the cracks. Outside the centres of the metropo-lis there is the capacity to find space and time to free our minds and bodies from the constant bombardment of capitalist forces that mould our sensibilities and refashion our needs. After all the front line of the battle against capitalism is the way it shapes our sensibilities. How can we per-form postcapitalist life when we are immersed in its mania 24/7. We need acts of desertion that cre-ate cracks in which new conditions for different types of relations can occur. I no longer believe this is possible in the artificial hyper controlled space of the modern metropolis.”

John Jordan, konstnär och aktivistLästips från Kultivator

djur och växter. De två rytmerna kan vara svåra att kombinera ibland.

- Men det är enklare än att kombinera konst och vetenskap, som är vanligare. Konstnärer är vana att arbeta hårt. Jordbrukare, särskilt småskaliga, är väldigt kreativa säger Mathieu Vrijman.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

166

Page 167: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Institutioner i förändringContext in Flux, 2Connecting PracticesKultivator

Var: Etebols Gård Lummelunda När: 22 november 2013Vilka: Konstnärer, curatorer

Kultivator is built up as a connective practice, acting as a bridge between art and agriculture for nearly 10 years. The intricate net of connections, debt, non-verbal agreements and practical ex-change in a rural village is at our disposal, sometimes as the means of making things happen in our practice, sometimes as the subject of an artwork. Always in flux, always reconsidered. With the two- step workshop, we want to share our experience of engaging in the local community for material as well as conceptual fuel.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

167

Page 168: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Var: Etebols Gård Lummelunda När: 22 november 2013Vilka: Konstnärer, curatorer

Institutioner i förändringContext in Flux, 2Connecting PracticesKultivator

Riv ur och använd

Two-step recipe of initiating, performing, and reconsid-ering connections.

Exercise

Step1. Initiate connection with the local situation outside of the artspace.

Ingredients: cows, scissors, paint, gloves, fields, stables, conversation, rubber-boots, soup, cu-riosity and brushes.

Approach a nearby farm and offer them help with things they actually need to have done. Carry out these tasks according to the farmer’s instructions, and use the opportunity to talk to each other, to the people on the farm, to experience the landscape and to enjoy the animals. Eat to-gether.

The connection is established. It has yet to be seen whether it will be continued, and if - and for whom - it will be of value in the future.

Step 2. Inventory and reconsider old and new connections

Ingredients: paper, memory, pen, coffee, candidness and time.

Write down all people, organisations and businesses your organisation is connected with. Take care to note all connections – non-professional or family members or friends. Use time and cof-fee. Consider if they are a plus or a minus to your organisation. Consider if your organization is a plus or a minus for them.

Discuss the pluses and minuses. They might affect the way you value some connections.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

168

Page 169: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

In the framework of CONTEXT IN FLUX – Methodologicaltools for cultural institutions Baltic Art Center presents:

Projecting Future Institutionalism – An International Panel Discussion with Olav Westphalen, Lars-Erik Hjertström Lappalainen and guests.

Art institutions are facing profound transformations of public and pri-vate support, agency and expectations. Their traditional mission is under review and frequently even under attack. What will be their role in the coming decades? Will art become more or less institutionalized? Will it be called art? And if not, who is going produce it, how and where? This expert panel of artists and theorists will try to map possible productive paths out of the current situation from anti-institutions to meta- and turbo in-stitutions. Are we witnessing the dawning of the Institute of Unart, the Unstitute of Art?

The panel was organized by Olav Westphalen, artist and Lars-Erik Hjert-ström Lappalainen, philosopher, writer with the participation of invited experts. Moderator: Livia Paldi, director, BAC

Olav Westphalen is a German-American artist based in Stockholm whose con-ceptual proposals frequently takes the form of games, entertainment, car-toons. He is a professor of Fine Art/Performative Art at the Royal Insti-tute of Art, Stockholm (KKH).

Lars-Erik Hjertström Lappalainen is an art writer and critic, Founder and editor of tsnok.se. He is currently teaching philosophy at Södertörn University.

Courtesy Olav Westphalen

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

169

Page 170: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Projecting Future Institutionalism- An international Panel Discussion

Med Olav Westphalen, Lars-Erik Hjertström Lappalainen och gäster

Stillbild från Projecting Future Institutionalism - An International Panel Discussion, Riksutställningar, Visby, 2013. Videodokumentation: Stefan Johansson / Riksutställningar

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

170

Page 171: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Stillbild från Projecting Future Institutionalism - An International Panel Discussion, Riksutställningar, Visby, 2013

Videodokumentation: Stefan Johansson / Riksutställningar

Producerad inom ramen för Contextin Flux på uppdrag av BAC, 2013. Courtesy: Olav Westphalen, Lars-Erik Hjertström Lappalainen, Riksutställningar, BAC

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

171

Page 172: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Teckningar av Olav WestphalenFrån Projecting Future Institutionalism - An International Panel Discussion.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

172

Page 173: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Teckningar av Olav WestphalenFrån Projecting Future Institutionalism - An International Panel Discussion.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

173

Page 174: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

”En sommar vandrade de från Häls-ingborg till Göteborg hela vägen längs kusten, de följde vikar och uddar, helst gick de barfota i vattnet för att utplåna alla spår.” 1

Ur Ulla Isakssons roman De två saliga

blerades var syftet att skapa ett professionellt sammanhang som kunde utnyttja landsortens lugn men samtidigt överbrygga avståndet till den mer urbana samtidskonstvärlden. Art Lab Gnesta flyttade in i det gamla bryggeriet centralt i Gnesta 2010, och efter ett år av renoveringar öppnade verksamheten hösten därpå. Målet var att stödja konstnärlig produktion, något som formulerades genom ett Artist-in-residence-program - ett sätt att erbjuda konstnärer både boende och en sam-manhållen arbetsperiod i Art Labs gästateljé. De behov som uppstod i de konstnärliga processer-na skulle tillgodoses i huset eller genom de kon-takter som Art Lab Gnesta hade med resurser i närområdet. Under verksamhetens två första år har omkring 40 konstnärer redan gästat huset i perioder alltifrån några dagar upp till tre månader. Många har återkommit och fokuserat sina olika vistelser på både research och praktisk produk-tion.

Art Lab Gnesta är också en plats för aktuella frågeställningar om konsten och kulturens roll i samhällsutvecklingen. I utställningsprogrammet presenteras både det arbete som pågår i huset, men också annan aktuell samtidskonst. Vi pub-licerar tidskriften Fält, anordnar öppna samtal och arrangerar pedagogiska projekt tillsammans med skolor och ungdomar från Gnesta. I början av 2013 startade vi Gnesta konstnärliga ung-domsråd, som strävar efter att öka delaktigheten för unga inom kulturlivet och undersöka frågor om

I Ulla Isakssons roman De två saliga från 1962 gestaltas det äkta paret Viveca och Sune Burman, som gemensamt uppgår i den psykiatriska diagnos som kallas folie à deux, inducerat vanföreställningssyndrom. Parallellt skildras den behandlande psykiatrikern Chris-tian Dettow och hans possessiva förhållande till sin avlidna fru, och genom texten förs en diskussion kring den romantiska, tvåsamma kärleken och huruvida den överhuvudtaget kan vara förnuftig.

Det vore intressant att ställa en liknande fråga kring arbetet som bedrivs av mindre konstnärliga och självorganiserade initiativ. Inte för att väcka den tröttsamma kopplingen mellan konstnärligt arbete och psykisk ohälsa, utan snarare för att formulera och uppvärdera den obändiga, gemen-samma passionen för ett projekt som av många skulle avfärdas som icke-rationellt och orimligt. Enorma arbetsinsatser som aldrig kommer att betala sig på lönekontot förenat med en ständigt förklarande vinkel, i ett samhälle som inte sällan präglas av en viss skepsis gentemot konst över-huvudtaget, är något som tillhör vardagen. Är detta ett ”förnuftigt” projekt?

I Gnesta, en liten kommun en timme söder om Stockholm, saknades en professionell konstverk-samhet och en samlingsplats för de kreativa produktioner med anknytning till samtidskonst som pågick i närheten. När Art Lab Gnesta eta-

Caroline Malmström är curator på Art Lab Gnesta

Folie á deux – att vara självorganiseradAv Caroline Malmström

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

174

Page 175: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

identitet kopplat till orten.

Ett av de första projekten som presenterades i den stora utställningssalen var Gnestopia, där det in-bjudna konst- och jordbrukskollektivet Kultivator låtit ungdomar från Gnesta formulera sina fram-tidsvisioner för orten. Deras skisser, både hand-tecknade och designade i datorspelet Minecraft, manifesterades i bryggeriets stora sal genom en åtta meter hög skulptural trädkoja komplett med vattenförsörjning, kompost och grönsaksodling. Släktskapet mellan Art Lab Gnesta och Kultiva-tor blev tydligt både genom val av tematik och arbetsmetoder, och inför samarbetet med Riksut-ställningar, Baltic Art Center och NIDA Art Col-ony i Context in Flux-projektet bjöd vi med oss Kultivator till seminarietillfället i Visby.

Plötsligt befann vi oss, ett tjugotal kulturarbetare, på en gård i Lummelunda, knappt en mil utanför Visby. Den milda novembermånaden visade ändå en viss barmhärtighet, och visst hade vi blivit för-varnade om att klä oss oömt. Men få av oss var ändå förberedda på vad sammanhanget krävde, utan stålhätta på stövlarna riskerade vi tårna inne hos korna som skulle borstas och den blå färgen som skulle målas på väggen skvätte hotfullt mot våra vinterjackor. Situationen var ny och obekant för de flesta av oss, och det säkraste kortet var kanske ändå att gå ut i den tomma hagen och klippa ned övervuxet ris.

Efter knappt en halv dags arbete belönades vi med lunch i stallet. Detta var den första delen i Kultivators workshop, som skulle fortsätta med ett samtal dagen därpå runt bordet inne hos Bal-tic Art Center. Det var till en början kanske inte helt självklart hur den skulle anknyta till projektets ramar om mångkontextualitet för konstnärliga or-ganisationer. Det handlar om arbete, sa Kultivator. Det handlar om att se när en själv är en tillgång i ett samarbete, och när en inte är det. Genom att låta oss utföra (för de som arbetar på gården) helt vanliga gårdsuppgifter tilläts vi reflektera dels över den verklighet som är Kultivators, som driver sin konstnärliga verksamhet i nära samklang med ett ekologiskt jordbruk, och dels kring vår egen inställning och roll i oväntade samarbeten. Tack vare deras workshop kunde vi samtidigt tydlig-göra förutsättningarna för självorganiserade verk-samheter och potentialen i de flexibla struktur-erna, kanske framförallt i samarbeten med större och mer långsamma institutioner.

För Art Lab Gnesta är det inte specifikt ladugård-skontexten, utan snarare att befinna sig i vilt främ-mande och olika sammanhang, som är en stor och helt självklar del av uppgiften. De samarbeten som vi driver tillsammans med offentliga förvaltningar, som kommun och landsting, andra institutioner inom både konst och kulturarv, det

Genom att låta oss utföra (för de som arbetar på gården)

helt vanliga gårdsuppgifter tilläts vi reflektera dels över den verklighet som är Kultivators, som driver sin konstnär-

liga verksamhet i nära samklang med ett ekologiskt jordbruk, och dels kring vår egen inställning och roll i oväntade samarbeten. Tack vare deras workshop kunde vi samti-

digt tydliggöra förutsättningarna för självor-ganiserade verksamheter och potentialen i de flexibla strukturerna, kanske framför-

allt i samarbeten med större och mer långsamma institutioner.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

175

Page 176: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

lokala sammanhanget med publik och deltagare i pedagogiska projekt som bl.a. engagerar skolor och tjänstemän, ned till de enskilda konstnärliga produktionerna – som i sin tur involverar spe-cialkompetens från de mest skilda fält – kräver sina olika språk, ett kreativt förhållningssätt och en tydlig strävan mot ett gemensamt mål. Denna mångkontextualitet kan sägas vara gemensam för många inom kultursfären, men är kanske särskilt utmärkande för de självorganiserade initiativen som i många fall arbetar utifrån idén om icke-hierarkiska styrsystem där samma personer ena dagen installerar utställningsteknik och nästa dag besöker landshövdingens representationsmid-dag.

Samma typ av små konstnärliga initiativ är också de som står för första steget i det konstnärliga ekosystemet – alltså den konstnärliga produk-tionen - precis som Sarah Thelwall, brittisk ekonom, beskriver i sin studie Size matters: ”In summary, then, we need to move from an implicit understanding of the value of small visual arts or-ganisations to an explicit demonstration of their significant value.” För Art Lab Gnesta är detta tydligt, hos oss har konstverk producerats som senare fyllt hela kommersiella gallerier i Stock-holm eller visats på andra institutioner både inom och utanför landet. Samtidigt är vi en tydlig röst i den lokala diskussionen kring hur orten Gnesta ska utvecklas. Uppenbarligen fyller vi och många

andra självorganiserade initiativ en viktig funktion när det gäller konstnärlig produktion och presen-tation. Men vem tar ansvar för att stödja dessa verksamheter och formulera den kunskap som vi producerar? För oss är det viktigt att, vid sidan av vår ordinarie verksamhet, samtidigt arbeta mot målet att identifiera funktionerna och nödvändi-gheterna hos olika typer av verksamheter som alla stimulerar konstnärlig produktion och presen-tation och vill säga något om sin omvärld. På så sätt kan vi gemensamt utveckla och stärka denna del av det konstnärliga fältet.

Context in Flux var ett första steg som vi nu tar med oss in i framtida arbete, just för att inte – som inledningscitatet säger – ”gå barfota i vattnet och utplåna alla spår”. Utmaningarna för våra typer av verksamheter kvarstår; en splittrad finansiering upphängd på enskilda projekt försvårar ibland det långsiktiga utvecklingsarbetet och positionen inom samarbeten med större institutioner. Den höga arbetsbelastningen där samma personer utför en mängd olika arbetsuppgifter är ytterlig-are en utmaning och att anta isbrytarrollen i ett lokalt sammanhang, som kanske inte alltid har samma uppfattning om vad en professionell kon-stverksamhet egentligen handlar om, är också en central beröringspunkt för vår typ av verksamhet. Samtidigt kan vi vara en enorm tillgång för både konstscenen och samhället, då mindre organisa-tioner utan starka hierarkier tenderar att vara kvic-

Denna mångkontextualitet kan sägas vara gemensam för många

inom kultursfären, men är kanske särskilt utmärkande för de självorganiserade initia-tiven som i många fall arbetar utifrån idén

om icke-hierarkiska styrsystem där samma personer ena dagen installerar utställnings-

teknik och nästa dag besöker lands-hövdingens representationsmiddag.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

176

Page 177: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Context in Flux var ett första steg som vi nu tar med oss in i framtida arbete, just för att inte

– som inledningscitatet säger – ”gå barfota i vattnet och utplåna alla spår”.

ka och arbeta utifrån en obändig och ofta person-lig drivkraft. Det är alltså ur högst rimliga behov många självorganiserade verksamheter en gång uppstått. För att återgå till den inledande frågan ser vi att behovet av att stödja den konstnärliga produktionen och överbrygga olika typer av sam-manhang är högst förnuftiga målsättningar. Och även om det ibland kan påminna om ett inducerat vanföreställningssyndrom, en gemensam folie à deux, är det i detta vi vill hitta hållbara strukturer.

1. Ur De två saliga - Ulla Isaksson, 19622. Size Matters – Sarah Thelwall, 2011

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

177

Page 178: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Livia Pancu är curator baserad i Iasi, Rumänien. För närvarande är hon en av cheferna för tranzit.ro

Workshop: Scenarier för att döda* en institution som positiv och nödvändig handlingAv Livia Pancu

Den här texten försöker sammanfatta erfaren-heterna från en workshop som jag satte ihop och höll inom ramen för Sammanhang i Rörelse-pro-jektet, den 22 november 2013. Under två timmar bjöd jag in alla deltagare att fundera över hur de skulle föreställa sig processen att döda institu-tionen, organisationen eller kollektivet som de är en del av, leder eller har tagit initiativet till. De flesta av dem hade antingen en chefsposition el-ler var en del av koordinatorgruppen, därför var ansvaret för institutionen ibland uppdelat på fler än tre personer och ibland reducerat till en enda person.

Det här var kanske den värsta idé som jag hade kunnat komma på, men den har också en slags lockelse, möjligen därför att jag alltid har identi-fierat mig med den institution som jag har varit delaktig i vid olika tidpunkter i mina liv (institu-tions- och yrkesliv). Detta fick mig att tänka på och känna för den som ”något levande”, som kunde älskas, men också dödas, och jag har gjort den här övningen i huvudet många gånger: ”Tänk om den, eller han, eller hon skulle sluta fin-nas till?” Jag föreställde mig att om vi tog den här uppgiften på allvar skulle vi faktiskt kunna åstad-komma en ytlig bild av en raderad framtid, som skulle kunna berätta mer för oss om hur vi bygger den i nutiden.

Mina institutionella referensramar är väldigt

specifika och pekar bara på ett mycket begränsat geografiskt område inom den rumänska konst-scenen. Jag hämtar nästan uteslutande mina praktiska kunskaper från Vector Association och tranzit.ro/ Iași på plats i Iași . Jag började ar-beta inom den lokala samtidskonsten år 2004. Jag var projektassistent och ibland koordinator för många projekt inom Vector Association. För mig bestämdes alltså självidentifikationen med institutionen inte i första hand av ”chefens” eller ”koordinatorns” metodologiska behov, utan av den ”underordnades”.

Inom alla organisationer eller föreningars demok-ratiska mekanismer finns det en punkt där hori-sontellt glider över i vertikalt och vice versa; där cirkulationen av delegerad makt skapar nya tumörer på den institutionella kroppen i det insti-tutionella livet. Därför, innan du börjar undra: man kan stöta på många olika verksamheter som bara möts ytligt på den institutionella kroppen. Detta är punkten där alla individer fullkomligt identifi-erar sig med institutionens historia, nutid eller framtid. Användningen av samma terminologi kan alltid nära hoppet om en delad framtid, men kan också fördjupa missförståndens förvirring. För att kunna, eller veta, hur man ”dödar” krävs att workshopens deltagare först identifierar sig med institutionen som de är en del av.

Ett mycket precist uppdrag i workshopen var att ska-

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

178

Page 179: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

pa scenarier där man medvetet undvek ekonomiska anledningar, vilka i verkligheten orsakar de svåraste skadorna på institutioner, ofta dödliga sådana.

Workshopen var således uppbyggd kring tre moment: resonemang, scenarier och offentlig kommunikation. De första två momenten skulle underlätta en bättre överläggning kring sista akten och det sista momentet skulle försöka hantera det offentliga kulturvärdet och arvet efter den tidigare institutionen eller organisa-tionen.

Istället för att gå djupare in på tankar angående vad processen kan ha uppnått, stört, eller förstört, avslutar jag den här texten med att ge er det A4-papper som jag använde när jag ledde work-shoppen.

Inom alla organisationer eller föreningars demokratiska mekanismer

finns det en punkt där horisontellt glider över i vertikalt och vice versa; där cirku-lationen av delegerad makt skapar nya tumörer på den institutionella kroppen

i det institutionella livet.

* Jag använder ordet döda för att öka känslan av ansvar som man kan känna för en institutionell konstruktion.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

179

Page 180: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Institutioner i förändringContext in Flux, 1Att döda en institutionLivia Pancu

Var: Riksutställningar, Visby När: 22 november 2013Vilka: Konstnärer, curatorer

Det här är en övning som jag bjuder in er att göra tillsammans med mig. Det är också möjligt att det för vissa av oss inte bara kommer att vara en övning, utan något som fak-tiskt händer i verkliga livet.

Detta handlar om olika metoder (mycket specifika sådana, eftersom vi börjar individuellt) för att radera infrastruktur av fri vilja/eget behov, och bestäms inte av ekonomiska eller finansiella situationer eller förändringar. I det verkliga livet orsakas de allra flesta institu-tioners död (inte museer, men organisationer, kollektiv, kooperativ) av finansiella orsaker, men vi ska helt enkelt tänka utanför de ramarna.

Om vi accepterar det faktum att en institution på konstområdet oftast är samma sak som hängivna individer som arbetar tillsammans i en sfärisk/pyramidformad/blandad uppställning, då borde vi acceptera att de små sakerna som håller samman oss/er, an-tagligen skapade drivkraften att bygga upp nutiden och förutse framtiden (träget arbete, nätverkande etc.).

Livia Pancu, tranzit.ro

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

180

Page 181: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Var: Riksutställningar, Visby När: 22 november 2013Vilka: Konstnärer, curatorer

Institutioner i förändringContext in Flux 1Att döda en institution

Riv ur och använd

Workshop: Scenarier för att döda en institution som positiv och nödvändig handling

Övning

20 min. individuellt arbete (internt)Det jag vill att vi ska göra är att var och en av oss föreställer sig ett slut. Ge åtminstone fem seriö-sa anledningar för att upplösa organisationen som du är en del av och beakta följande frågor:

-Vad är det som du inte kan ge bort, om så är fallet? Kan du identifiera ett symboliskt kulturarv? Vem eller vad hyser kulturarvet: individerna, kontexten, allmänheten, känslan av att höra till?- Vilken måttenhet kommer du att använda för att förstå hur gammal institutionen är: år, månader, antal projekt, eller gruppens erfarenheter?)

30 min. nya grupper om två–tre personer (internt)Fundera över hur ni kan göra det. Ge två kontrasterande scenarier.

- Måste det följa samma uppbyggnadsprocess som att ”bygga upp framtiden” – ”bygga upp slutet”?- Kan det iscensättas? Hur mycket tid behövs? Måste det hända spontant? Är det lika smärt-samt för institutioner att dödas som för människor?

30 min. nya grupper efter egna önskemål (öppet för allmänheten)- Tänk ut ett uttalande för att döda institutionen, på samma sätt som du gjorde för dess nödvän-dighet.

Diskussioner: 30 min.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

181

Page 182: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Galleri Syster är ett ideellt medlemsdrivet galleri som startade 2006 i Luleå. Kärnan i verksam-heten är tre konstnärer. Galleriet arrangerar ut-ställningar i sin egen lokal och i andra lokaler som exempelvis Konsthallen i Luleå, Norrbot-tens Museum och Havremagasinet i Boden. De har också en ungdomssatsning, Lillasyster, där konstnärer är mentorer för ungdomar som vill in i konstvärlden.

Galleri Syster

Vernissage på Galleri Syster för Catti Brandelius utställning Livet som teater. Foto: Galleri Syster

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

182

Page 183: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Ett samtal med Sara Edström, Galleri SysterAv Dennis Josefson, Riksutställningar

Sara Edström är en av grundarna av feminis-tiska Galleri Syster i Luleå. Hon berättar hur galleriet gått från att vilja ta konstvärlden till det geografiskt avlägsna Norrbotten till att bli alltmer intresserade av sina lokala samman-hang. Riksutställningars Dennis Josefson och Galleri Systers Sara Edström diskuterar perif-eri och sammanhang.

DJ: Befinner ni er i en geografisk periferi, tycker du?

SE: När vi startade 2006 kände vi oss som i en periferi i den svenska konstvärlden. Ingen visste att Norrbotten fanns överhuvudtaget. Det kän-ner vi inte längre, nu känner vi oss som en del av konstlivet i Sverige eftersom vi har byggt upp vår verksamhet. Men rent geografiskt så är vi ju ändå i en periferi. Långt från centrum som oftast är Stockholm, Malmö eller Göteborg. Det bety-der att vi är avlägsna geografiskt men också att infrastrukturen runt omkring konstlivet inte finns i Luleå. Det finns inte någon konsthögskola och inte mycket samtalspartners kring vad konsten skulle kunna vara. Så man får hitta dem någon annanstans. Som i Gnesta, Visby och Nida.

DJ: Ser du några för- eller nackdelar med att vara i periferin?

SE: Rent praktisk, väldigt bra och billiga lokaler. Jättebra kollektivverkstad, gott om plats, som du knappast får i Stockholms innerstad. Det är gans-ka lätt att ge sig till känna här, det märks vad man gör. Det är inte så stor konkurrens. Det finns inget annat konstnärsdrivet galleri som har vernissage samtidigt. Sedan tror jag att det skulle vara bättre om det var fler. Men det vi gör det märks.

DJ: Vilka olika sammanhang förhåller ni er till?

SE: Från början tycker jag att vi mer förhöll oss till andra gallerier och andra sammanhang som vi själva blev inspirerade av när vi var där och häl-sade på. Vi ville vara ett galleri inom samtidskon-sten på den svenska konstscenen. Men nu har vi blivit vuxna och står trygga på våra egna ben i vilka vi är. Det är roligt att ställa ut mer konstnärer från Norrbotten, det gjorde vi inte från början. Vi ville se vad andra gjorde och bjöd in dem till Luleå. Nu vill vi mer titta på var vi är, de samman-hang vi bor i. Så den lokala kontexten känns mer intressant nu.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

183

Page 184: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Institutioner i förändringContext in Flux 2

Riv ur och använd

Workshop: Organisation

Övning

Dela upp er efter institution.

Rita en ”verksamhetsklocka”:

Rita upp vad och när ni gör vad.

Ta med resurser och tid.

Var: Baltic Art Center och Riksutställningar, Visby När: 22–23 November 2013Vilka: Konstnärer, konststudenter, professorer i fri konst, curatorer

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

184

Page 185: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Att kartlägga tid

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

185

Page 186: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Att kartlägga tid

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

186

Page 187: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Att kartlägga tid

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

187

Page 188: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Institutioner i förändringContext in FluxSymposium 2

Riv ur och använd

Workshop: BeslutsfattandeÖvning. Steg 1/4

Formulera er gärna i en mening kring beslutsfattande: Hur fattas beslut i din verksamhet? Skriv individuellt på post-it-lappar och sätt sedan upp dem på väggen.

Var: Baltic Art Center och Riksutställningar, Visby När: 22–23 November 2013Vilka: Konstnärer, konststudenter, professorer i fri konst, curatorer

Hur fattas beslut i din verksamhet?

Exempel från workshopen:

Vi diskuterar oss fram till överenskommelse.

Genom konsensus, ibland genom majoritet.

Genom möten.

Av verksamhetsledaren, ibland godkänt av styrelsen.

Genom ”super-demokrati“ – om inte alla är överens kan inget beslut fattas.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

188

Page 189: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Illustration: Olav Westphalen

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

189

Page 190: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Illustration: Olav Westphalen

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

190

Page 191: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Institutioner i förändringContext in FluxSymposium 2

Riv ur och använd

Workshop: BeslutsfattandeÖvning. Steg 2/4

Fortsätt på samma sätt och skriv ett regelverk för förhandling.

Var: Baltic Art Center och Riksutställningar, Visby När: 22–23 November 2013Vilka: Konstnärer, konststudenter, professorer i fri konst, curatorer

Regelverk för förhandling

Exempel från workshopen:

Ett – säg ja till varje medarbetares idé. Två – se verkligheten och ta beslut baserade på hur stor entusiasmen är.

Inga regler.

Om det är en viktig fråga konsulterar vi styrelsen eller administrationen på institutionen.

Prata högt.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

191

Page 192: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Institutioner i förändringContext in FluxSymposium 2

Riv ur och använd

Workshop: BeslutsfattandeÖvning. Steg 3/4

Fortsätt på samma sätt och skriv ned hur beslutsfattande skiljer sig, eller inte skiljer sig åt, när det gäller konstnärliga beslut respektive organisationsbeslut.

Var: Baltic Art Center och Riksutställningar, Visby När: 22–23 November 2013Vilka: Konstnärer, konststudenter, professorer i fri konst, curatorer

Hur tas beslut?

Exempel från workshopen:

Samma, samma, samma. En styrelse.

En demokratisk modell eller beslut taget av den med mest kompetens inom aktuellt område.

I arbetsgrupper, men formellt under styrelsemötet.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

192

Page 193: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Institutioner i förändringContext in FluxSymposium 2

Riv ur och använd

Workshop: BeslutsfattandeÖvning. Steg 4/4

Fortsätt på samma sätt och skriv vem som har sista ordet.

Var: Baltic Art Center och Riksutställningar, Visby När: 22–23 November 2013Vilka: Konstnärer, konststudenter, professorer i fri konst, curatorer

Vem har sista ordet? Exempel från workshopen:

Vi använder inte en auktoritet, vi försöker diskutera frågan tills vi uppnår konsensus.

Situationen. Tiden.

Brådskande.

Konstnären som är mest involverad i projektet.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

193

Page 194: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Att kartlägga beslutsfattande

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

194

Page 195: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Att kartlägga beslutsfattande

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

195

Page 196: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Institutioner i förändringContext in FluxSymposium 2

Riv ur och använd

Workshop: Maxflux

Övning

Dela upp er i grupper om mellan tre till fem personer. Konstruera strategier för att åstadkomma maximal rörlighet på en institution.

Exempel på användbara perspektiv: förhandlingsredskap, beslutsfattande och förankring.

Var: Baltic Art Center och Riksutställningar, Visby När: 22–23 November 2013Vilka: Konstnärer, konststudenter, professorer i fri konst, curatorer

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

196

Page 197: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Context in Flux på BAC

Foto: Ulrika Trygg-Wiberg

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

197

Page 198: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

WRITE TWO TO TEN SENTENCES THAT SUMS UP A PROJECT, A SPECIFIC DETAIL, A MODEL OF

WORKING OR SOMETHING ELSE WITHIN YOUR PRACTICE AS AN INDIVIDUAL OR INSTITUTION

THAT REALLY WORKS.

REALLY WORKS AS IN ACHIEVING A GOAL, ACTING AS AN INSPIRATION OR DEVELOPING

FORCE.

WE WILL USE THIS AS PART OF THE MATERIAL DURING THE WORKSHOP ON SATURDAY ABOUT

GOOD PRACTICE AND ORGANIZATIONAL STRUCTURES.

En bättre verksamhet

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

198

Page 199: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

AVSTÅ FRÅN PRODUKTION

Att låta residency-konstnärer undersöka konsekvenserna av att inte göra någonting under

vistelseperioden och på så sätt motivera nya konstnärliga förhållningssätt.

MANUSAtt ge residency konstnärerna vissa direktiv

genom manus under vistelsen. Enkla och generella instruktioner som subtilt vävs in i

programmet, istället för at tvinga på konstnärerna en helhetsplan.

FIKTIONAtt i grupp översätta erfarenheterna av ett

residency i litterär fiktion.

En bättre verksamhetBaltic Art Centers bästa tips

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

199

Page 200: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

En bättre verksamhetNida Art Colonys bästa tips

KORT OCH INTENSIVT

Korta intensiva projekt (upp till två veckor)

SAMARBETEN

”Samarbets-residencer”, tex då konstnärer arbetar inom samma projekt

UPPMÄRKSAMHET

Du får tillbaka så mycket som du investerar

FOKUSERING

Fokusering genom tematiska residencer och diskussioner varje vecka mellan anställda och

residency-konstnärerna kring det specifika temat. Skapar koncentration och kan öppna upp nya spår.

KOLLEKTIVA MINNEN

Gemensamma utflykter för anställda och residency-konstnärer. Skapar gemenskap och

kollektiva minnen och berättelser mer långsiktigt och fruktbart än genom rundabordssamtal.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

200

Page 201: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

En bättre verksamhetArt Lab Gnestas bästa tips

KEDJOR

En kedja av utställningsprogram, residence-verksamhet och andra aktiviteter. Att låta

konstnärer som ställt ut komma tillbaka och göra ett residence och tvärtom. Att facilitera

tillblivandet av nya konstverk, som även kan visas på andra platser och i andra sammanhang.

TIDSKRIFT

En tidskrift sprider och utvecklar verksamheten till en publik som är mycket större än den som

besöker den fysiska platsen.

UNGDOMSRÅD

Ett konstnärliga ungdomsråd knutet till verksamheten engagerar lokala ungdomar med

konstintresse och sätter deras arbete och diskussioner i nya perspektiv för att fråga vad

konsten betyder för samhället.

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

201

Page 202: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

JA-STRATEGIN

Ja-strategi för att stötta och hjälpa varandra att genomföra idéer.

Att säga: ”Ja, låt oss prata mer om den här idén”, och på så vis uppmuntra alla att bidra till

formulerandet och skapandet av organisationen.

En bättre verksamhetGalleri Systers bästa tips

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

202

Page 203: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

GEMENSAMMA PROMENADER

Kollektiva promenader för konstnärer, curatorer, kulturarbetare och aktivister utmanar förutbestäm-da roller och sätt att samverka. Promenaderna är intima och skapar utrymme för en annan typ av

produktion; immateriell, oreglerad och oplanerad.

En bättre verksamhetLivia Pancus (Tranzit.org) bästa tips

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

203

Page 204: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

MENTORGRUPPER

Mentorgrupper som träffas varje vecka där ungdomar får chansen att arbeta med mer erfarna konstnärer och få hjälp att genomföra sina idéer inom tex film, folkopinion, arkitektur, gatukonst. Under mötena diskuteras processens utveckling

och mål.

En bättre verksamhetGnesta Konstnärliga Ungdomsråds bästa tips

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

204

Page 205: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

En bättre verksamhetFler tips

MAKE PEOPLE NEEDED

NO OWNERSHIP OF IDEAS

TRUST ARTISTS

WALK AND TALK

RESPECT PEOPLES’ WORKING PACES

PUT ON THE FLAME

DARE TO BE GENEROUS

MAKE IT HAPPEN

TRUST ART

MAKE A BIG BONFIRE

FOCUS ON CONVERSATION - NOT RESULT

GIVE BACKDEMOCRATIC STRUCTURE

NETWORK OF SKILLS - A NEW CURRENCY

UNPRECIOUS WAY OF WORK-ING

CLARIFY

GIVE AWAY REAL POWER

TREAT YOUR GUESTS AS YOUR FAMILY

WORK HARD

INTERACT WITH LOCAL COM-MUNITY

TAKE TRIPS AND TRAVEL

MEET AGAIN AND AGAIN

TRUST GENEROSITY

CONVERSATIONS AT THE FOREFRONT

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

205

Page 206: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Pernilla Glaser: Vi har redan diskuterat det här vid våra tidigare samtal: hur arbetar du med samtal i ditt institutionella arbete?

Livia Paldi: Efter att ha varit ett residensprogram och ett småskaligt produktionskontor eller sna-rare samproduktionskontor sedan 2008 erbjuder BAC huvudsakligen en tid och en plats utanför de regelbundna rutiner som kan eskalera, kata-lysera eller sakta ner de kreativa processerna. BAC stödjer även gemensamhetsstunder och står värd för grupper av professionella kulturska-pare som vill starta, expandera eller avsluta något. Den förra chefen, Lisa Rosendahl, tog initiativ till Collaborative Research Residency, som förde samman utövare som samarbetade kring och utvecklade en idé, text eller projekt, och dessu-tom OTCOP (On the Conditions of Production) 1 med målet att etablera ett ramverk vid BAC för att kunna stå värd för en rad olika undersöknin-gar kring de samtida villkoren för konstproduktion och ett utforskande av relationerna mellan den konstnärliga processen, konstinstitutionerna och samhället. Det här projektet var även en del av institutionens omdefinieringsprocess – numera utan något galleri.

När jag tog över som chef försökte jag integrera min tidigare intendenterfarenhet för att skapa några ankare. Jag flyttade från Budapest, där jag var intendent på Kunsthalle, och mötte helt an-

dra samtalssätt, attityder och protokoll. Det var uppenbart att BAC var baserat på och blomstrar genom samtal. Jag började kalla det för ”Institutet för upprätthållna samtal”. Allt det här äger förstås rum på olika nivåer. Vissa monologer som påmin-ner om dialoger kan halka in och givetvis möter man en enorm blandning av icke infödda engel-ska dialekter. Det är vanligt att projekten har vuxit och hanterats och utvecklats genom informella och formella samtal, liksom av slumpmässiga pratstunder som fötts ur den otvungna gäst-värd-relationen. BAC håller i några projekt där dessa samtal antingen undermineras på ett lekfullt sätt eller förkoreograferas och delvis har ett manus, till exempel vårt nyligen lanserade Non-Production Residency Programme The Site Residency; el-ler så blir de i stort sett projektets medium, me-tod och styrande princip, som i fallet med ett kommande seminarium-residens med ett flöde av inbjudna gäster och som konceptualiserats av en av BAC:s nuvarande Production-In-Resi-dence-konstnärer Judy Radul. Båda förstärker den ingående förståelsen för den konstnärliga tillämpningen och fördjupar en undersökning av tillämpningarnas material, koncept och ämnen genom en systematisk utforskning och utveckling av projektarbetet.

PG: Hur äger artikulerandet som konstnärlig tillämpning och ”konsten i sig själv” rum på din

Livia Páldi är verksamhetsledare på Baltic Art Center

”Post-CIF Condition”Ett samtal mellan Pernilla Glaser och Livia Páldi

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

206

Page 207: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

institution?

LP: Jag antar att du menar att du ser BAC som en institution med målet att artikulera specifika frågor och sätt eller metoder att arbeta och ett engage-mang att reflektera kring konceptuella processer. Detta antyder en laboratorieliknande institution, om än på en blygsam – ibland individuell – skala, för att ta fram, undersöka och testa olika slags koncept, begrepp och föreställningar liksom förväntningar inom konstnärliga, förvaltande och institutionella tillämpningar.

Alla dessa präglas av och återkopplar till BAC:s grundlinje när det gäller driften: residens och produktion och relationerna och dynamiken mel-lan dessa två.

PG: Ett av de ämnen du tog upp under ditt samtal med Livia Pancu, som du bjöd in med oss för BAC-CIF:s konferensdag, var hur man skulle kunna harmonisera de teoretiska och praktiska dimensionerna i byggandet av en institution för att kunna möta utmanande krav.

LP: Vi tänkte titta på hur vi definierar tvärkontex-tuell verksamhet, ett tillstånd CIF har fokuserat på redan från projektets början. Jag tyckte det var inspirerande att titta på komplexiteten hos den lokala och internationella/virtuella dynamiken på IASI, genom vilken de konstnärliga och för-

valtande tillämpningarna definierades och hur Livia har undersökt vad en institution kan och bör representera i den mer än besvärliga ekonomis-ka och sociala/kulturella kontexten i Rumäniens fjärde största stad (nära gränsen till Moldavien), som tidigare stod värd för en viktig biennal.

Vi utgick från hennes text The Almost Institution 2 där hon diskuterar Vectors fallgropar och trans-formativa bana, ”att bli en institution och att vara en nästan-institution” som rör sig mellan egenorganiserade strukturer och mer etablerade organisationsformat vid organiserandet av Perif-eric Biennale. Vi pratade givetvis om hur hon kan integrera denna erfarenhet i ledningen för ett av tranzit.ro-kontoren och om hur flexibiliteten kan bevaras inom institutioner som hennes och BAC.

PG: Att koppla samman olika kontexter har även tagits upp av nästan varenda en som deltagit i konferenserna...

LP: Jag tror att var och en av oss måste utforska vissa funktioner i vår verksamhet, inklusive dess kontextuella, personliga, sociala och fysiska at-tribut och vi gör det genom våra egna operativa, konstnärliga och institutionella tillämpningar och ur våra egna erfarenhetsmässiga synvinklar. De flesta av oss hanterar frågorna om engagemang på olika nivåer. Att välja institutioner som delta-gare i CIF var både en styrka och en potentiell

Livia Paldi och Pernilla Glaser på Nida Art Colony, oktober 2013. Foto: Maria Andersson

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

207

Page 208: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

konfliktkälla. Det vi alla lärde oss, antar jag, var att under en tid kliva ut ur våra vanliga tankemönster. Det var inte någon lätt uppgift, eftersom vi alla mer eller mindre sitter fast i våra rutiner, under-bemannade och därmed bra på att göra många saker samtidigt – några av oss verkar mer på den frivilliga sidan.

Livia Pancus framgångsrika workshop om hur man dödar en institution hjälpte oss att tackla och till och med konfrontera vanskötta frågor som vi ibland misslyckas med att formulera.

PG: Du delar verkligen en del gemensam mark som många av deltagarna inte gjorde – kan det ha spelat en roll i detta?

LP: Vi förstod senare att det finns en hel historia (social, politisk, kulturell), trots våra generation-sskillnader, som vi otvivelaktigt delar inom de länder som ingick i det forna Sovjetblocket, och detta blev mycket tydligt under vår workshops och i hur de informella samtalen utvecklade sig. Det var uppenbart i både attityder och kritiska på-pekanden och i viljan att framträda och att delta. För mig har humor – och den distans som sub-til humor och komediformatet kan skapa – blivit ett oundgängligt element när jag närmar mig och diskuterar vissa relationer och dynamiker inom konsten.

PG: Det blev uppenbart genom att Olav West-phalen bjöds in.

LP: Jag hade ett fantastiskt ateljébesök hos Olav för drygt ett år sedan i Stockholm. Jag fick även veta mer om hans pågående forskning kring ”krypto-komedi”. Efter vårt första möte, när du betonade det nödvändiga i att undvika de vanliga fällorna kring institutionella presentationer visste jag att detta var den konstnär jag ville bjuda in till en CIF-relaterad produktion. Han slog sig ihop med filosofen och kritikern Lars-Erik Hjertström Lappalainen, som även undervisar vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, och föreslog ”Pro-jektering av framtida institutionalism – En interna-tionell paneldiskussion”.

Både formatet och protokollet tillät att man spe-lade upp ett manus och skapade ett rum för im-proviserade handlingar. Inom vad som inte kunde särskiljas från en miljö som såg professionell ut prövade detta timslånga framträdande inte bara människors tålamod (som om det vore verkligt), utan även speglade komplexiteten i att prata om hur konst definieras via expertis och retorik. Olav och Lars-Erik lekte runt de kontextuella luckor som ofta skapas genom akademisk och insti-tutionell jargong. Det rörde helt klart upp vissa känslor bland CIF-deltagarna. Några kände sig provocerade och var beredda att snabbt sätta en etikett på det, men för mig lyfte det fram en mot-

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

208

Page 209: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

stridig uppsättning relationer som BAC stödjer genom sitt programinnehåll. På något sätt sam-manföll det även med min svårighet att hantera en viss naivitet som dök upp under några av work-shopsessionerna.

PG: Jag kommer mycket väl ihåg en kommentar: ”Konsten är inte en person...”

LP: Ja... jo... Jag var tvungen att säga det. BAC:s position är att stödja och upprätthålla en kritisk distans.

CIF drog in oss alla i några gemensamma di-aloger där vi även uppmuntrades att konfrontera våra terminologier i alla dess variationer. Vi defini-erar konsten och förhåller oss till våra tillämpn-ingar på ett mycket mer annorlunda sätt än vad våra arbetsmetoder och processer kanske an-tyder. Det finns ett behov av att ständigt artikul-era och ompröva hur vi arbetar med språket och komplexiteten i ett givet socialt, kulturellt eller his-toriskt rum. Jag kan inte låta bli att lägga märke till svepande formuleringar som antyder en orefle-kterad enighet bland professionella, emotionella eller personliga, samt institutionella motiveringar och mål.

PG: Det leder mig tillbaka till min första fråga på ett mer specifikt sätt: existerar konsten att arti-kulera och rummet för artikulerandet både som

en del av, och som en självständig enhet inom BAC:s institutionella tillämpning?

LP: Syftet med att ta upp vissa frågor och att (återigen) undersöka koncept med en kritisk dis-tans kan kanske påverkas av BAC:s närmaste omgivning och kontext. Även om det förvissa fungerar inom specifika lokala parametrar har det kapaciteten att ta ett steg ut genom program-verksamheten. Den tid som vanligtvis ägnas åt att tänka och förbereda, att genomföra, avsluta och producera på ön omvandlas till ett verk el-ler händelse någon annanstans. Det som sker på BAC blir kanske inte synligt inom dess egna väggar, men det vi arbetar med är att hålla ig-ång samtalen, att låta erfarenheterna existera i sig själva eller låta dem överföras, eller kanske dyka upp vid ett mycket senare tillfälle och i ett annat format. Bakom dess yttre som ett kontor eller en hyreslägenhet har BAC en större okroppslig när-varo som jag anser är en stor tillgång som kan utforskas och utvecklas vidare.

Januari 2014

1. Forskningsgrupp/projekt initierat av Lisa Rosendahl på BAC, 2009. 2. Pancu, Livia: ”The Almost Institution.” i Self-Organized, red. Stine Hebert & Anne Szefer Karlsen, Open Editions / Hordaland Art Cent-er, 2013, s. 74-81

“Art is not a person so there really is not so much

to love about it”

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

209

Page 210: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Lästips

Art Lab Gnesta rekommenderar:

Size Matters, Sarah Thewallhttp://culturalcapital.co/wp content/uploads/2011/10/Common Practice London_Size Matters.pdf

Hito Steyerl – Too much world. Is internet deadhttp://www.e-flux.com/journal/too-much-world-is-the-internet-dead/

Baltic Art Center rekommenderar:

Intervju med curator Bassam El Baroni av konstnären Hassan Khanhttp://www.artterritories.net/?page_id=2088

Konstnären Els Dietvorsts projekt The Black Lamb:http://www.theblacklamb.org/

Grizedale Artshttp://www.grizedale.org

Nida Art Colony rekommenderar: Johan Pousette: Artists in Flux, in Re-tooling Residencies: A Closer Look at the Mobility of Art Professionals. http://www.re-tooling-residencies.org/resources/book)

Dieter Lesage: A Portrait of the Artist as a Researcherhttp://summit.kein.org/node/233

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

210

Page 211: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Galleri Syster rekommenderar:

Artikel från Norrländska Socialdemokraten om det lokala mediaklimatethttp://www.nsd.se/kultur/garna-ocksa-en-blank-kultursida-7904504.aspx

Julia Bryan-Wilson, “Should Artists Professionalize?” http://www.youtube.com/watch?v=4KbdrK7GQNA

Livia Pancu, Tranzit.org rekommenderar:

Livia Pancu, Almost institutionhttp://www.openeditions.com/

“Vector Association at Western Front” A conversation between Kristina Lee Podesva and Matei Bejenaru and Livia Pancuhttp://fillip.ca/content/via-satellite

Kultivator rekommenderar:

William Morris News from Nowhere:http://www.uiowa.edu/~wmorris/NewsFromNowhere/

Gnesta Ungdomsråd rekommenderar:

Graffiti: Street art – or crime? http://www.independent.co.uk/arts-entertainment/art/features/graffiti-street-art-ndash-or-crime-868736.html

Lästips

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

211

Page 212: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Redaktör: Pernilla GlaserMedredaktör: Maria AnderssonGrafisk form: Maria AnderssonKommunikation och marknadsföring: Dennis Josefson, RiksutställningarKorrläsning, Svenska:Korrläsning, Engelska:Översättning: Space 360Redigering: Per Björklund

Livia Pancus medverkan i Context in Flux var medfinansierat av Rumänska Kulturinstitutet.

Context in Flux

Planera för det oförutsedda: Context in Flux

212

Page 213: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Bonus

213

BonusBest ofProcessmetodiska övningar – enligt Riksutställningar.

Riksutställningar arbetade också med processmetodiska workshops internt under 2013.

Man ville lära sig mer om hur processmetodik kan fungera i praktiken och samtidigt använda den för verksamhetsutveckling och analysverktyg.

Page 214: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda: Bonus

214

BonusBest ofProcessmetodiska övningar – enligt Riksutställningar.

Riv ur och använd

Din verksamhet är ett kökOm man tänker sin verksamhet som något helt annat så kan nya perspektiv och idéer dyka upp. Man kan också skapa begrepp och idéer för sånt som tidigare varit diffust. Eller skapa begrepp som inte kommer ur att någons perspektiv har vunnit över någon annans utan är gemensamt nyskapat.

Det är viktigt att man väljer en tankemodell som ligger långt ifrån den egna verksamheten men som alla kan fantisera kring. Vi gillar ett kök men det är också roligt att tänka på till exempel en bilverkstad.

Så här gjorde vi:

Enas i gruppen eller låt den som leder övningarna föreslå ett antal funktioner som ska finnas i köket. Vi arbetade med omvärldsbevakning i vårt kök.Några funktioner som vi ville ha var:Finfördelare: hur man bryter ner information och vad man gör av de olika delarna.Korttidsförvaring, direkt tillagning och frys: hur man avgör och på vilket sätt man förpackar och kommunicerar olika delar av omvärldsbevakningen.Olika menyer.Vilka arbetar var i köket och vilka serverar?

Sen är det frivilligt att slänga in hur många fritöser, bakmaskiner och kryddträdgårdar man vill så länge det har med omvärldsanalys att göra.

Dela upp er i grupper om mellan tre och fem personer. Använd stora papper ochfärgglada tuschpennor.

Rita upp ert kök tillsammans.

Grupparbete. Foto: Pernilla Glaser

Page 215: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

BonusBest ofProcessmetodiska övningar – enligt Riksutställningar.

Riv ur och använd

Kreativ mash-up

Dela upp er i grupper om fyra till sex personer.

Varje person säger en sak som den personen uppfattar som en trend. Skriv ner kort på ett pap-per vad det är.

Byt papper med en annan grupp. Ta två av sakerna på listan och bygg ihop ett konkret projekt av dem. T.ex. Mikrobryggerier+Biolab, 3D-printade kläder+Open Source.

Redovisa era projekt.

Planera för det oförutsedda: Bonus

215

Drönarbesök. Foto: Pernilla Glaser

Page 216: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

BonusBest ofProcessmetodiska övningar – enligt Riksutställningar.

Riv ur och använd

Brev till en utomjording

Det kan vara spännande att bryta ner det som är stort och abstrakt till något som är litet och konkret.

Vi delade upp oss två och två och pratade om hur ett bra samtal kan komma till i tio minuter. När förs det och vad är ett bra sätt att sätta igång bra samtal. Sen föreställde vi oss en utomjording som landar på planeten jorden. Två och två skrev vi en instruktion i konsten att samtala till utom-jordingen. Det är viktigt att en sån här instruktion är så konkret som möjligt, gärna i punktform.

Det går att skriva instruktioner i allt möjligt:Att komma på en idé, bilda familj, bjuda på middag… fantasin bestämmer.

Planera för det oförutsedda: Bonus

216

Grupparbete. Foto: Pernilla Glaser

Page 217: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Bonus

Kommunikation och marknadsföring i Lab 13

En viktig del i Lab 13 har varit att kommunicera och dela med sig av processmetodiken – som använts och utvecklats i de olika labben – med utställn-ingssektorn samt med samarbetsparter från andra sektorer. Det har hela tiden gjorts i nära samarbete med projektgrupperna för respektive lab och med ansvarig för Lab 13. Mycket av arbetet med kom-munikation och marknadsföring har handlat om att bjuda in deltagare, kommunicera vad som hänt live under workshops- och föreläsningsdagar, och dela med sig av material och erfarenheter i efter-hand.

Test av nya verktyg för kommunikationLab 13 har haft experimenterandet och testandet som utgångspunkt, det har även gällt arbetet med kommunikation och marknadsföring. I flera fall har vi testat nya verktyg och arbetssätt. Vi delar med oss av några erfarenheter nedan.

Facebookgrupp för “Säkra samtal” Lego och Pinterest - “Rummet” Livekommunikation och Storify - LärOM på Husby Träff Processblogg Lab 13

Interaktiv bild med Thinglink

Facebookgrupp för “Säkra samtal” Vi skapade en sluten (”hemlig”) Facebookgrupp för kommunikation mellan deltagarna i “Säkra samtal”. Syftet var att testa att använda Face-book som ett integrerat verktyg i workshopen och samtidigt skapa ett forum som deltagarna kunde använda efter labbets slut för att stötta varandra.

Vi valde medvetet Facebook, en plattform som så många som möjligt redan använder. Eftersom ambitionen med Säkra samtal var att skapa möjli-ghet till samtal i ett mindre sammanhang, utan att det var synligt för andra, skapade vi en “stängd” grupp.

Facebook fungerande mycket bra som ett verk-tyg i workshopen redan från början i och med att deltagarna aktiverades att börja posta genom hemuppgifter. ”Mejl skulle drunknat i det dagliga flödet. FB är samlat och överskådligt.” Efteråt tyckte deltagarna att en sluten Facebookgrupp kan vara användbart i många andra samman-hang och de tror att de kommer fortsätta använ-da gruppen för att stötta varandra i arbetet med mångfald.Ett problem som uppstod var hur man ska förhålla sig till personer som inte har eller inte vill använda Facebook. En möjlig lösning som vi såg var att skapa ett “låtsasperson-konto” för den som inte vill eller kan vara aktiv på Facebook i övrigt; ett konto som kan användas endast för deltagande i gruppen. För att lösa det skulle det krävts mer personlig direktkontakt med de som inte an-vänder Facebook.

Viktigt för att Facebookgruppen skulle fungera var att användningen av den var integrerad i workshopen, och att det gjordes på ett sätt så att deltagarna känner att det var för deras skull och inte för arrangörens skull.

Läs mer om Facebookgruppen i Säkra samtal: http://www.riksutstallningar.se/content/kommu-nikation-s%C3%A4kra-samtal

Planera för det oförutsedda: Bonus

217

Page 218: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Lego och Pinterest - “Rummet” Här letade vi efter verktyg som kunde hjälpa oss att få in och samla idéer hur man skapa kreativa lokaler. Vi ville samtidigt formulera det som en mer allmän fråga kring kreativa rum och hitta sätt att nå olika personer för att få in idéer.

Inledningsvis var vi inne på att använda en kombina-tion av lego, Minecraft och Pinterest. Där idéer på kreativa rum skulle visualiseras med hjälp av lego eller Minecraft och sedan publiceras på Pinterest. Pinterest hade börjat användas av flera museer i USA och vi ville testa det i en svensk kontext. Mi-necraft valdes till sist bort – vi visste helt enkelt för lite om hur Minecraft fungerar och det fanns inte till-räckligt med tid för att komma fram till hur vi skulle nå ut till spelets användare och få dem att delta.

Lego är en utmärkt komponent i en workshop när man vill visualisera idéer. Roligt och lätt att samar-beta kring och samtidigt ett material som skapar något konkret utifrån idéer på kort tid. Att bjuda in till legobygge på distans kräver ett för stort eget engagemang från mottagaren, och vi märkte att det var svårt att motivera deltagandet då vi inte gav något i utbyte. Att enbart få se en bild av ett legobygge räcker kanske inte för att förstå idée-rna bakom bygget och att vidare i nästa steg kunna använda dem i andra sammanhang. Får man däre-mot lyssna på de som byggt, höra deras tankar och förklaringar, ger det mycket mer.

Pinterest är framförallt ett socialt nätverk byggt runt bilder. Liksom andra sociala medier krävs ett aktivt arbete över tid för att bygga upp ett nätverk av kontakter och kunna interagera med andra. Att bara publicera bilder som vi gjorde utnyttjar inte fördelarna med Pinterest, och det finns andra lös-ningar för bildpublicering som hade kunnat använ-das istället, t.ex. ett fotoalbum på Facebook eller Instagram. Läs mer om Rummet:http://www.riksutstallningar.se/content/rummet

Världens första Pinterest meet-up på ett museum:http://www.riksutstallningar.se/content/spana/pin-p%C3%A5-museet

Livekommunikation och Storify - LärOM på Husby TräffAmbitionen var att kommunicera och dokumen-tera live under ett event och att, i nästa steg, sammanställa materialet till något som gick att dela med deltagarna och andra i efterhand. Vi un-dersökte flera alternativ och verktyg som möjlig-gör att man i efterhand kan sammanställa och dela den form av kommunikation som sker i olika sociala medier live under ett event. Storify var det vi hittade som verkade passa bäst för ändamålet. Det krävdes inte något arbete med att anpassa verktyget, som exempelvis en Wordpressinstal-lation med plugins hade gjort. Det krävdes inte heller något eget arbete med att spara ner inne-håll från sociala medier och infoga i ett dokument – något som skulle behövts för att skapa någon annan form av digitalpublikation.

Storify fungerade mycket bra för att samla inne-håll från bland annat Facebook, Twitter, Instagram (deltagarnas kommentarer och bilder) Slideshare (föreläsarnas presentationer), YouTube (filmade föreläsningar). Det var också praktiskt att det sammanställda materialet kunde bäddas in på externa webbsajter.

Eventet måste dock ha en egen hashtag som an-vänds på Twitter och Instagram för att det ska vara enkelt att inkludera dem i storyn. En nack-del är att bilder som man vill inkludera i Storify-sammanställningen måste vara uppladdade på någon annan tjänst på nätet, t.ex. Flickr eller Fa-cebook. Tweets måste läggas till inom en eller ett par veckor efter eventet, sedan är de inte längre sökbara på hashtaggen. För att materialet ska gå att ta till sig krävs att ta till sig krävs en del arbete med att “curera” vilket innehåll som ska tas med (i synnerhet för större event) och med

Planera för det oförutsedda: Bonus

218

Bonus

Page 219: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

att göra tydliga indelningar av materialet i olika logiska kategorier, med rubriker och korta förklar-ingstexter som hjälper läsaren.

Processblogg Lab 13Syftet med processbloggen var att ge en inblick i arbetet med Lab 13 och samtidigt vara transpar-ent och inbjudande. Vi valde att använda Word-press då det är ett av de största och mest an-vända bloggplattformerna med stora möjligheter att anpassa utseende och funktionalitet. Hade vi haft mycket bildmaterial hade vi också övervägt tumblr.com.

Bloggen levde i en början med blandat material. Ett problem var att vi inte från början gjorde något ordentligt tankearbete kring typ av innehåll som skulle publiceras på bloggen utifrån en analys av vem den skulle vara intressant för och varför. Se-dan ledde tidsbrist för den som skulle publicera inlägg till att bloggen slutade uppdateras. I det sk-edet kunde vi fattat ett tydligare beslut att antingen prioritera upp bloggen som en kommunikationska-nal och marknadsföra dess existens eller prioritera bort den. Slutsatsen är att en blogg är en bra kom-munikationskanal men som skapas i ett vakuum, utan publik, och där man måste ha gjort sitt förar-bete kring för vad och vem den ska vara till för och sedan krävs en löpande insats för att underhålla och marknadsföra för att den ska fylla något syfte.

Interaktiv bild med Thinglink Här ville vi undersöka om man kunde göra en lock-ande och delningsbar bild/framsida som ingång till ett större digitalt material. Bilden skulle inne-hålla flera klickbara länkar och skulle kunna vara anpassningsbar utan hårdkodning, d.v.s. att någon med begränsade tekniska kunskaper skulle kun-na ladda upp en bild och definiera vilka områden i bilden som skulle vara klickbara och vad som skulle hända när man klickade på dem. Ett krav var också att lösningen skulle kunna återanvändas i andra projekt och sammanhang.

Alternativet till Thinglink var att beställa en lösn-ing från utvecklare, antingen från grunden eller baserat på befintliga moduler från det content ma-nagent system som används för Riksutställningars hemsida. Thinglink visade sig vara ett bra alternativ som gick att bädda in i hemsidan. Ett premiumkon-to hos Thinglink ger möjlighet att använda egna bilder/symboler som länkpunkter i bilden – just det som vi efterfrågade.

Vad hände sedan?På Riksutställningar arbetar vi nu vidare med flera av de verktyg som vi testat under Lab 13. De har blivit en del av den uppsättning verktyg och tjänster vi har att tillgå i vårt dagliga arbete. De nya verkty-gen har också gett oss erfarenheter som påverkar hur vi använder oss av tjänsterna generellt. Något som vi tar med oss är hur användningen av sociala medier kan integreras i t.ex. en workshop, kurs eller konferens. En viktig utmaning är att få deltagarna att uppleva användandet av sociala medier som en integrerad del av det man gör och inte som ett lager som är “tillagt ovanpå”, eller som något de uppmanas att göra som ska marknadsföra någon annan men inte ger något tillbaka till dem. Att invol-vera också de som är ovana användare av sociala medier, eller inte kan eller vill använda dem, är en annan utmaning. Vi fortsätter också experimentera med ett “buffétänk” i kommunikationen – hur kan man dela samma innehåll på olika sätt, paketerat i olika stora munsbitar, för att möta olika behov och önskningar om hur var och en vill ta till sig innehåll?

OmvärldsbevakningFör att få inspiration kring trender och nya me-toder för kommunikation/marknadsföring gjorde vi studiebesök hos teknikforskningscentret Mo-bile Life Centre och TocaBoca, tillverkare av framgångsrika lekappar för barn och unga.

Planera för det oförutsedda: Bonus219

Bonus

Page 220: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Mobile Life Centre gav oss inspiration till hur man kan tänka kring fysiska, digitala objekt som t.ex. deltagare i en workshop eller besökare till en ut-ställning kan interagera med.

Ett exempel på en prototyp som interager-ar med Spotify: https://www.youtube.com/watch?v=p5Q8sbIXWks#t=0

TocaBoca gav oss inspiration kring att bygga re-lationer med målgrupper i sociala medier. TocaB-oca har en heltidsanställd för att kommunicera med människor i sociala medier, men har aldrig köpt en annons.

För att få in fler idéer och kunskap om vilka behov som finns kring kommunikation/marknadsföring hade vi i uppstarten av Lab 13 ett möte och bol-lade med några kloka kommunikatörer, verksam-ma i och utanför utställningssektorn. De delade generöst med sig av sina tankar och idéer. Tack till:

Emma Reimfelt, kommunikatör LSH-museernaJimmy Manning, digitala medier, AmnestyTina Näsström, webbredaktör, UnionenAnneli Bäckman, curator & projektsamordnare, Botkyrka konsthall

Eventet måste dock ha en egen hashtag som an-vänds på Twitter och Instagram för att det ska vara enkelt att inkludera dem i storyn. En nack-del är att bilder som man vill inkludera i Storify-sammanställningen måste vara uppladdade på någon annan tjänst på nätet, t.ex. Flickr eller Fa-cebook. Tweets måste läggas till inom en eller ett par veckor efter eventet, sedan är de inte längre sökbara på hashtaggen. För att materialet ska gå att ta till sig krävs en del arbete med att “curera” vilket innehåll som ska tas med (i synnerhet för större event) och med att göra tydliga indelnin-gar av materialet i olika logiska kategorier, med rubriker och korta förklaringstexter som hjälper läsaren.

rubriker och korta förklaringstexter som hjälper läsaren.

Processblogg Lab 13Syftet med processbloggen var att ge en inblick i arbetet med Lab 13 och samtidigt vara transparent och inbjudande. Vi valde att använda Wordpress då det är ett av de största och mest använda blog-gplattformerna med stora möjligheter att anpassa utseende och funktionalitet. Hade vi haft mycket bildmaterial hade vi också övervägt tumblr.com.

Bloggen levde i en början med blandat material. Ett problem var att vi inte från början gjorde något ordentligt tankearbete kring typ av innehåll som skulle publiceras på bloggen utifrån en analys av vem den skulle vara intressant för och varför. Se-dan ledde tidsbrist för den som skulle publicera inlägg till att bloggen slutade uppdateras. I det sk-edet kunde vi fattat ett tydligare beslut att antingen prioritera upp bloggen som en kommunikationska-nal och marknadsföra dess existens eller prioritera bort den. Slutsatsen är att en blogg är en bra kom-munikationskanal men som skapas i ett vakuum, utan publik, och där man måste ha gjort sitt förar-bete kring för vad och vem den ska vara till för och sedan krävs en löpande insats för att underhålla och marknadsföra för att den ska fylla något syfte.

Planera för det oförutsedda: Bonus

220

Bonus

Page 221: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Bonus Boktips

Chris Anderson ”Makers”

Edward de Bono ”Lateral Thinking”

Anne Bamford ”The Wow Factor”

Matti Bergström ”Neuropedagogik – en skola för hela hjärnan”, ”Svarta och vita lekar”

Graham Black ”Transforming Museums in the Twenty-first Century”

Jennifer Barrett ”Museums and the Public Sphere”

”Boken om pedagogerna” redaktör Anna Forssell

Buckminster Fuller ”Operating Manual for Spaceship Earth”

Mihaly Csikszentmihalyi ”Flow”

Cory Doctorow ”Makers”

John Dewey ”How We Think”

”Education” redaktör Felicity Allen, ur serien Documents of Contemporary Art

Eva-Stina Hultinger & Christer Wallentin ”Mångkulturella Skolan”

George E. Hein ”Learning in the Museum”

Tommy Hellsten ”Flodhästen på arbetsplatsen”

Tobias Hübinette, Helena Hörnfeldt, Fataneh Farahani, René León Rosales m.fl. ”Om ras och vithet i det samtida Sverige”

Planera för det oförutsedda: Bonus221

Page 222: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Steven Johnson ”Where Good Ideas Come From”

Keith Johnstone ”Impro”

Pat Kane ”The Play Ethic: A Manifesto for a Different Way of Living”

Gaynor Kavanagh ”Dream Spaces: Memory and the Museum”

Daniel Kahneman ”Thinking, Fast and Slow”

Bengt Kristensson Uggla ”Slaget om verkligheten: filosofi, omvärldsanalys, tolkning”

Torkel Klingberg ”Den lärande hjärnan”

Anne-Marie Körling ”Kiwimetoden”

Anders Ljungberg & Everth Larsson ”Processbaserad verksamhetsutveckling”

Hans Lorentz ”Skolan som mångkulturell arbetsplats: att tillämpa interkulturell pedagogik”

Jaron Lanier”Who Owns the Future?”

Charles Leadbeater ”Innovation in Education”

Niklas Modig & Pär Åhlström ”Vad är lean?”

”Museums at Play: Games, Interaction and Learning” redaktör Katy Beale

Donella H. Meadows ”Thinking in Systems: A Primer”

Nassim Nicholas Taleb ”Antifragile: Things That Gain from Disorder”

R. Keith Sawyer ”Explaining Creativity: The Science of Human Innovation”

James Surowiecki ”The Wisdom of Crowds”

Peter Senge ”The fifth discipline: Schools That Learn”

Leif Strandberg ”Vygotskij i praktiken”

Jörgen Sandberg & Axel Targama ”Ledning och förståelse: Ett kompetenspers-pektiv på organisationer”

Nina Simon ”The Participatory Museum”

Francisco J. Varela & Humberto R. Maturana ”Tree of Knowledge”

Ulla Wiklund ”Föra tanken vidare; reflekterande arbetssätt i skolan”

Planera för det oförutsedda: Bonus

222

Page 223: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Bonus Rapporter

”Att tänka nytt för att göra nytta – om perspektivskiften i offentlig verksamhet” Slutbetänkande av Inno-vationsrådet 2013

”Audience building and the future Creative Europe Programme”Anne Bamford and Michael Wimmer, for European expert network on culture

”Bryt! – ett metodmaterial om normer i allmänhet och heteronormen i synnerhet” Forum för levande his-toria och RFSL Ungdom

”Size Matters. Notes towards a better understanding of the value, operation and potential of small Visual Arts Organisations” Sara Thelwall for Common Practice

Diskrimineringslag. svensk författningssamling

”Svenska Framtidsutmaningar” Slutrapport från regeringens Framtidskommission

”Intoleransens pris. En socioekonomisk analys av vit makt-rörelsen och Kungsälvsmodellen” Eva Nilsson Lundmark och Ingvar Nilsson.

”Kulturanalys 2013” Myndigheten för Kulturanalys.

”Kulturvanor i Sverige 1987–2011” SOM-Institutet.

”Towards Knowledge Societies” UNESCO

”Whose cake is it anyway? A collaborative investigation into engagement and participation in 12 muse-ums and galleries in the UK”Dr Bernadette Lynch för Paul Hamlyn Foundation

Planera för det oförutsedda: Bonus

223

Page 224: Lab13. Planera för det oförutsedda – metodik för rörligt lärande

Planera för det oförutsedda

224

Redaktör: Pernilla GlaserMedredaktör & korrektur: Lukas SålbyFormgivning: Maria AnderssonFormgivning: Per Björklund, RiksutställningarKommunikation och Marknadsföring: Dennis Josefson, RiksutställningarProjektassistent: Rikard Westeman, RiksutställningarÖversättning: Space 360