Tom Grahn15.9 2015http://www.slideshare.net/tomgrahnhttps://www.facebook.com/tom.grahn.900500 828486 eller tpgrahn@gmail.com

Kära Fb-vänner i " FRAMTIDEN i Ålands skärgård ": Låt oss föra en visionärs dröm i hamn

Evald Häggblom är en av mina förebilder i åländsk politik. Jag hade förmånen att lära känna Evald bättre än mången annan under hans Fisköår på 1950- och 1960-talet. Jag var för ung då för att förstå hans livsverk. Nu drygt femtio år senare inser jag allt, och jag vill bidra med allt jag kan för att slutföra hans livsverk - föra det i hamn. Fortsätt med att läsa det jag skrev 19.6 2013 på femtioårsdagen av skärgårdstrafikens jungfrutur nedan.

Tack vare Evalds och hans gelikars förtjänst ser skärgården befolkning idag ut så här:

Vi önskar inte veta hur grafikens trend sett ut utan Evald och hans samtida gelikar. Av en enkel orsak. Många av oss, isynnerhet jag, skulle aldrig ha flyttat eller kunna ha flyttat till yttre skärgården. Frågan är hur vi 2016 -

2019 lyckas bryta den långvariga trenden som fortsatt trots att förutsättningar för att bo och verka i skärgården har varit " rimliga ".

För att ens kunna svara på frågan låt oss se vad som hänt under 45 år, från 1970 då m/s Kumlinge sjösattes fram till juli 2015:

Kommun Invånare 1970 Invånare 31.7 2015

Förändring i %

Brändö 612 463 -25Kumlinge 523 320 -39Sottunga 175 98 -44Föglö 684 558 -18Kökar 369 253 -31Vårdö 422 442 +5Summa 2785 2133 -23Hela Åland 20666 28916 +40 %

Prof Erland Eklund uttalade sig i Ålandstidningen 24.2 2012: "Med pendlingsmöjlighet till ett starkt centrum ser befolkningstrenden hyfsad ut. Utan pendling ser det illa ut"

Under mina Fisköår, antalet 8, har jag både på halv- och heltid brytt mig om skärgårdens situation och strategi för överlevnad. Erland Eklunds visdom syns i tabellens siffror ovan. Kommuner som tappat mer än medeltalet är röda. Kommunerna som tappat mindre är gröna. Så är det bara.

Svaret på frågan ovan " Hur först bryta den långvariga negativa befolksningstrenden för att senare vända den " lyder: De sex kommunerna - enskilt och tillsammans - har gjort allt vad en kommun kan. Nu är det Landskapets tur. Det nya Lagtinget och den nya Landskapsregering som tar vid i november, måste se till att pendlingsmöjligheterna till och från fasta Åland och riket och genom skärgården maximeras. Det fina är att samtidigt sparar Landskapet väsentligt och investeringen betalar sig.

Och då har vi alla bidragit till att föra en visionärs dröm i hamn inom 60 år

Tom i Fiskö

19.6 2013

En visionärs dröm fyller 50 år idag

”En ny epokI början av 1960-talet var tiden mogen för Evald Häggblom att aktivt börja arbeta för sin vision för kommunikationerna i skärgården – en vision som tidnigen Åland beskrev som i ” många fall revolutionerande”Enligt den skulle skärgårdens bebyggda öar förenas med varandra genom att man byggde vägar, bankar och broar där det var möjligt med tanke på avståndet. Byar som av geografiska skäl inte kunde inlemmas i nätet skulle få passbåtar till närmast färjfäste. Därmed skulle antalet färjfästen i varje kommun minska betydligt. Sedan skulle nätet av halvreguljära småbåtslinjer byggas ut till ett system med åretruntgående bilfärjor som omfattade hela skärgården eller som Evald Häggblom uttrycket det i tidningen Åland ” enheterna som så uppstår får sedan sin utfart tryggad genom starka färjor som upprätthåller trafik – så länge det är möjligt – året runt ” Med andra ord – här lades grunden till det system som skärgårdstrafiken fungerar efter än i dag.

En ny livsnervEtt steg framåt i utvecklingen för trafiken till och från skärgården togs sommaren 1963 då Skärgårdsfärjan sattes i trafik på rutten Osnäs – Prästö ( Gustavs-Åva-Jurmo- Brändö-Torsholma-Lappo-Kumlinge-Enklinge-Vårdö ) – senare Hummelvik. …. Bakom fartyget stod Rederi Ab Skärgårdstrafik som drevs av skeppsredaren Valdemar Höglund. Evald Häggblom hade sitt finger även med i det här spelet. Han hade flitigt uppvaktat Höglund för att väcka hans intresse för trafik i skärgården.

Rederiet skötte trafiken för Ålands landskapsstyrelses räkning. Fartyget var godkänt för 118 passagerare och kunde ta 12 bilar. Det saknade bogpropeller och var därmed svårt att maövrera och eftersom det var byggt i trä kunde det inte alls gå i is. Igengäld var det utrustat med en salong där både vin och öl serverades och tongångarna var positiva när det sattes i trafik. Så här skrev tidningen Åland i juli 1963: “ Redan nu står det klart att den nya färjlinjen blir en livsnerv för skärgården. En ny port har öppnats till bättre arbetsbetingelser för öborna, som fått ordentliga, snabba och pålitliga kommunikationer till omvärlden. Och Skärgårdsfärjan är en ypperlig turistfraktare – resan är en upplevelse för semesterfirare “

Premiäråret 1963 åkte knappt 9000 personer med Skärgårdsfäran, året därpå då säsongen inleddes redan på våren registrerades över 14500 passagerare. “ Citat slut

Utdraget ovan är ur “Brobyggaren – Evald Häggblom. Röster om en samhällskämpe “ – som utkom vintern 2013.

Skärgårdsfärjans jungfrutur kördes veckan före midsommar 1963 – den 19.6 1963.Sju år senare, den 7.8 1970, sjösattes m/s Kumlinge som kunde ta 2 långtradare och 25 bilar i året om trafik – även kallad riksfärjan. Dagens skärgårdstrafik var grundlagd.

Brändös, Evald Häggbloms hemkommun, befolkning var 1920 1260 personer och en generation senare 1950 920 personer. Evald Häggblom fick inte uppleva 1980 då befolkningen var 550. Vår generations Brändö skriver 490 år 2010. Frågan som inställer sig automatiskt är: Hur hade skärgårdens befolkningsutveckling sett ut utan Skärgårdsfärjan 1963 och Kumlinge 1970 och dess efterföljare? - ÅSUB 2012 årsbok sida 37 ger indirekta svar.