40
1·2012 Arbetskarriär med mänskliga mått? FFC:s syn på arbetskarriärernas längd och ett hållbart pensionsskydd

Arbertskarriär med mänskliga mått

Embed Size (px)

DESCRIPTION

FFC:s syn på arbetskarriärernas längd och ett hållbart pensionsskydd

Citation preview

Page 1: Arbertskarriär med mänskliga mått

1·2012

 

 

 

               

 

Arbetskarriär med mänskliga mått? FFC:s syn på arbetskarriärernas längd och ett hållbart pensionsskydd

Page 2: Arbertskarriär med mänskliga mått

Februari 2012

Tilläggsinformation: Kaija Kallinen [email protected] tfn 020 774 0154

Beställningar: FFC tfn 020 774 000

Page 3: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 1

INNEHÅLL

1 ETT NYTT SKEDE I FÖRHANDLINGARNA OM YRKESKARRIÄRERNA ........ 3

Förhandlingsförpliktelse i regeringsprogrammet ............................................................... 3

Pensionsförhandlingarna har inletts ........................................................................................ 4

2 YRKESBANORNAS LÄNGD, PENSIONSSKYDDETS NIVÅ OCH PENSIONSFINANSIERINGEN HÖR IHOP ................................................................. 5

3 ARBETSKARRIÄRERNAS LÄNGD: MÅL OCH UPPNÅDD UTVECKLING .... 6 

Från tvist om pensionsåldern till förlängda yrkeskarriärer ............................................ 6

Arbetskarriärerna har blivit längre – också i slutändan .................................................... 6

Sysselsättningsgraden hos äldre personer har stigit under flera år ........................... 7

Sysselsättningsgraden hos yngre åldersgrupper sjunker ................................................ 9

Långtidsarbetslöshet ökar risken för arbetsoförmåga ..................................................... 9

Stora skillnader mellan befolkningsgrupperna i det förväntade antalet levnadsår ........................................................................................................................................... 10

Studierna inleds sent och utbildningen avbryts................................................................ 10

4 VARFÖR ÄR DET VIKTIGT ATT AVTALA OM ARBETSPENSIONSSKYDDETS FINANSIERING? ................................................... 11 

Var ta pengar till pensionerna? .................................................................................................. 11

Fonderingen är inget självändamål ........................................................................................... 11

Bindande avtal om arbetspensionsavgifterna behövs .................................................... 13

Hur trygga finansieringen av arbetspensionerna inom den offentliga sektorn? .. 15

Samtliga arbetspensionsfonder räknas som en del av den offentliga ekonomin. 15

5 FFC:S METODER FÖR ATT FÖRLÄNGA TIDEN I ARBETSLIVET ................. 17 

Sysselsättningen är prioritet nummer ett ............................................................................. 17

Alla har rätt till utbildning och uppdatering av kompetensen ..................................... 17

Samhällsgarantin för unga äntligen verklighet .................................................................... 18

Page 4: Arbertskarriär med mänskliga mått

2 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

Tidigt ingripande för att förhindra arbetsoförmåga ......................................................... 18

Arbetshälsan är arbetsplatsernas sak .................................................................................... 19

Hälsoskillnaderna måste minskas ............................................................................................ 20

Fungerande rehabiliteringsprocesser ................................................................................... 20

Arbetslösa arbetssökande borde i tid genomgå hälsoundersökning........................ 21

Flexibel arbetstid enligt arbetstagarnas behov ................................................................ 22

Arbetsgivarna bör ta större ansvar för att förlänga arbetskarriärerna ................... 22

Innovationerna i pensionsreformen ger resultat .............................................................. 23

Vad borde göras för att förlänga arbetskarriärerna? ..................................................... 25

6 PÅ VILKET SÄTT VILL FFC FÖRBÄTTRA NIVÅN PÅ PENSIONSSKYDDET? .................................................................................................. 26 

Alla har inte möjlighet att fortsätta arbeta ......................................................................... 26

Arbetsoförmögna måste få bättre pensioner .................................................................... 26

Pension borde börja intjänas redan vid 15 år ..................................................................... 27

Smygnedskärning av pensioner bör slopas ......................................................................... 27

7 VI BÖR HÅLLA FAST VID ETT LAGSTADGAT OCH HELTÄCKANDE PENSIONSSKYDD .......................................................................................................... 29

8 FRÅGOR OCH SVAR ................................................................................................. 30

BILAGA 1 Sammansättningen av arbetsmarknadens centralorganisationers utvidgade pensionsförhandlingsgrupp ................................................................................. 34

BILAGA 2 En kort historik över dispyten om arbetskarriärerna .............................. 35

Page 5: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 3

ARBETSKARRIÄR MED MÄNSKLIGA MÅTT? FFC:s syn på arbetskarriärernas längd och ett hållbart pensionsskydd Detta inlägg i debatten om arbetskarriärerna och pensionerna presenterar FFC:s syn på tre helheter med anknytning till varandra: • Hur kan tiden i arbetslivet förlängas? • Varför är det viktigt att avtala om den privata och den offentliga sektorns

arbetspensioner? • Hur kan man trygga en tillräcklig nivå på arbetstagarnas pensioner?

1 ETT NYTT SKEDE I FÖRHANDLINGARNA OM YRKESKARRIÄRERNA Arbetsmarknadsorganisationerna har förbundit sig att förlänga yrkeskarriärerna och senarelägga den genomsnittliga pensioneringsåldern ända sedan 1990-talet. Fackföreningsrörelsen och arbetsgivarorganisationerna har haft olika uppfatt-ningar om hur man bäst kan förlänga yrkeskarriärerna. Trots det har arbetsmark-nadsparterna lagt fram flera gemensamma förslag för att förlänga tiden i arbetsli-vet. Bra exempel är pensionsreformen 2005 och de förslag som Ahtelas arbetslivs-grupp lade fram år 2010 om åtgärder för att upprätthålla kompetensen och arbetsförmågan. Ända sedan statsminister Matti Vanhanen i februari 2009 presenterade sitt krav på att den flexibla pensionsåldern skulle höjas från 63 år till 65 år har frågan om pensionsåldern dominerat diskussionen om yrkeskarriärerna. Detta trots att ex-perterna anser att arbetslivsutvecklingen och upprätthållandet av arbetsförmågan och yrkeskunskapen är det allra viktigaste för att förlänga tiden i arbetslivet. För arbetsgivarna tycks en höjning av den i lagen inskrivna pensionsåldern vara den viktigaste enskilda frågan. Fackföreningsrörelsen anser däremot att enbart en ändring av pensionsåldern inte är en lösning för att förlänga arbetskarriärerna.

Förhandlingsförpliktelse i regeringsprogrammet Arbetsmarknadsparterna själva föreslog skrivningarna om pensionsfrågorna i programmet för Jyrki Katainens regering. Enligt regeringsprogrammet har fackfö-reningsrörelsen och arbetsmarknadsorganisationerna förbundit sig att förhandla fram lösningar då det gäller en förlängning av tiden i arbetslivet, tryggandet av fi-nansieringen av arbetspensionerna och säkerställandet av ett tillräckligt pensions-skydd. Enligt skrivningen måste också finansieringen av pensionerna inom den offentliga sektorn tryggas. I regeringsprogrammet upprepas det mål som överenskoms redan i mars 2009 om att den genomsnittliga pensioneringsåldern (dvs. den förväntade pensioneringsål-dern för dem som fyllt 25 år) ska höjas till 62,4 år före 2025. Däremot säger reger-

Page 6: Arbertskarriär med mänskliga mått

4 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

ingsprogrammet ingenting om eventuella förändringar av den i lagen inskrivna flexibla pensioneringsåldern på 63–68 år. Regeringsprogrammet vill ha långsiktiga lösningar för att förlänga tiden i arbetsli-vet och upprepar målet om att arbetskarriärerna ska förlängas i det inledande, mellanliggande och avslutande skedet. Särskild vikt ska läggas vid att bekämpa or-sakerna till arbetsoförmåga och att utveckla yrkesskickligheten under hela arbets-karriären. I regeringsprogrammets avsnitt om den ekonomiska politiken nämns en förstärk-ning av finansieringen av arbetspensionsskyddet flera gånger. Den kopplas till fi-nansieringen av välfärdssamhället, den sociala rättvisan och hållbarheten i den of-fentliga ekonomin, det vill säga till samma helhet som den kommunala och statli-ga ekonomin.

Pensionsförhandlingarna har inletts I slutet av september 2011 sände social- och hälsovårdsminister Paula Risikko ett brev till arbetsmarknadsparterna. Där föreslog hon att arbetsmarknadens central-organisationer i en pensionsförhandlingsgrupp snabbast möjligt uppgör förslag till åtgärder med hjälp av vilka målen i regeringsprogrammet om förlängda ar-betskarriärer, pensionsskyddets tillräcklighet och en hållbar finansiering av ar-betspensionssystemet kan genomföras. Dessutom föreslog ministern att i pen-sionsförhandlingsgruppen ska ingå representanter också för social- och hälso-vårdsministeriet, finansministeriet och kommunernas pensionsförsäkring. Arbetsmarknadsorganisationernas pensionsförhandlingsgrupp har enligt minister Risikkos önskemål inlett det arbete som fastslogs i regeringsprogrammet. Arbets-gruppens sammankallande är Pensionsskyddscentralens verkställande direktör Jukka Rantala (gruppens sammansättning i bilaga 1). FFC, STTK och Akava har betonat att vid sidan av pensionsförhandlingsgruppen är det nödvändigt att målmedvetet förbättra förutsättningarna för längre arbets-karriärer när det gäller yrkesskickligheten, arbetsförmågan och arbetslivsutveck-lingen. Projekt för dessa frågor ingår i regeringsprogrammet och ramavtalet, och man har kommit överens om att de ska följas upp av arbetsmarknadsorganisatio-nernas arbetslivsgrupp (Ahtelas arbetsgrupp). I arbetslivsgruppen ska man också ta fram nya åtgärder, framför allt på arbets-platsnivå, för att förbättra möjligheterna att förlänga yrkeskarriärerna.

Page 7: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 5

2 YRKESBANORNAS LÄNGD, PENSIONSSKYDDETS NIVÅ OCH PENSIONSFINANSIERINGEN HÖR IHOP Arbetspensionen intjänas och bekostas med arbetets resultat. Genom sitt arbete tjänar arbetstagarna in både lön och pension. Varje intjänad och arbetspensionsförsäkrad euro gör att arbetspensionen tillväxer. Arbetspensionens nivå påverkas förutom av lönen också av antalet år i arbetslivet och av hur enhetlig arbetshistorien är. Ju flera år en arbetstagare har möjlighet att utföra lönearbete och ju färre avbrott under arbetskarriären, desto bättre blir ar-betspensionen.1) För arbetstagarna lönar det sig alltså också med tanke på pen-sionsskyddet att eftersträva en lång och så obruten yrkeskarriär som möjligt. Den viktigaste förutsättningen för att yrkesbanorna ska kunna förlängas är att så många som möjligt i arbetsför ålder har jobb. Längre yrkesbanor och en höjning av sysselsättningsgraden hos personer i arbetsför ålder är i själva verket en och samma sak. En hög sysselsättningsgrad och längre yrkeskarriärer stärker bland annat finansieringen av den offentliga servicen och den sociala tryggheten: ju fler sysselsatta, desto mer skatteinkomster och socialförsäkringsavgifter. En god sysselsättning och längre arbetskarriärer gagnar alltså både arbetstagarna och den offentliga ekonomin. Om det finns jobb för alla och om tiden i arbetslivet blir längre är det lättare för kommunerna och staten att hålla sin ekonomi i balans. Högre sysselsättningsgrad och längre yrkeskarriärer både stärker och utgör en utmaning för finansieringen av arbetspensionsskyddet. Om allt fler i vårt land har ett lönearbete och kvarstår i arbetslivet då ökar också lönesumman och den ar-betspensionsavgift som betalas på lönerna. På kort sikt förbättras då finansiering-en av arbetspensionerna. Längre yrkeskarriärer betyder också bättre pensioner, och med tiden även ökade pensionsutgifter. Om arbetstagarna i stor skala kan fortsätta jobba efter att de fyllt 63 år, höjer det på lång sikt ytterligare kostnaderna för arbetspensionsavgifterna och trycket på en höjning av dessa.

1) Pension tjänas in även under vissa avbrott i arbetslivet såsom under sjukskrivnings- och arbetslöshetsdagpenningsperioder, men inte enligt full lön. Moderskaps- och föräldrale-dighet, för vilka inkomstrelaterade dagpenningar betalas ut, försämrar inte numera pen-sionsskyddet.

Page 8: Arbertskarriär med mänskliga mått

6 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

3 ARBETSKARRIÄRERNAS LÄNGD: MÅL OCH UPPNÅDD UTVECKLING Flera arbetsgrupper har försökt ta fram lösningar för att förlänga arbetskarriärer-na och höja den genomsnittliga pensioneringsåldern. Målsättningen omfattas av alla parter, men hur den ska uppnås är fortfarande föremål för diskussion. Medan arbetsgrupperna har arbetat har yrkeskarriärerna blivit längre samtidigt som den faktiska pensionsåldern har stigit och arbetsföra personer i allt högre grad har vi-sat vilja att fortsätta jobba. Men fortfarande återstår mycket att förbättra.

Från tvist om pensionsåldern till förlängda yrkeskarriärer Meningsutbytet om yrkeskarriärerna som fortgått sedan våren 2009 har inte varit förgäves, tvärtom. För det första har diskussionen om en förlängning av yrkeskar-riärerna breddats: nu inser man att nycklarna till förlängda yrkeskarriärer kan hit-tas genom utveckling av arbetslivet och upprätthållandet av arbetsförmågan och yrkesskickligheten. Yrkeskarriärens sista år och pensionsåldern är ett för snävt perspektiv på denna fråga. För det andra bör vi komma ihåg att konkreta ändringsförslag har lagts fram gäl-lande arbetsförmågan och kompetensen. En del av dessa förslag har lett fram till lagstiftning och vissa bereds som bäst utifrån regeringsprogrammet. I ramavtalet ingår också flera projekt som syftar till att förlänga tiden i arbetslivet. En tredje viktig sak är att man i pensionsförhandlingarna nu också har lyft upp målet att säkerställa ett tillräckligt pensionsskydd och finansieringen av arbetspen-sionerna vid sidan av längre yrkeskarriärer och den genomsnittliga pensionerings-åldern.

Arbetskarriärerna har blivit längre – också i slutändan När diskussionen om pensioneringsåldern för nästan tre år sedan startade, var den genomsnittliga pensioneringsåldern (eller rättare sagt den förväntade pensionsål-dern hos 25-åringar) 59,4 år. År 2010 var den 60,4 år. Utvecklingen har alltså varit gynnsammare än väntat. Bild 1 visar hur den förväntade pensionsåldern hos 25-åringar utvecklats fram till slutet av 2010. Den faktiska förväntade pensionsåldern har under senare år ut-vecklats bättre än förväntningarna och målsättningarna. Åldern för förväntad pensionsavgång kan räknas ut för vilken ålder som helst. År 2008 var den förvän-tade pensionsåldern hos 50-åringar 61,4 år och 2010 hade den stigit till 62,3 år.

Page 9: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 7

Bild 1 Den förväntade pensionsåldern har utvecklats bättre än väntat 58,058,559,059,560,060,561,061,562,062,563,0

2002 05 08 11 14 17 20 23 26 29 32 35 38 41 44 47 2050

25‐vuotiaan odotteenarvioitu nousu vuoden 2005 uudistuksessa (sininen viiva)

Vuoden 2009 yhteisymmärrys: tavoitteeksi  62,4 vuoteen 2025 mennessä (punainen viiva) 25‐vuotiaanodotteen

nousu (musta viiva):

2008        59,4 v. 2010        60,4   v.

Ökning av förväntad pensionsålder hos 25-åringar (svart linje) 2009 års samförstånd: 62,4 år som mål senast 2025 (röd linje) Uppskattad ökning av förväntad pensionsålder hos 25-åringar i reformen 2005 (blå linje)

Källa: Arbetsgruppen för arbetskarriärerna, Statsrådets kanslis publikationer 4/2011

Utifrån Statistikcentralens arbetskraftsundersökning kan man räkna ut den så kal-lade förväntade tiden i arbetslivet för män och kvinnor i olika åldrar. Enligt Pen-sionsskyddscentralens uppgifter skedde det vid millennieskiftet en betydande vändning i förlängningen av arbetskarriärerna i Finland. Sedan början av 2000-talet har den förväntade tiden i arbetslivet blivit längre hos både män och kvinnor, men framför allt gällande kvinnor som fyllt 40 år och män som fyllt 50 år. Under åren 2000–2009 ökade den förväntade livslängden hos män med 2,6 år och med 2,4 år hos kvinnor. Under samma period ökade antalet år i arbetslivet hos män med två år till 35,2 år och hos kvinnor med 3,6 år till 34,6 år (se Finnish Centre for Pensions, Working Papers 06/2011).

Sysselsättningsgraden hos äldre personer har stigit under flera år I åldersgruppen för personer över 55 år har sysselsättningsgraden stigit klart sedan mitten av 1990-talet. Inte ens recessionen 2008–2010 ändrade på den goda utveck-lingen av sysselsättningen för äldre personer.

Page 10: Arbertskarriär med mänskliga mått

8 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

Bild 2 Sysselsättningsgraden hos äldre personer steg åren 2000–2010

Källa: Pensionsskyddscentralen

Bild 3 Sysselsättningsgraden hos äldre har utvecklats bättre än hos alla i arbetsför ålder

Källa: Pensionsskyddscentralen

Page 11: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 9

Sysselsättningsgraden hos yngre åldersgrupper sjunker Även om sysselsättningsgraden hos äldre har stigit har tiden i arbetslivet blivit kortare i det inledande och mellanliggande skedet. Det är oroväckande att syssel-sättningsgraden hos yngre åldersgrupper har sjunkit tydligt sedan år 1989 (bild 4). Det kan till en del förklaras med längre utbildningstider och med att arbetstagarna uppdaterar sin kompetens också senare under tiden i arbetslivet och att de i större utsträckning sköter barn och anhöriga. En orsak är även den höga långtidsarbets-lösheten som är ett arv från 1990-talets depressionsår. Det vore nödvändigt att noggrannare utreda orsakerna till de lägre sysselsättningsgraderna.

Bild 4 Sysselsättningsgraden hos äldre personer har stigit medan tiden i arbetslivet blivit kortare i det inledande och mellanliggande skedet. Sysselsättningsgraden per åldersgrupp åren 1989, 2000 och 2010

Källa: Arbetskraftsundersökning/Statistikcentralen

Långtidsarbetslöshet ökar risken för arbetsoförmåga Var fjärde beviljad invalidpension föregås av långtidsarbetslöshet. Detta framgår av en undersökning som gjorts på basis av Pensionsskyddscentralens och FPA:s register.2) Långtidsarbetslöshet före beslut om invalidpension är vanligast bland 35–45-åringar och förekommer mest sällan bland personer över 55 år. Andelen personer som varit arbetslösa var stor bland dem som beviljades pension på grund av nervsjukdomar och mentala störningar.

2) FPA:s forskningsavdelning, working paper 26/2011. Utredningen gällde personer som beviljats invalidpension 2004.

Page 12: Arbertskarriär med mänskliga mått

10 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

Stora skillnader mellan befolkningsgrupperna i det förväntade antalet levnadsår På det hela taget har hälsotillståndet hos befolkningen i Finland förbättrats och medellivslängden har ökat. Man får dock inte förbise att skillnaderna i hälsotill-ståndet mellan olika befolkningsgrupper rentav har vuxit under de senaste decennierna. Det förväntade antalet levnadsår är lägst hos manliga arbetare. Då det förväntade antalet levnadsår för 35-åriga högre tjänstemän i mitten av 1980-talet var nästan fem år längre än för manliga arbetare, hade skillnaden år 2005 ökat till sex år. Un-der samma tid ökade skillnaden i förväntad livslängd mellan kvinnliga högre tjänstemän och kvinnor som hör till gruppen arbetare från drygt två år till nästan tre och ett halvt år. Skillnaderna i det förväntade antalet levnadsår syns ännu tydligare om man jäm-för olika inkomstgrupper. För en 35-årig man som hör till femtedelen med de högsta inkomsterna var den förväntade livslängden år 2007 12,5 år längre än hos en man i samma ålder som hör till femtedelen med de lägsta inkomsterna. För kvinnornas del var skillnaden nästan sju år.

Studierna inleds sent och utbildningen avbryts I Finland blir man senare färdig med sina högskolestudier än i många andra län-der. En orsak är att inledningen av studierna fördröjs. Knappt hälften (40 %) av dem som avlägger studentexamen inleder samma år utbildning som leder till ex-amen. Dessutom avbryts inledda studier på grund av att studenterna först efter flera försök får den studieplats de helst vill ha. Också inom yrkesutbildningen är det ett stort problem att studerandena avbryter sina studier, och det beror ofta på att de inte fått den studieplats de helst önskat. Årligen avbryter nästan 10 000 studerande sin yrkesutbildning, vilket har lett till att ungefär 17 procent av 25-åringarna inte har någon examen efter grundstadiet.

Page 13: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 11

4 VARFÖR ÄR DET VIKTIGT ATT AVTALA OM ARBETSPENSIONSSKYDDETS FINANSIERING?

Var ta pengar till pensionerna? Pensionsskyddet i Finland är förmånsbaserat. Det är fastställt i lag och för det ska en tillräcklig finansiering samlas in med arbetspensionsförsäkringsavgifter. Ar-betspensionsavgiften som erläggs enligt utbetalda löner för anställnings- och tjänsteförhållanden består av arbetsgivarens avgift och arbetstagarens avgift. Ar-betspensionsskyddet finansieras således med resultatet av arbetet. Merparten av de arbetspensionsavgifter som årligen samlas in används till pensio-ner för redan pensionerade arbetstagare. Inom den privata sektorn har man sedan början av 1960-talet använt sig av så kallad partiell fondering. Det betyder att en del av den arbetspensionsavgift som tas ut på arbetstagarens lön fonderas och pla-ceras för arbetstagarens framtida pension. Genom fonderingen har det samlats in mer pensionsavgifter än vad som behövs för redan löpande pensioner. Under kommande år ser det ut som om pensionsutgiften kommer att överstiga premie-inkomsten, vilket betyder att fonderna kommer att upplösas i snabbare takt. Den partiella fonderingen är ett system för att finansiera arbetspensionerna för arbetstagarna inom den privata sektorn där varje generation finansierar både de redan löpande pensionerna och pensionsskyddet för sin egen generation. Detta innebär också att fonder utökas och upplöses hela tiden. För närvarande finansie-ras ungefär en fjärdedel av de löpande pensionerna ur fonderna och tre fjärdedelar med de arbetspensionsavgifter som samlas in respektive år. Med undantag för sjömännens pensionsskydd finns det ingen statlig finansie-ringsandel i pensionsskyddet för den privata sektorns löntagare. Däremot har sta-ten ända sedan börjat deltagit i finansieringen av företagarnas pensioner. Den offentliga sektorns pensioner finansierades länge från hand ur mun, dvs. med ett så kallat fördelningssystem. Varje år samlade man in så stora avgifter att de räckte för de löpande pensionerna. De statliga och kommunala arbetsgivarnas ar-betspensionsavgiftsandelar bekostas i sista hand med skattemedel. I slutet av 1980-talet började man också fondera medel för att finansiera kommu-nernas och statens pensionsskydd. Fonderingen av den offentliga sektorns arbets-pensioner är emellertid av ett annat slag än det som gäller inom lagen om pension för arbetstagare (ArPL). I de kommunala och statliga pensionssystemen är det frå-ga om buffertfonder som kan användas för utjämning av utbetalningarna.

Fonderingen är inget självändamål Pensionsfonderna är inget självändamål. De årskullar som uppnår arbetsför ålder har dock redan i flera års tid varit mindre än de årskullar som går i pension. Där-med minskar den arbetsföra befolkningen och antalet ålderspensionerade kom-mer att öka åtminstone ett tjugotal år framåt. Genom fonderingen har man förbe-rett sig för ökade pensionsutgifter till följd av förändringar i åldersstrukturen.

Page 14: Arbertskarriär med mänskliga mått

12 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

En annan utmaning för arbetspensionsskyddets finansiering är att de finländska pensionärernas förväntade levnadstid har ökat, och den antas öka ytterligare. Ef-tersom antalet ålderspensionerade och livslängden ökar behövs det mer pengar för att finansiera arbetspensionsskyddet under kommande årtionden än vad man räknade med ännu för 10–20 år sedan. Om fonderna i detta läge upplöses i snab-bare takt ökar samtidigt behovet av avgiftshöjningar på lång sikt. De fonderade pensionsmedlen ska enligt lagen placeras på ett inkomstbringande och betryggande sätt. Med avkastningen av placeringarna av de fonderade pen-sionsmedlen är det möjligt att få en lägre förhöjning av framtida pensionsavgifter. En tumregel är att om realavkastningen av placeringarna ökar med en procenten-het på lång sikt, sänker det trycket på en förhöjning av arbetspensionsavgiften med två procentenheter. Placeringen av arbetspensionsmedlen bör utvärderas på längre sikt än i ettårsperi-oder. På lång sikt (sedan 1997) har arbetspensionsplaceringarna gett en god av-kastning, men bakslag har också förekommit. Arbetspensionsanstalterna fick till exempel år 2009 rekordhöga reella avkastningar på sina placeringar, och 2010 var resultatet av placeringarna också gott. År 2011 gick placeringarna inom arbetspen-sionsbranschen på minus på grund av en aldrig tidigare upplevd finanskris. Detta äventyrar emellertid inte de löpande pensionerna.

Bild 5 Arbetspensionsplaceringarna inom de privata branscherna har avkastat bra på lång sikt (1997–2011 tredje kvartalet, % av uppbundet kapital)

*1997 och 2011: avkastningsprocenter endast på pensionsbolagens placeringar *2011: avkastningen under januari–september, beaktats i medelavkastningen **Medelavkastningen är ett geometriskt medeltal av avkastningssiffrorna per år, dvs. alla har lika stor vikt

Källa: Arbetspensionsförsäkrarna TELA

Page 15: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 13

Bindande avtal om arbetspensionsavgifterna behövs I den så kallade socialpolitiska uppgörelsen (2009) avtalades det om en höjning av arbetspensionsavgifterna i den privata sektorn åren 2011–2014. Enligt uppgörel-sen stiger såväl arbetsgivarnas som arbetstagarnas avgiftsandel med 0,2 procent-enheter under ovan nämnda år. Det betyder att avgiften totalt stiger med sam-manlagt 1,6 procentenheter under fyraårsperioden.3) Denna överenskommelse gäller också den offentliga sektorn, eftersom arbetstagarens avgiftsandel enligt la-gen är densamma oberoende av vilken arbetspensionslag som gäller för arbetstagaren. Efter förhöjningarna som avtalades i den socialpolitiska uppgörelsen är arbetsta-garens och arbetsgivarens arbetspensionsavgift sammanlagt 23,6 procent. Det är dock inte tillräckligt att man tryggar finansieringen av de löpande pensionerna och de pensioner som tas ut inom de närmaste åren. Också de unga som nu kommer ut i arbetslivet måste kunna lita på att de i sinom tid får det pensions-skydd som nu utlovas i lagen. Näringslivets forskningsinstituts vd Sixten Korkman föreslog för några år sedan att ArPL-avgiften inom den privata sektorn skulle höjas rejält på en gång till en så kallad jämviktsnivå. Förslagets motivering var förnuftig: genom en rejäl avgifts-höjning och större avkastning av fondplaceringarna skulle man minska behovet av avgiftshöjningar på lång sikt. Snabbare åtgärder skulle således bli billigare på lång sikt. Inom fackföreningsrörelsen fick Korkmans idé understöd, men arbetsgivar-sidan förkastade den på rak arm. Enligt Pensionsskyddscentralens långsiktiga kalkyler skulle jämviktsnivån för ArPL-avgiften efter olika antaganden ligga på 25–26 procent. Enligt den senaste avgiftskalkylen från hösten 2011 skulle en avgiftsnivå som med stor sannolikhet skulle garantera nuvarande pensionsförmåner också under årtiondena efter 2012 vara 25,9 procent.

3) År 2012 stiger arbetspensionsavgiften för en arbetstagare under 53 med sammanlagt 0,45 procentenheter. Därav är 0,2 procentenheter en höjning enligt den socialpolitiska uppgö-relsen. Den resterande andelen på 0,25 procentenhet beror på att den tidigare tillfälliga avgiftsrabatten på avgifterna för arbetsgivare och arbetstagare i små och medelstora före-tag inte längre förekommer år 2012. Avgiftsrabatten berodde på ett för stort uttag av an-delen för arbetslöshetsavgiften. Enligt lagen är arbetspensionsavgiften för en arbetstagare som fyllt 53 år 19/15 av avgiften för en person under 53 år. Avgiften för arbetstagare som fyllt 53 år stiger därmed från sex procent till 6,5 procent år 2012.

Page 16: Arbertskarriär med mänskliga mått

14 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

Bild 6 visar effekterna av en förhöjning med framförhållning. Den streckade linjen visar ett utvecklingsalternativ där man i rask takt skulle fortsätta höja ArPL-avgiften efter 2015, och avgiften därmed snabbare skulle uppnå en jämviktsnivå. Snabba förhöjningar av ArPL-avgiften skulle således förhindra avgiftstryck i framtiden. Bild 6 Snabba förhöjningar av ArPL-avgiften förhindrar framtida avgiftstryck

Effekten av tidpunkten för höjningen av ArPL-avgiften på den framtida avgiftsutvecklingen

— Jämförelsemodell ---- ”Snabb förhöjning av ArPL-avgifterna till en tillräcklig nivå” Källa: arbetskarriärgruppens rapport

Det är viktigt att det ingås en bindande överenskommelse om utvecklingen av ArPL-avgifterna också för tiden efter 2014 och på så sätt att avgifterna så snabbt som möjligt höjs till en jämviktsnivå. Det vore förnuftigt att samtidigt fatta beslut om att stärka fonderingen, så att en del av avgiften kan finansieras med hjälp av placeringsavkastningar. På detta sätt kan man förhindra nedskärningar i pen-sionsskyddet och samtidigt minska behovet av att höja avgifterna på lång sikt, det vill säga lätta på de yngre årskullarnas avgifter.

Page 17: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 15

Hur trygga finansieringen av arbetspensionerna inom den offentliga sektorn? Den totala avgiftsnivån inom den offentliga sektorn är nu högre än för pensions-försäkringen enligt lagen om pension för arbetstagare (ArPL). Den kommunala pensionsförsäkringens avgiftsnivå är idag 28,7 procent. En så här hög avgiftsnivå beror bland annat på att det inom det kommunala pensionssyste-met för närvarande fortfarande finns en hel del löpande pensioner som är basera-de på pensionsförmåner som är bättre än dagens. Många kommunalt anställda går nu i pension, vilket betyder att antalet förmåns-tagare ökar kraftigt. Samtidigt minskar antalet kommunalt anställda också till följd av privatiseringar och förändringar i kommunstrukturen, så avgiftsbasen för kommunernas pensionsförsäkring krymper. Enligt Keva (Kommunernas pen-sionsförsäkring) skulle en minskning av de anställda med 10 procent höja avgifts-nivån till nästan 31 procent och en minskning med 20 procent till över 32 procent. Ett problem gällande finansieringen av statens pensioner är också att antalet för-säkrade minskar: redan nu finns det dubbelt så många pensionstagare som försäk-rade. Statens pensioner betalas via statsbudgeten, medan statens pensionsfond är en buffertfond som står utanför budgeten. Också de offentligt anställda måste kunna lita på att deras pensionsskydd inte för-sämras jämfört med dagens nivå. I regeringsprogrammet betonas att finansiering-en av pensionerna måste tryggas också inom den offentliga sektorn. Kan man fortfarande lita på att den offentliga sektorns pensionsutgifter bekostas med skattemedel via kommunernas och statens budgetar när antalet anställda minskar?

Samtliga arbetspensionsfonder räknas som en del av den offentliga ekonomin Ovan har vi konstaterat att genom att höja arbetspensionsavgifterna så snabbt som möjligt och genom att stärka fonderingen kan man betala också de yngre ge-nerationernas pensioner på utlovad nivå. Därmed skulle också hållbarheten i ar-betspensionssystemet stärkas. För det andra förbättras hållbarheten i den offentliga ekonomin av en högre sys-selsättningsnivå och längre yrkeskarriärer. Då lönesumman ökar stiger nämligen kommunernas och statens skatteintäkter och socialförsäkringsfonderna stärks. Arbetspensionerna för löntagarna inom den privata sektorn belastar inte direkt den offentliga ekonomin eftersom skattemedel inte används för dem (med undan-tag för sjömanspensionerna). De har emellertid en indirekt inverkan såtillvida av-gifterna är avdragsgilla i beskattningen. Trots att arbetspensionsavgifterna är för-säkringspremier och inte skatter, jämställs de ofta med skatter och de räknas med i det totala skatteuttaget. Dessutom är arbetstagarens avgiftsandel densamma i både

Page 18: Arbertskarriär med mänskliga mått

16 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

de privata och offentliga branschernas arbetspensionsavgifter, så en höjning av ar-betstagaravgiften minskar de offentliga arbetsgivarnas avgiftsandel. Arbetspensionsfonderna har haft och har alltjämt en stor betydelse för den offent-liga ekonomins hållbarhet. Också den privata sektorns pensionsfonder räknas som tillgångar i den offentliga ekonomin i nationalekonomins bokföring. Därmed in-går de också i finansministeriets kalkyler över den offentliga ekonomins hållbar-het. Det innebär att en förstärkning av arbetspensionsfonderna förbättrar hållbar-heten inte bara i arbetspensionssystemet utan också i den offentliga ekonomin.

Page 19: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 17

5 FFC:S METODER FÖR ATT FÖRLÄNGA TIDEN I ARBETSLIVET Längre yrkesbanor är ett allmänt accepterat mål, men att stirra sig blind endast på de sista åren i arbetslivet och pensionsåldern är ett alltför snävt perspektiv. Detta är det flesta överens om. Också i regeringsprogrammet upprepas målet att arbets-karriärerna ska förlängas i det inledande, mellanliggande och avslutande skedet.

Sysselsättningen är prioritet nummer ett Den primära och viktigaste förutsättningen för förlängda yrkeskarriärer är att det finns jobb. Om efterfrågan på arbetskraft avtar och arbetslösheten ökar, försämrar det möjligheterna för dem som förlorat sitt jobb att förlänga sina yrkeskarriärer. Särskilt ödesdigert är det att förlora jobbet i det avslutande skedet av arbetskarriä-ren. I så fall får man sällan ett nytt jobb på den öppna arbetsmarknaden. I åldersgrupperna över 55 år har sysselsättningsgraden stigit jämnt sedan mitten av 1990-talet. Oroväckande är däremot att i alla yngre åldersgrupper har syssel-sättningsgraden sjunkit tydligt. För att yrkesbanorna ska kunna förlängas är det viktigt att höja sysselsättningsgraden hos alla förvärvsaktiva åldersgrupper. Allra viktigast är det att minska långtidsarbetslösheten och ungdomsarbetslösheten med målmedvetna förebyggande åtgärder. Jyrki Katainens regering har som mål att höja den totala sysselsättningsgraden till 72 procent. Ambitionen är rätt, men ock-så synnerligen ambitiös med tanke på utsikterna och det osäkra ekonomiska läget.

Alla har rätt till utbildning och uppdatering av kompetensen Nuförtiden finns det mycket få arbetsuppgifter som inte kräver minst yrkesinrik-tad grundutbildning. Arbetsplatser uppstår och försvinner, branscher går upp och ner, och som en följd av detta ändras de kunskaper som behövs i arbetslivet. I Finland saknar alltjämt över 400 000 vuxna i arbetsför ålder yrkesutbildning. Unga som slutar grundskolan blir utan yrkesutbildning och närmare 10 000 stu-derande avbryter varje år sin yrkesutbildning. Alla i arbetsför ålder måste få yrkesutbildning. Det kräver nya åtgärder och fler utbildningsmöjligheter både för unga och vuxna. När arbetslivet genomgår för-ändringar är det synnerligen viktigt att personerna i förvärvsaktiv ålder kan sörja för sin egen kompetens under hela yrkeskarriären. Det behövs åtgärder på arbets-platserna, tillräckligt med läroavtalsutbildning och annan utbildning som leder till examen samt tillräckligt med utbildningsmöjligheter för arbetslösa. Arbetstagar-nas möjligheter att uppdatera sin yrkeskompetens måste också förbättras. På basis av ramavtalet ska man inleda reformer som kan förbättra möjligheterna för personer i arbetsför ålder att utveckla sin kompetens. På lång sikt är frågor kring utbildning och yrkeskunskap avgörande när det gäller att förlänga tiden i arbetslivet.

Page 20: Arbertskarriär med mänskliga mått

18 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

Samhällsgarantin för unga äntligen verklighet Jyrki Katainens regering lovar i sitt regeringsprogram att samhällsgarantin för unga ska genomföras så att alla unga under 25 år och nyutexaminerade under 30 år erbjuds en arbets-, praktik-, studie-, ungdomsverkstads- eller rehabiliterings-plats senast inom tre månader från det att arbetslösheten börjat. De allra viktigaste är att alla unga i fortsättningen får en ordentlig utbildning och yrkeskunskap så att de kan få jobb. Det är av yttersta vikt att trygga grundskolans resurser, eftersom goda grundstudier skapar basen för ett livslångt lärande. I framtiden måste man se till att unga som avslutar den grundläggande utbild-ningen direkt kan fortsätta antingen vid gymnasier eller vid yrkesläroanstalter. Det måste finnas en myndighet som tar ansvar för att ungdomarna får rådgivning och vägledning om de inte hittar en studieplats. Alltför många ungdomar avbryter sina studier och får ingen yrkesexamen. Den här trenden måste brytas genom ökad undervisning, handledning och annat stöd till studerande inom yrkesutbildningen. Det behövs jobb för ungdomar som har yrkeskunskap. För ungdomar som inte hittar jobb på den öppna arbetsmarknaden behövs lönebidrag som stöd för sysselsättningen. Övergången till högre utbildning från utbildning på andra stadiet måste försnab-bas genom att förnya urvalet av studeranden. Speciellt vid universiteten behövs åtgärder för att få studerandena att bli färdiga inom önskad tid. Mera studiehandledning behövs också. Studiestödet måste för-nyas så att det gynnar heltidsstudier och gör att studerandena blir färdiga inom förväntad tid. Ett sätt är att göra det lättare att byta utbildningsprogram efter kan-didatexamen.

Tidigt ingripande för att förhindra arbetsoförmåga Årligen har 23 000–25 000 arbetstagare varit tvungna att ta ut invalidpension i en genomsnittlig ålder av 52 år. Antalet nya invalidpensioner har minskat, men ändå är det alltför många som i förtid måste lämna arbetslivet på grund av arbetsoför-måga. Det innebär att pensionsskyddet också blir otillräckligt. Arbets- och funktionsförmågan och hur den upprätthålls genom åren varierar från person till person. Risken för arbetsoförmåga varierar emellertid också enligt yrke och kön. Ärftliga faktorer och uppväxtförhållanden inverkar i stor utsträck-ning på om vi får vara friska eller insjuknar, men arbetsmiljön spelar också sin roll. Risken för pensionering på grund av sjukdomar i rörelseorganen är mer än dub-belt så stor i arbetstagaryrken än för personer med expertyrken. Risken att insjuk-na i depression är störst hos kvinnor i expertyrken och näst störst hos kvinnor i arbetstagaryrken.

Page 21: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 19

Invalidpension beviljas inte på lätta grunder i Finland. Tillräckliga medicinsk do-kumentation är det viktigaste kriteriet för beslutet, men också andra faktorer som ålder och hur belastande arbetet är har betydelse. Det är inte möjligt att ändra ku-tymen för beslut om invalidpensioner eller att skärpa lagstiftningen. Nästan 30 procent av ansökningarna om invalidpension förkastas redan nu. Däremot måste man effektivisera åtgärderna för att förhindra en försämring av arbetsförmågan i tid, så att en eventuell pensionering på grund av förlorad arbets-förmåga åtminstone kan skjutas upp. Företagshälsovården bör bli effektivare, och arbetsgivarna bör använda sig av dess sakkunskap för att organisera arbetet och arbetstiderna och därmed förlänga tiden i arbetslivet. Vårdkedjorna bör fungera så att ändamålsenlig vård och behandling kan inledas så snabbt som möjligt. Den nuvarande vårdgarantitiden inom den offentliga sjukvården är för lång och den bör förkortas gradvis. Sommaren 2012 träder en del ändringar i sjukförsäkringslagen och lagen om före-tagshälsovård i kraft som stödjer tidigt ingripande, klargör arbetsgivarens, arbets-tagarens, företagshälsovårdens och FPA:s ansvar samt förpliktigar till samarbete. Förslagen har kommit från arbetsmarknadsorganisationernas arbetslivsgrupp (Ahtelas arbetsgrupp). Ändringförslagen är i ett nötskal följande: • Arbetsgivaren ska anmäla arbetstagarens sjukfrånvaro till företagshälsovården

senast när frånvaron har fortgått en månad. • Företagshälsovården ska göra en bedömning av arbetstagarens återstående ar-

betsförmåga. • Arbetsgivaren ska tillsammans med arbetstagaren och företagshälsovården ut-

reda arbetstagarens möjligheter att fortsätta i arbetet. • Företagshälsovården är skyldig att utarbeta ett utlåtande om arbetstagarens

återstående arbetsförmåga och dennes möjligheter att fortsätta i arbetet. • Arbetstagaren ska sända företagshälsovårdens utlåtande till FPA senast då

sjukdagpenning har utbetalats för 90 dagar.

Arbetshälsan är arbetsplatsernas sak Det är en diger uppgift att på rätt sätt införa praxis enligt den nya lagstiftningen. Om det lyckas bra kan det höja företagshälsovårdens kvalitet och omfattning samt få arbetsgivarna att handla ansvarsfullt och använda företagshälsovårdens sakkun-skap för att stödja arbetstagaren att kunna fortsätta i arbetet. Framför allt kan det bidra till att förhindra arbetsoförmåga. Företagshälsovården är expert när det gäller att förhindra arbetsoförmåga, stödja återgång till arbete efter sjukskrivning och vid planeringen av yrkesinriktad reha-bilitering. För att företagshälsovården ska kunna sköta denna expertuppgift fram-gångsrikt måste den känna varje kundföretag, dess arbetsmiljö, riskerna för ar-betsoförmåga och företagets personal. Till företagshälsovårdens uppgifter hör att göra arbetsplatsutredningar. Dessa är en väsentlig del av arbetet för att lära känna förhållandena på arbetsplatsen. Före-tagshälsovården måste uppmuntras att lägga fram konkreta förslag till förbätt-ringar av upptäckta missförhållanden och på så vis utföra preventiv företagshälso-

Page 22: Arbertskarriär med mänskliga mått

20 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

vård. Arbetsgivarna måste å sin sida kunna kräva att företagshälsovården är av god kvalitet, använda sig av dess sakkunskap och genomföra de föreslagna förbätt-ringarna i arbetsmiljön. Man bör emellertid komma ihåg att förhindrandet av arbetsoförmåga inte kan ut-lokaliseras till företagshälsovården. Arbetshälsan är i första hand en sak för ar-betsplatserna. Arbetsgivarna bär ansvaret för att företagshälsovård ordnas, men det ska göras i samarbete med arbetstagarna. Arbetsgivaren ska ha beredskap ex-empelvis till arbetsprövning och omläggning av arbetet för att göra det lättare för sjukskrivna att återgå till arbetet och kunna omorganisera arbetet också så att det stödjer äldre arbetstagares ork. Det finns många goda exempel på företag där man lyckats med detta och en förutsättning har varit engagemang från den högst led-ningens sida, ett gott samarbete på arbetsplatsnivå och en kunnig företags-hälsovård. Arbetsgivaren ska enligt lagen ordna företagshälsovård för alla arbetstagare obero-ende av bransch eller formen för arbetet. I praktiken är det ändå så att en stor del av anställda på små arbetsplatser samt visstidsanställda, kortjobbare och inhyrda arbetstagare står utanför den preventiva företagshälsovården. I och med att arbete nuförtiden utförs i olika former finns det allt fler som står utanför företagshälso-vården. De bör få rätt till periodiska hälsokontroller hos någon företagshälso-vårdsenhet, och kostnaderna skulle bestridas av en företagshälsovårdsfond som arbetsgivarna skulle finansiera med solidariskt ansvar.

Hälsoskillnaderna måste minskas Brådska, ständiga förändringar och ökade effektivitetskrav har ökat den psykiska belastningen inom allt arbete. Nya former att utföra arbete som uppstått kring de ordinarie anställningsförhållandena har ökat osäkerheten om den framtida utkomsten. Vi får emellertid inte underskatta den fysiska arbetsmiljöns inverkan på arbets-förmågan. Andelen fysiskt tungt arbete har inte minskat märkbart i Finland under de senaste åren. Drygt var fjärde arbetstagare upplever alltjämt att deras arbete är fysiskt tungt. Under tjugo års tid har man i Finland genomfört stora projekt för att förhindra arbetsoförmåga och göra det lättare för speciellt äldre att fortsätta jobba. Rekom-mendationerna och åtgärderna har emellertid varit alltför allmänt hållna. Nu måste åtgärder som upprätthåller arbetsförmågan och minskar hälsoskillna-derna bättre än tidigare inriktas på de branscher och de arbetsplatser där belast-nings- och exponeringsfaktorerna, problem med arbetsförmågan och levnadsva-norna är vanligare och sjukfrekvensen högre än inom andra branscher.

Fungerande rehabiliteringsprocesser Utifrån ett arbetsmarknadsavtal intogs i början av 2000-talet i pensionslagarna be-stämmelser om arbetstagarnas rätt till yrkesinriktad rehabilitering. Denna rätt

Page 23: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 21

gäller arbetstagare som riskerar att bli arbetsoförmögna under de närmaste åren, om förebyggande åtgärder inom till exempel arbetsarrangemangen inte vidtas. Yrkesinriktad rehabilitering beviljas och bekostas av arbetspensionsanstalten. Med yrkesinriktad rehabilitering avses i praktiken ofta stödda arbetsarrangemang med arbetsprövningsperioder som genomförs i samarbete mellan arbetspensionsan-stalten, företagshälsovården, arbetsgivaren och arbetstagaren. Om arbetstagaren inte kan fortsätta i det tidigare jobbet trots att arbetsarrangemangen underlättats kan arbetspensionsanstalten bekosta studier till ett nytt yrke i form av yrkesinrik-tad rehabilitering. Arbetspensionsanstalternas satsningar på yrkesinriktad rehabilitering har ökat och resultatet, dvs. att arbetstagaren kan fortsätta i sitt jobb eller återvända till ar-betet efter rehabiliteringen är gott. För att få arbetspensionsrehabilitering måste man vara etablerad i arbetslivet. Personer som varit arbetslösa flera år har inte rätt till arbetspensionsrehabilitering, men FPA:s rehabiliteringsskyldighet gäller också dem. Vid sidan av yrkesinriktad rehabilitering behövs ofta också medicinsk och social rehabilitering, och för den finns andra ansvariga instanser. Arbetskraftsmyndighe-terna kan också erbjuda rehabiliteringsåtgärder. Ett ständigt problem inom rehabiliteringen är att när den instans som ansvarar för rehabiliteringen byts, sprids ansvaret och rehabiliteringsprocessen drar ut på tiden och i värsta fall avbryts den. För alla som genomgår rehabilitering borde en in-stans utses som har ansvaret för rehabiliteringen och som ser till att hela processen drivs till slut.

Arbetslösa arbetssökande borde i tid genomgå hälsoundersökning Bakom arbetslöshet ligger ofta försämrad arbetsförmåga. Å andra sidan ökar en utdragen arbetslöshet risken för arbetsoförmåga. Innan ett anställningsförhållande avslutas borde företagshälsovården göra en häl-soundersökning, där man bedömer hälsan och arbetsförmågan och vid behov re-mitterar personen vidare. På så sätt kunde man i tid utreda om personen hälso-mässigt har förutsättningar för ett nytt arbete. Om en sådan undersökning inte har gjorts är det synnerligen viktigt att arbetskraftsmyndigheterna vid behov sän-der den arbetssökande på hälsokontroll. Också detta förslag har sitt ursprung i ar-betsmarknadsorganisationernas arbetslivsgrupp. Arbetskraftsmyndigheterna har ansvar för att arbetslösa remitteras till nödvändiga undersökningar som utreder hälsotillstånd och rehabiliteringsbehov. Egentligen är det fråga om ett samarbete mellan flera instanser, dvs. arbetskraftsförvaltning-en, kommunerna och FPA. Det är viktigt att hälsoundersökningarna leder till fö-rebyggande och korrigerande åtgärder som gör att personen i fråga får ett nytt jobb.

Page 24: Arbertskarriär med mänskliga mått

22 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

Den nya hälso- och sjukvårdslagen som trädde i kraft våren 2011 förpliktar kom-munerna att ordna sådana hälsoundersökningar som är nödvändiga för hela be-folkningen, dvs. också för arbetslösa. Detta kräver tillräckliga resurser och ofta också multiprofessionell kompetens.

Flexibel arbetstid enligt arbetstagarnas behov Genom arbetstidsarrangemang kan man i avsevärd grad göra det lättare för ar-betstagarna att orka med sitt jobb, till exempel vid belastande livssituationer. Ar-betstagare kan ha behov av förkortad arbetstid för en viss tid då de studerar vid si-dan av jobbet eller sköter barn eller andra anhöriga. I vissa fall kan det bli nöd-vändigt att också mer permanent övergå till kortare arbetstid eller arbeta dagtid i stället för skift på grund av hälsoskäl. Lång sammanhängande frånvaro från arbetet till exempel på grund av vårdansvar försämrar framför allt kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Också av denna anledning skulle ökade möjligheter till deltidsarbete, ifall arbetstagarna vill arbeta deltid, öka deltagandet i arbetslivet och också förlänga tiden i arbetslivet. Undersökningar har visat att arbetstagarnas möjligheter att påverka sin arbetstid minskar risken för arbetsoförmåga och därmed förbättrar möjligheterna att göra en längre karriär i arbetslivet. Möjligheterna att påverka arbetstidsarrangemangen minskar framför allt risken att insjukna i sjukdomar i rörelseorganen, men de motverkar också tydligt risken för problem med den mentala hälsan. Flera företag har så kallade seniorprogram som stödjer speciellt äldre arbetstagares möjligheter att orka med sitt arbete. Ofta innehåller programmen vid sidan av andra åtgärder rätt för personer över 55 eller 60 år att ta ut extra semesterdagar el-ler andra möjligheter till kortare arbetstid. Avtalet för livsmedelsindustrin inne-håller en bestämmelse om att arbetsgivaren ska ge alla som fyllt 55 år möjlighet till förkortad arbetstid om möjligt utan att förtjänsten sjunker. Arbetstagarorganisationerna har i alla skeden av förhandlingarna om arbetskarri-ärerna föreslagit att arbetstagarna ska ha större rätt att påverka sin arbetstid. Ar-betsgivarsidan har hittills förkastat dessa förslag. Därför är det av vikt att det i den fortsatta beredningen av den arbetskarriärförlängning som ingår i ramavtalet ock-så ingår en skrivning om att arbetstidsarrangemangen ska främjas i linje med ar-betstagarnas behov.

Arbetsgivarna bör ta större ansvar för att förlänga arbetskarriärerna Det råder en bred enighet om att arbetsmöjligheterna för partiellt arbetsföra ska förbättras. Det här är viktigt både för de partiellt arbetsföra och också för att öka antalet sysselsatta. När det gäller sysselsättningen av partiellt arbetsföra borde man gå vidare på två linjer: det är viktigt att trygga möjligheterna för ett fortsatt arbete för dem vars ar-betsförmåga har försämrats under tiden i arbetslivet. För det andra borde man skapa möjligheter till arbete också för partiellt arbetsföra och personer med funk-

Page 25: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 23

tionsnedsättning, som aldrig har fått tag på ett arbete. Det finns många olika grupper av partiellt arbetsföra och man använder olika sätt för att sysselsätta dem. När det gäller möjligheterna till fortsatt arbete för personer vars arbetsförmåga har försämrats under tiden i arbetslivet krävs det ofta arbets- och arbetstidsarrange-mang och arbetsprövning, där företagshälsovården kan delta i planeringen och ar-betspensionsanstalten ge ekonomiskt stöd. När rätten till delinvalidpension avgörs bör arbetspensionsanstalten också utreda om ett lämpligt deltidsarbete kan ordnas för arbetstagaren. Arbetsgivarna borde åläggas skyldighet att ordna ett sådant del-tidsarbete, alltid i mån av möjlighet. Dessutom borde man i försäkringen enligt lagen om pension för arbetstagare (ArPL) övergå till ett förfarande där delinvalidpension inte påverkar de större fö-retagens direkta kostnader för arbetsoförmåga. I delinvalidpensionsfall uppbärs ingen förtidspensionsavgift av de kommunala arbetsgivarna och detta har funge-rat som ett positivt incitament när det gäller att ordna jobb åt personer med delin-validpension. Inom den kommunala sektorn har över 90 procent av delinvalid-pensionstagarna kunnat fortsätta jobba, medan man inom de privata branscherna inte i 30–40 procent av fallen har hittat lämpliga jobb åt delinvalidpensionstagarna som dessa kan utföra vid sidan av pensionen. Arbetskraftsförvaltningen har flera olika möjligheter att stödja arbetsgivare vid sysselsättningen av partiellt arbetsföra, men arbetsgivarna känner dåligt till dessa stödformer. Stora företag borde åläggas skyldighet att sysselsätta partiellt arbetsfö-ra i en viss proportion till antalet anställda. Om skyldigheten försummas skulle det leda till sanktioner, medan uppfyllandet av skyldigheten skulle stödjas. Uppsägningar av äldre så att de hamnar i den så kallade pensionsslussen kan för-hindras om de stora arbetsgivarnas direkta kostnader för sådana uppsägningar höjs och avgiften tas ut redan vid uppsägningen. Dessa så kallade självriskavgifter som tas ut av arbetsgivarna borde användas till fortbildning eller sysselsättning av uppsagda arbetstagare. Sysselsättningen av partiellt arbetsföra betonas i regeringsprogrammet, och enligt ramavtalet ska ett täckande åtgärdsprogram inledas för att utveckla arbetsmark-naden för partiellt arbetsföra.

Innovationerna i pensionsreformen ger resultat Ett syfte med pensionsreformen 2005 var att stödja en förlängning av arbetskarriä-rerna och senarelägga pensioneringsåldern. Metoderna som användes var ett nytt uträkningssätt för pensionen, flexibel pensionsålder, intjäningsprocenter enligt ål-der och en livslängdskoefficient. Att uträkningen av pensionen frigjordes från anställningsförhållandet gjorde det lättare för arbetstagare att under de sista åren i arbetslivet övergå till lättare arbete eller kortare arbetstid utan rädsla för att lägre inkomster under de sista arbetsåren oskäligt skulle minska den totala pensionen.

Page 26: Arbertskarriär med mänskliga mått

24 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

För att höja den genomsnittliga pensioneringsåldern sattes tiden för ålderspension flexibelt (63–68 år), så att arbetstagarna själva kan besluta när de går i pension. Samtidigt skar man emellertid med hård hand ned möjligheterna till förtids- pension. Intjäningen av pension stiger med åldern och detta uppmuntrar också att fortsätta jobba. Den som arbetar efter 53 års ålder tjänar in 1,9 procent i pension per år. För personer som fyllt 63 år är intjäningsprocenten hela 4,5 per år. Om arbetstagaren har kvar sin arbetsförmåga och arbetsplats kan han fortsätta jobba för att kompensera effekten av livslängdskoefficienten. En annan avsikt med livslängdskoefficienten är ju att sporra till förlängda yrkeskarriärer. Livslängdskoefficienten infördes 2010, så hittills vet man ganska lite om effekterna av den. Men Arbetspensionsförsäkrarnas enkäter visar att arbetstagarnas intresse för att fortsätta jobba efter 63 år har ökat sedan pensionsreformen trädde i kraft. Om det finns jobb och man är frisk är det naturligt att man fortsätter jobba. Bild 7 Exempel på effekterna av livslängdskoefficienten, om prognoserna om längre livstid infrias

Födelseår Livslängdskoefficientens inverkan på den månat-liga pensionen

Kompensering om man fortsätter jobba kk= mån.

1950 - 3 % 4 kk 2013*

1955 - 6 % 8 kk 2018*

1960 - 8 % 11 kk 2023*

1965 - 11 % 15 kk 2028*

1970 - 13 % 18 kk 2033*

1975 - 15 % 22 kk 2038*

1980 - 17 % 25 kk 2043* *År då personen fyller 63 år och beslutar att fortsätta arbeta —>Livslängdskoefficienten är ett sätt att höja den faktiska genomsnittliga pen-sioneringstiden Arbetspensionslagarna: flexibel pensionsålder 63–68 år Folkpensionslagen: pensionsåldern 65 år, förtidsminskning om man går i pension som 63–64-åring

Källa: Pensionsskyddscentralen

Page 27: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 25

Vad borde göras för att förlänga arbetskarriärerna? Mycket av det som ovan behandlats började vidareberedas på basis av Ahtelas ar-betslivsgrupp vintern 2010, och en del har redan genomförts eller är under arbete. Vissa av förslagen ingår i programmet för Jyrki Katainens regering. Ramavtalet innehåller också flera fortsatta åtgärder för att förlänga arbetskarriärerna. Arbetet pågår således hela tiden och resultat börjas synas. Alla åtgärder för att upprätthålla och förbättra den arbetsföra befolkningens kom-petens och arbetsförmåga förlänger med säkerhet arbetskarriärerna, också på lång sikt. Detta konstaterades redan vintern 2010, då forskningsinstituten utvärderade de förslag som Ahtelas arbetsgrupp lade fram. Däremot är det omöjligt att säga hur snabbt redan fastslagna åtgärder påverkar arbetskarriärernas längd. Därför är det nödvändigt att arbetsmarknadsparterna utvärderar utvecklingen av tiden i arbetslivet varje år. Utvärderingen bör beakta hela tiden i arbetslivet och också den rådande utvecklingen av ekonomin och sysselsättningen. Utvärdering-en bör gälla bland annat följande: – de ungas etablering i arbetslivet, – åldern då studierna inleds och utbildningstidens längd, – utvecklingen av de förvärvsaktivas kompetens, – antalet begynnande invalidpensioner, – sysselsättningen av partiellt arbetsföra, – utvecklingen av sysselsättningsgraden hos olika åldersgrupper, – utvecklingen av den förväntade livslängden och – utvecklingen av den genomsnittliga pensioneringsåldern. Om det visar sig att man inte kommer upp till det mål om förlängda arbetskarriä-rer och senarelagd pensioneringsålder som slogs fast år 2009, borde man exempel-vis 2014 fatta beslut om åtgärder för att förlänga arbetskarriärerna enligt den fast-slagna utvecklingstrenden. Samtidigt skulle man avtala om följande etapper för utvärdering och åtgärder. Exempel på ändringar av pensionslagstiftningen som snabbt kunde genomföras vore att avstå från den övre åldersgränsen på 68 år för den flexibla pensionsåldern. Man kunde också slopa 62–63-åringars möjlighet till förtida ålderspension, varvid den lägsta pensionsåldern för personer som har rätt till arbetslöshetsskyddets tilläggsdagpenning också skulle stiga till 63 år. Tiden i arbetslivet bör kunna förlängas på många olika sätt. Målet att förlänga yr-kesbanorna får dock inte förverkligas genom att försvaga sådana personers ställ-ning som trots allt inte klarar sig i arbetslivet på grund av försämrad arbetsförmå-ga eller som utan egen förskyllan blir arbetslösa. Det är inte möjligt att skärpa lin-jen för beslut om invalidpensioner.

Page 28: Arbertskarriär med mänskliga mått

26 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

6 PÅ VILKET SÄTT VILL FFC FÖRBÄTTRA NIVÅN PÅ PENSIONSSKYDDET? Den bästa garantin för ett tillräckligt pensionsskydd är att arbetstagaren har en tämligen lång yrkesbana och om möjligt utan avbrott. Då prioritet nummer ett är att trygga en hållbar finansiering av arbetspensionerna och att infria pensionslöftet för unga räcker resurserna inte till för nya omfattande förbättringar av pensionsskyddet. Förbättringarna måste därför inriktas på up-penbara missförhållanden och på att förenkla komplicerade strukturer.

Alla har inte möjlighet att fortsätta arbeta Livslängdskoefficienten som är bunden till utvecklingen av förväntat antal lev-nadsår har minskat den begynnande pensionen sedan 2010. Med hjälp av koeffici-enten anpassas det av arbetstagaren intjänade pensionskapitalet så att det räcker till för en förväntad längre livslängd. Om de nuvarande prognoserna om den för-väntade livslängden stämmer, kommer de yngre generationerna att få pension under en allt längre tid. För att detta ska vara möjligt är koefficientens inverkan på den begynnande pensionen större ju senare född åldersklass det är fråga om. Livslängdskoefficienten minskar med tiden pensionens relativa andel av lönen. Enligt Pensionsskyddscentralens kalkyler kommer emellertid pensionerna i euro att stiga under de kommande årtiondena. Dessutom kan de som har möjlighet att jobba längre inom ramen för den flexibla pensionsåldern kompensera en lägre månatlig pension orsakad av livslängdskoefficienten. De som på grund av förlorad arbetsförmåga inte kan fortsätta jobba har emellertid inga kompensationsmöjligheter. Nivån på invalidpensionerna är oroväckande låg, även om livslängdskoefficientens inverkan på invalidpensionerna har lindrats en-ligt den socialpolitiska uppgörelsen (2009).

Arbetsoförmögna måste få bättre pensioner Invalidpensioner som beviljas enligt lagen om pension för arbetstagare justeras nuförtiden årligen med ett arbetspensionsindex där förändringen i prisnivån ut-gör 80 procent och förändringen i lönenivån 20 procent. Dessutom läggs en en-gångsförhöjning till de invalidpensioner som utbetalas till personer under 55 år då det har gått fem år sedan pensionen började. Ju yngre pensionstagaren var när pensionen började utbetalas, desto större är förhöjningen. Förfarandet är komplicerat och på grund av den fastslagna åldersgränsen på 55 år får en stor del av invalidpensionstagare ingen förhöjning. Lagen bör ändras så att invalidpensionerna fram till att pensionstagaren uppnår den flexibla pensionsål-derns nedre gräns justeras med en koefficient där lönernas andel är 80 procent och prisernas andel 20 procent.

Page 29: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 27

Pension borde börja intjänas redan vid 15 år Sedan 2005 börjar arbetstagaren intjäna arbetspension och betala arbetspensions-avgift vid fyllda 18 år. I arbetskraftsstatistiken räknas 15–65-åringarna till den ar-betsföra befolkningen. Det är mycket vanligt att skolelever arbetar vid sidan av studierna och på sommaren. Därför vore det synnerligen motiverat att arbetspen-sion skulle börja intjänas redan vid 15 år.

Smygnedskärning av pensioner bör slopas Enligt nuvarande lagstiftning intjänas pension på lönen därifrån ett avdrag först har gjorts. Från lönerna som intjänas varje år avdras en summa som motsvarar den arbetspensionsavgift som arbetstagaren betalat, och pensionen räknas ut på det resterande beloppet. När arbetstagarens arbetspensionsavgiftsandel i framti-den ökar kommer avdraget att i högre grad påverka de yngre arbetstagarnas ar-betspension. Denna bestämmelse är inte så allmänt känd. Inte ens de som känner till den för-står varför en höjd avgift minskar pensionen. FFC anser att avdraget kunde slopas till exempel från och med 2013. Bild 8 visar ett exempel baserat på Pensions-Fennias kalkyler om vilken inverkan ett slopat avdrag skulle ha. Framför allt de yngre åldersklasserna skulle dra nytta av att avdraget slopas.

Page 30: Arbertskarriär med mänskliga mått

28 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

Bild 8 Slopat avdrag för arbetspensionsavgiften förbättrar de ungas pensioner

Förväntad pension enligt nuvarande bestämmelser och om avdraget för arbetspensionsavgiften slopas

Lön som pensionen baseras på och födelseår

Pension enligt nuvarande bestämmelser Pensionsförhöjning om avdraget för arbetspensionsavgiften slopas 2013

Källa: Pensions-Fennia

Page 31: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 29

7 VI BÖR HÅLLA FAST VID ETT LAGSTADGAT OCH HELTÄCKANDE PENSIONSSKYDD Det lagstadgade arbetspensionsskyddets nivå kan inte försämras. I en internatio-nell jämförelse är det finländska pensionsskyddet högst av medelnivå. Även i fort-sättningen behövs folkpensionen för att komplettera alltför små arbetspensioner. Det lagstadgade pensionsskyddets omfattning i Finland är bra och det bör vi hålla fast vid. Konkurrensen om kompetent arbetskraft har också hos oss ökat företagens intres-se för frivilliga tilläggspensionssystem. Bransch- eller företagsvisa pensionssystem och individuella pensionsförsäkringar rekommenderas allt mer också på interna-tionella forum nu när en ökad livslängd och förändrad åldersstruktur har ökat fi-nansieringstrycket på de obligatoriska och lagstadgade pensionerna. För små- och medelinkomsttagare är ett lagstadgat pensionsskydd en många gånger tryggare lösning än ett pensionsskydd uppbyggt på bransch- eller företags-visa förhandlingar. Bransch- eller företagsvisa pensionssystem skulle öka ojämlik-heten. Deltids- och visstidsanställda med små löner har inte ekonomiska möjlig-heter att köpa sig individuella pensioner. Vidare bör man komma ihåg att de pensionssystem som erbjuds som komplette-ring och alternativ till det lagstadgade pensionsskyddet också har sitt pris. Det är en vanföreställning att tro att ett sämre arbetspensionsskydd än dagens tillsam-mans med ett tilläggsskydd skulle vara en billigare lösning än det lagstadgade pen-sionsskyddet i sin nuvarande omfattning.

Page 32: Arbertskarriär med mänskliga mått

30 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

8 FRÅGOR OCH SVAR

Varför vill FFC höja pensionsavgifterna? FFC vill att också de som nu är i arbetslivet i sinom tid får de pensioner de förtjä-nar utan nedskärningar. Också de unga måste kunna lita på att de får ett pensions-skydd enligt dagens lagstiftning. Finansieringen av de privata branschernas pen-sioner står på en hållbar grund. I den så kallade socialpolitiska uppgörelsen 2009 kom man överens om att höja de privata branschernas arbetspensionsavgifter åren 2011–2014. För att man också i framtiden ska kunna finansiera pensioner enligt dagens lagstiftning borde de privata branschernas avgifter enligt de senaste uträk-ningarna höjas med 2–3 procentenheter utöver det som redan överenskommits. På så sätt kunde man trygga finansieringen av pensionerna utan att pensionsför-månerna måste försämras eller pensionsåldern höjas.

Redan beviljade pensioner är i alla situationer tryggade enligt lag. Med en tillräck-ligt stor höjning av avgifterna minskar man hotet om att de begynnande pensio-nerna i framtiden måste skäras ner.

Hur mycket måste pensionsavgifterna höjas? Enligt Pensionsskyddscentralens senaste kalkyler borde de privata branschernas arbetspensionsavgifter stiga till drygt 26 procent av lönen på 2020-talet för att de insamlade avgifterna och fondernas avkastning ska räcka till för finansieringen av pensionerna enligt nuvarande lagstiftning på lång sikt. Därefter skulle det inte längre ske några märkbara förändringar. År 2012 är avgifterna 22,8 procent av lö-nen. År 2014 är avgifterna efter de förhöjningar som avtalats i den socialpolitiska uppgörelsen sammanlagt 23,6 procent. Det finns alltså ett förhöjningsbehov på yt-terligare 2–3 procentenheter.

Grunderna för finansieringen av den privata sektorns arbetspensioner är i gott skick. Pensionsåldern måste inte höjas för att trygga finansieringen, men det be-hövs ett avtal om förhöjda avgifter efter 2014. Det vore förnuftigt att höja avgifter-na till en s.k. jämviktsnivå i så sabb takt som möjligt och samtidigt stärka fonde-ringen. På så sätt skulle man uppnå en jämviktsnivå med mindre förhöjningar. Kommunernas och statens arbetspensionsavgifter är i sin helhet redan nu högre än inom den privata sektorn. Arbetstagarnas avgiftsandel är emellertid densamma inom alla branscher. Det är viktigt att också se till att arbetstagarna inom den of-fentliga sektorn får det pensionsskydd som utlovats.

Vad händer om ingenting görs? Finansieringen av arbetspensionerna är inte på väg in i en akut kris, men om av-gifterna fryses ner på redan överenskommen nivå uppstår så småningom ett un-derskott i finansieringen. På lång sikt leder en för låg avgiftsnivå i framtiden till nedskärningar i de begynnande pensionerna och till att fonderna löses upp. En snabb upplösning av fonderna tillspetsar problemen, eftersom de placeringsav-kastningar som används för finansieringen av pensionerna då också sjunker.

Page 33: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 31

För de unga skulle en sådan utveckling vara synnerligen orättvis, eftersom de i så fall skulle finansiera förmånerna för dem som redan gått i pension med högre av-gifter och själva få ett sämre pensionsskydd.

Äter livslängdskoefficienten upp pensionen för dem som är födda på 1980-talet? Kan de unga lita på pensionsnivån? Den intjänade arbetspensionen anpassas till förändringar i livslängden med hjälp av livslängdskoefficienten. Livslängdskoefficienten minskar den månatliga pen-sionen om finländarna i framtiden lever allt längre. Längre livslängd betyder att pension betalas ut under en längre tid. Den totala pensionen som kommer att be-talas ut förblir i snitt oförändrad trots livslängdskoefficientens inverkan. Saken förklaras bäst med följande exempel:

När livslängdskoefficienten togs i användning 2009 var det förväntade antalet återstående levnadsår för en 63-åring 21,4 år. Livslängdskoefficienten fastslogs till 1. En person som var född 1947 och som hade intjänat en arbetspension på 2 000 €/månad, kunde då vänta sig att få en pension på sammanlagt 2 000 €/mån. x 1,0 x 12 mån./år x 21,4 år = 514 000 euro. Om det förväntade antalet levnadsår för en 63-åring år 2048 skulle vara exempelvis 27,1 år, skulle livslängdskoefficienten för personer födda 1986 vara 0,809. En person född 1986, som har intjänat en pension på 2 000 €/månad, kan då vänta sig att få en pension på sammanlagt 2 000 €/mån. x 0,809 x 12 månader/år x 27,1 år = 526 000 euro. Pensionen under hela den för-väntade pensionstiden är alltså i och med livslängdskoefficienten i stort sett den-samma oberoende av födelseår.

Livslängdskoefficienten uppmuntrar också till att förlänga tiden i arbetslivet. Ko-efficientens inverkan kan kompenseras om ungefär hälften av ökningen av den genomsnittliga livstiden används för arbete.

Vad är hållbarhetsunderskottet och vad har det att göra med pensionerna? Med den offentliga ekonomins hållbarhetsunderskott avses i vilken mån statens och kommunernas prognostiserade utgifter överstiger de prognostiserade inkoms-terna på lång sikt. Arbetspensionerna inverkar på hållbarheten i statens och kommunernas finanser via skatteinkomsterna. De som arbetar betalar inkomst-skatt på sina löner och pensionstagarna på sina arbetspensioner. Därmed minskar längre yrkesbanor och större arbetspensioner hållbarhetsunderskottet i statsfinan-serna. Även om finansieringen av arbetspensionerna står på en stadig grund används be-greppet hållbarhetsunderskott även när man talar om finansieringen av arbetspen-sionerna. Med hållbarhetsunderskottet i arbetspensionsfinansieringen avses skill-naden mellan de nuvarande och de överenskomna pensionsavgifterna och de av-gifter som behövs för att finansiera förmånerna enligt rådande lagstiftning. Detta hållbarhetsunderskott i pensionssystemet är 2–3 procentenheter efter att de redan överenskomna avgiftshöjningarna görs under de närmaste åren. Pensionsavgifter-na borde alltså höjas så här mycket för att också de som nu är i början av sin yr-

Page 34: Arbertskarriär med mänskliga mått

32 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

keskarriär kan lita på ett de får ett pensionsskydd som motsvarar nivån i dagens lagstiftning.

Avkastningen på pensionsbolagens placeringar har inte kommit upp till sina mål. Måste pensionsförmånerna skäras ner på grund av detta? Avkastningen på placeringsverksamheten varierar enligt det ekonomiska läget och arbetspensionsanstalternas avkastning på placeringarna måste granskas på lång sikt. När det gäller placeringen av pensionsmedel ska man inte fästa vikt vid av-kastningen per kvartal, utan snarare per kvartssekel. På lång sikt har arbetspen-sionsanstalternas placeringar avkastat bra: t.ex. åren 2009 och 2010 var avkast-ningen rekordhög. År 2011 gick placeringarna på minus på grund av den interna-tionella finanskrisen. Sådana här fluktuationer i avkastningen på placeringarna in-verkar emellertid inte på löpande pensioner eller redan intjänade pensioner.

I offentligheten har vi sett uppgifter om att det rätta målet för realavkastningen på arbetspensionsplaceringarna borde vara 3,5 eller 4 procent. Dessa siffror är i själva verket alternativa antaganden för pensionsutgifts- och avgiftskalkylerna på lång sikt och inga egentliga mål. Förutom antaganden om placeringarnas avkastning gör man i de långsiktiga kalkylerna antaganden om nativiteten, nettomigrationen, den förväntade livslängden, sysselsättningsgraden, den förväntade pensionerings-åldern och förtjänstnivån. I de senaste kalkylerna räknar man exempelvis med att det föds i medeltal 1,85 barn per kvinna, men det är givetvis inte ett mål för nativiteten.

Pensionsbolagen eftersträvar bästa möjliga avkastning på sina placeringar, men de får inte göra det på bekostnad av soliditeten och med för stor risktagning. Man ef-tersträvar en god avkastning för att på så vis kunna stävja förhöjningen av pen-sionsavgifterna. En tumregel är att om placeringarnas avkastning stiger med en halv procentenhet, sjunker behovet att höja arbetspensionsavgiften med en procentenhet.

Varför är pensionsåldern lägre i Finland än på annat håll i Europa? Länderna i Europa har olika pensionsåldrar. Speciellt för pensionsåldern i Finland är att den är flexibel mellan 63 och 68 år. Detta har man gått in för eftersom yrke-na och arbetstagarnas arbetsförmåga är olika. När den flexibla pensionsåldern in-fördes minskades samtidigt möjligheterna till förtidspension. Arbetstagarna kan fortsätta jobba tills de fyller 68 och FFC har föreslagit en höjning av den övre åldersgränsen.

I samtliga europeiska länder finns det ett gap mellan pensionsåldern och den ålder när folk de facto går i pension. I Finland steg den faktiska genomsnittliga pensio-neringsåldern klart 2005, när den flexibla pensionsåldern infördes.

Page 35: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 33

Varför borde yrkesbanorna förlängas och arbetstagarna orka arbeta längre? Finländarna lever i genomsnitt längre än tidigare. Det allmänna hälsotillståndet har också blivit bättre. Det är naturligt att en del av den längre livslängden an-vänds för arbete. Vi behöver personer som jobbar för att kunna finansiera service och social trygghet.

Men man bör också ta i beaktande att det finns stora skillnader i hälsotillstånd och livslängd mellan olika befolkningsgrupper. Alla kan inte fortsätta jobba och gå i pension vid högre ålder.

På vilket sätt kan man förlänga tiden i arbetslivet? Det kan ske på många olika sätt och det främsta av dem är en god sysselsättning. Om det inte finns jobb kan inte heller tiden i arbetslivet bli längre. Samtidigt bör man sköta om arbetstagarnas kompetens och de ungas möjligheter till utbildning och jobb. Utslagning på arbetsmarknaden är ett hot för både yrkeskarriärerna och sysselsättningen.

På arbetsplatserna kan man göra mycket för att förlänga yrkeskarriärerna. Man bör se till att arbetstagarna orkar med sitt arbete genom att ordna arbetstiderna och arbetsförhållanden enligt livssituationen. Med hjälp av en fungerande före-tagshälsovård och arbetarskyddsåtgärder på arbetsplatsnivå kan man hitta belast-ningsfaktorerna och åtgärda dem. Företagshälsovården bistår också med plane-ringen av yrkesinriktad rehabilitering.

På en bra arbetsplats orkar man jobba. Arbetstagarna vill jobba allt längre om de har jobb, hälsa och arbetsförmåga.

Page 36: Arbertskarriär med mänskliga mått

34 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

BILAGA 1

SAMMANSÄTTNINGEN AV ARBETSMARKNADENS CENTRALORGANISATIONERS UTVIDGADE PENSIONSFÖRHANDLINGSGRUPP Pensionsskyddscentralens verkställande direktör Jukka Rantala är sammankallan-de för arbetsgruppen Arbetsmarknadsorganisationernas representanter – Lasse Laatunen, direktör, Finlands Näringsliv EK – Antti Tanskanen, sakkunnig, Finlands Näringsliv EK – Kaija Kallinen, chef för pensionspolitik, FFC – Nikolas Elomaa, direktör för intressebevakningen, FFC – Markku Salomaa, direktör, STTK – Jarmo Pätäri, jurist, Akava Arbetspensionssystemets sakkunniga – Matti Vuoria, verkställande direktör, Varma – Harri Sailas, verkställande direktör, Ilmarinen – Lasse Heiniö, verkställande direktör, Pensions-Fennia Medlemmar som utsetts för förhandlingar i enlighet med regeringsprogrammet – Merja Ailus, verkställande direktör, Keva – Outi Antila, överdirektör, SHM – Jukka Pekkarinen, överdirektör, FM

Page 37: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 35

BILAGA 2

EN KORT HISTORIK ÖVER DISPYTEN OM ARBETSKARRIÄRERNA

1 Från tvist om pensionsåldern till förlängda arbetskarriärer • Matti Vanhanens regering godkänner den så kallade socialpolitiska uppgörel-

sen som en del av sina stimulansförhandlingar i slutet av januari 2009. I upp-görelsen avtalades om ändringar i pensions- och arbetslöshetsskyddet.

• Statsminister Vanhanen meddelar som avslutning på en förhandling om re-

geringens politik 24.2.2009, på Mattis namnsdag, att det som (i den socialpoli-tiska uppgörelsen) fastslagits om deltidspensionen och alterneringsledigheten ska tas upp till ny bedömning och att den nedre gränsen för den flexibla pen-sionsåldern ska höjas till 65 år. Vanhanen berättar att han kom på idén på en skidtur i Ruka. De facto hade idén tagits ur statsrådets kanslis rapport om be-folkningens åldrande.

• FFC, STTK och Akava avvisar Vanhanens ensidiga förslag. En namninsam-

lingslista på internet samlade på ett par veckor 180 000 underskrifter av perso-ner som motsatte sig en höjning av pensionsåldern.

• Regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna kom överens om att tillsätta

två arbetsgrupper 11.3.2009: o Den gemensamma uppgiften för pensionsförhandlingsgruppen (ordf.

Jukka Rantala) och arbetslivsgruppen (ordf. Jukka Ahtela) är att söka fram lösningar på hur man kan höja den förväntade pensionsåldern hos 25-åringar till 62,4 år fram till år 2025.

o Arbetsgrupperna ska samarbeta med regeringens representanter. o Arbetsgrupperna ska ha sitt arbete färdigt före utgången av 2009.

• Arbetsmarknadsparternas olika prioriteringar

o Finlands Näringsliv EK (+FM och SHM): strukturella nedskärningar i pensions- och arbetslöshetsskyddet.

o Fackföreningsrörelsen: arbetsoförmåga och arbetslöshet medför ut-slagning på arbetsmarknaden; sysselsättning, hälsa och kompetens vik-tiga; hela yrkesbanan bör granskas.

o Perspektivet vidgades och man började tala om att förlänga arbetskar-riärerna.

• Arbetslivsgruppen började förhandla på allvar först i december 2009, medan arbetet i pensionsförhandlingsgruppen körde fast.

• Arbetsgrupperna fick tilläggstid till slutet av januari 2010.

Page 38: Arbertskarriär med mänskliga mått

36 FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått?

• Arbetslivsgruppen nådde ett slutresultat den sista natten i januari, medan säm-

jan i pensionsförhandlingsgruppen stupade på Finlands Näringsliv EK:s krav på en försvagning av arbetslöshetsskyddet för äldre.

• Arbetslivsgruppens talrika förslag om att trygga kompetensen och förbättra företagshälsovårdens omfattning och effektivitet sändes för bedömning till OECD och finländska forskningsinstitut (Löntagarnas forskningsinstitut, När-ingslivets Forskningsinstitut ETLA, Pellervo ekonomiska forskningsinstitut, Arbetshälsoinstitutet, Institutet för hälsa och välfärd, Pensionsskyddscentra-len, FPA). OECD:s bedömning var mildare än väntat. De inhemska bedöm-ningarna var till största delen positiva, men det ansågs vara svårt och omöjligt att göra en volymuppskattning gällande förlängda arbetskarriärer.

Vad ledde till triangeldramat om förlängda yrkesbanor, pensionsskyddets tillräcklighet och finansieringen av arbets-pensionerna och till skrivningarna i regeringsprogrammet? • När bedömningen av effekterna av arbetslivsgruppens förslag inte gav något

resultat tog regeringen på nytt upp sitt förslag om höjd pensionsålder.

• Regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna kom 11.3.2010 överens om beredningen av ett program för hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning samt att arbetslivsgruppens skulle fortsätta sitt arbete.

o För beredningen av programmet om hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning tillsattes sex trepartsarbetsgrupper som skulle ha sitt ar-bete färdigt i slutet av september 2010.

o En av arbetsgrupperna var arbetsgruppen för arbetskarriärerna som fokuserade på pensionsfrågorna. Dess beslut underställdes behandling vid regeringens och arbetsmarknadsledarnas möten.

• Regeringen ville snabbt ha ett beslut i pensionsfrågorna, redan i april–maj. FFC och STTK meddelade att detta inte kommer att lyckas.

• I maj 2010 lösgjordes tidtabellen för arbetsgruppen för arbetskarriärerna från programmet för hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning och arbetsgrup-pens uppdrag omformulerades. Tre huvudmål formulerades: 1) en tillräcklig nivå på arbetspensionsförmånerna, 2) hållbarheten i finansieringen av arbets-pensionerna och arbetspensionsavgifternas utveckling och 3) en tillräcklig höjning av den genomsnittliga pensioneringsåldern. Arbetsgruppens uppgift var att kartlägga utvecklingsalternativ för att nå målen utan att ta ställning till ett enskilt alternativ. Slutledningarna underställdes behandling vid regeringens och arbetsmarknadsledarnas möten.

• Arbetsgruppen för arbetskarriärerna inledde sitt arbete i juni 2010. FFC, STTK

och Akava presenterade en lång lista på frågor som skulle utredas och arbetet startade utifrån denna lista.

Page 39: Arbertskarriär med mänskliga mått

FFC · Arbetskarriär med mänskliga mått? 37

• I augusti 2010 tillsatte arbetskarriärgruppen en undergrupp, som fick i uppgift att kartlägga alternativ för att effektivera finansieringen av ArPL-systemet.

• De övriga fem arbetsgrupperna inom programmet för hållbar ekonomisk till-

växt och sysselsättning lade fram sina rapporter i september och programmet offentliggjordes 20.10.2010. Arbetskarriärgruppen fortsatte sitt arbete, och ex-perterna räknade ut utvecklingsalternativ och dessas effekter på en tillräcklig nivå på pensionerna och utvecklingen av pensionsavgifterna. Man granskade också vilka effekterna skulle vara med tanke på rättvisan mellan generationerna.

• Arbetskarriärgruppens rapport blev färdig i slutet av februari 2011 och den

överläts till regeringen och arbetsmarknadsorganisationernas ledare den 1 mars 2011. Samtidigt överläts rapporter från en SHM-arbetsgrupp och två ANM-grupper som vidareberett förslagen i Ahtelas arbetslivsgrupp. Regering-en och arbetsmarknadsledarna beslutade att

o arbetsmarknadsorganisationerna bedömer vilka slutledningar som ska dras av rapporten,

o arbetsmarknadsorganisationerna bedömer om man kan nå samför-stånd om en långsiktig lösning för att förlänga tiden i arbetslivet, tryg-ga finansieringen av arbetspensionssystemet och säkra ett tillräckligt pensionsskydd,

o en uppskattning om vad som ska göras i fortsättningen och riktlinjerna för det ges i samband med regeringsförhandlingarna.

• Arbetsmarknadsorganisationerna kartlade i mars och april förhandlingsmöj-ligheterna gällande pensions- och arbetskarriärfrågorna.

• Arbetsmarknadsorganisationerna utarbetade ett gemensamt förslag om ar-betskarriär- och pensionspolitiken med sikte på regeringsförhandlingarna. Texten i förslaget slogs i huvuddrag fast redan på palmsöndagen 2011. Det slutliga förslaget med kompletteringar var färdigt 10.5.2011.

• I programmet för Jyrki Katainens regering intogs en skrivning på förslag av

arbetsmarknadsorganisationerna enligt vilken de förbinder sig att förhandla och vidta nödvändiga åtgärder då det gäller en förlängning av tiden i arbetsli-vet, tryggandet av finansieringen av arbetspensionssystemet och säkerställan-det av ett tillräckligt pensionsskydd.

Page 40: Arbertskarriär med mänskliga mått

Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFCHagnäskajen 1 A, PB 157FI–00531 Helsingforstel +358 20 774 000fax +358 20 774 0225www.sak.fi