Lissabonfördraget

22 juni 2007

Hur utövar EU sitt inflytandet?

• EU är världens ledande handelsmakt och har därmed en avgörande roll vid internationella förhandlingar, t.ex. mellan de 153 medlemsländerna i Världshandelsorganisationen (WTO), eller vid FN-konferenserna om klimatförändringar.

• EU tar också klar ställning i frågor som har betydelse för vanliga människors vardag, t.ex. miljö, förnybara energikällor, ”försiktighetsprincipen” i fråga om livsmedelssäkerhet, etiska aspekter inom bioteknik och skydd av utrotningshotade arter.

• EU går fortfarande i främsta ledet för de globala insatserna mot den globala uppvärmningen. I december 2008 gjorde EU ett ensidigt åtagande om att minska utsläppen av växthusgaser med 20 % till 2020.

Värderingar

• EU vill verka för humanistiska värderingar och sociala framsteg. Människan ska kontrollera den globaliseringsprocess som nu äger rum, inte vara ett offer för den. Den moderna människans behov kan inte tillgodoses av enbart marknadskrafterna eller av enskilda länder som vidtar ensidiga åtgärder.

• EU står för en människouppfattning och en samhällsmodell som stöds av det stora flertalet medborgare. Européerna känner starkt för sina djupt rotade värderingar, som bl.a. omfattar tron på mänskliga rättigheter, social sammanhållning, fritt företagande, rättvis fördelning av den ekonomiska tillväxten, rätt till en skyddad miljö, respekt för kulturell, språklig och religiös mångfald samt en harmonisk förening av traditioner och utveckling.

• Stadgan om Europeiska unionens grundläggande rättigheter utfärdades i Nice i december 2000. Den är nu rättsligt bindande tack vare Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009. I stadgan fastställs alla de rättigheter som i dag erkänns av EU:s medlemsländer och deras medborgare. Gemensamma rättigheter och värderingar kan skapa en känsla av samhörighet mellan européerna. Alla EU-länder har t.ex. avskaffat dödsstraffet.

Utvidgning

• EU är öppet för alla europeiska länder som uppfyller de demokratiska, politiska och ekonomiska medlemskapskriterierna.

• Efter flera utvidgningar (den senaste 2007) har antalet medlemsländer i EU ökat från sex till 27. År 2010 är det ytterligare nio länder som antingen förhandlar om medlemskap (bl.a. Kroatien och Turkiet) eller har kommit olika långt med förberedelserna. Kroatien ser ut att bli EU:s tjugoåttonde medlem.

• Varje anslutningsfördrag som innebär att ett nytt land blir medlem måste godkännas enhälligt av alla medlemsländer. Inför varje ny utvidgning måste EU bedöma förutsättningarna för att en eller flera nya medlemmar ska kunna integreras i EU och för att EU-institutionerna ska kunna fortsätta att bedriva en fungerande verksamhet.

• EU:s utvidgningar har bidragit till att stärka och stabilisera demokratin och säkerheten i Europa och öka kontinentens möjligheter till handel och ekonomisk tillväxt.

Pågående förhandlingar

• Natomedlemmen Turkiet har sedan länge ett associeringsavtal med EU och ansökte om EU-medlemskap 1987. Landets geografiska läge och politiska historia fick EU att tveka länge innan man godtog Turkiets ansökan. I oktober 2005 inleddes i alla fall anslutningsförhandlingarna till sist – inte bara med Turkiet utan även med Kroatien. Förhandlingarna med Kroatien hade nästan slutförts 2010. Vissa EU-länder är tveksamma inför Turkiets eventuella EU-medlemskap. De föreslår en annan lösning, ett ”privilegierat partnerskap”, men Turkiet avvisar den tanken.

Västra Balkan och Island

De flesta länderna på västra Balkan var tidigare en del av Jugoslavien och vänder sig nu också till EU för att påskynda den ekonomiska återuppbyggnaden, förbättra sina ömsesidiga förbindelser (som länge var märkta av de etniska och religiösa krigen) och konsolidera de demokratiska institutionerna.

EU gav f.d. jugoslaviska republiken Makedonien status som kandidatland 2005. Potentiella kandidatländer är Albanien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro och Serbien. De har alla ingått stabiliserings- och associeringsavtal med EU, som en förberedelse inför eventuella medlemskapsförhandlingar.

Island, som drabbades hårt av finanskrisen 2008, ansökte om EU-medlemskap 2009. Kosovo förklarade sig självständigt den 18 februari 2008 och har också möjlighet att bli ett officiellt kandidatland.

Villkor för medlemsskap

Rättsliga kravDen europeiska integrationen har alltid varit en politisk och ekonomisk process, öppen för alla europeiska länder som är beredda att ansluta sig till fördragen och genomföra hela EU:s lagstiftning. Enligt Lissabonfördraget (artikel 49) får varje europeisk stat som respekterar principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och rättsstaten ansöka om att bli medlem av unionen.KöpenhamnskriteriernaNär de f.d. kommunistländerna började visa intresse för att gå med i EU bestämdeEuropeiska rådet 1993 att tre kriterier måste vara uppfyllda för att länderna skullekunna bli medlemmar. Senast vid inträdet måste de nya medlemmarna ha:• Stabila institutioner som garanterar demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga

rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter.• En fungerande marknadsekonomi och kapacitet att hantera konkurrenstrycket och

marknadskrafterna inom EU.• Förmåga att uppfylla de skyldigheter som medlemskapet medför, vilket också

innebär att landet ska stödja EU:s mål. Den offentliga förvaltningen måste kunna tillämpa och hantera EU:s lagstiftning i praktiken.

Hur fungerar EU?

EU:s stats- och regeringschefer samlas i Europeiska rådet för att fastställa EU:s allmänna politiskainriktning och fatta beslut i viktiga frågor.Rådet består av ministrar från EU:s medlemsländer som samlas med jämna mellanrum för att fatta politiska beslut och stifta EU-lagar.Europaparlamentet företräder medborgarna och beslutar om lagstiftning och budget tillsammans med rådet.Europeiska kommissionen företräder EU:s gemensamma intressen och är det främsta verkställande organet. Kommissionen lägger fram förslag till lagstiftning och ska se till att EU:s politik genomförs korrekt.

Europeiska rådetEuropeiska rådet är EU:s främsta politiska institution. Det består av alla EU-länders stats- och regeringschefer – presidenter och premiärministrar – plus Europeiska kommissionens ordförande (se nedan). Rådet samlas normalt fyra gånger om året i Bryssel. Det har en ständig ordförande som har till uppgift att samordna Europeiska rådets arbete och säkra kontinuiteten. Den ständige ordföranden väljs (av en kvalificerad majoritet av medlemmarna) för en period på två och ett halvt år och kan väljas om en gång. Den tidigare belgiske premiärministern Herman Van Rompuy har haft detta uppdrag sedan den 1 december 2009.

Europeiska rådet fastställer EU:s mål och anger hur de ska nås. Rådet ger impulser till EU:s viktigaste politiska initiativ och fattar beslut i besvärliga frågor där ministerrådet inte har kunnat enas. Europeiska rådet hanterar även aktuella internationella frågor inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken – en mekanism för samordning av EU-ländernas utrikespolitik.

Rådet

Rådet (även kallat ”ministerrådet”) består av ministrar från EU-ländernas regeringar. Medlemsländerna turas om att inneha ordförandeskapet; varje EU-land är ordförande under en sexmånadersperiod. Vid rådets möten deltar en minister från varje EU-land. Vilken minister som deltar i rådet beror på vilka frågor som står på dagordningen: utrikespolitik, jordbruk, industri, transport, miljö etc. Rådets huvuduppgift är att godkänna EU-lagar, ett ansvar som normalt delas med Europaparlamentet. Rådet och parlamentet ansvarar också gemensamt för antagandet av EU:s budget. Dessutom sluter rådet internationella avtal som har förhandlats fram av kommissionen.

Rådets beslut ska enligt Lissabonfördraget fattas med enkel majoritet, med kvalificerad majoritet eller enhälligt, beroende på vilken fråga beslutet gäller. Rådet måste fatta enhälliga beslut i särskilt viktiga frågor, t.ex. beskattning, fördragsändringar, ny gemenskapspolitik eller anslutning av ett nytt medlemsland.

Rådet, forts

Annars används oftast kvalificerad majoritet. Det innebär att rådets beslut måste antas med ett visst antal röster för att vara giltigt. Varje EU-land har ett röstetal som grovt räknat motsvarar befolkningsstorleken.Fram till den 1 november 2014 och under förutsättning att EU fortfarande har 27 medlemsländer, antas ett beslut om • minst 255 av de 347 rösterna (dvs. 73,91 %) är för, • det godkänns av en majoritet av medlemsländerna, dvs. minst 14, • de medlemsländer som röstar för utgör minst 62 % av EU:s

befolkning.Från den 1 november 2014 ska systemet förenklas enligt Lissabonfördragets bestämmelser. Ett beslut kommer då att antas om 55 % av medlemsländerna (dvs. minst 15 av dem) är för och om de utgör minst 65 % av EU:s befolkning.

Europaparlamentet

Europaparlamentet är en folkvald institution som företräder EU-medborgarna. Parlamentet utövar tillsyn över EU:s verksamhet och godkänner EU-lagstiftning tillsammans med rådet. Sedan 1979 hålls allmänna och direkta parlamentsval vart femte år.

Parlamentet håller sina huvuddebatter vid sammanträden som hålls varje månad (plenarsammanträden) där i princip alla ledamöter deltar. Plenarsammanträdena hålls normalt i Strasbourg och eventuella extra möten hålls i Bryssel. Även det förberedande arbetet sker vanligen i Bryssel. Talmanskonferensen – dvs. de politiska gruppernas ordförande tillsammans med parlamentets talman – fastställer dagordningen för plenarsammanträdena och 20 parlamentsutskott utarbetar de förslag till lagstiftningsändringar som ska diskuteras. Parlamentets dagliga administrativa arbete sköts av generalsekretariatet, som ligger i Luxemburg och Bryssel. Varje politisk grupp har också sitt eget sekretariat.

EU-parlamentets lagstiftning

Parlamentet medverkar i EU:s lagstiftningsarbete på två sätt:• Genom medbeslutande, som är det ordinarie

lagstiftningsförfarandet. Parlamentet ansvarar tillsammans med rådet för att stifta lagar på alla områden som kräver kvalificerad majoritet i rådet. Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft handlar det om omkring 95 % av EU-lagstiftningen. Rådet och parlamentet kan nå en överenskommelse redan vid första behandlingen. Om de inte kan komma överens efter två behandlingar går förslaget till en förlikningskommitté.

• Genom samtyckesförfarandet, som innebär att parlamentet måste ratificera EU:s internationella avtal (som har förhandlats fram av kommissionen), även nya fördrag om utvidgning av EU.

De politiska grupperna i parlamentet

Europaparlamentet forts

Europaparlamentet och rådet ansvarar också gemensamt för antagandet av EU:s budget (som föreslås av Europeiska kommissionen). Parlamentet kan förkasta budgetförslaget, vilket redan har hänt flera gånger. Det innebär att budgetförfarandet måste börja om. Parlamentets budgetbefogenheter innebär att det har stort inflytande över EU:s politik.

Europaparlamentet står också för den demokratiska kontrollen av EU och särskilt av Europeiska kommissionen. När en ny kommission ska utses vart femte år kan det nyvalda Europaparlamentet – genom majoritetsomröstning – godkänna eller förkasta Europeiska rådets kandidat till posten som kommissionens ordförande.

Den omröstningen speglar givetvis resultatet i det val till Europaparlamentet

som nyligen hållits. Parlamentet håller också en utfrågning med varje föreslagen kommissionsledamot innan man röstar om huruvida den nya kommissionen som helhet ska godkännas.

Europaparlamentet, forts

Parlamentet kan när som helst kräva att hela kommissionen avgår genom att ställa misstroendevotum. I så fall krävs det två tredjedels majoritet. Parlamentet ansvarar också för en kontinuerlig tillsyn av hur EU:s politik genomförs genom att ställa muntliga och skriftliga frågor till kommissionen och rådet.

EU-kommissionen

Kommissionen är en central EU-institution. Det är bara kommissionen som har rätt att lägga fram förslag till ny EU-lagstiftning, som överlämnas till rådet och parlamentet för diskussion och antagande.Kommissionens ledamöter utses av medlemsländerna i samförstånd och ska godkännas av Europaparlamentet (se ovan). Deras mandatperiod är fem år.Kommissionen är ansvarig inför Europaparlamentet och måste avgå i sin helhet om parlamentet ställer misstroendevotum.Det finns en kommissionsledamot (eller kommissionär) från varje EU-land, inklusive kommissionens ordförande och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, som är en av de vice ordförandena.

EU-kommissionen

Kommissionen är i hög grad oberoende då den utövar sina befogenheter. Den ska företräda EU:s gemensamma intressen och får inte ge efter för påtryckningar från medlemsländernas regeringar. Kommissionen brukar kallas ”fördragens väktare” och ska se till att rådets och Europaparlamentets förordningar och direktiv genomförs i medlemsländerna. I annat fall kan kommissionen väcka talan vid EU-domstolen.Kommissionen är ett verkställande organ som genomför rådets beslut, t.ex. om den gemensamma jordbrukspolitiken. Kommissionen har stora befogenheter inom den gemensamma politiken och budgetansvar i fråga om t.ex. forskning och teknologi, utvecklingsstöd och regionalpolitik.

EU-domstolen

Europeiska unionens domstol ligger i Luxemburg. Domstolen består av en domare från varje EU-land och åtta generaladvokater. De utses av medlemsländernas regeringar i samförstånd. Mandattiden är sex år och därefter kan mandatet

förlängas. Såväl domare som generaladvokater är helt oavhängiga. Domstolen ska se till att EU-lagstiftningen följs och att fördragen tolkas och tillämpas korrekt.

Europeiska centralbanken

Europeiska centralbanken (ECB) ligger i Frankfurt och ansvarar för förvaltningen av euron och EU:s penningpolitik (se kapitel 7, ”Euron”). ECB har som sin främsta uppgift att upprätthålla prisstabiliteten i euroområdet. Centralbanken fick status som EU-institution genom Lissabonfördraget.

Revisionsrätten

Europeiska revisionsrätten i Luxemburg inrättades 1975 och består av en ledamot från varje EU-land. Ledamöterna utses för en mandatperiod på sex år efter gemensamt beslut av medlemsländerna och samråd med Europaparlamentet. Revisionsrätten kontrollerar att EU:s inkomster har kommit in, att alla utgifter är lagenliga och riktiga och att EU:s budget har förvaltats på ett korrekt sätt.

Vem gör vad?

Vem gör vad?

Vem gör vad?

Slut