René Lindqvist

Vi är många, vi är svenska

FFC:s medlemsundersökning 2005Rapport om svenska verksamheten

FFC:s medlemsundersökning 2005

Rapport om den svenska verksamheten Februari 2006

René Lindqvist

Vi är många, vi är svenska

SAMMANDRAG Rapporten baserar sig på data om svenska medlemmar från en undersökning som genomfördes bland FFC:s medlemmar, såväl finsk- som svenskspråkiga, i början på 2005. Sammanlagt togs 467 svar från svenska medlemmar med i undersökningen. Svarsprocenten uppgick till 45,1 %. Av de svenska medlemmarna bor relativt sett fler i Österbotten i jämförelse med hur finlandssven-skar överlag är fördelade i regionerna, och klart sett färre i Mellannyland. Av de svenska medlemmarna är 80 % i arbete, medan 72 % av alla FFC:s medlemmar är det. 15 % av alla FFC-medlemmar är arbetslösa medan 8 % av de svenska medlemmarna är det. Allmänt sett är medlemmarna bättre på passiva färdigheter i finska, dvs. att förstå och läsa finska. Mest problem med finskan har medlemmarna med de skriftliga färdigheterna, men framför allt med att skriva finska. Tre av tio uppger att de inte alls behärskar finska skriftligt, medan klart mindre än en tiondel uppger att de inte alls förstår, talar eller läser finska. Det finns stora regionala variationer i hur väl man behärskar finska. Speciellt på Åland har man svårt med finska, men även i Österbot-ten. På Åland kan 38 procent av medlemmarna inte alls läsa finska och två av tre läser finska knaggligt eller inte alls (65 %). I Österbotten läser två av fem (40 %) finska knaggligt eller inte alls, medan denna andel är betydligt mindre i övriga delar av landet, speciellt låg i Mellannyland och Östnyland. FFC-medlemmarna talar till övervägande del (52 %) svenska på arbetsplatsen, 29 % mestadels svenska och 23 % bara svenska. Knappt var fjärde medlem arbetar på en arbetsplats där det talas mera finska än svenska, 17 % mestadels finska och 6 % bara finska. Var fjärde (25 %) medlem talar lika mycket svenska som finska på jobbet. Jämfört med en undersökning från 1997 verkar det som om arbetsplatser där det talas bara svenska går tillbaka till förmån för arbetsplatser där det talas mestadels finska. Finskspråkig information godtas i Mellannyland och Östnyland, medan man i Åboregionen och Västnyland är mera reserverad och medan man i Österbotten och Åland oftare ser finsk information som något som irriterar en. Medlemmarna får facklig information i huvudsak (44 %) på finska: 12 % bara på finska, 32 % mes-tadels på finska. Knappt två av fem (37 %) får informationen som regel på svenska: mestadels sven-ska 19 %, bara svenska 16 %). Medlemmarna har klart mest kontakt med arbetsplatsens förtroendeman: två av tre (66 %) har varit i kontakt med honom. Många har även kontakt med huvudförtroendemannen (48 %) och det egna förbundets ombudsman (43 %). Med det egna förbundet har 61 % haft kontakt. Med FFC i Helsing-fors eller regionalt har knappt var fjärde haft kontakt (23 %). Kontakten sker framför allt på den lo-kala nivån. Medlemmarna är mest nöjda med den svenska betjäningen de fått i kontakt med de lokala fackliga organen och representanterna. Mest nöjd är man med den svenska betjäningen man fått av den lo-kala förtroendemannen (33 % mycket nöjd, 38 % rätt nöjd). Likaså är man nöjd med möjligheterna att använda svenska i kontakt med fackavdelning (27 % mycket nöjd) och arbetarskyddsfullmäktig (26 % mycket nöjd). Cirka fyra av tio har deltagit i någon form av facklig sammankomst under en tolvmånadersperiod. De populäraste formen är fackliga informations-, föreläsnings- eller diskussionsträffar (34 % har deltagit). I facklig utbildning har 23 % deltagit.

MEITÄ ON PALJON, OLEMME RUOTSINKIELISIÄ René Lindqvist: Meitä on paljon, olemme ruotsinkielisiä. SAK:n jäsentutkimus 2005. Raportti ruotsinkielisestä toiminnasta. Helmikuu 2006.

TIIVISTELMÄ Raportin pohjana ovat ruotsinkielisiä jäseniä koskevat tiedot SAK:n jäsentutkimuksesta, joka tehtiin vuoden 2005 alussa sekä suomen- että ruotsinkielisten jäsenten keskuudessa. Tutkimuksessa on mukana 467 vastausta ruotsinkielisiltä jäseniltä. Vastausprosentti oli 45,1. Suomenruotsalaisten yleiseen alueellisen jakaumaan verrattuna ruotsinkielisiä jäseniä on suhteellisesti enemmän Pohjanmaalla ja selvästi vähemmän Keski-Uudellamaalla. Ruotsinkielisistä jäsenistä työssä on 80 %, kun taas kaikista suomenkielisistä jäsenistä työssä olevia on 72 %. SAK:n kaikista jäsenistä työttömänä on 15 %, kun taas ruotsinkielisistä työttömänä on 8 %. Jäsenet hallitsevat yleensä suomenkielen paremmin passiivisesti, toisin sanoen ymmärtävät ja lukevat suomea. Kirjalliset valmiudet ovat suomenkielessä jäsenille ongelmallisimpia, ennen muuta suomeksi kirjoittaminen. Kolme kymmenestä sanoo, ettei osaa lainkaan kirjoittaa suomea, kun taas selvästi alle kymmenesosa sanoo ettei lainkaan ymmärrä, puhu tai lue suomea. Suomenkielen osaamisessa on suuria alueellisia vaihteluja. Suomi tuottaa vaikeuksia erityisesti Ahvenanmaalla, mutta myös Pohjanmaalla. Ahvenenmaalla 38 prosenttia jäsenistä ei osaa lukea suomea ollenkaan ja kaksi kolmesta lukee suomea kangerrellen tai ei ollenkaan (65 %). Pohjanmaalla kaksi viidestä (40 %) lukee suomea kangerrellen tai ei ollenkaan. Sen sijaan muissa osissa maassa näiden jäsenten osuus on merkittävästi vähäisempi, erityisen vähäinen Keski- ja Itä-Uudellamaalla. SAK:n jäsenistä melko paljon ruotsia puhuu työpaikalla 52 %, suurimmaksi osaksi ruotsia 29 % ja yksinomaan ruotsia 23 prosenttia. Vajaa neljännes jäsenistä työskentelee paikassa, jossa puhutaan enemmän suomea kuin ruotsia, 17 % paikassa, jossa puhutaan enimmäkseen suomea ja 6 % paikassa, jossa puhutaan vain suomea. Joka neljäs (25 %) jäsen puhuu työpaikalla yhtä paljon ruotsia ja suomea. Vuoden 1997 tutkimukseen verrattuna näyttää siltä, että kokonaan ruotsinkieliset työpaikat ovat väistymässä sellaisten työpaikkojen tieltä, joilla puhutaan suurimmaksi osaksi suomea. Suomenkielinen tiedotus hyväksytään Keski- ja Itä-Uudellamaalla, mutta Turun seudulla ja Länsi-Uudellamaalla siihen suhtaudutaan varauksellisemmin, kun taas Pohjamaalla ja Ahvenenmaalla se ärsyttää. Jäsenet saavat ay-tietoa pääasiassa (44 %) suomeksi: 12 % vain suomeksi, 32 % suurimmaksi osaksi suomeksi. Vajaa kaksi viidestä (37 %) saa yleensä tietoa ruotsiksi: suurimmaksi osaksi ruotsiksi (12 %), vain ruotsiksi 16 %). Jäsenet ovat selvästi eniten yhteydessä työpaikan luottamusmieheen: häneen on ollut yhteydessä kaksi kolmesta (66 %). Moni on ollut yhteydessä myös pääluottamusmieheen (48 %) ja oman liiton toimitsijaan (43 %). Omaan liittoon on ollut yhteydessä 61 %. SAK:hon Helsinkiin tai alueellisesti on ollut yhteydessä alle joka neljäs (23 %). Yhteyttä pidetään ennen muuta paikallistasolla. Tyytyväisimpiä ruotsinkieliseen palveluun jäsenet ovat ottaessaan yhteyttä ay-liikkeen paikallisiin elimiin ja edustajiin. Tyytyväisimpiä ruotsinkieliseen palveluun ollaan, kun on otettu yhteyttä paikalliseen luottamusmieheen (33 % erittäin tyytväisiä, 38 % melko tyytyväisiä). Niin ikään ollaan tyytyväisiä mahdollisuuksiin käyttää ruotsia yhteydenpidossa ammattiosastoon (27 % erittäin tyytyväisiä) ja työsuojeluvaltuutettuun (26 % erittäin tyytyväisiä). Noin neljä kymmenestä on osallistunut johonkin ay-tapaamiseen kahdentoista kuukauden aikana. Yleisimmin oli osallistuttu tiedotus-, luento- tai keskustelutapaamisiin (34 % ). Ay-koulutukseen on osallistunut 23 %.

INNEHÅLL Sammandrag Tiivistelmä

1. Hur medlemsundersökningen gjordes ........................................................................................1

1.1 Allmänt ................................................................................................................................1 1.2 Datainsamling......................................................................................................................1 1.3 Population och urval............................................................................................................2 1.4 Externt bortfall.....................................................................................................................2 1.5 Denna rapport ......................................................................................................................2

2. Vad kännetecknar FFC:s svenska medlemmar? .......................................................................3 2.1 Allmänt ................................................................................................................................3 2.2 Yrkesutbildning ...................................................................................................................4 2.3 Bransch ................................................................................................................................5 2.4 Sysselsättning och arbetsförhållande...................................................................................6 2.5 Inkomstnivån .......................................................................................................................7 2.6 Partisympatier i riksdagsval ................................................................................................8 2.7 Region, kommunens svenskandel och kommunstorlek.......................................................9

3. Språkförhållanden ......................................................................................................................11 3.1 Kunskaper i finska (S73) ...................................................................................................11 3.2 Språk hemma och på arbetsplatsen (S70, S71 och S72) ...................................................13

4. Det interna bortfallet i de svenska frågorna.............................................................................15 5. FFC:s svenska verksamhet.........................................................................................................18

5.1 Kontakt med fackliga organ och deltagande i fackliga sammankomster ..........................18 5.1.1 Kontaktfrekvens och kontaktspråk ifråga om fackliga organ (S76) .....................18 5.1.2 Deltagande i fackligt arrangerade tillställningar (S74) .......................................21

5.2 Svenskspråkig information i fackliga frågor (S72, S75) ...................................................25 5.2.1 På vilket språk fås facklig information? (S72)......................................................25 5.2.2 Inställning till finskspråkigt fackligt material (S75) .............................................26

5.3 Erfarenheter av svenskspråkig service (S77).....................................................................29 Tidigare rapporter ...........................................................................................................................31

1

1. Hur medlemsundersökningen gjordes

1.1 Allmänt Denna rapport behandlar Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf:s

svenskspråkiga medlemmar, vilka utgör en del av hela FFC:s medlemsundersökning 2005.

Rapporten avser att i främsta hand redogöra för frågorna kring den svenska verksamheten.

1.2 Datainsamling Medlemsenkäten genomfördes på FFC:s uppdrag av Statistikcentralen 17.1–8.4.2005.

Datainsamlingen skedde genom postenkäter.

Frågeformuläret baserade sig långt på tidigare använda formulär. Ändringar gjordes endast

i en del av frågorna, och vissa ströks och andra lades till. Ändringarna i blanketten gjordes av

Statistikcentralen i samråd med FFC. FFC såg det särskilt angeläget att bevara jämförbarheten,

varför man så långt som möjligt ville undvika omformuleringar av frågorna. Sammanlagt an-

vändes 6 olika blanketter i undersökningen: FFC: s grundblankett fanns på finska och svenska.

Den svenska blanketten innehöll, förutom samma frågor som den finska, även frågor om den

svenska verksamheten och tidningen Löntagaren. Två fackförbund, PAM och AKT, hade

dessutom egna blanketter, vilka innehöll samma frågor som FFC:s grundblankett, men ytterli-

gare en serie specialfrågor om förbundet. Även förbundsblanketterna fanns på svenska och

finska.

Postenkäten genomfördes i tre steg. En vecka efter att det egentliga frågeformuläret kom

fram till respondenterna skickades ett påminnelse- och tackkort. Detta kort sändes till alla per-

soner i urvalet. Den första påminnelseblanketten skickades ut ungefär en månad efter det

egentliga frågeformuläret, och i ett senare skede skickades en påminnelseblankett ut ännu en

andra gång, eftersom svarsprocenten i jämförelse med den tidigare undersökningen (år 2000)

föreföll rätt låg. I det här sammanhanget finns det skäl att peka på svarsprocentens allmänna,

nedåtgående trend under de senaste åren.

Respondenterna kontaktades förutom genom frågeformulär även med sms (textmedde-

lande). Statistikcentralen ville testa sms-påminnelser som en del av statistisk datainsamling.

Avsikten med sms-påminnelsen var att påminna respondenterna om att de borde svara,

men även att uppmuntra dem till att svara. Man behövde inte svara på sms-meddelandet, utan

avsikten var att friska upp minnet. Responsen på sms-kontakten var mycket varierande. Totalt

kom det in 49 sms som svar på påminnelsen. Största delen var neutrala till sin karaktär.

Många ville t.ex. tala om att de redan svarat på enkäten eller att de av en eller annan

2

anledning inte alls ville svara. En del meddelanden var mycket negativa och gav uttryck för

missnöje. Några positiva meddelanden kom in, av typen ”tack för påminnelsen”.

Då man jämförde dem som fick sms-påminnelsen med dem som inte fick sådan och som

inte vid den tidpunkten hade svarat visade resultaten på en klar positiv effekt av sms-

påminnelserna.

1.3 Population och urval Populationen i hela undersökningen utgjordes av FFC:s medlemmar. Medlemmar som fyllt

61 år lämnades utanför undersökningen, liksom även studerandemedlemmar. På så sätt

uppgick populationen till ungefär 863.000 medlemmar. Urvalet i undersökningen togs fram

av FFC utifrån medlemsantalen i förbunden per 31.12.2004. Urvalet omfattade allt som allt

11.487 personer, av vilka 10.468 var finskspråkiga och 1.019 var svenskspråkiga.

Urvalet bildades i fråga om de finskspråkiga på så vis att praktiskt taget var hundrade

medlem togs med i urvalet. Av de svenskspråkiga kom ungefär var 50:e medlem att ingå i ur-

valet. Andelen svenskspråkiga i urvalet ville man höja på så sätt att den blev högre än det

verkliga medlemsantalet.

1.4 Externt bortfall Den totala medlemsundersökningens svarsprocent var 54,3 %. Totalt erhölls 6.236 st. god-

kända svar som kunde tas med i undersökningen. De svenskspråkiga medlemmarnas svarspro-

cent uppgick till 45,1 %, och antalet godkända svar till 460 st. De mest aktiva svararna fanns

bland FFC:s finskspråkiga (56,4 %), medan mindre aktiva var AKT:s svenskspråkiga

medlemmar.

1.5 Denna rapport Denna rapport behandlar de svenskspråkiga FFC-medlemmarna. Dessa är mao. en

delpopulation av hela medlemsundersökningen, men utgör population för denna rapport. Till

skillnad från ovanstående antal godkända respondentsvar (460 st.), vilka baserar sig på

blankettspråket, har som grund i stället använts fråga nr S68 om respondentens modersmål.

Härvid har i analysen tagits med de respondenter vilka uppgett sig ha svenska som modersmål,

och dessa uppgår till 467 st svar.

I dataanalysen har respondentsvaren viktats med en kalibrerad viktvariabel (painoc), som

utgår från urvalet i de enskilda förbunden och beaktar ålder, kön och modersmål.

Som regel har resultaten redovisats såsom procentandelar. Om inget annat anges avser

procentandelarna andelar av de respondenter som besvarat frågan.

3

2. Vad kännetecknar FFC:s svenska medlemmar?

2.1 Allmänt FFC:s svenska medlemmar i populationen utgjorde en skara på ca 44.000 personer i slutet

av 2004, vilket motsvarade en andel på 5,3 % av alla FFC:s medlemmar i grundpopulationen.

Annat modersmål än finska och svenska hade 1,1 % av medlemmarna. I jämförelse med hela

medlemskåren är kvinnorna ca 3 procentenheter fler bland de svenskspråkiga.

Tabell. De svenskspråkiga medlemmarna svenska hela

medl. FFC2005 2005

% %Kön

kvinna 48 45man 52 55

Åldersgrupp under 25 år 3 425-34 år 22 2135-44 år 23 2345-54 år 29 2855- år 23 24

under 35 år 2535-49 år 3550-61 år 39

Modersmålfinska 0 94svenska 100 5något annat språk 0 1

Grundutbildningmindre än folkskola 1 0folk-, medborgarskola 33 39mellan-, grundskola 52 48studentexamen 13 13

Fackliga förtroendeuppdraghar för närvarande 8 8har haft men inte nu 13 16har aldrig haft 79 76

4

2.2 Yrkesutbildning Den vanligaste formen av yrkesutbildning bland medlemmarna är en yrkesinriktad grund-

examen. Det är en aning färre som har sådan examen bland svenska medlemmar (45 %) än

bland alla medlemmar (50 %). Svenskspråkiga (16 %) har i någon mån högre utbildning

(institut, yrkeshögskola, universitet) jämfört med samtliga FFC-medlemmar (13 %). Med

svenskandel avses andelen svenskspråkiga i kommunen (se avsnitt 2.7).

Tabell. Yrkesutbildning svenska svenska hela

medl. medl. FFC2005 1998 2005

% % %kort yrkesutb ildning 34 44 35- ingen yrkesutb. 18 23 16- yrkeskurs 10 16 15- läroavtalsutb. 6 5 4yrkesutb ildning: 45 39 50- yrkesinr. grundex. 45 39 50högre utb ildning: 17 13 13- institut 12 11 9- yrkeshögskola 2 0 2- universitet, högskola 2 2 1annan utb ildning 4 4 3

svenska medlemmar 2005kort yrkes- yrkes- högreutbildning utbildning utbildning

kvinnor 37% 41% 16%män 32% 49% 16%

under 35 år 15% 63% 21%35-49 år 29% 44% 22%över 50 år 51% 34% 9%

Östnyland 32% 45% 14%Västnyland 47% 33% 17%Mellannyland 35% 32% 30%Åboregionen 42% 35% 21%Åland 37% 30% 23%Österbotten 28% 54% 14%finska kommuner 27% 61% 6%

låg svenskandel 36% 36% 25%mellanlåg svenskandel 34% 43% 20%hög svenskandel 35% 48% 12%

5

2.3 Bransch När det gäller i vilken bransch man arbetar finns en del skillnader mellan svenskspråkiga

och samtliga medlemmar. Även om industrin är den största branschen arbetar svenska

medlemmar i mindre utsträckning inom industrin (39 %) mot andelen i hela FFC (47 %). I

stället arbetar man mera inom den offentliga servicesektorn och i viss mån mera även inom

den privata servicesektorn med transport.

Tabell. Bransch privata ser- offentliga

vicesektorn service-industrin +transport sektorn

svenska medlemmar 39 32 29hela FFC 47 29 24

Kön: kvinnor 17% 38% 45%män 59% 27% 14%

Åldersgrupp: under 35 år 45% 39% 16%35-49 år 40% 35% 26%över 50 år 35% 25% 40%

Region: Östnyland 33% 41% 25%Västnyland 41% 33% 26%Mellannyland 5% 61% 34%Åboregionen 33% 40% 27%Åland 15% 42% 42%Österbotten 52% 24% 24%

Kommunens svenskandel:låg svenskandel 18% 55% 27%mellanhög svenskandel 37% 35% 28%hög svenskandel 48% 25% 27%finska kommuner 44% 12% 44%

Yrkesutb ildning:kort yrkesutbildning 40% 30% 30%yrkesutbildning 46% 27% 27%högre utbildning 18% 55% 27%

6

2.4 Sysselsättning och arbetsförhållande

Utifrån enkäten förefaller det som om svenskspråkiga i högre grad är i arbete (80 %) än

vad fallet är för samtliga medlemmar (72 %). Bland de svenska medlemmarna är framför allt

de arbetslösa färre (8 %) än bland samtliga (15 %). Även pensionärerna är i någon mån färre

bland de svenskspråkiga. De svenska medlemmarna arbetar mera på ordinarie dagtid och ordi-

narie morgon-, kvälls- och nattarbete och mindre i skiftarbete än vad hela medlemskåren gör.

Detta kan bero på att skiftarbete framför allt förekommer inom industrin och att andelen inom

industrin var lägre bland svenska medlemmar. Svenska medlemmar arbetar i högre grad för

en arbetsgivare som är kommun eller samkommun och arbetsgivare inom servicebranschen

och i lägre grad för arbetsgivare inom industri, primärproduktion eller byggbranschen.

Tabell. Arbetet och arbetsförhållandet svenska medlemmar

svenska hela under över privata off. serv.medl. FFC kvinnor män 35 år 35-49 år 50 år industri s.sekt. sekt.

% %Sysselsättning (f n)

i arbete 80 72 76% 83% 79% 83% 78% 81% 79% 81%mamma-, vårdledig, långv. sjukledig 5 5 9% 2% 7% 6% 4% 2% 6% 8%annan ledighet utan lön 1 0 1% 1% 1% 2% 0%permitterad deltid/viss tid 1 1 2% 0% 2% 2% 1% 1% 2%studerande (ej arb.k.kurs) 2 2 4% 1% 7% 1% 1% 5% 2%på pension 1 3 1% 2% 0% 4% 2% 3%arbetslös, syss.st.arb., arb.k.kurs 8 15 7% 10% 6% 8% 10% 10% 6% 8%permitterad tillsvidare 1 2 1% 1% 1% 1% 2% 1%

Anställningfastanställd 87 82 81% 93% 80% 89% 91% 93% 87% 80%visstidsanställd 13 18 19% 7% 20% 11% 9% 7% 13% 20%

Arbetets omfattningheltidsanställd (40 h) 63 63 49% 76% 70% 61% 60% 88% 50% 44%heltidsanställd (< 40 h) 24 27 31% 18% 15% 25% 28% 8% 29% 40%deltidsanställd (< 30 h) 9 7 15% 4% 11% 10% 7% 1% 16% 12%något annat (t ex vid behov) 4 3 5% 2% 3% 3% 5% 3% 5% 5%

Arbetstidenordinarie dagsarbete 61 57 55% 65% 56% 52% 72% 68% 47% 65%ord. kvälls-, natt- el. morgonarbete 8 5 8% 8% 13% 9% 4% 4% 12% 8%tvåskiftsarbete 11 15 15% 8% 16% 10% 8% 10% 16% 7%treskiftsarbete el. flerskift 9 10 8% 10% 8% 11% 8% 15% 5% 5%periodarbete 6 6 8% 4% 3% 9% 5% 1% 6% 13%annan arbetstidsform 5 7 5% 5% 4% 8% 3% 1% 13% 2%

Arbetsgivaren är kommun, samkommun 23 20 36% 10% 15% 17% 33% 2% 4% 71%statligt ämbetsverk, inrättning 4 3 3% 4% 5% 3% 4% 2% 3% 7%statligt, kommunalt affärsföretag 3 2 3% 4% 5% 4% 1% 3% 7%industrin, primärprod., byggbranschen 32 39 13% 50% 38% 35% 26% 81% 2% 1%servicebranschen 29 24 35% 24% 37% 31% 21% 7% 79% 2%stiftelse, förening 3 2 5% 1% 1% 3% 4% 1% 1% 7%bemanningsföretag 0 1sysselsätter mig själv 0 0annan arbetsgivare 6 9 7% 6% 5% 7% 7% 7% 7% 5%

7

2.5 Inkomstnivån

En svenskspråkig medlem förtjänar i genomsnitt 1766 euro i månaden brutto (median 1800

euro). En fjärdedel av medlemmarna har inkomst som är 1350 e eller mindre, och en fjärdedel

har en inkomst på minst 2100 euro i månaden. Om vi beaktar endast dem som för närvarande

är i arbete (enligt S27) är genomsnittslönen 1917 e i månaden (median 1900 e). Om av dessa

endast de som arbetar heltid (minst 30 timmar i veckan) tas med är medellönen 1968 e (me-

dian 1900 e), medan deltidsarbetande har en snittlön på 1418 euro (median 1300 e).

Heltidsarbetande kvinnor förtjänar i medeltal 1758 euro i månaden, medan männen för-

tjänar 2098 euro. Inom industrin ligger heltidsarbetandes månadsinkomst på 2106 euro.

Kvinnliga industriarbetare har en medelförtjänst på 1967 euro, medan manliga har 2139 euro.

På den privata servicesektorn med transport ligger löneförtjänsten för heltidsarbetande på

1977 euro. Kvinnor i denna bransch finner i medeltal 1755 euro i lönekuvertet brutto, medan

männen finner 2139 euro. På den offentliga servicesektorn visar lönespecifikationen i medel-

tal 1711 euro. Kvinnor i denna sektor erhåller 1653 euro, och män 1827 euro.

Medelbruttolön (S62) euro per månad för dem i arbete (S27)

1 9171 968

1 758

2 097

1 834

2 092

1 929

1 418

2 106

1 977

1 711

1 900 1 900

1 700

2 040

1 860

2 000

1 850

1 300

2 000

1 830

1 700

0

500

1 000

1 500

2 000

2 500

alla (heltid,deltid)

heltid kvinnor heltid män heltid under 35 heltid 35-49 heltid över 50 heltid deltid industri priv. serv.sekt.m transp.

offentligaservicesektorn

medellön medianlön

8

Tabell.Inkomstnivå. Bruttoinkomst i månaden.

alla (%) heltidsarbete deltidsarbete

0-999 e 10 2 211000-1499 e 20 14 391500-1999 e 33 37 212000-2499 e 23 30 142500-2999 e 8 11 03000- e 5 6 4

100 100 100

2.6 Partisympatier i riksdagsval

De svenska medlemmarnas partisympatier avviker betydligt från hela medlemskårens sym-

patier. Sfp har en stark ställning: över hälften (52,5 %) av dem som uttryckte sin åsikt skulle

rösta på sfp om det vore riksdagsval vid formulärets ifyllningstillfälle. Bland samtliga

medlemmar har sfp ett stöd på 3,5 %. På socialdemokraterna skulle knappt var tredje (31 %)

svenskspråkig rösta, vilket är lägre jämfört med totala medlemskåren (48 %). De

svenskspråkiga röstar betydligt mindre på vänsterförbundet (4 %), och centerpartiet (2 %) i

jämförelse med samtliga medlemmar (16 resp. 15 %). Svenskspråkiga hade en klarare

uppfattning om vilket parti de skulle rösta på och var även villigare att uttala sin ståndpunkt i

jämförelse med samtliga medlemmar. Tabell. Partisympatier (riksdagsval) svenska svenska hela

medl. medl. FFC2005 1998 2005

% % %Parti

vänsterförbundet 4,3 3,6 15,8socialdemokraterna 30,6 24,6 47,5gröna förbundet 4,3 3,8 6,9centern 1,9 3,0 14,9sannfinnarna 0,0 0,2 2,9svenska folkpartiet 52,5 58,7 3,5kristdemokraterna 2,8 3,0 2,0samlingspartiet 3,3 0,6 4,9något annat parti / gruppering 0,3 2,5 1,6

100,0 100,0 100,0

angav parti 68,6 63,5 56,9vet inte 15,9 21,4 21,5vill inte säga 13,4 12,7 18,2svarade ej 2,1 2,4 3,4

100,0 100,0 100,0

9

Andelen ”vet inte” har dock bland svenska medlemmar sjunkit från 1998 då andelen var i

nivå med hela medlemskårens andel. Tabell. Partisympatier (riksdagsval) för sfp och sdp efter bakgrundsgrupp(av dem som uppgett parti)

svenska medlemmar svenska medlemmarsfp sdp sfp sdp

Kön Branschkvinna 54% 28% industrin 55% 31 %man 52% 33% priv. servicesektorn m transp. 53% 22 %

offentliga servicesektorn 48% 37 %Ålder

under 35 år 58% 22% Region35-49 år 58% 22% Östnyland 41% 49 %över 50 år 45% 43% Västnyland 40% 48 %

Mellannyland 42% 35 %Yrkesutbildning Åboregionen 39% 36 %

kort yrkesutbildning 41% 41% Åland 53% 33 %yrkesutbildning 55% 30% Österbotten 69% 17 %högre utbildning 69% 10% finska kommuner 25% 29 %

Inkomstnivå (brutto per månad) Kommunens andel svenskspråkiga0-999 e 34% 48 % låg 45% 25 %1000-1499 e 54% 24 % mellanhög 46% 45 %1500-1999 e 56% 30 % hög 64% 22 %2000-2499 e 61% 29 %2500-2999 e 42% 25 % Kommunstorlek (invånare)3000- e 41% 29 % mer än 50000 48% 27 %

10000-50000 50% 36 %mindre än 10000 64% 25 %

Svenska folkpartiet har ett relativt sett starkare väljarstöd bland FFC-medlemmar som är

kvinnor, är under 50 år, har högre utbildning, bor i Österbotten eller Åland, bor i kommuner

med hög svenskandel, bor i kommuner med mindre än 10000 invånare och har en månads-

inkomst på 2000-2499 euro. Socialdemokraterna har ett förhållandevis starkare stöd bland

män, medlemmar över 50 år, de kortutbildade, dem som bor i Östnyland och Västnyland, i

kommuner med mellanhög svenskandel och i mellanstora kommuner, och bland dem som

arbetar i den offentliga servicesektorn.

2.7 Region, kommunens svenskandel och kommunstorlek

FFC:s svenska medlemmar bor i klart större utsträckning i Österbotten och i någon mån

mera i Åboregionen och i finska kommuner i jämförelse med regioner som den totala svenska

befolkningen i Finland bor i. På motsvarande sätt kan man säga att medlemmarna är uppen-

10

bart ”underrepresenterade” i Mellannyland. Av de svenskspråkiga medlemmarna bor

förhållandevis fler i starkt svenskspråkiga kommuner än vad finlandssvenskarna totalt sett bor.

I frågeformuläret ingick inte någon fråga om hemkommun eller region, men däremot en

fråga om postnummer. Utifrån postnumret kodades en hemkommun för de respondenter som

bodde i en tvåspråkig eller svenskspråkig kommun, övriga hänfördes till en samlings-

grupp ”finska kommuner”. Postnummerindelningen följer dock inte kommungränserna, varför

det kan tänkas att ett antal respondenter felaktigt har hänförts till en grannkommun. Denna

felkälla torde dock vara osystematisk till sin natur och därmed inte snedvrida resultaten.

Utifrån kommunerna har sedan regionerna kodats. Med region avses i denna rapport endast

svenskspråkiga och tvåspråkiga kommuner i ett landskap eller område. Finska kommuner i

sådana landskap eller områden har samlats med övriga finska kommuner i landet under kate-

gorin ”finska kommuner”. Till regionen Östnyland har även hänförts svensk- och tvåspråkiga

kommuner i Kymmenedalen. Motsvarande kommuner i Mellersta Österbotten har hänförts till

regionen Österbotten. Med Mellannyland avses de fyra kommunerna huvudstadsregionen.

Tabell. FFC:s svenska svenskspråkig

medlemmar befolkning% %

Region (endast tvåspråkiga och svenska kommuner)Östnyland (m. Kymmenedalen) 10,9 10,8Västnyland 14,8 12,5Mellannyland 7,9 22,2Åboregionen 11,2 8,1Åland 7,0 8,4Österbotten 40,9 33,1enspråkigt finska kommuner 7,2 4,8

100,0 100,0Kommunens andel svenskspråkiga (svenskandel)enspråkigt finska kommuner 7,2 4,83-24 % svenskspråkiga - låg andel 15,8 29,625-66 % svenskspråkiga - mellanhög andel 32,6 30,267-96 % svenskspråkiga - hög andel 44,3 35,5

100,0 100,0Kommunstorlek (invånare)tvåspråkiga och svenska kommunerunder 10000 14,2 31,510000-50000 41,6 33,5över 50000 37,0 30,2finska kommuner 7,2 4,8

100,0 100,0 FFC:s svenska medlemmar bor i högre grad i mellanstora och stora kommuner i jämförelse

med hur den svenskspråkiga befolkningen är fördelad på olika orter.

11

3. Språkförhållanden

3.1 Kunskaper i finska (S73)

Respondenterna fick i enkäten utvärdera sina egna kunskaper i finska, vilket skedde med

fyra delfrågor. Två mätte passiva kunskaper: att förstå talad finska och att läsa finsk text. Två

andra frågor mätte förmåga att aktivt använda färdigheterna i finska: att tala finska och att

skriva finska. Om man ser till de svarsalternativ som uttryckte de bästa färdigheterna i finska,

var man bäst på att förstå finska (44 % ”helt”), därefter på att läsa finska (36 % ”flytande”)

och på att tala finska (32 % ”flytande”), medan skriver finska gör 22 % korrekt.

Såsom framgår var inte de verbala svarsalternativen helt överensstämmande på de fyra del-

frågorna, varför en viss innebördsskillnad kan tänkas finnas. Frågan om skrivfärdigheter inne-

höll dessutom endast tre svarsalternativ mot fyra för övriga frågor. Motsvarande mönster finns

på de svarsalternativ som uttrycker sämre kunskaper i finska: denna andel är minst ifråga om

att förstå talad finska och större för övriga delfrågor.

Tabell. Kunskaper i finska (obesvarat 14-16 % förstår finska talar finska läser finska skriver finska % % % % Helt 44,2 Flytande 32,0 Flytande 36,5 Korrekt 21,8 Det mesta 35,2 Ganska bra 35,9 Ganska bra 35,5 Hyggligt 47,9 Delvis 17,7 Stapplande 27,0 Knaggligt 20,2 Inte alls 30,3 Inte alls 2,8 Inte alls 5,1 Inte alls 7,8

Om vi ser till hur väl man läser finska och slår ihop kategorierna ”knaggligt” och ”inte

alls” till en kategori, kan vi se på skillnader för de som upplever sig ha svårt med finskan.

Eftersom de olika kunskapstyperna i finska har ett starkt samband med varandra kan läs-

färdighet i finska ses även som ett mer generellt mått på kunskaper i finska. Bland alla sven-

ska medlemmar är denna andel 28 %.

Regionalt finns här stora skillnader. De som har svårt att läsa finska är relativt sett klart

flest bland de åländska FFC-medlemmarna (65 % knaggligt eller inte alls) och bland de

österbottniska (40 %). Därefter kommer Västnyland (16 %) och Åboregionen (11 %). I övriga

regioner är andelen mycket liten: Östnyland (6 %), Mellannyland (2 %); och finns inte alls i

finska kommuner. Sett ur kommunens svenskandel har andelen som har svårt att läsa finska

ett samband med andelen svenska invånare i kommunen. Då svenskandelen är låg (3-24 %) är

12

andelen som läser finska knaggligt eller inte alls 6 %, i svenskandelens mellangrupp (25-66 %)

är den 13 %, medan i den högsta svenskandelsgruppen (67-96 %) är 44 %.

Åldersmässigt betraktat är andelen med svårigheter i finska högre (37 %) bland 50-60-

åringarna än de två yngre åldersgrupperna (22-23 %). Det finns inga nämnvärda skillnader

mellan könen. Inte oväntat kan det konstateras vad gäller yrkesutbildning att andelen är klart

lägre (6 %) för dem som har högre utbildning (institut, yrkeshögskola, universitet). På

motsvarande sätt är andelen högre för dem med kortare yrkesutbildning. Ifråga om utbildning

återspeglas dock i viss mån den snedvridna åldersfördelningen: större andel äldre bland dem

med kort yrkesutbildning och större andel unga bland dem med högre utbildning. De med

högre utbildning bor även i större utsträckning på större orter, där svenskandelen ofta är lägre.

Tabell. Kunskaper i finska (%) efter region 2005 och 1997

förstår finska inte alls inte alls helt helt läser finska inte alls inte alls helt helt2005 1997 2005 1997 2005 1997 2005 1997

Östnyland 0 0 69 60 Östnyland 0 0 58 51Mellannyland 0 0 83 75 Mellannyland 0 1 80 70Västnyland 0 2 48 47 Västnyland 5 5 45 36Åboregionen 0 1 65 51 Åboregionen 2 4 59 44Österbotten 2 4 29 30 Österbotten 8 11 19 27Åland 25 16 Åland 38 12 Annan region* 18 29 Annan region* 31 27

talar finska skriver finskaÖstnyland 0 1 58 40 Östnyland 5 14 47 29Mellannyland 0 0 71 64 Mellannyland 4 5 52 43Västnyland 2 3 32 33 Västnyland 27 21 23 21Åboregionen 0 0 41 44 Åboregionen 18 24 24 23Österbotten 6 6 20 21 Österbotten 41 38 13 12Åland 25 16 Åland 56 9 Annan region* 19 28 Annan region* 43 11* annan region innehöll 1997 främst Åland och finska kommuner

En jämförelse med Seppäläs undersökning från 1997 är delvis svår att göra eftersom svars-

fördelningarna är olika. Det förefaller som om kunskaperna i finska förbättrats något. Andelen

som ”helt” (el. motsv.) behärskar finska har, speciellt ifråga om att förstå helt och att skriva

korrekt ökat med några procentenheter. En del av detta kan förklaras av att populationerna är

en aning olika. Ser man till förändringar i regionerna verkar det tämligen entydigt att för-

mågan att förstå, tala, läsa och skriva finska klart har ökat i de redan tidigare mer finskdomi-

nerade regionerna Östnyland och Mellannyland. I Åboregionen har de passiva förmågorna att

läsa och att förstå finska ökat klart. I Österbotten verkar förändringarna små, förutom ifråga

om att läsa finska där en nedgång skett.

13

3.2 Språk hemma och på arbetsplatsen (S70, S71 och S72)

Bland de svenska FFC-medlemmarna talar 70 % bara svenska hemma. Drygt var tionde

(11 %) talar mestadels svenska, och likaså 11 % talar svenska och finska lika mycket i hem-

met. De som till övervägande del talar finska hemma utgör endast 8 % av medlemmarna

(mestadels finska och bara finska). Mycket få talade något annat språk än svenska eller finska

hemma (under 0,5 %). Utanför dessa procenttal ligger i huvudsak de 15 % av respondenterna

som inte besvarade frågorna om den svenska verksamheten. I jämförelse med Seppäläs

undersökning från 1997 har andelen som talar bara svenska gått ned en aning (från 72 % till

70), men även andelen som talar i huvudsak (mestadels) finska har gått ned från 7 till 4 %.

På arbetsplatsen är inslaget av finska större än i hemmen. På jobbet talar 23 % bara sven-

ska, och 29 % mestadels svenska. Var fjärde (25 %) talar lika mycket svenska och finska på

jobbet. Mestadels finska talar 17 % och bara finska talar 6 % i arbetet. Jämfört med Seppäläs

undersökning från 1997 har andelen som talar bara svenska gått ned (från 27 %), medan an-

delen som talar i huvudsak (mestadels) finska ökat (från 14 % till 17 %).

När det gäller på vilket språk man erhåller information i fackliga frågor är inslaget av fin-

ska större än ifråga om talat språk på arbetsplatsen. Den större delen av medlemmarna får

informationen bara på finska eller mestadels finska (44 %). Lika mycket på svenska och fin-

ska får 19 %. På enbart eller mestadels svenska får 37 % av medlemmarna facklig information.

Språket man talar hemma är starkt kopplat till kommunens språkandel. I tvåspråkiga

kommuner med låg svenskandel (3-24 %) talar 30 % bara svenska hemma, i kommuner med

mellanhög svenskandel (25-66 %) utgör dessa 66 % och i kommuner med hög svenskandel

(67-96 %) används bara svenska i hemmet av hela 86 %. Ifråga om enspråkigt finska kommu-

ner är antalet respondenter lågt, men det förefaller vara så att i denna grupp talar mer än tre av

fyra mestadels finska eller bara finska hemma.

Regionalt sett kan man göra tre grupperingar: mest svenska hemma talar man i Österbotten

(84 % bara svenska) och på Åland (85 %), i mellangruppen hamnar Västnyland (68 %), Öst-

nyland (61 %) och Åboregionen (54 %), och minst svenska hemma talas det i Mellannyland

(23 %) och i enspråkigt finska kommuner (ca 20 %). Vidare kan man säga att bland dem som

har högre utbildning är det färre (59 %) som talar bara svenska hemma. Det finns inga

nämnvärda skillnader mellan könen eller åldersgrupperna.

14

Vilket språk talar du hemma / på arbetsplatsen? (S70, S71)

70

11 11

4 30

23

2925

17

6

00

10

20

30

40

50

60

70

80

Bara svenska Mestadels svenska Svenska och finskalika mycket

Mestadels finska Bara finska Något annat språk

hemma på arbetsplatsen När det gäller språket på arbetsplatsen finns det en stor skillnad mellan kvinnor och män:

31 % av kvinnorna talar bara svenska på jobbet, medan endast 16 % av männen gör det. Män-

nen talar dock i högre utsträckning mestadels svenska än kvinnorna varför andelarna jämnar

ut sig. De som talar bara finska eller mestadels finska på arbetsplatsen skiljer sig inte mycket

ifråga om kön. En granskning av region visar att drygt två av tre (68 %) åländska medlemmar

talar bara svenska på jobbet. Hoppet är stort till följande region, Österbotten (29 %). För Väst-

nyland (12 %), Åboregionen (11 %) och Östnyland (10 %) ligger andelarna som talar bara

svenska rätt nära varandra, medan den i Mellannyland är noll. I Mellannyland är arbetsplat-

serna övervägande finsktalande, 57 % (mestadels och bara finska). Branschvis finns rätt stora

skillnader mellan framför allt den offentliga servicesektorn där andelen som talar bara sven-

ska på arbetsplatsen är 45 %, och den privata servicesektorn med transport där denna andel ut-

gör endast 13 %. Inom industrin är andelen 17 %.

15

4. Det interna bortfallet i de svenska frågorna

Av de svenskspråkiga respondenter som sänt in frågeformuläret hade 31 % inte svarat på

en enda av frågorna som berörde Löntagaren. I anvisningarna angavs att man skulle besvara

dessa frågor endast ifall man fick Löntagaren. En tolkning är att dessa inte hade tillgång till

Löntagaren. Andelen kan dock även innehålla svarströtthet, dvs. att man inte har orkat eller

brytt sig om att fylla i delar av frågeformuläret.

Frågorna om den svenska verksamheten hade lämnats helt obesvarade av 14 % av respon-

denterna. Dessa hade alla även lämnat frågorna om Löntagaren obesvarade. Förutom

svarströtthet finns i detta fall ytterligare möjligheten att det finns svenska medlemmar som

inte i medlemsregistren har kodats som svenskspråkiga och därför inte heller skickats ett

svenskspråkigt frågeformulär. Endast de svenska blanketterna innehöll frågor om den svenska

verksamheten och om Löntagaren.

De som inte alls svarat på frågorna om den svenska verksamheten och Löntagaren är rela-

tivt klart fler, i en granskning av region, i finskspråkiga kommuner (67 %), i Mellannyland

(36 %) och i Östnyland (25 %). Till skillnad från dessa regioner ligger denna andel betydligt

lägre, under 6 %, i övriga regioner. En granskning utifrån språk har inte kunnat göras efter-

som språkfrågorna ingår i de svenska verksamhetsfrågorna och alltså inte har besvarats. De

nämnda regionerna är regioner med kommuner som har lägre andel svenskspråkiga. Mönstret

syns även i en fördelning av kommunens svenskandel. Ju större svenskandel i kommunen, de-

sto färre är de som lämnat frågorna obesvarade. I finskspråkiga kommuner är andelen som

sagt störst. Därefter i tvåspråkiga och svenska kommuner med låg andel svenska invånare är

andelen 31 %, med mellanhög svenskandel är andelen 12 % och med hög svenskandel är an-

delen under 1 %.

Mellan könen finns inga stora skillnader och inte heller mellan åldersgrupperna, även om

andelen är lite högre bland de äldre (50-60-åringarna). Betraktat efter bransch är andelen klart

lägre inom industrin (10 %) än i de två övriga: privata servicesektorn och transport (16 %)

och offentliga servicesektorn (18 %).

16

Andel som lämnat svenska verksamhetsfrågor samt Löntagarens frågor helt obesvarade

14%

31%

12%

1%

25%

5%

36%

5%

0%

6%

67%

31%

52%

30%

17%

39%

23%

54%

24%

32%

21%

70%

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80%

alla

låg svenskandel

mellanhög svenskandel

hög svenskandel

Östnyland

Västnyland

Mellannyland

Åboregionen

Åland

Österbotten

finska kommuner

svenska verksamhetsfrågor obesvarade Löntagarens frågor obesvarade Om vi ser till dem som inte besvarat en enda av frågorna om Löntagaren, men besvarat

minst en fråga om den svenska verksamheten, ser vi att dessa utgör 16 % av respondenterna.

Även i denna grupp finns skillnader mellan svenskandelskategorierna och regionerna, men

dessa är inte så stora som i den grupp som lämnat samtliga frågor om både den svenska

verksamheten och Löntagaren obesvarade. I kommuner med låg svenskandel är denna andel

21 %, medan den i mellangruppen är 17 % och i kommuner med hög svenskandel är 16 %.

Bland regionerna utgör Åland ett undantag, där knappt var tredje (32 %) hade lämnat

frågorna om Löntagaren obesvarade, men svarat på minst en fråga om den svenska verksam-

heten. Å andra sidan var andelen som hade besvarat frågor om varken den svenska verksam-

heten eller Löntagaren noll på Åland. Med andra ord kan man anta att det fanns en betydande

andel på Åland som inte hade tillgång till Löntagaren men att frågorna om svensk verksamhet

var viktiga.

De som svarat på minst en fråga om den svenska verksamheten och minst en fråga om

Löntagaren utgjorde med andra ord totalt sett 69 % av de svenskspråkiga respondenterna. I

finska kommuner svarade på detta sätt 30 %, i Mellannyland 46 % och i Östnyland 61 %.

Mest svarade man i Österbotten (79 %). Variationen är större om kommunerna granskas efter

andelen svenska invånare (svenskandelen): låg svenskandel 48 %, mellanhög 70 % och hög

svenskandel 83 %.

17

En analys av partisympatier visar att de som inte svarat på Löntagarens frågor men som

svarat på svenskverksamhetsfrågorna ger ett mindre stöd åt sdp (14 %) än flitigare respon-

denter (32 %), men stöder å andra sidan mera vf (8 %) än de flitigare gör (1 %). Stödet för sfp

är i stort sett det samma i dessa grupper. Även gröna och saml har ett något större understöd

bland dessa icke-svarare. Däremot ger de som varken svarat på Löntagarens frågor eller

svenskverksamhetsfrågorna ett högre stöd för sdp (42 %) än flitigare respondenter (32 %),

och klart högre för vf (16 %) och för saml, medan sfp får ett betydligt mindre stöd (18 %) av

dessa.

Resultaten kan tolkas så att man i finskdominerade kommuner och regioner är mindre

benägen att svara på de särskilda svenskfrågorna. I dessa kommuner behärskar de svenska

medlemmarna finska bättre än i övriga Svenskfinland och upplever fler sig ha en tvåspråkig

identitet eller t.o.m. en starkare finskspråkig identitet. Det kan hända att det finns en större an-

del i dessa regioner som inte ser den svenska verksamheten som särskilt viktig på ett per-

sonligt plan. Förmodligen är tröskeln att lämna de svenska frågorna obesvarade lägre för

dessa. I starkt svenska kommuner kan man anta att det finns en större kollektiv uppslutning

kring frågor om det svenska, även bland medlemmar som inte personligen upplever sig ha

något större utbyte av svensk facklig verksamhet eller tidningen och som inte använder dessa.

18

5. FFC:s svenska verksamhet

5.1 Kontakt med fackliga organ och deltagande i fackliga sammankomster

5.1.1 Kontaktfrekvens och kontaktspråk ifråga om fackliga organ (S76)

De tillfrågade fick ange om de varit i kontakt med totalt tolv uppräknade olika fackliga or-

gan och ombud och samtidigt på vilket språk kontakten skett (svenska: ja/nej, finska: ja/nej).

På de frågor där finska finns angivet som kontaktspråk med svarsalternativen ja/nej är an-

delen som inte alls besvarat frågan något större. I delfrågornas finskalternativ varierade an-

delen obesvarade 30–37 %, medan för delfrågornas svenskalternativ var denna andel 23–29 %.

Detta mönster syns ifråga om alla uppräknade organ. Detta kan tyda på att en del respondenter

inte helt förstått uppställningen av frågan.

I databehandlingen kodades senare svaren om för vart och ett av de tolv organen så att de

två delfrågorna om kontakt på svenska och/eller finska sammanfördes till en ny variabel.

Eftersom en del respondenter inte svarat på bägge delfrågorna, utan endast på den ena ko-

dades i dessa fall den obesvarade delfrågan som att någon kontakt inte skett på det språket

(dvs. som ”nej”). Ifall bägge delfrågor var obesvarade gjordes ingen omkodning, utan dessa

utgjorde fortsättningsvis internt bortfall.

Den nya variabeln fick således kategorierna: kontakter på svenska och finska, kontakt på

finska, kontakt på svenska och ingen kontakt. Vid tolkningen av resultaten får man minnas att

inget uttryckligt svarsalternativ med ”kontakter på finska och svenska” fanns i svarsblanketten,

och att en del respondenter kanske inte förstått hur frågan skall besvaras. Strängt taget skall

kategorin uppfattas som minst en kontakt på svenska och därtill minst en kontakt på finska.

Genom omkodningen minskade andelen obesvarade: av respondenterna hade nu mellan 21

och 26 % lämnat båda parvisa delfrågorna obesvarade. Omkodningen gör svarskategorierna

varandra uteslutande och summerar därmed upp till 100 % för varje fackligt organ.

Resultaten visar att klart mest kontakt har man haft med arbetsplatsens förtroendeman (66

%), vilket i och för sig är naturligt eftersom denna finns närmast till hands. Näst mest kontakt

har man haft med företagets huvudförtroendeman (48 %), och på tredje plats kommer det

egna förbundets ombudsman (43 %). Minst har varit i kontakt med de FFC-relaterade organen:

FFC:s regionchef (5 %), FFC:s personal i Helsingfors (15 %), FFC:s regionalkontor (18 %)

och FFC:s lokalorganisation (18 %).

19

Kontakt och kontaktspråk med fackliga organ. Har du varit i kontakt med följande inrättningar och personer? (S76 modifierad)

3

6

9

11

12

18

18

21

22

26

26

38

0

2

2

1

2

4

5

5

2

3

3

3

2

6

6

5

9

12

11

12

15

15

19

24

95

85

82

82

78

66

65

62

62

57

52

34

0 % 10 % 20 % 30 % 40 % 50 % 60 % 70 % 80 % 90 % 100 %

FFC:s regionchef

FFC:s personal i Helsingfors

FFC:s regionkontor

FFC:s fackliga lokalorganisation

fackklubben på arbetsplatsen

egna förbundets regionkontor

fackavdelningen

egna förbundet, annan person

arbetarskyddsfullmäktig

egna förbundets ombudsman

företagets huvudförtroendeman

arbetsplatsens förtroendeman

kontakt bara på svenska kontakter på finska och svenska kontakt bara på finska har inte kontaktat Vad gäller den språkliga fördelningen på kontakterna har i fråga om nästa varje fackligt or-

gan andelen som använt svenska i kontakten överskridit den finska. Undantaget är FFC:s per-

sonal i Helsingfors där det är praktiskt taget jämnt mellan dem som använt svenska och dem

som använt finska.

En regional granskning visar att kontaktspråket har en stark koppling till kommunens

svenskandel. Medlemmar som bor i kommuner med hög svenskandel har i högre grad kontak-

ter bara på svenska och på motsvarande sätt innebär en låg svenskandel att kontakter hålls på

finska i större utsträckning. Bland regionerna märks detta i att fler har kontakt på svenska på

Åland och i Österbotten, medan fler har kontakt på finska i Mellannyland och Östnyland. I

Västnyland är kontakterna på finska och svenska rätt jämnt fördelade. Åboregionen har en

något högre andel respondenter som använder både finska och svenska än övriga regioner.

Om man slår ihop de fackliga organen och företrädarna till större kategorier ser man att 70

% har varit i kontakt med åtminstone någon av förtroendemännen på arbetsplatsen

(förtroendeman, huvudförtroendeman, arbetarskyddsfullmäktig). Därefter har 61 % varit i

kontakt med det egna förbundet (ombudsman, annan person, regionkontor). 42 % har haft

kontakt med ett lokal fackligt organ (fackklubben, fackavdelningen, FFC:s lokalorganisation),

medan 24 % har varit i kontakt med FFC centralt eller regionalt (regionkontor, regionchef,

personal i Helsingfors). Andelen obesvarade i dessa kategorier var 19–23 %. Allt som allt har

88 % haft en kontakt med minst ett av de tolv fackliga organen.

20

Tabell.Andel som varit i kontakt med fackliga organ eller företrädare efter region och bransch. Kategorierna i S76 har här slagits ihop till fyra större kategorier.

förtroende- fackavd. FFC Hfrs el. egna man, fackklubb något av

regionalt förbundet arb.fullm. FFCs lokalorg. fackorganen% % % % %

Östnyland 31 51 72 51 92Västnyland 15 62 76 34 87Mellannyland 50 67 68 24 86Åboregionen 23 51 66 43 89Åland 19 50 68 42 84Österbotten 22 66 70 43 89

Industrin 17 56 83 43 94Priv. servicesekt. transp. 29 62 59 40 83Off. servicesekt. 27 68 63 45 86

totalt 23 61 70 42 88

Skillnader mellan kvinnors och mäns kontakter finns. Männen har klart mer kontakt med

företagets huvudförtroendeman än kvinnor har (60 resp. 34 %), arbetarskyddsfullmäktig (49

% resp. 26 %), arbetsplatsens förtroendeman (73 resp. 59 %), medan kvinnor har mer kontakt

än männen har med det egna förbundets regionkontor (41 resp. 27 %), och FFC:s personal i

Helsingfors (19 resp. 11 %). Frågan var inte tidsmässigt avgränsad och det kan kanske därför

förefalla naturligt att yngre medlemmar som regel varit i något mindre kontakt med fackliga

företrädare, speciellt har de varit i mindre kontakt med arbetarskyddsfullmäktig. Undantaget

för de yngres del är kontakten med en annan person på det egna förbundet, där yngre haft en

något högre kontaktandel än övriga.

I kommuner med låg svenskandel har man mera kontakt till FFC i Helsingfors och det

egna förbundet än i kommuner med högre svenskandelar, medan i den mellanhöga kategorin

har man mera kontakt till representanterna på arbetsplatsen och fackavdelningen än i de

övriga kategorierna. Med förbundet har man mera kontakt i Mellannyland, Österbotten och

Västnyland än i övriga regioner. Med ett lokalt fackligt organ (fackklubb, fackavdelning,

lokalorganisation) har man mera kontakt i framför allt Östnyland och klart mindre i Väst-

nyland och Mellannyland. FFC kontaktas klart mer av Mellannyland och betydligt mindre av

Västnyland. Inom industrin tar man klart mindre kontakt med FFC och förbundet än på pri-

vata resp. offentliga servicesektorn, och tar betydligt mera kontakt med förtroendemän och

arbetarskyddsfullmäktig.

21

5.1.2 Deltagande i fackligt arrangerade tillställningar (S74)

I en fråga ville man utreda hur många som deltar i fackliga möten och evenemang och på

vilka språk dessa i så fall hålls på. Frågan innehöll fyra olika mötes- och evenemangskate-

gorier: fackavdelningens eller -klubbens möten; fackliga informations-, föreläsnings- eller

diskussionsträffar; av facket arrangerad rekreation; och fackföreningsutbildning. Var och en

av kategorierna innehöll språkalternativen ”svenska”, ”finska”, ”både och” samt ”annat

språk” vilka kunde besvaras med ja eller nej.

I de enskilda delfrågorna varierade andelen som lämnade frågan obesvarad mellan 43 och

54 %, en betydande andel. Av denna anledning är det skäl att förhålla sig till resultaten med

en viss försiktighet.

Allt som allt deltog 43 % av respondenterna i något fackligt möte eller arrangemang. Här-

vid kodades som bortfall endast de som inte svarat på en enda av respektive verksamhetstyps

språkdelfrågor (36 %), och togs ej med i analysen.

Har du deltagit i följande möten under de 12 senaste månaderna? (Andel av dem som svarat) (S74)

3134

30

23

43

26 27

14

0

5

10

15

20

25

30

35

40

45

50

Fackavdelningens,fackklubbens eller liknande

möten

Fackligainformations-,föreläsn.- eller

diskussionsträffar

Av facketarrangeradrekreation

Fackförenings-utbildning

i någon avdessa

ngt svenskttillfälle

ngt finskt tillfälle

något tvåspråkigt

tillfälle

Vad gäller de fyra olika mötes- och evenemangskategorierna var deltagandet högst i fack-

liga informations-, föreläsnings- eller diskussionsträffar (34 %) och lägst i fackförenings-

utbildning (23 %). Av facket arrangerad rekreation deltog 30 % i, och fackavdelningens

eller -klubbens möten deltog 31 % i. När dessa andelar beräknades kodades såsom bortfall en-

dast de som inte svarat på någon av delfrågorna som hörde ihop med denna mötes- och evene-

22

mangskategori. Sålunda varierade den andel som lämnat frågorna i en viss kategori obesva-

rade mellan 38 och 43 %.

Ser man till deltagandet allt som allt är skillnaderna inte stora mellan könen och mellan

åldersgrupperna. Regionalt sett är inte skillnaden stor: man deltar mera på Åland (50 %) och

Österbotten (44 %) och mindre i Östnyland och Åboregionen (båda 38 %). Ifråga om bransch

har den privata servicesektorn med transport en något lägre deltagarandel. Ser vi ytterligare

branschen efter kön har speciellt kvinnor i privata servicesektorn (39 %) ett lågt deltagande,

liksom män i den offentliga servicesektorn (31 %), men denna senare grupp har ett lågt antal

respondenter. De som har kort utbildning förefaller delta i högre grad (48 %), medan de högre

utbildade deltar mindre (34 %).

Resultaten i föregående stycken bygger på fråga S74 som hade ett stort bortfall. Frågan har

rätt långt samma innebörd som fråga S15 (fackliga möten och verksamhet) kompletterad med

fråga S14 (facklig utbildning). Dessa två senare frågor har dock en betydligt högre svarspro-

cent (S15: 96–97 % i delfrågorna, S14: 90–91 %) än vad S74 har. S14 har ett svarsalternativ

om utbildning under de två senaste åren. Detta täcker alltså lite mera än de 12 månader som

frågades i S74. En omkodning gjordes av S14 och S15 på så sätt att respondenten ansågs ha

deltagit om denne deltagit i någon av verksamheterna i delfrågorna, minst en gång i S15-

frågorna och under de två senaste åren i S14-frågorna (alltså ej ”tidigare”). Ifall respondenten

inte besvarade en enda delfråga kodades detta som bortfall. Svarsprocenten för denna

omkodningsvariabel blev 99 %.

Denna variabel visar att 37 % av de svenska medlemmarna under de senaste 12 månaderna

deltagit i någon facklig aktivitet (inkl. utbildning under två senaste åren). Denna siffra är såle-

des lägre än vad S74 anger.

Denna variabel visar i sin tur att det förekommer skillnader mellan könen: 40 % av männen

deltog, medan 33 % av kvinnorna deltog. Däremot finns inte heller i denna variabel några

nämnvärda ålderskillnader. En regional granskning visar nu att det förekommer större skill-

nader än ifråga om S74. Mest deltar medlemmarna i Västnyland (42 %), Åland (41 %) och

Österbotten (40 %), och minst i Mellannyland (27 %), Östnyland och Åboregionen (båda 29

%). Deltagande tycks vara något högre i kommuner med högre svenskandel:

lågandelskommunerna 32 %, mellanandelskommunerna 34 % och högandelskommunerna 40

%. En skillnad ifråga om vänster- och högersympatier framträder nu: av vänsteranhängarna

deltog 44 %, medan 34 % av högeranhängarna deltog. En branschindelning visar att mest del-

tog man inom industrin (41 %), därnäst den offentliga servicesektorn (37 %) och klart mindre

i den privata servicesektorn med transport (30 %). De flitigaste deltagarna är manliga

23

industriarbetare (43 %), medan 36 % av deras kvinnliga medarbetare deltog. De minst flitiga

deltagarna var kvinnor på privata servicesektorn (24 %, män 36 %). Kvinnor på offentliga

servicesektorn deltog aktivare (40 %), medan männen deltog klart mindre (30 %).

Utbildningsmässigt deltar de yrkesutbildade mest i facklig aktivitet (41 %) och högre utbil-

dade mindre (30 %).

Frågan S15 visar överlag lägre deltagande än vad S74 gör: i fackavdelningens m.m. möte

har 18 % deltagit (31 % enligt S74). Detta deltagande var 22 % för hela FFC (mätt med

samma fråga S15). Detta visar att deltagandet är något lägre bland svenska medlemmar i jäm-

förelse med hela FFC. Seppälä har dock talat om ett ”betydligt lamare” deltagande, men det

får inte stöd i denna undersökning. I fråga om fackligt arrangerad rekreation visar fråga S15

att 23 % av de svenska medlemmarna deltagit i sådan, och av hela FFC har 24 % deltagit. Här

finns alltså ingen större skillnad. Även i denna fråga kom Seppälä till att deltagandet var

betydligt lamare bland svenska medlemmar, men detta får inget stöd i denna undersökning.

Fackligt arrangerad verksamhet. Har du deltagit i sammankomster med följande arbetsspråk? (Andel "ja" av dem som besvarat frågan) (S74)

17 17

16

13

17

19

16

13

6

10

9

7

0

2

4

6

8

10

12

14

16

18

20

fackavdelningens,fackklubbens eller liknande

möten

fackliga informations-,föreläsnings- ellerdiskussionsträffar

av facket arrangerad rekreation fackföreningsutbildning

på svenska på finska både svenska och finska Frågan om vilket språk mötena och evenemangen hölls på (S74) sammanfördes inte till en

variabel för varje möteskategori såsom i fråga S76. Språkalternativen är inte varandra ute-

slutande och procentandelarna adderar därför inte upp till etthundra. Samma respondent kan

ha varit på flera möten med olika arbetsspråk, t.ex. svenska möten och tvåspråkiga möten.

Andelarna uttrycker den andel av respondenterna som varit på ett möte med ett visst arbets-

språk. Återstoden är alltså de som inte deltagit på ett sådant möte. Andelarna utgör andelar av

24

dem som besvarat respektive delfråga. I de enskilda delfrågorna var svarsprocenten något

högre i delfrågorna om deltagande i möten som hållits ”på svenska” än vad de var i del-

frågorna ”på finska”, ”både och” eller ”annat språk”.

Det verkar som om de svenskspråkiga medlemmarna går på ungefär lika många svenska

möten som finska. Den största skillnaden mellan svenska och finska möten, om än inte sär-

skilt stor, fanns i kategorin fackliga informations-, föreläsnings- och diskussionsträffar (17 %

svenska, 19 % finska). Andelen som deltagit i möten på både svenska och finska utgjorde

grovt sett ungefär hälften av andelarna för de svenska eller finska mötena. Relativt sett var an-

delen tvåspråkiga möten mindre i kategorin fackavdelningens eller -klubbens möten där denna

andel (6 %) var en dryg tredjedel av andelen svenska eller finska möten (båda 17 %). Möten

som hölls på andra språk hade ytterst få deltagit i (mindre än 1 %).

Språkdelfrågorna för de olika verksamhetskategorierna kan sammanföras till språkspecika

variabler som anger om respondenten deltagit/inte deltagit i någon facklig aktivitet på svenska,

på finska respektive på både svenska och finska. Svarsprocenten för ”deltagit i någon facklig

aktivitet på svenska” blev 60 %, för deltagit på finska blev 55 % och för deltagit på både

svenska och finska 54 %. Resultaten visar att 26 % av de svenska medlemmarna deltagit i en

facklig sammankomst med svenska som arbetsspråk under de 12 senaste månaderna, och lika

många, 26 %, har deltagit i en sammankomst med finska som arbetsspråk. I en facklig ak-

tivitet med både svenska och finska som arbetsspråk har 14 % deltagit. Språkvariablerna

redovisas skilt för sig och anger deltagande/icke-deltagande i möte med visst arbetsspråk.

Vid en regional jämförelse kan man se att svenska FFC-medlemmar i högre grad deltar i

möten med svenska som arbetsspråk på Åland (50 % deltagit i möte på svenska, 50 % ej

deltagit) och Österbotten (28 % deltagit, 72 % ej deltagit), och klart mindre vanliga i Mel-

lannyland (6 %) och Östnyland (14 %). Åboregionen (24 %) och Västnyland (25 %) ligger

nära genomsnittet. Deltagande i möten med finska som arbetsspråk är igen klart vanligare i

Mellannyland (40 % deltog), Östnyland (33 %) och Västnyland (31 %). Deltagandet är klart

mindre vanligt på Åland (noll), och i Åboregionen (19 %), medan Österbotten (27 %) ligger

nära genomsnittet. I möten som hölls på både finska och svenska deltog man i större mån i

Åboregionen (25 %) och Östnyland (19 %). I sådana möten deltog man klart mindre i Mel-

lannyland (6 %) och på Åland (5 %). Nära genomsnittet låg Österbotten (15 %) och Väst-

nyland (12 %).

Arbetsspråket tycks ha ett samband med andelen svenskspråkiga i kommunen. Deltagandet

i svenska möten var klart högre bara i högandelsgruppen (34 %) jämfört med låg- och mellan-

andelsgruppen (16–18 %). I finska möten deltog man lineärt i förhållande till svenskandelen: i

25

lågandelsgruppen 38 %, i mellanandelsgruppen 29 % och i högandelsgruppen 20 %.

Tvåspråkiga möten var vanligare i mellanandelsgruppen (17 %) än i högandelsgruppen (14 %)

och lågandelsgruppen (11 %).

5.2 Svenskspråkig information i fackliga frågor (S72, S75)

5.2.1 På vilket språk fås facklig information? (S72)

Det mest typiska svaret ifråga om vilket språk man erhåller information på i fackliga frågor

(S72) är att informationen i fackliga frågor fås mestadels på finska, något som knappt var

tredje (32 %) uppgett. På bara finska får 12 % informationen. På bara svenska får ungefär var

sjätte (17 %) sådan information, och på mestadels svenska får drygt var femte (21 %), medan

lika mycket på svenska och finska får knappt var femte (19 %) information i fackliga frågor.

Frågan besvarades av 83 %.

Tabell.På vilket språk får du information i fackliga frågor? (S72)

Bara Mestadels Sv. o. fi. Mestadels Barasvenska svenska lika mycket finska finska

% % % % % %Östnyland 8 22 27 27 16 100Västnyland 9 25 20 33 13 100Mellannyland 0 8 29 42 21 100Åboregionen 6 21 30 26 17 100Åland 47 16 9 16 13 100Österbotten 18 22 14 37 9 100

Industrin 12 16 17 41 13 100Priv. servicesekt. transp. 11 21 21 33 14 100Off. servicesektorn 26 29 18 18 8 100

låg svenskandel 0 10 24 44 22 100mellanhög svenskandel 8 27 20 33 12 100hög svenskandel 25 19 17 29 10 100

totalt 16 21 19 32 12 100

Kvinnor får i högre grad information på bara svenska (17 %) eller mestadels svenska (23

%) än vad män får (13 resp. 19 %). Yngre upplever i högre grad att de får information på

mestadels finska (36 %) och på bara finska (14 %) än övriga åldersgrupper. De som jobbar

inom den offentliga servicesektorn får i högre grad svensk facklig information: bara på sven-

26

ska (26 %) och mestadels på svenska (29 %), medan inom industrin fås informationen i större

utsträckning mestadels på finska (41 %). Det finns även ett samband med hur svenskspråkig

kommunen är: i kommuner med låg svenskandel får två av tre (66 %) informationen bara eller

mestadels på finska, medan i högandelskommuner får två av fem (39 %) sådan information.

Bland regionerna sticker framför allt Mellannyland och Åland ut: i den förre fås informa-

tionen till övervägande del på finska och på Åland till övervägande del på svenska.

5.2.2 Inställning till finskspråkigt fackligt material (S75)

En fråga (S75) avsåg att utreda hur medlemmarna förhåller sig till finskspråkigt fackligt

material. I frågan fick man ta ställning till sex påståenden med en fyrgradig skala av helt eller

delvis av samma åsikt och helt eller delvis av annan åsikt, därtill fanns alternativet ”vet ej”. I

analysen har dock procentandelarna beräknats av dem som kunnat ta ställning. Att medlem-

marna bör få allt material på svenska var en självklarhet som uppfattning: två av tre (68 %)

var helt av samma åsikt och var fjärde (26 %) delvis av samma åsikt, sammanlagt 94 %. Om

man inte kan få allt material på svenska är det bättre att där till använda finska, detta ansåg 65

% att de var av samma åsikt om. I de övriga frågorna var fördelningen av svaren rätt lika.

Inställning till finskspråkigt fackligt material (S75). Hur ställer du dig till följande påståenden?

68

24

15

27

21

17

26

41

25

13

16

17

3

15

18

22

18

18

2

20

42

39

45

48

0 % 20 % 40 % 60 % 80 % 100 %

De svenskspråkigamedlemmarna bör få allt material

på svenska

Om man inte kan få allt materialpå svenska är det bättre att där

till använda finska

För min del har det språk somanvänds ingen stor betydelse

Om materialet inte kanöversättas till svenska behöver

det inte alls skickas till mig

Jag retar upp mig påfinskspråkig post

Eftersom det är arbetsdrygt attöversätta frågeformulär kan jag

nog också svara på finska

helt av samma åsikt delvis av samma åsikt delvis av annan åsikt helt av annan åsikt Det tämligen tillspetsade påståendet ”jag retar upp mig på finskspråkig post” får ändå stöd

av 37 %, och även ett annat tillspetsat påstående ”om materialet inte kan översättas behöver

27

det inte alls skickas till mig” får stöd av 39 %. De som kunde ta ställning till påståendena

uppgick till 79–83 %.

Inställning till finskspråkig information i olika regioner och efter kommunens svenskandel. (helt eller delvis av samma åsikt)

78%

86%

72%

82%

45%

53%

79%

77%

51%

14%

18%

30%

37%

47%

48%

21%

27%

50%

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90%

Östnyland

Mellannyland

Åboregionen

Västnyland

Åland

Österbotten

låg svenskandel

mellanhög svenskandel

hög svenskandel

finskt material duger finsk post retar upp mig I jämförelse med Seppäläs undersökning från 1997 kan sägas att resultaten går i något mot-

stridig riktning. Å ena sidan har andelen samma åsikt minskat för ”kan svara på finska” från

40 % till 34 % och för ”språket ingen betydelse” från 43 till 40 %, vilka kan tyda på en ökad

språklig medvetenhet, men å andra sidan förefaller en större acceptans finnas för finskan:

andelen samma åsikt har minskat för ”retar upp mig på finsk post” från 42 till 37 %,

för ”finskt material behöver ej skickas” från 45 till 40 %, och andelen samma åsikt har ökat

för ”finska duger” från 62 till 65 %.

Vi väljer två påståenden för fortsatt analys: ”jag retar upp mig på finskspråkig post”

och ”finskt material duger (om inte allt kan fås på svenska)”. En jämförelse i kommuner med

olika svenskandel visar att man accepterar finskt material i högre utsträckning i kommuner

med lägre svenskandel. I regionerna visar det sig att man retar upp sig på finsk post i

Österbotten, men betydligt mindre i Mellannyland och Östnyland.

Påståendet ”finskt material duger” bedöms olika i branscherna. Färre förenar sig med

påståendet (helt eller delvis) i den offentliga servicesektorn (57 %) än inom industrin (63 %)

28

och privata servicesektorn med transport (73 %). Mellan könen och åldersgrupperna finns

inga nämnvärda skillnader.

När det gäller påståendet ”finsk post retar upp mig” är aningen fler män av samma åsikt

(40 %) än kvinnor (35 %). Mest lättretlig är man inom industrin (41 %) medan sådan post

retar endast var tredje (33 %) i den privata servicesektorn med transport och något fler i den

offentliga servicesektorn (38 %). Under 35-åringar retas en aning mer av finsk post.

Inställningen till finskspråkig information efter språkkunskap (läser finska)

87%

65%

38%

19%

14%

37%

66%

85%

13%

35%

62%

81%

86%

63%

34%

15%

0 % 10 % 20 % 30 % 40 % 50 % 60 % 70 % 80 % 90 % 100 %

flytande

ganska bra

knaggligt

inte alls

flytande

ganska bra

knaggligt

inte alls

av samma åsikt av annan åsikt

"finskt material duger"

"jag retar upp mig på finsk post"

Om man ser till respondentens språkkunskap (förmåga att läsa finska) syns även här ett ty-

dligt samband: acceptansen för finskt material ökar med kunskaperna i finska.

Jämförelsen med 1997 års undersökning visar att en differentiering sker: ”finskt material

duger” får i högre grad än tidigare för dem som läser finska flytande (samma åsikt från 79 %

1997 till 87 %), medan andelen samma åsikt minskat för dem som läser finska ganska bra,

knaggligt och inte alls (nedgång 3–5 procentenheter). Påståendet ”finsk post retar upp mig”

ökade andelarna samma åsikt bland dem som läser finska knaggligt (från 63 till 66 %) och

inte alls (från 81 till 85 %). Andelarna samma åsikt sjönk i kategorierna ”flytande” (från 19

till 14 %) och ”ganska bra” (från 39 till 37 %).

29

5.3 Erfarenheter av svenskspråkig service (S77)

En fråga (S77) gällde hur nöjd man var med den svenskspråkiga betjäningen man fått av

olika fackliga organ och instanser. Respondenterna fick ifråga om åtta sådana organ och

instanser ange om de var mycket nöjda, rätt nöjda, rätt onöjda eller mycket onöjda. Därtill

fanns svarsalternativet ”svårt att säga”.

Andel (%) som kunde uttrycka åsikt om den svenska betjäningen (S77)

23

21

24

48

47

30

45

36

0 10 20 30 40 50 60

FFC centralt

FFC regionalt

FFC lokalt

det egna fackförbundet

din fackavdelning

arbetsplatsens fackklubb

den lokala förtroendemannen

arbetarskyddsfullmäktig

Frågan var tydligen svårbesvarad eftersom mellan 25 och 28 % hade lämnat delfrågorna

obesvarade, och ytterligare hade alternativet ”svårt att säga” valts i delfrågorna av 27–52 % av

respondenterna. De som kunde ta ställning till hur nöjda de var med servicen varierade alltså

mellan 21 % och 48 %. Svårast var det att bedöma hur nöjd man var med FFC-organen (21–

24 % kunde ange åsikt). Lättare var det att ange tillfredsställelse med det egna förbundet, den

egna fackavdelningen och den lokala förtroendemannen (45–48 %).

Svårigheten att besvara frågan kan bero på att respondenterna har inte har haft någon kon-

takt med de fackliga organen eller endast lite kontakt.

När det gäller att tolka resultaten kan tillfredsställelsen främst ses som ett uttryck för hur

god språkservice man fått på svenska, men det är även tänkbart att det är nöjdheten med

behandlingen av själva saken som föranleder kontakterna, oberoende av språk, som reflek-

teras i svaren.

30

Tillfredsställelse med svensk service. Hur nöjd är du med den svenska betjäningen du fått av ... (exkl. "svårt att säga") (S77)

8

8

14

24

27

18

33

26

52

51

49

42

42

44

38

42

22

24

22

20

16

19

12

17

18

17

15

13

14

20

16

15

0 % 20 % 40 % 60 % 80 % 100 %

FFC centralt

FFC regionalt

FFC lokalt

det egna fackförbundet

din fackavdelning

arbetsplatsens fackklubb

den lokala förtroendemannen

arbetarskyddsfullmäktig

mycket nöjd rätt nöjd rätt onöjd mycket onöjd Kvinnor förefaller vara klart mer nöjda med betjäningen på svenska än män. Andelen kvin-

nor som är mycket nöjda är högre än motsvarande andel bland män ifråga om FFC-organen,

det egna förbundet och den egna fackavdelningen. Ifråga om den lokala förtroendemannen,

arbetsplatsens fackklubb, och arbetarskyddsfullmäktig finns ingen större skillnader i nöjd-

heten mellan könen. Yngre medlemmar är i allmänhet något mindre nöjda med servicen, spe-

ciellt ifråga om betjäningen i FFC, där två av tre är missnöjda. Man tycks även vara mindre

nöjd inom industrin och mer nöjd inom den offentliga servicesektorn. I finskdominerade

kommuner är man mer nöjd med FFC, det egna förbundet och fackklubben, medan i

svenskdominerade kommuner är man mer nöjd med fackavdelningen och förtroendemannen.

När det gäller förmågan att läsa finska förefaller det som om de med sämre färdigheter

(knaggligt) i allmänhet uppskattar betjäningen bättre, åtminstone ifråga om fackavdelning,

fackklubb, förtroendeman och arbetarskyddsfullmäktig.

Om man gör en jämförelse med Seppäläs undersökning från 1997, där kategorierna mycket

nöjd och rätt nöjd slagits ihop till ”nöjd”, kan man se att tillfredsställelsen med fackavdelning-

en, arbetarskyddsfullmäktig och arbetsplatsens fackklubb är i stort oförändrad (har fallit med

1–2 procentenheter). Däremot förefaller tillfredsställelsen ha ökat för övriga fackliga organ.

FFC centralt har ökat från 48 % till 60 %, FFC lokalt från 53 % till 63 %, förtroendemannen

från 61 % till 71 %, egna fackförbundet från 59 % till 66 % och FFC regionalt från 51 % till

59 %.

31

Tidigare rapporter

Erkkilä, Marja: Erilaisuus arjessa. Raportti SAK:laisista naisista ja miehistä. SAK:n

järjestötutkimus 2000.

Helin, Jyrki: Edunvalvonnan etujoukko. Luottamusmiesraportti. SAK:n järjestötutkimus

2000.

Laukkanen, Erkki: Muutoksen tekijät. SAK:n järjestötutkimus 2000 perusraportti.

Vi formar framtiden. En titt på FFC-kvinnans och mannens vardag. FFC:s organisations-

undersökning 2000.

Seppälä, Vesa: Hur svenskspråkiga medlemmar ser på facket. Medlemsundersökning bland

FFC-förbundens svenskspråkiga medlemmar, jan 1998.

Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFCHagnäskajen 1, PB 157 FI-00531 Helsingforstel +358 20 774 000fax +358 20 774 0225www.sak.fi