View
1
Download
0
Category
Preview:
Citation preview
Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag.
N:r 31 (398) Fredagen den 2 augusti 1895. 8:de årg. P r e n u m e r a t i o n s p r i s p r ä r
Idun ensam kr. Iduns Modet. , fjortondagsuppl. » Iduns Modetidn., mänadsuppl. » Barngarderoben „ >
5: — 5: — g. 3: -
B y r å : E l ä r a S ö d r a K y r k o g . 1 6 , 1 t r .
A l l m . telef. 6 1 « .
Prenumerat ion sker å al la postanstalter i riket.
B e d a k t ö r o c h u t g i f v a r e :
FRITHIOF HELLBERG. Träffas säkrast kl. 2—3.
Redaktionssekr. : J. Nordllng.
U t g i f n i n g s t i d :
h v a r j e h e l g f r i f r e d a g .
Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar.)
A n D o n s p r l s :
35 öre pr nonparei l lerad. För »Platssökande» 0 . »Lediga platser» 25 öre för hvarje päbörjadt tiotal stafv. Ut ländska annons . 70 öre pr nonp. -r»d .
K r i s t i n a N i l s s o n ,
G r e f v i n n a de C a s a Miranda.
242 I D U N 1893
Förlora en timme om morgonen, och du skall jaga efter den hela dagen.
B. Whately.
^råSå I d u n i d a g har nö j e t att b r inga s in
51n\?| v ids t räck ta läsar innekrets de t char-
manta , helt ny l i gen t agna porträt t
p̂ > af den f rä jdade sångerskan, hvi lke t
h o n haft vän l ighe ten sända oss j ä m t e den
autograf, s o m vi r ep roduce ra b r e d v i d porträt
tet, bö r a vi j u också f o g a några o rd till
d enna b i ld . A t t u p p r e p a d e n romant i ska
lefnadssaga , s o m väl till alla s ina drag är
m e r a a l lmänt k ä n d än kanske n å g o n annan
n u lefvande svensk kv innas , eller att tala
o m ett kons tnärskap , s o m en b e u n d r a n d e
vär lds hy l ln ing sedan så l änge ställt öfver
all kritik, anse v i öfverf lödigt . Fas tmer tro
vi, de t skall intressera våra läsar innor att
litet nä rmre lära känna d e n ryk tbara sån
gerskan , sådan h o n är o c h sådan h o n lef-
ver sitt lif den dag i dag , o c h i n b j u d a d e m
därför att m e d oss gö ra ett b e s ö k hos
Kristina N i l s s o n i h e n n e s h e m .
D e t var år 1 8 8 9 , s o m Kris t ina Nilsson-
Mi randa firade sitt s i l fverbröl lop m e d den
lyr iska kons ten . 8amt id ig t l ä m n a d e h o n
för alltid scenen . Ä n n u på h ö j d e n af sitt
kons tnärskap , for t farande i bes i t tn ing af de
högs t a tonernas s i l fverkl ingande väl l jud, fort
farande en vacke r kv inna och al l t jämt mäk
t ig ett d ramat i sk t lif i sitt spel , ned l ade
h o n sin trollstaf och d r o g sig t i l lbaka till
de t l ugna privat l i fvet . » J a g har ägna t tju
g u f e m år af mi t t lif åt min v e r k s a m h e t , »
sade hon , » o c h nu vill j a g ej längre lefva
för operapubl iken , utan för m i n egen räk
n i n g ! » O c h t rol igen har de t förunnats en
das t m y c k e t få af vär ldens mus ika l i ska ce
lebriteter — J e n n y Lind-Golc l sehmidt un
dan tagen — att s å som h o n få. n juta full
s tändig . hvi la o c h led ighe t — någo t s o m ,
för en m i n d r e u p p h ö j d ande , kanske i själf-
v a verke t skulle förefal la m i n d r e eftersträf-
vansvä rd t s å s o m afs lutning på en firad
p r i m a d o n n a s l ockande o c h l y sande lif.
En rik d a m , instal lerad i ett af Par i s '
vackras te o c h m e s t lux iösa h e m , finner hon sitt
s törsta nö j e , ej i de t van l iga sällskapslifvets
t omhe t , u tan i u m g ä n g e t m e d några få ut
va lda vänner , i arbete o c h , f ramför allt, i
att samla konstskat ter , till u t s m y c k n i n g af
sitt präkt iga h e m .
Grefv innan älskar natur l ig tvis ännu mu
siken o c h föl jer m e d allt af v ik t , s o m
t imar i den musika l i ska vär lden , särskildt
l ivad beträffar n y a opero r o c h n y a sångare,
m e n h o n anordnar inga soaréer . H e n n e s
h e m är ett verk l ig t k o n s t m u s e u m , m e n ej
n å g o n konser t sa long , o c h de t har aldr ig
fallit henne in att, l ikt m a d a m e Patti , b y g g a
en teaterscen för egen räkning.
Grefv innan Mirandas hus eller hotel , så
s o m det j u kallas i Paris , är be läge t i de t
nya , e leganta o c h centrala Quart ier Mar-
beuf, v i d R u e C lemen t Marot . L i k s o m fallet
är m e d de flesta förnäml igare bos täder i Paris ,
är de t y t t re synner l igen enkel t . M e n så
snart m a n t rädt in g e n o m por ten , häpnar
m a n öfver o c h fänglas af de t u tsökta konst
sinne, som präglar sångerskans h e m . E n
kort marmor t rappa , be t äck t m e d en turkisk
mat ta i l y sande färger och o m g i f v e n af
pa lmträd , för besökaren u p p till förs ta vå
n ingen , o c h där uppe , v i d t rappans slut,
stå p iedes ta ler af m a r m o r , hva r o c h en upp
bä rande en ant ik j a p a n s k b ronsvas . I d e n n a
farstu står, i n b ä d d a d b l a n d pa lmer , ett af
den m o d e r n a franska b i l dhugga rkons t ens
bäs ta arbeten, E p i n a y s » M o d e r s k ä r l e k » . O c h
går m a n g e n o m ett r y m l i g t fö rmak , befin
ner m a n sig i de t s törsta af tre i fil lig
g a n d e m o t t a g n i n g s r u m , hvi lka u tgö ra den
förs ta vån ingen . Öfveral l t m ö t a s ens bl ic
kar af vack ra kons t fö remål . M i d t e m o t d e
tre s tora föns t ren hänger på v ä g g e n en vac
ker gobe l in från förra å rhundradet , full
k o m l i g t obe rö rd af t idens tand, och därin-
v i d har m a n placerat de t s tora p ianot , öf-
ve rd rage t m e d en duk i L u d v i g X V I : s stil,
b roderad m e d kulör t silke på l jus röd atlas.
Och nästan hvar je föremål i m m m e t för-
skrifver sig från s s m m a per iod . Möble rna
äro be täck ta m e d g a m m a l brokad o c h bro-
deradt s a m m e t från n ä m n d a tid, och de t
sachsiska pors l in , som fyller två höga , för
gy l lda , m e d glasdörrar fö r sedda skåp, hvi lka
stå p å ö m s e s idor o m sp i se le , u tgöres af
idel säl lsynta och dyrbara pjäser .
I den andra och m i n d r e sa longen s tannar
m a n för att b eund ra en samt ida b y s t af
m a d a m e A d e l a i d e , L u d v i g X V : s dot ter , s amt
två s m å särdeles kons tnär l ig t u t förda skåp,
innanför hvi lkas glasdörrar m a n varsnar
talrika prof på gre fv innans unika saml ing
af antika solfjädrar. En af dessa har en
g å n g ti l lhört hennes n a m n e , dro t tn ing Kri
stina af Sver ige , och den är s m y c k a d m e d
ett minia tyrpor t rä t t af d e n excent r i ska furst
innan. O c h af icke m i n d r e intresse för
besökaren är en saml ing lagerkransar af
g u l d o c h silfver, gåfvor af furstar och hän
förda åhörare i L o n d o n , Paris, Pe te rsburg ,
W i e n , S t o c k h o l m , N e w - Y o r k o . s. v .
Et t särdeles p ryd l ig t skriu, s o m har sin
plats p å s idan o m dörren till de t förnämsta
m o t t a g n i n g s r u m m e t , har på ett m y c k e t sinn
rikt sätt konst ruerats för att p å s a m m a
g å n g väl bevara och tyd l ig t expone ra de
ly sande , m e n på s a m m a g å n g högs t del ikata
broder ie rna i kulört silke på en safirblå
s a m m e t s r o c k , s o m f o r d o m burits v id Lud-
v i d X V : s hof . Skrinet består af t vå delar .
R o c k e n har kl ippts i t vå s tycken , o c h hvar-
dera hälften har placerats innanför skrinets
glasdörrar , hvi lke t själft är ö fverhö l jd t m e d
he l io t ropfärgadt s iden. Nära u tgångsdör ren
står ett litet bo rd , be las tadt m e d a l lehanda
slags kons tnär l ig t bric-à-brac. E n stor foto
grafi af d ro t tn ing Vik to r ia i silfverram o c h
m e d dro t tn ingens egenhänd iga namnteck
n ing in tager en f ramstående plats p å p ianot .
A n d r a fotografier af d ro t tn ingen af Sverige-
Norge , pr insessan af W a l e s , den aflidne
k o n u n g A l f o n s o X I I af Spanien o c h hans
ef ter lämnade gemå l , drot tn ingen-regent in-
nan, alla fö r sedda m e d några e g e n h ä n d i g a
rader, t o lkande g i fvarnas t i l lg i fvenhet och
beundran , träffas i s a m m a rum.
I de t t redje m o t t a g n i n g s r u m m e t , af min
dre d imens ioner , ses en bärs tol från Lud
v ig X V : s t id, af fö rgy l ld t trä o c h b e m å l a d
m e d scener eller taflor af B o u c h e r och W a t -
teau. Och i ett skåp af mörk t , sn idad t
trä är uppstä l ld en antik servis af sachsiskt
pors l in , u t fö rd t af den b e r ö m d e Marcol ini"
D e n är a f sedd för 2 4 personer o c h b å d e
al ldeles fu l ls tändig o c h o s k a d a d . D e n ena
v ä g g e n i de t ta r u m är b e k l ä d d m e d en ut
sökt , g a m m a l Beauvais- tapet . D e n f ram
ställer ett; säl lskap kaval jerer o c h d a m e r
från förra seklet , m u s i c e r a n d e i en so l ig
park, de t hela l ika friskt i färgen s o m o m
tapeten nys s k o m m i t från väfs to len .
Matsa len p r y d e s af åtskil l iga m o d e r n a
må ln inga r af f r ams tående mäs tare . P å spi-
se lkransen synes en b ronsbys t , framstäl lan
de sångerskans man , g re fve de Casa Mi-
randa. Grefv innans s ä n g k a m m a r e innesluter
b l a n d annat två u t sök ta neder l ändska mål
ningar . H e n n e s boudo i r -k locka har t i l lhört
Karl X I I . M e n att söka uppräkna alla
kons tskat te r i det ta l ika smakful l t s o m dyr
bart inredda h e m , vo re att fylla en v o l y m s
alla s idor . D o c k , en tafla, en af de f rämsta
i saml ingen , hv i lken ej under t y s tnad får
förbigås , är en m a d o n n a m e d barne t af
M a b u s e , hv i lken m å l n i n g kos tar sin nuva
rande ägare 4 0 , 0 0 0 kronor . L ika värde
fulla s o m intressanta äro äfven en serie
va t tenfärgsmåln ingar på pe rgamen t , f ram
stäl lande scener ur Henr ik IV : s lif, utförda
af en m e d h o n o m s a m t i d i g artist o c h förr
t i l lhöriga pr insen af C o n d é . E n af pärlorna
i g re fv innans dy rba ra saml ing af taflor af
äldre mäs tare är slutl igen en fin A n d r e a
del Sarto.
M e n huru v id lyf t ig t hennes hotel l än är,
är de t d o c k ej t i l l räckligt s tort för att kun
na g e u t r y m m e åt hennes m å n g f a l d af konst
skatter. M å n g a ypper l iga p ro f på g a m m a l
texti l- industri t. ex . ha mås t - rullas i hop
och magas ine ras o c h få n u b ida sin t id för
att en g å n g i f ramt iden åter tillåtas u tveckla
sin prakt.
Gre fv innan d e Casa Mirandas lif förfly
ter unde r intel lektuella sysselsä t tn ingar , s o m
ej g e plats åt någo t s lags ånger öfver att
ha öfvergi fv i t eller begär efter att å tervända
till forna, b e d å r a n d e f r amgångar såsom
v ä r l d s b e r ö m d sångerska . H o n mot ione ra r
s ig m y c k e t , p r o m e n e r a n d e till fo ts o c h i
v a g n . H o n ägnar en rundl ig t id åt läsning,
o c h hennes b ib l io tek är b å d e r ikhal t igt o c h
väl fö rsed t . Hvar je d a g t i l lbringar h o n
d e s s u t o m ett par t i m m a r m e d mus ika l i ska
öfningar . H o n har m e d andra o rd a ldr ig
öfvergi fv i t sin g a m l a kärlek, ehuru h o n al
dr ig m e r s junger offentligt, u tan endas t för
några af s ina m e s t in t ima vänner .
F ramför allt roar de t h e n n e att o r d n a
sina kons t saml inga r o c h — oupphör l ig t öka
d e m . H o n låter i ngen kons tauk t ion af v ik t
vare sig i Par is eller L o n d o n u n d g å sin upp
märksamhe t . H o n bevis tar pe r son l igen auk
t ionerna, själf g ö r a n d e inropen . H e n n e s
vackra hu fvud , hennes blå ö g o n o c h hennes
r e g e l b u n d n a drag äro l ika vä lbekan t a för
kons t samla rne i dessa b ä g g e städer s o m de
förr v o r o för operahabi tueerna i E u r o p a och
A m e r i k a . H o n öfvervakar själf hushållnin
g e n i sitt hotel l , s o m har att uppv i sa ett
t iotal t jänare, och det l ika k lok t o c h väl ,
s o m hon förut sköt te sin e k o n o m i , t y hen
nes s inne för de t prakt iska har alltid vari t
f ö g a under lägse t hennes begåfn ing s o m sån
gerska o c h skådespelerska .
i D U N 243
M e n hvar je beskr i fning öfver g re fv innans
h e m skulle vara alltför oful ls tändig , o m m a n
g l ö m d e bor t h e n n e s lilla favori t , Ti t i , en
utsökt fin o c h y t te rs t l i ten k n ä h u n d af en
e g e n d o m l i g , ös ter ländsk, hår lös ras, m e d en
hud så m j u k o c h fin s o m en n y f ö d d k ids .
Det är en l i ten för t jusande vare lse — sä
ge r m a d a m e s vän innor — , sin ägar inna ö m t
t i l lgifveu, k lok o c h v a k s a m , o c h den lilla
h u n d e n v iker aldr ig från sin t i l lbedda mat
m o d e r s s ida. H a n är af l jusgrå färg, en
färg s o m bes tänd ig t y t ter l igare f ramhäfves
g e n o m ett l jusblåt t eller rosafärgadt b a n d
kr ing halsen.
H v a d beträffar g re fv innans toalet t , u tveck
lar h o n alltid en u t sök t smak . H o n bär
s tändig t k läder efter sista m o d e t o c h af
dyrbaras te t yge r , u t an att k läda sig extra-
v a g a n t eller u p p s e e n d e v ä c k a n d e . H o n har
förkär lek för d ä m p a d e fä rgnyanse r och hen
nes favor i t färg är ma t t l jusblåt t . H o n be
g a g n a r endas t o b e t y d l i g t m e d s m y c k e n , t rots
de t f a k t u m att h o n är ägar inna till en af
Europas finaste saml ingar af ädels tenar .
M e n spetsar u tgöra hennes för t jusning, b å d e
svar ta o c h hvi ta , o c h m e d sådana låter h o n
garnera alla sina fö rnäms ta dräkter . Starka
pa r fymer använde r h o n aldrig o c h ej heller
n å g o t s lags f ö r s k ö n i n g s m e d e l .
H e n n e s m a n , g re fve de Casa Miranda ,
ser bra ut o c h har ett f ängs lande y t t re .
H a n är v i d pass sext io år, m e n ser f e m t o n
år y n g r e ut. H a n t i l lhör o c h är hufvud-
m a n för en g a m m a l spansk fami l j , är en
fu l lkoml ig vä r ld sman , talar f ranska flytande
o c h för en bri l jant konversa t ion . H a n är
stolt ö fver sin b e r ö m d a o c h ä l skvärda hustru,
m e n känner s ig emel lanå t m a n a d att pro
testera m o t hennes mo tv i l j a för att de l taga
i de t s törre säl lskapslifvet . H a n bek läder
ett g a n s k a h ö g t ä m b e t e i Spanien o c h mås t e
därför ofta n o g vara hemifrån . I ett föregå
e n d e äk tenskap har han en u n g dot ter , d o n n a
Rosi ta , s o m är sin v a c k r a s ty fmors stän
d i g a fö l jes lagerska o c h förklarade älskl ing.
T ro t s årens g å n g har g re fv innan Mi randa
bevara t sin forna , e rkända skönhe t . Hen
nes en g å n g så smär ta figur har u tveckla ts
till en ståtlig, men inga lunda för s tor em-
bonpo in t . M e n hennes ut t rycksful la ansikte
har ej förlorat n å g o n t i n g af sina, fina drag
eller ski f tande minspe l . B lå ö g o n , vacke r t
b l o n d t hår, en m j ö l k h v i t h y m e d rosor p å
k inde rna — äkta, ej ett g rand s m i n k eller
puder ! — så- ser Kr i s t ina Ni lsson ännu ut.
H e n n e s sätt att va ra är s å s o m f o r d o m yt
terst v i n n a n d e i all sin enkla rät t framhet .
H o n konversera r beundran svärdt , i synner
he t i kons tnär l iga o c h litterära ä m n e n . Na
turl igtvis intresserar h o n sig i h ö g g r a d för
u n g a sångare o c h sångerskor . Al l t id är h o n
redo att bis tå d e m m e d råd o c h dåd .
Kr i s t ina Ni lsson-Miranda , d e n gifta pri
m a d o n n a n , för n u ett så t i l lbakadraget lif,
att endas t hennes in t imas te vänne r ve ta ,
hv i lken h jä r tevarm o c h g o d k v i n n a h o n är,
den forna af g u d e n , sångens dro t tn ing , hvil
k e n ej vi l le s tanna i sitt r ike, till dess t iden
stöt te henne från t ronen, utan s o m en vac
ker dag ned lade k rona o c h spira o c h från
scenen d r o g s ig t i l lbaka till privat l i fvet , för
hv i lke t hon ä n d a sedan den d a g e n u tg jor t
en p r y d n a d o c h ett f ö r e d ö m e .
m
Att narras.
| a m m a , där k o m j u ingen liten fågel
ur den där m a s k i n e n , » så y t t r ade
sig m e d ö m k l i g m i n o c h i en ännu ö m k
ligare, j a rentaf i fö rebrående ton m i n lille
g o s s e , d å vi för flere år s edan t rädde ur
fo togra fens hus , där han nyss porträt terats .
P å van l ig t fo tograf -maner h a d e den vän l ige
m a n n e n lofvat m i n lille p y s , att o f v a n n ä m n d a
f e n o m e n skulle inträffa, ifall han hö l le sig
m y c k e t , m y c k e t stilla o c h oa fvänd t b l i ckade
på kameran . G o s s e n rörde sig i cke , m e n
n å g o n fågel f r a m k o m natur l igtvis e j , och n u
g i c k m i n • be sv ikne älskl ing o c h funderade
på de t ta p r o b l e m . H v a d skulle j a g vä l säga
h o n o m ? » F o t o g r a f e n vil le ha d ig att stå
st i l la ,» sva rade j a g b r y d d o c h u n d v i k a n d e .
»Ja , m e n b ruka då s tora männ i skor n a r r a s ? »
så lät hans log i ska g e n m ä l e . H v a d annat
k u n d e j a g svara h o n o m ä n : » O m de de t
gö ra , så är de t m y c k e t orä t t .»
G e n o m denna lilla ep i sod f rams tod plöts
l igt för m i g i b jä r t dager ett m y c k e t van
l igt t i l lvägagående , s o m v u x n a männ i skor
göra, sig sky ld iga till g e n t e m o t barn . J ag
vill uti tala o m barnsköterskor o c h annat
ob i ldad t fo lk , af hv i lka m a n k n a p p t kan
vän ta någo t anna t ; för d e m l igger de t så,
nära till h a n d s att, för att skaffa sig litet
l u g n o c h tys ta en os ty r ig ba rnunge , ho ta
m e d busen , va rgen o c h andra m e r eller
m i n d r e v i d u n d e r l i g a varelser . D o c k har jag-
lag t m ä r k e till, att o m m a n v id en n y skö
terskas in t räde i t jänst på ett vänl ig t ,
m e n al lvarl igt sätt förehåller de t orätta i
sådana t o m m a o c h o sanna hote lser o c h ber
h e n n e akta sig f ö r d e m , det ta för de t m e s t a
ej förblir u tan verkan . S o m sagdt , j a g
tänker n u ej p å s. k. ob i ldad t fo lk , u tan
före t rädesvis på m e r a b i ldade männ i skor ,
hvi lka , mä rkvä rd ig t n o g , i det ta s t y c k e ofta
äro oförsvar l ig t tanklösa , o c h för hvi lkas
o sanna y t t r a n d e n det är m y c k e t svårare att
vär ja sig, då, de för de t m e s t a i cke kunna
förutses .
» K o m , m i n lilla flicka, så skall j a g d raga
en slant ur näsan på d ig . Se, här har du
d e n ! » J a g känner en herre, s o m ofta roar
sig m e d d e n n a taskspelarkons t , s o m i m å n g a s
ö g o n k a n förefal la m y c k e t osky ld ig , m e n i
s jä l fva verke t är ä g n a d att förvirra b e g r e p p e n
i en l i ten barnahjärna . Vär s t är de t natur
l igtvis , när förä ldrarne s jälfva i cke äro sam
ve t sg ranna i det ta a fseende . Huru m å n g a
lögne r mås te icke t. ex. en tandläkares
ope ra t ions rum vara v i t tne till! »Si t t stilla,
m i n älskl ing, de t k o m m e r i cke alls att gö ra
o n d t , » så heter de t t. ex . , m e n i näs ta
ö g o n b l i c k l juder ett smär tans skri o c h bar
net k o m m e r kanske aldrig m e r att lita fullt
o c h fast p å sin m o r s eller fars försäkringar .
Eller d e n ängs l iga m a m m a n y t t ra r : » G a p a
bara, d o k t o r n tar inte ut t anden , h a n vill
endas t t i t ta p å d e n . » I näs ta s tund sitter
t anden p å tandläkarens tång , m e n clen lille
pat ientens t ro p å s tora männ i sko r s sann
färd ighet har fått s ig en ohjä lp l ig knäck .
Behöfve r j a g tala o m de oupp fy l l da löf
tena, hv i lkas antal är l e g i o ? Jag g l ö m m e r
aldrig, hvi lken fördärflig inverkan de t h a d e
p å min förut o m t a l a d e lille gosse , d å kusken
en g å n g lo fvade , att h a n skul le få fö l ja
m e d , när v i h ä m t a d e s h e m ifrån kyrkan ,
m e n de t oak tad t k ö r d e ifrån h o n o m . Ä n n u
länge efteråt k o m han i en feberakt ig spän
n ing hvar g å n g häs tarne sattes för o c h han
fått löf te att få fö l ja m e d oss . Där s tod
han l änge i fö rväg på gården , ik lädd kappa
o c h hatt , o c h för lorade ej v a g n e n ett ö g o n
b l ick ur sikte. » A r de t verk l igen , ve rk l igen
sant, att j a g får fö l ja m e d ? » » J a visst ,
m in älskl ing, de t har j a g lofvat dig , o c h du
ve t j u , att j a g brukar hålla m i n a lö f t en .»
»Ja , m e n en g å n g h a d e Nils också lofvat
att ta m i g m e d , och ändå kö rde han ifrån
m i g . » Miss t roende t s o n d a frö h a d e fallit i
m i n gosses själ, o c h det behöfdes lång t id
o c h en m y c k e t k o n s e k v e n t b e h a n d l i n g för
att u trota d e t s a m m a .
N å g o n g å n g blir m a n natur l ig tvis af o m
s tändigheterna t v i n g a d att be reda barnen
en miss räkning , m e n då får m a n fö r söka
laga så, att i n g e n bi t terhet s tannar kvar .
M a n har t. ex. lofvat d e m en utfärd —
hels t bö r d o c k sådant ske vi l lkor l igt — m e n
en förändr ing i väder l eken eller n å g o t anna t
h inder k o m m e r emel lan . I så fall har j a g
brukat säga : » J a g kan i cke hjä lpa, att ut
färden ej kan bli af, m e n då j a g nu lofvat
er någon t ing rol igt , vill j a g istället g i fva er
någo t g o d t att l e k a kalas m e d ; u t färden
får bli en annan g å n g . » Fö l j den blir, att
i ngen känner s ig förorät tad, och j a g slipjjer
se sura miner o c h besv ikna ansikten.
M e d r isken att synas väl r igorist isk, vil l
j a g till slut fäs ta u p p m ä r k s a m h e t e n på en
sak, s o m alltid f ö r e k o m m i t m i g s o m ett
o fog . De t är den i de flesta länder här
skande seden att för ba rnen förklara en
l i ten brors eller sys ters ö fver raskande an
k o m s t g e n o m s torkens heml ighets fu l la be-
m e d l i n g . Ä r denna uppenba ra osann ing ,
s o m ändå de flesta barn m y c k e t snart k o m m a
under fund m e d , ve rk l igen så n ö d v ä n d i g ?
F inns där ej någo t bättre sätt att tillfreds
ställa den barns l iga nyf ikenhe ten , u tan at t
d o c k y p p a det rätta s a m m a n h a n g e t ? P å
m i n a barns fö rvånade f rågor : » H u r har
lilla bror (eller lilla sys ter) k o m m i t h i t ? »
har j a g brukat svara : » E n änge l har k o m
m i t m e d h o n o m (eller henne ) .» D e n n a för
ett barns l ig t s inne m y c k e t plausibla för
k lar ing har j a g alltid funnit t i l l fy l lesgörande,
o c h i m i n m u n innebär den ingen osann ing ,
t y j a g tror verkl igen , att en ängel m e d
följer hvar je barn, s o m k o m m e r till vär lden .
K o m m e r så den tid, då ett ba rn behöfve r
en nä rmare förklar ing, må det ta då ske
g e n o m m o d e r n på ett ö p p e t o c h vä rd ig t
sätt o c h icke g e n o m t jäns tepigor eller skol
kamrater .
D o c k , det ta endas t i fö rb igående . Syftet
m e d m i n lilla f ramstäl lning har endas t vari t
att f ramhålla , huru ofta m a n g e n o m tank
löshet rubbar den barns l iga t i l l försikten o c h
sanningskär leken , dessa k lenoder , hvi lka , en
g å n g för lorade , äro så ofant l ig t svåra, nästan
o m ö j l i g a att å tervinna.
T y c k e r kanske någon , att j a g är för s t r äng?
Jag tror, att m a n på det ta o m r å d e ej
kan vara för samve t sg rann . Barne t b i ldar
j u sitt ege t handl ingssä t t efter de v u x n a s
f ö r e d ö m e , och huru kan det lära s ig att
älska sann ingen , när de t märker , att männi
skor , s o m det b o r d e se u p p till, på ett så
lä t tv indig t sätt handskas m e d denna ädla
pärla. O c h d o c k finns ingen t ing , s o m så
undergräfver en männi skas karaktär o c h be-
röfvar henne såväl G u d s vä lbehag s o m
männ i sko rnas tillit, s o m jus t osannfärd ig
heten .
Incognila.
IDUN 1898 Från l ikbränningsicléns ni t iske m å l s m a n i
vår t land , ingen iör P. Lindell, ha v i emot-
tagi t fö l j ande skrifvelse m e d begäran o m
dess in förande i I d u n :
Kvinnan oeh likbränningen. Under ofvanstående rubrik har i Idun före
kommit en med »Ilse Franke» signerad artikel, som på ett varmt och känsligt sätt förordar det nya grafskicket, men också beklagar, att det vunnit så liten anklang hos vårt lands kvinnor, ja att de i allmänhet äro mot detsamma fientligt stämda. Någon förvåning uttalas älven öfver, att styrelsen för Svenska Likbränningsföreningen synes arbeta mindre än hvad den borde för att göra sina behjävtansvärda syften kända bland den större allmänheten — att den »bråkade» för litet för att bana väg för den nya idén. Uppsatsen slutar med uttalandet af den önskan, att fiere insändare måtte yttra sig i den viktiga frågan; men då denna önskan ej blifvit tillmötesgången af liere än en »Mormor», anser jag mig böra begära plats för ett kortare svaromål.
"Det är sant, att kvinnliga anförvanter mången gång förhindrat verkställigheten af en afliden persons förordnande om, att hans lik skall brännas, och att man ofta hör företrädesvis obildade kvinnor uttala sin ovilja mot likbränningen; men då inan känner den makt, med hvilken gamla pläg-seder bibehålla sig, och då nian gjort sig förtrogen med de oklara, hälft vidskepliga känsloström-nihgar, som mängden erfar vid en dödsbädd, så måste nian förvåna sig öfver, att våra damer ej uppträdt mera fientligt än hvad de gjort mot en känslolifvet så nära berörande nyhet som en genomgripande ändring af själfva grafskicket.
Med den kännedom jag har om likbrännings-frågans ställning i så väl vårt som andra land, kan jag intyga, att här mera än annorstädes kvinnan tagit en verksam del i denna reformrörelse, och att hon i allmänhet omfattar den med varmare sympatier än männen. Dessa senare visa endast undantagsvis något större intresse för saken och blifva ofta likgiltiga för hela frågan, då de märka, att svårigheterna äro vida större, än hvad de förmodat. Jag hav bevittnat verkligt rövande drag af uppoffringar, som fattiga kvinnor underkastat sig för att förvissa sig om, att de skola efter döden blifva brända, och af den bestämdhet, med hvilken kvinnor ur alla samhällsklasser i detta fall göra sin vilja gällande, kan man med säkerhet sluta, att likbränningsfrågan i vårt land icke kan falla och att dess förnämsta stöd blir våra kvinnor.
Då man betänker, att föreningsväsendet ännu är för kvinnan mera främmande och att de i allmänhet hafva föga lust eller förmåga att till sådant lämna penningebidrag, må det anses vittna om det svagare könets intresse för den ifråga varande reformrörelsen, att icke färre än 695
i kvinnor i denna stund finnas inskrifna såsom medlemmar af Svenska Likbränningsföreningen och att 19 st. till densamma i förskott inbetalt sin brännihgsafgift. Utaf de 375 personer, som hittills blifvit brända genom den nämnda föreningens försorg, hafva 112 varit kvinnor, det öfvervägande flertalet i en ålder af 44 till 86 år.
Hvad den försiktighet beträffar, med hvilken denna reformrörelse ända ifrån början blifvit i vårt land ledd, så medgifves gärna, att den för flertalet måste synas vara alldeles för stor, men detta har ej hindrat en »tidning på kristlig grund» att beklaga sig öfver den »hänsynslösa agitation», med hvilken densamma bedvifves, ocli en annan tidning, en bulevardavisa, att utbrista: »Man kan sannerligen inte begripa, hvavföv den med statsmedel salierade redaktören af den alla våra andra näringar ilsket hatande frihandelstidningen Norden, hr ingenjören Per Lindell, bråkar så fasligt med sin blifvande kristliga begrafning eller hedniska förbränning och med det skäligen intresselösa ämnet besvärar erkebiskop och konsistorier m. m., bara för att få sin lilla, lilla stofthydda onyttigt förvarad i en urna.» O. s. v.
Men obskurantismen och dumheten äro ej våra farligaste fiender. För oss är det ej nog att. kunna klart och tydligt visa reformens berättigande, att kunna fullständigt vederlägga hvarje anmärkning, som göfes. Man måste därjämte sorgfälligt undvika hvarje missgrepp, som kan gifva de talrika och ingalunda ofarliga fienderna anledning att börja en strid, som i denna partisplittringens tid alltför lätt kan sluta med att likbvän-ningsreformen neddrages till att blifva en simpel partifråga och såsom sådan motbjudande för de linkänsliga, de verkligt bildade, hvilka varit och böra ' förblifva likbränningsreformens egentliga stöd. Men det fordras tålamod för ett sådant
under årtionden fortgående planmässigt avbete med få synliga resultat, och detta tålamod finnes ej hos alla. Per Lindel!.
Vid hemmets dörr. Skiss för Idun af
H l i s a b e t h K u y l e n s t i e r n a .
rastgårdens gammalmodiga trilla med den lata bruna Palle för hade väntat minst en kvart
vid stationen, innan tåget ändtligen kom. »Tag tömmarna, Lars, jag går ut på perrongen
och möter honom,» ropade Edith Willnow, fröken från prästgården, och stod några ögonblick senare utanför stationshuset, ifrigt blickande in . i de långsamt framglidande vagnarna.
Plötsligt viftade hon med sitt ljusa parasoll, och hennes friska, unga ansikte rodnade upp af lycka.
»Goddag Harald, hjärtligt, hjärtligt välkommen,/; utropade hon och sprang fram till kupédörren. »Får jag lyfta ned kappsäcken, det orkar jag bestämdt. Du har böcker med dig, du, det känner jag, den är så tung,» tillade bon skrattande.
Docenten Harald Thömer hoppade nu ned af fotsteget. Tåget frustade vidare, och de båda unga jämte några bondgubbar och ett par barn stodo kvar i solgasset.
»Så, nu kunna vi hälsa viktigt,» sade Edith och lade sin hand på hans arm, »än en gång välkommen, vännen nun.»
»Tack, kära, lilla Edith,» han lade ett ögonblick armen om hennes lif, men det skedde blott helt flyktigt, och det tycktes nästan som en pliktuppfyllelse.
Hon låtsade emellertid ingenting om. Han såg trött och öfveransträngd ut och behöfde h vila, sedan finge de talas vid.
»Så, Palle lefver än och gamla trillar) också,» sade han, då de satte sig upp. »Tänk, hvad allting tyckes stå stilla så här på landet; det är fyra Ar sedan jag var här, och ingenting är för 1
ändradt. Att du inte förgås i enformigheten, nun stackars lilla Edith.»
».lag märker inte. att här är så enformigt,» sade hon enkelt, »hvarje dag hai- fullt upp med bestyr, och för resten har jag ju varit ute och andats storstadsluft en gång, då för två år sedan, du minns, innan du reste utrikes.»
»Ja, de fjorton dagarna fick jag rå om min fästmö utan kontroll. Det är inte min mening att såra dig, Edith, men här i ditt hem måste jag dela dig med tusen andra intressen. Du är till för alla de andra minst lika mycket som för mig.»
»Nej, käraste Harald, men alla de andra be-höfva mig året om, du däremot — hav sällan tid. Du läser, du tänker, och du säger ju alltid, att det är sådant, som jag inte förstäv. Du vill ha mig, om jag skall kalla det så, vmder rasterna, och då kan det ju hända, att jag inte alltid kan passa på. Ärligt sagdt, Harald, de här sista aren ha gjort mig flammande för dig. Dina href — om du vissto, hvad jag längtat efter dem — ha alltid varit skrifna till den lilla leksystern, som ibland behöfde slå upp konversationslexikon för att få de lärda Tittrycken tydda, men som fåfängt stirrade mellan de prydliga raderna efter något förtroligt ord eller lust att få det eller det deladt med någon, du höll af.»
»Jag tror dn hav blifvit en viktig liten moral' pvedikant, Edith, hade jag vetat det, s å . . . »
»Fortsätt inte,» af b röt bon smekande,» du tänkte säga något mycket styggt. — Nu ha vi kommit till trollets grind. Minns du, när vi lekte, att jag var trollet och du en ståtlig riddersman, som kom ridande i fullt traf — på pappas, käpp 1 Så kom du innanför trollets grind, och den' föll igen just som nu. Dn var i trollets rike och kunde inte slippa ut, om du ej fann ordet, som skulle lösa trolldomen och göra det stackars trollet till en fager tärna igen. Minns du, att vi fåfängt funderade öfver ett ord, trollet visste inte något själf! Och så koin du att stanna därinne, tills du växte ifrån leken och blef stor.»
»Nå, har du funderat på det mystiska ordet sedan,» frågade han road.
»Ja,» sade hon allvarligt, »nu vet jag det, tror jag.»
>Lât höra?»
»Nej, herr riddare,» sade hon skämtande, »profva ert snille, om ni vill slippa ur trollets garn.»
Med en för gamla Palle egendomlig tvär knyck stannade nu trillai) framför prästgårdstrappan, där hela familjen stod samlad. Prosten och prostinnan främst, så gamla guvernanten Och småflickorna samt längst bort komministern oeh Ture' ende sonen.
Inne i den låga, envisade salen, med sina väldiga syrenknippor på pianot och sina hvita linnemattor i bukter öfver golfvet, stod aftonmåltiden dukad.
Stackars Harald kunde vara hungrig, tyckte prostinnan, hvavföv maten serverades, så snart de första hälsningaina utbytts. Samtalet blef lifligt, man talade om Haralds resa, om gemensamma bekanta och om forna dagar.
Efter måltidens slut gingo de alla ut på veva)) dan.
Det var en härlig juniafton med doftfylld, ljum luft och denna mystiska halfdagev, som är så rik på stämningar och tankar.
»Har du inte lust att gå nedåt sjön ett slag, Edith,» frågade Harald plötsligt och reste sig.
»Jo, gärna!» »Snälla Edith, dröj inte så länge, du ha)' lof
vat att fläta oss hårdt i kväll,» hviskade Tyra och Elsa bedjande.
»Edith,» sade prostinnan, »du glömmer väl inte att se ef tei-, om degen vill jäsa, när du kommer tillbaka?»
»Bli inte länge ute,» förmanade prosten. »Nej, nej, nej, nej, luften är fuktig,» ekade
komministern. — »ÅndUigen,* utbrast Harald vettigt, då de gingo
nedåt trädgårdsgången, »jag trodde du aldrig skulle slippa ifrån. Nu se)' du själf, hurudan t det är.»
»Låt oss icke tala mera om det nu. Det är alldeles för härligt i afton för att uppstämma några dissonanser,» svarade hon undvikande. De satte sig på en bänk under en lummig hängbjörk och sågo utåt den tysta, lugna vattenytan. Båda letade de efter något att säga, mdn det var s o n om de saknat föreningspunkten, som lifvet fört dem i olika strömfåror långt från hvarandra.
Dä och då lade han armen o m h e n a e s lif eller tryckte hennes hand, som ett slsgs surrogat för dèn lyckostämning ha)) borde känna.
Tårarna trängde sig heta upp i hennes ögon, men hon tvang dem modigt tillbaka, så svag ville ho)) icke vara. '
»Kanske det är bäst jag går upp nu,» sade hon slutligen. »Som du vet är det midsommarafton i morgon, och då är det alltid litet att rusta med. Godnatt Harald, sof godt!»
Han såg hennes ljusa klädning försvinna mel lan buskarna och försjönk åter i tanka)'. Ha)) hade kommit hit mera af plikt än böjelse denna gång, det var sant, men nu kom det likväl en känsla af tillfredsställelse öfver honom. Harvar så fridfullt, så lugnt och tyst. Inga enerverande diskussionev, ingen bullrande musik elle)' tanke-tomt societetslif, och så, det bästa af allt: Edith hade bestämdt vuxit i tankekraft och intelligens, men hon hade ej den charme han njöt af, icke detta, som lockar och fängslar, hon var alltid enkel och naturlig, en vild blomma utan höga farge)' och berusande doft.
Ku hwde han gifta sig, om de lefde sparsamt, om de hade nog af h varandra och några anspråkslösa nöjen, och om hon kunde dela hans intressen, men det hade han aldrig tänkt sig möjligbeten af, att Edith skulle kunna. Sådant lärde man sig icke i prästgårdar på landet!
Långsamt gick han upp på sitt rum, såg sig omkring på de välkända föremålen och tyckte, att allting krympt ihop.
»Godmorgon Edith, hvad du ser varm ut?» Harald kom ned i salen, just då frukostklöckan ringde för oåterkalleligen sista gången.
»Godmorgon Harald; jag har varit tidigt uppe för att hinna afsluta de flesta bestyren, innan du kom ned. Efter frukosten skall jag gå till fattiggården, hår du lust att gå med?»
»Ja, men inte in. Där måtte vara rysligt.» » h ja, nog kunde de stackars gamla ha bättre,»
svarade hon stilla, men det flög en skugga af ogillande öfver hennes ansikte. Huv kunde han väva så kall och likgiltig?
Edith gick in i fattiggården, och Harald slog sig ned utanför på bänken och väntade. Ha)) hade emellertid icke suttit länge, förrän en gammal gubbe kom framlinkande till honom och betraktade honom intresseradt från alla sidor.
I
1895 I D U N 245
ko la vi fara o c h bese H o k V» sade en
af m i n a vänner ett par daga r före
d ro t tn ingens a n k o m s t dit. Sagd t o c h g jo rd t .
V i s tar tade från S t o c k h o l m onsdagsa f ton
o c h an lände på fö l j ande m o r g o n kl. 8.-21 till
H o k s n y a n l a g d a stat ion å H a l m s t a d — N ä s s j ö
banan . Sta t ionen, s o m ett par dagar förut
flyttats till s in nuva rande plats från en
annan längre bo r t be lägen , l igger i en ut-
h u g g n i n g i skogen , ensam o c h ö d e , s o m
s ta t ions inspektoren m e d en d jup suck sade
oss . N å g o n annan m ä n n i s k o b o n i n g syntes
ej heller till i närheten, endas t skog rund t
o m , o c h några te legrafs tolpar s o m för täl jde,
att c ivi l i sa t ionen ej var så fjärran.
V i d tågets a n k o m s t va r d o c k åtskil l igt
fo lk fö r samlad t — de flesta för att h ä m t a
bref o c h t idningar . D e be t rak tade oss m e d
en v iss v ö r d s a m nyfikenhet . E n u n g kv inna ,
k l ä d d i ha l fhandskar o c h duk p å hufvude t ,
kas tade en lång m ö n s t r a n d e b l i ck på m i n
l jusa kappa o c h n ä r m a d e s ig f r ågande : » h ö r
her rskapet till hofve t , så kanske j a g kan få
lof att bära sakerna .»
D e t var påkos t ande att afstå från äran
att anses s o m h. m:ts ho fdamer , m e n san
n i n g e n l ikmät ig t mås t e v i d o c k svara n e j .
Vägen u p p till her rgården var lätt att
finna. D e n g i c k g e n o m oafbruten s k o g unge
fär en f jä rd ingsväg . Öfveral l t syntes för
beredelser till d ro t tn ingens föres tående an
koms t . Nere v i d s ta t ionen den n y a ått
kan t iga pav i l jongen , s o m skulle bl i fva kung
lig väntsal , m e d flaggstänger o c h b lågula
draperier . Läng re u p p var en m ä n g d folk
sysselsat t att j ä m n a v ä g e n o c h spr ida ut
grus . H o f in tendenten N y s t r ö m s ek ipage
h a d e jus t sväng t förbi . M ä n n e u s todo m e d
b lo t t ade h u f v u d e n o c h sågo efter v a g n e n .
E n g a m m a l g u b b e v ä n d e sig o m o c h såg
oss k o m m a . T y d l i g e n b e g i c k h a n s a m m a
miss t ag s o m k v i n n a n nyss , ty ö g o n e n lys te
af undran — j a g törs vä l säga beundran
— o c h m ö s s a n höl ls vördnads fu l l t i handen .
D e t var märkbar t öfverall t , att d ro t tn ingens
a n k o m s t g l a d d e folket . M a n va r snade det
v i d hvar je samtal m e d s m å o c h stora.
»Slo t te t i ö d e m a r k e n » har n å g o n fantasi
rik skr ibent kal lat de t hv i ta hus , s o m snart
s k y m t a d e f ram för våra bl ickar . Ja, slott
k l ingar n u så vacke r t — m e n vi svenskar
äro ej al ldeles l ika lä t tv indiga , s o m t. ex.
f ransmännen , i att b e n ä m n a hvar je landt l ig
bos t ad för slott . V i v i l ja gä rna ha to rn
o c h spiror o c h så där bor tå t ett hundra ta l
r u m i et t slott . De t t a hv i ta hus , hå l lande
1 0 0 fo t i l ä n g d o c h 65 fo t i b r e d d , u tan
någon s o m hels t y t t re arki tektonisk p ryd
nad , de t var t i l l talande o c h saknade ej en
viss åldr ig grandessa , g e n o m sitt h ö g a bru tna
tak o c h sitt präkt iga läge m e d den m ö r k a
s k o g e n s o m b a k g r u n d o c h s jön v i d sin fo t ,
m e n — ett slott va r de t i c k e ! Kallar m a n
H o k en stor ståtlig herrgård, k o m m e r m a n
sann ingen närmast .
E g e n d o m e n äges för nä rva rande af gross
handlare Pet ré i O s k a r s h a m n o c h änkefru
Ekval l , hvi lken senare tillika m e d dot ter
bebor stället. F ö r tillfället hafva d o c k de
b å d a d a m e r n a inflyttat i ett l i tet t äck t be
läget hus v i d ändan af allén, hv i lke t förut
vari t s ta tkar lsbostad, m e n s o m n u m e d till
hjälp af snickare , målare o c h tapetserare
förvandla ts till en för t jusande s o m m a r b o s t a d .
Å d en m e d tä l tduk öfverspända ve randan
därutanför b j ö d o s v i gäs tvänl ig t p å kaffe
o c h h ö r d e m e d beundran , hvi lket o t ro l ig t
besvär fru E. haft för att u t r y m m a hela
sitt hus o c h fö rvand la de t till en vä rd ig
k o n u n g a b o n i n g . A t t allt de t ta g e n o m f ö r t s
m e d den ä lskvärdas te g läd t ighe t , fört jänar
särskildt anmärkas . M e n nu var allt så
p y n t a d t o c h fint, o c h de ståt l iga g e m a k e n
vän t ade b lo t t på sin härskar inna.
H o k l igger p å en u d d e v i d den s k o g o m -
kransade H o k s j ö n s södra s t rand o c h är pä
tre s idor o m g i f v e t af va t ten . Själfva allén
går f ram längs en j o r d b a n k , hv i lken i söder
begränsar H o k s j ö n . P å t renne ställen af-
bry tes banken af broar , under hvi lka H o k å n
söker s in v ä g ut i s jön . D å va t tens tånde t
är hög t , t ränger de t sig här f ram m e d bru
sande dån .
D å m a n från allén närmar sig herresätet ,
m ö t e s öga t af ett stort hv i t t hus af revete-
radt t i m m e r m e d brute t tak af b e t y d a n d e
h ö j d . T v ä n n e l ikaledes hvi ta flyglar l igga
å ö m s e s idor af den m y c k e t stora gården ,
hvars m i d t upp tages af en vä l hål len gräs-
Xilan, där k rocke tspe l s t u n d o m öfvas . Fint
s andade b reda väga r löpa å ö m s e s idor o m
d e n s a m m a framför husen . B a k o m husen
u tbreder sig t rädgården o c h går p å två s idor
ä n d a ned till s jön . Huse ts f ramsida åt går
d e n till har b lo t t en v å n i n g m e d 6 fönster
å fasaden. D e n vä ld iga t a k ö f v e r b y g g n a d e n
ger d o c k ett i m p o n e r a n d e u t seende åt de t
hela. A t s jös idan hö je r sig s tenfoten och
bi ldar en hel vån ing , där köksdepa r t emen te t
o c h r u m för bet jäning äro be lägna . Huse t
är näs tan l ika b red t s o m långt o c h har icke
m i n d r e än f e m fönster å gaflarne. De t t a
g ö r att alla r u m m e n , hvi lkas antal i öfre
v å n i n g e n är 13 u t o m ves t ibu len , bl i fva
m y c k e t ryml iga . V ä g g s k å p o c h ga rde rober
finnas i m ä n g d . Skänkar o c h se rver ingsrum
si •*
CO
gO
o M o in C J=> U <& CD ti
ö bo " ¿3
Möblering och Dekorer ing Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, Mattor och Gardiner m. m., m. m.
Carl Johansons M ö b l e r i n g s - A f f ä r .
D r o t t n i n g g a t a n 4 5 . l o c h a fcr.
af v å n i n g a r verkställes s t i l r i k t i g t och e l e g a n t . Största urval af gCifcz modeller uti olika stilarter.
Drottningens sommarresidens. »Jo men, så är det inte,» utbrast lian slutligen
helt förtjust, »jo visst är det Harald — herr Harald, menar jag! Goddags goddag!» Han räckte hjärtligt fram sin gamla, skrumpna hand.
Harald letade i sitt minne och fann verkligen gubbens namn.
»Goddag, Anders, det var länge sedan vi sågo h varandra.»
»Ja, var det så. Vi ha inte ha't samma väg te gå här i lif vet.»
»Nej, vi ha inte det. Jag har varit långt ut i världen, jag.»
»Ja, ja, det är väl te nå'n nytta de å', fastän inte jag förstår 'et. Di bli bara morska, tycker ja', och vill inte si, att jorden är grön å himmeln blå här hos oss med.»
Harald log, det fanns nog filosofi i det där. »Nå; hur gick det med Matts och Stina, iingo
de någonsin hvarandra,» frågade han efter en kort paus.
»Har inte han hört om den pascbaseu,» frågade Anders storögd. »Det var en kärlekshistoria, som borde stå om i romaneböckerna, men där ska' det väl bara vara skräp, förstår jag. Först kom Stina in på fatti'gårln, och året efter kom Matts. Di orka inte arbeta längre nå'n åf dom. Han var sexti år och hon femti, men hållit af hvarandra hade de gjort, se'n di var bara barna. Xu blef hon så sjuk och eländig, å han med för resten, men så fick han höra, att hon jämrade sej, för halmen, hon låg på, var så sliten. Då pillade lian sej upp ur sängen och linkade ut i socknen för att tigga ihop litet lickrare halm åt sin Stina. Go'a människor gaf honom, hvad han begärde, å så knogade han hem ett stort fång. Stina fick ombäddadt, men Matts behöfde ingen bädda åt mer. Han dog på natten under svåra plågor. Doktorn sa" se'n, att det var öfveran-strängning. Ingen hade hjärta att tala om för Stina, att han så godt som dött för hennes skull, men när kräket fick höra, att han inte fanns te' längre, slockna' hon som ett ljus, hon också.»
Harald kände sig underligt gripen af den enkla berättelsen om tvänne fattighjons kärlekssaga; det talades om, att bildningen förfinade känslorna, men var det ej i så fall hjärtats bildning? —
»Så, nu är jag färdig, Harald; tycker du, jag-dröjt länge,» ropade Edith.
»Nej, Anders har hållit mig sällskap.» Han nickade åt den gamle oeh följde sin fästmö.
»Hvad du är tyst och tankfull, käraste Harald.» sade hon vänligt, »Låt oss sätta oss här i skuggan och tala vid hvarandra en stund. Det är inte värd t att dröja längre.»
De togo plats på en stor sten. Edith var mycket blek, men lugn.
»Vill du slippa ifrån trollet,» frågade hon vekt, »Jag är rädd, att du längtar till något annat. Du skall få veta den lösen jag tänkte mig skulle föra oss bfida ut till gemensam sträfvan i den rika, stora världen. Blott ett litet ord skulle det vara: kärlek. En sådan där kärlek, som tager Och gif-ver allt, ej portionerar ut i vissa kvantiteter efter en tillfällig stämning. Jag hade tänkt mig, att vi skulle bytt tankar och åsikter, haft allt gemensamt. Du skulle lärt mig, jag dig, ty det finnes saker, där lärdomen famlar blindt, men känslan hittar säkert. Jag skulle blifvit din kamrat, din vän och förtrogna, icke endast värdinnan i ditt hem.»
Han såg på henne. Menade hon, att det skulle vara slut emellan dem? Trodde hon icke längre på honom? Han tyckte, att han gått en lång vägsifäcka förgafves, gått och gått ifrån lyckan vid sin egen tröskel för att söka den hos främlingar.
Hos Edith hade han aldrig sökt andligt förstående, det hade han icke ens tänkt på. Vanan att se henne gå där, tillbakadragen och blygsam, hade förblindat hans omdöme.
Han drog henne intill sig och kysste henne varmare än på länge.
»Förlåt mig, Edith,» sade han, »och följ din riddare ut i världen. Jag har älskat mitt lilla troll, men jag visste icke, brydde mig ej om att veta, det du ägde skatter, dem ingen anade. Hvarför gaf du dig ej tillkänna förr?»
»Jag väntade, att du skulle komma, att du skulle längta efter gemensamma intressen, men du drog dig bort i stället.»
»Edith,» hviskade han ångerfullt, »nu är jag här igen!»
»Och nu öppna vi trollgrinden och gå ut i vida, vida världen,» svarade hon med strålande ögon.
246 IDUN 1895
äro beundransvä rd t väl inrät tade, l i k som
öfve rhufvud tage t he la e k o n o m i a f d e l n i n g e n
kan kallas möns te rg i l l .
D å m a n , från den m e d s l ingerväxter och
löfverk o m g i f n a t rappan, inträder i vesti-
bulen , s tudsar m a n ovi l lkor l igen t i l lbaka af
öfver raskning . De t t a en t ré rum m e d sina
b e t y d a n d e d imens ione r vore vä rd ig t ett pa
lats. S å s o m det n u dekorera ts , u tgör de t
ett mel lan t ing af sa long o c h t rädgårdssal .
.Blommor o c h b r e d b l a d i g a väx te r fyl la rum
me t , o c h däremel lan äro p lacerade små soffor,
b o r d o c h b e k v ä m a hvils tolar . I ena hörne t
står ett s tort g a m m a l d a g s skåp m e d åtskil
l iga p r y d n a d e r på, o c h i b a k g r u n d e n löper
en balus t rad , hv i lken begränsar d e n n e d till
köksvån ingen g å e n d e t rappan.
F rån ves t ibu len k o m m e r m a n g e n o m en
dörr till h ö g e r in i d ro t tn ingens skrifrum,
enkel t m ö b l e r a d t m e d en korgs to l f ramför
skr i fbordet , en b e k v ä m soffa, ett skåp m e d
in läggn ingar i ena hörnet , s m å bo rd o c h
stolar. De t t a r um, l ik som s ä n g k a m m a r e n ,
är mat tbe lagd t . Innanfö r skr i f rummet lig
ger s ä n g k a m m a r e n , dekorerad i blåt t och
m e d den säng, s o m dro t tn ingen alltid för
m e d sig på s ina resor . Sängen o m g i f v e s
af en skärm, hv i lken väl to rde behöfvas för
dage rns skull , d å b å d a dessa r u m l igga åt
söder o c h äro m y c k e t l jusa. Innanför säng
k a m m a r e n l igger to i le t t rummet . Därifrån
k o m m e r m a n in i ett annat li tet rum, hvil-
ke t å ena s idan har u tgång till kor r idoren
o c h å and ra s idan en dörr , s o m leder ut till
d e n g lasveranda , hv i lken uppför ts u t m e d
husets gafvel , o c h där d ro t tn ingen tillbrin
gar m å n g a af dagens t immar . V e r a n d a n
l igger hög t , i j ä m n b r e d d m e d r u m m e n , o c h
från d e n s a m m a går en t rappa n e d till går
den — d e u p p v a k t a n d e s väg . I n v i d de t
o m n ä m n d a p a s s a g e r u m m e t , m e n m e d u tgång
åt kor r idoren , l igga två r u m för k a m m a r
fruarna o c h ett t red je för den s juksköterska
frän Sof i ahemmet , s o m dro t tn ingen alltid
för m e d sig p å s ina resor .
Från dessa rum, såväl s o m från vesti
bu len , k o m m e r m a n in i den vä ld iga mat
sa len m e d sin m a k a l ö s a utsikt öfver s jön .
D e n håller 36 X 2 8 fot , har tre s tora fönster
m e d kulör ta gard iner o c h ganska l just tapet
serade väggar . Et t vä ld ig t m a t b o r d m e d
ma t t a under upptager , s o m natur l igt är,
m i d t e n af r u m m e t . Öfver m a t b o r d e t hänger
en stor bronskrona,. K r i n g v ä g g a r n e står en
tät rad af stolar i svar t trä. P å b å d a kovt-
v ä g g a r n o rot t ingsoffor o c h u t m e d ena lång
v ä g g e n löper ett se rve r ingsbord väl r ym
m a n d e hundra fat. Et t par s m å b e k v ä m a
gungs to la r fu l lborda möb le r ingen . Innanför
matsa len l igger ett s tort skänk rum m e d is-
skåp o c h d iverse bekväml ighe te r , hvars å syn
mås te fyl la hvar je h u s m o d e r s hjärta m e d
för t jusning . Från s k ä n k r u m m e t g å hiss och
talrör n e d till köke t . — Från matsa len in
träder m a n g e n o m en m e d röda port ierer
o m g i f v e n dörr i sa longen , ett s tor t hörn
r u m m e d m å n g a fönster o c h dyrbara mat to r
be täckande gol fve t . V ä g g a r o c h m ö b l e r
hål lna i röd t . De t t a är ett präkt ig t rum,
fyl ld t m e d taflor o c h kons tsaker . I ena
hörne t står en s ta ty i k roppss tor lek af Afro
di te , s o m m e d sin rena h v i t b e t f ramträder
vä l e m o t d e n r ö d a b a k g r u n d e n . Från sa
l o n g e n k o m m e r m a n in i ett i l jusgrön t
hållet r um, kal ladt Kar l X V : s s ä n g k a m m a r e ,
e m e d a n k u n g Kar l här sofvi t en natt . De t t a
är ett y t te rs t behag l ig t r u m m e d sin uts ikt
öfver t rädgården o c h sin g e n o m markiser
d ä m p a d e dage r o c h svala luft. D e n mörk
bruna mahogn i sänge i i står på en es t rad o c h
tager s ig så väl u t e m o t d e fint l jusgröna
tapeterna. Det ta r u m är afsedt för konun
g e n , d å han , s o m sagd t är, n å g o n t id unde r
august i skall gäs ta d ro t tn ingen på H o k .
Ä n n u ett gä s t rum l igger hä rbredv id , hvi lke t
äfven k o m m e r att upp tagas af k o n u n g e n .
F rån de t senare r u m m e t leder en dörr in
till matsa len . Y t t e r s t i raden o c h m e d fön
ster åt gå rden l igger ännu ett r um. De t t a
är be s t ämdt för u p p v a k t a n d e hoffröken.
Däru tanför är t amburen , ful ls tändigt möb le
rad s o m ett r u m m e d stor spegel , soffa o c h
en treflig ma t t a på gol fve t . En skärm af-
delar r u m m e t o c h b a k o m d e n s a m m a sitter
alltid en lakej på pos t . Elektr iska r ingled
n ingar g e n o m l ö p a alla r u m m e n o c h g å från
h u f v u d b y g g n a d e n öfver till f lyglarne, så att
hvar je särskild pe r son kan kallas ögonb l i ck
l igen.
I v å n i n g e n en t r appa n e d ha v i köke t
m e d dess o l ika spisar o c h ugnar . Föröfr ig t
så stort , att m a n skulle där k u n n a t i l l reda
m a t för ett hälft kungar ike . B lankskurade
kopparkär l skeno från hyl lorna , hv i lka alla
v o r o kan tade m e d hvi ta p ike rade pappers
remsor . V i ö p p n a d e skåp o c h skafferier —
där var l ika fint. Ej skafferier efter Stock
h o l m s m ö n s t e r , m e d en f e m , sex hyl lor , där
en h u s m o r sträcker in a r m e n o c h m e d för-
tviflan t änker : » l ivar skall j a g sätta a l l t ?»
— u tan stora rum, ett af d e m m e d t v å
fönster och otal iga hyl lor , k r y d d s k å p o c h
lådor . Et t före t räde ha vi d o c k här i S tock
h o l m , näml igen vår va t ten ledning . P å H o k
mås t e allt va t t en läras in i köke t från s jön
eller b runnen , o c h s tora såar s t o d o för det ta
ändamå l m e d sina t i l lhörande ok v i d dörren .
M e n så går också s jön näs tan u p p till sten
foten , o c h en b r y g g a leder från k ö k s d ö r r e n
direkt n e d till s t randen.
I köks fö r s tugan o c h d e n s tora s t en l agda
g å n g e n , från hv i lken jä rndörrar l e d d e in till
8 s t ycken ol ika källare, s t o d o packlårar och
kis tor , alla märk ta m e d » h . m: t drot tnin
g e n » . I ett hö rn af m j ö l k k a m m a r e n s tod
en ägghy l l a af m a n s h ö j d . Där i va r p la ts
för m e r än 8 0 0 ägg . A t t p å H o k s herr
gå rd föres ett gästfrit t lif m e d m a t o c h m å n g a
munnar , de t k u n d e m a n skön ja i köks-
depar temente t . — I d e n n a vån ing finnas äfven
en stor matsa l för be t j än ingen o c h r u m för
kökspersona len .
H v a d f l y g e l b y g g n a d e r n a beträffar, så fin
nas i den ena åtta r u m o c h en stor bi l jard
sal. T v å r u m häraf äro b e s t ä m d a för vakt-
ha fvande kammarher ren . D e öfr iga för
kammar t j äna re o c h lakejer . I den l iknande
flygeln m i d t e m o t skola kuskar , bet jänter
o c h en del af köksperso i ia len b o . D e n be
t jäning, s o m åtföljer d ro t tn ingen till H o k ,
lär u p p g å till 2 0 personer . L ä g g e r m a n
härtill d e u p p v a k t a n d e s antal, så k a n m a n
förstå, att gå rdens ägar inna, oak tad t de t
stora u t r y m m e t , d o c k haft åtskil l igt hufvud-
b r y för p lacer ingen . M ö b l e r i n g e n är näs tan
u tes lu tande o m b e s ö r j d o c h bes t r idd af fru
E. B lo t t a sängkläderna till allt det ta repre
senterar j u en he l l i ten f ö r m ö g e n h e t .
M e n ägarne af H o k äro v a n a att se kung
liga gäster i sitt h e m . D e t är ej första
g å n g e n en d ro t tn ing g ö r ett b e s ö k där.
Dro t tn ing Josefina o c h pr insessan Eugen i e
lågo här öfver en na t t i o k t o b e r 1 8 4 6 v i d
en uppresa (i v a g n ) från B ä c k a s k o g till
S t o c k h o l m . Ä r 1 8 4 3 h a d e redan dåva rande
kronpr insen Kar l o c h pr ins Gus ta f b e s ö k t
stället, l ega t öfver en nat t o c h på fö l j ande
d a g bese t t j ä rnverke t . Slut l igen i jun i 1 8 6 3
var k u n g Kar l X V , å t fö l jd af en l y sande
svit , gäs t å H o k , under en resa söderu t .
Dä r g i c k då ståtligt t i l lväga. E n l y s a n d e
supé gafs förs ta af tonen. H e l a b y g g n a d e n ,
pa rken o c h allén v o r o eklärerade. Tusen
tals männ i sko r h a d e samlats från he la pro
v in sen för att se k o n u n g e n och hö ra d e n
mun t r a r egemen t smus iken , hv i lken he la afto
n e n u t fördes af Små lands grenadierer .
V å r nuva rande d ro t tn ing älskar ej buller
samma, fester, så hel t säkert k o m m e r de t i
s o m m a r att gå mera stilla till p å H o k s
herrgård än v i d de förut o m n ä m n d a besö
ken . M e n invånarne i den öds l iga smålands
b y g d e n äro g l ada o c h stolta att hafva sin
dro t tn ing ib l and sig, och m y c k e t g o d t kan
för d e m o c k k o m m a ut däraf. A t t ställets
rena luft o c h fridfulla l äge skola ve rka hälso-
g i fvande p å d ro t tn ingen o c h l o c k a h e n n e
att å te rvända , är allas hjärt l iga önskan .
D e n v y , v i m e d d e l a , v isar H o k från s jö
s idan o c h är t agen p å våren , innan ännu
t räden slagit fullt ut. Öster o m s jön sträc
ker s ig en bergås m e d de t under l iga nam
net Räfvaskanseu . D e n är b e v ä x t m e d hög -
s t a m m i g g ranskog , och d ro t tn ingen före tager
där näs tan dag l igen p r o m e n a d e r till häst ,
å t fö l jd af n å g o n af uppvak tn ingen .
Aug.
S t a c k a r s örat! Populär medicinsk föreläsning
för Idun af * * *
(Forts.)
D e t har väck t mi t t intresse m å n g a gån
ger att i p s y k o l o g i s k t hänseende söka, ut
grunda, orsaken därtill, att åhöraren j u s t i
de t ö g o n b l i c k behöfve r sny ta sig, då talaren
v id en fin v ä n d n i n g sänker sin rös t o c h
m e d en säreget ljuflig s t ä m m a låter sin väl
ta l ighet sakta por la f ram i en ut t rycksful l
ha l fhviskning.
I s ann ing »a t t kas ta pär lor för s v i n » , ty
hela grannlå ten s lukas u p p af oväsen o c h
t r ampas ner af oar t ikulerade natur l jud, s o m
m ö j l i g e n k u n n a vara af fys io log isk t intresse,
m e n alldeles i cke äro af estet isk verkan.
Eller h v a d säges o m det e g e n d o m l i g a
f e n o m e n , s o m vi b ruka kalla »kyrksny tn in -
g e n » ?
Ni förstår kanske i cke , m i n nådiga , h v a d
j a g h ä r m e d menar . Jo , ni sitter stilla, m y c
ket stilla, o c h lyssnar he l t andäk t ig t på den
» v a c k r a p r e d i k a n » , d å ni p lö ts l ig t hoppa r
h ö g t af förskräckelse i d e n o b e k v ä m a kyrk
bänken , t y ni fick o f ö r m o d a d t höra b a k o m
er u p p e från orgel läktaren en vä ld ig skräll,
s o m o m n å g o n k l u m p f o t råkat o fö rva randes
t r ampa p å peda len , då t rumpet regis t re t är
u tdraget , ni t r o d d e nästan, att åskan slagit
ner i to rne t eller att he la o rge ln sprack; var
lugn , de t var b lo t t en heder l ig l and tman ,
en sådan där pro tekt ionis t , ni ve t , s o m biel"
b j u d e n p å snus , o c h han mås t e j u putsa
sin näsa. Rår han för, att de akust iska
förhå l landena äro sådana, att eko t f jäskar
o c h rullar långs taket p å ett otrefligt sätt, så
att de y r v a k n a k y r k o g å n g a r n a t änka på Vi-
borgska, s m ä l l e n ?
Se, de t ta är en äkta o c h ver i tabe l »körk-
s n y t n i n g » . — Hvar fö r skall öra t opå ta ld t
få utsättas för s k y m f o c h misshand l ing , då
d e öfr iga s innena äro s k y d d a d e af » c o m m e
il f au t» och » d e t passar s ig i n t e » ?
1895 ( D U M 24?
O m till e x e m p e l en artist för en u t sök t
pub l ik fö rev i sade en märkvä rd ig tafla, och
en s lynge l därv id t o g e sig för att m e d en
spege l »kas ta so lka t t» i ö g o n e n på åskådar-
ne , skulle h a n ofelbar t b l i fva u tkas tad o c h
kanske g e n o m p r y g l a d .
H v a d skulle m a n säga, o m en bo tan i s t
åt sin kamra t räckte f ram en dof t ande ros ,
m e n han , då d e n n e skulle lukta på b l o m
m a n , r yck t e u n d a n d e n s a m m a o c h i stället
s tack unde r hans näsa ett s t ycke rut tet kö t t ?
O m n å g o n ga f m i g ett fat syl t m e d vän
lig i n b j u d a n att s m a k a på del ikatessen, m e n
i d e t s a m m a en i l las innad männ i ska hä l lde
en näfve salt däröfver , så h a d e j a g vä l rät
t ighe t att kal la h o n o m en o f ö r s k ä m d krabat .
V ida re , an tag att en stackars frusen van
drare s t o d e o c h v ä r m d e sina dar rande lem
m a r f ramför den s k ö n a e ldbrasan, o c h så en
spek take lmakare passade p å att hälla en
s k o p a iskallt va t t en p å hans bara hals och
nacke , då skulle hela vä r lden säga, att den
ne ej v o r e v i d sina sunda f e m .
Ja, de fyra andra s innena hafva i seder
och b ruk samt a l lmänna o p i n i o n e n rätt g o d a
försvarare — m e n det s tackars örat är
värn lös t !
» G år du u p p på konser ten i afton ? Grefve
Y - h j ä l m har anordna t den för vä lgö rande
ändamål , hela soc ie te ten k o m i n e r . »
» J o , na tur l ig tv is .»
» D e t lär b l i fva en storartad musikal isk-de
k lamator i sk so i ré .»
» J a s å . »
» B l a n d andra k o m m a s ignora T remol in i
o c h s ignor P i a n o s c h l u s c o att b i t räda, efter
h v a d m a m s e l l Julie sade m i g , o c h så skall
u n g e X-s t jä rna läsa u p p sitt nyas t e p o e m . »
» S å å . »
Res idenss tadens allra största sa long är fyl ld
af en h ö g s t an imerad o c h så där delvis
d i s t inguerad publ ik . Längs t f ram står en rad
fåtöl jer för la c r é m e de la c réme . D e t är
v isser l igen nät t o p p sämsta mus ikp la t sen
o c h få töl jerna äro iskalla, m e n smakar de t
att vara fö rnämst , så m å det o c k kos ta nå
g o t , o c h för öfr igt skall vä l nob le s sen ha
n å g o t o b e h a g också på d e n n a ofu l lkoml iga
j o r d o c h inte bara fördelar .
För att få konve r sa t ionen i g å n g o c h gif-
va g rannarna t id att prata u t de t allra
v ik t igas te före h u f v u d n u m r e n på j i r ogammet ,
a n m o d a r g re fv innan » m a m s e l l Ju l ie» att
spe la en lång sonat . U n d e r B e e t h o v e n s toner
h a d e pub l iken g o d t id att m e r eller m i n d r e
bn l le r samt g ö r a sin entrée, g ranska hvaran-
dras toi let ter o c h u tby t a sina tankar o m ett
o c h annat , särski ldt d e n lilla r unda fru råd
manskan , s o m anfö r t rodde fru lö j tnantskan
( m e d sin ev iga b lå s idenklädning , den var
då outs l i t l ig!) , att h o n hade stor respekt för
»klass i sk m u s i k » , för sin e g e n r inga del
fö r ed rog h o n » J u n g f u n s b ö n » , t y den bru
k a d e hennes Eme l i e spela o m sändagkväl -
larna.
F ru kap tenskan , h o n m e d det dubb l a
»sk inne t på näsan» (hvi lket kanske var orsa
k e n till, att h o n aldrig b lef ma jo r ska ) , h a d e
egent l igen gåt t u p p för att säga d e n sken
hel iga d o m p r o s t i n n a n , att de t var b å d e s y n d
o c h s k a m att skrifva en såden or lofssedel
o c h d ä r i g e n o m narra henne att t aga i huse t
en sådan s lyna s o m den rödhår iga k ö k s a n
— kap tenen svo r v isser l igen på, att h o n inte
h a d e r ö d t hår, nå — hvar o c h en har s in
s m a k — ja , h o n vil le v iss t inte säga någo t ,
m e n n o g k u n d e h o n berät ta . . . . o c h så
hade männ i skan lagt s ig till m e d mol lau-
spetsarna, s o m kap tenskan tagi t h e m p å
prof, m e n s o m h o n viss t icke h a d e råd att
k ö p a . . . . m e n r ö d t hår har h o n i alla fall.
Pa t ron H ö var inbegr ipen i ett m y c k e t
lifligt samta l m e d inspektor H a l m o m A - s m ö r
o c h B-smör , och o m det ve rk l igen k u n d e
vara skäl att så mera af svarthafren, innan
h a n h a d e k ö p t h e m litet T h o m a s fosfat ,
m e n då v å g a d e herr förval tar Är l ig g ö r a
ett litet inpass åpropos t äckd iken .
D e n g a m l e j ä g m ä s t a r n m e d de b u s k i g a
ö g o n b r y n e n , s o m g o d t k u n d e räcka till 2
par mus tache r åt hans b ä g g e söner, under
lö j tnanterna , v å g a d e så m å n g a s o m » b å d e
hoppar och n i c k a r » , att hans b runa A j a x är
d e n bäs ta s töfvaren i he la Sver iges r ike ;
den n y a b ö s s a n m e d förn ickl ingen på p ipan
heter » h å r p i s k a n » , t y i ngen e n d a » j ö s s e »
har någons in u n d k o m m i t de t vapne t ; i hans
j ak tväska , den där m e d broder ierna , s o m
hans »pu l l a» gifvi t f a r sgubben i j u lk lapp ,
h a d e lega t sina 1000- ta ls af b å d e flygande
o c h sp r ingande fä. O c h va lparna sedan . . .
m e n den förläste l ek torn hö r j u inte p å —
o c h ändå »är han i n a t u r v e t e n s k a p ! » —
han är j u för res ten m u s i k v u r m o c h skall
låtsa beg r ipa clet där p ianokl inket , h a n bru
k a d e j u spela fiol i Upsala ,
Gre fv innan b e d y r a d e för öfvers t innan, att
clet g i c k m y c k e t väl för sig att hälla
li tet sa l icylsyra i saften, t y då d rog den ej
så m y c k e t socker o c h hö l l sig l ika bra . H o n
såg n o g , att dok to rn s m ö g sig bo r t o c h ställ
de . u n d a n glaset , m e n h v e m i all vä r lden
kan gö ra läkare till l a g s ?
(Forts.)
U P n o t i s b o k e n . Kristina Nilsson utreste i fredags till fabri
kör Sehandevs egendom Gårdsby, där hennes brorson, vice häradshöfdingen Joh:s Nilsson, i lördags sanimanvigdes med fröken Anna Schander. Vigseln förrättades af biskop Lindström. I tisdags kl. 8 f. m. af reste den frejdade sångerskan från Vexjö direkt till sitt hem i Paris.
Grefvinnan Maria af Visborg, prinsen och prinsessan Bernadottes äldsta dotter; har blifvit porträtterad af målarinnan Elisabeth Cza-pek, dotter till musikdirektören Jos. Ozapek. Porträttet, utfördt en miniatyr på elfenben, skänktes af prinsen och prinsessan Bernadotte till drottningen på hennes födelsedag.
Hur man gör godt. A framlidne konsul Frestadius' egendom Tollare på Ve imdön har en hans syster ett barnhem, hvilket hon troget och träget ägnar kärleksfull omvårdnad. I den lilla sommarbyggnaden, som ligger i grannskapet af det ståtliga corps de logiset och omgifves af vacker barrskog, har fröken Frestadius sina skydds-tingar. De äro till sammans åtta, i en ålder af tre, fyra och fem år; samtliga äro sängliggande, ty de lida af höftsjuka. En särskild sköterska har tillsyn öfver de små, hvilka dels där och dels under vintern i hufvudstaden få tillbringa omkring två års tid i detta sjukhem och därunder på allt upptänkligt sätt omhuldas. Det är också verkligt rörande att se, huru småttingarne lägga i dagen sin oförställda glädje, när de få besök af sin ädla välgörarinna, och det sker ganska ofta, ty fröken Frestadius bor själf rätt nära sitt lilla barnhem. Äfven hon hav under en lång följd af år varit besvävad af den åkomma, för hvilken hon nu beredt vård åt de små.
Teater och musik. Arena-teatern, som väv allra nyaste teater heter,
öppnade i går torsdag sina portar med utstyrselstycket »Dm sköna Melusina». I bufvud- och titelrollen debuterade en ung fröken Elsa Friberg, som tillhört Dramatiska teaterns elevskola, Ofriga framstående roller uppbäras af hrr William En-gelbrecht, Hjalmar Sjöberg, fröken Hildegard Lind-zén, fru Virgine Strandberg, fru Sigrid Brecht, hrr Stenfelt och Brecht samt fröknarna Eeen, Bising och Tuné m. fl. De i sagospelet förekommande danserna äro arrangerade och inöfvade af teaterns balettmästarinna, fru Caroline Midier från Hamburg.
Vi hinna först i nästa nummer återkomma till ett närmare omnämnande,
*$*
David Thor. Några drag ur en »reformators» lefhad.
Skiss för Idun af
P e t r u s H e d b e r g .
(Forts.) Inte t verkar så kraft igt s o m e x e m p e l ,
b å d e till g o d t o c h till ond t . D å bå t smans -
Olles Stina p å to r sdag k o m in för att dricka
en k o p p kaffe h o s Gull iks L e n a och såg, att
h o n h a d e sand på go l fve t o c h att alla bleck
sakerna v o r o finskurade o c h u d d i g a pappers
remsor uppsa t ta k r ing sp i skappan o c h hyllor
na, sade h o n :
» K o r s , h v a d du har fint, L e n a . »
»Ja , präs ten är då så flink att kl ippa
remsor , så d u kan aldrig tro det . O c h kan
d u tänka, han ga f ba rna en karamel l hvar ,
för att de skulle bära h e m va t t en åt m i g ,
fulla såar, o c h s and att strö p å go l fve t .
O c h n u är h a n ute o c h fiskar m e d nån t ing
s o m heter utter m e d Gul l e ; de t är inte ett
djur , u tan s o m en b räda o c h krokar . Och
j a g såg d o m fick en stor gädda , tvär t d o m
k o m utanför va s sen v i d L i b e r g s k l a c k e n . »
» L ä r d e du d ig k l ippa t o c k a där r e m s o r
af h o n o m ? »
» N e j , m e n han sa, att o m j a g h ö r d e nån ,
s o m vil le ha, så skulle han k o m m a till d o m
o c h k l ippa .»
Så s m å o c h oansen l iga v o r o d e frön pa
s torn förs t s ådde b l a n d s tenörena på M a n
lösa, o c h så o b e t y d l i g a v o r o de b l o m m o r ,
s o m förs t spi rade u p p i den g a m l a vi ld
m a r k e n .
P å s ö n d a g s m o r g o n e n satt pas tor T h o r i
sitt fönster o c h såg hän m o t de t närbe lägna
kapel le t för att se , o m några af hans n y a
bekan ta skul le k o m m a till ky rkan . Dä r
g i n g o t v å kv inno r in, den ena l e d a n d e v i d
h a n d e n en l i ten flicka, så k o m en g a m m a l
hvi thår ig m a n s t app lande f ram m e d hjä lp
af t vå k ryckor , därpå efter hand några
kv innor , han räknade d e m till s ju, o c h en
f em, sex barn. I n g e n m e r t rädde i n o m det
lilla t emple t s dörrar , m e n rund t o m k r i n g i
backa rna såg han karlar o c h po jka r l igga
m e d b l i cken r iktad m o t kyrkdör ra rna . Pa
stor T h o r s m å l o g o c h sade för sig s jälf :
»Ni är s o m malen , s o m dras hän m o t lju
set, m e n ni ha fått förnuft , hvi lke t i cke
m a l e n har, o c h ni ä r ä d d a att s v e d a vingar
n a . »
D å h a n på v ä g till kapel le t g i ck förbi en
g rupp p å tre m ä n , s o m lågo i gräse t b r edv id
v ä g e n , sade h a n g l ad t o c h vän l i g t :
» J a g skall ö p p n a ett fönster i ky rkan , så
n i kan höra h v a d j a g har att säga, o m ni
inte vi l l g å in. M e n n o g skulle sången l juda
bättre, o m flere vil le g å in i kape l le t .»
E x t r a fin M a r s a l a (Qualité Inghilterra) härstädes lagrad sedan 1891. Vid undersökning af härv. handelskemist befunnen enl. analys fullgod. Pris kr. 1:25 pr butelj. Finnes endast hos
K . A. Nydahl & C o Stockholm, 2 Stnreplan
Riks- och Al lm. telefon.
I D U N 1895
D å pas torns starka rös t hö rdes börja s junga
den första psa lmen , reste s ig en o c h annan
l å n g s a m t ur gräset , g j o r d e en lof af o c h
an, p ra tade ett par o rd m e d d e m de m ö t t e ,
m e n k o m härunder allt nä rmare kapellet .
Här s logo d e s ig ner igen så nära, att de
g e n o m de t ö p p n a fönst re t k u n d e höra, h v a d
s o m sades .
D e t var den t r e t tonde s ö n d a g e n efter
Trefa ld ighet , då texten handlar o m den
barmhär t ige samari ten . D e n gaf pas to rn
ett g o d t tillfälle att tala hel t enfa ld ig t o m
vå ra plikter m o t nästan, o c h i sitt tal in
flickade han en m ä n g d intressanta o c h läro
rika berättelser, s o m h a n hämta t ur Burkes
Pas tora l teo logi , Eunkes skrifter och andra
ställen. O c h de bi lder han använde v o r o
alla t a g n a ur deras ege t lif.
» O m din g r anne ute p å s jön vr ickar en
h a n d o c h inte k a n ro h e m sin bå t o c h d u
klifver in i hans bå t o c h ror h e m den åt
h o n o m eller tar den p å släp, o m du j o r d a r
en skeppsbru ten , hv i lkens ka l lnade stoft
v å g o r n a kastat u p p p å s t randen, o c h läser
en b ö n öfver hans n a m n l ö s a graf, o m du
delar m o d d ig af d in r ika fångs t till den ,
s o m ingen t ing fått, d å hand la r d u s o m den
barmhär t ige samari ten, o c h änglarna g lädjas
öfver dit t verk. M e n m a n k a n också hjä lpa
p å ett sådant sätt, att m a n g ö r skada i
stället för g a g n , o c h då är m a n icke n å g o n
barmhär t ig samari t . O m du till e x e m p e l
ser någon , s o m sätter sänkes tenarna på skö
tarne o c h nä ten där hvares t korkflötena
skola sitta o c h du hjälper h o n o m , eller o m
d u hjälper n å g o n att m e d kor tspe l o c h su
p a n d e fördr i fva en tid, s o m b o r d e användas
till red l ig t arbete för att skaffa k läder o c h
f ö d a åt hus t ru o c h barn , d å är d u sanner
l igen i cke n å g o n barmhär t ig samari t , o c h
hvarken du själf eller n å g o n annan, vare sig
i h i m m e l e n eller på j o r d e n , kan känna n å g o n
rätt g l äd je öfver dit t v e r k . »
Sin p red ikan afs lutade han m e d en brin
n a n d e b ö n för en m a n , s o m låg s juk , s lagen
och sargad v id vägen . S y n d e n var det ,
s o m h a d e slagit h o n o m , dårskap o c h laster
h a d e sargat h o n o m , så att h a n i cke h a d e
annat att vänta än d ö d e n . Och han b a d
till H o n o m , s o m är herre öfver lif o c h d ö d ,
att se till den s juke i hans e lände , att han
måt te få lefva i ev ighe t i salig fören ing m e d
sin G u d o c h frälsare.
R y k t e t o m d e n n a p red ikan spred s ig i en
hast öfver hela ö n — bäs t k o m m a n ihåg
de m å n g a småberät te lser präs ten talat o m
förstås — o c h en fö l jd däraf var , att a ldr ig
sedan unde r d e fyrt io år, s o m pas tor T h o r
vis tats p å ön , guds t j äns ten vari t så fåtal igt
b e s ö k t s o m d e n n a förs ta söndag .
M a n m å d o c k icke tro, att de t g a m l a
ogräse t m e d ens b lef u p p r y c k t m e d röt terna
o c h att den g o d a säd, s o m den t r o g n e o c h
nit iske s ån ingsmannen sådde , genas t bö r j ade
g r o o c h spira b land de kala, kal la o c h hårda
k l ipporna och i de ännu hårdare s innena.
N e j , n e j ! M å n g a år af oaflåtligt arbete er
fordrades , innan ens hälf ten af be fo lkn ingen
så m y c k e t s o m till de t y t t re l ifvet v ä n d t
sig bor t från sina g a m l a o n d a vanor .
St r iden mel lan o n d t o c h g o d t var hård ,
o c h m å n g a v o r o de kränkningar och fö röd
mjuke lser , de bi t tra o rd o c h i l las innade an
fall den g o d e pas to rn fick utstå. M e r än
en na t t s logos föns terna ut för h o n o m , m e r
än en g å n g s todo de rus ige m ä n n e n utan
för hans dörr o c h ropade , att d e skul le taga
hans lif, o c h d å h a n m e d m y c k e n m ö d a
fått några f rukt t rädste lningar att v ä x a i en
för s to rmen s k y d d a d k l i pp remna o c h j u s t
vän t ade att för förs ta g å n g e n få s m a k a af
deras frukt, f ann han d e m en m o r g o n alla
a fskurna nere v i d ro ten .
D e t var p å f emte året efter hans a n k o m s t
till ön , s o m en hände l se t i l ld rog sig, hvil-
ken d o c k m e d ens g j o r d e slut p å dy l ika
skaml iga , g ro fva at tentat m o t präs ten själf
o c h m o t hans e g e n d o m .
En dag i senare hälf ten af s ep t ember
u p p s t o d p lö ts l ig t en svår s to rm, s å s o m ofta
är fallet v id h ö s t d a g j ä m n i n g e n , o c h d e fleste
m ä n n e n p å ö n v o r o u te p å hafvet . D e n
ena bå ten efter den andra k o m d o c k in i
h a m n e n , o c h snart lågo d e alla t r y g g a för
t ö j d a v i d b r y g g o r n a u t o m e n : den s o m
ägdes af Gul l ik på T å n g e n o c h d e n vild
sinte Ni ls Johan . G a m l e H e l g e Å k e s o n ,
s o m l i k som Nils Johan var en af pas torns
bit traste fiender, var också m e d d e m , o c h
f järde m a n var en d räng v id n a m n Joel ,
s o m ny l igen hade k o m m i t till ön . De t
t roddes a l lmänt , att de t var d e n n e Joel ,
s o m skurit af prästens äppel t räd.
(Forts.)
Ianehållsförteekniiig. Kristina Nilsson, grcfvinna de Oasa Mlranda. (Med por
trätt och autograf). — Att narras; af Incognita. — Kvinnan och likbränningen; af Per Lindell. — Vid hemmets dörr; skiss för Idun af Elisabeth Kuylenstiema. — Drottningens sommarresidens; af Aug. (Med en vy). — Stackars örat! populär medicinsk föreläsning för Idun af (Forts.). — Ur notisboken. — Teater och musik. — David Thor; några drag ur en »reformators» lefnad; skiss för Idun af Petrus Hedberg. (Forts.). — Tidsfördnf.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf. Vi äro väldiga; — vi äro små; (Beroende pä platsen där vi födas). En del förevigas — en del förödas, Men afstånd finns ej, dit vi icke nå;
Ty höjd, som djup vi mäta, forska ut.
Tallösa äro vi som rymdens stjärnor; Vi trängas, tumla om i alla hjärnor; Man oss må med sig ha i hvar
minut;
I annat fall går allting rakt »på tok». Vi äro goda — onda ock (dess värre!) Hvar handling bör i oss stads' se
sin herre; Den oss ej lyder, anses föga klok.
Vi lämpa oss för prosa, poesi; — Vi kunna mörka vara, men ock ljusa, Vi kunna skrämma, lifva, nedslå,
tjusa. — Hvaren af oss för »tull» får resa
fri.
Man kan oss höra få; och äfven se, (På sätt och vis, förstås! — ty allt
ju händer) Men ingen än oss rört med sina
händer — Och aldrig tör väl heller sådant ske.
Här te vi oss, trots vår »okroppslighet».
Blott som en annan, vanlig »Gisse-gåta»,
Vi hoppas dock, du vill oss blidt förlåta
Och ej försumma gissa oss för det.
Med lyktor två och med sex klara bloss
(Just att din möda därvid underlätta, Vi dig nu här, om detta underrätta) Du söka hör — om du vill finna
oss.
Så låt oss börja genast. — Säg, — besinna
Hvad man i åar, sjö och damm kan finna
Och som, behändigt nog, i pressens blad
Ses flyta in också. — Vet du det; — Hvad!
Hvad lyckligt är, att rena, sunda hafva;
Men gå däri, kan narra »folk» att snafva.
Hvad solen med sitt guld gör sommarskyn.
Hvad mannen må sig, att bli fin i hyn.
Säg hvad för en, som ofta synes vriden?
Hvad krusigaste lock dock gjort med tiden.
Hvad drufvan var förrän den färdig blef.
Hvad ett plär -anses lagom till ett bref.
Hvad sällan man väl ser ett hus förutan.
Hvad man sig må att spräcka fönsterrutan.
Hvad att på sin sig sätta ej är bra, Fast mången tyckes det för vana ha'. Ett ämne, nyttigt uti medicinen. En ställning, anbefalld af disciplinen. En fågel, långbent och i flykten ferm. En känd och gammal, vanlig han
delsterm. En »växt» som »vissnar om den icke
stödes». Hvad, när af zink det gör's, visst
hamras, lödes.
Ett eisst slags fält för jordens studium.
Hvad mången setts med mat, som bjudits ljum.
Hvad fartygen re'n gjort långt ut på redden;
Ett stycke trä, på längden, ej på bredden;
(Det ordet är dock, som jag säkert tror,
En 'provinsialism».) — Nämn nu, hvem bor
I böljors sal och under isens täcke. Ett sagans leda troll? — Ej längre
räcke Vår frågvishet. — Din önskan (tyc
kes det) Vi redan — hvad? — då är vår
skyldighet Också att sluta strax; — men låt
oss höra Ett namn som fosterländska hjärtan
röra; — Finskt är det, minnande om kamp
och strid. — Nu ej ett ord mer! —- Vi ha' icke
tid. Eolus.
Charad. En buskväxt det finns, som mitt an
dra mitt heta, Att du har den skådat, det kan icke
fela. Helt lätt af mitt andra mitt första
man gör Och blir det mitt andra mitt första
därför. Valborg.
Vers-gåta. Följande ord, rätt ordnade, bilda
en fyrradig vers af Z . Topelius: hvad — vi — som — oss — inre — tid — är — evighet — åren — ej — oss — nötning — själfva — det — vi — tid — är — det — mista — droppe — som — en — är
af — själfva — öfverlista -— det som — brista — är.
ffyllningsgåta. a 1
r I 1
1
1
j
1 m
0 t
n k
Ett rum, en stad, en krydda, en krukväxt, en sjö, en husgerådssak (annan ordning).
b-g.
Lösningar. Chanidnr: Karol in . AiKigrammet: Edla, adel, elda, leda, lade,
dela.
Namngåtun: H e d v i g ; 1) Heleua, 2) Edm u n d , 3) Daniel, -1) Verner , 5) Irenes, ii) ( ierion.
Jiilldappsyåtan: Svar: en sax.
Aritntngrif/rn: I N D I E N D 13 S S A i; A L G 1 E R A D V E R B A P P E L L L O A N D A B A G D A D E S T H E R R K G G I O G A R D I N
^ijfaiogiigryfen: And , vass, sand, sida, dans, svada, vase, svin. Sidensvans.
H U L T M A N S C a c a o & C h o c o l a d rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var måste af professorerna hrr Joh. Lang. Seved Rlbbing, Nils 0:son Gadde, O. J- Ask samt doktor Olof Moberg.
Recommended