SverigekontaktEn tidning för all världens svensktalande | Nr • 2008

RiksföreningenSverigekontaktember4 dec 100 årRiksföreningenSverigekontakt

2

Jubileumsskriften”Internationellnationalism” beskriver Riks-föreningens hundraåriga historiaoch ger samtidigt inblickar i sam-hället under de olika perioder somföreningen verkat i. Boken är pånästan 500 sidor, inbunden ochillustrerad med många bilder.Den kan köpas från kansliet för200 kronor vartill kommer porto-kostnad. Skicka beställningen tillsonia.linusson@sverigekontakt.se

3

Sverigekontakt

utges av

Riksföreningen Sverigekontakt

*

Riksföreningen Sverigekontakt

har medlemmar över hela världen

som talar svenska och är

intresserade av Sverige, svenskt

språk och svensk kultur.

Föreningen är en ideell

organisation med ursprungligt

ändamål att hjälpa svenskar och

svenskättlingar i utlandet att

bevara kontakten med det gamla

landet. Numera är verksamheten

framför allt inriktad på att främja

det svenska språket i världen.

Omslag: Föreningens ordförande

hälsar gästerna välkomna till

jubileumsmiddagen på Börsen i

Göteborg.

Redaktör ochansvarig utgivare: Lars Björkman

Layout: Anette Hermansson

Tryck: Mediaprint Uddevalla AB, 2008

Foto: Lars Björkman där ej annat anges

ISSN 0346-2439

Riksföreningen Sverigekontakt

Box 53066

SE-400 14 Göteborg

Tel. 031-81 86 50

Fax 031-20 99 02

info@sverigekontakt.se

Besöksadress: Dicksonsgatan 6

Postgiro: 4 05 80 - 3

Bankgiro: 420-5670

Sverigekontakt 4/2008

95:e årgången

Lösnummerpris 15:00 kronor.

För ej beställda manus ansvaras ej.

www.sverigekontakt.se

ET VAR EN STRÅLANDE FEST! Det tycktealla de som deltog och har hört av sigD

efter föreningens 100-årsjubileum. Glimtarfrån tredagarsevenemanget finns i tidningen.Redan omslaget visar galamiddagen i Börsensmagnifika stora sal med 155 gäster som um-gicks, åt och lyssnade på musikunderhållning-en. Dagen innan middagen inleddes jubileetmed seminariet ”Svenskan i världen – Vad görden där?” på Jonsereds herrgård. Ulla Berg-lindh ger oss en sammanfattning av mötetlängre fram i tidningen. Därefter följde pre-sentationen av vår jubileumsbok ”Internatio-nell nationalism” på Göteborgs universitet.Vid samma tillfälle kunde de av våra gästersom så önskade hylla föreningen och det varett tjugotal som stegade upp i talarstolen. Detger en bild av föreningens kontakter om vinämner vilka organisationer talarna represen-terade: Svenska Akademien, Svenska Emi-grantinstitutet i Växjö, Föreningen Svenskari världen, Göteborgs lokalförening av Sverige-kontakt, Emigrantregistret i Karlstad, Bill-strömska folkhögskolan, Hanaholmens kultur-centrum i Helsingfors, Lützens borgmästare,Tartu universitet i Estland, Vasaorden avAmerika, Nordmanns-Förbundet i Oslo, All-svensk Samling på Åland, Svenska Institutet,Schweden-Kontor i Greifswald, Polsk-Svens-ka föreningen i Wroclaw, Svensklärarför-eningen i Finland, Sverigekontakt i Finland,Helsingfors universitet och Lützenfonden.

I detta det sista numret av Sverigekontaktunder jubileumsåret har vi velat ge plats förbeskrivningar av olika aktiviteter som brukarpågå under året. De flesta av lokalförening-arna har bidragit med rapporter om vad degör under rubriken ”Från lokalföreningarna”.Det varierar lite från år till år men sammanta-get hoppas vi det illustrerar vad som skerruntom i Sverige och Finland. Vi har också,mycket glädjande, fått en rapport från Svens-ka klubben Nordstjärnan i Alberta, Kanada,med tillbakablickar på klubbens historia ochbeskrivning av månadsmötena med svenskakulinariska upplevelser. I den klubben skulleman enbart tala svenska. De som där, på1930-talet, använde två eller fler engelskaord i rad fick böta 5 cent per ord. Undras hurmånga cent man skulle få in t.ex. på svenskabussar idag med den regeln.

Forskningsprojektet Göteborgs-Emigran-ten, en gren av Sverigekontakt, som harmånga år på nacken och som lagt fram sexrapporter sedan 1983 presenteras i tidningen.En annan verksamhet kopplad till förening-en, Lützenfonden, hade ett hektiskt år 2007då kapellet på minnesplatsen fyllde 100 åroch det var 375 år sedan det ödesdigra slagetstod. Lützenfondens sekreterare beskriverhur hon fortsätter att få förfrågningar omföreläsningar från olika länder och hur 1632års händelser också inspirerar till doktorsav-handlingar och samlar folk till konferenser.

Som vanligt har vi fått in intressanta artik-lar om språk, litteratur och de olika aktivite-ter som organiseras för att stödja dem somvill lära sig eller förbättra sin kunskap i vårt

svenska språk. Bland dessa kan vi läsa omNils Holgersson – världens bästa läsebok,om hur en armenisk akademiker ser på sinflerspråkighet, om översättarens komplexaoch ofta undervärderade arbete, om varförmånga tycker det är värt att studera svenskaav en av de första som bedrev svenskunder-visning för utlänningar 1945, om den årligainformationsdagen på Hanaholmen om detsvenska samhället, om vårt årliga fortbild-ningsseminarium för svensklärarna i Balti-kum, om en skolresa från Stuttgart till Stock-holm, om konferensen i Vancouver för Nord-amerikas svensklärare för att fördjupa kun-skaperna i vårt språk och vår kultur, omsvenskundervisningen i Ukrainas Gammal-svenskby som nyligen hade kungaparet påbesök, om centret för svenska studier i Minskdär vi från Sverigekontakt för första gångengenomförde ett seminarium i början av no-vember, om svenskundervisningen vid Han-kuk University of Foreign Studies i Seouloch varför den startat redan 1974. Det är rättmärkligt så mycket som pågår hela tiden ochpå så många håll i världen för alla dem somvill ta till sig det svenska språket och därmedockså lära sig om vårt land och vad som hän-der här.

Tidningen återger också den fjärde och sis-ta rapporten från den stora resan till alla deplatser med svensk anknytning som finns idet stora landet i väster. Denna gång är detMellanvästern som besöks. Historien om denfascinerande svenska personligheten ViviTäckholm som ägnade större delen av sitt livåt Egyptens flora avslutar jubileumsårets sis-ta nummer av tidningen. Men Sverigekon-takt vill inte vila på sina lagrar, inte ens un-der jubileumsåret, och vår ordförande gördärför i sin spalt en utblick framåt i tiden.Några av våra uppgifter är bundna på olikasätt men kanske kommer andra delar att för-ändras. Vi verkar tillsammans med SvenskaInstitutet och andra aktörer inom svenskun-dervisningen och när förutsättningarna änd-ras så får vi försöka anpassa oss därefter. Viräknar naturligtvis med att fortsätta med deaktiviteter som vi brukar och kommer attgöra förbättringar och anpassningar där detbehövs. Vi skall också ge ett handtag till desvenska skolorna i Afrika i början av nästa åroch vi skall lägga en bas för framtida verk-samhet genom att göra en så komplett kart-läggning som möjligt av vem som bedriversvenskundervisning var någonstans i världenpå vilka nivåer, med vilka resurser och viskall se vad vi kan göra för att mest effektivtstödja undervisningen. Vi behöver all hjälpvi kan få för att genomföra detta på bästa sättoch vi välkomnar alla kontakter som tas medoss för att nå våra gemensamma mål.

Slutligen önskar vi alla inom Sverigekon-takt alla medlemmar och övriga läsare enGod Jul och ett Gott Nytt År!

Lars Björkmangeneralsekreterare

Från Dicksonsgatan

4

Ordföranden har ordet

Riksföreningen Sve-rigekontakt firar vidmånadsskiftet novem-ber–december sitt 100-årsjubileum. Födelse-dagen infaller egent-ligen den 3 december.Till 100-årsjubileet ut-kommer en jubileums-skrift med titeln Inter-

nationell nationalism. Den drivandekraften bakom boken har vår tidigare ge-neralsekreterare Lennart Limberg varit. Iett avslutande kapitel ger jag där min synpå den roll svenska språket i olika formerspelar i världen. Jubileet ger på ett natur-ligt sätt anledning till historieskrivningoch tillbakablickar, men i mitt bidragblickar jag också framåt. Det har ansettsmotiverat att ett utdrag återges här i tid-ningen. Jag ber att få önska alla medlem-mar och alla andra vi har kontakt med engod avslutning på jubileumsåret ochhoppas få träffa så många som möjligtvid själva jubileumsarrangemangen. Förrän man anar är det vardag igen. Då hop-pas jag vårt goda samarbete fortsättersom hittills.

Bo Ralphordförande

Svenskan i världen imorgonDet är som bekant inte mycket som manvet så litet om som framtiden. Hursvenskan i världen kommer att ta sig utframöver är följaktligen skrivet i stjär-norna snarare än i sten. […] Att objektivtförsöka beskriva var insatser kommer attbehövas i fortsättningen går inte. Av his-torien – även den senaste – lär vi att för-utsättningarna för åtgärder från förening-ens sida kan ändras ganska snabbt. Vi vartidigt ute i de nya fria staterna bortomÖstersjön, men nu är dessa redan inlem-made i EU och kräver inte i samma ut-sträckning vår uppmärksamhet på sinainterna angelägenheter. Däremot kan detvara på sin plats att här redovisa hur för-eningen föreställer sig att dess roll kan seut under de närmast kommande åren imera allmänna ordalag.

Det formella uppdragetFöreningens verksamhet styrs av en delformella villkor, som redan påpekats.För närvarande uppbär föreningen stats-bidrag för att stödja svenska skolor i ut-landet och olika typer av vuxenundervis-ning. Så länge statsbidrag utgår fortsätternaturligtvis denna verksamhet som tidi-gare. För att kunna använda tillgängligamedel på effektivast möjliga sätt är det

emellertid hela tiden nödvändigt att för-nya analysen av var de mest akuta beho-ven finns. Bilden kommer därvidlag sä-kert att ändra sig. Hittills har statsbidra-gen använts för vissa grundläggandeuppgifter (t.ex. bokgåvor till skolorna),medan externa medel som sökts till sär-skilda riktade ändamål, unikt formulera-de i varje enskilt fall, fått komplettera.En ofta anlitad viktig bundsförvant i så-dana sammanhang har Oscar Ekmansstiftelse för Sverige i utlandet varit.

I ändamålsparagraferna till de donatio-ner som föreningen mottagit genom årenförekommer i flera fall passusar om vadmedlen skall användas till. Sådana for-muleringar styr vår verksamhet i högregrad än vad kanske såväl medlemmarsom utomstående tänker på i allmänhet.Normalt uppstår inga problem, eftersomde ändamål som stipuleras till stor delsammanfaller med föreningens traditionoch självvalda policy, men man får aldrigtappa bort denna aspekt. Detta får exem-pelvis till följd att Finland alltid står påföreningens dagordning.

Till de formella förutsättningarna hörockså avstämningen av verksamhetenmot Svenska institutet. Statsbidraget gåröver SI:s budget, och ett nära samarbetemellan denna myndighet och föreningenäger rum alltsedan SI inrättades omedel-bart efter andra världskriget. […]

På denna punkt kan man möjligen seen förändrad bild tona fram. SI har nyli-gen utarbetat ett policydokument för sittkommande arbete, som varit ute på re-miss och nu är under bearbetning. Av detpreliminära förslaget framgår, att SI villdifferentiera sitt stöd till den utländskasvenskundervisningen och samla sinakrafter kring ett mindre antal universitet,som bedöms ha särskilda förutsättningaratt motsvara SI:s intentioner. Om dessaplaner genomförs förefaller det som omvissa universitet skulle få räkna medmindre hjälp från SI framöver, rimligen iförsta hand sådana universitet som intehar någon lektor tillsatt med SI:s biträde.Det vore därför naturligt att den hittillsstrikta uppdelningen mellan akademiskoch icke-akademisk svenskundervisningluckrades upp en aning, så att föreningenhade möjlighet att lämna stöd till de in-stanser som hamnar utanför SI:s centralasatsning. En utveckling av detta slag ärså mycket mer befogad som SI under se-nare år visat ett ökande intresse för denicke-akademiska undervisningen och påett naturligt sätt, såsom statlig myndig-het, bär det övergripande ansvaret förstödet till all svenskundervisning utom-lands.

Ansvarsfördelningen mellan SI ochföreningen kan således förutses bli före-mål för en översyn. Under alla omstän-digheter lämnas stora områden i världenutanför SI:s omedelbara ansatser redansåsom det nu är; exempelvis har tidigareansträngningar att etablera samarbetemed institutioner i Afrika inte lett tillnågra bestående resultat. Där har fören-ingen för några år sedan närmat sig denkompletterande undervisningen i någraländer (t.ex. Egypten), förutom att bok-sändningar utgår regelbundet till desvenska skolor som finns. Med ekono-miskt stöd av Oscar Ekmans stiftelse förSverige i utlandet kommer en nätverks-konferens att genomföras i föreningensregi i februari 2009. Efter utvärdering avdenna satsning kan man tänka sig flerkommande initiativ i Afrika, vilket skul-le markera en helt ny inriktning för för-eningens del. Försök har tidigare gjortsatt med läromedel på svenska stödja so-maliska invandrare i Sverige som åter-vänt till sitt hemland; i den hemvändandegruppen fanns många barn som påbörjatskolgång i Sverige. Insatser av denna typbör övervägas på ett mera generellt plan(se nedan om återflyttare).

Geografisk fördelning av stödetTroligen uteblir mera dramatiska omför-delningar av föreningens resurser underde kommande åren. Inte så lite av verk-samheten styrs trots allt av de formellaförutsättningar som just antytts. Om manutgår från en geografisk indelning skulleman på goda grunder kunna tänka sig attden närmaste framtidens insatser antaren allmän profil av det slag som skisserasi det följande.

En viss tonvikt på Finland, framför alltstöd till skolbarns och ungdomars svensk-kunskaper, garanteras genom donations-handlingar som omfattar en del av för-eningens egna tillgångar. Här har ocksåpå senare år en del initiativ tagits somkrönts med stor framgång. Bland annathar föreläsnings- och visturnéer vid sko-lor i Finland genomförts. I det senare fal-let har texterna studerats i förväg ochdiskuterats i samband med att visornaframförts till levande musik. Liknandearrangemang planeras nu med svenskaskådespelare, som engageras särskilt föruppläsning av svenska texter. Ett effek-tivt samarbete med Svensklärarförening-en i Finland har utvecklats under årenslopp, och detta förväntas fortsätta. I sam-arbetet ingår också deltagande i Svensk-lärarföreningens årssammankomster ochanordnande av sommarkurser i Sverige

Foto

: Hel

ena

Pau

lin-S

trö

mb

erg

5

för Svensklärarföreningens medlemmar.En annan viktig samarbetspartner i Fin-land är Svenska Folkskolans Vännersamt givetvis den lokala föreningeninom Riksföreningen Sverigekontakt.

Inför jubileet 2009 i Finland har manstartat ett projekt med beteckningen»Svenska nu», som har formen av ett nät-verk för svenska språket och kulturen iFinland. Riksföreningen Sverigekontaktär genom sin ordförande representerad iprojektets delegation. Föreningen har re-dan i någon mån kunnat bidra till nätver-kets verksamhet. Det finns all anledningatt räkna med ett fortsatt starkt engage-mang för Finland från föreningens sida,med tanke på såväl de förpliktelser för-eningen har som den aktualitet märkes-året 2009 skapar.

Även med Estland har föreningen knutitstarka band. Svenska folkhögskolan iEstland är en nära samarbetspartner, lik-som Aibolands museum; föreningen hardeponerat en del egna föremål på museeti Hapsal. Med svensklärarna i Estlandupprätthålls nära kontakter. Under enföljd av år har under hösten en fortbild-ningskurs för svensklärare i Estland,Lettland och Litauen genomförts på oli-ka ställen i dessa länder. Därvid är lärar-na från Estland alltid i majoritet, mensammankomsterna tycks ha en mycketviktig funktion att fylla. Vissa år har dearrangerats i samarbete med SI. Fören-ingen är angelägen om att dessa kurserblir ett återkommande inslag i kontakter-na med länderna på andra sidan Öster-sjön, även om formerna efterhand kankomma att omprövas.

Intresset för svenskan är starkt i Östeuro-pa. En livlig svenskundervisning på allanivåer förekommer i Polen. Föreningenhar hittills inte haft någon systematiskkontakt med denna, men nu planeras ennätverkskonferens till 2009. Det är för-eningens avsikt, att insatserna i Polenskall intensifieras under den närmaste ti-den.

Även med Ryssland, Vitryssland ochUkraina har kontakterna hittills mest in-skränkt sig till punktinsatser på förekom-men anledning. I Vitryssland har en kursi Minsk och skolbesök i Vitebsk genom-förts under hösten 2008; en uppföljning inågon form är planerad. Med den skandi-naviska skolan i Kiev har kontakter re-dan etablerats. Hur det fortsatta samarbe-tet där skall gestalta sig är för närvarandeföremål för diskussion. Ryssland har avtradition haft en stark svenskundervis-ning med imponerande resultat, mendenna har till stor del varit förlagd tilluniversiteten. Funktionsuppdelningen mel-lan föreningen och SI har gjort att Ryss-land på sista tiden spelat en mindre fram-

trädande roll i föreningens verksamhet.Även på denna punkt är det troligt att lä-get kommer att ändras inom kort. Mankan därvid bygga vidare på bland annatde kontakter med skolor i Pskov och Pet-rozavodsk som tidigare förekommit.

Vad som inträffar för föreningens del iövriga delar av världen har till stor delatt göra med vilka beslut som fattas inomandra instanser, framför allt SI. Chile haren stor kontingent svenskkunniga åter-vändare; i Valparaiso kan man klara sighyggligt på svenska. Denna grupp är na-turligtvis heterogen, och de som över hu-vud taget kan betraktas som svenskar inågon mening är i allmänhet barn tillframför allt 1970-talets invandrare iSverige. Inom denna kategori finns detmånga som förenar ett starkt intresse förSverige med sitt nya liv i Chile. Det finnsen stor potential för att en insats från för-eningens sida skulle bära rik frukt.

På många håll i Sydamerika finns detmer traditionella svenska sammanslut-ningar, framför allt i stora städer somBuenos Aires och São Paulo. Föreningenhar tidvis upprätthållit kontakter medsvenska klubbar och liknande organisa-tioner och i många fall kunnat göra till-fälliga insatser. Någon systematisk kart-läggning av vilket behov man i Sydame-rika kan tänkas ha av föreningens stödhar emellertid aldrig genomförts. Planerpå en sådan föreligger emellertid nu.

Under 2008 har den svenska skolan iAddis Abeba (Etiopien) och den skandi-naviska skolan i Maputo (Moçambique)haft besök från Sverige; kontakter medden svenska skolan i Nairobi har ocksåförekommit. De speciella förhållandena iAfrika visade sig i allra högsta grad mo-tivera särskilda insatser där från fören-ingens sida. Den nätverkskonferens somplaneras till 2009 har redan berörts. Somett resultat av denna hoppas föreningenfå fram tydligare indikationer om hur enframtida satsning på Afrika bör utfor-mas.

I Asien finns på flera ställen ett latentbehov av stöd från föreningen. Förhål-landevis starkt intresse för svenska harnoterats i Indien (framför allt New Delhi),Kambodja och Thailand, delvis ocksåKina. I såväl Kina som Japan finns detavancerad svenskundervisning, men den-na ligger på akademisk nivå och har hit-tills därför inte kallat på föreningensuppmärksamhet. Rutinmässigt utgår na-turligtvis samma stöd till exempelvissvenska skolor i dessa områden som tillalla andra. Svenska skolan i Peking är enav de få svenska utlandsskolorna somväxer för närvarande.

Även i Australien och på Nya Zeelandhar undervisningen i svenska hållit högklass och dragit till sig mycket studenter.

Emellertid motverkas SI:s och förening-ens strävanden i dessa stater av den offi-ciella universitetspolitik som förs. Denär det naturligtvis svårt att rå på. Upp-märksamheten bör emellertid vara riktadpå vad som sker framöver. Föreningenhar haft kontakt med svenskundervis-ningen i Australien så sent som undervåren 2008.

ForskningsuppgifterRiksföreningen Sverigekontakt har un-der en längre tid bedrivit emigrantforsk-ning i samarbete med Göteborgs univer-sitet. Den internationella verksamhetmed sikte på svenskan som här beskrivitsär i högsta grad ett angeläget ämne förvetenskaplig behandling. Redan en kart-läggning av de lokala traditioner ochspecialiteter som utvecklats på olika hålli världen vore av stort värde. Nordisterutanför Norden har alltid (dvs. så längeuniversiteten sysslat med ämnet nordiskaspråk) lämnat viktiga bidrag till den ge-mensamma forskningsverksamheten, menuniversiteten i Sverige – och egentligenockså i de andra nordiska länderna – hartidvis visat en tendens till att inte riktigtta kollegerna vid de utomnordiska uni-versiteten på fullt allvar, trots att devunnit intressanta resultat. Man visardem välvilja, beundrar deras praktiskaspråkfärdighet och noterar en aning för-vånat att högt kvalificerade specialisterär professionellt sysselsatta med våraspråk. Ändå verkar det ibland som omdetta inte riktigt angick oss.

Orsaken kan säkert delvis sökas i denvanliga etnocentrismen; man förutsätteratt det egna är bäst, särskilt som det i det-ta fall är vi själva som utforskar våraegna språk och kulturer – och det kanman ju tycka att vi vore bäst skickade attgöra. Ofta relaterar utländska kollegersvenska eller nordiska förhållanden tillsin egen kulturkrets. Då kan vår bristan-de kunskap om denna skapa en känsla avalienation hos oss. En annan orsak tillvår misstänksamhet kan vara de jäm-förelsevis begränsade vetenskapliga mil-jöer som de främmande nordisternaibland verkar i, en annan att deras främs-ta uppgift i många fall består i just prak-tisk färdighetsträning, något som av out-grundliga skäl är mindre prestigefyllt.Den samlade prestation som denna kate-gori forskare kan redovisa är under allaomständigheter betydande, och den bor-de analyseras och beskrivas i ett ämnes-historiskt perspektiv.

Det är av flera skäl olyckligt om densvenskverksamhet som bedrivs utanförlandets gränser nonchaleras. Alltför lättfastnar man i etablerade forskningstradi-tioner och inrotade maner. Det utifrån-perspektiv som på ett naturligt sätt an-läggs av utländska forskare är ofta upp-

6

Som en del i jubileumsyran anordnandesett seminarium på Jonsereds herrgård,Göteborgs universitets nya arena för detgoda samtalet.

Med utgångspunkt från den statliga ut-redningen Svenskan i Världen (SOU2007:9) omfattade dagen korta inled-ningar och långa tankar. För att beskrivadagen linjärt och kronologiskt: Bo Ralphinledde med en kartläggning om”Svenskorna i världen”, och de äromångahanda. Erland Ringborg som varitordförande för utredningen berättade omdirektiv, resultat och dess fortsatta öden iremiss och mottagarperspektiv. Anja-Riiita Ketokoski-Rexed, med lång erfa-renhet som finsk generalkonsul i Göte-borg, hade pragmatiska och kloka syn-punkter på svenskan som kontaktyta.Svenska Institutets representant Charlot-ta Johansson talade om universitetskon-takterna och de svenska lektorerna, un-dertecknad kompletterade med fortbild-ningen av lärare i andra svenskundervis-ningsdistributionsorganisationer, skolor,Volkshochschulen, etc. och ordförandeni SUF, (Svenska utlandsskolors förening)Margareta Herstad-Holmqvist, informe-rade om Svenska skolor, Europa-skolor,distansundervisning och kompletterandeundervisning.

Kartbilden, jordgloben, är ett annat sättatt konkretisera dagens seminariesamtal– svenskundervisning bedrivs på 220universitet med stöd av SI, i 98 länderhar Sverige-kontakt kontakter, det finnsca 30 svenska skolor i fyra världsdelaroch 3500 elever över hela jorden läsersvenska som ”hemspråk” – som termenlydde nyligen här hemma när vi menadeinvandrade språk – ”kompletterandesvenska” är termen.

Och svenskornas olika skepnader finnssom modersmål, som finlandssvenska,som gammalsvenskbysvenska, i baltisk,nordamerikansk, sydamerikansk, utvand-rad, återvandrad, andraspråk – och främ-mandespråkform. Minst.

Svaret på seminariets fråga Vad görsvenskan i världen? är ganska lätt att be-svara – intressantare är följdfrågan; var-för då då? Varför börjar man studera ettspråk med ”omvänd ordföljd, grav ac-cent och böjda adjektiv” som en rad ly-der i en vers om svenskundervisnings-stöd.

Skälen är varierande: rent språkligt,lingvistiskt intresse, föreställningen omSverige som demokratisk och kulturellförebild, återkommande vistelser i dals-ländska och småländska torp, arbete ochstudier, Sverige som hopp och livlina isamhällen med inskränkta demokratiskarättigheter.

Den mest spännande frågan under da-gens intensiva samtal blev dock kanskedenna – vad gör vi nu då? Hur ser fort-sättningen ut med svenska språket i nyttaoch nöje i världen? Hur tar man tillvaraden dubbla kulturbärar-kompetens somtusentals barn och familjer besitter? Hurkan vi utvidga svensk lärarutbildningsutlandspraktik? Öka kulturmöten viaöversättningar av svensk litteratur? Skaf-

Svenskan i världen – vad gör den där?

friskande och kan öppna ögonen på deinhemska specialisterna. Härtill kommeratt de utländska nordisterna kanske ärverksamma vid små enheter, om man sertill specialiseringen, men dessa är intesällan infattade i en större vetenskapligmiljö med stolta internationella traditio-ner, som närmast får våra egna universi-tet att verka provinsiella. Det finns så-lunda all anledning att välkomna ochtacksamt ta del av de erfarenheter somredovisas vid de främmande institutio-nerna.

En annan infallsvinkel riktar sig mot

själva språket. Svenskan har undersöktsfrån alla möjliga utgångspunkter: mo-dersmålstalares svenska, invandraressvenska, svenska som andraspråk,svenskan i kontrast till andra enskildaspråk eller språkgrupper osv. Något somtill stor del försummats är emellertid deeventuella återkommande egenheter somkan iakttas generellt i icke-svenskarssvenska, oavsett vad talarna själva harför modersmål. Det är en rimlig tanke, attsådana drag i utlänningars svenska somtenderar att återkomma har med svensk-ans struktur att göra, särskilt om infor-

manterna själva har olika modersmål.Jag lanserade detta forskningsområde isamband med återkommande överlägg-ningar mellan Svenska institutet, Riks-föreningen Sverigekontakt och Göte-borgs universitet kring mitten av 1990-talet men har aldrig själv haft praktiskmöjlighet att starta något projekt kringdenna fråga. Föreningen har goda förut-sättningar att tillsammans med en lämp-lig samarbetspartner befrämja forskningpå området i fråga. Det är näst intill jung-frulig mark.

fa resurser till forskning i ”svenska 3” –svenskan utanför den svenska geografis-ka gällandeytan? Svenska läromedel,specialskrivna? Intensivare och delvisnya samarbetsformer mellan de olika or-ganisationerna?

Sture Allén sammanfattade och elabo-rerade suveränt om språklag och Sve-rigebild, EU-svenska och humaniora,Dalin och sommarkurser på Tjörn, Aka-demien och SAOL+, och om svenskansom ett av världens stora språk.

Vi kommer att ha mycket arbete fram-för oss.

Ulla Berglindhulla.berglindh@ped.gu.se

PS Så småningom kommer en samlings-rapport kring tre Jonseredsseminarier:Orden i Norden, om mediesamverkan iNorden, detta nu beskrivna, och ett pla-nerat om De nordiska orden på Jorden –om fredsmäklande och internationellmedling.

Ulla Berglindh talar om lärarfortbildning. Åhörarna på bilden är Bo Ralph, ledamotav Svenska Akademien och ordförande i Riksföreningen Sverigekontakts styrelse,Erland Ringborg, Regeringskansliet och huvudansvarig för utredningen Svenskan ivärlden och Charlotta Johansson, Svenska Institutet.

7

Med anledning av föreningens jubileumhar det influtit rapporter från många avvåra lokalföreningar med beskrivningarav olika aktiviteter i det förgångna, i nu-tid och sådana som planeras.

Från lokalföreningarna

Tysk-kontakt i Malmö-LundI ändamålsparagrafen av RiksföreningenSverigekontakts stadgar återfinns passu-sen att ”stödja deras (dvs. icke-svensk-ars) intresse för språkliga och kulturellakontakter med Sverige”.

Detta försöker vi i Malmö-Lunds lo-kalförening förverkliga genom återkom-mande kontakter med svenskstuderandetyska grupper och då särskilt medDeutsch-Schwedische Gesellschaft iStralsund. Stralsundarna och vi träffasregelmässigt vartannat år, ena gångenmed tyskt värdskap och andra gångenmed svenskt.

Nu i mitten av september 2008 tog viöver ett veckoslut emot en grupp stral-sundare och hade tillsammans med demett program som bl.a. innefattade lunch iTurning Torso – 190 meter upp i luften!Det blev också rundvandring i det omgi-vande, spännande bostads- och fritids-området. Vi besökte också det relativtnya bostadsområdet Jakriborg – en 1500-talspastisch med höga smala hus med ga-veln mot den slingrande gatan, men inutiär de helt moderna. I Lund besökte vi”Kulturen” men främst Skissernas Mu-seum, där bl.a. konstnärers förarbeten tillkända offentliga utsmyckningar kan be-skådas. Men här förekommer också mo-derna, nyskapande utställningar, t.ex.just då en Prins Eugen-utställning –mycket personligt utformad av Carl-Jo-han De Geer.

Både rent vädermässigt och i överfördbetydelse var det sol och värme över våragemensamma dagar och över våra öv-ningar i att uttrycka oss på varandrasspråk.

Jag tror att vi alla – antingen vi kom-mer från norra eller södra sidan av Öster-sjön – ser fram emot nästa mötestillfälle

Gunnar Fjellanderordförandegunnar.fjellander@comhem.se

Göteborgs lokalförening genom tidernaGöteborgs lokalförening av Riksför-eningen Sverigekontakt har en historiasom är tätt sammanbunden med Riksför-eningens genom att dess säte kom attvara i Göteborg och genom det faktumatt det inte fanns någon lokalförening iGöteborg förrän 1927. Riksföreningengrundades i Stockholm år 1907. En kom-mitté bildades som arbetade med förut-sättningarna för föreningen i 2 år. Avsik-ten var att förlägga kansliet till Stock-holm. Av detta blev dock intet. Intressetför föreningen var större i Göteborg –donatorernas stad. Donationer fick enstor betydelse och är än idag en förutsätt-ning för föreningens verksamhet.

Svenska Amerika Linien kom att spelaen stor roll i föreningens liv. Dess chefoch grundare Dan Broström blev ocksåföreningens ordförande från 1919 till1925, då han omkom i en trafikolycka.Föreningen kunde ha olika evenemangpå Svenska Amerika Liniens båtar när delåg i hamn i Göteborg. Årsmöten och ju-bileer anordnades ombord. Vid någottillfälle gjordes även en kryssning i Öst-ersjön med 450 medlemmar.

Fram till 1927 fanns det ingen lokal-förening i Göteborg. Göteborgarna vargenom medlemskap direkt anslutna tillRiksföreningen. Då Riksföreningensstadgar 1927 ändrades, så att varje lokal-förening fick rösträtt i förhållande till an-talet medlemmar – såsom det fungerarfortfarande – bildades en lokalförening iGöteborg. Fram till 1930 hade förening-arna i Malmö, Helsingfors och Stock-holm det största antalet medlemmar, mendärefter har lokalföreningen i Göteborgvarit störst. Så är det även idag, även omdagens medlemsantal – ca 200 – inte gåratt jämföra med det som en gång var.Under några av de aktivaste åren varmedlemstalet uppe i 1800 personer.

Lokalföreningens förste ordförandevar assuransdirektören Axel Rinman.Han blev sedermera medlem av Riksför-eningens styrelse och dess ordförande.

En namnkunnig ordförande var BengtHellekant, präst i Annedals församling iGöteborg. Med honom som reseledaregjordes 70 resor till Lützen under DDR-tiden. Många, som var med, kan vittnaom hur Bengt Hellekant vid olika tillfäl-len lyckades dupera tullare och gränspo-liser och om att kaffe, schampo och bib-lar fanns med i bagaget. Staden Lützenhar visat sin uppskattning genom attdöpa ett område vid Gustav II Adolfsminnesplats till Dr Bengt HellekantPlatz.

En annan ordförande var Bengt Arn-holm, f.d. skoldirektör i Kungälv. Hanvar dessutom skattmästare i Riksför-

eningens styrelse. Tack vare Bengt Arn-holms insatser tog sig föreningen igenomen besvärlig tid och kunde fortsätta sinverksamhet.

Av lokalföreningens 200 medlemmarbrukar 25–50 personer delta i resor ochlyssna till föredrag. Medlemmar ur för-eningen har under Per Clemenssons led-ning gjort en insats för Riksföreningengenom att under 2 år medverka till attRiksföreningens stora fotosamling blivitsorterad och registrerad. Arbetet pågårnu med att digitalisera materialet för ut-läggning på nätet. Bland många av med-lemmarna uppskattade aktiviteter var enarkivkurs, där vi under Per Clemenssonsledning lärde oss nyttiga ting om hurman vårdar och sorterar sitt eget eller an-dras arkiv. Inför 2009 undersöker vi in-tresset hos medlemmarna att delta i enkurs i arkivvård för att senare hjälpa tillatt ordna Riksföreningens arkiv.

Snart avslutas vårt åttioförsta år förstgenom att delta i Riksföreningens jubi-leum och därefter med en traditionsenligadvents- och luciafest i kansliets lokalerpå Dicksonsgatan i Göteborg. Lokalför-eningen i Göteborg har förmånen attkunna disponera Riksföreningens triv-samma lokaler för diverse begivenheter.Det är vi tacksamma för! Det bidrar sä-kert till att många gärna kommer.

Angela Falkengrenordförandeangela@falkengren.se

Sverigekontakt i Finland r.f.Visst är kontakten med Sverige viktig föross finlandssvenskar, problemet är baraatt mycket få av oss känner behov av enspeciell förening som sköter den. Deflesta finlandssvenskar har gjort semes-terresor till Sverige och många har vän-ner och släktingar som är bosatta där. Viföljer med intresse med aktuella händel-ser i Sverige och det finns redan mångaföreningar som har livliga kontakter medmotsvarande föreningar i Sverige.

Mellan Riksföreningen (Lennart Lim-berg) och Svenska folkskolans vänner

Gunnar Fjellander guidar vid turningtorso i Malmö. Foto Ulgard Goldammer.

8

(SFV) i Helsingfors (Christoffer Grön-holm) existerade redan ett gott samarbe-te. När sedan den finlandssvenske ErnstG. Knappe, bosatt i Göteborg, 1991 ut-sågs till Riksföreningens ordförande, vartiden mogen att inom SFV grunda en lo-kalförening, Sverigekontakt i Finland.

Verksamheten inleddes 1992 med enav initiativtagarna, eldsjälen Irina Mat-vejew, som ordförande. Medlemmar re-kryterades bland SFV:s medlemmar.

Många goda förslag till verksamhetdiskuterades under årens lopp men tyvärrkunde de flesta av dem av en eller annanorsak inte förverkligas. Kontakternamellan Riksföreningen upprätthölls ge-nom ömsesidiga besök, bl.a. betecknadesett besök av lokalföreningen i Västerviksom mycket lyckat och gav upphov tillfortsatta kontakter mellan deltagarna.

I Riksföreningens överstyrelse repre-senterade direktör Ann Sandelin sedan1997 finlandssvenskarna och i Sverige-kontakt i Finland rf:s styrelse invaldeshon 1999.

I Riksföreningens överstyrelse efter-träddes hon 2007 av fil.lic. Anita Schy-bergson.

Irina Matvejew meddelade 1998 atthon önskade avgå som ordförande och enny ordförande utsågs. Irina Matjew avledi november 1998. Efter den drivandekraftens bortgång blev det allt svårare attväcka intresse för verksamheten. SFVsom hittills bistått föreningen ansåg attden nu, om den ville fortsätta verksam-heten, borde stå på egna ben. Vid årsmö-tet 2001 behandlades ett förslag att upp-lösa föreningen men med anledning avett brev från Lennart Limberg och enframförd protest beslöts ännu kontaktasvensklärarna i Finland.

Uppropet resulterade i att en ny styrel-se kunde utses med fil.mag. Raija Lehto,tidigare ordförande för Svensklärarna iFinland, som ordförande. Av den gamlastyrelsen kvarstod endast Ann Sandelin,medlemmen i överstyrelsen. Nu fickverksamheten en helt ny inriktning. Tackvare att de fyra nya styrelsemedlemmar-na är svensklärare (lärare som undervisarsvenska i finskspråkiga läroinrättningar)riktas intresset på svenskundervisningeni de finskspråkiga läroinrättningarna.Verksamheten består nu huvudsakligenav två projekt.

På våren utdelas 600 svenska stipen-dieböcker till landets ca 430 finskspråki-ga gymnasier. Böckerna doneras främstav de finlandssvenska förlagen och mot-tagare är abiturienter som utmärkt sig ioch visat intresse för svenska språket.

På hösten ordnas ett seminarium kallatSVERIGEPAKET i samarbete med bl.a.Hanaholmens kulturcentrum. Till semi-nariet kallas finskspråkiga studerandevid både yrkesskolor, högskolor och uni-

versitet i Helsingfors med omnejd. Den-na höst deltog ca 150 studerande i detpopulära seminariet i vars program ingårbåde ståuppkomiker och andra medver-kande från Sverige, grupparbeten, panel-diskussioner och filmförevisning.

Samarbetet med Riksföreningen harstor betydelse både för vår förening ochför svensklärarna i Finland. Föreningensprojekt stöds av finlandssvenska fonder,men de medel vi har till förfogande förden normala verksamheten är mycketsmå. Vår verksamhet stöder svensklärar-na men bara ett fåtal av dem är intresse-rade av att bli medlemmar i vår föreningdå de flesta redan hör direkt till Riksför-eningen. Tackvare att de flesta av de ur-sprungliga medlemmarna förblivit osstrogna och att en del nya medlemmar an-slutit sig har ekonomin ändå varit stabil.

Några nya verksamhetsformer är inteaktuella så länge allt sköts av frivilligakrafter, men vi hoppas att den nuvarandeverksamheten, som blivit väl emottagenpå alla nivåer, skall kunna fortsätta sålänge den behövs.

Berit von Troilsekreterareberit.troil@welho.com

Östergötlands lokalföreningVår lokalförening har få medlemmar ochinte så många medlemsaktiviteter. Vibrukar dock förlägga våra årsmöten påolika orter i länet, där vi samtidigt ordnarkulturella aktiviteter. Så har vi t.ex. be-sökt kanalmiljön i Söderköping, bruks-miljön i Åtvidaberg och Gamla Linkö-ping.

Vi har även haft årsmöten tillsammansmed Västerviks lokalförening.

Till sommaren 2009 planerar vi en resatill Estland och Lettland. Vi startar i Rigaför vidare besök i Skangal. Därefter farvi till universitetsstaden Tartu (Dorpat).Resan innefattar även vistelse i Tallinndär det kulturella utbudet är stort

Återfärden till Riga går via Nuckö,gammal svenskbygd, Hapsalu (ElonWikland) och Pärnu. Resan, som är öp-pen för icke medlemmar, är tänkt vara ifem dagar. Vi hoppas att den ska hjälpaoss att rekrytera nya medlemmar.

Erik Valegårdordförandeerik.valegard@atvidaberg.se

StockholmsreflektionerMitt upp i alla festligheter för firandet avRiksföreningens 100 års jubileum, harjag upptäckt att lokalföreningen i Stock-holm borde i år ha firat sitt eget 90 årsjubileum. Det var nämligen under hösten

1918, som Vilhelm Lundström inspirera-de till grundandet av lokalföreningen ihuvudstaden. Detta kommer att upp-märksammas vid vår årligen återkom-mande Julfest den 11 december.

De särskilda uppgifter, som just Stock-holmsföreningen skulle åta sig var atthålla nära kontakter med svenskhetenösterut, d v s med den svenskättade be-folkningen i Finland, Åland, Estland ochUkraina. Det som jag själv har fått upple-va av denna bevakning har skett dels ge-nom föreningens betydelsefulla Est-landsutskott, dels genom kontakter medbåde finska församlingen och finska am-bassaden i Stockholm, och inte minst ge-nom storartade insatser av enskilda, sak-kunniga eldsjälar.

När det gäller Estlandsutskottets insat-ser, hänvisar jag till ett särskilt kapitel iRiksföreningens jubileumsbok, ”Interna-tionell nationalism”, där nyligen avlidneElmar Nyman har nedtecknat utskottetsarbete under sex decennier. Och justElmar gjorde själv en ovärderlig insatspå ett tidigt stadium för att bistå sina est-landssvenska landsmän då de flydde hitpå ett riskfyllt sätt i stora skaror underandra världskriget. Han fortsatte livet utatt dokumentera dessa människors histo-ria, kultur och språk mm.

Andra eldsjälar, som jag tänker på justi Estlandsvenska sammanhang är Tho-mas Lorentz och hans insatser för hem-bygden på Runö, Sven Salin och hans en-trägna arbete i Svenska Odlingens Vän-ner (SOV), professor Göran Hoppe ochhans insatser att i nutid bevara svenskaminnen i själva Estland, läraren JörgenHedman, som har noggrant dokumente-rat gamla svenskbygder och inte minsthållit oss ajour om Gammalsvenskbybor-nas öden.

Lokalföreningen har också i samarbetemed andra grupper kunnat arbeta genomStiftelsen S:t Mikaels i Tallinn Kyrko-fond. Från grundandet 1993 fram till i århar vi kunnat förmedla c:a 1 million SEKtill restaurering av estlandssvenskarnas

David Holm, ordförande i Stockholmslokalförening.

9

kyrka i Estlands huvudstad. Den svens-ke prästen, Patrik Göransson från Väst-sverige, har på ett lysande sätt förvaltatdenna hjälp. I fjol utsågs han som ”åretspräst” i den Estniska lutherska kyrkan.

Men vi har medlemmar, som kan be-rika våra kontakter också i andra rikt-ningar. Aimée Delblanc, som har bottmånga år i Tyskland, hjälper oss till enstörre förståelse av våra historiska ochnuvarande kontakter med detta land. Ma-karna Gunvor och Sven Arne Flodelluppdaterar oss ständigt med nyheter frånsvenskbygden Missiones i Argentina ochnyligen om en nyupptäckt grupp i södraBrasilien. Själv försöker jag berätta ommin egen svenskamerikanska bakgrundoch fortlöpande kontakter med svensk-

heten i USA. Dessutom har vi en näraoch fruktbar kontakt med vännerna påSvenska Institutet här Stockholm.

Det var några reflektioner i jubileums-tider från Stockholms horisont.

David Holmordföranderose_marie_holm@hotmail.com

Uppsala lokalföreningFöreningen besökte Svenska akademienoch Nobelbiblioteket i februari i år. Lo-kalföreningarna i Stockholm och Mälar-dalen inbjöds att delta. Vi fick en ut-märkt föredragning och genomgång avlokalerna av Odd Zschiedrich, kanslian-

svarig på Svenska akademien.Lokalföreningens årsmöte hölls i maj

på båten till Eckerö i Ålands skärgård. Viåt lunch på båten och lyssnade efter års-mötesförhandlingarna till ett föredragom Resor i Norden av en av våra med-lemmar, Jan-Erik Widell.

Brittmari Ekholmordförandebrittmari.ekholm@telia.com

Västerviks lokalföreningmeddelar att de har två spännande pro-jekt på gång men dessa kan inte avslöjasännu. De återkommer i nästa nummer såvi får försöka stilla vår nyfikenhet tilldess.

Svenska Klubben Nordstjärnan bildadesi 1929 av en grupp av svenskar som varbostatta i Edmonton, Alberta, Kanada.Det var den första lokalklubben som bil-dades i Kanada under den svenska Riks-föreningen för Svenskhetens BevarandeI Utlandet. Från den bibehållna mötes-protokollboken kan det sägas att CarlWrick, Gustav Nyblom, Carl Friedholmoch Hans Skoog var interimstyrelsen.Tillsammans med Emil Skarin, VictorCarlson, Sture Janson och Axel Pearsonoch andra okända så hade klubben 16medlemmar vid bildandet. Hans Skoogblev senare vald som klubbens förstaordförande vid klubbens första formellaårsmöte i januari 1930.

Medlemsavgiften i Riksföreningen förSvenskhetens Bevarande I Utlandet var2:- per medlem. Varje medlem skulle dåmotta föreningstidningen Allsvensk Sam-ling och Riksföreningens Årsbok utanextra avgift.

Frågan om en möteslokal diskuteradestidigt i klubbens historia och tanken varatt man skulle finna en permanent mötes-lokal med läsrum. Detta skulle ta tid och,vid ett möte i oktober 1929, så erbjödHerr Carlson sin bostad som möteslokalför novembermötet och Herr Skarin er-bjöd sin bostad för decembermötet. Ge-nom dessa erbjudanden så skapades entradition som klubben följer till dennadag. På grund av att mötena hålls i med-lemmarnas hem så blev klubbens med-lemsantal begränsat till 12. Vanligtvis såär antalet medlemmar vid mötena mindre.

Bibehållandet av svensk kultur förblevhuvudaktiviteten för Nordstjärnan och dånärmast genom bibehållandet av svenskatraditioner och det svenska språket. Enkort tid efter klubbens grundade var detbeslutat att alla möten skulle hållas påsvenska vilket klubben gör än idag. Vidett klubbmöte i 1930 var det beslutat att

Svenska klubben Nordstjärnan i Alberta

bestraffning för att använda två utländ-ska ord i rad, såsom engelska ord, skullevara 5 cent per ord. Tack vare medlem-marnas väl bibehållna svenska så harupprätthållandet av den regeln inte varitaktuell under flera år.

Männen har dominerat medlemslistansedan början. Under de första åren så varett okänt antal medlemmar svenska ma-kor men kvinnorna bildade en syster-klubb som kallades Sveas Döttrar. Undertidigare år förekom alltsom oftast ge-mensamma festligheter med Nordstjär-nan och Sveas Döttrar. Sedan andravärldskriget har de flesta svenska immi-granter till Edmonton varit ensamståendemän och idag så är alla medlemmar iNordstjärnan män och de som är gifta harmakor som inte talar flytande svenska.

Under årens lopp så har antalen mötenunder året och andra aktiviteter varierat.Nuförtiden bekräftas vilka medlemmarsom kommer att vara värdar för månads-mötena under det kommande året redanvid årsmötet i januari. Ett typisk månads-möte i en av medlemmarnas hem bestårav en sittande middag, det formellaklubbmötet och sedan efterrätt.

För månadsmötena så tillagar värdeneller värdsparet en typisk svensk middagmed inlagd sill, Jansons Frestelse, brunabönor, köttbullar och lingonsylt somgrund. Dessutom så har varje medlem se-dan sin egen signaturrätt såsom olika ty-per av inlagd sill, småländsk ostkaka,väskustsallad, semlor, prinsesstårta ochandra rätter som gör att middagarna va-rierar lite för varje möte.

Nordstjärnans medlemmar, från vänster: 1) Jan Enarson, medlem sedan 2005; klub-bens sekreterare, 2) Rune Anderson, medlem sedan 1957, 3) Tord Widerstedt, medlemsedan 1999; klubbens revisor, 4) Kent Norneby, medlem sedan 2006, 5) LennartPetersson, medlem sedan 1956; klubbens kassör, 6) Rickard Enström, medlem sedan2008, 7) Stig Petersson, medlem sedan 1971; klubbens vice ordförande, 8) RolfÅslund, medlem sedan 1999; klubbens ordförande och 9) Ray Nyroos, medlem sedan1967; klubbens sillmästare. Ej närvarande vid fototillfället var Lars Fahlström, med-lem sedan 1967, och Sven Djurfors, medlem sedan 1982.

10

Forskningsprojektet Göteborgs-Emigran-ten är en samarbetsgrupp bestående avrepresentanter från Riksföreningen Sve-rigekontakt, Göteborgs kommun, Lands-arkivet i Göteborg samt Historiska insti-tutionen vid Göteborgs universitet.

Under 2008 har undersökningen omåtervändare till Haga församling i Göte-borg avslutats och den pågående analy-sen skall nu knytas ihop med tidigareforskning om emigranter som kommittillbaka till Sverige. Resultatet kommeratt publiceras nästa år i en ny volym i vårpublikationsserie. Vidare har en under-sökning förberetts med att jämföra per-sondataregister i Sverige och USA under

Göteborgs-Emigranten

Under de senaste åren så har klubbenvanligen hållit sex månadsmöten, en sill-sexa och en ”dammiddag.” Dammidda-gen är kvällen då medlemmarna träffasmed sina makor på en restaurant som till-låter medlemmarna att servera vår privattillagade inlagda sill och medtagnasvenska akvavit. Klubbens medlemmaranser att den svenska traditionen med

sill, svensk nubbe och snapsvisor måstebibehållas vid klubbens tillställningarmen tyvärr så är det mycket få restauran-ter som ser det på samma sätt. På grundav det så har klubben hållit den årligadammiddagen på fakultetsklubben påUniversity of Alberta.

Idag har Svenska Klubben Nordstjär-nan 11 medlemmar. Åldern varierar mel-

lan 39 och 79 år med bara en medlem un-der 60 år.

Rolf ÅslundOrdförande i Svenska Klubben

Nordstjärnan, Edmonton,Alberta i Kanada

raslund@yahoo.com

1800-talet och att försöka förklara de på-tagliga differenser som uppstått

Den CD-skiva som vi givit ut tillsam-mans med Emigrantregistret i Karlstad,kallad Emigranten populär, har rönt storuppmärksamhet. Med samma partner på-går digitaliseringen av de många tusenbrev till och från emigrantagentkontoretBröderna Larsson i Göteborg, som ge-nom tillfälligheternas spel har bevaratstill eftervärlden. Vi hoppas att nästa årkunna presentera en ny digital skiva medhela detta unika brevarkiv.

Tillsammans med Växjö, Karlstad ochmånga av de svenska forskargruppernaom emigrationen till Amerika har det

skapats en gemensam hemsida Emi-web,där vi alla kan presentera våra register,bild- och brevarkiv samt mycket annat avintresse för alla som söker material omemigranter. Till Emi-web får vi ocksåmöjlighet att länka databaser från Norgeoch Danmark; även arkivägare i USA ärintresserade.

Tillsammans med släktforskarförening-ar och emigrantforskargrupper har Göte-borgs-Emigranten under året deltagit iBok & Biblioteksmässan i Göteborg ochi de nationella släktforskardagarna i Mal-mö i augusti.

Lennart LimbergLennart.limberg@sverigekontakt.se

Även året efter 375-årsjubileet har varitfullt av aktiviteter för att sprida kunskapom det märkliga minnet: föredrag påLivrustkammaren i Stockholm, presenta-tion vid Riksföreningens årsmöte påHanaholmen, föreläsning vid Åbo Aka-demi, visning av minnesplatsen förTysk-svenska Föreningen i Lund ochSvenska Skolan i Kassel, bokpresenta-tion vid SWEornas sommarlunch i Väs-terås, föredrag för SWEorna i Berlin, se-minarium vid De Svenska Historiedagar-na i Greifswald, föreläsning vid det Ja-giellonska Universitetet i Krakow, semi-narium vid Humboldtuniversitetet i Ber-lin och föredrag för SWEorna i Göte-borg. Inför 2009 är fem föredrag inbokade.

Delar av jubileumsutställningen påslottet inne i Lützen har behållits ochkompletterats ur de stadshistoriska sam-lingarna. Det nyinredda svenska museetute på slagfältet har inte bara visats förovannämnda grupper, utan har under åretbesökts av långt mer än 8 000 personer.Det är en kraftig ökning. (Den tyskaskattemyndigheten betvivlade först deuppgifter som stadens lilla pensionatlämnade rörande övernattningarna 2007.– Plötsligt så mycket besök, det kundeväl aldrig stämma …)

Den sjätte november 2008 i Lützenuppmärksammades lokalt i press och tvoch en journalist från en av de stora tyskaradio- och tv-stationerna (SWR) var på

Nytt om Lützenminnet

plats och förberedde ett längre radiopro-gram. Denna torsdagseftermiddag varkapellet inte fullsatt, men delstaten Sach-sen-Anhalts inrikesminister, ministrarnaoch militärattachéerna från Sveriges ochFinlands ambassader, ordföranden i Gus-tav-Adolf-Werk och en representant förden Lutherska kyrkan i Brasilien var där.

Eftersom den svenska S:t Mikaelskyr-kan i Tallinn i många år bett om föredragkring den 6 november, ilade borgmästareMaik Reichel och jag från kaffeborden iLützen till Estland. Den 7 november tala-de jag för eleverna på Gustav Adolfgym-nasiet och borgmästaren berättade om deplanerade arkeologiska utgrävningarnapå slagfältet.

Under hösten hölls Tysklands första

vetenskapliga konferens om slagfälts-arkeologi i Halle och Lützen med del-tagare från England, Skottland ochSverige. En uppföljning med historikeroch arkeologer planeras och det arkeolo-giska arbetet finansieras de närmastefyra åren av en tysk energikoncern. Ochvid universitetet i Leipzig förbereds endoktorsavhandling om jubileumsfiran-den i Sachsen under 1800-talet.

Så jag hoppas att det ska dröja innandet heter: Inget nytt från Lützen

Inger SchuberthSekreterare

LützenfondenDr.Inger.Schuberth@t-online.de

Inger Schuberth vid det berömda älghudskyllret, som lånats in av Lützens slottsmuse-um, berättar om Gustav II Adolf och slaget.

11

Det skulle kunna sägas att Gud skapadevärlden, Linné namngav den, Kampradinredde den – men varumärket Sverigeformades av Gustav Wasa, Selma Lager-löf och Per Albin Hansson. Nationen,landet, folkhemmet – det som för ossomfattar kartan med alla dess geografis-ka och mentala landskap, tankemönstrenmed basindustrin med utgångspunkt i na-turen – jord, skog och berg, vatten ochvind – moderniseringen, den politiskaparlamentarismen, utbildningsprojekten,folkbildningen, nystavningen, jämställd-heten, miljömedvetenheten.

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige – världens bästaläsebok och stor litteratur

Läsebok för folkskolan – och det öns-kade alternativetDen svenska folkundervisningen forma-liserades som bekant 1842 – dess stora,viktiga, heltäckande lärobok, eller snara-re lärobokspaket, Läsebok för folksko-lan, kom ut första gången 1868 underöverinseende av dåvarande ecklesiastik-ministern och historieprofessorn F.F.Carlsson. Dess sista upplaga trycktes1938. Det svindlar lätt när man tänker påvad 70 års gemensamma texter har betytti alla skolans ämnen och för generatio-ner.

Seminariernas undervisning utgickockså från dessa texter och handlademycket om noggrannhet, lydnad, tåla-mod, okritiskt förhållningssätt.

Men det fanns också en motstånds-rörelse mot detta heltäckande läromedel– den aktiva fackföreningen SverigesAllmänna Folkskollärarförening, SAF,var involverad, redan 1890 hade det till-satts en kommitté som menade att läse-boken var abstrakt, krånglig, metaforisk– kort sagt tråkig. Ellen Key underblåstekritiken i en artikel i Ord och Bild 1898.Man sneglade på Topelius Boken om

vårt land och önskade sig ett läromedelsom var berättande, poetiskt, språkligtklart.

En av de mest framträdande personer-na i SAF var Alfred Dalin, överlärare iHuskvarna.

Han hade en plan.Via Valborg Olander ställde han en

fråga till Selma Lagerlöf 1901 om honskulle kunna tänka sig att författa enskolbok, en svensk geografibok – hanhade tänkt sig en skönlitterär skapelsemed berättelser, episka dikter, sagor, na-turskildringar. Tuff fråga, djärv approach,smart tänkt: Selma Lagerlöf var vid den-na tiden en etablerad och uppburen för-fattare, efter debuten med Gösta Berlingssaga och fortsättningen med Osynligalänkar och Antikrists mirakler hade honjust avslutat den första delen av romanenJerusalem. Hon blir utmanad av fråganoch planen, men vill ha boken som ensammanhängande text, hon gillar intemosaiktänket. Det kom att dröja några årinnan hon har tid att börja, och under ti-den är Alfred Dalin och medhjälpare fli-tigt sysselsatta med att ta fram underlagoch stoff – de samlar in material från allasvenska folkskollärare via en frågelista,och massor av svar kommer in – beskriv-ningar av jordbruk och fiske, arbete ochjakt, sagor och sägner.

Selma Lagerlöfs egna startpunkterkom att bli Brehms Djurens liv och Kip-lings Djungelboken. En enda episod avallt det insamlade materialet användehon – den om dalkullan – men sannoliktpåverkades hon av det som ett bak-grundsbrus.

I november 1906 var den första delenav Nils Holgerssons underbara resa ge-nom Sverige klar och därmed den förstadelen av Den Nya Läseboken för Sveri-ges Barndomsskolor, som kunde ges utav Alfred Dalin och Fridtjuv Berg. Pro-jektet kom senare att omfatta även Ver-ner von Heidenstams historiebok Svensk-arna och deras hövdingar, Sven Hedinsinternationella geografibok Från Pol tillPol, Anna-Maria Roos Sörgården och IÖnnemo samt en antologi med SvenskVers.

TotalbokenHur kan nu en jättelång berättelse (förstautgåvan omfattar 600 sidor, inget snackom LIX-värden och utvecklingszoneroch lässvårigheter här inte) om trettongrågäss och en vit tamgås och en till tom-testorlek förvandlad lat och strulig fjortisbli en världssuccé, översättas till ett fyr-tiotal språk, få japaner att studera svens-ka och Michel Tournier att bli författare?

Nils Holgersson har allt – det är engeografibok, en saga, en fabel, en ut-vecklingsroman, en folklivsskildring, enjämställdhets- och miljöappell, den an-vänder fantasin som kunskapskälla, denär reformpedagogisk och åskådlig, de-mokratisk och modern, noggrant nyttigoch flygande fantastisk – och den blev såsmåningom kongenialt illustrerad.

Språkliga nyskapelserDessutom är den skriven på ett levandespråk, talspråks- och röstnära; SelmaLagerlöf tar t.ex. bort pluraländelsernapå verben, utom i ett fall – Kungen OscarII talar fortfarande i pluralform. Dennaspråkförändring är framsyntare än det lå-ter – inte förrän i mitten av 1940-taletförsvinner pluralformerna i det offentligaspråket genom ett drastiskt beslut på DN.

Men texten är också poetisk, metafo-risk, hennes nilsholgerssonland i granris-kjortel och gråstenströja beskrivs pålandskapsnivå med bildmässig tydlighet.Skåne är det rutiga tygstycket, Smålandtrappan med de tre trappstegen, Östgöta-slätten vadmalsvåden, Öland den storafjärilen, Stockholm Staden som simmarpå vattnet. Den fantastiska beskrivning-en av Dalälvarnas uppkomst är ett före-gripande av Povel Ramels musikskapel-serap.

Wenn jemand eine Reise…Hon följer flera röda trådar – kartan ochresan är grundstrukturen och de gestaltersom flyger och springer och vandrar ge-nom berättelsen är vägvisare, ögon ochröster: Vildgässen med den kloka Akkafrån Kebnekajse i ledningen, Mårten Gåssom törs hänga med, skurken Smirre räv,Åsa Gåsapiga och lille Mats, örnen Gor-gi, den kloka sokratiska korpen Batakimed sina didaktiska varför-frågor. Ochså Nils Holgersson då, som under sinaåtta månader på resande fågel genomgårsitt vuxenblivande, lär sig att ta ansvar,visa medkänsla, bli hjälpsam och solida-risk, att lösa problem kreativt och sesammanhang. Han kommer säkert attsluta som kommunalnämndens ordföran-de, precis som Emil i Lönneberga.

Resan som berättelsestruktur känner vigenom hela litteraturhistorien: Odyssé-en, Les Aventures de Télémaque, Robin-son, Gulliver, Kristens resa, Lycko-Per,Peer Gynt, Kaptens Grants barn, Jordenrunt på 80 dagar.

Resans datum överensstämmer i dettafall med flyttfåglarnas iakttagna förflytt-ning: avresan sker den 20 mars frånVemmenhög, Skurup och sen tar man signorrut framför allt på östsidan av

12

Sverige: efter lite fram och tillbaka i Skå-ne och Blekinge blir det Öland och Got-land, Småland, Östergötland, Sörmland,Närke, Västmanland, Stockholm ochUppland, Gästrikland, Hälsingland,Medelpad, Ångermanland och till slutVästerbotten och Lappland dit man an-länder den 19 juni. Hela sommaren för-flyter tidlös och berättartom, men den 1oktober flyger man snabbt söderut, bådeberättelsen och författaren har bråttom,raskt tar man sig igenom Jämtland, Här-jedalen, Värmland, Dalsland, Bohuslän,hoppar över Halland, och landar på går-den i Skåne den 8 november – två dagarföre Mårtensafton och det blir bokenssista dramatiska cliffhanger och Nils ul-timata prövning.

Kartbilden som läsanvisning anslåsockså tydligt nog med den andra lånadetexten som inleder boken (den första ärden Kristliga Dagvisan); Snoilskys myck-et visuella och färgstarka dikt SverigesKarta.

Talande djur, gäss och andra fåglarKiplings Djungelboken var alltså en avSelma Lagerlöfs inspirationskällor ochdet är inte svårt att se parallellerna mel-lan Mowgli och Nils, mellan Akala ochAkka, mellan Shere Khan och SmirreRäv, mellan apflocken och kråkflocken.Baloo blir björnen som saboterar järn-verket av miljö- och vapenmotstånds-skäl, Kaa blir snoken Hjälplös ellerhuggormen Kryle. Men talande djur ochdjurspråksförståare finns det ju gott om isagor och sägner: från antikens fableröver berättelsen om Sigurd Fafnesbanesom förstår fåglalåt när han fått en drop-pe drakblod på tungan till Loftings DrDoolittle som lär sig djurens tungomålav sin papegoja. Fåglar hjälper Hans ochGreta, prinsar brukar ha en tendens att bliförvandlade till svanar, tidiga sago- ochverssamlingar heter Mother Goose ochGåsmors sagor, och den isländska förstalagsamlingens namn är Grágás. Huvud-personen – eller snarare huvudgåsen – ärAkka, och hon blir Nils mentor i hansvuxenblivande, hon är klok och erfaren,rättrådig och osjälvisk, modig och mo-derlig, hon är en supernanny i fjäder-skrud, konsult i kläckningsbranschen un-der sommarens häckning i Norrland ochotvetydig ledargestalt. (En sådan bank-chef skulle det finnas i dessa yttersta da-gar)

Tonfall och berättarrösterSagotonfallet slås fast från början: ”Detvar en gång en pojke”. Men berättartek-niken är mera intrikat än så. Då och dåbekräftar författaren sannheten i storyn:”det året då Nils Holgersson färdadesmed grågässen”. Hon låter andra rösterkomma in, i synnerhet i berättelserna

från de olika landskapen som ibland ärrena skapelseberättelser, ibland skrönoroch historia och sagor. Trästatyn Rosen-bom och Karl XI får berätta om Ble-kinge, en bonde om Ulvåsafrun, dvs. he-liga Birgitta, Oscar II om sitt älskadeStockholm, en lappgubbe om Lappland.Och i ett metakapitel, En liten herrgård,som blandar berättelse och berättande,framträder författarinnan själv – Nils rå-kar illa ut när han vid Mårbacka blir at-tackerad av en uggla, men blir räddad avSelma Lagerlöf som dyker upp som endeus ex machina i de antika dramernaoch får hans historia berättad så att honkan skriva ner den.

Saga och förvandlingFörtrollade pysslingar finns det gott ombåde förr och senare; många i svenskfolktro, de små under jorden, Tumme-lisa, Tummeliten, Gulliver hos lilleput-tarna, efterföljaren Nils Karlsson Pyss-ling. Det är ett bra grepp för att låta engestalt osedd kunna se och berätta för lä-saren, och storleken är dessutom alldelesnödvändig om man skall kunna färdasmed fåglar.

Tomten som inramar berättelsen – hansom förvandlar Nils i första kapitlet ochsom löser honom från förvandlingen ef-ter hans osjälviska räddning av MårtenGås och hans familj – är lite speciell.Han har naturligtvis drag av den vanligasvenska hustomten, den lille gråkläddegårdsassistenten som beskrivits av Vik-tor Rydberg och som man sätter ut gröt-fat till på jul, men däremot ingenting avJenny Nyströms rödklädde tyskinspirera-de tomte eller den ho-ho-ho-amerikanskecocacolavarianten. Bokens tomte är denende tomte i världen som är klädd i enslags hovmanna-1700-talsoutfit, ”Svartlångrock, knäbyxor och bredskyggig,svart hatt. Han var mycket prydlig ochfin med vita spetsar kring halsen ochhandlederna, spännen i skorna, ochstrumpeband, knutna i rosetter”. Menhan är ett övernaturligt väsen med över-naturliga krafter och det är han som gu-domligt utmäter straff och frälsning.

I en saga måste det finnas en dualism;det goda som vinner över det onda. Endrake, en varg eller en styvmor som be-segras. Robin Hood vinner över sherif-fen, Stålmannen besegrar Lex Luthor,Sherlock Holmes har den evige fiendenprofessor Moriarty. Gässen och Nils harSmirre Räv som även får bli landkon-takten, markperspektivet i kontrast tillflygöversynen – han får stå för ett dub-belt perspektiv. Signifikativt nog får haninte ett ultimalt straff – han blir förvisadtill en ö där han inte kan ställa till mednåt, men får leva vidare. Napoleon på St.Helena.

FlygdrömmenDaidalos och Ikaros flög med blandadframgång med en fjädervingekonstruk-tion, Leonardo da Vinci ritade flygplanmed fladdermuslikhet, 1800-talet bidrogmed flera oflygbara idéer – men 1902lyckades cykelreparatörerna Wilbur ochOrville Wright vid Kitty Hawk få upp ettmotordrivet flygplan i luften. En helt nykommunikationsmöjlighet öppnade sig –just in time för det nya läroboksprojektet.Det är en genial och ny sprillans modernidé för en geografibok som Selma Lager-löf genomför – landet i fågelperspektiv,med många mellanlandningar. Översikt,utblick, åskådlighet. Hon har redan tidi-gare skrivit en novell, 1894, ”Grågässen”om en tamgås som flög med vildgäss ochsom slaktades vid hemkomsten, och iden svenska litteraturkanon flaxar detofta av verkliga och symboliska flyttfåg-lar: Tegnér, Runeberg, Stagnelius.

Moral och fostran, miljöansvar ochframtidslandPå ett abstrakt tematiskt plan rör sig tex-ten från brott-straff-botgöring-försoning,Nils Holgersson är en mini-Raskolnikov.De onda gärningarna bestraffas, de godabelönas.

Selma Lagerlöf var en föregångare be-träffande miljömedvetenhet – Akkassluttal är magnifikt i branschen – berät-telserna om nunnelarverna är nutida, desom läser berättelsen om Gråfäll blir intejägare, hon lägger grunden för rovdjurs-politiken (även om vargarna blir missför-stådda i Gösta Berlings saga), om gran-plantering. Hon är ekologiskt framsynt,förebådar svenskt naturvårdsmedvetan-de, naturskyddsföreningen, naturreservatoch rödlistade arter. Hennes sociala en-gagemang står inte det miljömässiga ef-ter – barnarbete, folksjukdomar somlungsot – allt gestaltas. Men hon är ocksåmån om att barnen skall får en bra ochpositiv bild av sitt land – yrkesfolk fram-hålls, gruvarbetare på Taberg, arbetarevid pappersbruket i Munksjö, tändstick-packerskor i Jönköping, patienter vidSanna sjukhem – och som en hommagetill Alfred Dalin – skolbarnen i Huskvar-na. Fast han hade synpunkter på hennestext vid korrekturläsningen: ”en mängdbarn rusade ut” när gässen flög över – detgjorde minsann inte hans skolbarn, denslutgiltiga versionen blev ”marscheradeut led vid led”.

Återkomsten och mottagandetNils Holgersson återvänder till sina för-äldrars gård den 8/11 – när Odysseus vidåterkomsten till Ithaka tar kontakt förstmed tjänstefolket så tar Nils kontakt meddjuren innan han vågar avslöja sig somden förlorade sonen. Han har förvandlatsgenom sina långa resa, inte bara lärt sig

13

den svenska geografin utan också blivitnästan-vuxen. Man kan se en hypotetiskframtid med Åsa Gåsapiga. Gässen fly-ger vidare söderut följande dag – och dåhar han själv förlorat förmågan att kom-municera med dem.

Nils Holgerssons underbara resa mot-togs med blandad kritik – zoologerna varpetiga, de religiösa upprörda, den ansågsför radikal, för konservativ – men den re-

censerades av etablerade kritiker somGurli Linder, Tor Hedberg, Klara Johans-son, Torsten Fogelqvist. Skiljelinjen gicki stort sett mellan dem som var lojalamed Bonniers som gav ur den nya läse-boken och Norstedts som hela tiden varitförläggare för Folkskolans läsebok, ochsom försökte vinna tillbaka marknadsan-delar genom att modernisera med en pa-rallellupplaga.

Nils Holgersson landade hemma i Sku-rup i november 1907 – men han flygerockså vidare efter ett sekel – genom fil-mer och översättningar, genom parafra-ser och omtolkningar, moderniseringaroch framförallt – tack vare bokens abso-luta klassikerstatus.

Ulla Berglindhulla.berglindh@ped.gu.se

Som bekant ska denna spalt förmedlatankar och erfarenheter kring flersprå-kighet i familjen, och då kan det vara in-tressant att höra vad redan vuxna perso-ner tänker på när de minns sin barndomeller när de betraktar sitt senare liv ur ettspråkligt perspektiv. Har det varit enlycka eller en börda att växa upp medflera språk? Spelar flerspråkigheten nå-gon roll för dem som vuxna individer? Idetta nummer ger Kristine Gevorgianfrån Armenien oss sin berättelse och sinpersonliga syn på språken i sitt liv. Kris-tine är språkvetare och deltar i master-kursen Euroculture vid Uppsala univer-sitet.

Leena Huss

Samspråk med flerspråkiga familjer

Språken i mitt liv

Om någon frågar mig vad ”språk” bety-der för mig personligen kan jag utan tve-kan svara att det är mitt liv. För det förstaså har jag ägnat mig åt att studera språkoch för närvarande håller jag på att skri-va en uppsats om språk. För det andra ut-gör språken för mig ett ”pass” till mångakulturer och de ger mig möjligheten atthitta många vänner från hela världen och

att känna mig som en del av samhället.Nuförtiden talas det verkligen mycket

om flerspråkighet; en del människor ärför flerspråkighet och andra emot därföratt de är oroliga för sitt eget modersmålsframtid. Denna fråga diskuteras på olikaplan och ofta i samband med språkunder-visningen. Det är naturligt att en del för-äldrar känner sig osäkra på om de skalåta barnen lära sig flera språk eller inte,vilka konsekvenser detta kan få, o s v.

I denna lilla artikel vill jag försökadela med mig av mina egna erfarenheterav språk. Jag kom precis på att jag – tillmin egen förvåning – faktiskt redan kantala fem språk, fast inte alla på sammanivå förstås.

När jag nu ska berätta om mina egnaerfarenheter måste jag nämna att jag föd-des i ett tvåspråkigt samhälle liksom ge-nerationer av andra som föddes i det nu-mera icke-existerande Sovjetunionen.Jag kommer från Armenien där man haren mycket speciell attityd gentemot detarmeniska språket, inte minst när manbetänker att det är en viktig del av våraliv. Min familj var tvåspråkig fast det ta-lades mest armeniska hemma. Pappa ta-lade armeniska med oss barn medan minmamma, som är professor i ryska vidStatsuniversitetet, använde mer ryska änarmeniska när hon talade med mig ochmin syster. Dessutom var det så underhela vår barndom att vi läste mer på rys-ka och tittade på ryska filmer och teckna-de barnfilmer, och de är fortfarande minafavoriter.

Jag måste medge att jag enligt minmamma var ett envist barn som ändafram till fem eller sex års ålder vägradetala ryska trots att jag förstod allt som sa-des. För att råda bot på detta sattes jag ien rysk skola. Dåförtiden fanns det sko-lor där man hade antingen ryska eller ar-meniska som huvudsakligt undervis-ningsspråk. Det var en jättebra idé, menför mig innebar det också några nackde-lar, eftersom vi inte började med lektio-ner i armeniska förrän under det sista åretpå lågstadiet. Då var vi omkring nio årgamla. Naturligtvis kunde vi alla tala ar-

meniska och använde oss av det, men deregelrätta lektionerna började först sena-re, och det var endast lektionerna i arme-niska, armenisk litteratur och den arme-niska nationens historia som hölls på ar-meniska. Men sett ur ett annat perspektivfungerade den ryskspråkiga undervis-ningen bra eftersom den gjorde att jag såsmåningom kunde använda ryska likabra som mitt modersmål.

Trots detta drabbades vi skolbarn avstora svårigheter när hela den politiskasituationen ändrades. Mitt land blevsjälvständigt och 1993 blev armeniskadet enda statsspråket. Ödet för de flestaryska skolorna blev att de antingenstängdes eller förvandlades till armenis-ka skolor. Jag upplevde detta som någon-ting mycket abrupt och smärtsamt. I minskola förvandlades några klasser ome-delbart till armeniska klasser så att en-dast en rysk klass för varje årskull åter-stod. Vi fick välja om vi ville byta språkeller fortsätta som tidigare. Mina föräld-rar och jag själv beslöt att jag skulle fort-sätta med ryska.

När jag tänker tillbaka undrar jag iblandom mitt val var det rätta, eftersom jag närjag började vid universitetet fortsatte etthelt år med att läsa ryska vid ryska insti-tutionen och först därefter bytte till enannan institution där undervisningengavs på både engelska och armeniska.Stundtals upplevde jag problem med attabrupt behöva byta språk och snabbt till-ägna mig en helt ny terminologi. Det togmig dock inte så lång tid att vänja migvid det. Därför är jag ändå övertygad omatt mina föräldrar och jag tog det rättabeslutet när jag valde att fortsätta i denryska klassen. Jag kan nu konversera ochläsa och förstå all slags litteratur på rys-ka.

Det tredje språket som jag började läsavar engelska, först som ett främmandespråk i skolan och senare som mitt hu-vudämne vid universitetet. Valet av eng-elska berodde på att jag verkligen gilladedet språket och ville lära mig det ordent-ligt – och naturligtvis spelade det in attdet trots allt var ett av de största inter-

Kristine Gevorgyan från Armenien.

14

nationella språken. Efter att jag hade ta-git min examen arbetade jag under fyraår som lärare i engelska vid ett av de pri-vata universiteten i mitt land. Men frågarman mig vad engelskan har gett mig för-utom ett yrke skulle jag svara att den gettmig ”världen”. Den har gjort det möjligtför mig att använda mig av internationel-la källor och att resa runt i världen. Ochjag skulle definitivt lägga till att tackvare engelskan – fast inte bara den – fickjag till slut möjligheten att studera utom-lands, att lära mig nya saker, att få nyareferensramar.

Spanska är mitt fjärde språk, ett språksom jag lärde mig senare vid universite-tet. Spanska betraktades som det andrahuvudspråket jämte engelskan. Men trotsatt vi studerade det mycket effektivt harjag inte använt det så mycket. Nuförtidenkan jag förstå talat språk och läsa böckermedan det är svårare för mig att själv an-vända språket aktivt. Jag har kommit un-derfund med att ju tidigare ett barn lär sigett språk desto bättre, samtidigt som detju alltid finns en möjlighet att senare för-bättra sina kunskaper genom kurser.

Mitt senaste språk, det språk som jagfortfarande håller på att lära mig, ärsvenska. Egentligen förutsätter mina stu-dier i Sverige inte att jag kan svenska ef-tersom all undervisning ges på engelska.Så trots att jag skulle kunna klara mig brautan några som helst kunskaper i svens-

ka, var det mitt val och min önskan attjag skulle lära mig svenska åtminstonelite grann så att jag kunde föra ett samtaleller handla i affären. Jag hamnade såsmåningom i en SFI-klass med massorav människor från hela världen. En daghände en lustig sak när vår lärare sa tilloss att inte sitta vid samma bord med an-dra som kunde tala samma språk. Det vi-sade sig vara svårt för mig att följa hen-nes uppmaning eftersom det fanns folkomkring mig som talade engelska, andrasom talade spanska och det fanns ocksånågra som kunde ryska. Varje dag för-sökte jag sitta bland dem som jag intekunde tala med men det var svårt. Jag vetinte om detta kan betraktas som en nack-del, men just då var det ett problem förmig.

För närvarande är det så att min önskanatt lära mig lite svenska har förvandlatstill en nödvändighet att behärska språketpå ett djupare plan eftersom jag håller påatt skriva en uppsats om språkpolitiken iSverige.

Sammanfattningsvis skulle jag kunnasäga att kunskaper i olika språk bara harvarit till hjälp i mitt liv. De svårighetersom uppstod under min skoltid beroddepå dåliga läroplaner och inte på de tvåspråken i sig. Jag är verkligen lyckligöver att dagens unga generation i mittland har en sådan tur att de kan börja lärasig båda språken samtidigt och uppnå

Artiklar till denna spalt välkomnas varmt!Skriv till Samspråk/Leena Huss,

Källarbäcksvägen 13, SE-75752 Uppsalaeller epost: leena@huss.se

goda kunskaper i båda.Att lära sig främmande språk är enbart

ett plus förutsatt att det inte sker på be-kostnad av ens modersmål. Här spelarföräldrarna en viktig roll: de kan vägledasina barn, hjälpa och uppmuntra dem.Jag är tacksam för det stöd och de godaråd som jag fick av mina föräldrar.

Jag skulle vilja avsluta med en litenfundering. För en tid sedan när jag bjödhem mina vänner i Uppsala var vi alltsom allt elva personer från olika länderoch kontinenter. Mitt i konversationenkom jag att tänka på att alla dessa män-niskor, med olika bakgrunder men i un-gefär samma ålder, kunde kommuniceramed varandra och förmedla sina tankarinte bara via ett språk (i huvudsak engels-ka) utan via två eller fler språk, inklusivemodersmålet. Det slog mig att vi faktisktär lyckligt lottade för att inte säga rikaeftersom vi alla är del av en generationsom med rätta skulle kunna kallas förflerspråkig.

Kristine GevorgyanUppsala

Artikelförfattaren Aimée Delblanc äröversättare och projektledare för Litte-rära översättarseminariet på Södertörnshögskola. Dessutom är hon ledamot avRiksföreningen Sverigekontakts översty-relse.

Hur många gånger har vi inte upplevt attvi inte förstår varandra fast vi talar sam-

Att förstå är att översättama språk? Vi måste förklara, tolka, läggaut texten, finna en synonym för det vi villfå sagt. Vi måste helt enkelt översätta.

Enkelt uttryckt är det precis så vi över-sättare går till väga när vi översätter frånett språk till ett annat: Vi försöker sägasamma sak på ett annat språk.

Är det så enkelt som det låter? Svaretär förstås NEJ.

En översättare ska överföra en helvärld: innehåll, kultur, realia, socialanormer, tidsmarkörer, och så författarensspråk förstås, till sitt eget modersmål.

Vad är då en översättare? ETT MEDI-UM? EN KAMELEONT? EN MÄN-NISKA MED DUBBLA HORISON-TER?

”Översättaren är en människa meddubbla horisonter. Han eller hon använ-der det egna för att gestalta det främman-de. Det är viktigt att vara så hemmastaddsom möjligt i både det främmande och idet egna, både när det gäller språket ochde erfarenheter man gjort som inte nöd-vändigtvis hänger ihop med språket.”(John Swedenmark, översättare från is-ländska och franska)

Det kan låta som en självklarhet. Jumer man vet om källspråket och dess

kultur, desto bättre är man som översät-tare. Men det är inte alltid det räcker. Detfinns översättare som är duktiga på käll-språket, men som ändå inte levererar braöversättningar. Men det finns också ex-empel på det omvända. Vissa översättarekan ha uppenbara brister i källspråketoch dess kultur, men de översätter ändåganska bra.

Vad är det då som ska till? En viktigfaktor är att man måste känna trygghet ibåda språken. En översättare som ärhemmastadd i ”båda horisonterna” –både i källspråket och målspråket, lik-som i deras kulturer – har större möjlig-het att vara trygg i de utbyten man gör.Då vet man nämligen när man ska ligganära originalspråket och när man kom-mer närmare målet med ett ord som kan-ske inte alls motsvarar originalets ordval.Detta gäller särskilt vid lyriköversätt-ningar. Då måste man ofta vara OTRO-GEN för att bli TROGEN.

Så länge det har funnits översättningarhar man diskuterat om huruvida översät-taren ska vara trogen texten eller ej. I detitalienska uttrycket ”Traduttori tradito-re” – betecknas översättaren till och medsom en förrädare. Problemet med att

15

översätta innehåller alltså både en öns-kan om lojalitet med ursprungstextenoch en misstanke om ”förräderi”. Redanpå 1700-talet formulerade FriedrichSchleiermacher denna paradox så här:”Ska man föra texten till läsaren, eller lä-saren till texten?”

Samma diskussion fördes i Sverigeinom den nygrundade Svenska Akade-mien som hade – och har – till uppgift attvårda och främja det svenska språket.Genom upplysningens idéer och JohannGottfried Herders tankar om litteraturensom ett uttryck för den nationella egenar-ten började man intressera sig för andrafolks litteratur och poesi. Det blev aktu-ellt att översätta.

Johan Henric Kellgren, medlem av dennygrundade Svenska Akademien, ut-tryckte problemet så här: ”Vad är bästasättet att översätta ett skaldestycke? Efterandan eller bokstaven? Rad för rad ellertanka för tanka? Får man tillägga? Börman brottas med originalet, eller släpasig i dess spår?”

”Släpa sig i dess spår”, avslöjar hurKellgren själv såg på saken. Han villebort från de otympliga antiköversättning-arna från latin. Man skulle skriva egnaimitationer och fria återgivningar somvar anpassade till den rådande litterärasmaken, men också till översättarnasegna stilideal. Det gick mode i hur manöversatte – redan då.

Idag finns det inga översättare sombara översätter enligt en föregiven litte-rär smak, tack och lov. Men samma frågasom Schleiermacher formulerade existe-rar i lika hög grad för dagens översättare:”Ska man föra texten till läsaren?” Skaman alltså anpassa texten till målsprå-ket? I recensioner av översatta böcker –om översättningen över huvud tagetnämns – heter det ofta ”smidigt”, ”följ-samt” översatt av den och den. Som omdet skulle vara ett tecken på god kvalitetom man inte märker att boken är översattoch kommer från en annan kulturkrets.

Enligt den andra linjen ska man alltså”föra läsaren till texten”. Ett original ärinte heller alltid ”smidigt”. Böckerna kanmycket väl ha ovanliga och egenartadeformuleringar som översättaren måstebehålla. Jag tänker till exempel på de

böcker av Elfriede Jelinek som jag haröversatt. Hennes texter är inte precis”smidiga”, men de har en otrolig musika-litet och rytm som jag måste få fram isvenskan.

Den tjeckiske författaren Milan Kunderahar en gång sagt så här: ”De som vill haöversättningar ’som flyter bra’ kritiserarofta mina översättare: ’Så här säger maninte på tyska, engelska, spanska etcete-ra!’ Då brukar jag svara: ’Man säger inteså på tjeckiska heller!’ Min italienskeförläggare säger gång på gång: ’En braöversättning känns igen INTE PÅ SITTFLYT, utan på de ovanliga och egenarta-de formuleringar, (sådant man inte sä-ger), som översättaren har haft modet attbehålla och värna om. Ned till minsta in-terpunktionsenhet’.”

Själva översättningsarbetet skulle kun-na liknas vid det arbete en skådespelarehar framför sig när han eller hon ska stu-dera in en ny roll. Texten och rollen mås-te brytas ned i sina beståndsdelar, filtre-ras genom den egna erfarenheten och se-dan sättas ihop igen till en enhet. Origi-nalspråkets struktur dekonstrueras ochen ny struktur skapas. Det gäller att hittaförfattarens röst och rytmen i texten. Iövrigt brukar jag försöka ”följa John”.Skriver författaren långa meningar, såfår översättningen långa meningar. Skri-ver författaren ett uppbrutet språk såmåste översättningen se likadan ut.Översättaren måste vara något av en ka-meleont: tillägna sig de mest skiftandestämningslägen, arbeta sig in i flera olikaämnesområden. Det kan vara texter somutspelar sig under 1700-talet eller idag,texter som innehåller schack, judiska se-der och bruk eller tekniska termer, ja,vad som helst.

DET ÄR ÖVERSÄTTAREN SOMSKRIVER BOKEN – PÅ SVENSKA!

En annan metafor för översättarens ar-bete är pianisten. En pianist kan inte änd-ra på noterna, men han kan tolka dem påsitt sätt. Både pianisten och översättarenär skapande konstnärer inom tydligt an-givna ramar. Översättaren skapar enmotsvarighet till originalboken på svens-ka. Därigenom blir översättaren också enmedskapare av ett litterärt verk.

Att översätta är oftast ett ganska en-

samt arbete och översättare arbetar fördet mesta i det tysta. Därför är det gläd-jande att översättarens arbete ändå harfått ökad uppmärksamhet på senare tid,till exempel genom seminarieserien ”Göröversättaren synlig” på Bok & Bibliotek.Antalet översättarutbildningar har ocksåökat, särskilt utbildningar för litteräraöversättare, som numera finns i både Gö-teborg och Uppsala.

Litterära översättarseminariet på Sö-dertörns högskola utanför Stockholmkan i höst fira10-årsjubileum. Utbild-ningen på Södertörn kan närmast jämfö-ras med en konstnärlig utbildning. Manansöker med arbetsprover, precis somman lämnar in sin konstmapp när mansöker till en konsthögskola. Modellenoch förebilden är Litterär gestaltning iGöteborg, de så kallade skrivarkurserna,där man praktiserar en liknande arbets-form grundad på samtal och närläsning ismå grupper. Det är själva processensom är viktig. Översättarseminariet är ut-format som distanskurs för att kunna er-bjuda deltagare plats som inte är bosatta iStockholmsområdet.

Det översätts från polska, ryska, tyska,franska, estniska, tjeckiska, turkiska ochtill polska från svenska. Under de tio årsom gått har deltagarna berikat densvenska bokutgivningen med åtskilligaalster. Nu senast kom nobelpristagarenOrhan Pamuks tidiga roman, ”Herr Cev-det och hans söner” ut på svenska (övers.Mats Müllern). Flera av Orhan Pamuksböcker har tidigare översatts till svenskavia engelska utgåvor.

En eloge också till alla små förlag sommed entusiasm och engagemang tagit sigan författare från andra språkområden änengelska som dominerar utgivningen avöversatt litteratur i Sverige. Vi får till-gång till rysk, polsk och tjeckisk samtid-slitteratur, bara för att nämna några.

Att förstå är att översätta, skrev jag in-ledningsvis. Men att översätta är ocksåatt förstå. Genom översättningar får vitillgång till andra kulturer. Genom att tatill oss andras litteratur blir vi bättre påatt förstå.

Aimée Delblancaimeedia@comhem.se

Våren 1962 gjorde jag på uppdrag avSvenska Institutet en rundresa i Frankri-ke till gymnasier och universitet där detförekom svenskundervisning. Jag träffa-de då både lärare och elever, och jag im-ponerades storligen av den entusiasmoch arbetsglädje som alla visade. Elever-

Är svenska ett språk som är värt att studera?nas motiv för svenskstudier varierademycket. Det moderna svenska samhälletoch svensk kultur fascinerade i hög grad.Arne Sucksdorffs naturfilmer kommånga att drömma om resor till Sverige,medan andra ville lära sig läsa svenskskönlitteratur på originalspråket. Sedan

dess har intresset för svenskstudier ökatlavinartat.

Svenskundervisning i världenNu bedrivs svenskundervisning vid drygt200 universitet och högskolor runt om ivärlden, alltifrån Murmansk i norr och

16

Montevideo i söder och från Vancouver iväster till Sapporo i öster. Närmare40 000 studenter på högskolenivå lär sigsvenska i ca 45 länder. Dessutom stude-rar uppåt 10 000 vuxna varje år svenskapå sin fritid i kvällskurser och studiecirk-lar anordnade av företag och organisatio-ner av olika slag. Och så naturligtvis iFinland! Där är ju svenska ett av de tvånationalspråken och minst 50 000 stu-denter i Finland läser svenska på akade-misk nivå.

Riksförbundet Sverigekontakt (RS)och Svenska Institutet (SI) är de tvåstörsta organisationerna som med stats-bidrag och stöd från olika håll har huvud-ansvaret för svenskundervisningen i ut-landet. RS bildades 1908 och firar i årsitt 100-årsjubileum. 1913 tog RS initia-tivet till att etablera lektorat i svenska.Det allra första inrättades vid universite-tet i Jena. Under 1920-talet tillkom etttiotal lektorat, bland annat i Paris. Underdet senaste världskriget upphörde nästanall verksamhet, men efter krigsslutet togsvenskundervisningen vid utländska uni-versitet ny fart, och antalet lektorat steg irask takt. Under andra världskriget kändebåde statsmakter och näringsliv ett be-hov av insatser för att stärka Sveriges in-tressen och svensk kultur internationellt.För detta ändamål omorganiseradesverksamheten 1945. Då bildades Svens-ka Institutet.

Den mest angelägna uppgiften för RShar med tiden blivit stödet till den icke-akademiska svenskundervisningen somförekommer i utlandet, dels i skolor(mestadels gymnasieskolor), dels förvuxna inom olika typer av studieförbundoch ideella föreningar. Antalet lärare förvuxna är svårt att ange, men RS har kon-takt med omkring 600 lärare utomlands.RS publicerar också tidskriften Sverige-kontakt som bland annat rapporterar omsvenskundervisningen i världens allahörn. I det senaste numret kunde man tillexempel läsa om verksamheten i TampaBay (Florida), Melbourne och Sydney(Australien), Maputo (Moçambique) ochVitebsk (Vitryssland).

SI har som en av sina huvuduppgifteratt stödja den akademiska svenskunder-visningen och att förmedla lärare till un-dervisningen vid utländska universitetoch högskolor. Utöver de 47 lektorersom har bidrag från SI finns det ca 1 000lärare i svenska vid utländska universi-tet, av vilka 200 har svenska som mo-dersmål. SI har publicerat utmärkta läro-medel för svenskundervisningen och enstor mängd informationsmaterial på ca15 språk. Lämpliga presenter till utländ-ska vänner är en serie skrifter som tarupp alla tänkbara ämnen – t ex svenskdesign, barnböcker, svenska traditioneroch högtider, kokbok med recept från ge-

nuint svenska rätter, och inte minst denpraktfulla boken ”Världsarv i Sverige”.

Svenskundervisning – hur och varförVid universiteten kan svenska vanligtvisstuderas som huvudämne eller biämne,alltifrån nybörjarstadiet upp till doktors-graden. Många av dem som börjar stude-ra svenska gör det av rent lingvistiskaskäl, en del av dem vill kanske bli tolkareller översättare. De flesta som lär sigsvenska som biämne är blivande ekono-mer, journalister, jurister och tekniker.Dessutom ges synnerligen specialinrik-tad svenskundervisning vid många uni-versitet; ett par exempel: I Melbourne,Texas och Weimar kan studenter i arki-tektur lära sig svenska, och i Ark-hangelsk är svenska ett valfritt ämne förstudenter i skogsvetenskap.

Många studenter vill fylla ut en exa-men med ett extra ämne, och då kan detvara spännande med ett ”udda” språk. Ettmodernt samhälle måste ha tillgång tillexpertis med språklig kompetens för attkunna samverka smidigt och obehindratöver gränserna, t ex inom EU. Goda kun-skaper i svenska och ingående kännedomom Sverige kan vara en förutsättning förframgångar inom t ex affärsvärlden, tu-rism, journalistik och diplomati. Godaföredömen i det sista avseendet var förnågra år sedan de kvinnliga svensktalan-de polska och bulgariska ambassadöre-rna i Sverige som inledde sina studier isvenska i Gdansk respektive Leipzig.

Inte bara språkundervisningDen akademiska undervisningen omfat-tar inte bara språk och litteratur utan denbidrar också till att sprida kännedom omdet svenska samhället och svensk kultur.Det ställs därför oerhört stora krav på

lärarna. För att stödja och stimulerasvensklärarna anordnar därför SI och RSofta gemensamma aktiviteter i form avbland annat kurser och konferenser iSverige och utomlands. Länder och regio-ner får som regel stöd till en konferensvartannat år. Det blir en allt viktigareuppgift i länder med snabbt ökande antalstudenter och många inhemska lärare. IMinsk har t ex lärarfortbildning anord-nats för ett 20-tal vitryska lärare.

Dessutom bör lärarna vara initiativrikaoch anordna filmvisningar, teaterbesökoch kulturella samkväm med svenskagäster på besök, t ex författare. En höjd-punkt under läsåret är det traditionellaluciafirandet som förbereds genom attöva in sånger, tillverka glögg och bakalussekatter.

Svenskundervisningen i FrankrikeI Frankrike bedrivs svenskundervisningvid Centre Culturel Suédois CCS) i Parisoch vid nio universitet. CCS är inrymt iett magnifikt 1600-talspalats i Marais-kvarteren. I detta kulturhus deltar årligenca 200 elever i 17–19 grupper på fem oli-ka nivåer alltifrån nybörjare upp tillmycket avancerad nivå. På CCS kan test-ledare också genomföra SWEDEX – eninternationell examen i svenska somfrämmande språk som relaterar till Euro-parådets nivåskala för gemensam euro-peisk standard för språkkunskaper. An-dra omtyckta arrangemang i kulturhusetär konserter, barnaktiviteter, utställning-ar samt föredrag och debatter om kultur-och samhällsfrågor.

Omkring 600 studenter deltar i svensk-undervisningen vid de nio universiteten iFrankrike: Bordeaux, Caen, Lille, Lyon,Nancy, Paris, Rennes, Strasbourg ochToulouse – de flesta i Lyon (150 studen-

Skandinavisten och författaren Natalja Tolstaja från St. Petersburg på besök hos arti-kelförfattaren Siv Higelin.

17

ter). Många institutioner har Erasmusut-byte med universitet i Sverige.

De skickliga lektorerna visar prov påstor uppfinningsrikedom när det gälleratt ordna aktiviteter utanför den direktaspråkundervisningen. I deras läsårsrap-porter för verksamheten 2005–06 gesmånga exempel. Teaterbesök ordnades iParis (Lars Norén och Henning Mankell)och i Caen (Strindberg: Inferno och Frö-ken Julie). I Lyon arrangerades välbe-sökta pubaftnar som lockade 100–150franska och svenska studenter. Liksomflera gånger tidigare fick Rennes besökav svenska ungdomar från ett gymnasi-um i Lidingö , och deras deltagande i defranska studenternas aktiviteter uppskat-tas mycket. I Paris var studenterna iblandute på ”uppdrag”, t ex att inför en festskaffa svenska produkter i en affär varssvenska innehaverska var förvarnad ombesöket.

I flera västerländska länder har de se-

En informationsdag om samhällsfrå-gor i Sverige för högskolestuderande iFinland

Sverigepaket på Hanaholmen den 17 no-vember var ett mångsidigt och lyckat in-formationsseminarium – allt som alltdeltog 180 studeranden från olika hög-skolor och yrkeshögskolor i evenemanget.Tobias Persson öppnade med en roligståupp-föreställning, som alldeles tydligtnådde den finska publiken.

Efter den underhållande inledningenförde Bengt Lindroth (redaktör, tidigareFinlands-korrespondent) och Maria Wet-terstrand (riksdagsledamot, Miljöpartietde Gröna, Sverige) en diskussion om detsvenska samhället i dag. Både ekonomioch politik behandlades och tack vare de-ras djupa kunskaper om både Finlandoch Sverige kunde man lätt jämföra påvilket sätt våra samhällen är lika ellerskiljer sig från varandra.

Seminariedeltagare föreberedde frågorför eftermiddagens panel i grupper somleddes av svenska utbytesstudenter. För-hållandet mellan politiska beslutsfattareoch storföretag diskuterades och miljö-frågorna och bilindustrins ställningväckte intresse bland publiken. Ävenstudielivets utmaningar och förutsätt-ningar i Sverige och Finland jämfördes.Press- och kulturrådet Anders Erikssonfrån Sveriges ambassad i Helsingfors varordförande för en panel, som bestod avBengt Lindroth, Maria Wetterstrand ochMia Malmqvist från Halmstad som re-presentant för de studerande.

Sverigepaketet 2008 – fakta och underhållning från väster

Eftermiddagen avrundades med enfilmförevisning: Jens Jonssons PingPong Kingen (2008) med efterföljandediskussion om filmen. Sverigepaket påHanaholmen arrangerades i år för tredjegången av Hanaholmens kulturcentrumoch Sverigekontakt i Finland r.f. i samar-bete med Riksföreningen Sverigekon-takt, Svenska nu – nätverket för svenskaspråket och kulturen i Finland, Sverigesambassad i Helsingfors, Filmbyrån Wal-halla, Edita publishing, språkcentret vid

Helsingfors Universitet, HelsingforsHandelshögskola, Haaga-Helia Yrkes-högskola, Yrkeshösgskolan Laurea, Met-ropolia yrkeshösgskola och Tekniskahögskolan.

Tiinaliisa GranholmProjektkoordinator Svenska nu

www.svenskanu.fiHanaholmen - kulturcentrum för

Sverige och Finlandwww.hanaholmen.fi

naste åren ”små” språk drabbats av ned-skärningar som följd av prioriteringarvid universiteten. Svenskans ställninghar försvagats något. Samtidigt har in-tresset för att studera språket ökat, menmånga sökande har inte kunnat beredasplats. Ett glädjande tecken är dock att denordiska lektorernas ställning vid frans-ka universitet förbättrats efter påtryck-ningar på berört ministerium från denordiska ambassaderna.

Visst är svenska ett språk som är värtatt studera!Svensk teknik, hälsovård, jämställdhet,miljövård, utbildning, ja, alla tänkbaraföreteelser har lockat många att börjalära sig svenska. Andra har en mängdpersonliga och stundom irrationella skäl.ABBA, Ingmar Bergman, Björn Borg,Astrid Lindgren och den svenska naturenhar ibland varit inkörsporten till svensk-studier. Och så kärlek förstås! Möten

med svenskar i Sverige eller utomlandshar lett till vänskapsband som övergått ifamiljebildning, och man vill kunna kon-versera med sina svenska svärföräldrar.Hos svenskättlingar utomlands kan läng-tan efter att lära känna gångna generatio-ners språk och kultur rentav bli överväl-digande. Många bedriver självstudier,lyssnar på Sveriges Radios utlandssänd-ningar eller deltar i kurser i svenska.

Svenskstudier kan inte bara ge ekono-miskt utbyte i samhällsnyttig verksamhetutan också kulturell förkovran ochmänsklig utveckling. Det är svårt att tän-ka sig bättre ambassadörer för Sverige,svensk kultur och svenska språket än deentusiastiska eldsjälar som i alla hörn avvärlden ägnar sig åt att studera svenska.

Visst är svenska ett språk som är värtatt studera!

Siv Higelin

18

På biblioteket på institutionen för skan-dinavistik i Tartu hänger det i vanliga fallen stor, tungt inramad målning av densvenske språkvetaren och skalden GeorgStiernhielm. Den 3–5 oktober fickStiernhielm maka på sig till en mer un-danskymd plats, så att den vita vägenbakom honom kunde användas för proji-cering av powerpointbilder, när Riksför-eningen Sverigekontakt ordnade ett se-minarium för svensklärare.

28 svensklärare från Estland, Lettlandoch Litauen samlades i det som en gångvar Sveriges näst äldsta universitet; uni-versitetet i Tartu invigdes 1632 av Gus-tav II Adolf. Många lokala föreläsare bi-drog till programmet. Den nya svenskalektorn i Tartu, Esbjörn Nyström, utsändav Svenska Institutet, talade om språkoch land, och problematiserade relatio-nen mellan svenskan och Sverige. Svens-ka, påpekade han, är modersmål även ut-anför Sverige, och svensk litteratur ut-kommer också i t.ex. Finland.

Jutta-Tiia Mägi, ordförande i svensk-lärarföreningen i Estland, ledde en dis-kussion om de möjligheter som de nyamedierna ger i undervisningen. Henneselever i svenska på Gustav Adolfsgym-nasiet i Tallinn får öva svenska i bloggaroch följer svensk teve genom sändningarpå nätet.

Från Tallinn kom också kyrkoherden isvenska S:t Mikaels församling, PatrikGöransson. Han berättade om sina erfa-renheter som inlärare av estniska och despråkliga och kulturella skillnader somdå drabbat honom.

Till seminariet kom också tillrestaföreläsare från Sverige. Fredrik Harstad,läromedelsförfattare och konstruktör av

Lärarseminarium i Baltikum

nationella prov i svenska för invandrare,berättade om sina erfarenheter som lära-re i nybörjarsvenska, en situation somhar mycket gemensamt med många av debaltiska lärarnas.

Från Svenska Akademiens samtids-ordböckers redaktion i Göteborg komLouise Holmer. Hon presenterade bl.a.en ny cd-version av den klassiska Svens-ka Akademiens ordlista, med nya sök-möjligheter. Cd:n har en rättstavnings-funktion som gör att en dyslektiker, elleren inlärare, som skriver chonnalisstenashänvisas till journalisternas. Hon pre-senterade också ett urval av nyord i dentrettonde utgåvan av ordlistan. En del avdessa ord avslöjar att förändringar harägt rum i Sverige sedan förra utgåvan avordlistan. Lyxrenoveringar verkar t.ex.

vara ofta förekommande idag, liksom ex-klusivare varianter av kaffe, som serve-ras av baristor.

Sofia Tingsell från RiksföreningenSverigekontakt presenterade föreningensplaner för fortsatt verksamhet och taladeockså om litteratur på miljonsvenska ochhur den tagits emot av svenska recensen-ter.

Seminariet gav många möjligheter tillmöten med svenskan i världen. Medansvenskämnet hotas av nedläggning påuniversitet i Tallinn, har det seglat uppsom ett arbetsspråk på callcenters i Balti-kum. Färdtjänsten i Stockholm gör sinabeställningar via Estland. Personalen påcallcentren utbildas på sex månader tillatt kunna föra samtal på svenska med be-ställarna.

Svenska är också ett av ämnena påNuckö gymnasium, där Jukka Sahlgrenär svensklärare. Gymnasiet, som är en in-ternatskola, har en humanistisk profilmed viss inriktning mot nordiska språkoch nordisk kultur. Eleverna läser svens-ka fyra till fem timmar i veckan undersina tre gymnasieår. Ett fåtal elever väl-jer skolan för att de har svenskt påbrå,men oftare söker de sig dit t.ex. för attföräldrarna arbetar utomlands, eller föratt situationen i hemmet inte är lämpligför studier.

Svenskämnet utvecklas också genomprivata initiativ. En av kursdeltagarnamenade att programmet passat hennesom hand i handske, eftersom hon hållerpå att utveckla såväl läromedel i svenskasom en ordbok för estnisktalande.

Sofia Tingsellsofia.tingsell@sverigekontakt.se

Patrik Göransson föreläser.

Vi i Svenska Skolan i Stuttgart reste påvår första skolresa förra våren. Resanägde rum över pingsten och gick tillStockholm, Sveriges vackra huvudstad.

Skolresan började på Stuttgarts flyg-plats där vi träffades kl. 15.30. Vi var 11barn och 3 fröknar och alla skulle med påskolresan till Stockholm. Många mam-mor och pappor var med och vi var litenervösa.

Först lämnade vi in baggaget och fickvåra boardingkort och sedan sade vi hej-då till våra föräldrar.

Efter det så gick vi in i avgångshallendär vi fick vänta ett tag eftersom vårtplan var lite försenat. När klockan var 18så startade vi äntligen och vi beställdebaguetter och dricka till oss alla.

Stockholm runt på tre dagar med Stuttgarts svenska skolföreningEfter nästan exakt 2 timmar så landade

vi äntligen på Arlandas flygplats. Vihämtade våra väskor och gick ut till de 2”taxi-gubbarna” som redan väntade påoss. Alla sex pojkarna satt i en stor-taximed våran fröken Elisabet, och vi femtjejer satt i den andra stor-taxin ihop medfröknarna Birgitta och Mia.

Vi som satt i tjej-taxin sjöng alla möjli-ga svenska sånger som vi kom på. Taxi-chauffören skrattade och tyckte att visjöng fint och efter 40 minuter var viframme på Zinkensdamms vandrarhem.

Där fick vi först dela upp oss i de fyrarummen och bädda våra sängar. Sen stu-pade vi trötta i säng, men det dröjde nogett tag tills alla somnade!

Varje morgon gick vi upp klockan 7

och åt frukostbuffé tillsammans. Detfanns gröt, ägg, ost, bröd, skinka m.m.Det var enkelt, men bra.

Första dagen fick vi stå i kö in till fru-kostrummet men de andra två dagarna såvar det färre gäster eller så sov de längreän dagen innan.

Lördag morgon tog vi tunnelbanan tillSergels torg, tittade på ”plattan”, glas-skulpturen och konstverket över de rivna”Klara-kvarteren”. Sedan vandrade viHamngatan ner till Kungsträdgården.Här var det så fint så vi gjorde en paus,många fotograferade och några hittadeen trasig cykel som man inte kunde åkapå.

Vi fortsatte vidare över Strömbronbron till Gamla stan. Det var här och på

19

Helgeandsholmen, som Stockholm bör-jade byggas på 1200-talet. Här liggeräven slottet som alltid bevakas av solda-ter.

Vi hamnade mitt i en avlösning av envakt och soldaterna hade gevär med vas-sa bajonetter – här gällde det att hålla sigundan.

Gamla stan är känd för de två gatornaVästra och Östra Långgatan. Vi strosadeVästra Långgatan ner och där fanns detmånga souveniraffärer som sålde alltfrån T-shirts till smycken och godis.Bland oss var det mest killarna som varinne i affärerna och kikade.

Gamla stan är också känd för sinatrånga gränder. Vi var i den trängsta,Mårten Trotzigs gränd och klättrade.Den var så smal att vi kunde klättra grän-den ner genom att ha fötterna på ena hus-väggen och händerna på den andra.

När vi hade gått runt i Gamla stan ochätit lunch var det dags att titta på den sto-ra vaktavlösningen vid det kungliga slot-tet. Tyvärr var det väldigt mycket män-niskor där, men vi såg i alla fall hur sol-daterna red in och ut från borggården på

sina fina hästar.Efter vaktavlösningen fick vi gå på en

visning av Festvåningen i Kungliga Slot-tet. Vår guide, Jonas, var jättebra! Hanbörjade med att berätta hur det gick tillnär gamla slottet Tre Kronor brann ner år1697. Brandvakterna hade smitit fråntjänsten och blev stenade som straff. Påsamma plats byggdes det nya slottet ochdet blev färdigt nästan sextio år senare,år 1754.

Sen fick vi se Gustav den III:s parad-sängkammare. Där fick fina människorkomma och titta på när Gustav den IIIblev påklädd och var man riktigt fin fickman hjälpa till att klä på kungen! I dettarum dog Gustav III av den skada han fickav Ankarströms skott två veckor tidigarevid Operamaskeraden 1792.

I konseljsalen, som var Gustav denIII:s matsal, hålls numera möten mellankungen och regeringen. Förr i tiden hadede publika spisningar där. Kungen ochhans familj satt till bords och åt och deandra gästerna fick bara titta på!

Det största rummet vi fick se är KarlXI:s galleri, där kungen bjuder på stora

middagar för flera hundra personer. Omman har otur och får maten sist kan dethända att man inte hinner äta någontingalls. När kungen, som får maten först,har ätit färdigt är nämligen middagenslut och alla andra får inte äta upp.

Allra sist fick vi titta på rikssalen. Därbrukade kungen öppna riksdagen varje årfram till år 1975. Nuförtiden sker detta iRiksdagshuset, men Rikssalen användstill andra festligheter. När vi var därfanns det en utställning med kungligaporträtt. Kungens och drottningens por-trätt fanns med, men Jonas och vi varöverens om att de inte var särskilt lycka-de.

På eftermiddagen tog vi en båttur tillFjädeholmarna, som är en grupp med 4öar strax utanför Stockholm med hant-verks- och fiskeriutställningar. På båttu-ren, som var mycket skojig, såg vi mångabåtar, kanoter, och färjor. Det var varmt,men det blåste lite. När vi kom fram fickvi en stor glass. Sen gick vi på en prome-nad, utforskade ön och hittade en roliglekplats. Därefter la vi oss på klippornaoch åt vår fika innan det var dags att stäl-la oss i kön för att komma med båtenhem.

När vi kom tillbaka från Fjäderholm-arna var det dags för mat. Vi valde enkorvkiosk i närheten av vandrarhemmetoch beställde typisk svensk korvköks-mat. Mannen som jobbade i korvkioskenhade en ängels tålamod när vi kom medalla våra olika beställningar. Som tackför det besökte vi honom även på sön-dagskvällen.

Hemkomna till vandrarhemmet togkillarna bollen under armen, och gick tillTantolunden som ligger alldeles bredvidvandrarhemmet. Nu äntligen fanns detplats och tid för lite fotbollsspelande.Vädret var toppen och parken var fullmed folk som grillade och njöt av som-marvärmen.

De andra stannade kvar på vandrar-hemmet och fördrev tiden med spel ochprat. Så var det åter kväll och det vardags att krypa till kojs. Nu var alla rejälttrötta och somnade snabbt.

På söndag förmiddag tog vi färjan tillDjurgården för att titta på Vasa.

Vasa var ett stort krigsskepp. Detbyggdes på 1600-talet när Gustav IIAdolf var kung. Skeppet hade 64 kano-ner och en 30 meter lång mast. Vasa varnästan 70 meter långt och ett av de störs-ta skeppen på sin tid.

Det sjönk redan på första resan efter 15minuter för att det hade för lite stenar ibotten och för många kanoner.

De flesta som var ombord på Vasa närdet sjönk överlevde för att många båtarkunde rädda dem och det var nära tillland.

Besättningen på skeppen hade det då-

Lasse med Högvakten vid Kungliga Slottet.

20

ligt på den tiden. Det fanns inte nog medvitamin C i deras mat och därför blev desjuka.

Det dröjde ända till 1950-talet innanman hittade Vasa och skeppet bärgadesår 1961 med hjälp av två skepp somspände rep av stål under Vasa och drogupp skeppet.

Nuförtiden kan man titta på Vasa i ettmuseum på Djurgården. Man har restau-rerat skeppet men det ser inte lika fin utsom förr i tiden. Vasa hade många finafigurer, tex förgyllda lejon. Några avdem har man byggt upp på nytt för attman ska kunna se hur det såg ut på 1600-talet.

Först fick vi en visning och sen fick vigå runt själva. Alla tyckte det var spän-nande att utforska Vasa på egen hand.

Efter besöket på vasamuseet, vandradevi bort till Skansen. Skansen är världensäldsta friluftsmuseum och ett Sverige iminiformat. Det grundades 1891 av ArturHazelius för att visa hur människor bottoch verkat i olika delar av Sverige undreäldre tid. Där finns 150 hus och andrabyggnader från alla delar av Sverige ochfrån olika århundraden som visar hurman bodde och arbetade. Dessutom finnsdet en djurpark med nordiska djur.

Det första vi gjorde var att äta lunch påCafé Ekorren. När vi ätit och vilat ossgick vi till hantverksgårdarna. Vi gick ini glasbruket och fick se glasblåsning. Därfanns även en butik så vi kunde köpa litepresenter för de där hemma. Utanför hyt-tan fanns ett stort berg med glasbitar, härkunde vi plocka glas i olika färger.

Nu var det tid att träffa vår guide Stinasom skulle visa oss de nordiska djuren.

Vi fick se en massa olika djur, bl.a. var-gar, älgar, renar, vildsvin, järvar och lo-djur. Vissa djur hade vi svårt att se för degömde sig. Det fanns även sälar, uttrar,ugglor och visenter. Vi tyckte att björ-narna var bäst för de kunde man lätt se,och det fanns tre små ungar som var etthalvår gamla. Björnungarna busade medvarandra och försökte klättra i träden, därkunde vi stå länge och titta.

När visningen var över fanns det tid förlite vila. Vi stärkte oss med glass ochdricka, och passade på att kika in på”Lillskansen”. Här hittade vi en kull and-ungar med ulliga, gula fjädrar som vikunde klappa. De var så söta!

Sen gick det vidare till nästa visning.Vi var nu ganska slitna och trötta menvår guide Anna-Vera, som var klädd ilandskapsdräkt, och tog oss till Moragår-den från Dalarna var så bra att vi snabbtblev pigga igen. Hon tog oss med in i hu-sen och visade och berättade hur män-niskorna hade levt förr i tiden. Vi fickprova på att mala mjöl med stenar, krossakaffebönor och göra trähantverk. Vi fickprovligga sängar och prova näverskor.Anna-Vera bjöd oss också på barkbrödsom såg ut som knäckebröd men sominte smakade så gott.

Så var besöket på Skansen slut och vitog bussen tillbaka till centrum. Vi stegav vid Kungliga Dramaten och tog tun-nelbanan från Stureplan tillbaka hem tillvandrarhemmet på söder.

Nästa morgon var det redan måndagoch vår sista dag i Stockholm. Efter fru-kosten packade vi våra väskor och läm-nade våra rum. Vi åkte tunnelbana tillGamla stan, vandrade runt lite i gränder-

na och gjorde de sista inköpen. Sen gickvi till Livrustkammaren.

Livrustkammaren är Sveriges äldstamuseum. Här visas föremål från Sverigeskungliga historia. Grunden till museet la-des då kung Gustav II Adolf år 1628 be-fallde att hans kläder från fälttågen i Po-len skulle sparas.

På museet hade vi en guide som visadeoss runt och berättade om de olika före-målen och deras historia. Det var mycketintressant och vi fick bl.a. höra om Gus-tav II Adolf som blev skjuten två gångermen överlevde, för att kulan första gång-en fastnade i skinkan och andra gångenunder nyckelbenet. Hans kläder fanns påmuseet och vi fick leta efter skotthålen.

Gustav II Adolf dog senare i Lützen,Tyskland, då hans häst Streiff troligenblev skadad av en kula och sprang iväg isken. Efter striden hittade man kungendöd men hästen levde. Kungen blev bal-samerad och transporterad tillbaka tillSverige. Resan tog lång tid och kungenshäst dog. Man skar då bort skinnet frånhästen och tog det med sig till Stock-holm. Hästen Streiff kan man nu se upp-stoppad på Livrustkammaren.

Vår guide hade många intressanta his-torier om kläderna, föremålen och olikapersoner. Några som hon också berättadeom var Karl XII, Gustav III, Gustav Vasaoch drottningen Kristina.

Efter vår visning promenerade vi överRiksbron genom riksdagshuset och längsmed Drottninggatan upp till SergelsTorg. Här hade vi pizzabuffé på PizzaHut. Mätta och belåtna tog vi för sistagången tunnelbanan till vandrarhemmet.

Där hämtades vi klockan 13 av taxi-bilarna som körde ut oss till Arlanda.Vårt plan var försenat nu också och tillslut skickades faktiskt ett annat flygplanför att ta oss till Stuttgart.

På detta plan pratade ingen av steward-esserna svenska eller tyska och det fannsinte mat så det räckte heller. Det var julite otur, men när vi såg våra föräldrarsom väntade på oss på flygplatsen så varvi glada igen.

Vi tyckte alla att Stockholm är en jätte-vacker stad och vi hann se och göra jätte-mycket. Det var en perfekt skolresa, somvi kunde genomföra med hjälp av gene-rösa bidrag från Riksföreningen Sverige-kontakt och IKEA Deutschland. Vi hop-pas att vi kanske snart kan komma tillba-ka!

Ole och Per Kleinschmidt,Matthias Knöll, Natalie Krauter, Belve

och Blandia Langniss, Anna och IdaLarsson, Lasse Trockel, Simon och

Niklas Weinrich

Vi barn och två av våra lärare i Kungsträdgården.

21

Svensklärarkonferensen den 23–25 oktober i Vancouver, KanadaFyra lärare från the Swedish School –Svenska skolan utanför Washington, DCdeltog med hjälp från RiksföreningenSverigekontakt i lärarkonferensen i Ka-nada, vilken anordnas varje år av Svens-ka Institutet och Generalkonsulatet iNew York. Vår värd var University ofBritish Columbia med Lena Karlströmsom representant för universitetet. Syftetmed konferensen är att fördjupa kunska-pen om svenska språket och kulturen ochverka som en källa och inspiration försvensklärarna. De får också tillfälle tillatt ”nätverka” och utbyta erfarenheteroch få inblick i förändringar i språketsom vi som bor på andra sidan ”pölen”kanske inte känner till.

Niklas Arnegren från Generalkonsula-tet hade gjort ett mycket intressant pro-gram som vanligt och från Svenska Insti-tutet kom Monika Wirkkala som taladeom ”Nytt från Svenska Institutet”. Honberättade bl.a.att 9 miljoner besökerSvenska Institutet webbportal www.si.seårligen och att svenska studeras på 220universitet i 41 länder.

Vårt program var packat som vanligtmed många intressanta talare och däri-bland fanns två författare Sara Kadeforsoch Johan Tell. Vårt lands högste repre-sentant ambassadör Ingrid Iremark komfrån Ottawa för att deltaga. Hon gav ettinlevande tal om ”Sverige i Kanada” därvi fick reda på att det nu finns 7.000svenskar i Kanada. Det fanns en svenskgata i Winnipeg (Logan Street) som kal-lades ”Snusrännan” tidigt 1900 tal ,dådet var en stark svensk invandring i Ka-nada. Efter depressionen flydde svensk-arna till kusterna, till Vancouver ellerToronto och svensknärvaron i Winnipegförsvann. Sara Kadefors föreläsninghette: Min långa väg till att våga börjaskriva och mitt skrivande idag för olikamålgrupper där hon berättade att honväxte upp i ett litet samhälle utanför Gö-teborg, i en familj där högläsning ochböcker var viktiga ingredienser.

Redan som mycket ung visste hon atthon ville skriva och berätta historier menhon kände sig hämmad av lärarnas regleroch rödpennor. I första klass skrev hon ihemlighet egna illustrerade historier somhon gav sin första fröken, Den skära lillabjörnen, och andra berättelser om orätt-visor och utanförskap som löste sig påslutet.

Gymnasiestudierna skedde i Göteborgoch det befriade henne ifrån småsamhäl-lets låsta position. Efter studenten villehon göra och prova allt. Hon levde ettofokuserat liv, läste och arbetade omväx-lande utan att finna en egen nisch, ochbestämde sig försöka hitta något som

kunde intressera på längre sikt. Hon sök-te in på psykologlinjen och Journalist-högskolan, men blev inte antagen, ochanmälde sig slutligen till en mediakursvid en folkhögskola för att bli radiojour-nalist.

Hon arbetade flera år vid Sveriges Ra-dio/TV, ett spännande arbete som gavmycket publicitet och 2 miljoner lyssna-re var morgon (Morgonpasset). Men ar-betet var stressigt och krävde all tid.1996 blev hon mor och förstod att honbehövde sadla om och varva ner. Honbörjade skriva filmmanus och sökte sinegen röst. Det visade sig svårt eftersomdem hon skrev för hade olika viljor ochtappade hennes historier på deras bety-delser. En efter en hamnade hennes ma-nus i en byrålåda för refuserade manu-skript. Hon brottades med känslor om attsläppa författarambitionen och att hängakvar och drevs av viljan att få ut åtmins-tone ett enda manus.

Boken som infriade den viljan var ba-serad på hennes första refuserade film-manus, vilket var kortast och låg längtner i byrålådan. Det är ungdomsbokenLånglördag i city, vilken belönades medFörfattarförbundets debutpris 2001.

Samma år utgav Kadefors en annanungdomsbok, Sandor slash Ida, vilken

handlar om två ungdomar med starka en-samhetskänslor och behov av kommuni-kation. Sandor är invandrarpojke ochkämpar med mansrollen och Ida använ-der sin sexualitet för att få bekräftelse påsitt varande. Sandor slash Ida blev bäst-säljare och belönades med Agustpriset2001 samt har blivit långfilm. Våren2009 släpps den engelska upplagan ut iUSA under titeln AreU4real?

Hösten 2006 kom Kadefors första vux-enbok, Fågelbovägen 32. Den handlarom närmandet mellan en svensk kvinnligläkare och en arbetslös invandrarkvinna,och tar upp frågan om människor kanmötas då maktförhållandena och villko-ren dememellan är ojämna. Boken harredan sålts i över 100 000 ex och kom-mer att bli långfilm med Pernilla Augusti huvudrollen samt Sara Kadefors somregissör.

Nästa bok, som planeras komma uthösten 2009, är också en vuxenbok. Denhandlar om överlevnad och berättar omen kvinna som förlorat allt men försökeruppräthålla en förfinad fasad.

Johan Tell kommer ursprungligenfrån Helsingborg och är både skribentoch författare. Han har utkommit med etttjugotal böcker och berättade kortfattatom tre av dem under vår konferens.

Framför totempålarna i Stanley Park står artikelförfattarna från vänster Ann-CatrineSkoog Ehmer, Margareta Storm, Eva Hess och Margaretha Bul.

22

Boken ”100 sätt att rädda världen” ut-kom våren 2007 och är en enkel och be-griplig bok som handlar om att förbättramiljön. Den ger 100 tips på vad vi kangöra för att hjälpa till att minska den glo-bala uppvärmningen. Möjligheterna vihar att förändra vår livsstil är alltsåmånga.

Klimathotet – växthuseffekten – harredan börjat och detta visar bl.a. pollen-allergin på våren eftersom den har börjaten månad tidigare i Stockholmstrakten.Vissa kalfjäll har också börjat få vegeta-tion och medeltemperaturen stiger. Iframtiden innebär detta att somrarnakommer att bli torrare, vintrarna våtareoch glaciärerna mindre.

Förändringarna beror på att människor-na använder för mycket av fel energi så-som olja, kol och gas vilket bildar förmycket koldioxid. Det mesta vi gör – re-ser, äter, handlar – genererar utsläpp avkoldioxid.

Vi behöver kunskap för att kunna väljaklokt: t ex bör vi använda värmeljus avstearin (talgprodukt) istället för värme-ljus av paraffin (oljeprodukt). Om en nyprodukt måste köpas rekommenderas attköpa en dyrare eftersom den oftast hållerlängre.

Det är mycket viktigt att ändra livssti-len så snart som möjligt eftersom ensvensk genererar ca 6 ton koldioxid perår; en amerikan 20 ton per år och en afri-kan mindre än ett ton per år

När man väljer en naturligare livsstilbehöver man faktiskt inte välja bort ochförsaka. Det räcker ofta med att väljaklokare. Man bör göra ett balanskonto.Balansera sin konsumtion; det man göroch det man inte gör. Det blir lättare ochkänns inte så svårt då att ändra vissa va-nor för att uppnå önskade resultat. JohanTell säger att om du t ex handlar lokaltodlade produkter, använder cykeln tillarbetet, byter ut en köttmiddag mot envegetarisk middag en gång i veckan o s vså kan du ändå kosta på dig en flygresa.

I boken Lagom som publicerades år2004 talar John Tell om sanningar ochmyter om vad vi kallar svenskt. Han cite-rade Göran Hägg och sade att ”ett folk ären grupp människor som förenas av ge-mensamma vanföreställningar om sittförflutna”.

Johan Tell tar bort den gamla national-romantiska färgen och avslöjar vad detegentligen är vi firar, hyllar, äter ochdricker och visar att de flesta av våra tra-ditioner inte är 1000-åriga. Lucia kom tex inte från Mälardalen och midsommar-stången kom från Napoleons tid i Frank-rike.

Han beskriver en svenskhet som med-vetet har skapats av svenskarna och på-pekar att det är bara en tunn yta på denmänniska som är likadan vart vi än kom-

mer.När industrialiseringen började på

1800-talet blev det en orolig och rörligtid. En rädsla uppstod och man skapadeolika traditioner och platser för att kännatrygghet, såsom bl.a. Lucia och Skansen.Det finns dessutom en svenskhet skapadav andra såsom sex, höga skatter ochsjälvmord vilket inte heller stämmeröverens med den äkta svenskheten.

Johan Tell skriver i boken Träd kanrädda världen, 2008, att vi genast måstebörja inse trädens oerhörda vikt och be-tydelse för jordens välbefinnande. Trädsuger upp koldioxid när de växer men ef-tersom det inte finns tillräckligt mångaträd som kan absorbera all koldioxid blirdet obalans i systemet och resultatet bliren förhöjd temperatur på jorden. Trädbalanserar inte bara växthuseffekten utande kan också förhindra ökenspridningoch jorderosion och de kan användasinom många olika områden.Vi kan fåbyggmaterial och papper av träd ochbränsle till våra hus och bilar. Träd kanockså ge oss föda och kläder och framförallt binder träd koldioxid och producerarsyre.

Gunlög Sundberg, Fil dr, Lektor vidStockholms Universitet, föreläste om sinnyutkomna bok, Handbok i svenska somandra språk – hur föreskrivande kanman vara?

Gunlög Sundberg är lektor sedan 1995.Hon handhar 700 utländska studenter.Hon är också projektledare för Tisus, be-hörighetstestet i Sverige för universitets-studier.

I dagens Sverige med en enorm in-vandrarbefolkning, är hennes handboknydanande och epokbildande. Det finnsbara några få föregångare på engelskaspråket, ingenting på svenska. Den geren funktionell språkbeskrivning med fo-kusering på användaren. Arbetsgivare iSverige måste rikta sig till andraspråks-brukare och fundera på vad som är svårt isvenska språket. Arbetsgivaren ska kun-na slå upp sådant som gäller arbetsplat-sen. Sverige har t.ex. många utländskasjuksköterskor och läkare som behöverveta när man ska använda vad i språket.Vissa ord är värdeord, t ex ambitiös. Hardet en god klang eller inte?

Handboken är uppdelad i två delar, endomändel och en uppslagsdel från A – Ö.I domändelen finns texter från arbetsli-vet. I uppslagsdelen kan man sen fördju-pa sig. Frågan för författaren har dåställts – vad ska man kunna slå upp?Några exempel är: Hur man hälsar, be-klagar, bjuder in, föreslår, övertygar, gerinformation, tackar, ber om ursäkt, hurman uttrycker artighet och respekt, hurman frågar, påstår och uppmanar.

Det räcker inte längre med en uppdel-ning mellan vad som är rätt och fel. Det

finns ofta många möjligheter att uttryckasamma sak. Man kan använda ett bättreeller sämre sätt att uttrycka sig. Det finnsockså många oskrivna regler som andra-språksbrukaren inte känner till. I Sverigetalar man t.ex. aldrig om religion ellervilken inkomst man har. När man skriverom ett beslut i Sverige, ger man först be-slutet och sedan följer motiveringen. Im-perativ används sällan. Svensken använ-der omskrivningar: Jag undrar om…,Skulle du vilja…På samma sätt undvikerman du/ni. Hur är det? säger man.

Gunlög Sundberg har också ägnat sigåt samtalsspråkets egenart och dessgrammatik. Hon talade om detta underrubriken Från missförstånd till samför-stånd: svenska samtal I forskning och un-dervisning.

Skillnaden är stor mellan tal och skrift,hur man uttrycker sig. Det är också storskillnad mellan yrkesrelaterat språk ochsmåprat i kafferummet, där en snabb jar-gong råder. I talspråket utesluter manmånga ord som är underförstådda ochanvänder kroppsspråk, som andraspråks-brukare inte känner till. Man använderfärre ord och fler pronomen. Man visarstöd och förståelse genom småord: eh,va, va sa du, vadå, förlåt, hur sa, ursäkta.Jo är ett ord unikt för svenskan.

Vi fick också se en video med tre bli-vande studenter som anmält sig till Ti-sus, för att få behörighet för universitets-studier. Vi fick försöka bedöma dem, de-ras ordförråd, uttal, och förmåga att läg-ga fram sin åsikt. Intressant och stimule-rande.

Efter konferensens slut fick vi alla enguidad busstur runt Vancouver och devackra stränderna i solnedgången! Vi be-sökte Stanley Park där det fanns mångavackert dekorade totempålar som vi iv-rigt fångade på bild. Vi blev också bjud-na på en mottagning på Green Collegeoch sedan en underbar konsert av OrfeiDrängar som uppträdde i en till bräddenfylld konsertsal i Chan Centre. De avslu-tade just då sin konsertturne som tog demtill olika städer i Kanada. En underbaravslutning på en mycket givande svens-klärarkonferens.

Margaretha BullEva Haak Hess

Ann-Catrine Skoog EhmerMargareta Storm

www.theSwedishSchool.org

23

Svenska skolan i Gammalsvenskby, UkrainaNu pratas och sjungs det åter på svenska iskolan i Gammalsvenskby.

Efter över 200 år var språket på väg attdö ut i byn, men sedan blåste två energis-ka kvinnor liv i svenskundervisningenigen.

Riksföreningen Sverigekontakt bidrartill att hålla verksamheten igång.

Den 2 oktober var en stor dag i Gammal-svenskbys historia. Då kom kung CarlXVI Gustaf och drottning Silvia på be-sök.

Säkert tusen personer hade samlats ibyn, som normalt har cirka 300 invånare,för att möta kungaparet.

Kungen och drottningen besökte densvenska kyrkan, byns dagis och sjukstu-gan eskorterade av ett hundratal polis-män och säkerhetsvakter. Kyrkan hadefått pengar till upprustning, dagiset enlekplats från ett företag i Småland ochsjukstugan en EKG-utrustning skänkt aven svensk bank. Uppståndelsen var stormed ett tiotal TV-bolag och 65 journalis-ter på plats.

Lite mer i skymundan överlämnades engåva som var nog så viktig. Då fick sko-lan ta emot 15 text- och 20 övningsböck-er från Sverigekontakt till svenskunder-visningen.

Läraren Larisa Belei var förstås glad.– Tusen tack, sa hon. Intresset för

svenskan har ökat så mycket att vi iblandhar tvingats dela varje lärobok på treelever.

Gammalsvenskby ligger i södra Ukrai-na vid floden Dnjeprs norra strand, unge-fär 15 mil från dess utlopp i Svarta havet.Byn grundades 1782 av en grupp männis-kor som deporterats dit från svensk-bygderna i nuvarande Estland.

Om man söker sig ännu längre tillbakai historien landar man i medeltiden. På1200–1300-talet gjorde Sverige minst trekorståg till det då hedniska Finland.

I korsfararnas kölvatten flyttade svens-ka fiskare och bönder in i främst södraFinland och bidrog sålunda till att Fin-land än i dag är tvåspråkigt.

Men några av invandrarna valde attinte stanna i södra Finland utan tog stegetöver till det som i dag är Estland. De fles-ta slog sig ner i kustbandet och på öarssom Dagö och Ösel. Det är i alla fall vadhistorikerna tror.

Området var då en korsriddarstat, styrtav Tyska Orden.

På 1500-talet försvagades orden ochansattes av danskar och ryssar. Stormäs-taren vände sig till den svenske kungenErik XIV och bad om beskydd vilket led-de till att Sverige ockuperade Estland ochgjorde det svenskt 1561 något det förblev

Vuxenklassen som studerar svenska.

tills det gick förlorat till Ryssland i fre-den i Nystad 1721.

I mitten av 1700-talet blev en gruppsvenska bönder på Dagö osams med singodsherre om sina privilegier. Till slutlandade trätan hos kejsarinnan själv, Ka-tarina den Stora, i S:t Petersburg.

Slutet blev att bönderna skickades tillsödra Ukraina som nyligen erövrats frånturkarna. I augusti gav de sig iväg, knappttusen personer, till fots, söderut. Vand-ringen tog nästan nio månader, men den1 maj 1782 anlände de till den plats deblivit anvisade och där byggde de sin by.

Med i gruppen fanns en Mats Magnus-son som hade varit skollärare hemma påDagö. I byn blev han bonde, men ocksåklockare och förmodligen lärare även omimmigranterna under de första åren hadeöverlevnad högst på dagordningen.

Genom åren har det funnits skola ochundervisning i byn om än av växlandekvalitet. Ofta var det klockaren som fickfylla funktionen av att också vara lärare.

På 1930-talet tog det slut med densvenska skolan. Då var Ukraina en del avdet kommunistiska Sovjetunionen. 1930stängdes kyrkan, 1938 byttes de svensk-språkiga lärarna ut mot ukrainska ochbarnen förbjöds att tala svenska sinse-mellan.

Så skulle det förbli i 60 år. Under dentiden började svenskan tappa fotfäste. Enanledning var att giftermål över de etnis-ka gränserna blev allt mer vanliga. FöreAndra världskriget gifte sig svenskar of-tast med svenskar, efter kriget ökade an-talet blandäktenskap.

I mitten av 1990-talet startade två ungasvenskar, Johan Bodén och Carl Sturén,företaget Chumark i Kakhovka på andra

sidan floden från byn.Dit kom också Carls mor Christina

Sturén med maken Carl-Olof 1997. Devar mest nyfikna på hur pojkarna hadedet.

– Några planer på att stanna hade jaginte, säger Christina.

Men hon blev fascinerad av vad honsåg och blev kvar.

Efter ett besök i Gammalsvenskby fickhon idén att börja undervisa där i svens-ka.

– Lärare är mitt yrke, säger hon. Dethar jag gjort i Stockholm och på Gotland.Så jag frågade rektorn i byskolan om jagkunde få låna ett klassrum efter ordinarieskoltid.

Tills för tre år sedan reste Christinavarje vecka från Chumak till Gammal-svenskby för att lära ut svenska. Till enbörjan under väldigt enkla former.

– Vi hade inga böcker, säger hon. Mentill slut fick vi bidrag från kyrkan och ut-rikesdepartementet som vi kunde skaffade första läromedlen.

När Christina flyttade tillbaka tillSverige lämnade hon över uppdraget tillskolans engelsklärare Larisa Belei.

Larisa är ukrainska, utan koppling tillSverige – utom den att hon bor i byn.Men hon började gå på Christinas lektio-ner eftersom det roade henne och somspråklärare tog hon till sig svenskan for-tare än de flesta.

– Svenska institutet har också gett migmöjligheten att resa till Sverige undersomrarna och delta i deras intensivkur-ser, berättar hon.

Numera är hennes svenska flytande.Hon får också betalt från Sverige för

sitt jobb.

24

– 350 hryvna i månaden, säger hon.Det motsvarar knappt 500 kronor.– Fast jag har ju 700 hryvna för min or-

dinarie lärartjänst i engelska också, läg-ger hon till.

Vi står utanför skolan i Gammal-svenskby. Det är söndag och skolan är såtom och ödslig som bara en skola kanvara en helgdag. På väggen står ett Le-nincitat kvar: ”Lär! Lär! Lär!”

Normalt finns här 300 elever från bynoch andra byar runt omkring. Larisa harvarit lärare här i snart 20 år. Periodvishar det varit tufft.

– Sovjetunionens sammanbrott drab-bade oss hårt, säger hon. Efterhand hardet blivit lite bättre, men så sent som förtre år sedan fick vi inte betalt i pengarutan i mat.

Hon har två grupper.– En är blandad, med människor i olika

åldrar, berättar hon. Den andra består avungdomar. Långt ifrån alla är svenskätt-lingar. Alla intresserade är välkomna.

Ukrainska skolor är fattiga.– Staten betalar lärarnas löner, säger

Larisa. Men när det gäller underhåll ochutrustning är det upp till föräldrarna.

Svenskläraren Larisa Belei i det nyaklassrummet.

Centret för svenska studier (CSS) i MinskI början av november 2008 genomfördeSverigekontakt ett seminarium med före-läsare från Sverige på CSS i Minsk förett dussintal svensklärare från Vitryss-land och två från Ukraina. Vi har fåttnedanstående artikel från Mårten Frank-by som la upp seminariet, leder CSS ochdessutom är svensk lektor i Minsk.

På sex år har Centret för svenska stu-dier (CSS) i Minsk utvecklats från ettmindre programkontor till ett aktivtutbildnings- och informationscenter iVitryssland. Dessutom har vi kunnatövervinna en rad svårigheter och hit-tills utbilda över 400 vitryska studen-ter. Men Centrets framtid är oviss.

Centret, som från början gick under nam-net Centret för skandinaviska studier,grundades i mars år 2002 som ett samar-bete mellan det enda vitryska icke-statli-ga universitetet EHU (European Huma-nities University) och Svenska institutet.EHU upplät ett kontor och tillgång tilllärosalar, Svenska institutet skänktepengar till möbler och Södertörns hög-skola bistod med ett antal datorer och be-sökande lektorer i samband med ett stu-dieprogram under tiden 2002–2004.

På försommaren 2004 stängdes EHUav politiska skäl. Alla fakulteter och ut-ländska centra tvingades utrymma loka-lerna.

Några av Svenska centrets medarbetare: Koordinatorn Olga Rizmakova och lärarnaOlga Jakovtjenko och Nasia Savik.

Varje förälder betalar 2 hryvna – motsva-rande 3 kronor – i månaden, vilket kanvara tungt när hela familjen är arbetslös.

Årets vinter var mild, vilket gjorde attkostnaden för uppvärmning var hanter-bar.

– Men i fjol hade vi bara pengar till attvärma upp halva skolan, så hälften aveleverna fick undervisning på förmid-dagarna, den andra hälften på eftermid-dagarna. Det blev långa dagar för oss lä-rare.

Därför tar hon och skolan tacksamtemot all hjälp. I våras fick Larisa chan-sen att få ett eget klassrum för undervis-ning i svenska och engelska, men ettklassrum utan möbler.

– Utan hjälp hade vi inte lyckats, sägerhon. Nu ställde Sverigekontakten i Väs-tervik och en skånsk förläggare upp medpengar så vi fick möbler.

Och i oktober var det dags igen. Riks-föreningen Sverigekontakt köpte inböcker 6 610 kronor och skänkte till un-dervisningen.

– I somras blev en grupp ungdomarfrån byn inbjudna till Malmö för envecka med fotboll och svenskundervis-ning, säger Larisa. Det var förstås en fan-tastisk upplevelse för dem. Få av demhade varit utomlands eller flugit förut.Men det gjorde också att jag fick en kraf-tig tillströmning av nya elever som villläsa svenska. Därför var de när nya böck-erna mer än välkomna.

Göran Svedberggoran.svedberg@yahoo.se

Strax efter den påtvingade stängningenav EHU förenade sig det skandinaviskacentret med de tyska och franska kultur-instituten verksamma på EHU i en ge-mensam undervisningsorganisation, kal-lad Center for International Studies(www.cfis.by). I samma veva bytte vi

namn till Centret för svenska studier.Den nya organisationen har blivit re-

gistrerad med syftet att bedriva undervis-nings- och informationsverksamhet. Detär en känslig och osäker status i dagensVitryssland, men den ger det nödvändigautrymmet för oss att bedriva verksamhe-

25

ten vidare.Efter EHU:s påtvingade stängning har

CSS haft en kringflackande existens ochunder olika perioder inhysts i två fabriks-lokaler under ganska obekväma ochofördelaktiga förhållanden. Inte destomindre har CSS under dessa år lyckatsfyrfaldiga sitt studentantal samt utveck-las från ett programkontor till ett svensktutbildnings-, informations- och resurs-centrum med aktiviteter som sträcker sigöver hela Vitryssland.

Kärnaktiviteten består för närvarandeav informationsverksamhet samt språk-undervisning. CSS uppbär för detta stödfrån Svenska institutet och tar ut avgifterfrån eleverna för att kunna betala lärareoch material. I dag arbetar 7 vitryska lä-rare på CSS; det är lika många som på detre universitet där det är möjligt att stu-dera svenska i Vitryssland (i städernaMinsk och Polotsk). För närvarande stu-derar 110 elever hos oss på ett flertal ni-våer.

Fem år i rad har Centret ordnat en kon-ferens riktad mot framförallt ungdomaroch studenter om ”Det moderna Sve-rige”. I denna konferens deltar såväl vit-ryska studenter som svenska föreläsare.Dessutom genomför CSS regelbundnaöversättarseminarier med syfte att utbil-da framtida vitryska översättare avsvensk skönlitteratur.

Informationsverksamheten tar mer och

mer plats i Centrets verksamhet. Vi harsom målsättning att vara lättillgängliga,synliga och öppna för alla som har frågorom Sverige, vill låna böcker och filmerför att bekanta sig med Sveriges kulturoch samhälle eller få reda på stipendie-möjligheter i Sverige. Vi vill verka somett svensk fönster mot Vitryssland frånvår nuvarande belägenhet i centrum avMinsk.

På regelbunden basis ordnar Centretfilmvisningar och möten med tillresandesvenskar. Vi håller återkommande före-läsningar om svenskrelaterade ämnenoch studiemöjligheter, både på Centretoch som gäster på universitet runt om iVitryssland och understödjer ävenSvenska institutet i deras informations-projekt i landet. Centret firar Lucia ochmidsommar i våra egna lokaler samt vid

ett friluftsmuseum utanför Minsk.CSS står till tjänst med att finna tolkar,

översättare och guider till allehandasvenska organisationer och gäster på be-sök i Vitryssland. Vidare koordinerar visvenskundervisningen i stort i Vitryss-land och verkar som referenspunkt för devitryska svensklärarna och distribuerarläromedel till de olika universiteten ochskolorna där man i dag kan läsa svenska.

Det största problemet för CSS framtidaverksamhet är dess status i Vitryssland.Vår registrering tillsammans med våratyska och franska kollegor i en icke-stat-lig, utländsk organisation gör existensenkänslig och osäker.

Dessutom ökar kostnaderna ständigt iVitryssland; hyra och undervisningsma-terial blir dyrare och då vi befinner oss iett attraktivt läge i Minsk befinner vi ossunder ständigt hot att inte få hyreskon-traktet förlängt.

Men vi är dock optimister och hoppaspå fortsatt intresse från svenska myndig-heter och nya partners som önskar drafördel av vår versamhet som en aktiv,synlig och lättillgänglig svensk mötes-plats i Vitryssland.

Mårten FrankbyChef, Centret för svenska studier

Centrets hemsida:www.swedishcentre.org

Svenskundervisning i Seoul, SydkoreaVarför vill de lära sig svenska? Den frå-gan är jag van vid att få. Det började nå-gon gång i början av 1990-talet när jagundervisade på Uppsala InternationalSummer Session för första gången. Minavänner och bekanta kunde inte förstå attmänniskor betalar stora summor för attåka till Sverige och studera svenska.

Mellan åren 2000 och 2003 var jagsvensklektor utanför Madrid i Spanien.Samma fråga: Varför läser de svenska?Att spanska har blivit det största främ-mande språket efter engelska för svensk-ar är inget konstigt alls. Men varför i helafriden vill spanjorer lära sig svenska?

Nu undervisar jag sedan februari 2007på Hankuk University of Foreign Studies(HUFS) i Seoul. HUFS grundades 1954,strax efter det grymma Koreakriget sompågick 1950–53. Det var vid grundandetden enda högre utbildning med inrikt-ning på främmande språk i hela Korea.1958 examinerades de första 133 studen-terna i följande språk: engelska, tyska,kinesiska, franska och ryska. Sedan desshar universitetet växt betydligt och har idag drygt 50 olika institutioner.

På HUFS finns i nuläget Sydkoreasenda institution för skandinaviska språk.Den som har arbetat mest och längst meddet svenska språket här i Seoul är utantvekan professor Pyun Kwang-soo, somhäromåret förärades Nordstjärneorden isamband med att han gick i pension. Ochvarför vill någon studera svenska iSeoul?

En av de bakomliggande orsakerna tillatt det överhuvudtaget finns en livaktigskandinavisk institution vid HUFS harjag spårat till professor emeritus i japa-nologi vid Stockholms universitet, Seung-bog Cho. Professor Cho har en brokigoch spännande bakgrund. Han föddes iKina, och studerade såväl i Japan som iUSA innan han 1952 hamnade i Sverige.På 1960-talet blev han docent i Uppsala ikoreanska och japanska. Och 1975 ut-nämndes han, vid Stockholms universi-tet, till Nordens förste professor i japans-ka. Professor Chos förste doktorand i ja-panologi var Sveriges nuvarande ambas-sadör i Seoul, Lars Vargö.

Någon gång i mitten av 1960-talet läs-te Pyun en intervju med professor Cho i

en dagstidning. Pyun var då gymnasie-lärare i Seoul. Han hade aldrig varit utan-för landets gränser. Det var inte lätt attlämna Korea på den tiden. Regeringenvar mycket sparsam med att bevilja utre-sevisum och dessutom var de allra flestakoreanerna fattiga, många till och medmycket fattiga.

Av tidningsintervjun med professorCho framgick att det är gratis att studerapå universitet i Sverige. Pyun reageradeomedelbart. Han skrev ett brev till Chooch frågade om det fanns någon möjlig-het för honom att komma till Sverige föratt studera. Det blev inledningen till enkontakt, som skulle sträcka sig igenommer än fyra decennier.

1968 kom Pyun till Sverige och Stock-holms universitet. Talang kombineradmed envishet gjorde att han lärde sigsvenska snabbt. Med hjälp av Cho somdå var docent fick han så småningommöjlighet att inleda sina studier i lingvis-tik. Samtidigt behöll Pyun kontaktenmed hemlandet. Han hade påbörjat fors-karutbildningen vid Stockholms univer-sitet när han blev kallad hem till Seoul

Centrets luciafirande 2007.

26

Svenskstuderande på Nordenafton.

för att bygga upp den svenska institutio-nen vid HUFS.

Redan 1974 blev det möjligt att stu-dera svenska som biämne vid HUFS iSeoul. De första åren fanns det bara ettfåtal studenter och de fick undervisningav Lena Nyström, en av de mycket fåpermanentboende skandinaverna i Seoulpå den tiden.

En viktig uppgift, när den svenska in-stitutionen sedermera växte och svenskablev huvudämne 1980, var att färdigstäl-la de enda lexikon som finns mellansvenska och koreanska. Ett evighetsar-bete där Pyun hade huvudansvaret. Hanhar också skrivit läromedel och översatttill exempel Alva Myrdal till koreanska.Pyun har dessutom under många år varitordförande i The Scandinavian Societyof Korea, en akademisk förening som ar-rangerar seminarier ett par gånger omåret.

Begåvade studenter vid skandinaviskainstitutionen fick med tiden möjligheteratt studera i Sverige. Där hade SvenskaInstitutet en viktig funktion. En termineller ett år på svensk folkhögskola har iflera fall varit inkörsporten till forskarut-bildning på svenska universitet för demsom nu är mina koreanska kolleger vidvår institution.

1986 fick professor Pyun äntligen möj-lighet att ta tjänstledigt för att avsluta sindoktorandutbildning i Stockholm. Hanlämnade över ansvaret för institutionentill professor Kim som då i sin tur åter-vände från sina studier i Sverige. 1987doktorerade Pyun. Avhandlingen är enjämförande studie av koreansk ochsvensk fonologi där han har använt sig av36 koreanska svenskstudenter vid HUFSsom informanter. Handledare var profes-sor Cho.

I mitten av 1990-talet utvidgades insti-tutionen i och med att kurser i norska ochdanska tillkom. Huvudämnet för de somregistrerar sig på institutionen är sedandess skandinaviska studier. I dagsläget ärdet 27 studenter som registrerar sig varjeläsår. De läser i fyra år till en examensom motsvarar fil. kand. Det innebär attvi har cirka 100 aktiva studenter vid in-stitutionen.

Så varför studerar de svenska? Orsa-kerna varierar naturligtvis. När man frå-gar studenterna så svarar de ofta med attde är intresserade av välfärdssamhället,att de har lockats av musiken, eller avAstrid Lindgren.

Sanningen är i många fall att HUFS ärett universitet med gott rykte. Chansernaatt lyckas på arbetsmarknaden är godaom du har ett examensbevis från HUFS.Och många av studenterna vid skandina-viska institutionen har kommit in på rättuniversitet, men inte på det ämne, oftaengelska, som var deras förstahandsval.

Utbildningssystemet i Sydkorea ärmycket olikt det svenska. I korthet kannämnas att det grundar sig i en strängkonfucianism med stor respekt för lära-ren, mycket föreläsningar och memore-ring av läroboksinnehållet.

Konkurrensen är benhård redan förmycket små barn. Kunskaper testasoupphörligt. Elever och studenter får lärasig att inte ifrågasätta, inte ställa frågor.Med andra ord så kan alltihop kännassom en stor utmaning för en lärare medskandinaviskt ursprung och skandinavis-ka erfarenheter. I synnerhet som det imin tjänst enbart ingår konversation ochuttal, delkurser som förutsätter studen-ternas aktiva deltagande.

Till en början hade studenterna ganskaavvaktande attityd till mig. Min företrä-dare var gift med en koreanska och tala-de språket flytande. Men jag, jag barahamnade i Seoul utan att någon som helstkoppling hit, något som jag senare har

förstått är rätt ovanligt. Jag sökte ochfick tjänsten helt enkelt.

Numera är jag nöjd med aktiviteten pålektionerna och jag har vant mig vid attbli kallad ”professor Ylva”. Studenternakänner mig och vågar mera. Det har häntatt de ser förvånade ut över att det redanär dags för paus. Då sväller mitt lärar-hjärta av stolthet. Jag har också gradvislärt mig vad som är realistiskt när detgäller förväntningar på framsteg och re-sultat.

Det har hänt att jag har sagt till studen-terna att jag tror att jag har lärt migmycket mer under de här två läsåren änvad de har gjort. Då tittar de undrande påmig.

Ylva Olausson, Assistant ProfessorH.U.F.S. Scandinavian Department

ylvaolausson@gmail.comhttp://segatanten.blogspot.com

27

Fredagen den 19 oktober 2007 reste jagfrån Philadelphia i Pennsylvanien väster-ut till städerna Moline och Rock Island iIllinois. Jag skulle vara Göteborgs-Emi-grantens representant vid ett emigrant-symposium på Augustana College an-ordnat av Swenson Swedish ImmigrationResearch Center där, samt uppsöka min-nen från den svenska immigrationen inärliggande Bishop Hill, Andover ochGalesburg.

Jag anlände till Quad Cities Airportvid 11-tiden, men hade då tappat en tim-ma på grund av tidsdifferensen. Konfe-rensdeltagarna var inbokade på RadissonHotel i Moline och vi hämtades på flyg-platsen av hotellets buss. Hotellet var be-läget alldeles vid Mississippis strand ochdär fanns en underbar strandpromenad,som jag strövade längs. Tyvärr var detutanför turistsäsongen, så turistbåtarnahade slutat köra.

Saukkrigaren Svarta Höken bodde itrakten när amerikanska armén säkradeövre Mississippis lopp för vita nybyggare.Fort Armstrong byggdes på ön Rock Is-land och det fungerade både som han-delsstation och militäranläggning. Fortetattraherade ytterligare vita nybyggare tillområdet, vilket slutligen ledde till SvartaHökens fall och flytt västerut för indian-nationerna Sauk och Fox. Fort Arm-strongs tillväxt berodde på dess strategis-ka läge i en grund del av Mississippiflo-den, vilket möjliggjorde enkel angörningav flodbåtar vid bryggorna till det växan-de samhället i och runt omkring fortet.Inom några år blev handelsstationen enframgångsrik och växande gränsstadmed hundratals familjer. Stadsplanen be-stämdes 1835 och staden gavs först nam-net Stephenson, vilket 1841 namnändra-des till Rock Island. Stadens ekonomiblomstrade när Chicago and Rock IslandRailroad 1856 byggde den första järn-vägsbron över Mississippi. Järnvägenmedförde industrialisering av staden,bl.a. sågverk, tegelbruk och tillverkningav jordbruks- och järnvägsutrustning.1850-talets flodstäder var brutala ochokultiverade samhällen. Rock Island varinget undantag. Flodbåtarna förde hit allasorters nya bosättare allt ifrån spelare,oseriösa försäljare till familjer, industri-män och unga entreprenörer. Alla bidrogpå olika sätt till att utveckla staden till ettkraftigt centrum för handel, industri ochboende.

Augustana College and TheologicalSeminary grundades 1860 i Chicago.Verksamheten flyttade tre år senare tillPaxton, Illinois, och 12 år senare flytta-

Mellanvästern – det fjärde och sista nedslaget bland svenskaimmigranter i Amerika

des den till Rock Island, där den förstacollege byggnaden invigdes den 22 sep-tember 1875. Skolan var den viktigasteutbildningsinstitutionen för Augustana-synoden, ett nationellt trossamfund upp-byggt av huvudsakligen svenska immi-granter och deras ättlingar. 1962 skapa-des genom en sammanslagning denLutherska kyrkan i Amerika och semina-riet lämnade Rock Island för att bli en delav den Lutherska teologiska skolan iChicago. Idag har Augustana anknytningtill den Evangelisk Lutherska kyrkan iAmerika och skolan anses vara en avAmerikas ledande humanistiska college.Swenson Swedish Immigration ResearchCenter, som är inrymt på Augustana, harunder 25 år fungerat som ett nationelltarkiv, bibliotek och forskningsinstitut förstudier om svensk immigration till Nord-amerika. Biblioteket innehåller cirka20 000 volymer om svensk immigra-tionshistoria, en unik samling av svensk-amerikanska tidningar samt ett omfattan-de arkiv, vilket innehåller data om tusen-tals svenskamerikaner, kyrkor och orga-nisationer.

Moline med 43 016 invånare år 2007är en av städerna i stadsområdet ”QuadCities” med över 400 000 invånare, till-sammans med grannstäderna East Moline,Rock Island, Silvis, Milan och Colona iIllinois och städerna Davenport, Bet-tendorf och Le Claire i Iowa på andra si-dan Mississippifloden. Moline har haft

en stor befolkning av svenska invandrare.De första svenskarna kom hit 1848 ochredan på 1870-talet utgjorde de denstörsta etniska gruppen. Varför kom dehit? Från början hade John Deeres Plog-fabrik grundad 1847 en stor dragnings-kraft. Där arbetade många svenska sme-der och andra yrkesmän. En av dessa,skåningen Anders Friberg, startade 1865tillsammans med en kompanjon MolinePlow Company. Dessa två fabriker locka-de många svenskar att komma till Mo-line. På 1890-talet grundade svenskenCharles W. Borg en framgångsrik ma-skinfirma i Moline. Denns blev upphovettill världsföretaget Borg-Warner. Deere& Companys koncernhuvudkontor finnsännu i staden. I Quad Cities bosatte sig såsmåningom den moderne utvandrarenLennart Setterdahl, som gjorde det tillsin livsuppgift att dokumentera de svens-

Bishop Hill - kolonihotellet.

John Deere-traktor, äldre modell.

28

Bishop Hill – minnesmärke över stupade i inbördeskriget.

Augustana College, Rock island.

ka emigranternas historia. Han reste1959–1995 Nordamerika runt för att medmikrofilm och bandspelare dokumenteraarkiv och människor. Dokumentationenfinns idag samlad på Svenska Emigrant-institutet i Växjö. Hustrun Lilly var ho-nom behjälplig och hon bedriver ocksåemigrantforskning. Hon har bland annatskrivit boken Swedes in Moline, Illinois1847–2002.

Vilade en stund på fredagen innan detvar dags att göra mig i ordning för att åkaoch lyssna på kvällens inledningsföreläs-ning, den årligen återkommande föreläs-ningen till O. Fritiof Anders minne. Detvar Augustana Colleges förre presidentThomas Tredway, som talade om hög-skolans besvärliga finansiering underförra seklets mitt. På lördag morgonhämtades vi av en buss, som körde osstill skolan, där Swenson Center anordna-de en konferens på temat ”Vänner ochgrannar? Svenskar och norrmän i FörentaStaterna”. Konferensen handlade om re-lationen mellan svenska och norska im-migranter i USA. Hur immigrantgrupperoch etniska grupper interagerade medvarandra är en central aspekt av ameri-kansk immigrationshistoria. Bland skan-dinaverna fanns ett stort antal kontakteroch en nära samverkan mellan svenskaroch norrmän. De var ofta grannar, hadeliknande yrken, gifte sig med varandra,samarbetade och utvecklade jämförbara– men inte identiska – religiösa, kulturel-la och etniska traditioner. Relationen varinte alltid harmonisk, där fanns ocksåfriktion och konkurrens. Föreläsarnakom från USA, Sverige, Norge och Dan-mark. Jag skall inte gå in i detalj på före-dragen utan bara nämna några intressan-ta uppgifter som gavs. Likheterna mellansvenskar och norrmän var större än skill-naderna. Skandinavismen var stark framtill 1890 och sedan påverkade unions-upplösningen 1905 relationerna negativt.Totalt utvandrade 1,2 miljoner svenskaroch 850 000 norrmän, före 1870 var dennorska fysiska utvandringen större änden svenska. Trots dessa siffror fanns vidfolkräkningen år 2000 4,6 miljoner ame-rikaner med norska rötter mot 4,3 miljo-ner med svenska rötter!

Rock Island/Moline var ju slutkläm-men på min resa, men på söndagen hyrdejag en bil och for ut på prärien. Först åktejag ner till Bishop Hill, den gamla religi-ösa svenskkolonin grundad år 1846. Denär idag en statshistorisk plats. Jag vand-rade runt i flera timmar och tittade på allagamla byggnader. 16 byggnader fannsännu kvar från kolonitiden. Jag gick ävenrunt på begravningsplatsen. Jag fanngrundaren, profeten Erik Janssons gravoch reflekterade att där vilade många Sö-deralabor. Kolonin lärde jag nämligenkänna under 1970-talet, när jag bodde i

29

Artikelförfattaren och författaren till dennyutkomna boken ”Professor Vivi – densagolika botanisten”, var under 15 årmedarbetare i Svenska Dagbladets kul-turredaktion, där hon bevakade littera-tur, konst och museer. Under ett par årskrev hon om fransk kultur med bas iParis. Hon har tidigare även arbetat påUpsala Nya Tidning och varit TT:s med-arbetare i Dublin. Under senare år harhon medverkat i en rad kulturtidskrifteroch var senast redaktör för tidskriftenFörfattaren. Hon har tidigare givit utböckerna ”Irland, tidernas ö”, 1991 och”En udde med utsikt, Prins Eugens Wal-demarsudde 100 år”, 2006.

Vad som helst för Vivi. Den vänliga bo-tanikprofessorn räcker mig ännu ett foto-album ur Vivi Täckholms intakt bevara-de bokhyllor. Hjälpsamhet på den bota-niska institutionen vid Kairo universitetär häpnadsväckande. Jag undrar varför.

Söderhamn i Hälsingland. Det var fan-tastiskt vad kommunen med gemensam-ma krafter lyckades åstadkomma på fyraår. Sedan tog det visst tolv år att dela uppallting, när man 1861 inte längre drog åtsamma håll. Jag besökte även Vasa Or-dens kontor och museum, som ligger iBishop Hill.

Därifrån körde jag på småvägar för attfå en känsla av prärien. Det var en känslalite grand som i Stephen King-filmen”Children of the Corn” över landskapet.

Molines strandpromenad med Mississippi i bakgrunden.

mig själv och mycket riktigt var det så.Min och min avlidna hustrus bröllops-kyrka, en liten brukskyrka inne i skogar-na norr om Gävle, okänd för de flesta. Dåkände jag att hon var med mig på resanoch känslorna tog överhanden. Senareläste jag i museet på undervåningen attförsamlingens förste präst Lars Paul Es-björn kommit från denna ort på 1850-ta-let. Hade därefter tänkt att åka även tillCarl Sandburgs födelsehem i Galesburg.Kände dock att jag hade fått så många in-tryck under dagen, att jag inte orkade taemot mer. På kvällen satt jag vid strand-promenaden utanför hotellet, slappadeoch tittade ut över Mississippifloden – enskön varm kväll.

På måndag förmiddag strosade jag runtpå John Deere Pavillon och det närlig-gande museet. Jag är intresserad av indu-strihistoria och under mina Söderhamn-sår arbetade jag med fordon för skogs-hantering. Därför var det intressant att sebåde jordbruks- och skogstraktorernasamt den första plogen. På eftermidda-gen var jag tillbaka på Augustana Col-lege och Swenson Institute, där jag ficken grundlig förevisning av båda ställena.

Jag är mycket nöjd med min USA-resa. Jag hade högt ställda förväntningarmen de blev med råge överträffade. Nusparar jag för att komma tillbaka år 2009och då förhoppningsvis besöka Minne-sota.

Ewert Arwidssontrewetrans@telia.com

”Anything for Vivi!”

Stannade till i countyhuvudstaden Cam-bridge och tittade på rådhuset. Fortsattesedan till byn Andover för att titta påJenny Lindkapellet, Augustanasynodensmoderkyrka. Kapellet stod färdigt 1854och fick sitt namn på grund av att sånger-skan Jenny Lind skänkte ett stort bidragtill dess byggnation. När jag klev in i ka-pellet upplevde jag en besynnerlig sak.Mina ögon drogs mot en tavla som häng-de på högerväggen sett från ingången.”Det måste vara Oslättfors”, sa jag till

Svaret är givet för alla här: Vivi Täck-holm gjorde allt för dem, nu gör de vadsom helst för att den första biografin omhenne, som jag samlar material till, skabli så rättvisande det bara är möjligt.

I Kairo är professor Vivi Täckholmsminne väl bevarat. På Botanicum, somVivi kallade det, hänger otaliga porträttav den märkvärdiga svenska som ägnadestörre delen av sitt liv åt Egyptens bota-nik. Hennes skrivbord står ännu mitt i detstora herbariet. Där har ingen suttit sedanhon drygt 30 år tidigare lämnade det försista gången. I maj i år hölls ett stort in-ternationellt symposium till hennes min-ne.

I Sverige minns få den karismatiskabotanikprofessorn med det breda leen-det. För fyrtio år sedan var hon en svenskkändis. Hon hade gjort sig bemärkt ge-nom tv-program och genom populärve-tenskapliga böcker om Egypten. Tusen-tals svenska turister hade gästat hennes

30

enkla hem i Kairo, fått en kram, en pre-sent och en förförisk berättelse om Egyp-tens historia. Vivi var inte bara en ivrigfolkbildare utan även en inspirerande sa-goberättare. De många svenska turist-grupperna uppskattade oftast besöket hosVivi mer än Egyptiska museet, högre änpyramiderna. Det är inte för inte ViviTäckholm betecknats som en av demärkvärdigaste svenskar som levde un-der 1900-talet.

Vivi Laurent föddes den 7 januari 1898i Djursholm. Föräldrarna tillhörde deprogressiva familjerna som sökte ett enk-lare liv nära naturen. Edvard Laurent varläkare, hans hustru Lilly hade verkat somlärare före giftermålet.

Barnen sattes i den Whitlockska sko-lan i Stockholm. Den begåvade Vivi varunder hela skoltiden yngst i klassen. Hontog studenten 1916 med lysande betyg.Samma höst inledde hon sina akademis-ka studier. 1921 tog hon en fil kand-exa-men med botanik som huvudämne.

Men Vivi ville inte fortsätta och ”ve-tenskapa”, som hon själv sade. Hon villese världen och förstå människorna. Vivismål var ambitiösa, ofta överambitiösa,men så nådde hon också längre än deflesta.

I november 1921 påbörjade hon denresa som skulle bli känd som ”Vivisresa”. Hon tog sig från kust till kust iUSA genom att arbeta som hembiträde,barnflicka, tvätterska och till och medhembrännare. Allt skildrade hon i livful-la brev hem. Breven blev grunden för bo-ken ”Vivis resa” som gavs ut efter hem-konsten. Den blev en succé och översat-tes till fem språk.

Inkomsterna behövdes. Vivis far dog1923, hon måste bidra till familjens för-sörjning. Hon arbetade som journalist påDagens Nyheter och som redaktör påNordisk Familjebok. Vivi fortsatte ävenatt skriva böcker.

Sommaren 1925 författade hon ”Saganom Snipp, Snapp, Snorum”, en av vårabarnboksklassiker. Det är en lycklig bok,och Vivi var lycklig och förväntansfull –hon var nyförlovad med sin förre lärarevid Stockholms högskola, Gunnar Täck-holm. Han var inte enbart en hyllad ungbotanist, han var även nyutnämnd ”visit-ing professor” vid det nystartade Fuad-universitetet i Kairo. Det betydde attVivi åter skulle få resa, denna gång tillOrienten som hon drömt om.

Hösten 1926 kom Vivi Täckholm förförsta gången till Egypten och blev beta-gen. Hon beskrev hur Orienten slukathenne ”helt och hållet” och att hon nu-mera fann Europa ”oerhört banalt”. Medstor entusiasm hängav hon sig åt att lärasig allt om det nya hemlandet, vilketäven innebar att lära sig arabiska. Honinredde ett hem, hon frilansade för

svenska tidningar, och blev alltmer in-volverad i sin mans arbete. Bland annatbehövdes en Egyptiska flora, och det varnu som Vivi, för detta var i huvudsakVivis verk, inledde arbetet med ”Flora ofEgypt”.

Verket har senare kallats det ”mestöverambitiösa och orealistiska veten-skapliga projekt som någonsin påbör-jats”. Den mångsidiga Vivi ville inte en-bart beskriva växterna med botaniskatermer utan även ur andra aspekter; etno-grafiska, mytologiska och språkmässiga.Hon nöjde sig inte heller med de vildaväxterna utan inkluderade de importera-de, de odlade samt gravväxter.

Det var ett gigantiskt arbete hon inled-de tillsammans med sin man. De företogen rad resor och flera exkursioner iEgypten för att samla växter. Men Vivivar inte lycklig. Gunnar Täckholm hadeproblem med alkohol. I ruset slog hanVivi.

Makarna Täckholm lämnade Egypten1929. Det skulle dröja nio år innan Viviåterkom, då under triumfartade former.Hon återvände ensam, Gunnar Täckholmavled tre år efter hemkonsten till Stock-holm i tbc. Under åren i Sverige hadeVivi, vid sidan av arbetet som journalistoch redaktör, arbetat flitigt med floran.Nu bjöds hon tillbaka för att slutföra ar-betet.

Men ironiskt nog publicerades floransförsta del ändå utan Vivis närvaro. Honreste till Sverige, tillfälligt trodde hon, iaugusti 1939. Ett världskrig kom emellanoch Vivi blev, som hon själv sade, fångei Sverige.

Fången var dock allt annat än overk-sam. Vivi verkade som entreprenör, jour-nalist, företagsledare och författare tillfem böcker förutom att hon var aktiv inorska motståndsrörelsen.

Först 1946, då Vivi åldermässigt stodpå livets höjdpunkt, fick hon möjlighetatt påbörja det verk hon, förutom floran,drömt om att få utföra sedan hon förstkom till Kairo. Hon ville bygga en välfungerande botaniskt institution, spridakunskap och ge förutsättningar för engod framtid inte bara för universitetetutan för Egypten.

Det arbetet påbörjades nu. Vivi ge-nomförde det genom enträget entrepre-nörskap, uppfinningsrikedom och medett stort leende. Vivis gyllene regel varatt ”av allt som möter här i livet förstå fåut det bästa, det mesta möjliga”.

Det fick hon. Varje internationell fors-kare, varje svensk, varje turist var, när deträffat Vivi, medveten om att hon ellerhan skulle kunna bidra till hennes Bota-nicum. Med åren ordnades insamlingartill Vivis födelsedagar. Alla gåvor gicktill institutionen, men även i någon måntill den grupp specialelever som sedan

50-talet stått Vivi nära. Hon kom snartatt kalla dem för sina barn. Hon hjälptedem i allt med målet att de alla skulledoktorera och i framtiden ta över hennesarbete.

År 1976 hade hon uppnått sina mål.Vivis studenter var alla professorer ellerbiträdande professorer. Den botaniskainstitutionen blomstrade, den hade ut-nämnts till Mellanösterns och Afrikasfrämsta, och nya studenter strömmadetill.

Vivi, som ofta kallade sig för världensstörsta tiggare, hade varit framgångsrik.Hon var en uppburen professor, den förstakvinnliga medlemmen av den vetenskap-liga akademin L´Institut d´Egypt, med-aljerad av såväl svenska monarken somav den egyptiska staten. Parlamentet iEgypten ordnade en fest för den avhållnasvenskan.

”Egypt loves you!” som parlamentsle-damoten Laila Takla sade i sitt tal.

Två år senare, i maj 1978, dog Vivi.Trettio år senare fungerar institutionenfortfarande efter hennes riktmärken.Hennes studenter, liksom hennes stu-denters studenter, verkar och för traditio-nen vidare. Minnet lever, liksom tack-samheten:

”Anything for Vivi!”

Beata Arnborgbeataarnborg@hotmail.com

Vivi och Gunnar Täckholm i Egypten.

31

Varsågod! Här kommer lite tips på läsvärda böcker som just landat på bokdiskarna hemma i Sverige.

KARIN BRUNK HOLMQVISTSirila gentlemän sökes Gamla damer sitter inte där man sätter dem. I väntan på svar på deras kontaktannons vänder Alma och Margit upp och ner på Solgläntans äldre- boende.

Kalles kaviar, knäckebröd...och svenska böcker?

JOHAN THEORIN NattfåkI Johan teorins nya bok har det blivit vinter på norra Öland. Familjen Westin har nyligen fl yttat in i en stor gammal ödegård. Det dröjer inte länge innan svårförklarliga saker börjar hända. Av författaren till Skumtimmen.

MAJGULL AXELSSON Is och vatten, vatten och is En tärande och livslång rivalitet mellan två tvillingsystrar slutar i en dramatisk urladdning. Om föräldralöshet som går i arv och om hur den som står allra närmast kan bli den mest främmande.

JUJJA WIESLANDER Mamma Mu och Kråkans julDet är julafton och Mamma Mu måste ordna det mysigt och juligt för en ko och en kråka som redan öppnat alla klappar.

MARTIN WIDMARKKyrkomysterietMystiska händelser vid en kyrocermoni blir början till ett nytt spännande detektiv-uppdrag för Lasse och Maja.

Beställ via mail: sverigekontakt@wettergrensbokhandel.seFör medlemmar i Riksföreningen Sverigekontakt gäller särskilda fraktvillkor.

Hos Sveriges största och äldsta stiftelseförvaltare är du i goda händer. Som kund får du tillgång till en bred expertis och unika kunskaper inom hela stiftelseområdet. En skräddar-sydd och professionell förmögenhetsförvaltning gör att du alltid kan känna dig trygg.

Om du har en privat förmögenhet kan vi dessutom erbjuda en personlig förvaltare och experthjälp inom de flesta områden som rör din ekonomi. Inom Private Banking erbjuder vi dig personliga lösningar, finansiell helhetssyn och professionell förvaltning.

Vi erbjuder dig vår tid, vår kunskap och vårt engagemang.

Kontakta oss på Institutioner & StiftelserTelefon: 031-62 25 16E-post: stiftelser.goteborg@seb.se

Välkommen!

32