■ Det är tidig morgon långt innan kontorsfolketvaknat. Detta till trots, samt snö och hård vind har detändå börjat ljusna i sydliga Ystad. Strax intill färjelägetligger den gamla vagnshallen som uppfördes år 1913.Idag är det inte järnvägsvagnar som rullar igenom denvackra industribyggnaden, utan hantverksmässigttillverkade tankbilar och bulkbyggnationer.

Ytbehandling moderntUtvecklingen sedan företaget Tankmobils födelse1958 är fascinerande. Forskningen inom farligt gods-hanteringen och olika materialegenskaper harpåverkat tankbilsbyggarna i allra högsta grad.

Idag kan man bygga relativt lätta fordon, samtidigtsom lastkapaciteten har ökat. Dagens moderna axlar, komplicerade bromssystem och ergonomiska detaljer– hanteringen med rattar och ventiler ska ju vara lätt-arbetad – är också något som varje tankbilsbyggarehar fått anpassa sig till. Och idag ska det vara snyggtockså.

– Förr tänkte varken kunden eller vi på tankbilensutseende, men idag går det inte sälja något som inteblänker, säger vd Jörgen Svensson.

Han ser stora skillnader i förutsättningarna förföretaget, när han tänker tillbaka på tiden då hans far

startade verksamheten. Då hade han inte ens kommittill världen, ej heller de säkerhetsnormer som EU-kommittéer utarbetar gällande dubbla ventiler ochhållfasthetskrav.

Vad är då den största utmaningen för en tankbils-byggare?

– Att göra tankarna så stora som möjligt, men sominget väger. Samtidigt som underhållet är lågt. Detuffa kundspecifikationerna kräver lika mycket avmaterial – här aluminium och kolstålkvaliteter, somav familjeföretagets fyra konstruktörer. De räknar påallt. Mycket hänger på personalens unikakunnande, som växt framgenom åren. Företagetmåste satsa mycket påinternutbildning ochupplärning.

– Det är svårt att få tag i folk som passar in i krav-profilen, berättar Jörgen Svensson som just nu är påjakt efter en tankbilsbyggare.

Småskalig strategiAtt bygga en tankbil tar i genomsnitt tio veckor ochut från företaget i Ystad rullar en enhet i veckan. Detär skillnad mot de serietillverkade standardlösning-arna som spottas ut dagligen.

– Vi har 15 samtidiga byggnationer på olika stadier.Inte bara bulk- och tankbilar, utan även stationäratankar.

Hur får man lönsamhet när så mycket görs för hand?– Det handlar inte om H&M-vinster precis. Det

finns inte marginaler att ta så mycket betalt som viegentligen borde, erkänner Jörgen. Företaget görvarken mjölk- eller bensintankar, utan har nischat in sig på fordon för transporter av gas och industri-kemikalier. Kemira och Azko Nobel är några av destörre kunderna, men även enmansåkerierna väljerspecialfordon från oss.

– De liksom vi försöker få de där specialjobben somger lite mer betalt, förklarar Jörgen. Materialkostna-derna måste påverka er verksamhet ganska mycket?

– Det stämmer, de två sistaåren har varit hysteriska,säger Jörgen Svensson somtycker det är oroande meddagens höga metallpriser.Sedan tio år tillbaka har

tank- och bulkbranschen sett en minskning i efter-frågan, eftersom de befintliga bilarna nyttjas mereffektivt idag, åkarna har avbytare och bilarna gårdygnet runt.

Hur ser ni på framtiden då?– Det är okej nu när det är högkonjunktur, men

vi aktar oss för att växa alltför stora. Istället satsar vi på en jämnare beläggning. Är man för stor blirman beroende av volymerna och en nedgång slår hårdare. ❖

TEXT OCH FOTO LILL ERIKSSON

18 | TH TRANSPORT & HANTERING 03.2007

TEMA PÅBYGGNADER OCH SLÄP

I Ystad går man i lätta tankar. Tankbilhantverkarensstörsta utmaning är tankar som rymmer stora volymer,men som inget väger.

»Att göra tankarna så stora som möjligt,men som inget väger. Samtidigt somunderhållet är lågt. «

Storleken spelar visst roll

Tankbilsbyggare växer inte på träd. Hantverket kräver

lojal personal.– Jag har arbetat här sedan 1959, berättar Göran Hellberg som svarvar alla detaljer

i produktionen.

Trots den millimetertunnaplåten kommer den här

tanken att hålla i hundra år.På den tiden hinner man

byta chassi minst tre gånger.

LIKSOM ANDRA i påbyggnadsbranschen utgårtankbilsbyggaren från kundens chassi.

På Tankmobil köper man in kringutrustningsom axlar och armaturer, men det mesta till-verkar man själv. Här är en av de bilar som skaexporteras till Norge. Exporten dit står för 20 procent av försäljningen. Där finns ingainhemska tillverkare och regelverket är det-samma som i Sverige. I Danmark sätterdäremot EU-regler för trailrar och en egen utbredd industri stopp för Ystadföretaget.

Gamla maskiner fungeraroftast bäst, men den nya plasmaskäraren skär medexakthet ut de bitar som skaanvändas i en sfärisk tank.Det går snabbt och material-utnyttjandet är maximalt.