Blockad i Helsingborg sid 4. "Ship to Bosnia" sid 6. 100-års jubileum sid 8. lnflationsinflam·

mationen sid 11. Kris i Halmstad sid 14. "Och i köket gnällde Bildt sid 20. Extra Stuvarn sid 23

Medarbetarna motarbetar föränd-ringar i hamnarna?

LEDARE I I N NEHÅLL

Vi står när detta skrives mitt i en avtalsrörelse som varit osedvanligt

turbulent. Hittills har flera konflikter genomförts, som övertidsblockad inom

verkstadsindustrin och punktstrejker inom handeln. Man kan fråga sig

varför det har blivit så svårt att nå överenskommelser just i år och svaret torde ha en mer idelologisk än ekonomisk karaktär.

Arbetsgivarna , och då främst Verkstadsindustrin (VI), har drivit långt-

gående krav om lokal lönebildning och denna lönesättning skall ske utan

lokal strejkrätt, vilket i praktiken innebär att arbetsgivarna sätter lönen. Därför känns det skönt att fackförbunden sätter hårt mot hårt för att slå

tillbaka denna offensiv från SAF och dess medlemsförbund. I Hamnarbetar-

förbundet har vi alltid i och för sig förespråkat lokala kollektivavtal, men

dessa skall då naturligtvis vara lokala kollektivavtal slutna efter lokala förhandlingar fack - arbetsgivare emellan, med bibehållen konflikträtt under

förhandlingfasen.

Ideologin är ibland svår att leva upp till , det visar inte minst Vl:s

reaktion efter det att överenskommelse nåtts inom pappersindustrin. Vi tyckte då att Pappersarbetsgivarna slutit ett alldeles för dyrt avtal , men de

senare ansåg att deras industrier kunde bära dessa löneökningar, som för

övrigt ligger på 3,8 procent under två år, vilket inte kan vara speciellt dyrt med tanke på den vinstutveckling pappersindustrin haft under senare år.

Hamnarbetarförbundet har i maj tillbakavisat förslaget om ett nytt löne-

system i hamnarna och menar att då förhandlandet dragit så långt ut på

tiden måste en överenskommelse nås om en löneökning enligt det nuvarande systemet. Diskussionerna om ett alternativ kan sedan fortsätta

under den kommande avtalsperioden.

En annan trend av närmast ideologisk karaktär förmärks alltmer i en

mängd olika sammanhang. Hamn- och stuveribranschen beskylls allt som oftast för att vara oflexibel och - som det brukar heta - förändrings-

obenägen. Arbetsgivarsidan använder nu de flesta av sina forum för att

trumfa igenom budskapet att detta är hamnarbetarnas, och deras fackliga

organisationers , fel. Det finns inte ett seminarium eller annan samman-

komst där hamn- och stuveribranschen diskuteras som man inte tar tillfället i akt och talar om att hamnarbetarna är tröga och ovilliga till någon

som helst förändring. Ibland ligger roten till det onda i den fackliga

splittringen och ibland hittar man någon annan ursäkt.

I Sveriges hamn- och Stuveriförbunds svar till Sjöfartspolitiska

utredningen heter det bl a "En effektiv hamnverksamhet förutsätter vidare

att hamnarbetarna och deras organisationer tillägnar sig en större förståelse för att teknisk utveckling också ställer krav på förändringar vad

avser arbetsformerna i hamn och stuveri. Den utveckling, tekniskt och

personellt som krävs för en rationell hantering, kan inte få bromsas av

fackliga gränstvister och 'monpolistiska' bemanningskrav" . Vilket trams!

Knappast någon annan yrkesgrupp har tvingats acceptera en så hård

rationalisering som just hamnarbetarna.

Vad det i själva verket är frågan om är att hamnarbetarnas fackliga

organisationer krävt att få viss del av rationaliseringsvinster och få ett visst

inflytande över omstrukturering och omorganisation i hamnarna. Och eftersom hamnarbetarfackföreningarna i viss mån lyckats utöva ett

inflytande kan man t ex läsa i Stockholms Hamns affärsplan för 1995 -

1997 under rubriken "Hamnens svaga sidor: Avtalen på kollektivsidan".

Ursäkta oss herrar hamn- och stuveridirektörer, men hur tror ni att det

skall gå att genomföra - kanske nödvändiga - förändringar med väl motiv-

erade hamnarbetare ("medarbetare") om ni skyller branschens alla tillkortakommanden på just dessa hamnarbetare?

BJÖRN A. BORG

2 HAMNARBETAREN 2/95

ARBETAREN 2/95 Svenska Hamnarbetarförbundet är ett fristående fack-förbund för arbetare inom hamn- och stuverinäringen , samt arbetare med likartade arbetsuppgifter.

Förbundet bildades i Örnsköldsvik 1972 och har idag avdelningar i 24 svenska hamnar och dessutom på land- och flygterminaler. Målsättningen för Svenska Hamnarbetarförbundet är att främja medlemmarnas fackliga , ekonomiska, sociala och kulturella intressen. Detta sker bl a genom att verka för löntagarnas best-ämmanderätt i företagen och krav på produktionens styrning i sådan riktning att löntagarnas och samhäll-ets intressen tillgodoses på bästa sätt. Vidare att verka för sociala reformer och solidaritet med arbetar-klassen - nationellt och internationellt.

För ytterligare upplysningar kontakta den lokala avdelningen på orten eller förbundskontoret i Örn-sköldsvik, tel 0660-135 70. Avd 1 i Stockholm, 08-667 83 47. Avd 4 i Göteborg, 031-51 54 51.

BLOCKAD AV GlnBÅT När Kemira avser att lasta ut flera ton arsenikslam från

Helsingborg har avd 6 dragit i handbromsen och lagt

båten i blockad . Samtidigt ökar

medlemsantalet i avdelningen ........... ...... ...... ......... 4

SHIP TO BOSNIA Leif Jansson är i Bosnien för att knyta kontakter och

organisera transporter och distribution av alla

förnödenheter i de containrar som skickas ner i höst.

Rutten ner genom Europa klarnar också alltmer,

bl a kommer skeppet att angöra Aberdeen ... ......... .. 6

STOCKHOLMS HAMNARBETARFACK 100 ÅR! Med båt från Stan anlände jubileumsfestdeltagarna

till Karlhälls Gård på Långholmen när avd 1 firade sitt

100-årsjubileum. Ull Lindfors, Anders Under och

Torgny Björk underhöll . Hamndirektören

överräckte en check på 500 000 kronor ......... . ... 10

EN HAMN I KRIS I Halmstad har hamn arbetarna det jobbigt. En akut för-

troendekris mellan ledningen och stuvarkåren

har lett till att stämningen på kajen blivit dålig .. ... 14

BILDT SURRAR I KÖKET Nina Lekander wallraffar i SAF-köket och avslöjar en

ung Bildts litanior om fräcka arbetare som sjuk-

skriver sig, en parodi på sig själv helt enkelt.. .... . 21

OMSLAGSPROFILEN · HOLGER WESTMAN Kocken som stuvade om en profil i Helsingborg.

Foto: Johan Aredal ... ..... ....................... ............... 24

LOSSAT

Nå"r sommdr-en nv kommer rn~.ste jag not g~

Det ~r- Jogs ati ta s~rnester-laj' lämnar dt$ rneJ en svGl

/

)

]~ horpJs att Ju. ".a·11 tar sen Och ati Ju kJn förstJ

\

~ LOSSAT

Redaktion: Ulf Bergman (layout/grafisk formgivning), Björn A Borg (fackredaktör) , Karl-Axel Sjölund (ansvarig utgivare), Mikael Ödesjö (chefredaktör). Postadress: Pilotgt 23, 128 32 Skarpnäck. Tel: 08-604 98 94. Fax: 08-667 84 47. Prenumeration: 100 kr/år.Utkommer: 4 ggr/år. Upplaga: 3 000 ex. Tryck: Esshå Tryck Adressändring? När Du, som är medlem eller prenumerant eller på annat sätt får tidningen Hamnarbetaren hemsänd per post, ändrar adress skall Du meddela detta till Svenska Hamnarbetarförbundet, Box 406, 891 28 Örnsköldsvik.

2/95 HAMNARBETAREN 3

LOSSAT

Nå·r sommdren nv kommer rn~.ste jag not g~

z 0 en en >

"' 0: UJ a.

>

L OS S A T

• •

HELSINGBORG Hamn "'tar över! - Jag blir förskräckt! erkänner

han. Trettio procent av innehållet är

Hamnarbetarförbundets medlems-ren arsenik, och sedan finns där

antal i Helsingborg ökar starkt. På lite annat småt och gott, som om inte det skulle räcka. Och arbets-

kort tid har avdelning 6 fått 21 nya givaren talar om att "det nog ska

medlemmar, så nu är man 82 gå bra att lasta i storsäckar bara vi stycken. har masker på oss", jojo ... ! • - Vi håller på att ta över här Peter har tagit reda på mer nere nu, konstaterar Peter Shaw fakta om godset och fått veta att lyckligt , och säger sig förstå att det är behäftat med stor explosi-an ledningen till tillströmningen är

onsrisk om det kommer i kontakt ökade insikter om Hamnarbetar-

med bl a aluminium och zink. Och förbundets framgångsrika arbete. eftersom han är helt på det klara

med att det kommer att bli spill vid hanteringen kräver nu avd 6 att

Blockad Yrkesinspektionen noggrannt undersöker dels själva hanterings-

av giftbåt. förutsättningarna och dels den skyddsutrustning som skall bäras.

- Vi vill också få försäkringar om att lasten verkligen kommer att

Kemikalieföretaget Kemira har fått gå till det norska företag som en båt blockerad av Hamnarbetar- nämnts , så att det inte blir frågan förbundets avd 6 i Helsingborg. om någon dumpningstripp ner till Kemira lastar ibland ut restproduk- Afrika, säger Peter Shaw. ter i Kopparbergs-hamnen och har - Till saken hör också att nu aviserat att lasta ut flera tusen- Transportarbetarförbundets

;i tals ton arsenikslam. huvudskyddsombud i Helsingborgs

"' För Peter Shaw, som är en av hamn redan godkänt utlastningen -i:: t;:i dem som läst det varudeklerade av arsenikslammet, tillägger han ... "' innehållet på slammet handlar det och vet inte om han ska skratta .... "' i:l_, om en rejäl miljöskandal. eller gråta.

4 HAMNARBE T AREN 2 / 95

LO S S A T

94 år Birger Hägglund Bernt Persson Melker Karlsson Marinko Marie Rem! Arntsen Nordingrå Söderhamn Göteborg Göteborg Helsingborg Eskil Larsson

9juni 3 september 4juli 15juli 16 juli Kjell Larsson

Stockholm Konrad Nilsson Ivan Persson Kaj Persson V.alter Sjölund Kungälv 12juni Nonfjärden Sölvesborg Sölvesborg Ornsköldsvik 18juli

Evald Karlsson 16 juni 22 september 9juli 28juli

Stig Pettersson Enskede Bror Allan Sandin Helmer Andersson Inge Martin Kenneth Carlsson Kungälv 26 september Farsta Holmsund Andersson Göteborg 18juli

93 år 20juni 26 september Segeltorp 29juli 15juli Mats Johan Zeits Birger Rundgren Oskar Eliasson Bengt Olof Gustavs- Solna

Ossian Söderberg Arsta Halmstad Stig Sjölander son Blomstennåla 1 augusti Domsjö 5juli ll september Sundsvall 29juli 26juni 19 juli Lars-Erik Karlsson

91 år Gunnar Pettersson 70 år Eivind Ladefoged Oxelösund Bureå Erik Hedlund Göteborg 4augusti 6 augusti Ruda 26 augusti

Emfrid Hägglund Kurt Nylander 15 augusti RoH Boström Örnsköldsvik Alvar Radland Lönsboda Torsten Karlsson Norrköping 6 juni Stockholm 23juni Ingvar Rutgersson Umeå 4 augusti

Olof Olsson 17 augusti Göteborg 3 september

Georg Forsberg 17 augusti Clarence Sijernberg Arnäsvall Alrik Lundberg Skellefteå Ove Lindqvist Stockholm 25juli Anäset 8juli lngamar Helgesson Piteå 5 augusti

90 år 21 augusti Askim 17 september Hjalmar Sundqvist 18 augusti Mats Berglund Runo Svensson

Docksta Jävrebyn

75 år l/juli Bertil Nilsson 50 år 23 augusti Västra Frölunda Nonfjärden 24juni Frans Deleskiewez 7 september Claes Håkan Hanell

85 år Frank Karlsson Helsingborg Erling Hedqvist Söderköping Dingle 15 augusti AH Svensson Angered 30 augusti 15juni Mölndal 2juni

Harald Johansson Mats Josefsson 16 september Kurt Johansson Sundsvall Sven Eklund Kungsbacka Martin Johansson Göteborg 5juni Göteborg 20 juni 24 augusti Rune Norberg Luleå 8 juni 1 september

Wilhelm Thunberg Göteborg

Ake BrynoHsson Olof Jonsson Stig Lorentzon 18 september Kjell Erik Berglund Hudiksvall Göteborg 1 juli Västra Frölunda Västerås Norrköping 10 augusti 28 augusti Henning Larsson 9juni 4 september

Charles Torbensson Gustav Karlsson Råneå

Hadar Bergström 18 september Hans Yngve Kurt Vallin Halmstad Göteborg 30juli Nordmaling Svensson Lunde 31 augusti 14 september 60 år Hönö 19 juni 10 september

Leonard Snäll Olov Gustavsson lsmael Sengul Eiluf Nielsen Bo Sanden Hans Kindgren Haparanda Norsholm Holmsund Västra Frölunda Hisings Kärra Angered 10 september 15 augusti 23 september 10 juni 23juni 19 september

Hilding Nyström Karl Johannesson 65 år Mauritz Johansson Ove Sjöberg Krister Holm Hörnefors Göteborg Göteborg Anäset Norrköping

17 september 18 augusti lljuni 23juni 26 september

80 år Carl Gustav

Evert Bengtsson Nicklasson Stefan Lindkvist Jan-Erik Svennecke Kenneth Östberg Huddinge Oskarshamn Skellefteå Göteborg Lindome

Sven Söderlund 25 augusti 2juni 24juni 2juli 30 september Härnösand 4 juni

Karl Bergström Jens Eriksson Esa Sironen Boris Rebec Gunnar Jansson Stockholm Oxelösund Harestad Göteborg Göteborg 7 juni 29 augusti 2ljuni 3juli &juli

--FINSKT TACK FOR STO DET!

~ LOSSAT

Den varslade strejk som hotade finska Bil· och Transportbranschens Arbetarförbund

hade stöd även i svenska hamnar. Lokalavdelningarna var förberedda på att block·

era allt rullande gods/trailers som kom via landsväg på väg till eller ifrån Finland.

Bara några minuter innan strejken skulle ha inletts antog parterna ett medlings-

förslag från riksförlikningsmannen. Det uppnådda resultatet med bl a löneförhöjning

på 5, 7 procent mottogs välvilligt av Bil- och Transportbranschens Arbetarförbund.

Svenska Hamnarbetarförbundet får också ett officiellt tack från den finska

organisationen för stödet i kampen för arbetarnas förmåner. Kauko Lehikoinen,

orförande, och Matti Vehkaoja, sekreterare i förbundet, framför tacket.

2/95 HAMNARBETAREN 5

0 ••

Arsstamma i A·kassan Fredag 2 juni höll Hamn-arbetarnas Arbetslöshets-kassa sin årliga stämma. Ombud för 11 s k val-distrikt mötte upp i Stock-holm tillsammans med inbjudna gäster från AMS och Arbetslöshetskass-ornas Samorganisation.

På mötet hölls sedvan-liga årsstämmoförhand-lingar och från dessa kan rapporteras att avgiften till A-kassan måste höjas med 15 kronor per medlem och månad från 1 januari -96. Detta beror på att får A-kassa, genom riksdags-beslut, måste betala ett s k finansieringsbidrag som för närvarande uppgår till ca 570 000 kronor årligen.

Då de inbjudna gäst-erna hade ordet bekräf-tades de fa rhågor som hysts beträffande ytter-ligare försämringar avseende arbetslöshetsför-säkringen bl a för de deltidsarbetslösa. Detta är därför något som såväl förbund som avdelningar får beakta framöver vid kommande förhandlingar.

BJÖRN A. BORG ordförande A-kassan

6 H AMNARBETAREN 2/95

L OSSAT

Ship To Bosnia seglar i medvind Det gigantiska stödprojektet för den lidande civilbefolkningen - Ship to Bosnia - växer fort. Flera fackliga organisationer, däribland Svenska Hamnarbetarförbundet, Svenska

Lantarbetarförbundet och Livsmedelsarbetarförbundet stöder projektet aktivt. Det

senaste bidraget, från Lantarbetarförbundet, är en brandbil. - Rent symboliskt skulle man kanske hoppfullt kunna se den som ett försök att

släcka krigsbranden i Bosnien, men realistiskt sett kommer den säkerligen att

användas som färskvattenförsörjare, säger Lars Bergman , Lantarbetarförbundet.

Insamlingen till de 100 containrar som i höst skall skeppas till Bosnien går över

förväntan . Idag är redan ett 30-tal fyllda. Projektansvarige Leif Jansson befinner sig för närvarande i Bosnien för att fastställa organisation och distributionsplanerna med

olika fackföreningar i Kroatien och Bosnien.

Insamlingar bland organsiationer, företag och på skolor sprider sig över landet

och även internationellt håller Ship to Bosnia på att få genomslag. Projektet har

uppmärksammats mycket stort

bland EU-parlamentariker i

Bryssel. Här i Sverige har också

Stockholms stad beslutat att stödja Ship to Bosnia genom att

anslå en stor summa pengar

under en treårsperiod.

Fortfarande är behovet av

hjälpinsatser stort och postgiro-

numret till Ship to Bosnia är:

466 45 - 8. M.Ö.

Arbetarna lönsammare än affärs-satsningar

"Satsa på affärer och din marknad stagnerar, satsa på de anställda och dina affärer utvecklas. n

Det vill säga människorna är faktiskt företagens viktigaste resurs! Detta är kärnbudskapet i en gemensam rapport från ALF (Arbetslivs-fonden) och TYA (Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd), som sammanfattar gemensamma drag i ett antal fondprojekt inom transport· sektorn. Fem stuverier, Sundsvall Hamn AB, Stockholms Hamn, Göteborgs Hamn AB, Sölvesborgs Stuveri och Hamn AB samt Wallhamn Terminal AB, har ingått bland projekten som syftat till utveckling inom områdena arbetsmiljö, arbetsorganisation och rehabilitering.

•

KRITIKERLISTAN. Månadens böcker

1. (1) Monica Fagerholm:

Underbara kvinnor vid

vatten (Albert Bonniers

förlag) 32 poäng.

2. ( 4) Kjell Askildsen:

Ett stort öde landskap

(Forum: Övers. Urban

Andersson) 30 poäng.

3. (2) Eva Adolfsson:

Till Moskva (A lbert

Bonniers förlag) 29 poäng.

4. (Ny) I Sydafrika (Albert

Bonniers förlag) 18 poäng.

5. (7) Torbjörn Säfve:

Dygden har jag platt

försummat (Norstedts) 15

poäng.

6. (Ny) Anders Olsson:

Att skriva dagen (Albert

Bonniers förlag) 14 poäng.

6. (7) Bengt Emil Johnson:

Vittringar (Albert Bonniers

förlag) 14 poäng.

8. (Ny) Gianna Celati:

Berättelser från slätten

(Albert Bonniers förlag,

övers. Madeleine

Gustafsson) 13 poäng.

9. (10) Madeleine Grive/

Mehmed Uzun (red):

Världen i Sverige (En bok

för alla) 12 poäng.

10. (Ny) Torsten Ekbom:

Bildstorm (Albert Bonniers

förlag) 11 poäng.

LOSSAT

0

Å/Wnö-/e v·5Zfa~

~ LOSSAT

Avdelning 40 i Lunde har hållit årsmöte med Gunnar Norberg som mötesordförande. Inget noterbart försiggick kring formalian och efter omval till styrelsen fick den följande sammansättning: Rolf Nilsson, ordförande, Bo Börlin, kassör, Håkan Tjärnberg, sekreterare, Karl Molander, Lars-Erik Hamberg och Gunnar Norberg, ledamöter. Skyddskommitten består av: Rolf Nilsson, Karl Molander, Lars-Erik Hamberg samt Kurt Wallin. Stugkommitte: Lennart Pettersson.

På mötet beviljades fem ny medlemmar inträde. Årsmötet antog också ett uttalande till arbetsmarknadsministern och regeringen

om en förkortning av arbetstiden till 37 timmar i veckan för icke skiftgående manskap, samt en sänkning av övertidsarbetet från 150 timmar per till 50 timmar och att inga dispenser ges till utökat arbetstidsuttag.

Årsmötet avslutades med smörgåstårta och öl och under dessa informella former kom förstås de finurliga inläggen och frispråkigheten fram, som hamnarbetare är mästare på och som alltid leder till glada skratt och ännu fler "inlägg i debatten".

HÅKAN TJÄRNBERG

PRESS STOPP. Nytt från förhandlingsbordet. Hamnarbetarförbundets förhand lingsdelegation har i början av juni åter träffat Hamn- och Stuvar-

förbundet för diskussioner om Stuveriavtalet. Det har sedan slutet av 1994 förekommit en rad

sittningar med syfte att

skapa ett nytt

stuveriavtal , men

eftersom det hela har

dragit så långt ut på

tiden framförde vår

delegation att det nu

gäller först och främst

att komma fram till

löneökningar på det

gamla avtalet innan vi

kan tänka oss fortsätta

diskussionerna om en

annorlunda avtalskon-

struktion.

Dessutom

ställdes som krav att

Hamnarbetaförbundet

skall äga uppsägnings-

rätt av ett nytt avtal om

arbetsgivarna vill att vi

skall vara med i det

fortsatta arbetet.

BB

2 / 95 HAMNARBETAREN 7

LOSSAT

Stockholms Hamnarbetarefackförening

När Stockholms Hamnarbetarfackförening fyllde 100 år i maj ställdes det till med etthejdundrande kalas. 120 fest-deltagare åkte båt genom en sommarsolig huvudstad till Karlshälls Gård på Långholmen, där ett cocktailparty inledde firandet .

Till den limemarinerade laxen och den delikata oxfilen avlöste talarna på podiet varandra. Förtroendeman Björn Borg gav en tillbakablick på hamnarbetarnas tillvaro under den sekellånga epoken. förre ombudsmannen Lennart Jonsson hade för ovanlighetens skull och dagen till ära ett skrivet tal. Karl-Axel Sjölund, Svenska Hamnarbetar-förbundets ordförande, lovordade avdelning l:s engagemang i förbundsfrågor. Anders Björklund redogjorde för sina forskningar kring hamnarbete och Stockholms Hamns VD, Christer Vårdstedt orsakade kvällens näst största jubel när han tillkännagav och till Keith Hemland överräckte en gåva på 500 000 kronor till upprustningen av restau-rangen på semesterön Diamanten.

Till middagen underhöll också Anders Linder och Torgny Björk med fyndiga, finstämda och frejdiga visor. Efter densamma flyttade firandet in i Brännvinskungens sal intill Karlshälls Gård där Lill Lindfors med orkester orsakade kvällens största jubel. Lill var i högform och drog sig inte för att utbyta en och annan mustig kommentar med det glada stuvargänget i bänkarna. MIKAEL ÖDESJÖ Foto Johan Aredal

Leif Sörbacka i mitten

Rainer Dagerman med sällskap, Anders Linder Birger Rundgren

Delar av vänsterpartiets b lå~orkester Lill Lennart Johansson, fd ombudsman

8 HAMNARBE T AREN 2/95

LOSSAT

Lars Gustafsson Inge Andersson, Äke Pettersson Angela Löfgren, Aipo Kantinen, Veiko Kalila

Keith Hernland med sällskap

Doris Lindberg och Arne Nordström Torgny Björk

Anders Björklund Gert Stavlund och fru Jeppsson Bengt Keiser, Pauli Pitkänen, Ritva Orsell

Rune Lindgren med dam, Erik Cedegard Nils-Ove Nordström, Kjell Eriksson Äke Persson med sällskap

~ LOSSAT

Mikael Keijser med sällskap Björn Lindqvist

2 / 95 HAMNARBETAREN 9

LOSSAT

Karin Flemström och ]an-Erik Siögren

Gottigottgottgott. Fru Keiiser, Kiell Bruzelius med sällskap

Anders Biörklund Bengt Örsel/, Anders Biörklund med dotter ]an-Erik Siögren och Anders Linder

Alger Bergström med fru Jan Abrahamsson Bernt Kvist med sällskap

Biörn Borg och Karl-Axel Siölund C. Vårdstedt, Brita Olsson och fnga Andersson Det ska vi fira

Kent Lindqvist och fru Stolt Fru Keiiser och Ville Gustavsson Christer Vårdstedt och 500.000 kronor.

10 HAMNARBETAREN 2 / 95

LOSSAT

~ LOSSAT

Björklunds dotter Delar av vänsterpartiets blåsorkester

Peter Wester, Rainer Dagerman med sällskap Pauli Pitkänen, Ritva och Bengt Örsell Roland Hedberg och Henry Sjöholm

Var det maten? Hasse Berglund och Robin Cornwe/l Kent Edman Bondesson och Ove Carlsson

Angela Löfgren och Alpo Kantinen L. Danielsson, A. Forsström, L. Granström Caie Stolt, Tor Rylander och N.0. Nordström

I ~

Tor Rylander

Tommy Andersson och Anders Linder Li/I • Hamnarbetarna = Sant

2/95 HAMNARBETAREN 11

H EN K E

inflations

1onen Javisst fan är det sjukt.

Och jag ska försöka beskriva det historiska sjukdomsförloppet, från en framtagen bacill till den epidemi , som största delen av

jordens befolkning inte är spridare av - men väl drabbade av.

Inflation = penningvärdesförsämring, och då pratas det ju för det mesta om den svenska kronans värde i förhållande till andra valutor. Men inflationen är inte som man försöker ge sken av -

demokratisk; på så sätt att den skulle drabba alla lika. Det finns

alltid några som tjänar på den, till exempel genom olika

kostnadshöjningar för flertalet människor och som gör att vi får inflation i våra plånböcker genom att vi får mindre och mindre

pengar som vi själva fritt förfogar över.

De som då tjänar på detta är "Marknaden och dess aktörer". Men bakom denna nya diffusa benämning döljer sig

saMma gamla vanliga kapitalister - kom ihåg det! Samma gäng som i stort sett kan göra vad de vill i kraft av äganderätten och de

lagar och bestämmelser som skyddar densamma, eller som man

väl lite uppkäftigt också kan uttrycka det: "Fåtalets makt beror på flertalets dumhet".I hur många år har

vi inte fått höra att löneökningar driver på inflationen.

Vilka då fantastiska lönelyft??? När vi 40-talister växte upp klarade sig familjen på en lön.

Idag är det tvunget att båda har inkomst, eller att man får bidrag, för att det ska gå runt. Och det beror på att lönerna inte på långt

när har höjts i förhållande till levnadskostnaderna. Därmed står

det ju helt klart att det är prisökningarna som skapar inflation i arbetarnas plånböcker.

Det är faktiskt frisk ekonomi med höga löner och låga priser, som får till följd att vi kan köpa och konsumera mer, som i sin tur

gör att det måste tillverkas mer varor och som får till följd att det

blir fler arbetstillfällen . Har vi höga löner så kan vi också betala in något mer i skatt

och då kan bland annat de sjukvårdsanställda få del av detta

genom höjda löner.

Sänkta priser och höjda löner måste ju då drabba någon annan , och det får då bli kapitalisternas vinster. På så sätt blir situationen helt sonika omvänd, för det är de som får inflation i

kassakistan. Här uppstår då ett problem, för fåtalet har ju aldrig

lämnat ifrån sig något frivilligt, eller hur?! Men det finns politiska

lösningar som gör att en rättvis fördelning kan uppnås på bekost-nad av den privata äganderätten över banker och stora företag och

då kommer kapitalet inte bara att förlora sina arbetsfria

12 HAMNAR B E T AR E N 2/95

inkomster, utan också själva att drabbas av - Maktinflation! Hur började då allt detta? Jo, det var en gång för mycket länge länge sedan , då det inte

fanns några pengar, då människorna levde .. . kanske lyckliga i alla

sina dagar. Tiden efter det att grottmänniskan hade slutat med sitt kringvandrande liv och lagt av med att släpa sina kvinnor i håret

och hängt upp knölpåken på väggen. Då man blev bofasta. Då små samhällen började växa upp där invånarna började bruka

jorden och skaffade sig tamdjur. Då man blev självförsörjande eller så hade grannen det du behövde eller vice versa.

Då bytte man varor med varandra, några pengar behövdes

inte, och räntor eller ocker var okända begrepp. Ingen tjänade på den andre, man hjälptes åt. Det gällde ju att överleva.

Små byar blev till små muromgärdade städer. Man började

kriga mot varandra och segrarna tog de förlorande till slavar; och

varförskulle jag behöva arbeta och slita när man kan tvinga andra

att arbeta för sig? Man nöjde sig inte med detta utan drog sig längre och

längre bort från den egna staden för att lägga under sig ett större territorium - länderna kom till.

Pengarna "uppfanns" men inte för att någon skulle tjäna på det,

utan för att de blev ett mer praktiskt betalningsmedel än att bära

med sig till exempel tio kilo kött för att skaffa sig en överrock.

Kyrkan var på den tiden mycket mäktig och det var förbjudet

och syndigt enligt kyrkans dekret att berika sig genom att ta ut ränta på utlånade pengar eller varor. De första att så småningom

bryta mot dessa förordningar var kyrkan själva.

Detta som för många hundra år sedan tog sin början gäller än

idag, man fortsätter att tjäna på andras arbete eller att ockra. För den som vill läsa om detta historiska händelseförlopp

kan jag rekommendera boken "Människans rikedomar" av Leo

Huberman, en mycket intressant läsning.För att bli kvitt den

ekonomiska varbölden så räcker det inte med antibiotika, utan här

krävs medicinering i form av socialism genom arbetarmakt. När man tänker tillbaka på allt lidande som girighet och

maktbegär har förorsakat så kan man citera en strof från en populär låt - "My crocodile shoes are crying too"'', men när jag

tittar ner på mina fötter ser jag varken krokodilskor eller tårar. Det

kan möjligen vara fotsvett, varmt är det i alla fall, för den fyrbente

kamraten har lagt sig över mina 43:or.

Ha det bra i sommar önskar

HENRIK I GÖTEBORG

HENKE

2 I g 5 13 HAMNARBETAREN

HALMSTAD

Arbetsglädje har försvunnit. Byt ut ledningen. Fr v Leif Johansson, Jan Birgersson, Boris Andersson och Fredrik Nilsson.

14 HAMNARBETAREN 2 / 95

HALMSTAD

forts.

2 / 95 HAMNARBETAREN 15

• I

T ext Mikael Ödesjö Fo t o Jo ha n Aredal

Det är kris i Halmstads hamn. Stuvarna

mår dåligt. All arbetsglädje har för-

svunnit. Orsakerna är flera, men den

utlösande faktorn är hamnledningens

tvångskommendering till cement·

lossning under våren. En lossning vars

metoder snarare påminner om när

seklet var ungt, än den moderna

teknologiska hantering som idag finns

tillgänglig.

Men vi tar det från början. Halmstad, residensstad i Halland, har sedan länge varit en viktig sjöfartsstad.

Det märks bland annat på att hamnarbetarfacket här fyller 100 år 1997.

Arbetet på kajerna, längs Nissans mynning ut i Kattegatt, har alltid varit livligt och hamnen har utvecklats till en utpräglad virkes- och pappershamn.

Sekelskiftets många kontroverser mellan hamnbolag och sjåare har med åren mildrats och i långa stycken varit ett ömsesidigt givande och tagande,

16 HAMNARBETAREN 2/95

H A LM S T A D

som bidragit till en allt bättre arbetssituation.

A VTALSBAKSMÄLLA

Men, tyvärr finns det kvar spår av det

nackstyva ledarskap, som känne-tecknade gamla tiders hamnpatroner, även idag. En sådan är Olof Wiström, VD i Halmstad Hamn och Stuveri-

[ (~

bolag. För ett år sedan "tvingades" denne då ganska nytillträdde VD att teckna avtal med Hamnarbetarförbun-det i Halmstads Hamn. Vilket i och för sig inte är ett dugg anmärkningsvärt, eftersom 95 procent av all personal tillhör Hamn. Men dessvärre en katastrof eftersom avtalsrätten sedan gammalt tillhör LO i ett gemensamt avtal med SAF. Alltså blev såväl Tran-sportarbetarförbundet som Stuveriför-

Rolf Mårtensson

HALMSTAD

bundet vansinniga. I gemensam blod-störtning kastade de sig över "stack-ars" Olof Wiström och slängde ut honom och hans förbålda hamn i kyl-an. Även Hamnarbetarförbundets Rolf Mårtensson fick veta att han levde.

- Det anmärkningsvärda var emellertid att stämningen och arbets-moralen här i hamnen blev bättre än vad den någonsin varit tidigare, och det instämde faktiskt även Olof Wiström i, berättar Rolf Mårtensson, facklig lokalavdelningsordförande i avd 21. Men tillägger sedan bittert;

- Men det var då det! Ett år har gått när Rolf slår sig ner

på facklokalen i undervåningen till Halmstads Hamns röda tegelkontor. Han försöker le, men det vill sig liksom inte. Det blir bara till en suck och när han kastar en vädjande blick upp mot Erik Andersson, förre fack-ordföranden i hamnen som lutar sig mot en hylla, så sänker även denne blicken. De vet inte vart de ska börja ...

- Du kan fråga vem som helst, utbrister så Rolf och spänner blicken. Vem som helst! Och alla kommer att svara likadant - "det är för jävligt!"

OMVÄNDA FÖRUTSÄTTNINGAR

Erik nickar bifall och så smått börjar

de berätta hur illa ställt det verkligen är i hamnen idag. En hamn som har alla förutsättningar att frodas i en exporthausse där fyllnadsmassorna tillåter en så gott som obegränsad expansion. Och där siffrorna i budgetar och resultat bara blir roligare och roligare att studera. Men det handlar ju inte bara om statistik, teoretiska förutsättningar eller internationella marknadsvariationer -det handlar om människan också.

- Jag ser ju på gubbarna hur de lider, det gör vi alla. Några försöker väl gaffla på, kasta in nån gliring så som man brukar, men det är liksom ingen som orkar bry sig. Och felet är ju att företagsledningen tydligt visar att de ger blanka fan i oss. De informerar under all kritik och kommunicerar enbart med representanter för Transport. Wiström är antagligen bränd efter vad som hände när vi fick avtalet ifjol och nu törs han inte ha några kontaker med oss. Fast då får väl vi gå på honom istället!

Jodå, och det är inga duvungar som Wiström provocerar när han i i förvirrad panik efter att ha misslyckats att kommendera ut de ordinarie

forts.

2/95 HAMNARBETAREN 17

stuvarna till cementlossningen, själv ställer sig som luckbas och gastar order till en inhyrd entreprenadfirma.

INFLAMMERAT HUMÖR

Rolf Mårtensson kontaktar i den vevan såväl lokalradion som Yrkes-inspektionen, varvid Olof Wiströms redan inflammerade humör nu resul-terar i ett som det verkar heligt löfte att krossa Hamnarbetarförbundets inflytande i hamnen om det så ska bli det sista han gör.

Bland annat hotar han skyddsom-budet, Hans-Göran Lindgren, som lade skyddsstoppet på cementhanter-ingen. Rolf och Hans-Göran tycker nästan att det är pinsamt hur en per-son i en sådan ställning kan bete sig så känslolöst, barnsligt, egenmäktigt och dumt!

- Men det är klart, av en man som i sitt hälsningstal säger: " ... från och med nu är det jag som är myndigheten, nu ska alla surdegar bort .. ", kan man kanske inte vänta sig annat av, suckar Rolf.

Både Rolf och Hans-Göran anser att Halmstads Hamns VD passerat gränsen för vad som är sunt och för företagets bästa. De nämner till exem-pel hur personalen slagit i övertids-taket på 150 timmar, men ändå inte

18 H A M N A R B E T A R E N "2 I 9 5

HALMSTAD

fått gehör för nyanställningar. Inte ens fastän kunderna börjat klaga. Och när Rolf Mårtensson, som sitter adjunge-rad i bolagsstyrelsen, fick i uppdrag att där ta upp problemet, avfärdades han med: "Det här är inget forum för skitsnack!".

PSYKOSOCIALA PROBLEM

Nu har Yrkesinspektionen fastslagit att det är något som inte är som det ska i hamnen. Man konstaterar i ett utlåtande att det förekommer psyko-sociala problem bland personalen. Hans-Göran Lindgren vet precis vad

Hans-Göran Lindgren

det är frågan om. Han har som skydds-ombud personligen anklagats för att vara uppviglaren till bråket kring cem-enthanteringen.

- Jag har inget emot cementhante-ring, förklarar han, det har vi sysslat med ända sedan 1950-talet, men att nu köpa in ett billighetssystem istället för att använda slutna system är ju att vrida tiden tillbaka. Och när gubbarna efter tredje båten började få utslag på kroppen då fanns det inget annat val än att lägga stopp på båten.

Utslag, allergier och andnings-

besvär är problem som kan uppstå vid cementhantering. Och eftersom symp-tomen i vissa fall kan dröja ända upp till tre fyra år blir de exponerade en form av försökskaniner.

- Det är ju en cynisk människosyn! Vår VD ska fan inte tro att vi är dumma i huvet bara för att vi är kneg-are. Och det är typiskt att en hög chef inte fattar att detta inte är en mans verk. Han vet inget om solidaritet och proletariat. Han fattar inte att det är våra skitiga händer som håller hans rena och det skulle inte förvåna om han som illojal entreprenörssjäl en dag hissar Panama-flagg på kontorsbygg-naden! Hans-Göran är svart i synen och knyter näven i en hotfull gest. Sedan ler han snett.

- Det är sådant här som man brukar få läsa om i Grönköpings Veckoblad!

FAKTA OM HALMSTADS HAMN:

Hamnen i Halmstad är en typisk exporthamn. Här

hanteras flera sorters gods; skogsprodukter har

varit tongivande (Stora har betydande

aktieinnehav i hamnen , tillsammans med

kommunen och bl a Pilkington). Vidare hanteras

en stor mängd bilfragment (150 000 ton skrot

per år), varav merparten går till järnverk i Turkiet.

Från Halmstad skeppar SAAB ut hela sin

europaexport. Samtidigt är importen av tyska

bi lar förlagd hit; VW, Ford, Aud i och Opel.

Hamnen är fördelad på fyra kajer:

Nissakajen, Järnvägskajen, Kattegatthamnen och

Oceanhamnen . Förutom de fyra hamnavsnitten

finns enorma fyllnadsmassor där

utbyggnadsmöjligheterna är mycket goda.

Hamnen ligger bra till, har ingen skärgård och

tillåter 12 meters djupgående.

Virket hanteras vid Nissakajen, skrotet vid

Järnvägskajen, containrar, glasflak och bilar i

Kattegatthamnen, där även Grenå-färjorna ligger,

samt bulkgodset, mest salt och kol, i

Oceanhamnen. Av 105 anställda i hamnen är 60

ordinarie stuvare plus 26 extratjänster. Ca 95

procent av stuveriarbetarna är organiserade i

Bernt Olof Malmsten

HALMSTAD

Svenska Hamnarbetarförbundet.

Utvecklingen för hamnnäringen i Halmstad

var under 1980-talet mycket positiv. 1988

passerades den magiska 2 miljoner ton-gränsen.

Lyckan blev emellertid kortvarig eftersom

omsättningen redan året därpå rasade tio

procent då Halmstads Järnverk tvingades lägga

ned sin verksamhet. Direkt på detta följde sedan

lågkonjunkturen och Hamnbolaget " läckte som

ett såll " , vilket resulterade i att dåvarande VD:n

fick sparken och personal varslades om

uppsägning.

1992 vände det. Situationen ljusande när

den svenska kronkursen gynnade

exportföretagen. Det var i den perioden som Olof

Wiström tillträdde som ny VD, ett engagemang

han in ledde med att säga upp 17 man. Efter

förhandlingar resulterade det i att åtta stuvare

fick gå, men de återanställdes snart igen

eftersom godshanteringen bara ökade och ökade.

2 / 95 H A M N ARBET A RE N 19

20 2 / 95 HAMNARBETAREN

N I NA

110ch i köket gnällde Carl Bildt över lata och fräcka arbetare11 •

NINA

olitik är ju inte bara fakta utan

också känslor. Det senare är något

som har lägre status men som är

nödvändigt, bland annat för att ge

paradbegrepp som rättvisa, frihet

och "det goda samhället" någon

sorts mening.

Högern har ju länge skällt på

vänstern för att denna ska ha tagit

patent på att vara god. Debatten om "vänsterns

skuld" gick ut på att försöka visa hur den snälla

vänstern egentligen var dum - och därmed elak -

genom att somliga inom vänstern den eller den

gången stödde den eller den diktatoriska ledaren i

diverse utvecklingsländer. Alltså är det högern och

marknadsekonomin som är god, vilket skulle

bevisas.

Själv har jag emellertid svårt att skaka av mig

känslan av att många inom högern är, om inte elaka

så åtminstone, ogina eller sura. Kommer till exempel

att tänka på den enda gång jag var på en riktig

högerfest, av vilken mystisk anledning är inte värt

att förklara.

Det var 1980 och där var en massa kostymkillar

som omväxlande var aggressiva, omväxlande stötte

på en. Den kändaste unga påläggskalven var

självaste Carl Bildt. Jag talte inte med honom, men

jag hörde. Sent på natten satt han och hans polare i

köket och mina öron höll fan på att trilla av: de satt

och gnällde över lata arbetare som var fräcka nog

att sjukskriva sig stup i minuten! De var parodier på

sig själva, faktiskt rena kopior av ett gäng feta

cigarrdirektörer av Hillersberg eller i Tältprojektet.

Ett och ett halvt decennium senare behövs ingen

natt eller fylla för att våga säga saker i den stilen.

Tidningarna är fulla av både debatt- och nyhets-

artiklar om hur vanligt folk fuskar med sjukskriv-

ningar och bidrag, och i tidksriften Arena 4/94

upprörs Timbroekonomen Anita Lignell Du Rietz

över att "allt större grupper" får "arbetsfri inkomst". Och

hon menar inte aktie- och kapitalägare - utan

bidragstagare och förtidspensionärer!

I senaste numret av Smedjan (1/95) skriver

Helena Riviere om den "primitivism och paradoxala

avundsjuka som vårt så generösa välfärdssystem ger

upphov till".

Kanhända själv drabbad av avundsjuka sur-

skriver hon sen om bidragsnivåer för barnfamiljer

som överstiger "normala professorslöner", om

"strida strömmar av ekonomiska flyktingar" och

om känslan av att som skattebetalare bli utnyttjad

av förtidspensionärer och ensamstående mammor.

Hon säger sig tala om det "grundläggande

sambandet mellan dem som ger och dem som får".

Och hon menar alltså att hon, den stackars

förläggaren och frilansskribenten, hör till dem som

ger (för mycket) till dem som får (för mycket). Utan

att dessa gör rätt för sig eller lever livet tillräckligt

lidande och skamset. Ungefär som Anders Isaksson

menar hon att "socialstaten" har gjort medborgarna

giriga och fuskbenägna.

När jag läser sånt där tänker jag alltid på

Spanien, det enda land jag förutom Sverige känner

något sånär till. I Andalusien har många arbetslösa,

i likhet med min kamrat Octavio, sexårig skolut-

bildning och inte en chans att komma in på den

riktiga arbetsmarknaden, med sjukförsäkring och

andra skyddsnät. Det vet han, det vet alla. Det får

bli arbetslöshet, strö- och svartjobb; man får hanka

sig fram.

Den bestående känslan därifrån är: alla kan lura

alla, och gör det. Arbetsgivarna lurar arbetstagarna

- tyvärr blir det ingen lön den här veckan för

tomatpriserna har sjunkit så mycket, kan det heta.

Arbetstagarna luras tillbaka så gott de kan, stjäl

kanske lite ibland. Och staten krånglar med

medborgarna när den kan - tyvärr; " .. utan den här

nya stämpeln får du inget arbetslöshetsstöd den här

månaden" - och medborgarna kontrar med att

förfalska stämplar och intyg.

Det allra värsta är att medborgarna lurar

varandra i så hög grad. Det civila samhället är lika

opålitligt som allt annat. "Jag litar inte på nån",

säger Octavio, "jag har bara bekanta, inga riktiga

vänner". Man gör upp affärsplaner med varandra,

från att starta butiker till att sälja droger, och plöt-

sligt sticker ens polare med kontrakt och pengar.

Och Octavio rycker på axlarna: "Vem kan

klandra honom, vad ska man göra?" Det gäller att

"buscarse la vida", finna sig ett liv, och då är allt

tillåtet.

Jag måste förresten erkänna att jag ingenting sa

den där gången i köket med högerspökena. Det var

ingen ide, eller jag vågade inte, eller jag var tio år

yngre än dem. Detta har grämt mig i 15 år.

Samtidigt som det har stärkt mig i min övertygelse:

det är något skumt med högerns människosyn.

Kanske är det därför som högerfolk har lättare

att verka eller vara elaka?

NINA LEKANDER kulturskribent och debattör på Expressen

2 /95 HAMNARBET A RE N 21

PROFILEN

Fortsättning från sid 24

ubba inte mina cirklar! Med ett Sokrates-citat hälsar Holger

Westman välkommen in i sin tvårummare i Råå, strax söder om Helsingborg. Hade vi känt till Holgers väl inrutade vanor, som citatet syftar på, hade vi förstås aldrig litat på den vakt vid Skåneterminalen som påstod att: "Holger?! Nej, han har allt cyklat hem. Det

gjorde han redan innan kaffet". - Nej, jag slutar fyra varje dag. Det har jag gjort länge.

Han i kuren måste ha sett när jag cyklade iväg för att mär-ka aluminium, förklarar Holger lugnt och läppjar på kaffet.

Vi sitter i köket hemma hos honom. Han har dukat fram sin lilla bricka med det vanliga; en mugg kaffe och en bulle, och så tidningen. Här i Råå, ett par stenkast från Öresund, trivs denne norrlänning och hamnarbetare. Här-ifrån har han cykelavstånd till jobbet.

Holger gör sitt sista år som hamnarbetare. Vid årsskif-tet hägrar pensionen. Då får han tid till sommarstugen "uppe på åsen'', och tid till att ströva i fjällen och åka på fågelskådarresor. För även om han bor och trivs i Skåne så längtar han till den storslagna naturen i fjälltrakterna, till suset och bruset från skogar och älvar.

Holger föddes 1931 i Stöde, ett samhälle intill Ljung-an, fem sex mil väster om Sundsvall. Han är äldst i en brödratrio. Pappan var vattenrallare och snickare, ofta på jobb långt hemifrån. Mamman led periodvis svårt av "fattigsjukan" - TBC, så pojkarna fick långa perioder vistas på barnhem i Trehörningsjö, 25-30 mil hemifrån.

- Det kan ju låta som att det skulle ha varit ledsamt för oss, men faktum är att vi inte led ett dugg. Tvärtom hade vi

22 HAMNARBETAREN 2/95

det bra. Vi var många ungar och vi hade ju varann vi bröder. Och på den tiden ställdes det ju lite mer krav på barnen. Vi fick arbeta och ligga i med både det ena och det andra - det var nyttigt, minns han. Det var också i Trehör-ningsjö som Holger tog sin skolexamen. När han kom hem väntade en kort kurs, kallad fortsättningsskola, som var den tidens samhälleliga förberedelse för vuxenlivet. För från och med nu gällde det att skaffa sig en bra utbildning och framför allt arbete.

·Jag fick börja arbeta på sågen hemmavid, gick och plockade pinnar och blev påstickare. Jag fick mata upp timmer och sköta hacken också. Det hade ju just blivit fred i Europa och det var fullt fart på produktionen, berättar Holger, som sedan blev springpojke på Konsum och utan några speciella yrkesdrömmar hamnade han så småningom på verkstadsskola i Sundsvall för att utbilda sig till kock, ett yrke som han sedan kom att utöva fram till 1969.

Efter att ha fört en ambulerande tillvaro bland grytor och kastruller i restaurangkök runt om i landet hamnade han 1963 i Helsingborg. Han hade med åren lärt sig tycka om Skåne och uppskattningen från skåningarna var ömsesidig.

- Jag kommer så väl ihåg de första gångerna jag träffade skåningar, jag tyckte de verkade så mysiga och att de pratade så härligt. Samtidigt fick jag höra hur vackert de tyckte att det lät när jag talade, berättar han på samma milt sjungande dialekt som han talat sen barnsben.

- Det skånska idiomet kan man inte lära sig som vuxen, det blir bara de speciella uttrycken man lägger sig till med, förklarar han.

Då, 1963, hamnade han på Hotell Mollberg, en respekterad institution i Helsingborg, men i takt med att rörelsen fick allt sämre ekonomi, och personalen pressades att jobba hårdare och hårdare, närmade sig Holger gränsen för vad hans nerver tålde.

- Jo, det var faktiskt riktigt illa ställt med mig då ett tag. Det handlade helt enkelt om att byta jobb, eller att hamna på Sankta Maria (mentalsjukhus i staden). Det var då han fick nos på att de sökte stuvare till hamnen, och som lämnade han spisvärmen för att jobba på kajen.

·Det var raka ackord på den tiden. Vad man tjänade berodde helt på en själv och gänget. Det var kämpigt i början eftersom det var svårt att hänga med de vana gubbarna. Jag tänkte att jag skulle i alla fall pröva ett år, berättar han.

Det blev ett år då han fick uppleva det fina kamratskapet och på fackmötena sa han sitt hjärtas mening, "att hålla käft har aldrig legat för mig'', vilket förstås genast gav honom uppdrag i avdelningen. Han blev också ordförande där redan efter ett år, och behöll uppgiften till 1983. En period då han fick rikliga tillfällen att använda sig av sin "envishet och tjurighet" vid förhandlingsbordet. Sedan fortsatte han som kassör till 1990.

Konflikten 1980 blev en påfrestande period för många, även för Holger som tillsammans med en arbets-kamrat blev åtalade för egenmäktigt förarande, efter att ha hindrat lastning och lossning, och dömdes till dagsböter.

- Det var ju inte så roligt, men vi hade ett fantastiskt stöd av alla arbetskamrater som fyllde rättsalen och ljudligt

PROFILE N

buade eller hejade till vår förmån. Domaren fick till och med hota med att utrymma lokalen.

Idag är det annorlunda, stämningen har blivit sämre i hamnen, tycker han.

- Nu är det svågerpolitik som gäller här. Det springer runt en massa släkt och vänner till cheferna och beter sig som om de äger hamnen, muttrar Holger, som nu ser fram emot pensioneringen, då han kan ägna sig åt sina hobbys istället, och de är inte få.

Dels har han ju sommarstugan "uppe på åsen" utanför staden, dels åker han skidor och vandrar i fjällen. Han är en ivrig amatörfotograf, tycker om att resa och har börjat med fågelskåderi också.

Lägenheten vittnar också om alla dessa intressen. I bokhyllorna trängs naturlitteratur och påfallande många kartböcker. Holger visar också sin Hasselbladskamera och ett stort antal jätteförstoringar av fjällvyer som han fotograferat. Han skulle säkert ha kunnat försörja som till exempel fotograf, men det har han inte velat.

- Man ska inte slå mynt av sin hobby, då förlorar den sitt värde, slår han fast, innan han och fotografen Johan förlorar sig bort i en lång diskussion om kameror, linser, filmer osv, för att sedan lovorda arbetarförfattare som Olle

Hedberg, Valdemar Hammenhög, Wilhelm Moberg och Björnstjerne Björnsson. Poltiskt har Holger vandrat från vänster till ingenting, d v s blankröstning, för att nu vid de två senaste valen rösta på Miljöpartiet.

- Och så gillar jag Gudrun Schyman, hon är säker, påpekar han.

Som gammal kock är förstås Holger en hejare hemma vid spisen, och som alla goda kockar konstrar han gärna inte till maträtterna, utan föredrar självfallet husmanskost.

Två favoriterrecept som ofta återkommer i det Wets-manska köket är blodkorv med lingon och vitkålssallad samt kroppkakor med smält smör och lingon.

- Fast visst är det gott med en entrecote och vitlöks-potatis också, erkänner han och avslöjar att stuvarkompi-sarna ibland avundsjukt beskådar hans medhavda matlåda.

Efter 32 år i Skåne är han så mycket skåning man kan bli som inflyttad. Han trivs med det mesta, det är bara en sak han inte riktigt klarar - vintrarna.

- Regn, regn och åter regn. Jag kan faktiskt bli riktigt deprimerad, så då får man dra norrut.

MIKAEL ÖDESJÖ

2/95 HAMNARB E TAREN 23

POSTTIDNING

G» .. ca ~ 0 > w "' G» -.ca E 0 tl)

c G»

.:.I: u 0 ~

Fortsättning sid 22

HAMNARBETAREN är officiellt organ för Svenska Hamnarbetarförbundet. Tidningens syfte är att informera om hamnarbetarnas villkor i såväl arbetsmiljö och avtalsfrågor som om förbundets värderingar och sociala och politiska frågor. Ideer, tankar, och bidrag till artiklar, reportage, insändare, dikter, illustrationer etc från Dig som läsare är mycket välkommet!