5 Folk festival har inlettsommarens festiviteter

É Romani GlindaDen romska spegeln

EU-migranternablir allt fler

Nr 3 2015 • maj - juni pris 90 kronor

Märkligt är det. Juni är nästan förbi och ändå har inte som-maren börjat. Den längsta våren i mannaminne bara fortsät-ter och fortsätter.

Romerna som bor i sina läger runt om i landet blir barafler och fler, trots att inkomsterna blir allt sämre och trakas-serierna bara öka i omfattning och blir allt grövre. Misärenlyser oss svenskar i ansiktet och det blir allt svårare att blun-da. Kanske är det därför som så många med ångest nu istäl-let har börjat attackera dessa människor.

Avhysningarna av romer och rivningarna av deras lägerbara ökar just nu i en allt snabbare takt. De kostar miljoneroch, som det visar sig, är totalt utan verkan. Inom någraveckor är lägret tillbaka. Nyligen gjorde regeringen ettutspel i en presskonferens. Det handlade främst om romer påvåra gator men den nya regeringen verkar inte känna till attdet finns romsk media. Vi fick ingen inbjudan. Man hadebland annat förslag på att skynda på avhysningarna avbesökande migranter från de platser där de inte har tillståndatt övernatta, något som Thomas Hammarberg, ordförande ikommissionen mot antiziganism, inte tycker är rätt väg attgå. ”Migranterna vill självfallet inte sova under broar eller iparker. Men de upprepade avhysningarna är ingen lösning,de är dessutom orimligt kostsamma.” skriver han på kom-missionens hemsida.

Ingen ska behöva tigga säger regeringen som nu börjatsamarbeta med Rumänien i frågan. I början av juni skrevsett avtal om välfärdsuppbyggnad. En arbetsgrupp ska träffasefter sommaren. Den nationella samordnaren har etableratett nätverk bland frivilligorganisationerna. Det ligger lite itiden att allt mer ska göras av frivilligorganisationerna. Fårde mer pengar?

Rumänien har till sitt förfogande ett strukturfondsbidragpå 31 miljarder euro under sju år. Av dem är en stor del soci-ala medel. Ansvarige vice ministern för EU-fonder, Ciprian

Necula, är själv rom och ska styra EU:s medel mot utsattagrupper i samhället. Min erfarenhet av romska politiker iÖsteuropa är inte av det bästa slaget, men jag hoppas inner-ligen att denne man har en stark integritet och en kritiskhållning till den politik som har förts av den rumänskaregeringen hittills när det gäller de egna romerna och attmakten inte förändrar honom.

Under presskonferensen talade även justitieministerMorgan Johansson om stopp för exploatering av utsatta per-soner och stopp för olagliga bosättningar på privat eller all-män mark. Det finns idag cirka 300 romska bosättningarrunt om i landet.

Det är både fel med olagliga läger och att de rivs ochmänniskor tvingas på flykt. Det måste finnas lösningar somtillgodoser bägge dessa aspekter. Hur vet jag inte, men jag ärövertygad om att det går.

Problematiken med polisens alla olagliga register barafortsätter. Nu har Datainspektionen kommit fram till attSödertörnspolisen så kallade kvinnoregister är helt olagligt.Regeringen har beslutat att polisen måste vidta åtgärder föratt se till att personuppgifter hanteras på rätt sätt. Vad skaman säga? På en rad punkter riktar Datainspektionen skarpkritik mot Södertörnspolisens register över kvinnor somutsatts för våld i nära relation och man beordrar polisen attomgående sluta använda registret. Hur många fler registerfinns det? Det som registren pekar på är en kultur inom poli-sen som luktar unket. Översitteri, manligt flås och diskrimi-nering måste bort från polisen.

Regnet och den svala polarluften vägrar ge vika. Den 6juni startade 5 Folk Festival under nationaldagsfirandet iHässelby i Hesselby slottspark med mycket musik och etttält för alla de som ville veta mer om de fem nationellaminoriteterna.

God sommar önskar Fred Taikon

É Romani GlindaEgnahemsvägen 58141 37 Huddinge

Telefon:

+46 (0)8-779 40 31+46 (0)70-712 39 91

E-mail: info@romaniglinda.seWebadress: www.romaniglinda.se

Postgiro: 19 54 82–5Ansvarig utgivare och chefredaktör: Fred Taikon

Den romska ledaren

Statens KulturrådVår bidragsgivare

ISSN 1651–3258Tryck: Carlshamns tryckeri

Redaktion:Rosario Ali, Bengt O Björklund, Veronika Portik, Mia Taikon och Gertrude Nilsson Björklund

Tipsa ossVi tar gärna emot material till tidningen, samt tips om olikaevenemang på samtliga romanédialekter, antingen via vanligpost eller via e–posten: mia@romaniglinda.se

3

DEBATT4 Hans Caldaras skriver omhemlösa romers utsatta situation.

ÉRG TAR EN LATTE MED5 Borta Friberg, en avSveriges äldsta romer som justfyllt 90 år.

5 Folk Festival6 I år startade 5 Folk festivalunder nationaldagsfirandet.

MR-NÄTVERKETS MÖTE9 I FN-förbundets lokalerkom man fram till att det behövsett MR-institut i Sverige.

INGRID LOMFORS10 Så heter den nya intendentenpå Forum för levande historia.

FOLK ÄR FOLK13 Är en ny gatutidning.

DANS ÄR POLITIK14 Om dansande balkanromer iGöteborg.

STÄMNINGEN AV STATEN15 Läget beskrivs av CivilRights Defenders.

SPRÅKRÅDET16 Årets språkkonferens hargått av stapeln.

SERIEFESTIVAL19 Serietecknare för de utsattaEU-migranterna berättade om sittengagemang i Kulturhiset iStockholm.

JA MÅ HAN LEVA!20 Erik Ljungberg fyller 95 år.

ROMSKA BOPLATSER22 Nu ska romska bosättningari Stockholm minnesmärkas.

Romerna på omslaget har just blivit bortkörda.Foto: Bengt O Björklund.

FESTIVAL I TJECKIEN24 Romsk festival med musikoch dans.

MALMÖREDAKTIONEN26 Fyra nya artiklar från våranya medarbetare i Malmö.

ETT ROMSKT INSTITUT30 På gång i Europa. Blandandra är George Soros inblandad.

LITTERATUR31 Två nya böcker presenteras.Rykande färska!

GAMLA BILDER BERÄTTAR32 Den här gången är detfamilje foton ur Nordiska museetssamlingar som visas.

MIAS MATSIDOR34 Den här gången är det varm -rökt lax med sparris som gäller.

I detta nummer kan du läsa om

Missa inte!

Ett nytt nummer av Folk ärfolk har kommit ut!! Här stårförfattaren Gunilla Lundgrenmed en av försäljarna.

Romsk Khamoro-festival i Pragmed dans ochmusik.

Denna vackra dam ärForum för levandehistorias nya intendent.

Same same but different under 5 Folk Festival.

Sedan något år tillbaka har det kommitromer och icke-romer från Rumänien,Bulgarien och andra östeuropeiska ländertill Sverige. De flesta hoppas få ett tillfäl-ligt jobb, men inser snabbt att det kanman glömma. De kan inte språket, ochmånga har dålig utbildning, om någonalls. Det enda val de står inför är att sättasig på en trottoar med en pappersmugg ihand i hopp om att förbipasserande gerdem en slant. De sitter på samma fläckupptill femton timmar om dygnet oavsettväder och vind. En del kommer familjevisi tron om att ha större chans att få ihoptillräckligt med pengar som täcker livsvik-tiga behov och även till ett bättre boende.

De flesta av Rumän-romerna som kom-mer hit är ättlingar till de slavar, sombefriades från slaveriet på mitten av 1800-talet. Men förföljelsen tog inte slut där.Den frodas fortfarande, romer utsätts dag-ligen för rasistiska hatbrott. Det är inteovanligt att en rom dödas utan att densom utfört dådet får en rättslig påföljd ochstraffas. Antiziganismen och diskriminer-ingen är rumsren i Rumänien trots attrepresentanter för Rumäniens maktapparatbedyrar att det inte råder någon diskrimi-nering eller rasism i landet.

I början av deras ankomst till Sverigeblev folk starkt berörda av att det finnsmänniskor i Europa som lever under såvidriga förhållanden att de måste tiggaför att överleva. Empatin var påtaglig hosmånga som visade sin välvilja genom attge dem pengar, mat, uttjänta märkesklä-der och skor och mobiltelefoner.

Men det tog inte lång tid förrän ryktetspreds i landet att de skulle vara offer förorganiserade ligor som tvingar dem ut pågatan för att tigga och sedan roffa åt sigmerparten av de pengar de lyckats samla.Tyvärr förekommer det krafter som skorsig på människor i nöd. Men det är bevi-sat att få är offer för dessa skrupelfriaindivider. För inte så länge sedan cirkule-

rade ryktet om att samtliga ”svenska”hemlösa och tiggare var knarkare ochalkoholister, och därför skulle man intege dem pengar. Det verkar som vi gärnavill ha en ursäkt för att inte bry oss omutsatta människor. Det är bekvämast så.

Situationen är idag exakt den sammaför de drabbade romerna här i landet somden var för oss in på 1960-talet, att avhy-sas från sitt boende titt som tätt, att stän-digt leva med rädslan för att utsättas förvåld av polis och ilskna människor. Före -ningen HEM gör en enorm hjälpinsats iStockholms län, med att lindra romernasli dande och finna lösningar för en humantillvaro för dem. Det som Stockholmsstad och kommuner i landet borde hjälpatill med, men saknar resurser för, sägerman, trots att avhysningarna blir allt van-ligare och kostar miljonbelopp för statoch kommun.

Det är en märklig förklaring att Sverigeinte har tillräckligt med resurser att biståvåra EU-medborgare, som lever underkatastrofala förhållanden i vårt land, närvi snabbt kan samla in pengar och mobili-sera hjälpsändningar med tält, filtar, mat,kläder och mediciner till människor i ettland utanför Sveriges gränser som drab-bats av hungersnöd, katastrof eller krig.

Utanför matbutiken där jag brukar handlasatt en ung rom i ett antal månader innan vien dag kom i samspråk. Jag hade sommånga andra vid något tillfälle lagt en slanti hans mugg och sedan skyndat vidare. Detvisade sig att vi talade exakt samma roms-ka dialekt, kelderáš. Han är från Rumänien,gift sedan tonåren med en jämnårig romskkvinna och har tre barn. Han saknar utbild-ning. Hans chans att få ett arbete i hemlan-det är minimal. Som rom står han mycketlågt i kurs på arbetsmarknaden. Därför harhan inget annat val än att ta sig till vårabreddgrader i hopp om att få ihop en slantså att han kan mätta sina barns munnar ochatt se till att de har kläder på kroppen.

4

Iekh manuš ando nekázoEn människa i nöd

”För mig finns ingen framtid. Därförkommer jag sitta här så länge jag behö-ver för att mina barn aldrig någonsin skafå samma helvete som jag.” En förtvivlansom han ofta ventilerar när vi kommer isamspråk. Nästan dagligen har han blivithotfullt bortkörd av butiksföreståndaren,ibland med våld. Grabben flyttar på sig.Men när föreståndaren går för dagenintar han platsen igen.

Inte så sällan kommer då en av deanställda ut med en mugg kaffe och någotätbart. En värmande utsträckt hand somlindrar känslan av att vara ett jagat vil-lebråd. Stunder då hans sorgsna ansiktespricker upp i ett stort leende. Vid ett partillfällen har han fått någons uttjäntamobiltelefon. Men all denna omtankeöverskuggas dock av kvinnor och män ialla åldrar som erbjuder honom pengar försexuella tjänster, gör närmanden och tafsarpå honom där han sitter. Frågar om hanvill följa med dem hem eller ta in på etthotell för en summa pengar. Han äcklas,men är totalt utelämnad och skäms för attkalla på hjälp eller på polis. Han är förvå-nad över att människor, som lever undervälordnade förhållanden och som anser sigsjälva som civiliserade, vittnar om hursjälsligt fattiga de är, men inte minst sak-nar självaktning. Men som många av dedrabbade säger med en blick av smärta:

”Fattigdomen och eländet gör ont, mendet som gör mest ont är människorsförakt och likgiltighet. Jag räknar intemed medlidande. Men varför har deavhumaniserat mig? De ser mig inte somden människa jag är.”

Hans Caldaras

DEBATT

5

Borta är ingen vanlig 90-åring. Det glitt-rar busigt i hans ögon och han har näratill skrattet.

– Jag var till doktorn nyligen och hansade att jag kommer att bli 200 år, sägerhan och ler stort.

Han har levt ett rikt och roligt liv mennu för tiden tar han det lugnt.

– Jag gör ingenting särskilt på dagarna,håller bara igång med familjen.

I många år var det skrothandel somgällde och under 60-talet skrotade hanoch hans bröder bland annatLidingöbanan och motorerna på de spår-vagnar som rullat genom huvudstaden.

– När spårvagnarna togs ur bruk vardet vi som fick skrota motorerna.

Allt som allt gick Borta bara sex veck-or i skolan.

– När marken tinat så vi kunde ta upptältet fick vi flytta igen. Det var i Säter iDalarna. Pappa hade pratat med landsfi-skalen innan vi fick slå läger där.

Borta reste runt i Sverige med sinfamilj. Med sig hade de skjutbana, boll-kastningstält och dansbana. På dansbananunderhöll de lokalbefolkningen meddans- och populärmusik. De spelade äventraditionell romsk musik. Hela familjenspelade.

– När vi kom till Stockholm 1947 bör-jade vi spela i folkparkerna runt om ilänet. Det var då min pappa blev sjuk.

Bortas pappa fick hjärnblödning ochhamnade på Rosenlunds sjukhus. Då varvandringsdagarna över.

Resten av familjen fortsatte att turnerarunt i Stockholm, bland annat på folk-

parkerna i Nynäshamn, Tumba ochÖsmo.

– Vi var tre bröder och en syster somspelade. Vi hade också med oss en släk-ting på bas. Vi spelade mycket fotbollockså på Stadshagens IP och vi blev juskådespelare på Dramaten, bland annat iföreställningen Bröderna Karamasovmed en massa kända skådespelare.

På den tiden bodde de i lägret iSköndal.

– Det var jobbigt på vintern med atthämta ved och vatten. Men 1970 fick vivår första lägenhet och lämnade lägret iSköndal för en lägenhet i Nybohov.

Bortas pappa var en hejare på att reno-vera fioler.

Borta FribergBorta Friberg är en av Sverige äldsta rom. Den 24 junifyllde han 90 år, men det är svårt att tro när man lyssnarpå hans berättelser. Han har mycket att berätta och hanminns det mesta.ÉRG träffade honom i förorten Bredäng där han borveckan innan den stora dagen.

Text: Bengt O Björklund Foto: ÉRG

– Själv lärde jag mig att förtenna.Det syns att Borta har levt ett rikt liv.

Han skrattar och ser nöjd ut. Om envecka blir det fest.

– Förr firade jag alltid min födelsedagpå Midsommarafton den 24 juni, men såär det ju inte längre. Föresten, tilläggerhan, jag vill inte ha några presenter.

Bortas pappa Josef Pepi föddes i Norge1901, men han blev giftasvuxen i ettläger i Göteborg. Där blev han förtjust ien svensk flicka. Det var på 20-talet.

– Det var Helga från Hisingen och detmärkliga är att ingen i hennes familj sadenågot om att hon flyttade in i lägret medmin pappa.

Helga fick fyra barn, Borta och hanstre syskon. Nu är det bara Borta kvar.

Bortas pappa var den förste som spela-de på ett femradigt dragspel. Han speladefiol också.

– Jag lärde mig att ackompanjerahonom på dragspel innan vi barn börjadespela på 40-talet. Musik och förtenningvar min pappas huvudsakliga inkomst-källor.

ÉRG TAR EN LATTE MED:

Under Hässelbys nationaldagsfirande påslottet gjorde 5 folk festival den förstadagen av tre. De kommande två, den 16och 23 juli, går av stapeln i på stora sce-nen i Kungsträdgården.

Fred och Mia Taikon från ÉRG stod påscenen och berättade om festivalen.

– Enligt nya undersökningar är allt flerpositiva till att bevara de fem nationellaminoriteternas språk och kultur, sade Fred.

Mia bad de i publiken som visste vilkade fem grupper är att räcka upp handen.De var många.

– Då är det väl de som är här idag,sade Mia och skrattade.

Hon menar att det är särskilt viktigt attlyfta de fem nationella minoriteterna endag som denna, nationaldagen.

– Det är särskilt viktigt att de är med

och firar nationaldagen när det finnssvenska politiker som i Riksdagen sägeratt vi inte är svenskar.

6

5 Folk Festival i Hesselby slottsparkSvenska flaggans dag hette det förr innan det blev en helgdag ochden svenska nationaldagen. Som ett led i det nya firandet arran-gerade É Romani Glinda en musikfest i Hesselby slottsträdgård.Det var 5 folk festival som för andra året lyfte fram den femnationella minoriteternas musik.

Text: Bengt O Björklund Foto: ERG

Först ut på scenen var Sofia Berg-Böhm, en judisk kvinna med en röst somfår världen att stanna till. Hon ackom-panjeras av Patrik Bonnet på gitarr.Stämningsfullt och vemodigt. Regnethänger i luften när hon byter från jid-disch och sjunger en kärleksvisa på ladi-no, det språk som judarna talar i Spanien.En klagovisa på hebreiska följde underden tunga himlen. Så kom regnet.

Publiken tunnades ut. Som sista sång

Sofia Berg-Böhm och Patrik Bonnet.

7

sjöng hon en sång med tusen år på nack-en på arabiska.

Helt plötslig kikar solen försiktigt framoch det är dags för lite musik på torne-dalska. Sprittande toner och små anekdo-ter mellan sångerna. Det är Tulipalo somhar tagit över scenen. Bastukänslan häng-er i luften och grabbigheten blir någotglatt och positivt. Helt plötsligt blir duonen trio när en klarinettspelare från publi-ken kommer upp på scenen och spelar.

Det hörs på publiken att de tycker attdet här är kul. Skratt och applåder avöservarandra.

Hitresta från Malmö är Rebel G’z, tvåromska killar med en arabisk DJ.Rappare alltså. Rappare med ett budskap.Texterna handlar mycket om utanförskap,främlingsfientlighet och den allt vanliga-re rasismen som breder ut sig i helaEuropa idag.

– Vi måste fokusera på de likheter vi

Tulipalo med gästspelande klarinettist.

har istället för att leta efter skillnader.Bland publiken fanns det inte många

som var vad man kallar för typisk rap-publik, men trots allt fick Malmökillarnaigång publiken.

Dimitri Keiski tillhör två av de femnationella minoriteterna.Sverigefinländare och finsk rom. Han ären begåvad gitarrist och sångare medförkärlek till den rockmuskik som kom påsextiotalet. Det är ett tungt ljud som väller

ut i parken. Ändå är de bara tre. Gitarr,bas och trummor. Dagen får plötsligt ettfönster mot musikhistorien. Men han spe-lar även låtar där han sjunger på finska.

Den första festivaldagen avslutades avAnte Kuoljok, en ung same som efter 16timmars färd från lappmarkerna ställdesig på scenen och jojkade. Ante gör egnajojkar. Det är korta och intensiva jojkar.

– Jojken är ett sätt för mig att uttryckamina känslor, sade han.

Mia Taikon är nöjd när festivalen är tillända.

– Tänk att det finns människor med såmycket kärlek till musiken som dessaartister har framfört idag. Bara det fak-tum att de satt kvar där trots det oginavädret och de droppar som kom tyckerjag är stort.

Under hela festivaldagen fanns det folkfrån några av de nationella minoriteternai Minoritetstältet som stod en bit frånscenen.

– Det var kul att stå där och ta emotbesökare som var nyfikna på oss natio-nella minoriteter. Frågorna var många

8

och vi delade ut mycket informationsma-terial, sade Fred Taikon, en mycket nöjdfestivalarrangör.

Att den här typen av festivaler har enstor funktion att fylla går det inte att tamiste på.

– De tre samiska representanterna drogmed sina färgglada kläder in extra myck-et folk till tältet.

Nu ser man med tillförsikt framåt ochtror på en stor publik i Kungsträdgårdenden 16 och 23 juli. Då är det dags förnytt minoritetsös.

Dimitri Keiski med sitt band.

Rebel G’z Ante Kuoljok

9

Efter att Svenska FN-förbundets general-sekreterare Linda Nordin hälsat alla väl-komna i den knökfulla samlingssalenpresenterade Per Olsson regeringensarbete med mänskliga rättigheter.

– Det är Kultur- och demokratiministerAlice Bah Kuhnke som ansvarar för atthålla samman regeringens MR-politik.Det är viktigt att vi inte tappar rättig-hetsperspektivet.

På många områden har inte arbetetmed mänskliga rättigheter gått framåt,men Regeringen har, menar han, storaambitioner på MR-området.

– Det finns stora förväntningar på ossefter de löften vi gav när vi var i opposi-tion. De processer som den förra reger-ingen startat går framåt.

Han berättar bland annat om en fördju-pad dialog med Sametinget och om mil-jonsatsningarna på romsk inkludering.

– Vi har ett stort ansvar att synliggöraalla minoriteter i Sverige.

När det den MR-institution som FNhar påpekat borde finnas och som alla påplats idag ser som en mycket viktigfråga, duckar statssekreteraren snabbt.

– Vi behöver mer tid på oss. Det är ju200 myndigheter som ska säga sitt först.Det är en komplicerad process.

Johanna Westeson från Civil RightsDefenders lyfte fram vikten av att ta medsig det civila samhället i den processen.

– Det finns så många aspekter sommånga av oss i det civila samhället kanmycket bra, påpekade hon.

Per Olsson tyckte det var en god idésom han skulle ta med sig.

Sedan var det dags för MR-nätverketatt ha sitt möte med rapporteringar frånkonventionsgrupperna och FN-förbundetberättade om ett upprop som skrivits tillförmån för en MR-institution. Alla närva-

rande organisationer var för och manhoppades få med sig många fler innandet var dags att skicka iväg uppropetdagen efter.

Det sista som hände var att JohannaWesteson och Fred Taikon berättade omden stämning som lämnats in mot svens-ka staten för Skånepolisens olagliga regi-strering av romer.

– De som finns i registret har inte fått

MR-nätverket vill se en MR-institutionI mitten av maj möttes ett 20-tal MR-organisationer i nätverket för mänskliga rättigheter iSvenska FN-förbundets lokaler på Södermalm i Stockholm. På plats fanns även Per Olsson,statssekreterare på Kulturdeparetmentet med ansvar för regeringens MR-frågor.

Text och foto: Bengt O Björklund

Fred Taikon och Johanna Westeson pratar om stämningen av staten.

upprättelse ännu. Det är därför vi stäm-mer staten, sade Johanna Westeson.

Fred Taikon menade att kränkningenblev ännu större med de futtiga 5000kronor alla registrerade romer har fått.

– Dessutom tycker jag att den nyRikspolischefen Eliassons ursäkt tillromerna är helt tandlös. Han ber inte omursäkt för att det är ett etniskt registerutan för att det har begåtts vissa fel.

Per Olsson presenterade regeringens MR arbete.

Efter det vakuum som uppstod efter attEskil Franck gick i pension förra året harnu Ingrid Lomfors kommit på plats i detvackra kontoret med utsikt över takåsar-na i Gamla stan.

Hon ler stort och ser ut att njuta av livetnär vi möter henne på sin nya arbetsplats.

– Det är en mjuklandning att hamnahär på Forum för levande historia. Härkommer jag att trivas! Det är en ynnestatt få arbeta här.

Hon avslöjar att hon under några år harspanat på myndigheten som hon var medoch startade.

– Jo, jag satt ju med i betänkandet somledde fram till detta. Det var ju först enutredning som Statsminister GöranPersson startade i mitten av nittiotalet, enperiod med många avslöjanden som tillexempel om de tusentals judiska bankon-ton som fanns i Schweiz och Sverige.

Bankonton hade öppnats av oroligajudar innan kriget. De mördades av nazis-terna men bankerna bara satt på de otro-ligt stora summor pengar som bara växte.Det kom också fram att Sverige sålt järn-malm till nazisterna under kriget och fåttbetalt i guld som sannolikt var rövat avjudiska offer och en massa annat.

– Så Forum för levande historia har variten myndighet jag har haft en känslomässigrelation till, säger Lomfors. När den förreintendenten Eskil Franck gick i pensionförra året slängde jag in en ansökan sistadagen.

Men vem är hon då Ingrid Lomfors?– Jag är docent i historia och har forskat

och undervisat under störrer delen av mittliv, säger hon. Men jag har alltid tyckt attväggarna på universitet är för tjocka ochhela tiden velat ut i den praktiska, kultu-rella och politiska verkligheten.

10

Här kommer jag att trivas!Forum för levande historia har blivit en allt viktigareaktör i historiebeskrivningen av Förintelsen och är idagden viktigaste aktören i att sprida kunskap om det hems-ka som har hänt och det hemska som ännu pågår. Nu har museet fått en ny intendent som ska driva arbetetvidare, Ingrid Lomfors.

Text och foto: Bengt O Björklund

Ingrid Lomfors har rört sig mycketinom den kulturella världen och har arbe-tat mycket med många olika museer,bland annat Nordiska museet.

– Där gjorde jag en utställning, togfram pedagogiskt material och annat.

Hon har occkså varit chef på Göteborgsstadsmuseum och Judiska museet. Honblir ofta tillfrågad om att sitta med iutredningar som till exempel den ombidragsgivning till nyskapande kultur.

– Den handlade om hur kulturen kanbli mer innovativ och nyskapande och nåut till fler målgrupper.

Nu senast var hon generlasekreterarepå Judiska församlingen i Stockholm.

– Det var kanske det roligaste jobbetjag har haft.

Då ansvarade hon för alla synagogoroch för de religiösa, sociala och kulturel-la verksamheterna och för kontakten medmyndigheterna. Men nu menar hon ärhon hemma.

– För första gången i mitt liv kommeralla mina olika delar att hamna på en ochsamma stol.

Hur är det då med kunskapen omromer undrar vi.

– När jag växte upp på Hisingen fanns

11

det en romsk församling där, som jagkände till. Min mamma, som är den mestöppna och toleranta människan jag kän-ner, lärde mig att inte ha fördomar motnågon och min bror, som var guldsmed,hade stor affärsverksamhet med romer.

Ingrid Lomfors har suttit med i mångasamråd med romer och varit med i debat-ten.

– Men man gör ju hela tiden nya upp-täckter. Ens uppfattning av det som häntändras ju hela tiden.

Forum för levande historias satsningarpå romer fortsätter.

– Den treåriga satsningen har ju kom-mit halvvägs. Det som finns i ”pipen” nuär att den romska utställningen Vi ärromer kommer att foprtsätta året ut.Sedan ska den ut på turné. Vi vill attForum för levande historia ska synas merute i landet. Nu närmast ska den tillMalmö i början av nästa år. Där har manarbetat mycket med de romska frågorna.En annan tanke jag har är att utställning-en ska ut på turné i Europa.

Ingrid Lomfors menar att Sverige harkommit långt när gäller romsk inkludering.

– Det har blivit mycket bättre när detgäller lagstiftningen som rör romer. I denutställning som vi har nu kan man se hurromer har gjort klassresor. Deras berättel-ser är fantastiska förebilder som kan varaledstjärnor även för de fattiga romer somlever i misär idag.

Lomfors berättar att det blir en ny resatill Auschwitz i höst.

– Det viktiga just nu är att synliggörade grupper man inte vetat så mycket omtidigare under Förintelsen, romer, homo-sexuella, funktionsnedsatta, kvinnor ochbarn. Det känns angeläget att vi använderhistoriska perspektiv som utgångspunktför att hämta lärdomar för att förstå ochtolka komplexa sammanhang i vår samtid.

Något annat som ligger i ”pipen” justnu är att vitboken ska bli ett pedagogisktverktyg i skolan.

– En slags populärhistorisk version. Vihar ju en enastående chans att nå rakt in iklassrummet.

Ingrid Lomfors menar att hon vill haen bra dialog med de människor somderas arbete handlar om.

– Hur det samarbetet ska se ut fårförutsätter en god förförståelse och engod dialog med till exempel romernasjälva. En försförståelse innebär blandannat att man vet att den romska gruppeni Sverige består av väldigt många olikaundergrupper. Det går till exempel inteatt hitta en företrädare för alla romerbland alla dessa grupper och identiteteroch så måste det få vara.

Vi avslutade samtalet med att prata omIngrid Lomfors omdiskuterade bok Blindfläck som får den svenska hjältegloriankring de vita bussarna att hamna på sned.Det hela började med att Lomfors fick iuppdrag att göra en utställning påNordiska museet kring 50-årsminnet avAndra världskriget.

– Jag tänkte att, vad är det finaste vihar i detta sammanhang och kom framtill de vita bussarna. Det blev en storutställning om de vita bussarna som fär-dades som ett vitt ljus genom ett mörktoch sargat Europa.

Men när Ingrid Lomfors började forskakring de vittnesmål som fanns kände honatt berättelsen var tillrättalagd.

Utställningen blev en succé. Där var

både kungligheter, Röda korset ochregering på plats. Alla var nöjda ochglada.

– Men när arbetet var klart tänkte jag:Jag måste backa bandet och ta tag i dedär känsliga och svåra frågorna jag aldrigfick något svar på.

Svaren fick hon inte i Sverige utan iTyskland och Frankrike.

– Jag letade efter människor som trod-de att de skulle bli hämtade av de vitabussarna, men som istället blev dumpa-de. Jag annonserade i en fransk tidningefter människor som visste något omdetta och fick en massa svar som gavmig helt nya perspektiv. Det visade sigatt Bernadotte hade blivit tvungen attgöra en byteshandel med fångar för attlyckas med sitt uppdrag att rädda skandi-naver.

Att hon har ändrat på den självgodabilden av Sverige har lett till rena hot.

– Att problematisera den svenskasjälvbilden väcker tydligen starkakänslor. Det var också många som kändesig sårade men Röda korset tog åt sigkritiken och halverade antalet räddadefångar i sina uppgifter.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) är en statlig myndighet som arbetar för lika rättigheter och möjligheter och mot diskriminering.

Diskriminering inom arbetslivetDiskrimineringslagen förbjuder diskriminering i arbetslivet. Skyddet mot diskriminering gäller i alla situationer som har samband med arbetet och även sådant som händer utanför arbetet om det har ett samband med arbetet. Skyddet mot diskriminering gäller oavsett om du är anställd, frågar om eller söker ett arbete, söker eller gör praktik, eller är inhyrd eller lånas in för att arbeta.

Det är arbetsgivaren som ytterst har ansvar för att ingen diskrimineras på arbetsplatsen. Ett av DO:s prioriterade områden är att verka för lika rättigheter och möjligheter och motverka diskriminering i samband med rekrytering.

Frågor om diskriminering?

Ring till DO på telefonnummer 08-120 20 700. Telefonrådgivningen har följande öppettider:

• Måndag klockan 9.30–11.30 • Tisdag och onsdag klockan 13.00–15.00• Fredag klockan 13.00–15.00

Det går också bra att mejla till DO på adressen do@do.seMer information hittar du på www.do.se

13

Vid muren till rampen som leder ner påPlattan från Drottninggatan står tvåromska dragspelare och spelar potpurrierpå både gamla och nya örhängen. Någrafå romer är tidigt på plats för att köpanya numret som de sedan ska sälja. Deköper tidningen för 25 kronor och säljerden för 100. Att sälja en enda tidning gerförmodligen större förtjänst än att tiggahela dagen.

Även romer som aldrig har sålt tid-ningen tidigare kommer, blir registreradesom försäljare och får köpa nya numret.

Det nya numret är en fotospecial, medbland andra fotografen Cato Lein som ärpå plats på Plattan.

– Jag har en nära kontakt medRumänska kulturinstitutet i Stockholmoch de satsar mycket på rumänsk littera-tur. De såg mina foton och blev intresse-rade.

Cato har fått stipendier och han harrest till Rumänienmånga gånger. Trefotoböcker har det bli-vit av dessa resor.

– Det har också inne-burit att jag har enmassa material sombara ligger. Det här varett perfekt sätt att få utde bilderna.

ChefredaktörBjørnulv Evenrud sermycket nöjd ut.

– Jag är stolt över detnya numret, säger han.

Han berättar att densvenska utgåvan av tid-ningen inte har någotmed den norska varian-

ten att göra.– Det är helt nytt

material i den här tid-ningen producerat iSverige, säger han.

Han berättar attnästa nummer kommeratt handla om mat.

– Vi kommer attinhandla råvaror ochåka ut till ett romsktläger där vi vet att detfinns de som är dukti-ga på att laga mat.Sedan kommer vi att fotodokumenteradet hela i en matspecial.

Det nya fotonumret är överdådigtvackert fotat även när det är misär sombilderna portätterar.

Nytt nu är att tre kronor av varje såltnummer kommer att hamna i en fond

Folk är folk – en tidning för de fattigaFredagen den 22 maj var en lika kylslagen dag somalla andra dagar i maj. Det var dessutom tid-ningssläpp av Folk är folks nya tidning på Plattan iStockholm. På plats fanns bland andra chefredaktörensjälv, Bjørnulv Evenrud.

Text: Bengt O Björklund Foto: ÉRG

Björnulv, den unge mannen med skägg, ser till att den nya tidningen kommer ut.

för utsatta familjer med målsättning attövervinna hindren för integration iskola och på arbetsmarknaden. Ett barnoch en familj i taget kommer att fåhjälp av fonden som leds av män-niskorättsaktivisten och sångaren HansCaldaras.

Sani Rifati kommer från Kosovo, menhar rört sig i ett flertal angränsande län-der i södra ex-Jugoslavien.

Efter att ha bott i USA under många år,befinner sig Sani nu i Berlin.Hans speci-ella danser är formade utifrån livet i enMahala - en slags romsk förort eller"ghetto". Musiken har ett moderniserat,elektroniskt sound influerat av väster-ländsk pop och de romska danserna harockså förändrats under tidens gång.Dessa romska balkandanser liknar majo-ritetskulturens danser i mycket högregrad än den romska danskulturen iexempelvis Ryssland, Polen, Ungern ochRumänien.

Under en helg i februari arrangerat avGöteborgs internationella folkdansklubbfick ett fyrtiotal deltagare lära sig romskadanser såsom de dansades i just denMahala där Sani växte upp. Vi fick dansaringdanser, där flera originaluttryck somatt dansa solo och röra höfter och armar

hade tagits bort. Så har nämligen dennadanstradition utvecklats, enligt Sani.

Ett exempel är en vacker och sensuellkvinnodans som förr enbart framfördesav och bland romska kvinnor i ett slutetrum - män var portförbjudna att ens tittapå!

Denna dans har förenklats och popula-riserats när den nu tagits ut på gatan ochdansas av alla.

Sanis mamma som gick emot traditio-nerna var den som förde ut denna dans.Hon vågade också trotsa traditionernagenom att dansa mansdanser - något honfick mycket kritik för.

Efter lite påtryckningar gick Sani medpå att visa oss de vackra höft- ochhandrörelserna som hör till ursprungs-dansen! Trots att dessa mahaldanser såle-des redan är moderniserade och till vissdel anpassade efter majoritetskulturensutttryck, riskerar dessa danser idag attglömmas bort av romer, menar Sani.

14

Dans är också politikRomsk dans brukar ofta beskrivas på följande sätt.Man dansar solo,skakar mycket på axlar och höftersamt använder orientaliska handrörelser. Inget avdetta bekräftades under mötet med den romske balkan-dansaren Sani Rifati.

Text och foto: Lena Israel

Sani är inte bara dansare utan ochsåen medveten aktivist som kämpar förromernas rättigheter. Under kursen infor-merades deltagarna om romsk historiaoch kultur och han pekade på de fördo-mar och orättvisor som fortfarande såstarkt utövas gentemot romer.

Genom att sammanföra dans och akti-vism samt att kämpa för att bibehålladenna romska danskultur, vill Sani beto-na den politiska dimensionen i kulturen.

Vi fick lära oss sex ringdanser medsnabbt fotarbete från Bulgarien,Makedonien, Serbien och Kosovo - allatill livlig, lite rå Balkanmusik. Mångamelodier sjöngs på romanes.

Musikens intensitet betonar det romskaarvet trots att det elektroniska soundetersatt flera av de traditionella instrumen-ten.

Sani är en livsglad och generös läraresom skapade en fin stämning i den gamlaGodtemplarordens lokal i Göteborgdenna disiga vinterdag. På kvällen höllsen stor fest med mycket dans. GöteborgsBalkanorkester " Kopanitsa" spelade liveoch stämningen var hög. Sanis danskursbidrog till ett ökat intresse för romernaskultur. Under måndagens sedvanligadans träning på Allégården i Göteborgmedverkade ochså Sani som såg till att viinte glömde de komplicerade dansstegen.Med sig hade han två nyanlända rumäns-ka romer som deltog i vårt dansande medsin coola rytmik och höftvick och stäm-ningen höjdes till toppnivå genom derasnärvaro. Dom dansade i sin egenrumänska stil och vi fick därigenom ettprov på den mångfald som existerarinom romsk danskultur. Rumänerna såldetidningen om Sofia från Auschwitz ochden historisk- politiska dimensionen togsig in i vår danslokal. Rumänerna varlyckliga över att slippa stå ute i regnetför en stund. Sedan försvann de - kansketill ett dyrt hyresrum eller en containernågonstans i Göteborg. Så blev ävendenna måndagskväll en lärdom i akti-vism. och ja - dans är politik!

15

Den 5 mars stämde Civil RightsDefenders staten vid Stockholms tingsrättsom ombud för elva personer som fannsmed i skånepolisens etniska register överromer. De har registrerats enbart pågrund av sin etniska tillhörighet och hardärför utsatts för diskriminering ochetnisk profilering. Vi kräver upprättelseför dessa personer och kompensation förkränkningen de lidit. Den 1 juni kom sta-tens svaromål.

Staten, som representeras avJustitiekanslern i det här målet, bestriderkäromålet. Med andra ord menar statenatt vi har fel i vårt påstående att våra kli-

enter registrerats enbart på etnisk grund.Detta motiveras med att registret upprät-tades ”för att tillgodose behov i polisensbrottsbekämpande verksamhet” och inteför att kartlägga etnicitet. Men statenförklarar inte varför just våra klienter –samtliga ostraffade, tre av dem barn –finns i registret och bemöter alltså intevårt argument att just dessa elva personerregistrerats enbart på grund av sin etnis-ka tillhörighet. Staten ifrågasätter inte attvåra klienter är ostraffade och att de intevarit misstänkta för brott.

Nu kommer Civil Rights Defenders attbemöta svaromålet. I vårt yttrande

Romer stämmer statenkommer vi att påpeka att vårt målhandlar om just dessa elva individer,inte om registret i dess helhet. Vi harinte fått någon förklaring till varför justdessa personer finns med i registreteller någon anledning att tro att de regi-strerats på annan grund än etniska till-hörighet. Att registret i dess helhetupprättats som en del av polisensbrottsbekämpande verksamhet är irrele-vant i förhållande till dessa elva indivi-der. Vår övertygelse om att de utsattsför diskriminering och etnisk profiler-ing kvarstår och på den grunden förtjä-nar de upprättelse.

Civil Rights Defenders

BakroEn originalserie av Ulf Lundkvist och Bengt O Björklund.

Det är åttonde gången som Språkrådetbjuder in till språkkonferens i romska isina lokaler vid Danviksstull. ChristianMattsson, vikarierande avdelningschefoch projektledare för Lexin, hälsade allavälkomna.

– Jag är särskilt glad över att vi harutländska forskare med oss, sade han.

Värd för dessa dagar i romskans teckenvar som alltid Baki Hasan, språkvårdare iromani chib, själv arlitalande och DimitriFlorin, finsk rom och språkvårdare. Menförst ut på banan var Mats Wennerholmfrån Skolverket. Han berättade om detregeringsuppdrag Skolverket fått medel attta fram nya läromedel i romska och nyakursplaner. Fyran miljoner ligger i potten.

– Vi kommer att satsa ”all in” på att göraskolmaterial för nybörjare, berättade han.

Man ska samtidigt ta fram kursplanerför alla de fem nationella minori-tetsspråken på alla nivåer. Just nu pågårdet redaktionella arbetet.

– Den första versionen är förhopp-ningsvis på plats i september.

Men det är en mycket stor och kompli-cerad process de befinner sig i och mate-rialet är mer är riktat till lärare än till ele-ver. Det kommande materialet ska täckatvå års undervisning om modersmålsun-dervisningen sker en till två gånger pervecka.

– Materialet kommer enbart att finnas ien webbversion i början så att vi kanändra och utveckla det hela, men vi räk-nar med ryckta kursböcker om två år.

Mats berättade också om Qualirom, ettfärdigt läromedel från Språkcentret i

16

Med romskan som verktygSå var det åter dag för årets höjdpunkt för alla som gillarromska språket. Språkrådets årliga konferens är både älskadoch hatad, eller kanske snarare, det är mycket som ventilerasunder de två dagar som den pågår. Årets inbjudna gäster var Hristo Kyuchukov och Jill Gibson deVilliers som berättade om en studie av romska barns kunskaperi romska i några östeuropeiska länder.

Text och foto: Bengt O Björklund

Baki Hasan, Jill Gibson de Villiere och Hristo Kyuchukov.

Graz som finns på nätet, men det skullebehöva översättas från engelska tillsvenska. Han berättade också att detbehövs fler lärare i romska och att desom finns måste få möjlighet att utveck-las och bli bättre.

– 35 personer startar i höst en kurs somvarar i fem terminer för att bli språklära-re i romska.

Mats berättade också om de 15 eleversom gått ut brobyggarutbildningen påSödertörns högskola.

– Det var en mycket lyckad satsning,avslutade Mats Wennerholm.

Några av de tillresta modersmålslärar-na informerade om vad händer i deraskommuner. Fatima Bergendahl inledde.

– I Halmstad har vi fyra romska eleversom tar studenten i år. Många romer harockså sökt till högskolan. Nu pratar maninte längre om romska elever i skolan.De är elever som alla andra.

Irén Horvatne är modersmålslärare iMalmö.

– Det har hänt jättemycket sedan sist. Vihar fått Språkcentralen dit vi modersmåls-lärare är knutna. Många av de gamla rekto-rerna har gått i pension och de nya har inteså stor kunskap om romer eller de natio-nella minoriteterna. Det som bekymrar migmest är att den högste chefen inte alls vetvad som gäller för de nationella språken.

Dimitri Valentin

17

Baki Hasan uttryckte sin förvåning.– Jag blir lika förvånad varje gång jag

hör talas om skolledare som inte kännertill vad som gäller.

Fatima fyllde i.– Många romska barn får ingen studie-

handledning för att lärarna inte kännertill de särskilda regler som gäller för denationella minoriteterna.

Fred Taikon lyfte något han lyft redanför många år sedan vid möte medSkolverket.

– Skolverket borde ha en romsk skol-konsulent som har koll på detta och somär ute och informerar där det behövs. Detpåpekade jag redan 2007, men det föllaldrig i någon god jord.

Stefan Palison från Sösdala menade attanledningen till att romska föräldrar intesläpper iväg sina barn till modersmålsun-dervisning är att det inte är på deras speci-fika och lokala dialekt som talas hemma.

Detta skulle man kunna säga var inled-ningen till den diskussion som komdagen efter. Hur ska modersmålslärarnaförhålla sig till alla de olika dialekterna.

Sele Idič är modersmålslärare iNorrköping.

– Under de 17 år jag har varit lärare harvi nästan inte haft några läromedel alls påmin dialekt. Nu kommer det och det ärbra. Drygt hälften av de romska elevernafår inte godkänt för att de inte får någonstudiehandledning. Vi har cirka 160 roms-ka elver som får modersmålsundervisning,men det är alltid efter skoltid och på vin-tern är det mörkt då. När jag hade modes-målsundervisning på skoltid hade jag all-tid alla elever på plats, det har jag inte nu.

Sele menar också att det borde finnasmer tid för modersmålsundervisning.

– Situationen måste bli bättre både förlärare och elever.

Gegogor Dufunia Kwieck påpekade enannan aspekt till varför inte alla romer ärpositivt inställda till modersmålsunder-visning.

– När mitt barn ville ha och fick moders-målsundervisning förändrades inställning-en till henne och hela vår familj drastiskt.Dessutom är det många romska föräldrarsom inte vill att deras barn går på förskolaförrän deras barn kan tala bra romska.

En röst ur publiken påpekade också attmed invasionen av fattiga romer på våragator har benägenheten att säga att manär rom i skolan minskat, vilket leder tillatt man inte får den modersmålsundervis-ning man har rätt till.

Dimitri Valentin berättade lite om vadsom pågår i Finland.

– I Finland finns det cirka tio till tret-ton tusen romer. De flesta av dem är två-eller trespråkiga. MyndighetenDelegationen för Romska Ärenden harfunnits i Finland i över 50 år och där sit-ter det sedan starten romer tillsammansmed politiker.

Men det är bara cirka tretusen romersom talar kaale romska. Och det är svårtatt få med de romska barnen i moders-målsundervisningen.

– Det är en gång i veckan och alltidefter skoltid. Bland våra unga romer harvi många som är ute och missionerar ochpå så sätt lär sig nya språk. Men romskan

Velko Karmani

har inte en lika stark ställning i Finlandsom den har i Sverige och det råder bristpå läromedel.

Efter lunch talade Nermina Wikströmom den nya kursplanen som MatsWennerholm presenterat.

– Vi ska, säger uppdraget från reger-ingen, arbeta i samråd med de grupperdet handlar om. Fyra språk, fyra arbets-grupper och fyra referensgrupper.Samiskan ligger ju under sametinget.

Att modersmålsundervisningen hamnarutanför skoltiden ger inte dessa barn enlikvärdig rätt, menar hon.

– Ett nytt fokus som vi har är att vi skarevitalisera språket och de fem nationellaminoritetsspråken ska ha egna kurspla-ner. Ett annat tydligt fokus just nu är attvi satsar på nybörjarnivåer.

Dagens sista talare var HristoKyuchikov. Han har samlat in informa-tion från fyra östeuropeiska länder somhar sammanställts av Jill Gibson de

Dragan Lärlund Fatima Bergendahl

Nermina Wikström

Mats Wennerholm

Villiere, professor i filosofi och psykolo-gi vid Smith College i USA.

– De romska barnen får sina förstaromskalektioner av sina mammor när desjunger romska vaggvisor, visor medmelodi och rytm och en text som närmastär som en dikt.

Det är en jämförande studie av romskabarn i Bulgarien, Kroatien, Tjeckien ochSlovakien.

Som ett inlägg i debatten om föräldrarsom vill ha sin lokala dialekt till barnensmodersmålsundervisning sade Hristo attdet viktiga är inte vilken dialekt de fårutan att de lär sig romska. Hon menar atthar man lärt sig en dialekt är det lättareatt lära sig en till.

Hristo menar också att beroende på hurväl man har lärt sig det första språket styrinlärningen av ett andra.

Så varför ska man testa romska barnsspråkkunskaper? Svaret på den frågangav Jill de Villiers när hon inledningsta-lade under konferensen andra dag.

– Vi kommer inom kort att även görasamma studie av romska barn i Sverigeför att se hur de lär sig sitt romskamodersmål.

En av de bakomliggande frågorna istudien är att ta reda på om ett barn ärredo för skolan.

– Ett barn kan vara bra på att kommu-nicera med sin familj och sina vänner,men sämre på det i skolan. En liten delav barnen vi testade, cirka tio procent,hade problem med språk som inte harmed intelligens att göra. De klassificerasofta helt fel som barn med låg intelligensoch hamnar sålunda i handikappklasser.

Barn med språkproblem lär sig språk

långsamt och de får kämpa mer, men dekan visst lära sig både ett och flera språk.

Ett annat syfte med studien, menar Jill,var att avskaffa myten om att romskan ärett enkelt språk.

Ett överraskande resultat av studien äratt romska barns förståelse ligger mar-kant över genomsnittet för de trettioandra europeiska språk som studeratsunder samma villkor.

– Redan vid tre års ålder ligger de övergenomsnittet. Tidigare tester på romskabarn har bara gjorts på det nationellaspråket och då har de inte varit så bra.

Några av modersmålslärarna på platsvittnade om att romska barn som gjortspråktester på svenska klassats somlågintelligenta, men när de gjort omtestet på romska var de normala.

En anledning till att många romskabarn lär sig språk långsamt kan ocksåvara att de lär sig flera språk samtidigt.

Baki Hasan gav sedan en kort informa-tion om det romska språkets situation iskolan.

– De resande och Kaale gruppen börjarlångsamt återerövra sina språk. När vigjorde vår första enkät 2011 var det ingakommuner och några få myndigheter somhade informtion på romska på sina hem-sidor. Den nya enkätundersökningen förraåret visar på en tydlig trend. 13 av landetskommuner har nu information på romska.

Baki menar att studiestödet fortfarandeär en viktig fråga för romska elever.

Under temat ”Romskan ett odelbartspråk” talade sedan olika företrädare förnågra av de romska dialekterna.

– Jag tycker det är svårt att säga vad somär arli. Vår relation till andra varieteter

18

Jill Gibsonde Villiere

handlar nog mer talarens kompetens. Jagvill inte att språket ska delas upp, men attdet finns variationer tycker jag är bra. Manmåste ju också anpassa sitt språk till denman talar med, sade Fatima Bergendahl,modersmålslärare i Falkenberg.

Velko Karamani kom till Sverige 1992från Serbien.

– Vi måste lyssna på varandra. Minaföräldrar kom från Kosovo, men jag talarflera olika dialekter och jag undervisaroch tolkar på lovari, kelderáš och arli.Arli betyder bofast. I Sverige är de flestaarlitalande muslimer. Men det är vi somockså kallas för nyanlända. Att vårda ochutveckla vårt språk och att berika det ärvårt uppdrag.

Ferida Agusi är poet från Kosovo.– Romskan är ett språk. Vi alla förstår

varandra.Irén Horvath är modersmålslärare i

Malmö– Lovara är lovara. Man ska inte dela

på den även om det finns ord från andraspråk i den. När jag skannar ett ord hittarjag ofta ett i den arliska ordlistan. Detfinns föräldra som kräver att deras barnska lära sig just deras lokala lovaradia-lekt, men det är omöjligt att kräva.

Dragan Lärlund från Lund menar att demånga låneord som finns i romska blirromska efter att de använts tillräckligtlänge.

– Sedan ärver man ju sitt språk från sinaföräldrar, både det som är rätt och det som ärfel och det som är fel lever vidare i ännu engeneration. Stavnings varia tionerna på ett ochsamma ord är ofta betingade av det land manbor i. Dessutom har flera dialekter blan dat sigmed varandra. Om ett romsk barn inte kan fålära sig sin dialekt, ta emot en annan då.

Kotci menar att det är dags att kommaöverens om ett språk alla kan tala ochförstå.

Fred Taikon menar att det redan finns.– Lyssna på Hristo när han talar. Det är

ett slag romskt lingua franca. Jag kanhöra från vilket land en kelderáš kommernär han talar, men det är i det skrivnasom de stora skillnaderna finns. Vi måstenärma oss ett gemensamt sätt att stava.Man måste vara ödmjuk också införspråket och dess möjligheter.

19

I träsofforna utanför Biblioteket Plattan iKulturhuset i Stockholm satt det fulltmed människor som väntade på vad defyra tjejerna på scenen skulle leverera.Arina Stoenescu hälsade alla välkomnaoch gav ordet till Gunilla Lundgren.

– Jag hade aldrig några planer på attbli författare så jag blev lärare. När jagvar lärare i vad som då kallades för OBS-klass träffade jag några romska barn sominvandrat från Spanien.

Med några av dess barn skrev honböcker och på den vägen är det. Hon hari nuläget skrivit 13 böcker med romer.

Sara Olausson är serietecknare och harbland annat gjort serien om den romskaflickan Felicia.

– Jag lärde känna Felicia, en ung romsktjej som satt och tiggde på gatan där jagbor och vi blev vänner. Det ledde till attjag reste till hennes by i Rumänien.

Joanna är illustratör.– Jag var också med på en av dessa

resor till Rumänien.Arina kom till Sverige som flykting

från Rumänien. Hon är inte rom.– Men jag kan inte låta bli att engagera

mig i de rumänska romernas situation.Det krävs en hel del när man ska ge sigpå den här typen av svåra sociala pro-blem.

Saras engagemang började med enkänsla av skam.

– Det finns en skam i att tigga.Gunilla Lundgren menar att det viktiga

är upprättelse. Hon berättar om tillkoms-ten av boken Sofia Z-4515 som i år ävenblev till en gatutidning som de rumänskaromerna säljer på gatan.

– Det är viktigt att det är de själva somstår upp och säljer tidningen istället föratt sitta på gatan.

Hon berättade att Sofiaboken nu kom-

mer att öersättas till rumänska ochkomma ut i Rumänien.

Sara Berättade lite mer om sitt förstamöte med Felicia Iosif.

– Jag gick förbi henne en dag och hademed mig min femåriga son. Han sprangfram och tog hennes mugg. Det var jätte-pinsamt. Men när jag gav henne muggentillbaka fiskade hon upp en femkrona ochgav honom. Då förstod jag.

Hon satte sig ner hos Felicia nästa dagoch de komunicerade på alla möjliga sätteftersom de inte talade varandras språk.

– Hennes historia drabbade mig. Jag ärju serietecknare så det föll sig naturligtatt det blev en seriebok om henne ochhennes liv. Det var då jag träffade Arinasom kunde hennes språk. Det var känslo-samt. Vi skrattade och grät. Det är blanddet starkaste jag varit med om.

Arina kom som sagt till Sverige somflyktingbarn från Rumänien.

– Jag växte upp med alla de de fördo-mar som finns om romer och jag hade inteaning om att de varit slavar i Rumänien i500 år. Helt plötsligt släpptes de fria imitten av artonhundratalet. Men de hadeingenting att falla tillbaka på, inga yrkeneller utbildningar.

Arina minns romerna från sin bardom.– De var lumpsamlare och jag minns

Tecknare uppmärksammar EU-migranter Under Stockholms Internationella Seriefestival under tvådagar i maj talade man bland annat om de EU-medborgaresom sitter på våra gator och torg. Under rubriken ”Det kundevarit vi!” talade Sara Olausson, Gunilla Lundgren ochJoanna Hellgren. Moderator var Arina Stoenescu.

Text: Bengt O Björklund Foto: ÉRG

Arina Stoenescu, Sara Olausson, Joanna Hellgren och Gunilla Lundgren.

hur de kom med hästa och vagn och sam-lade in tomglas.

Idag har hon släptt taget om alla fördo-mar och arbetar aktivt med att lyftaromernas situation.

– Romerna måste in i historieböckerna,säger hon.

Sara Hellström som är aktuell medillustrationerna till nyutgåvan avKatitziböckerna träffade också på enrumänsk tjej. Men det blev mer kompice-rat än för Sara.

– Tanken var att jag skulle göra ettporträtt av en tjej som satt och tiggdeutanför ICA i Årsta. Vi försökte göraintervjuer, men det var många som blan-dade sig i och det visade sig att honbodde med sin pojkväns familj. Vi hälsa-de på dem i Rumänien. Vi försökte hjäl-pa dem så gott vi kunde, men det är svårtatt komma med våra värderingar kringskola och så när de var familjens guld-gruva när det gällde tiggeriet.

Just att först bygga upp tillit och vän-skap ser Gunilla som enda möjliga vägatt samarbeta med romer.

I sommar kommer serieboken Detkunde varit jag, en uppföljare tillFeliciaboken.

Arina berättar om alla de barn somlämnas kvar i Rumänien när föräldrarnareser bort för att tjä’na enslant.

– I Rumänien kallas de för Jordgubbs -barnen, för att förr åkte många romeriväg för att plocka jordgubbar. De barnenblir bara fler och fler.

Saras hoppas på att Skolverket skaköpa in Feliciaboken.

Erik reste ofta med under somrarna närfamiljen Taikon var ute på sina sommar-turnéer för att söka arbete eller var utemed tivolit. Då bodde han antingen inågon av familjens tält eller så hade hanmed sig sitt eget campingtält. Det varinte alltid han följde med i våra bilar.Erik tyckte väldigt mycket om att cykla.Han kunde få för sig att packa sin cykeloch trampa iväg för att möta romerna inågon av städerna för att vara tillsammannågon vecka. Då åkte cykeln upp pånågons biltak eller lastbilsflak.

Efter en längre tids resa i Sydamerikaåtervände Erik till Sverige. Då hade hanträffat en rumänsk tjej som han blivitmycket förtjust i och senare gifte sigmed.

Magda hette hon. Jag tyckte att de pas-sade varandra så bra, de var lika långaoch smala tyckte jag då. Han sökte uppfamiljen Taikon igen på Tanto. De söktebostad och någonstans skulle de ju bo såde flyttade in på övervåningen i det storahuset på Tanto i avvaktan på bostad.

Jag kommer ihåg att Magda bakadekakor som hon bjöd oss barn på. Vi varinte vana att någon bakade så ofta somhon gjorde.

Jag och deras hund Covrig, som bety-der kringla på rumänska, stod ofta ochväntade på att kakorna skulle bli klara.Magda hade gett hunden namnet efter sinsvans som såg ut som en kringla. En delsa att hunden var ilsken, men så upplevdeinte jag och min syster Pippi att den var.

20

Erik Ljungberg 95 årErik är en mycket god gammal vän till Familjen Vorso ochBelka Taikon. Han och hans kära hustru Magda bodde tillsam-man med oss på Tanto, under Årstabron. Erik kom att bli minafarbröders kompis i vått och torrt. Han lärde sig språket ochtillsamman med min farfar Johan Dimitri Taikon började Erikatt anteckna romska ord som senare kom att bli ett av de mestvärdefulla romska dokumenten. Ett romskt lexikon, som myckettidigt kom att bli ett referensmaterial i den lingvistiska världen. Text och foto: Fred Taikon

Erik med några av de många gratulanterna.

Jag har suttit många gånger i Eriksknä. Då berättade han olika saker medsin lugna röst. Han ingav tröst och förtro-ende. Magda kunde vara mer bestämdoch hade kanske mer av en lärarattityd.

Vi barn var ofta busiga och ibland komMagda ner och sa, ”så får man inte göra”eller ”så måste man göra”. Men efter för-maningarna kom alltid kakburken fram.

Erik och Magda var bägge språkkunni-ga. Jag tror att Erik idag kan bortåt sexeller sju olika språk och många romskadialekter. Han är även mycket duktig påesperanto och han både skrev och kor-rekturläste esperanto när han var yngre.

Under tiden de bägge bodde på Tantolät Erik bygga en traditionell romsk vagnsom de ställde upp på experimentalfältetute i Frescati. Där levde de ett romskt livsommar som vinter, under många år,fram till att de skaffade en lägenhet iHammarby.

Erik arbetade på Kungliga Biblioteket iStockholm ända fram till sin pension.

Trots att han slutade för cirka trettio årsedan, lever hans ande kvar i salarna.Vad jag menar är att, ibland då jag ringerbiblioteket för att söka något romsktmaterial hänvisar jag ofta till Erik

21

Ljungberg och att jag känner honom. Dåhör man på personen i telefonen att ävenhan eller hon vet vem Erik är, trots att dealdrig träffat Erik.

På senare år har Erik och Magda haftmycket kontakt med min farbror Aljoršaoch tillsammans reste de varje år tillmarknaderna i Kivik och Sjöbo för attträffa romerna.

Marknadsplatser har alltid varit enmötesplats för romer. Dit kom spådameroch hästhandlare. Under åren försvann

hästhandleriet och romernabörjade sälja klockor ochannat som kunde intresseramarknadsbesökarna. Dettablev en tradition för Aljoršaoch Erik.

På senare år fick de bäggeen ny moatjé på sina mark-nadsresor. Lars Lindgrenhade i sin ungdom söktarbete på Kungliga bibliote-ket. Han liksom Erik var

Bildtext

intresserad av litteratur och forskning.Efter att ha fått Erik som handledare blevde mycket goda vänner och Erik såg attdet fanns en glimt i ögat hos pojken ochen stor vetgirighet i familjeforskning.Lars började nu följa med på marknads-resor och till sin stora glädje träffadeäven han många romer och resande på deolika platserna.

Aljorša och Erik på marknad.

Saveta, Aljorša, Farmor, Vačule, Erik ochKolja. Ungarna är Farid och Madoka.

Erik och Johan Dimitri Taikon.

– För mig känns det som om min 20-åriga kamp och önskan om att försökakartlägga romska boplatser i Sverige bli-vit hörd, säger Fred Taikon, ordförande ikulturföreningen É Romani Glinda. Detär fint att vi kan börja med boplatsernarunt Stockholm. Andra kommuner iSverige har hört av sig till oss och villgöra det samma. Vi börjar nu leta i histo-rien om romers boende, en historia somhar varit mytomspunnen med romantiskabilder, men mer närmare sanningen, såvar det ett ständigt flyttande i jakten påarbete runt om i Sverige.

Romer har funnits i Sverige sedan 1500-talet. I minoriteten romer ingår gruppermed olika identiteter, till exempel resande,finska och svenska romer. Gruppen svens-ka romer har funnits här sedan 1800-talet

men är i stort sett osynlig i historieskriv-ningen och kulturlandskapet.

– Det finns ett tomrum i museersföremålssamlingar, säger Lotta Fernstål,projektledare på Historiska museet. Nubörjar vi fylla i det för att kunna förmed-la svensk-romsk 1900-talshistoria påHistoriska museet. En del av de spår ochberättelser som vi samlar in kommer attfinnas med i museets fasta utställningsom beskriver de senaste tusen åren iSveriges historia. Detta är en viktig ochför många ganska okänd del av svenskhistoria, och med de svåra livsvillkorsom många europeiska romer lever underi dag ser vi hur historien delvis uppreparsig, säger Lotta Fernstål.

Det är bara cirka 50 år sedan de sista urgruppen svenska romer fick fasta bostä-

22

Svenska romers lägerplatser i arkeologisk utgrävningSvenska romers historia har i stort sett varit osynlig i statliga museisam-lingar, men nu händer något. Tillsammans med É Romani Glinda ochandra romska representanter i Stockholm ska Historiska museet,Mångkulturellt centrum och Stiftelsen Kulturmiljövård samla in svensk-romska livsberättelser och undersöka lägerplatser från 1900-talet i ochomkring Stockholm.

Text: Beng O Björklund Källa: Historiska museet Foto: Lotta Fernstål, Li Kolker och ÉRG

der i Sverige, och nu bor många romskaEU-medborgare i läger igen i landet.

– Detta är en fortsättning på historien,och den behöver vi alla lära oss mer omför att förstå vad som händer i dag, sägerLotta Fernstål.

För att samla in spår och föremål kom-mer man att genomföra en arkeologiskutgrävning i Skarpnäck på en lägerplatsfrån 1900-talet som kallades för Flaten.Den låg inte långt ifrån Flatenbadet.

Utgrävningarna kommer att starta den24 augusti och pågå fram till den 2 sep-tember. Det kommer att finnas skyltar påplats som berättar vad som är på gång.Torsdag den 27 augusti klockan 18 hållsen visning för alla intresserade. Även påarkeologidagen söndagen den 30 augustihålls visningar för intresserade, klockan11.00 och 13.00.

För att få lite mer kött på benen kom-mer livsberättelser att samlas in genomintervjuer. Cirka 15-20 personer som bottpå olika lägerplatser kommer att intervju-as. Några av de frågor som berörs ärurbanisering, landskapsutnyttjande,mångkultur och kontakter mellan romeroch majoritetsbefolkning.

Li Kolker, Hans Caldaras, Jonas Monie Nordin, Borta Friberg och Charlotte Hylten Cavallius.

23

– Det är en fantastisk möjlighet vi harfått att skapa mer kunskap om dessadolda platser och att lyfta fram dem ikulturlandskapet, säger Charlotte Hyltén-Cavallius, projektledare och forsknings-ledare på Mångkulturellt centrum.Genom de livshistoriska intervjuernasom vi kommer att göra kopplas berättel-ser om livsvillkoren för romerna till plat-serna och inkluderas i det gemensammakulturarvet vid våra arkiv och museer.

Förutom Historiska museet skaInstitutet för språk och folkminnen inför-liva resultat från projektet i samlingarna.”I stadens utkant – svensk-romska livs-berättelser och lägerplatser från 1900-talet” finansieras av Riksantikvarie -ämbetet och Historiska museet och är ettsamverkansprojekt mellan Historiskamuseet, Mångkulturellt centrum,Stiftelsen Kulturmiljövård och kulturfö-reningen É Romani Glinda.Forskningsprojektetet pågår 2015-2016.

Under hösten 2014 och våren 2015 hararbetsgruppen utfört besiktningar avolika platser runt om i Stockholm där dethar bott romer. Syftet var att kommafram till vilken av dessa platser som läm-par sig bäst för utgrävning. Nu har mankommit fram till att den plats som bästalämpar sig är den som ligger i en glänta iskogen strax innan Flatenbadet.

– Vi kommer att ha en mindre under -sökning där i augusti-september i år och imaj nästa år planerar vi att ha en lite stör-re undersökning, säger Lotta Fernstål.

I projektet ingår det också att intervjuamänniskor som har bott i romska lägerunder 1900-talet. Dessa intervjuer kommeratt samlas och ges ut i en kommande bok.

– Tanken är också att de fynd vi för-hoppningsvis gör vid utgrävningen iSkarpnäck är intressanta och då kommerde också att finnas med i denna bok,säger Fred.

Lotta Fernstål menar att i historieskriv-ningen är svenska romer i stort sett osyn-liga.

– Det finns nästan inga kända spårefter dem i kulturlandskapet, fast de fun-nits på många platser över hela Sverigegenom sina ständiga resor. Äldre romerkänner till platser och har mycket kun-

skap om det här livet, men hos yngreromer och majoritetsbefolkningen ärkunskapen ganska liten. Vi vill öka allasvår kunskap om denna del av historiengenom livshistoriska intervjuer medmänniskor som har dessa erfarenheteroch släktingar till dem, och vi villgenom arkeologi sätta fokus på läger -platser där svenska romer bodde. Dettasker i samverkan med romer, och en delav de spår och berättelser som vi samlarin kommer att finnas med i Historiskamuseets utställning som beskriver desenaste tusen åren i Sveriges historia.

Historiska museets samlingar består tillstor del av arkeologiska material och enlägerplats där svenska romer bott har ald-rig undersökts arkeologiskt förut.

– Jag hoppas att vi ska kunna tillföra

Allan Taikon Dimitri

lite material till samlingen efterundersökningen tillsammans med berät-telser om platsen och livet, så att det blirändring på detta, säger Lotta Fernstål.

Fred Taikon är mycket nöjd.– Jag känner att nu med projektet är vi

med och skriver historia. Romer har fun-nits i landet i fem hundra år men det finnsförhållandvis lite om hur romer levde frånromerna själva. Det har många gångerskildras av andra, säger Fred Taikon.

Han önskar också att man ska märka utplatserna.

– Sedan får man se vad projektet tillå-ter eftersom det krävs en del tillstånd,säger Fred Taikon.

För den nyfikne, gå in på:https://istadensutkant.wordpress.com/

Delar av projekgänget med Charlotte Hylten Cavallius i förgrunden.

Festivalen tog plats både i Prag ochPilzen och hade till viss del samma upp-lägg; musik blandades med historiskaoch politiska föreläsningar, debatter ochkulturprogram. Välkända artister somVera Bila från Tjeckien, Malala RaiBanda från Rumänien, Ilo från Ryssland,Tamburitza från Serbien, Sukar frånSlovenien och Flamenco Aire Quinterofrån Spanien uppträdde på scener infören stor och entusiastisk publik.

Men där gavs även plats till andraartister, kanske inte lika välkända för eninternationell publik, men bejublade avde inhemska festivalbesökarna. Festi -valens öppningskonsert var gratis underen av Prags broar. Där uppträdde blandandra rapparen Vladimir 518 och sånga-ren Jan Bendig. Den unga publiken blevtill ett hav av dansade, jublade, öldrick-ande och applåderande deltagare. De

kunde många av sångerna och sjöng medpå en blandning av tjeckiska och romska.

Festivaldeltagarna kunde även delta iworkshops. Under ledning av framståenderomska musiker fick man lära sig, heltgratis, att spela gitarr och dansa. Självdeltog jag i en workshop på en av Pragsgågator där jag dansade czardas! Yngredeltagare valde rap och street battle där detävlade i mer våghalsiga uttrycksformer.

I både Prag och Pilzen fanns stora tältdär man arrangerade berättarcaféer. Äldreromer berättade om sina liv, aktivisteruppmanade till stolthet över det romskaarvet, musiker inramade det hela medtraditionell och modern musik. I Praglyssnade jag till Karel Holomek, en aktadmänniskorättsaktivist. Holomek, nu 78år, berättade om sin intellektuelle far,Tomas Holomek, advokat, utbildad påuniversitetet i Prag, välkänd kommunist.

24

Romsk Khamoro-festival i Prag Mellan den 25 och 30 maj i år pågick den sjuttondeKhamoro-festivalen i Prag, Tjeckien. Det är en festival somimponerar på många sätt, dels genom rikedomen i dansoch musik, dels genom ett högklassigt seminarieprogramoch framförallt genom ledarskapet, engagemanget ochinvolverandet av romska aktivister och romsk allmänhet.

Text: Gunilla Lundgren Foto: Hans Frodin

-Min far ville inte att jag skulle lära sigromska, berättade Karel Holomek, hanville att jag skulle integreras.

Efter att ha sagt detta vände sigHolomek direkt till publiken och frågadehur många som kunde tala romska. Barafem personer räckte upp handen.

När programmet var slut fick jag möj-lighet att samtala med Holomek på eng-elska. Han berättade då hur han blevingenjör, politisk aktivist och kämpademot den auktoritära regim som hans farhade stött, hur han samarbetade medVaslav Havel och även suttit i fängelse.

Två av festivaldagarna ägnades åtseminarier där temat var Romsk kultur.En av huvudarrangörerna var HristoKyuchukov, välkänd romsk lingvist,ursprungligen från Bulgarien, nu gästpro-fessor på Fria Universitetet i Berlin.Tillsammans med bl.a Lidija Grebo frånPrag hade han satt ihop ett digert ochomväxlande program. Varje deltagarefick endast 20 minuter på sig, och detgav skärpa och intensitet till framställ-ningarna. Thomas Acton, professor frånUniversity of Greenwich i London, berät-tade bl.a. om okända romska fotografer,Hristo Kyuchukov berättade om romska

Dansundervisning på en gågata i Prag.

25

vaggvisors betydelse för romsk historiaoch identitet, William New från USA,visade filmavsnitt på hur DjangoReinhardt och Louis Armstrong inspire-rade varandra. Merle Weissbach frånBerlin gav exempel från sin forskningom romsk musik under och efter lägerti-den i Auschwitz.

Zeljko Jovanovic från Serbien arbetarmed att bygga upp romska internationellaorganisationer.

–Vi är EU:s mest progressiva grupp,poängterade han, Vi romer representerarmer än 40 länder och vårt måtto ärFramgång och Fred.

Etnolog Sofiya Zahova från Bulgarienpresenterade sin unika bok History ofRomani Literature. Dragan Kokovíc frånSerbien, Eva Davidova från Tjeckien,Claudia Schaefer från Berlin, ZoranTairovic från Novi Sad var andra före-dragshållare. Själv berättade jag om barn-litteratur, om och med romer i Sverige, därjag dels redogjorde för tankarna bakommitt eget författarskap men självklartberättade jag även om Katarina Taikonsstora betydelse samt om nya böcker somnu kommer ut bl.a tack vare ÉRG förlag.

När Osman Balic, president för RomaNGO YUROM Center från Serbien, iakt-

Karel Holomek

tog den unga publiken vände han sigdirekt till den.

– Jag har ett manuskript, sa han, men jaglämnar det och vill istället tala till er frånmitt hjärta, öga mot öga. Han fortsatte:

– Frihet kommer inte till oss, ingen gerden till oss. Vi måste veta vad vi vill ochvart vi vill komma. Även om vi mötersvårigheter har vi inte rätt att vara pessi-mister, våra förfäder hade det svårare änvi. Det är tillsammans som vi kanförändra världen.

Det är ord jag tar med mig hem fråndessa lärorika, intensiva och framåtrik-tande dagar.

Dragan Kokovic Serbien, Osman Balic Serbien, Thomas Acton England, William New USA, Merle Weissbach Tyskland, Sofiya Zahova Bulgarien,Hristo Kyuchukov Tyskland, Zoran Tairovic Serbien, Gunilla Lundgren Sverige

Thomas Acton och William New.

Världen över håller Jehovas Vittnenmöten på olika språk. Romer som tidiga-re besökte dessa möten fick lyssna på ettmajoritetsspråk eller på det språk de bästförstod. Men för några år sen börjadekyrkan översätta sin litteratur till olikaromska dialekter. En av dessa dialekter ärden som talas i Makedonien.

År 2014 anordnades den första sam-mankomsten på romska i Skopje iMakedonien. I maj i år var det dags fördet andra mötet på romska.

Bernt Van Benthum är kontaktpersonmed media.

– Jag kommer från Tyskland och bor iMakedonien där jag jobbat som mis-sionär de senaste tio åren. De första åreni Makedonien var jag i resande tjänstmellan olika församlingar, men nu är jagi en romsk församling och försöker läramig romska.

Han var med vid det första mötet. – Då var det närmare 1500 som var på

plats. Vi hade bjudit in romska försam-lingar från Grekland, Albanien,Bulgarien, Serbien och Kosovo. Vi hade

många besökare från andra europeiskaländer också. Det var vårt första möte påromska och många visade sin uppskatt-ning.

Det var inte lika många den här gång-en.

– Idag var vi 900, det var inte likamånga länder inbjudna som förra året. I årkom de flesta från Serbien och Bulgarien.Några kom från andra länder i Europa.

26 É Romani Glinda

Möte på romska i MakedonienJehovas Vittnen från olika delar av världen översätter sin litteratur tillmånga olika romska dialekter. De håller nu även möten på romska föratt kunna möta sina medlemmar på det egna språket. ÉRG:s Malmöredaktion har besökt ett av deras romska möten iMakedonien.

Text och foto: Mirsad Sahiti

Så varför är det så viktigt med att hamöten på romska?

– Det är enklare och går snabbare att taemot undervisning på sitt eget moders-mål. Det är anledningen till att vi hållermöten på romska. Jag är bara den somhar ansvaret att prata med media, alltannat är det romer som planerar och ord-nar och de är jätteduktiga. Vi har littera-tur på romska som vi försöker sprida tillromer.

En intressant detalj är att det varmånga icke-romer närvarande som hållerpå och lär sig romska. På bilden nedanser man tre tjejer som inte är romer mensom lär sig och redan pratar romska.

Till hösten 2015 planeras ett nytt mötepå romska i Skopje i Makedonien.

Saša Szabo, Jasmina Stamenkovic och Katarina Sahiti.

Malmöredaktionen

27

RIKC startades efter att romer i Malmöuttryckt en önskan om att få ett romsktcenter där de skulle kunna få hjälp, kun-skap, stöd, information och råd i olikafrågor.

2009 intervjuade nystartade RIKC 302romer och tog reda på vad det är för cen-ter de behöver och vad de vill att RIKCska arbeta med. Ett av deras önskemålvar att få hjälp med att tolka olika doku-ment och att kontakta myndigheter ochskolor. Vissa av romerna kunde inte läsaså bra, vilket gjorde det mycket svårareför dem att förstå myndighetsspråk. Dettabehov finns än idag och RIKC försökertillfredsställa detta behov på bästa sätt.

Ett annat önskemål var att romer skullebli kända på ett nytt sätt och inte somomogna och okunniga. Man ville försökabryta ner alla fördomar och få andra attbetrakta romer som svenska medborgaremed samma rättigheter som alla andra.

RIKC bestämde sig för att börja pre-sentera romska personer, föreningar ochdet romska kulturarvet för icke- romerför att bekräfta att det alltid finns tvåsidor av varje mynt.

Romerna ville också ha mer utrymmeför att kunna arbeta med kultur-, språk-och skolfrågor som berör dem så RIKCbestämde sig att anordna träffar mellanrepresentanter för olika romska gruppersom kunde lyfta frågor som är viktiga fördem. En del av dessa romer tyckte ocksåatt det är viktigt att icke- romer får kun-skap om romer, deras historia och mino-ritetslagstiftningen så därför kompeten-sutvecklar RIKC bland annat tjänstemänoch politiker.

Centret utvecklas mest när romer kom-mer in och berättar om sina behov och

vad de vill, då upptäcker man ofta nyautvecklingsområden. Romer bör vara del-aktiga i alla beslut som berör dem ochdärför frågar man romerna själva vad devill och behöver.

Det senaste RIKC gjorde var att till-sammans med Arbetsförmedlingen ochJobb Malmö förhandla fram 10 riktadeanställningar för romer som var arbetslö-sa. Dessa 10 romer är nu placerade på treskolor, en förening och iFritidsförvaltningen. De har en tidsbe-gränsad anställning idag, men de harmöjlighet till förlängning eller tillsvida-reanställning på den plats de jobbar. Närdetta projekt är avslutat ska det genomfö-ras ett liknande projekt med 10 nyaromer. Detta är konkreta åtgärder för attromer ska komma in i arbetslivet.

– RIKC nästa steg är att ta fram enhandlingsplan för Malmö stad kring hur

6-årsjubileum på RIKCRomskt informations- och kunskapscenter i Malmö (RIKC)är en verksamhet som är till för att integrera romer i sam-hället. Verksamheten har varit etablerad i Malmö i sex år. Den 29 april fyllde RIKC sex år och firade med öppet hus isin lokal på Södervärn.Text: Dolores Andersen Foto: Sanna Dolck

RIKC-gänget gassar i solen.

alla förvaltningar och verksamheter inomstaden ska arbeta för att tillgodose demänskliga rättigheter som även måstegälla för den romska minoritetsgruppenför att på så sätt kunna hjälpa till med attintegrera romerna i samhället, säger MujoHalilovic, verksamhetschef på RIKC.

En av de första anställda, RobertVävström, säger att denna verksamhet ärnödvändig eftersom den stödjer de romersom inte kan läsa och skriva och att deförsöker hjälpa dem på bästa möjliga sätt.

– Jag har sett RIKC åstadkomma storaförändringar under dessa sex år som jaghar jobbat här, säger han.

En av de förändringar han nämner ärjust de 10 romer som har fått anställning.Han vill se denna verksamhet också iandra städer där romer behöver ett lik-nande center.

Det var ungefär 40 personer som dökupp när RIKC hade öppet hus. Det varfler icke-romer än romer som kom påbesök denna dag. Det kom cirka 10 romer.Meningen med öppet hus var att besvarafrågor som besökarna hade och att infor-mera dem om vad RIKC gör. Man kundesätta sig tillsammans med en anställd elleren besökare och fika medan man lyssnadepå romer som spelade och sjöng.

Malmöredaktionen

Projektledaren Senija Vurzer är självrom. Hon tycker att projektet är viktigtoch relevant för det romska folket.

– Vi vill stärka den romska rösten ochsynliggöra hur rik och varierad denromska kulturen är, säger hon.

Romska Samtal är ett av många projektsom Kulturförvaltningen ansvarar för.Romska Samtal samarbetar även medolika romska organisationer och medflera institutioner.

– Vi samarbetar också med romskaindivider. På våra workshops och semi-narier diskuteras olika frågor som blandannat den romska kulturen. Malmös olikainstitutioner är våra värdar. På så vis nårvi ut till en bred och varierad publik,berättar Senija Vurzer.

Senija Vurzer och Fredrik Elg från kul-turförvaltningen presenterar sig självaoch dagens program. Fred Taikon berät-

tar om romers utsatthet under Andravärldskriget. Han berättade om de okän-da deportationerna av romer frånRumänien till Transnistrien under krigetoch om de fasor detta ledde till.

Filmen ”Romane Asva - Romska tårar”som gjorts av Luminita Cioaba, ett barntill överlevande från deportationerna,visades sedan. En film som hänger ihopmed É Romani Glindas Utställning ”Denokända Förintelsen”. Filmen handlar omromska överlevande från Transnistrienoch deras berättelser.

De berättar hur den rumänska regering-en deporterade romer för att visa sin loja-litet mot Hitler. De berättar om hur derassaker blev stulna, hur de misshandladesoch kränktes av de människor som skullevara deras ”eskort”.

Fred avslutar med att förklara attmånga människor, även romer, inte vet

28

Den bortglömda FörintelsenDet är en varm dag i Malmö, men de som sitter inne på MalmöMuseers hus Kommendanten verkar inte vilja något hellre än attvara inomhus. Idag är det Romska Samtal som är på plats, ett projekt som aktivtjobbar med att arrangera seminarier och workshops till vilka manbjuder in romska aktivister, forskare och föreläsare.

Text: Dusan Marinkovic Foto: Robert Vävström

om att det har hänt och att vissa än idaghar svårt att begripa att romer dödatsunder Förintelsen. Därför är dagens tema”Den bortglömda förintelsen”.

Mot andra världskrigets slut skickadeSverige på uppdrag av Röda Korsetmilitärbussar ner till Tyskland. Bussarnamålades vita med ett rött kors på taket föratt markera att de var neutrala volontärersom utförde ett enda uppdrag, att trans-portera flyktingar till säkerhet i Sverige.

En av de som satt på de vita bussarnavar Hanna Brezinska. Den andra var hen-nes kusin Sofia Taikon. De var de endaromerna som kom med de vita bussarnaoch togs emot av den Svenska staten.

Berith Kalander, dotter till Hanna,berättar om sin mamma och hur hon varsom person och om sin egen resa tillPolen där hon fick gå i sin mammasfotspår. Resan till Polen har lärt henne attuppskatta livet och värdesätta sin mam-mas glöd för att överleva. Berith’s histo-ria är en nånting som verkligen berör.Hon berättar om hur hon insett att honsjälv finns till enbart för att hennesmamma var stark och klarade sig igenomallt hon utsattes för i nazisternas våld.Hon har skrivit en bok som handlar omjust detta och den heter Sörj inte lidandet- välkomna livet.

– Jag har sörjt hela livet att minmamma led, säger hon. Men iställetborde man välkomna livet.

Berith säger att många romska ungdo-mar inte vet något om sin historia ochvad romer utsatts för under förintelsen.Därför är det viktigt att hon berättar sinmammas historia.

– Unga människor idag läser inte likamycket. De är ute mycket på nätet och ärupptagna med mobiltelefoner. Min bok,mina föreläsningar och min berättelse ärett sätt att upplysa dem om sin historiaoch sitt folk.

I publiken satt även Kristina Taikon,dotter till Sofia Taikon.

Fred Taikon och Senija Vurzer bjödsedan på en dialog baserad på GunillaLundkvists bok Sofia Z-4515. Den speg-

Malmöredaktionen

Berith Kalander och Fred Taikon

29

Den ansvariga personen för sagostunder-na är Rickard Sjöholm, en bibliotekariesom har varit med ända sedan sagostun-derna på romska började för två år sedan.Klockan tre på eftermiddagen samladesett flertal romska barn med sina föräldrarutanför Sagogrottan. De väntade ivrigt påatt få gå in och sätta sig.

Rickard kom fram och bad ett barn attknacka på dörren. Efter ett par sekunderöppnade sig dörren helt magiskt av sigsjälv och alla barnen gick med förvän-tansfulla ansikten in. De fick sätta sig neroch den spännande sagostunden kundebörja. Efteråt fick barnen gå till ett annatrum för att fika och umgås med varandra.

Teresa Kwiatkowski är projektansvarigför sagostunderna på romska. Hon harjobbat som modersmålslärare i 25 år och

är aktiv i föreningen Malmö RomskaIdécenter.

– Vi läser sagor på fyra romska dialek-ter en gång i månaden. Nu har vi gjort ettförsök med att en ungdom läser en sagapå svenska samtidigt som två andra ung-domar översätter till två romska dialek-ter. Då är barn från olika romska grupperblandade, vilket är bra för då lär de sigförstå olika dialekter. Syftet med sagoläs-ningen på romska är att främja barnensspråk och den romska kulturen. Det ärviktigt att visa romska barn att det finnsbarnböcker som är skrivna på romska.

Det är två ungdomar som läser två sagorpå romska, romska sagor som de fick hörasom barn. Sagostunderna är riktade tillbarn i olika åldrar, men det är mest barnmellan sex och tretton år som kommer till

Romska sagostunderpå stadsbiblioteketMalmö Stadsbibliotek samarbetar med MalmöUngdomscentral och Malmö romska idécenter i ett pro-gram för romska barn 2014 – 2015 med sagostunder påfyra olika romska dialekter. En gång i månaden samlasromska barn för att lyssna på sagor på romska.Text och foto: Roger Kwiatkowski

biblioteket. Vid varje tillfälle kommer detmellan sju och tolv barn till sagostunderna.

Vi frågade Tiffany, 10 år, och Viktoria,9 år, vad de tycker om sagostunderna.

– Jag tycker att det är jätteroligt attkomma till biblioteket och höra sagor påromani, det är som att vara på teater,säger Tiffany.

– Det var roligt! Och det var bra attdet var på olika romska dialekter. Detskulle vara roligt att ha sagostunderigen till hösten, sade Viktoria.

Alla barnen tycker det är roligt att hörasagor skrivna på romska. De känner sigstolta över att sagor skrivna på svenskafinns översatta till romska. Föräldrarna ärockså nöjda med att det finns sagorskrivna på romska och det faktum att deblir upplästa av romer.

Malmöredaktionenlade Sofias tankar och känslor under kri-get.

Nu var det dags att förflytta sig tillutställningen ”Välkommen till Sverige”på Malmö museers huvudbyggnad, enutställning som berättar om tiden dåmuseet var en flyktingförläggning.

Vi får sitta i en av de vita bussarna, detfinns endast fem kvar i världen och härpå Malmö Museer finns en av dem.

Bussarna kördes i ett kaotiskt slutskedeav andra världskriget för att rädda fångarfrån olika koncentrationsläger. De kördefrån Sverige ner till Tyskland där detfanns fångar som väntade på att bli räd-

dade. Så många som 45-50 personerkunde sitta och trängas med bårar ochannan utrustning i en sådan här buss. Jagsitter där en av de två chaufförerna bru-kade sitta.

Det enda kravet som nazisterna hadeför att släppa fångarna var att Sverigeskulle hjälpa till med att transporteraicke- skandinaviska flyktingar söderut tillandra koncentrationsläger. Med andra ordkörde de vita bussarna iväg människormot en säker död för att kunna rädda sinaegna. Precis innan krigets slut och nazis-ternas fall var uppenbart gav Himmler,Gestapos överbefälhavare, äntligen vika

under förhandlingar. Han sa "ni får tamed vem ni vill".

Romska samtal avrundades med att vigick i museet och tittade på resten avutställningaren om de människor som anlände hit i slutskedet av kriget. SuzanneEdlom, museipedagog, berättade om ut -ställningen, de vita bussarna och de tvåromska flickorna, Hanna Brezinska ochSofia Taikon, som kom till Malmö 1945.

Det är en lång väg kvar att gå, men folkbörjar äntligen få kunskap om att ävenromerna mördades under Förintelsen ochdet som skedde i Transnistrien tillhör denuttalade historien nu.

Under de senaste månaderna har OpenSociety rest runt i Europa för att berättaom initiativet att inrätta vad man kallarEuropeiska Romainstitutet. Många dis-kussioner kring detta initiativ har ägt rumvid offentliga evenemang i städer överhela Europa, bland annat i Bryssel,Bukarest, Budapest, Berlin, Strasbourg,Sarajevo, och Krakow, samt på nätet.

Under dessa evenemang har företräda-re för mellanstatliga och icke-statligaorganisationer, experter, aktivister, aka-demiker, konstnärer, curatorer, mediaex-perter och statliga institutioner haft möj-lighet att uttrycka sitt stöd eller sin kritikav ett sådant institut.

Idén om Europeiska Romainstitutet,ERI, är inte ny. I själva verket har denföreslagits av romska intellektuella iårtionden. Agnes Daroczi från Ungernhar varit en av de mest högljudda före-språkarna för idén.

– När jag grundade RomediaFoundation1992, efter ett politiskt regim-byte visste jag att för att kunna tala omoss själva, för att uttrycka våra intressen,för att kunna utveckla en lämplig bild,behöver vi våra egna berättelser och våraegna institutioner, säger hon.

Europarådet och Open SocietyFoundation kommer att ge institutionellt,materiellt och ekonomiskt stöd för att insti-tutet ska bli verklighet. Som den ungerskefilantropen George Soros och ThorbjørnJagland, tidigare statsminister i Norge,nyligen skrev i ett gemensamt uttalande:”Det skulle fungera som en viktig symboloch symboler är viktiga, liksom förmåganatt berätta en historia med sin egen röst.”

Open Society Foundation skriver påsin hemsida att ”Idag är tanken mer rele-vant och akut än någonsin. Den ekono-miska krisen och den politiska extremis-men skruvar upp den historiska antiziga-nismen till en nivå som kan påverka poli-tiska och strategiska beslut som i sin turpåverkar romerna. Mer än någonsinunder de senaste 20 åren blir romernaskultur och identitet syndabockar. Om vivill uppnå rättvisa och jämlikhet förromer i den här atmosfären, måste viskapa ett långsiktigt svar på en europeisknivå som kan ge romerna en alternativberättelse och motverka de negativa för-domar som förgiftar människors sinnen.”

Man föreslår att EuropeiskaRomainstitutet ska vara en oberoendeorganisation med mål att genom konst,kultur, historia och medier slåss mot för-domar och öka självkänslan hos romer.Man hoppas att institutet noggrant kom-mer att dokumentera det romska konstnär-liga och kulturella arvet i alla dess former,inte bara mainstream, och att den skakunna ge möjligheter till kreativt utbyte.

En av de grundläggande principernaför detta initiativ är att romerna självabör lägga fram bilden av vem de är ochvem de inte är. Romska intellektuella,konstnärer, journalister, författare, ling-vister, historiker och andra, kommer attleda institutet med stöd och i samarbetemed många andra medlemmar ochbidragsgivare, oavsett etniskt ursprung.

Budget för de första fem åren ärbestämd till cirka 6 miljoner kronor.

Bakom förslaget och en av grundarnaär Alliansen, som just nu håller på att ta

30

Det kokar under den europeiska ytan. I årtionden har många aktivaromer inom den romska kulturen arbetat för att skapa något somförenar dem alla, en institution som arbetar för och med dem, somkan lyfta den romska kulturen och överbrygga klyftan mot majori-tetssamhället. Och nu verkar det äntligen bli en verklighet. OpenSociety Foundation ligger tillsammans med Europarådet i startgro-parna för att dra igång en oberoende romsk institution.

Text: Bengt O Björklund Källa Soros FoundationGeorge Soros

form. Den består av romska organisatio-ner och personer som offentligt har visatsitt engagemang för initiativet till etteuropeiskt romainstitut. Alliansen samar-betar med andra organisationer, privat-personer, regeringar och andra intressen-ter som aktivt stödjer detta initiativ.Dessutom är Alliansen redo att bidraekonomiskt, materiellt, intellektuellt ochkreativt till ERI. Fyra kända organisatio-ner utgör kärnan i alliansen:

The European Roma CulturalFoundation (ERCF), en organisation somutbildar och informerar den icke-romskabefolkningen om romsk konst och kulturoch som hjälper till att skapa förståelse,tolerans och ömsesidig respekt mellanromska och icke-romska samhällen. Devill öka medvetenheten hos EU:s institu-tioner och beslutsfattare om betydelsenav romsk konst och kultur.

Romedia Foundation grundades 1992och använder sig av tv-sändningar, för-lagsverksamhet och de möjligheter sommultimedial digital teknik för att ge insi-de perspektiv på romska frågor.

Romano ButiQ startade i april 2011och är grundare av museet för ett romsktkultur- och dokumentationscentrum omromer i Bukarest, en plats avsedd förfrämjande av konst och en bättre och merdirekt kunskap om romer.

The Central Council of German Sintiand Roma, det nationella organ somföreträder de romer som med hjälp avtyska myndigheter upprätthåller denvärldsberömda "Documentation andCultural Centre of German Sinti andRoma" i Heidelberg.

Nytt Romainstitut i Europa

31

I början av juni samlades flertal människori Malmö stadsbibliotek inför boksläppet av“Romska maträtter”. Det är första gångenatt en romsk kokbok publiceras i Sverige.I kokboken har Malmö Romska Idécentersamlat flera familjerecept ur olika romskakulturer i Sverige. Boken innehåller receptpå bland annat soppor, smårätter, varmrät-ter och efterrätter och boken finns påsvenska, lovara och polsk romani.

Irén Horvatne och Teresa Kwiatkowskifick en för ett par år sedan en idé om attstarta något som skulle handla omjämställdhet. Både romska män och kvin-nor skulle kunna delta i projektet. Detskulle ingå fyra olika grupper av romersom bor i Malmö. Lovara, kelderáš, arlioch polsk romani. Så småningom leddedet till en idé om att göra en kokbok.

Många hade samlats inför boksläppet avden nya kokboken. De väntade ivrigt påatt få smaka på ett urval av kokbokensmaträtter. På podiet stod Kristian Carlsson,bokens redaktör, med Irén och Teresa ochsvarade på frågor från publiken.

Så vad tyckte författarna själva. Fannsdet nedskrivna recept att utgå från?

– Det är sällan romer använder mått,utan vi går på magkänsla hur mycket viska salta, peppra och krydda. Så det varlite svårt för oss och vi fick prova ossfram, berättade Teresa Kwiatkowski.

Boken är trespråkig. Varför då? – Den här kokboken skriven på svens-

ka och två romska dialekter lovara, ochpolsk romani, sade Irén Horvatne.

Har du någon favoriträtt i boken? – Jag har ingen favoriträtt, men det är

många rätter i boken och ni borde provapå dem, säger Irén Horvatne,

Recepten är oftast lånade från olikaländer.

– Oftast tog vi maträtter från det landvi kommer från, till exempel rödbetssop-pa är ju en polsk rätt, men när vi romerlagar den här maträtten, så tycker polack-erna att den smakar lite annorlunda. Förvi lagar den ju på höna medan polacker-na lagar den på nöttkött och då blir detförstås skillnad på smak. Vi använderofta en krydda som heter Vegeta i våramaträtter, säger Teresa Kwiatkowski.

Det är mycket pasta rätter i kokboken. – Vi romer brukar vi göra pasta för

Romsk kokbok

hand. Till exempel gnocchi. Då har kvin-norna oftast degen i sin hand, skär denoch lägger den direkt i kastrullen, förkla-rar Teresa Kwiatkowski,

Kokboken finns tillgänglig på internet. – Jag tycker att det är fantastiskt med

en romsk kokbok. Jag hoppas att det skakomma fler romska kokböcker. Det är braatt ha olika romska recept nedskrivna såatt romska ungdomar kan ta del av dem,sade Renata Bogdanowicz som jobbar iRomsk Informations och kunskaps center.

Dagen avslutades med smakprov från”Romska maträtter” och fika.

Roger Kwiatkowski

BÖCKER

”Mitt namn är Alex och jag är rom frånMakedonien”. Så börjar den första berättel-sen i en bok skriven av elva romska killar iGöteborg. De har träffatas på BackaFritidsgård med stöd av Norra Hisingenskulturskola och kulturnämnden i Göteborg.Projektledaren Homeira Tari skriver iförordet att arbetet med boken varit enläroprocess för alla medverkande: ”Vi harberikat oss med varandras kunskaper ochfått modet att ge röst åt tystade historier.”

Alex skriver: ”Det är många romer somdöljer var de ursprungligen kommer ifrån.Jag kan lova att de flesta romer har ettjobb och är fast anställda eller drivernågot företag.” Sedan fortsätter han berät-ta om sin pappa som är utbildad svetsare,elektriker, svarvare och bilmekaniker.

Alex är född i Sverige liksom EmilioRistic. Emilio berättar om stadsdelen

Shutka i Skopje i Makedonien. Därifrånkommer hans föräldrar och dit åkerfamiljen varje år. Emilio trivs.” Shutka ärinte världens finaste område men detduger för mig…Vart man är går vid 17-tiden på somrarna är det alltid bröllop pågatan, varje dag…När man vakna iShutka så doftar det alltid färskt bröd, detär överdrivet gott bröd.”

Alla ungdomarna har inte skrivit själv-biografier, några har skrivit noveller omkärlek, andra om mobbing.

Loris, som bara är tolv år, har skriviten stark berättelse om mobbing. En dagnär berättelsens huvudperson har blivitretad går han till sin mammas arbetsplatspå en bomullsfabrik. ”Vad är det fördåligt med att vara rom?” frågar hanhenne upprört. ”Lev ditt liv och bry diginte så mycket om vad andra människor

säger”, svarar mamman. ”Folk pratar,det går inte att stänga deras mun. Mankan låsa en port men inte folkets mun.”

De flesta av skribenterna har rötter iMakedonien. Redaktören och projektle-daren Homeira Tari är själv från Iran.

Jag uppskattar verkligen den här boken,och tycker att det är väldigt bra att det ärjust KILLAR som skriver. De flesta skri-varcirklar består av tjejer, här får vi läsaom killars tankar och upplevelser.

Gunilla Lundgren

Det glöder under askan

Även i detta nummer kan vi visa foton frånNordiska museets bildarkiv. I förra numret vartemat Husvagnsliv, nu har vi valt att ha familjebil-der som tema.

Här ovan kan vi se Willi Deikon med sin fru AnnaGreta Lovén och barn i Söderhamn 1960.

Till höger kan vi se familjen Oskar Demetri medfamilj då de bodde i Skövde 1962.

Till höger om dem ser vi Ljuba Demitri Taikon.Vid hennes sida porträtteras hennes man MarkoDemitri.

På fotot här under på denna sida kan vi se derasson Tjurka Douglas Demeter och hans fu PavlenaTaikon och deras barn. .De tre bilderna är tagna iVarberg 1955. Där bodde de länge.

Till höger om dem står Karli Taikon med hustrunEsmeralda och barnen Rova och Mary 1963.

På den sista bilden poserar familjen AlbertGustafsson i Seglora 1955.

32

GAMLA BILDER BERÄTTAR

33

Det här behöver du för 6 personer:

Pajdeg:5 dl vetemjöl200 gr smör3 msk iskallt vatten

Fyllning:1 purjolök400 gr sparris4 msk smör400 gr varmrökt lax100 gr riven parmesanost2 dl crème fraiche2 dl vispgrädde4 st ägg1,5 dl finhackad dillSalt och vitpeppar efter smak

Så här gör du:Lägg i alla ingredienserna till pajdegen i en bunke, knåda ihopdem till en fin slät deg. Tryck ut degen i en lagom stor pajformoch ställ in den i kylen i 30 minuter. Ta ut pajen ur kylen och förgrädda den i 225 graders varm ugn ica. 10 minuter.Skär purjolök i fina skivor. Skär bort den sista hårda biten påsparrisen. Dela sparrisen i två delar, skär den understa biten i

34

Varmrökt laxpaj med sparris

små bitar. Smörfräs purjolök och sparris i en stekpanna tills deblir mjuka och salta. Lägg grönsakerna i botten på pajskalet. Dela laxen i bitar ochfördela ovanpå grönsakerna. Blanda parmesanost, vispgrädde, crème fraiche, dill, ägg, saltoch vitpeppar i en bunke.Häll på gräddblandningen över laxen. Dekorera med sparris hal-vorna.Gott att äta tillsammans med en sallad och goda vänner.

Smaklig måltid!

MIAS MATSIDOR

35

Gadó trubúl 6 ženénge

O xumér la pirožnáko: 5 dl aró 200 gr čil3 xabenésko řojá šudró paj

Pherdimós:1 púřo (purjolök)400 gr asparagus2 xabenésko řojá čil400 gr tató thuflardó loló mašó100 gr řangló parmesanósko čirál2 dl crème fraiche

2 dl thulí smuntína 4 anřé1,5 dl dill

Ker gadea:Šor le džéli so trubúl te lašarés o xumér la pirožnáko ánde jekhčaró, frementisár te anklél jekh xumér. Číde avrí le vasténsa oxumér ándo jekh pirožnáko forma thaj muk te šudról ánde nivé-ra ánde 30 minúci.Le avrí o xumér thaj pek ándo bov pe 225 gradúrja ánde 10minúci.Šin o púřo ánde cigné kotorá. Šin telé e vína (e zuralí kotór) pao asparagus. Šin o asparagus pe dopašéste po lunžimós, šin le

telatuné kotorá ánde cigné kotorá. Pek ándo čil o púřo thaj leasparagus te kovlón thaj londžár. Akaná šor le zelenimáta ándoo xumér kaj peklán. Huláv o mašó oprál pa le zelenimáta.Hamisár ándo jekh čaró o řangló parmesanósko čirál, e thulísmuntína, o crème fraiche, o dill, thaj le anřé. Lon thaj pipéri.Šor oprál e smuntína pa o mašó. Maj šukár e piróžna le aspara-gunénsa.O xabén xal pe ánde jekh than šukár zalatása thaj lašé bara-tunénsa.

Xan pe sastimáste thaj vi mangás tuménge lašó miláj!

Thuflardó loló masésko piróžna ko asparagus

Diskrimineringsombudsmannen (DO) är en statlig myndighet som arbetar för lika rättigheter och möjligheter och mot diskriminering.

Anmäl diskriminering till DODiskrimineringslagen förbjuder diskriminering inom flera områden som till exempel arbetslivet, utbildningsområdet, socialtjänsten, butiker, restauranger och bostäder.

Om du har blivit utsatt för diskriminering kan du anmäla det till DO. De anmälningar som kommer till DO spelar en viktig roll i vårt arbete för allas lika rättigheter och möjligheter. En anmälan kan leda till olika typer av åtgärder och insatser från vår sida.

Frågor om diskriminering?Ring till DO på telefonnummer 08-120 20 700. Telefonrådgivningen har följande öppettider:

• Måndag klockan 9.30–11.30 • Tisdag och onsdag klockan 13.00–15.00• Fredag klockan 13.00–15.00

Det går också bra att mejla till DO på adressen do@do.seMer information hittar du på www.do.se

É Romani GlindaEgnahemsvägen 58se-141 37 HuddingeSweden

POSTTIDNING B