26
Agnes Stevens, USA

Agnes Stevens och School on Wheels (2008)

Embed Size (px)

DESCRIPTION

 

Citation preview

Agnes Stevens, USA

Agnes Stevens

42

NOMINERAD • Sidorna 42– 66

VARFÖR NOMINERAS AGNES?Agnes Stevens nomineras för sin 20-åriga kamp för hem-lösa barn i USA. Varje år hjälper Agnes och hennes organi-sation School on Wheels tusentals hemlösa barn från sex år upp till 18. Hundratals volontärer donerar tiotusentals timmar som extralärare till barn som bor på härbärgen, på motell, i bilar och på gatan. Extralärarna blir de hemlösa barnens trygghet. När barnen fl yttar följer School on Wheels efter och ger stabilitet i en osäker tillvaro. Barnen kan hålla kontakten med School on Wheels via en gratis hjälptelefonlinje. Agnes och School on Wheels hjälper barn och deras föräldrar att byta skola och få tillbaka förlorade dokument, till exempel betyg och födelsebevis. Barnen får också skolväskor, skoluniformer, skolmaterial och buss- och tunnelbanepengar. På många härbärgen har School on Wheels inrett särskilda barnrum, med datorer, böcker och skriv- och ritmaterial för att ge barnen studiero och en chans att få vara barn.

kanada

U S ALos Angeles

Washington D.C.

mexiko

St i l l a h a v e t

I de hemlösas kvarter i Los Angeles kämpar hundratals barn för att överleva, omgivna av droghandel, våld och fattigdom. Ryan Wilson, 13 år, är en av dem.

Agnes Stevens och hennes organisation School on Wheels hjälper Ryan och andra hemlösa barn att klara skolan och känna att de har ett värde. Det fi nns en miljon hemlösa barn i USA.

Ryan kliver av skolbus-sen och börjar gå ner mot områdets smutsi-

gaste och mest illaluktande kvarter. Här säljs droger öppet i gathörnen och hem-lösa människor sitter och ligger på trottoarerna. Ryan och hans familj har fl yttat runt mycket och bott på här-bärgen och lopphotell. Men ännu har de aldrig behövt sova ute, som tiotusentals andra gör här, i tält, på kar-tongbitar eller gamla fi ltar.

Vid det här laget känner Ryan igen många av de hem-lösa, men han hälsar sällan. Flera av dem är psykiskt

42-66USA_sve_eng.indd 42 07-11-02 09.08.23

43

När bröderna Daniel, 14, och Adrian, 11, från södra Los Angeles hälsar på varandra tar det ganska lång tid. De går igenom en hel serie olika handskakningar innan de känner att de har sagt hej ordentligt. Ibland gör de om samma sak när de säger hejdå!

”What’s up?””How’re you doing?”

Hej med händerna

sjuka eller tar droger och kan bli arga och våldsamma om man stör dem. Därför tittar Ryan sällan någon i ögonen, det är säkrast. Under sin korta promenad måste Ryan kliva över folk som sover på gatan, i sov-säckar eller inlindade i fi ltar. En gång får han hoppa åt sidan när en ilsken man kommer forsande med sin shoppingvagn överfylld av gamla kläder och prylar.

Ryan är van vid smutsen, stanken och kaoset. Han blir inte rädd längre men ibland ser han saker han inte vill se. Som häromdagen när en gammal kvinna satte sig på huk och kissade i ett gat-hörn. Eller när ett par brå-kade och slogs på trottoaren och kvinnan plötsligt slet av sig alla kläder och började springa runt naken. ”Ingen borde behöva leva så här”, tänker Ryan.

När han ser den välbekan-ta gula skylten lysa upp den grå betongen känner han sig glad. School on Wheels –

Skola på Hjul – står det med runda svarta bokstäver. Fönstren är målade i glada färger och när Ryan kliver in genom dörren möter han Agnes, organisationens grundare. Ryan vet att hon är över 70 år gammal, men Agnes pratar och skojar all-tid med barnen som om hon vore i deras ålder.

Pensionär, nej tackAgnes hade just gått i pen-sion från jobbet som lärare när hon läste en bok som förändrade hennes liv. Boken handlade om hemlösa

Agnes på promenad i de hemlösas kvarter med systrarna Khadijah och Janine samt Ryan 13, och hans kusin, som också heter Ryan!

familjer i USA. Agnes blev chockad när hon fi ck veta att hundratusentals barn var hemlösa och att många av dem inte gick i skolan.

T

EX

T: C

AR

MIL

LA

FL

OY

D F

OT

O: K

IM N

AY

LO

R

School on Wheels barnrum i Downtown Los Angeles.

Ryan och Agnes.

42-66USA_sve_eng.indd 43 07-11-02 09.07.16

44

behövde hennes hjälp. Men hon glömde aldrig pojkarna som försvann.

Under de första åren job-bade Agnes ensam. Hon fyll-de sin bil med skolböcker, pennor, kritor och körde runt till barn i parker och härbärgen över hela Los Angeles. Snart insåg hon att

hon måste be fler om hjälp och startade organisationen School on Wheels – skola på hjul. Idag har School on Wheels vuxit sig stort. Från en enda extralärare – Agnes själv – har hon idag stöd av flera hundra volontärer som ger läxhjälp till hemlösa barn.

– Pensionärslivet får vänta, sade hon till sig själv. Jag ska hjälpa hemlösa barn med skolarbetet.

Agnes började hjälpa till på härbärgen och skolor och träffade två hemlösa bröder, 9 och 11 år gamla, som ville

Ryan gillar att hjälpa yngre barn som kommer till School on Wheels, eftersom han själv har fått så mycket stöd.

Det finns omkring en miljon hemlösa barn i USA och 200 000 i Kalifornien.

– Ändå vill ingen prata om dem, det är skamligt, säger Agnes. De hemlösa barnen är fattigast av de fattiga. De växer upp i områden utan lekplatser eller parker, omgivna av droger, gäng, våld och prostitution. Jämfört med andra barn är de oftare trötta, hungriga och sjuka. De känner sig skamsna, annorlunda och utanför. Jag vill hjälpa dem att tro på sig själva och få dem att förstå att de har ett värde.

Barnen som inte finns

att hon skulle lära dem läsa. Agnes förberedde sig hela helgen men när hon kom till-baka på måndagen var poj-karna borta. Det fick Agnes att förstå ännu mer om hur livet är för hemlösa barn. De vet aldrig i förväg var de ska sova nästa natt. Agnes hitta-de snabbt nya barn som Agnes med Janine, 9 år,

som har varit hemlös större delen av sitt liv.

42-66USA_sve_eng.indd 44 07-11-02 09.05.54

45

Bra på att lyssnaRyan har fått hjälp av Agnes och School on Wheels att byta skola och varje vecka träffar han ock-så sin extralärare.

– Hon hjälper mig med läxorna och inspirerar mig att inte ge upp, säger Ryan, som minns första gången han kom till School on Wheels.

– Så fort jag klev innanför dörren kände jag att det här skulle bli min säkra plats. Här kan jag koncentrera mig på att lära mig saker. Jag sa till Agnes att jag inte hade någon skolväska och då fi ck jag en direkt! Hon är väldigt bra på att lyssna. När jag har problem hjälper hon mig att se lösningen och hon har fått mig att tycka bättre om mig själv.

Agnes brukar säga att

skolan är ett andra hem för många barn. Där har de vänner och vuxna de kan prata med och litar på. Ett hemlöst barn har alltså inte bara förlorat ett hem utan två! Även om de går kvar i skolan känner de sig inte hemma där längre. Ryan berättar till exempel aldrig för någon i skolan att han är hemlös.

– Barnen kanske inte har råd med skolväska och skol-material, eller så förlorar de sina skolböcker under stän-diga fl yttar, säger Agnes. Då får de skäll, men vågar inte berätta sanningen för sin lärare. De skäms och känner sig annorlunda och utanför. Till slut är det många som hoppar av skolan.

Ryan sätter sig vid en av datorerna för att leta infor-

mation till ett skolprojekt om fl ygplan. Hans högsta dröm är att bli pilot.

– Jag älskar Internet, säger han. Det är som värl-dens största bok.

Ryan får syn på en liten fl icka som kämpar med en läsebok. Han lämnar datorn och hjälper henne stava sig igenom orden.

– Utan School on Wheels hade jag haft svårt att klara skolan, säger Ryan. Därför känns det bra när jag också kan hjälpa någon. Barnen som inte fi nns

Los Angeles är berömt för sina fi lmstjärnor och vackra stränder. Men det är också de hemlösas huvudstad i USA. Här fi nns fl er hemlösa än någon annanstans. Allra fl est fi nns i de hemlösas kvarter i Downtown Los Angeles, bara ett stenkast ifrån skyskraporna där ban-ker och stora företag har sina kontor.

De hemlösas huvudstad

I början var Agnes ensam extralärare, idag har hon hundratals volontärer till sin hjälp.

GLOBEN0746_SVs045 45 07-10-30 12.10.41

46

Ed• Ger studiehjälp till tusen-tals barn. Hundratals extra-lärare jobbar gratis över 30 000 timmar om året.

• Inreder särskilda barnrum på härbärgen, med dato-rer, böcker och skriv- och ritmaterial.

• Ger varje år 5000 barn en skolväska med skol-material.

• Ger hemlösa barn skol-uniformer när det behövs.

• Har ett gratis telefonnum-mer dit barn kan ringa för att hålla kontakt och be om hjälp.

• Hjälper barn och deras föräldrar när de tvingas byta skola.

• Hjälper barn och deras för-äldrar att spåra förlorade dokument, till exempel betyg.

• Ger rådgivning till föräldrar om deras barns utbildning.

• Arbetar i fem regioner i Södra Kalifornien, inklusive Los Angeles, Santa Barbara och Ventura. School on Wheels fi nns också i två andra stater, Indiana och Massachusetts.

Vad gör Agnes School on Wheels?

Varför blir man hemlös?Det fi nns många olika orsaker men för barnfamiljer handlar det oftast om ekonomi. En eller båda föräldrarna förlorar jobbet och kan inte betala sin hyra. Till slut blir de vräkta och hamnar på gatan. Många ensamstående mammor blir hemlösa när de lämnar män som misshandlar dem. En del för-äldrar blir hemlösa på grund av drogmissbruk eller för att de är psykiskt sju-ka. Dessutom lever tusentals tonåringar ensamma på gatan efter att ha rymt hemifrån.

Höga krav på extralärarnaAgnes kallar sin organisation School on Wheels för att hennes extralärare ofta kör långa sträckor. De åker dit barnen är, till skolor, bibliotek, härbärgen, motell och School on Wheels barnrum.

– Vi ska vara barnens trygghet, sade Agnes. De har blivit svikna till-räckligt många gånger och måste få veta att de inte är ensamma. Att det fi nns folk som tror på dem och inte glömmer bort dem.

Idag fi nns omkring 400 extralära-re men Agnes vill ha minst dubbelt så många. Ändå är det ganska svårt att få jobba gratis för School on Wheels. Alla blivande extralärare kontrolleras noga.

– De får fylla i en ansökan, lämna fi ngeravtryck och utdrag från straff-registret och genomgå en intervju. Vi måste veta att extraläraren kan göra ett bra jobb och att barnen är trygga och säkra.

Chandalea får en skolväska!Inför varje skolstart delar School on Wheels ut nya skolväskor fyllda med pennor, linjal, sax och andra bra-att-ha-saker. Chandalea, 11 år, är lycklig över sin nya ryggsäck och ser fram emot att börja skolan snart.– Jag och min familj har varit hemlösa länge, berättar hon. Det är jätte-jobbigt men vi tar hand om varandra.

Agnes med barn och medhjälpare utanför barnrummet i Downtown Los Angeles.

Hemlösa Chandalea har fått en ny väska.

I de hemlösas kvarter i Downtown bor tiotusentals människor på gatan.

Foto: Corinne M

osh

42-66USA_sve_eng.indd 46 07-11-02 09.05.26

47

Ed

Ed Korpie, 11

längtar efter att vara ifredInnan Ed, 11 år, blev hemlös hade han aldrig ens tänkt på att barn kunde hamna på gatan. Natten då familjen sov i en bil är den hittills värsta i hans liv.

Problemen börjar på allvar när Eds pappa misshandlar Eds

mamma, Edith. När pappa åker i fängelse måste de leva bara på mammas lön och den räcker inte till både mat och hyra.

– Packa ihop era saker, säger mamma en dag. Vi måste fl ytta.

– Var ska vi ta vägen, frå-gar Ed och hans syskon, lillebror Leonard och stora-syster Guadalupe. Mamma är tyst en stund.

– Jag vet inte, erkänner hon till sist.

Håller maskenFamiljen får hjälp med att köra sina möbler och prylar till ett förråd. Det allra nöd-vändigaste packas ned i någ-ra kassar och väskor som de släpar med sig när de börjar fl ytta runt till vänner. De fl esta de känner bor trångt till att börja med. De kan aldrig stanna många nätter på samma ställe. Sommar-lovet är snart slut och Ed

Bor: Härbärge, Venice.Gillar: Skateboard, baseball, fotboll. Läsa böcker. Spela dataspel.Gillar inte: När folk tar mina saker.Älskar: Min familj.Ser upp till: Tony Hawk, skateboardåkare.Drömmer om: Att lära mig göra en ollie på skateboard.Vill bli: Designer av dataspel.

oroar sig mycket för hur det ska bli när skolan börjar igen. Mamma letar förstås efter en ny, billigare lägenhet men det verkar omöjligt. Alla hyresvärdar vill ha för-sta och sista hyran i förskott. Det handlar om tusentals dollar, pengar som mamma aldrig har över. Hon jobbar på en hamburgerrestaurang och tjänar dåligt. Hela lönen går åt till att köpa mat, klä-der och bussbiljetter.

Efter sex månader är alla i familjen desperata. Ofta sover de på någons vardags-rumsgolv med sina saker nedstoppade huller om bul-ler i väskor och påsar. Det blir kalabalik på morgonen när alla ska hitta rena kläder samtidigt. Ännu svårare är att lista ut hur man ska ta sig till skolan från ett ställe där man aldrig har varit förut.

Ed är alltid trött och orolig. Han får ofta ont i magen och huvudet. Det fi nns varken

T

EX

T: C

AR

MIL

LA

FL

OY

D F

OT

O: K

IM N

AY

LO

R

Vad gör Agnes School on Wheels?

GLOBEN0746_SVs047 47 07-10-30 12.11.22

48

tid eller ro till att göra läxor, för var och varannan kväll måste de flytta. Ed berättar inte för sina klasskamrater eller lärare att han har blivit hemlös. Tänk om de börjar retas och se ner på honom. Han kämpar hårt för att ingen ska märka att något är fel, men ibland känns det nästan omöjligt att hålla masken.

Pappa vet ingetBarnens pappa vet ännu inte vad som har hänt. Han skri-ver brev från fängelset och undrar när de ska komma och hälsa på. När han har suttit i fängelse förut har mamma tagit med dem dit på besök, men nu vill hon inte. Hon säger att de varken har tid eller råd. Ed förstår att mamma har bestämt sig för att lämna pappan för

gott. Men hur ska de kunna klara sig själva?

Till slut har de ingenstans att ta vägen. Mamma ringer alla de känner och en vän erbjuder dem sova i hans skåpbil. De lägger ut filtar på golvet och kryper ihop tillsammans i det trånga lastutrymmet. Den natten är Ed mycket rädd och kan inte sova. Det är skrämmande att höra ljuden utanför, men

värst är alla tankar som virvlar runt i huvudet. Är det så här de ska leva, resten av livet?

Nästa dag har mamma fått nog. Hon har fått tips om en kyrka som har sovplatser för hemlösa familjer men den ligger i en helt annan stads-del, för långt bort från bar-nens skolor. Nu måste Ed och hans syskon byta skola och hon får söka nytt jobb.

Pappa har släppts från fängelset och bor just nu hemma hos en kompis. Han kommer ofta till härbärget och hälsar på.

I Los Angeles har nästan alla bil men Ed och hans

familj går till fots över­allt. Ibland tittar folk

konstigt på dem, bara för att de går till fots!

Ed med mamma Edith och syskonen Leonard, 9, Guadalupe, 15. Eds mamma är från Mexiko. Pappa är född i USA men hans morföräldrar invandrade till USA från Finland, så Eds efternamn, Korpie, r finskt.

Härbärget ligger nära den berömda strandp­romenaden i Venice Beach. Här brukar Ed och Leonard åka skateboard men de badar inte så ofta för vattnet är smutsigt.

42-66USA_sve_eng.indd 48 07-10-30 13.00.47

49

Advokat som lärareNu har de bott ett halvår i ett litet rum i kyrkans här-bärge. De har två vånings-sängar och en garderob där de trycker in alla sina saker. En gång i vecka kommer Eds extralärare Jessica från School on Wheels. På dagar-na är hon skilsmässoadvo-kat, men det här jobbet är roligare, säger hon till Ed. Han gillar Jessica för hon är

snäll och bra på att förklara svåra matteproblem så att de känns enkla. Oftast går de till biblioteket för att plug-ga. Det är skönt att komma ifrån härbärget ett tag.

– Det värsta med härbärg-et är alla regler, det är job-bigt för barn att ha så lite frihet, säger Ed till Jessica. Vi måste gå på gudstjänst hela tiden, annars slänger dom ut oss. Vårt rum är pyt-

telitet och det är svårt att ha koll på sina grejer och hålla sams. Men det är väldigt skönt att veta var man ska sova nästa natt. Att slippa vara ute på gatorna, sova i bilar och på golvet hemma hos folk.

Mamma har just städat familjens rum men Ed säger att det brukar ta ungefär en halv minut innan det blir kaos igen.

Ed älskar att åka skateboard.

– Jag är lyckligast när jag lär mig nya tricks. Försöker lära mig att göra ollie, jag ramlar hela tiden och slår mig men det är värt det.

Ed går igenom läxan med sin extralärare Jessica. Varje gång de ses brukar de börja med att titta på Eds nya skrubbsår. Han slår sig mycket när han åker skateboard.

Ed tycker om att läsa, särskilt böckerna om Narnia av C.S. Lewis.

Eds favoritmat är dubbeldäckarsmör-gåsar och mammas mexikanska menudo.

Eds drömhus– Ett grönt hus med pool, eget biblio-tek och en skatepark. Drömmen är ett eget rum, det har jag aldrig haft. Jag skulle sätta up affi scher på väggarna, få vara ifred och sköta mig själv.

42-66USA_sve_eng.indd 49 07-10-30 13.01.30

50

Ett dygn i de hemlösas kvarterJanine Williams, 9 år och hennes storsyster Khadijah, 16, har varit hemlösa med sin mamma under sex år. I natt ska de försöka få sängplats på ett härbärge för akut hemlösa, mitt i de hemlösas kvarter i Los Angeles. Hit kommer de som inte har någon annanstans att ta vägen.17.30

Köar för att sova säkertJanine, hennes storasyster och mamma ställer sig i den långa kön till härbärget Midnight Mission. Det ligger mitt i de hemlösas kvarter och hundratals hemlösa hoppas på att få mat och en sängplats här ikväll. Det kallas säker sovning, för det är mycket farligt ute på gatorna i det här området på natten.

18.00 Äntligen middag! Janine får en tallrik kött- och grönsaksstuvning.

– Det smakar bättre än det ser ut, lovar hon.

19.00 God nattDe vuxna övernattar i stora sovsalar. Barnfamiljerna tränger ihop sig i ett litet rum på andra våningen. I kväll fi nns bara

en annan familj här. En pappa, mamma och tre små barn. De har just blivit hem-lösa och det är deras första natt på ett härbärge. Janine tycker synd om dem.

Själv har hon bott här många gånger och vet hur det går till. De slitna gråa fi ltarna sticks, men Janine somnar ändå snabbt.

05.30 Polisen väckarklockaI gryningen, medan Janine fortfa-rande sover, kör polisen genom kvarteren utanför och jagar upp de hemlösa som sover utomhus. Det är olagligt att bo på gatan. En del protesterar men de fl esta stiger upp och packar ihop sina grejer.

06.00 God morgonDet gäller att gå upp i tid så att man hinner äta frukost. På morgonen måste alla som bor tillfälligt på härbärget lämna lokalerna. Janine och Khadijah ska till skolan medan mamma ska söka jobb och försöka hitta någon annanstans att bo i natt.

07.45 Till skolanJanine tar bussen till skolan. Hon har fått busspoletter av School on Wheels så att hon har råd att åka till skolan varje dag.

15.00 Till School on WheelsEfter skolan skyndar Janine sig tillbaka till de hemlösas kvarter och till School on Wheels barnrum. Alla hennes hemlösa kompisar träffas här.

– Dom som jobbar på School on Wheels är snälla och hjälpsamma.

10.00 LektionJanine har tvingats byta skola fl era gånger under de år hon har varit hemlös. Ibland har hon missat många skoldagar.

– Det är svårt att få vänner och att hänga med på lektionerna när man är ny.

T

EX

T: C

AR

MIL

LA

FL

OY

D F

OT

O: K

IM N

AY

LO

R

YO

SE

PH

RO

DR

IGU

EZ

42-66USA_sve_eng.indd 50 07-10-30 13.02.13

51

17.27 BallongmannenHalvvägs framme träffar de ballong-mannen , Joe, som är expert på att göra ballongfi gurer. Han gör ballong-blommor och kaniner åt några andra hemlösa barn som är där med sin extralärare från School on Wheels.

– Snälla, gör ett hjärta till mig, snälla, ber Janine.

Ett dygn i de hemlösas kvarter15.30 MellanmålJanine äter en friterad honungsbulle, med kanel och glasyr. Det smakar gott men fi ngrarna blir klibbiga.

16.00 LäxläsningJanine får hjälp med läxorna av sin extralärare Steve. Han är bra på att förklara så att man förstår. Han är bra på roliga skämt också.

17.20 Dags att köa Janine och Khadijah går för att möta mamma. Nu ska de få veta var de ska sova i natt. Agnes följer med en bit på vägen. Hon och barnen har känt varandra i många år. Agnes ger dem lappar med School on Wheels gratisnummer.

– Ring oss om ni behöver hjälp. Ni vet att era extra-lärare kommer till er var ni än fl yttar, påminner hon.

17.30 HjärtanJanine går sista biten med sina kompisar från School on Wheels. Hon håller hårt i sina två hjärtan, ett rosa och ett rött som hon kan ha bredvid huvudkudden i natt. Vilket bra slut på dagen!

Halv frisyrEn dag träffade Janine en hemlös kvinna som var bra på att göra frisyrer. Hon satte fast hårförlängningar och fl ätade Janines hår, men hann bara halvvägs första dagen. Nästa dag var kvinnan försvunnen och Janine fi ck gå runt med en halv frisyr några dagar. Men till slut hittade de varandra igen på ett annat härbärge. Nu är frisyren komplett!

Före

Efter

GLOBEN0746_SVs051 51 07-10-30 09.53.17

52

Vårt drömhemJarifri, 11 Drömhem: Blått hus med svart dörr i Las Vegas, för jag gillar alla ljusen där. Vi ska ha fyra sovrum, fyra garderober, två badrum.Gillar: Dansa, taekwondo, skolan.Ser upp till: Min storebror. Michael Jackson. Elvis Presley.

”Jag, min bror och mina föräldrar bor i ett litet motellrum. Det bor många hemlösa här. Min extralärare från School on Wheels, Frank, kommer hit en gång i veckan och hjälper mig med läxorna. Sedan vi började arbeta tillsammans har mina betyg blivit bättre.

Det är okej att bo trångt, det gör att vi i familjen kommer närmare varandra. Varje helg uppträder jag och min pappa på strandpromenaden vid Venice beach. Han är clown och jag dansar, i guldkläder och guldhatt. Jag har dansat sen jag lärde mig gå och jag har rött bälte i taekwondo. Jag började med kampsport för att kunna försvara mig. Det fi nns många bråkstakar i skolan.”

Det fi nns över en miljon hemlösa barn i USA. De bor på härbärgen, i bilar, på lopphotell eller på gatan. Deras familjer har hamnat på gatan av olika orsaker, men alla har en sak gemensamt; de drömmer om ett eget hem där de kan känna sig trygga och glada.

Shatrea Olivera, 12 Drömhem: Ett stort rosa hus med fyra sov-rum, stort kök och en bakgård med gungor, nej, en hel lekplats. Jag vill ha eget rum i blått och vitt.Gillar: Att leka. Ser upp till: Mamma

”Vi har varit hemlösa sen mamma lämnade vår pappa, för han var elak mot henne. Vi har bott på många olika ställen. Hos släktingar, på hotell och i en bil. Ett tag fl yttade vi nästan varje dag. Nu bor vi på ett övergångshärbär-ge. Det kallas övergång för att vi har kommit halvvägs till att få en egen lägenhet. Mamma jobbar och sparar pengar så att vi ska kunna klara oss själva. Det här härbärget är ganska bra. Det fi nns en lekplats på gården och många barn att leka med. School on Wheels har byggt ett särskilt barnrum med böcker, ritgrejer och datorer. Där brukar jag rita och träffa min extralärare.”

Cesar med sin lillebror Eric.

GLOBEN0746_SVs052 52 07-10-30 09.53.54

53

Cesars familj

Vårt drömhem Cesar Hurtado, 12 Drömhem: Ett vitt palats med vita väggar och blän-kande trägolv, swimming pool och skatepark. Varje dag ska jag bjuda alla kompisar och familjen på en jättebuffé med fantastisk mat. Jag ska ha storbilds-TV och alla spelkonsoler som fi nns.Ser upp till: Min storebror, som lyssnar när jag behöver någon att prata med.Gillar: Skateboard, simma, äta pizza och glass, läsa.

”Vi har varit hemlösa i fl era år. Det värsta är att fl ytta runt så mycket. Vi måste släpa alla våra grejer på bus-sen. Ofta tappar vi saker. Jag har förlorat många favo-ritgrejer som jag verkligen behöver. Det gör mig led-sen och arg. Att bo på härbärge är okej för det fi nns

många barn där. Men de har för hårda regler. Barn har ingen frihet och måste vara tysta hela tiden.

Jag gillar School on Wheels för de har hjälpt mig så mycket. Ibland tappar jag kontakten med mina extralärare när vi fl yttar, men vi hit-tar alltid tillbaka till varandra.”

Cesar med sin lillebror Eric.

Matthew, 12 Drömhem: Ett stort hus med jättestor TV och skatepark på baksidan av huset. Ser upp till: Skataren Dustin Dollin.Gillar: Skateboard, TV-spel.

”Det värsta med att vara hemlös är att man jämt måste byta skola. Nu har jag gått i tre oli-ka skolor under ett år. Jag är alltid nervös när jag byter skola, det är jobbigt att försöka pas-sa in och skaffa nya kompisar. Just nu bor jag på ett härbärge med mamma, två systrar och två bröder. Jag har en extralärare från School on Wheels som är jättebra. Jag hoppas att hon kan fortsätta hjälpa mig även om vi fl yttar igen. Vi har bott på olika härbärgen och på lopphotell och det här är det bästa stället hittills. Vårt förra härbärge låg i ett jobbigt område med många våldsamma gäng. Dom sköt hela nätterna. Men jag saknar mina kompisar därifrån. Min framtidsdröm är att stoppa allt våld och att bli skateboardproffs eller polis.”

Kibsaim Itsui Gallegos-Sierra, 8 Drömhem: Ett rosa hus med vita ränder. Mitt rum ska ha rosa väggar med röda blommor. Huset ska ligga vid stranden och ha en stor trädgård med rutschkana och pool. Ser upp till: Min extralärare.Gillar: Dataspel, rockring, leka kurragömma och kull.

”Jag har alltid varit hemlös tror jag. Min mamma, jag, min syster och lillebror fl yttar runt. Vi har bott på härbärgen i Los Angeles. Ibland åker vi till Mexiko. Det värsta med att bo på härbärge är att man måste gå upp så tidigt. När vi är i Los Angeles går jag till School on Wheels nästan varje dag. Min extralärare Crystal läser läxor med mig och tar med mig på utfl ykter. Jag vill också bli lärare när jag blir stor. Jag vill lära mig simma, fast det verkar svårt. Jag har aldrig varit vid havet, men jag har hört att det är väldigt vackert där.”

T

EX

T: C

AR

MIL

LA

FL

OY

D F

OT

O: K

IM N

AY

LO

R

42-66USA_sve_eng.indd 53 07-11-02 09.03.26

54

BriannaDet är sent på kvällen när Brianna, 11 år, går med mamma och storebror Adrian för att boka rum på det nedslitna motellet. De två äldsta bröderna gömmer sig runt hörnet. Fem perso-ner får inte bo i ett enda rum men mamma har inte råd med två. Om de blir upptäckta hamnar de på gatan i natt.

När kusten är klar smugglar mamma in Ryan, 12 och Daniel,

14. Alla pustar ut på rum-met, de är i säkerhet en kväll till. Sedan mamma Melissa lämnade barnens våldsam-ma pappa för fl era veckor sedan har de fl yttat runt till olika motell i södra Los Angeles fattigaste och farli-

gaste områden. Familjen kan inte stanna för länge på var-je ställe, då märker motell-personalen att de bor för många i samma rum och kastar ut dem. Men nu bör-jar mammas pengar ta slut. Var ska de ta vägen då?

Mamma letar i telefon-

katalogen efter hjälp och hit-tar telefonnummer till olika härbärgen för hemlösa. Hon och barnen har svårt att tän-ka på sig själva som hemlö-sa. En hemlös person, det är väl en smutsig man klädd i trasor som bor i en pappkar-tong. Mamma börjar ringa ändå medan barnen lyssnar. Det visar sig att en del här-bärgen tar emot familjer.

– Hur många barn har du, frågar mannen på härbärget. Hur gamla är dom?

När han får veta att Melissas äldsta pojke,

Daniel, är 14 år blir det tvärt nej.

– Han måste bo ensam på de vuxna männens avdel-ning.

– Men han är ju bara 14 år, han är ett barn, säger Melissa.

– Såna är reglerna, säger mannen på härbärget. Vi låter aldrig tonårspojkar bo med familjerna. Det kan vara farligt.

Mamma slänger på luren och ringer vidare, men det

Briannas extralärare Rosemary hjälper henne att förstå ett klurigt problem.

vill hjälpa de hemlösa när hon blir stor

T

EX

T: C

AR

MIL

LA

FL

OY

D F

OT

O: K

IM N

AY

LO

R

GLOBEN0746_SVs054 54 07-10-30 09.54.47

Brianna Audinett, 11

55

verkar hopplöst. I Los Angeles går många tonårs-pojkar med i våldsamma gäng redan när de är 12 år. Härbärgena är rädda för att de unga pojkarna ska vara våldsamma och skada andra barn. Men mamma ger inte upp. Hon tjatar, bönar och ber och till slut hittar hon ett härbärge som låter hela familjen bo tillsammans.

Var tyst!Nästa dag tar de bussen till de hemlösas kvarter i Downtown Los Angeles. Härbärget ser ut som ett fängelse, en stor, grå betong-byggnad. Brianna tycker att området är läskigt. Det är skräpigt och smutsigt. Folk skriker och viftar med armarna, dricker sprit och ligger som döda på trottoa-

ren. Brianna märker plöts-ligt att en gammal man stirrar konstigt på henne. Mamma ser det också. Till slut säger hon åt honom att sluta. Han går en bit bort men fortsätter att stirra.

– Oroa dig inte mamma, säger Brianna senare. Jag kan ta vara på mig själv.

Brianna och hennes familj stannar på härbärget i sex månader. De får plats i en sovsal med våningssängar på familjeavdelningen. Här fi nns många andra mammor med barn och Brianna får snabbt kompisar. Det bästa med härbärget är att veta att man har någonstans att sova, tycker Brianna. Det värsta är gatorna utanför och att det är jobbigt med trängseln och ljuden i sov-salen. Barn skriker och

Bor: I södra Los Angeles.Gillar: Skor, spela teater, läsa böcker, skriva berättelser.Gillar inte: Att ha tråkigt.Lycklig: När jag är på School on Wheels.Ser upp till: Mamma.Vill bli: Läkare eller fi lmstjärna.

Brianna gillar inte de hemlösas kvarter, det är smutsigt, skräpigt och ibland farligt. vill hjälpa de hemlösa när hon blir stor

42-66USA_sve_eng.indd 55 07-11-02 09.00.53

Brianna

56

Brianna med sin familj: Daniel, Ryan, Adrian, Brianna och mamma Melissa.

gråter och ambulans- och polissirener tjuter utanför med jämna mellanrum. Ryan som har astma blir sämre på härbärget och hos-tar nästan jämt. Att leka som vanligt går inte heller.

– Var tyst, sitt still, får barnen höra hela tiden.

– De beter sig som om de inte vet vad ”roligt” betyder, klagar Brianna till mamma.

– Vi ska inte bo här för evigt, lovar mamma.

School on Wheels är räddningenMittemot härbärget hittar Brianna sin räddning; School on Wheels barnrum. Brianna går dit varje dag efter skolan.

– Jag älskar School on Wheels. Dom tar hand om oss och skyddar oss, förkla-rar hon för mamma. Om någon jobbig typ på gatan bråkar med en hjälper dom till. Vi har fått ett gratis-nummer som vi kan ringa när som helst om vi behöver hjälp.

Brianna och hennes sys-kon får nya skolväskor och

varsin extralärare som ger läxhjälp. Mamma får dess-utom hjälp när barnen mås-te byta skola. Många viktiga papper och dokument har försvunnit under deras tid som hemlösa men School on Wheels fi xar fram nya. Viktigast är kanske att mamma vet att barnen är trygga medan hon är på jobbet.

– Utan er skulle vi inte ha klarat det, säger mamma ofta till School on Wheels.

En dag får familjen besked att de ska få hjälp att fl ytta till en helt egen lägenhet. Det känns overkligt, men underbart. Brianna är över-lycklig över att få lämna härbärget, men hon tänker komma tillbaka till de hem-lösas kvarter i framtiden.

– Jag ska bli läkare när jag blir stor och hjälpa sjuka människor, särskilt dom hemlösa. Dom har inga pengar och ingen sjukför-säkring men jag tänker hjälpa dom ändå.

En dag kommer ett fi lmteam till School on Wheels. De ska spela in en fi lm. Brianna och hennes kompisar ska både skriva manus och vara med i fi lmen.

Jag ska spela en av hjältarna, som ska heta Ruby i fi lmen,

förklarar Brianna. Hon och kompisen

Janine, som spelar super-hjältinnan Pink Ice, bildar ett team.

– Vi räddar folk och slåss mot bovar, säger Janine, som i slutet av fi lmen försö-ker förvandla allt i hela världen till ett hav av rosa diamanter. Manuset till fi l-men har de skrivit själva, tillsammans med sina hem-lösa kompisar på School on Wheels.

Filmteamet kommer från organisationen Hollywood Heart. Till vardags arbetar de på riktiga fi lmproduk-tioner i Hollywood, men när de har ledigt vill de göra något för att hjälpa barn som har det svårt. Under tre dagar förvandlas School on Wheels till en inspelningsplats. Barnen får skriva manus, bygga kulisser, tillverka rekvisita och scenkostymer. Till sist spelar de in fi lmen och när den är färdigklippt får de gå på galapremiär.

– Det är bland det roligas-te jag någonsin har gjort, säger Brianna. Om jag inte kan bli läkare kanske jag kan bli fi lmstjärna.

Tystnad, kamera, tagning!

Brianna i full Ruby-kostymering.

T

EX

T: C

AR

MIL

LA

FL

OY

D F

OT

O: K

IM N

AY

LO

R

42-66USA_sve_eng.indd 56 07-11-02 09.01.34

Brianna

57 57

blir fi lmstjärnaEn dag kommer ett fi lmteam till School on Wheels. De ska spela in en fi lm. Brianna och hennes kompisar ska både skriva manus och vara med i fi lmen.

Superhjältinnorna Pink Ice (Janine) och Ruby (Brianna) gör sig redo för sin nästa scen.

Bakom Red Devis mask döljer sig Ryan Mcneil, 9 år.

Ryan Wilson, 13, visar sin bästa fi lmstjärnepose med k-pist i plast.Ryan Audinett, 13,

pelar detektiv och har handklovarna redo.

Khadijah, 16 år, tar en paus från sin college ansökan för att spela med i fi lmen.

Adrian Audinett, 12, gillar att spela in fi lm men egentligen vill han bli arkitekt.

Inför inspelningen måste alla barn sminkas och få sina scenkostymer.

Salmai, 7 år, har fått silverhår och ett dollartecken runt halsen.

Los Angeles brukar kallas fi lmens huvudstad och stadsdelen Hollywood är världs berömd.

Redan 1910 gjordes den första Hollywoodfi lmen. Den hette In Old California och var en så kallad stumfi lm, en fi lm utan ljud. Den första fi lmen med ljud hette The Jazz

singer och kom 1927. I början gjorde fi lmbolagen utländska versioner av de amerikanska ljudfi lmerna så att även

människor som inte förstod engelska skulle kunna se dem. Man spelade in en annan version av fi lmen med till exempel franska eller spanska skådespelare. Efter ett tag kom man

på att det var billigare och lättare att dubba eller texta fi lmerna på olika språk. När allt fl er fi ck TV, på 1950-talet

var det många som trodde att fi lmen skulle dö ut. Så blev det inte. Numera producerar de stora fi lmbolagen i Los Angeles ungefär 60 fi lmer

per år och fi lmindustrin omsätter många miljarder kronor.

F ILMFAK TA

Hollywood Heart kommer till School on Wheels för att fi lma. De hemlösa barnen är dagens stjärnor.

GLOBEN0746_SVs057 57 07-10-30 09.58.56

58

Nick

Nick Barger, 10 Aheter, höll på med droger. Folk sprang

alltid ut och in i Nicks lägen-het och ofta låg det folk och sov i soffan eller på golvet. I våningen under Nicks bodde ett gäng som sålde knark dygnet runt. Nicks föräld-rar, Michelle och Frank, sål-de inga droger men de var nästan alltid påverkade. Då blev de annorlunda, tyckte Nick, Ibland satt de eller låg och stirrade ut i tomma intet. Ibland, när de vakna-de upp ur sin dvala, var de väldigt olyckliga. Nick äls-

kade sina föräldrar men de var för sjuka och borta av drogerna för att kunna vara hans mamma och pappa, Nick fi ck ta hand om sig själv.

Till fosterfamiljEn sen kväll vaknade Nick av rop och skrik utanför. Folk började springa i korri-dorerna, kanske för att fl y eller hinna spola ned droger i toaletten. Efter ett tag stor-made polisen in i Nicks lägenhet och började skrika åt hans föräldrar. Poliserna hade mörka västar och

är en hjälteNick var sju år när han bodde i ett våningshus som var ett ökänt tillhåll för knarklangare och missbrukare. En kväll gjorde polisen razzia mot huset .

Bor: Motell, Los Angeles.Gillar: Skateboard, rita, spela TV-spel, läsa.Gillar inte: Droger. Att bli behandlad som en småunge.Ledsen: När mina kompisar fl yttar.Älskar: Att vara med min familj.Ser upp till: Mamma och pappa. Min extralärare Laura.Drömmer om: Ett eget hem.Vill bli: Författare.

vapen. Nicks mamma och pappa såg väldigt rädda ut. Så fi ck en polis syn på Nick.

– Här kan du inte stanna, sade polisen. Nick grät och sade att han ville vara med sina föräldrar men polisen ringde till en socialarbetare som kom och hämtade honom. Nick visste inte vad som skulle hända med hans föräldrar. Själv fi ck han fl ytta till en fosterfamilj, en familj som får betalt för att ta hand om barn som inte kan bo hos sina egna föräldrar.

Blev slagenNick fyllde åtta år hemma hos fosterfamiljen, men ing-en verkade bry sig. Fosterföräldrarna hade många barn i huset, både egna och andra fosterbarn.

lla i huset, i alla lägen-

Nick med pappa Frank och mamma Michelle.

GLOBEN0746_SVs058 58 07-10-30 09.59.25

59

De var äldre än Nick och behandlade honom illa. De sade elaka saker och slog honom. Nick försökte slå tillbaka, men de var större och starkare. Fosterföräldrarna gjorde inget för att hjälpa honom.

Efter ett tag fi ck Nicks mamma komma till ett behandlingshem för narko-maner där Nick fi ck hälsa på. De grät när de träffade varandra och hans mamma bad om förlåtelse. De prata-de och skrattade tills mam-ma plötsligt upptäckte blå-märkena på Nicks armar.

– Det är min fosterfamilj, dom slår mig, sade Nick.

Nicks mamma klagade hos socialarbetarna som hade valt ut Nicks fosterfa-milj. Men fosterföräldrarna

påstod att Nick ljög. Han måste ha ramlat. Eller så var det Nicks mamma som hade slagit honom. De som bestämde trodde på foster-föräldrarna och Nick måste åka tillbaka dit.

Nu blev det ännu värre för Nick. Alla var arga för att han hade skvallrat och slog honom mer. Men nu hade Nicks mamma varit drogfri så länge att hon kunde börja kämpa för att få tillbaka Nick för gott. Nick kallades till domstol men första gången han träffade doma-ren vågade han inte säga

Motellrummet där Nick och hans föräldrar bor är mycket trångt.

någonting om misshanden. Fosterföräldrarna hade hotat honom.

– Håll käften eller säg att det är din mamma som slår dig, sade de till Nick. Annars…

Tll mammaTill slut, tredje gången i domstolen, stod Nick inte ut längre och berättade san-ningen. Domaren slog sin

klubba i bordet och sade:– Du får fl ytta till din

mamma. Nick fi ck fl ytta in på

behandlingshemmet där hans mamma kämpade för att bli helt frisk från sitt drogberoende. Pappa bodde på ett annat behandlings-hem för män. Nick och mamma delade rum med två andra mammor och deras fem barn. Det var trångt

Nicks drömfångare sitter ovanför sängen för att fånga upp alla läskiga mardrömmar innan de förstör nattsömnen.

T

EX

T: C

AR

MIL

LA

FL

OY

D F

OT

O: K

IM N

AY

LO

R

GLOBEN0746_SVs059 59 07-10-30 09.59.54

60

men Nick fi ck snabbt nya vänner och det gick bra för mamma. Hon fi ck inte bara lära sig sluta med drogerna utan också hur man betalar räkningar och tar hand om sitt barn. Hur man lever utan droger helt enkelt.

Tillsammans igenIdag har båda Nicks föräld-rar varit drogfria i tre år. De har fått lämna behandlings-hemmet men har inte lyckats

hitta någonstans att bo. – Mitt drömhus är en tak-

lägenhet på 42 våningen, säger Nick. Mitt rum ska vara gotiskt, med svarta väggar och möbler och blått, neonljus, och plastfl adder-möss i taket. Fast egentligen spelar det ingen roll. Jag bryr mig inte om vi bor i en pappkartong, så länge vi är tillsammans.

Eftersom Nick och hans föräldrar är hemlösa tvingas

de bo på ett motell där många andra hemlösa bor. De betalar en månad i taget men vet att de kan bli utkas-tade när som helst. Nick har haft många hemlösa kompi-sar som har försvunnit från motellet.

– Det är nästan omöjligt att hinna få och behålla en bästa vän, säger han till mamma och pappa.

På kvällarna, innan han somnar, brukar Nick tänka

på allt han varit med om.– Jag ska skriva en bok om

mitt liv, för jag vill berätta för folk hur jag har haft det. Jag har överlevt så mycket medan jag väntade på att få komma hem till mina för-äldrar.

– Du är vår hjälte, Nick, säger hans mamma och pappa. Utan dig hade vi aldrig klarat det.

På väggen har Nick, mamma och pappa varsitt dagschema där man får minuspoäng om man gör något negativt och pluspoäng när man gör något bra.

– Det hjälper oss att vara positiva, säger Nick.

Nick får inte ta med sig kompisar till motellet. Det är stängt för alla som inte bor där.

Min extrafrökenNicks extralärare från School on Wheels heter Laura.

– Hon är som min vän, min lärare och min stora-syster. Hon hjälper mig med läxorna och har massor av tålamod. Laura har också tagit med mig på en baseballmatch och på bio.

Spindlarnas vänMamma har gjort en spindel tatuering för att Nick älskar spindlar.

– En gång såg vi en spindel på väg-gen i klassrummet. Alla barn skrek och ville döda den men jag ställde mig framför spindeln och skrek åt alla att ingen skulle få röra den. Läraren sade: ”Lyssna på Nick, han har rätt.” Jag släppte ut spindeln genom fönstret.

GLOBEN0746_SVs060 60 07-10-30 10.00.33

Nick

61

6. Räta ut benen och centrera din vikt.

älskar skateboardSå fort Nick får chansen tar han sin skateboard och tränar på nya trick på gatan utanför motel-let. Skateboard är en av USA:s populäraste sporter och det sägs att den uppfanns av en uttråkad surfare som satte hjul på surfbrädan och började ”surfa” på asfalten.

Vad är en skateboard?Bräda – har ofta ett motiv på undersidan som slits bort när man åkerGriptape – för bättre fäste ovanpå brädanTail – längst bak på brädanNose – längst fram på brädanHjul – fyra hjulTruckar – två truckar håller de fyra hjulen

Vanligaste trickenOllie – Ett bastrick som är utgångspunkten för många andra trick, ett hopp på plan mark utan att hålla i brädan.Nollie – Som ollie men istället för att hoppa från längst bak på brädan, ”tailen”, hoppar man från brädans främre del.Kickfl ip – Brädan kickas ett varv längs sin egen längdaxel under fötterna.180 – Ett halvt varv runt sin egen axel.360 – Ett helt varv runt sin egen axel.900 – Två och ett halvt varv, görs i vertramp.Grind – Att glida på truckarna.50-50 – En grind på båda truckarna.Five-0 – En grind på en av truckarna.Boardslide – Att glida på brädan mot underlaget.Manual – Ett balanstrick på två hjul när du rullar framåt eller bakåt.

SÅ HÄR GÖR DU EN OLLIE:

1. Sätt bakre foten längst bak, på ”tailen”, och främre foten i mitten av brädan.

2. Pressa ihop kroppen och böj knäna.

3. Hoppa och se till att ”tailen” slår i marken så att brädan vinklas uppåt.

4. Medan du hoppar, låt den främre foten glida framåt. På så sätt lyfts brädan och ham-nar i jämvikt igen.

5. Dra in benen för att komma högre.

7. Landa med mjuka knän. Rulla iväg.

T

EX

T: C

AR

MIL

LA

FL

OY

D, JO

HA

NN

A H

AL

LIN

FO

TO

: KIM

NA

YL

OR

42-66USA_sve_eng.indd 61 07-11-02 09.02.26

Marlen Contreras, 13

62

Marlens moster hennes ”mamma”

Marlen och hennes mam-ma ville inte fl ytta till

härbärget. – Vi var jätterädda, berät-

tar Marlen. Vi visste nästan ingenting om aids. Mamma trodde att jag också skulle bli sjuk om vi bodde tillsam-mans med andra som var smittade. Nu har vi bott här i fl era år. Jag trivs bra och har lärt mig massor om sjuk-domen, som att man kan överleva länge om man tar medicin och sköter sig.

Marlen är född i Mexiko men kom till USA när hon var två veckor.

– Den jag kallar min mam-ma är egentligen min mos-ter. Jag har aldrig träffat min pappa och min biologis-ka mamma kunde inte ta hand om mig. Hon drack mycket och åkte in i fängel-se. Min moster Angelina tog med mig till Amerika för att jag skulle få en chans till ett bra liv. Jag kallar henne mamma, för hon har alltid tagit hand om mig som en mor.

Orolig för mamma– När jag var liten bodde vi med min styvpappa, som jag tyckte mycket om. Sedan skildes de och mamma träf-fade en ny man som slog henne. En gång kom min styvpappa hem till oss och ville träffa mig. Mannen släppte inte in honom. Jag

Marlen kallar sin moster Angelina ”mamma”, för hon har tagit hand om henne och älskat henne som en riktig mor.

– Det här är mina favoritjeans.

De är bra att hoppa och dansa i. Ibland blir jag väl-digt arg och frus-

trerad. Då hjälper det om jag lyssnar på musik och hop-par upp och ned och dansar som en

galning. Musik gör mig lycklig. Mest gillar jag hip hop och spansk rock.

Marlens garderob

Marlens snyggaste sneakers kallas Super stars, eller Shelltoes, framtill ser de ut som ett snäckskal.

Marlen får en ny skol-uniform av School on

Wheels en gång om året, eller oftare om det behövs.

– Det är mycket press i skolan att man ska ha märkeskläder. En del kläder och färger är far-ligt att ha, för då kan folk tro att man tillhör ett visst gäng. Det är enkla-re att ha skoluniform, blå tröja och byxor.

Bor: Härbärge för hiv och aids-sjuka.Gillar: Skateboard, musik, rita, skolan.Gillar inte: Elaka människor.Ledsen: När mamma är sjuk.Älskar: Mamma.Önskar mig: En liten hund men tyvärr får man inte ha husdjur på härbärget. Vill bli: Sjuksköterska eller läkare.

– Jag gillar gymnastiken i skolan men min bästa sport är skateboard.

Det är vanligt bland mexikaner

i Los Angeles att ha sitt namn i guldbokstäver runt halsen. Eller namnet

på någon man tycker om. Marlens namn-smycke är en present från mamma.

Presentkort för att köpa skoluniform, som barnen får av School on Wheels.

När Marlens mamma upptäckte att hon var hiv-smittad och inte orkade jobba blev de av med sin lägenhet. Socialarbetaren sa: ”Flytta till ett härbärge för hemlösa hiv- och aidssjuka, annars tar vi din dotter ifrån dig.”

T

EX

T: C

AR

MIL

LA

FL

OY

D F

OT

O: K

IM N

AY

LO

R

42-66USA_sve_eng.indd 62 07-11-02 08.59.30

63

Marlens moster hennes ”mamma”

såg min styvpappa genom fönstret och grät, bankade och ropade, men han hörde mig inte och kom aldrig till-baka. Mannen blev bara värre, han slog och hotade min mamma. Till slut kom polisen och hämtade honom. Sedan upptäckte mamma att hon smittats av hiv.

Marlens mamma mår ganska bra, men ibland måste hon tas in på sjukhus.

– Då är jag väldigt orolig, säger Marlen.

Förutom Marlen bor bara tre yngre barn på härbärget.

– En jämnårig kompis har fl yttat till ett annat härbärge. Vi var bästa vänner och kunde prata om allt. Jag saknar henne.

Marlen får inte berätta för någon var hon bor, för många har fortfarande för-domar om sjukdomen aids. En gång fi ck en skolkamrat reda på var Marlen bor.

– Hon spred ut i skolan att jag bodde på ett hem för aidssjuka och att alla skulle hålla sig undan från mig. ”Prata inte med Marlen”, sa hon. ”Låt henne inte sitta bredvid oss. Hon kan smitta dig och din familj med aids”. Jag klagade hos rektorn. Till slut hotade jag med att skicka polisen på henne. Hon blev rädd och slutade äntligen.

Examens-klänning– Den här klänningen hade jag på avslutnings-festen när jag gick ut mellanstadiet. Jag fi ck den av min mamma och älskar färgen och modellen.

Michael blev hemlös när mamma fi ck cancer

Michaels mamma låg i koma på sjukhus i fl era

månader. Michael, som var 14 år då, fi ck bo hemma hos sin bästa kompis i fotbolls-laget. Varannan vecka bodde Michael hos mamma på sjukhuset.

– Det var jobbigt. Jag var tvungen att bli som vuxen och mamma blev som ett barn jag måste ta hand om.

När mammas pengar tog slut fl yttades hon till ett sämre sjukhus. Personalen där var överarbetad och stressad.

– Dom behandlar mig som skräp, grät mamma. Jag har fruktansvärt ont men får inga värktabletter, för sjuk-huset måste spara pengar.

När mamma äntligen fi ck komma hem hade de ingen-stans att ta vägen. Till slut fl yttade de till ett härbärge

för hemlösa. I skolan sade Michael ingenting om vad som hänt. Han var rädd för att folk skulle se ner på honom. Betygen sjönk och han var nära att förlora sin plats i fotbollslaget.

– Genom School on Wheels fi ck jag en extra-

När Michaels mamma fi ck lungcancer och hamnade i koma förlorade hon både jobbet och deras fi na hus nära havet.

lärare, Rafael. Med hans hjälp lyckades jag komma i fatt och klara skolarbetet. Vi träffas fortfarande en gång i veckan. Min dröm är att bli professionell fotbolls-spelare eller brandman.

Michael och mamma

Michael älskar att spela amerikansk fotboll.–Spelet har lärt mig mycket om samarbete och att inte vara självupptagen. Alla är viktiga i ett lag, vi är bara så bra som vår svagaste länk.Michael vill bli

professionell fotbollsspelare.

Dyrt bli sjuk Nära 50 miljoner amerikaner saknar sjukförsäkring och många drabbas hårt när de måste betala skyhöga sjuk-husräkningar. USA hamnar långt ner i WHO:s (Världshälsoorganisationen) lista över hur bra olika länders sjukvårds-system fungerar.

Michaels fotbollspris.

GLOBEN0746_SVs063 63 07-10-30 10.02.22

64

Sierra Longfeather, 11

Barn lika mycket värda

ierra smyger ut till duschrummet i kor-ridoren och ställer sig halvsovande under det varma

vattnet. Inlindad i en hand-duk skuttar hon tillbaka till rummet och rakt ned i säng-en för att sova en timme till innan frukost.

Klockan åtta måste alla lämna lokalerna. Värde-saker måste man bära med sig, för dörrarna till rum-men går inte att låsa. Ingen får komma tillbaka förrän sent i eftermiddag. Pappa går till jobbet och Sierra till skolan.

– Glöm inte att vi måste öva inför nästa pow-wow ikväll, säger pappa.

– Okej, svarar Sierra. Hon och pappan Big Bear är

Bor: Härbärge, Santa Barbara.Gillar: Trumma, dansa, sjunga. Ledsen: När vuxna inte respekterar mig.Älskar: Pappa.Ser upp till: Martin Luther King.

Hunk papa Sioux-indianer. Sierra dansar och pappa spe-lar trumma. En pow-wow är en fest där indianer träffas och pratar, dansar, sjunger och spelar tillsammans. Sierra älskar att dansa traditionel-la danser, särskilt Vackra-sjal-dansen som bara fl ickor och kvinnor dansar.

– Man snurrar runt, runt och svänger med vackra färggranna sjalar så att man nästan ser ut som en fjäril, förklarar Sierra.

– När jag dansar glömmer jag mina problem.

Sierra är stolt över att vara indian.

– I vår kultur är barn lika mycket värda som vuxna. Vi får sitta med när det är rådslag och vår röst räknas. Det är bra.

Sierra med sin pappa Big Bear. Hon har också ett indianskt namn som betyder Hon-som-går-med-åskan

Pappas trumma är gjord av trä och överdragen med skinn.

Rummen på härbärget är trånga.

Sierra har fått hals -bandet av sin pappa. Det är gjort av silver och turkosstenar.

T

EX

T: C

AR

MIL

LA

FL

OY

D F

OT

O: K

IM N

AY

LO

R

I Sierras skola har några barn fått veta att hon bor på ett härbärge.

– En del är elaka och säger ”Jag gillar inte henne, hon är hemlös. Hon är fat-tig.” Jag har bara tre kom-pisar i skolan. Folk vill bara vara med dom som har samma färg som dom. Det är deprimerande att bli illa behandlad för att man är annorlunda.

Sierra vill bliMotorcykeldesigner,

konstnär, polis, globetrotter, dansare, författare, president

Indianerna var förstNär européerna kom till Nordamerika levde ungefär fem miljoner människor där, de som idag kallas ”indianer”. Då fanns det tusen-tals indianfolk och fl era hundra olika språk

och dialekter men i dag fi nns bara cirka två miljoner indianer kvar i USA och

en miljon i Kanada. Många indianer dödades av européerna men de all-ra fl esta dog i sjukdomar, av svält eller andra svårigheter som följde med de vitas intrång. Idag är de USA:s fattigaste befolknings-

grupp.

– Jag ser upp till Martin Luther King

för han kämpade för alla raser, inte bara sin egen,

utan även för oss indianer. Det är ledsamt att han dog

för det han trodde på men än idag blir folk

diskriminerade.

Sierra vaknar av att pappa skakar hennes axel. Klockan är bara halvsex på morgonen, men om hon inte går upp nu hinner det bli lång kö till duschen.

GLOBEN0746_SVs064 64 07-10-30 10.02.59

65

Kattranece Fuguoa, 14

Kattranece

Kattranece var nio år och hade varit och handlat med mamma när hon hörde ett pistolskott. Det tog några sekunder innan de förstod att någon sköt mot dem.

Sierra med sin pappa Big Bear. Hon har också ett indianskt namn som betyder Hon-som-går-med-åskan

Bor: Härbärge för familjer, South LA.Gillar: Skriva låtar och sjunga. Läsa. Lyssnar på: Alicia Keys.Ledsen: När vuxna bråkar.Lycklig: När jag sjunger och är med vänner och familj.Ser upp till: Mamma.Vill bli: Sångerska, mode-designer eller journalist.

blev skjuten In i bilen, snabbt, skriker

mamma. Kattranece och hennes småsystrar kastar

sig in i baksättet och mamma trycker på gasen. Skotten kommer från en annan bil som nu jagar efter dem upp på motorvägen och fortsät-ter att skjuta. Plötsligt kän-ner Kattranece en brännande smärta i bröstet.

– Mamma, det bränns!Mamma förstår att

Khattaranece har blivit träf-fad, men hon vågar inte stanna. Till slut kör hon av på en gata där det är fullt av folk. Polisen kommer och förföljarna ger upp.

Skjuten i lunganKattranece har fått en skott-skada i lungan och är nära att dö. Hon får stanna på sjukhus i tre månader och opereras fl era gånger innan läkarna lyckas få ut kulan. Senare får hon vittna i dom-stol mot en av männen som sköt. Han är gängmedlem och säger att de tog fel på person, de skulle egentligen skjuta någon annan.

Kattranece får lära sig mycket på nytt, som att tala, gå och minnas ordentligt. Det går bra men tyvärr gör skottskadan hennes astma mycket värre. Det blir ett problem när familjen blir hemlös. Efter ett stort bråk med pappan slänger mam-ma ner alla saker hon hinner i några väskor och säger åt sina döttrar att det är dags att ge sig iväg. Varje dag fl yt-tar de till ett nytt ställe. Kattranece tycker att mam-ma gjorde rätt, men det är jobbigt när hennes hosta blir värre av att sova i dammet, smutsen och kylan på här-bärgen och i bilar.

Nu bor familjen på ett härbärge för hemlösa famil-jer. Det bästa Kattrancee vet är att sjunga.

– Jag uppträdde när här-bärget hade picknick. Jag var nervös och en gång bör-jade jag skratta mitt i sången. Efteråt var jag lättad och glad. Folk sa att jag var bra. Om vi får någonstans att bo ska jag börja sjunga i kyr-kokören igen.

När Kattranece lämnade sitt hem tog hon med sig en sån här nallebjörn. Hennes har försvunnit i alla fl yttar. Hon saknar den och ett pärlhalsband som hon fi ck av sin mormor.

Kattranece med systrarna Shacarla, 4, Shatrea, 12, Kathiella, 6 och mamma Kathleen.

En person skänkte ett keyboard till School on Wheels och bad att de skulle ge det till ett musik-intresserat hemlöst barn. Kattranece fi ck det!

Kattranece får läxhjälp av en extralärare från School on Wheels i barnrummet de har byggt på härbärget.

42-66USA_sve_eng.indd 65 07-11-02 08.57.43

66

Clifton

Zachery

Brian & Byron

längtar efter syskonen

Zachery, 10 år, har en bra dag, för han får träffa sina syskon och gå på marknad med dem och mamma. I vanliga fall bor syskonen med sin pappa medan Zachery och mamma bor på härbärge. En tredje bror bor i fosterhem. Nu har mamma

varit drogfri i två år och snart hoppas Zachery att de kan bo alla tillsammans i en riktig lägenhet.

– Det värsta med att vara hemlös är att jag inte kan spela fotboll och att andra på härbärget stjäl vår mat. När vi fl yttade in köpte vi

massor av mat, men när vi kom tillbaka var den borta. Nu är jag orolig för att folk ska ta mina saker. Jag är också orolig när jag inte kan vara med min bror Desmond och skydda honom. Ibland blir han slagen av andra barn i skolan.

På markna-den får alla syskonen måla sina ansikten så att de liknar vilda djur.

Tre systrar = en familjStorasyster Ashley kom

så fort hon hörde att mamma hade åkt in i fäng-else igen. Då var hennes yngre systrar ensamma i lägenheten och skulle just bli vräkta. Ashley fi ck sluta sitt jobb och sin kvällsut-bildning för att ta hand om sina systrar. De fi ck inte plats hemma hos Ashley och hennes pojkvän så systrarna började fl ytta runt. Efter fl era månader på luffen har de nu fått plats på ett härbärge.

– Jag har sett fi lmer om hemlösa, säger Brittney, men jag kunde aldrig tro att jag själv skulle bli en av dom. Jag saknar mamma och hoppas att hon slutar med droger så att vi kan bo ihop igen.

har fått ett hem!Brian, 14 år och hans bror Byron, 13, är överlyckliga. Efter två år på ett härbärge för hemlösa har deras mam-ma bevisat att hon kan hålla sig drogfri och de har fått hjälp att fl ytta in i en egen lägenhet. Den ligger i ett farligt område med gäng-medlemmar och skottloss-ning hörs på nätterna. Men det fi nns en innergård där de kan leka och åka skate-board utan att riskera att hamna i bråk. Båda gillar skolan och vill konstruera dataspel när de blir stora.

– Vår förebild är Shigeru Miyamoto, världens bästa dataspelsdesigner, säger Brian.

– Jag funderade på saker jag gillar att göra och prata om med familj och vänner. Jag kallade dikten ”Kärlek är lika med…” Jag jobbade hårt och den blev längre och

längre. Den handlar om att insidan räknas, inte utsidan. Och att vi kan överleva med kärlekens hjälp, även när vi går igenom svåra saker.

Bland 10 000 barns dikter var Cliftons dikt en av få som vann pris. Vinnarna var med på en stor ceremoni i Beverly Hills och deras dikter lästes upp av be-

römda Holly wood stjärnor.– Mamma grät. Jag vann

500 dollar och dom gav en massa böcker till School on Wheels barnrum på härbärget. Det gjorde mig stolt och fi ck mig att kämpa hårdare i skolan.

Cliftons lärare föreslog att han skulle vara med i en poesitävling och Clifton, 11 år, som bor på ett härbärge med sin mamma, skrev en dikt om kärlek.

vann poesipris

T

EX

T: C

AR

MIL

LA

FL

OY

D F

OT

O: K

IM N

AY

LO

R

GLOBEN0746_SVs066 66 07-10-30 10.04.18