Student Ht 2019 C-Uppsats, 15 hp Litteraturvetenskap och Kreativt Skrivande C, 30 hpInstitutionen för kultur- och medievetenskaper Handledare: Sofia Pull

Image courtesy of National Novel Writing Month

Att skriva en roman på 30 dagar

En undersökning av skrivprocessen hos National Novel Writing Months deltagare.

Caroline Skjöldebrand Lefevre

Abstract

This bachelor’s thesis examines the writing process of participants taking part in National

Novel Writing Month 2019 and compares it with Siv Strömquists model of the writing

process. It also details the participants’, as well as the author’s, experiences with National

Novel Writing Month 2019. The essay is made with the practice of netnography and

autoethnography. Collecting of research material is done through observations by the author

on the NaNoWriMo forums on the events own website, as well as a survey shared on said

forums. The author concludes that one can indeed see a difference in the writing process of

National Novel Writing Month 2019 participants and Strömquists own model. Participants of

National Novel Writing Month 2019 only participated in the stage translation (skrivstadiet)

during the actual event, though both the stages planning (förstadiet) and reviewing

(efterstadiet) were present outside of the National Novel Writing Months framework. The

author accounted for this difference in process to be mainly due to National Novel Writing

Months time frame and because of the social aspect of the event. This content has not been

reviewed by National Novel Writing Month. For more information, please visit

nanowrimo.org.

Keywords: National Novel Writing Month, NaNoWriMo, Siv Strömquist, skrivande,

skrivprocess, skrivupplevelse, deltagande.

0

Inledning 1

Syfte och Frågeställningar 2

Vad är National Novel Writing Month 2

Metod 4

Medieetnografisk metod 4

Arbetsprocess 5

Material 7

Tidigare forskning 7

Teorier om skrivprocessen 8

Analys 10

Förstadiet 10

Skrivstadiet 14

Efterstadiet 16

Deltagande i NaNoWriMo 2019 19

Slutdiskussion och slutsats 23

Sammanfattning 26

Källor 27

Bilagor 28

1

Inledning

När november kommer börjar de flesta förbereda sig inför vintern. Affärerna säljer

redan julmust och chokladkalendrar, och julbelysningen lyser klart i många människors

fönster. För vissa andra innebär november något helt annat: National Novel Writing Month,

annars känd som NaNoWriMo eller endast NaNo. NaNoWriMo är en internetbaserad

skrivutmaning som skapades, ett par vänner emellan, år 1999. De bestämde sig för att under

hela november månad skriva 50,000 ord på en roman var. Utmaningens skapare Chris Baty

sade i en intervju att det började som ett roligt hemmaprojekt, men med fler och fler deltagare

varje år blev evenemanget plötsligt större än han någonsin kunnat förvänta sig.1 20 år senare

är NaNoWriMo ett enormt evenemang med hundratusentals deltagare varje år från världens

alla hörn och hemsidan gör stora lovord om evenemangets potential:“They enter the month as

elementary school teachers, mechanics, or stay-at-home parents. They leave novelists.”2

Själv kom jag för första gången i kontakt med NaNoWriMo år 2016 när jag snubblade

över en Youtube-video där en ung kvinna filmat sin process hela månaden. Det fascinerade

mig att hon lyckats skriva en hel roman, något jag länge drömt om, på endast en månad. I

jämförelse med den vanligtvis långa processen att skriva en roman så kändes idén av dagligt

intensivt skrivande under en månads tid lättare att lyckas med. Året efter gjorde jag ett försök

att klara NaNoWriMo, där jag endast kom halvvägs innan jag gav upp, och jag fick insikten

om att utmaningen är svårare än man först kan tro. NaNoWriMo har aldrig slutat fascinera

mig sedan dess.

Forskningen kring NaNoWriMo är minimal, speciellt i Sverige där den är obefintlig,

trots evenemangets långa livstid och stora närvaro på internet tack vare deras höga antal

deltagare varje år. År 2018 ska över 403’542 individer ha deltagit, enligt organisationen

NaNoWriMo3, och fler och fler ungdomar idag introduceras till skrivandet genom internet

och evenemang som National Novel Writing Month. Jag ser det därför som negativt att

många internetfenomen som detta inte undersöks av forskningsvärlden, speciellt med tanke

på hur våra liv snabbt förändras tack vare internet idag. NaNoWriMo kan ge oss djupare

förståelse för skrivprocessen i allmänhet och förändringarna i skrivprocessen som följer med

internets ökade närvaro i vår vardag, och bör därför undersökas.

1 Sterry, David Henry. National Novel Writing Month (NaNoWriMo) Founder Chris Baty on Writing, Writers,

Doing & Dreaming. Huffpost. 2013-04-26. https://www.huffpost.com (Hämtad 2019-11-27) 2 NaNoWriMo. About NaNoWriMo. https://nanowrimo.org/about-nano (Hämtad 2019-11-27) 3 NaNoWriMo. About NaNoWriMo. https://nanowrimo.org/about-nano (Hämtad 2020-01-16)

2

Syfte och Frågeställningar

I detta arbete undersöker jag National Novel Writing Months skrivprocess utifrån Siv

Strömquist modell, men undersöker även hur skrivprocessen fungerar för deltagare i

NaNoWriMo. Jag hoppas med detta arbete kunna fördjupa förståelsen för skrivprocessen och

skrivandet som hantverk. Med hjälp av mina interaktioner med och observationer av

NaNoWriMo 2019s deltagare (som inte innefattar hela NaNoWriMos deltagarantal utan

endast de som svarat på min enkät) och genom mitt eget deltagande i årets utmaning planerar

jag att svara på följande frågor:

- Vad för skrivprocess skapar NaNoWriMos struktur för dess deltagare?

- Hur upplever deltagarna att deras medverkan i NaNoWriMo påverkade deras

skrivande?

- Hur ser deltagarna på deras deltagande av NaNoWrimo i efterhand?

- Hur ser deltagarna på deras slutprodukt av NaNoWriMo i efterhand?

Vad är National Novel Writing Month

Under november månad ska man skriva sammanlagt 50,000 ord på ett verk, ungefär

1,667 ord per dag under 30 dagar. Det är National Novel Writing Months enda regel.

Evenemanget riktar sig främst mot de som önskar skriva en skönlitterär roman, men detta är

inget strikt krav. Vem som helst kan delta. NaNoWriMos sanna målgrupp är alla som önskar

att skriva ett längre projekt, oberoende av faktorer som typ av verk, ålder, kön, nationalitet,

etc. Deltagare av NaNoWriMo kallar sig själva för “wrimos”, en term som också kommer

användas i detta arbete. De som klarar NaNo får ett digitalt diplom som individen själv kan

skriva ut om de önskar, men det ses mer som en symbolisk gåva. Det riktiga priset menar

många är erfarenheten och ett (förhoppningsvis) färdigt första utkast. Arrangörerna bakom

evenemanget är från och med 2006 en ideell organisation kallad NaNoWriMo. De har flera

olika evenemang året om, utöver National Novel Writing Month, och organisationen arbetar

med skolklasser och bibliotek över hela världen för att öka intresset för skrivande.4 Att

definiera exakt vad NaNoWriMo är kan anses som svårt. Kelly Lee Jones skrev i sin

avhandling Wonks, Marathoners, and Storytellers: Describing the participatory culture of

NaNoWriMo att NaNoWriMo kan ses som allt från ett litteraturevenemang, en tävling, ett

projekt, en handlingsgemenskap (community of practice) och en intressebaserad

4 NaNoWriMo. About NaNoWriMo. https://nanowrimo.org/about-nano (Hämtad 2019-11-27)

3

internetgemenskap (online community of interest) till en internetbaserad plats för

samhörighet (affinity space).5

National Novel Writing Month är ett internetbaserat evenemang där deltagarna

interagerar med varandra på alla möjliga plattformar som Youtube, Facebook, etc. men

organisationen har även en egen hemsida för eventet. Hemsidan är tillgänglig året om och för

att utnyttja sidans alla funktioner behöver man registrera sig och skapa ett konto. Gör man

detta får man en publik profil där man kan skriva en kort biografi om sig själv, sina projekt

och lägga till vänner, etc. likt många andra sociala medier. Mer unikt är hemsidans

emblemsystem: Deltagare kan få olika emblem som blir synliga på deras profil för att visa

allt från deras prestationer till personlig information. Dessa emblem och hemsidans inbyggda

ordräknare är viktiga aspekter för deltagarna eftersom de inte bara visar för skribenten själv,

utan även för andra deltagare, hur ens arbete fortgår. På NaNoWriMos hemsida har deltagare

möjligheten att få skrivråd, både för planeringen inför NaNoWriMo (Preptober6) men även

för själva utmaningen under november. På sidan finns det även ett arkiv med uppmuntrande

texter skrivna av publicerade författare till deltagarna, som även skickas ut till deltagarna

över e-post under evenemangets gång. En ytterligare viktig del av hemsidan består av

forumen, där deltagarna har chans att prata med varandra om allt möjligt. Interaktioner

mellan deltagarna sker dock över flera plattformar, och ett av de vanligaste sätten att

interagera är “live write-ins” på sidor som Twitter och Youtube, där flera hundratals deltagare

samlas och skriver i intervaller tillsammans över nätet. Interaktionerna mellan deltagare sker

även utanför internet, då de flesta länder har fysiska “write-ins” på cafér eller bibliotek där

deltagarna kan sitta tillsammans och hjälpa varandra på plats. Lee Jones identifierar

NaNoWriMos samhörighet inte bara som en internetbaserad skrivgrupp (web-based writing

group), utan även som en deltagarstyrd kultur (participatory culture), ett begrepp skapat av

Henry Jenkins för att beskriva en gemenskap med individer som agerar som både

konsumenter och producenter.7 NaNoWriMo är ett gratis evenemang, men deltagarna

uppmanas att donera till organisationen och NaNoWriMo har en egen internet-affär där

deltagare kan köpa varor som t.ex. tröjor och muggar för att ha fysiska bevis på deras

5 Lee Jones, Kelly. Wonks, Marathoners, and Storytellers: Describing the Participatory Culture of

NaNoWriMo. Ann Arbor: ProQuest LLC, 2013. s. 3. 6 Förstadiet kallas av “wrimos” för Preptober, p.g.a. att majoriteten av deltagarna som planerar inför

NaNoWriMo startar deras planering i oktober och spenderar helheten av månad med att göra detta. 7 Lee Jones, Kelly. Wonks, Marathoners, and Storytellers: Describing the Participatory Culture of

NaNoWriMo. Ann Arbor: ProQuest LLC, 2013. s. 8-12.

4

deltagande. Slutligen finns även en sida för National Novel Writing Months egna sponsorer,

där deltagare kan ta del av speciella erbjudanden.

Metod

Medieetnografisk metod

För att undersöka skrivprocessen under National Novel Writing Month har jag valt att

använda mig av ett medieetnografiskt tillvägagångssätt. Medieetnografi är en specifik form

av etnografi där man, utifrån ett kvalitativt tillvägagångssätt, undersöker människors och

kulturers sätt att fungera på internet med hjälp av observationer och

intervjuer.8Undersökningsmetoden har givits ett flertal olika namn genom åren, men jag

använder mig av termen medieetnografi från Stina Bengtssons text Etnografi online, i Katrine

Fangens och Ann-Mari Sellerbergs bok Många möjliga metoder, som jag använt mig av för

att utföra mitt arbete. Denna metod valdes eftersom medieetnografi gav mig bra verktyg för

att etiskt observera NaNoWriMos deltagare och för att interagera med dem på ett korrekt sätt.

Mitt arbete kommer även vara autoetnografiskt eftersom jag inkluderar mig själv i arbetet och

slutresultatet. Jag kände att mitt arbete bäst skulle fungera som en autoetnografisk

undersökning med tanke på mina egna tidigare erfarenheter med National Novel Writing

Month och eftersom jag hade en önskan att delta i evenemanget igen i år. Jag ser inte

användningen av mina egna erfarenheter och reflektioner i arbetet som en nackdel, utan som

en fördel då mina erfarenheter ger mig större förståelse för deltagarnas egna reflektioner och

känslor. Det vore snarare problematiskt av mig att inte inkludera mitt deltagande i arbetet, då

min tidigare erfarenhet av NaNoWriMo kan vinkla min förståelse av arbetet. Men tanke på

detta kan jag därför med rimlig god vilja ta på mig rollen som både forskare och deltagare.

Eftersom mitt arbetsmaterial insamlas över internet har jag lagt extra stor tanke på

plattformens förutsättningar, integritet och etik för att garantera att mitt arbete ska ha nått sin

maximala potential. På nätet är det medieplattformens tekniska ramar som skapar eller

begränsar människors möjlighet till social samvaro eller kultur. Därför måste man ha god

kunskap om hur människor kan kommunicera, gestalta sig själva, etc. på plattformen för att

förstå kulturen man undersöker och hur den utvecklas.9 För att respektera integriteten hos de

8 Fangen, Katrine. Sellerberg, Ann-Mari. (red.) Många möjliga metoder. Lund: Studentlitteratur AB, 2011. s.

117-118 9 Fangen, Katrine. Sellerberg, Ann-Mari. (red.) Många möjliga metoder. Lund: Studentlitteratur AB, 2011. s.

118

5

individer och kulturer jag undersöker har jag under mitt arbete fått vara tydlig om min roll

som student och att allt material jag hämtat kommer användas i forskningssyfte. Inga

individer i detta arbete kommer nämnas vid namn för att skydda deras integritet. Även om

man på nätet ofta använder sig av användarnamn som ofta inte överensstämmer med ens

riktiga namn så är det ändå viktigt att bevara deras integritet. Alla individer som citerats i

arbetet har givit mig ett skriftligt godkännande att få använda deras ord. Jag har även undvikit

att inkludera alla identifierbara fakta om individerna som deltagit i mitt arbete, med undantag

av de godkända citaten.

Medieetnografi som metodik har haft sina för- och nackdelar. Att jag gjort

undersökningen på nätet har gjort det lättare för mig att nå ut till fler individer och gett mig

möjligheten att interagera med individer runt om världen. Dock är en tidskrävande aspekt av

medieetnografi att man måste vara fullt bekant med plattformen man arbetar med. Dessutom

måste jag ta i åtanke att allt material kommer vara skriftligt. Bengtsson skriver: “Skriftliga

intervjuer innebär att den som behärskar det skrivna språket väl har bättre möjligheter att

uttrycka sig än den som känner sig obekväm med att skriva. Denna förmåga är ofta

klassmässigt förankrad [...].”10 Detta innebär att mitt val att göra min undersökning över nätet

kan ha exkluderat en stor del av NaNoWriMos deltagare och även lett till att min

undersökningsgrupp kan vara homogen när det kommer till frågor som klass eller

ekonomiska förutsättningar. Även fast organisationen NaNoWriMo arbetar lokalt med

skolklasser och bibliotek för att öka skrivintresse och sprida information om deras

evenemang så är internet fortfarande den plats där man bäst kan hitta information om

NaNoWriMo. Därför kan klass även vara en förutsättning för att ens veta om eller ha

möjlighet att delta i alla delar av evenemanget, då vissa inte har tillgång till en dator.

Arbetsprocess

För detta arbete har jag enbart använt mig av National Novel Writing Months egna

hemsida, https://nanowrimo.org, för att samla in mitt material och för att observera och

interagera med de övriga deltagarna. Endast individer med konton på hemsidan har möjlighet

att kommentera i NaNoWriMos forum och därför ville jag hålla mig till enbart deras

webbsida, eftersom allt material med högsta sannolikhet kommer från riktiga deltagare av

NaNoWriMo 2019. Ett annat val av plattform, som exempelvis Reddit, skulle kunna ha ökat

10 Fangen, Katrine. Sellerberg, Ann-Mari. (red.) Många möjliga metoder. Lund: Studentlitteratur AB, 2011. s.

123

6

risken för individer som inte varit sanningsenliga om deras eget deltagande att delta i min

studie och förvrängt mina slutresultat.

Materialet för uppsatsen är framförallt de övriga deltagarnas reflektioner, men också

mina egna. För att samla ihop reflektioner från övriga deltagare har jag delvis observerat

deras interaktioner med varandra i NaNoWriMos forum, men jag har även aktivt interagerat

med deltagarna genom att dela en diskussionstråd på forumet med en enkät. Tråden (bil. 1)

delades den 1 december, efter National Novel Writing Month var avslutad, och bestod av en

kort introduktion till mitt arbete och 17 st olika frågor till deltagarna. Jag erbjöd deltagarna

möjligheten att skriva sina svar i forumet publikt eller att svara på frågorna anonymt i en

enkät jag skapat själv, som innehöll samma frågor som tråden. I diskussionstråden blev de

individer som godkände att jag fick citera deras meddelanden ombedda att inkludera ett

skriftligt godkännande för detta, med löftet att jag skulle återkomma till personen och ge

tydlig information om kontexten deras ord används i för att de skulle kunna godkänna

slutprodukten. Tråden bestod främst av öppna frågor till deltagarna, eftersom jag var

intresserad av deras egna reflektioner och tolkningar. Som deltagare har jag själv interagerat

med de övriga deltagarna tidigare under processen, men det material som jag analyserat är

baserat på endast den tidigare nämnda tråden, eftersom arbetsmaterialet annars skulle bli för

stort för en kandidatuppsats.

Angående mina egna tankar så har jag under november månad skrivit flera kortare

reflektioner kring mina erfarenheter i NaNo och när månaden var slut satte jag mig ner en hel

dag, den 2 december, och skrev en längre, mer övergripande, reflektion över processen som

en helhet. Det är enbart dessa texter som jag kommer använda mig av för mina egna

reflektioner. Detta för att mina egna tankar inte ska påverkas av de övriga deltagarnas

reflektioner jag läst senare som jag kan ha färgats av. Efter att den sista reflektionen skrivits

färdigt påbörjade jag arbetet med materialet från diskussionstråden. Eftersom mitt

arbetsmaterial kommer från ett diskussionsforum där deltagarna kan fortsätta svara oändligt

bestämde jag mig för att den 9 december samla ihop alla dåtida svar och lägga de i ett eget

dokument. Jag kommer i och med detta endast hålla mig till material från december 1 -

december 9 år 2019, vilket jag valt att göra eftersom jag med större sannolikhet garanterar en

kvalitativ analys genom att jag begränsar arbetsmaterialet till en rimlig mängd. Jag samlade

ihop både de anonyma och publika svaren i ett gemensamt dokument. Efter det

kategoriserade jag frågorna i de fyra olika områdena “förstadiet”, “skrivstadiet”,

“efterstadiet” och “deltagande” för att kunna strukturera upp analysen. Fråga för fråga gick

jag därefter genom och kategoriserade svaren, för att få en överblick och för att lättare

7

identifiera återkommande ord eller teman. Att dela upp arbetet på detta sätt gjorde det lättare

att bearbeta och få en översikt av arbetsmaterialet. Ursprungligen var jag inställd på att främst

göra en kvalitativ analys av mitt material, men i och med den oerhörda mängden svar i

undersökningen kommer min analys bli både kvantitativ, där jag statistiskt tittar på helheten,

och kvalitativ, där jag tittar mer djupgående på de enskilda svaren.

De “wrimos” som svarade på min enkät var en blandad grupp av individer. De består

av både nya skribenter, som aldrig skrivit ett längre verk innan, och mer erfarna skribenter,

som tjänar pengar på sitt skrivande. Det fanns både nykomlingar till NaNoWriMo och

individer som deltagit flera gånger. Åldersgruppen verkar vara blandad, då jag har individer

som identifierat sig som allt från studenter till pensionärer. För detta arbete har jag fått ta för

givet att alla individer som besvarat mina frågor varit ärliga med deras deltagande i

NaNoWriMo 2019 och att svaren jag fått i min enkät är sanningsenliga. Deltagarna som

medverkat i min undersökning är en mindre grupp jämfört med alla som medverkat i National

Novel Writing Month 2019, och därför kan de inte ses som en representation av alla

deltagare. Exempelvis var min enkät på engelska, vilket betyder att engelskkunskaper är ett

krav för att delta i mitt arbete, vilket har exkluderat vissa från att kunna medverka. Därför kan

mina resultat ses som en sammanfattning av möjliga erfarenheter, men inte som en

överensstämmande erfarenhet för alla “wrimos”.

Material

Mitt arbetsmaterial består av svaren från de “wrimos” som deltagit i min

diskussionstråd, delad i NaNoWriMos egna forum, och mina egna reflektioner. Jag fick

sammanlagt svar från 53 personer, varav 34 st svarade anonymt genom en enkät och 19 st

svarade publikt i diskussionstråden. Frågorna som delades med svarsdeltagarna formulerades

i ett tidigt stadie när jag inte var fullt medveten vad för material som skulle visa sig vara

relevant. I efterhand har vissa delar av materialet visat sig vara både mer, och mindre,

relevant för mitt arbete och jag har därför lagt mer fokus på vissa frågor än andra.

Tidigare forskning Under arbetes gång har jag hittat fyra forskningsarbeten som behandlat NaNoWriMo.

Alla är relevanta för mitt arbete då de på olika sätt undersökt deltagarnas och deras egna

erfarenheter och undersökt skrivandet under evenemanget, likt vad jag gjort.

8

År 2013 publicerade universitetsprofessorn Kelly Lee Jones sin avhandling Wonks,

marathoners, and storytellers: Describing the participatory culture of NaNoWriMo där hon

argumenterar för National Novel Writing Months potential som ett verktyg för att lära ut

skrivande, och att evenemanget är viktigt eftersom det skapar initiativ hos individer att skriva

till skillnad från skolan. Hon undersökte detta genom att interagera med deltagare från

NaNoWriMo och deras erfarenheter med evenemanget.

Mary Elizabeth Westveers kandidatexamensarbete från 2014, A Postmortem of

NaNoWriMo: Analyzing the Creative Process of Writing Under Time Constraints, analyserar

hennes egen medverkan i NaNoWriMo 2013 och hur hennes deltagande påverkade hennes

skrivande.

I The Grassroots Writing Research Journal Issue 7.1, publicerad den 30 juli år 2016,

kan man finna Matt Del Fiaccos vetenskapliga artikel CHATting about NaNoWriMo. Utifrån

cultural-historical activity theory (CHAT) undersöker Del Fiacco NaNoWriMo och går

genom sina egna erfarenheter med evenemanget.

Alex P. Watson publicerade sin vetenskapliga artikel om National Novel Writing

Month, NaNoWriMo in the AcadLib: A Case Study of National Novel Writing Month

Activities in an Academic Library, år 2011. Watson kom fram till att de lokala skrivmötena

på biblioteken gynnade deltagarna, då de skrev mer, och han argumenterar för att fler

bibliotek ska hålla lokala möten under NaNoWriMo eftersom intresset från deltagarnas sida

finns.

Teorier om skrivprocessen I sin text Discourses of Writing and Learning to Write beskriver Roz Ivanic sex

stycken olika synsätt som finns kring skrivandet och hur skrivande som hantverk kan läras ut.

För mitt arbete kommer jag utgå från det tredje perspektivet som hon kallar A Process

Discourse of Writing, översatt till svenska av mig som “skrivarprocess-diskursen”. Detta

synsätt flyttar fokuset från den färdiga produkten till processen av arbetet och ser på

skrivandet som uppbyggt av både författarens mentala process och planering och det faktiska

praktiska utförandet av denna process. Ivanic hävdar att detta tankesätt uppkom från Linda

Flowers och John Richard Hayes arbete A Cognitive Process Theory of Writing publicerad år

1981.11 Flowers och Hayes kognitionsvetenskapliga forskning om skrivprocessen undersökte

11 Ivanic, Roz. Discourses of writing and learning to write. 2004.

https://eprints.lancs.ac.uk/id/eprint/3948/1/ivanic1.pdf (Hämtad 2019-12-22)

9

specifikt hur tankeprocesser påverkar skrivandet. De skapade en “model of writing”, översatt

till svenska av mig till modell av skrivande, där de delat upp skrivandet i tre punkter som

interagerar med varandra: uppgiftens förutsättningar (the task environment), författarens

långtidsminne (the writer’s long-term memory) och skrivprocessen (the writing processes),

som är uppdelad i tre stadier - planeringen, formuleringen och bearbetningen (se bilaga 2).12

För att göra min analys kommer jag utgå från Siv Strömquists teori om

skrivprocessen, som är baserad på Flower och Hayes forskning, utifrån hennes böcker

Skrivprocessen: Teori och tillämpning och Skrivboken: skrivprocess, skrivråd och

skrivstrategier. Strömquists delar in skrivprocessen i tre steg som hon gett namnen:

Förstadiet, skrivstadiet och efterstadiet. Dessa tre steg är i sig uppbyggda av ytterligare

stadier:

Förstadiet:

● analys (planering av vad man vill skriva, utifrån uppgiftens ramar)

● stoffsamling (insamling av nödvändig information)

● sortering (sorteringen av vilken informationen som är relevant)

● strukturering/planering (strukturering av hur texten ska skrivas)

Skrivstadiet:

● formulering (skrivandet av första utkastet)

Efterstadiet:

● bearbetning (redigering av första och övriga utkast)

● utskrift

● korrekturläsning (genomläsning av texten)

● publicering, ev. tryckning

Skrivprocessen kan skilja sig åt beroende på skribenten, men Strömquists uppdelning

fungerar väl för en generell beskrivning av skrivprocessen.13 Både Flowers, Hayes och

Strömquist argumenterar för att skrivprocessen egentligen inte är helt linjär. Oftast kan

författaren röra sig längs med flera inre stadier samtidigt och bearbetning av texten sker

12 Flower, Linda. Hayes, John R. A Cognitive Process Theory of Writing. 1981.

https://www.researchgate.net/publication/239552089_A_Cognitive_Process_Theory_of_Writing (Hämtad 2019-

12-26) 13 Strömquist, Siv. Skrivboken: skrivprocess, skrivråd och skrivstrategier. 8:1. uppl. Malmö: Gleerups

Utbildning AB, 2019. s. 27-37.

10

generellt sett konstant under skrivprocessen. Att dela upp skrivprocessen i sådana tydligt

uppdelade steg görs främst för att det är mer pedagogiskt att förstå.14

Analys

Förstadiet

I sin bok Skrivprocessen sammanfattar Strömquist kortfattat förstadiet:

Den drivne skribenten gör i allmänhet upp en preliminär plan för texten i sin

helhet. Vissa skribenter utarbetar och skriver ned detaljerade dispositioner; andra

har sin disposition i huvudet, men för alla torde gälla att någon form av struktur

föresvävar vederbörande innan pennan sätts på papperet.15

Strömquists hävdar att även om hur man tacklar detta steg kan skilja sig åt så kommer varje

skribent fortfarande delta i detta stadie under sitt skrivande. Men överensstämmer detta med

NaNoWriMos deltagare? Majoriteten av deltagarna, ca 53% av svaren på min undersökning,

la ner minimal tid på förstadiet innan NaNoWriMo, varav majoriteten av dessa individer

beräknade sin fulla planeringstid som endast ett par timmar dagen innan november 1. Många

av dessa deltagare identifierade sig själva som “pantsers”, en vanlig term inom NaNos

gemenskap för att beskriva en individ som inte planerar

sitt arbete utan istället väljer att skriva improviserat. Inom

NaNoWriMo finns det tre vanliga uppdelningar mellan

“wrimos”: “Pantsers”, som tidigare nämnt inte planerar

sitta arbete, “planners”, som gärna planerar utförligt innan

NaNo, och slutligen “plantsers”, som anser sig ligga

mittemellan dessa två extremer. En problematisk aspekt

med denna uppdelning är att individer ibland kan ha en

felaktig självbild och det har jag tagit i åtanke för detta

arbete när jag diskuterar självidentifierade grupper som “pantser” eller “planners”.

14 Strömquist, Siv. Skrivprocessen. Lund: Studentlitteratur AB, 2007. s. 31. 15 Strömquist, Siv. Skrivprocessen. Lund: Studentlitteratur AB, 2007. s. 28.

11

Intressant nog hoppar gruppen “pantsers” över majoriteten av stegen i förstadiet som

Strömquist beskriver. Utifrån svaren jag fått visar det sig att individerna som identifierade sig

som “pantsers” inte är helt ovetande om vad de ska skriva, oftast har de en enklare grundidé

för sitt arbete så som exempelvis grundtanken av en karaktär eller ett scenario, men inget

mer. Därför anser jag att de har deltagit i första delen av förstadiet, analysen, eftersom de

grundläggande har analyserat textuppgiften och kommit på vad de vill skriva om, men att

dessa personer inte gått vidare till någon av de senare stegen. De analyserar inte textens

utformning eller textens målgrupp och inte heller planerar de vidare romanens handling.

Dessa individer samlar inte heller på sig information innan skrivstadiet. Alla eventuella fakta

som behövs för projektet hämtar dessa individer efter att första utkastet är färdigskrivet, och

därför måste personen inte heller sålla ur material i denna fas. Jag anser att man kan se på de

tre stadierna stoffsamling, sortering och strukturering, i förstadiet, på olika sätt här: Antingen

anser man att dessa steg fortfarande är kompakta och endast har förskjutits till efterstadiet

eller så kan man argumentera för att dessa tre steg helt försvunnit. Trots att arbetet kan se lika

ut för både dessa tre stadier och för efterstadiets bearbetningsfas så skiljer dessa steg från

varandra genom att de tre första sker innan skrivandet av första utkastet startat. Man kan

därför se det som att bearbetning och stoffsamling, sortering och strukturering inte bör ses

som samma sak. Själv anser jag att arbetet som görs innan skrivstadiet inte kan ersättas av

bearbetningsfasen och genom att ignorera dessa stadier innan skrivandets gång har man

exkluderat de helt från processen. Den vanligaste anledningen till att dessa deltagare valt att

inte planera och strukturera upp sitt arbete innan skrivstadiet är att okunskapen kring hur

slutprodukten kommer se ut gör skrivandet av första utkastet mer spännande och roligt. Jag

själv kände liknande inför mitt NaNoWriMo projekt. Jag påbörjade också NaNo med en

minimal disposition av min text, men i slutändan var okunskapen kring hur texten skulle bli

motiverande för mig. Likt hur de andra beskrev det upplevde jag att okunskapen av vad

slutprodukten skulle se ut som gav mig chansen att göra saker jag annars inte vågat, och

arbetsprocessen blev både spännande och rolig vilket motiverade mig att fortsätta även när

det kändes tufft.

Individerna som istället hade lagt undan en avsevärd tid för att planera inför National

Novel Writing Month hamnade på ca 39%. Under hur lång tid man hade planerat sitt

NaNoWriMo projekt skiljde sig åt markant, det fanns förstadier på allt från ett par veckor till

flera år bland deltagarna. Ingen av de 39% identifierade sig enligt någon av NaNos tre

grupper “pantser”, “planner” eller “plantser”. Det är intressant att det förekommer en sådan

skillnad mellan hur dessa två grupper identifierade sig själva. Majoriteten av första gruppen,

12

som gjort minimal planering, identifierade sig uttryckligt med titeln “pantsers” och uttryckte

en viss stolthet över sitt val av arbetsprocess. Medan i andra gruppen, som lagt ner tid på att

planera innan NaNoWriMo, var det inte en enda som identifiera sig själv som en “planner”

eller “plantser”, trots att de per definition skulle kunna placeras in i den rollen. Anledningarna

bakom denna skillnad kan vara många, men utifrån svaren jag fått kan jag dra slutsatsen att

det verkar mer önskvärt att vara en “pantser” än en “planner”. Detta tror jag är en

undermedveten tanke, då jag varken i forumen eller svaren i min undersökning fann någon

som uttryckligen hävdade detta. Dock är det tydligt en skillnad just bland mina

svarsdeltagares sätt att introducera sig. Jag tror möjligtvis att “pantsern” framstår som mer

idealt p.g.a. att det bättre passar in i vår romantiska bild av den geniala författaren.

“Pantsern”, likt den geniala författaren, kan sätta sig ner dag ett och omedelbart skriva, utan

något behov av förarbete. Det är ju inte konstigt att tanken av den minst tunga arbetsbördan

uppstår mer önskvärt och därför idealiseras. En ytterligare teori kan vara att många anser att

en del av utmaningen med NaNoWriMo är är att lyckas skriva något varje dag utan en tydlig

plan. Ett ingående förarbete kan därmed anses mindre attraktivt eftersom det tar bort från

utmaningen med evenemanget.

För att bättre förstå vare sig det var specifikt NaNoWriMo som var anledningen

bakom deras mängd av planering så frågade jag svarsdeltagarna hur mycket deras mängd av

planering under NaNoWriMo skiljde sig från hur de brukar göra vanligtvis. Majoriteten av

svarsdeltagarna ansåg att deras förstadie skiljde

sig åt mellan NaNoWriMo och hur de vanligtvis

arbetar. Hur mycket man planerade inför

NaNoWriMo var väldigt olika svarsdeltagarna

emellan. 30% svarade att de lagt ner mer tid på

att planera sitt arbete under NaNoWriMo 2019

än de vanligtvis brukar göra. De flesta av dessa

personer beskrev deras vanliga förstadie som

minimalt, om inte obefintlig, och därav hade de

tekniskt sett mer planerat inför NaNoWriMo, även om denna planering inte var mycket mer

än en generell grundidé. Andra kommenterade att de måste planera mer än vanligt inför

NaNoWriMo för att kunna klara av det intensiva tempot: det finns ingen tid att stanna upp,

därför måste man vara förberedd för att komma längre än halvvägs. En av deltagarna skrev

detta:

13

I plan more ahead for NaNoWriMo than I usually do for a novel outside of nano.

Usually when I’m writing something outside of nano I start writing a few chapters

without more than a small idea in my mind, then after I’ve started I plan in detail.

Though I think I actually end up doing more planning for novels other than

NaNoWriMo, most of the planning for outside novels happens in the middle of the

process.

Deltagaren tar i detta citat upp en viktig poäng. Många gör stora delar av sin planering under

själva skrivstadiet. Allt eftersom man skriver ändras ofta scener, karaktärer och handlingar

och författaren får ofta stanna upp för att planera om efter dessa. NaNoWriMos tempo

hindrar en från att kunna planera och bearbeta sin text samtidigt som man skriver den, vilket

är orsaken till att ett par deltagare kände ett behov att planera mer innan skrivstadiet än de

annars brukar göra, eftersom det inte kommer finnas någon tid för planering när evenemanget

väl börjat. Tidsaspekten blir därför en kritisk del av förstadiets förutsättningar och gränser.

Näst största gruppen på 28% ansåg att mängden planering inte skiljde sig åt, medan endast

22% av svarsdeltagarna uppfattade att de lagt ner mindre tid än vanligt på att planera inför

NaNoWriMo 2019. Flera skrev att de gillade att vara mer fria inför specifikt NaNoWriMo,

för att det hjälper dem klara av utmaningen eller ha extra kul, och därför planerade de mindre,

likt denna deltagare: “I did less preparation because I knew it was going to be longer that

what I usually write, and I could not plot as much or I would be stuck on my writing.” Många

andra i denna grupp förklarade att orsaken bakom den mindre mängden planering var p.g.a.

att de hade brist med tid innan NaNoWriMo 2019.

Tidsbristen återkom som en problematisk del av NaNoWriMo även kring frågan om

känslor runt ens planering. Ca 41% beskrev sig själva som missnöjda med sin planering detta

år och många av dessa klagade på att de inte kände att de hade tid att göra den planering de

velat. Detta framstår som en nackdel med NaNoWriMos strikta schema: Det finns inget rum

för anpassning. Om du inte börjar att skriva redan den 1 november kommer det vara svårt att

komma ifatt om du inte är en väldigt erfaren författare. För de som exempelvis varit sjuka

eller varit väldigt upptagna i oktober månad är det därför nästintill omöjligt att finna tid för

att planera inför evenemanget. Lika många av svarsdeltagarna kände dock tvärtom och var

nöjda med sin planering. Återigen anmärkte många att de var en “pantser” och de kände sig

därför bekväma med en minimal mängd planering. Exempelvis skrev en person: ”I like not

planning a lot; I’d rather just let the story flow the way it goes.” Medan en annan beskrev det

såhär: ”I planned a good amount, for me. I usually just create a loose outline that allows for a

14

lot of details to be added later and changes to be made, if necessary.” De övriga 18% av

deltagarna var neutrala till deras hur de hanterat förstadiet av deras NaNoWriMo projekt.

Majoriteten av deltagare som svarade i min

undersökning beskrev sig själva ha ett minimalt förstadie,

ofta p.g.a. ett medvetet val. Tidsaspekten är på många sätt

den mest avgörande faktorn av NaNoWriMo som påverkar

deltagarnas skrivprocess. Den strikta tidsperioden som man

har till sitt förfogande att kunna jobba på sitt verk är något

“wrimos” konstant måste anpassa sig efter. Dessutom kan vi

utröna från svarsdeltagarna att en stor del av “wrimos” inte

tar del av förstadiet.

Skrivstadiet

Skrivstadiet är översättningen från tankar till ord som skapar det första utkastet och

delen av skrivprocessen där det mesta skrivandet oftast sker. Skrivstadiet är det steg som

synliggörs främst under NaNoWriMo, eftersom hela evenemanget har skrivstadiet i fokus,

trots att Strömquist själv argumenterar för att formuleringen av första utkastet är den kortaste

delen av processen för ett längre skrivprojekt.16

Majoriteten av individer skrev att den största skillnaden mellan deras faktiska

skrivande under NaNoWriMo och annars är att de fokuserar på kvantitet istället för kvalitet.

Att inte behöva redigera längst vägen tyckte de flesta stoppade en från att fastna i sin egen

perfektionism, vilket lät dem skriva mer och faktiskt avsluta sina projekt. En av

svarsdeltagarna i min undersökning skrev:

I do see a difference. In NaNoWriMo, I usually write with wild abandon

(especially during word wars), and make up crazier things than if I was writing less

each day, and more carefully. I think that is usually a good thing, because it

encourages imagination. Thinking fast can bring my brain to reach for an idea and

take hold, even if it’s kind of crazy.

16 Strömquist, Siv. Skrivboken: skrivprocess, skrivråd och skrivstrategier. 8:1. uppl. Malmö: Gleerups

Utbildning AB, 2019. s. 32

15

Många skrev även att de fann en större motivation att fortsätta arbeta med sina verk tills

slutet, och att flera kommenterade även att de inte skrev mycket utöver NaNoWriMo. En

annan av svarsdeltagarna skrev att hennes sätt att skriva har förändrats efter att ha medverkat

i NaNoWriMo:

I go into the habit of writing daily using Timed Sprints. I used to think when I had

only one hour it was useless to write. Now I understand I can fit a few short Timed

Writing Sprints in for 500-600 words. Another hour’s effort might yield a total of

1k which is worthwhile for a daily output.

Att skriva i korta intensiva intervaller eller genom dagliga skrivutmaningar är ett populärt sätt

för många “wrimos” att klara det dagliga målet av antal skrivna ord, och om man går in på

NaNoWriMos forum kan man hitta mycket om detta. Den vanligaste av dessa är “minute

word war”, vilket är när deltagare kan utmana varandra att under ett förbestämt antal minuter

skriva så fort man kan och sedan jämföra sina ordantal. Den som skrivit flest ord vinner. Man

kan även göra tvärtom, att man sätter ett ordmål där vinnaren är den som snabbast kommer

upp till det bestämda antalet. Eftersom deltagarna kommer från hela världen startar man ett

skrivintervall genom att endast skriva vad för sorts intervall man vill göra, hur lång tid

intervallen ska pågå och startpunkten i minuter. Det kan exempelvis se ut såhär: “5 minute

word war at :55”. Genom att endast nämna minuter kan deltagare skriva med vem som helst

över världen, för då behöver man inte bli förvirrad över tidzoner. Jag tror att skriva i

intervaller har blivit ett populärt sätt att skriva under specifikt NaNoWriMo på grund av att

många “wrimos” är personer med arbete, studier eller andra tidskrävande vardagliga sysslor.

Ett av de enklare sätten att få ihop ens dagliga ordmål är genom trick som kortare intervaller

under pauser i deras vardag, istället för att hitta tid att sätta sig ner och skriva tre timmar varje

dag. Dessutom blir det en social aspekt, eftersom man får skrivandet gjort samtidigt som man

interagerar med andra i samma sits och får deras stöd.

Ca 57% av svarsdeltagarna kände sig nöjda med deras arbetsgång, hur de valt att

fördela skrivandet och hur mycket de fått skrivet, under skrivstadiet NaNoWriMo 2019. Den

mest återkommande och viktigaste aspekten bakom denna grupps glädje över sin process

handlade främst om regelbundet dagligt skrivande och att man lyckades nå sitt dagliga

ordmål majoriteten av dagar under månaden. Att skriva varje dag gav många ett större

självförtroende i sina egna förmågor och en stolthet över att ha lyckats med en av de

viktigaste punkterna av NaNoWriMo: att skriva varje dag under 30 dagar. Ett par andra som

16

inte varit lika regelbundna med deras skrivande beskrev

sig själva fortfarande som nöjda över att de skrivit

någonting alls och att de behållit fokus på ett projekt

under en längre tid. Denna

grupp var dock tydliga med att trots att de var

nöjda, så fanns det fortfarande potential för att förbättras

och att allt skrivande har sina stunder där det antingen

går bättre eller sämre. I slutändan beskrev majoriteten av

deltagarna NaNoWriMos skrivupplevelse som positiv,

men blundade inte för problematiken med evenemanget. En deltagare sammanfattade mångas

känslor:

It’s a rollercoaster. There are the really good days when you crank out material

you’re proud of and the really bad days when you crank out material you hate. The

days when you have a word count you love and the days when you have a word

count you hate. There are days you’re cheering and days when you’re crying. But

at the end of it all? You’ve got words that you didn’t have before, no matter how

many you’ve got.

Endast ca 12% var missnöjda med deras skrivprocess. Det som folk ofta uttryckte missnöje

över kring deras skrivande under NaNoWriMo 2019 var att de önskat att de kunde varit mer

strikta med sig själva så de kunde skrivit mer regelbundet eller att de bara skrivit för sakens

skull och nu i efterhand så var stora mängder av vad de skrivit inte användbart. Det intensiva

tempot har varit en återkommande punkt genom hela arbete. Å ena sidan är den något många

finner frigörande, då det intensiva ordmålet ger dem chansen att inte fasta i sin egen

perfektionism och bara skriva för skojs skull, men för andra är avsaknaden av möjligheten till

redigering, under skrivandet, rent ut sagt skadligt för textens kvalitet och deras eget nöje

kring deras verk. Många kan till och med känna att deras deltagande i hela evenemanget var i

onödan, när slutprodukten enligt dem inte är användbar.

Efterstadiet

Efterstadiet är ett svårt stadie att undersöka eftersom det egentligen inte finns under

evenemanget. Olikt förstadiet, där NaNoWriMo erbjöd verktyg i form av Preptober, finns det

ingen del av NaNo som stödjer dess deltagare i efterstadiet. Trots att evenemanget försöker

17

övertyga sina deltagare om vikten av att bearbeta sina verk i efterhand, så är detta steg något

som helt läggs i deltagarens egna händer att utföra. Möjligtvis kan det skilja sig här mellan

för- och efterstadiet eftersom efterstadiet till en större del är en mer intim process. Trots att

deltagarna av NaNoWriMo är olika personer med olika berättelser finns det ändå

gemensamma faktorer att arbeta med. Alla startar med samma förutsättningar. Varje roman

behöver karaktärer, sammanhang och ett händelseförlopp. Därför kan man göra generella

strukturer för att planera som kan passa för de flesta i detta steg. Efterstadiet kan dock vara

svårare att dela upp i delar för de flesta att anpassa sig till. Man kommer ha olika stora

mängder material, olika mängder bearbetningar att utföra, etc. Det är även många som den 1

december, trots att de klarat av NaNoWriMo, inte än är färdiga med sin roman och därför

fortfarande är kvar i skrivstadiet. Det finns även många som, likt mig själv, inte heller klarade

årets utmaning, och därför heller inte har tagit oss förbi skrivstadiet ännu. Utifrån allt detta

gissar jag att anledningen till att det är en sådan skillnad mellan för- och efterstadiet är på

grund av att det är svårare från evenemangets sida att kunna anpassa detta stadie för den stora

massan och att de därför medvetet lagt denna process hos författarna själva.

I min diskussionstråd frågade jag hur svarsdeltagarna kände om sitt NaNoWriMo

projekt i efterhand, när evenemanget väl var över. Kring denna fråga var svaren väldigt

blandade. Det var väldigt få som var helt nöjda eller missnöjda, utan oftast beskrev sig de

flesta känna lite av båda. 43% svar uppfattade jag ändå som uttryckligen nöjda med deras

verk. Många av dessa individer uttryckte att kvaliteten på deras första utkast var hög, trots det

kvantitativa fokuset hos NaNoWriMo, och verkade ha höga förväntningar på sin text när den

väl hade bearbetats ytterligare. Det är tydligt att dessa personer är stolta, inte bara över sig

själva, men även deras verk. Jag känner själv att jag passade in i denna kategori. Trots att jag

inte klarade utmaningen detta år uppfattade jag en mycket högre kvalitet i mitt arbete detta år

i jämförelse med tidigare NaNoWriMo-projekt, vilket förhoppningsvis innebär mindre

bearbetning av arbetet under efterstadiet. Detta var en punkt som ofta dök upp i svaren och

ofta verkade svarsdeltagarna basera vare sig arbetet var välskrivet eller ej beroende på hur

mycket ytterligare arbete de skulle behöva lägga på det i efterhand. Personer som kände sig

mer missnöjda över sitt arbete uttryckte oftast sin största missnöje över att de skulle behöva

bearbeta sin text mycket mer än de ursprungligen hade hoppats på. Ett av svaren beskrev väl

den genomgående åsikten hos svarsdeltagarna:

18

Mixed. I had expected that I would have a somewhat finished draft that would

require minor editing. The reality is I have what people call a first draft that is more

of an exploration of that[sic] the story is and a small part of a bigger process.

Av de som var missnöjda med sitt verk låg ofta

mycket av kritiken i att de lagt för mycket fokus på

kvantitet istället för kvalitet för att kunna hänga med

i NaNoWriMos dagliga ordmål. Trots att de inte

kände sig nöjda med det första utkastet så var

majoriteten positivt inställda till potentialen hos deras

verk efter ytterligare arbete. En hel del skrev även att

efter att ha deltagit i NaNoWriMo 2019 så hade de en

bas att utgå från och att tack vare detta var det

enklare att bedöma hur den personen ville att sitt verk skulle se ut och vad de behövde göra i

bearbetningen för att uppnå detta. En av användarna på NaNoWriMos sida skrev: “It’s messy

and I’ll probably delete most, if not all, of it - but it made me realise what parts didn’t work in

my story and what it lacked to make sense so I can get to correcting it and hopefully produce

something better.”

92% skrev att de har planer på att bearbeta

sina NaNoWriMo projekt och har därmed planer på

att delta i vad Strömquists kallar för efterstadiet.

Deltagarna skrev främst om bearbetningsstadiet av

efterstadiet. De flesta ville lägga mer tid på att skriva

om vissa aspekter av sin text och renskriva arbetet.

Endast ett enstaka individer nämnde någon plan på att

delta i övriga stadier såsom korrekturläsning och

publicering. Fokuset på specifikt bearbetningsstadiet

kan ha att göra med att NaNoWriMo är ett

evenemang som inriktar sig på såväl nya som erfarna författare, amatörer och professionella,

så därför är det inte konstigt att många av deltagarna inte haft planer på att få sitt verk

publicerat eller arbeta med det utförligt i den utsträckningen.

19

Jag skulle argumentera för att efterstadiet inte finns inom NaNoWriMos skrivprocess.

Trots att majoriteten av svarsdeltagarna hade planer på att bearbeta sitt verk så sker detta helt

utanför NaNoWriMos ramar och NaNoWriMo erbjuder inga verktyg för efterstadiet,

motsvarande det de erbjuder för förstadiet. Det är inte bara efterstadiet som saknas i

NaNoWriMos struktur. Återkommande genom alla frågor är NaNoWriMos tempo och hur

den hindrar en från att redigera sin text medan man arbetar. Flowers and Hayes skriver att

deras uppdelningar; planering, formulering och bearbetning, inte endast måste ske under hela

skrivprocessen, men även som en komprimerad version vid konstruktionen av varje

individuell mening under skrivandet.17 Om man fastnar kan man först planera ut vad man vill

få fram, översätta det från tanke till ord och slutligen redigera dessa ord tills man blir nöjd.

Utifrån svaren i min undersökning och min egen erfarenhet anser jag att tempot hos

NaNoWriMo tar bort denna aspekt av skrivandet för dess deltagare. De flesta beskriver sig

själva inte ha möjligheten att redigera sina ord, därför har NaNoWriMos struktur inte bara

tagit bort efterstadiet i sin helhet, men även bearbetningsfasen under skrivandet helt från dess

deltagares skrivprocess.

Deltagande i NaNoWriMo 2019

En viktig aspekt av skrivandet när man undersöker National Novel Writing Month är

inte endast processen men även deltagandet i själva evenemanget. Majoriteten av de som

deltagit i NaNoWriMo 2019 upplevde sitt deltagande som positivt. Många uttryckte stolthet

och glädje över att ha deltagit och utmanat sig själva, även de som inte klarat utmaningen,

men också en lättnad över att evenemanget var över. Den största kritiken folk hade var första

utkastets brist på kvalitet och den inverkan evenemanget hade på deras sociala liv under

november månad.

Vid frågan om vad som var de viktigaste aspekterna av NaNoWriMo 2019 så var de

mest återkommande punkterna gemenskapen NaNoWriMo skapar (community),

NaNoWriMos tydliga struktur som gör det lätt att sätta tydliga mål, motivationen och pressen

att skriva som evenemanget skapar och slutligen evenemangets potential att skapa långsiktiga

önskvärda vanor.

NaNoWriMos gemenskap var den aspekten som de flesta svarsdeltagarna tyckte var

det bästa med evenemanget. En deltagare i min undersökning skrev: “I think my favorite

17 Flower, Linda. Hayes, John R. A Cognitive Process Theory of Writing. 1981.

https://www.researchgate.net/publication/239552089_A_Cognitive_Process_Theory_of_Writing (Hämtad 2020-

01-07) s. 375-376.

20

thing about NaNoWriMo is the beautiful community that has been born out of it. The

kindness and encouragement from others is unlike any other online space I frequent.” Denna

individ var långt ifrån den enda som beskrev umgänget på NaNoWriMos forum som trevliga

och stöttande, och många fann det mycket motiverande att kunna prata med andra skribenter

som går igenom samma sak som de själva. En viktig aspekt av deltagarstyrd kultur är enligt

Henry Jenkins att gemenskapen ger ett starkt stöd, deltagare emellan, för att både skapa men

även dela sitt skapande. I sin text Confronting the Challenges of Participatory Culture:

Media Education for the 21st century beskriver han begreppet mer utförligt:

A participatory culture is a culture with relatively low barriers to artistic

expression and civic engagement, strong support for creating and sharing one’s creations,

and some type of informal mentorship whereby what is known by the most experienced is

passed along to novices.A participatory culture is also one in which members believe their

contributions matter, and feel some degree of social connection with one another (at the

least they care what other people think about what they have created).18

Många av de punkter som Jenkins tar upp är samma aspekter av NaNoWriMos gemenskap

som svarsdeltagarna i min undersökning identifierade som viktiga. Via internet kan man

under NaNoWriMo enkelt få stöd från andra deltagare, genom att ha en plattform där man

kan prata om sitt skapande, och även dela med sig av sina verk. Många nya skribenter söker

hjälp från de mer erfarna och de flesta “wrimos” är oftast glada att få hjälpa till. Hjälpen och

det starka stödet är definitivt motiverande faktorer för deltagare av NaNoWriMo. En

ytterligare motiverande faktor som många “wrimos” tog upp i min undersökning är att alla i

denna stora gemenskap arbetar mot samma mål. Man kan känna en viss motivation inte bara

från faktumet att man vet att andra kämpar med samma uppgift som en själv, men även att

gemenskapen finns där för att pressa en att faktiskt nå sitt ordmål. En “wrimo” skrev att det

bästa är: “The community, the fact that a lot of people are keeping me accountable and that

I’m writing regularly.” Moira Burkes och Burr Settles undersökning från 2011 av

internetbaserade skrivutmaningen February Album Writing Month (FAWM)19 kom fram till

att de deltagare som utnyttjade de sociala aspekterna av utmaningen, och deltog i

utmaningens gemenskap, hade högre chans att klara av utmaningen och producera fler sånger

18 Jenkins, Henry. Confronting the Challenges of Participatory Culture: Media Education for the 21st Century.

2009. https://www.macfound.org/media/article_pdfs/JENKINS_WHITE_PAPER.PDF (Hämtad 2020-01-18) 19 FAWN är en internet-baserad skrivutmaning där deltagare ska skriva 14 låtar under februari månad.

21

än de som inte deltog i gemenskapen.20 Med tanke på FAWM och NaNoWriMos likheter,

och med tanke på svarsdeltagarnas resonemang kring gemenskapens vikt för deras

medverkan i NaNoWriMo 2019, kan vi anta att även “wrimos” som aktivt deltar i

evenemangets gemenskap uppnår mer än de som inte gör det. Burkes och Settles

undersökning står emot den traditionella bilden av att skrivandet bäst görs självmant genom

att tvärtom säga att majoriteten av individer istället skriver mer om de är del av en

skrivfokuserad gemenskap. Detta är en viktig aspekt av NaNoWriMos umgänge som en

annan deltagare nämnde: “Writing is very isolating. The fact that there are other writers out

there doing the same thing as me, is so amazing and, in my opinion, is one of the best things

about Nano.” Bilden av skrivande ses ofta som ett ensamt hantverk, där författaren ofta måste

stänga ut sig själv från resten av världen för att skriva, men genom NaNoWriMo kan

skrivandet gå från en ensam aktivitet till en social aktivitet. NaNoWriMo blir en

samlingspunkt för skrivintresserade individer världen över att kunna kommunicera med

varandra. Att alla arbetar mot samma mål under samma tidsperiod skapar ytterligare en

koppling mellan dessa individer som gör att de kan relatera till varandra och bygga

vänskapsband.

En aspekt som många medverkande skrivit om är att NaNoWriMo tar ifrån dem deras

hämningar när det kommer till skrivandet. Att NaNoWriMo tillät dem skriva dåligt och inte

skämmas över det. En av svarsdeltagarna sammanfattade en poäng som var återkommande i

mångas svar:

I think NaNoWriMo forces you to get out of your own way; it doesn’t give you the

time to be overly critical of your writing or to agonize over your characters and

plot. It gives you a shot of creative adrenaline, so to speak, and requires you to

keep moving forward.

Strömquist kritiserar i sin bok Skrivprocessen att under vår skoltid är det alltid ens första

utkast som man bedöms efter. Detta har, enligt Strömquist, varit en avgörande faktor för att

skapa orimliga förväntningar hos de flesta individer idag att ens första utkast måste vara

perfekt, vilket leder till att de flesta har en jobbig relation tills skrivandet och inte vågar

utmana sig själva.21 NaNoWriMos intensiva tempo fungerar därför väl för att hämma denna

20 Burke, Moira. Settles, Burr. Plugged in to the Community: Social Motivators in Online Goal-Setting Groups.

Communities and Technologies 2011. 2011:1-10. https://www.iisi.de/communities-and-technologies-2011/

(Hämtad 2020-01-17) 21 Strömquist, Siv. Skrivprocessen. Lund: Studentlitteratur AB, 2007. s. 17.

22

perfektionism. Det kvantitativa fokuset av evenemanget gör att förväntningen att ens text

kommer vara “dålig” är nästintill en självklarhet för de flesta, och att starta ett projekt med

utgångspunkten att det inte måste vara perfekt gör att många behåller motivationen att

fortsätta skriva längre. Detta är även något jag själv upplevde. Det var befriande att skriva

utan förväntningar, och under NaNoWriMo lät jag mig för första gången någonsin skriva

något som ett första utdrag, inte som en färdig text som någon utomstående skulle bedöma.

NaNos ramar fungerar även väl för att motivera människor att skriva. Det dagliga

ordmålet på 1667 ord, som efter 30 dagar blir till slutmålet 50,000 ord, är lätta mål att förstå.

Många kommenterade på att NaNoWriMos tydliga mål gör det lätt att delta och faktumet att

alla som deltar har samma mål fungerar som både stor motivation till att utmana en själv och

som stöd när det känns tufft att skriva. Många såg också deltagande i NaNoWriMo som en

gynnsam metod för att själv skapa en mer regelbunden vana att skriva varje dag, eftersom

evenemanget tvingar dig att skriva dagligen under en hel månad för att klara ordmålet.

Det kan dock uppstå många problematiska aspekter om man väljer att medverka i

utmaningen. Deltagare tog ofta upp att den kvantitativa naturen av NaNoWriMo gör att man

oftast lägger mest fokus på att uppnå ordmålet på bekostnad av textens kvalitet. Ett par

deltagare oroade sig för att evenemanget eventuellt kunde ha undermedvetet negativa effekter

då deltagande kan leda individer till att börja prioritera kvantitet över kvalitet när de skriver, i

värsta fall även utanför NaNoWriMos ramar. NaNoWriMos struktur prioriterar skrivandet

över allt annat och för stora delar av “wrimos”, som är antingen studenter eller individer som

arbetar, är det en svår balansgång. Evenemangets oflexibla natur gör att minsta oförutsägbara

hinder i ens vardag, såsom exempelvis sjukdom, kan leda till att man hamnar efter i

skrivutmaningen. När man väl hamnat efter, i den planerade ordmängden, är det svårt att

komma ifatt. Många uttryckte att evenemanget kunde vara både motiverande, men även en

stor press och väldigt krävande, vilket kunde ha en negativ påverkan på deras psykiska

välmående. En deltagare skrev: “[...] Cons - stress, mental health, isolation, forgetting about

other oblogations[sic], putting off other things, general heath[sic] concerns.” Den personen

var lång ifrån den enda som kände på detta sätt. Ytterligare en deltagare sammanfattade

många individers tankar såhär: “[...] but there’s also a really big con in that it very easily

lends to people beating themselves up pretty badly if they don’t finish or thing [sic] they’re

not going to. I cry a LOT every time I think I’m not going to finish.” Utöver detta erkände

flera deltagare att de medvetet undvikit övriga evenemang och sociala interaktioner under

november månad för att klara det dagliga ordmålet och deras val att delta i utmaningen hade

23

en negativ påverkan på deras sociala liv under november månad, förutom med andra

“wrimos”.

En viktig del av NaNoWriMo är att genom att delta har du skrivit mer i november än

du annars skulle gjort, och att man därför alltid tjänar på att delta även om man inte klarar

utmaningen. Trots detta är vare sig man nått mållinjen, eller inte, en stor faktor till huruvida

man är nöjd med sitt skrivande eller inte. Av de som var nöjda med sitt skrivande så hade

majoriteten av dem klarat utmaningen. Faktumet att man klarat utmaningen var oftare

viktigare än om orden man skrivit varit bra. De som inte klarat utmaningen, men ändå var

nöjda med kvaliteten hos sina verk hittills, beskrev deras deltagande mer bitterljuvt jämfört

med de som klarat utmaningen, men hade ett mindre kvalitativt första utkast. Detta är

intressant eftersom det kan betyda att NaNoWriMo flyttar fokuset från själva skrivandet till

utmaningen i sig. Utifrån svaren jag fått tycker jag mig utröna en underliggande tanke att “att

klara utmaningen” är viktigare än att få färdigt ett så bra första utkast som möjligt.

Trots dessa problematiska aspekter var 93% av

mina svarsdeltagare positivt inställda till att delta i

framtida NaNoWriMo evenemang, och majoriteten av dem

visade stor entusiasm kring tanken på att medverka i

skrivutmaningen igen framöver. Jag tror den

överväldigande positiva reaktionen till NaNoWriMo, trots

evenemangets nackdelar, främst hör till dess tidslängd, en

månad, och att evenemanget bara sker en gång varje år.

Evenemangets intensiva tempo gör det inte långsiktigt

hållbart för de flesta, men utmaningen pågår inte länge nog för att nackdelarna ska väga

tyngre än fördelarna, enligt de flesta deltagarna. Om NaNoWriMo utspelade sig under en

längre tidsperiod eller oftare om året gissar jag dock att åsikterna om evenemanget skulle

vara mer blandade.

Slutdiskussion och slutsats

Det Matt Del Fiaccos skrev i sin artikel stämmer bra: “Clearly, during the month of

November, writing practices of these writers were shaped by the contest, and the idea of

24

writing changed with it.”22 Under detta arbete har jag gång på gång fått se exempel på hur

NaNoWriMos struktur inte bara ändrar dess deltagares skrivprocess, men även dess syn på

skrivande. I slutändan kom jag fram till att endast skrivstadiet är det steg av Strömquists

modell som faktiskt sker under NaNoWriMo.

Förstadiet, eller Preptober som “wrimos” kallar det, kan ses som sitt eget evenemang

som står utanför NaNoWriMos ramar. Jag ser det som ett eget evenemang eftersom

hundratusentals individer världen runt samlas på nätet under en bestämd tid varje år och

arbetar tillsammans med hjälp av liknande mål, precis som NaNoWriMo. Skillnaden mellan

de två är endast att Preptober fokuserar endast på planering istället för skrivande. Preptober är

helt beroende av NaNoWriMo, eftersom evenemanget skapats p.g.a. NaNoWriMo men även

p.g.a. att Preptober endast sker om NaNoWriMo sker. Dock är Preptober mer självständigt än

NaNoWriMo, eftersom det till största delen organiseras och hanteras av deltagarna själv

istället för av en organisation, men organisationen NaNoWriMo ger stöd och erbjuder

verktyg för att delta. Detta betyder att trots att Preptober ligger utanför NaNoWriMos ramar,

eftersom det inte sker under NaNoWriMos tidsperiod eller har samma uppgift och mål, så är

den ändå stöttad av NaNoWriMo och därmed direkt kopplat till och godkänt av det

ursprungliga evenemanget. Utifrån min undersökning visar det sig att majoriteten av

deltagarna endast medverkar i steget analys av förstadiet, då större delen av mina

svarsdeltagare föredrar en mer minimalistisk planering innan de skriver och lämnar

insamlings- och sorteringsarbetet tills dess att första utkastet är avklarat.

Trots att min undersökning visar att ett större antal individer medverkar i efterstadiet,

än i förstadiet, argumenterar jag ändå för att efterstadiet är helt frånvarande från NaNoWriMo

som evenemang. Det är varken en del av det faktiska evenemanget och inte heller sker detta

steg som ett separat evenemang kopplat till NaNoWriMo i efterhand. Trots att majoriteten av

deltagarna i NaNoWriMo medverkar i efterstadiet så gör de det ensamma, utan den struktur

eller gemenskap man kan finna i både Preptober och NaNoWriMo. Jag ser därför förstadiet,

eller Preptober, som mer närvarande i koppling till NaNoWriMo än efterstadiet, trots att båda

faller utanför evenemangets omfattning. Även under efterstadiet var det främst bara det första

steget, bearbetning, som majoriteten av deltagarna medverkade i, vilket jag tror främst är

p.g.a. att majoriteten av deltagarna är amatörskribenter och därför varken behöver

korrekturläsa eller publicera sina verk.

22 Del Fiacco, Matt. CHATting About NaNoWriMo. 2016 http://isuwriting.com/wp-

content/uploads/2015/12/Del-Fiacco-Matt-GWRJ6.2.pdf (Hämtad 2019-12-28) s. 8.

25

De mest avgörande faktorerna, som bidrar till denna skrivprocess är tidsaspekten och

den sociala faktorn. Tidsaspekten fungerar som evenemangets ramar. Det är

tidsbegränsningen som strukturerar upp hela evenemanget och alla delar av skrivandet måste

konstant anpassa sig till detta om man väljer att delta. Jag anser även tidsaspekten vara den

mest bidragande rollen i deltagarnas syn på skrivande. Under NaNo är bilden av kvantitativt

skrivande som mer viktigt än kvalitativt skrivande normen, något som är ovanligt generellt

sett i litteraturvärlden. Det är just tidsbegränsningen, i kombination med tävlingsmomentet,

som gör att antalet ord värdesätts mest av allt i skrivandet. Att man gör skrivandet till en

utmaning, en tävling mot sig själv, men även mot andra, gör att det viktiga är att klara

ordmålet. Evenemanget säger inget om vad du kan skriva, hur du bör skriva eller vad man

behöver göra med sin text i efterhand. Tekniskt sett skulle man kunna skriva samma mening

om och om igen tills man når 50,000 ord och ändå klara av NaNoWriMo, dock utan att få

priset av ett första utkast på en roman. Jag tror denna aspekt av att innehållet av texten inte

spelar någon roll, att man inte ens behöver berätta för övriga deltagare vad man skriver om,

utan att det är antalet ord som räknas och kommer synas för resterande deltagare som gör att

det kvantitativa får centrum. Dessutom är det just det kvantitativa som för många blir

utmaningen med NaNo. Det är spännande att utmana sig själv och se hur mycket man kan

skriva under en månad, och hur det jämför sig mot resten av världen. Och det är också något

som inte riktigt går att göra någon annan tid om året heller. Resten av året har deltagare

möjlighet att skriva i sin egen takt och med sina egna värderingar utan någon som säger hur

de bör göra. De kanske har ett par vänner som de kan jämföra sig med, men generellt sett blir

skrivandet rätt självständigt. Under NaNoWriMo blir dock det sociala väldigt centralt. Det är

den tid på året där du kan tävla med resten av världen om hur många ord som du kan skriva,

och det bidrar till det kvantitativa tankesättet. Evenemangets utmanings- och tävlingsmoment

skapar onekligen, i kombination med den strikta tidsbegränsningen, ett fokus på kvantitet

inom skrivandet som är svår att hitta någon annanstans än NaNoWriMo.

Den sociala faktorn är inte bara grunden för tävlingsmomentet i NaNoWriMo men

även grunden för många av de nya sätt att skriva på som utvecklats i samband med Nano,

exempelvis “minute wars”, som är en huvudbeståndsdel av NaNoWriMo skrivprocess. Utan

den sociala faktorn hade dessa aldrig skapats eller använts för NaNoWriMo, och deltagarnas

skrivande hade sett markant annorlunda ut. Jag argumenterar även för att gemenskapen är en

viktig faktor för “wrimos” att klara utmaningen eller producera så mycket skrivande att de

blir nöjda. Dessutom är gemenskapen en av de aspekter som deltagarna själv uppskattar mest

26

och den är därför avgörande för evenemangets deltagarantal och därmed NaNoWriMos

livslängd.

Sammanfattning I detta arbete har jag undersökt National Novel Writing Month 2019s deltagares

skrivprocess utifrån Siv Strömquists modell, med hjälp av observationer och en enkät på

NaNoWriMos egna forum. Min slutsats är att NaNoWriMos omfattning skapar en specifik

skrivprocess för de inblandade som skiljer sig från Strömquists beskrivning av den generella

skrivprocessen. Endast skrivstadiet, skedet där tankar översätts till fysiska ord, är den del av

Strömquists skrivprocess som sker under NaNoWriMo. De mest bidragande faktorerna till

skillnaden mellan Strömquists och NaNoWriMos skrivprocess anser jag vara evenemangets

tidsaspekt, eftersom alla delar av skrivandet konstant måste anpassa sig till NaNoWriMos

tidsbegränsning, och den sociala faktorn, eftersom det till stora delen är det mest avgörande

faktorn till hur skrivandet genomförs under evenemanget. Majoriteten av deltagare uppfattade

att medverkan i NaNoWriMo motiverade de att skriva mer än de brukar göra och hjälpte de

skriva mer fritt. Majoriteten av deltagare var i efterhand nöjda med både deras deltagande i

evenemanget och deras projekt.

27

Källor

Trycka källor:

Fangen, Katrine. Sellerberg, Ann-Mari. (red.) Många möjliga metoder. Lund:

Studentlitteratur AB, 2011.

Lee Jones, Kelly. Wonks, Marathoners, and Storytellers: Describing the Participatory

Culture of NaNoWriMo. Ann Arbor: ProQuest LLC, 2013.

Strömquist, Siv. Skrivboken: skrivprocess, skrivråd och skrivstrategier. 8:1. uppl. Malmö:

Gleerups Utbildning AB, 2019.

Strömquist, Siv. Skrivprocessen. 3:4. uppl. Lund: Studentlitteratur AB, 2007.

Otryckta källor:

Burke, Moira. Settles, Burr. Plugged in to the Community: Social Motivators in Online Goal-

Setting Groups. Communities and Technologies 2011. 2011:1-10.

https://www.iisi.de/communities-and-technologies-2011/

Del Fiacco, Matt. CHATting About NaNoWriMo. 2016 http://isuwriting.com/wp-

content/uploads/2015/12/Del-Fiacco-Matt-GWRJ6.2.pdf

Flower, Linda. Hayes, John R. A Cognitive Process Theory of Writing. 1981.

https://www.researchgate.net/publication/239552089_A_Cognitive_Process_Theory_of_Writ

ing

Ivanic, Roz. Discourses of writing and learning to write. 2004.

https://eprints.lancs.ac.uk/id/eprint/3948/1/ivanic1.pdf

Jenkins, Henry. Confronting the Challenges of Participatory Culture: Media Education for

the 21st Century. 2009.

https://www.macfound.org/media/article_pdfs/JENKINS_WHITE_PAPER.PDF

NaNoWriMo. About NaNoWriMo. https://nanowrimo.org/about-nano

Sterry, David Henry. National Novel Writing Month (NaNoWriMo) Founder Chris Baty on

Writing, Writers, Doing & Dreaming. Huffpost. 2013-04-26.

https://www.huffpost.com/entry/national-novel-writing-month-

founder_b_3151852?guccounter=1&guce_referrer=aHR0cHM6Ly93d3cuZ29vZ2xlLmNvbS

8&guce_referrer_sig=AQAAAE8KD5YRBIyTrIlMMK528QV8ksyLxCGGyr6vgAnYM4ig8

AReHFksTgjgf_8qYEeIPZQ2mYxo0u_M3r7ue6RopeB2O3VdFjzzC8Rj6LJgKDlMU7CI8ti

WDChTZbiEMCQHxTTg1vzWxyX00NvwTdi27gzIBXB1AH2w8W8XtmHhsVOi

Watson, Alex P. NaNoWriMo in the AcadLib: A Case Study of National Novel Writing Month

Activities in an Academic Library. 2011. https://www-tandfonline-

com.proxy.ub.umu.se/doi/full/10.1080/15228959.2012.675273

28

Westveer, Mary. A Postmortem of NaNoWriMo: Analyzing the Creative Process of Writing

Under Time Constraints. 2014.

https://scholarworks.wmich.edu/cgi/viewcontent.cgi?referer=&httpsredir=1&article=3474&c

ontext=honors_theses

Bilagor

Bilaga 1. Diskussionstråd i NaNoWriMos forum 1/12-2019.

29

Bilaga 2. Flower och Hayes modell av skrivande.