Barndom pågår · BA R N E T S B Ä S T A – E T T U T T RY C K I T I D E N BARNETS ÅRHUNDRADE Så har vi lämnat ett årtusende och 1900-talet bakom oss. Det århundrade som

Barndom pågår

BARNOMBUDSMANNEN 2000

RAPPORT FRÅN BARNENS MYNDIGHET

2

Barnombudsmannen, BO, ska ta tillvara barns och ungdomars rättigheter och intres-sen i samhället. BO ska särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningarsamt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtagande enligt FN:s konven -tion om barnets rättigheter (barnkonventionen). Uppgiften är att arbeta generellt förbarn och ungdomar och företräda dem i den allmänna debatten. Myndigheten skaprioritera frågor som rör barn i utsatta situationer.

Barndom pågårär utgiven av Barnombudsmannen, Stockholm, 2000

Adress:

Barnombudsmannen, Box 22106, 104 22 Stockholm

Tfn:

08-692 29 50

Fax:

08-65462 77

BO direkt:

020-23 1010 – för barn och unga upp till 18

E-post:

[email protected]

Hemsida:

www.bo.se

Omslagsfoto:

Jörgen Ulvsgärd

Formgivning:

Gunnar Elvin

Tryck:

Bomas tryck, Stockholm

ISBN 91-87448-246

Barnen på bilderna i denna publikation har ingenting med textinnehållet att göra.

Barncitaten är tagna från BO:s intervjuer med barn och från Barnkanalen och Unga kanalen

på Internet.

3

InnehållFörord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .5

”Barnets bästa” – ett uttryck i tiden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .7Barnets århundrade . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .8”Homo zappiens” i en ny värld, av Thomas Fürth . . . . . . . . . . . . . . . .11

Barndom i förändring… . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .13Barns villkor förr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .14Barns villkor i dag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .18Barns villkor i nytt sekel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .24Barnverksamheter i nytt sekel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .43Verksamheter för barn i utsatta situationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .58Se till barnets hela livssituation, av Dagmar Lagerberg . . . . . . . . . . . . . . .67

Tio år med barnkonventionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .69Nätverk för barnkonventionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .72Barnkonventionen i kommunerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .74Barnets rättigheter i Ellen Keys anda, av Åke Saldeen . . . . . . . . . . . . . . .81

BO anser och föreslår . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .83Kompanjoner eller dekorationer? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .84Små barn och umgängestvister – en undersökning av 62 tingsrättsdomar .104Adoption – till barnets fördel! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .115Barnets värld under 100 år, av Kristina Berg Kelly . . . . . . . . . . . . . . . . .123

BO:s verksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .125Glimtar ur BO:s verksamhet 1999 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .126

Bilagor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .133Skolor som medverkat i BO:s enkäter på Barnkanalen och Unga Kanalen 134Viktiga remissvar och skrivelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .135BO:s personal och konsultativa råd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .136Lagen och instruktionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .137BO:s publikationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .139

4

5

FörordBarns och ungas situation i vårt samhälle diskuteras ofta och meningarna går isär.I årets rapport försöker Barnombudsmannen (BO) att ge en bild av hur barnmår och hur deras villkor och verksamheter ser ut. Vi tar avstamp i 1900-taletoch funderar över vad som har blivit bättre och vad som har blivit sämre underBarnets århundrade, som Ellen Key kallade det sekel vi just lämnat.

Fakta är hämtade ur olika statistikregister, studier och forskningsrapporter.Barnen och ungdomarna själva kommer till tals via BO:s kanaler på Internet, därvi har ställt frågor om hur de ser på sina möjligheter att vara med och bestämmai vardagen. Reflektioner av BO:s rådsledamöter om barnets situation igår, idag,och imorgon kompletterar bilden.

Vi beskriver vidare det pågående arbetet med att genomföra barnkonventio-nen i vårt land. Vi redogör kortfattat för den nationella strategin kring barnkon-ventionen, som riksdagen fattade beslut om i mars 1999 och resultaten från BO:stredje kommunstudie om barnkonventionen.

I ett särskilt kapitel tar BO ställning i tre angelägna områden. Det förstahandlar om barns och ungas delaktighet i sin närmiljö. Därefter redogör vi förBO:s undersökning av 62 domar som rör umgängestvister med barn upp till treår. Slutligen redovisas BO:s ställningstagande i frågan om homosexuellas möjlig-heter att adoptera.

Vi riktar rapporten Barndom pågår i första hand till regeringen, men också tillriksdagsledamöter och beslutsfattare på nationell nivå. Samtidigt hoppas vi attden ska väcka intresse hos alla andra som på olika sätt arbetar för att förbättrabarns och ungdomars villkor.

6

”Barnets bästa”– ett uttryck i tiden”Barnets bästa”– ett uttryck i tiden

”När man säger att barn inte ses och hörstillräckligt i vårt samhälle eller att det intetas tillräcklig hänsyn till barns behov, detvill säga att barn är osynliga, så kan des-sa påståenden vara begripliga som ideal-krav. Poängen är emellertid att sådanapåståenden bara kan visa sig och väckagehör i en kultur där barn redan är syn-liggjorda.”Dion Sommer, psykolog

B A R N E T S B Ä S T A – E T T U T T RY C K I T I D E N

BARNETS ÅRHUNDRADE

Så har vi lämnat ett årtusende och 1900-talet bakom oss. Det århundrade somskulle bli barnets enligt Ellen Key, lärare och barnrättsaktivist vid förra sekelskif-tet. Åsikterna om hon fick rätt i sin förhoppning går vitt isär. Det handlar om vil-ka minnen vi har med oss från barndomen och vilka förhoppningar vi ställer påframtiden.

Barn har utan tvivel fått det bättre under detta århundra d e. Det gäller såvälmedicinskt och materiellt, som socialt och kulturellt. Alla har numera möjlighet attgå i skolan och har tillgång till god hälsovård. I vårt land har vi dessutom haft för-månen att slippa krig, svält och naturkatastrofer. Samtidigt har utvecklingen va r i tlångt ifrån positiv ur alla aspekter. Tra f i k , m i l j ö p r o b l e m , kroppsfixering och ökadek rav på utbildning är exempel på negativa inslag för många barn och unga i vår tid.

Barns generella uppväxtvillkor har blivit en viktig del i den politiska debattenom välfärdssamhället. Barnfrågor diskuteras i medierna och det genomförs änd-ringar i lagstiftningen som tar sikte på att förstärka barns rättigheter, både i famil-jen och i olika verksamheter i samhället. FN:s konvention om barnets rättigheter,barnkonventionen, har haft en betydande roll i denna utveckling.

Barnets bästa i fokus

Genom barnkonventionen har begreppet barnets bästa blivit ett väl använtuttryck för att uppmärksamma barns och ungas välfärd. Det är dock ett svårfång-at och relativt begrepp, eftersom innehållet i barnets bästa stödjer sig på kunskapoch erfarenhet, vilken i sin tur ändras efter tidens syn på samhället, framtiden,familjen och barnet. Nya raster läggs på för att teorierna ska vara tillämpliga iden tidsanda som råder.

Under de senaste 25 till 30 åren har markanta förändringar ägt rum inom deninternationella barnforskningen. Modern kunskap från en lång rad empiriskaundersökningar har lett till ett perspektivskifte i forskarnas grundläggande upp-fattningar om vad barn är, hur deras utveckling ska förstås och vad som därige-nom kan anses vara barnets bästa. Det finns inte längre en enda rådande sanningeller uppfattning, även om olika skolor är mer eller mindre tongivande inom oli-ka samhällsgrupper.

I dagens kultur är barnets bästa mycket starkt sammanlänkat med barnsbehov av omsorg. Olika insatser för att skydda barn och unga från vanvård, våld,utsatthet, mobbning, alkohol och droger eller andra ohälsosamma vanor är merprioriterade än någonsin tidigare.

”Samhällsutvecklingen har skapat den paradoxala situation

att vi faktiskt gör mer för barnen än tidigare i historien,

medan vi tror att vi gör för lite och borde göra mycket mer.”

Hanne Haavind, professor

8

B A R N O M BU D S M A N N E N S Å R S R A P P O R T 2 0 0 0

Vuxna problematiserar

Detta medför att vi vuxna i hög grad problematiserar barns uppväxt och barndo-mens sårbarhet. L a r m rapporter i medier duggar tätt om konflikter där barn är offerför en situation eller där barn och unga utsätter andra för negativa handlingar.Tyvärr blir det ett begränsat perspektiv. Ett missförhållande för en begränsad gruppbarn genera l i s e ras ofta till att gälla stora delar av barnoch ungdomspopulationen,vilket bidrar till en negativ fokusering på barn och unga. Undersökningar som geren positiv bild har små möjligheter till utrymme i den offentliga debatten.

Fokuseringen på barns skydd har utan tvivel synliggjort en av mänsklighetensmörkaste sidor, nämligen våld och vanvård mot barn. Den har också bidragit tillatt övergrepp mot barn inte längre ses som en fråga för privatlivets helgd utansom ett samhällsproblem. Men ju mer fokus vi lägger på barn ju mer problemser vi också kring barn och barndomen. Att sätta barnets bästa i centrum riskeraratt bidra till bilden av ett idealbarn där det eventuellt avvikande eller mindrenormala hos barnet blir synliggjort på ett sätt som aldrig förr och som kanskeinte alltid gagnar det.

Barn har resurser

En annan risk är att vuxna i sin ambition att skydda barn glömmer att barn ochunga också behöver gå igenom olika sorts svårigheter för att växa och mogna.Sjukdom, separationer, livskriser, sorg eller kränkning av en kamrat går inte heltatt undvika även om man är barn. Många gånger sviker vuxenvärlden barnengenom sin egen oförmåga att handskas med svåra situationer. Barn behöver vux-na som kan ge stöd, visa på ljuset i tunneln och ta fram de positiva krafterna somnästan alla barn och unga har inom sig.

En förändrad syn behövs

”Det är framför allt unga människor som behövs som tänko-

loger (väl så mycket som de behövs som teknologer).”

Bodil Jönsson1

Barn och unga utgör en grupp i samhället som sällan ges möjligheter till inflytan-de. Bakom motståndet att låta barn och unga få vara med och bestämma liggeren tradition och en föreställning att de på grund av sin ålder anses sakna tillräck-lig erfarenhet för att fatta genomtänkta beslut. På sätt och viss kan man säga attdetta är en sorts åldersdiskriminering.

Självklart ska barn skyddas, inte bara från vanvård och övergrepp utan ocksåfrån ett ansvar de inte är mogna att ta. Men ett nytt förhållningssätt till barn därde i högre grad ses som kompetenta och handlingskraftiga individer och som enviktig resurs, måste på ett annat sätt genomsyra samhället.

9


Barns begränsade rättigheterbrukar ofta förklaras och legiti-meras utifrån att barn inte harsamma mognad som vuxna, var-ken intellektuellt, fysiskt ellerpsykiskt och är ofta kopplat tillbarnets behov av skydd. Det ärdock inte den enda orsaken tillatt barn diskrimineras i dettaavseende. Det handlar också omen syn på barn och unga sommer ofullkomliga och mindreansvarstagande än vuxna.

Vi står inför en utmaning

Barnkonventionen talar om barnsmänskliga rättigheter. Utmaning-en som Sverige nu står inför lig-ger i förmågan att kunna omsättakonventionens mening och inne-håll till verklighet och konkretainsatser. Konventionen måstealltså genomföras i både attityder, lagstiftning och praxis. Den processen kan integenomföras utan intressekonflikter. När barn och unga ska få flera och utökaderättigheter, innebär det i många fall att vuxna måste ge ifrån sig rättigheter ochtvingas inse att de inte har ensamrätt på hur verkligheten ska tolkas.

Generellt kan man säga att Sverige har en god utgångspunkt för att utvecklaoch förstärka rättigheter för barn och unga. Det vill jag som barnombudsmanutnyttja och visa på vägen framåt. Det är nämligen en lång väg kvar att gå innanvårt land fullt ut kan sägas garantera barn och unga alla de mänskliga rättighetersom barnkonventionen ger uttryck för. En mödosam men samtidigt en nödvändigoch spännande väg.

Fotnoter

1 Tio tankar om tid, Bodil jönsson, 1999.

10

– Vuxna borde ta sig tid att lyssna mer på de unga,säger barnombudsmannen Louise Sylwander.


”HOMO ZAPPIENS” I EN NY VÄRLD

Av Thomas Fürth,docent, forskningsledare vid Kairos Future AB

Dagens unga har i mycket haft en annan uppväxt änföräldragenerationen hade. De unga står inför utma-ningar som helt skiljer sig från föräldragenerationens.En ”homo zappiens” växer fram som zappar mellanolika virtuella världar utan att ibland röra sig urfläcken. Äldre människor uppvuxna i en nationelltbegränsad industriellt dominerad ekonomi eller upp-vuxna i en lokalt begränsad agrar ekonomi ser sinavärderingar fragmenteras. De undrar självklart hurungdomar kan hantera den strida ström av informa-

tion som dagens medborgare utsätts för. Själva tycker de att det är svårt, ochundrar om det överhuvudtaget är möjligt att rent fysiologiskt kunna leva i ensådan värld.

Svaren på dessa frågor är inte alls entydiga då inte minst den informa-tionsteknologiska revolutionen har fört med sig en stor frihet för individen.IT och Internet har gjort det möjligt att röra sig i tid och inte bara rum ochdet över praktiskt taget alla avstånd som jorden känner. Man har gjort fanta-sin verklig. Virtualiteten har blivit reell. Symboler blir lika viktiga som reellavärden. Ibland till och med mer värdefulla och det också i den reala ekono-min. Varumärket Coca-Cola är till exempel mer värt än innehållet i den flas-ka på vilken det hittills varit vanligast att finna detta varumärke. Symbolernaär en påtaglig realitet. Men vi kan inte ta på dem.

Hand i hand med framväxten av postmateriella värderingar kommer ettslags dynamiska tillhörigheter, där en och samma individ har flera tillhörighe-ter som i sin tur är mycket situationsbetingade. I storsamhället kan man varasvensk medan man i hemmet är muslim med pakistansk bakgrund. Eller dag-tid är man tandläkare, för att på kvällen bli medlem i en motorcykelklubb.Det gäller inte längre att bara hitta rätt målgrupp, man måste också finnamålgruppen vid rätt tillfälle. Hittar man rätt målgrupp vid fel tillfälle kandet sedan vara kört när man finner den vid rätt tillfälle. Det gäller att integöra bort sig!

Framtiden tycks också bli mer feminin – samtidigt som det feminina före-

11


faller bli mer maskulint. Familjen upplevs som en fast punkt i tillvaron. Ungamän vill ha större engagemang i sina barn än vad deras fäder hade. Omsorgs-värderingar vinner allt större insteg hos de unga männen. Samtidigt maskuli-niseras de unga kvinnornas värderingar. Risktagande och farliga aktivitetervinner insteg hos allt fler tjejer. Bungy jumping eller fallskärmshoppning ärpopulärt bland tjejer.

Frågan man ställer sig är om de unga kommer att möta en mörk framtideller om både de ungas ändrade värderingar och de problem de ser ut attmöta bara är olika uttryck för samhällsförändringar som dagens medelåldersstår främmande inför. Äldre generationer har genom historien alltid bekymratsig över de ungas sätt att tackla sin framtid, och då inte förstått att varjegeneration på gott och ont är fast i sin tid.

12


13

Barndom i förändringBarndom i förändring

B A R N D O M I F Ö R Ä N D R I N G

14

I vår historia har barnen varit mer eller mindre osynliga. De har levt påde vuxnas villkor, varit maktlösa och beroende, placerade längst ner på samhälls-stegen. Först under 1900-talet har barnen blivit tydliga som egna individer ochsynen på barn och barndom har förändrats ganska radikalt.

Sverige har under de senaste hundra åren genomgått en genomgripandeomvandling som också påverkat uppväxtvillkoren för barn och unga. Utveckling-en kan sägas ha gått från ett fattigt jordbruksland till en förhållandevis rikindustrination, med hög levnadsstandard. För svenska barn har detta inneburit enökning i möjligheten att överhuvudtaget överleva till en avsevärd fysisk, psykiskoch materiell trygghet. Barns uppväxtvillkor, som vi uppfattar dem i dag, har allt-så inte alltid sett ut så här.

BARNS VILLKOR FÖRR

”Barnet bör icke tagas upp varje gång det skriker, på det att

det icke bör vänjas vid att genom skrik tilltvinga sig allt vad

det åstunda. Barnet bör nämligen från sin spädaste ålder

lära sig att bli lydigt och underordna sina önskningar

moderns vilja. Sålunda ska barnets uppfostran börja redan

från första dagen av dess tillvaro.” 1

F. A. Cederschiöld, 1873

Barndomens villkor var i allmänhet hårda vid förra sekelskiftet. Nativiteten varhög men det var också spädbarns- och barnadödligheten. Barnen var helt beroen-de av föräldrarna, främst mödrarna, eftersom fäderna tog mycket liten del i bar-nens omvårdnad. Den höga dödligheten även bland vuxna gjorde att barnensotrygghet var stor. Det var mycket vanligt att ett barn miste en eller båda föräld-rarna innan de var myndiga.

Några samhällsinstitutioner, förutom kommunernas fattigvård, som kunde tahand om barnen när föräldrarna inte förmådde, fanns i princip inte. Kyrkan ochprästerna var inte särskilt aktiva när det gällde att förbättra barns generella upp-växtvillkor. Kyrkans intresse låg mest i att föräldrarna fostrade barnet enligt kate-kesen och i herrans tukt och förmaning.

Aga var vanligt

Också på andra sätt var barndomen hård.Våld mot barn förekom ofta och agavar inte bara tillåtet, det till och med rekommenderades i lagen. Barnarbete varnågot som ansågs nödvändigt, många familjer var helt beroende av barnensinkomster. Redan i sjuårsåldern fick barnen börja med lättare arbete efter skolan.Vid tolv års ålder arbetade många barn på de vuxnas villkor i jordbruket eller


15

industrin, vilket kunde innebära upp till tolv timmars arbetsdag. De sociala klyf-torna var mycket stora, mellan överklass och borgerskap å ena sidan och arbetareoch bönder å den andra.

Barnläkare blev auktoriteter

Ett par decennier efter sekelskiftet började ett nytt tänkande när det gäller om-sorgen om barnen att växa fram. Det hade sin bakgrund i förändrade sociala

Ett besök hos skolläkaren innebar ofta ett stick i armen. Foto: Bertil Hagert/Megapix


strukturer i samhället och en kraftigt sjunkande befolkningstillväxt. Politikernainsåg att något måste göras för att höja nativiteten och skapa tillgång till framtidaarbetskraft. Kampanjer om barna- och hälsovård med syfte att rädda liv, motar-beta vanvård och sjukdomar genomfördes. Därmed ställdes för första gången bar-nets eget behov i centrum. Detta fick till följd att en professionalism så småning-om växte fram där nya yrkesutövare som barnläkare och barnmorskor blevexperter på barn.

Barnläkaren kom så småningom att överta prästens roll som högsta auktoritetnär det gällde barnuppfostran. Det var dock en ganska naturvetenskaplig ochhård regim som barnläkarna rekommenderade på den tiden. Största disciplin ochhygien skulle råda. Barnets känslomässiga välbefinnande togs ingen större hänsyntill. Under 1940-talet började en förändring komma till stånd. Flera kända barnlä-kare och barnpsykiatriker hävdade nya synpunkter om barnuppfostran som skilj-de sig från tidigare ideologier. De tog avstånd från en auktoritativ uppfostran ochmenade att föräldrarnas kärlek och omsorg var den viktigaste faktorn i barnetsuppväxt.

Ett barnperspektiv växer fram

Från 50-talet och framåt har markanta förändringar ägt rum inom den internatio-nella barnforskningen. Då började en tid då vuxna lärde sig att se barn som allde-les egna personer med självklar rätt till respekt och utrymme. Och barnen ficktillgång till vuxna som hade tid och intresse att lyssna till dem.

Det här var inget isolerat svenskt fenomen, även om vi i många frågor gick ispetsen för utvecklingen på barnområdet. Den svenska barnomsorgen, skolan,barnsäkerhetsarbetet och barnhälsovården framhölls ofta som en förebild interna-tionellt sett. När förbudet mot aga infördes i föräldrabalken 1979 väckte detmycket uppseende i andra länder, även om det då inte alltid var i positiv bemär-kelse.

Barn börjar synas och höras

Den förändrade hållningen till barnet och barndomen slog så småningom igenompå allvar i den svenska samhällspolitiken. Man kunde tydligt skönja att barnetspsykiska välbefinnande fått ett värde i sig. Det hände mycket för barn inom olikasamhällsområden. Forskningen om barns situation och utveckling tog fart. Inomdisciplinerna pedagogik, psykologi, historia, sociologi, språk och massmedia gjor-des stora framsteg. Man skrev barnets historia, analyserade sagor. Hela dennaperiod skulle kunna beskrivas som ett lärande i en ökad förståelse för barnen ochinlevelse i deras inre och yttre värld. Synen på barndomen som enbart en förbe-redelse för vuxenlivet fanns inte längre.

Man ville också att det skulle beredas plats för barnen i samhället som helhet.Utrymmen för lek och särskilda skötplatser för spädbarn inrättades i offentligalokaler och på varuhus, och bussar och tåg blev mer barnvänliga. Under dennaperiod byggdes fritidshem och barnstugor. Inom kulturen blev det nästan en

16



17

explosion av festivaler och utställningar som riktade sig till barn och unga.Särskilda mässor arrangerades för olika yrkesgrupper som arbetade med barn.

Rättigheter för barn

Även när det gäller barns juridiska rättigheter har 1900-talet inneburit en tid avstora förändringar. Runt 1920 fick Sverige sin första egentliga lagstiftning tillskydd för barn. I denna text ville man betona föräldrarnas ansvar för att barnetskulle få växa upp under goda förhållanden. Flera reformer under detta århund-rade har tagit ökad hänsyn till barnets behov. Men lagarna utgick då från att detvar någon annan, föräldrar eller myndigheter, som hade förpliktelser mot barnet.Formuleringar som gav barnet egna rättigheter kom in i svensk lagstiftning först1983.

Under 70- och 80-talen började barnets rättigheter mer och mer debatteras iSverige. Olika offentliga utredningar tillsattes för att se hur barns och ungasintressen och behov skulle kunna tillgodoses. Men inte förrän 1977 blev alla barnlikställda i rättsligt hänseende. Den tidigare distinktionen mellan äkta, oäkta, egnabarn och adoptivbarn hörde nu till historien. Också i övriga delar av världen dis-kuterade man under dessa år barns ställning och rättigheter. Begreppet barnetsbästa blev ett uttryck i tidens anda som även gjorde insteg i lagstiftningen.

Barnkonventionen

”Many governments did not think that they would actually

be substantively committing themselves by signing and ratify-

ing this document.”2

Helmut Wintersberger

Det är naturligtvis ingen tillfällighet att initiativet till en internationell konven-tion för barn togs under den här tiden. Resultatet blev FN: s konvention om bar-nets rättigheter som antogs 1989 och som kan ses som världssamfundets samladebarnperspektiv. Barnkonventionen handlar om det enskilda barnet. I konventio-nen fastslås några av de mest centrala behov och rättigheter som gäller för ettbarn.

Konventionen utgår från att barndomen har ett egenvärde men att barn är enutsatt grupp i samhället med särskilda behov av omvårdnad och skydd som ocksåinnefattar ett rättsligt skydd. En annan utgångspunkt i barnkonventionen är attbarn inte bara behöver skyddas utan också ska betraktas som kompetenta själv-ständiga individer med rätt att uttrycka sina åsikter.

Sverige ratificerade barnkonventionen i september 1990, och i dag har allaländer utom USA och Somalia anslutit sig till den. Ingen konvention har på såkort tid fått så många länder anslutna. Den politiska betydelsen av barnkonven-tionen i de olika länderna kan inte nog understrykas.


18


BARNS VILLKOR I DAG

”Det som är viktigt för mig är att hålla mig i form fysiskt.

Jag simmar och går på gym. När kroppen är i form då blir

man klar i huvudet också. Man blir lugn och känner sig nöjd

med sig själv. Jag tycker att jag har det ganska fritt från

bekymmer. Jag har bra föräldrar som litar på mig. På fritiden

träffar jag mina kompisar. Vi ses hemma hos varandra, sitter

och snackar lite. Jag tycker om att garva och att ta lätt på

livet.”

Per, 16 år

En alltid lika levande fråga för alla generationer är om barn och unga har detsämre eller bättre i dag jämfört med tidigare. Utan tvekan kan man säga att barnsvillkor, socialt, fysiskt och materiellt successivt har förbättras. Flera viktiga refor-mer i Norden under 1900-talet och särskilt under den senare delen av århundra-det har förändrat barns uppväxtsituation till det bättre.

Olika bilder

Barnbefolkningen är mer heterogen i dag än vid förra sekelskiftet. Barnen och deunga i Sverige kommer från många olika ursprung och de lever i olika typer avfamiljer. Bilderna av barns tillvaro sett ur statistikens perspektiv skiljer sig därförför olika grupper. Barn är ingen enhetlig kategori. Förskolebarnet lever underandra förutsättningar än tonåringen. Flickor upplever sin situation annorlunda änpojkar. Barn och unga i storstaden lever under andra villkor än barn i glesbygd.Hälsa är fortfarande socialt betingad och villkoren är inte jämlika. Barn som leverunder gynnsamma sociala och ekonomiska förhållanden har bättre hälsa i nästanalla avseenden än de som har mer missgynnade uppväxtvillkor. Detta märkstidigt i livet.

Välfärd ger hälsa

Hälsans förutsättningar för barn och unga utgörs till största delen av kärleksfullarelationer med de personer som finns i deras nära omgivning – föräldrar ochandra vuxna som släktingar och dagispersonal och syskon och kamrater. Andrafaktorer som också har stor betydelse är möjlighet att leva i ett tryggt och jämliktsamhälle med goda verksamheter för alla barn och unga. Generella insatser somstöd till barnfamiljerna, barnomsorg, skola, hälsovård och kultur- och fritidsverk-samheter av god kvalitet är viktiga för barns och ungdomars hälsa och välbefin-nande.


19

Utsatta grupper

Hoten mot barns hälsa och välfärd kan i dag sägas utgöras av allergier, en all-mänt ökad kroppsvikt, skador och dödlighet i trafikolyckor, miljöfaror samt enökad psykosomatisk ohälsa. Ytterligare en problembild som tydliggjorts under desenaste decennierna handlar om läs- och skrivsvårigheter, sen mognadsgrad ellerdet som brukar kallas för neuropsykiatriska problem, vilket kan leda till utslag-ning i skolan. Man kan säga att modern hälsovård för barn och unga alltmer fårkaraktären av socialmedicinska insatser.

De flesta mår bra

En genomgång av tillgänglig statistik om livsvillkoren för barn och unga under90-talet visar att de allra flesta i Norden har ett gott liv. De har vuxna som bryrsig om dem, en rik fritid och en vardag där de för det mesta upplever att debemöts med respekt för sina rättigheter. Barns hälsa, framför allt den fysiska, ärgod och blir allt bättre. Sjukdom betraktas av många i dag som något nästan ona-turligt. Fler överlever svåra sjukdomar och olycksdödligheten minskar i alla åldrar.Majoriteten av barn och unga, 80–85 procent, uppger också själva när de tillfrå-gas, att de mår bra psykiskt och fysiskt och att de trivs med livet. Levnadsvillko-ren är alltså generellt goda för barn och ungdomar. Detta gäller särskilt i förhål-lande till andra länder. Men välfärden har sprickor, alla barn och unga växer inteupp under gynnsamma förhållanden.

Sverige är ett bra land att vara ung i. Foto: Thomas Carlgren/Megapix


En del barn befinner sig i utsatta situationer och har det mycket svårt. Detkan vara fysisk eller psykisk vanvård och ohälsa, mobbning, föräldrars separation,övergrepp, ensamhet, men även missbruk, sjukdom eller död i familjen. Det kanockså handla om barn som kommer från andra länder med svåra upplevelser avkrig och tortyr i sitt livsbagage.

Psykosomatiska besvär ökar

Den psykiska ohälsan bland barn och unga blir allt mer synlig och vissa under-sökningar tyder på att den har ökat de senaste åren. Det kan handla om magont,huvudvärk eller sömnsvårigheter. Unga människor har en relativt sett hög vård-konsumtion trots att de objektivt sett har ett gott hälsotillstånd. Fler barn ochunga söker i dag skolhälso- och elevvårdens hjälp för problem som bottnar i psy-kosociala faktorer. Både barn och vuxna verkar känna och leva under en allt stör-re stress i skolan och arbetslivet. Förmodligen har tillvaron i detta avseende för-ändrats en hel del sedan mitten av 80-talet för barn och ungdomar, likaväl somför den vuxna befolkningen.

Riskfaktorer samspelar

Riskfaktorer för att utveckla ohälsa samspelar med varandra och med miljön.Anhopning av påfrestningar spelar stor roll för den psykiska hälsan hos barn ochungdomar. En enskild faktor kan ofta få begränsade konsekvenser. När flera fakto-rer kombineras kan bestående effekter däremot bli följden och risken för beteen-destörningar hos barnet ökar då kraftigt. Tidiga belastningar verkar kunna ge ska-dor som är svåra att reparera längre fram i livet. Barn som växer upp underogynnsamma betingelser riskerar att få en sämre hälsa som vuxna.

Minskad tolerans

Det finns inga entydiga svar på frågan om antalet fysiska, psykiska eller sexuellaövergrepp mot barn har ökat eller minskat. Generellt kan sägas att det totalafysiska och psykiska våldet mot barn och unga långsamt minskat i samhället tackvare förändrade attityder till våld mot barn. Statistiken visar att antalet anmäldabrott om misshandel av barn har ökat, men om den faktiska misshandeln av barnökat i motsvarande grad är ännu osäkert. Forskare är tämligen överens om attorsaken i första hand kan förklaras av en minskad tolerans i samhället vad gällervåld mot barn i familjen och i skolan och därigenom en ökad benägenhet attanmäla.

Samhällsekonomin påverkar

Omdaningarna i samhällsekonomin påverkar också barns och familjers levnads-villkor. Kommunala nedskärningar och organisationsförändringar under 90-talethar haft negativa effekter på de verksamheter som riktar sig till barn och unga.De har resulterat i till exempel större barngrupper, minskad personal och längre

20



21

väntetider till barnoch ungdomspsykiatriska kliniker. Många av dessa samhälls-ekonomiska förändringar har bidragit till att öka klyftorna mellan olika grupperav barn och unga.

Nya roller i familjen

Barns och ungas familjesituation i dag ser helt annorlunda ut än för bara någragenerationer sedan. Utvecklingen av synen på barnet som en självständig individmed egna rättigheter innebär att familjen som begrepp fått en ny innebörd.Dagens familjemedlemmar är inte längre som förr lika beroende av varandra,utom av känslomässiga skäl. Nya, mer jämlika roller i familjen har betytt mycket,inte minst det faktum att papporna numera ägnar mer tid och intresse åt sinabarn. Det innebär att ett barn som i dag mister sin mamma inte riskerar, somförr, att dö eller lämnas bort därför att fadern inte klarar av att ta hand om det.

”Med pappa har jag ingen tid alls, bara på kvällarna när jag

ska gå och lägga mig. Med mamma har jag mycket mer tid.”

Carl, 10 år

Även om en klar majoritet av barn fortfarande växer upp med sina båda biologis-ka föräldrar, är det fler föräldrar som separerar i dag. Som ett resultat av dettalever allt fler barn i vardagen med bara en av sina föräldrar. Barnens kontaktermed den förälder som de inte lever tillsammans med till vardags fortsätter dockatt förbättras. Lagstiftningen på området är mycket mer än tidigare inriktad påatt stödja föräldrarna till en gemensam överenskommelse, med barnets bästa förögonen.

Farlig närmiljö

Det industrialiserade samhället som på många sätt gett barnen så mycket väl-stånd har samtidigt gjort närmiljön och bostadsområdet torftigare och farligareför dem. Utvecklingen har fört med sig negativa konsekvenser för barnen. Tekno-logi, mekanisering, bilism och mycket annat har lett till att barns möjligheter attröra sig fritt och själva utforska sin närmiljö har begränsats. Detta har tillsam-mans med omsorgen om barnen och viljan att skydda dem bidragit till en mängdsäkerhetsåtgärder som på många sätt beskär barnens fysiska frihet.

En annan konsekvens av det teknologiserade samhällets snabba förändringarär att barns och ungdomars delaktighet i vardags- och arbetslivet har minskateftersom de i princip under hela sin barndom befinner sig inom sina egna verk-samheter, barnomsorg, skola och fritidsverksamheter. Barndomen har blivit merorganiserad och barnen har ibland blivit ett slags föräldraprojekt som ska utveck-las. De ska ha rätt sorts intressen och rätt sorts erfarenheter och slussas in i såvälfritids- som jobbkarriär. Det stora informationsflödet och den allt snabbareutvecklingen inom teknologin påverkar både barn och vuxna. Det ställer allt stör-


22


re krav på kompetens, som dock inte kommer alla till del. Konkurrensen om rättsorts utbildningsplatser är hård.

Motsägelsefull bild

Hälsa är alltid subjektivt upplevd. Det är ”jag själv” som vet hur jag mår. Yttremätningar ger ett perspektiv på sjuklighet och skador. En persons egen upplevel-se överensstämmer dock inte alltid med en objektiv hälsostatistik. Många under-sökningar om barns och ungas hälsa och välfärd ger därför en ganska motsägelse-full bild, när man frågar dem själva.

De allra flesta barn och ungdomar svarar positivt på allmänna enkätfrågor omtrivsel hemma och i skolan och om de känner sig glada och friska. Samtidigt ärdet större andelar barn och unga nu än på 80-talet som uppger att de har olikapsykosomatiska symptom och besvär, trots att unga människors generella livskva-litet inte nämnvärt har ändrats under 90-talet, snarare tvärtom. En nordisk studiefrån 1996 kring barns och ungas uppväxtvillkor vad gäller materiella, sociala ochpersonliga livsvillkor visar att livskvaliteten för barn och unga har ökat i förhål-lande till 1984, då det gjordes en liknande studie.

Splittrad tillvaro

De materiella, kommunikativa och mediala förutsättningarna i barns liv har änd-rats radikalt under de senaste 20–30 åren. Utvecklingen har varit hissnandesnabb. Rörliga bilder finns inpå oss dygnet runt om vi så vill genom tv med allakanaler, dataspel, videofilmer och så vidare. Tillgången till ett stort antal tv-kana-ler och utökade sändningstider ger förströelse men också senare kvällsvanor ochbrist på sömn. Dator finns i dag i mer än vartannat barns hem. Internetuppkopp-lingar ökar dramatiskt liksom mobiltelefoni. Många barn och unga har i dag självatillgång till en mobiltelefon. Allt detta var okända företeelser för 25 år sedan.

”Varför får jag ingen egen mobiltelefon? Det har alla andra i

klassen.”

Karin, 11 år

Dessa förändringar leder till ett mer intensivt, hektiskt tempo i samhället. N u t i-dens va r d a g s t i l l varo för de flesta barn och ungdomar präglas av många intryck frånbildmedia och av ett stort antal kontakter under dagen när man vistas i olikagrupper och sammanhang. Allt mer organiserade fritidsaktiviteter vid bestämdatider ger mer inrutat liv och allt mindre utrymme att själv bestämma över sin tid.

Övergången till informationssamhället förändrar inriktningen för de ungasframtidsdrömmar. Kravet på lång utbildning för goda möjligheter på arbetsmark-naden poängteras allt mer. Ökade psykosomatiska symptom hos ungdomar kantill viss del ses som en reaktion på en mer stressad livssituation. Det är signalersom varnar oss för framtida hälsoproblem.


23

Framtidens barndom

I diskussionen om begreppet barndom måste man ha ett historiskt perspektiv förögonen. Den syn på barnet som dominerade på 1800-talet, då uttrycket barndomknappast existerade, liknar inte 1950-talets eller 90-talets. Andra kulturers syn påvad som är barnets bästa skiljer sig från den bild vi har i Sverige om vad somutmärker en god barndom och vilka beslut som är till barnets bästa.

Det enda som vi säkert vet om framtiden, det är att den inte blir som vi trorär ett uttryck som ofta används när framtiden diskuteras. Kanske ska vi inte över-driva skillnaderna mellan förr och nu och den tid som väntar. Barn och unga gårnog igenom ungefär samma utveckling och påfrestningar i alla generationer. Därfinns ju alltid den första skoldagen, den bästa kompisen och den första kyssen.Det är bara kläderna, språkbruket och omgivningen som förändras.

”När jag var 15 år tyckte jag farsgubben var en stor skit. Jag

kunde inte prata med honom om någonting. Han begrep

ingenting. När jag blev 20 år måste jag säga att jag impone-

rades av hur farsan utvecklats på dessa fem år.”

Mark Twain, författare

Inspiration till avsnitten ”Barns villkor förr” och ”Barns villkor i dag” har hämtatsbland annat ur: Nittonhundra, Gustaf von Platen, När barnet fick en kropp, KajsaOrlander, Barnhistoria, Eva Lis Bjurman med flera och Kvinnor, barn och arbete iSverige 1850–1993, Ann Sofie Ohlander.

BARNS VILLKOR I NYTT SEKEL

I följande avsnitt tecknas en generell bild av barns och ungas levnadsvillkor, hälsaoch välbefinnande vid övergången till nytt sekel. Uppgifterna har hämtats från enmängd olika rapporter och statistikregister. Nationella data kompletteras med stu-dier som genomförts lokalt eller regionalt och med tidsjämförelser för att ge ettfördjupat innehåll till de övergripande faktauppgifterna.

Barnet i befolkningen

Barns andel av hela befolkningen har långsamt minskat under 1900-talet. Vidförra sekelskiftet uppgick barnbefolkningen under 18 år till 38 procent av lan-dets innevånare. Vid detta sekelskifte har den andelen gått ner till 22 procent pågrund av minskade födelsetal och en allt längre livslängd.

Det finns i Sverige nästan två miljoner barn i åldrarna 0–17 år. För närvaran-de föds knappt 90000 barn per år. Åren 1989–1992, under ”baby-boomen”, föd-des mer än 120000 barn per år. I år fyller dessa barn, åtta, nio, tio respektiveelva år. År 2005 har alla dessa stora årskullar kommit upp i tonåren.

Sex procent av barnbefolkningen är födda i ett annat land än Sverige och 7procent har båda sina föräldrar födda utomlands. Ytterligare 11 procent av bar-nen har både svensk och utländsk bakgrund, det vill säga att en av föräldrarna ärfödd utomlands. Andelen utlandsfödda ökar något med ålder, i tonårsgruppen ärnästan en av tio själv född utomlands.

Cirka 30 procent av alla asylsökande i Sverige är barn. Den 30 april 1999 var4 409 barn under 18 år registrerade som asylsökande. Av dessa var 338 ensam-kommande barn utan vårdnadshavare.3


24


Barnen från baby-boomens år 1989–1992 närmar sig tonåren. Foto: Sven Oredson/Megapix


(Tabell 1)

Färre barns föds

Det totala antalet barn per kvinna har sjunkit till cirka 1,5 från att ha varit upp iöver 2 barn per kvinna under 90-talets första år. Denna stora och snabba nedgångkan bero på att unga kvinnor tenderar att vänta allt längre innan de föder sittförsta barn och att färre kvinnor föder ett tredje barn.

Mycket tyder också på att benägenheten att föda barn påverkats av konjunk-turläget under det senaste årtiondet. Under en gynnsam ekonomi i slutet av 80-talet valde fler yngre kvinnor att föda barn. Den höga arbetslösheten under 90-

25

Barnfolkmängd i hela riket 31 december 1998 efter ålder, kön och födelseland

Ålder Totalt Däravpojkar flickor födda i utlandet

totalt pojkar flickor

0 89 234 46 011 43 223 795 389 406 spädbarn

1 90 715 46 514 44 201 1 589 739 850 förskoleåldrar

2 95 520 48 735 46 785 2 069 1 026 1 043

3 103 455 53 185 50 270 2 414 1 241 1 173

4 112 432 57 403 55 029 2 984 1 538 1 446

5 117 503 60 020 57 483 3 347 1 669 1 678

6 123 580 63 472 60 108 4 782 2 383 2 399 förskoleklassålder

7 126 092 64 955 61 137 6 032 3 130 2 902 lågstadieåldrar

8 127 282 65 268 62 014 6 477 3 360 3 117

9 120 412 61 853 58 559 7 349 3 743 3 606

10 117 210 60 372 56 838 8 011 4 125 3 886 mellanstadieåldrar

11 110 457 56 365 54 092 8 631 4 364 4 267

12 108 429 55 737 52 692 9 358 4 908 4 450

13 105 201 54 188 51 013 9 659 4 982 4 677 Högstadieåldrar

14 100 940 51 960 48 980 10 021 5 205 4 816

15 98 800 50 854 47 946 9 987 5 060 4 927

16 99 707 51 302 48 405 10 000 5 155 4 845 gymnasieåldrar

17 100 330 51 310 49 020 9 831 5 066 4 765

0–17 1 947 299 999 504 947 795 113 336 58 083 55 253

18 103 397 52 906 50 491 10 137 5 067 5 070

Källa: Befolkningsstatistiken, SCB


26


talet har omvänt bidragit till den rekordlåga fruktsamhetsnivån, för närvarandeden lägsta som någonsin registrerats sedan mitten av 1700-talet.4

Tvilling och trilling

Årligen föds runt tre tusen tvillingar och runt ett hundratal trillingar. Enligt desenast tillgängliga uppgifterna från 1997 föddes detta år 2 811 tvillingar och 59trillingar. Risken för perinatal dödlighet, det vill säga att barnet avlider inom sjudygn från förlossningen, är betydligt förhöjd för dessa barn.5

Adoption

Adoptioner av barn som föds i Sverige är mycket få och huvuddelen av dessaavser styvbarnsadoptioner. År 1998 lämnade socialnämnderna yttrande om adop-tion av 162 barn födda i Sverige. För 114 av dessa barn gällde det styvbarnsadop-tioner, 26 barn adopterades i samband med familjehemsplaceringar och 21 späd-barn hade lämnats för adoption.6

Från och med slutet av 80-talet anländer mellan 800 och 1100 barn per årtill Sverige för adoption vilket är en minskning i förhållande till 70-talet. De fles-ta av dessa barn, över 70 procent, kommer för närvarande från Vietnam, Kina,Sydkorea, Colombia, Ryssland och Indien. En majoritet av barnen som anländerär under ett år. Från de asiatiska länderna kommer mest flickor, från övrigavärldsdelar är könsfördelningen mer jämn.7

Dödlighet

Spädbarnsdödligheten har minskat stadigt under 1900-talet och är nu på sinlägsta nivå hittills. Det innebär också en av de lägsta nivåerna i världen: 3,5 per1 000 levande födda barn – 4,05 för pojkar och 3,02 för flickor.8 De största orsa-kerna till dödlighet för barn under ett år är medfödda missbildningar, plötsligspädbarnsdöd och sjukdomar hos nyfödda. Plötslig spädbarnsdöd har dock mins-kat kraftigt sedan början av 90-talet.9

Perinatal dödlighet10 är ett annat mått som används. Låg perinatal dödlighetses ofta som ett bevis på ett lands omvårdnadskvalitet för nyfödda. Den perinata-la dödligheten i Sverige har minskat sedan början av 70-talet från cirka 14 per1 000 födda barn till nuvarande tal, som uppgår till 5,9. Endast drygt 4 procentav de nyfödda barnen har en födelsevikt under 2500 gram, men denna lillagrupp svarar för hälften av de perinatala dödsfallen.11

Dödligheten för barn är störst under första levnadsåret. Därefter är dödlighe-ten bland barn och unga före 18 års ålder mycket låg. De mest förekommandeorsakerna till dödsfall för barn över ett års ålder är skador och förgiftningar samttumörer.12

Barnet i familjen

En familj kan se ut på många sätt och familjens sammansättning har varierat övertid. Under 1900-talet har barnets relationer till föräldrarna och familjens betydel-


27

se för barnets utveckling starkt betonats. I dag börjar vi också belysa barnetsbehov av andra nära relationer utanför kärnfamiljen, som kamrater, lärare ochbarnomsorgspersonal. Barnets eget nätverk uppmärksammas allt mer.

Minst ett syskon

Hälften av de nyblivna förstagångsmödrarna var 1997 minst 27,5 år, vilket inne-bär att mödrar skaffar barn allt senare i livet. De allra flesta barn har eller kom-mer att få åtminstone ett syskon. Nya familjemönster innebär att många barn fårhalvsyskon eller styvsyskon genom att pappa eller mamma har barn med sig frånett tidigare förhållande.13

Antalet föräldraledighetsdagar för papporna ligger på ungefär samma nivåsedan 1993. År 1998 tog pappor ut endast 10 procent av föräldraledighetsdagar-na och resten togs ut av mammor.14

År 1998 fanns det cirka 30000 barnpensionstagare, det vill säga barn sominte fyllt 18 år och vilkas far, mor eller båda föräldrar avlidit.15

Föräldrar som separerar

De flesta barn, 75 procent i genomsnitt, lever med bägge sina biologiska föräld-rar. 1997 levde 88 procent av småbarnen och 66 procent av de äldre tonårsbar-nen med sina båda ursprungliga/biologiska föräldrar.

Antalet barn vars föräldrar separerar har blivit fler och därför är det ocksåvanligare att barn bor med en av sina föräldrar. För närvarande upplever omkring50000 barn och ungdomar per år att föräldrarna går skilda vägar.

Separation är dubbelt så vanligt i samboförhållanden som i familjer där för-äldrarna är gifta.16 Faktorer som spelar in vid separationer är moderns ålder, man-nens inkomst och om förhållandet är nyetablerat. Det finns en överrisk för sepa-rationer när föräldrarna kommer från olika länder utanför Sverige, men också dåkvinnan är svenska och mannen kommer från något annat land.17

Vårdnad och umgänge

1998 ändrades föräldrabalken så att domstolen fick möjlighet att besluta omboende och umgänge vid gemensam vårdnad. Sedan dess har allt fler föräldrarsom separerat gemensam vårdnad om sina barn. Föräldrar fick också möjlighet attskriva bindande avtal om vårdnad, boende och umgänge hos socialtjänsten. Cirka13600 barn under 18 år var 1998 föremål för samarbetssamtal inom socialtjäns-ten. Med det menas strukturerade samtal med föräldrar som i samband medseparation är oeniga om hur de ska lösa frågor kring vårdnad och umgänge. Iungefär hälften av fallen enades föräldrarna helt och cirka en femtedel enadesdelvis. Under 1998 gjorde socialtjänsten vårdnads- och umgängesutredningar åtdomstol för cirka 5400 barn.18

En annan ändring i föräldrabalken var att domstolen kan döma om gemensamvårdnad mot en förälders vilja. Hittills har tingsrätten i 73 fall dömt till gemen-sam vårdnad mot ena förälderns vilja.19


28


Det är vanligare numer än på 80-talet att barn, vars föräldrar lever åtskilda,oftare träffar den förälder de inte bor med, för det mesta pappan.20

”När pappa är arg på mig längtar jag hem till mamma, och

tvärtom.”

Emma, 12 år

Tid med mamma och pappa

En tredjedel av barnen i låg- och mellanstadieåldrarna och nästan hälften av ton-åringarna har heltidsarbetande föräldrar. En majoritet av småbarnsföräldrarna, iallmänhet modern, arbetar deltid.21

Knappt 80 procent av barn i tioårsåldern tycker att de hade lagom tid i sin va r-dag med mamma och pappa. Av de barn som saknar tid med föräldrarna gäller detf ramför allt pappan. I de familjer där föräldrarna vare sig arbetar eller studerar tyck-er nästan 20 procent av tioåringarna att de har för mycket tid med sin mamma.2 2

Barnets relationer

Relationerna mellan barnet och föräldrarna är på många sätt annorlunda i dag änför ett par generationer sedan. Fysisk aga av barn har minskat,23 och ömhetsbety-gelser mellan föräldrar och barn har ökat. Barn får i dag visa sina känslor meröppet mot föräldrarna, även negativa sådana. Lyhördhet för barnets känslouttryckoch kunskap om barns behov har ökat betydligt, vilket innebär att barn i dessaavseenden har bättre föräldrar än tidigare generationer.

”Jag har ingen åsiktsfrihet hemma.”

Carl, 10 år

Studie bekräftar bra kontakt

En majoritet av barn och unga har bra relationer till föräldrar. En studie från1996 visar att nästan alla, 92 procent, av 15-åriga ungdomar anser att de självaoch deras föräldrar förstår varandra bra eller relativt bra. Cirka 70 procent avungdomarna svarar att de kommer att uppfostra sina egna barn som de självauppfostrats. I jämförelse med en identisk studie från 1970 anser ungdomar i dagatt föräldrarna är mer stödjande och ungdomarna känner sig mer fria än förr attuttrycka känslor och även aggressioner mot föräldrarna. De anger vidare att för-äldrar uppmuntrar sina ungdomar mer i dag och att föräldrar är mindre kritiskaoch mer lyhörda.

Kamrater är viktiga

Samma studie om 15-åringar som refereras ovan, visar att kamrater verkar varaviktigare för ungdomar i dag än för 20–25 år sedan. Av pojkarna är det 75 pro-


29

cent och av flickorna 85 procent som uppger att de hade bästa vänner eller enbästa vän. Fler ungdomar i dag än för 25 år sedan anser att kamrater har störreförståelse än föräldrar för den egna situationen.24 Kompisar spelar nuförtiden enstor roll för unga människor och många ungdomar har bättre kamratrelationer idag än på 70-talet.

Barnets vardag

De flesta tioåringar äter middag tillsammans med hela familjen varje eller nästanvarje dag. Många, mest flickor, hjälper också till hemma med olika hushållsgöro-mål, som att duka, städa och bädda. Läsa läxor och se på tv är de vanligaste sys-selsättningarna på eftermiddagarna och kvällarna. Endast en tredjedel går tillsängs före klockan 21.00 en vanlig vardag.

En klar majoritet av tioåringarna lever i familjer med relativt hög materiellstandard. Bil och video finns i de flesta familjer och eget rum är mycket vanligt.Barnen har också i stor uträckning tillgång till dator och mobiltelefon. 30 pro-cent av barnens familjer har tillgång till fritidshus och drygt 10 procent har båtmed plats att sova i. De flesta barn, nästan 90 procent uppger att de får varamed och bestämma vad familjen ska göra på semestern och vad de ska äta tillmiddag. Fler flickor än pojkar uppger att de får vara med och bestämma ominköp av dyrare saker till hemmet.

Nästan 70 procent av barn i denna ålder kan dagligen ringa till sin mammaeller pappa på arbetet och cirka 12 procent kan besöka någon av föräldrarna påarbetet. En procent av barnen svarade att de varken kunde komma i kontaktmed sin mamma eller pappa när dessa är på arbetet.

83 procent av tioåringar tyckte att de hade lagom många kompisar. De barnsom blivit mobbade vill i jämförelse med andra barn, i större utsträckning ha fle-ra kompisar – 35 procent jämfört med 10 procent. Barn i denna ålder har mestkontakt med mormor i den äldre generationen. Nästan 70 procent uppger att deträffar eller pratar i telefonen med mormor ofta eller ganska ofta.25

”Jag vill att morfar ska hjälpa mig med matten, det är så

roligt.”

Filip, 10 år

Barns boende

Trångboddhet och bostadsbrist var en verklighet för många barn långt in på1900-talet. Det så kallade miljonprogrammet på 60- och 70-talen, då en miljonbostäder byggdes under en tioårsperiod, genomfördes för att råda bot på detta.De flesta barn i Sverige i dag, drygt 70 procent, bor i villa, radhus eller kedjehus.Knappt 30 procent bor i flerfamiljshus.26 Av barn och unga i storstäderna är det38 procent som bor i markbostäder.27

I dag är trångboddhet sällsynt enligt definitionen ”mer än två personer per


30

Två generationer möts och lär av varandra. Foto: Jörgen Ulvsgär d


31

rum, kök och vardagsrum oräknade”. En stor del av barnen, 75 procent, har i dageget rum, men med större syskonskara minskar den möjligheten.28

”Ni får inte ge mej fler saker. Jag orkar inte städa mitt rum.”

Pelle, 7 år

I vissa stadsdelar och förorter i storstadsområden är trångboddheten däremotutbredd och påminner mer om 50-talets. I stadsdelen Rosengård i Malmö bormånga barn under 18 år i bostäder med fler än två personer per rum, kök ochvardagsrum oräknat. En del av dessa barnfamiljer har löst situationen genom atthyra två lägenheter i samma trappuppgång. Denna trångboddhet får konsekven-ser. Det är svårt att hitta en lugn vrå för läxläsning och att hålla ordning på klä-der och tillhörigheter. Man avstår från att ta hem kamrater och skapar iställetmötesplatser utomhus i området. Många, särskilt pojkar i tonåren, dras till decentrala delarna i stadsdelen.29

”Om jag bara hade ett rum så skulle jag städa och hålla det

fint, och jag skulle ha alla mina saker i ordning.”

Sofia, 14 årBarnet och ekonomin

Barnen har drabbats hårt på många områden under 90-talet. Barnfamiljernas eko-nomi har urholkats och deras relativa ekonomiska position har försämrats kraf-tigt. Inkomsterna har minskat till följd av ökad arbetslöshet för barnens föräldraroch minskade ersättnings- och bidragsnivåer i familjestöden. Särskilt drabbade ärbarn till ensamstående förälder och barn med många syskon.30

Föräldrars arbetslöshet

Under 90-talet har föräldrarnas arbetslöshet ökat markant. I slutet av 80-talet varden totala arbetslösheten ovanligt låg och ännu lägre för barnhushåll. Då hadecirka 2 procent av barnen arbetslösa föräldrar. Den mest dramatiska förändringenskedde mellan åren 1992 och 1993 då andelen barn med arbetslös förälder för-dubblades. År 1998 hade 5 procent av barnen under 18 år arbetslösa föräldrar.31

Inkomststandard

Tolv procent av samtliga barn under 18 år bodde 1997 i familjer som hade låginkomststandard32 även då socialbidragen inräknats. Detta är mycket vanligare förbarn som bor i stora familjer med minst fyra barn, nämligen 32 procent, och förbarn i familjer med ensamstående förälder, 21 procent. Det är minst dubbelt såmånga barn i slutet av 90-talet som lever i familjer med låg inkomststandard somi början av detta årtionde.


År 1997 bodde 16 procent av samtliga barn och unga under 18 år i familjer medhög inkomststandard. Utvecklingen under 90-talet har gått mot ökad polariseringnär det gäller inkomststandarden bland barnens familjer.

(Tabell 2)

Långvariga socialbidrag

År 1996 levde ungefär 6 procent av barnbefolkningen i familjer som hade social-bidrag i minst 10 månader. Av dessa barn hade 75 procent föräldrar som var föd-da utomlands och som till största delen invandrat under 90-talet. Unga familjermed många barn är den grupp som i störst utsträckning uppbär långvarigt social-bidrag. Detta gäller speciellt nyanlända utrikes födda från områden utanför Nor-den/EU. Den viktigaste förklaringen är arbetslöshet utan ersättning.33

Ändringar i socialförsäkringar

Åren 1998 och 2000 gjordes förbättringar i socialförsäkringssystemen i de delarsom riktar sig till barnfamiljerna. Dessa höjningar kompenserar barnfamiljerna iviss utsträckning för de minskningar som gjordes i barnbidragen och föräldraför-säkringen under åren 1994–1997. Förbättringarna handlar om att både allmännaoch förlängda barnbidrag höjs i två etapper, flerbarnstilläggen återinförs och höjs2000. Även ersättningsnivån har höjts något i föräldraförsäkringarna, upp till 80procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.34 De två kontaktdagar per åroch barn för besök i barnomsorg och skola, som utnyttjades av drygt 30 procentav föräldrarna, har ännu inte återinförts.

Fysisk hälsa och ohälsa

Det fysiska hälsoläget för barn och ungdomar är i stort sett gott. I dag minskarbarns och ungdomars hälsoproblem, när det gäller till exempel infektioner ochliknande sjukdomar medan allergierna fortsätter att öka.

32


Andel barn i familjer med låg inkomststandard respektive hög

År Andel barn i familj medlåg inkomststandard

Andel barn i familj medhög inkomststandard

1975 15 % 8 %

1980 14 % 8 %

1985 8 % 11 %

1990 6 % 19 %

1991 6 % 22 %

1992 8 % 20 %

1993 9 % 17 %

1994 10 % 16 %

1995 11 % 14 %

1996 13 % 14 %

1997 12 % 16 %

Källa. Hushållens inkomster, SCB, specialtabeller


33

Sociala klyftor märks på hälsan

I många områden, framför allt i större städer och tätorter, märks vidgadeklassklyftor och ökad segregation. Detta innebär en risk för social, kulturell ochmateriell fattigdom med hög arbetslöshet och hög andel socialhjälpstagare. Barnoch ungdomar drabbas i särskilt hög grad av hälsoskillnaderna i olika socioeko-nomiska skikt. Detta har konstaterats bland annat för spädbarnsdödlighet,kroppslängd, våldsam död på grund av självmord och avsiktligt våld.

Amningen ökar

Under 90-talet är det fler barn som ammas i jämförelse med 80-talet. Det gällerframför allt vid sex månaders ålder. För barn som föddes 1997 låg den genom-snittliga frekvensen på 74 procent av helt och delvis ammade barn vid sex måna-ders ålder i Sverige. Detta är antagligen den högsta andelen ammade barn i denindustrialiserade världen.35

Tandhälsan bättre

Barnens tänder blir allt bättre men det finns stora geografiska skillnader i före-komsten av karies. Sämst tänder har i allmänhet barn i storstäderna. Tandhälsanhar förbättrats för såväl 3-åringar, 6-åringar, 12-åringar som 19-åringar. Medelvär-det 1998 för antalet kariesskadade och fyllda tänder hos 12-åringar var 1,0. Sve-rige har därmed uppnått och passerat WHO:s mål som är 2,0.36

”Jag hinner inte borsta tänderna på morgonen”

Louise, 8 år

Färre barn dör i cancer

Vanliga cancerformer hos barn är bland annat leukemi och hjärntumör. Årligenfår 250 till 300 barn cancer. En viss ökning av antalet nya barncancerfall harskett under perioden 1961–1996. Dödligheten i barncancer har under sammaperiod minskat kraftigt och i dag kan nästan 75 procent botas. Det gäller bådeflickor och pojkar.37

Kroniska sjukdomar

I en nyligen genomförd nordisk undersökning av barns och ungdomars hälsaframgår att andelen barn med kronisk sjukdom eller barn med funktionsnedsätt-ning är lägre i Sverige än i de fyra övriga nordiska länderna. Cirka 13 procent avbarn upp till 18 år hade 1996 en kronisk sjukdom med moderat eller allvarligsvårighetsgrad eller ett funktionshinder. Fler barn med sådan ohälsa lever i famil-jer med ensamstående föräldrar och i familjer med låg socioekonomisk position.Hälften av kroniskt sjuka barn har astma, allergi eller eksem. Av barnen i Sverigefick 8 procent receptbelagda läkemedel mot astma under 1996.38


Allvarliga neurologiska funktionshinder hos barn har minskat. Samtidigt harbarn med mindre grava, men lika socialt hindrande funktionsnedsättningar somDAMP/ADHD uppmärksammats mer och en del undersökningar tyder på att dekan ha blivit fler.39

Allergier och astma ökar

Allergier i Sverige har ökat kontinuerligt och dessa kurvor fortsätter att pekauppåt. Runt hälften av alla barn har eller har haft symptom av astma eller allergi.Under de senaste 15 åren har antalet barn med eksem ökat från 8 till 28 procentoch barn med hösnuva har ökat från 5 till 15 procent. Besvären kan vara lindrigaeller svåra, kortvariga eller livslånga, från lätt hösnuva till svår astma.40

Orsakerna till allergiökningen anses vara förändringar i livsstil och miljöfakto-rer som i sin tur ger förändringar i kroppens immunsystem. Den moderna livssti-len kan ha försvagat kroppens naturliga skydd mot allergier, det kan till exempelgälla förändringar i människans tarmflora.Allergier och astma har visat sig varadubbelt så vanligt bland barn i tätort jämfört med barn på landsbygden. De barnsom bott i en stadsmiljö under sina två första levnadsår har dubbelt så ofta astmai jämförelse med landsbygdsbarnen. Stadsbarn är mer allergiska mot pollen ochdjur, som annars förknippas med livet på landet.41

Barns hörsel drabbas

I dagens samhälle får barn sällan vila sin hörsel. De unga under 80- och 90-talenhar vuxit upp i en mycket hög ljudmiljö. Knattediskotek är numera vanligt. Bio-graferna utrustas med ”Supersound”, och leksaker samt tv- och dataspel är ytterstljudintensiva.

Fler barn och ungdomar söker till audiologiska kliniker för problem med hör-seln orsakade av hög musik. Om antalet skador på barns och ungdomars hörselhar ökat vet ingen i dag för tillgången på bra mätmetoder är begränsade och till-förlitlig statistik saknas.

Många hörselskador resulterar i tinnitus och ljudöverkänslighet, som ofta blirlivslånga problem. Det är dock osäkert om tillfälliga skador på hörseln i barndo-men kan ge långtidseffekter och visa sig senare i livet.42

Uppskattningsvis får 3000 ungdomar skador på sin hörsel varje år på grundav exponering för impulsljud från till exempel knallpulverpistoler, smällare ochfyrverkerier.43

Rörelsehindrade barn

Det saknas aktuella uppgifter om totala antalet barn med olika typer av funk-tionshinder. På 80-talet gjordes en uppskattning och då rapporterades att 9 100barn och unga under 20 år hade rörelsehinder, varav 3300 av svårare art. Igrundskolan finns det ungefär 2500 barn med rörelsehinder och i gymnasiet cir-ka 850 ungdomar enligt Skolverkets statistik.44

En studie av rörelsehindrade barn och deras familjer som genomfördes i slutet

34



av 90-talet gjorde urvalet till sin undersökning i nära samarbete med samtligahabiliteringsenheter i landet. Totalt valdes 1 500 familjer ut genom slumpurvaloch av dessa svarade 860 familjer på enkäten. Undersökningen visar att cirka 20procent hade enbart rörelsehinder. Den stora gruppen hade alltså förutom rörel-sehindret även andra handikapp, som utvecklingsstörning, inkontinens,epilepsi/kramper och talsvårigheter.

De flesta föräldrar som har rörelsehindrade barn var nöjda med sin bostad.Ett problem var dock att hjälpmedel tar mycket plats och att bostaden inte varhelt anpassad till barnets funktionshinder. Många av barnen i undersökningenhade svårt att leka på grund av svårtillgängliga miljöer, brist på lek- och fri-tidshjälpmedel och långa resor samt brist på anpassade aktiviteter. En del av bar-nen hade ingen tid för lek på grund av träning och skolgång. Familjernasumgänge begränsades också ofta eftersom miljöerna hos släkt och vänner inte varanpassade till det rörelsehindrade barnet. Denna svårighet blir större ju äldre bar-net blir.

Enligt föräldrarnas bedömning trivdes de flesta barn mycket eller ganska bra iförskolan eller i skolan. Barnen trivdes något bättre med sina lärare och personalän med sina kamrater. Cirka 60 procent av föräldrarna bedömde att funktions-hindret gav barnet sämre möjligheter att umgås med kamrater. Andra studier harvisat att barn med lättare funktionshinder är en grupp som i förhållande tillandra barn trivs sämre med sina kamrater och oftare blir utsatta för mobbning.45

Död i olycksfall och avsiktligt våld

Barnsäkerhetsarbetet i Sverige har varit mycket framgångsrikt vilket fått till följdatt dödligheten i olycksfall förmodligen är den lägsta i världen. Under 1997 avled60 barn i åldern 0–14 år och 48 ungdomar 15–19 år i olycksfall. Ytterligare femungdomar i åldern 15–19 år avled i skadehändelser med oklar avsikt.

Under 90-talets sista år har flera stora olyckor inträffat där många unga män-niskor förolyckats vid samma tillfälle. I Göteborg till exempel dog 63 ungdomar-vid en diskotekbrand. Dessutom har ett antal trafikolyckor med så kallade mini-bussar inträffat där många barn och unga omkommit.

1997 dog sex barn i åldern 10–14 år och 20 unga i åldern 15–19 år genomavsiktligt självdestruktiva handlingar. Sju barn och unga under 20 år dödades iavsiktliga övergrepp av annan person. I den här gruppen ingår det vi kallar utvid-gade självmord, där en förälder dödar familjen och därefter sig själv.46

Skador drabbar mest pojkar

Fler pojkar än flickor söker vård för olycksfallsskador. Denna skillnad är mestuttalad i tonåren. Av de barn och ungdomar under 18 år som sökte medicinskvård på grund av olycksfall var över 60 procent pojkar 1998. Andelen lindrigaskador som inte krävt behandling uppgick till cirka 24 procent. De skador somvarit så pass allvarliga att de lett till inläggning på sjukhus uppgår till 8 procent.47

35


36


”När vi lekte i kuddrummet första dagen på fritids flög jag in

i elementet som hade vassa kanter. Jag fick ett jack i huvudet

och fick åka till sjukhus.”

Arvid, 6 år

Yngre barn skadas mest inomhus

Ungefär hälften av olycksfallsskadorna inträffar inomhus. Ju äldre barnet är destofler olyckor händer utomhus, eftersom barnet har ökad rörelsefrihet. Cirka 9 pro-cent av olycksfallen sker på lekplats i bostadsområdet, på skolgård, lekplats påinstitution samt allmän lekplats. Av dessa olycksfall inträffar den största delen påskolgården.48

Barn inlagda på sjukhus för skador

År 1996 vårdades totalt 17414 barn, 60 procent pojkar och 40 procent flickor,under 15 år på sjukhus för skador, inklusive förgiftningar. Hälften av dessa barnhade skadats i en fallolycka. Ungefär en tredjedel hade skador på huvudet.49

”Mamma, kan vi inte åka till akuten? De har så roliga

leksaker där.”

Andreas, 5 år

(Tabell 3)

Övervikt och fetma

Övervikt hos barn och unga är ett hälsoproblem som allt mer börjar komma ifokus. Totalt 17 procent av de unga flickorna/kvinnorna i åldern 16–24 år äröverviktiga och 3 procent lider av fetma visar en studie från 1997. För de ungapojkarna/männen var motsvarande andelar 14 och 2 procent. Andelarna har istort sett fördubblats sedan början av 80-talet, både för flickor och pojkar.50

Sexualitet och samlevnad

Utvecklingen av ungdomars sexualitet skiljer sig i Sverige från utvecklingen i vis-sa andra jämförbara länder. Den sexuella debuten sker något senare i vårt land än

Antal barn inlagda på sjukhus för fallolycka, 0–14 år, 1996

Flickor Pojkar AllaUnder 1 år 233 276 509

1–4 år 994 1277 2271

5–14 år 1984 3292 5276

Alla 0–14 år 3211 4845 8056

Källa: Skador och förgiftningar i sluten vård 1987–1996


37

för 25 år sedan. Samtidigt går den neråt i åldrarna i andra länder och skillnadernaminskar därmed. År 1970 hade 22 procent av 15-åringar haft samlag och mot-svarande siffra 1996 var 16 procent enligt två likadana genomförda undersök-ningar. 1970 hade vidare 24 procent av 15-åringarna stadigt sällskap medan mot-svarande siffra 1996 var 19 procent.51

Tonårsgraviditeter och aborter

To n å r s g raviditeter och tonårsaborter ansågs va ra ett stort ungdomsproblem i Sveri-ge fram till 1975, då den liberalare abortlagstiftningen trädde i kra f t . S a m t i d i g tsatsades resurser på förebyggande arbete som preventivmedelsrådgivning och ung-d o m s m o t t a g n i n g a r. Tonårsaborterna minskade därför påtagligt under en följd av årmed de lägsta talen 1983–85. Efter en viss ökning under senare delen av 80-talethar abortsiffrorna återigen sjunkit och är numera cirka 18 per 1 000 flickor iåldern15–19 år. Det är vanligare att tonårsflickor i storstadsområdena gör abort äni andra delar av landet.5 2 År 1997 gjorde 4 374 flickor under 20 år abort, 1 7 7 1flickor under 20 år födde barn. Av dessa tonårsmödrar var 394 under 18 år.5 3

Tobak

Fler flickor än pojkar röker medan förhållandet är det motsatta när det gällersnusning, något mycket ovanligt bland flickorna.Andelen rökare i årskurs 9 harlegat relativt jämnt de senaste åren. Ingen reell ökning inträffade mellan 1997och 1999 varken när det gäller rökning eller snusning enligt de återkommandemätningarna. 27 procent av pojkarna och 26 procent av flickorna i årskurs 9röker eller snusar.

Alkohol

Förhållandevis fler ungdomar dricker i dag relativt stora mängder folköl jämförtmed början av 90-talet. Andelen ungdomar i årskurs 9 som svarade att de brukardricka fem burkar folköl eller mer vid varje tillfälle var 25 procent bland pojkar-na och 10 procent bland flickorna år 1999. Beträffande vin har andelen ungdo-mar som brukar dricka 60 cl eller mer vid varje tillfälle, minskat något bland poj-karna under 90-talet. Dock inte bland flickorna. Andelen ungdomar i årskurs 9som brukar dricka 37 cl starksprit eller mer har varit i stort sett oförändradunder 90-talet och låg 1999 på 27 procent för pojkar och 16 procent för flickor.

”Man kan inte ha fest hemma. Då kommer det alltid några

och förstör och stjäl prylar.”

Annika,16 år

Narkotika

År 1989 låg andelen ungdomar i årskurs 9 som använt narkotika på sin lägstanivå (3 procent) sedan mätningarna började på 70-talet. Därefter har andelen


ökat gradvis, först bland pojkarna och sedan bland flickorna. Ökningarna från ettår till ett annat har inte varit stora, men sammantaget blir förändringen betydan-de. Sålunda hade en dryg fördubbling inträffat fram till 1999 då 9 procent avpojkarna och 7 procent av flickorna svarade att de prövat narkotika.

Parallellt med ökningen av andelen ungdomar som använt narkotika har detockså blivit fler som säger sig ha haft möjlighet att prova, en fördubbling sedan80-talet.54

År 1997 uppgav 15 procent av mönstrande 18-åriga pojkar att de använt nar-kotika någon gång. Åren 1984–94 låg motsvarande tal på mellan 6 och 9 pro-cent. Största andelen med erfarenhet av narkotika är de som kommer från stor-städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Under 90-talet är Malmö den stadsom har högsta andelen, tidigare var det Stockholm.55

Psykisk hälsa och ohälsa

Psykisk hälsa och ohälsa bland barn och ungdomar har blivit ett alltmer upp-märksammat område under 90-talet. Många undersökningar om svenska barnsoch ungas hälsa och välfärd ger en ganska motsägelsefull bild. En tydlig majoritetav barn och ungdomar under 18 år svarar positivt på allmänna enkätfrågor omtrivsel hemma och i skolan samt om de känner sig nöjda och friska. Samtidigtuppger större andelar barn och unga nu än tidigare att de har olika slags psykoso-matiska symptom och besvär. Det är allt fler barn och unga som söker skolhälso-och elevvårdens hjälp för huvudvärk, magont eller muskelvärk.

En förklaring till detta kan vara att samhällsutvecklingen innebär mer stressoch press på såväl vuxna som barnen och ungdomarna själva. En annan förklaringkan vara att fler barn i dag än tidigare har egna erfarenheter av ofärd, krig, våldoch uppbrott från sin invanda miljö. Betydligt fler barn har också erfarenhet avseparationer i familjen jämfört med tidigare. Arbetslöshet och försämrad famil-jeekonomi under 90-talet har utsatt många familjer för påfrestningar. Arbetsorga-nisationer har slimmats, med nedskärningar och mindre resurser till följd. Över-tidsarbete och stress börjar ge sina synliga resultat i form av långtidssjukskriv-ningar och utbrändhet. Detta påverkar också barnen.

Flickor och pojkar i otakt

Flickor, speciellt i årskurserna 8 och 9 i grundskolan och årskurs 1 på gymnasietbedömer generellt sin livskvalitet som något lägre än pojkar i motsvarande ålder.Efter 16 års ålder upplever flickorna sin situation som bättre när det gäller livs-kvalitet. Fler pojkar än flickor trivs inte så bra på högstadiet och på gymnasietmedan fler flickor än pojkar vantrivs på fritiden. Dessa skillnader är ganska stabi-la oberoende av familjens sociala ställning och ungdomarnas kulturellabakgrund.56

En undersökning av ungdomar med invandrarbakgrund och svenska ungdo-mar visar att skillnaderna mellan könen är mer genomgående än skillnader mel-lan olika etnisk bakgrund, när det gäller den psykiska hälsan. Pojkar rapporterar

38



överlag högre grad av självuppskattning och mindre psykosomatiska symptom änflickor. Den genomsnittliga tillfredsställelsen med livet var också högre bland poj-kar än bland flickor. Pojkar hade högre psykologiskt välbefinnande än flickormedan resultaten var de omvända när det gäller social anpassning. Flickor visadebättre skolanpassning och mindre beteendeproblem än pojkar. Resultaten visarockså att den psykosociala anpassningen bland ungdomar med invandrarbakgrundvar minst lika god som bland ungdomar med svensk bakgrund med likartadesocioekonomiska förhållanden.57

Huvudvärk och magont

Skolbarnens hälsovanor undersöks återkommande bland annat i en jämförandestudie i ett antal, europeiska länder. Tre åldersgrupper undersöks, nämligen 11-,13- och 15-åringar. Undersökningarna görs vart fjärde år. Av undersökningen somgjordes 1997/98 framgår att nästan alla svenska 11-åringar, 98 procent, anser sigvara friska. Fler 11-åringar i dag än på 80-talet anser sig vara mycket friska – 73procent jämfört med 66 procent. Trots detta är det många som minst en gång iveckan känner sig nervösa och som har svårt att somna. Ungefär 35 procent avflickorna hade huvudvärk och ungefär lika många ont i magen, minst en gång iveckan. 26 procent av flickorna och 19 procent av pojkarna ”kände sig nere”minst en gång i veckan.

Av samma undersökning framgår att 57 procent av alla svenska 15-åringarkände sig mycket friska och 40 procent ansåg sig ganska friska. Endast 3 procentkände sig inte särskilt friska. I denna åldersgrupp är det något färre i dag somuppger att de känner sig mycket friska i förhållande till undersökningar på 80-talet. Vidare svarade 89 procent av 15-åringarna att de trivs mycket eller ganskabra med livet just nu. Trots detta har 53 procent av flickorna och 27 procent avpojkarna i denna ålder haft huvudvärk minst en gång i veckan under den senastemånaden. Stora andelar, nästan hälften ibland, har känt sig nere, irriterade, haftsvårt att somna med mera. Detta gäller mest flickorna, men även många pojkar.58

Nedstämdhet och depression

Kamrater och familjen är viktiga för den psykiska hälsan. Trivsel i skolan är ocksåen viktig faktor för psykiskt välbefinnande. Låg självkänsla hänger samman meddepression, liksom dåligt förhållande till familj och kamrater. Dessa förhållandenär ganska stabila över tid. Det är alltså ingen generell ökning när det gäller ande-len unga flickor och pojkar som visar på nedstämdhet och depression när manjämför resultat från de två identiskt likadana tvärsnittsundersökningar av 15-åringars psykiska hälsa, 1970 och 1996.59

Psykiska störningar

En försiktig skattning visar att minst 5–10 procent av alla barn och ungdomarunder 18 år lider av psykiska problem och störningar vid en viss tidpunkt. Ande-len barn och ungdomar som har kontakt med barnoch ungdomspsykiatrin

39


någon gång under sin uppväxt upp till 18 år är omkring 15 procent.60 Mångapsykiska problem i tonåren försvinner dock utan behandling.

Barn som far illa

Huvudansvaret för att barn har det bra ligger på deras föräldrar, vilket innebär attbarnen är beroende av sina föräldrar för sitt psykiska, fysiska och sociala välbefin-nande. När vuxna har problem som påverkar deras roll som föräldrar, när de bris-ter i omsorgsförmåga eller de förgriper sig mot barnet fysiskt eller psykiskt bru-kar man tala om barn som far illa. Det kan handla om barn i missbrukarfamiljer,barn till psykiskt störda föräldrar, barn som misshandlas eller inte får sina grund-läggande behov tillgodosedda. Samhällets ansvar för barn som far illa och förbarn som lever i utsatta situationer är en självklar del av den svenska välfärdspo-litiken.

Barn som agas och misshandlas

År 1952 infördes ett förbud mot skolaga och 1979 förbjöds föräldrar att aga sinabarn. Bestämmelsen om förbud mot aga finns i föräldrabalken. ”Barn får inteutsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.” (6 kap.1 § FB)Bestämmelsen förbjuder alla former av kroppsliga och psykiska bestraffningar,men den innehåller inte någon sanktion mot den som bryter mot förbudet. Detfinns inga särskilda regler som gäller misshandel mot barn utan de allmänna reg-lerna i brottsbalken om misshandel och grov misshandel gäller både barn ochvuxna.

År 1998 polisanmäldes 825 misshandelsbrott mot barn 0–6 år. Detta tal liggerpå ungefär samma nivå som det gjort sedan 1994.

1998 polisanmäldes också 4 817 misshandelsbrott mot barn 7–14 år, vilket ärfler än tidigare år. Ökningen av anmälningarna i denna ålderskategori har fortsattunder hela 90-talet. I nästan 75 procent av de polisanmälda misshandelsbrottenmot barn 7–14 år är offret och gärningsmannen bekanta med varandra.61 En storandel av dessa anmälda brott är misshandel där förövaren är jämnårig med offret.

Ökningen av anmälningar av barnmisshandel under de senaste decenniernakan till största delen förklaras med ökad kunskap i samhället om barns utsatthet,större benägenhet från vuxna att anmäla till sociala myndigheter samt en gene-rellt minskad tolerans mot att barn utsätts för våld. För närvarande arbetar ensärskild parlamentarisk kommitté, Kommittén mot misshandel av barn, med attanalysera förekomsten av barnmisshandel i vårt land samt komma med förslagom hur den kan förebyggas.

En representativ grupp av dagens föräldrageneration och en grupp ur mor-och farföräldragenerationen fick i en studie blicka tillbaka på sin egen barn- ochungdomstid. Av svaren framkom att de som var unga på 60- och 70-talen hademindre erfarenhet av aga än de som var unga på 40- och 50-talen. Den yngregenerationen hade dessutom mer erfarenhet av kärleksfullt beteende från sinaföräldrar och fick i högre grad öppet visa alla sina känslor gentemot föräldrarna,

40



41

även ilska.62 Även andra undersökningar visar att erfarenhet av fysisk bestraffningär mindre bland barn i vår tid än tidigare.63 Sammantaget kan sägas att det totalavåldet mot barn i vårt samhälle med största sannolikhet minskat under senaredelen av 1900-talet.

Barn i misshandelsmiljöer

Livsvillkoren för barn som växer upp i familjer där våld är en del av vardagenutmärks av otrygg anknytning mellan barn och föräldrar, bristande kontinuitetoch kommunikation och brist på stimulans. Barn som under lång tid uppleverfamiljevåld utsätts för ett långvarigt trauma. Istället för att hemmet blir en tryggplats äger skrämmande händelser rum där. För att klara av den fruktan och denångest detta medför utvecklar barnet olika psykiska försvar, det kan vara förne-kande projektion och isolering av känslor.64

Det finns ingen heltäckande kartläggning av hur många barn i Sverige somväxer upp i misshandelsmiljöer. Offerundersökningar pekar dock på att ensamstå-ende mödrar är en grupp som är särskilt utsatt för våld och hot om våld i denegna eller någon annans bostadslägenhet.65

Alkoholmissbruk och psykisk sjukdom kan vara orsak till våld i hemmiljön.Mellan 10 och 15 procent av svenska barn har någon förälder som missbrukaralkohol.66 Det saknas uppgifter om hur många barn som lever med psykiskt sjukaföräldrar. En ny studie från Socialstyrelsen visar att barn till psykiskt sjuka har

Barn ser och hör allt. Foto: Sven Oredson/Megapix


42


svårt att få hjälp. De får inte det stöd och den uppmärksamhet de behöver avsocialtjänsten och psykiatrin.67

”Hans pappa är alkoholist, men han säger att pappan bara

blir snäll när han dricker.”

Jesper, 11 år

Barn som utsätts för sexuella övergrepp

Frågor om sexuella övergrepp och kränkningar hör till de mest uppmärksammadeunder senare år. Sexuella övergrepp mot barn är ett extremt uttryck för att denvuxne inte ser och än mindre respekterar ett barns självklara rätt till kroppsligintegritet. Barnet kan inte ge något samtycke i egentlig mening till ett sexuelltumgänge med en vuxen på grund av sin utvecklingsnivå och sin beroendeställ-ning. För att markera brottets allvar har ändringar gjorts i brottsbalkens 6 kapitelom sexualbrott. Det innehåller flera stadganden som föreskriver straff för olikasorts sexuella handlingar mot barn som till exempel grovt sexuellt utnyttjande,sexuellt ofredande och sexuellt tvång.68

Under 1998 polisanmäldes 285 våldtäkter, 1 245 brott av sexuellt tvång och1 217 brott av sexuellt ofredande mot barn under 15 år. Endast en mindre del avpolisanmälningarna om sexuella övergrepp av barn under 15 år leder till åtal ochfällande dom.69

Liksom när det gäller polisanmälningar av barnmisshandel har även anmäl-ningarna till polisen om sexuella övergrepp mot barn ökat, dock inte i sammagrad. Förklaringen till denna ökning är i stort sett samma som när det gäller barn-misshandel, det vill säga ökad kunskap om sexuella övergrepp och därigenomökad anmälningsbenägenhet.

Barn med föräldrar i fängelse

Barn med förälder i häkte eller fängelse är en grupp vars behov ännu inte fåtttillräcklig uppmärksamhet i samhället. Minst 8000 barn har i dag en frihetsberö-vad förälder.70 Det är en svår psykisk påfrestning för barn att ha en förälder ihäkte eller fängelse, framför allt om den föräldern har haft det huvudsakligaansvaret för barnet. Det kan handla om långa perioder då barnet och föräldernlever åtskilda, ibland i flera år. Möjligheterna är små för barnet att ha kontaktmed den frihetsberövade föräldern via besök eller telefon.

En annan grupp barn berörs också av förälderns frihetsberövande, nämligenbarn som vistas tillsammans med en förälder i häkte eller fängelse. Under åren1991–1998 fanns i genomsnitt 16 spädbarn på anstalt tillsammans med sin mam-ma. Vistelsetiden varierade från 2 till 4 månader. Kvinnor med spädbarn får oftatillbringa större delen av sin strafftid på behandlingshem tillsammans med bar-net.


Gömda barn

Under åren 1993–1998 fick närmare 21 000 asylsökande barn slutligt beslut omatt avvisas från Sverige.71 I slutet av 1998 hade nästan 60 procent av dessa läm-nat landet. En fjärdedel hade fått permanent uppehållstillstånd, bland annatgenom barnfamiljeförordningen 1994 och genom ett regeringsbeslut 1996. Uppe-hållstillstånden gavs av humanitära skäl på grund av den långa tid en grupp asyl-sökande tillbringat i Sverige och den svåra situation det inneburit för barnen.

Sex procent avvek med sina familjer utan myndigheternas kännedom och 10procent saknas i statistiken. Närmare hälften av de barn som är registrerade somavvikna var i förskoleåldern när de fick avvisningsbeslutet. Det är inte känt avmyndigheterna vad som hänt med de cirka 1100 barn som avvikit eller de cirka2 200 barn som det saknas uppgifter om. Sannolikt är ett antal av dessa barn kvari Sverige. Det ligger i sakens natur att det är svårt att bedöma hur många barnsom lever här illegalt.72

Risken är stor att det psykiska hälsotillståndet allvarligt försämras för barn närde lever i isolering och rädsla för upptäckt utan tillgång till väl fungerande för-äldrar eller samhällsstöd. En del av de barn som lever gömda har redan innan dekom till Sverige utsatts för traumatiska händelser med psykiska svårigheter somföljd. Till detta kommer rädslan att bli upptäckt i sitt gömställe, eller att någonav ens föräldrar plötsligt ska försvinna till okänd ort som påverkar den psykiskahälsan negativt.73

BARNVERKSAMHETER I NYTT SEKEL

Samhällets verksamheter för barn har under 90-talet utsatts för stora omorganisa-tioner och besparingar med minskat antal vuxna per barn och större barngrupper.Några förändringar är att barnomsorgen har byggts ut kraftigt, men för barn tillarbetslösa och barn till föräldralediga på grund av yngre syskon är det fortfarandeont om platser. Fler elever går numera i fristående skolor och antalet elever isärskolan har ökat. Trycket har blivit större på barnoch ungdomspsykiatrin somen följd av nedskärningar inom skol- och elevvården.

Barnhälsovård

Svensk barnhälsovård genomför hälsoövervakning av så gott som alla barn föreskolåldern. En stor del av barnhälsovårdens tid ägnas numera åt barn i invandrar-och flyktingfamiljer, framför allt i större städer och tätorter där det finns en ten-dens till vidgade klassklyftor och ökad segregation.

Inom barnhälsovården bedrivs en ganska traditionell verksamhet framför alltinriktad på den fysiska hälsan. Däremot är den psykosociala verksamheten fortfa-rande mindre väl utvecklad.74 Det har dock blivit en viktig uppgift för barnhäl-sovården att tidigt, ofta redan under de första levnadsåren försöka identifiera risk-barn och riskfamiljer. Då kan åtgärder effektivast hjälpa utsatta barn och ungdo-mar och förebygga sociala anpassningssvårigheter.

Landstingen ansvarar för barnhälsovården och kommunerna tar hand om skol-

43


44


hälsovården. Vem som har ansvaret för sexåringarna, som numera finns i skolan iförskoleklass, har ännu inte lösts på ett enhetligt sätt. En särskild elevvårdsutred-ning har behandlat frågan och föreslår att skolhälso- och elevvården ska få ansvarför barnen i förskoleklasserna.

Skolhälso- och elevvård

Elevvårdens resurser varierar starkt mellan olika kommuner och mellan olika sko-lor. I grundskolan kan kostnaderna för elevvården ligga mellan 1163 och 380kronor per elev och år, i gymnasieskolan mellan 1136 och 0 kronor per elev ochår. Elevvårdskostnaderna innefattar skolläkare, skolsköterskor, skolkuratorer ochskolpsykologer. Om man ser till antalet årsarbeten har skolläkarna minskat någotmedan sköterskorna har ökat något under 90-talet. Antalet kuratorer har ocksåökat medan antalet psykologer har minskat. Det bör noteras att antalet elever harökat under samma tid.75

Av en undersökning från 1999 framgår att skolsköterskan behövs och uppfat-tas som värdefull av eleverna. Att skolsköterskan bör finnas tillgänglig i skolanförefaller vara självklart för eleverna, och en majoritet av eleverna på såväl mel-lan- som högstadiet vill ha större tillgång till skolsköterskan. Över 75 procent avde tillfrågade önskar att sköterskan ska vara tillgänglig i högre grad än som är fal-let i deras respektive skola. De flesta eleverna, 90 procent, uppgav att de var nöj-da med sig själva och trivdes i skolan. Dessa ungdomar har sannolikt inte så stortbehov av särskilda elevvårdsinsatser. Mer än en fjärdedel av de elever som besva-rade frågorna önskade ändå mer kuratorskompetens i skolan och att kuratornskulle vara mer tillgänglig.76

”Det är alltid kö hos skolsköterskan.”

Maria, 14 år

Elevvårdspersonalen är den kategori av vuxna i skolan som åtnjuter störst förtro-ende från eleverna. 70 procent skulle ha mycket eller ganska lätt att vända sig tillelevvårdspersonalen, exempelvis sköterska eller kurator, om de får problem i sko-lan. Motsvarande andelar är för lärare 65 procent och 47 procent för andra vuxnai skolan, som rektor, skolvaktmästare och fritidspersonal. De elever som skolkarmycket eller ganska ofta har störst förtroende för elevvårdspersonalen när detgäller problem som är relaterade till skolan.77

Barn- och ungdomspsykiatri

Samtidigt som behoven av skolhälso- och elevvård har ökat, har dessa resurserminskat på många håll i landet. Detta har medfört att trycket ökat på andrainstanser, till exempel på de barnmedicinska och de barnpsykiatriska mottagning-arna. Allt längre väntelistor och köbildning till de barnoch ungdomspsykiatriskaklinikerna noteras.78


Flera barn och ungdomar med psykosociala problem behöver utredning ochbehandling inom barnoch ungdomspsykiatrin. Omkring 5–10 procent av allabarn har någon form av neuropsykiatriska problem eller allvarliga relationsstör-ningar som kräver barnpsykiatrisk kompetens. Utredningar av barn med dyslexi,DAMP, ADHD och andra neuropsykiatriska problem har ökat kraftigt i antalunder de senaste fem åren.

Öppen barnsjukvård

Omkring 67 procent av alla barnbesök i öppen sjukvård sker inom skolhälsovår-dens ram, specialistvården svarar för 15 procent och primärvården för 12 pro-cent. Cirka 6 procent av besöken sker hos privatläkare.

Efterfrågan på somatisk sjukvård har ökat efter införandet i många län avavgiftsfri sjukvård för barn och unga.79 Det har också skett en förskjutning frånplanerade mottagningsbesök till akuta. En förklaring kan vara mindre kunskaperom egenvård hos föräldrarna och/eller ökad oro för barns hälsa samt ett störrekrav på snabbt tillfrisknande.

Sluten barnsjukvård

Vård av barn på sjukhus sker vid landets 43 barnmedicinska kliniker, men ocksåvid kliniker huvudsakligen avsedda för vuxna.80 Barnsjukvården omfattar både enhög andel akut sjuka patienter och planerad vård av barn och ungdomar medkroniska sjukdomar. Genom att en stor del av utredningen och behandlingenunder senare år förts över till öppen vård, kommer den slutna vården framför alltatt omfatta barn med särskilt stora behov. Det innebär att vårdtyngden kontinu-erligt ökar inom den slutna barnsjukvården. Detta gäller både patienter med aku-ta och med kroniska sjukdomar.

Under några decennier har det skett en stegvis minskning av antalet vårdplat-ser på barnklinikerna. Den slutna barnsjukvården kännetecknas generellt i dag avkorta vårdtider. Dagvård och lasarettsansluten hemsjukvård har i viss utsträckningersatt den slutna sjukvården.

I dag vårdas cirka en tredjedel av alla barn på vuxenavdelningar. Detta kanvara ofördelaktigt ur barnets perspektiv eftersom barnklinikernas miljö är anpas-sad för barn. Lekterapier och andra barnverksamheter finns ofta i anslutning tillbarnavdelningarna. Praktiskt taget alla barn som vårdas vid barnklinik, oavsett omdetta sker i slutenvård eller i dagvård, har sina föräldrar hos sig under hela vårdti-den, dag och natt.

Ungdomsmottagningar

Det finns runt 200 ungdomsmottagningar i landet och huvudmannaskapet delasofta mellan kommun och landsting. Nästan all personal som arbetar på ungdoms-mottagningar är kvinnor med medicinsk kompetens och 92 procent av besökarnaär flickor. Ungdomsmottagningar är således i hög grad en kvinnlig verksamhet.De allra flesta ungdomsmottagningar tar emot ungdomar upp till 23 år. Den

45


46


uppskattade medelåldern för besökarna är 17 år för flickor och 19 år för pojkar.Öppettider varierar mycket och är mest generösa i landets större städer. Skolornaär mottagningarnas viktigaste samarbetspartner, 90 procent av mottagningarna tarnämligen emot studiebesök av skolelever.81

Barnomsorg

Barnomsorgen är i dag väl utbyggd, 75 procent av alla 1–5-åringar har plats påförskola eller i familjedaghem och nästan alla sexåringar går i förskoleklass. I ettinternationellt perspektiv kännetecknas verksamheten av att personalen är välut-bildad och professionell. Men kommunernas besparingar under 90-talet har förtmed sig att barngrupperna blivit större och antalet vuxna per barn färre. Det hari sin tur medfört brister i kvaliteten. Barn med arbetslösa föräldrar, ofta invand-rarbarn, utestängs i många kommuner från förskoleverksamheten.82

Bruttokostnaden för barnomsorgen är densamma 1997 som den var 1991trots en ökad inskrivning i barnomsorgen på 185 000 barn under dessa år.83

Andelen högskoleutbildad personal i förskoleklass är 85 procent medan den iövrig barnomsorg är betydligt lägre. När det gäller förskolan för åldrarna 1–5 århar enbart 54 procent pedagogisk högskoleutbildning.84

Den största förändringen under de senaste åren är att sexåringarna flyttatsöver till förskoleklasser som mestadels finns inom skolan, vilket medfört effekti-vare lokalutnyttjande och minskade personalkostnader. Personaltätheten per barnhar också minskat.

”Jag älskar mitt dagis. Fröknarna är bäst.”

Laura, 3 år

Barntäthet, gruppstorlek och vistelsetid

Antalet barn per helårsanställd har ökat under hela 90-talet. Vid förskolorna var det5,6 barn per årsarbetare år 1998, jämfört med 4,4 år 1990. Det utgör en ökningmed 35 procent.8 5 Barntätheten per vuxen kan skilja sig betydligt mellan olika kom-m u n e r, till exempel från 3,8 barn per årsarbetare i Täby till 8,4 barn i Haninge.8 6

De genomsnittliga gruppstorlekarna har ökat i samtliga barnomsorgsformerunder 90-talet. Tendensen är likartad i hela landet även om det finns stora skill-nader mellan och ibland även inom kommunerna. År 1990 gick det i genomsnitt13,8 barn per daghemsgrupp, i dag kallad förskolegrupp, medan det 1998 gick igenomsnitt 16,6 barn per grupp i förskolan. I hälften av alla förskolegrupperfinns för närvarande 18 barn eller fler. Under de senaste åren har en särskilt storökning skett av den genomsnittliga gruppstorleken vid fritidshemmen från17,8barn år 1990 till 29,4 barn 1998.

I förskoleverksamheten var 1998 den genomsnittliga vistelsetiden 31 timmar iveckan. 25 procent av barnen vistades mer än 40 timmar i veckan i förskola ellerfamiljedaghem.87


47

De minsta barnen

Tendensen fortsätter med allt större grupper för de yngsta barnen i barnomsor-gen. I början av 90-talet var 25 procent av barnen upp till tre års ålder i gruppermed fler än 15 barn. I slutet av 90-talet var 62 procent av barnen 0–3 år i grup-per med fler än 16 barn. Endast ett fåtal kommuner i dag har småbarnsgruppermed färre än 16 barn.88

”Alla små barn passar inte i stora barngrupper. Detta gäller

speciellt barn i behov av särskilt stöd. De barnens behov för-

värras när vuxna inte har tid och ork för dem. Men även för

övriga barn blir bördan större och större. Det finns en gräns

för hur mycket en barngrupp kan bära och hur mycket

arbetsuppgifter man kan lägga på pedagogerna.”89

Psykologer inom förskolan

Studier visar att personalen i förskolan som en följd av det ökade antalet barn igrupperna och den minskade personaltätheten endast har tid med de dagligarutinerna. De hinner inte med tröst och stimulans av barnens utveckling. Mångabarn reagerar emot den stressande miljön på förskolan och vägrar att finna sig tillrätta. Personalen upplever matsituationerna och blöjbytena så stressande att deinte har tid för den lek, samspel, närhet och kroppskontakt som de minsta bar-nen såväl behöver. Inte heller finns tid att ge oerfarna förstagångsföräldrar behöv-ligt stöd.90

Öppen förskola

Under 90-talet har ett mycket stort antal öppna förskolor lagts ner, cirka 700. År1998 fanns 928 öppna förskolor. 108 kommuner saknar öppen förskola. Denöppna förskolan i kombination med mödravårdscentral (MVC), barnavårdscentral(BVC) och socialtjänst, som kallas familjecentral, har visat sig vara ett bra kom-plement för småbarnsfamiljer och även till de utsatta familjerna och deras barn.Här finns barnet naturligt med som en viktig person med verksamhet som tillta-lar barn.91

Fritidshemmen överfyllda

En konsekvens av att sexåringarna nu finns i skolan är att också fritidshemmenfylls av många sexåringar på eftermiddagarna. Detta förskjuter verksamhetenåldersmässigt och det kan vara svårt att få den tillräckligt intressant och attraktivför de litet äldre barnen.

Fritidshemmen, i förhållande till förskola och skola, har den mest ogynnsam-ma utvecklingen när det gäller personaltäthet och barngruppers storlek. Antalet


barn per årsarbetare ökar och 1998 gick det i genomsnitt 15,4 barn per årsarbe-tare jämfört med 12,4 barn året innan. Verksamhetens kvalitet hänger i hög gradsamman med den kontakt och tillit vuxna och barn sinsemellan kan bygga upp,vilket innebär att kvaliteten på många fritidshem kan ifrågasättas.

Endast 7 procent av åldersgruppen 10–12 år är inskriven i fritidshem. Öppenfritidsverksamhet finns i var fjärde kommun, men det finns inga uppgifter omhur många som deltar i sådan verksamhet.92

Barnets rätt till förskola

Många barn som lever i familjer där båda eller en av föräldrarna blir arbetslösutestängs från sin plats i förskola eller fritidshem. Det är således ännu ingen egenrättighet för barnet med förskola och fritidshem. I 40 procent av kommunernamiste barnet sin plats inom barnomsorgen under 1998, när en av föräldrarna blevarbetslös. Samma år miste skolbarnet sin plats på fritidshem i 58 procent avkommunerna när en förälder blev arbetslös.

I många kommuner är det heller inte möjligt för ett barn som har en ellerbåda föräldrarna arbetslösa att få tillgång till en plats i förskola eller fritidshem.År 1998 hade 58 procent av kommunerna regler som gjorde att förskolebarnmed redan arbetslösa föräldrar ej kunde få en plats i förskola medan 68 procentav kommunerna hade motsvarande regler för skolbarnens tillgång till plats på fri-tidshem.93

Skola

Skolan som verksamhet har förändrats mycket under de senaste åren på 90-talet.Det gäller såväl organisatoriskt som ekonomiskt, med besparingar under en följd avå r. Fler elever finns nu i grundskolan eftersom de stora barnkullarna befinner sigd ä r. Dessutom finns där en hel årskull till, nämligen sexåringarna. E l e vantalet harökat medan antalet anställda, både lärare och andra personalgrupper, har minskat.Läroplanen har förändrats och fritidsverksamheten är numera integrerad med sko-l a n .

Personaltäthet

Hösten 1998 fanns det 7,6 lärare (förskollärare och fritidspedagoger ej inräkna-de) per 100 elever i grundskolan. Året innan var det 7,5.

Antal elever per anställd årsarbetare i grund- och gymnasieskolan uppgick1997 till 10,3. Här inräknas såväl lärare som andra personalkategorier i skolan.Personaltätheten har glesat ut under åren 1994–1997.94

(Tabell 4)

48


Antal elever per anställd årsarbetare i grund- och gymnasieskolan

1994 9,7

1995 9,9

1996 10,1

1997 10,3

Källa: Hur är det i skolan idag, SKTF rapport 7/99


Betyg och kunskap

De elever som våren 1998 gick ut årskurs 9 var de första som fick slutbetygenligt det nya mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet. Elever med utländskbakgrund hade lägre genomsnittligt meritvärde95 än elever i allmänhet, medanelever i fristående skolor hade ett högre genomsnittligt meritvärde än elever i dekommunala skolorna.

Flickorna hade i genomsnitt högre meritvärde än pojkarna. Flickorna hadebättre betyg än pojkar i alla ämnen utom idrott och hälsa samt teknik. Sammamönster som i det gamla betygssystemet återkommer alltså.

Våren 1999 var 9,7 procent av eleverna i årskurs 9 inte behöriga att söka tillgymnasieskolans nationella program, det vill säga de hade inte minst betygetGodkänd i ämnena svenska/svenska som andraspråk, engelska och matematik.Andelen ej behöriga var större bland elever med utländsk bakgrund, nämligen20,4 procent. 13,8 procent av eleverna saknade betyg i två eller flera ämnen ochäven här var elever med utländsk bakgrund överrepresenterade. Detta är enökning jämfört med 1998. En procent saknade betyg i alla ämnen.96

Gymnasieskolan

Gymnasieskolan har förändrats mycket. Alla program är i dag treåriga och det finnsett stort utbud att välja mellan. För dem som inte är behöriga till de nationella pro-g rammen anordnas oftast individuella progra m . Minst 83 procent av de elever somavslutade grundskolan 1993 hade fullföljt gymnasieskolan fyra år senare.9 7

Datorer i undervisningen

Utvecklingen när det gäller tillgång till datorer i skolan har gått snabbt. 1999fanns tio elever per dator i grundskolorna och mellan tre och fem elever perdator i gymnasieskolorna. Datortätast när det gäller grundskolor är glesbygdskom-muner med sju elever per dator.

Andelen undervisningsdatorer med tillgång till Internet varierar mycket mel-lan olika kommuntyper. Storstadskommuner har högre tillgång än landsbygds-kommuner, 94 procent jämfört med 75 procent. Nästan fyra av tio elever i gym-nasieskolor hade 1999 tillgång till e-post genom skolan.98

De yngsta i skolan

Så gott som alla svenska sexåringar går nu i förskoleklass. Sedan den 1 januari1998 är kommunerna skyldiga att erbjuda alla sexåringar avgiftsfri plats i försko-leklass. Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) är numer anpas-sad att även gälla förskoleklass. Hösten 1998 fanns det förskoleklasser i 282 avlandets då 288 kommuner och 91 procent av alla sexåringar var inskrivna i dennya skolformen.

Av barnen i förskoleklass var det 85 procent som hade sin verksamhet i sko-lans lokaler eller i nära anslutning till skolan.99 Man kan säga att förskoleklassernahar lyfts in i skolans befintliga lokaler och utemiljöer.

49


50


De flesta barn tycker att det är roligt att börja i skolan. Foto: Birgitta Rydbeck/Megapix

”I ett område i Stockholm planerar man att till hösten ha två

förskoleklasser med vardera 27–30 barn inskrivna. Att föra

ihop så många 5–6-åringar under flera timmar varje dag är

inte hälsofrämjande. Dessutom erbjuds dessa barn sedan fri-

tidsverksamhet där gruppstorleken är den dubbla eller

större.”100

Barnhälsovårdsöverläkare i Stockholms län

Skolbarnens arbetsmiljö

Även barnen i förskoleklass omfattas av arbetsmiljölagen, AML, sedan den 1januari 1998. Men sexåringarna och även en del femåringar, som en ny ålders-grupp i skolan, har inga egna skyddsombud och ingen elevorganisation. Det är istort okänt hur dessa barn upplever sin arbetsmiljö och vilka krav de borde kun-na ställa på sin miljö. Det finns ännu inte några publicerade utvärderingar kringhur barnen upplever förskoleklassen.


Hösten 1999 påbörjades ett tillsynsarbete av yrkesinspektionen i Malmö i allaSkånes kommuner över arbetsmiljön för de yngsta barnen i skolan från förskole-klass till och med årskurs 6. Under arbetets gång har redan några vanligt före-kommande brister uppmärksammats:

• Ytterdörrarna till skollokalerna är ofta för tunga för att kunna öppnas av deyngsta skolbarnen

• Generellt dålig städning och ventilation i lokalerna

• Skyddskläder är inte anpassade för de yngsta barnen

• Det saknas halkskydd i trapporna

• Stolar, bord och datorarbetsplatser är dåligt anpassade till de yngsta skolbar-nen

• Antalet toaletter är otillräckligt

• De befintliga toaletterna är ofta ohygieniska och för trånga

• Stor tidspress och mycket hög ljudnivå i matsalen.

Skolbarnen, även de yngsta, är duktiga på att upptäcka och rapportera brister iskolmiljön, men det saknas rutiner för att skriva ner dessa iakttagelser, så attutredning och åtgärder kan vidtas för att förhindra att allvarliga olyckor inträffar.Det saknas också rutiner för rapportering och utredning av inträffade tillbud ocharbetsskador.101

Buller och stök

Bullernivån i daghem, fritidshem och skolor har ökat i och med att det är flerbarn i grupperna. De nya undervisningsmetoderna har dessutom gjort att allt flerpratar samtidigt i skolan. Ljudet från ventilation, datorer och ibland också fråntrafiken utanför ger ett ständigt bakgrundsbrus. Denna ljudkuliss kan resultera iförhöjda stressnivåer, som påverkar många kroppsfunktioner negativt.

I en så stökig miljö får många elever svårigheter att uppfatta tal i klassrum-met. Olika studier visar också att bland skolbarn med normal hörsel, har mellan10 och 20 procent tillfälliga hörselnedsättningar vid förkylningar och öronkatar-rer. Dessutom vistas ett antal barn och ungdomar i denna miljö, vilka har perma-nent hörselnedsättning, ljudöverkänslighet eller liknande funktionsstörning.102

Inflytande i skolan

Generellt kan sägas att elevernas vilja att vara med och bestämma sträcker sigmycket längre än deras möjligheter att få vara med och bestämma. Här finns enstor potential för skolan att ta till vara.

I en enkät från 1999 fick 11–12-åringar från 27 skolor i 24 kommuner (sebilaga) svara på frågorna Vill du bestämma om…? och Får du bestämma om…?

51

Studien tar upp 15 olika frågor.

(Tabell 5)

En stor andel av både flickorna och pojkarna, minst 80 procent, vill bestämmaom saker som rör deras vardag i skolan. Det handlar om hur mycket mat de skata, vilka de ska grupparbeta med, vem de ska sitta bredvid i klassrummet, vad deska äta till lunch samt vad de ska göra på jympan och på idrottsdagen.

Av undersökningen framgår att deras önskan i dessa avseenden inte blir upp-fyllda. En stor andel av både flickorna och pojkarna upplever att de inte får varamed och bestämma i den utsträckning de önskar.

Mer än hälften av både flickorna och pojkarna anser att de får vara med ochbestämma hur mycket mat de får ta, vilka de ska grupparbeta med och vad deska göra på jympan.

Fler pojkar än flickor tycker att de får bestämma i ett antal angelägenheter.Störst är skillnaden mellan flickor och pojkar när det gäller uppfattningen att defår vara med och bestämma när de ska ha rast och när de ska äta lunch och vadde ska göra på idrottsdagen.

”Får en lärare bestämma allt?”

Åsa, 9 år


52


Skolbarns uppfattning om sitt inflytande på tillvaron i skolan

Flickor 258 st Pojkar 258 stVill

bestämmaom

Fårbestämma

om

Procentuppfylldönskan

Villbestämma

om

Fårbestämma

om

Procentuppfylldönskan

236 164 69 hur mycket mat få ta 234 143 61

225 146 65 grupparbeta med 230 140 61

212 82 39 vem sitta bredvid 225 88 39

205 36 18 vad äta till lunch 229 59 26

201 128 64 vad göra på

gymnastiken

219 132 60

201 62 31 vad göra på

idrottsdagen

215 83 39

195 79 41 om skolgården 200 85 43

186 24 13 hur långa raster 192 30 16

182 58 32 om ut på rasten 195 55 28

176 24 14 ha vilken lärare 180 38 21

169 36 21 hur mycket läxor 191 48 25

168 19 11 när ha rast 180 41 23

162 16 10 när äta lunch 169 38 22

149 74 50 om dusch efter

gymnastiken

159 62 39

147 32 22 betyg på lärare 164 38 23

Källa: Internetsvar, Barnkanalen, vårterminen 1999, BO


Pojkarna upplever i högre grad att deras önskemål uppfylls om att vara med ochbestämma över skolgården. Flickorna upplever sig ha en liten möjlighet attbestämma när de ska äta lunch, när de ska ha rast och hur långa rasterna ska varasamt vilka lärare de ska ha. Fler flickor än pojkar tycker att de får bestämma omatt duscha efter gympan och hur mycket mat de får ta.

Sammantaget verkar pojkarna ha en något lite större vilja att bestämma ochupplever sig också till något större del få bestämma om skoldagen och skolarbe-tet. Frågan är om detta speglar att pojkar får ta för sig mer i skolan i förhållandetill flickor.

Mobbning och våld i skolan

Barn som blir mobbade i skolan eller på fritiden, lever under stor psykisk press.Problemet är inte nytt, men tas i dag på större allvar än tidigare. Detta har mar-kerats i skollagen där en ändring skett som avser ett förtydligat ansvar för allainom skolan att aktivt motverka mobbning och våld.

År 1997 uppger ungefär 15 procent av skolbarnen på mellan- och högstadietatt de har varit utsatta för mobbning i skolan åtminstone någon gång under densenaste terminen. Mellan 2 och 4 procent uppger att det inträffat minst en gång iveckan. En något större andel pojkar än flickor anger att de blivit mobbade i sko-lan. Det är också fler pojkar som mobbar andra.103

Skolverket har under 1999 särskilt uppmärksammat skolornas arbete motmobbning och annan kränkande behandling. Man konstaterar att det finns bristerfrämst vad gäller skolornas handlingsprogram mot mobbning och bristande kom-petens hos kommunen som huvudman och de professionella grupperna somkommer i kontakt med mobbningsfrågor.104

Polisanmälningarna om våld och misshandel i skolan har fördubblats sedan1 9 8 0 . Detta förklarar till stor del den ökning av polisanmälningar av misshan-del mot barn 7–14 år som skett under 90-talet. Ökningen kan till stora delarbero på attitydförändringar till våld i samhället och att toleransen för våld hars j u n k i t . Om våldet i sig har ökat i skolan eller inte är svårt att uttala sig om.Avsiktligt våld som orsak till personskada utgör mellan 6 och 9 procent avsamtliga fysiska skador som inträffat i skolan och som krävt sjukhusvård.1 0 5

Grovt våld bland unga, med vapen inblandat, inträffar dock oftast på friti-d e n .1 0 6

Kränkning på grund av ursprung

Mest utsatta för våld, hot och tillmälen på grund av sitt ursprung är ungdomarmed utomeuropeisk bakgrund, framför allt pojkar, enligt en undersökning från1997. Där uppger 6 procent av dessa ungdomar i åldern 12–17 år att de minsten gång under det senaste året blivit misshandlade och 17 procent uppger att deblivit hotade av denna orsak. Etniska eller rasistiska tillmälen och glåpord rappor-terades av 23 procent av alla ungdomar och 13 procent uppger att de känt sigilla behandlade. En så stor andel som 20 procent av pojkar och nästan lika många

53


flickor med utomeuropeisk bakgrund känner sig illa eller orättvist behandlade avlärare på grund av sitt ursprung.107

Skolk

Ungefär hälften av de ungdomar som 1997 gick i årskurs 9 år uppger att de ald-rig skolkade. Det är i detta avseende nästan ingen skillnad mellan pojkar ochflickor. Tolv procent av pojkarna och 13 procent av flickorna har skolkatåtminstone ett par gånger i månaden. Sex respektive 7 procent av alla ungdomari årskurs 9 uppger att de skolkar åtminstone en gång i veckan. Denna andel harvarit relativt konstant sedan mitten av 80-talet.

Andelen elever som skolkar ofta är högre bland dem som uppger att de kon-sumerar mycket alkohol, 34 procent av pojkarna och 45 procent av flickorna.Det gäller också elever som uppger att de använt narkotika.108

Barn i särskolan

Antalet elever i särskolan har ökat under de senaste läsåren. I den obligatoriskasärskolan har antalet elever ökat med 27 procent sedan hösten 1994 medan mot-svarande siffra för grundskolan är 10 procent.Anledningarna kan vara att särsko-lan i dag är en mer accepterad skolform eller att elever med lätt utvecklingsstör-ning i och med tydligare krav i skolans styrdokument, inte har samma möjlighe-ter som tidigare att nå grundskolans mål. Ytterligare skäl som anges är resurs-minskningar i grundskolan vilket inneburit att elever med särskilt behov av stödinte kunnat få tillräcklig hjälp.109

Fritid och kultur

Barns och ungdomars fritids- och kultursektor är inte reglerad i lag och har där-för blivit extra utsatt då hårda besparingskrav legat på kommunerna. Mångakommuner har under 90-talet slagit samman fritids- och kulturverksamheternaunder en gemensam nämnd och förvaltning. Det är stora variationer i kommu-nernas arbete med fritidsverksamheter liksom i det utbud som finns på den loka-la nivån. Dessa skillnader kan bero på kommunernas storlek, geografiska läge,deras syn på fritidens betydelse och den lokala organisationen.

Kommunerna har under 90-talet skurit ned anslaget med 20 procent när detgäller satsningar på att ge barn och ungdom en god fritid och 5 procent när detgäller att stödja barnoch ungdomskulturen. Antalet anställda har minskat medcirka 10 procent och investeringarna har halverats under samma period.

Staten och kommunerna satsar ofta mer pengar på fritid än på kultur ochmer på idrottsanläggningar än på fritidsgårdar, vilket gynnar pojkar i högre gradän flickor. Pojkar deltar mer i lagidrott och dominerar användningen av deresurskrävande anläggningarna. Flickors verksamheter, som till exempel ridningoch dans, återfinns fortfarande i begränsad utsträckning i offentlig regi. Dengrupp av ungdomar som allra minst tillgodogör sig det offentliga stödet till före-ningar och anläggningar är flickor från den lägsta socialgruppen.110

54



55

Viktigt att göra på fritiden

En undersökning från 1999 visar att en klar majoritet av ungdomar på högstadietoch gymnasiet anser att de tycker att de har det bra på sin fritid medan cirka 25procent svarar att de tycker att de har det ganska bra. Viktigast för ungdomarnavar att träffa kompisar, vara med i en idrottsförening, läsa läxor och läsa böcker.Flickor vill träffa kompisar, läsa böcker, skriva, dansa och spela musikinstrumentoch sjunga, gå på teater, spela teater i högre grad än pojkar. Pojkarna å sin sidavärderar att vara med i en idrottsförening högre än flickor.111

Det är en klar skillnad mellan pojkars och flickors åsikter om vad de villg ö ra på fritiden både när det gäller idrott, a n d ra fritidsintressen och kultur.Det finns ett samband mellan ungdomars fritidsintressen, den ekonomiskastandarden i deras familjer, d e ras egen skolframgång och bostadsområdetsk a ra k t ä r. Allt detta präglar i sin tur vad ungdomarna tycker att kommunen skasatsa på.

Små barns läsande, lyssnande och tittande

Den sammanlagda tid som småbarnen ägnar sig åt olika massmedier har efteren ökning i mitten av 90-talet nu minskat igen. Både läsandet och lyssnandethar minskat medan tittandet ligger på oförändrad nivå. Barnens tittande haremellertid förskjutits från mindre tv-användning till mer videotittande än tidi-g a r e.

”Det är kul att lyssna på radio, det blir roliga bilder inne i

huvudet.”

Patrik, 4 år

Näst efter tv är det boken som enligt en mätning 1996 är mest populär blandbarn i förskoleåldern. Vuxna läser för dem och de bläddrar själva i böcker och tit-tar på bilder. 80 procent i åldern 3–4 år och 67 procent i åldern 5–6 år kommerpå detta sätt i daglig kontakt med böcker. Andelen läsare bland barn och tidenför läsande minskar stadigt. CD-skivan har vunnit terräng, medan lyssnande påkassettband avtar. Radiolyssnandet, där barnen ägnar en stor del av lyssnartiden åtde kommersiella radiokanalerna, tycks också minska.

Andelen besökare på kulturevenemang och kulturinstitutioner forsätter attminska något. Teatrar och musikevenemang har färre besökare bland barnen äntidigare, liksom biograferna. Även biblioteksbesöken har avtagit något medanmuseibesöken ligger på en i stort sett oförändrad hög nivå.

Datorer spelar en allt större roll även i småbarnens vardag. 77 procent av 3–8åringarna har tillgång till dator i hemmet (våren 1999) Cirka 40 procent av des-sa, i något högre grad pojkar, knappar på datorn varje dag. 60 procent av barnen idenna ålder spelar varje dag eller varje vecka något datorspel.112


Bokslukaråldern

Skolbarn i åldern 9–14 år läser i första hand barnoch ungdomsböcker ochdärefter i ungefär samma utsträckning skolböcker, skönlitteratur för vuxna ochseriealbum. Deckare och äventyrsböcker är betydligt attraktivare än kärleksroma-ner och romantikböcker i den här åldern, vilket är särskilt intressant med tankepå att flickor är flitigare läsare än pojkar. Flickor läser tydligen båda typerna avlitteratur medan pojkar enbart intresserar sig för spänningslitteratur. Barn väljer idag underhållningsförfattare i större utsträckning än 1988/89. Drygt 20 procentav barnen läser eller har senast läst en underhållningsbok.

56


Det spelar ingen roll vad man läser, bara man läser. Foto: Jörgen Ulvsgär d


57

”Jag orkar inte läsa böcker, det tar sån tid. Det är roligare

med serietidningar.”

Marie, 12 år

Spänning och romantik bestsellers

Ungdomar i åldern 15–24 år läser både skönlitteratur och facklitteratur, inklusivekursböcker, i större utsträckning än genomsnittet av befolkningen. De flesta ung-domar är mest intresserade av underhållningslitteratur. I den här åldern har manett klart större intresse för genrer som spänning, romantik och science fiction änövriga åldersgrupper. Cirka 15 procent av ungdomarna har senast läst en kvali-tetsförfattare. I första hand väljer ungdomar skönlitteratur för vuxna i andra handkursböcker och seriealbum och därefter ungdomsböcker.113

”När det gäller ungdomar har framför allt intresset för musik och att själv utövamusik ökat sedan slutet av 80-talet, men även teaterbesök har ökat. Många ungdomartycker om att läsa. Omkring en tredjedel av de äldre ungdomarna läser något annatän skol- och kurslitteratur på sin fritid. Att spela teater själv är mindre vanligt medundantag av ungdomar från högre socialgrupper. Under senare år har rollspel somorganiseras av ungdomarna själva och kan pågå i flera dagar blivit allt vanligare.”(Svensk kulturpolitik, prop 1996/97:3)1 1 4

Biblioteken

Den enda del av fritids- och kultursektorn som är lagreglerad är biblioteken.Lagen som trädde i kraft 1997 tillkom som ett resultat av stora nedskärningar iden kommunala budgeten vilket kom att hota barns läsning och starkt bidra tillojämlika villkor när det gällde tillgång på böcker för barn och unga.

Efter två år med bibliotekslagen i bruk har de otydliga skrivningarna och bris-ten på sanktionsmöjligheter visat sig problematiska för hela biblioteksområdet.När det gäller skolbiblioteken kan man konstatera att deras standard är generelltsett låg. De har inte utvecklats i takt med folk- och högskolebiblioteken. Framförallt inom grundskolan saknas ofta resurser i form av medier, teknik och personalför att bedriva en fungerande biblioteksverksamhet. Skolbiblioteken fungerar hel-ler inte som en integrerad del av undervisningen.115


VERKSAMHETER FÖR BARN

I UTSATTA SITUATIONER

Den 1 januari 1998 ändrades socialtjänstlagen på ett positivt sätt för barn ochunga. Barnkonventionens principer om att barnets bästa ska beaktas vid allaåtgärder som rör barn och att barnets inställning ska klarläggas när en åtgärd rörett barn, fördes in i lagen. Vidare utvidgades anmälningsskyldigheten om barnsom far illa och en regel infördes om att en barnavårdsutredning i princip inte fårta längre tid än fyra månader.

En uppföljningsstudie av dessa ändringar visar att utvidgningen av anmäl-ningsplikten ännu inte fått några direkta konsekvenser. Dock finns stora variatio-ner i anmälningsfrekvens mellan olika kommuner. Huruvida fyramånadersgränsenför barnavårdsutredningar har åtföljts är svårt att bedöma bland annat på grundav olika tolkningar om hur tiden ska mätas.116

Barnets bästa

När det gäller den särskilda regel om att barnets bästa ska genomsyra hela social-tjänstens arbete vid åtgärder som berör barn, har hittills mest förts diskussionerom begreppet. Dessa diskussioner har dock sällan lett till konkreta avtryck i formav till exempel förändrade riktlinjer för barn och unga.

I många kommuner finns i dag rutiner för att klarlägga barnets inställning i enbarnavårdsutredning enligt §50 SoL. Här råder ett stort behov av utbildningkring hur man som socialsekreterare har utredande samtal med barn på ett brasätt och sedan tolkar och värderar barnets utsagor.

Anmälningar ökar

Risken för att barn far illa uppmärksammas mer och fler barn anmäls till social-tjänsten. Elevvårdsresurserna i skolan har skurits ned vilket fått till följd att barnssvårigheter i större utsträckning definieras som ett barnoch familjeproblem, somsocialtjänsten måste ta huvudansvaret för i stället för ett skolproblem.

Den bild som framträder från olika utredningar är att resurserna för social-tjänstens barnavårdsinsatser ännu så länge varit ”fredade” och inte skurits ned.Men resurserna för att utreda har inte ökat i proportion till ett ökat inflöde avanmälningar med högre krav på snabbhet och kvalitet i utredningsarbetet. Detkan få negativa konsekvenser för de barn, som behöver socialtjänstens insatser.Risken finns att barn som skulle behöva hjälp prioriteras bort utan att utredas.

Dokumentationen brister

Socialtjänsten har förbättrat sitt samarbete med andra verksamheter, som möterbarn, främst skolan. Kvaliteten i utredningsarbetet har höjts, men utredningsarbe-tet tar också mer av socialsekreterarnas arbetstid. Anmälningar och utredningarhar börjat dokumenteras och registreras bättre i slutet av 90-talet. Men här finnsfortfarande stora brister. Kommunerna behöver på ett mer systematiskt sätt än i

58



59

dag dokumentera och följa arbetet med utsatta barn, som gör det möjligt attbåde redovisa utvecklingen över tid och göra jämförelser mellan kommunerna.

Socialtjänstens insatser för barn och unga

Ambitionen inom socialtjänsten är att så långt möjligt minska placeringar ochistället arbeta med ”hemma-hos-insatser”. Motiven är både ekonomiska och ideo-logiska utifrån synen på barns bästa.

Socialsekreterarna uppfattar att de måste argumentera starkare i dag än förrför att få en placering beviljad.117 Andelen barn i landet, som har kontaktfamilj,har även ökat under perioden. Men trots detta minskade inte antalet placeringarunder åren 1993–1996. Vårdtiderna på institutioner är däremot avsevärt kortare.

En uppskattning av socialtjänstens omfattning kan man få av följande statistis-ka uppgifter, även om de enligt Socialstyrelsen är behäftade med viss osäkerhet.

(Tabell 6)

Öppenvårdsinsatser

Socialtjänstens öppenvårdsinsatser omfattar strukturerade öppenvårdsprogram(mellanvård), personligt stöd och kontaktperson/-familj enligt socialtjänstlagen

Socialtjänstens insatser för barn och unga (0–20 år) 1998. Avrundade värden.

Antal barnoch unga

Per 1000 ibefolkningen

Heldygnsinsats (vård utanför hemmet)Barn och unga med pågående heldygnsinsats 1.11.1998 12500 5,2

varav familjehemsplacering 9000

Barn och unga med insats någon gång under året 16000 6,8

varav enl. SoL 12000

varav enl. LVU 4 500

Barn och unga med påbörjad insats under året 5500 2,3

nytillkomna barn och unga med påbörjad insats under året 3500 1,3

Omedelbart omhändertagen någon gång under året enl. LVU 1500

Öppenvårdsinsatser för barn och unga 0–21 årNågon behovsprövad öppenvårdsinsats 1.11.1998 23000 10

• För barn 0–12 år 13500 9

• För ungdomar 13–17 år 6500 13

Enl. SoL någon gång under året:

kontaktperson/-familj 21000 2

personligt stöd 17000 8

strukturerat öppenvårdsprogram, s.k. mellanvård 3500 9

Källa: Insatser för barn och unga 1998, Socialstyrelsen 1999.


60


(SoL) samt kontaktperson och behandling enligt lagen om vård av unga (LVU).Av de barn och unga som hade en eller flera av de nämnda öppenvårdsinsatsernaden 1 november 1998 var de flesta barn under 12 år.

I relation till befolkningsstorleken var öppenvårdsinsatser dock vanligast bland13–17-åringarna – 13 barn per 1000 i denna åldersgrupp hade beslut om öppen-vård den 1 november. Bland de yngre barnen, 0–12 år, var kontaktperson/-familjvanligast. Av de barn som fick kontaktperson och de som fick personligt stödnågon gång under 1998 var cirka 55 procent pojkar och 45 procent flickor.

Vård utanför hemmet

Under perioden 1990–1998 har det inte skett några stora förändringar när detgäller vård eller omhändertagande utanför hemmet enligt SoL eller LVU. Antaletnytillkomna barn och unga varje år har i det närmaste varit konstant och utgjor-de 1,3 per 1000 i befolkningen år 1998.

Av de barn och unga i åldern 0–20 år som någon gång under 1998 vårdadeseller omhändertogs utanför hemmet fick nästan 75 procent vård på grund av bris-ter i hemmiljön och drygt 25 procent på grund av så kallat eget beteende. Det ärfrämst yngre barn som omhändertas utanför hemmet på grund av brister i hem-m i l j ö n . Sådana brister kan va ra föräldrars sjukdom eller brister i omsorgsförmågan.

”Man är borta ett tag, sen är allt som vanligt när man är

tillbaka. Då blir det samma grej igen. Man stjäl prylar och

så.”

Markus, 16 år

Omedelbart omhändertagna

Antalet akutplacerade barn och ungdomar inom tvångsvården har ökat drastiskt.Orsaker till detta kan vara att socialtjänsten av olika skäl väntar med ingripandentill dess att problemen vuxit sig stora eller att vårdalternativen inom öppenvår-den inte räcker till.118

Av de yngre barnen under 13 år blir de flesta omedelbart omhändertagna pågrund av brister i hemmiljön. När det gäller den äldre åldersgruppen över 13 år,blev 75 procent 1998 omhändertagna på grund av eget beteende.

Placering i hem med särskild tillsyn, så kallade § 12 hem, var betydligt vanli -gare bland de barn och unga som var omedelbart omhändertagna än bland deövriga. Av de omedelbart omhändertagna var cirka 30 procent placerade på hemmed särskild tillsyn jämfört med 10 procent av samtliga LVU-vårdade.119

Invandrarungdomar inom individ- och familjeomsorgen

Ungdomar med utländsk bakgrund (13–17 år) får insatser från socialtjänsten iform av placering och kontaktperson, i större omfattning relativt sett, än ungdo-


mar med svensk bakgrund. Det är i genomsnitt dubbelt så vanligt att ungdomarmed utländsk bakgrund placeras i vård utanför hemmet än att ungdomar medsvensk bakgrund blir placerade. Men det gäller inte ungdomar från alla länderoch det gäller i första hand dem som är födda utomlands.

För ungdomar som är födda utomlands var risken under denna period sjugånger större att bli akut omhändertagen än för ungdomar med svensk bakgrund.Det är viktigt att påpeka att invandrarungdomar är en mycket heterogen grupp.De har olika ursprung, behov och förutsättningar.

Särskilda ungdomshem

Statens institutionsstyrelse (SiS) ska på socialtjänstens uppdrag anvisa plats påden institution som bäst svarar mot den enskildes behov. De omhändertagna ung-domarnas ålder varierar mellan 12 och 21 år. Gemensamt för de intagna är tungsocial problematik, ofta med inslag av kriminalitet och missbruk. Vårdtiden påett särskilt ungdomshem varierar från några veckor och upp till tre år. Ett antalavdelningar inom vissa institutioner är enbart avsedda för flickor.

Under 1998 skrevs 1225 ungdomar in, varav 1056 var mellan 12 och 18 år.Av dessa var 298 flickor och 758 pojkar. Den genomsnittliga beläggningen perdag var 532 inskrivna ungdomar. 88 procent av samtliga ungdomar var omhän-dertagna enligt LVU (tvångsomhändertagande). Den genomsnittliga vistelsetidenvar 172 dagar.120

Sluten ungdomsvård

Den 1 januari 1999 förändrades påföljdssystemet för unga lagöverträdare. En avnyheterna var påföljden sluten ungdomsvård. Det innebär att ungdomar mellan15 och 17 år som begår allvarliga brott kan dömas till sluten ungdomsvård i stäl-let för fängelse. Den nya påföljden är ett tidsbestämt straff men innebär samtidigtatt den tid den dömde vistas på ungdomshemmet används till vård och behand-ling. Uppföljningar visar att denna påföljdsform därigenom ger längre strafftider.

Ungdomskriminalitet

Resultat från två undersökningar av 15-åringar som gjordes på likadant sätt 1970och 1996 i Örebro visar att ungdomar på 90-talet inte är mer brottsbenägna änförr, men att mönstret antagligen har ändrats något. Studien visar att det är mervanligt med snatterier och att det förekommer mindre narkotikarelaterad krimi-nalitet bland ungdomar idag. Möjligen har normerna ändrats, och det kan vara såatt ungdomsbrottsligheten ligger relativt stabilt från 70-talet. Samtidigt tycks vål-det öka. Huruvida detta är en reell trend eller att våldsbrott anmäls mer idag ärsvårt att säga något om.121

Ungdomar i brottsstatistiken

År 1998 utgjorde 15–17-åriga ungdomar 12 procent av alla personer som ställtstill svars för brott. Dessa ungdomar var sammanlagt 14672 personer. Den stora

61


andelen fick åtalsunderlåtelse eller strafförelägganden. Av de 4559 ungdomarsom fick domar överlämnades 1 980 till vård inom socialtjänsten och 2200 fickböter. 27 ungdomar dömdes till fängelse och alla dessa var pojkar.

De vanligaste brotten som ungdomar i åldern 15–17 år befunnits skyldiga tillär snatteri, stöld, misshandel, olovlig körning samt skadegörelse. 27 procent avalla ungdomar i denna åldersgrupp som lagfördes för brott år 1998 var flickor.Det absolut vanligaste brottet som dessa unga flickor befanns skyldiga till varsnatteri, därefter kom stöld, mened/falskt åtal och misshandel. När det gällersnatteri och mened/falskt åtal är flickor i majoritet.122

62


Fotnoter

1 Lärobok för barnmorskor, F. A. Cederschiöld, 1873.2 Children on the Way from Marginality towards Citizenship, Helmut Wintersberger, 1996.3 Mottagandet av asylsökande och flyktingar – en översyn, Statens Invandrarverk, Eva Norström4 Välfärdsbulletinen nr 1 1998, nr 2 1999 och nr 3 1999, SCB.5 Medicinsk födelseregistrering, rapporter från 1991 till1997, Statistik – hälsa och sjukdomar,Socialstyrelsen.6 Familjerätt under 1998, Statistik – Socialtjänst 1999:4, Socialstyrelsen.7 Statistik från Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, NIA.8 Befolkningsstatistik, SCB.9 Upp till 18 – fakta om barn och ungdom, BO och SCB, 1998.10 Summan av dödfödda barn och barn döda inom 7 dygn uttryckt per 1000 födda barn.11 Medicinsk födelseregistrering 1997, Statistik – hälsa och sjukdomar, Socialstyrelsen.12 Upp till 18 – fakta om barn och ungdom, BO och SCB, 1998.13 Barnfamiljer 1997 – om familjesammansättning och separationer, Demografiska rapporter1999:1, SCB 1999.14 RFV, statistik på hemsidan.15 RFV, statistik på hemsidan.16 Barnfamiljer 1997 – om familjesammansättning och separationer, Demografiska rapporter1999:1, SCB 1999.17 Att hålla ihop när barnen kommer, Välfärdsbulletinen nr 2 1999, SCB och Invandrade föräld-rar skiljer sig oftare, Välfärdsbulletinen nr 3 1999, SCB.18 Familjerätt under 1998, Statistik – Socialtjänst 1999:4, Socialstyrelsen19 Pressmeddelande, Socialstyrelsen 1999.20 Upp till 18 – fakta om barn och ungdom, BO och SCB, 1998.21 Upp till 18 – fakta om barn och ungdom, BO och SCB, 1998.22 Barns vardag – tioåringar om skolan och fritiden, BO och SCB, 1998.23 Håkan Stattin, m fl. Örebro Universitet och Barn och aga, Demografiska rapporter 1996:1.1,SCB.24 Håkan Stattin m fl. Örebro Universitet: 1400 barn födda 1955 i Örebro undersöktes 1970 närde var 15 år. 1996 upprepades undersökningen med det årets 15-åringar i Örebro på exakt lika-dant sätt. Örebro är ett Sverige i miniatyr, medelvärde för riket, men skiljer sig från storstaden.25 Barns vardag – tioåringar om skolan och fritiden, BO och Statistiska Centralbyrån, Demografimed barn och familj, 1998.26 Upp till 18 – fakta om barn och ungdom, BO och SCB, 1998.27 ULF 96/97, SCB.28 ULF 96/97, SCB.29 Trångbodd i Herrgården, Margareta Popoola,IMER, Malmö högskola, juni 1999.30 Välfärd vid vägskäl – utvecklingen under 1990-talet, SOU 2000:3.31 Arbetskraftsundersökningarna, SCB.32 Disponibla inkomster i barnets familj under Socialstyrelsens tidigare socialbidragsnorm klassassom mycket låg + låg inkomststandard. I den disponibla inkomsten inräknas då alla inkomsteroch bidrag, även socialbidrag. ”Hög inkomststandard” i barnets familj motsvarar disponiblainkomster över fördubblad socialbidragsnorm.33 120 000 barn berörs av långvarigt socialbidrag,Välfärdsbulletinen nr 2 1999, SCB.34 Förändringar i regelsystemen under de senaste 30 åren, RFV:s hemsida.35 Amning av barn födda 1997, Statistik, hälsa och sjukdomar 13 december 1999, Epidemiolo-giskt Centrum Socialstyrelsen.36 Tandhälsan hos barn och ungdomar 1985–1998, Socialstyrelsens meddelandeblad nr 17/99,juni 1999.37 Cancer i siffror 1961–1996, Cancerfonden och Socialstyrelsen.38 Det kan bli bättre – en konferens om barns hälsa och välfärd i dagens Norden, 11–12 novem-ber 1999, Nordiska Hälsovårdshögskolan, Göteborg.39 Sjukvården i Sverige 1998, Socialstyrelsen december 1998.40 ”Allergier”, rapport från arbetsgruppen Allergier till Nationella folkhälsokommittén.

63


41 En internationell studie med koordinator professor Göran Pershagen, Institutet för miljömedi-cin, Karolinska institutet, Stockholm.42 Personligt meddelande från med.dr och bullerskadeforskare Per Anders Hellström, HellbergSafety AB, 1999.43 Ja till fyrverkerier – men med färre skador, pyroteknikutredningens betänkande SOU1999:128.44 Barns hälsostillstånd i Norden, rapport NHV 1984:3 och Beskrivande data om barnomsorgoch skola 99, Skolverkets rapport 173.45 ”Man måste alltid slåss på byråkraternas planhalva!” Livsvillkorsprojektet – en studie av livs-villkoren för familjer med barn med rörelsehinder, Karin Paulsson,Åsa Fasth, RBU, 1999.46 Socialstyrelsens hemsida, Dödsorsaker.47 EHLASS-registret 1998, Epidemiologiskt Centrum, Socialstyrelsen.48 EHLASS-registret 1998, Epidemiologiskt Centrum, Socialstyrelsen.49 Skador och förgiftningar i sluten vård 1987–1996, Statistik Hälsa och sjukdomar 1999:6, Soci-alstyrelsen, Epidemiologiskt Centrum, 1999.50 Fetma en tickande bomb också i Sverige? Välfärdsbulletinen nr 4 1998, SCB.51 Håkan Stattin, Örebro Universitet,personligt meddelande, 27 september 1999.52 Aborter 1997, 1998 preliminär sammanställning, januari-juni 1999 preliminär sammanställ-ning, Statistik – Hälsa och Sjukdomar, Socialstyrelsen.53 Aborter 1997, Statistik – Hälsa och Sjukdomar, Socialstyrelsen.54 Skolelevers drogvanor 1999 – Preliminär sammanfattning av resultaten.Andersson B, Hibell B,Sandberg B: Skolelevers drogvanor 1999. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkoti-kaupplysning (CAN).55 Mönstrandes drogvanor 1997, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN).Rapport 54, 1998.56 Måste unga flickor må sämre än unga pojkar? Stig Elofsson, Forskningsenheten Kultur-,Idrottsförvaltningen, Stockholms Stad och Socialhögskolan, Stockholms Universitet, maj 1999.57 Psychosocial Adjustment of Adolescents with Immigrant Background in Sweden, Erkki Virta& Charles Westin, CEIFO, juni 1999.58 Resultat från undersökningen skolbarns hälsovanor 1997/98, Folkhälsoinstitutet.59 Håkan Stattin m fl, Örebro Universitet.60 Det gäller livet – stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem, slutbetänkandeav Barnpsykiatrikommittén SOU 1998:31.61 BRÅ, statistik 1998, tabell 100.62 Professor Håkan Stattin, Örebro Universitet, personligt meddelande, 27 september 1999.63 Barn och aga, Demografiska rapporter 1996:1.1, SCB .64 ”och han sparkade mamma”Ami Arnell, Inger Ekbom, Rädda Barnen, 1999.65 Offer för vålds- och egendomsbrott, i Välfärd och ojämlikhet i 20-årsperspektiv 1975–1995,Levnadförhållanden, rapport 91, SCB, 1997.66 Alkoholpolitiska kommissionen, SOU 1994:29.67 Barn till psykiskt sjuka föräldrar, SoS 1999:11.68 Ökat skydd för barn, Justitiedepartementet DS 1993:80.69 BRÅ,statistik 1998, tabell 100.70 Barn med frihetsberövade föräldrar, Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen 1999.71 När barn lever gömda, Socialstyrelsen,Statens Invandrarverk juni 1999.72 När barn lever gömda, Socialstyrelsen, Statens Invandrarverk juni 1999.73 Forsbeck Olsson, Psykiska konsekvenser för barn som lever gömda, Socialstyrelsen 1999.74 Aktiv uppföljning, tema barn och ungdomar, preliminär rapport, Socialstyrelsen, Malmö-enhe-ten, november 1999.75 Dubbla spår, Elevvårdsutredningens slutbetänkande.76 Skolhälso- och elevvården ur ett elevperspektiv, BO 1999.77 Attityder till skolan 1997, Skolverkets rapport 144.78 Aktiv uppföljning, tema barn och ungdomar, preliminär rapport, Socialstyrelsen, Malmö-enhe-ten, november 1999.79 Aktiv uppföljning, tema barn och ungdomar, preliminär rapport, Socialstyrelsen,Malmö-enhe-ten, november 1999.

64


80 Sjukvården i Sverige 1998, Socialstyrelsen december 1998.81 Verksamheten vid ungdomsmottagningar, Gunilla Jarlbro, Folkhälsoinstitutet 1998:17.82 OECD Country Note – Early Childhood Education and Care Policy in Sweden, 6 December1999.83 Kvalitetsutveckling i svensk barnomsorg och skola 1999, Skolverket.84 Beskrivande data om barnomsorg och skola 99, Skolverkets rapport nr 173.85 Beskrivande data om barnomsorg och skola 99, Skolverkets rapport nr 173.86 Barnomsorg och skola – jämförelsetal. Skolverkets rapport nr 165, 1999.87 Maxtaxa och allmän förskola, Utbildningsdepartementet, Ds 1999:53.88 Barnomsorg och skola – jämförelsetal för huvudmän, organisation – personal – resurser, del-rapport, mars 1999, Skolverket.89 Forskarna och förskolepsykologerna Kristina Pilz-Maliks, och Elisabeth Sjögren Olsson i ”Storabarngrupper och barn i behov av särskilt stöd”, Fou-rapport 1998:1.90 Initiativtagare och ansvarig för studien och utvecklingsarbetet i Uppsala kommun med kvaliteten för de små barnen i förskolan är Monika Nordqvist-Tägtström, Luthagens kommun-förvaltning.91 Morötter och maskrosor, Vibeke Bing, Folkhälsosekretariatet Göteborg och Folkhälsoinstitutet,1997.92 Barnomsorg och skola – jämförelsetal för huvudmän, organisation – personal – resurser, del-rapport,mars 1999, Skolverket .93 Beskrivande data om barnomsorg och skola, 99, Skolverkets rapport nr 173.94 Hur är det i skolan i dag, SKTF rapport 7/99.95 Betygen G, VG och MVG i elevens slutbetyg poängsätts och summan av de 16 bästa betygenspoäng blir elevens meritvärde.96 Färre når målen i grundskolan, pressmeddelande 2000-02-07, Skolverket och Beskrivande dataom barnomsorg och skola 99, Skolverkets rapport nr 173.97 Aktuellt om skolan, augusti 1999, Svenska Kommunförbundet.98 Skolans datorer 1999 – en kvantitativ bild, Skolverkets rapport nr 176.99 Beskrivande data om barnomsorg och skola, 99, Skolverkets rapport nr 173.100 Ur brev till BO från en barnhälsovårdsöverläkare i Stockholm, sommaren 1999.101 Inspektionsmeddelanden från Yrkesinspektionen, Malmö distrikt, 1999.102 Personliga meddelanden från med.dr. och bullerskadeforskare Per Anders Hellström, HellbergSafety AB, Professor Claes Möller, Audiologiska kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset,Göteborg samt Överläkare Berit Engström, Karolinska Sjukhuset, Hörselkliniken, avd. barn ochungdom.103 Undersökningen om skolbarns hälsovanor, datainsamlingen 1997/98, Folkhälsoinstitutet ochBarns vardag – tioåringar om skolan och fritiden, BO och SCB (1998).104 Arbetet mot mobbning och annan kränkande behandling, nationella kvalitetsgranskningar1999, Skolverket.105 ”Elever, skador & skolmiljöer – skademönster och risksituationer”, Lucie Laflamme och EwaMenckel.106 ”Vapen bland högstadieelever”, Roose-Marie Allansson & Kajsa Björnsson, Stockholms univer-sitet, 1999.107 Utsatthet för etniskt och politiskt relaterat hot m.m.spridning av rasistisk och antirasistiskpropaganda samt attityder till demokrati m.m. bland skolelever, Anders Lange, Heléne Lööw,Stéphane Bruchfeld, Ebba Hedlund, CEIFO och BRÅ, 1997.108 Skolbarns drogvanor 1997.Andersson B, Grönberg K, Hibell B, nr 53, CAN 1998.109 Beskrivande data om barnomsorg och skola 99, Skolverkets rapport nr 173.110 Svensk Ungdomspolitik, Ungdomsstyrelsen, 1999.111 Fritidsvanor och fritidspreferenser...,Preliminära resultat, Ulf Blomdahl, Forskningsenheten,Kultur- och idrottsförvaltningen, Stockholms stad, 1999.112 Barnkulturbarometern 98/99, Leni Filipsson,MMS Mediamätning Skandinavien AB.113 Kulturen i siffror, Kulturbarometern i detalj, tema litteratur och bibliotek, 1997:1.114 Svensk kulturpolitik, proposition 1996/97:3.115 Skolbiblioteken i Sverige – Kartläggning, analys och problemorientering, rapport 1999:1, Sta-tens Kulturråd.116 Socialstyrelsens meddelandeblad nr 22/99, september 1999.

65


117 Anmälan, utredning, insats – individ och familjeomsorgens arbete med barn, SoS-rapport1998:4, Socialstyrelsen.118 Individ- och familjeomsorgens arbete med ungdomar, SoS-rapport 1998:5, Socialstyrelsen1998.119 Insatser för barn och unga 1998, Socialstyrelsen 1999.120 Statens institutionsstyrelse, Årsredovisning 1998.121 Håkan Stattin m fl, Örebro universitet.122 BRÅ:s hemsida, statistik, 1999.

66


SE TILL BARNETS HELA LIVSSITUATION

Av Dagmar Lagerberg

docent vid Barnhälsovården, Akademiska sjukhuset i Uppsala

Blev 1900-talet barnets århundrade? Det finns ettområde där frågan absolut måste besvaras jakande,och det är det medicinska. Dagens svenska barn ärfriska. Praktiskt taget inget barn dör av någon botbarsjukdom. Vid mitten av 1900-talet hade spädbarns-dödligheten blivit så låg att man inte trodde att denkunde sjunka mycket mer, men det har den gjort ochligger nu på cirka 4 per 1000 levande födda. Antaletfall av plötslig spädbarnsdöd minskade dramatisktnär man återgick till att lägga barnen på rygg i stället

för på mage.Det här betyder inte att den förebyggande mödra- och barnhälsovården

har spelat ut sin roll. Fortfarande finns det skillnader i hälsa och dödlighetmellan barn i socialt gynnade och mindre gynnade områden. Nya generatio-ner av barn måste vaccineras, hälsokontrolleras och skyddas mot olycksfall. Påbarnhälsovården brukar vi säga att ”de gjorda vinsterna måste ständigt eröv-ras på nytt”.

Det finns ett annat område där 1900-talet inte har blivit barnets århund-rade. Sedan de fysiska hälsoproblemen trätt i bakgrunden har psykiska ochpsykosociala problem blivit det dominerande orosmolnet. Visserligen mår deflesta barn bra både psykiskt och socialt. Men många barn är oroliga ochdeprimerade. Andra barn visar utagerande störningar, till exempel tidigt aso-cialt beteende.

Så gott som alla barn går i skolan i minst nio år, flertalet i ytterligare tre.Den plats i barns och ungdomars liv som skolan efter hand har fått kankarakteriseras som en stor social revolution under 1900-talet. Ingen institu-tion har så stora förutsättningar att påverka barns beteende, utveckling, kun-skaper och framtidsutsikter som skolan. Men dessa förutsättningar har skolaninte tagit till vara i tillräcklig grad. Många barn finner sig inte till rätta i sko-lan. Många mobbar och mobbas. Många lämnar skolan utan fungerande kun-skaper i basala färdigheter som läsning och skrivning. Kamratproblem, skol-misslyckanden, skolk och tidig kriminalitet ses inte alltid som de allvarliga

67


varningssignaler de är. Ingenting talar för att sådana problem går över av sigsjälva.

Ändå finns det anledning att vara hoppfull just i fråga om skolan. Bådesvensk och internationell forskning visar entydigt att skolan som institutionhar stora förutsättningar att åstadkomma förbluffande goda effekter. Det gäl-ler även skolor i socialt belastade områden och skolor med socialt missgynna-de elever. Mycket hänger på rektorerna. Skolor där rektor och lärare är över-ens om mål och arbetssätt och där man har gemensamma regler för den soci-ala samvaron har högre trivsel och högre genomsnittsbetyg än andra skolor.En viktig förutsättning är att skolan har tydliga kunskapsmål och höga för-väntningar på eleverna, samtidigt som den förmedlar till eleverna att alla kanklara förväntningarna. Oro, skolk, stimmighet, kunskapsbrister och utslagningär ingenting naturgivet utan kan förebyggas.

För nästa århundrade skulle jag önska att de framsteg som gjorts på häl-soområdet kunde utvidgas till att gälla alla barnets livsområden: hälsa,utveckling, kunskaper, färdigheter, anpassning och framtidsutsikter. Här finnsstora utmaningar för både förskola och skola.

68


69

Tio år med barnkonventionenTio år med barnkonventionen

T I O Å R M E D B A R N KO N V E N T I O N E N

70


Den 20 november 1999 fyllde barnkonventionen tio år. Arbetet medatt förverkliga barnkonventionen och dess intentioner i samhället är en långsiktigprocess. I den processen har Sverige redan kommit en bra bit på väg när det gäl-ler medvetenhet och kunskap. Barnkonventionen har satt vissa spår i samhället,men många insatser och mycket arbete kvarstår om barn och unga själva skamärka barnkonventionens betydelse i sin vardag.

Ett ökat intresse

Under hela 90-talet kan ett ökat engagemang för barnkonventionen noteras ihela samhället. Myndigheter, landsting och kommuner visar ett allt större intres-se för barnkonventionen och vill ha hjälp med att omsätta den i praktiken.Många grupper som protesterar mot nedskärningar och omstruktureringar somgjorts inom skola och barnomsorg använder sig av barnkonventionen vid opin-ionsbildning eller som argument i den lokala politiska debatten.

Ett annat mått på att barnkonventionens betydelse har ökat är att antaletpressklipp där barnkonventionen nämns har vuxit markant. Även frivilligorganisa-tionerna använder sig i större omfattning av barnkonventionen i informations- ochopinionsbildande syfte. Allt detta bidrar till att barnkonventionen, mer än tidigare,påverkar beslutsfattare på olika nivåer.

BO bevakar tillämpningen

Såväl kommuner och landsting som domstolar och myndigheter ska ta hänsyntill de rättigheter som fastslås i barnkonventionen om barnets bästa och barnets


rätt att komma till tals. Det handlar dels om att beakta barnkonventionen i olikaverksamheters beslut, dels om att tillämpa den lagstiftning som har förändrats ienlighet med barnkonventionens krav.

BO följer utvecklingen av barnkonventionens genomförande på många sättbland annat genom olika undersökningar och enkäter som skickats till såväl kom-m u n e r, landsting som myndigheter. BO har i tidigare årsrapporter redovisat resul-taten i sin helhet från dessa enkäter. Årets rapport fokuserar på kommunerna ochsammanfattar resultaten från den tredje kommunenkäten som genomfördes 1999.En jämförelse med tidigare kommunenkäter görs också. Se sidan 76 och fra m å t

Mycket arbete kvarstår

I de resultat som framkommit av enkäten till myndigheterna anger de flesta attbarnkonventionen på något sätt har relevans för verksamheten. Men mycket fåmyndigheter tillämpar i dag barnkonventionen på ett mer strategiskt och sytema-tiskt sätt. Endast två myndigheter har införlivat barnkonventionen i sina styrdo-kument. Barnkonventionens syn har alltså ännu inte utvecklat myndigheternasbarnperspektiv.

Av den enkät som BO skickade till landstingen kan man utläsa att mångalandsting har behandlat barnkonventionen i styrelse eller fullmäktige. Mångalandsting gör också kartläggningar och samlar statistik om barns och ungas hälsaoch livsvillkor. En majoritet har genomfört olika utbildningsinsatser om barnkon-ventionen. Barnkonventionen är alltså inte okänd för de flesta politiker. Det ärdock fortfarande bara en handfull landsting som beslutat om en särskild strategiför arbetet med barnkonventionen.

Beslut på nationell nivå

Regeringen och riksdagen har det yttersta ansvaret för att Sverige ska förverkligabarnkonventionen. Under årens lopp har det fattats en rad beslut på nationellnivå med barnkonventionen som utgångspunkt:

• Sverige ratificerar barnkonventionen 1990. Den börjar gälla i Sverige den 2september samma år.

• En särskild myndighet, Barnombudsmannen, inrättas 1 juli 1993 med uppgiftatt bevaka Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen.

• Regeringen avsätter 1990 medel till frivilligorganisationerna för att spridakunskap om barnkonventionen.

• Dags för barnkonventionen är ett informationsprojekt i frivilligorganisationer-nas regi som 1996 får medel från Allmänna arvsfonden. Det riktar sig i förstahand till beslutfattare inom kommuner och landsting.

• En parlamentarisk kommitté tillsätts 1996 för att se över i vilken mån svensklagstiftning stämmer överens med barnkonventionen. Kommittén lägger framett slutbetänkande i augusti 1997, Barnets bästa i främsta rummet. Det inne-

71


håller bland annat förslag på en nationell strategi för att förverkliga barnkon-ventionen.

• Riksdagen fattar beslut om ändringar i socialtjänstlagen, föräldrabalken ochutlänningslagen. I samtliga dessa lagändringar har barnkonventionen varitutgångspunkten.

• 1998 föreslår regeringen en särskild nationell strategi för att genomföra barn-konventionen inom olika samhällsområden.

• I mars 1999 antar riksdagen förslaget om En nationell strategi för att förverkligabarnkonventionen i Sverige.

NÄTVERKET FÖR BARNKONVENTIONEN

Frivilligorganisationerna har i hög grad bidragit med att sprida information ochkunskap om barnkonventionen. Nätverket för barnkonventionen, som består av ett50-tal organisationer, anordnar årligen en hearing där regeringsföreträdare ochrepresentanter från organisationerna diskuterar frågeställningar utifrån barnkon-ventionen. Många organisationer har publicerat böcker och annat material medutgångspunkt i barnkonventionen. Andra har arbetat främst genom opinionsbild-ning.

Dags för barnkonventionen

Två gånger har regeringen avsatt pengar ur Allmänna arvsfonden tillinformationsprojekt om barnkonventionen. Till det första projektet avsattes 30miljoner. Målgrupperna var yrkesgrupper inom olika barnverksamheter, frivillig-organisationer samt barn och unga.

Det andra projektet fick namnet Dags för barnkonventionen. Målet med dennasatsning har varit att samtliga kommuner och landsting ska ta ett steg vidare iarbetet med barnkonventionen. Målgruppen har varit främst tjänstemän ochbeslutsfattare. Sammanlagt har cirka 25 miljoner delats ut till 57 lokala projektsom drivs av frivilligorganisationer. BO har ansvarat för den centralt anställdesamordnaren för projektet. Projektet har pågått till och med december 1999 ochkommer att utvärderas under våren år 2000.

(Tabell 7)

Den nationella strategin

Den nationella strategin som antagits av riksdagen våren 1999 innebär i korthetatt kunskap och medvetenhet om barnkonventionen ska öka och att ett barnper-

72

Projektfakta

Antal kommuner som berörts av projektinsatser ca 170

Antal insatser (utbildningar, konferenser, kulturaktiviteter, m.m.) ca 1 200

Antal personer som nåtts av insatser (politiker, tjänstemän, personal, barn,

föräldrar m fl, 26 projekt)

ca 48 000


spektiv ska byggas in i allt beslutsfattande. Kunskapen ska i första hand nåbeslutsfattare vars verksamhet påverkar barns och ungas situation, vuxna somarbetar med barn samt barn och ungdomar själva.

Strategin har bland annat följande innehåll:

• Barnkonventionen ska genomsyra allt beslutsfattande inom Regeringskanslietsom berör barn.

• Barnperspektivet ska i lämplig omfattning finnas med i utredningsdirektiv.

• Barnkonsekvensanalyser ska göras vid statliga beslut som rör barn.

• Barnstatistiken ska utvecklas.

• Barnkonventionen bör på olika sätt tas upp i utbildningar för yrkesgruppersom ska arbeta med barn.

• Statligt anställda vars arbete har konsekvenser för barn och unga ska erbjudasfortbildning för att kunna stärka sin barnkompetens och sina kunskaper ombarnkonventionen.

• Kommuner och landsting bör på samma sätt erbjuda sin personal fortbildning.

• Kommuner och landsting bör också inrätta system för att kunna följa hur bar-nets bästa förverkligas i det kommunala arbetet. Barnplaner, barnbilagor tillbudgeten och barnkonsekvensanalyser kan vara instrument för sådan uppfölj-ning.

• Barns och ungas inflytande och delaktighet i samhälls- och trafikplaneringenska utvecklas.

BO:s roll

BO har en nyckelroll i strategiarbetet som i första hand ska bedrivas till och medår 2001. BO ska bland annat ta fram program för fortbildning om barnkonventio-nen och föreslå modeller för hur barnkonsekvensanalyser kan göras av statligabeslut som rör barn. BO har också en pådrivande och stödjande roll i kommuner-nas och landstingens arbete med att förverkliga konventionen. Arbetet innebär:

För statlig sektor

• Utarbeta utbildningsprogram och få igång fortbildning av statlig personal varsverksamhet har konsekvenser för barn och unga samt av personal som redanarbetar med barn.

• Ta fram modeller för barnkonsekvensanalyser inom statliga myndighetergenom ett uppdrag till Ekonomistyrningsverket (ESV). Barnkonsekvensanalysinnebär att inför varje beslut göra en analys av vilka konsekvenser beslutetmedför för barn i varje enskilt fall. Detta bör gälla budgetbeslut, lagstiftningoch beslut om den fysiska miljön.

73


För kommun- och landstingssektor

• Ha en pådrivande och stödjande roll för kommuner och landsting när det gäl-ler att förverkliga barnkonventionen. Det innebär att BO ska utveckla meto-der, såsom barnplaner, barnbilagor till budgeten och barnkonsekvensanalyser,för att genomföra barnkonventionen inom kommun och landsting.

• Sprida goda exempel när det gäller ovanstående metoder.

• I samarbete med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet utar-beta utbildningsprogram och genomföra grundläggande utbildningsinsatser förpersonal inom kommun och landsting.

• Delta i Boverkets särskilda uppdrag med att utveckla metoder för hur barnsoch ungdomars inflytande ska förverkligas i kommunerna i frågor som rörsamhälls- och trafikplanering. Detta arbete sker tillsammans med BO, Väg-verket, Ungdomsstyrelsen och Svenska Kommunförbundet.

• Samverka med Ungdomsstyrelsen när det gäller utvecklingen av metoder förhur barns och ungdomars inflytande och delaktighet ska förverkligas på denkommunala nivån.

Utvecklingsarbete

BO har startat ett arbete som innebär att utvärdera och vidareutveckla olikametoder för att tillämpa barnkonventionen i kommuner och landsting. När det

gäller den statliga delen har BO påbörjat ett fördjupningsarbetekring begreppet barnets bästa. En informationsskrift om barnkon-ventionen och hur den ska tolkas har producerats och en särskildhemsida har inrättats för att sprida goda exempel inom myndighe-ter, landsting och kommuner när det gäller att genomföra barn-konventionen.

Informationsmaterial

Under år 2000 kommer ytterligare informationsmaterial att utar-betas, bland annat en handbok till myndigheter och en som rik-tar sig till kommunerna. Ett fortbildningsprogram kring barn-konventionen kommer att arbetas fram. Till detta kommerutbildningsinsatser för beslutsfattare inom myndigheter, kom-

muner och landsting. Särskilda referensgrupper för myndigheter och kommunerför erfarenhetsutbyte har inrättats inom BO. Arbetet bedrivs i dialog med Social-departementet och samarbete sker med andra aktörer som till exempel frivillig-organisationer.

BARNKONVENTIONEN I KOMMUNERNA

De flesta av de rättigheter som regleras i barnkonventionen finns inom områdensom kommuner och landsting har ansvaret för. Det handlar till exempel om sko-

74


la, barnomsorg, samhällsplanering, hälso- och sjukvårdsfrågor. Det är på den regi-onala och lokala nivån som barnkonventionen främst omsätts i praktisk handlingsåväl i beslutsprocesserna som i de konkreta verksamheterna. Det är också pådenna nivå som konventionen har störst betydelse för i vilken utsträckning Sveri-ge lever upp till barnkonventionen. BO har därför sedan många år arbetat aktivtmed att ge stöd och hjälp till kommunerna kring hur barnkonventionen kantillämpas.

För att få reda på hur stort genomslag barnkonventionen har fått i kommuner-n a , har BO genomfört tre undersökningar i samtliga kommuner: På spaning efterb a r n k o n v e n t i o n e n 1 9 9 5 , Spaningen går vidare 1997 och På god väg? 1 9 9 9 . G e n o mdessa studier går det att följa utvecklingen inom kommunerna och dra vissa gene-rella slutsatser när det gäller barnkonventionens genomförande under 90-talet.

Mycket återstår

Även om utvecklingen under den senare delen av 90-talet varit positiv kan BOkonstatera att mycket arbete återstår innan barnkonventionen fullt ut praktiserasi kommunerna. Barnkonventionen utgör ännu inte ett dokument som på allvarpåverkar kommunala beslutsprocesser och genomsyrar hela kommunens verksam-het. Ännu är det en dryg fjärdedel av kommunerna som inte redovisar någraåtgärder alls för att genomföra barnkonventionen i sin kommun.

Arbetet med barnkonventionen befinner sig fortfarande i en förankrings- ochmobiliseringsfas. Det innebär att effekterna framför allt kan utläsas på policynivå.Det är för tidigt att säga något om vilken konkret betydelse de politiska beslutenfått för kommunens verksamheter och de barn som vistas där.

Metodutveckling behövs

Att utveckla och tillämpa metoder för att genomföra barnkonventionen är före-nat med svårigheter av olika slag. Metodarbetet befinner sig ännu i en inlednings-fas. BO vill framför allt peka på fyra brister eller svagheter i kommunernas arbetemed barnkonventionen.

• Den första svagheten handlar om begreppsförvirring när det gäller metoder.Det är positivt att många kommuner kommit igång med olika metoder för attomsätta barnkonventionen. Sådana metoder är till exempel barnkonsekvensa-nalyser, barnbilagor, barnbokslut och barnchecklistor. Fortfarande råder detdock oklarhet både om begreppens innebörd och metodernas innehåll, vilketgör det svårt att bedöma och jämföra kvalitet och konkreta effekter.

• Den andra svagheten handlar om bristen på självkritik. Av BO:s studier fram-går att många politiker anser det angeläget att göra så kallade konsekvensana-lyser vid politiska beslut som rör barn, vilket naturligtvis är glädjande. Mendet framgår också att de konsekvensbeskrivningar som görs huvudsakligenbestår av positiva beskrivningar av kommunens insatser för barn och unga. Desvåra och kritiska frågorna om barns och ungas uppväxtvillkor, som berör den

75


grundläggande innebörden i principen om barnets bästa, har ännu inte börjatställas. Barnkonventionen innebär krav på medvetna prioriteringar där även denegativa konsekvenserna måste belysas och övervägas. De kritiska frågornaoch de intressekonflikter som rör barnets bästa måste därför i mycket högregrad börja diskuteras i kommunerna.

• En tredje svaghet är att många kommuner anammar enskilda metoder ellertekniker för att omsätta barnkonventionen. De saknar en genomtänkt strategiför det mer långsiktiga förändringsarbetet. En grundläggande problemanalys ärmånga gånger en förutsättning för att kunna välja rätt metod. Att arbeta ienlighet med barnkonventionen handlar snarare om att förändra förhållnings-sätt och arbetssätt och i mindre grad om att tillämpa enstaka tekniker ellermetoder.

• Den sista svagheten BO vill belysa är att barn och ungdomar lämnas utanförden viktiga analys av problem och resurser som borde föregå kommunala beslutom konkreta åtgärder. Det handlar om grundläggande frågeställningar sombehöver bearbetas med utgångspunkt i det som barn och unga själva betra k t a rsom viktigt i sin vardag och inför fra m t i d e n . Det handlar om vad barnen och deunga själva vill och vad de anser behöver förändras i deras kommun.

På god väg?

BO har 1999 sammanställt sin tredje kommunenkät På god väg?. Titeln har dub-bel betydelse. Den pekar å ena sidan på en positiv utveckling av barnkonventio-

nens genomförande i kommunerna. Å andra sidan antyder fråge-tecknet att även om resultaten visar att fler kommuner tagit tillsig barnkonventionen så återstår en hel del arbete.

Resultatredovisning

Totalt har 251 kommuner (87 procent) svarat på årets under-sökning vilket får anses som ett helt godtagbart underlag. Detär främst förvaltningstjänstemän och chefstjänstemän som harsvarat på enkäten. Några få enkäter har besvarats av politiker,samtliga kommunalråd.

En sammanfattning av undersökningen visar att barn-konventionen behandlas och omsätts i högre utsträckning änt i d i g a r e, jämfört med BO:s undersökning från 1997. D e tf ramgår att en majoritet av kommunerna (61 procent) för

n ä r va rande har behandlat barnkonventionen i kommunfullmäktige eller i kom-m u n s t y r e l s e n . Av dessa har alla utom två beslutat om en metod för att omsättabarnkonventionen i kommunen. Totalt 63 kommuner av 251 (25 procent) redovi-sar dock inte några som helst åtgärder för att genomföra barnkonventionen.Endast fem kommuner har kommit så långt att de kunnat påbörja någon form avu t v ä r d e r i n g s i n s a t s.

76


Av svaren på enkäten framgår att behovet av information och utbildning ärstort. En majoritet av kommunerna (74 procent) vill ha mer kunskap om barn-konventionen. Flertalet av dessa vill ha information om hur barnkonventionenkan förverkligas i det kommunala arbetet.

Fråga 1. Har barnkonventionen och dess tillämpning behandlats i kommunfullmäk-

tige eller i kommunstyrelsen?

(Tabell 8)

EAS=ej angivit svar

Vid en jämförelse mellan svaren i BO:s kommunenkäter 1995, 1997 och 1999på frågan om barnkonventionen har behandlats i kommunfullmäktige/kommun-styrelsen kan man utläsa en positiv utveckling. Årets enkät visar att 154 kommu-ner har fattat beslut i kommunfullmäktige eller kommunstyrelse, i förhållande till1997 och 1995 då det var 64, respektive 19 kommuner. Alla utom två kommu-ner har i årets enkät angivit vad man har beslutat. Av de 87 kommuner som upp-ger att de inte behandlat barnkonventionen uttrycker en klar majoritet behov avstöd för att påbörja eller utveckla arbetet med barnkonventionen.

De metoder som flest kommuner beslutat om handlar dels om att anta/utarbe-ta en kommunal policy/strategi/handlingsplan eller ett annat övergripande doku-m e n t , dels om att informera/utbilda om barnkonventionen inom kommunen.

Högre medvetenhet

Årets enkät visar alltså att att fler kommuner behandlat barnkonventionen. Denvisar också på en större medvetenhet om konventionens innehåll och möjligheter.Det framgår att fler av de kommuner som i årets enkät uppger att de behandlatbarnkonventionen i kommunfullmäktige/kommunstyrelsen samtidigt anger vilka

77

Fråga 1, jämförelse 1995–1999

7%

(19)

25%

(64)

61%

(154)

92%

(250)

75%

(191)

35%

(87)

1%

(4)0%

(0)

4%

(10)

0%

20%

40%

60%

80%

100%

1995 1997 1999

Ja

Nej

EAS


metoder som har använts/ska användas. Det är dessutom färre löst formuleradekommentarer som till exempel att kommunen ”arbetar i konventionens anda”,jämfört med tidigare studier.

Det framgår vidare att många kommuner befinner sig i ett inledningsskede avarbetet med barnkonventionen. Man behandlar motioner, utser arbetsgrupper,initierar utbildningsinsatser eller utvecklar olika metoder. Endast fem kommuneranger i sina kommentarer någon form av utvärdering eller fortsatta åtgärderenligt tidigare beslut.

Olika strategier

Av svaren kan konstateras att kommunerna använder sig av olika strategier för attomsätta barnkonventionen. En del har beslutat att direkt börja med någon formav metod, till exempel handlingsplan eller barnchecklista, medan andra har star-tat ett mer långsiktigt arbete kring utbildning/information och vill utveckla arbe-tet utifrån detta.

Många av kommentarerna i enkäten handlar om att öka barns och ungasinflytande:

”en särskild ungdomsberedning har tillsatts av kommunstyrelsen, att utarbeta för-slag till dels bildande av ungdomsråd, dels inrättande av tvärpolitisk grupp för över-läggningar med berörda organisationer om aktuella barnoch ungdomsfrågor.”

(Tabell 9)

Ökning av beslut

Denna jämförelse visar att fler och fler kommuner använder sig av olika metoderför att omsätta barnkonventionen. Den positiva trenden ses framför allt i ökning-en av antalet beslut att anta någon form av övergripande styrdokument. Vid enjämförelse mellan 1999 års enkät och enkäten 1997 kan man konstatera enökning med nästan 200 procent.

Det är intressant att notera att 28 kommuner har eller ska tillsätta en

78

Vad har beslutats? En jämförelse mellan BO:s kommunenkäter 1995, 1997 och 1999

(antal kommuner):

Vad har beslutats med utgångspunkt i barnkonventionen? 1995 1997 1999

Att anta en kommunal handlingsplan/strategi/policy eller annat

övergripande dokument

4 20 58

Att göra s k barnkonsekvensanalyser * 3 18

Att ta fram en s k barnchecklista * 5 20

Att göra en s k barnbilaga * 7 6

Att upprätta ett s k barnbokslut * 2 11

Att göra en kartläggning om barns och ungas behov och uppväxtvillkor * * 9

Att tillsätta en samordningsfunktion för arbetet med

barnkonventionen i kommunen

* * 28

* frågan ställdes inte i enkäten


samordningsfunktion för arbetet med barnkonventionen, det vill säga en särskildperson inom kommunen får ansvaret. Det går inte att göra några exakta jämförel-ser med tidigare enkäter eftersom frågan inte ställdes då, men BO:s erfarenhetvisar att det är en kraftig ökning sedan två år tillbaka och en markering av barn-konventionens betydelse i många kommuner.

Barnchecklista verkar vara den metod som utöver barnoch ungdomshand-lingsplaner är mest använd. Skälet är nog att det är en förhållandevis enkelmetod, lätt att ta fram och använda. Såvitt BO känner till, är det endast Krokomav de kommuner som använder barnchecklistan som verktyg vid beslut, som ock-så hunnit göra någon form av uppföljning av denna metod.

Samarbete med andra aktörer

Enkätsvaren visar att många kommuner samarbetar med olika instanser, främstfrivilligorganisationer. De frivilligorganisationer som nämns i kommentarerna ärRädda barnen, Unicef och olika projekt inom ”Dags för barnkonventionen”.Många kommuner har till exempel genomfört utbildningsinsatser i samverkanmed frivilligorganisationerna.

Det förekommer också samarbete med statliga myndigheter. Exempel påsådana myndigheter är BO som ofta nämns som en samarbetspartner vid utbild-ningar, samt Ungdomsstyrelsen och Socialstyrelsen. I vissa fall har informations-och utbildningsinsatser gjorts i samverkan mellan myndigheter och frivilligorgani-sationer:

Samarbete med landstingen

Det är 61 kommuner som uppger att de samarbetar med landstingen. Exempel påsådant samarbete är Värmlands läns landsting som har dragit igång ett läns-övergripande arbete tillsammans med flera kommuner i länet. A n d ra landsting därdet förekommer samarbete med kommuner är V ä s t ra Götalandsregionen, Ö s t e r-g ö t l a n d , S ö r m l a n d , N o r r b o t t e n , J ä m t l a n d , S k a ra b o r g , Blekinge och Region Skåne.

Behovet av stöd är stort

Enkätsvaren visar att behovet av kunskap och information fortfarande är stort.Vid en jämförelse med BO:s enkäter 1995 och 1997 kan man konstatera enökning när det gäller behovet av utbildning och information kring metoder föratt förverkliga barnkonventionen. Något färre kommuner eftersökerskriftlig/muntlig information om konventionens innehåll och struktur. Efterfråganav stöd är extra stort i de kommuner som ännu inte behandlat barnkonventionenpå de övergripande nivåerna.

En positiv utveckling

Under hela 90-talet kan BO se en tydlig ökning av antalet kommuner sombehandlat barnkonventionen på en övergripande nivå och fattat beslut om någonmetod för att förverkliga barnkonventionen.

79


Ett antal orsaker ligger bakom denna positiva utveckling. De generella utbild-nings- och informationsinsatser som gjorts av både BO och frivilligorganisationer-na är en orsak som troligen bidragit. Dessutom har de utbildningsinsatser somgjorts inom ramen för informationsprojektet Dags för barnkonventionen och somsärskilt riktat sig till politiker och tjänstemän i kommunerna haft betydelse. Tilldetta kommer att medierna i ökad omfattning har lyft fram barnkonventionen,framför allt har många av de lokala medierna tagit upp barnkonventionen vid ettflertal tillfällen.

Andra bidragande faktorer är de debatter och diskussioner om olika samhälls-frågor med utgångspunkt i barnkonventionen, som förts i riksdagen. De harhandlat om till exempel flyktingbarnens situation, mobbning, skolan och nedskär-ningar i kommunerna. Den ökade fokuseringen på barnkonventionen i sambandmed riksdagens beslut om en nationell strategi och inför tioårsjubileet 1999 harytterligare bidragit till det ökade intresset för barnkonventionen i kommunerna.

Fortfarande, tio år efter det att Sverige ratificerat barnkonventionen, uttryckerkommunerna ett stort behov av stöd i arbetet med att omsätta den i praktiken.Av BO:s samtliga tre kommunstudier framgår att en klar majoritet, mellan 70och 80 procent av kommunerna, vill ha hjälp med fördjupad kunskap ochmetodutveckling. Tidigare önskade kommunerna i huvudsak få information ombarnkonventionen i sig. BO drar slutsatsen att många kommuner i dag redan hargrundläggande kunskaper om barnkonventionen och att behovet för närvarandeär störst när det gäller kunskaper om hur barnkonventionen ska omsättas i prak-tiken.

Rapporten ”På god väg? En studie av kommunernas arbete med barnkonventionen”kan beställas från BO:s kansli. Se även www.bo.se.

80


BARNETS RÄTTIGHETER I ELLEN KEYS ANDA

Av Åke Saldeen

professor i civilrätt, Uppsala universitet

Det räcker med att se tillbaka på de senaste decen-nierna av det gångna århundradet för att man skatveka om svaret på frågan om detta verkligen blevett ”barnets århundrade”. Ofta har vi informeratsom hur barn i en ökande omfattning utsätts förmisshandel, sexuella övergrepp, mobbning i skolanoch om hur många barn som varje år förlorar kon-takten med den ena föräldern i samband med för-äldrarnas separation. Vi har också blivit medvetnaom gömda flyktingbarns situation i fråga om till

exempel hälsovård och skolgång och om hur de ekonomiska nedskärningarnainom den offentliga sektorn under 1900-talets sista decennium fått mycketnegativa konsekvenser när det bland annat gäller barns rätt till en god skol-miljö och utbildning.

Denna negativa bild av 1900-talet i fråga om barns rättigheter i Sverigefår dock inte göra att vi glömmer allt det positiva som hänt, såsom anslut-ningen till 1989 års FN-konvention om barnets rättigheter, vars tillkomstSverige mycket aktivt bidragit till. Det är något som bör ha glatt Ellen Key,som från svensk sida var med om att underteckna den deklaration om bar-nets rättigheter som antogs av Nationernas Förbund år 1924 (s k Genèvede-klarationen). Tyvärr återstår även i vårt land mycket arbete när det gäller attförverkliga barns rättigheter enligt barnkonventionen.

Inom det rättsområde, som jag själv representerar, nämligen den ”civil-rättsliga barnrätten”, måste nog sägas att barns rättigheter i vårt land avsevärtstärkts under det gångna seklet. Som exempel kan nämnas att tidigare gällan-de skillnader i rättsställning mellan barn födda av gift respektive ogift mor sågott som helt utmönstrats ur lagstiftningen. Landets kommuner är numeraskyldiga att erbjuda föräldrar möjlighet till så kallade samarbetssamtal i frå-gor om bland annat vårdnad och umgänge i syfte att söka undvika ofta upps-litande rättstvister för barnet. Utvecklingen har också lett till det för barnetvanligen positiva att gemensam vårdnad blivit det normala oavsett föräldrar-

81


nas inbördes relation, att principen om barnets bästa ska vara vägledande ochatt barnets egen vilja är en faktor som särskilt ska beaktas vid avgörandet avolika frågor som rör barn. Överhuvudtaget har i lagstiftningen ett tidigarebetonande av föräldrarnas rättigheter ersatts med ett betonande av barnetsrättigheter och föräldrarnas skyldigheter.

Här bör också nämnas portalstadgandet som i början av 1980-talet inför-des i föräldrabalkens kapitel om vårdnad och umgänge med mera. Där slåsfast att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran, att det skabehandlas med aktning för sin person och egenart och inte får utsättas förkroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Detta stadgande,liksom ett annat som föreskriver att en vårdnadshavare ska vid vårdnadensutövande ”i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hän-syn till barnets synpunkter och önskemål”, måste sägas överensstämma myck-et väl med Ellen Keys synpunkter på barnuppfostran.

Ellen Key ansåg att barnets främsta rättighet var att klokt få välja sinaegna föräldrar. Med denna, till synes minst sagt märkliga, rättighet menadehon helt enkelt att en man och kvinna, som avsåg att skaffa barn tillsammansmåste allvarligt fråga sig själva om deras psykiska och fysiska tillstånd varsådant, att de hade anledning att tro att barnet skulle komma att bli psykisktoch fysiskt friskt. Med hänsyn till detta ligger det nära till hands att tro, attEllen Key skulle ha sett den utveckling, som skett under 1900-talet inomfosterdiagnostiken som ett stort framsteg. En utveckling som numera tillexempel gör det möjligt att spåra olika ärftliga sjukdomar, som dessutom ivissa fall kan behandlas redan i moderlivet. Vad som emellertid måste antasskulle ha framstått som mycket tragiskt för Ellen Key, om hon nu fått upple-va hela 1900-talet, är det faktum att man, trots bland annat vissa lagstift-ningsåtgärder, inte lyckats komma till rätta med det stora problemet att detvarje år föds ett antal barn med mer eller mindre grava fosterskador på grundav moderns missbruk av alkohol eller andra droger.

82


83

BO anser och föreslårBO anser och föreslår

B O A N S E R O C H F Ö R E S L Å R

84


KOMPANJONER ELLER DEKORATIONER?

Om barns och ungas delaktighet

Barnkonventionen slår fast att barnet har rätt att få uttrycka sina åsikter ochfå dessa beaktade i alla beslut som rör det. Det gäller beslut på såväl övergri-pande nivå i samhället som beslut på lokal nivå inom kommunerna. Om barn-konventionens artikel 12 ska få fullt genomslag i den kommunala beslutspro-cessen krävs en metodutveckling för barns inflytande, f ramför allt för demindre barnen. Det är också nödvändigt att de former för brukarinflytandesom redan nu är tillämpliga för barn enligt kommunallagen kap 5–7 utnyttjasb ä t t r e. Men även de formella förutsättningarna i lagen behöver ändras på ettantal punkter. Barns inflytande över samhällsplanering och närmiljö är ännuinte en rättighet för alla, utan endast en möjlighet för ett fåtal. Det krävs allt-så lagstiftning.

BO föreslår att:

• regeringen överväger att göra ändringar i kommunallagen så att

beslutsfattare ges en skyldighet att inhämta barns och ungas åsikter

innan viktiga beslut fattas som rör dom.

Förslaget utgår från följande: dels den tidsgräns och de rekommendationer kringbarns inflytande som barnkommittén och den ungdomspolitiska kommittén ställ-de upp, dels det lokala brukarinflytandet, som inte har använts i den utsträckningsom är önskvärt. Nu är det nödvändigt med lagstiftning för att skynda på ett ökatlokalt inflytande för barn och unga.

Rubriken Kompanjoner eller dekorationer ger två olika perspektiv på barns ochungas deltagande i samhället. Den tydliggör att barns och ungas delaktighet intealltid innebär ett reellt inflytande. Alltför ofta används barn som dekorationer isymboliskt syfte, på vuxnas villkor. Mer sällan är deras deltagande verkligen äkta såatt de också har en meningsfull roll som kompanjoner till vuxna med ett verkligtinflytande över planering och beslut.

För att påskynda ett sådant verkligt inflytande, föreslog BO ändringar ikommunallagen i sin regeringsra p p o r t 1 9 9 7 . Förslaget innebär i korthet attbarn och unga under 18 år får rätt att ställa frågor till fullmäktige och attnämnderna ges skyldighet att samråda med barn och unga i frågor som särskiltrör dem.

Nu räcker det med utredningar

Många statliga utredningar har haft till uppgift att se över frågor om inflytandeoch delaktighet för barn och unga samt föreslå förändringar i syfte att förstärkamöjligheterna för barn och unga att delta i samhällsfrågor. Som exempel kannämnas:


85

Säg ifrån! Foto: Bertil Hagert/Megapix

BO A N S E R O C H F Ö R E S L Å R

• Den parlamentariska barnkommittén från 19971 var i sin utredning tveksam tillatt använda lagstiftning som medel för att påskynda processen för ökat infly-tande för barn och unga. De ansåg att det på till exempel skolans områdevisat sig att attityder till inflytandefrågor inte har förändrats nämnvärt genomlagstiftning om elevinflytande.

Kommittén påpekade att det snarare krävs en systematisk attitydpåverkan ochatt effektiva metoder måste utarbetas i kommunerna för att barn och ungdo-mar ska komma till tals. Brukarinflytandet måste ges mer tid att tillämpas.Om kommunerna fortfarande inte använder sig av möjligheterna till inflytan-de efter ett par år, ansåg kommittén att en bestämmelse om att nämndernaska samråda med barn och ungdomar bör övervägas, i linje med BO:s förslag.2

• 1997 tillsattes den Ungdomspolitiska kommittén.3 Den ansåg att de förändring-ar som redan gjorts i kommunallagen för ett ökat brukarinflytande inte hadevarit i kraft tillräckligt länge för att man med säkerhet skulle kunna utläsaeffekterna för de unga. Kommittén uttalade att om det ändå skulle visa sig attunga inte tillfrågas i någon större utsträckning, skulle en förändring i kommu-nallagen övervägas, i linje med BO:s förslag.4

Förenklad syn

De flesta utredningar som behandlat frågor om lokal delaktighet för barn ochunga har till största delen fokuserat på det lokala brukarinflytandet och hänvisattill de former för brukarinflytande som redan finns i kommunallagen. Enligt BOinnebär detta en förenklad syn på barns inflytande, eftersom utredningarna däri-genom inte särskiljer ett brukarinflytande i kommunala verksamheter från barnsinflytande i mer övergripande kommunala frågor.

Konventionen ger barn rätt att uttrycka sina åsikter och dessa ska tillmätasbetydelse i alla frågor som rör barn. Sådana frågor handlar inte bara om institu-tioner och anläggningar som barn nyttjar utan också om bostads- och närmiljö,som i högsta grad berör barn. BO anser därför att det är viktigt att skilja mellanett inflytande i den kommunala politiska beslutsprocessen och ett brukarinflytan-de. Att endast öka brukarinflytande räcker inte om Sverige ska uppfylla barnkon-ventionens krav i artikel 12.

Tidsgränsen har gått ut

Både Barnkommitténs och Ungdomspolitiska kommitténs slutsatser att avvaktaen förstärkning av kommunallagen med hänvisning till att möjligheterna till bru-karinflytande varit ikraft så kort tid, bygger delvis på en missuppfattning om närdessa möjligheter infördes i kommunallagen, anser BO.

Samråd och villkorad delegation, det vill säga de former som är användbaraför barn, har funnits ända sedan 1988. Endast självförvaltningsorgan kom till i enlagreform 1994. Det bör tilläggas att självförvaltningsorgan inte är en form somär anpassad för omyndiga, vilket uttalades redan i propositionen till lagen.5 När

86



87

Ungdomspolitiska kommittén uttalade att man bör vänta fyra år hade det såledesegentligen förflutit nio år sedan de former av brukarinflytande infördes som ärtillämpliga för barn och unga.

Dags för lagstiftning

BO har i tre olika enkätundersökningar under 1990-talet, följt utvecklingen avbarns och ungas inflytande i kommunerna. Syftet har varit att få kunskap om hurlångt kommunerna har kommit med att ge barn och unga inflytande på såvälbrukarnivå som i de övergripande beslutsprocesserna samt vilka metoder kom-munerna har använt sig av när det gäller att ge barn och unga inflytande. Sam-mantaget visar enkätsvaren att barns och ungas inflytande generellt har ökat.

Hur detta inflytande fördelar sig mellan brukarinflytande och annat inflytandeär osäkert. Kommunerna själva har haft svårt att skilja på begreppen. Brukarinfly-tande, enligt vad som anges i kommunallagen, har haft svårt att få fotfäste i dekommunala verksamheterna när det gäller barn och unga. Med hänsyn till dettaoch till att den tidsgräns som de ovan nämnda utredningarna satte upp redan ärpasserad, anser BO att det nu är dags att överväga lagändringar.

”Jag hade ingen aning om att jag som var så liten, skulle

kunna ändra på något. Att dom skulle lyssna på vad jag sa.

Sånt måste man lära sig. Vuxna måste knuffa på oss så att

vi förstår att vi har rätt att säga vad vi tycker.”

Axel, 8 år

Fler insatser för barns delaktighet

Under de senaste åren har det skett en attitydförändring i synen på barns ochungas inflytande, framför allt på lokal nivå. Många kommuner har inlettungdomsprojekt och andra insatser för att öka ungdomars möjligheter till infly-tande. Utvecklingen har alltså gått framåt. Samtidigt är det endast ett mindreantal kommuner som arbetar mer strategiskt och systematiskt med barns ochungas medverkan. De former som används är i huvudsak inriktade på åldersgrup-pen 15–25 år. Metoder för att inhämta åsikter från yngre tonåringar och barnfinns endast i ett fåtal kommuner. Det saknas en helhetssyn kring barns medver-kan i den kommunala beslutsprocessen.

Inflytande för unga ökar...

Totalt uppger 165 av 251 svarande kommuner år 1999 att de har någon form avinflytande för barn och unga i sin kommun. Trots att så många som 34 kommu-ner inte uppger några inflytandeformer alls för barn eller unga, visar ändå enkät-svaren att antalet kommuner där barn och unga på något sätt har inflytande i det


kommunala arbetet har ökat mellan åren 1995 och 1999. Det framgår emellertidatt kommunerna själva har haft svårt att skilja på de olika begreppen.

• Inflytande i övergripande beslutsprocess

Den vanligaste formen för inflytande i den kommunala beslutsprocessen är sam-råd, genom till exempel ungdomsråd eller ungdomsparlament. Samrådet innebärdock att det är kommunerna själva som har initiativet och därigenom sätter dag-ordningen för vilka frågor som barn och unga ska få delta i. Det är mycket ovan-ligt att barn och unga ges närvaro- och/eller yttranderätt i politiska nämnder.

• Brukarinflytande

95 kommuner har fattat beslut om att ge barn och unga brukarinflytande i kom-munala verksamheter. En klar majoritet av dessa, 66 kommuner har beslutat ombrukarsamrådsförfarande. Detta brukarinflytande handlar till största delen omskolområdet, men 25 kommuner uppger att inflytande också förekommer inomområdena kultur och fritid.

(Tabell 10)

De former som kallas för villkorad delegation och självförvaltningsorgan har haftsvårigheter att få fotfäste i den kommunala verksamheten. Syftet med ändring-arna i kommunallagen var ju att öka brukarnas inflytande. BO kan dock konsta-t e ra att mycket få kommuner använder sådant brukarinflytande för barn ochu n g a . I båda fallen är det endast cirka 10 procent av de kommuner som sva ra tpå enkäten som anger att de använder dessa former. Skälen till det är säkert fle-ra . Ett skäl kan va ra att formerna innebär ett stort ansvar för brukarna, v i l k e tinte anses passa barn och unga. Ett annat kan va ra att kommunallagen i dettaavseende inte innebär någon skyldighet för kommunerna utan endast öppnar fören möjlighet.

En mindre antal, 49 kommuner, verkar arbeta med inflytande på ett mer sys-tematiskt och strategiskt sätt. De har samtliga uppgett att barn och unga harinflytande såväl i den övergripande beslutsprocessen som i verksamheterna.

...men saknas fortfarande för de yngre barnen

Enkätsvaren visar alltså på en positiv utveckling när det gäller barns möjlighetertill inflytande. Men dessa former är huvudsakligen inriktade på äldre barn ochungdomar. När det gäller de yngre barnen visar enkätsvaren att det är få kommu-ner som skapat former för inflytande eller hittat metoder som passar denna

88


Figuren visar kommuner som 1999 angett former för brukarinflytande

Form av brukarinflytande Antal kommuner

Samråd 66

Villkorad delegation 25

Självförvaltning 30


89

åldersgrupp. Det finns bara hälften så många inflytandegrupper för barn upp till12 år, som för åldersgruppen 13–18 år. Dessutom är det framför allt inom områ-dena skola och barnomsorg som de yngre bereds möjlighet att delta, medan äldrebarn och ungdomar ibland även har möjlighet till inflytande inom andra områ-den, som trafik- och bostadsplanering.

Inflytande får inte bli exklusivt för vissa ungdomsgrupper utan måste ses somen rättighet för alla barn. BO:s enkätstudier visar att yngre barn har glömts bort idiskussionen om inflytande. Det är viktigt att det finns kanaler för att lyssna ävenpå deras åsikter.

”Att veta vad man vill, att ha kunskaper och komma med

egna förslag, att vara starka och att vara många – det är

nödvändiga förutsättningar om man ska få vuxna att lyss-

na.”

Anna, 15 år

Barns rätt till delaktighet

Inom medicin och psykologi betecknas människan som barn fram till puberteten.Den inträder vanligtvis vid 13–14 års ålder. I juridisk mening däremot, betecknasmänniskan som vuxen då han/hon uppnår myndig ålder. I Sverige är myndighet-såldern 18 år. Denna juridiska definition gäller även för barnkonventionens rättig-heter, vilket framgår av konventionens första artikel.

Medborgare med begränsad status

I Sverige finns det nästan två miljoner barn under 18 år. De kan sägas tillhöra ensärskild kategori i vårt samhälle eftersom de saknar tillgång till vissa politiska ochcivila rättigheter. Barn är förhindrade att delta i den demokratiska processeneftersom de inte har rösträtt. Barn har frihet att organisera sig, men rättenbegränsas av att de inte själva får fatta beslut av ekonomisk art eller undertecknaavtal. Föräldrarnas vårdnadsansvar begränsar också barn från att fatta egna merlångtgående beslut.

Åldersdiskriminering

Enligt svensk grundlag har alla medborgare – även barn – rätt till yttrandefrihetoch kan inte juridiskt hindras från att använda denna. I verkligheten står dockinte många kanaler till buds för barn, eftersom de saknar rösträtt och därmed till-träde till den politiska makten. Många av de rättigheter som vuxna ser somnaturliga gäller alltså inte barn. Medborgerliga rättigheter får inte vara diskrimi-nerande i förhållande till olika grupper i samhället men i praktiken finns det såle-des en inbyggd åldersdiskriminering. Barns begränsade rättigheter brukar ofta för-


klaras och legitimeras utifrån att barn inte har samma mognad som vuxna, var-ken intellektuellt, fysiskt eller psykiskt.

Resonemanget är ofta kopplat till barns behov av skydd. Det är dock inte denenda orsaken till att barn diskrimineras i detta av s e e n d e. Barn anses också pågrund av sin ålder sakna tillräcklig erfarenhet och kunskap för att fatta genom-tänkta beslut. Självklart måste barn skyddas, inte bara från övergrepp och va n v å r d ,utan också från ett ansvar de inte är mogna att hantera . Men det handlar ocksåom en syn på barn som mer ofullkomliga och mindre ansvarstagande än vuxna.Ett nytt förhållningssätt till barn där de i högre grad ses som kompetenta ochh a n d l i n g s k raftiga individer och en viktig resurs, måste därför genomsyra samhället.

En rättighet – ingen skyldighet

I diskussionen om barns och ungas rätt till delaktighet och inflytande framkom-mer ibland en oro för att vi med stöd i barnkonventionen ger barn och unga förstort ansvar. Visst kan en sådan oro vara befogad, om barn tvingas ta ställning tillsamhällsfrågor som de inte har möjlighet att överblicka konsekvenserna av. Barnkan till exempel få för stort ansvar när det gäller beslut i konflikter mellan för-äldrar om vårdnad eller umgänge.

Barns egna önskningar och synpunkter i frågor som rör dem är kanske den vik-tigaste delen av underlag inför ett beslut. Men principen om barnets rätt att kom-ma till tals måste ytterst va ra underställd principen om barnets bästa. B e d ö m n i n g-en av vad som kan anses va ra ett barns eller en grupp barns bästa i en viss situa-tion ska alltid göras av de vuxna som har ansvaret för beslutet. Om vuxna av s ä g e rsig ansvaret för att fatta ett beslut och istället lägger över ansvaret på barnet, b l i rbarnkonventionens intentioner missbrukade. Rätten för barn och unga att uttryckasina åsikter ska ses just som en rättighet men inte som en skyldighet.

Barn och unga vill vara med och bestämma

Många undersökningar visar att barn och unga vill vara med och forma den egnauppväxtmiljön, men de upplever sig i stort sakna sådana möjligheter i dag. Enenkätundersökning från 1996–1997 där tvåtusen ungdomar mellan 15 och 25 åringick, visar att endast 3 procent anser att de har stora möjligheter att påverkaden lokala politiken. Över hälften, 54 procent, menar att de inte har några möj-ligheter alls. Samtidigt visar studierna att ungas vilja till engagemang i samhälls-frågor är stort, men inte på de villkor som det traditionella politiska systemet gerdem.

Barn och unga vill alltså ha inflytande över sina liv, inte bara inom familjenutan också i skolan, på fritiden, i bostadsmiljön och i närsamhället. Däremot ärdet få beslutsfattare i dag som systematiskt tar tillvara barns och ungas tankaroch idéer, inte ens när frågorna direkt berör barnen. Detta får till följd att bar-nens och ungdomarnas egna kunskaper om sina livsvillkor saknas i många viktigasamhällsbeslut.

90



91

Viktigt för demokratin

Det faktum att barn och ungdomar sällan tillfrågas leder också till minskat för-troende för den demokratiska processen. Attitydundersökningar visar att mångabarn och ungdomar har lågt förtroende för politiker, de politiska partierna ochderas organisationer – en trend som förstärkts de senare åren. Ett ökat inflytandeför barn och unga i den kommunala beslutsprocessen och de kommunala verk-samheterna skulle få en stor betydelse för utvecklingen av det politiska arbetetoch demokratin i Sverige. Det skulle resultera i mer effektiva och genomtänktabeslut. Det skulle också ge barn och unga en större självkänsla, ett ökat ansvars-tagande och samhällsengagemang, vilket på sikt är en investering för samhället.

Inga formella hinder

Kommunallagen har öppnat möjligheter för kommunerna att ge kommunmedlem-m a r n a , både barn och vuxna, mer inflytande. I dag finns det egentligen inte någraformella hinder för kommunerna att utveckla metoder som gör det möjligt förbarn att komma till tals. Många kommittéer och utredningar har tagit upp fråganom barns och ungas inflytande ända sedan mitten av 1980-talet. Det har gått tioår sedan Sverige ra t i f i c e rade barnkonventionen. Trots detta har egentligen ingareella förändringar skett som påtagligt förstärkt barns och ungas rätt till inflytande.

”Children are undoubtedly the most photographed and the

least listened to members of society.”

Roger Hart, professor

Kommunal delaktighet för barn

Barn som är folkbokförda i en kommun, äger fast egendom eller är taxerade tillinkomstskatt, är i likhet med vuxna medlemmar i kommunen. Trots detta är deformella möjligheterna för barn och ungdom att komma till tals i de kommunalabeslutsprocesserna begränsade. Barn under 18 år har inte rösträtt i kommunalaval, de är inte valbara till förtroendeposter och kan inte annat än genom förmyn-dare begära laglighetsprövning av kommunala beslut.6

Kommunallagen är den övergripande lagstiftning som reglerar hur makt ochansvar i kommuner och landsting ska fördelas. Det finns flera speciallagar somhar ytterligare regler om kommunmedlemmarnas rätt till inflytande. Några somockså inbegriper barn är skollagen, arbetsmiljölagen och plan- och bygglagen.

Håll isär begreppen

BO anser att barns inflytande måste ses ur flera dimensioner. Det handlar ominflytande på ett nationellt plan, men det handlar också om inflytande över loka-la beslutsprocesser och om inflytande över verksamheter barn brukar. Barnkon-ventionen ger barn en rätt att uttrycka sina åsikter i samtliga dessa avseenden.


Man måste skilja mellan ett kommunalt inflytande i den politiska beslutspro-cessen och ett brukarinflytande. Det handlar om inflytande på olika nivåer och iolika frågor. Brukarinflytande ger en möjlighet att påverka verksamheten, dessdrift och utformning. Det ger däremot ingen rättighet att påverka frågor utöververksamhetens drift av mer övergripande politisk karaktär såsom mål, riktlinjer,resurstilldelning.

För att lättare förstå skillnaden i de olika nivåerna har BO gjort en skiss föratt illustrera de former för inflytande som för närvarande finns i kommunerna.Rösträtt och folkomröstningar berörs inte eftersom dessa former inte är tillämpli-ga för barn och unga under 18 år. Inte heller entreprenadavtal och opolitiskanämnder beskrivs närmare eftersom de inte kan användas av barn utan riktar sighelt till myndiga personer.

(Tabell 11)

1. Inflytande i övergripande politiska beslutsprocesser

BO anser att det är ett väsentligt samhällsintresse att även barn och ungdomarblir delaktiga i sin närmiljö och sina verksamheter. Att de i takt med stigandeålder och mognad på alla stadier ges möjligheter att vara med och själva framföra

92


Olika former av kommunalt inflytande för barn och unga

1. Inflytande i de politiska beslutsprocesserna

Samråd Opinions-undersökningar

Rösträtt Folkomröstningar

Ej lagstadgat

• Ungdomsråd

• Ungdomsriksdagen

• Ungdomsparlament

• Ungdomsforum

• Politiska

ungdomsförbund

• Elevråd/klasser

• Kontaktnät/kontakt-

grupper

KL 5 kap. 34 § RF 1 kap. 1 §

Från 18 år

KL 5 kap. 34 §

Från 18 år

2. Inflytande i verksamheter

Samråd Villkoraddelegation

Självförvaltnings-organ

Entreprenadavtal Opolitiskanämnder

KL 6 kap. 8 §

• Förvaltningsråd

• Elevråd

• Klassråd

• Gårdsråd

• Skolkonferenser

KL 6 kap. 38 §

• Lokala skol--

styrelser

KL 7 kap. 18–22 §§

• Lokala

skolstyrelser

Från 18 år

• Föräldra-

kooperativ

• Friskolor

Från 18 år

• Sågadalen


sina egna önskemål och synpunkter på sådana politiska beslut som de berörs av.Detta understryks också av barnkonventionens krav. Det är viktigt att kommaihåg att barn inte enbart berörs av beslut som avser förhållanden i till exempelskola och barnomsorg utan även andra beslut som avser förhållanden i samhället.Sådana frågor är till exempel:

• Resursfördelning och prioriteringar till fritidsverksamheter

• Användning och utformning av boendemiljön

• Lokalisering av skolor, daghem och fritidsanläggningar

• Lokala trafik- och trafiksäkerhetsfrågor

• Markanvändning, stadsbild, parker, strövområden, lekplatser m.m.

• Lokala ordningsföreskrifter (inklusive förbud mot bollspel, skateboardåkning etc. )

Med utgångspunkt i modellen ovan förklaras här lite närmare de olika möjlighe-ter till samråd som står till buds för att barn ska kunna delta i den övergripandekommunala beslutsprocessen.

Samråd

I Sverige tillämpas i stort sätt bara representativ demokrati. Kommunmedlem-marna har endast möjlighet till politiskt inflytande genom sin rösträtt. Därmedfinns ingen formell skyldighet för kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige attsamråda med kommunmedlemmar. Inte heller de kommunala nämnderna harnågon absolut samrådsskyldighet på den politiska nivån.

I kommunallagen 6 kap. 8 § står det dock att nämnderna ska verka för sam-råd med dem som utnyttjar deras tjänster. Detta tolkas av många som att detfinns en skyldighet att samverka även på den politiska nivån. Detta samråd tardock inte sikte på den politiska beslutsprocessen, vilket framgår av propositio-nens uttalande ”att särintressen inte skall vara företrädda i organ som represente-rar allmänintresset och är sammansatta på politiska grunder”.7

Trots att det inte finns något lagligt krav på samråd finns det för närvarandesamrådsformer som används i vissa kommuner, där unga kan framföra sina åsiktertill politiker. BO anser att samråd är en viktig form som kan ge barn ett inflytan-de i den politiska beslutsprocessen men metoder behöver utvecklas framför alltför de yngre barnen. Om metoderna anpassas efter barns förutsättningar skullesamrådet kunna fungera bättre.

• Ungdomsråd

Det främsta syftet med kommunala ungdomsråd är att kommunpolitikernagenom rådet ska få reda på ungdomars uppfattning i olika kommunala frågor. Föratt definiera och avgränsa begreppet ungdomsråd har Ungdomsstyrelsen två kri-terier. Det ska handla om en kontinuerlig dialog mellan ungdomar och kommu-

93


nala beslutsfattare och syftet ska vara att anlägga ungdomsperspektiv på lokalasamhällsfrågor i stort.

I vissa kommuner är ungdomsrådet, även kallat ungdomsfullmäktige ellerungdomsparlament, direkt kopplat till kommunfullmäktige eller kommunstyrel-sen. Vissa ungdomsråd har en kontaktperson utsedd i varje nämnd.

De ungdomsråd som startade i slutet av 1980-talet och som tillämpade denformella representativa modellen har haft svårt att fylla sina platser. Strukturenmed en representativ demokrati har för många ungdomar känts alltför stelbent.När unga människor själva har varit med och skapat ungdomsråden har oftaintresse och engagemang gått före representativitet. De har hittat andra formerför att förankra rådets verksamhet bland kommunens ungdomar.

En del ungdomsgrupper har referensgrupper och kontaktpersoner på skolornasom fångar upp ungdomarnas åsikter. Idélådor, stormöten och enkäter på fritids-gårdar är andra sätt som använts för att få ett bredare underlag. Ibland fungerarungdomsråden som remissinstanser. Erfarenheten visar att det finns en risk för attdeltagarna fastnar i för mycket byråkrati.

• Ungdomsriksdag

Ett exempel på inflytande för ungdomar är den rikstäckande Ungdomsriksdagen.Arbetet är främst inriktat på att få igång lokala processer ute i landet på egnavillkor. Målgruppen är ungdomar på högstadiet och gymnasiet.

• Politiska ungdomsförbund

De politiska ungdomsförbunden får inte glömmas bort. En del ser en risk i attungdomsråd och liknande former undergräver arbetet i de politiska ungdomsför-bunden och att det istället borde satsas mer kraft på att stärka det partipolitiskaungdomsarbetet. Andra ser ungdomsråden mer som ett komplement till de poli-tiska ungdomsförbunden och ytterligare en möjlighet för unga att få inflytandeoch göra sin röst hörd.

• Organiserade på annat vis

Runt om i landet finns det också många exempel på nya föreningsbildningar somträffpunkter, frivilligorganisationer, ungdomstidningar, Agenda 21-grupper ochinte minst ungdomskulturföreningar av olika slag. De är alla på sitt sätt viktigaforum för många ungdomar att kanalisera ett samhällsengagemang.

Opinionsundersökningar

Fullmäktige får enligt kommunallagen 5 kap. 34 §, som ett led i beredningen avett ärende, inhämta synpunkter från medlemmar i kommunen eller landstinget.Denna form av direktdemokrati är det enda avsteget från den representativademokratin som annars används i Sverige. Inhämtandet av synpunkter kan skegenom folkomröstning, opinionsundersökning eller något liknande förfarande.

94



Barn kan inte delta i folkomröstningar men något formellt hinder mot att inhäm-ta deras synpunkter genom opinionsundersökningar eller enkätundersökningarfinns dock inte. BO anser att opinionsundersökningar är en metod som bordeanvändas i högre grad för att inhämta barns åsikter.

2. Brukarinflytande i verksamheter

Skälen till att brukarinflytandet har haft svårigheter att få fotfäste i den kommunalaverksamheten kan va ra flera . Ett kan va ra att efterfrågan på inflytande från brukarnas j ä l va hittills varit ganska liten. Ett annat skäl kan va ra att lagreglerna inte är tydliga,eftersom de endast öppnar en möjlighet, men inte innebär någon skyldighet förkommunerna att ge medborgarna brukarinflytande. Det har dessutom varit svårt atthitta former för ett fungerande brukarinflytande i pra k t i k e n , till viss del beroende påbristen på resurser vad gäller att utveckla kompetens, metoder och former.

Vad är brukarinflytande?

Med brukarinflytande menas i denna framställning den definition som ges i pro-positionen ”Om aktivt folkstyre i kommuner och landsting”.8 Där står att ”bru -karna ska medverka i verksamheten inte endast på verkställighetsnivå utan även ibeslutsförfarandet.” Det avser alltså deltagande i beslut för att genomföra en verk-samhet, det vill säga frågor som är knutna till den dagliga driften av verksamhe-ten. Även beslut som tas om den aktuella verksamheten i en nämnd ingår i bru-karinflytandet. Det omfattar dock inte politiska beslut om mål och resurser förverksamheten, inte heller den beslutanderätt som utövas av kommunfullmäktige.

Det är svårt att hitta en exakt definition som passar in för alla situationer, avvem som kan anses som brukare. I prop. 1986/87:91 s. 13 har man använt defini-tionen: ”Brukare är personer som nära och personligt berörs av en kommunal verk -samhet och som i regel utnyttjar den kontinuerligt under en relativt lång period.”Denna definition har varit vägledande i senare skrifter.

I ”Vidga brukarinflytandet”9 ges följande definition: ”Brukarna i barnomsorgenär egentligen barnen vid respektive förskola och fritidshem. Men här är det självfalletföräldrarna eller vårdnadshavarna som i praktiken får betraktas som brukare. Inomskolan är det på motsvarande sätt eleverna som är brukarna. Upp till en vissårskursnivå kan emellertid deras rättigheter som brukare få utövas av föräldrar ellervårdnadshavare.” BO anser att detta är en föråldrad syn på barn. Barnen själva ärbrukare av både barnomsorg och skola och ska betraktas som sådana. Därför skabarnens åsikter och synpunkter på verksamheten efterfrågas och tillmätas bety-delse i förhållande till ålder och mognad, helt enligt barnkonventionens artikel12. Självklart ska föräldrarnas åsikter liksom personalens också inhämtas och till-mätas betydelse, men dessa åsikter ska ses som ett komplement och kan inteersätta barnens.

Med utgångspunkt i modellen på sidan 92 förklaras här de olika former somfinns för brukarinflytande i kommunala verksamheter. Det har inte varit lätt attplacera in lokala lösningar i teoretiska fack. Formerna flyter bitvis ihop och den

95


praktiska lösningen kan vara ett mellanting mellan två olika teoretiska formersom finns i kommunallagen.

Brukarsamråd

I syfte att markera behovet av närmare kontakter mellan brukarna och den kom-munala förvaltningen har i 6 kap. 8 § kommunallagen föreskrivits att de kommu-nala nämnderna ska verka för att samråd sker med dem som utnyttjar derastjänster. Några föreskrifter om formerna för hur brukarinflytandet ska förverkligasfinns inte. I Lokaldemokratikommitténs slutbetänkande påpekas att samrådet intebara bör ske i fasta intressentsammansatta organ utan att en mångfald av meto-der bör kunna användas för att fånga upp användarnas och kommunmedlemmar-nas synpunkter. Det är också viktigt att lyssna till grupper som är underrepresen-terade och har svårt att göra sig hörda som till exempel barn och ungdomar.10

Det finns således inga formella hinder för den som är under 18 år att delta i ettbrukarsamrådsförfarande.

Skolan är ett område där betydelsen av ett ökat brukarinflytande för eleveroch föräldrar länge diskuterats och debatterats. Rätten till den enskilda elevensinflytande på olika sätt är reglerad i speciallagstiftning, bland annat i skollagen,skolförordningarna och arbetsmiljölagen. Skollagen säger: ”Eleverna skall ha infly-tande över hur deras utbildning utformas. Omfattningen och utformningen avelevernas inflytande skall anpassas efter deras ålder och mognad.”11

Förutom elevens enskilda rätt enligt skollagen att påverka utbildningen finnsa n d ra former för skolans brukare att påverka verksamheten inom ramen för olikar å d g i vande organ. Exempel på sådana organ är klassråd, elevråd och förva l t n i n g s-råd i vilka elever, f ö r ä l d ra r, l ä rare och rektor är representera d e. F ö r va l t n i n g s r å d e när alltid rådgivande och det är rektor som direkt eller genom delegation har beslu-t a n d e r ä t t e n . I gymnasieskolan är skolkonferensen ett ytterligare viktigt forum föri n f o r m a t i o n s u t b y t e, samråd och diskussioner mellan elever, rektor och personal.

BO anser att brukarsamrådsförfarande är en bra form för att inhämta barnsoch ungas synpunkter och därigenom öka deras inflytande. Barns åsikter och för-slag kan beaktas och i förlängningen påverka verksamhetens innehåll. Samrådmedför inget juridiskt eller ekonomiskt ansvar vilket innebär att barn och vuxnakan ge synpunkter och åsikter på lika villkor. Detta är en form av brukarinflytan-de som borde användas i högre grad.

Villkorad delegation

Villkorad delegation är en mer fördjupad form av brukarinflytande än det renasamrådet. Syftet är att ge brukarna möjligheter att förutom den dagliga driftenockså påverka verksamhetens uppläggning och resursanvändning. Denna möjlig-het att ge brukarna mer inflytande finns lagstadgad i 6 kap. 38 § kommunallagen.

Kommunala brukares inflytande kan omfatta alla typer av beslut som hardelegerats. Exempel på anställda som får delegation är förvaltningschefer, rektoreroch skolchefer, föreståndare för institutioner som daghem, servicehus eller sjuk-

96



97

hem. Nästan allt som rör ”den inre verksamheten” och driften får delegeras. Denkommunala nämnden tar de övergripande besluten som rör verksamhetens mål,inriktning och kvalitet. Det finns dock vissa uppgifter som är ålagda en vissbefattningshavare enligt speciallagstiftning, till exempel rektor enligt skollagen.Rektor kan därför inte ingå i en modell för villkorad delegation.

Villkorad delegation kan utformas på två olika sätt som ger olika grad avinflytande. Det ena är när en nämnd uppdrar åt någon anställd i kommunencentralt eller i verksamheten att besluta på nämndens vägnar, så kallad deleger-ing. Villkoret är att de som utnyttjar verksamheten ska ges tillfälle att lägga framförslag eller yttra sig innan beslut får fattas av den person som blivit delegerad.

Den andra, mer långtgående formen av villkorad delegation innebär att denanställde endast får fatta beslut om företrädare för brukarna har tillstyrkt beslu-tet. Brukarna ges i praktiken vetorätt. Om brukarna använt sin vetorätt motbeslutet måste frågan avgöras av nämnden. Skillnaden mellan villkorad delegationoch samråd är alltså att den anställde som fått delegation måste inhämta brukar-nas åsikt, medan det vid samrådsförfarandet inte finns något sådant tvång.

Det inflytande som brukarna får vid villkorad delegation är relativt stort, utanatt det direkt medför något juridiskt ansvar. Ett missbrukande av vetorätten kaninnebära att nämnden återkallar den. I motsatt fall, om en tjänsteman underlåteratt samråda med brukarna finns förutsättningar att via så kallade kommunalbe-svär överklaga beslutet. Det föreligger inte något formellt hinder för den som ärunder 18 år att företräda brukarna. En omyndig kan å andra sidan inte anförakommunalbesvär.

”Jag tycker dom vuxna ska lyssna på barnen. Barn har ock-

så något viktigt att säga.”

Mona, 5 år

Villkorad delegation är inte tillräckligt uppmärksammad som en fungerande formav brukarinflytande för barn. Det finns enskilda skolor där villkorad delegationförekommer, och det används också till viss del inom barnomsorgen. Frågan ärbara huruvida det är barnen som betraktas som brukare eller om det är föräldrar-na. BO:s erfarenhet är att det oftast är de vuxna, d.v.s. föräldrar och personal,som omfattas av den villkorade delegationen. BO menar att villkorad delegationär en bra form för brukarinflytande, som borde kunna användas i mycket högregrad för att öka barns påverkan och delaktighet.

Självförvaltningsorgan

Självförvaltningsorgan är ytterligare en form av brukarinflytande som innebär attbrukarna vid kommunala anläggningar eller institutioner ges beslutanderätt omdriften genom avtal mellan kommunen och brukarna. Detta kan ge brukarna ett


ännu mer långtgående inflytande och ansvar än vid samrådsförfarande eller vill-korad delegation. Med stöd av 7 kap. 18–22 §§ kommunallagen kan fullmäktigebesluta att en nämnd får uppdra åt ett självförvaltningsorgan att sköta driften aven viss anläggning eller institution. Denna form för brukarinflytande infördes1994 av demokrati- och effektivitetsskäl.

Ett självförvaltningsorgan är ett kommunalrättsligt organ under en kommunalnämnd, således egentligen formellt en del av nämnden. Organet ska bestå av bru-kare (i majoritet), men även av anställda vid anläggningen eller institutionen. Debeslut som får överlåtas är begränsade till frågor som har ett nära samband medden praktiska dagliga driften av verksamheten och som närmast är av verkställig-hetskaraktär. Hur omfattande beslutanderätt självförvaltningsorganet ska habestäms i avtal. Kommunen har dock alltid kvar det yttersta politiska ansvaret förverksamheten. Ledamöterna i ett självförvaltningsorgan bär ett skadeståndsrätts-ligt ansvar och i vissa situationer kan de genom arbetsmiljölagen också bära ettstraffrättsligt ansvar. Nämnden kan återkalla uppdraget/säga upp avtalet vidmisskötsel.

Någon lägsta ålder för dem som får ingå i självförvaltningsorgan har inte före-skrivits. Det åligger den ansvariga nämnden att se till att den åldersmässiga sam-mansättningen anpassas efter frågornas karaktär. Mot detta talar propositionenslydelse: ”Det kan dock inte anses försvarligt att unga och omyndiga personer fårbära ett ansvar som kan tänkas innefatta skadeståndsansvar”.12

Självförvaltningsorgan som form för brukarinflytande är i likhet med villkoraddelegation inte särskilt vanlig. De förekommer troligen inte mer än i ett 30-talkommuner, det vill säga drygt tio procent av kommunerna.13 Exempel på själv-förvaltningsorgan är att en idrottsförening tar över drift och viss beslutanderättöver en idrottsanläggning eller en föreningsdriven fritidsgård.

Lokala skolstyrelser kan möjligtvis ses som ett exempel på självförvaltningsor-gan eftersom styrelsen har beslutanderätt. Kommunen får överlåta vissa ansvars-och beslutandefunktioner, som i dag ligger på rektor. Sådana lokala skolstyrelserhar införts som försöksverksamheter på ett 30-tal platser i landet. De lokala skol-styrelserna drivs med elevmajoritet inom gymnasieskolan och föräldramajoritetinom grundskolan. Styrelserna ska bestå även av lärare och annan personal.

BO anser att självförvaltningsorgan är en form av brukarinflytande som ärmindre lämplig för barn under 18 år. Även om det är teoretiskt möjligt för barnatt ingå i ett självförvaltningsorgan medför det skadeståndsrättsliga och det straff-rättsliga ansvaret ett problem. Endast i ett fåtal fall är det praktiskt genomförbartför barn att delta på likvärdiga villkor.

BO:s slutsatser och förslag

BO arbetar för att barn ska få inflytande både över den politiska beslutsprocessenoch som brukare av kommunala verksamheter. Dessa båda former av inflytandeförstärker varandra. I dag finns det lagregler som möjliggör ett brukarinflytande,även om reglerna behöver förtydligas och användas i praktiken. Däremot saknas

98



lagregler som ger barn under 18 år rätt att också påverka frågor som beslutas påövergripande nivå i kommunen.

Lagstiftning behövs...

BO har därför föreslagit hur sådana ändringar skulle kunna göras i kommunal-lagen.

• Partistödet ska villkoras så att en del används till att öka inflytandet för barnoch unga i det politiska arbetet.

• Barn och ungdom under 18 år ska ges rätt att få till stånd en opinionsunder-sökning i frågor som angår deras närmiljö eller kommundel där de är bosatta.

• Barn och ungdom under 18 år ska få ställa frågor i fullmäktige om förhållan-den som särskilt angår dem. Den styrelse eller nämnd under vilken frågan hörska därvid vara skyldig att lämna ett motiverat svar.

• Nämnderna ska samråda med barn och ungdom under 18 år i frågor somangår dem.

• Barn och ungdom under 18 år ska kunna väcka ärenden i nämnderna, om detgörs antingen av en politisk ungdomsorganisation vars moderpart har säte ifullmäktige, eller om minst tio barn och ungdomar under 18 år skriftligenbegär att ett ärende som särskilt angår dem väcks i nämnden.

• Särskild information riktad till barn och unga ska utformas så att de kan taställning till frågor som angår dem. Denna information ska vara allsidig ochinnehålla argumenten för och emot ett visst beslutsalternativ.

...och bättre metoder

De traditionellt ”vuxna” formerna för inflytande och demokrati behöver bytas utoch ersättas av en ny syn på hur barn ska få utöva inflytande. Allt detta ställerstora krav på alla de grupper som har ansvaret för beslut som gäller barn. Detförutsätter kunskap om barn, om samtalsteknik med barn och en öppenhet att tatill sig det som barn kan komma att berätta i olika situationer. Här måste tillmetodutveckling, utbildning och fortbildning av många olika yrkesgrupper somtill exempel jurister och socialarbetare.

Framgångsfaktorer

BO vill lyfta fram följande faktorer som visat sig nödvändiga för att få till ståndett ökat inflytande för barn:14

• Förankring i den politiska ledningen och bland kommunala chefer

I samtliga fall har det visat sig viktigt att beslut om att påbörja ett arbete kringbarns inflytande fattats på högsta politiska nivå. Vidare krävs att alla berörda

99



politiker och tjänstemän är medvetna om beslutets innebörd och konsekvensernaför den egna förvaltningen.

• Partiövergripande beslut

Erfarenheterna visar också att det är viktigt att det politiska stödet är partiöver-gripande så att verksamheten får fortsätta vid ett eventuellt maktskifte i kommu-nen.

• På barnens och ungdomarnas villkor

En nödvändig förutsättning för framgång är att politiker och tjänstemän anpassarsig till barns och ungdomars förutsättningar, vilja och förmåga. Kommunerna börha en bred dialog med barn och unga innan arbetsformerna läggs fast.

• En barnoch ungdomshandlingsplan

Ett betydelsefullt arbetssätt som fungerat har varit att tillsammans med ungdo-marna arbeta fram ett barnoch ungdomspolitiskt handlingsprogram i kommu-nen. Handlingsprogrammet har lagt ramarna för det fortsatta arbetet.

• Nya former och arbetssätt

Arbetsformer som har prövats i kommunerna med framgång har varit att organi-sera barn och ungdomar i olika nätverk och öka statusen på elevråden i skolor.Andra framgångsrika former har varit att skapa lokala ungdomsforum/råd samttillsätta centrala ungdomsforum/råd kopplade till de politiska beslutsorganen ochförvaltningarnas beredning av olika frågor.

• Kommunal samordnare

Av studierna har framgått att det är mycket viktigt med en person anställd ikommunen som kan samordna inflytandearbetet och stödja barnen och ungdo-marna. Beteckningen på dessa personer har skiftat: det kan vara samordnare, kon-taktperson, resursperson, projektledare med mera.

• Organisatorisk placering

Det är också av betydelse att den kommunala samordnaren är placerad på rättnivå i kommunen. Det är väsentligt bättre att den som har ansvaret för kontak-terna med barnen och ungdomarna finns så nära kommunstyrelsen som möjligt.Kontakterna mellan förvaltningarna blir lättare och en effekt är att arbetet fårhögre status än om verksamheten läggs under en nämnd.

• Fler arbetsformer – fler aktiva

Genom att arbeta med många olika arbetsformer samtidigt öppnar man uppmöjligheterna också för de minst aktiva. Ett av de problem som framkommit ikommunerna är att de redan föreningsvana engagerat sig och att de som av olika

100



anledningar inte orkar med de ofta skolliknande arbetsformerna, hållit sig utan-för. Att engagemang och intresse är viktigare än representativitet är genomgåendei de kommuner vi tittat på. Det har också visat sig viktigt att de olika aktörerna iförväg klart definierat vilken roll och vilket inflytande de ges. Detta gäller också irelation till andra organ såsom politiska ungdomsförbund, elevråd med flera.

• Ekonomiska resurser

Det har visat sig vara effektivt att avsätta särskilda medel för inflytandearbetet,där barn och ungdomar fått ett avgörande inflytande över medlens användning.

Andra faktorer att väga in när barn och unga ska delta i planering och besluts-processer:

• Snabba beslutsvägar

Ett problem är att tiden mellan förslag och handling är väldigt lång. Ett förslagska igenom många instanser innan ett slutgiltigt beslut kan fattas. För barn är detviktigt att se resultat inom en överskådlig tid. När detta inte är möjligt måstebarnen och ungdomarna få saklig information om orsakerna.

• IT-teknik kan användas

Den representativa demokratin kan kompletteras med mer direktdemokratiskaformer med hjälp av ny informationsteknik. IT är en metod som även gagnar deyngsta kommunmedlemmarna, då dessa ofta har kunskap om och tillgång tilldatorer från en relativt låg ålder. Det är ett utmärkt sätt att genom enkla medelfå in åsikter från stora grupper och därigenom öka barns inflytande framför alltinom den politiska beslutsprocessen, men även inom brukarinflytandet.

• Barn som remissinstans

Det börjar bli alltmer vanligt att kommuner genom till exempel elevrådenanvänder barn och unga som remissinstans för olika kommunala frågor. BO anseratt fler kommuner borde ge barn och unga under 18 år en sådan möjlighet attpåverka i frågor som angår dem. På grund av att detta är förhållandevis nytt såhar de metoder som finns sällan utvärderats.

Kommunala försöksverksamheter pågår som ger grupper av barn möjlighet attlämna synpunkter på vissa övergripande kommunala frågor. Inom varje förvalt-ning finns en utredare som är ansvarig för att barns åsikter lyfts fram och skrivsner i en partsinlaga som redovisas på nämndsammanträdet inför beslutet.16

• Glöm inte de minsta barnen

Även de små barnen har rätt till inflytande enligt barnkonventionens artikel 12,såväl som brukare som i den övergripande beslutsprocessen. Också de minstabarnen har åsikter och det är beslutfattarnas ansvar att utveckla metoder för att

101


102


också dessa barn ska höras. Barnets åsikter ska självklart tillmätas betydelse i för-hållande till ålder och mognad.

Det kan ofta vara svårt för vuxna att föreställa sig vad inflytande för de mins-ta barnen kan innebära. Utmärkande för de små barnen är ju att de inte alls ärlåsta till vissa begränsade uttrycksmedel som vuxna ofta är. Tvärtom är det natur-ligt för ett litet barn att uttrycka sig med hela kroppen, med gester, sång, dans,genom att låtsas och skapa, rita och måla och så vidare.

Enligt barnkonventionen har barnet rätt att använda de uttrycksmedel detväljer, och vuxna måste därför bjuda till för att kunna tolka och förstå vad barnetmenar. Pedagoger med utbildning inom olika konstnärliga uttryck och lek har enkompetens som bör tas tillvara i det här sammanhanget. Pedagogen kan skapagoda förutsättningar för barnet att uttrycka sig. Genom att hjälpa till att lyftafram vad det är barnet uttrycker fungerar pedagogen som en länk till politikeroch andra vuxna utan att för den skull ta ifrån barnet dess rätt att själv fåuttrycka sin mening.

Släpp fram de små barnens åsikter. Det lönar sig. Foto: Jörgen Ulvsgär d


103

Forskningen kring de små barnen i förskolan, förskoleklassen och skolbarnenupp till mellanstadiet visar att en kombination av olika metoder är mest fram-gångsrikt när det gäller att barn ska göra sig förstådda. Att rita, fotografera, besö-ka platser och låta barn berätta har visat sig framgångsrikt. Att studera barns lekär ett sätt att lyssna till deras genuina språk i form av symboler och kommunika-tion.

Närmiljön, rätt utnyttjad, är det bästa läromedlet för små barn. Aktuell forsk-ning visar att en kombination av åtgärder leder till god kunskap om vad barnettycker är viktigt när det gäller förändringar i den fysiska miljön. Det kan handlaom besök på platsen med intervju som spelas in på band och att barnet självtfotograferar, ritar kartor och säger något om vad det skulle vilja ha. Detta är prö-vat med sexårsklass, i lågstadiet och i mellanstadiet.16

”Borde inte vuxna vara mer uppmärksam på vad barn och

unga försöker säga och lyssna utan att ha förutfattade

meningar. Det räcker inte med att lyssna, de måste ge ungdo-

marna med makt och förtroende så att de själva kan ändra

det de är missnöjda med. Det är ju trots allt barnen och när-

mast ungdomarna som ska ta över i framtiden. Samhället

borde formas mer utifrån ungdomarnas värderingar och

krav.”17

Jenny, 16 år

”Kompanjoner eller dekorationer! Barns och ungas delaktighet i närmiljö och kommu -nala verksamheter” kan beställas från BO:s kansli. Se även www.bo.se.


104


SMÅ BARN OCH UMGÄNGESTVISTER

– EN UNDERSÖKNING AV 62 TINGSRÄTTSDOMAR

Barnombudsmannen (BO) har undersökt samtliga domar vid fem tingsrätterunder 1998, som rör umgängestvister med barn upp till tre år. Totalt har 62domar granskats vid tingsrätterna i Stockholm, Göteborg, Borås, Sala och Hede-mora.

BO har haft två syften med undersökningen: dels att utreda hur domstolarnaförordnar om umgänge för de minsta barnen, dels att ta reda på i vilken måndomstolarna gör självständiga prövningar av barnet bästa i förhållande till föräld-rabalkens (FB) särskilda bestämmelse. Bakgrunden till undersökningen är den kri-tik som framförts i den allmänna debatten om att domstolar ibland schablonmäs-sigt förordnar om umgänge för små barn, utan att ta hänsyn till dessa barnsutveckling och särskilda behov.

Flera brister

Svensk lagstiftning har allt mer betonat att hänsynen till barnets bästa ska varavägledande, när myndigheter fattar beslut som rör barn. Principen om barnetsbästa gäller inte minst frågor som rör vårdnad och umgänge. BO:s undersökningvisar på flera brister. Det gäller hänsynen till de minsta barnens behov vidutformning av umgängets omfattning, domstolarnas självständiga prövning av detenskilda barnets behov samt argumentationen i domskälen kring principen ombarnets bästa. Kritiken mot domstolarnas beslut om små barn och umgänge kandärför sammanfattas i att det finns brister i kunskapen om små barns behov, svå-righeter att sätta barnets bästa i centrum samt brister när det gäller redovisningoch dokumentation.

Undersökningen kritiserar inte en enskild tingsrätt i något avseende. De bris-ter som framhålls i undersökningsresultaten är en sammantagen bedömning av 62domar som fattades 1998 i de fem tingsrätterna.

BO:s ställningstagande:

• Mot bakgrund av de minsta barnens behov behöver det bli mer vanligt

för små barn med förordnanden om dagtidsumgänge. Långa

umgängesperioder på flera veckor under sommaren är i de flesta fall

inte lämpliga för barn under tre år.

• Det är viktigt att en självständig prövning av barnets bästa alltid görs

när barn upp till tre år är inblandade i umgängestvister, så att barnets

eget behov inte riskerar att hamna i skymundan av föräldrarnas över-

enskommelse om umgänge.

• Domskälen bör alltid innehålla en redovisning av den prövning kring

vilka faktorer och relevanta intressen som legat till grund för bedöm-

ningen av det enskilda barnets bästa. Domskälen bör också innehålla

en analys av konsekvenserna för barnet av det aktuella umgänges-

förordnandet.


Sammanfattning

Av BO:s undersökning framgår att tingsrätternas domar i många fall inte är i lin-je med den allmänna kunskap som finns om små barns behov och utveckling.Domstolarnas praxis behöver därför ändras på några områden när det gällerbeslut om umgänge för barn under tre år.

Korta men täta umgängen

Dagtidsumgänge passar ofta de allra minsta barnen bäst, eftersom de då får möj-lighet att träffa den andra föräldern ofta, men under kortare tidsperioder. D ekan då i långsam takt utveckla och fördjupa kontakten med den andra föräldern.De 62 undersökta fallen i BO:s undersökning visar dock att korta dagtidsum-gängen är sällsynta. BO anser därför att förordnanden om dagtidsumgänge behö-ver bli mer vanligt för barn under tre år.

Helgumgänget behöver ändras i flera fall till att avse dagtid och eventuellt enövernattning istället för flera. De veckovisa umgängesförordnanden och umgängeunder lov kan för vissa små barn behöva vänta till dess att barnet blir någotäldre. För många är en vecka en lång period att vara ifrån den förälder barnetnormalt bor hos. Mot bakgrund av de minsta barnens utveckling, anser BO ocksåatt långa umgängesperioder på flera veckor under sommaren i de flesta fall inteär lämpliga för barn under tre år.

Självständiga prövningar

Av BO:s undersökning framgår vidare att det i flera fall inte gjorts någon själv-ständig prövning av det enskilda barnets behov, trots att den överenskommelsesom gjorts mellan föräldrarna, inte kan bedömas vara till barnets bästa. BO anseratt detta förhållande är otillfredsställande, eftersom det kan få till följd att fram-för allt de minsta barnens särskilda behov och utveckling inte i tillräckligt höggrad beaktas av domstolarna.

Om föräldrarna är överens om umgänget är det självklart en viktig faktor föratt lösningen också är bra för barnet, eftersom det kan förväntas att ett överens-kommet umgänge fungerar mer konfliktfritt än ett tvistigt. Överenskommelsenblir därför oftast grunden för tingsrättens dom. En överenskommelse omumgänge mellan föräldrar är naturligtvis i princip att föredra men innebär intesjälvklart att barnets behov kommer i fokus.

Domstolen ska enligt gällande rätt besluta om umgänge efter vad som är bästför barnet. För detta krävs att domstolen gör en bedömning av alla fakta i målet.Utifrån denna bedömning och allt övrigt som kommer fram under processen, skadomstolen göra en självständig prövning av vad som är barnets bästa i den speci-fika situationen. Domstolen har alltså ett självständigt ansvar för att frågan omumgänge blir tillbörligt utredd enligt FB 6:19. Domstolen är således inte bundenav föräldrarnas överenskommelse om umgänge. BO anser därför att det är viktigtatt en självständig prövning av barnets bästa alltid görs när barn upp till tre år är

105


inblandade, så att barnets eget behov inte riskerar att hamna i skymundan av för-äldrarnas överenskommelse om umgänge.

Bättre redovisning

BO:s undersökning visar också att redovisningen i domskälen ofta är otillräckligvad gäller prövningen av det enskilda barnets bästa. BO anser att det är anmärk-ningsvärt att domskälen ofta är så bristfälliga mot bakgrund av vad som uttryckli-gen sägs i FB:s förarbeten. Där framhålls att vad som är barnets bästa ska avgörasi varje enskilt fall utifrån en bedömning av de individuella förhållandena. Detframhålls att möjligheten till en god kontakt med båda föräldrarna är en viktigfaktor. Andra faktorer att ta hänsyn till är barnets fysiska och psykiska utvecklingoch välbefinnande. Såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter för barnet ska beak-tas så långt möjligt.18

BO menar att även om domskälen nämner principen om barnets bästa, ä ravsaknaden av redovisning i förhållande till denna princip en brist som ger upphovtill osäkerhet. Det är viktigt att det framgår av domskälen vilka hänsyn domstolenhar tagit och hur man har resonerat om det umgänge som utdöms i förhållande tillprincipen om barnets bästa. BO anser därför att domskälen alltid bör innehålla enredovisning av vilka faktorer och relevanta intressen som legat till grund förbedömningen av det enskilda barnets bästa. Domskälen ska också innehålla en ana-lys av konsekvenserna för barnet av det aktuella umgängesförordnandet.

Mer kunskap

Till sist vill BO framhålla att det krävs kunskap om små barn för att kunna göraett väl avpassat beslut om umgänge för ett litet barn. Föräldrar kan inte alltidförväntas ha sådan kunskap. Domare och ombud borde i högre grad kunna vägle-da föräldrarna med information och kunskap kring de minsta barnens utvecklingoch intressen. Domstolarna behöver därför ha bättre tillgång till allmän kunskapom barns behov. Även ombuden behöver kunskap om små barns utveckling ochsärskilda behov för att kunna vara till hjälp för föräldrarna att utforma en lämpligöverenskommelse om umgänge.

Det behövs också mer forskning om hur barn påverkas av olika typer avumgängesförordnanden och växelvis boende. Kunskap inom detta område måsteutvidgas och utvecklas. Socialstyrelsen har fått ett uppdrag att genomföra studierom hur små barn påverkas av växelvis boende och umgänge samt hur föräldrarbäst kan informeras och stödjas. Dessa åtgärder kan vidga kunskapen på fleraplan och bidra till att det lilla barnets behov i högre grad får styra utformningenav boende och umgänge.19

Resultat av BO:s undersökning

Studien av de 62 umgängesdomarna tar upp tre huvudaspekter. Den första gällerhuruvida umgänget är tvistigt eller överenskommet när domstolen fattar beslutet.Den andra handlar om umgängets omfattning och den tredje, hur domstolen har

106



107

argumenterat kring umgängesförordnande i förhållande till barnets bästa. I tre avsamtliga fall är inget umgänge alls utdömt. I två av dessa fall ansåg rätten att ettumgängesförordnande skulle vara till mer skada än nytta för barnet och i ett fallvägrade pappan ha umgänge med sitt barn.

1. Överenskommet eller tvistigt umgänge

I de allra flesta fall där ett barn inte bor med båda sina föräldrar kommer föräld-rarna själva överens om hur umgänget ska se ut utan att domstol blir inblandad.Även av de 62 domstolsavgöranden som BO undersökt, framgår det att det ärmycket vanligt att föräldrarna kommer överens någon gång under själva dom-stolsprocessen. Endast 10 av de undersökta 62 fallen är tvistiga i något avseendesom gäller umgänget när domstolen avkunnar dom.

I 34 av de 62 fall som ingått i BO:s studie, har föräldrarna gjort en överens-kommelse om umgänget före eller under förhandlingen. Överenskommelsen kanha formen av ett avtal som arbetats fram tillsammans med ombud eller mellanföräldrarna själva till exempel i samarbetssamtal och som de önskar få fastställt idom. Det kan också vara en överenskommelse som gjorts under den muntligaförberedelsen inför rätten.

I 18 fall rör det sig om ett yrkande som medges helt eller delvis. Av vad somframgår av domskälen gör domstolen, i de fall föräldrarna är överens, ingen själv-ständig prövning av umgänget efter vad som är bäst för barnet i det enskilda fal-let. Den motiverar umgängesförordnade med att parternas överenskommelse ärtill barnets bästa.

Hur vill barnet ha det vid skilsmässa? Foto: Sven Oredson/Megapix


2. Umgängets omfattning

BO har i studien delat in de utdömda tiderna för umgänge i fyra huvudkategori-er: Vardagsumgänge, veckoslutsumgänge, veckovis umgänge (framför allt på lov)och sommarlovsumgänge. Studien gör också en jämförelse av hur de olika tings-rätterna har förordnat om umgängets omfattning.

• Umgänge på vardagar

Av BO:s undersökning framkommer att det är förhållandevis sällsynt att domsto-larna förordnar om vardagsumgänge, även när det gäller de minsta barnen. Någontydlig koppling mellan vardagsumgänge och barnets ålder med de särskilda behovsom då finns, kan inte skönjas i domsluten.

Av samtliga 62 mål är det endast i 21 fall som tingsrätterna förordnat om var-dagsumgänge. Borås tingsrätt har förordnat om vardagsumgänge i 3 av 4 fall,Göteborg i 6 av 23 fall och Stockholm i 12 av 33 fall.

I fallen från Hedemora och Sala är inget vardagsumgänge förordnat. Dettakan möjligtvis bero på praktiska svårigheter, som långa arbetsdagar och långaavstånd mellan föräldrarnas bostäder. Av BO:s undersökning framgår det dock atti 48 av 62 fall bodde föräldrarna i samma stad.

(Tabell 12)

• Veckoslutsumgänge

Den vanligaste formen för umgänge som domstolarna förordnar om gällerumgänge under veckosluten mellan barnet och den förälder som det inte bor till-sammans med. I nästan alla fall rör det sig om varannan helg. Två övernattningarär vanligast utom för de allra minsta där umgänge under endast dagtid på vecko-sluten förekommer i några fall.

108



• Veckovis umgänge

Veckovis umgänge är också en vanlig umgängesform. Det handlar ofta om lov,exempelvis jullov, sportlov, påsklov och höstlov, men används även i två mål somett regelbundet återkommande umgänge, en vecka varje eller varannan månad. Idessa fall bodde umgängesföräldern i ett annat land. I en tredjedel av de 62målen har domstolarna förordnat om mer än en veckas umgänge vid lov. Somexempel kan nämnas domslut om åtta dagars umgänge för en elva månadersbaby och elva dagar för ett barn som var 1,5 år. Vid förordnande av veckovisumgänge finns det en tydlig skillnad mellan olika tingsrätter som gäller antaletdagar som umgänget omfattar. Generellt kan sägas att Stockholms tingsrättförordnar om 8–12 dagar medan de andra tingsrätternas förordnanden ligger på4–8 dagar.

• Sommarlovsumgänge

Umgänge under sommarlovet är förordnat i över hälften av de 62 målen och avdessa har hälften umgängesperioder på minst två veckor. Det är inte ovanligt attförordna om umgänge fyra veckor på sommaren även för barn under tre år. Påsamma sätt som vid det veckovisa umgänget kan, vid en jämförelse mellan olikatingsrätter, en tendens märkas att Stockholms tingsrätt förordnar om längreumgängesperioder än övriga tingsrätter.

3. Domstolens argumentation i domskälen

När det gäller domstolarnas argumentation i domskälen har tre aspekter varit avBO:s intresse. Den första är om domstolen redovisar skälen till det umgänge somförordnats. Den andra aspekten är hur omfattande argumentationen är och entredje gäller hur domstolen argumenterar i förhållande till principen om barnetsbästa.

Av de aktuella 62 målen har i alla, utom 10 fall, en överenskommelse träffatsom umgänget under förhandling med ombudet, vid samarbetssamtal eller vidden muntliga förberedelsen. Som ovan nämnts gör domstolen då ingen självstän-dig prövning av umgänget efter vad som är bäst för barnet i det enskilda fallet,utan nöjer sig med att motivera umgängesförordnande med att parternas över-enskommelse är till barnets bästa.

I två tredjedelar av målen, 42 av 62 fall, framför domstolarna skäl till sittförordnande. Av dessa 42 mål består argumentationen i 29 fall endast av en fras,nämligen att det överenskomna, alternativt det förordnade, umgänget är till bar-nets bästa. I de övriga 13 målen är argumentationen något utförligare. Endast inågra fall handlar det om en mer grundläggande genomgång av vad som är detbästa för barnet i den specifika situationen och vilka faktorer som varit avgörandeför utslaget.

109


Antal mål där tingsrätten nämner principen om barnets bästa

(Tabell 13)

Barnets bästa – ett mångtydigt begrepp

Svensk rätt rörande barn och ungdomar utgår från principen om barnets bästa.Den är indirekt förankrad i grundlagen genom 1 kap. 2 § regeringsformen, därdet framgår att målet för den offentliga verksamheten ska vara den enskildes väl-färd i olika avseenden. Det är således barnets bästa som ska vara ledstjärnan förde åtgärder som samhället vidtar. Även i föräldrabalken (FB) finns bestämmelsersom innebär att beslut om vårdnad och umgänge ska beakta vad som är bäst förbarnet.

Principen om barnets bästa

Barnkonventionens princip om barnets bästa i främsta rummet i artikel 3, harkaraktären av en portalbestämmelse. Med detta menas att principen om barnetsbästa ska vara vägledande vid tolkningen av konventionens övriga artiklar. Ävenandra frågor, som inte är direkt nämnda i konventionens sakartiklar, ska ta sinutgångspunkt i barnets bästa.

3.1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privatasociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftandeorgan, skall barnets bästa komma i främsta rummet.

3.2. Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådanomvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter ochskyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer somhar lagligt ansvar för barnet, och skall för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstift-nings- och administrativa åtgärder.

110



Formuleringen i barnkonventionens artikel 3 ger avsiktligt ingen fastställd defi -nition av vad som är barnets bästa. Det har inte ansetts vara möjligt att fastställanågra definitiva kriterier för vad som är barnets bästa inom olika områden ochkulturer och som är hållbara över tiden.

Barnkonventionen ställer däremot krav på att staterna, eller de som staten hardelegerat beslutsrätten till, alltid måste försäkra sig om att barnets bästa har redo-visats i beslutsprocessen. De måste också motivera de situationer där något annatän barnets bästa väger tyngre, det vill säga göra en ingående analys med en sam-manvägning av relevanta intressen. Konsekvenserna för barnet eller barnen av oli-ka alternativ ska också analyseras.

Även om principen om barnets bästa tidigare till viss del varit förankrad i dennationella lagstiftningen och i vårt medvetande är det ändå en stor framgång attden genom barnkonventionens skrivning i artikel 3 fått en ännu starkare ställningi lagstiftningen.

Olika tolkningar

Att principen om barnets bästa sedan 1998 är förstärkt genom en portalparagraf iFB:s regler om vårdnad och umgänge är ett viktigt steg framåt för att kunna häv-da barns behov och intressen. Därmed är dock inte alla problem lösta. Innebör-den i uttrycket barnets bästa har inte konkretiserats i förarbeten eller lagtextannat än som en riktlinje. Vad som avses med begreppet inom olika områden ärsåledes inte tillräckligt preciserat. Det är ett mångtydigt uttryck som ger utrym-me för olika tolkningsmöjligheter. Uttrycket riskerar därför att sakna innebördeftersom det finns så många olika meningar om hur barnets bästa ska tillgodoses.Det som bedöms vara det bästa för ett barn i en viss situation behöver inte allsvara det för ett annat barn i motsvarande situation.

Det enskilda barnets bästa

Innehållet i principen om barnets bästa ska tolkas som den bästa tänkbara lös-ningen för varje enskilt barn. Bedömningen av vad som är barnets bästa måstebygga på kunskap och beprövad erfarenhet i kombination med en bedömning avjust detta barns livssituation. Analysen av ett barns bästa ska vara individuell ochså långt möjligt vila på vetenskaplig grund med systematisk uppföljning ochutvärdering. Inte minst måste barnet självt få ge uttryck för sina åsikter som skavägas in i beslutet, i den mån detta är möjligt med tanke på barnets ålder ochmognad.

Barnets vilja

BO vill påminna om skrivningarna i propositionen 1997/98:7 Vårdnad, boendeoch umgänge. Där framhålls det att barnkonventionens artikel 12 om barnets rättatt uttrycka sina åsikter är en princip som ger uttryck för respekt för barnets per-son och egenart. Principen måste dock underordnas hänsynen till barnets bästa,även om barnet nått en viss grad av mognad. Trots detta ska motargumenten vara

111


starka – till exempel att det kan antas medföra bestående men eller fara för bar-nets hälsa och utveckling – för att beslutet ska gå emot barnets vilja.

Portalparagraf

FB:s portalpara g raf 6:2a framhåller att barnets bästa ska komma i främsta rummetdå frågor som rör vårdnad, boende och umgänge av g ö r s. Detta framgår ytterligare iFB 6:15a där det anges att rätten ska besluta om umgänge efter vad som är bäst förb a r n e t . Vid denna bedömning ska särskilt avseende fästas vid barnets behov av enn ä ra och god kontakt med båda föräldra r n a . Vidare ska risken för att barnet utsättsför övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa beaktas.

Umgänge till för barnet

FB 6:15 stadgar att barnet ska ha rätt till umgänge med den förälder som detinte bor tillsammans med. Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att bar-nets behov av umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans medså långt möjligt tillgodoses. Det framhålls särskilt i förarbetena att umgänget iförsta hand är till för barnet och att en förälder inte har någon absolut rätt tillumgänge med sitt barn.20 Av förarbetena framgår vidare att barnets intresse ochbehov av umgänge ska tillgodoses genom ett regelbundet, flexibelt och individu-ellt anpassat umgängesförordnande. Domstolen ska välja den lösning som bästkan antas främja att de grundläggande rättigheterna i FB 6:1 blir tillgodosedda,när det gäller till exempel trygghet för barnet genom stabila relationer.21

Prövning av barnets bästa

Högsta domstolen tar i avgörandet NJA 1988 s. 559 avstånd från schablonmässigtbestämda umgängestider och framhåller att det är viktigt att göra en prövning avbarnets bästa och att ta hänsyn till de individuella omständigheterna i det särskil-da fallet. I förarbetena till de nya reglerna i FB fastslås att inga ytterligare lagstift-ningsåtgärder behöver vidtas för att betona vikten av att beslut om umgängepräglas av flexibilitet.22

Utifrån bestämmelserna i FB 6:19 är det rättens ansvar att frågor om vårdnad,boende och umgänge blir tillbörligt utredda. Utredningsansvaret är självständigtoch föräldrarna som parter i målet har ett mer begränsat inflytande. I vissa fallhar socialförvaltningen en roll att lämna upplysningar och företa utredningar.

De minsta barnens behov

Utgångspunkten för samhällets syn på barns behov vid skilsmässa och separationär att barn behöver ha en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Framförallt behöver alla barn ha en realistisk bild och en levande kontakt med den föräl-der barnet inte bor hos.23 Formerna för hur den kontakten ska upprätthållas mås-te dock få variera och hänsyn måste tas till barns utveckling och mognad. Deminsta barnen upp till tre år har andra behov än en tonåring i detta avseende.

112



De mindre barnen, upp till tre år, behöver rutiner, lugn och stabilitet. Små barnär vanemänniskor och behöver långsamt vänjas vid de nya rutiner som en separa-tion mellan föräldrarna och umgänge med den förälder de inte bor hos innebär.

De allra minsta barnen som ännu inte internaliserat föräldrarna, det vill sägahar en bra inre minnesbild av föräldrarna, behöver en ganska tät kontakt för attbilden av den förälder de inte bor hos ska finnas kvar.

Kontinuitet

I Mats Sjöstens kommentar till de nya reglerna i FB om vårdnad och umgängeframgår att ett stabilt och varaktigt förhållande till föräldrar är av väsentlig bety-delse för barn. Längre avbrott i kontakten med föräldrarna medför i regel enmycket stor påfrestning för barnet. Sådana avbrott kan få barnet att känna sigvaraktigt övergivet och därmed finns det risk för att barnets trygghetskänsla blirstörd i grunden. Inte minst allvarligt är upprepade avbrott i kontakten med för-äldrarna, vilket kan leda till att barnets känslomässiga bindning till dessa försva-gas. Barn har en annan tidsuppfattning och en annan minnesförmåga än vuxna.24

Först framåt treårsåldern får barnet en mer stabil, varaktig förmåga att inom sigbevara minnesbilder av och föreställningar om föräldrarnas existens.25

Andra hänsyn

Andra faktorer att ta hänsyn till handlar om hur djup konflikten mellan föräld-rarna är och hur de hanterar den.26 Det kan också handla om äldre syskon somomfattas av samma umgängesförordnande och formen för föräldrarnas tidigareförhållande. Det kan till exempel innebära en skillnad om båda föräldrarna tidiga-re bott tillsammans med barnet eller om barnet sällan har träffat den föräldersom det ska umgås med.

Med tanke på de minsta barnens bristande förmåga att hålla fast minnesbilderfinns en annan viktig omständighet som måste tas med i bedömningen. Denhandlar om att upprepade avbrott i kontakten med den förälder barnet normaltbor tillsammans med kan innebära en stor psykisk påfrestning för vissa barn. Det-ta gäller framför allt små barn som har haft en sparsam eller ingen kontakt allsmed den andre föräldern.

Allmänna riktlinjer

Generellt kan sägas att umgänge med de allra minsta barnen, upp till 1–1,5 år, b ö rske ofta men under korta tider. Detta är en viktig faktor vid bedömningen avexempelvis övernattningar hos umgängesföräldern. Även den situation där barnetf o r t f a rande ammas måste vägas in. När det gäller barn i denna ålder, bör de helstbo på ett ställe och ha umgänge med den andra föräldern på dagtid. Om umgäng-et innebär boende bör det inte va ra längre än en eller två nätter till exempel enh e l g. Men även ett par övernattningar kan va ra för lång tid för de allra minsta bar-n e n . Det beror dock på omständigheterna i det särskilda fallet. Längre tids boen-d e, som ett par veckor under semestrar bör beslutas med försiktighet.2 7

113


Slutligen ska sägas att det ovanstående endast kan ses som allmänna riktlinjer.Alla barn måste bedömas individuellt. Barnets umgänge med den förälder det intebor tillsammans med måste i första hand beslutas efter barnets bästa i det specifi-ka fallet och inte efter föräldrarnas önskemål om att ha barnet likvärdigt hos sig.

Ett barnperspektiv

Det återstår ett mödosamt arbete med att se till att principen i lagstiftningen ombarnets bästa i främsta rummet verkligen genomsyrar tillämpning och de bedöm-ningar, som görs av framför allt socialtjänst och domstolar. Det handlar om för-bättrad kompetens och utbildning, det handlar om utökad forskning på området,men kanske i ännu högre grad om att utveckla ett barnperspektiv så att de småbarnens behov verkligen sätts i främsta rummet.

”Små barn och umgängestvister – en undersökning av 62 tingsrättsdomar” kanbeställas från BO:s kansli. Se även www.bo.se.

114



115

ADOPTION – TILL BARNETS FÖRDEL!

Frågan om homosexuella par ska ges möjlighet att adoptera barn är inte ny.Den har tidigare tagits upp i de två utredningar som särskilt behandlat homo-sexuellas levnadsvillkor och rättigheter. År 1978 tillsattes utredningen omHomosexuellas situation i samhället och 1991 tillsattes Pa r t n e r s k a p s k o m-m i t t é n . Frågor om adoption har även behandlats i lagutskottet i samband medatt motioner väckts.

BO:s ställningstagande:

• BO är positiv till att homosexuella registrerade partner prövas för

adoption av styvbarn. Däremot förordar BO inte att homosexuella regi-

strerade partner ges möjlighet att ansöka om internationell adoption.

Det saknas idag kunskap om vad en sådan adoption innebär för ett

barn. Det finns därför för närvarande ingen saklig grund för att kunna

bedöma om adoptionen är till fördel för barnet.

BO välkomnar en utveckling som innebär ökade rättigheter för homosexuella.De ska självklart kunna ingå partnerskap och inte diskrimineras i arbetslivet. Det-ta är också rättigheter som har förstärkts under senare år. Det kan därför vara lättatt se adoption som nästa och ytterligare ett steg i att stärka rättigheterna förhomosexuella. Men då gäller det inte bara vuxna människors rätt och valmöjlig-heter utan också en tredje och svagare part, som inte har möjlighet att föra sintalan, nämligen barnet. Det är därför inte en fråga om en grupps rättigheter i för-hållande till en annan, utan om samhällets ansvar för att sätta barnets bästafrämst.

För närvarande arbetar kommittén Barn i homosexuella familjer bland annatmed adoptionsfrågan och ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 januari 2001.BO är positiv till att området ses över och blir sakligt belyst.

I direktiven står: Kommitténs andra huvuduppgift är att ta ställning till de rätts -liga skillnader som idag finns mellan homosexuella och heterosexuella par i fråga ommöjlighet att adoptera och att utses till särskilt förordnade vårdnadshavare gemen -samt. Kommittén ska bedöma om skillnaderna är sakligt motiverade. Bedömningenska göras på grundval av vad som har utretts om förhållandena för barn i homosex -uella familjer och vad som är känt om adoptivbarns särskilda behov. Bedömningenskall utgå från principen om barnets bästa men i övrigt göras förutsättningslöst.28

Adoptioner

Att adoptera betyder att ”uppta som sitt eget”. Den första lagen om adoption iSverige kom 1917. År 1958 gjordes en grundlig översyn av adoptionsbestämmel-serna och en ”stark adoption” infördes. Det innebär att barnet genom adoptioneni princip får samma förhållande till adoptanten och dennes släkt som adoptantenseget barn. Samtidigt upphör det familjerättsliga bandet mellan det adopteradebarnet och dess biologiska släkt. Det innebär att barnet juridiskt anses som adop-


tantens barn och inte som barn till sina biologiska föräldrar. Först 1970 upphördemöjligheten för adoptivföräldrarna att häva en adoption.

År 1998 adopterades 928 barn från utomnordiska länder till Sverige genomadoptionsorganisationer. Av dessa var 25 stycken adopterade av ensamstående.29

Under 1998 adopterades 162 barn som var födda i Sverige. Huvuddelen av dessaadoptioner avsåg adoption av styvbarn.30

I följande skrivningar kommer inte adoption av svenska barn som inte är styv-barn att beröras, då de är ytterst få till antalet.

Gällande rätt

Numera återfinns bestämmelserna om adoption i föräldrabalkens (FB) fjärdekapitel. Tillstånd att adoptera barn kan lämnas till ensamstående person eller äktamakar (Se FB 4:1) I undantagsfall kan en make adoptera barn ensam. Det gälleradoption av den andra makens barn (biologiskt eller adopterat) eller då denandre maken befinner sig på annan ort eller är sinnessjuk eller sinnesslö. Det ärbara äkta makar som kan adoptera gemensamt (Se FB 4:3) det vill säga inte sam-bor. Tillstånd att adoptera lämnas av tingsrätt. Innan domstolen gör sin prövninggenomförs en utredning av socialnämnden i hemkommunen.

Undantag från bestämmelserna ovan görs för registrerade partner. De får var-ken gemensamt eller var för sig adoptera barn. En partner kan därför inte helleradoptera den andre partnerns barn, biologiskt eller adopterat det vill säga styv-barnsadoption. (Se 3 kap. 2 § lagen /1994: 1117/ om registrerat partnerskap.)Däremot finns det inte något formellt hinder för en homosexuell person sominte är partner i ett registrerat partnerskap att adoptera som ensamstående.

116


Barnets bästa får aldrig glömmas bort vid adoptioner. Foto: Sven Oredson/Megapix


117

Andra länders lagstiftning

I Norge är det inte tillåtet för registrerade partner att adoptera barn. Frågan omstyvbarnsadoptioner ses dock över för närvarande. Island tillåter inte heller regi-strerade partner att adoptera barn gemensamt. I Danmark är det tillåtet medstyvbarnsadoption av den registrerade partnerns biologiska eller adopterade barnmed undantag för adoptivbarn från andra länder än Danmark. I Nederländernafinns för närvarande ett förslag om att homosexuella par ska få adoptera, dockendast nederländska barn. Förslaget kommer att underställas parlamentet ochsenaten. I dagsläget är det således inget land som tillåter registrerade partner attinternationellt adoptera ett barn gemensamt.

Barnets bästa

Den svenska lagstiftningen bygger på principen om barnets bästa. Det framgårtill exempel av reglerna om adoption i föräldrabalken, socialtjänstlagen och lagenom internationella rättsförhållanden. När det gäller adoptioner bärs den svenskalagstiftningen upp av tanken att inga andra intressen kan ta över barnets.

I FN:s barnkonventionen, artikel 3, återfinns grundprincipen om barnets bäs-ta. Inget annat internationellt dokument innehåller en artikel eller paragraf medden bredd som uttrycks i denna artikel. Här slås fast att barnets bästa ska kommai främsta rummet ”vid alla åtgärder som rör barn”. Det ska tolkas som att det gäl-ler all offentlig och privat hantering av beslut kring barn och unga.

”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offent-

liga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar,

administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall

barnets bästa komma i främsta rummet.”

Art 3,1

FN:s barnkommitté i Genève har tolkat artikel 3 om barnets bästa, så att princi-pen alltid ska beaktas och väga mycket tungt och därmed så gott som alltid haföreträde: ”...the best interest of the child shall be a primary consideration.” Detkan dock finnas situationer då andra intressen kan väga tyngre och därmed fåföreträde. Sådana intressen kan vara till exempel samhällsekonomiska eller säker-hetspolitiska.

Principen om barnets bästa ska tillämpas inom alla områden. Det gäller ocksåi lagstiftningsarbetet. Barnkonventionen ”kräver inte att barnets bästa alltid skallvara utslagsgivande, men barnets bästa skall ligga med och väga tungt i vågskålennär beslut som rör barn skall fattas” (se prop1997/98:182 s. 13).

Men barnkonventionen fastslår också vissa situationer då principen om bar-nets bästa ska ges absolut prioritet: ”The best interest of the child shall be a para-


mount interest.” Uttrycket barnets bästa formuleras alltså starkare i några avsakartiklarna bland annat i artikel 21 om adoption. Där framgår att barnets bästaska vara styrande för alla överväganden som rör adoption.

Även Konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationellaadoptioner, Haagkonventionen, bygger liksom barnkonventionen på principen ombarnets bästa. Konventionens syfte är bland annat att säkerställa att internationel-la adoptioner sker med beaktande av barnets bästa. Sverige har antagit Haagkon-ventionen som svensk lag.

Adoptivbarns särskilda behov

En viktig förutsättning för adoption är att det ska vara till fördel för barnet.Enligt FB 4:6 ska domstolen pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum.”Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet”.

Adoptivbarn har en gång övergetts av sina biologiska föräldrar. Barn som äraktuella för adoption har alltså redan med sig svårigheter som separation och för-lust. Den stora gruppen adoptivbarn anpassar sig ofta bra men det finns enmindre grupp som får svåra problem. Det märks bland annat genom att adopte-rade barn är överrepresenterade i förhållande till andra barn på barnpsykiatriskakliniker. Det framkommer bland annat i en studie av adoptionsforskaren ochbarnpsykiatern Marianne Cederblad. Det är ungefär tre gånger så många adoptiv-barn som läggs in på barnpsykiatrisk klinik i relation till hur stor del av befolk-ningen adoptivbarnen utgör i de studerade områdena.31 Det finns vidare studiersom visar att adopterade barn remitteras till psykologbehandling två till femgånger så ofta som jämnåriga barn. (Bohman 1970, Brinich 1980, Hoksbergen1991).32

Enligt Statens institutionsstyrelse (SiS) är adopterade barn i åldern 10–20 åröverrepresenterade på ungdomsinstitutioner.33 De adopterade barnens behov avvård och behandling skiljer sig från andra barns behov på de särskilda ung-domshemmen.

Homosexuella är en utsatt grupp

Homosexuella är fortfarande en utsatt grupp i samhället på många sätt. Det ärväldokumenterat att många människor intar en oförstående eller avståndstagandeattityd till homosexuella.34 En doktorsavhandling i kriminologi som lades fram iseptember 1999 visar att en av fyra homosexuella personer har utsatts för brottpå grund av deras sexuella läggning.35 Det vanligaste brottet är hot, därefter kom-mer våld, förolämpning, skadegörelse, andra egendomsbrott och sexbrott.

Homosexuella kvinnor utsätts för våld i mindre utsträckning än homosexuellamän, men de är mer utsatta för förolämpning och förtal på arbetsplatserna.Många homosexuella riskerar således att utsättas för våldsövergrepp på grund avsin sexuella läggning och/eller diskrimineras i arbetslivet. Det sistnämnda har letttill att ett nytt ombudsmannainstitut införts, Ombudsmannen mot diskrimineringi arbetslivet på grund av sexuell läggning (HomO).36

118



Barn i homosexuella familjer

Den forskning som finns om barn som växer upp i homosexuella familjer handlarom sådana familjer där den ena partnerns biologiska barn växer upp med dethomosexuella paret. Forskningen är främst från USA och vissa västerländska län-der.

Däremot saknas det utförlig forskning om barn som växer upp i homosexuel-la familjer i Sverige. Den parlamentariska utredning Barn i homosexuella familjerarbetar för närvarande med att utreda förhållandena för dessa barn. Det saknasockså forskning om internationellt adopterade barn som växt upp i homosexuellafamiljer. Sådan forskning är av förklarliga skäl svår att få till stånd då vi för närva-rande saknar kunskap om hur många internationellt adopterade barn som växerupp i svenska homosexuella familjer.

Adoptivbarnens syn

BO anser att det är viktigt att i högre grad än vad som hittills skett ta del av vadde adopterade barnen själva anser och har därför tillsammans med Nämnden förinternationella organisationer (NIA) genomfört en hearing med berörda organisa-tioner. Som ett resultat av hearingen har BO och NIA gjort en skrivelse till Kom-mittén om barn i homosexuella familjer och bland annat begärt att företrädareför adopterade ska bli representerade i kommittén. En majoritet av adoptivbarns-organisationerna är emot att homosexuella par ges möjlighet till adoption.

Styvbarnsadoption

BO är positiv till att lagen ändras så att registrerade partner ges möjligheter tillprövning för styvbarnsadoption. I dessa familjer där ena parten är biologisk föräl-der har barnet redan sitt ursprung klart. Det har för det mesta redan sina relatio-ner, anknytning och bakgrund uppbyggda med åtminstone en biologisk förälder.Samhället har då en skyldighet att underlätta, inte motverka och försvåra, dessabarns uppväxt.

Regler ska alltså inte förhindra att barnet adopteras av partnern till den biolo-giske föräldern om det skulle bedömas vara till fördel för barnet. BO anser attdet inte bör göras någon åtskillnad om föräldrarna är homosexuella eller hetero-sexuella. En individuell prövning ska göras på samma sätt som redan görs. Det ärdock fortfarande barnets bästa som ska vara utslagsgivande. En viktig aspekt äratt barn som fyllt tolv år inte får adopteras utan eget samtycke (FB 4:5). Ävenyngre barns åsikter ska beaktas om barnets ålder och mognad ger skäl för det (FB4:6). I likhet med Danmark bör styvbarnsadoption inte gälla internationellt adop-terade barn.

Internationella adoptioner

BO förordar däremot inte att homosexuella registrerade partner ges möjlighet tillinternationella adoptioner. När ett barn lämnas för en internationell adoption är

119



samhället skyldigt att ta ansvar för att barnet får så goda uppväxtvillkor somöverhuvudtaget är möjligt. Adoptionen ska anses vara till fördel för barnet. Detgäller naturligtvis även för nationella adoptioner som inte är styvbarnsadoptioner.

Barn som är aktuella för internationella adoptioner har en annan situation ände barn som berörs vid styvbarnsadoptioner. Internationellt adopterade barn harövergivits av sina biologiska föräldrar och har inte heller några band eller relatio-ner kvar med dessa. De bär således redan med sig en utsatthet när de kommerhit från sina hemländer. De har inte heller någon förankring i den blivande adop-tivfamiljen eller det nya hemlandet.

Givarländernas inställning

Det är också viktigt att ta hänsyn till vad givarländerna har för inställning tillhomosexuellas möjlighet att adoptera. För närvarande är de länder som är aktuel-la för svensk del negativa. Adoption till homosexuella familjer skulle kunna ledatill att givarländerna inte fortsätter att lämna barn till Sverige.

Självklart måste givarländernas inställning respekteras. BO vill dock poängteraatt även om givarländerna ställer sig positiva i framtiden måste Sverige fatta etteget beslut i frågan. Detta beslut måste bygga på den tanke som svensk lag bärsupp av, nämligen att inga andra intressen kan ta över barnets.

Ensamstående och adoption

Ensamstående adoptivföräldrar lyfts ibland fram som argument för att homosex-uella par också bör ges möjlighet till adoption. Man menar att det är ologiskt urrättvisesynpunkt att ensamstående kan prövas för internationell adoption när intehomosexuella par kan komma i fråga. Detta är dock inte ett bra argument för attutvidga adoption till att även gälla homosexuella par. Snarare bör frågan omensamstående och adoption utvärderas för att se om det fortsättningsvis kananses vara till fördel för barnet.

I den studie som barnpsykiater Marianne Cederblad gjorde 1990 var det fyragånger så många adoptivbarn med ensamstående föräldrar i den kliniskagruppen.37 Av olika studier framgår att risken för beteendestörningar ökar juäldre barnet är när det adopteras.38 Tidigare gjorda undersökningar visar att enensamstående förälder oftast får adoptera äldre barn.39 I dagsläget är det oklarthur det förhåller sig.

Adoption handlar om barnet

Homosexuellas möjlighet att adoptera ses av många som en rättvise- och diskri-mineringsfråga. Homosexuella pars möjlighet till adoption måste emellertid ses iett vidare sammanhang. Frågor om adoption väcker starka känslor och åsikternagår isär. Några ser adoption som en fortsättning av imperialismen och anser där-för att samtliga internationella adoptioner borde upphöra. Andra ser det som endemokratisk rättighet och menar att alla bör ges möjlighet till en individuellprövning.

120


BO är medveten om att frågan om homosexuella partner ska få adoptera kanses ur en mängd olika synvinklar. BO:s uppdrag är dock att företräda barn ochunga samt att lyfta fram argument utifrån vad som är bäst för barnet. Vi vill härbetona att de ställningstaganden som görs inte har sin grund i fördomar mothomosexuella eller att homosexuella par skulle vara sämre föräldrar. BO:s ställ-ningstaganden tar sin utgångspunkt i adoptivbarnens särskilda behov.

BO menar att den svenska lagstiftningen som rör adoption bör ses över i ettstörre perspektiv och inte enbart handla om homosexuellas möjlighet till adop-tion. Det är viktigt att se över och utvärdera den befintliga verksamheten innanden utvidgas ytterligare.

En sådan översyn måste göras i samspel med aktuell forskning om adoptiv-barn för att se om lagstiftningen är anpassad till dagens barnperspektiv. Vad ärdet bästa för barnet enligt forskarna? Stödjer forskningen att det är en fördel förett barn att adopteras av ett heterosexuellt par i förhållande till att adopteras avensamstående? Finns det andra grupper av föräldrar där det visat sig att det varitlämpligt eller olämpligt att de tillåtits adoptera. Är det till exempel bättre föradoptivbarn att komma till föräldrar med samma nationalitet? Finns det personermed vissa sjukdomar som inte bör prövas individuellt? Eller är det så att det intefinns några enkla samband som går att urskilja för vad som är barnets bästa i des-sa sammanhang?

Det är viktigt att kunskap ligger till grund för Sveriges ställningstagande tillinternationell adoption och homosexuella. För närvarande saknas sådan kunskap.BO anser därför att det inte finns någon saklig grund för att kunna bedöma attdet är till fördel för ett barn att bli adopterat av ett homosexuellt par.

121


Fotnoter

Kompanjoner eller dekorationer?1 SOU 1997:116.2 SOU 1997:116 s 200.3 SOU 1997:71.4 SOU 1997:71 s. 104f.5 Prop. 1993/94:188 s. 74f.6 Jämför RÅ 1979:2:43.7 Prop. 1986/87:91 s. 14.8 Prop. 1986/87:91 s. 18.9 Ds 1991:18, s. 39 ff.10 SOU 1993:90 s. 312.11 (1985:1100) 4 kap. 2 §.12 Prop. 1993/94:188 s. 74f.13 SOU 1998:155 s . 46.14 Studie i fyra kommuner, Jönköping, Skellefteå, Ludvika samt Porsgrunns kommun i Norge,BO 1999. Redovisas i BO:s PM ”Kompanjoner eller dekorationer?”.15 Erika Lundström, projektledare Dags för barnkonventionen, Solna kommun.16 Forska-Lära projektet,Vägverket.17 Barn om barnets rättigheter, Barnombudsmannen 1995.

Små barn och umgängestvister18 Prop.1997/98:7 s.104.19 Uppdrag i Socialstyrelsens regleringsbrev för år 2000.20 Prop. 1997/98:7 s. 60.21 Prop. 1997/98:7 s. 30.22 Prop. 1997/98:7 s.63.23 Överläkaren Torgny Gustavsson,SOU 1995:79, s. . Även prop. 1997/98:7 om vårdnad, boen-de och umgänge slår fast att umgänge ofta och i vardagssituationer är värdefullt (s.36).24 Sjöstens not till överläkaren Torgny Gustavsson, SOU 1995:79, s.326.25 Mats Sjösten,Vårdnad, boende och umgänge – Bestämmelserna i föräldrabalken och näralig-gande regler, s. 37f.26 Prop. 1981/82:168 s.75.27 Dessa ställningstaganden av BO finns också refererade i Anita Wickström, 1998 års vårdnads -reform och socialtjänsten, s. 26f.

Adoption – till barnets fördel28 Dir.1999:5.29 Uppgifter från NIA.30 Socialstyrelsen, Statistik 1999:4 sid. 9.31 Studien innefattade Östergötlands län och hela Skåne.32 Se SiS rapport 4/99 s. 14–15. Behandling av adopterade barn på särskilt ungdomshem. Jan-Åke Eriksson och Inger Sundqvist.33 Se SiS rapport 4/99. Behandling av adopterade barn på särskilt ungdomshem. Jan-Åke Eriks-son och Inger Sundqvist.34 Prop.1997/98:180 s.11.35 Eva Tiby, Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet, 1999. Hatbrott? Homosex-uella kvinnors och mäns berättelser om utsatthet för brott.36 Prop.1997/98:180.37 Studien innefattade Östergötlands län och hela Skåne.38 Cederblad, Hearing om homosexuella och barn, Folkhälsoinstitutet1997:23.39 Cederblad, 1982.

122



BARNENS VÄRLD UNDER 100 ÅR

Av Kristina Berg Kelly

överläkare, Drottning Silvias barnoch ungdomssjukhus i Göteborg

Min generation som vuxit upp med Nils Holgers-son har en känslomässigt stark upplevelse av hurdet var att vara barn i seklets början, både medi-cinskt och socialt. Många barn dog och de kundeinte heller räkna med att se sina föräldrar och sys-kon leva under den egna barndomen. De dog somnyfödda och de dog av tuberkulos, svält och infek-tioner. Tuberkulossjukligheten var flera hundragånger högre än i dag bland de inhemska svenskabarnen, men – viktigt att observera – i nivå med

hur dagens invandrarbarn från Afrika fortfarande drabbas. Man ska heller intetro att föräldrar stoiskt accepterade att barnen dog. Min egen farmor Emiliafick se tre av sina sju barn dö i åldrarna två veckor till fyra år i åkommorsom vi i dag med lätthet behandlar. Det sägs att hon aldrig kommer överfyraåringens ohyggliga smärtor och gråt under de två dygn hon överlevde sinsvåra brännskada (skållad i tvättlut).

Sedan ändrades situationen för barnen i Sverige. På trettiotalet lärde mansig konstuppfödning av spädbarn vilket minskade död i undernäring ochinfektioner hos dem vars mödrar inte kunna amma. Penicillinet och andraläkemedel utvecklades liksom effektiva vacciner. Men framför allt blev sam-hällsekonomin bättre. De vuxna fick bättre inkomster och kunde köpa mernäringsrik mat, arbetarfamiljerna fick moderna bostäder och detta har varitviktiga faktorer för att förbättra hälsotillståndet för barnen, inte de medicins-ka framstegen. Och detta väntar barnen i tredje världen fortfarande på

En annan betydelsefull förändring för barn i Sverige har varit föräldrarnasinställning till dem. Uppfostringsideologier har florerat. Först skulle barn inteskämmas bort, de skulle veta hut och ses men inte höras. Aga var tillåtetfram till 1979. Så kom barnens härskarperiod på femtiotalet, då naturkraftenskulle råda, de skulle själva utforska livet och det blev tillåtet att slå spikar ipianot. Alla dessa ideologier var kanske nödvändiga, för med självrannsakanhar man nu nått en period då den förhärskande ideologin är att ge barnet

123


värme, visa det respekt, behandla det åldersadekvat, förklara och varna mensätta kärleksfulla gränser.

Är då inte detta barnens gyllene period? Ja, trots detta är kanske inte allabarn i vårt land världens lyckligaste. Nackdelen är många föräldrars alltförstora engagemang i sina barn. De ska formas, utbildas och tränas tidigt, föratt utveckla alla sina talanger och bli maximalt framgångsrika i sitt vuxna liv.Vi ser i dag barn som är desillusionerade, ingenting är roligt, de har sett allt,rest överallt, tränat både kropp och själ, men kanske aldrig fått vara ifred. Ibarnets århundrade finns många tecken på att barndomen har försvunnit.Prestationskraven är höga på snart sagt alla barn. Gemensam vårdnad medolika familjesystem kräver ständig anpassning vilket är bra för många barn,men inte för alla. Familjer som byter skepnad, syskon, halvsyskon och plast-föräldrar som kommer och går. Alla familjers och därmed barnens stora bristgäller gemensam tid då man tillsammans skulle kunna tolka tillvaron ochdess svårigheter.

Via tv-kanaler exponeras barn i dag för allt. Som små vet de allt om krigoch död, olyckor, porr, sex och våld. Inte ens ambitiösa föräldrar kan undvikade delar av vuxenvärlden som man tidigare censurerade för barn. Vi vet intesäkert men tror att det påverkar barn negativt och leder en indoktrinering ivåld och våldsamma konfliktlösningsmodeller. Och för barn i tredje världenär krig, våld och våldtäkter inte ens tv-underhållning. Det är på riktigt

Har världen förbättrats för barn under de senaste hundra åren? För svens-ka barn är det säkert så. De har bättre hälsa och chans att leva ett långt frisktliv och de har sina basala behov tryggade, men brist på tid med föräldrarnaär ett hot. Barn i utvecklingsländerna måste vänta på bättre samhällsekono-mi, förhållanden och lever nog i många delar av världen så som svenska barnlevde för hundra år sedan. Sedan är det en läggningssak om man vill tro påen positiv utveckling framöver eller ej.

124


125

BO:s verksamhetBO:s verksamhet

B O : S V E R K S A M H E T

GLIMTAR UR BO:S VERKSAMHET 1999

BO:s verksamhet under 1999 präglades av många olika frågor. I mars beslutaderiksdagen om en särskild nationell strategi för hur FN:s barnkonvention ska för-verkligas i Sverige, i det arbetet har BO fått en nyckelroll. En utredning tillsatt avregeringen har utvärderat BO:s verksamhet. Barnkonventionens tioårsjubileumfick mycket uppmärksamhet under året. Det innebar att frågor om barns rättig-heter kanske mer än någonsin tidigare kom i fokus.

BO arbetade med många olika sakfrågor under året. Det gjordes en ny enkät-studie om hur kommunerna arbetar med barnkonventionen, ett uppdrag somregeringen tilldelat BO. Enkäten gav bland annat svar på hur långt kommunernahade kommit med att ge barn och unga inflytande. BO undersökte ocksårättstillämpningen i fråga om små barn och umgängestvister, 62 domar i femtingsrätter granskades. BO kartlade också vilka lagliga möjligheter till inflytandesom barn och unga har på lokal nivå, både i fråga om politiskt inflytande och såkallat brukarinflytande i verksamheter som barn och unga deltar i.

BO i medierna

Barns levnadsvillkor, besparingar som drabbar barnfamiljer, barns rättigheter ochbrott mot barn var några teman i medierna under 1999. BarnombudsmannenLouise Sylwander reste mycket under året. Hon var en efterfrågad föredragshålla-re, vilket även avspeglades i medierna. Kommunernas intresse för barnkonventio-nen växte under året och BO besökte bland annat kommunkonferenser i Göte-borg, Katrineholm, Kungälv, Lerum, Nynäshamn, Skövde och Ängelholm. I dessasammanhang tog BO framför allt upp barns rättigheter sedda ur barnkonventio-nens perspektiv och barns levnadsvillkor i dagens Sverige.

BO förekom i drygt 1330 artiklar i svensk press under året och i drygt 70inslag i radio och tv. Den största uppmärksamheten i medierna fick FN:s barn-konvention och dess tioårsjubileum med drygt 3500 artiklar, vilket var mer än enfördubbling jämfört med 1998. Utländska medier visade fortsatt ett stort intresseför BO:s verksamhet under året.

I en debattartikel i Dagens Nyheter i augusti tog BO upp frågan om skolhäl-so- och elevvården. Mycket uppmärksamhet har riktats på lärarbristen i skolorna,men neddragningarna inom skolhälso- och elevvården har till stor del glömtsbort. Skolan har sämre möjligheter än tidigare att fånga upp den växande skarabarn som söker hjälp för psykosomatiska besvär. BO presenterade en studie somgjorts via BO:s hemsida och Ungdomspanelen där det framkom att de flesta ung-domar anser att elevvården är viktig och att skolsyster borde finnas tillgänglig ihögre grad än i dag.

En annan fråga som BO belyste under året var att barnolycksfall alltför sällanutreds av polisen. Barnolyckor har låg prioritet i polisarbetet och lagstiftningen ärtunn när det gäller att slå fast polisens skyldighet att utreda ansvarsfrågan. BOframhöll att många barnolyckor skulle kunna undvikas om ordentliga utredningargjordes.

126

B O : S V E R K S A M H E TB O : S V E R K S A M H E T


127

En tredje fråga som haft stort utrymme i BO:s verksamhet är yrkesförbud.Redan för tre år sedan föreslog BO att alla som anställs inom verksamheter förbarn ska kunna kontrolleras vad gäller lämplighet. Regeringen tillsatte en särskildutredning sedan BO väckt frågan. I mars avslöjade polisen en stor pedofilhärvan iÖrebro. Debatten om lämplighetsprövning av barnomsorgspersonal och om per-sonalens skyldighet att polisanmäla övergrepp tog då fart igen. BO anser att detbör bli straffbart att inte anmäla misstänkta övergrepp mot barn.

Den utredning som arbetat med frågan väntas lägga förslag på en lag som gördet möjligt att kontrollera nyanställda, helt i linje med BO:s synpunkter.

BO får råd från barn och unga

Sedan ett par år tillbaka arbetar BO med att via Internet föra en dialog med barnoch unga i Sverige. Syftet är i första hand att ta reda på vad barn tycker i frågorsom BO arbetar med. Ett 40-tal mellanstadieklasser, eller närmare 1000 elever,fungerar för närvarande som BO:s Miniombud. Närmare 800 elever på högstadietmed cirka 30 olika skolor är anslutna. Dessa utgör BO:s Ungdomspanel.

Barnkanalen och Unga Kanalen har en interaktiv del som innebär att BO kan

Skolhälso- och elevvården måste rustas upp, krävde BO hösten 1999.


128


lägga ut enkätfrågor som besvaras av eleverna ute på skolorna. Under året ställdesfrågor om hur en bra lärare ska vara. Dessa frågor besvarades av 800 Miniombudpå Barnkanalen. Ungdomspanelen svarade på frågor om elevvården och inflytan-de i närmiljön.

Skolelever har också via nätet skickat in berättelser och tips kring frågor somBO vill veta mer om. Under året har Barnkanalen haft cirka 9500 besök ochUnga Kanalen omkring 1500. Skolornas medverkan har lett till olika aktiviteterute på skolorna kring de områden som berörts i BO:s frågor, till exempel när detgäller arbetsmiljö och elevinflytande.

BO besöks på nätet

BO:s webbplats www.bo.se har många besök och får beröm när tidningarna harbetygsatt myndigheters hemsidor. Den har blivit ett väl använt verktyg för demsom vill veta mer om BO och om barns rättigheter. Rapporter, pressmeddelan-den, remissvar och skrivelser publiceras på nätet för att snabbt vara tillgängligaför de allra flesta.Arbetet med att förbättra hemsidan pågår.


Medierna hjälper till att väcka uppmärksamhet i angelägna frågor.


De tio vanligaste sökorden som ledde till ett besök på hemsidan i december1999:

1. Skilsmässa

2. Mobbning

3. Barnkonventionen

4. Barn

5. Barnombudsmannen

BO rapporterar till regeringen

Ett av BO:s viktigaste verktyg är den rapport som årligen lämnas till regeringen.Där lyfts frågor fram som vi anser att regeringen bör ta ställning till. Rapportenär mycket efterfrågad av både olika befattningshavare och yrkesgrupper somarbetar med barn och unga. Den ges årligen ut i 8000 exemplar. Årsrapporten1999 Å sen så tycker jag… presenterade bland annat en rättighetsundersökningsom BO genomförde bland barn och unga, ett annat tema var barnkonventionenoch dess tillämpning i Sverige. I BO:s förslag till regeringen togs villkoren förbarn utan permanent uppehållstillstånd upp, samt anmälningsskyldigheten förolika personalgrupper inom barnomsorgen och bristen på rättsliga prövningar isamband med barnolycksfall.

BO har en nyckelroll i strategin

Den 26 mars 1999 antog riksdagen en särskild strategi för att förverkliga FN:skonvention om barnets rättigheter i Sverige. Målet med den är att barnkonven-tionen och dess intentioner ska finnas med i alla beslut som rör barn. Kunskapoch medvetenhet om barnkonventionen ingår i arbetet för att för-verkliga konventionen i Sverige.

BO har en nyckelroll i arbetet med att genomföra den natio-nella strategin och ansvarar för de informations- och utbildning-sinsatser och olika former av utvärderings- och utvecklingsarbetesom ska göras. BO har fått särskilda medel från regeringen föratt genomföra strategiarbetet. I korthet innebär arbetet att:

• ta fram utbildningsprogram och informationsmaterial för attutbilda nyckelpersoner inom myndigheter, kommuner ochlandsting

• utveckla modeller för barnkonsekvensanalyser inom statliga myndigheterför att få reda på vilka konsekvenser ett beslut medför för barn i varje enskiltf a l l , det bör gälla budgetbeslut, lagstiftning och beslut om den fysiska miljön.

• ge stöd till kommuner, statliga myndigheter och landsting när det gäller för-verkligandet av barnkonventionen. BO utvärderar, utvecklar och sprider meto-der såsom barnplaner, barnbilagor till budget och barnkonsekvensanalyser.

129



BO:s arbete med den nationella strategin görs i samarbete med Socialdeparte-mentet, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.

BO deltar även i Boverkets särskilda uppdrag kring hur metoder för hur barnsoch ungdomars inflytande ska utvecklas och förverkligas i fråga om samhälls- ochtrafikplanering.

BO:s verksamhet ses över

1999 gjorde en särskild utredare en översyn av BO:s verksamhet. I regeringsupp-draget låg att utvärdera och bedöma BO:s hittillsvarande arbete och belysa vilkeneffekt BO haft för utvecklingen inom barnområdet. Utredaren skulle också före-slå hur BO kan stärkas och effektiviseras. En av slutsatserna blev att BO undersina sex år har haft betydelse för barn, framför allt genom sitt informations- ochopinionsbildande arbete. BO har också haft betydelse för barnkonventionensgenomförande i Sverige inom olika samhällsområden, enligt utredningen. BO harockså bidragit till att skapa en helhetsbild av barn och unga och de flesta av BO:sförslag har resulterat i åtgärder av något slag.

BO:s roll som ombudsman behövde förstärkas och renodlas genom så kalladenakna regleringsbrev, ansåg utredningen, liksom att uppgifterna ska framgå av lagi stället för som nu av en myndighetsinstruktion. Ett förslag var också att ge BOrättsliga befogenheter, som att kunna begära in uppgifter från myndigheter, kom-muner och landsting, även sekretessbelagda sådana, samt kunna kalla berördainstanser till överläggningar. Den framtida prioriteringen och inriktningen påverksamheten borde enligt utredaren ligga i att utveckla kontakterna med barnoch unga, samt att bevaka domstolars, myndigheters, kommuners och landstingstillämpning av gällande lagar.

I maj 1999 överlämnades betänkandet (1999:65) till regeringen. I januari2000, då denna rapport skrivs, har regeringen ännu inte lagt en proposition omBO:s framtida mandat, roll och inriktning.

BO firar barnkonventionen

Under hösten deltog BO i många olika evenemang, kampanjer och konferenserför att manifestera barnkonventionens tioårsjubileum. Louise Sylwander talade påVärdegrundskonferensen som anordnades av Utbildningsdepartementet och enkonferens som anordnades av UD och Socialdepartementet. Vid en manifestationpå Sergels torg i Stockholm, arrangerad av många frivilligorganisationer besvaradeLouise Sylwander frågor från barn och unga. Hon föreläste även på Juristforum iStockholm och på kommunkonferenser i Örnsköldsvik och Luleå.

BO har synpunkter

BO har under året tagit upp ett flertal frågor som rör situationen för de barnsom saknar permanent uppehållstillstånd, dessa barns rättigheter är sämre i för-hållande till andra barns. En annan fråga är förbud mot familjesplittring mot bak-grund av barnkonventionens artikel 9. I samband med avvisningsbeslutet för

130



Familjen Demir i Västsverige skrev BO till Utlänningsnämnden och påtalade attdet enligt BO:s mening bör innebära hinder mot verkställighet av avvisning omden innebär att barn under 18 skiljs från sina föräldrar. BO skrev också ett brevmed liknande innehåll till polismyndigheten i Västra Götalands län som ansvara-de för verkställighet av avvisningsbeslutet. Avvisningen är för närvarande upp-skjuten.

BO har lämnat synpunkter till Sexualbrottskommittén, Kommittén för Över-syn av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) samt Kom-mittén Välfärdsbokslut. BO har också framfört synpunkter till Institutet för socialforskning vid Stockholms Universitet, med anledning av att en ny levnadsnivåun-dersökning planeras, där barn från tio år ska ingå. Inom ramen för Europarådetsutvärdering av ungdomspolitiken i Sverige har BO lämnat synpunkter på Ung-domsstyrelsens underlagsrapport och direkt till representanter från Europarådet.

BO har också sva rat på en rad remisser under året. De finns i en särskild bilaga.

BO går på export

Det finns ett växande internationellt intresse för den svenska BO och våra erfa-renheter av hur barnkonventionen kan tjäna som ett verktyg för att förbättra vill-koren för barn och unga. Myndigheten tar emot många studiebesök, under åretvar bland andra Venezuelas Sverigeambassadör, en delegation från Tunisien ochen grupp rapportörer från OECD på besök.

I syfte att främja det internationella arbetet med barnkonventionen har BOinlett ett samarbete med Sida där BO hittills har anordnat två utbildningar fördeltagare från olika utomnordiska länder. Utbildningen ingår i Sidas kurser omHuman Rights och belyser hur barnkonventionen kan vara ett verktyg för att för-bättra villkoren för barn och unga samt BO:s erfarenheter av att arbeta somombudsman. Kurserna har riktat sig till deltagare från de latinamerikanska län-derna och från de baltiska staterna samt Ryssland.

BO samarbetar med andra ombudsmän

BO har under året haft regelbundna möten med de andra svenska ombudsmän-nen och Riksdagens ombudsmän, JO. Samarbetet har fokuserat på ombudsman-narollen, mot bakgrund av den översyn som gjorts av både HO och BO och somväckt frågor om bland annat mandat, ansvar, självständighet för de svenskaombudsmännen.

BO har haft flera möten med de övriga nordiska barnombudsmännen. De haretablerat ett särskilt nätverk med täta kontakter och erfarenhetsutbyte. Ettsärskilt diskussionsunderlag har arbetats fram om Barnets bästa i sin samtid.

Ett relativt intensivt internationellt utbyte pågår numera mellan de olika bar-nombudsmännen inom EU, i den så kallade ENOC (European Network ofChildren’s Ombudsmen). Antalet länder som har kollegor till den svenska BOuppgår för närvarande till tolv. Under hösten träffades barnombudsmännen iMadrid. Inom gruppen pågår ett utvecklingsarbete i syfte att tydliggöra och stär-

131



ka barnombudsmannarollen. En särskild hemsida finns med information om deolika barnombudsmännen, www.ombudsnet.org.

BO har ett expertråd

BO biträds av ett särskilt expertråd med sex ledamöter som regeringen utsett.Rådet har haft tre sammanträden under året och ett genomgående tema förmötena har varit barns villkor förr och nu och de förändringar som har ägt rum.En förteckning över rådets ledamöter finns som bilaga.

BO deltar i kommittéer och uppdrag

BO har under året deltagit i flera olika uppdrag, utredningar och parlamentariskakommittéer som expert eller sakkunnig.

• Kommittén mot barnmisshandel med uppdrag att utreda frågan om barnmiss-handel och därmed sammanhängande frågor.

• Kommittén om barn i homosexuella familjer, med uppdrag att utreda förhål-landena för barn i homosexuella familjer och om homosexuella par ska gesmöjlighet att adoptera barn.

• Skollagskommittén, med uppdrag att föreslå förändringar i syfte att harmoni-sera skollagen med andra föreskrifter. Kommittén ska också utreda hur enökad rättsäkerhet för eleverna kan uppnås

• Elevvårdsutredningen, med uppdrag att kartlägga elev- och skolhälsovårdensfunktion samt överväga lämpliga åtgärder för att höja verksamhetens kvalitet.

• Ett särkilt uppdrag till Boverket inom ramen för den nationella strategin.Uppdraget innebär att utveckla metoder för hur barns och ungdomars infly-tande ska förverkligas i kommunerna i frågor som rör samhälls- och trafikpla-nering. Även behovet av lagstiftning ska analyseras.

132



133

BilagorBilagor

B I L AG O R

SKOLOR SOM MEDVERKAT I BO:S ENKÄTER

PÅ BARNKANALEN OCH UNGA KANALEN

Elever i följande skolor medverkade som miniombud

i enkäten om inflytande i skolan, våren 1999

Skola KommunByskolan LundDal-Jerksskolan RättvikFlerohopps skolan NybroGottneskolan ÖrnsköldsvikGunnestorpsskolan GöteborgGällstads skola UlricehamnHagaströms skola GävleHemängsskolan LuleåJohannebergsskolan GöteborgKiörningskolan HärnösandKnutby skola UppsalaKyrksjöskolan VäxjöLidens skola SundsvallLjungaskolan SävsjöMedleskolan SkellefteåNäsbyparksskolan TäbyOdarslövs skola LundSegeltorpsskolan HuddingeSkräddarbacksskolan BorlängeStjärnsundsskolan HedemoraTrollehöjdsskolan MullsjöTyska skolan GöteborgUranienborgsskolan LandskronaVemdalens skola HärjedalenVårdsbergs skola LinköpingÅsens skola MellerudÖverums skola Västervik

Elever i följande skolor medverkade som ungdomspanel

i enkäten om inflytande i samhällsplaneringen, hösten 1999

Skola KommunBokelundsskolan SölvesborgFryxellska skolan VästeråsPilängsskolan LommaÖrnaskolan Hylte

134

B I L AG O R


VIKTIGA REMISSVAR OCH SKRIVELSER 1999

Remisser

Socialtjänst i utveckling (SOU 1999:97) och Ökade socialbidrag (SOU 1999:46)

Att lära och leda – en lärarutbildning för samverkan och utveckling (SOU1999:63)

Barnombudsmannen – företrädare för barn och ungdomar (SOU 1999:65)

Handikappombudsmannens framtida förutsättningar och Arbetsuppgifter (SOU1999:73)

Statens invandrarverks översyn av mottagandet av asylsökande och flyktingar

Ny instans- och processordning i utlänningsärenden (SOU 1999:16) samt omUppehållstillstånd på grund av anknytning (SOU 1997:152).

Svenskt medborgarskap (SOU 1999:34)

Underhållsstöd vid växelvis boende

Lindqvists nia – nio vägar att utveckla bemötandet av personer med funktions-hinder (SOU 1999:21)

Allmänna råd med kommentarer för fritidshem

Yttrande över förslag till nya föreskrifter om första hjälpen och krisstöd samt all-männa råd om tillämpningen av föreskrifterna

I god tro – samhället och nyandligheten

Borttagande av kravet på dubbel straffbarhet vid könsstympning av kvinnor somutförs utomlands

Skrivelser

Angående familjesplittring med anledning av avvisningsbeslut

Barnombudsmannens synpunkter till kommittén om översyn av lagstiftningen omsexualbrott

Angående adoption för homosexuella par

Asylsökande barns villkor i Sverige

Remissvaren och skrivelserna finns på BO:s webbsidor www.bo.se

135

B I L AG O R

BO:S PERSONAL

Louise Sylwander barnombudsman/generaldirektör

Per-Olof Larsson kanslichef

Ingrid Strömberg informatör

Ulla Tillgren pressekreterare

Inger Svensson registrator

Sverre Nyborg-Warner administrativ assistent

Eva Rosengren ekonomiassistent

Monika Grabowska IT-tekniker, webmaster

Eva Norén-Björn barns och ungas uppväxtvillkor

Tove Rinnan webbsidans barnoch ungdomsdel

IngaLill Söderqvist barns och ungas säkerhet och hälsa

Inger Andersson-Kagios fakta och statistik om barn och unga

Lisbeth Thurnell psykosociala frågor

Concetta Taliercio psykosociala frågor

Jorge Rivera projektanställd för BO:s internationella kurser

Projektanställda för att arbeta med information/utbildning inom den nationellastrategin för barnkonventionen:

Elizabeth Englundh kommuner/landsting

Kenneth Ljung kommuner/landsting

Marina Grönros myndigheter och statlig sektor

Charlotte Palmstierna myndigheter och statlig sektor

BO:S KONSULTATIVA RÅD

Ledamöterna, som är utsedda av regeringen, representerar sig själva och kommerfrån olika delar av samhällslivet. Rådet har inte någon formellt styrande roll utanär en resurs och ett kontaktnät för BO.

Tor Sverne f d justitieråd (t o m 1999-06-30)

Åke Saldeen professor i civilrätt, Uppsala universitet (fr o m 1999-07-01)

Dagmar Lagerberg docent vid Barnhälsovården, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Thomas Fürth docent, forskningsledare vid Kairos Future AB

Birgitta Qvarsell professor vid Institutionen för pedagogik, Stockholms univer-sitet

Kristina Berg-Kelly överläkare vid Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus,Göteborg

Bengt Sandin professor vid Tema barn, Linköpings universitet

136

B I L AG O R


LAGEN OCH INSTRUKTIONEN

Ur Svensk författningssamling

SFS 1993:335

Ändrad 1994:87

Lag om Barnombudsman;

utfärdad den 13 maj 1993.

1 § Barnombudsmannen har till uppgift att bevaka frågor som angår barns ochungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall särskilt uppmärksam-ma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överensmed Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas konvention om barnets rättig-heter.

2 § Barnombudsmannen biträds av ett särskilt råd. Ombudsmannen är rådetsordförande och leder dess verksamhet. Regeringen utser ombudsmannen ochrådets övriga ledamöter för en bestämd tid.

3 § Barnombudsmannen skall genast till socialnämnden anmäla om ombuds-mannen i sin verksamhet får kännedom om att någon som är under 18 år miss-handlas i hemmet eller om det i annat fall måste antas att socialnämnden behö-ver ingripa till en underårigs skydd. Om det finns särskilda skäl får anmälan tillsocialnämnden göras även i andra fall.

Barnombudsmannen får lämna socialnämnden alla uppgifter som kan varaav betydelse för utredning av en underårigs behov och skydd.

Utdrag ur sekretesslagen

7 kap

34 § Sekretess gäller i verksamhet enligt lagen (1993:335) om Barnombudsmanför uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgif-ten kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men

Sekretessen hindrar inte att Barnombudsmannen gör anmälan och lämnaruppgift till socialnämnden enligt vad som föreskrivs i lagen om Barnombudsman.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

137

B I L AG O R

Utdrag ur Förordning med instruktion för Barnombudsmannen

SFS 1993:710

Ändrad 1996:621

Uppgifter

1 § Enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman har Barnombudsmannen tilluppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intres-sen. Ombudsmannen skall därvid särskilt uppmärksamma att lagar och andra för-fattningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligtFörenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

2 § Barnombudsmannen skall inom sitt verksamhetsområde

1. ta initiativ till åtgärder som syftar till att hävda barns och ungdomarsrättigheter och intressen,

2. företräda och stödja barn och ungdomar i den allmänna debatten,

3. hos regeringen föreslå de författningsändringar eller andra åtgärder sombehövs för att barns och ungdomars rättigheter och intressen skall tillgodoses,och

4. ta initiativ till samordning och utveckling av samhällets förebyggandeinsatser inom området barns och ungas säkerhet.

Barnombudsmannen skall ägna särskild uppmärksamhet åt frågor som rörutsatta barn och ungdomar.

Barnombudsmannen skall i sin verksamhet informera om Förenta natio-nernas konvention om barnets rättigheter, upprätthålla kontakter med barn ochungdomar och med ideella organisationer och myndigheter med flera samt följaforsknings- och utvecklingsarbete som berör barn och ungdom.

3 § Barnombudsmannen skall senast den 1 april varje år lämna en berättelsetill regeringen om sin verksamhet under det närmast föregående kalenderåret.

138

B I L AG O R


BO:S PUBLIKATIONER

Mänskliga rättigheter för barn – informationsskrift om barnkonventio-nen, 2000 Innehåller en introduktion till mänskliga rättigheter i allmänhet och engenomgång av konventionens innehåll. Den redogör också för hur deviktigaste artiklarna ska tolkas och hur arbetet med att förverkligabarnkonventionen hittills har bedrivits i Sverige. Beställs från Förlags-huset Gothia, Box 15169, 104 65 Stockholm, tel 08-462 26 70, fax08-462 03 22, e-post [email protected]. Pris 54:-.

Med barnets bästa i fokusInformationsfolder om den nationella strategin för att genomförabarnkonventionen, 1999.

Å sen så tycker jag...BO:s årsrapport till regeringen, 1999.

Ett steg framåt!Handbok om barnkonventionen för kommuner och landsting, 1998.Beställs från Kommentus förlag, 117 99 Stockholm, tfn 08-709 59 90,fax 08-709 59 80 Pris 100:-.

Upp till 18 – fakta om barn och ungdom 1998Statistisk uppslagsbok om barns och ungas levnadsvillkor. Beställs frånSCB Publikationstjänsten, 701 89 Örebro, tfn 019-17 68 00, fax 019-1769 32. Pris 190:-.

Tre studier om hur kommunerna tillämpar barnkonventionen: På godväg? 1999, Spaningen efter barnkonventionen går vidare 1997 och Påspaning efter barnkonventionen 1995.

Barnkonventionen i landstingenEn kartläggning av landstingens arbete med FN:s konvention om bar-nens rättigheter, 1999.

Barnkonventionen i myndigheternaEn kartläggning av myndigheters arbete med FN:s konvention om barnetsrättigheter, 1998.

BarnombudsmannenInformationsfolder om BO, 1998. Foldern finns även på engelska, franskaoch spanska.

139

B I L AG O R

Välkommen till Barnombudsmannen på InternetFolder om BO:s webbsidor, 1998.

Barndom sätter spårBO:s årsrapport till regeringen. 1997. Upplagan slut. Se BO:shemsida!

Liten blir storBO:s årsrapport till regeringen,1998.

Tänk om...BO:s årsrapport till regeringen,1996.

BLUNDA inte för mobbningenBO:s rapport och förslag mot mobbning, 1997. Beställs frånFörlagshuset Gothia, Box 15169, 104 65 Stockholm, tfn 08-462 26 70, fax 08-462 03 22. Pris 30:-.

BLUNDA inte för mobbningen – ungdomars idéer och förslag1996Broschyr och affisch. Sammanställning av 13-åringars förslagom hur man kan arbeta mot mobbning. Beställs från FörlagshusetGothia, Box 15169, 104 65 Stockholm, tfn 08-462 26 70, fax08-462 03 22. Pris 25:-.

Att arbeta mot mobbningTips på material och föreläsare, ny upplaga 1997.

Information om mobbning samt lagar och förordningar påområdetTips på litteratur och föreläsare. Beställs från FörlagshusetGothia, Box 15169, 104 65 Stockholm, tfn 08-462 26 70, fax08-462 03 22. Pris 20:-.

BUS-katalogenInformationsmaterial om Barns och Ungas Säkerhet 1996. Beställsfrån Förlagshuset Gothia, Box 15169, 104 65 Stockholm, tfn 08-462 26 70, fax 08-462 03 22. Pris 35:-.

Om inte annat anges kan enstaka exemplar av publikationernabeställas från Barnombudsmannen, Box 22106, 104 22 Stockholm,fax 08-654 62 77, e-post [email protected]. Se även BO:s hemsidahttp://www.bo.se.

140

Documents

Barndom pågår · BA R N E T S B Ä S T A – E T T U T T RY C K I T I D E N BARNETS ÅRHUNDRADE Så har vi lämnat ett årtusende och 1900-talet bakom oss. Det århundrade som