Bo Bjelvehammar

TageBengtsson

DENNA BOK FINNS ENDAST I LÄS EN BOK

Tage Bengtsson bär varje dag en basker utan antenn, påantennens plats finns ett betydande hål, efter en ihak-ning. Baskern är brun till sin grundfärg, men det evigagnidandet på den och det ständiga av- och påtagandet avhuvudbeklädnaden gör att den har antagit en fettblank,gråsvart färg. Baskern är inte tilltalande, men den verkarbekväm för den som den tillhör, Tage Bengtsson sägeralltid baskermössa om denna mjuka, låga mössa utanskärm.

Han handlar med det mesta av varor och tjänster. Dethan inte kan tillhandahålla med omedelbar verkan, detskaffar han genom sitt väl utvecklade kontaktnät, detinnehåller både silvertrådar och svarta strecklinjer. Detrör sig om en mångfald av ting, från ungtjurar och göd-höns till kranbilar och kylskåp av särskilda märken, även-som arbetskraft och sprit i skiftande färger och på dunkarav olika storlekar. Tage Bengtsson handlar inte med fly-tande varor på parfymflaskor och använder inte hellerskrivna papper. Han skriver ingenting, han deklarerar ald-rig någon inkomst, han arbetar med kontanter och fastahandslag.

3

© Bo Bjelvehammar

Tage Bengtssons söner Hans-Uno och Bertil svarar förleveranser, övriga transporter och indrivning av pengar.De är för att uttrycka det milt, inte kompromissvilliga, dehar spår i ansiktet, på ryggen och längs med smalbenenefter förhandlingar och mindre kärleksfulla uppgörelser.På samma sätt är Hans-Unos knäskålar illa tilltygade, avdetta följer en sned och vaggande gång. I svåra fall anlitarsönerna en kamrat, Willy, som i sin tur kan koppla in enhel kennel av hjälpredor. De är inga män som man kelarmed och smeker på kinderna som oskyldiga, mjuka, småkissemissar.

Tage Bengtsson handlar inte med hästar efter att tvågånger ha blivit grundlurad av den fingerfärdige ArvidLindberg, med den kända dragspelsbörsen. Arvids med-hjälpare spöade dessutom upp Tage Bengtssons söner.Under fjorton dagar visade deras kroppar med ansiktenupp alla regnbågens färger. De försökte sig på blodshämnd,men resultatet blev en binär opposition. De fick ännu merastryk eller snarare blev de gruvligt misshandlade. Livetför de båda arbetade på sparlåga efter mötet med Arvidspojkar. De blev tvingade till sängläge.

Tage Bengtssons hy är alltid aningen brunfärgad, hansögon är brungnistrande, han bär tattarblod i ådrorna. Hananvänder aldrig starka varor, men kvinnor efter behov,de har ofta olika namn.

Hans bostad, uthus och åkermarker är som ett auktions-landskap, en stapelmarknad eller ett välsorterat storförråd.Utan en synbar ordning, många kallar det föraktfullt förmarknadsgyckel, ett skrotupplag eller ett möghål. Andraofta långväga gäster prisar det som ett marknadstorg, ettparadis med intimitetens skatter, där kan finnas en ovär-derlig del till ett sportbilsbygge eller en hel motor till enutdöende traktorart. Det är mest män som vallfärdar tilldenna pilgrimsort. Tage Bengtssons självgående mark-nadsföring sträcker sig över ett vitt och brett område, hananvänder inte själv ordet marknad, han talar om handel.

Barn kommer ofta till gården och får då utan betalninglåna en kanin eller en kattunge. Det heter lån, men detfinns aldrig några krav på någon återlämning. Däremotär det tillåtet, inte bara det, det är ett krav att lämna till-baka djuret om man inte kan sköta det och ta hand omdet på ett bra sätt.

Unga män kommer i andra ärenden till Tage Bengts-son, för att köpa sprit eller för att få adresser till bådeyngre och äldre kvinnor. Tage Bengtsson delar gärna medsig av sina erfarenheter, ger råd och anvisningar, allt dettakostar ingenting extra. Men allting annat kostar och TageBengtsson har bara en affärsidé. Allt ska köpas in, tillver-kas eller kommas över till ett så lågt pris som möjligt ochavyttras till det högsta pris som den heliga marknaden

4 5

tål. Det finns inga anställda i verksamheten, men det finnsflera som är verksamma i den. Sönerna får pengar när debehöver och andra behjälpliga får aldrig pengar, men va-ror som de behöver eller tycker om. Tage Bengtsson ärsnäll och generös mot dem som hjälper honom ochmånga vill hjälpa till.

Han har emellertid en egenhet som stöter bort folk ochgör att många drar sig för att komma alltför nära hanslekamen. Han luktar, han känner inte till ordet hygien,han tvättar aldrig sina kläder, han bär dem tills de är odör-vidriga och blanka av smuts och fett. Efter avsevärd tidtar han av dem och bränner dem på bål, tillsammans medsopor av alla de slag. En gång varannan månad sker dettaoch en frän, svartgrå rök söker sig över bygden. Alla vetvad som händer, alla kommenterar vant händelsen, ingenhar invändningar, ingen vanlig människa och ingen myn-dighetsperson. Alla eller de flesta har en kundrelation tillTage Bengtsson, ingen vill stöta sig med honom, det kanvara bra att veta att man kan komma till honom i ettärende och vid behov få köpa en felande detalj.

Tage Bengtsson köper aldrig nya kläder, han invente-rar sina egna lager, ofta inhandlade från dödsbon. Döds-bon är det som han tjänar grova pengar på. Det är natur-ligt för alla i bygden att anlita Tage Bengtsson, när hemska lösas upp och skingras, det kan gälla både en litenlägenhet, en villa eller ett betydande hemman. Han om-

besörjer allt, han tar bort allt som ska bort, han städar ochputsar till belåtenhet för nya boende. På detta sätt behö-ver inga andra blandas in, det är bekvämt för alla, somuppskattar denna totallösning och på detta tjänar TageBengtsson pengar. Han tar emot allt, ingenting sorterasbort eller kastas, han för allt till sin marknadsplats ochsakerna läggs i fyndlådor med otaliga prylar till storslagnapriser. Det är ofta varor som han inte har gett en kronaför och han säljer många sådana lådor varje vecka. Alltberor på att någon vill ha ett enstaka ting, men det gårinte att köpa enskildheter, hela lådan måste köpas ochfraktas bort. Bra för alla, men bäst för Tage Bengtssonsplånbok. Minst etthundra lådor säljer han varje vecka ochvinsten bara på detta under ett år är att räkna i miljoner.

En dag varje år badar Tage Bengtsson, det händer påmidsommaraftons morgon, då fyller han ett av sina ota-liga lösa badkar med vatten, döljer sin kropp i badskum,röker en fet cigarr och täcker sitt huvud med en hög svarthatt. Det som syns över skumranden, är hans ettrigt rödaansikte, hatten och cigarren. När cigarren är slutrökt, dåär badakten färdig och det går då för alla att skåda TageBengtssons nytvagna kropp i sin hela nakenhet. Den ärinte vacker, inte heller anskrämlig, men den är påtagligtasymmetrisk. Den högra armen och det högra benet ärbetydligt smalare än lemmarna på motstående sida, dentredje lemmen påminner om en cykelpump, Tage Bengts-

6 7

son ser den själv som en både kraftfull och vacker till-gång.

Efter badet klipps håret och skägget kort av sonen Hans-Uno och Tage Bengtsson utför själv vård av sina naglarpå tår och fingrar. Det redskap som används är en välbryntmorakniv, som används till att skära rökt skinka och ostmed vid helt andra tillfällen. Moraknivens fodral har envacker utsmyckning med två röda tygtofsar och små fläck-rester av renskinn.

Tage Bengtssons kosthållning är utan större variation ochnära jorden, potatis, rovor, grönsaker, frukt, grisfläsk, ostoch bröd och så saltade ting från den stora silltunnan. Engång varje vecka förser Kristina vid Kvarnen honom medmat. Och hon har gjort det så länge man minns. TageBengtsson dricker vatten, aldrig mjölk, öl eller saft av nå-got slag. Vatten innehåller för honom alla de nödvändigamineraler och salter som en människa behöver. Vattenär heligt för Tage Bengtsson, han har aldrig funderat påkosttillskott, aromterapi, läkarbesök eller hemhjälp. Kris-tina hjälper honom inte bara med matleveranser, hon taräven bort missprydande bölder, behandlar besvärandebrännsår och andra svåra märken efter oförsiktigheter.Hon använder de verktyg som är tillgängliga på gårdensom kniv, tång och en lättare mejsel för att avlägsna dju-pare liggande ohyra i köttet.

Kristina känner till ordet sterilisera, hon värmer nogasina verktyg före användning. Hon arbetar med lugn ochmed stor skicklighet, hon använder inga bedövningsme-del. Inte sällan skriker Tage Bengtsson som en gris på vägtill skållbadet och hans skrik hörs bort över ängar ochmossmarker. Men han är alltid nöjd med Kristinas in-grepp, de står nära varandra som medmänniskor, de ärvänner, även om det ordet inte används. De använderinte onödigt många ord för att samtala med varandra, or-den finns i deras ansikten, särskilt i deras ögon och kringderas munnar. Kristina har en god ställning bland allatack vare Tage Bengtssons goda ord om henne. Det sombär alla läkande krafter är inte salvor, kemiska runda pil-ler i färgglada kläder eller helande medier. Det som ägerden stora kraften det är vatten och vatten helar TageBengtssons hela kropp. Varje dag dricker han runt sex li-ter vatten från den egna brunnen. Vatten är heligt ochbrunnen är helig för Tage Bengtsson. Det får absolut intefinnas störningar kring brunnen, inga läckande burkar,inga virkesförråd, inga betande djur och inga små varel-ser som kaniner och gödtuppar. Tage Bengtsson tyckerinte om när någon närmar sig brunnen. Vattnet och brun-nen är två ädelstenar i hans liv som han värnar med helasin kraft. Och när vattnet rinner genom hans strupe, dåkänner han det i hela kroppen. Och han höjer sitt huvudmot himlen och solen om den visar sig, Tage Bengtsson

8 9

grips av en besynnerlig yrsel. Detsamma känner han ef-ter midsommarbadet, han känner det som en rening avbåde det kroppsliga skalet och det inre mera svårbestämd-bara.

Det är att notera att Tage Bengtsson använder en salvasom ett universalmedel mot yttre avvikelser som förhård-nader, skorvliknande angrepp, insektsbett och torra par-tier på den vackra kroppen. Det är en cremeliknande gulsalva gjord på ringblommor, bivax, rapsolja och någradroppar från rosenblommor. Kristina får varje år i upp-drag att skaffa fem burkar att användas under ett år. TageBengtsson kan inte leva utan salvan och han gör ivrigreklam för den. Den låga bruna burken med det svartalocket tillhör hans käraste ägodelar. Han använder intesjälv ordet salva, han talar alltid om ringblomskräm. Vidhögtidliga tillfällen och vid viktiga möten med kvinnor,då smörjer han in sitt ansikte, sina ljumskar och det tredjebenet, just med ringblomskräm. Det är som en förföriskoch rituell handling och då vet alla i hans närhet vad somär på gång. Om Kristina finns i närheten går hon undan.Hon vill inte höra på hans yviga berättelser före dessaviktiga möten. Hon vet att efteråt är han oftast moloken,vresig och vill vara med sig själv. Men Tage Bengtssonnjuter alltid av förberedelserna, av en stor längtan och demegastora förväntningarna. Efteråt är det som det blir,han är inte långsint, han glömmer lätt både misslyckan-

den och tillkortakommanden. Om någon dag är allt glömt.

Tage Bengtsson har inget förhållande till Gud, han tän-ker inte på själens renhet eller livet efter döden. När haninte finns då får sönerna ta över och driva verksamhetenvidare och om det inte går får han finna en annan lösningpå hur han ska hantera sitt livsverk. Det är vad han tän-ker just nu.

Tage Bengtsson är arbetsam, han arbetar alla dagar,han börjar när ljuset kommer och slutar med mörkret.Han har lärt den rytmen av sin morfar, en småbrukaremed de bästa korna och de största skördarna i hela byg-den. Tage Bengtssons morfar levde nära jorden, han kanfortfarande minnas de ljumma sommarkvällarna, när degick tillsammans på grässtigarna som slingrade sig mel-lan vångarna. Morfar gick så sakta i sina träskor, hankunde plötsligt stanna till och känna på jorden, tvinnaaxen mellan sina fingrar och se mot himlen. De kundebara stanna, se mot himlen och molnen och morfar kundeberätta om nästa dags väder. Det blev alltid det väder sommorfar spådde. När Tage Bengtsson tänker på alla demånga dagarna med morfar, då blir hans hjärta och hanshuvud fullt av ljus. Han blundar och han ser bildernaframför sig, den första starflocken i storträdet i gränsenmot storbonden Holger Andersson, de ulliga kanin-ungarna och de små griskadavren på gödselhögen. Och

10 11

av någon anledning tänker han på de bortkastade glas-resterna, rakbladen och de rostiga cykeldelarna på gärds-gården.

Tage Bengtsson kan känna värmen från morfars hand,han kan fortfarande känna det rent fysiskt och påtagligt,om han bara tänker på det intensivt under en lång stund.Så faller tårarna längs med Tage Bengtssons kinder, somett sökande regn på slitna betongplattor, där han står en-sam i en stor och spretig virkeshög, som sönerna just hartippat av. De såg inte honom, han drog sig undan, hanville vara ensam med morfar och de bilder som han gavtill honom. Det är visserligen sant, att även mormor varsnäll, men hon krävde en så stor tystnad av honom, föratt få läsa i Bibeln i stillhet, för att vila sin trötta kropp,för att skriva brev eller för att lyssna på radion. Det ärsvårt för ett barn att bara vara tyst och stilla under långastunder. Tage Bengtsson upplevde att det varade i evig-heter, möjligen var det en knapp timme? Det var särskiltunder de dagar som morfar arbetade åt andra som tim-marna blev långa, morfar måste det för att få extra pengarför att överleva och dessutom för att få låna lantbruk-smaskiner av andra större jordägare. De dagarna var interoliga hos mormor och morfar och stundtals var de såmånga under skördesäsongen. Morfar var borta så långadagar. Ibland hade Tage Bengtsson redan somnat närmorfar kom hem, men i halvmörkret kunde han se en

skymt av morfars ansikte, märkt av svettspår och solenshärjningar, håret låg i tovor. Aldrig, aldrig har TageBengtsson någonsin känt att tiden har gått så sakta, hankunde visserligen vara ute och leka, men utan morfar såsaknades det alltid något. Gården var inte hel utan mor-far, han fick alltid vara med honom i arbetet med djurenoch med alla bestyr på åkrarna. Tage Bengtsson kändesig aldrig någon trötthet tillsammans med morfar. Detvar hos honom han lärde sig arbetets rytm, arbetets nöd-vändighet och vattnets helighet. Morfar drack ofta vat-ten, han sköljde sina händer och sitt ansikte i vatten förevarje måltid. Det skedde med stor noggrannhet och mor-far talade ofta om det välsignade vattnet och om den kortavilan efter måltiden och efter vattnet. Någon gång kundede tillsammans ta av sig strumpor och träskor och stiganer i den grunda bäcken, just vid kastanjeträdet. De stoddär stilla en stund, det kalla vattnet omflöt dem, de sågelritsor pila förbi, de kände på bäckens sandiga botten ochde sköljde sina ansikten i vattnet. Det är en bild som är såstor och mäktig för Tage Bengtsson, denna med morfar ibäcken. Det är som en berättelse ur den Heliga Boken.Nu ser sällan Tage Bengtsson en bäck, inte heller blå-klockor och smultronrevor i dikeskanter, Detta växteöverallt på morfars tid, inte heller ser han den sagoliktvackra cikorian, den blåmilda färgen glömmer aldrig TageBengtsson. Nu är allt detta borta, rensat och borttagit.

12 13

Fyra gånger varje år kör Hans-Uno Tage Bengtsson tillmormor och morfars grav. Tage Bengtsson vill vara en-sam där en bra stund, plantera nya färska blommor, luckraupp jorden och ansa den låga buxbomshäcken, dessutomtvättar han av och polerar lätt den granitgrå gravstenen.Han sköter om allt som han tror morfar skulle ha gjort.När allt är klart räfsar han ivrigt jorden och singelstenenoch så berättar han lågmält för mormor och morfar vadsom har hänt under den sista tiden. Han kan även frågamorfar om råd i kniviga frågor och morfar kommer alltidtillbaka med svar i Tage Bengtssons drömmar. Morfar ärden person som förekommer oftast i hans drömmar. Såavslutar han varje besök vid graven med att sjunga denpsalm som både mormor och morfar älskade.

” Bred dina vida vingar o Jesus,över mig, och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig.Bli du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd,och låt mig alla dagar få leva av din nåd.”

När han kommer till Lina Sandells sista ord i den an-dra versen då gråter Tage Bengtsson och kan knappt fram-säga orden ” och låt i frid oss åter till nattens vila gå”.

Om Tage Bengtsson är ensam på kyrkogården sjungerhan högt, om det finns andra i närheten mumlar han baraorden, men alltid med sina händer knäppta och med

blicken på namnen på gravstenen. Besöken på kyrkogår-den är stora högtidsstunder för Tage Bengtsson, de ärstörre än jul och i nivå med midsommarbadet. Det kännsi hela kroppen att vara där och efteråt känner han sighelare som människa. Det är något som hör till hans livoch när han inte orkar med detta längre, då kommer hansliv att bli fattigare.

Tage Bengtsson går aldrig till sin mors och sin fars grav,han längtar aldrig dit, han tänker sällan på dem, tvärtomhan känner en stor befrielse över att slippa se sin farsnamn. Bara att stöta på detta namn kan räcka för att fåhonom att känna både vämjelse och hat, han vill inte ut-sätta sig för detta för sin mors skull. Mor kan han fördra.

Allt detta är smärtsamt, men det är så och det blir somdet blir. Det är självklart något som lätt plågar TageBengtsson, men inte en enda gång har han närmat sigsina föräldrars grav, han har tänkt tanken, men inte full-följt den, aldrig har han nått fram till den svarta stenenmed de gyllene bokstäverna. Det kommer att bli så i TageBengtssons liv, han går inte dit.

De dagar som inte Tage Bengtsson arbetar mår han intebra, han blir kitslig, han sparkar på saker och kastar lösaföremål omkring sig. Arbete helar honom liksom vatten.

Du tycker kanske att det är enformigt att i tid och otid

14 15

läsa hela namnet Tage Bengtsson, men så är tilltalet. Ingensäger Tage, ingen säger Bengtsson. Alla säger Tage Bengts-son, även hans söner, de säger aldrig far och det har singrund i tilltalet av Tage Bengtssons far, Nils A Bengtsson.Han tilltalades med både för – och efternamn och alltidmed det stora A-et tillagt.

Tage Bengtsson talar inte gärna om sin far, en plikt-trogen kyrkvärd och en betrodd kommunpolitiker. Hansfar var ingen god människa, gården fick skötas av barnenoch mor. Nils A Bengtsson var en man som pratade medalla, rörde sig dagarna i ända bland folk och fick förtro-ende hos alla. Men allt prat var tomt och hemma gjordehan bara två saker, klagade på allt och alla och plågadesin omgivning. Minsta sak retade honom till vansinne ochhan utdelade både hugg och slag, han plågade både hus-djuren och barnen. Han åt de bästa matbitarna och detvar bara han som fick läsa i ljus på kvällarna. Nils A Bengts-son var inte bara en ond man, han var djävulens budbä-rare, falskhetens apostel och hyckleriets lärjunge. I sitthem slog han barnen och i kyrkan klappade han barnenpå deras små huvuden som en utsänd frälsare eller sna-rare en förtvinad diktator. Det finns ingen anledning attödsla flera ord på Nils A Bengtsson, det finns bara en sakkvar att säga, A-et står för Albin, ett fullständigt löjeväck-ande namn och ingenting att fästa sig vid.

Tage Bengtsson har inget varuregister, inte heller någonförteckning över tillgängliga tjänster. Inga prislappar finnspå någonting. Allt finns i Tage Bengtssons huvud, han ärett unikum att minnas saker, ner till minsta mutter ochtelefonnummer. Det kan finnas enstaka objekt i TageBengtssons samlingar som han inte minns eller kännertill, men då är de heller inte värda att hålla reda på.

Tage Bengtsson har samma utvecklade sinne ochminne för siffror och telefonnummer som Ernsts med-dårar på sinnesslöanstalten. Tage Bengtsson har emeller-tid ingenting som tyder på någon allvarlig rubbning i hu-vudet. Han äger både en egensinnighet och en särskild-het, han är på något sätt åtskild från andra både i sitt taloch sina handlingar. Men han ses inte som förryckt ochheller inte som en dåre. De flesta ser på honom med res-pekt och ser upp till honom och det verk som han harskapat. Men som alltid är det en omöjlig diskussion attfånga begreppet normalitet och bestämma dess innehålloch omfång. Och på samma sätt se till och bestämma vilkasom ska vara innanför gränserna och utanför. Det är inteheller till någon nytta för ett samhälle med alltför mångasom strävar efter normalitet och ängsligt bevakar grän-serna till det så benämnda onormala och med oro ser påavvikelser och promenader i det onormalas gungflyn ochträskmarker. Ofta är det de som utmanar normalitetensom vågar ställa de obekväma och opopulära frågorna som

16 17

skapar sanna framsteg och utveckling. Normalitet föderofta stagnation och konservatism, det leder sällan till ny-tänkande och brytande av nya marker. Normalitetensängslan leder till rädsla för det nya, det nya blir betraktatmed misstro och negativism och de normalas apostlar ochprofeter kan i sin strid för sitt och för jämvikt och balansta till rejäla kraftmedel för att både försvara och bevara.Och på alla sätt motverka rubbningar för att få tillbakaden heliga balansen. Naturligtvis är det en falsk och kort-siktig trygghet därför att normaliteten hotas alltid avutmaningar och hot, på något sätt är det bättre att skaffasig en beredskap och en form av immunitet mot föränd-ringar och avvikelser. De flesta utmaningar går att non-chalera, andra går att vänja sig vid och så måste ett fåtalbearbetas på ett aktivt sätt.

Tage Bengtsson skriver inte, han läser ingenting, möjli-gen en tidning från gamla tider, som han hittar i sina sam-lingar. Han ser inte på teve, men genom att han träffar såmånga människor, så är han förhållandevis väl oriente-rad om vad som händer omkring honom. Han lyssnar påradio och älskar musik, särskilt klassisk musik och hankänner ingen större artist än Jussi Björling. Resa är inteTage Bengtssons starka och utvecklade sida, men en gångom året åker han och hälsar på sin barndomsvän påsinnessjukhuset. Han lyssnar mest på Ernsts utläggningar

utan slut. Ernst vill inte gärna beröra det gamla, det kännsinne i hela kroppen och frestar på. Tage Bengtsson är ingenuppskattad gäst på sjukhuset, han för varje gång med siginte bara oönskade dofter, utan även små husdjur somirriterar människors kroppar och huvudsvålar. På någotsätt uppskattar de båda herrarna dessa årliga träffar ochtraditionen håller av sig år efter år.

Ernst Trygger och Tage Bengtsson har känt varandralänge, de har följts åt genom livet. Omständigheter ochtillfälligheter har gett dem olika liv. Tage Bengtsson be-traktar Ernst som en av de mest briljanta hjärnor somhan har stött på. En liten del i Ernsts hjärna har blivitstörd och taget över Ernsts hela liv, men har kvar sin lär-dom och sin vishet och den utvecklas hela tiden. Dess-utom äger Ernst en sällsynthet i dagens brusvärld, hankan berätta, detta sällsamma berättande som nu hållerpå att försvinna och dö ut.

Tage Bengtsson anser Ernsts huvud vara överlägset allaandras på sjukhuset, inte bara de som sitter på de andradårarna, utan även de hos läkarna och även hos dem därdet står professor på namnskylten, bredvidguldpennornaa. Tage Bengtsson har en bestämd uppfatt-ning om de lärda, de har bara en kunskap som är så litenatt den knappt är mätbar och endast användbar för ettfåtal. De lärda kan inte heller tala med vanliga männis-kor om det rysligt viktiga, som de råkar veta.

18 19

Tage Bengtsson har som vanligt sina egna hypoteserom allting, som här om sjukdomar, behandlingar och för-finade terapier. Han är övertygad om att om Ernst skullesläppas fri och arbeta med honom, kasta alla sövdrogeroch vara bland goda människor, då skulle han vara näs-tan som andra, det skulle ta avsevärd tid, men det skullelyckas.

Men efter de senaste besöken är Tage Bengtsson meratveksam, det känns som att det har gått för långt med denså benämnda behandlingen, i medikaliseringens spår ochi fördärvandet av det friska, förefaller det svårt att kommatillbaka till ett vanligt liv, utanför.

Tage Bengtsson och Ernst pratar bredvid varandra omdet mesta. Var och en pratar om sitt, de tycks lyssna påvarandra, stundtals sitter de tysta och det är inte till be-svär för någon. Ernst vaggar med sin kropp och förefallerlugn. Så är det med människor som känner sig trygga medvarandra, tystnaden är inget hot och inget farligt, utanett kvitto på tillit och vänskap och att två står nära varan-dra. En tystnad behöver inte mosas sönder av nervöstpladder och nervösa ordbildningar. En trygg tystnad ärinte bara ordfattig, den är både mild, len och helande. Enotrygg tystnad är som inre skrik och osynliga kramper ihuvud och kropp. Som en vind som sliter hårt i håret.

Ernst och Tage Bengtsson undviker att prata om detgamla, det vet båda att det är känsligt och river upp sår

hos Ernst. Om det skulle ske så lämnas sedan Ernst en-sam att läka och hela dem på nytt, ingen på anstaltentalar med Ernst om hans tidigare liv. Där talas det omannat som mattider, golvpolering och rätt inställning avalla de goda pillren. Och om arbetet som ska göras i par-ken, det passar Ernst utmärkt, han trivs att vara ute.

Tage Bengtsson förser Ernst med de pengar, som hanbehöver, dessutom har han alltid med en låda böcker frånett inkommet dödsbo. Ernst kan aldrig vänta med att se iboklådan, det är det första som han gör när Tage Bengts-son kommer på besök. Ernst kommenterar med olikamuttranden böckernas värde för honom, han behåller ettfåtal och resten får Tage Bengtsson ta med sig tillbaka.Han har även alltid med sig en stor flaska vatten från sinbrunn och han håller alltid en kort föreläsning om vatt-nets inneboende krafter och helande värde. Ernst lyssnaruppmärksamt, han tycker om Tage Bengtssons utlägg-ningar och han dricker alltid upp vattnet som han får.Inte för att han är övertygad om vattnets undergörandekrafter, men han vill vara sann mot Tage Bengtsson närhan frågar om han har druckit upp vattnet.

Dessutom skänker Tage Bengtsson en betydandemängd potatis, grönsaker och frukter åt sjukhuset. De ärinte egenproducerade utan inköpta av traktens odlare, fördetta är sjukhuset tacksamt och sparar tiotusentals kro-nor. Det gör det också lättare för inrättningen att stå ut

20 21

med Tage Bengtssons odörer och små husdjur. Allt hartvå sidor. Besöket är alltid bra för Ernst, han blir lugnefter detta och så har han nya böcker att läsa.

När det talas om Tage Bengtsson på bygden är det mycketprat om pengar och det spekuleras ofta kring storlekenpå pengastocken. Att det gäller otaliga miljoner är alla pådet klara med och alla vet också att han ger mycket pengartill enskilda personer och skilda ändamål. Men ingen somtigger och ber om pengar får något bidrag. Kristinas dött-rar har fått och får pengar för studier utomlands, han haräven gett mycket pengar till sina medarbetares sjuka barnför att kunna genomgå operationer i Frankrike ochSchweiz och han ger regelbundet till vattenforskning ochvattenprojekt i Afrika.

Tage Bengtsson har inget umgänge med banker, hanvill inte veta av kreditkort och andra konstgjorda betal-ningsmedel. Han handlar bara med kontanter, aldrig meddel – och avbetalningar. Det vet alla och de som inte vetdet får reda på det med besked, han går aldrig att pratamed om detta, då lämnar han personen i fråga och detblir aldrig någon affär om någon vill pruta, Tage Bengts-son blir arg och det blir inte någon affär, även om de se-nare skulle bli överens. I detta fall är Tage Bengtsson kits-lig och känslig.

Tage Bengtssons affärsseder är enkla och liksom hansliv präglas de av rakhet och ärlighet. Han kan aldrig skyddasig helt mot stölder och lurendrejeri, men han försökeratt skydda både sig själv och sin egendom, men det ärsvårt, hans varor är spridda över flera hundra tunnlandmark.

Tage Bengtssons bästa vänner är hans schäferhundar,Göran och Anita. Han har själv fostrat dem och de följersin husbonde som klisterlappar på en anslagstavla. Tvåav hans medarbetare accepteras av hundarna och depatrullerar området både dag- och nattetid, men med ennoga reglerad oregelbundenhet. Det finns bilder som ärlätta att minnas av Tage Bengtssons landskap, som närhan tidigt en höstmorgon går med sina hundar i dimmanoch spåren från en man och två hundar dröjer sig kvar imorgondaggen. Det vita, det grå, det gröna och det våta.Det är en storslagen bild som aldrig går att glömma. Enensling, en solitär i en stor värld av brus och sorl som gårdär tryggt med sina tankar inför en ny dag. Tage Bengts-son iscensätter aldrig framtidsrevyer, han arbetar i nuetoch han låter varje dag vila i sig själv och han kastar sigaldrig över tröskeln till nästa dag i sina tankar. TageBengtsson sover tryggt, men han vaknar alltid vid hun-darnas skall och vid djurens läten tidiga morgnar. Hankänner väl ljuden från tuppen, åsnan och duvorna i sla-

22 23

get, särskilt duvornas oro, strax före det att de lämnarsina sovplatser.

De djur som betyder särskilt mycket för Tage Bengtssonsäljer han aldrig och vid ett sådant djurs död sörjer hanobeskrivligt och länge. Han försöker alltid att skaffa enersättare så snart som möjligt för att glömma förlustenoch för att lena sorgen. Tage Bengtssons favoritdjur ärhönsen, han kan vara flera timmar hos sina höns, pysslaom dem, prata med dem och förstärka skyddet mot räv,mård och hök. Hönsens intelligens uppskattar han ochhan följer med stort intresse den stränga rangordningen iden lilla flocken. Tage Bengtsson tar själv in ägg varje dagoch han låter varje år kläcka kycklingar, som han sedangöder och säljer. Ibland kan han fästa sig så vid en ung-tupp eller unghöna så mycket att han behåller den självoch låter den få en plats i flocken.

Tage Bengtsson har vapen, trästockar och knivar undersin säng. Ingen vet med bestämdhet hur många vapenhan äger, men det är åtskilliga gevär och pistoler. En sär-skild medarbetare har ansvar för hans säkerhet och skaf-far även fram de vapen som han behöver. Det är en ungman som även arbetar för ljusskygga gäng, på detta harTage Bengtsson inga synpunkter. Han umgås med alla,bara de sköter sig, gör rätt för sig och arbetar, på vilka sätt

och med vilka medel, det bryr han sig inte om. Det är envid och generös definition med stort omfång. Tage Bengts-son använder inte sina vapen utan särskild anledning,men det kan hända att han mitt i natten bränner av engevärssalva i luften. Det är vid ytterst få tillfällen, närhundarna visar särskilt stor oro under en längre tid ochhan hör djuren i hagarna röra sig på ett ovanligt sätt. Dåfinns det med stor sannolikhet något märkligt som rör sigpå området, ett djur eller en människa, som inte ska varadär. Ofta är det en räv, en vildsvinsfamilj eller en envisoch närsynt grävling som strövar omkring. Som jag harsagt tidigare är Tage Bengtsson ingen man som har nå-gon kärlek till ord som kvitto och licens, han tar dem ogärnai sin mun.

Tage Bengtsson skriver aldrig, han håller inte på med vy-kort, brev eller korsord. Men han skriver sin namnteck-ning på fullmakter, det är ett skönhetsstycke. Sirligt ochsakta präntar han ner sitt namn och flera bokstäver harvingar och hela namnet är vackert som en våg mot ensnäckskalsstrand. Tage Bengtsson övar för sig själv medatt skriva sitt namn, otaliga papper bredvid hans säng vitt-nar om detta. Däremot är hans tal synnerligen välutveck-lat och nyanserat. Han lyssnar med behag på människorsom talar vackert, han memorerar gärna ord och vänd-ningar för att kunna använda dem själv. Han har ett

24 25

mycket stort intresse för ord och ords användning. TageBengtsson övar i ensamhet på sitt tal, han föredrar med-arbetare som kan uttrycka sig väl och han uppmuntrargärna och ofta andra till att läsa och skriva. En av Kris-tinas döttrar har fått pengar av honom till en kurs i krea-tivt skrivande, nu arbetar hon med att skriva kortfilms-manus för den amerikanska marknaden.

Att besöka en myndighet, ett försäkringsbolag eller enbankinrättning överlåter han åt någon betrodd medarbe-tare. De arbetar med fullmakt. Tage Bengtsson använderalltid ordet medarbetare, aldrig orden arbetare eller an-ställd. De som gör stora arbetsinsatser för honom belönasrikligt, de kan i undantagsfall få pengar, ofta får de en bil,en köksinredning eller några ungtjurar. De kan behålladet som de får eller omsätta objekten i pengar, detta harTage Bengtsson aldrig några synpunkter på. De som ar-betar för Tage Bengtsson mera tillfälligt och under kor-tare tid får saker av mindre värde, som de själva väljer.De som arbetar där vet vad som gäller, det vet även allaandra i Tage Bengtssons omgivning. Och det finns ingensom har något ont att säga om vare sig människan elleraffärsmannen Tage Bengtsson. Någon enstaka kan sägaonda ord men då är det av avundsjuka eller så sägs det avonda människor, som bara vill säga ogott för att skadaoch smutsa ner. Små människor som är som reptiler, svåra

att komma åt och onödiga att fånga. Tage Bengtsson haren stor svaghet för barn, särskilt för barn som har detsvårt och är utsatta. Han planerar att bygga en lekparkoch skapa en liten bondgård för barn som lever med enensam mamma. De ska få komma hit gratis för att leka,kela med djuren och bjudas på bullar och saft. Tage Bengts-son skulle föredra vatten, men han förstår att det skulleverka lite fattigt. Allt ska vara gratis och han ska låta sinamedarbetare hjälpa till, så ett även de vuxna får tid attvila, umgås med varandra och ha tid för samtal. De fårgärna ta med sig egna matkorgar. Tage Bengtsson haräven planer på att bygga enkla övernattningsstugor, ef-tersom han har så stora och goda virkesförråd på sinamarker. Och som sagt ingenting ska kosta något för enbesökare.

Tage Bengtsson gynnar även andra projekt för barn, detkan vara inom idrott, friluftsliv, pengar för att ordnamusikfester och för resor. Det gäller alltid barn, i få fallungdomar och aldrig vuxna. Han kräver ingenting till-baka som reklam på dräkter eller reklamskyltar. Han geraldrig stöd till datorer och spekulativa spel. Tage Bengts-son förstår inte nödvändigheten av vare sig teve eller da-tor. Särskilt datorer tycker han är en stor onödighet. An-dra får gärna hålla på med både det och annat, men hanhåller sig borta från sådant som skapar sorl och brus i

26 27

hans huvud. Liksom oreda och sådant som föder vilsnaoch märkliga tankar.

Tage Bengtsson får i sitt arbete höra märkliga berättelserfrån storstaden som ligger nära och från människors re-sor ute i världen. Han tar gärna till sig detta och funderaröver sakers tillstånd, men helst vill han undvika att höramänniskor berätta om hot, våld och förluster. Efter ensådan dag med elände går Tage Bengtsson till vila medoro och känner sig inte bra inombords. Efter en sådandag följer en natt med hemska drömmar, där han självblir hotad, förföljd och där han lämnas ensam. Efter ensådan natt kommer en morgon i kaos och uppror, förstlångt framåt dagen är han sig själv igen. Tage Bengtssontycker inte om att höra dåliga berättelser, de berör ho-nom illa och därför vill han avstå. Av samma skäl värjerhan sig mot att se på teve, han vill inte ha kvar krigs-bilder i huvudet eller våldsfilmsscener med sig i sängen.Det är inte detsamma med radio, det är skonsammare.Efter en svår natt vill Tage Bengtsson höra mycket påmusik, stänga ute allting annat och utplåna det olustigaoch det hotfulla.

Tage Bengtsson är ingen kameleont, han skiftar inte färgoch skepnad efter vindar och tillfälliga omständigheter.Han är densamma på en lördag som på en tisdag, hans

yttre är lump och smuts och kroppens odörer är de na-turliga, svett, unkenhet och allt bottnar i brist på tvål ochvatten. Detta är märkligt med Tage Bengtsson, han hyl-lar vatten som en helande kraft och ett heligt flöde. Menvatten verkar inåt på nervbanor och hjärnsubstanser, vat-ten för utvärtes bruk är ingenting som tilltalar honom.Han ser inte nyttan och nödvändigheten av att slösa vat-ten på sådana ting. När han hör berättelser från hemmet,hur de äldre duschas och badas i tid och otid, då ryserhans kropp och han är övertygad om att detta bidrar tillatt förkorta livet för många. Äldre vill vara ifred, tänkaoch vila och samtala och lyssna på vackra sånger. Äldretycker inte om ord som dammsugare, golvpolisher ochduschkabin, de vill bara sparsamt bekanta sig med sådanamoderniteter. De vill helst slippa detta liksom misshand-lad falukorv i vit senapssås och sönderkokta potatisar. Såvill de äldre komma ut i friska luften varje dag, det är detsom förlänger livet.

Under en period på tre månader och nio dagar blev TageBengtsson en annan, han ömsade skinn och han blev få-fäng framför spegeln varje dag. Han ägnade timmar åt attputsa sitt hår, ansa sitt korta skägg, tvätta sin kropp ochsmörja in sig med oljor och krämer. Han blev en annan,den andre Tage Bengtsson, han bytte inner – och ytter-kläder varje dag. Solglasögon blev ett vanligt attribut och

28 29

han uppträdde som en herreman mot sina medarbetareoch också mot Kristina. Hans personlighet inte baraändrare nyans, utan färg, han blev kitslig, irriterad på detmesta och ointresserad av arbete. Han kunde sitta långastunder under kastanjeträdet som i frånvaro och dvala.Dessutom blev han otrevlig mot främmande människoroch sa ofta dumma saker till alla, även till barn. Alla blevförundrade och förvånade över denna klyvning, från ensnäll och arbetsam man till en ond och fullständigt passivmänniska. Alla nära honom förstod hur det stod till ochalla kände till orsaken. Den fanns i byn intill, en ensam-stående fembarnsmamma, Helena, som råkade kommaalldeles för nära Tage Bengtsson. Elden tog sig. Han be-skrev denna sagolikt vackra kvinna som ett arabiskt full-blod, hon var inte bara vacker, hon lagade den mest ut-sökta mat man kunde tänka sig och hon var som en lin-danserska i sängen. Tage Bengtsson bara njöt och beta-lade allt och lite till. Den allmänna meningen var att af-fären med Helena kostade honom åtskilliga hundra tu-sen kronor. Under tiden med Helena brydde han sig inteom sitt företag och sina affärer, några trogna medarbe-tare skötte det hela och sparade undan alla intjänadepengar, på ett hederligt och fläckfritt sätt. Och TageBengtsson drack vin, reste, gav gåvor till Helena och hen-nes barn. Långa perioder visade han sig inte på sin gård,han bodde i en lägenhet nära Helena eller så var han på

resa ute i världen. Han blev plötsligt en världsman somställde krav på service och servil uppassning i stora städeroch han skötte sig förvånansvärt bra i sin nya roll och detmesta går ju att få att fungera om det finns rikligt medpengar som smörjmedel. Och var det något som TageBengtsson hade så var det pengar. Det inträffade fullstän-digt osannolika ting under hans tid med Helena.

Tage Bengtsson badade i Medelhavet och bodde undertvå veckor på ett lyxhotell i Montesilvano på den italien-ska östkusten, vid elvatiden på förmiddagen drack hanparaplydrink och på samma dag mot kvällen såg han He-lena åka skidor i bergen några mil bort. Då njöt han avfrisk bergsluft och en kall öl på en enslig taverna. Hanrökte varje dag cigarrer av det bästa märke, som gick attfå. Han levde ett liv så främmande och så långt från detvanliga, som det går att föreställa sig. Han tänkte bara påHelena och hennes bästa, han hade bara ögon för henneoch han berörde aldrig med ett ord sitt andra liv och hantänkte inte på det.

Tage Bengtsson var som förbytt, han var en annan män-niska och levde ett annat liv. Under långa tider visste ingenpå företaget var han fanns, inte med bestämdhet och närde såg honom var han bara frånvarande. Han var intenåbar, han var bortom sin vanliga värld. Han ville nu intebli tilltalad av sina egna, frågor från dem bemöttes med

30 31

vresigheter och fnysningar. Han ville inte veta av dem,han var en annan och han tillhörde inte längre deras värld.Tage Bengtsson såg ner på de sina, han var en vit över-människa, han stod över sina undersåtar, de tillhörde enursprungsbefolkning, som han inte kändes vid och intehade något släktskap med.

Tage Bengtsson stod nära andra som Friedrich Nietz-sche och Leonardo da Vinci. Medarbetarna var aboriginer,Tage Bengtsson var en högre stående människa, en mis-sionär, en kolonisatör, en frälsare, en som visste mera ochbättre.

På bara kort tid förändrades allt på företaget, Tage Bengts-sons kropp var en annan och innanför skalet levde enannan själ. Många äldre talade om hans far Nils A Bengts-son, de såg fadern i sonen. Denna förvandling är en av demärkligaste som många har skådat i sina levnadsdagar.En boklärd Johan Fjellander, som ofta besöker TageBengtssons marker talar om ordet metamorfos, om FranzKafka och en gammal romare, som nästan ingen kännertill. Men några minns namnet Ovidius, men har glömtsammanhanget, namnet sitter som en ortoceratit i enmarmorplatta.

Även en saga har ett slut, en sällsynt dimmig måndags-morgon kommer Tage Bengtsson åter till sitt imperium,

han kommer i taxi och han går direkt in till en av sinasovplatser, han hälsar inte på sina hundar och inte på detvå medarbetare som är i tjänst. Det dröjer åtta dagar innanhan visar sig ute på sina hemmamarker igen. Han avvisaralla besök, Kristinas mat har han inte rört. Han har druckitvatten och smort sitt ansikte med ringblomskräm. Ävenandra ställen på kroppen har behandlats med varliga fing-rar.

Det börjar att fastställas en ny tideräkning, det är inte talom tiden efter Kristi födelse, utan tiden efter Helenas för-svinnande ur Tage Bengtssons liv. Då börjar en ny tide-räkning och Tage Bengtssons tredje liv. Efter tiden i ka-rantän återgår Tage Bengtssons liv till de gamla spåren,först visar det sig i det yttre med lump och band, det blirännu flera dofter och ännu mera smuts. Ingen parfym-flicka finns inom mils avstånd. Det tar betydligt längretid att återskapa Tage Bengtssons inre, under långa tiderblir han mera tystlåten och innesluten i sig själv. Han blirpå något sätt frånvarande, han hör till något annat ochhan är långt från det gamla jaget. Även nu blir han enannan, inte den andre utan den tredje. Allt oftare går hanensam, söker sig gärna bort från andra och åker oftare tillmormors och morfars grav, kanske för att hitta tillbakatill det där första livet. Det är uppenbart att han behöverlugn och ensamhet för att reflektera över det som har

32 33

hänt och bearbeta allt som han varit med om. Även omhan inte själv använder de orden, så är det detta som be-hövs för att avsluta det gamla, gå vidare och på ett nyttsätt hitta tillbaka till det där andra, gamla vanliga livet.Han behöver tid att tänka, att återhämta sig och kommatillbaka.

Helena visar sig aldrig mera på gården, ihärdiga ryk-ten säger att hon lämnade Tage Bengtsson för en indiskprins med mera pengar än Tage Bengtsson. Alla runt ho-nom tycker att det gamla livet passar honom bäst, han äringen världsresenär och ingen man för bling-bling-värl-den.

Helena-affären blev ett bestående minne för Tage Bengts-son, på flera sätt. Efter detta undviker han nogsamt kvin-nor, det är bara Kristina som han möter och pratar medpå det gamla sättet. Om Kristina skulle försvinna då skullehans värld rasa. Det är som tidigare mellan dem, de be-höver inte använda så många ord för att förstå varandra,det kan räcka med en blick, ett muttrande eller en minför att skapa förståelse. Tage Bengtsson och Kristina stårvarandra nära på det där fina och naturliga sättet, till-sammans är de aldrig rädda för tystnader, inte heller förpauser. Det är ingenting att frukta. Många år har skapatdetta förhållande och Kristina var aldrig det minsta oro-lig för att han skulle återvända från sin kärleksutflykt.

Men hon visste ingenting om hur lång tid det skulle ta.Kristina berörde aldrig med ett ord det som hade hänt,hon lät det ta sin tid och Tage Bengtsson fick själv be-stämma tidpunkten för återtåget över bergen efter en turnere i dalen, den djupa dalen. När han kom tillbaka kändeKristina det som den friska doften från jord efter ett regn.

Han möter ibland Kristinas barn, frågar om deras liv,han vill att de ska ha det bra och inte fattas pengar. Det äräven för Kristinas skull som han frågar, han vill inte atthon ska ha onödiga bekymmer. Han vill inte heller attnågon ondska ska drabba henne och hennes barn. Kris-tina är i sanning en god människa, hon har de bästa egen-skaper som en människa kan äga, arbetsamhet, tålamod,tolerans, omtänksamhet och generositet. Kristina är ensällsynt varm, ödmjuk och förstående människa. Hon beraldrig Tage Bengtsson om någonting, inte om hjälp, inteom pengar. Det är han som frågar och det är Kristina somsvarar uppriktigt och sanningsenligt. Hon får den hjälpsom hon behöver och de pengar som krävs för ett mer ändrägligt uppehälle. Tage Bengtsson har med skärpa sagttill alla sina medarbetare att de på alla sätt ska se till attKristina har det bra. Försummelser mot detta påbud gerinte hugg och slag, men väl hårda ord och det är ovanligtatt sådana kommer från Tage Bengtssons mun. Det ärsällsynt, han behöver mycket sällan höja rösten och visasina svarta ögon. Men alla vet att det kan komma. Om

34 35

det nu sker är det ofta sönerna som beter sig illa, visarslarv och oaktsamhet med döda ting, bristande respektför djur och översitteri mot människor. Allt detta är sa-ker som Tage Bengtsson djupt ogillar och kraftigt fördö-mer. Han slår aldrig sina söner, men han kan jaga demmed tillhyggen och han kan skälla ut dem med besked.

Men ett är säkert och ska särskilt hållas fram och det äratt Tage Bengtsson och Kristina har kommit närmare var-andra efter detta med Helena. I ett annat avseende harTage Bengtssons liv förändrats efter det lilla äventyret,ibland inte ofta, reser han bort några dagar. Det var heltotänkbart tidigare, ingen vet riktigt vart han reser, menmånga säger att han reser till kurorter och hälsoanstalter,där det finns möjligheter till bad och behandlingar, somhör samman med vatten. Han har själv berättat om resortill Budapest, till södra Tyskland och till Schweiz. Det ärmed viss oro alla omkring honom ser förvandlingen in-för en resa. Ur smutsen och lumpen träder det fram envit ande, den andre Tage Bengtsson. Och allt blir plötsligtså viktigt med kläder, dofter och uppförande. Även hosandra. Det påpekas både det ena och det andra som harmed den personliga hygienen att göra, särskilt hos sö-nerna. De bryr sig inte, de vet att det är av övergåendenatur och att allt snart återgår till det gamla. Allt det för-ändrade är över på några dagar eller någon vecka.

Tage Bengtssons affärsseder ändrar karaktär, han blir hår-dare i nyporna och han saltar gärna priserna. Det får tillföljd att han säljer mindre och att folk söker sig till hanskonkurrenter. Han inser att det är fel, men han ändrarsig inte, trots att flera av hans medarbetare påpekar denminskade försäljningen. Intäkterna bara sjunker och ef-ter en tid förstår Tage Bengtsson vartåt det barkar, kun-derna överger honom och det talas om den dyre TageBengtsson. I folkmun blir han än en gång, den andre, densom man inte handlar hos, det talas bakom ryggen påhonom om den girige, den storsinte och den rigide stor-fursten. Johan Fjellander använder namnet NiccolòMachiavelli.

En dag blir allt för mycket även för Tage Bengtsson,han blir tagen av ödsligheten och tomheten på sina affärs-land, han stänger sin anläggning under en vecka och till-verkar egenhändigt en skylt där det står ”stängt på grundav omständigheter”. Tage Bengtsson isolerar sig, han tän-ker över allt i ensamhet och efter en vecka kommer be-skedet, sortimentet återgår inte bara till de gamla priserna,de sänks ytterligare och allt blir till salu under de kitt-lande orden, ständiga lågpriser. Det dröjer ett bra tag innankunderna återvänder, alla måste först bli övertygade omatt det verkligen är låga priser.

Efter detta med Helena är det en viss ryckighet och insta-

36 37

bilitet i Tage Bengtssons handlingar, han är inkonsekventoch otrogen mot sina idéer. Det kommer till en viss lyn-nighet i hans humör, en retlighet och en plågsam uppta-genhet av bagateller. Och så blir han stundtals så uppta-gen av sig själv och det han säger, det han tycker och dethan vill. Det är så främmande för att vara Tage Bengts-son, som tidigare var en så god lyssnare och en så förstå-ende människa inför andras ord och bekymmer. Men detmärkliga är att somliga dagar är han som vanligt och dåförstår alla omkring honom att det är sådana dagar somdet ska föras samtal, ställas krav och ges råd. Så på någotsätt neutraliserar omgivningen Tage Bengtssons plötsligatankepiruetter och små känslomässiga, irrationella språng.Om allt bemöts med tystnad, dör hans ord ut av sig själv,försvinner på en dag och kommer förhoppningsvis aldrigtillbaka mera. Men det är inte helt säkert, Tage Bengts-son har ett särdeles gott minne, han återkommer gärnatill en fråga, som han vill driva eller föra upp på agendan.Nu använder inte Tage Bengtsson ett sådant språk.

Efter den korta affären med Helena så finns det en vissoro och osäkerhet kring personen och företagaren TageBengtsson. Det härskar inte samma jordnära förutsägbar-het kring honom, medarbetarna märker detta och anpas-sar sig. De kan trots alla plötsliga ryck leva samma godaliv. Däremot är det svårare att städsla tillfälliga medarbe-tare, folk gillar inte denna lynnighet hos patronen, hos

fursten. Och det förstår alla, även Tage Bengtsson själv.Nu ska det sägas att det blir bättre, månad efter månadåtervänder Tage Bengtsson till sitt gamla jag och han blirpå alla sätt lättare att ha att göra med. Men det finns ändåkvar spår i hjärnan efter tiden med Helena och dessa spårleder till märkliga ord och obegripliga handlingar. Detmärks även på hundarna, de visar inte samma lugn, deblir mera opålitliga och nervösa. De gör inga märkbarafel, men det märks att det inte är samma gamla relationmellan Tage Bengtsson och hundarna. De ser med andraögon på honom.

Ingenting är beständigt och varar för evigt, var sak harsin tid, förändringar är inte bara nödvändiga, de är själv-klara. Detta gäller även Tage Bengtssons imperium, detär inte i nivå med det romerska riket, men det som TageBengtsson har skapat under ett liv är både storslaget ochimponerande. Det var ju länge tänkt att hans söner skulleta över och konservera företaget, men det blir allt tydli-gare att så blir det inte. Hans-Uno har funnit en kvinna,som han lever med, han har blivit en stadsmänniska medsärskilda vanor och utstuderade manér. Tage Bengtssonkallar det finheter, han är förstående för sonens liv, menhan tycker inte om det. Hans-Uno skulle säkert kunnaarbeta kvar i företaget, men han kan inte lägga ner såmycket arbete, som krävs för att driva det vidare och ut-

38 39

veckla det. Han kan bli en kugge i maskineriet, men ingendrivmotor. Så är det även för den andre sonen, Bertil, hankan arbeta kvar på samma sätt, men inte vara drivandeoch inte ta ett stort ansvar. Han vill bli tillsagd vad hanska göra, så utför han det, oftast till full belåtenhet föralla, men Bertil är trött på dagarna, särskilt under denljusa sommartiden. Han är uppe hela nätterna för att fångafjärilar, svärmare och andra nattflyn. Han samlar in, art-bestämmer, beskriver, tar död på dem och monterar uppobjekten. Det har blivit en ansenlig samling på 1473 arteroch Bertil får ofta besök från Universitetet av likasinnade.Bertil är inte en enstöring, han är mera av en ensamvarg,en solitär, som lever för sina fjärilar. Han kommer attförbli ensam genom livet, han verkar förnöjsam med det,han klagar aldrig, han är tystlåten och går ofta i sina egnatankar. Bertil är en särdeles lång person med alltför kortabyxor, stora fötter och märkligt stora, hornbågade glasö-gon. När Bertil älgar på i rask takt, då får vanliga männis-kor småspringa för att hinna med honom. Det är en sär-deles snäll och hjälpsam person, men han kan aldrig blien entreprenör och driva någon affärsverksamhet. På sinfritid ägnar han sig åt sång och sjunger i kyrkokören, intesällan hörs han öva på sin nyckelharpa som han har byggtsjälv. Bertil är en ovanligt aktiv person och sover baranågra timmar per dygn, han sover alltid några korta stun-der under den ljusa dagen. Bertil kan allting, eller i alla

fall det mesta, folk i bygden kommer med de märkligasteuppdrag och förfrågningar till honom. Han är en fena påtraktorer och lantbruksmaskiner och gör ofta reparatio-ner som är både hållbara och billiga. Bertil begär aldrignågonting för arbetet, han säger att man får betala vadman tycker det är värt. Det blir inga grova förtjänster,men Bertil har det mycket gott ställt. Han lever sparsamtoch det mesta av hans pengar går åt till fjärilarna.

När nu Tage Bengtsson funderar på att dra sig tillbakaoch lämna över företaget, då förstår han att sönerna inteär aktuella för att ta över. De kan arbeta kvar i företaget,men de kan inte axla något ägaransvar och de kan abso-lut inte utveckla verksamheten.

Tage Bengtsson får söka andra lösningar och han sersig då omkring bland sina närmaste och trognaste med-arbetare. Och där finns det två, som för länge sedan komtill honom och frågade efter arbete på knagglig svenska.Det var Istvan Kovacs och Alessandro Bernabeo, som hadearbetat sig genom Europa och som av en tillfällighet hadehamnat i Sverige.

Tage Bengtsson lovade dem den gången att de fickprova på under sex månader mot husrum, mat och fick-pengar. Nu har de varit där i tjugoåtta år, lever gott ochhar skapat sig en liten förmögenhet genom sällsynt hårtarbete och genom att ta ett stort ansvar. Tage Bengtssontalar med Istvan och Alessandro om sina tankar och ber

40 41

dem fundera. Han tänker själv stanna kvar i företaget, sålänge som han själv vill, han ska inte längre ha ett avgö-rande inflytande, bara hjälpa till, ge råd och göra över-gången så smidig som möjlig.

De två sönerna ska stanna kvar i företaget så länge somde själva vill.

Tage Bengtsson känner för varje dag som går en tillta-gande trötthet och en växande likgiltighet, han har underi stort sett femtio år arbetat varje dag från morgon tillkväll. Det är väl inte helt sant, under den sista tiden harhan unnat sig både mindre och större utsvävningar. Menhan känner nu att kroppen, men framför allt huvudetmåste få vila och han måste unna sig själv lite mera un-der de år som han har kvar att leva. Han vill resa ochuppleva nytt och så vill han lära sig engelska. Han skaanställa en ung man för detta ändamål, en man som ävenkan delta i hans resor. Tage Bengtsson vill klara sig merasjälv i världen och inte stå och gapa som ett fån ikatedraler och framför krigsmonument.

Så kommer den dagen då det skrivs ett papper om TageBengtssons företags framtid. Istvan Kovacs och AlessandroBernabeo köper rörelsen och förbinder sig att i alla avse-enden arbeta vidare i Tage Bengtssons anda. Och det vik-tigaste skrivs in i avtalet. Barn ska alltid omhuldas och

vara välkomna, alla som besöker ägorna ska bemötas väl.Hjälpsamhet ska visas dem som ber om råd och hjälp.Kristina och hennes barn ska fortsätta att ha det bra, sålänge de lever. Om det finns ekonomiska möjligheter skadet ges stöd åt vattenforskning och brunnen på gårdenska vårdas som tidigare. Ärlighet och uppriktighet skaprägla all affärsverksamhet. Nu är de flera saker av dessasom är onödiga att skriva ner för Istvan och Alessandro,men Tage Bengtsson är bestämd på den punkten och villatt det ska vara så, både för sin egen skull och för sinasöners skull.

Tage Bengtsson tar inte sin hand från företaget, hanfinns i allra högsta grad kvar, men lägger sig bara i småsa-ker. Men han ser till att det nya hakar i, som utskjutandekrökböjda spetsar eller som kardborrar, hakar i och fast-nar.

Han går omkring på landen som en mysfarbror elleren nätt husgud, han finns där som tidigare, svarar på frå-gor och gör affärer. Samarbetet mellan honom och de tvånya mannarna fungerar på ett utmärkt sätt.

Så anställer Tage Bengtsson en ung mentor, han ska lärahonom engelska, kulturhistoria, visa på resmål och följamed honom på resor. Den unge mannen har ett namn,Theo Kasantzas, och han har under långa tider levt medsina föräldrar i flera länder i Europa och under en kortare

42 43

tid i Sydamerika. Han talar engelska, tyska, franska, ita-lienska och grekiska flytande och han har en doktorsexa-men i konsthistoria. Theo har även mycket goda kunska-per i filosofi, arkeologi och socialantropologi. Han är glad,positiv, krävande och uthållig i sitt arbete med detta rå-material, som även det har ett namn, Tage Bengtsson.

Den första gemensamma resan gör de till England, dereser runt på den engelska landsbygden och gör ävenlängre besök i Manchester, Liverpool och London. Ettnoggrant schema följs varje dag med litterära studier,uttalsövningar, konversation och musiklyssning. Till dettakommer fältövningar. Tage Bengtsson är en mycket fli-tig elev och när kvällen kommer är det Theo som är tröt-tast. De blir snabbt nära vänner, mycket beror på att deflera timmar varje dag är åtskilda och alltid har varje kvälloch natt för sig själva. De tär inte på varandra och de res-pekterar varandra.

Tage Bengtsson börjar att resa alltmer, ibland ensam ochibland med Theo. Han vill inte resa och leva efter en vissmall, efter ett förutbestämt mönster. När inte TageBengtsson har träffat Theo på ett tag, så känner han detsom en nödvändighet att se honom och göra en resa medhonom. Och han har även fått möta Theos flickvän Dora,en synnerligen vacker och begåvad kvinna från Island.Tage Bengtsson beundrar både Theo och Dora.

Tage Bengtsson finner det nödvändigt att resa, han för-står att det finns mycket att lära av andra människor, seländers historia och samtid, han tycker mycket om Ung-ern, Spanien och särskilt Italien, han blir intresserad avde skilda delarnas historia och självständiga liv. Han tyckermycket om det italienska folkets generositet och vänlig-het och han älskar italienarens fingerfärdighet i affärer,även om han inte delar deras affärsmoral.

Theo visar honom Grekland både ingående och medentusiasm, det är något som Tage Bengtsson aldrig glöm-mer, de långa resorna på den grekiska landsbygden ochbesöken hos Theos släktingar. Stillheten, dofterna ochmänniskorna. De bilderna är starkare för honom, än närhan står framför de stora antika ikonerna. Och så minnshan särskilt den levande musiken på kvällarna på de smårestaurangerna i bergen och Theos läsning av dikter vidKap Sunion. Tage Bengtsson tror att det var några raderav Hjalmar Gullberg, en diktare som han inte känner tillså väl.

Men Tage Bengtsson minns Hjalmar Gullbergs dikt-rader om bonden Johan Magnusson, han läste dem nå-gon gång vid morfars grav.

”Födda till dagsverken i skog och marken bondes händer – varför blev de valda?Vem utrannsakar varför de blev valda?”

44 45

När Tage Bengtsson är hemma då arbetar han gärnamed barnens park för lek och lekdjurens olika hagar. Handeltar gärna i det dagliga arbetet där, han ger ett handtagdär det behövs. Han sköter transporter, han bäddar ochstädar i de övernattningsstugor som nu finns.

Tage Bengtsson har ingen form av körkort, han körofta alla sorter av fordon inne på sitt område, men omdet behövs kör han även småärenden på de stora vägarna.Han tycker att han klarar sig bra även på de stora farlede-rna och han ser ingen risk som förefaller överhängandeför medtrafikanterna.

Detta med barnen och barnens lek är det som han ut-vecklar hela tiden och under sommaren anställer hanungdomar för att vara med barnen lite extra, då tar hanäven emot flera barn. Under sommaren finns flera nyaaktiviteter som musik, trolleri och berättande. TageBengtsson tycker att berättandet har trängts undan ochhan vill gärna att det ska leva upp igen.

Det ska vara ett interaktivt berättande, där barnen ärdelaktiga och den fria fantasin både får gro och flöda.

Tage Bengtsson vill gärna att i allt som görs ska bar-nen själva vara med och bli medvetna om sitt eget an-svar, de ska vara aktiva, inte bara sitta stilla och glo.

Bredvid resandet och barnen är det detta med vatten, somupptar Tage Bengtssons tid och engagerar honom. Han

gör en lång resa till skilda länder i Afrika och ser medegna ögon den stora bristen på rent vatten. Och han serockså hur enorma hjälpbehov det finns utifrån, från an-dra länder, för att nå målet, detta att kunna ge varje barnett glas rent vatten varje dag. Han reser med Theo, somför noggranna anteckningar om de platser, som de besö-ker och de konkreta behov som finns. Nu kan inte TageBengtsson bli en frälsare eller världsförbättrare, men hankan hjälpa till i liten skala och göra en insats, han väljersärskilt de ensliga byar, där det finns en stark vilja ochenergi hos invånarna själva, att förändra sin situation.Tage Bengtsson har ingen tilltro till hjälporganisationer,allra minst tror han på dem som säger sig tro på Gud.

Tage Bengtsson sänder även begagnade traktorer ochsmå lantbruksmaskiner till några utvalda byar. Och varjeår åker sonen Bertil ner för att följa upp vad som har hänt,han åker med två andra medarbetare. De är välförseddamed reservdelar och reparationsväskor. Det visar sig oftaatt fordon och redskap här har helt andra fel än hemma,beroende på jordmån och klimat. Som vanligt klarar Ber-til det mesta, men mest njuter han av att han får tid överatt fånga fjärilar, som han sedan tar med sig hem. Det ärkanske inte alltid efter regelboken och inte heller efterTullverkets cirkulär för införsel, men Bertil förstår detoch gömmer undan godset bakom fodret på sina kläder,som han har i resväskan.

46 47

Tage Bengtsson kan tänka sig att i undantagsfall samar-beta med andra bidragsgivare och hjälporganisationer,men som sagt absolut inte dem med religiösa förtecken.Han känner sig inte bekväm med den sorten av männis-kor och tycker inte om deras språk. Två gånger har hansamarbetat med möbelkungen Ingvar Kamprad kring ettvattenprojekt i norra Indien, det var ett mycket givandeoch lärorikt arbete och det gör han gärna om. Det är ensak som Tage Bengtsson djupt ogillar i den här sorten avhjälparbete, det är alltid så många finklädda människoroch så mycket papper med förtryckt text. Båda tingen äröverdrivna och till väldigt liten nytta. Ett par gånger harhan stött på bedagade politiker i dessa sammanhang, devar de allra värsta att ha med att göra och de sämst läm-pade för sådana missioner. Byråkratiska effekter och po-litiska piruetter är det som gör Tage Bengtsson mest ned-stämd och högst förbannad.

Hjälpinsatserna ska vara direkta utan mellanhänder ochutan en tyngande administration, pengarna ska gå till pro-jektet i fråga och inte malas ner tillsammans med annat iett stort svart hål, utan kontroll. Detta dränage och läckorpå ledningarna gör Tage Bengtsson ledsen och förtviv-lad.

Tage Bengtsson ägnar även mycket arbete och stor om-sorg åt brunnen på gården, han håller ytorna runt brun-

nen fria och rena och flera gånger per år tömmer hanbrunnen på vatten och rensar bottnen. Det är ett stortarbete med enkla redskap, men det är inget arbete somtröttar Tage Bengtsson och det kommer aldrig på tal attnågon annan ska hjälpa till med detta viktiga arbete. Brun-nen är för honom en helig plats och han tänker med ve-mod på den dagen, då han inte finns mer. På förfallet ochglömskan som han tror kommer att drabba brunnen,ingen annan, inte sönerna och ingen av medarbetarnahar visat något som helst intresse för brunnen. I och försig har de ju inte fått närma sig den heliga källan. Ingenhar fått komma i närheten av kultplatsen och ingen harens fått nudda vid vattnet. Han har haft en fundering atttala med Kristina om brunnen, men den tanken har intemognat och landat. Han har känt att det inte riktigt harpassat sig och han har inte visst riktigt vad han ska sägaoch vad han kan begära av Kristina

Den tid som Tage Bengtsson lever ska brunnen vårdasoch omhuldas på bästa sätt. Det får stanna vid det.

Två gånger varje år, på våren och på hösten, ordnar TageBengtsson en loppmarknad på sina ägor. Han arbetar meddetta själv och samlar ihop saker från företaget som medlätthet kan undvaras och säljas. Flera veckor håller hanpå med förberedelser och efter marknaden är det ett stortarbeta med att återställa det som blir kvar och till detta

48 49

kommer ett omfattande redovisningsarbete. Lopp-marknaden kombineras med demonstrationer av gamlatraktorer och lantbruksmaskiner och en grupp äldre frånbyn deltar i tidsenliga kläder och visar upp gamla hant-verk och brukningsmetoder, som hör till jorden. Det ärservering, underhållning, karuseller och lekar för barnen.Det är en stor folkfest, flera tusen vuxna med barn sökersig till Tage Bengtssons ägor och själv hjälper han till därdet behövs hela dagen. Överskottet från marknaden gårtill att utveckla och förbättra barnens lekland, till djur-hagarna och till att bygga flera övernattningsstugor. Endel av de grejerna som blir kvar skänks till den lokalaidrottsföreningens ungdomsverksamhet. Loppmarknade-rna hos Tage Bengtsson är en stor händelse i bygden ochalla ställer gärna upp och hjälper till.

Under Tage Bengtssons sista levnadsår blir det svåra ti-der i hans fosterland och som brukligt är, så drabbas desvagaste allra hårdast. Barn och äldre försöker TageBengtsson hjälpa, han skänker pengar till extra ransonertill barnen av grönsaker, frukt och mjölk. Han hade självföredragit vatten, men barn vill inte dricka vatten, vilketär helt obegripligt för Tage Bengtsson. Men han förståratt det är föräldrarnas påverkan och predikningar, somligger bakom detta. Tage Bengtsson visar sig allt oftare ibyns minsta skola, han hjälper till där det behövs och han

är gärna med barnen hela dagar. Han gör enkla repara-tioner, kör transporter och tar hand om enstaka barn, sombehöver lite extra hjälp och omsorg. Det är inte så mycketmed detta att läsa, skriva och räkna, det är mera att gedem uppmärksamhet och att de får veta att de duger, somde är. Ingen har kanske sagt det till dem tidigare, det ärbara dessa små enkla ord som behövs. Ord som visar attde blir sedda, tagna på allvar och får veta att någon bryrsig om dem.

Tage Bengtsson har själv fått känna till vad det bety-der att inte bli sedd.

De två åren i skolan blir de två sista i Tage Bengtssons liv.

50 51