Bokförlaget Hedvig ger ut lättlästa böckermedia.bonnierforlagen.se/bladderexpdf/9789179710071.pdf · en ö i havet Annika Thor Annika Thor en ö i havet ˜˚˛˝˙ˆ˙ˇˆ˘˜˝

Bokförlaget Hedvig ger ut lättlästa böcker för barn och vuxna.

Vill du fråga något eller få vårt nyhetsbrev? Hör av dig till: [email protected]

På vår webbplats finns gratis arbetsmaterial till boken: www.bokforlagethedvig.se

© 2020 Annika Thor Boken är en bearbetad version av En ö i havet

utgiven av Bonnier Carlsen 1996Bearbetad av Cecilia Davidsson

Formgivning omslag: Sara EdströmRedaktör: Laura Mendez EdkvistTryckt av ScandBook, EU 2020

ISBN: 978-91-7971-007-1

Thor_En i ö i havet_LL_inlaga.indd 134Thor_En i ö i havet_LL_inlaga.indd 134 2020-05-28 17:51:492020-05-28 17:51:49

5

Det nya landet

Tåget stannar vid perrongen. Steffi tittar ut. Genom röken från loket ser hon en stor tegelbyggnad.

— Är vi framme, Steffi? frågar Nelli. Ska vi gå av här?

— Jag tror det, säger Steffi.Steffi är tolv år och hennes lillasyster

Nelli är sju. De har rest i flera dagar och nätter, ända från Wien i Österrike. Alla barnen på tåget är flyktingar och alla har en brun namnlapp i ett snöre runt halsen.

En dam i ljus dräkt och hatt visar sig i dörren till tågkupén. Hon talar tyska, samma språk som systrarna.

— Fort, fort, säger damen. Det här är Göteborg. Ni måste gå av.

Hon skyndar vidare.På perrongen är det en enda röra av barn

och väskor. Några av småbarnen gråter.


6

En liten pojke ropar på sin mamma.— Din mamma är inte här, säger Steffi.

Du ska få en annan mamma, en som är lika snäll.

Damen i den ljusa dräkten lyfter upp pojken i famnen.

— Kom, säger hon till de andra barnen. Följ mig.

De går efter henne in i stationshuset. Där väntar en klunga människor. En annan dam, äldre och med glasögon, säger till barnen:

— Välkomna till Sverige. Vi i hjälpkommittén är så glada över att ni är här. Här är ni trygga, tills ni kan träffa era föräldrar igen.

Damen i den ljusa dräkten tar fram en lista. Hon börjar ropa upp namn. För varje namn räcker ett barn upp handen. Damen tittar på den bruna namnlappen för att se att namnet stämmer. En av de vuxna lämnar klungan och tar barnet med sig och går.

— När är det vår tur, Steffi? säger Nelli. Är det ingen som hämtar oss?


7

— De har inte kommit till vår bokstav ännu, förklarar Steffi. Vi får vänta lite.

— Jag är hungrig, gnäller Nelli. Och trött. Steffi är också hungrig, och hela kroppen

längtar efter att få lägga sig i en säng. Smörgåsarna som mamma skickade med är slut för länge sedan.

— Du ska få se att vi får bo i ett riktigt slott. Med utsikt över havet, säger Steffi.

Då ropar damen äntligen Nellis namn:— Eleonore Steiner!Steffi drar med sig Nelli fram till damen.— Här är vi, säger hon.

Damen tittar på sin lista.— Stephanie Steiner? frågar hon. Steffi nickar. Damen vänder sig till

klungan och ropar ut systrarnas namn. Men ingen kommer fram för att hämta flickorna.

— Steffi, är det ingen som vill ha oss? säger Nelli med darrande röst.

Steffi kramar Nellis hand hårt. — Vänta här, säger damen och tar

flickorna åt sidan. Jag är strax tillbaka.


8

Den äldre damen tar över listan och fortsätter att ropa upp namn. Till slut är alla barnen borta. Bara Steffi och Nelli står kvar med sina väskor.

— Får vi åka hem nu? Hem till mamma och pappa? säger Nelli.

Steffi skakar på huvudet. Då börjar Nelli gråta.

— Grina inte, väser Steffi, du är väl inget småbarn.

Damen i den ljusa dräkten kommer tillbaka.

— Ni ska bo på en av öarna. Kom, jag följer er till båten.


9

Sjösjuk

Damen köper biljetter och flickorna stiger på en vit ångbåt. En besättningsman visar var de ska sitta i båtsalongen.

Båtmotorn börjar dunka under dem. De lämnar kajen och är på väg ut i älven. Svart rök flyter ut ur skorstenen.

— Vart går båten? frågar Nelli.— Dit vi ska, svarar Steffi.— Till semesterorten vid havet? Berätta

hur det ser ut!— Där finns långa stränder med

mjuk sand och palmer som växer längs strandpromenaden. På stränderna ligger människor och solar sig, och det finns en kiosk där man kan köpa glass …

Steffi hör viskande röster. Hon ser två gubbar som stirrar nyfiket på henne och Nelli.


10

— Vi tar av de här, säger hon och stoppar namnlapparna i ryggsäcken. Kom, så går vi ut.

De ställer sig längst fram i båten. Nelli fingrar på sitt korallhalsband. Det är mammas halsband, köpt på hennes bröllopsresa för länge sedan. När de skulle resa fick Nelli halsbandet av mamma.

— Berätta mera om semesterorten, Steffi! säger hon.

— På eftermiddagen går alla hem till sina hotell för att vila en stund. Efter maten promenerar man i parken och lyssnar på orkestrarna som spelar musik.

— Ska vi bo på ett hotell?— Jag vet inte. De som vi ska bo hos

kanske äger ett hotell.— Finns det ett piano? frågar Nelli.— Det är klart, säger Steffi.

Nelli hade just börjat spela piano, innan familjen måste flytta från sin stora lägenhet. De kunde inte ta med sig pianot till det nya stället. Där fick bara deras sängar plats.


11

Båten kommer ut på öppet vatten. Det blåser upp, och mörka moln syns på himlen. Båten börjar gunga. Steffi mår illa. Hon kramar relingen hårt och blundar. Sedan böjer hon sig över vattnet och kräks.

— Är du sjuk? frågar Nelli oroligt.— Sjösjuk, säger Steffi.De går in i salongen igen. Steffi lägger

sig på bänken och sluter ögonen. Allting snurrar runt. Till slut somnar hon.

Hon vaknar av att Nelli rycker henne i ärmen.

— Steffi, skynda dig! Vi är framme nu!


12

Världens ände

Det luktar salt och fisk och något äckligt, ruttet. Steffi vill nästan kräkas igen. Hon sväljer hårt och ser sig omkring.

Längs med kajen ligger vita fiskebåtar. På land står höga träställningar. Några är tomma, på andra hänger fisknät på tork. Alldeles vid kajen ligger röda och grå sjöbodar. Bakom dem skymtar låga hus.

En kvinna står och väntar på dem. Hon har en stickad kofta över sin blommiga klänning och en sjal knuten runt huvudet. Hon ler stort.

— Eleonore och Stephanie, säger hon, fast hon uttalar namnen underligt. Hon kramar Nelli och kysser henne på kinden.

— God dag, säger Steffi och sträcker fram handen.

Kvinnan tar handen och säger något på ett främmande språk.


13

— Vad säger hon? frågar Nelli.— Jag vet inte, säger Steffi. Hon talar

svenska, tror jag.— Kan hon inte tyska? undrar Nelli.

Hennes röst darrar.— Vi måste lära oss svenska, säger Steffi.— Steffi, säger hon och pekar på sig själv.

Sedan pekar hon på sin lillasyster: Nelli.Kvinnan nickar och ler.— Alma, säger hon. Alma Lindberg. Tant

Alma. Kom.En cykel står lutad mot en av sjöbodarna.

Tant Alma spänner fast Nellis resväska på pakethållaren. De börjar gå längs den smala vägen mellan husen.

Husen ligger tätt. Runt dem finns trädgårdar med fruktträd.

— Steffi, piper Nelli. Var är sandstranden? Och palmerna?

Steffi låtsas inte höra. — Tänk om det inte finns något hotell!

Och inget piano! — Tyst med dig, snäser Steffi. Vi är inte

framme än.


14

Just då stannar de utanför ett gult hus med glasveranda. Två blonda barn rusar ut ur huset och springer fram till tant Alma. De är små, yngre än Nelli.

— Elsa och John, säger tant Alma.

De går in i köket. Där sitter en kvinna med magert och strängt ansikte. Hennes gråa hår är uppsatt i en knut i nacken.

— Såna små stackare, säger hon till tant Alma. Vi får hoppas att det går att göra folk av dem.

— Det här är tant Märta, säger tant Alma.

Steffi tar i hand och niger. Tant Alma dukar fram bullar och saft.

— Bulle, säger hon och pekar när de har satt sig runt bordet. Glas. Bord. Stol. Kopp.

Steffi och Nelli försöker härma orden. De hinner lära sig tio svenska ord innan tant Märta reser sig. Hon går och hämtar Steffis kappa och räcker den till henne.

— Steffi? säger Nelli ängsligt. Vad vill hon?

— Jag vet inte, svarar Steffi.


15

Hon tar på sig kappan. Tant Alma och barnen följer dem ut.

— Gå inte! säger Nelli. Jag vill att du ska stanna här.

— Bråka inte, säger Steffi. Vi måste göra som de säger.

— Mamma har sagt att vi skulle få bo tillsammans.

— Det kanske bara är i natt. Bli inte rädd.Men Steffi känner sig också orolig. Hon

har lovat mamma och pappa att ta hand om sin lillasyster. Nelli kramar Steffi hårt.

Tant Märta leder sin cykel ut genom grinden. Hon klappar med handen på pakethållaren. Steffi sätter sig på den med väskan framför sig. Hon klamrar sig fast så gott det går. Det är första gången hon sitter på en cykel.

De åker genom en skog med låga träd. Sedan slingrar sig vägen mellan kala klippor. I skrevorna blommar lila ljung. Tant Märta kämpar sig uppför en backe. Högst upp stannar hon till. Framför dem ligger havet, grått och oändligt.


16

Det här är världens ände, tänker Steffi. Nedanför backen ligger ett ensamt hus,

vitt och kalt. Nere vid stranden står en röd sjöbod. Vid en brygga guppar en roddbåt.

Tant Märta pekar ner mot huset och säger något på svenska. Steffi förstår inte orden, men hon förstår ändå att här ska hon bo. Här, vid världens ände.


en ö i havet

Annika Thor

An

nik

a T

ho

r e

n ö

i ha

ve

t

��

��

��

��

ISBN 978-91-7971-007-1

9 7 8 9 1 7 9 7 1 0 0 7 1

O_En O�ê i Havet_Kart_125X205_HEDVIG.indd 3O_En O�ê i Havet_Kart_125X205_HEDVIG.indd 3 2020-04-17 10:49:202020-04-17 10:49:20

Documents

Bokförlaget Hedvig ger ut lättlästa böckermedia.bonnierforlagen.se/bladderexpdf/9789179710071.pdf · en ö i havet Annika Thor Annika Thor en ö i havet ˜˚˛˝˙ˆ˙ˇˆ˘˜˝