Det fria sexet har en kemisk baksida. P-piller och p-stavar är inte bara ett allvarligt problem för djur

och natur utan kan också medföra depression, humörsvängningar och bristande sexlust.

De hormonstörande ämnena sätter återigen kvinnokroppen i blickfånget. Finns det några

vettiga alternativ? TEXT JOHANNA STÅL ILLUSTRATION LISA BILLVIK

sex utan HORMONER

24

Sara använder textilspill från sybutiken Mimmis magasin som hopprep.

– allt det här skulle bara ha slängts om det inte kommit hit, bränts upp eller deponerats. Man blir helt lycklig när man ser allt. Å vilka grejer det finns!

Kerstin Nordenstam som är projektledare på Kreativt Återanvändningscenter i Vaggeryd visar runt i en stor lagerlokal fylld med spillmaterial från den lokala till-verkningsindustrin. Materialet lånas ut till kommunens förskolor och skolor som använder det i daglig lek och pedagogiska projekt.

I lagerhyllor och pappkartonger samsas skumgummi-bitar, remsor av textilier och trådrullar med träspill, papprör, utstansade metalldetaljer och missfärgade kakelplattor. Och så barnens favorit: jättestora bygg-klossar i svart lyxfrigolit, ett material som används som ljudisolering i Kinnarps kontorsskärmar.

– De här klossarna är oerhört populära att bygga med. Gullbäckens förskola där jag jobbade tidigare fick nys om dem för en tid sedan. Det som är bra med Kreativt

Skräp från industrin är roligast att leka med. Det tycker förskolebarnen i Vaggeryd som bygger riddarborgar och nya banor till Super Mario av frigolitklossar, skumgummibitar och

missfärgade kakelplattor. TEXT TOBIAS JANSSON FOTO PETTER ALMGREN

Allt barnen rör blir guld

Återanvändningscenter är att eftersom materialet samlas här så kan alla förskolor i Vaggeryd ta del av det, utan att alla behöver springa till Kinnarps, säger Kerstin.

idén till centret kommer från det italienska konceptet Remida, som utvecklats inom den pedagogiska filosofin Reggio Emilia. En av grundtankarna är att utveckla barnens alla uttrycksmöjligheter och man undviker därför färdiga leksaker till förmån för ett mer fritt lekmaterial.

Under vårt besök hinner flera pedagoger komma förbi för att låna material. Madelene Larsson, som jobbar med musik i årskurs 2, vill låna vita lakan. Hon håller på och sätter upp en ”kroppsmusikal” som ska ge känslan av sjukhusmiljö. Madelene har med sig sina egna barn Hanna, 6 år, och Dennis, 4 år, och det dröjer inte länge förrän de gått loss på de svarta frigolitklossarna från Kinnarps och byggt något som liknar ett piratskepp.

41

det var hösten 2009, miljöfrågorna diskuterades flitigt i medierna inför det stora klimattoppmötet i Köpenhamn i december och Eleonora Horn och Teodor Adolfsson var båda aktiva på internetforumet Ecoprofile.

– Jag tror att jag hade sett en bild på dig där innan, men du förnekar att du hade någon, säger Theodor till Eleonora lätt rodnande.

– Första gången vi sågs var på miljömässan Eco Now. Självklart så fortsatte vi direkt en diskussion som vi hade påbörjat online, skrattar Eleonora. Jag gick ganska hårt åt Theodor och efteråt var jag rädd att jag hade skrämt bort honom.

Men så blev alltså inte fallet. Istället fortsatte de att ses under hösten på olika miljöevenemang och när toppmötet började närma sig så var de på var sitt håll på jakt efter någonstans att bo i den danska huvudstaden. Självklart skulle de dit och sätta press på politikerna att fatta ett djärvt beslut. Men det var verkligen fullt överallt, så det slutade med att de båda hamnade i samma lägenhet.

Uppemot hundratusen människor deltog i en mäktig manifestation på Köpenhamns gator denna iskalla decemberdag.

– Det var ganska romantiskt, fnissar Theodor och fortsätter:

– Jag kommer ihåg hur vi efter den stora demonstra-tionen kom in i värmen i aktivistcentret Klimaforum och drack öl, käkade chili con carne och lyssnade på klassisk musik.

De ser på varandra och försvinner iväg en stund i sitt gemensamma minne.

EngagemangDe träffades genom det gemensamma intresset för

hållbar utveckling. Idag lever de tillsammans med dottern Zephie och brottas med miljödilemman som alla

medvetna storstadsföräldrar slåss med. Hur lyckas de förena sitt engagemang med livet som föräldrar?

TEXT INGEMAR TIGERBERG FOTO NEGAR MAHMOUDI

– Ja det var verkligen häftigt och romantiskt, bryter Eleonora av. Vi fick tid att upptäcka att vi har mycket gemensamt. Vi får en kick av att gå på seminarier och föreläsningar tillsammans, läsa artiklar lyssna på radioprogram och diskutera dessa med varandra.

Kanske föds kärlek enklare ur engagemang.– Vi är också väldigt familjeinriktade båda två, vi gillar

att göra saker tillsammans: laga mat, baka och åka på utflykter, berättar Theodor.

när vi kliver in över tröskeln till Eleonoras och Theodors lägenhet i Danderyd, strax norr om Stockholm, välkomnas vi av en varm doft av nybakat. Theodor har ett ”ganska enkelt” finskt rågsurdegsbröd i ugnen. Han lunkar omkring bärandes på dottern Zephie (6 månader) som blygt lyfter blicken från den trygga axeln. Namnet har hon fått efter Eleonoras pappas gammelmoster. Katten Abbe hälsar oss också välkomna. Han är lätt-charmad, efter lite underhakangnugg har jag honom svansandes runt mig. Kompisen Colorado är blygare och syns inte till. Kanske är han på toaletten, katterna har en egen sådan. Det finns två stycken toaletter i tvåan, som är ganska stor, öppen och har både balkong och en stor terrass där ett ordnat antal krukor vittnar om ett smygande odlingsintresse.

Theodors vision är att de ska kunna klara sig långsik-tigt på två halvtidstjänster, medan Eleonora tror att de kommer att behöva jobba lite mer, inte minst på grund av att det är svårt att hitta halvtidstjänster som tjänstemän. Idag jobbar Theodor sammanlagt omkring 75 procent, mest som personlig assistent men även som kursledare

Född ur

46