Linköpings universitet

SE-581 83 Linköping, Sverige

013-28 10 00, www.liu.se

Linköpings universitet | Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling

Examensarbete i Företagsekonomi, 30 hp | Civilekonomprogrammet

Vårterminen 2020 | ISRN-nummer: LIU-IEI-FIL-A--20/03365--SE

De finansiella rapporternas trovärdighet

Hur kan förekomsten av resultatjustering i svenska

privata bolag förklaras av företagsledningens

karaktärsdrag och faktorer hos revisorn?

Jakob Blomkvist

Simon Utterström

Handledare: Torbjörn Tagesson

http://www.liu.se/

Förord

Först och främst vill vi rikta ett stort tack till vår handledare Torbjörn Tagesson, som från start till mål

givit konstruktiv kritik, kommit med värdefulla råd och motiverat oss med sitt engagemang. Vi vill även

ta tillfället i akt att tacka Pernilla Broberg, Johanna Sylvander och Linus Axén, som tillsammans med vår

handledare har skapat en inspirerande lärandemiljö för oss redovisnings- och revisionsstudenter vid

Linköpings Universitet.

Linköping, den 25 maj 2020.

Jakob Blomkvist Simon Utterström

Sammanfattning

Titel: De finansiella rapporternas trovärdighet – Hur kan förekomsten av resultatjustering i svenska

privata bolag förklaras av företagsledningens karaktärsdrag och faktorer hos revisorn?

Författare: Jakob Blomkvist och Simon Utterström

Handledare: Torbjörn Tagesson

Nyckelord: resultatjustering, redovisningskvalitet, revisionskvalitet, upper echelons theory,

onormala periodiseringar, privata bolag

Bakgrund: Resultatjustering är ett hot mot trovärdigheten i den finansiella rapporteringen, och är ett

ämne som erhållit mycket uppmärksamhet i tidigare forskning. Dock domineras den tidigare forskningen

av studier på publika bolag, trots att det givits indikationer på att resultatjustering förekommer mer i en

privat kontext. Under senare år har det dessutom framkommit att redovisningsval kan förklaras utifrån

ledande befattningshavares individuella karaktärsdrag, förenligt med upper echelons theory. En

förutsättning för resultatjustering är således att upprättaren av redovisningen är benägen till det.

Förekommandet av resultatjustering i de finansiella rapporterna är utöver en benägenhet från

upprättaren även beroende av revisorns förmåga att förhindra det. Eftersom forskning saknas i en svensk

privat kontext, finns ett behov av en ökad förståelse om situationer utsatta för resultatjustering både från

upprättarens och revisorns perspektiv.

Syfte: Syftet med denna studie är att förklara vilka karaktärsdrag hos företagsledningen, samt vilka

faktorer hos revisorn som påverkar förekomsten av resultatjustering i svenska privata bolag.

Metod: Studien har en deduktiv ansats och ett eklektiskt angreppssätt. Hypoteser har formulerats

utifrån teorier och tidigare forskning. Studien har en tvärsnittsdesign för att förklara förekomsten av

resultatjusteringar vid en tidpunkt, där det empiriska underlaget utgörs av sekundärdata.

Resultat: Studiens resultat indikerar att resultatjustering förekommer mindre i de svenska privata bolag

som drivs av en gift VD. Därtill antyder resultatet att resultatjustering förekommer mindre i de svenska

privata bolag som revideras av en kvinnlig revisor, samt i de svenska privata bolag som betalar ett högre

revisionsarvode.

Bidrag: Studien bidrar till forskningsfältet genom att studera resultatjustering ur en ny kontext, och ger

upper echelons ytterligare empiriskt stöd. Därtill bidrar studien till beslutsanvändbarhet inom finansiell

rapportering genom att identifiera faktorer som potentiellt ökar risken för missvisande finansiell

information.

Abstract

Title: The reliability of financial statements - How can the presence of earnings management be

explained by top management characteristics and audit factors?

Authors: Jakob Blomkvist and Simon Utterström

Supervisor: Torbjörn Tagesson

Keywords: earnings management, earnings quality, audit quality, upper echelons theory,

discretionary accruals, private companies

Background: Earnings management is a reliability threat in financial reporting, and is a subject which

has gained considerable attention in previous research. However, most previous research has focused

on public companies, even though indications has been given that earnings management is more

prominent in private companies. In recent studies, choices of accounting methods have also showed to

be explained by characteristics of the top management, consistent with upper echelons theory. Hence, a

precondition for earnings management to occur is a willingness by the accountor to implement it.

Besides this willingness, earnings management is affected by the auditor’s ability to prevent it. Due to

the empirical gap in a Swedish private context, there is a need for increased understanding of conditions

where earnings management tends to occur, both from the perspective of the accountor and the

auditor.

Purpose: The purpose of this study is to explain which characteristics of the top management, and

which audit factors that may affect the presence of earnings management in Swedish private companies.

Method: This study has been made through a deductive approach with hypothesis eclectically

developed using theory and previous research. A cross-sectional design has been used to explain the

presence of earnings management at a certain time, based on secondary data.

Result: The study´s result indicates that earnings management is less present in Swedish private

companies with a married CEO. The result further suggests that earnings management is less present in

Swedish private companies audited by a female auditor, and in Swedish private companies paying a

higher audit fee.

Contribution: The study contributes to the research literature by examine earnings management in a

new context, and provides upper echelons theory with additional empirical evidence. Further, the study

contributes to the decision usefulness of financial statements by recognizing factors potentially

increasing the risk of misleading financial information.

Innehållsförteckning

1. Inledning .............................................................................................................................. 1

1.1 Bakgrund ........................................................................................................................ 1

1.2 Problemformulering .......................................................................................................3

1.3 Syfte ............................................................................................................................... 8

2. Vetenskaplig metod ............................................................................................................ 9

3. Teori ................................................................................................................................... 11

3.1 Företagsledningen ........................................................................................................ 11

3.1.1 Ledande befattningshavares kön ........................................................................... 11

3.1.2 Ledande befattningshavares civilstånd ................................................................. 12

3.1.3 Ledande befattningshavares ålder ......................................................................... 13

3.2 Revisorn ....................................................................................................................... 15

3.2.1 Uppdragstidens längd ............................................................................................ 15

3.2.2 Revisionsbyrå ........................................................................................................ 17

3.2.3 Revisorns kön ........................................................................................................ 18

3.2.4 Revisionsarvode .................................................................................................... 19

3.2.5 Kontorsstorlek ...................................................................................................... 20

4. Empirisk metod ................................................................................................................ 22

4.1 Population & urval ...................................................................................................... 22

4.2 Forskningsdesign & datainsamling............................................................................. 24

4.3 Operationalisering ....................................................................................................... 25

4.3.1 Beroende variabel .................................................................................................. 25

4.3.2 Oberoende variabler ............................................................................................. 26

4.3.3 Kontrollvariabler .................................................................................................. 28

4.3.4 Modelldesign ........................................................................................................ 29

4.4 Analysmetod ............................................................................................................... 30

4.5 Etiska aspekter ............................................................................................................. 31

5. Analys ............................................................................................................................... 32

5.1 Univariat analys ........................................................................................................... 32

5.2 Bivariat analys ............................................................................................................. 33

5.3 Multivariat analys ....................................................................................................... 36

5.3.1 Regressioner med urval rensat för bolag med hög andel koncerntillgångar ........ 38

5.4 Hypotesprövning ......................................................................................................... 41

5.4.1 VD-variabler .......................................................................................................... 41

5.4.2 Revisorsvariabler .................................................................................................. 42

6. Diskussion & slutsats ........................................................................................................ 44

6.1 Diskussion ................................................................................................................... 44

6.2 Slutsats ........................................................................................................................ 48

6.3 Studiens bidrag ........................................................................................................... 49

6.4 Begränsningar och förslag på fortsatt forskning ........................................................ 50

7. Referenser .......................................................................................................................... 52

Bilagor .................................................................................................................................. 69

Bilaga 1. Utdrag från balansräkning ................................................................................. 69

Tabellförteckning

Tabell 1. Urval ....................................................................................................................... 23

Tabell 2. Kompletterande analyser ....................................................................................... 24

Tabell 3. Deskriptiv statistik ................................................................................................. 32

Tabell 4. Pearsons korrelationsmatris .................................................................................. 34

Tabell 5. Modell 1 .................................................................................................................. 36

Tabell 6. Modell 2, 3 & 4 ....................................................................................................... 39

Tabell 7. Hypotesprövning av VD-variabler ......................................................................... 42

Tabell 8. Hypotesprövning av revisorsvariabler................................................................... 43

Figurförteckning

Figur 1. Modelldesign ........................................................................................................... 30

1

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Den dåvarande ordföranden för amerikanska Securities and Exchange Commission (SEC),

Arthur Levitt, höll i september 1998 ett tal där han adresserade sin oro för en ny trend som

blivit vanligt förekommande inom finansiell rapportering: resultatjustering. Levitt

framhävde att fenomenet resultatjustering börjat leda till ett minskat förtroende för den

finansiella rapporteringen och minskad kvalitet på redovisningen. Han betonade att “I fear

that we are witnessing an erosion in the quality of earnings, and therefore, the quality of

financial reporting” (Levitt, 1998, s. n/a). Dessutom ifrågasattes revisorernas kompetens och

huruvida de hade rätt förutsättningar för att säkerställa en fullständig revision, eftersom

Levitt ansåg att revisionskvaliteten blivit sämre.

Sedan Levitt höll sitt tal om oron för redovisnings- och revisionskvaliteten, har flera

skandaler inträffat vilka lett till att Levitts skepticism spridit sig till allmänheten (Eilifsen,

Messier Jr., Glover & Prawitt, 2014; Ronen & Yaari, 2008; Öhman, Häckner, Jansson &

Tschudi, 2006). Kollapserna för Enron, Parmalat och Lehman Brothers är exempel på globalt

uppmärksammade händelser under 2000-talet där redovisningen och revisorns funktion

blivit starkt ifrågasatt (Eilifsen et al., 2014). Även i en svensk kontext, hävdar exempelvis

Broberg, Umans, Skog och Theodorsson (2018) att revisorns oprofessionella agerande och

tvivelaktiga oberoende var en bidragande faktor till HQ Banks konkurs 2010. Eftersom

revisionens förtroende riskerar att urholkas av skandaler likt de som nämnts, har åtgärder

för att återfå förtroendet för revisionsprofessionen skett både ur ett internationellt och ett

svenskt perspektiv (Carrington, 2014). Bartov och Cohen (2009) tar upp införandet av

Sarbanes-Oxley Act 2002 som det tydligaste exemplet på den amerikanska marknaden.

Lagen stiftades bland annat i syfte att höja oberoendet i revisionen genom att förbjuda

revisionsbyråerna att erbjuda icke-revisionstjänster till sina klienter (Bartov & Cohen, 2009).

Det skulle minska incitamenten för revisorerna att agera opportunistiskt och på så sätt höja

kvaliteten i den revision som genomförs (Bartov & Cohen, 2009). På Europanivå skedde

liknande åtgärder när EU-kommissionen efter finanskrisen gav ut grönboken

Revisionspolitik: Lärdomar från krisen (Europeiska Kommissionen, 2010). Det

konstaterades bland annat att revisionsbranschen behövde klargöra revisorns roll och ansvar

för att minska det rådande förväntningsgapet och på så sätt återfå det skadade förtroendet.

Grönboken ledde till det så kallade revisionspaketet vilket den svenska regeringen tog emot,

och i överlämnandet av propositionen till riksdagen underströks att huvudsyftet var att

stärka allmänhetens förtroende för revisionen genom ökad revisionskvalitet och

revisorsoberoende (Prop. 2015/16:162).

2

Även om en anpassad revisionsstandard för mindre bolag har diskuterats, följer revisorer

idag samma standard både vid revidering av privata och publika bolag (FAR, 2019). Av ISA-

standarden går att utläsa att en revisors övergripande uppgift är att uttala sig med rimlig

säkerhet om huruvida årsredovisningen är fri från väsentliga felaktigheter eller ej (ISA 200,

punkt 11). Vad som innebär en väsentlig felaktighet hävdar Carrington (2014) avgörs utifrån

revisorns subjektiva bedömning, men att en felaktighet eller ett utelämnande i

rapporteringen inte får förväntas påverka ekonomiska beslut. Fokus på beslutsanvändbarhet

har även Dechow, Ge och Schrand (2010) i sin definition av redovisningskvalitet. Författarna

anser att redovisningen håller hög kvalitet om den tillgodoser användare med information

som speglar företagets prestation och därmed ger möjlighet för användare att fatta

informerade beslut. Således är det väsentligt att de finansiella rapporterna ger en rättvisande

bild om företagets finansiella ställning och resultat, vilket också uttrycks explicit i

Årsredovisningslagen (SFS 1995:1554, 2 kap. 3§ 1 st.). Det redovisade resultatet är den

redovisningspost som bäst sammanfattar ett företags prestation, och används av flera

intressenter som underlag för ekonomiska beslut (Dechow, 1994; Francis, Schipper &

Vincent, 2003). Exempelvis har det redovisade resultatet en betydande roll vid lönesättning

till företagsledningen, i prospektet för företag som ska börsnoteras, samt för investerare och

kreditgivare (Dechow, 1994). Det kan därför argumenteras för att ett manipulerat resultat är

en väsentlig felaktighet. Även om det finns flera aktörer som tillämpar någon form av

övervakning av företag, argumenterar Ronen och Yaari (2008) för att revisorn är den

övervakare som har störst möjlighet att förhindra ett specifikt företag att utöva

resultatjustering.

För att de finansiella rapporterna ska ge en rättvisande bild i enighet med lagstiftningen, är

redovisning på bokföringsmässiga grunder med periodiseringar en grundläggande

förutsättning. Anledningen till det är att en kassaflödesbaserad redovisning inte skulle spegla

den sanna ekonomiska innebörden av transaktioner, då hänsyn inte skulle tas till vilken

period intäkter och kostnader härrör från (Skatteverket, 2020). Långsiktigt förklaras ett

företags resultat av kassaflödet, men kortsiktigt är det hanteringen av periodiseringar som

gör att resultatet skiljer sig från kassaflödet (Runesson, Samani & Marton, 2018). I grunden

är således periodiseringar en princip som ska bidra till ett ökat informationsvärde i de

finansiella rapporterna, då de bättre speglar ett företags prestation (Dechow, 1994). Healy

och Whalen (1999) poängterar dock att hanteringen av periodiseringar kräver subjektiva

bedömningar, och att det därmed finns utrymme för att manipulera resultatet. Därför finns

det anledning att skilja mellan periodiseringar av hög och låg kvalitet. Runesson et al. (2018)

beskriver periodiseringar av hög kvalitet som en metod för att öka relevansen i de finansiella

rapporterna, där posterna i redovisningen speglar den underliggande ekonomiska

innebörden av transaktionerna. Motsatt hävdar författarna att periodiseringar av låg kvalitet

innebär att periodiseringarna inte speglar den sanna underliggande ekonomiska innebörden,

3

antingen till följd av felbedömningar eller på grund av ett medvetet agerande från

upprättaren av redovisningen med intentionen att vilseleda användare av informationen. Ett

agerande där upprättaren av redovisningen medvetet utnyttjar utrymmet för subjektiva

bedömningar till att vilseleda intressenter om företagets finansiella ställning, är vad som

enligt Healy och Whalen (1999) definierar artificiell resultatjustering. Donatella (2016)

förtydligar att resultatjustering även kan förekomma i reell karaktär, vilket inte innebär

några bokföringstekniska åtgärder. Reell resultatjustering innebär istället att

företagsledningen vidtar åtgärder som avviker från ordinarie verksamhetspraxis för att

påverka resultatet, exempelvis genom rabattering för att tillfälligt höja försäljningen eller att

senarelägga FoU-projekt (Healy & Whalen, 1999; Roychowdhury, 2006). Även om reell

resultatjustering också är ett fenomen som ådragit sig uppmärksamhet under senare år (se

t.ex. Chi, Lisic & Pevzner, 2011; Cohen & Zarowin, 2010), så är denna studies inriktning

artificiell resultatjustering (vilket fortsättningsvis endast kommer benämnas som

resultatjustering).

1.2 Problemformulering

Resultatjustering innebär per definition ett opportunistiskt agerande från upprättaren av

redovisningen (Healy & Whalen, 1999). Ett opportunistiskt agerande är centralt inom

agentteorin, där individer alltid förutsätts agera i egenintresse (Deegan & Unerman, 2011).

Därför har en mängd tidigare forskning studerat vad som påverkar företagsledningens

benägenhet till resultatjustering utifrån ett agentteoretiskt angreppssätt (se t.ex. Lambert,

2001; Peasnell, Pope & Young, 2005; Prior, Surroca & Tribó, 2008). Inom det agentteoretiska

fältet har dessutom Positive Accounting Theory blivit vedertagen i dess syfte att förutse

redovisningsval utifrån olika scenarion (Deegan & Unerman, 2011). Watts och Zimmerman

(1990) har föranlett tre hypoteser inom Positive Accounting Theory, vilka förutspår att vid

förekomsten av ett aktiebaserat bonusprogram, hög skuldsättning eller risk för politisk

uppmärksamhet kommer resultatet justeras. Dessa hypoteser testas än idag i studier som

ämnar förklara orsaken till resultatjustering (se t.ex. Hossain & Monroe, 2015; Lee & Hwang,

2019; Nalarreason, Sutrisno & Mardiati, 2019). Gemensamt för en stor del av den

agentteoretiska forskningen är att urvalet består av börsnoterade bolag, och grundar sig på

det moral hazard-problem som uppstår till följd av informationsasymmetrin mellan ägare

och ledning. Privata bolag har historiskt inte erhållit lika mycket uppmärksamhet inom

forskningen, vilket av Durand och Vargas (2003) förklaras av en generell föreställning inom

forskningsvärlden att resultat från agentteoretisk forskning på publika bolag kan

generaliseras till privata bolag. Dock kännetecknas privata bolag ofta av ett koncentrerat

ägande, och nästan nio av tio svenska icke-börsnoterade aktiebolag i Sverige är familjeägda

(SCB, 2017). Därför är många privata bolag ägarstyrda, vilket innebär att principal-agent-

förhållandet som uppstår via det spridda ägandet i börsnoterade bolag inte är lika frekvent

4

förekommande i privata bolag (Brunninge, Nordqvist & Wiklund, 2007). Dessutom påpekar

Ball och Shivakumar (2005) att marknaden för finansiell rapportering skiljer sig betydligt

mellan privata och publika bolag, där efterfrågan på högkvalitativ redovisning är lägre i

privata bolag vilket föranleder mer godtycklighet i redovisningen. Därtill utsätts privata

bolag inte för lika hård övervakning och uppmärksamhet från kapitalmarknaden, vilket

enligt Burgstahler, Hail och Leuz (2006) leder till att resultatjustering är mer frekvent

förekommande i privata bolag än i publika bolag.

Healy och Whalen (1999) kategoriserar incitament till resultatjustering i tre olika delar:

kapitalmarknadsrelaterade incitament, incitament utifrån kontrakt och incitament utifrån

reglering. Vad gäller den första delen förklarar författarna att de kapitalmarknadsrelaterade

incitamenten är härledda från aktiekursen. I publika bolag är dessa incitament tydliga, då

bolag som överträffar analytikers förväntade resultat kommer få en mer positiv effekt på sin

aktiekurs i jämförelse med bolag som misslyckas med den bedriften (Bartov, Givoly & Hayn,

2002). Bartov et al. (2002) finner även att det endast är av marginell betydelse om ett

överträffat resultat är genuint eller uppstår till följd av resultatjustering, en positiv utveckling

av aktiekursen kommer följa oavsett. Utöver pressen från aktieägare att presentera positiva

resultat, har dessutom företagsledningen i börsnoterade bolag ofta en bonusrelaterad

ersättning baserad på aktiekursen vilket skapar ytterligare incitament att justera upp

resultatet (Cheng & Warfield, 2005). När ingen aktiekurs existerar likt fallet i privata bolag,

försvinner därmed de kapitalmarknadsrelaterade incitamenten till resultatjustering

(Burgstahler et al., 2006).

Även om den största delen av forskningen kring de andra två kategorierna av incitament,

kontrakt och reglering, är gjord på publika bolag (se t.ex. Frank, Lynch & Rego, 2009; Iatridis

& Kadorinis, 2009), så förklarar Burgstahler et al. (2006) att kontraktuella och reglerande

motiv även förekommer i privata bolag. Vad gäller den andra delen, de kontraktuella

motiven, så grundar sig det i företagets olika typer av kontrakt och hur ledningen agerar för

att påverka kraven och villkoren i dessa. Finns det till exempel en koppling mellan ledningens

bonusersättning och resultatet som företaget presenterar kan det påverka graden av

resultatjusteringar som sker (Healy & Whalen, 1999). För privata bolag ligger dock mest

fokus på kontraktuella situationer med externa parter. Coppens och Peek (2005) påpekar att

relationen till kreditgivare för många privata bolag är viktig då majoriteten av privata bolag

finansierar verksamheten med lån, och därför sätter många kreditgivare kontraktuella krav

på företagen att kunna uppvisa starka specifika nyckeltal. Incitament att resultatjustera kan

därför uppstå när ledningen vill säkerställa att de kan uppfylla kraven (Papadopolous, 2018).

Även kontrakt med kunder och leverantörer som baseras på de finansiella rapporterna kan

utgöra incitament för företagsledningen att resultatjustera för att få mer fördelaktiga villkor

i kontrakten (Coppens & Peek, 2005).

5

Den tredje delen, reglerande motiv, handlar om hur reglerande intressenter påverkar

företagsledningen i sina redovisningsval (Healy & Whalen, 1999). Ett exempel på hur

reglerande intressenter kan skapa motiv till resultatjustering är att incitament kan

härstamma från skattemässiga skäl, där företagsledningen vill sänka sitt resultat för att

minska bördan av skattebetalningar (Kasanen, Kinnunen & Niskanen, 1996; Sundvik, 2016).

Vidare uppmärksammar dock Kasanen et al. (1996) att det ska göras skillnad på i vilken

utsträckning detta sker i olika kontexter då skattemiljöerna i olika länder kan skilja sig åt.

Kasanen et al. (1996) förklarar till exempel att resultatjusteringar på grund av skatt inte är

lika nödvändigt för företag i länder där förhållandet mellan det bokföringsmässigt redovisade

resultatet och det skattemässigt redovisade resultatet är svagt. Sundvik (2016) diskuterar

detta ur ett svenskt perspektiv och lyfter fram att förhållandet i Sverige är starkt och att

studiens resultat påvisar att fenomenet utgör ett starkare incitament till resultatjustering än

i länder där förhållandet är svagt. Eftersom mycket tidigare forskning ägnats åt amerikanska

bolag (se t.ex. Desai & Dharmapala, 2009; Frank et al., 2009), där Sundvik (2016) påpekar

att förhållandet är svagt kan resultatet från dessa studier inte generaliseras till en svensk

kontext. Ur skattesynpunkt tar Kasanen et al. (1996) även upp företagets utdelningspolicy

som en faktor som kan härleda incitament till resultatjustering. Argumenteringen grundar

sig i att det är vanligt förekommande med uppsatta krav på att ett visst resultat ska uppnås

för att en utdelning ska bli aktuell, och att det är överflödigt att nå ett resultat som överstiger

den gränsen. Ett högre resultat leder till ökade skattekostnader vilket vill undvikas, och det

finns således tydliga incitament att justera ned sitt resultat om det överstiger vad som krävs

för utdelning. Även motiv till att undvika statlig uppmärksamhet genom att justera ner sitt

resultat, lyfter Healy och Whalen (1999) fram under det reglerande perspektivet. Författarna

hävdar att om ett bolag hela tiden högpresterar och slår sina förväntningar kan de dra åt sig

statlig uppmärksamhet och hamna i en situation där granskningar av verksamheten

påbörjas. För att undvika en sådan situation finns därför incitament att justera ned sitt

resultat för att visa sig mindre lönsamma.

Som noterat kan olika typer av ekonomiska förhållanden skapa incitament hos

företagsledningen i privata bolag att utöva resultatjustering. Att konstatera att förekomsten

av ekonomiska motiv likt de som presenterats ovan allt annat lika kommer leda till

resultatjustering förutsätter dock ett homogent agerande från alla företagsledningar som

ställs inför samma incitament. Att företagsledningar skulle agera likadant när de ställs inför

samma scenario är i enlighet med den neoklassiska bilden av företagsledningen som

rationella beslutsfattare utan möjlighet till diskretionära handlingar (Bertrand & Schoar,

2003). Därmed är ett implicit antagande att om två olika företagsledningar har samma motiv

till att justera sitt resultat, kommer båda två göra det, oavsett företagsledningens individuella

karaktärsdrag. Psykologiska och socioekonomiska studier bekräftar dock att beslutsfattande

6

är starkt influerat av individens personlighet, motsatt bilden om homogenitet i olika

företagsledningars beslut (Stumpf & Dunbar, 1991; Lauriola & Levin, 2001). Dessutom

argumenterar Prior et al. (2008) för att resultatjusteringar innebär ett oetiskt agerande

eftersom intressenter blir vilseledda, vilket återigen gör antagandet om ett homogent

agerande problematiskt då empiriska studier visar att företagsledningar skiljer sig i sitt etiska

ansvarstagande (se t.ex. Matten & Moon, 2008; Patrenko, Aime, Ridge & Hill, 2016). I

kontrast till bilden om homogenitet i olika företagsledningar, utgår upper echelons theory

istället från att individer är unika i sina värderingar och kognitiva förmåga, vilket därmed

kommer avspeglas i deras beslutsfattande (Hambrick, 2007; Hambrick & Mason, 1984). Som

Ge, Matsumoto och Zhang (2011) påpekar, så kommer därmed företagsledningens bakgrund

och personlighet enligt upper echelons theory avspeglas i de beslut som kräver subjektiva

bedömningar, däribland redovisningsval. Under senare år har flera studier bestyrkt upper

echelons theory då det kunnat påvisats att individerna bakom den sammansättning som

utgör en företagsledning är unika i sina karaktärsdrag, och att denna unikhet ger en

förklaring till skillnader i beteende gällande finansiell rapportering (Se t.ex. Dauth, Pronobis

& Schmid, 2017; Ge et al., 2011, Papadopoulos, 2018). Därmed är upper echelons theory ett

hjälpmedel för att förstå förekomsten av resultatjustering, men det krävs ytterligare

forskning kring förhållandet mellan företagsledningens karaktärsdrag och redovisningsval

för att säkerställa de samband som föreligger (Plöckinger, Aschauer, Hiebl & Rohatschek,

2016).

Även om incitament till resultatjustering finns och företagsledningen är benägen till det,

kommer möjligheten att genomföra resultatjustering ändå variera mellan företag. Som

Becker, DeFond, Jiambalvo och Subramanyam (1998) finner, så är möjligheten till

resultatjustering även beroende av kvaliteten på revisionen och därmed risken för att

revisorn ska upptäcka förekomsten av resultatjustering. Vidare förklarar författarna att

revisorns oberoende har stor påverkan på risken för att bli upptäckt, där en revisor som

kännetecknas av ett högt oberoende också tenderar att ifrågasätta tvivelaktiga

redovisningsmetoder likt resultatjustering. Tvärtom påpekar författarna också att om

oberoendet inte uppfylls så är sannolikheten större att företaget kommer undan med

tvivelaktiga redovisningsmetoder. Beckers et al. (1998) resonemang om betydelsen av en

oberoende revision för att minska resultatjustering har också bestyrkts av senare års

empiriska studier (se t.ex. Ianiello, 2015; Kanagaretnam, Krishnan & Lobo, 2010). De

empiriska resultaten är således i kontrast till hur en revision enligt teorin ska gå till, då

Carrington (2014) menar att en revision som genomförs bör få samma utfall oavsett vem som

upprättar granskningen, eftersom ett oberoende ska prägla processen. Bazerman, Morgan

och Loewenstein (1997) påpekar dessutom att det inte finns någon profession där oberoende

är viktigare än inom revision. Författarna förklarar dock vidare att det nästintill är en

omöjlighet för revisorn att uppnå det oberoende som önskas då det finns alltför många

7

faktorer som påverkar revisorns sätt att resonera under granskningen. Exempelvis anser

författarna att relationen mellan revisorn och det reviderade företaget blir komplicerad

eftersom revisorerna anlitas, får betalt och i vissa fall även avskedas av det företag som

revideras. Att revisorn dessutom agerar som agent åt företagets intressenters vägnar (Lee,

1993) leder till att relationen inte blir helt oproblematisk sett till oberoendefrågan. Bazerman

et al. (1997) förklarar vidare att en objektivitet gentemot andra intressenter som kreditgivare

och allmänheten inte helt går att uppnå då det finns ett så nära förhållande mellan revisorn

och företagsledningen. Att en revision därför kan medföra varierande resultat beroende på

vem som genomför revideringen är något som stöds i tidigare studier (Becker et al., 1998;

Myers, Myers & Omer, 2003; Tagesson & Öhman, 2015). Möjligheten att utöva

resultatjustering påverkas således av revisionen.

Som diskuterats finns det flera faktorer som kan påverka förekomsten av resultatjustering i

privata bolag, och dessa kan sammanfattas i tre steg. Först och främst måste det finnas

incitament hos företagsledningen att justera resultatet. Därtill måste företagsledningen vara

benägen att genomföra resultatjustering, som på grund av att intressenter blir vilseledda har

argumenterats för att innebära ett oetiskt handlande. Till sist begränsas möjligheten till

resultatjustering av kvaliteten på revisionen. En återblick på den tidigare presenterade

definitionen av redovisningskvalitet från Dechow et al. (2010) betonar vikten av

beslutsanvändbarhet i finansiell rapportering. Med hänsyn till denna definition, blir det

tydligt att användare av finansiell rapportering behöver förstå varför resultatjustering

förekommer, och i vilka situationer risken för att det förekommer är större. För att förstå

förekomsten av resultatjustering, behöver således en användare vara medveten om vad som

influerar de tre stegen. Angående det första steget indikerar forskning att det är samma typ

av incitament som skapar motiv för resultatjustering idag som det gjort historiskt (jämför

t.ex. Healy & Whalen, 1999 med Sundvik, 2016 och Lazzem & Jilani, 2018). Att studera

företagsledningens benägenhet till resultatjustering via upper echelons theory har dock inte

blivit uppmärksammat förrän under senare år (se t.ex. Dauth et al., 2017; Ge et al., 2011,

Papadopoulos, 2018), och Plöckinger et al. (2016) påpekar att mer forskning krävs inom

ämnet. Dessutom har en rad händelser som kollapserna för Enron, Parmalat och Lehman

Brothers skakat om revisionsbranschen och påverkat professionen (Eilifsen et al., 2014),

vilket gör det relevant att studera vad som i vår samtid påverkar hur revisionen kan begränsa

resultatjustering. Som Bjurman och Weihagen (2014) poängterar, kan den negativa effekten

resultatjustering medför i form av minskat förtroende för revisionsprofessionen reduceras

om mer kunskap erhålls gällande de situationer som är utsatta för resultatjustering.

8

1.3 Syfte

Syftet med denna studie är att förklara vilka karaktärsdrag hos företagsledningen, samt vilka

faktorer hos revisorn som påverkar förekomsten av resultatjustering i svenska privata bolag.

9

2. Vetenskaplig metod

Syftet med denna studie är att förklara vilka karaktärsdrag hos företagsledningen, samt vilka

faktorer hos revisorn som påverkar förekomsten av resultatjustering i svenska privata bolag.

Hypoteser har formulerats med stöd av upper echelons theory och resultat från tidigare

empirisk forskning. Hypoteserna testades sedan genom en empirisk undersökning där

statistiska samband prövades baserat på den inhämtade datan. Således har studien en

deduktiv ansats (Bell, Bryman & Harley, 2018).

Att resultatjusteringar är välstuderat har möjliggjort en deduktiv ansats, eftersom vedertagna

studier kunnat utgöra grunden för de hypoteser som formulerats (se t.ex. Becker et al., 1998;

Burgstahler et al., 2006; Krishnan & Parsons, 2008). Även om upper echelons theory i

grunden inte är en teori om finansiell rapportering, bidrar teorin till förståelse om

företagsledningens karaktärsdrags påverkan på dess beslutsfattande (Hambrick & Mason,

1984). Då redovisningsval är ett exempel på beslutsfattande, ger teorin således indirekt stöd

till att förstå förekomsten av resultatjustering. Att teorin är applicerbar på finansiell

rapportering har även bestyrkts av att studier på senare år funnit signifikanta samband

gällande hur karaktärsdrag som reflekteras av demografiska variabler kan influera

redovisningsval (se t.ex. Krishnan & Parsons, 2008; Na & Hong, 2017; Papadopoulos, 2018).

Detta bestyrker att teorin kan användas till att formulera hypoteser genom deduktion i

enlighet med studiens syfte. Enligt tidigare argumentation är generaliserbarheten till privata

bolag från tidigare forskning om resultatjustering inom publika bolag låg (Ball &

Shivakumar, 2005; Burgstahler et al., 2006). Som Bell et al. (2018) påpekar, kan dock med

fördel generell kunskap om ämnet användas i härledandet av hypoteser i deduktiva studier.

I studiens fall innebär detta att även forskning på publika bolag ger underlag för hypoteser

om samband då den bistår med en generell förståelse kring fenomenet resultatjustering (se

t.ex. Burgstahler & Dichev, 1997; Degeorge, Patel & Zeckhauser, 1999; Lambert, 2001). Att

tidigare forskning kan bistå med förståelse kring fenomenet gäller även de revisorsfaktorer

som undersöks. Även om det enligt vår vetskap inte finns några studier som undersöker

revisorns effekt på resultatjustering i svenska privata bolag, har ämnet studerats utifrån

andra kontext (se t.ex. Eshleman & Guo, 2014; Choi, Kim, Kim & Zang, 2010). De tidigare

studierna möjliggör därför en deduktiv ansats både med hänsyn till företagsledningens

karaktärsdrag och revisorsfaktorerna.

I tidigare avsnitt har det argumenterats för att förekomsten av resultatjustering beror på vilka

incitament som finns (Burgstahler et al., 2006), företagsledningens benägenhet till

resultatjustering (Papadopoulos, 2018), samt kvaliteten på revisionen (Becker et al., 1998).

Som indikerat är således fenomenet resultatjustering influerat av flera olika faktorer. Av

denna anledning användes ett eklektiskt angreppssätt, vilket av Whittington (2007) beskrivs

10

som ett fördelaktigt perspektiv när fenomenet som studeras förklaras av flera faktorer som

härstammar från olika teorier. Därtill ämnar studien förklara de empiriska observationerna

genom befintlig teoretisk och empirisk referensram, vilket är ytterligare anledning till att ett

eklektiskt angreppssätt användes (Gray, Kouhy & Layers, 1995).

11

3. Teori

3.1 Företagsledningen

Enligt upper echelons theory är individerna inom en företagsledning unika i sina värderingar

och kognitiva förmåga, vilket kommer att avspeglas i de beslut som fattas inom

organisationen (Hambrick, 2007; Hambrick & Mason, 1984). Även om teorin i grunden

omfattar företagsledningen som grupp, förtydligar Hambrick (2007) att teorin likväl är

applicerbar på enskilda beslutsfattare, förutsatt att individen har ett stort inflytande inom

organisationen. Komplexa psykologiska biaser är dock inte observerbara, vilket Hambrick

och Mason (1984) anser innebära att forskning med upper echelons theory behöver finna

alternativa vägar att mäta dessa. Utifrån den uppmaningen har forskning visat att

demografiska variabler som proxy för icke observerbara data är effektiva sett till att

identifiera skillnader i beslutsfattande mellan individer med olika karaktärsdrag (se t.ex.

Mudrack, 1989; Roussanov & Savor, 2014; Vermeir & Van Kenhove, 2008). I linje med den

tidigare forskningen kommer demografiska variabler användas i formuleringen av hypoteser

om företagsledningen.

3.1.1 Ledande befattningshavares kön

Psykologisk och beteendeekonomisk forskning har funnit skillnader mellan män och kvinnor

gällande ett antal karaktärsdrag som influerar beslutsfattande: kvinnor har visat sig vara mer

konservativa, mer riskaverta och mer etiskt ansvarstagande (Francis, Hasan, Park & Wu,

2015; Jianakoplos & Bernasek, 1998; Vermeir & Van Kenhove, 2008). När dessa egenskaper

har studerats sett till finansiell rapportering, har det dock framkommit att etiska faktorer

inte förklarar skillnader i resultatjustering mellan män och kvinnor (Shawver & Clements,

2014). Däremot argumenterar Krishnan och Parsons (2008) för att kvinnors tendens att vara

mer konservativa är en egenskap som leder till redovisningsval som hämmar

resultatjustering. Låg grad av godtyckliga periodiseringar likställs med konservativa

redovisningsval i enighet med tidigare forskning (Lobo & Zhou, 2006; Zhou, 2008).

Krishnan och Parsons (2008) stödjer detta argument med ett empiriskt resultat som visar

att godtyckliga periodiseringar för att justera upp resultatet inte utnyttjas lika frekvent i

företag med en könsdiversifierad ledning jämfört med de företag som har en mansdominerad

ledning. Därtill har forskning visat att kvinnors högre riskaversion också är en egenskap som

minskar benägenheten till resultatjustering (Zalata, Ntim, Aboud & Gyapong, 2019).

Bland olika befattningshavares position inom företagsledningen, har forskning givit

varierande resultat sett till könsskillnader i utövandet av resultatjustering. Exempelvis finner

Na och Hong (2017) att manliga VD:ar är mer benägna än kvinnliga att utnyttja

godtyckligheten i periodiseringar för att justera resultatet. Flera nyligen publicerade studier

12

kommer fram till samma resultat, med ett signifikant negativt samband mellan

resultatjustering och kvinnlig VD (se t.ex. Harakeh, El-Gammal & Matar, 2019; Putri &

Rusmanto; 2019). Duong och Evans (2016) studerar istället ekonomichefer, och finner även

de att de företag som har en kvinna på positionen mindre frekvent utövar resultatjustering.

Peni och Vähämaa (2010) instämmer om att skillnader råder bland ekonomichefer, men

finner dock inte att det skulle föreligga några signifikanta skillnader mellan VD:ns kön och

resultatjustering. En förklaring till att resultaten skiljer sig åt mellan de olika studierna kan

härledas från Harris, Karl och Lawrence (2019) resultat, då de upptäcker att manliga och

kvinnliga VD:ar inte skiljer sig i sin benägenhet till resultatjustering vid höga nivåer av

aktiebaserad bonusersättning. Vid lägre nivåer av aktiebaserad ersättning finner dock

författarna att det faktiskt råder skillnader, då kvinnor tenderar att vara mindre benägna till

resultatjustering än män när det inte föreligger lika tydliga personliga ekonomiska

incitament. Således tenderar män att utöva resultatjustering oavsett om personliga

ekonomiska incitament föreligger eller inte, vilket inte gäller för kvinnor (Harris et al., 2019).

Någon aktiekursbaserad bonusersättning förekommer inte i privata bolag och som tidigare

noterat finns överhuvudtaget inga kapitalmarknadsrelaterade incitament till

resultatjustering i privata bolag (Burgstahler et al., 2006). Därför är Harris et al. (2019)

resultat om skillnader mellan könen vid lägre nivåer mer relevant i en kontext med privata

bolag än det faktum att inget samband hittades vid högre nivåer. Till skillnad från de studier

som presenterats ovan, är Belot och Serve (2018) unika i att de undersöker hur VD:ns kön i

privata bolag kan förklara resultatjustering. Författarna undersöker den franska marknaden

och finner likt konsensus av ovan resultat att kvinnliga VD:ar är mindre benägna till

resultatjustering i franska privata bolag. Baserat på den tidigare forskningen, formuleras

följande hypotes:

H1: Det finns ett negativt samband mellan kvinnlig VD och förekomsten av resultatjustering.

3.1.2 Ledande befattningshavares civilstånd

Individers riskpreferenser har visat sig vara signifikant påverkade av dess familjesituation,

då riskaversionen tenderar att vara högre hos gifta individer än hos ogifta (Roussanov &

Savor, 2014). Huruvida detta är fallet även i Sverige undersöker Irandoust (2017), som med

ett svenskt urval finner att gifta individer är mindre risktagande även i en svensk kontext.

Två potentiella förklaringar kan identifieras till detta samband. Den ena förklaringen är

enligt Chaulk, Johnson och Burcroft (2003) att de beslut gifta personer fattar även kan

komma att påverka deras närstående, och att de därför inte är villiga att fatta beslut som

äventyrar sin familjs välfärd. Denna förklaring diskuterar även Hilary, Huang och Xu (2017),

som resonerar kring att gifta VD:ar värdesätter jobbsäkerhet och stabilitet högre än ogifta

VD:ar. Därför ökar riskaversionen efter giftermål (Hilary et al., 2017). En andra förklaring

13

lyfter Anbar och Eker (2019) fram, som argumenterar för att gifta personer löper större risk

att förlora förtroende i sina sociala kretsar om de är risktagande, eftersom de förväntas agera

för sina närståendes trygghet. Denna sociala press leder således till ett minskat risktagande.

I sammanhanget kan även biologiska förklaringar härledas, då det har visat sig att gifta män

har lägre nivåer av testosteron än ogifta män (Burnham et al., 2003), och testosteron är i sin

tur positivt korrelerat med risktagande (Jia, Van Lent & Zeng, 2014).

Enligt ovan resonemang ökar en individs riskaversion när äktenskap ingås. Kausaliteten

mellan variablerna kan dock ifrågasättas, då Halek och Eisenhauer (2001) finner att

riskaverta individer är mer benägna att gifta sig, och att sambandet mellan riskaversion och

giftermål därför förklaras av personlighetsdrag snarare än ett ändrat beteende efter att en

individ gift sig. Chaulk et al. (2003) finner dessutom att individer med barn är mer riskaverta

än de utan barn, vilket indikerar att den minskade riskaversionen vid giftermål bör förklaras

med hänsyn till en bredare familjesituation än endast om individen är gift eller ej. Trots

diskussionen om kausaliteten i sambandet mellan riskaversion och giftermål, har det i

forskning inom finansiell rapportering visat sig att giftermål som variabel kan förklara

redovisningsval. Papadopoulos (2018) finner att de bolag som styrs av en VD som är gift i

mindre utsträckning väljer vad som författaren beskriver som riskfyllda redovisningsval.

Däribland återfinns godtyckliga periodiseringar, och som Papadopoulos (2018) understryker

så visar resultatet därmed att kvaliteten på periodiseringar är högre i bolag med en gift VD.

Även Hilary et al. (2017) identifierar ett liknande samband, som visar att resultatjustering

förekommer mer i de bolag som drivs av en ogift VD än i bolag där VD:n är gift. Därför

formuleras följande hypotes:

H2: Det finns ett negativt samband mellan gift VD och förekomsten av resultatjustering.

3.1.3 Ledande befattningshavares ålder

Såväl psykologisk forskning som studier inom det finansiella fältet har visat att etiskt

ansvarstagande tenderar att öka med ålder (Mudrack, 1989; Terpstra, Rozell & Robinson,

1993). Etiskt ansvarstagande är ej förenligt med utövande av resultatjustering (Prior et al.,

2008). Som tidigare noterat är dock även en individs riskaversion betydande i förklaringen

kring dess tillämpning av resultatjustering (Ntim et al., 2019). Hur ålder påverkar

riskaversionen hos beslutsfattare inom företagsledningen diskuterade Hambrick och Mason

(1984) redan i deras originalartikel som lade grunden för upper echelons theory. Författarna

resonerar kring att äldre företagsledare värdesätter finansiell stabilitet högt, och att ett

konservativt förhållningssätt därför vidtas för att inte äventyra denna stabilitet med

riskfyllda beslut. I senare studier råder dock delade meningar kring hur riskaversionen

utvecklas med åldern. Å ena sidan förutspår Prendergast och Stole (1996) att yngre

14

företagsledare tenderar att vilja framhäva sin kompetens, och därmed kommer ta högre risk

än äldre ledare för att ha möjlighet att nå högre resultat, vilket är i linje med Hambrick och

Masons (1984) prediktion. Å andra sidan förutspår Holmström (1999) att yngre

företagsledare istället är mer riskaverta eftersom de är angelägna om att få en bra start på sin

karriär, och att riskaversionen är högre vid yngre ålder eftersom ett dåligt beslut kan

försämra deras rykte. Även de empiriska resultaten ger varierande indikationer. Främst tyder

tidigare studier på att riskaversionen tenderar att öka med VD:ns ålder (se t.ex. Chowdhury

& Fink, 2017; Serfling, 2014). Argument för ett negativt förhållande mellan riskaversion och

ålder kan dock också härledas från resultat som visat att VD:ar tenderar att lägga större vikt

vid kortsiktiga resultat än långsiktiga när de är nära pensionsålder (Miller & Shamsie, 2001).

Att VD:ar närmare pension skulle bli mer risktagande invänder dock Croci, del Giudice och

Jankensgårds (2017) resultat mot, då de finner att VD:ar nära pension istället är mer benägna

att minimera riskerna.

Ett fåtal tidigare studier har undersökt hur ålder påverkar utfallet av den finansiella

rapporteringen. I en kontext med publika bolag, undersöker Huang, Rose-Green och Lee

(2012) huruvida kvaliteten på den finansiella rapporteringen ökar med VD:ns ålder. Som

proxy för redovisningskvalitet studerar författarna i vilken uträckning företag möter eller

överträffar analytikers resultatförväntningar, samt i vilken utsträckning korrigeringar

behöver göras i redan publicerade finansiella rapporter. I bägge aspekterna ökar kvaliteten

på redovisningen med VD:ns ålder, då företag med en äldre VD i mindre utsträckning

tenderar att justera sitt resultat för att prestera enligt förväntningar, eller behöver göra

korrigeringar i sina rapporter. Att VD:ns benägenhet till resultatjustering ökar med åldern i

publika bolag finner dock Alqatamin, Aribi och Arun (2017) inget signifikant stöd för på den

jordanska marknaden. I en privat kontext, undersöker Belot och Serve (2018)

resultatjusteringspraxis i franska privata bolag. Författarna finner att ålder har ett signifikant

negativt samband med resultatjusteringar i privata bolag. Som tidigare presenterat fann

Belot och Serve (2018) även att kön signifikant kan förklara användandet av

resultatjusteringar, och vid djupare analys finner författarna att denna skillnad mellan könen

är som starkast vid högre ålder. Baserat på diskussionen om hur riskaversionen kan

argumenteras för att öka med åldern, samt hur det framkommit att det i privata bolag finns

ett negativt samband mellan VD:ns ålder och resultatjusteringar, formuleras följande

hypotes:

H3: Det finns ett negativt samband mellan VD:ns ålder och förekomsten av resultatjustering.

15

3.2 Revisorn

I teorin ska en revision få samma utfall oavsett vem som reviderar bolaget (Carrington, 2014).

De strikta riktlinjer som råder under en revisionsprocess för att uppnå en homogeniserad

revisionsprofession, är ofta refererat till i den ideologiska bilden om att ‘an audit is an audit

is an audit’ (se t.ex. Brännström, 2018). Empiriska studier har dock visat att

revisionskvaliteten, och möjligheten till resultatjustering, varierar från fall till fall (se t.ex.

Ianiello, 2015; Kanagaretnam et al., 2010; Myers et al., 2003). Utifrån den tidigare empiriska

forskningen kommer hypoteser underbyggas om revisorsfaktorer som potentiellt påverkar

förekomsten av resultatjustering.

3.2.1 Uppdragstidens längd

En rimlig längd för antalet år en klient kan revideras av en och samma byrå utan att riskera

revisorns oberoende, har varit frekvent debatterat både på institutionell nivå (Europeiska

Kommissionen, 2010), och inom forskningsvärlden (se t.ex. Carey & Simnett, 2006; Garcia-

Blandon, Argilés-Bosch & Ravenda, 2020; Myers et al., 2003). FAR:s riktlinjer inom ämnet

presenteras i EtikU 13 Revisorsrotation, som säger att ett specifikt revisionsföretag får

inneha ett uppdrag i högst 10 år (FAR N 2019:9). Vidare kan denna tid förlängas med

ytterligare 10 år efter anbudsförfarande. Med undantag för finansiella bolag, omfattas inte

privata företag av dessa regler. Några riktlinjer för privata bolag går därmed inte att utläsa.

Myers et al. (2003) menar att en revisor initialt hos en ny klient behöver förlita sig mer på

företagsledningens uppfattningar eftersom han eller hon till en början inte hunnit bilda sig

en välgrundad egen uppfattning. Vidare argumenterar författarna för att revisorn över tid

kommer erhålla mer kunskap om sin klient, industrin den verkar inom och dess förmåga att

överleva svåra perioder, vilket leder till att kvaliteten på revisionen successivt ökar.

Förespråkare för obligatorisk revisorsrotation argumenterar istället för att revisorns

oberoende minskar när tiden på klientförhållandet ökar eftersom relationen mellan revisorn

och företagsledningen stärks, vilket leder till att revisorns skepticism till företagsledningens

redovisningsval minskar (Carey & Simnett, 2006).

En revisor med en konservativ attityd gentemot redovisningsval är förenat med lägre nivåer

av godtyckliga periodiseringar, vilket också indikerar högre kvalitet på revisionen (Becker et

al. 1998). Jenkins och Velury (2008) utforskar detta samband och finner att företag tenderar

att vara mer konservativa i utnyttjandet av periodiseringar, desto längre uppdragstiden

fortgår. Resultatet indikerar att det redovisade resultatet är mindre påverkat av godtyckliga

periodiseringar när revisorn reviderat företaget under längre tid. Att längden på

uppdragstiden minskar utnyttjandet av godtyckliga periodiseringar har även visats i flera

empiriska studier, där författarna tolkar sina resultat som att kvaliteten på både revisionen

och det redovisade resultatet ökar över tid (Garcia-Blandon et al., 2020; Gul, Fung & Jaggi,

16

2009; Manry, Mock & Turner, 2008; Myers et al., 2003). Resultatet kan förklaras av att

revisorn får en ökad generell förståelse om företagets verksamhet och interna kontroller

(Myers et al., 2003). Motsatt finner Al-Thuneibat, Al Issa och Ata Baker (2011) att godtyckliga

periodiseringar istället ökar när uppdragstiden blir längre. Att förhållandet mellan kvaliteten

på det redovisade resultatet och längden på uppdragstiden skulle vara negativt kan

tillsammans med Carey och Simnetts (2006) argument om en minskad skepticism från

revisorn, också förklaras av att företagsledningen tillåts vara alltmer flexibel i sina

redovisningsval desto längre revisionsuppdraget fortskrider (Al-Thuneibat et al., 2011).

Gul et al. (2009) nyanserar debatten om hur begränsandet av resultatjustering påverkas av

uppdragstidens längd genom att föra ett resonemang om kausalitet. Författarna diskuterar

att högkvalitativa revisorer är mer benägna att välja bort lågkvalitativa klienter, som ofta är

de företag som också har lägre kvalitet på sitt redovisade resultat. Vidare påpekar författarna

att högkvalitativa bolag med ett pålitligt redovisat resultat också tenderar att anlita

högkvalitativa revisorer. Det finns därför anledning att bredda referensramen för sambandet

mellan resultatjustering och längd på uppdragstiden. Exempelvis finner även Ali, Almagtome

och Hameedi (2019) att sambandet mellan ett företags fortlevnadsstatus och utnyttjande av

resultatjustering är starkt. Således kan revisorns rutiner gällande att skriva en modifierad

revisionsberättelse ge indikationer om dess benägenhet att begränsa användandet av

resultatjustering. Från en sådan kontext, finner Geiger och Raghunandan (2002) ett negativt

samband mellan längden på uppdragstiden och typ 2-fel1, vilket författarna anser indikera

att kvaliteten på revisionen ökar över tid. Utan hänsyn till huruvida ett typ 2-fel begås eller

inte, finner dock Carey och Simnett (2006) istället att en revisor över tid tenderar att vara

mindre benägen att skriva en modifierad revisionsberättelse, vilket författarna tvärtemot

Geiger och Raghunandan (2002) anser indikera att revisionskvaliteten minskar över tid.

Majoriteten av studierna inom området har dock varit eniga med Geiger och Raghunandan

(2002) om att kvaliteten på revisionen ökar desto längre uppdragstiden fortgår (se t.ex.

Carcello & Nagy, 2004; Jackson, Moldrich & Roebuck, 2008; Van Johnson, Khurana &

Reynolds, 2002). Därför formuleras följande hypoteser:

H4a. Det finns ett negativt samband mellan uppdragstiden för revisionsbyrån och

förekomsten av resultatjustering.

H4b. Det finns ett negativt samband mellan uppdragstiden för den påskrivande revisorn och

förekomsten av resultatjustering.

1 Ett typ 2-fel innebär att en revisor inte utfärdar någon varning om fortlevnad, men bolaget

därefter försätts i konkurs.

17

3.2.2 Revisionsbyrå

Som diskuterat kan kvaliteten på revisionen påverka i vilken utsträckning resultatjusteringar

förekommer i ett företag (Becker et al., 1998). Choi et al. (2010) förklarar att ett resultat som

ofta presenteras i studier inom ämnet är att större revisionsbyråer genererar högre

revisionskvalitet än mindre byråer vid sina uppdrag. Att större byråer håller högre

revisionskvalitet utgår DeAngelo (1981) ifrån, som använder Big 4-byråer som proxy för

revisionskvalitet. Detta motiverar författaren främst genom att förklara att de större

byråerna inte är lika beroende av specifika klienter på samma sätt som de mindre byråerna.

Därav hävdar författaren att större byråer inte känner samma press att behöva sänka

revisionskvaliteten genom att rapportera färre felaktigheter hos klienten. Att

revisionskvaliteten är högre i större revisionsbyråer är även ett resultat som presenterats i

senare års studier (se t.ex. Eshleman & Guo, 2014; Sirois, Marmousez & Simunic, 2016). Som

en förklaring påpekar Kaplan och Williams (2012) samt Lawrence, Minutti-Meza och Zhang

(2011) att de större byråerna har fler stora och stabila klienter som kan generera en högre

lönsamhet och innebär lägre risk på samma gång, vilket ger bättre förutsättningar för att

genomföra revisionen. Därtill påpekar Cravens, Flagg och Glover (1994) att de större

byråerna har tillgång till mer resurser och därmed har bättre förutsättningar att hålla högre

kvalitet, vilket är väldigt centralt för de större byråerna då de är aktsamma om sitt rykte.

Maijoor och Vanstraelen (2006) konstaterar dock att någon homogen revisionskvalitet för

Big 4-byråer inte finns i ett europeiskt perspektiv, utan är något som skiljer sig åt beroende

på vilken kontext som undersöks. Författarna har studerat ämnet i England, Tyskland och

Frankrike och hittade enbart belägg för att Big 4-byråer levererade en högre revisionskvalitet

i det förstnämnda.

Det finns dock studier gjorda i andra kontexter som inte kan hitta några bevis på att storleken

på revisionsbyråerna skulle ha en inverkan på revisionskvaliteten. Exempelvis resulterade

studier gjorda av Abid, Shaique och Anwar ul Haq (2018) samt Lam och Chang (1994) i

Pakistan respektive Singapore i att inga belägg hittades för att skillnader skulle föreligga.

Comprix och Huangs (2015) studie i USA visade på att det inte finns skillnader mellan

revisionsbyråerna när det kommer till reella resultatjusteringar. Dock kom studien fram till

att mindre revisionsbyråer innebar en högre grad av artificiella resultatjusteringar. Studierna

som påvisat att ingen skillnad finns mellan revisionsbyråerna går i linje med DiMaggio och

Powells (1983) teori gällande härmande isomorfism. Författarna förklarar att det finns en

press och önskan för organisationer att efterlikna andra organisationer inom samma

bransch. Pressen grundar sig i en osäkerhet och att organisationen därför tar efter

företagsstrukturer och arbetsmetoder från organisationer i sin omgivning. På så sätt skulle

revisionsbyråerna ta efter varandra och bli alltmer homogena (DiMaggio & Powell, 1983).

18

Som diskuterat råder det skillnader mellan Big 4 och icke Big 4, men tidigare studier i en

svensk kontext (Axén, Tagesson, Shcherbinin, Custovic & Ojdanic, 2019; Collin, Tagesson,

Andersson, Cato & Hansson, 2009; Tagesson & Öhman, 2015) visar att Big 4 inte bör ses som

en enhetlig grupp då det föreligger skillnader mellan de fyra byråerna. Skillnader uppstår

eftersom byråerna har olika kultur, klienter och arbetsmodeller som används enhetligt inom

byrån (Collin et al., 2009; Broberg, Collin, Tagesson, Axelsson & Schéle, 2011; Pentland,

1993). Även Francis (2004) diskuterar ämnet och hävdar att det finns olikheter mellan

byråerna gällande hur de utbildar sina revisorer. Francis (2004) förklarar även hur det på

byrånivå bland annat förekommer kulturella skillnader mellan kontorens olika geografiska

placeringar. Kulturella skillnader tillsammans med olika erfarenhetsnivåer hos revisorerna,

menar författarna kan medföra att kvaliteten på revisionen skiljer sig åt även mellan

byråerna.

Även om resultat från tidigare forskning skiljer sig åt, indikerar en övervägande del på att det

förekommer skillnader i revisionskvalitet och därmed mängden resultatjusteringar beroende

på vilken byrå som genomför revisionen. Det gäller både när Big 4 jämförs med icke Big 4

samt när Big 4-byråerna bryts ner och studeras i förhållande till varandra. Därför formuleras

följande hypotes:

H5: Företagets revisionsbyrå påverkar förekomsten av resultatjustering.

3.2.3 Revisorns kön

Utifrån den tidigare forskning som gjorts på könsskillnader tyder den generella bilden på att

kvinnor är mer riskaverta än män (Byrnes & Miller, 1999). Byrnes och Miller (1999) förklarar

även att kvinnor har en tendens att tona ner sin övertro på sig själva till skillnad från män

som istället överskattar sin egna förmåga. Även om den beskrivna bilden av skillnader mellan

män och kvinnor är en generell sådan har den överförts till studier gjorda i en kontext

omfattande finansbranschen och redovisning (Barber & Odean, 2001; Jianakoplos &

Bernasek, 1998; Watson & Robinson, 2003). Vid studier har det dessutom noterats att

kvinnor tar större hänsyn till de etiska perspektiven som påverkar ett affärsbeslut än sina

manliga kollegor. Exempelvis tenderar kvinnor att vara mer angelägna om att inte begå

omoraliska handlingar bara för att skapa en ekonomisk gynnsam situation (Bernardi &

Arnold, 1997; Eynon, Hill & Stevens, 1997).

Det kan argumenteras för att en revisor som är mer riskavert och undviker omoraliska

handlingar, istället lägger mer tid och resurser på sin planering av revisionen (Niskanen,

Karjalainen, Niskanen och Karjalainen, 2011). Således anser Niskanen et al. (2011) att

förutsättningarna för att genomföra en högkvalitativ revision förbättras, vilket leder till att

19

resultatjustering kan begränsas. Utifrån den presenterade forskningen om könsskillnader,

skulle därför en kvinnlig revisor med större sannolikhet begränsa resultatjusteringar jämfört

med manliga revisorer. I en kontext med finska privata små och medelstora bolag, stöds

Niskanen et al. (2011) argument då de finner att kvinnliga revisorer är mer konservativa sett

till att tillåta godtyckliga periodiseringar. Resultatet indikerar att de bolag som revideras av

en kvinnlig revisor i mindre utsträckning tillåts utnyttja godtyckliga periodiseringar för att

justera upp sitt resultat. Att de ”kvinnliga karaktärsdragen” har effekt på revisionen, får även

empiriskt stöd från Bernardi och Arnold (1997) samt Gold, Hunton och Gomaa (2009), som

visar att kvinnliga revisorer är mer riskaverta än manliga. Att könsskillnader skulle ha

påverkan på revisionskvaliteten motsätter sig dock Owhoso (2002), som finner att inga

skillnader förekommer mellan könen om de har samma erfarenhet. Resultatet indikerar

således att det är erfarenhet snarare än kön som påverkar revisionen. Även under senare år

har forskning indikerat oenighet angående huruvida revisorns kön har någon påverkan på

kvaliteten (jämför t.ex. Cahan & Sun, 2015 med Chin & Chi, 2008).

Sambandet har även studerats ur en svensk/finsk kontext på publika bolag. Ittonen,

Vähämaa och Vähämaa (2013) finner att de bolag som revideras av en kvinnlig revisor i

mindre utsträckning utnyttjar godtyckligheten i periodiseringarna för att justera sitt resultat.

Detta resultat indikerar att de tidigare argumenten om hur revisorns kön kan påverka

redovisningskvaliteten gäller i Sverige och Finland. Dock finner Nasution och Jonnergård

(2017) inget sådant samband i en studie gjord i enbart en svensk kontext. Således går ingen

generell bild att urskilja i en svensk kontext sett till publika bolag. Som tidigare presenterats

finner dock Niskanen et al. (2011) att det i privata bolag finns ett signifikant samband. Därför

formuleras följande hypotes:

H6: Det finns ett negativt samband mellan kvinnlig påskrivande revisor och förekomsten av

resultatjustering.

3.2.4 Revisionsarvode

För att förklara revisionsarvodets påverkan på revisionskvalitet och resultatjusteringar

förklaras i flera tidigare studier att de bakomliggande ekonomiska incitamenten måste tas i

åtanke (Chung & Kallapur, 2011; DeAngelo, 1981; Geiger & Raghunandan, 2002; Kleinman

& Palmon, 2000). DeAngelo (1981) förklarar till exempel att byråerna ofta begär en lägre

ersättning för att locka till sig nya klienter. Då nya klienter även innebär högre kostnader,

eftersom en helt ny revisionsprocess ska inledas, blir situationen initialt mindre lönsam.

Därav kan det finns incitament hos byråerna att inte agera helt oberoende då det är

nödvändigt att behålla klienterna en längre tid för att kompensera för den initiala kostnaden

(DeAngelo, 1981). Blay och Geiger (2013) bygger på det här tidslinjeperspektivet och

20

argumenterar även de för att det är de framtida ersättningarna för revisionsarbetet som

påverkar revisionskvaliteten. Författarna stödjer detta argument med ett empiriskt resultat

som visar ett negativt samband mellan revisionskvalitet och framtida arvoden utbetalda till

byrån. Flera tidigare studier menar dock på att det nuvarande arvodet är det mest väsentliga

för revisionskvaliteten då det återspeglar hur mycket tid och resurser som läggs ner på

klienten för tillfället (Geiger & Raghunandan, 2002; Kinney & Libby, 2002). Exempelvis

finner Geiger och Raghunandan (2002) att revisionskvaliteten är lägre när arvodet till

revisionsbyråerna är lägre. Författarna förklarar att ett högre revisionsarvode innebär en

större benägenhet att avvara tid och resurser till revideringen, vilket därmed ökar

revisionskvaliteten. Även Francis (2004) stödjer resonemanget med ett resultat som visar att

ett högre revisionsarvode innebär högre revisionskvalitet.

Det råder dock delade meningar kring hur revisionsarvodet kan påverka revisionskvalitet och

Walker (2013) förklarar att ett högre arvode istället kan leda till försämrad revisionskvalitet.

Ett sådant samband uppstår eftersom en klient varifrån arvodet är stort är en viktig del av

byråns finanser, och därför vill revisorn inte göra klienten missnöjd genom anmärkningar

och riskera att förlora stora intäkter. Argumentet får även stöd av Gul, Chen och Tsui (2003),

som i en australiensisk kontext identifierar ett positivt samband mellan revisionsarvode och

godtyckliga periodiseringar. Även DeFond, Raghunandan och Subramanyam (2002)

undersöker huruvida ett högre arvode potentiellt kan försämra revisionskvaliteten, men

finner inte att ett sådant samband är statistiskt signifikant. Defond et al. (2002) hävdar att

resultatet indikerar att revisionsbyråernas rykte och eventuella juridiska påföljder ger

incitament att upprätthålla oberoende oavsett arvode, och således blir inte

revisionskvaliteten lidande av ett högre arvode. Eftersom ett lägre arvode ofta begärs för att

få in nya klienter, är det därefter naturligt att arvodet sedan höjs för att tid och resurser ska

kunna läggas för att säkerställa kvalitet på revisionen, utan att oberoendet skulle bli lidande

(Lee & Gu, 1998; Tagesson & Öhman, 2015). Därför formuleras följande hypotes:

H7: Det finns ett negativt samband mellan revisionsarvode och förekomsten av

resultatjustering.

3.2.5 Kontorsstorlek

Då ryktet är essentiellt för revisionsbyråer är det viktigt att kongruens gällande

revisionskvalitet råder oavsett kontor (Cravens et al., 1994; Herbi, Milewicz & Golden 1994;

Jacoby & Mazursky, 1984). Därför hävdar Choi et al. (2010) att desto större revisionsbyrå,

desto mer resurser och fokus läggs på att standardisera arbetssätt för att uppnå denna

kongruens oavsett på vilket kontor revisionen genomförs. Till det hör även ett

kunskapsutbyte mellan kontoren och dess anställda vilket innebär en kunskapsutjämning

21

och mer homogenitet på byrån i stort. På grund av detta argumenterar Choi et al. (2010) för

att storleken på det lokala kontoret inte har någon inverkan på revisionskvalitet, utan att det

istället är byråns storlek sett i ett nationellt perspektiv som avgör. Sundgren och Svanström

(2013) motsätter sig detta, och hävdar att även då framförallt de större byråerna i största

möjliga mån vill att kontoren använder sig av standardiserade modeller och arbetssätt, tas

avancerade beslut inom revision i slutändan på individnivå. De individuella besluten

kommer i sin tur påverkas av revisorns unika värderingar som formas i socialiseringen in i

yrket (Sylvander, 2020). Därför blir homogenitet inom byrån svårt att uppnå och skillnader

uppstår mellan kontoren. Sundgren och Svanström (2013) förklarar därtill att

kontorsstorleken på den byrå som genomför revisionen kan komma att spela ännu större roll

för privata bolag. Anledningen till det är att revisionen i privata bolag oftast genomförs av

antingen en liten revisionsbyrå med väldigt få revisorer, eller en Big 6-byrå2. Skillnader i

resurser mellan de mindre byråerna och Big 6-byråerna ger olika förutsättningar att

genomföra revisionen (Sundgren & Svanström, 2013).

Empiriska studier inom området (se t.ex. Choi et al., 2010; Francis & Yu, 2009; Sundgren &

Svanström, 2013) visar att skillnader i revisionskvalitet förekommer mellan länder, regioner

och städer, där kontorsstorleken skiljer sig åt. Choi et al. (2010) finner att företag som

revideras av en revisor från ett större kontor, tenderar att utnyttja godtyckliga

periodiseringar i mindre utsträckning än de företag som revideras av en revisor från ett

mindre kontor. Resultatet indikerar alltså att kvaliteten på revisionen är högre vid större

kontorsstorlek. I en liknande studie, men avgränsat till Big 4-byråer, finner även Francis och

Yu (2009) ett positivt samband mellan kontorsstorlek och revisionskvalitet. Författarna

menar att resultatet inte är förvånande då större kontor oftast har mer erfarenhet och mer

resurser att utnyttja, vilket gör att resultatjustering lättare kan upptäckas. Sundgren och

Svanström (2013) finner därtill att större kontor hos icke Big 6-byråer innebär högre

revisionskvalitet och mindre resultatjustering.

Utifrån de studier som presenterats där det teoretiskt har argumenterats för att det råder

skillnader inom byråer och empiriskt har påvisats att större kontor medför högre

revisionskvalitet, formuleras följande hypotes:

H8: Det finns ett negativt samband mellan revisionsbyråns kontorsstorlek och förekomsten

av resultatjustering.

2 Big 6-byråerna innefattar utöver Big 4 även Grant Thornton och BDO.

22

4. Empirisk metod

4.1 Population & urval

Denna studie undersöker förekomsten av resultatjustering i svenska privata bolag. Eftersom

möjligheten till resultatjustering påverkas av vilken redovisningsstandard som följs (Barth,

Landsman & Lang, 2008), är det väsentligt att samtliga bolag inom populationen följer

samma standard för att åstadkomma en hög validitet. En empirisk avgränsning har därför

gjorts för att säkerställa detta. Eftersom utrymmet för godtycklighet i den finansiella

rapporteringen är låg inom K2 (BFNAR 2016:10), avgränsades populationen till K3-bolag.

För att praktiskt möjliggöra denna avgränsning användes till att börja med EU:s

rekommendation (2003:361:EG), där ett bolag klassas som medelstort om det har mellan

50-249 anställda, samt antingen har en omsättning som understiger motsvarande 50

miljoner euro eller en balansomslutning som understiger motsvarande 43 miljoner euro. Av

dessa ska de som enligt Årsredovisningslagen klassas som större företag följa K3 (BFNAR

2012:1). Större företag definieras i Årsredovisningslagen som bolag som uppfyller minst två

av villkoren: medelantalet anställda de två senaste åren uppgår till fler än 50, de två senaste

årens balansomslutning överstiger 40 miljoner kronor samt en nettoomsättning som

överstiger 80 miljoner kronor (SFS 1995:1554, 1 kap. 3§ 1 st.). Således överensstämmer

minimiantalet anställda inom EU:s definition av ett medelstort bolag, med svensk standards

gräns för obligatorisk K3-tillämpning. För kriterierna gällande balansomslutning och

omsättning har en manuell bortsållning genomförts. Med denna process har en population

bestående av 3458 bolag urskilts, där samtliga klassas som medelstora bolag och omfattas av

obligatorisk K3-tillämpning.

Eftersom full tillgång till årsredovisningar för samtliga bolag i populationen fanns via

Retriever Business, kunde den fullständiga populationen utgöra urvalsram vilket är att

föredra då representativiteten ökar (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen, 2018). Dock

exkluderades finansiella bolag från den ursprungliga populationen likt tidigare studier om

resultatjustering (se t.ex. Becker et al., 1998; Burgstahler et al., 2006), eftersom det i sådana

bolag är mer komplicerat att upptäcka godtyckliga periodiseringar (Klein, 2002). Finansiella

bolag sållades bort baserat på SNI-kod, där även ett par bolag som inte hade någon officiell

SNI-kod rensades bort. Dessutom, för att öka reliabiliteten var det önskvärt att all data i

största möjliga omfattning skulle avse samma tidsperiod. Därför exkluderades de bolag vars

data som inhämtades inte avsåg räkenskapsår som började under 2018. Anledningen till att

2018 valdes var att få bolag hade publicerat sina årsredovisningar för 2019 när

datainsamlingen inleddes. Därmed upprättades en urvalsram bestående av 3276 bolag.

Flera av de variabler som hypoteserna grundas på redovisas inte i bolagens årsredovisningar,

utan var information som behövde inhämtas manuellt. Därför var det till följd av tidsbrist

23

inte möjligt att studera hela populationen. Med en population av storleken i denna studie, är

det nödvändigt att urvalet består av minst 357 observationer för att kunna uttala sig på 95

procent konfidensnivå (Saunders, Lewis & Thornhill, 2009). För att överskrida gränsen på

357 bolag, valdes vart åttonde bolag från urvalsramen ut med ett systematiskt urval.

Nackdelen med ett systematiskt urval är den inneboende risken för att endast observationer

med liknande karaktärsdrag kommer med i urvalet (David & Sutton, 2011). Därför måste

forskaren se över sorteringen i urvalsramen (David & Sutton, 2011). För att säkerställa ett

representativt urval sorterades därför urvalsramen på totala tillgångar, vilket resulterar i att

urvalet inkluderar storleksklasser över hela populationen. De bolag som inte hade utsett

någon VD, eller där VD:n saknade svenskt personnummer, ersattes av nästföljande bolag

storleksmässigt från urvalsramen, tills urvalet bestod av 400 bolag. Med 400 bolag fanns

marginal till Saunders et al. (2009) gräns på 357 bolag. Processen sammanfattas i Tabell 1.

Tabell 1. Urval

Svenska privata medelstora bolag

4996

Ej obligatorisk K3-tillämpning

-1538

Antal svenska privata medelstora K3-bolag

3458

Exkluderade

Finansiella bolag/ingen SNI-kod

-34

Räkenskapsår start 2017 & 2019

-148

Urvalsram

3276

Urval 1 (Vart 8e bolag i urvalsramen)

410

Bortfall

Databrist

-10

Slutgiltigt urval

400

Eftersom resultatjustering sker genom utnyttjande av godtyckliga periodiseringar (Healy &

Whalen, 1999), är det väsentligt att balansräkningen ger indikationer om hur periodiseringar

hanteras för att kunna fånga fenomenet resultatjustering. I urvalet förekommer dock bolag

vars balansräkning till stor del består av koncerngemensamma poster, där resultatjusteringar

potentiellt är svårare att identifiera. Exempelvis illustreras i Bilaga 1 ett utdrag från en

balansräkning där andelen koncerntillgångar utgör drygt 93 procent av bolagets totala

balansomslutning. För att höja validiteten och kontrollera huruvida dessa typer av

balansräkningar försvårar mätningen av resultatjusteringar, görs en ytterligare analys

baserat på ett urval där bolag med över 50 procent koncerntillgångar i förhållande till totala

24

tillgångar har rensats bort. Slutligen utgörs två kompletterande analyser där det rensade

urvalet delas upp i ytterligare två halvor, där den ena halvan utgörs av de bolag med lägst

andel, och den andra halvan de bolag med högst andel. Denna subjektiva rensning

sammanfattas i tabell 2.

Tabell 2. Kompletterande analyser

Slutgiltigt urval (från tabell 1)

400

Bolag med >50% KT/T

-44

Urval 2 (modell 2)

356

Urval 3 – övre halvan av Urval 2 (modell 3)

178

Urval 4 – undre halvan av Urval 2 (modell 4)

178

4.2 Forskningsdesign & datainsamling

Eftersom studien undersöker variationen inom populationen avseende tillämpningen av

resultatjustering, behöver fler än ett fall studeras. Urvalsramen består av svenska medelstora

privata bolag som tillämpar K3, och för varje ytterligare bolag som studeras så ökar även

variationen. Det leder till att mer signifikanta distinktioner kan tydas utifrån variablerna. Då

studien dessutom undersöker fenomenet resultatjustering vid en viss tidpunkt, används vad

som Bryman och Bell (2017) definierar som en tvärsnittsdesign. Vid en tvärsnittsdesign

behöver forskaren genomföra en omfattande litteraturgenomgång för att avgöra vilka

variabler som ska studeras (David & Sutton, 2011). Utifrån en sådan process, har tidigare

forskning med upper echelons theory härlett demografiska variabler som potentiellt

påverkar VD:s benägenhet till resultatjustering. Därtill har tidigare forskning som behandlat

hur olika faktorer påverkat revisionskvaliteten legat till grund för vilka variabler som sett till

revisorns perspektiv kan minska dess benägenhet att hämma resultatjustering. En

longitudinell design hade istället möjliggjort en förklaring till hur sambandet mellan

förekomsten av resultatjustering och företagsledningens karaktärsdrag samt faktorer hos

revisorn har förändrats över tid. Förändringar över tid är dock inte förenligt med studiens

syfte, som istället ämnar dra generaliserbara slutsatser om fenomenet utifrån vår samtid.

Därför är en tvärsnittsdesign mer passande (Bryman & Bell, 2017).

Den finansiella information som studien baseras på, är sekundärdata hämtad från

årsredovisningar vars räkenskapsår börjar under 2018. Användandet av årsredovisningar

höjer reliabiliteten i studien, eftersom en framtida studie som skulle bygga på samma urval

och studera årsredovisningar från samma räkenskapsår skulle ha möjlighet att använda

exakt samma data. Årsredovisningarna är insamlade från databasen Retriever Business. När

25

databaser används för datainsamling, påpekar Saunders et al. (2009) att det är viktigt att

säkerställa att datan är korrekt och aktuell, då många databaser kan innehålla felaktig eller

gammal information. Eftersom datan som analyseras i denna studie kommer från

årsredovisningar, föreligger dock ingen risk att datan i sig är felaktig eller inaktuell då datan

inte ändras efter att ha publicerats på Retriever Business. Dock har den finansiella

informationen kompletterats med manuell datainsamling vilket beskrivs nedan. När en stor

mängd data samlas in manuellt finns risken för mänskliga fel. Därför har författarna

reviderat den andres datainsamling genom slumpmässiga kontroller för att upptäcka

felaktigheter, vilket inte har påträffats. Utöver den finansiella informationen som varit

grundläggande i mätningen av resultatjustering, har Retriever Business även använts till

datainsamling för variablerna byrå, revisionsarvode, storlek, bransch, skuldsättning och

lönsamhet. För den demografiska datan som variablerna VD kön, VD ålder, VD civilstånd

och revisorns kön baseras på, har kreditupplysningstjänsten Ratsit använts. För variabeln

kontorsstorlek har datainsamlingen skett via Revisorsinspektionen. Data för variabeln

uppdragstidens längd har hämtats via allabolag.se.

4.3 Operationalisering

4.3.1 Beroende variabel

Eftersom subjektiva bedömningar är en förutsättning vid hanteringen av periodiseringar

(Healy & Whalen, 1999), är resultatjustering ett komplicerat fenomen att mäta. Ett antal

vedertagna modeller har dock utvecklats under d