Den gode 68mm 11/14,5 socialvetenskaparen 71mm 76mm1404980/FULLTEXT01.pdf · bok utan berättelse?” Det är klart man kan. Men hur många vill läsa en sån bok? Går det verkligen

C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 Tit.fm 9 apr 2002 16.18:00 sida 1 av 2

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Studentlitteratur 155x223-Stone-2001-10-11 spaltsticka

Mikael Stigendal

Den gode socialvetenskaparen

Vetenskapsteori i vardande

C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 Tit.fm 9 apr 2002 16.18:00 sida 2 av 2

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Foton: Mikael Stigendal

Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver läraresrätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-Presskopias avtal, ärförbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer ochhuvudman för utbildningsanordnare t.ex. kommuner/universitet. Förinformation om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudmaneller BONUS-Presskopia.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagareoch dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig atterlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 7210ISBN 91-44-01286-1© Mikael Stigendal och Studentlitteratur 2002Omslagsbild: Mikael StigendalOmslagslayout: Francisco Ortega

Printed in SwedenStudentlitteratur, LundWebbadress: www.studentlitteratur.se

KOPIERINGSFÖRBUD

Tryckning/år 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 2006 05 04 03 02

lumist

Text Box

Rättigheterna för boken har återgått till författaren, enligt besked från Kerstin Berglund, Studentlitteratur, den 4/3-2011. Författaren tillåter fri nedladdning av boken.

Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © Studentlitteratur

3

C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 Stigendal bookIH.fm 9 apr 2002 18.16:52 sida 3 av 4

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Innehåll

Förord

5

Inledning

7

1 Vetenskapsteoriernas när, var och hur

15Möte med vetenskapsteori 19Modernitetens vetenskapsteori 23

2 Vad handlar vetenskap om?

31Människa eller samhälle? 36Helhet eller inte? 40

3 Tro och vetande

45Kunskapens kungsvägar 48Järnburar 54En kritisk realism 56Tro på möjligheter 60Sanning 64

4 Vad är socialt?

67Verksamheter 71Relationer 75Kompetens 75Strukturer 76Roller 78Makt – strukturell och intentionell 78Lek 81

5 Problematiska problem

83Varför vill vem veta vad? 85Problematisering 87

manuella ändringar gjorda = 1/2-fyrkant föresiffror

4


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 Stigendal bookIH.fm 9 apr 2002 18.16:52 sida 4 av 4

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


6 Meningen med vetenskapen

95

7 Vetenskapande

105Kausalitet – en fråga om sociala krafter 107Analyser … 111… och synteser 116Metodologisk mångfald 124

8 Vetenskapligheter

131Konsten att övertyga 135Användningen av vetenskapen 141

9 Det goda vetenskapandet

149Vetenskapens sociala förverkligande 152Vetenskaparens roll och identitet 154Subjektiveringar av vetenskapandet 157En modernisering av modernitetens vetenskapsteori 161

10 Slutsatser

175

Litteratur

181

Register

197

Förord


5

C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 00 Förord 9 apr 2002 16.19:24 sida 5 av 6

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Förord

En dag i mars 1999 hade Peter Söderholm från Student-litteratur och jag stämt träff på en restaurang i Malmö,närmare bestämt på Triangeln. Utgivningen av minbok

Sociala värden i olika sociala världar

var på gång. Detpratade vi om, men vi spårade också in på nya möjlig-heter. En bok om vetenskapsteori? Javisst, så himla kul.Tänk att få vända och vrida på allt man har lärt sig.

Det var så det började. Och sen har Peter Söderholmvarit en trogen följeslagare under hela resan. Han harläst samtliga manusversioner och vi har träffats mångagånger. Hans synpunkter och uppmuntran har haft storbetydelse. Tusen tack, Peter. I slutarbetet med bokenhar jag även haft mycket hjälp av synpunkter från GöteRudvall, Lars Larheden, Monika Olin Wikman, AndersEhnmark, Hillevi Ganetz och Lennart Lundquist. Tillsamtliga ett varmt tack.

När jag nu sitter här och ska sätta punkt minns jag denfråga som min son Fredrik ställde till mig på ett tidigtstadium i arbetet med boken. ”Hur kan man skriva enbok utan berättelse?” Det är klart man kan. Men hurmånga vill läsa en sån bok? Går det verkligen att skrivain en själ i en bok som saknar berättelse? Och är detinte just en själ som behövs för att läsaren ska ta till sigdess budskap? Och om inte läsaren tar till sig dess bud-skap, vad är det då för mening med att skriva boken?Fredriks fråga har varit en av mina viktigaste inspira-tionskällor.

Sorgenfri den 1 mars 2002

Mikael Stigendal

Förord

6


7210 00 Förord 9 apr 2002 16.19:24 sida 6 av 6


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Inledning


7

C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 00 Inledning 9 apr 2002 16.26:44 sida 7 av 14

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Inledning

Det behövs en förnyelse av vetenskapsteorin. Det ärvad jag skall försöka övertyga läsaren om i denna bok.Det är huvudbudskapet. Egentligen är det vetenskapenjag vill förnya. Vetenskap som handlar om människan isocialt avseende, det som både humanister och sam-hällsvetare sysslar med. Det som med en samlande rub-rik kan kallas socialvetenskap.

I dagens omtumlande värld borde socialvetenskapenkunna säga så mycket mer än den gör. Hur förändrart ex Internet-revolutionen förutsättningarna för vårasociala relationer? Vad innebär framväxten av nyaidentiteter för samhällsgemenskapen? Måste samhäl-lets beroende av marknadsekonomin fortsätta att öka?Vad är på väg att hända med tron på demokratin? Vadfår situationen i skolan för konsekvenser? Vilka nyasamhällsformer uppstår i takt med segregationens ut-veckling? Hur kan integrationen av samhället förnyas?Det finns många viktiga frågor. Men hur står det tillmed svaren? Det saknas så mycket kunskap.

I denna omtumlande utveckling märks socialvetenska-pen alldeles för lite. Det är mitt intryck. Kanske berordet på brister i teorierna om vetenskapen. Kanske behö-ver vetenskapens teoretiska grundvalar förnyas. Vad äregentligen vetenskap? Vad kan vetenskapen göra? Vemkan göra det? Hur? På vilka villkor? Frågorna kanskebehöver nya svar. Det tror i alla fall jag. Och det skalljag försöka övertyga läsaren om.

Den teori som jag tänker argumentera för skapar nyamöjligheter inom vetenskapen. Den håller öppet för

Inledning

8




C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

alla som vill försöka vetenskapa. Den försvarar ingainneslutningar av redan frälsta. Den sätter värde på allamänniskors erfarenheter och kunskaper. Den mystifie-rar inte vetenskapen utan gör den tvärtom vardaglig,ifrågasättbar och begriplig. Den tar ingenting för givet.Och inte minst: Den gör det kul att vetenskapa.

En vetenskapsteori kan sägas svara på tre typer av frå-gor. Den första typen gäller vetenskapens objekt. Vadhandlar vetenskap om? Vad utmärker vetenskapensobjekt? Hur kan det beskrivas i allmänna drag? Denandra typen av frågor gäller kunskaperna om dennaverklighet. Hur är kunskaper om vetenskapens objektmöjliga? Hur skiljer sig vetenskaplig kunskap frånannan kunskap? Den tredje typen av frågor gällermetoderna. Hur skaffar man sig vetenskaplig kunskap?Vad är kännetecknande för vetenskapliga metoder?

Svaren på frågorna utgör teorier. Den första är en verk-lighetsteori. Den andra en kunskapsteori. Den tredje enmetodteori (även kallad metodologi). I en vetenskaps-teori ingår det med andra ord tre teorier. Hur hänger dådessa tre teorier samman? Det kan sägas vara veten-skapsteorins övergripande fråga.

Uppdelningen i verklighetsteori, kunskapsteori ochmetodteori ligger också till grund för boken. Jag börjari kapitel 2 med verklighetsteori. Hur skall den verklig-het beskrivas och pekas ut som vetenskapen handlarom? Jag söker svaren i olika teoretiska traditioner. Detfinns många alternativ. Vilken av teorierna om verklig-heten kan anses vara vetenskaplig? Hur kan man vetavem som har rätt?

Den frågan är styrande för kapitel 3. Det handlarom kunskapsteori. De dominerande kunskapsteoriernaheter rationalism och empirism. Jag kritiserar båda.Vad är då alternativet? Ja, inte i första hand en ny kun-skapsteori. Först och främst krävs det en ny verklighets-teori. Den måste grunda sig på en tro, hävdar jag. Detkrävs en tro om verkligheten som kan göra både teorin

Inledning


9

C

M

Y

K

220mm

223mm


9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


om verkligheten och kunskapen om denna verklighetmöjlig.

I kapitel 4 återvänder jag därför till frågan om verklig-heten. Hur skall den verklighet beskrivas och pekas utsom vetenskapen handlar om? Den frågan är styrandeinte bara för kapitel 2 utan även kapitel 4. I kapitel 4grundar sig dock svaret på en tro, den tro som ocksåmöjliggör kunskap. I kapitel 5 och 6 återvänder jag tillfrågan om kunskapen, men nu relaterad till verklig-hetstron. Vilken kunskapsteori möjliggörs av tron?

Hur skaffar vi oss då vetenskaplig kunskap? Fråganbesvaras i kapitel 7. Tron gör kunskapen möjlig, mensäger inget om hur den förverkligas. Kunskapsteorindrar gränserna mellan vetenskap och annan kunskap.Det krävs en särskild teori om hur vi skaffar oss kun-skap, dvs en teori om metoderna. Denna metodteoriredovisar jag i kapitel 7. Vad som sen gör resultatetvetenskapligt är vad kapitel 8 handlar om. Det är enfråga för kunskapsteorin. I kapitel 9 försöker jag senavslutningsvis besvara vetenskapsteorins övergripandefråga om hur teorierna hänger ihop.

Som framgår koncentrerar jag mig inte på ett tema itaget. Jag ägnar t ex inte ett och samma kapitel åt alltsom har med verklighetsteori att göra. Kapitlen liknaringa lådor med plats för all tänkbar information omvarje tema. Allt med anknytning till ett och sammatema står inte på samma ställe. Dispositionen styrs medandra ord inte i första hand av teman. Istället har jagförsökt skriva ihop boken till ett sammanhang. Varjesteg styrs av behov. Jag försöker skriva vad som behövsför argumentationens skull, men inte mycket mer. Detskall röra sig framåt hela tiden. Argumentationen skallfå styra. Kanske kan dispositionen därför kallas argu-mentationsstyrd.

Meningen med boken kan inte vara att jag skall få skrivaav mig om allt jag kan. Jag har ett budskap att förmedla.Och det vill jag övertyga läsaren om. Det är målet med

Inledning

10




C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

boken. Då krävs det argumentation. Jag måste göra migbegriplig och tydlig. Men det räcker nog inte. Textenmåste också väcka intresse, kännas angelägen.

Därför tar jag mig mina språkliga friheter. Förkortar ochpressar samman där det inte behövs fullständigameningar. Eftersträvar variationer i språkbruket. Hurmånga vill egentligen läsa en tråkig bok? Och hurmånga som lyckas traggla sig igenom en tråkig bok tartill sig av dess budskap?

Därmed synliggör jag mig själv. Det gör jag ocksågenom skrivandet i jagform. Synliggörandet ingår imitt budskap. Vetenskaparens eget personliga ansvar.Inte bara för svaren på frågor utan också för hur deställs. Var och en av oss tolkar verkligheten. Det måstevi ta ansvar för. Det kan inte skyllas på andra.

Ofta försöker man osynliggöra sig själv inom vetenska-pen. Kanske genom ständiga referenser till andra. Kan-ske genom många och långa citat. Kanske vågar vi intelita på våra egna erfarenheter. De anses inte riktigt gil-tiga. Istället använder vi andras erfarenheter som exem-pel. Det anses borga för opartiskhet och i förläng-ningen vetenskaplighet. Det tror inte jag på. Vi är alltidpartiska. Tar alltid ställning. Vi både väljer och väljerbort. Även i valet av referenser. Även citaten är det visom väljer.

Jag tycker man skall förlita sig mer på sitt eget tänkandeinom vetenskapen. Mer av de egna formuleringarna,mer av de egna erfarenheterna. De utgör ymnighets-horn av intryck, detaljer, fakta och känslor. Det bordemycket oftare läggas till grund för ens vetenskapligareflektioner. Det kan befrämja utvecklingen av helhet.Just den helheten är vad den gode vetenskaparen strä-var efter. Strävan efter en helhet av tanke och vara. Detär i all korthet vad jag menar med bokens titel.

De exempel som jag använder i boken bygger i storutsträckning på mina egna kopplingar till vetenskapen.

Inledning


11

C

M

Y

K

220mm

223mm


9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Det rör sig om nästan 25 år av vetenskapliga erfarenhe-ter, teoriutvecklingar, prövningar och omprövningar.Det är särskilt tre vetenskapliga erfarenheter som harhaft stor betydelse för mig. Jag nämner lite kort om varoch en eftersom de dyker upp i texten, antingen indi-rekt mellan raderna eller uttryckligen:

I 10 år samarbetade jag med Peter Billing. Det kulmine-rade med disputationen i juni 1994 på vår gemen-samma doktorsavhandling

Hegemonins decennier. Lärdo-mar från Malmö om den svenska modellen

.

1

Samarbetetlärde mig mycket om betydelsen av vetenskapens soci-ala sammanhang. Hur viktigt det är med stöd och upp-muntran. Hur lösandet av personliga konflikter kanvara av betydelse för ens tankeutveckling. Hur skapan-det av en gemensam kultur kan vara befrämjande förvetenskapen. I vår kultur ingick det bl a öl på fredagsef-termiddagarna, musikseanser, resor till England unge-fär två gånger om året, planeringsturande till Dragör,skrivandet av reseberättelser, joggingrundor, anekdot-dokumentation, tävling med pappersbollskastande,fotbollsspelande, möten med erfarna människor, wie-nerbrödsätande. Det är viktigt för vetenskapen att manhar kul.

Efter doktorsavhandlingen tog jag initiativ till vad somkom att bli nästa viktiga vetenskapliga erfarenhet. Denhette Levnadsundersökningen och pågick 1995–98.Resultatet har publicerats i 10 rapporter (en om varjestadsdel i Malmö) och boken

Sociala värden i olika soci-ala världar

.

Segregation och integration i storstaden

.

2

3 700malmöbor intervjuades personligen om bakgrund,familjesituation, boendeförhållanden, försörjningsvill-kor, kulturintresse, föreningsliv, makt, politik och vär-deringar. Intervjuerna gjordes huvudsakligen av kom-munanställda. Bl a barnskötare, lärare, fritidsledare,vårdbiträden, socialsekreterare och förskollärare deltog.

1 P Billing & M Stigendal (1994).2 M Stigendal (1999).

Inledning

12




C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Intervjuerna föregicks av en utbildning där deltagarnafick lära sig mer om bl a levnadsvillkor, intervjuteknikoch etik.

Den tredje viktiga vetenskapliga erfarenheten följdeefter Levnadsundersökningen och hette Skolintegra-tionsprojektet. Det var ett EU-finansierat projekt sompågick 1998–2000. Resultatet finns publicerat i rappor-ten

Skolintegration – lösningen på skolans problem?

.

3

Iprojektet intervjuades 1 308 mellan- och högstadieele-ver på tre grundskolor i Malmö om medinflytande,sociala relationer, kunskapsnytta, mening, värderingar,bakgrund, hemförhållanden, kultur och framtidspla-ner. Intervjuerna gjordes av 24 arbetslösa ungdomar iåldrarna runt 22 år, särskilt rekryterade och utbildadeinom ramen för projektet. I utbildningen ingick kun-skaper om intervjuteknik, skolan, lokalsamhället, pre-sentationsteknik, människosyn, etik och datateknik.

Alla dessa erfarenheter saknar dock egenvärde i boken.Det är inte för att berätta om dessa erfarenheter som jaghar skrivit boken. Jag har ett budskap. Det handlar delsom behovet av en ny vetenskapsteori och dels ominnebörden i denna förnyelse. Det vill jag försöka över-tyga läsaren om. Det är syftet med boken. Det är i för-hållande till detta syfte jag använder mina egna erfa-renheter. För att stärka argumentationen. Fylla denmed liv och lust.

Vad är det då för förnyelse jag vill övertyga läsaren om?Ja, det är ju vad hela boken handlar om. För att under-lätta läsningen skall jag dock redan nu sammanfatta deviktigaste teserna:

• Kunskap: Vetenskap är en typ av kunskap, inte nöd-vändigtvis varken bättre eller sämre än annan kun-skap, t ex vardagskunskap eller den kunskap sombarn skaffar sig genom lek.

3 M Stigendal (2000).

Inledning


13

C

M

Y

K

220mm

223mm


9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


• Tro: Det behövs en tro för att göra den vetenskapligakunskapen möjlig. Särskilt viktigt är det att tro påmänniskans skapande förmåga.

• Skapande: Den vetenskapliga kunskapen finns inteav sig själv. Den måste förverkligas genom skapande.Liksom i allt annat skapande behövs det fantasi ochkreativitet.

• Problematisering: Till det viktigaste i skapandet avvetenskaplig kunskap hör att inget ta för givet, var-ken erfarenheter eller tankar, empiri eller teori, frå-gor eller svar.

• Övertygelse: Det räcker dock inte med skapandet avkunskap. Läsaren måste också övertygas om dessvetenskaplighet. Det sker med hjälp av argument,men övertygelse baserar sig även på förtroende ochkänslor.

• Tolkning: Om vetenskaparen lyckas övertyga berorockså på läsarens tolkning. Avgörande för tolk-ningen är inte bara argumenten, utan även språk-bruk, liknelser, disposition, metaforer etc.

• Socialt: Skapandet och tolkandet av vetenskapligkunskap sker i sociala sammanhang. Det visar sig iett beroende av läsare, lärare, finansiärer och medar-betare, men också av språk och kultur.

• Identitet: Kännetecknande för vetenskapare är intebara teorier och metoder, utan även t ex språkbrukoch levnadssätt. Det innebär att identiteter uppstårinom vetenskapen. I den identitet som jag vill argu-mentera för ingår ansvarstagande, öppenhet, själv-kritik, samhällsmoral och en bred social kompetens.En strävan efter helhet av tanke och vara.

• Vetenskaplighet: Hur vetenskaplig en kunskap kananses vara beror på både dess inre logik och överens-stämmelse med verkligheten. Även sammanhanget ivilket det används är avgörande för dess vetenskap-

Inledning

14




C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

lighet. Vetenskapligheten bestäms därmed såväl teo-retiskt, empiriskt som pragmatiskt.

Var och en av dessa teser skall jag nu argumentera för.Så får vi se om läsaren låter sig övertygas. Det tar jaginte för givet. Men det är givetvis min förhoppning.

Vetenskapsteoriernas när, var och hur


15

C

M

Y

K

220mm

223mm

Kap 01 17 apr 2002 08.30:59 sida 15 av 16

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


1Vetenskapsteoriernas när, var och hur

En gång i tiden letade många lärda män efter de vises sten. Den skulle bota alla sjukdomar och förlänga livet. Är det nån som har hittat den? Finns det fortfarande de som letar?

Kapitel 1

16


Kap 01 17 apr 2002 08.30:59 sida 16 av 16


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm



17

C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 01 9 apr 2002 18.48:41 sida 17 av 30

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Beroendet av vetenskap

årt beroende av vetenskapen känner vi nog ganskaväl till. Och vi kan också peka ut beroendet. Kolla härpå min dator. Den förkroppsligar så mycket vetenskap.Och stereon. Och allt annat. Ta bara ett par vanliga trä-ningsskor. Fulla med vetenskap. Även relationerna mel-lan människor kan vara beroende av vetenskap. T exinom sjukvården. Men också inom fotbollen använderman sig numera mycket av vetenskap, t ex näringsläraoch psykologi. Hela detta beroende vet vi en hel delom, åtminstone i grova drag.

Vad är en teori?

Men vetenskapsteori då? Teorier om vetenskapen. Hurmärks det? Var syns det? Var ska man börja leta? Dethänger givetvis på vad man menar med teori. ”Anta-gande grundat på noggranna överväganden om fak-tiska förhållanden.” Så står det i Svensk Ordbok. INationalencyklopedin talas det om ”en grupp antagan-den eller påståenden som förklarar företeelser av någotslag och systematiserar vår kunskap om dem”. Ordetteori härstammar från grekiskan, där det närmast bety-der begrunda, dvs tänka igenom grundligt.

En teori bygger alltså på grundligt genomtänkta tankarom faktiska förhållanden. Själva teorin kommer sen tilluttryck i en samling antaganden eller påståenden. Detkan gälla vad som finns eller inte finns. Det kan gällabetydelsen av vad som finns. Eller samband mellan detsom påstås finnas. I samtliga fall äger teorin förmåganatt förklara och peka ut. För att denna förmåga skallkunna uppstå krävs det att man begrundar faktiska för-hållanden, dvs tänker igenom dem grundligt.

En vetenskapsteori handlar om vetenskapen. Det ärdenna faktiska verklighet som grundligt har tänkts

V

Kapitel 1

18


7210 01 9 apr 2002 18.48:41 sida 18 av 30


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

igenom. Det är den verklighet som teorin innehållerpåståenden och antaganden om. Vad är vetenskap?Vad är det inte? Var går dess gränser? Hur är det möjligtatt vetenskapa? Vad handlar vetenskap om? Hur finnsvetenskap? I vilka former kan vetenskap komma tilluttryck? Hur bedriver man vetenskap? Vem kan bedrivavetenskap? Vad innebär det? Vad ställs det för krav?Hur känns vetenskapen igen? På vilka grunder kan mankalla sin verksamhet för vetenskap? Var går gränsernamellan t ex vetenskap och konst eller vetenskap ochreligion? Vilka är vetenskapens konsekvenser? Vilketansvar har vetenskapen?

Vetenskapsteorins frågeställningar

Den typen av frågor söker en vetenskapsteori svar på.Men var hittar vi svaren? Var visar de sig? Hur kommerde till uttryck? Enbart i böcker eller artiklar? Är det barai ordets form som de kan ha en betydelse och verkan?

Inte bara ord ger uttryck för tankar

Nej, verkligen inte. Det ser jag som en vanlig missupp-fattning. Inte bara ord ger uttryck för tankar, utan ävent ex levnadssätt, vanor, klädedräkter och organisations-former.

1

Tankar bor inte bara i böcker. Även om vi inteläser en enda bok påverkas vi av tankar. Det räcker medatt vi rör oss i den sociala världen. Tankar syns, kännsoch märks. Det gäller även vetenskapsteori. Visst kandet vara viktigt med inläsning, men vetenskapsteorierverkar ändå. Även utan inläsning.

1 Det hävdade redan Gramsci på 1920-talet och han är en av minaviktigaste inspirationskällor i detta avseende, både direkt ochindirekt. Se A Gramsci (1971) och A Gramsci (1979), samt t ex CBuci-Glucksmann (1975) s 20, E Laclau & C Mouffe (1985) s 67,S Hall & M Jacques (1983), S Hall (1987), S Hall (1988), S Hall &M Jacques (1989). För en liknande uppfattning, se S-E Liedman(1982).



19

C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 01 9 apr 2002 18.48:41 sida 19 av 30

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Möte med vetenskapsteori

Vetenskapsteorier påverkar oss vare sig vi vill eller ej.Det börjar redan i tidig ålder. Barn pratar säkert inte omvetenskapsteori. Ändå sätter en viss vetenskapsteorisina spår i barnens tänkande, talande och varande.Under sin skolgång rent ut sagt drabbas barnen avvetenskapsteori.

Barn som börjar skolan har redan skaffat sig mycketkunskap. Men inte genom undervisning, läxor ochprov. Utan huvudsakligen genom lek och upptäcktsfär-der. I hemmet, på dagis och med kompisar. Kunska-perna sätter sig lite varstans, inte bara i huvudet, utanframför allt i ben, armar och blick. Det är kunskap somfår foten att skruva bollen. Och den kunskapen har sattsig i benet. Kunskapandet drivs mycket av nyfikenhet.

Praktisk kunskap

Till största delen rör det sig om en form av kunskapsom kan kallas praktisk. Dess värde visar sig mest ianvändbarhet. Kunskapen är förmodligen inte särskiltväl genomtänkt. Den är säkert inte formaliserad ochnedskriven. Barnen testar sig fram och märker vad somfunkar. ”Trial and error”, brukar det heta på vuxen-språk.

Tack vare sin kunskap kan barnen göra saker, självamen även tillsammans med andra. Det är former avkunskap som också möjliggör kommunikation. Ordenkanske ännu inte räcker så långt, men barn lär sig ävenandra kommunikationsformer, t ex gester, miner, ut-tryck, stil.

Vackra kunskaper

Meningen med barnens kunskap begränsar sig inte hel-ler till användbarhet. Barn upplever säkert också sinakunskaper som vackra eller häftiga. Kunskaperna intebara berättas, utan kan mycket väl sjungas ut eller dan-sas fram. I barns kunskapande förenas olika former avmening. Barnens kunskaper kan vara meningsfulla påflera sätt.

Kapitel 1

20


7210 01 9 apr 2002 18.48:41 sida 20 av 30


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Uppfattningar om kunskap

Empirism

Barn utvecklar också egna uppfattningar om vad kun-skap är. ”Jag vet”, säger barn.

2

Kanske är det beroendepå vad de har sett och upplevt. Till grund för vetandetligger vad som synes vara. Erfarenheten – det som inomvetenskapen brukar kallas empiri. Det är vad som räk-nas. Jorden ser platt ut. Därför måste den också varaplatt. Det ser så ut. Och det är vad vetandet grundar sigpå. Empirism kallas det.

Rationalism

Men barn kan också säga sig veta för att pappa har sagtså. Kunskap är det som pappa säger. Det tror jag på. Omjag därför upprepar vad pappa har sagt så måste jagveta. Förmodligen är detta ett ganska vanligt fenomen.Även inom den vetenskapliga vuxenvärlden. Där finnsdet gott om fadersgestalter. Deras förnuft kan det kän-nas tryggt att förlita sig på. Istället för att behöva tänkaut allting själv. Det de säger, det säger även vi. Då vet viatt vi vet. Tron på förnuftets överhöghet – det kallasrationalism.

Pragmatism

Men pappor har kanske inte alltid rätt. Va!? I så fall bör-jar hela vetandet vackla. På vilken grund kan jag dåanse mig veta? Det där löser nog ofta barnen. De skaffarsig en annan grund, kanske giltigheten i praktiskanvändning. Det som jag säger mig veta har visat sigfungera. Just därför kan jag påstå mig veta. Kunskapmåste vara sånt som visar sig fungera. Annars kan detinte kallas kunskap. En ganska vanlig inställning. Äveninom vuxenvärlden. Det brukar kallas pragmatism.

Sanningsvillkor

Är det möjligt att ljuga medvetet utan att veta vad san-ning är? Knappast. Lika lite går det att tala sanning.Utan vinter – ingen sommar. Vi måste ha en uppfatt-ning om villkoren för sanningen. Vad krävs för att detvi säger ska kunna anses vara sant? Det måste vi ha enuppfattning om. Det har barn. Uppfattningen kansäkert vara ofullständig och motsägelsefull. Men ändå.

2 Jfr J Hartman (1998) s 20: ”När vi säger att vi vet något, har vi enuppfattning om vad kunskap är.”



21

C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 01 9 apr 2002 18.48:41 sida 21 av 30

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Den finns. Annars skulle vi inte våga lita på dem. Inteheller skulle vi kunna beskylla dem för att ljuga. Om nudet behövs.

Embryo till kunskapsteori

Embryon till kunskapsteori uppstår redan i tidig barna-ålder. Men räknas det i skolan? Där får barnen lära sigatt det finns en högre form av kunskap. Den kallasvetenskap. Det är en typ av kunskap som alla måsteunderordna sig. Därigenom får barnen faktiskt lära sigvetenskapsteori. Kanske inte öppet och uttalat. Inteheller vetenskapsteori i allmänhet. Det skolan lär ut ären särskild vetenskapsteori. Det är en vetenskapsteorisom värderar kunskap hierarkiskt. Vetenskaplig kun-skap sätts i högsätet. Annan kunskap anses vara mindrevärd.

På grundval av denna vetenskapsteori har det bestämtspå förhand vad som är relevant kunskap och vad sominte är det. Det är redan avgjort. Fortfarande lär skolani mångt och mycket ut förutbestämda faktakunskaper.Hur många läser inte vikingatiden och fjällbygden ifyran. Sen står Gustav Vasa och Europa på tur i fem-man. Oavsett barnens behov, förutsättningar, erfaren-heter och tänkande. Många barn kan mycket väl lärasig alla möjliga faktakunskaper. Kanske kan de rabblaupp alla kända fotbollsspelare i hela världen. Kanskevet de ålder, vikt och längd på hur många musikidolersom helst. Men det räcker liksom inte. I skolan har detbestämts på förhand vilka kunskaper som räknas.

Skolan prioriterar dessutom kunskaper i form av skrivnaord. Det ska skrivas meningar, fullständiga med kommaoch allt. Sen måste meningarna grupperas i stycken.Kunskaper bundna till andra delar av kroppen hamnarlångt ner i hierarkin. Hur lyhörd är skolan för andrakunskapsformer? Barnen kan uttrycka hur mycket kun-skap som helst i t ex bild, musik eller fotboll, men deträcker inte långt i skolan. Att bara vara en bussig kompisfår man heller inga betyg för.

Kapitel 1

22 Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © Studentlitteratur

7210 01 9 apr 2002 18.48:41 sida 22 av 30


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Vikten av frågor

Många invandrarbarn har säkert tvingats lära sig en heldel om livet, särskilt de som har flytt från krigshärjadeländer. Vad sätts det för värde på det i skolan? Vad fårdet för betydelse? Invandrarbarnen saknar säkertmånga svar och lösningar, men frågorna då? Frågornaär säkert många. Rent allmänt hänger frågor och svarihop. Som man frågar får man svar, brukar det heta.Lika sant är det att svar förutsätter frågor. Vem förståregentligen svaret på en fråga som ingen har ställt? Vemvill veta svaret på en fråga som inte alls känns viktig?Frågor utgör drivkrafter. Saknas det frågor brister det idrivkrafter.

Skolan överöser eleverna med faktakunskaper, menvilka frågor är det egentligen som besvaras? Och vemhar ställt dem? Knappast eleverna. Vilka problem är dettänkt att faktakunskaperna skall lösa? Knappast elever-nas. Hur ofta tillåts elevernas egna problem vara dri-vande? Hur viktiga görs överhuvudtaget frågor i sko-lan? Hur mycket lär man sig att ställa, formulera ochomformulera frågor? Och om man inte lär sig, varfördå? Är det bara för att svaren skall framstå som själv-klara? Eviga? Naturliga? ”I framtidens skola är det intesvaren utan frågorna som kommer att ha störst bety-delse”, menar Bodil Jönsson.3

Den vetenskapliga kunskapens upphöjda ställninginnebär i praktiken ett nedvärderande av barnens egetkunskapande. Inte bara på lågstadiet, utan det fort-sätter genom åren. Barnen lär sig så mycket utanförskolan. Musiken? TV:n? Säkert på både gott och ont.Ändå lär skolan fortfarande till stor del ut förutbe-stämda kunskaper, dessutom i form av isolerade fakta.Varför? Jag vill påstå att det främst beror på vetenskaps-teori. Skolan genomsyras fortfarande till stor del av enflera hundra år gammal vetenskapsteori.

3 Intervju i tidningen Mobi nr 1 från Telia Mobile.


Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © Studentlitteratur 23

C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 01 9 apr 2002 18.48:41 sida 23 av 30

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Modernitetens vetenskapsteoriDagens skola har sina rötter i den vetenskapliga revolu-tionen på 1600-talet. Det var då den moderna tidenföddes med sin inriktning på en rationell och veten-skapligt grundad utveckling. Vetenskaplig kunskapersatte så småningom religionen, men övertog samti-digt religionens upphöjda ställning. Botemedlet motgammal skrock och missriktad auktoritetstro kom attheta upplysning. Skolväsendet växte fram för att danakaraktärer och fostra personligheter. Folket utgjordeproblemet. Lösningen skulle skolan svara för. Skolanvisade vägen framåt. ”Högstadie- och gymnasiesko-lorna är modernitetetens främsta symboler och sym-tom”4, skriver skolforskaren Andy Hargreaves.

Skolan tillgodosåg den borgerliga offentlighetensbehov av självmedvetna individer, men i allt högregrad också fabrikernas behov av en disciplinerad ochmassutbildad arbetskraft.

Eleverna ’förädlades’ i parti och minut, åtskilda i års-baserade kohorter som kallades för klasser eller nivåer,där de fick genomgå ett standardiserat utbildningspro-gram med hjälp av lärarcentrerade metoder som basera-des på föreläsning, högläsning, frågor och svar samtindividuellt arbete.5

Användningen av den utlärda kunskapen utgjorde sko-lans legitimitet. Den kunskap som lärdes ut skullebefrämja individens och samhällets utveckling. Denskulle vara nyttig. En framtid kunde pekas ut som gjor-des möjlig tack vare skolan.

Inom skolans värld lärde man sig att ta kunskapen förgiven. Vad som var kunskap eller inte bestämdes avhögre makter, långt bortom skolans räckvidd. Kunska-pen kom till skolan, packad och klar, färdig att för-

4 A Hargreaves (1998) s 24.5 A Hargreaves (1998) s 43.

Kapitel 1


7210 01 9 apr 2002 18.48:41 sida 24 av 30


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

medla. Meningen med skolan kopplades till den sam-hällsform som under så många år kännetecknadeSveriges utveckling. Det var en samhällsform där stor-skalig industriproduktion var drivande och där mångamänniskor kunde utöva samma yrke hela livet. Det varen samhällsform där alla väsentliga sanningar om män-niska och samhälle verkade vara kända.6

I gårdagens skola hade det som kom efter skolan enmotiverande kraft. Det fanns säkert elever som kändesig bestulna på delar av sin uppväxttid, men då kundevuxenvärlden erbjuda framtida försörjningsmöjlighe-ter i gengäld. Även i dagens skola finns det säkert eleversom känner sig bestulna på delar av sin uppväxttid,men vad erbjuder vuxenvärlden i gengäld? Det tidigaremeningssammanhanget mellan skola och framtid hål-ler inte längre. När man ser sina äldre syskon och kom-pisar gå arbetslösa känns nog skolan ganska menings-lös, och vem vill vara kvar i ett socialt sammanhangsom känns meningslöst? Då krävs det mer makt för atthålla ordning i skolan, säkert betydligt mer än i går-dagens skola, men eleverna svarar med samma mynt.Vad har man att förlora? Knappast sin framtid i alla fall,för den kan skolan ändå inte lova någonting om.

Nuförtiden kan nog ingen utöva samma yrke hela livet,och många tidigare sanningar stämmer inte längre. Detär inte så att en stabil samhällsform har ersatt enannan. Snarare har ovissheten och osäkerheten brett utsig. Vad vet vi egentligen om morgondagens samhälle?Vad vet vi egentligen om vilken kunskap som behövs imorgondagens samhälle? Ja, inte mycket. Vilken kun-skap ska skolan då lära ut? Lär skolan verkligen ut rättkunskap?

Frågorna ställs alldeles för sällan. Det borde pratasmycket mer om vad skolan egentligen ska göra. Varför

6 Se P Billing & M Stigendal (1994).



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 01 9 apr 2002 18.48:41 sida 25 av 30

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


man överhuvudtaget ska lära sig. Och vad. Men frå-gorna tränger liksom aldrig riktigt igenom. Det finnssäkert åtskilliga lärare som försöker bryta ny mark. Hurmånga lyckas? Många lärare, elever och föräldrar upp-lever det nog som att skolan på nåt sätt sitter fast.

Modernitetens vetenskapsteori

Enligt min uppfattning sitter skolan fast i en särskildvetenskapsteori. Denna vetenskapsteori har sina rötteri 1600-talets vetenskapliga revolution och tillhör därfördet som kom att kallas det moderna eller moderniteten.Det skall inte förväxlas med modernismen, vilken syf-tar mer snävt på en viss period i konstarternas utveck-ling.7 Begreppet moderniteten har en mycket bredaretäckning, här sammanfattat av Sven-Eric Liedman:8

I moderniteten sammanfattas hela den process som tarsin början för åtskilliga århundraden sedan och som tarsig uttryck i en världsomspännande handel, i städernasvåldsamma tillväxt, i utvecklingen och spridningen aven vetenskap som blir allt exaktare och en teknik som såsmåningom genomtränger varje por av människors liv, iframväxten av tidningar, tidskrifter och andra medieroch inte minst i statens växande makt och effektivitetoch den statliga och kommunala administrationens alltmer förfinade rutiner.

Jag vill se det som att skolan sitter fast i en särskild formav modernitetens vetenskapsteori. Och denna form hartiden sprungit ifrån. Den är inte längre modern. Det ärdenna omoderna form av modernitetens vetenskaps-teori som skolan har så svårt att komma loss från. Detförsvårar och förtrögar ett nytänkande.

Erövringen av förnuftet

Bakom den hierarkiska värderingen av kunskap i sko-lan döljer sig 1600-talsfilosofen Descartes, en av moder-nitetens stora förgrundsgestalter.9 ”Jag tänker, alltså ärjag”, hävdade han. Därmed satte han förnuftet i hög-

7 S-E Liedman (1998) s 7.8 S-E Liedman (1998) s 17.9 Se S-E Liedman (1998) s 538: ”René Descartes, det mänsklig för-

nuftets talesman mer än någon annan …”

Kapitel 1


7210 01 9 apr 2002 18.48:41 sida 26 av 30


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

sätet och gjorde människan till härskare över sitt egetöde. Det innebar rena revolutionen och markerade bör-jan på utvecklingen av den moderna människosynen.Gudomliga väsen tilläts inte längre bestämma.

Tankens skilsmässa från känslan

Men Descartes rättfärdiggjorde samtidigt en uppdel-ning mellan tanke och känsla. Endast genom förnuftetkunde människan höja sig över det djuriska. Enbarttänkandet kunde göra människan mänsklig. Inte käns-lan, varat, dansen, sången eller målandet. Det tillhörkroppen och därmed, enligt Descartes, djurvärlden.

Ett förnuftsmonopol

Det är denna syn på förnuftet som skolan inte har gjortupp med. Det är detta monopol som barnen möter iform av förhandsbestämda faktakunskaper och priori-teringar av det skrivna ordet på bekostnad av andrameningsformer. Musikforskaren Jon-Roar Björkvoldbeskriver mötet mellan barnen och Descartes. Han lik-nar barnen vid Ronja Rövardotter i Astrid Lindgrensbok. Ronja gör sig mänsklig genom att skrika ett vår-skrik:

Urkraften i hennes röst ger Ronjas känslor gestalt ochuttryck, med primalskrikets styrka. Våldsamt ochvackert. Ronjas vårskrik står långt ifrån en operaariasvälklingande skönhet. Hon uttrycker sig inte för este-tikens skull. Nej, för henne är vårskriket en existentielluttrycksform, ett fundamentalt behov att artikulera sinegen verklighetsuppfattning. ’Jag måste skrika ett vår-skrik, annars spricker jag!’10

Vem vinner? Descartes eller Ronja? Oftast är det nogDescartes. Till vilket pris? En ökande andel elever utanfullständiga betyg? Det skrivna ordets monopollik-nande ställning slår undan benen på andra uttrycksfor-mer. Vad återstår när man inte får bygga upp i egna for-mer, men heller inte kan eller vill i andra? En del satsarnog på att riva ner. Kanske slutar man också att rita,måla, spela, dansa och sjunga.

10 J-R Björkvold (1991) s 52.



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 01 9 apr 2002 18.48:41 sida 27 av 30

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Forskare har pekat på hur barnens bildskapande tunnasut under åren i skolan. Skolan säger inte åt barnen attsluta rita och måla. Ändå är det vad som sker. ”Efterbara några år i skolan slutar de flesta att flyga”,11 skriverBjörkvold. Enligt Gert Nordström beror det på ”skolansinskränkta kunskapssyn och lärarnas brist på bildspråk-lig kompetens”.12 Det råder en snedfördelning i skolanmellan överinvesteringar i verbal kommunikation ochunderinvestering i visuell. Som jag ser det har dennasnedfördelning sin förankring i just denna särskildaform av modernitetens vetenskapsteori.

Den dyrkan av det skrivna ordet som kom att känne-teckna moderniteten kunde spridas tack vare boktryck-arkonsten. Därmed förändrades människorna, men detberodde inte bara på böckernas innehåll och budskap.Mellan raderna lärde sig människor också nya förhåll-ningssätt till sig själva och till varandra. Läsandet för-medlade inte bara boklig bildning, utan nya sätt atttänka och vara. Det går att hävda ett klart samband mel-lan tryckpressen och framväxten av såväl individualismsom nationalstat.13

Maktrelationen mellan vuxna och barn

Nya gränslinjer mellan barn och vuxna utgjorde ettviktigt inslag i förändringarna. ”Läsandet förde in denvuxne i en värld som inte var åtkomlig för de mindrebarnen”, skriver Nordström.14 Det skrivna ordets upp-höjdhet grundlade en maktrelation mellan vuxna ochbarn.15

Den maktrelationen råder än idag inom skolan. Mångaav dagens elever utvecklar nog en ganska hög audiovi-suell kompetens. TV-tittandet och datoranvändningenlär barnen nya förhållningssätt till sig själva och till

11 J-R Björkvold (1991) s 130.12 G Z Nordström (1992) s 247.13 Se J Habermas (1971).14 G Z Nordström (1992) s 157.15 Se J Thavenius (1995) s 94: ”Därmed blev skolan en del av det

övervakande och normbildande litterära systemet.”

Kapitel 1


7210 01 9 apr 2002 18.48:41 sida 28 av 30


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

varandra. Inte så att kommunikationen minskar, utansnarare förändras den till form och proportioner. Densociala värld av uttrycksformer som dagens barn växersig starka i kännetecknas av ett minskande ordbero-ende, särskilt det skrivna. Sämre eller bättre?

Den frågan kan säkert besvaras vetenskapligt. Menavgörande för svaret är vilken teori om vetenskapen vigrundar oss på. Den dominerande teorin får oss att sepessimistiskt på det minskande ordberoendet. Det ärvad jag har kallat en omodern form av modernitetensvetenskapsteori. Den känns igen på sitt kompromiss-lösa försvar av det skrivna ordets monopolställning.Den försvarsinställningen visar sig också i skolan.Lärare som alltid tror sig veta bäst i kraft av sina kun-skaper om det skrivna ordet bidrar till förverkligandetav en omodern vetenskapsteori.

Kanske sker det inte avsiktligt och medvetet, men teo-rier verkar även genom handlingar. Man behöver intenödvändigtvis tänka en teori. Man kan också vara den.Teorier är inte bara verksamma i huvudet, utan även ikroppen. För barn kan det säkert kännas i magen, utanatt man förstår vad som har drabbat en. En sådan insiktmöjliggörs dock inte av den dominerande vetenskaps-teorin. Den kräver en modernisering av vetenskapsteo-rin, vilken måste inkludera en uppgörelse med Descar-tes.

Vetenskapandets mystifiering

I förskoleåldern lär sig barnen både att producera ochkonsumera kunskap. Skolan tenderar istället att ren-odla en roll som kunskapskonsument. Kunskapspro-duktion får barnen däremot lära sig att hålla distanstill. I skolan pågår mest en låtsasproduktion av kun-skap. Den enda verkligt sanna kunskapen producerasinte i skolan. Endast vetenskaplig kunskap räknas van-ligtvis i skolan, och den produceras på andra håll isamhället. Barnen förstår säkert inte alls var eller hur.Därmed bidrar skolan till att mystifiera vetenskapan-det.



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 01 9 apr 2002 18.48:41 sida 29 av 30

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Det sker en utestängning i både tanke och vara. Denutestängningen tror jag faktiskt alla förlorar på, inteminst vetenskapen. Dels underminerar vetenskapensin legitimitet. Barn som inte lär sig förstå vetenskapan-dets vardagliga villkor och möjligheter fäster kanskesom vuxna ingen större tilltro till dess resultat heller.Dels berövar sig vetenskapen själv så mycket kreativitetoch fantasi. För att inte tala om all audiovisuell kompe-tens.

Just kreativitet och fantasi är precis vad som behövs idessa tider när våra sociala sammanhang förändras sårasande snabbt. Det räcker med att några år går så kän-ner man knappt igen sig. Förändringarna brukar beskri-vas med hjälp av prefixet post. Det kan kallas t ex post-modernt, postindustriellt eller postfordism.

Post-modernitet

Vad man nu än vill kalla förändringarna så visar de sigt ex i småskaliggjord produktion, flexibla anställnings-förhållanden, snabbare svängningar i ekonomin, an-vändningen av datorstyrning och datorkontroll, eta-blerandet av nätverk och projektlösningar, decentrali-serat beslutsfattande, platta organisationsordningar,avskaffandet av fasta befattningsbeskrivningar ochupplösta gränser mellan yrken. Dessutom har mångaav de gamla sanningarna förlorat sin giltighet. Det gäl-ler inom såväl politiken och moralen som vetenska-pen.16

I denna snabbskiftande, komplexa, osäkra och instabilavärld behövs det vetenskap. Det är min bestämda upp-fattning. Den gamla vetenskapen håller dock intelängre. Den måste förnyas. Men hur? Det är den storafrågan. Just den frågan debatterades flitigt under 1980-talet. Till debattens förgrundsgestalter hörde Jean-Fran-cois Lyotard. I boken La condition postmoderne, utgiven1979, förespråkade han en postmodern uppgörelsemed vetenskapen.17 Debatten är måhända inte lika het

16 Jfr S-E Liedman (1998) s 446 ff.

Kapitel 1


7210 01 9 apr 2002 18.48:41 sida 30 av 30


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

längre. Problemet kvarstår dock. Vetenskapen behöverförnyas, men hur?

Modernitetens kärna

Jag sällar mig inte till dem som helt tar avstånd frånmodernitetens vetenskapsteori. Det är viktigt att slåvakt om en tro på förnuftets möjligheter. Det uppfattarjag som modernitetens kärna.18 Det som istället behövsvill jag kalla en modernisering av modernitetens veten-skapsteori. Det har skett många gånger tidigare, t ex islutet av 1700-talet då upplysningen markerade börjanpå en ny fas i modernitetens idéhistoria. Kanske behövsdet en liknande lösning på modernitetens aktuella pro-blem, nämligen etablerandet av en ny utvecklingsfas.Det är i alla fall min övertygelse.

Förnyelsen av vetenskapsteorin

De grundläggande förändringarna av samhället vill jagse som en utmaning för vetenskapsteorin. Vad kan enförnyelse av vetenskapsteorin säga oss om vilken slagsvetenskap som behövs? Vilken slags vetenskap kan enförnyelse av vetenskapsteorin ge stöd för? Kanske kansvagheter i denna förnyelse förklara den omodernamodernitetens sega kvardröjande. Alternativen har inteutvecklats tillräckligt, inte vuxit sig tillräckligt starka.Då känns det kanske tryggt att kunna falla tillbaka påtidigare vetenskapsideal. Även om man säkert mångagånger anar dess brister. Därför behövs det ett stabilarevetenskapsteoretiskt underlag. Det vill jag försöka bidratill med min bok.

17 S-E Liedman (1998) s 18, M Alvesson & K Sköldberg (1994) s 223ff, 242 ff.

18 Se S-E Liedman (1998).



C

M

Y

K

220mm

223mm

Kap 02 15 mars 2002 08.59:27 sida 31 av 32

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


2 Vad handlar vetenskap om?

Tron på de vises sten ingick i den medeltida världsbilden. Just denna världsbild revolterade vetenskapen mot. Vetenskapen skulle handla om att veta. Men handlar den verkligen om det?

Kapitel 1


Kap 02 15 mars 2002 08.59:27 sida 32 av 32


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Vad handlar vetenskap om?


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 02 9 apr 2002 18.48:51 sida 33 av 44

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Naturvetenskap handlar om naturen. Det hörs pånamnet. Det kan kallas fysik, kemi eller biologi, men isamtliga fall inriktar man sig på naturen. Därför kan viockså veta vad vi talar om. Benämningen anger ettutmärkande drag hos objektet. Om jag säger naturve-tenskap så har säkert de flesta ett hum om vad somavses.

Naturvetenskap handlar också om människan. Det kangälla celler, virus eller hjärna. Återigen är det inrikt-ningen på det naturliga som förenar. Naturvetenska-pens intresse för människan gäller hennes naturligaegenskaper.

Humaniora och samhällsvetenskap

Men människan består av så mycket mer än av det vikallar natur. Hon arbetar, tittar på TV, samtalar, funde-rar och älskar. Vad för slags vetenskap handlar om män-niskan i andra avseenden än naturliga? Det saknas ensamlande rubrik. En del vetenskaper kallas humanioraeller humanvetenskap. Dit hör t ex historia och filosofi.Andra vetenskaper samsas under rubriken samhälls-vetenskap, t ex nationalekonomi och statsvetenskap.Några ämnen anses platsa under båda rubrikerna, t exsociologi.

Ett samlande begrepp för människan i andra betydelserän naturliga saknas. Därför är det inte självklart vadmin bok skall handla om. Vilka vetenskaper är bokentänkt att vara en teori om? Enbart de som brukar gåunder benämningen humanvetenskap? Eller bara s ksamhällsvetenskap?

Ontologi – verklighetsteori

Svaret beror på vilken uppfattning man har om objek-tet. Vad består objektet av? Den frågan måste allavetenskaper besvara. Annars kan man inte ens veta vad

Kapitel 2


7210 02 9 apr 2002 18.48:51 sida 34 av 44


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

man ska kalla sin vetenskap. En syn på vad vetenska-pen handlar om ingår i all vetenskapsteori. Det kallasverklighetsteori eller med ett finare ord ontologi.

Uppdelningen mellan human- och samhällsvetenska-per har sin grund i olika svar på just frågan om veten-skapens objekt. Skillnaderna går tillbaka till 1800-taletdå samhällsvetenskapen kom att efterlikna naturveten-skapen. I likhet med naturen uppfattade man den soci-ala verkligheten som lagbunden. Människors liv rutasin av dessa lagbundenheter. Därför är det lagbunden-heterna som vetenskapen måste handla om. Inte deenskilda människorna.

Detta synsätt väckte starka reaktioner bland en del filo-sofer och historiker. Under rubriken humanvetenskapavgränsade man sig från samhällsvetenskapen genomatt framhäva människans egenart. Människans livansågs också vara andligt. Inte bara materiellt. Ellerkanske inte alls materiellt. Det är det andliga livet somgör människan till människa. Därigenom höjer hon sigockså över naturen. Till skillnad från naturen följer detandliga livet inga lagbundenheter. Det går inte attgeneralisera. Inte att förutsäga. Därför är det enskildamänniskor som vetenskapen måste handla om.1

Fortfarande sätter uppdelningen sin prägel på tänkan-det om vetenskapen. Humaniora uppfattas ofta somforum för fritänkande och kritiskt ifrågasättande.2 Närt ex regeringen vill stärka medvetenheten om denenskilda människans plats och ansvar i samhället satsarman på fler utbildningsplatser i humaniora. Samhälls-vetenskap förknippas mer med specialisering, givnaperspektiv och en inriktning på nyttigheter.

1 Se t ex W Outhwaite (1999) s 20–21.2 Se t ex ”Humaniora, nöjet och nyttan” av Gunnar Wetterberg i

SDS 29/8 2000.



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 02 9 apr 2002 18.48:51 sida 35 av 44

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Vilken vetenskap skall min bok vara en teori om?Human- eller samhällsvetenskap? Börjar vi gräva lite itraditionerna upptäcker vi att uppdelningen i human-och samhällsvetenskap faktiskt inte säger allt. Lång-tifrån. Uppdelningen lever visserligen kvar genom sinainstitutionella förankringar, t ex i samhällsvetenskap-liga och humanistiska fakulteter. Däremot säger upp-delningen ganska lite om hur man ser på sitt objekt.Specialisering, ta-för-givet-tänkande och nyttoinrikt-ning kan förekomma inom både human- och samhälls-vetenskap.

Det har skett en uppluckring av gränserna. Det visar sigockså i de gränsöverskridande forskningsinriktningarsom har vuxit fram, t ex historisk sociologi.3 Den dok-torsavhandling som Peter Billing och jag arbetade medi 8 år förkroppsligade på sitt sätt ett sånt gränsöverskri-dande, eftersom vi till utbildningsbakgrunden repre-senterade just sociologi respektive historia. Inte minstgav debatten om historisk sociologi en betydelsefulllegitimitet åt våra ambitioner.

Avgörande är inte var man har utbildat sig eller ensinstitutionella förankring. Avgörande är istället hurman ser på sitt objekt. Vad handlar vetenskapen om?Lagstyrda samhällsvarelser eller styrande individer?Skapar människan samhället eller är det tvärtom sam-hället som skapar människan? Jag svarar med en mot-fråga: Måste man välja? Är det rätt fråga? Det tror intejag. Jag tror det är fel fråga.

Frågan verkar dock vara så lätt att ta för given. Denkanske inte ens ställs. Ändå är det svaren på just denfrågan som en ganska stor del av vetenskapen sägersig vilja handla om. Den stora skiljelinjen går kanskeinte längre mellan human- och samhällsvetenskap.

3 Se P Billing & M Stigendal (1994) s 31 ff, G Ahrne m fl (1996) s18. Till de mest kända förespråkarna hör Philip Abrams, CharlesTilly, Anthony Giddens och Theda Scocpol.

Kapitel 2


7210 02 9 apr 2002 18.48:51 sida 36 av 44


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Snarare mellan vad som kan kallas subjektivism ochobjektivism.4 Skall människan anses vara styrandeeller styrd?

Människa eller samhälle?

Subjektivism

Människan styr, anser subjektivismen. Vetenskapenhandlar i grunden om styrande människor. Den verk-lighetsteorin dominerar inom nationalekonomin. En-ligt Klas Eklund, författare till en av de populärasteläroböckerna i nationalekonomi och en av Sverigesmest inflytelserika nationalekonomer, förutsätter na-tionalekonomin att människan alltid tänker på sig självi första hand och dessutom så rationellt som möjligt.5

Ekonomismen Alla människor förutsätts vara rationella egoister. Denegenskapen föds vi med. Den anses vara samhälletsdrivkraft. Dessutom är den evig, oberoende av tid ochrum. Det brukar också kallas ekonomism.6

En av de mest tongivande och konsekventa föresprå-karna av ekonomismen är onekligen Gary S Becker.7

Han tilldelades 1992 års nobelpris för just sina förkla-ringar av mänskliga beteenden och relationer utifrånen ekonomistisk grundsyn. Becker anser sig kunna för-klara äktenskap och barnafödande i termer av ”känslo-mässiga bytesvärden”.

Ekonomismen ligger också till grund för den s k publicchoice-skolan, till vars ledande företrädare hör JamesBuchanan och Mancur Olson. Public choice-skolanutgår från att politiker och byråkrater hela tiden strävar

4 Se även S-E Liedman (1999) s 69 ff.5 K Eklund (1992) s 39.6 Se t ex L Lundquist (2001).7 Se t ex L Ingelstam (1995) s 197 och S-E Liedman (1998) s 335. Se

även DN 14/10 1992.



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 02 9 apr 2002 18.48:51 sida 37 av 44

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


efter att maximera sina egna intressen, dessutom påförhand givna.8

Nationalekonomins människosyn har blivit hårt kriti-serad under sin fler-hundraåriga existens, vilket Eklundockså nämner. ”Likväl har hypotesen om den nytto-maximerande människan överlevt som en grundsten iden nationalekonomiska analysen”,9 konstaterar Ek-lund. Hypotesen har inte bara överlevt, kan man till-lägga, utan dessutom upplevt en renässans under de se-naste decennierna.

Vissa nationalekonomer vill sätta gränser för egoismenoch även betona andra mänskliga egenskaper. Det gäl-ler t ex den indiske ekonomen och nobelpristagarenAmartya Sen. Han förnekar inte egenintressets bety-delse, men framhåller även normer och regler i bestäm-ningen av människors handlande.10 Den uppfatt-ningen utgår t ex Gunnar Wetterberg från i sin bok Detnya samhället.11 Även nationalekonomerna Carl Hamil-ton och Dag Rolander framhåller normernas betydelse isin kritik av nyliberalismen.12

Mer radikala kritiker av nationalekonomerna går ettsteg längre och ersätter egoismen med altruism, dvsosjälviskhet och självuppoffring. I t ex Ekonomi för en nytid förutsätter Lars Ingelstam en syn på människan somaktiv och social.13 Oberoende av tid och rum känne-tecknas människan av ”verksamhetslust, vilja och med-vetenhet att förändra och påverka sin situation”. Män-niskan förutsätts också vara social ”i den meningen atthon vill ha, och behöver, samverkan, omsorg och ömse-

8 M Alvesson & K Sköldberg (1994) s 147, B Rothstein (1994) s146, samt R Granqvist (1987).

9 K Eklund (1992) s 41.10 A Sen (1995).11 G Wetterberg (1995).12 C Hamilton & D Rolander (1993) s 82–86.13 L Ingelstam (1995).

Kapitel 2


7210 02 9 apr 2002 18.48:51 sida 38 av 44


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

sidighet och kan känna ansvar för sammanhang utan-för sig själv”.14

Ingelstams antaganden skiljer sig visserligen till inne-hållet stort från nationalekonomernas, men det finnsockså en grundläggande likhet. I båda fallen tror manpå en sann mänsklig natur. Och då kan det kallas sub-jektivism, oavsett om man tar egoism, altruism ellerbåde och för givet.

Objektivism

En objektivistisk verklighetsteori vänder på steken ochser människan som styrd. Vetenskapen handlar om lag-styrda samhällsvarelser. Det objektiva styr, det somenskilda människor saknar kontroll över. Det somutvecklas utan att vi vet om det. Enligt t ex Emile Durk-heim, en av sociologins klassiker, måste vetenskapenhandla om vad han kallade ”sociala fakta”. Dessa befin-ner sig utanför människan och dennes medvetande,men äger samtidigt en tvingande kraft.15

Strukturalism

Objektivistisk verklighetsteori präglade en hel del avsamhällsforskningen på 60- och 70-talen, då i namn avstrukturalism. Claude Lévi-Strauss brukar räknas somen förgrundsgestalt, men strukturalismen förknippasnog framför allt med den franske filosofen och marxis-ten Louis Althusser. Han gjorde sig känd som en av sub-jektivismens hårdaste kritiker.16

Samhället utgjorde för Althusser en strukturerad hel-het, bestående av olika delstrukturer, även kallade regi-oner. I samhället som helhet utgörs regionerna först

14 L Ingelstam (1995) s 32.15 En av Durkheims sentida kritiker Johan Asplund ger följande

förklaring av begreppet sociala fakta i J Asplund (1992) s 156:”Det är någonting som befinner sig utanför individen och hansmedvetande, samtidigt som det utövar ett tvång på individen …Sociala fakta kolliderar med andra sociala fakta, men de består avren socialitet, inte av elfenben, och det är meningslöst att frågasig vad slags underlag sociala fakta ’rullar’ på.” Se även T Brante(1980) s 294–5, samt om hur Durkheim studerar samhället somnatur i S-E Liedman (1999) s 7.

16 Se särskilt L Althusser & É Balibar (1970a).



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 02 9 apr 2002 18.48:51 sida 39 av 44

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


och främst av olika produktionssätt. Varje produktions-sätt kan sen i sin tur också delas in i regioner. Kapitalis-men är ett produktionssätt som består av regionernabas och överbyggnad. Med basen syftade Althusser påekonomin, medan överbyggnaden delades upp i juri-diskt–politiska och ideologiska regioner. Samhället ärsåledes inte helt och hållet kapitalistiskt, utan utgör enkombination av flera produktionssätt.

En av delstrukturerna bestämmer dock enligt Althusseralltid ”i sista instans”. Kapitalismens produktionssättbestäms i sista instans av ekonomin. I samhällets hel-het är det också ett av produktionssätten som alltidbestämmer i sista instans. Vad begreppet egentligeninnebär eller varför en av delstrukturerna alltid måstebestämma i sista instans lyckades han dock aldrig klar-göra.17

För detta blev han kritiserad av sin kollega och efterföl-jare Nicos Poulantzas. Althusser frammanade bilden avsamhället som ett stort maskineri, men förklarade ald-rig varför maskineriet inte stannar. Varför fortsätterhjulen att snurra? I sin bok Politisk makt och sociala klas-ser från 1968 försökte Poulantzas råda bot på bristernagenom att införa vad han kallade för klasskampsfält vidsidan om delstrukturerna.18 Varje delstruktur motsva-ras av ett särskilt klasskampsfält. Delstrukturer ochklasskampsfält genererar varandra. Samhällsmaskine-riet ger upphov till en klasskamp som sen i sin tur sertill att maskineriet inte stannar.

Poulantzas lyckades emellertid inte förklara varförklasskampen leder till att maskineriet inte stannar. Hurkan det komma sig att klasskampen lyckas uppfylla allakrav som strukturerna ställer? Hur kan klasserna över-huvudtaget veta vad som krävs för att hålla samhälls-maskineriet igång?

17 G Elliot (1987) och A Kaplan & M Sprinker (1993).18 N Poulantzas (1970).

Kapitel 2


7210 02 9 apr 2002 18.48:51 sida 40 av 44


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Althusser och Poulantzas kom efterhand att utsättas förhård kritik. Just bilden av samhället som maskineri varnog vad kritiken framför allt riktade in sig på. MatsDahlkvist karakteriserade Poulantzas helhetsbegreppsom ett ”helhetens horror vacui”.19 Helheten ansesbestå av nån slags objektivt verkande vakuum somsuger till sig saknade och behövda delar. Dahlqvists kri-tik gäller i hög grad all objektivism. Suget tas för givet.

Helhet eller inte?Trots alla synbara skillnader förenas subjektivism ochobjektivism i en grundläggande tudelning av människaoch samhälle. Tudelningen utgör den gemensammanämnaren, bådas grundläggande utgångspunkt. Såvälsubjektivism som objektivism utgår ifrån att människaoch samhälle inte hänger ihop. Skillnaderna handlarsen om huruvida man vill ta människa eller samhälleför givet.

Hermeneutik

Under årens lopp har många forskare försökt över-brygga tudelningen. Inom den hermeneutiska tradi-tionen förespråkar man ett helhetstänkande där allaföreteelser utgör delar i helheter.20 Vi kan bara förståmeningen med en företeelse genom att sätta den i sam-band med helheten, men å andra sidan är det baradelarna som gör helheten begriplig. Genom inlevelse,intuition och empati alternerar hermeneutikern mel-lan del och helhet. Det brukar kallas den hermeneu-tiska cirkeln.

Kritiken mot hermeneutiken har bl a riktat in sig på hel-hetsbegreppet. Hur kan man ta helheterna för givna?Varför måste alla företeelser utgöra delar av helheter?

19 M Dahlkvist (1982) s 40.20 M Alvesson & K Sköldberg (1994), N Gilje & H Grimen (1992) s

175 ff.



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 02 9 apr 2002 18.48:51 sida 41 av 44

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Hermeneutiken förutsätter dessutom en grundläggandeharmoni i helheten, vilket föranleder ytterligare kritik.Varför måste alla helheter i grunden vara harmo-niska?21

Kritisk teori

Närbesläktad med hermeneutiken är den kritiska teo-rin, t ex i Frankfurtskolans tappning.22 Även kritiskteori tar helheterna för givna, men betonar samtidigtvetenskapens politiska karaktär. Vetenskapen tar alltidställning och genomsyras av makt, vare sig man vill deteller ej. Särskilt maktlysten är vetenskap som tar män-niskans betydelse för given. Människan är mycket mertvetydig, motsägelsefull och obestämbar än vad såvälsubjektivismen som objektivismen påstår.

Postmodernismen

Ett av de mest radikala och oförsonliga angreppen mottudelningen står nog postmodernismen för. Angreppetgällde ursprungligen strukturalismen, men utvidgadesefterhand till att gälla centrala inslag i hela det väster-ländska idéarvet.23 Kraven på rationalitet, ordning ochkontroll ville man ersätta med mångfald, spontanitetoch lekfullhet. En av postmodernismens främste baner-förare, Derrida, pläderade för en total öppenhet. Forsk-ningen måste inrikta sig på att riva ner snarare än attbygga upp. En annan av dess ledande företrädare, Lyo-tard, varnade för alla s k stora berättelser.24 Lyotardtalade sig istället varm för det lilla, lokala, fragmenta-riska, historiskt uppkomna, motsägelsefulla och tillfäl-liga.

Om man letar efter ett konstruktivt alternativ till tudel-ningen mellan människa och samhälle kan man knap-past förlita sig på postmodernismen.25 Det är ju intebara tudelningen postmodernismen vänder sig mot,utan även själva förhoppningen om konstruktiva alter-

21 Se t ex H Engdahl m fl (1977).22 Se t ex G Therborn (1976), M Alvesson & K Sköldberg (1994).23 M Alvesson & K Sköldberg (1994) 223 ff.24 S-E Liedman (1998) s 18, M Alvesson & K Sköldberg (1994) s 223

ff, 242 ff.

Kapitel 2


7210 02 9 apr 2002 18.48:51 sida 42 av 44


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

nativ. Istället för konstruktion förespråkar man dekon-struktion. Postmodernismen mynnar ut i en extremrelativism. Allting anses fungera. Vad är det då förmening med att vetenskapa?

Systemteori

En relativistisk syn på människa och samhälle föresprå-kas även inom t ex systemteorin. Enligt Niklas Luh-mann skapar varje system sina egna funktioner och sinegen mening.26 Det innebär också en slutenhet. Systemmåste visserligen hela tiden hålla en beredskap förimpulser, intryck och utmaningar utifrån, men allasamband med yttervärlden sker på systemets villkor.Bara det enskilda systemet kan slå vakt om sin egenmening genom att skapa sin egen kod och sitt egetspråk. Bara det enskilda systemet kan åstadkomma denanpassning som ibland krävs. Om anpassningen miss-lyckas så kan trycket utifrån till slut bli för stort och dåkollapsar i värsta fall systemet.

Men på vilka grunder kan man uttala sig om systemrent generellt när varje system anses bestämma över sinegen mening? Vad Luhmann i praktiken tycks hävdamed sin systemteori är att forskaren inte kan säga någotav vikt om ett annat system som människor i det syste-met inte redan vet. Resultatet av en vetenskapligundersökning saknar inte bara mening för människor iandra system utan dessa människor vet dessutomredan allt av vikt om sitt eget system. Varför bör dåmänniskor som ingår i andra system överhuvudtagetlyssna? Om systemtänkandet drivs för långt slår manundan benen på sig själv.

Frågan om vad som kommer först

Skillnaderna är stora mellan de ovanstående verklig-hetsteorierna, men ändå saknas det inte en gemensamnämnare. Jag vill påstå att både subjektivism, objekti-

25 Se t ex S-E Liedman (1998) s 338, där han beskriver dilemmat förpoststrukturalister som Foucault och Derrida: ”De bekämparmakten men måste oavlåtligen byta angreppsvinkel av rädsla föratt annars stelna i positioner som i sig kan ge makt.”

26 Se t ex S Moe (1995b).



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 02 9 apr 2002 18.48:51 sida 43 av 44

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


vism, holism och relativism svarar på samma fråga,nämligen frågan om vad som kommer först. Subjekti-vismen och objektivismen svarar visserligen diametraltolika, men i grunden rör det sig om samma fråga. Inomholism är det helheten man tar för given. Helhetenkommer först.

Primus motor – den förste röraren

Frågan om vad som kommer först är egentligen mycketgammal. Kanske härstammar den från Aristoteles ochtalet om ”den förste röraren”, en primus motor.27 Aris-toteles såg hur allting rör sig. Kedjorna av orsak ochverkan tycks pågå i det oändliga. Han kunde inte förståannat än att rörelsen måste ha sin allra första början.En första rörare, lika evig som själva rörelsen, måsteorsaka en första verkan.

Postmodernismens ifrågasättande av hela det väster-ländska tänkandet kanske framför allt gäller föreställ-ningen om en första början. En första rörare. Ävenpostmodernismen och i bredare mening relativismenbesvarar nämligen ovanstående fråga om vad somkommer först. Till skillnad från såväl subjektivism ochobjektivism som hermeneutik svarar man dock ettmycket bestämt ”inget”. Lika säker som andra förhåll-ningssätt på sina respektive utgångspunkter är relativis-men på avsaknaden av utgångspunkter.

På den verklighetsteoretiska frågan om vad som kom-mer först finns det således minst fyra typer av svar.28

Antingen är det människan, samhället, en helhet avbåda (antingen harmonisk eller motsägelsefull) elleringet. Vem har rätt?

27 A Piltz (1978) s 107.28 Inspirationen till indelningen i subjektivism, objektivism och

relativism har jag ursprungligen hämtat från den engelske filoso-fen R Bhaskar (1989). En liknande kategorisering görs av TBrante (1997).

Kapitel 2


7210 02 9 apr 2002 18.48:51 sida 44 av 44


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm



C

M

Y

K

220mm

223mm

Kap 03 14 mars 2002 09.49:23 sida 45 av 46

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


3 Tro och vetande

Till skillnad från trons förespråkare ville vetenskapen inte ta meningen med livet för given. Vetenskapen skulle istället göra det möjligt för människor att tänka själva. Gör den verkligen det?

Kapitel 1


Kap 03 14 mars 2002 09.49:23 sida 46 av 46


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Tro och vetande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 47 av 66

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Ett tvivel på tron utgjorde utgångspunkten för denvetenskapliga revolutionen. Det var genom att tvivlasom Descartes upptäckte sitt eget tänkande. Därmedkunde han sen också tänka sig fram till en bekräftelsepå sin egen existens. Ett avståndstagande från tronbyggdes in i modernitetens vetenskapsteori. Inrikt-ningen på vetande märks också i själva namnet veten-skap. Det duger inte med att tro. Vi måste veta.

Men vad innebär ett vetande? Hur skiljer sig vetandetfrån tron? Hur vet vi vilket av ovanstående svar på frå-gan om den ”den förste röraren” som är sant? Hur kanvi ta reda på det?

Epistemologi – kunskapsteori

En syn på vetandet, dess uppkomst och giltighet, ingåri all vetenskapsteori. Det kallas kunskapsteori eller medett finare ord epistemologi. Ovanstående frågor är medandra ord kunskapsteoretiska. Inte verklighetsteore-tiska. De gäller inte verkligheten i sig, utan kunskapenom verkligheten.

Två kungsvägarI kunskapsteorins historia anlades det tidigt två kungs-vägar till vetenskaplig kunskap.1 Kunskapsteoretiskatraditioner brukar färdas längs antingen den ena ellerden andra. Blandningar förekommer också. En fot påvardera vägen. Kanske är det de som är vanligast.

1 Se t ex T Brante (1980), W Outhwaite (1999) s 19 samt J Hartman(1998) s 66.

Kapitel 3


7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 48 av 66


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Kunskapens kungsvägarRationalism Den ena kungsvägen grundar sig på teorier. Det kallas

rationalism. Descartes brukar räknas som en av rationa-lismens klassiska förgrundsgestalter (liksom Spinozaoch Leibniz). Utgångspunkten består av en teoretiskkärna. Den existerar oberoende av erfarenhet ellerbevisning (även kallat á priori). Kan inte ifrågasättas.

Deduktion

Kanske föds vi med den. Det var i alla fall vad de tidigarationalisterna menade. Kunskaper tänker man sigfram till genom logiska härledningar från teorikärnan.Det kallas deduktion och innebär en rörelse i riktningfrån det allmänt giltiga till det enskilda fallet. Vet vibara vad som gäller rent allmänt kan vi härleda ossfram till kunskaper om enskilda fall.2

Inom t ex nationalekonomin fungerar teorin om jäm-vikt mellan utbud och efterfrågan som en teorikärna.Den härleder man i stort sett hela sin samhällsteorifrån. ”Den enkla utbuds- och efterfrågemodellen är viddet här laget över 200 år gammal, och den har – i sinmer sofistikerade form – utgjort kärnan i den national-ekonomiska teorin under hela det senaste århundra-det”, skriver Klas Eklund i sin lärobok om ekonomi.3

Om spelet mellan utbud och efterfrågan leder till jäm-vikt förutsätter nationalekonomerna att samhälletbefinner sig i balans och att inga motsättningar råder. Ijämviktsläget stämmer samhällets behov överens meddess förmåga att producera. Därför bör politikerna hållasig borta från marknaden och sätta jämviktsläget sommål för sin politik. Så länge utbud och efterfrågan inteär i jämvikt kan politikerna räkna med problem, mennär jämvikten uppstår upphör också alla motsätt-ningar.

2 Se t ex M Bertilsson (1999) s 572, M Alvesson & K Sköldberg(1994) s 41.

3 K Eklund (1992) s 57.

Tro och vetande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 49 av 66

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Men tänk om det är tvärtom? Tänk om det är framförallt jämviktsläget som består av motsättningar? Tänkom det är i jämviktsläget som motsättningarna i självaverket döljs? Det finns det andra teorier som hävdar.4

Men inte nationalekonomin. Dess teoretiska kärna ute-sluter möjligheten. Det går inte att härleda sig fram till.Hur mycket erfarenhet som helst kan tyda på motsat-sen. Det kvittar. Så länge det krockar med nationaleko-nomins teoretiska kärna måste det vara fel på erfaren-heten. Det visar på rationalismens risker. Den somenvist håller fast vid en kärna av teorier riskerar att görasig blind.

Empirism

Induktion

Kanske utgör då den andra kungsvägen ett alternativ.Där är det meningen att vi skall öppna ögonen. Det ärsinnesintryck och erfarenhet (empiri) som räknas. Detanses utgöra källan till kunskap. Den andra kungsvä-gens kunskapsteori kallas empirism. Tvärtemot rationa-lismen rör sig empirismen i riktning från enskilda falltill allmänna giltigheter. Det kallas induktion. Mängderav enskilda fall måste observeras innan vi kan anse ossha kunskap om det allmänt giltiga.5

Även empirismen har sin förankring i den moderna ti-dens gryning på 1600- och 1700-talen. Till upphovs-männen brukar man räkna en rad brittiska tänkare.Mest känd är nog John Locke. Han liknade den ny-födda människans själ vid ett oskrivet blad, en tabularasa. Bara genom yttre påverkan fylls själen med inne-håll.

Positivism

Under 1900-talet har empirismen gjort sig särskilt kändunder namnet positivism.6 Det är en doktrin som här-stammar från fransmannen August Comte och hansarbeten på 1830-talet. Den enda källan till kunskap

4 Se t ex M Aglietta (1976), B Jessop (1990a) och M Stigendal(1999).

5 Se t ex M Bertilsson (1999) s 572, M Alvesson & K Sköldberg(1994) s 41.

6 Se t ex P Melander (1999).

Kapitel 3


7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 50 av 66


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

utgörs enligt Comte av det empiriskt givna, vilket förhonom var liktydigt med det positiva. Comte var en avde ihärdigaste förespråkarna för ett närmande mellansamhällsvetenskap och naturvetenskap. Han brukarockså räknas som sociologins grundare.

Empirismens sanningskriterium

Positivismen förnyades på 1920-talet av en krets tän-kare i Wien.7 Enligt vad man kallade logisk positivismräckte det inte med att bara observera. Den kunskapsom har observerats fram och utvecklats till teoriermåste också bekräftas. Det måste kunna visas att teo-rierna överensstämmer med verkligheten. Först då kanden anses vara sann. Det är i jämförelsen med verklig-heten det avgörs, men inte vilken verklighet som helst.Det är den empiriska verkligheten som avgör, den verk-lighet som vi kan se eller höra. Kriteriet på sanning kandärför kallas empiriskt.8

Paradigmteorin

Positivismen dominerade under efterkrigstidens förstadecennier, men kritiserades sönder och samman på 60-och 70-talen.9 Den mest grundläggande kritiken svara-de nog Thomas Kuhn för med sin paradigmteori.10 En-ligt Kuhn uppfattar vi aldrig verkligheten förutsätt-ningslöst, utan genom särskilda paradigm. Inte så attmedfödda tankar styr oss, vilket den klassiska rationa-lismen hävdade. Istället anlade Kuhn ett historiskt per-spektiv på hur traditioner av tänkande, metoder, pro-blemformuleringar och sanningskriterier uppstår, ut-vecklas och avvecklas. Traditionerna kallade Kuhn förparadigm.

Trots all kritik överlevde empirismen och tycks fortfa-rande utgöra ett av de kunskapsteoretiska huvudalter-

7 Se t ex T Brante (1980), S-E Liedman (1998) s 329, N Gilje & HGrimen (1992) s 57 ff.

8 Man brukar också tala om verifikations- eller korrespondanskri-terium. Se t ex M Alvesson & K Sköldberg (1994) s 27 ff.

9 Se t ex T Brante (1980), T Brante (1997) samt M Alvesson & KSköldberg (1994) s 24 ff.

10 T Kuhn (1979). Se även t ex T Brante (1980), M Alvesson & KSköldberg (1994) s 24 ff.

Tro och vetande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 51 av 66

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


nativen i vetenskap om människa och samhälle.11

Empirism kan liknas vid vad man på dataspråk kallarWYSIWYG. Det betyder ”What you see is what youget”. Vad som avses är en utskrift på papper som över-ensstämmer exakt med vad som syns på bildskärmen.Numera kommunicerar de flesta skrivare ganska välmed bildskärmen, men tills helt nyligen var det allsingen självklarhet.

Vetenskapare som vandrar vidare på empirismenskungsväg förlitar sig på sinnesintrycken. Verklighetenär varken mer eller mindre än vad den synes vara. Vi serdet som finns att se. Vetenskaparens uppgift består i attså exakt som möjligt återspegla verkligheten, analogtmed hur pappersutskriften återspeglar vad som syns påbildskärmen. Precis lika platt som bildskärmen upp-fattar man också verkligheten. Djup saknas. Verklig-heten består bara av yta.

Empirism har t ex satt sin prägel på segregationsforsk-ningen. Det visar sig i mätningar av skillnader mellansegregerade områden på en endimensionell skala frånbra till dåligt. På grundval av statistik om socialbidrags-beroenden kan man få ett helt bostadsområde att fram-stå som problem. Segregationsforskningens slutsatserhar dock ofta kommit på kant med människors egnaerfarenheter. Etnologen Per-Markku Ristilammi för-undrade sig i sin doktorsavhandling över den offentligabilden av stadsdelen Rosengård i Malmö.12 Efter attsjälv ha bott där under 10 år av sin uppväxt kände haninte alls igen sig i forskningsrapporterna.

I den intervjuundersökning av människors levnadsvill-kor som jag ledde 1995–97 ingick en fråga om vad manansåg vara bäst med sin stadsdel. I Rosengård nämndessociala kvaliteter av drygt hälften, långt fler än i någon

11 Samma bedömning gör T Brante (1997). Ändlösa tabeller ochstatistisk sofistikering brukar vara ett tecken på positivism.

12 P-M Ristilammi (1994). Se även E Öresjö (1996).

Kapitel 3


7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 52 av 66


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

av de andra stadsdelarna. Rosengårdsborna prisadeframför allt den etniska mångfalden, men det taladesockså om en särskild människokaraktär. ”Öppna ochpratsamma människor”, ”lätt att få kontakt med folk”och ”folk bryr sig om varandra” kunde det heta.

Ändå är det elände, problem och hjälplöshet somdominerar i den offentliga bilden. Båda bilderna ärsprungna ur sinnesintryck. I båda bilderna grundarman sig på vad som synes vara. Ändå ser bilderna såolika ut. Vilken av bilderna stämmer? Ja, varför intebåda? Men det svaret möjliggörs inte av en empiristiskkunskapsteori. Om vi vill hålla öppet för olika verklig-hetsuppfattningar måste empirismens endimensio-nella synsätt överges. Segregation kan inte rent gene-rellt handla om skillnader mellan bättre och sämreområden, utan områdena är i första hand helt enkeltolika. En enda måttstock räcker inte utan vi behöverflera, kanske rentav många. Det behövs en flerdimen-sionell syn på segregation.

Diskursteori

Det som synes vara kan inte tas för givet. Kanske är detspegelbilder av våra egna hjärnspöken vi ser.13 Det är ialla fall vad diskursteorin tycks mena. Diskursteorinvänder fokus 180 grader från det som synes vara tillvåra beskrivningar av det som synes vara. Våra beskriv-ningar anses äga sin egen logik. Kanske ingår de i enstörre helhet. Detta är vad som kallas diskurser.14

I en diskurs är det ordens och begreppens förhållandetill varandra som bestämmer deras betydelser. Det fåross att tänka i vissa banor, men inte i andra. Användaoss av vissa ord hellre än andra. Intressera oss för vissadelar av verkligheten och göra oss ointresserade av

13 Se t ex M Alvesson & K Sköldberg (1994) s 26: ”En gränsöverskri-dande tendens präglar alltså de positivismkritiska riktningarna;den iakttagna verkligheten är inte alltid vad som finns, utan detgår att tränga bakom den och avslöja mer fundamentala skikt, avvilka det vi ’ser’ är ett slags projektioner eller avspeglingar.”

14 Se P Billing & M Stigendal (1994) s 142 ff.

Tro och vetande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 53 av 66

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


andra. Lysa upp i vissa avseenden och hölja andra imörker. Diskurser strukturerar våra tankar. För att förståvad de gör med oss måste vi analysera deras logik, gåtill botten med deras styrande principer.

Vissa styrande principer kan mycket väl vara med-vetna. Ta t ex nationalekonomins princip om jämvik-ten. Andra principer kan mycket väl verka omedvetet.Diskursteorin säger att de finns där. Hjälper oss att letaupp dem. Empirismen hör till de styrande principersom diskursteorin varnar oss för. Dvs tron på en slagsrenhet hos det vi ser. Den rena erfarenheten. Det renaintrycket, tron på det empiriskt givna. Den tron kan fåoss att acceptera alla möjliga fördomar, utan att vi mär-ker det.

Kritiken av empirismen glider dock så lätt över i ratio-nalism. Det kan även drabba diskursteorin. Enligt en avdiskursteorins förgrundsgestalter Michel Foucault sittervi alla för evigt fast. Försök att t ex avslöja förtryck lederaldrig till frigörelse, utan skapar bara nya former av för-tryck. Marshall Berman har liknat Foucaults teorier vidjärnburar, i vilka ”… till och med våra frihetsdrömmarfogar nya länkar till våra kedjor”.15 Det gäller äveninom vetenskapen. ”Mysteriet är varför så många avdagens intellektuella tycks vilja kvävas därinne tillsam-mans med honom”, skriver Berman.

Rationalismens sanningskriterium

Det endimensionella förhållningssättet återuppstår där-med i tanken. Tanken anses säga allt. Sanning har ingetatt göra med jämförelser mellan teori och verklighet.Sanna anses de principer vara som styr vårt tänkande,antingen medvetet eller omedvetet. De principer somandra tankar kan härledas från. Rationalismens san-ningskriterium är med andra ord teoretiskt.16

15 M Berman (1987a) s 32.16 Kriteriet kallas för signifikans i M Alvesson & K Sköldberg (1994)

s 35 ff.

Kapitel 3


7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 54 av 66


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

JärnburarNu skulle jag vilja återanknyta till det föregående kapit-lets verklighetsteoretiska fråga om ”den förste röraren”.Alla de uppräknade svarsalternativen kan anses vararationalistiska. Det är vad jag vill påstå. I samtliga fallutgår man nämligen från en tanke. Vetenskapandetbörjar med en tanke om vad som kommer först.Antingen är det människan, samhället, en helhet avbåda (harmonisk eller motsägelsefull) eller inget. Det ärutifrån denna tanke man sen blickar ut i verkligheten.Denna tankegång sorterar, tydliggör och prioriterar vadman ser.

Valet mellan empirism och rationalism

Så ser det rationalistiska svaret ut på de kunskapsteore-tiska frågor jag ställde inledningsvis i kapitlet. Vetandetbörjar med en tanke, nämligen tanken om att någotkommer först. Sen kvittar det egentligen vad vetenska-pen handlar om. Skillnaderna mellan verklighetsteo-rierna kan vara stora. Kunskapsteoretiskt är de dock för-enade. Alla genomsyras av rationalism.

Är det då empirismen som utgör alternativet? Det finnsdet nog många som skulle hävda. Fortfarande sägs oftavalet stå mellan empirism och rationalism.17 Och ävenom varken rationalism eller empirism förespråkasöppet så halkar man så lätt in på nån av de två kungs-vägarna. Det kan märkas på t ex problemformuleringar,metodvalval, tolkningar och kunskapsvärdering.

En empirist skulle inte ta svaret på frågan om ”försteröraren” för givet. Endast empiriska undersökningaranses kunna möjliggöra ett svar. Empirismen tar i all-mänhet avstånd från förutbestämda teorier om verklig-heten. Däremot tar empirismen faktiskt sin kunskaps-teoretiska utgångspunkt för given. Empirismen pekar

17 Se t ex T Brante (1997) s 312 samt M Alvesson & K Sköldberg(1994) s 8. Se även J Hartman (1998) och T Thurén (1991) somfastnar i dikotomin positivism contra hermeneutik, ett synsättsom för länge sen försvarades av t ex S Andersson (1981).

Tro och vetande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 55 av 66

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


ut en kunskapens källa. Enligt empirismen härstammarall kunskap från sinnesintryck. Är inte det att betraktasom rationalism? Börjar inte även empirismens kun-skapsteori med en tanke om vetandets ursprung?Stänger inte även empirismen därför in sig i en järn-bur?

I själva verket går det nog inte att särskilja rationalismoch empirism från varandra fullständigt. Å ena sidanbär empirismen spår av rationalism. Tanken om kun-skapens ursprung är rationalistisk, vare sig man sen väl-jer att förlita sig på förnuftet eller sinnesintrycken. Åandra sidan bär rationalismen spår av empirism. Ingentänker ut alla sina tankar själv. Många tankar läser ellerhör man sig till. Det krävs med andra ord sinnesin-tryck.

Beröringspunkterna mellan empirism och rationalismär inte slumpmässiga. Genom sin förankring i denmoderna tidens födelse är de barn av samma anda.18

Både rationalismen och empirismen tillhör modernite-ten.19 Rationalism och empirism förenas i framhävan-det av en första början. En given utgångspunkt. Somdessutom inte är gudomlig utan har med människanatt göra.

Återigen dyker frågan om ”den förste röraren” upp. Försubjektivismen, objektivismen, hermeneutiken ochrelativismen var frågan verklighetsteoretisk. Den gälldevad som kom först av människa, samhälle och helhet.För rationalismen och empirismen är frågan kunskaps-teoretisk. Den gäller kunskapens källa. Vem har rätt? Ärdet förnuft eller sinnesintryck som kommer först?

18 Se t ex C W Mills (1985).19 Se t ex S-E Liedman (1998) s 139: ”Både rationalism och empi-

rism var sprungna ur den naturvetenskapliga revolutionen ochdess underminering av hävdvunnet vetande. Därför var bådaantitraditionalistiska …”.

Kapitel 3


7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 56 av 66


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Tänk om inget kommer först?

De två frågorna är inte helt olika varandra. Båda gällernämligen vad som kommer först. Båda frågorna förut-sätter att nånting måste komma först. Men tänk om viinte kan ta för givet att nånting kommer först? Vadhänder då med frågorna? Då måste det vara fel på dem.På vilka vetenskapsteoretiska grunder kan jag påstådet? I vilken vetenskapsteori kan jag finna stöd för attställa andra frågor?

En kritisk realismDet finns ett vetenskapsteoretiskt alternativ. Annor-lunda just för att samma fråga inte besvaras. Alternati-vet kallas kritisk realism.20 Lite olika tolkningar före-kommer om vad det innebär. Den jag presenterar ärmin egen. Som jag ser det kan kritisk realism ganskalätt glida över i både rationalism, empirism och relati-vism. Den risken återkommer jag till.

Kritisk realism En kritisk realism tar avstamp i realismens hävdande aven oberoende verklighet. Verkligheten existerar obero-ende av våra tankar om den. Oberoende av vårt medve-tande. Oberoende av vår kunskap. Det är vad realismeninnebär. Det kan sägas vara den kritiska realismens enaben.

Det andra benet består av ett kritiskt förhållningssätt.Realismen måste också vara kritisk. En kritisk realismförhåller sig kritisk till den verklighet som verkar exi-stera. Det som synes vara kan inte tas för givet. Meninte heller talet om vad som synes vara. Inte heller tan-

20 Den kritiska realismens förgrundsgestalt heter Roy Bhaskar. ISverige måste L-C Hydén (1981) ha varit en av de tidigaste före-språkarna. Först på senare år har kritisk realism börjat få fotfästei det svenska forskarsamhället. Kritisk realism var vad som låg tillgrund för Peter Billings och min doktorsavhandling (1994). Enav de senaste böckerna om kritisk realism är B Danemark m fl(1997).

Tro och vetande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 57 av 66

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


karna. Varken empirismens sinnesintryck eller rationa-lismens förnuft. Inget kan tas för givet.

Det är inte självklart vad som kommer först och inteheller sist. Det är inte självklart vad som betyder mestoch inte heller minst. Till skillnad från samtliga teorierovan börjar inte kritisk realism med att ta nånting förgivet. Det är inte självklart att nånting skall kommaförst. Varken människan, samhället eller helheterna.Det är inte självklart att människan skapar samhälleteller att samhället skapar människan. Det är inte hellersjälvklart att människa och samhälle utgör en helhet.Det låter kanske som postmodernism. Inget, är ju vadpostmodernismen svarar på frågan om vad som kom-mer först.

Kritisk realism skiljer sig dock även från postmoder-nism. Som jag ser det accepterar postmodernismen frå-gan. Postmodernismen tar för givet att inget kommerförst. Enligt kritisk realism kan både människan, sam-hället och helheterna mycket väl komma först.Enskilda människors egoism kan t ex mycket väl varadrivande i samhällsutvecklingen. Men då under en vissperiod eller i en viss situation. Vi kan bara inte ta detför givet.

Vad kan vi då säga om den verklighet som vi vill skaffaoss kunskaper om? Hur kan vi beskriva det objekt somvetenskapen skall handla om? Vad blir kvar om ingetkan tas för givet? Både allt och inget. På en och sammagång. Om det kritiska förhållningssättet drivs till sinspets verkar kritisk realism mynna ut i en extrem relati-vism. Hur kan då en verklighetsteori vara möjlig?

Avsaknaden av verklighetsteori får konsekvenser förkunskapsteorin. Hur kan vi skaffa oss kunskaper om enverklighet som inte låter sig beskrivas? Åt vilket hållskall vi vända oss? Var skall vi söka svar? Vad skall vitala om? Hur skall vi överhuvudtaget kunna ställa frå-gor? Frågor om t ex samhället förutsätter existensen avnågot som kan kallas samhället. Annars kan man knap-

Kapitel 3


7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 58 av 66


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

past ställa frågorna. Sak samma gäller frågor om män-niskan. Vill vi ställa frågor om människan måste vi tahennes existens för given. Åtminstone i något avse-ende, t ex som bärare av egoism. Det krävs med andraord en verklighetsteori. Hur är det möjligt om inget fårtas för givet?

Axiom och antaganden

Som jag ser det måste vi fundera över vad detta att taför givet betyder. Det kallas också axiom. Enligt Natio-nalencyklopedin betyder axiom ”sats, som utan bevisantas vara sann”. Hur kan axiom accepteras inomvetenskapen? Med alla sina kriterier på sanning. Allakrav på bevis. Hur kan det självklara accepteras? Är detverkligen vetenskap?

Synliggörandet av tron

Nej, menar jag. Det är inte vetenskap. Jag vill iställetkalla det tro.21 Vetenskapen bygger på tro. När rationa-lismen och empirismen tar en kunskapens källa förgiven så innebär det en tro. Det som tas för givet tror vipå. Det kan vi inte veta. Den vetenskapliga revolutio-nen kapade uppenbarligen inte alla banden till tron.Istället maskerades de.

Enligt min uppfattning är synliggörandet av tron en avde stora poängerna med kritisk realism. Vetenskapenmåste bygga på tro. Det är vad kritisk realism får oss attinse. Egentligen inget konstigt. Andra vetenskaper byg-ger också på tro. Det sägs dock vanligtvis inte uttryck-ligen. Istället talas det om antaganden och axiom. Där-med fördunklar man beroendet av det ovetenskapliga.Det som vi inte kan veta. Det som vi bara helt enkeltmåste tro på.

Vad ska vi tro på?

Den kritiska realismens synliggörande av tron möjlig-gör också ett val. Vad skall vi tro på? Vad skall vi tro omverkligheten? Andra verklighetsteorier aktualiserar inteden frågan. Tron tas för given. Det tas t ex för givet attnånting måste komma först. Varför skall vi tro på det?Den frågan ställs inte. Förmodligen för att tron ligger så

21 Jfr M Bergström (1996) s 65.

Tro och vetande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 59 av 66

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


djupt inbäddad i modernitetens vetenskapsteorier. Detvar ju genom avståndstagandet från tron som vetenska-pen skulle hävda sig.

”Många har anammat den föreställning som utveckla-des under 1800-talet och som fått ytterligare stöd sedandess, att vetenskap och religiös övertygelse över huvudinte har med varandra att göra”,22 skriver Sven-EricLiedman. I den föreställningen ingår också ett likstäl-lande av tro med religion. Men all tro behöver inte varareligiös. Och vetenskapen består inte bara av vetande.Som Liedman ser det är ”varje vetenskaplig uppfatt-ning i sig inmängd i en mångfald av antaganden ochföreställningar, som inte hör till själva vetenskapen.”23

Dessa antaganden och föreställningar måste vi nöja ossmed att tro på. Men om all tro likställs med religion såfår vi inte syn på dem. Då blir allt tal om tron detsamma som att svära i kyrkan, dock inte religionensutan vetenskapens. Likställandet osynliggör beroendetav tron. Då kan den inte heller ifrågasättas och diskute-ras.

Vi måste uppenbarligen tro på nåt. Vi måste ta nåt förgivet. Annars görs inte vetenskapen möjlig och vi för-passar oss ut i en extrem relativism. Vad skall vi då tropå?

Möjliggörandet av kunskap

Svaret på den frågan tillhör också den kritiska realis-mens stora poänger. Kritisk realism sätter tron på verk-ligheten i relation till kunskapen. Vad måste vi tro omverkligheten för att möjliggöra kunskap? Det kan ansesvara den kritiska realismens huvudfråga. Frågan gällersåledes inte enbart varken verkligheten eller kunska-pen. Istället inbegriper den relationen. Det krävs enverklighetsteori. Annars görs kunskapsteorin inte möj-lig. Det är just därför det krävs en verklighetstro. För attgöra kunskapen möjlig. Annars kan vi inte veta vad

22 S-E Liedman (1998) s 316.23 S-E Liedman (1998) s 279.

Kapitel 3


7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 60 av 66


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

kunskapen skall gälla. Det går inte ens att ställa frågor.Denna verklighetsteori måste grunda sig på tro. En tropå verkligheten som möjliggör kunskap. Vilken verklig-hetstro möjliggör kunskap?

Tro på möjligheterEnligt min uppfattning innebär kritisk realism framförallt en tro på möjligheter.24 Jag uppfattar kritisk realismsom en möjligheternas vetenskapsteori. Verklighetenkan existera och dessutom oberoende av våra tankarom den. Det är dock inte säkert att verkligheten existe-rar. Vi kan aldrig vara helt säkra. Den måste förverkli-gas. Komma till uttryck. Kanske existerar den inte hel-ler oberoende av våra tankar om den. Kanske beror dessexistens i själva verket på våra tankar. Men den kanexistera. Och dessutom oberoende av våra tankar omden. Utan att vi vet om det. Det är möjligt. Det är vadkritisk realism erbjuder oss att tro på. Allt är inte nöd-vändigtvis bara en dröm.

Verkligheten kan existera, men vi kan inte ta dess exis-tens för given. Den kan bestå av så mycket mer än vadvi vet om. Så mycket mer än vad vi kan få syn på. Denkan bestå av djup och inte bara yta. Det osynliga ochinte bara det synliga. Det otänkbara och inte bara dettänkbara. Innehåll och inte bara uttrycksformer. Därförmåste realismen vara kritisk. Det krävs ett kritiskt för-hållningssätt.

Det är vad jag tror på. Det kan kallas kritisk realism.Men det är min egen tolkning. Därför också min egentro. Den grundar sig på både erfarenheter, inläsningar,lyssnanden och pratstunder. På prövningar. Mångamänniskor förkroppsligas i den. Alla jag har lärt av.

24 För en anknytning till Aristoteles, se M Bertilsson (1999) s 573 ff.

Tro och vetande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 61 av 66

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Men det är också vad jag själv har kommit fram till uti-från kritiken av andra, inte minst rationalistiskt ochempiristiskt präglade kunskaper. Jag har inte velatöverta andras tro. Därför ser jag inte min tro som reli-giös. Den tro som jag har efterlyst finns inte av sig själv.Den måste skapas. Dessutom har jag velat skapa densjälv.

Tron på den skapande förmågan

Givetvis måste jag då tro på min skapande förmåga.Precis som barnet. För att kunna skapa måste man försttro på sin förmåga. Jag måste tro på att jag kan skapa.Tro på mina möjligheter. Och inte bara på det redangivna. Inte bara ett återskapande. Istället något nytt, ettöverskridande av det gamla. Inte minst måste jag tromig om att kunna skapa en tro på verkligheten. Är detkanske jag som är ”den förste röraren”? Det låter nästanså. Men nej, inte jag. Det tror jag inte. En sådan tro lig-ger till grund för en rationalistisk kunskapsteori. Jag villatt min tro skall göra en annan vetenskaplig kunskapmöjligt. Vad behöver jag då tro på?

Det är i ljuset av det vetenskapliga vetandets möjlighe-ter jag vill tro på verkligheten. Det är i det ljuset jagockså vill tro på min egen skapande förmåga. Jag villtro mig om att själv kunna skapa uppfattningar omverkligheten. Jag vill tro att jag inte måste underordnamig andras uppfattningar. Jag vill tro att min uppfatt-ning om verkligheten inte måste tas för given. Men omjag då inte vill hamna i en rationalistisk återvänds-gränd måste jag även tro på andras skapande förmåga.Jag måste tro att även andra människor kan skapa ochöverskrida det givna. Att andra människor inte nöd-vändigtvis måste underordna sig mina uppfattningar.

Betydelsen av mänskliga relationer

Jag tror att människor äger en skapande förmåga. Deträcker dock inte med naturliga egenskaper som t exmuskler, längd, vikt eller hjärnceller. Förmågan att för-verkliga det nya kopplar jag till mänskliga relationer.Det är genom relationer mellan skapande människorsom det nya kan uppstå. Relationerna behöver inte

Kapitel 3


7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 62 av 66


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

vara nära. De behöver inte vara samtidiga. Det kanfungera med mig som skrivare och dig som läsare. Vadjag vill ha sagt är att vi båda behövs. Annars kan ingetnytt förverkligas.

Alla människor har en förmåga. Den är förknippadmed dels den individuella människan och dels relatio-nerna till andra människor. Utan individuella männi-skor, dessutom relaterade till varandra, så existerar intedenna förmåga. Det är vad jag tror på. Vad det sen blirav denna förmåga, hur den förverkligas och på vilkavillkor är helt andra frågor. Kanske är det du som skaparden bästa kunskapen. Inte jag. Det kan vi inte veta påförhand. Det säger sig inte heller självt hur människanser på sin egen förmåga. Tror vi på den? Hur mångabarn utvecklar en tro på sin egen förmåga? Får allachansen? Vad händer om barn istället lär sig att tvivla?Utvecklar en tro på sin oförmåga? Tror sig vara värde-lösa?

Frågorna kan säkert besvaras vetenskapligt. Endastsjälva förmågan ingår i min tro. Inte hur den förverkli-gas. Inte vad den fylls med för innehåll. Det kan varasåväl egoism som altruism. Det vet vi inget om på för-hand. Människan är inte av naturen vare sig egoist elleraltruist. Däremot ingår det uppenbarligen i hennes för-måga att kunna förverkliga det vi kallar egoism ochaltruism. Subjektivister ser det som självklara egenska-per. I stil med skinn och ben. Redan givna verkligheter.Jag vill istället se det som förmåga och potentiell verk-lighet. Möjligheten finns. Och den kan förverkligas.Men det kan vi inte ta för givet.

Viljans betydelse – voluntarism

”Du kan om du vill”, brukade min mormor säga till mignär jag var liten. För samma sak pläderar en filosofisklära som heter voluntarism. Det är också en typ av sub-jektivism. Vilja kan säkert vara av stor betydelse. Menjag vill inte ta betydelsen för given. Vad som förverkli-gas beror inte bara på viljan. Har vi tid? Har vi råd? Harvi plats? Får vi lov? Förstår vi vad vi kan? Förstår vi vad

Tro och vetande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 63 av 66

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


vi behöver kunna? Inte heller kan vi veta helt säkert omförmågan verkligen existerar. Förmågan måste först för-verkligas innan vi kan veta. ”Upp till bevis!”

Människosyn

Se det som min människosyn. Jag tror på den männi-skorelaterade människans skapande kraft. Människan isocial mening. Av vilka skäl hon skapar tror jag dockinget om. Det ingår inte i min tro att ta ställning till.Det kan säkert vara både och. Men det är upp till veten-skapen att förklara. Det behöver det skapas vetandeom.

Det är utifrån denna tro och människosyn som jag kanargumentera för att tron måste skapas. Att den intebara finns. Att vi inte kan ta den för given. Utan dentron saknar mitt argument mening. Det faller platt. Omjag inte tror på människans skapande förmåga kan jaginte hävda betydelsen av en skapad tro. Det är min tro.Inget vetande. Jag kan aldrig känna mig helt säker. Där-för kan det heller inte ifrågasättas vetenskapligt. Detryms inte inom vetenskapens ramar. Det kan inte sägasvara varken sant eller falskt.

Det som däremot kan ifrågasättas vetenskapligt är bådemitt vetande och vetandets koppling till tron. Veten-skapens slut snarare än dess början hamnar i fokus. Detär i ljuset av vetenskapens resultat vi måste ta ställningtill dess utgångspunkter. Ifrågasätta. Tänka om. Tänkanytt. Är det verkligen kunskap som vår tro möjliggör?

Det tvivel som fick Descartes att upptäcka sitt tänkandegällde den givna och av andra bestämda tron. Den reli-giösa tron. Det är inte denna tro som jag vill återinföra.Det jag förespråkar är den ifrågasättbara och föränder-liga tron. Skapad av oss själva, av dig och mig. Descar-tes tvivel uppfattar jag som friskt och konstruktivt. Detjag ifrågasätter i arvet från Descartes är ersättandet aven självklarhet med en annan. Religiös tro ersattes medvetenskaplig, dock i maskerad form under täcknamnetvetenskap. Det ansågs vara vetenskapligt att antingenta det synliga (empirism) eller det tänkta (rationalism)

Kapitel 3


7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 64 av 66


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

för givet. Jag betraktar det istället som tro. Men dennatro har inte uttalats öppet. Den har inte kallats för tro.Det har därför gjort den svår att ifrågasätta. Ersättandetav den ena tron med den andra har osynliggjorts.

SanningDet nya med kritisk realism är kanske framför allt syn-liggörandet av tron. Dock inte den givna och självklara.Istället den skapade och ifrågasättbara. Dessutom denvalbara. Kritisk realism inbjuder därmed till en funda-mental öppenhet. Vetenskapens utgångspunkter ärinte en gång för alla givna, utan måste ständigt ifråga-sättas och omprövas. Därmed inte sagt att alla andraverklighetsteorier saknar poänger. Absolut inte! Kritiskrealism gör det tvärtom möjligt för oss att ta vara på alltsom har visat sig vara användbart.

Pragmatism

Pragmatismens sanningskriterium

Det kanske låter som pragmatism, en lära som ur-sprungligen lanserades 1878 av den amerikanske filoso-fen Charles S Peirce. Under inflytande av särskilt Wil-liam James, men även John Dewey, utvecklades prag-matismen till kunskapsteori i början av 1900-talet.Udden riktades mot såväl rationalism som empirism.25

Pragmatismen var tänkt att utgöra ett alternativ tillbåda. Sanningen anses inte bero på vare sig överens-stämmelse med verkligheten eller teoretiskt djup. San-ningen avgörs genom användbarhet. Pragmatismenföreträder ett användbarhetskriterium på sanning.

Skall användbarheten få avgöra vad som är rätt? Är detpragmatismens sanningskriterium vi bör välja iställetför empirismens och rationalismens? Nej, det övertygarinte mig. Vad som är användbart eller inte avgörs intebara objektivt, utan även subjektivt. Dessutom beror

25 Se t ex S-E Liedman (1998) s 243.

Tro och vetande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 65 av 66

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


det på i vilken tid och i vilka sammanhang vi lever.Pragmatismens sanningskriterium mynnar ut i relati-vism. Vetenskapliga sanningar behöver inte nödvän-digtvis hänga ihop teoretiskt. De behöver inte helleröverensstämma med verkligheten. Det räcker medanvändbarheten. Ju användbarare, desto sannare.

Det tresidiga sanningsbegreppet

Vilket sanningskriterium ska vi då välja? Hur ska vi vetavad som är sant? Ja, varför inte välja alla tre? Det är enlösning som också förespråkas av Mats Alvesson ochKaj Sköldberg i boken Tolkning och reflektion.26 San-ningskriteriet kan kallas tresidigt. Vad som är sant ellerinte avgörs pragmatiskt, empiriskt och teoretiskt. Detberor på såväl användbarhet (pragmatiskt), överens-stämmelse med verkligheten (empiriskt) som styrandeprinciper (teoretiskt).27

Hypotes

Varför det då? Och hur då då? Se det som ett påstående.Inom vetenskapen kan det också kallas hypotes. Detkrävs ytterligare argument för att avgöra dess giltighet.Hypotesen behöver stärkas, och det återkommer jag tilli de följande kapitlen.

Tro och vetande

Sammanfattningsvis ingår det tre trossatser i den tolk-ning av kritisk realism som jag förespråkar. För det för-sta måste vi tro att verkligheten kan existera och dess-utom oberoende av våra tankar om den. För det andramåste vi tro att verkligheten kan vara både synlig ochosynlig, tillgänglig och otillgänglig, ytlig och djup.Verkligheten kan bestå av så mycket mer än vad somsynes eller höres vara. Det innebär också en grundläg-gande osäkerhet. Kunskapen kan aldrig vara slutgiltig.Vi kan aldrig vara helt säkra. Det går alltid att veta mer.För det tredje måste vi tro på människans skapande för-

26 M Alvesson & K Sköldberg (1994) s 38.27 Även filosofen J Hartman (1998) räknar upp tre sanningskriterier

(s 34–40 och s 119–122), nämligen vad han kallar korrespon-dens, koherens och pragmatism. För Hartman handlar det omatt välja en av dessa. Han verkar för övrigt inte känna till denteoriströmning som kretsar kring begreppet kritisk realism. Rea-lism likställs hos honom med positivism.

Kapitel 3


7210 03 9 apr 2002 18.48:47 sida 66 av 66


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

måga. Alla människor kan skapa, men inte oberoendeav andra.

Alla tre trossatserna gäller möjligheter. Hur möjlighe-terna sen förverkligas är vad vetenskapen har att ta redapå.28 Hur förverkligas det som jag tror på? På vilka vill-kor? Med vilka konsekvenser? I vilken utsträckning?Det är vetenskapliga frågor. Tron gäller möjligheterna.Vetandet gäller förverkligandet. Där går gränsen. Vilkakunskaper om verkligheten möjliggör tron? Vilkenverklighetsteori kan tron ligga till grund för? Det skalljag ta reda på i nästa kapitel.

28 Så tolkar jag också R Bhaskar (1989) s 14: ”Thus philosophy cantell us that, if experimental activity is to be intelligible, theworld must be structured and differentiated. But it cannot tell uswhat structures the world contains or the ways in which they aredifferent, which are entirely matters for substantive scientificinvestigation.”



C

M

Y

K

220mm

223mm

Kap 04 15 mars 2002 09.06:13 sida 67 av 68

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


4 Vad är socialt?

Genom att tänka själva skulle människor kunna bestämma över sina egna liv. Därmed kom vetenskapen också att inne-bära en utmaning mot makten i samhället. Är den fortfarande det?

Kapitel 1


Kap 04 15 mars 2002 09.06:13 sida 68 av 68


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Vad är socialt?


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 04 16 apr 2002 15.06:13 sida 69 av 82

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


ad handlar vetenskapen om? I kapitel 2 tog jag redapå vad den inte skall handla om. Vi kan inte ta för givetatt den skall handla om varken styrande eller styrdamänniskor. Inte heller givna helheter. Men samtidigtkrävs det ett objekt. Vetenskapen måste handla omnågot. Frågan är hur objektet skall beskrivas. Det gällerinte heller vilken beskrivning som helst. Det behövs envetenskaplig teori.

Vetenskapliga teorier bygger på tro, hävdade jag i kapi-tel 3. Den tro som jag har inspirerats av kritisk realismtill att välja består av tre satser. Den första trossatsengör det möjligt för vetenskapen att handla om verklig-heten. Den andra trossatsen förhindrar oss från att taverkligheten för given. Den tredje trossatsen får oss attuppmärksamma det mänskliga skapandet som en möj-lig orsak till förverkligandet av verkligheten.

Socialvetenskapens objekt

Vetenskapen bör handla om en verklighet vars inne-börd vi inte kan ta för given. Det är en verklighet sombestår av relationer mellan skapande människor.1 Såvill jag beskriva vetenskapens objekt. Beskrivningenbygger på ovanstående tro. Den är beroende av tron.Men möjliggörs också av tron.

Men vad skall detta objekt kallas? Det behövs enbenämning som anger ett utmärkande drag. Dessvärreräcker ordböckerna inte riktigt till. Vi kan i substanti-vets form tala om natur och dessutom i bestämd form,men vad heter motsvarigheten till naturen? Knappast

1 Jfr definitionen i R Bhaskar (1989) s 71, där han beskriver socio-logins objekt i termer av relationer mellan individer (och grup-per). Se även T Brante (1997) s 324.

V

Kapitel 4


7210 04 16 apr 2002 15.06:13 sida 70 av 82


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

samhället. Beskrivningen ovan pekar inte ut ett sam-hälle. Skapande människor i relationer till varandrautgör snarare förutsättningen för ett samhälle. Genomatt kalla motsvarigheten till naturen för samhället för-utsätter vi existensen av vad som istället borde förkla-ras. Tänk om samhället bara existerar lite här och där.Tänk om det har spruckit. Vad skall då vetenskapenhandla om?

Socialvetenskap

Den sociala världen

Eftersom objektet består av sociala relationer bör nogmotsvarigheten till naturvetenskap kallas socialveten-skap och inte samhällsvetenskap.2 Kan därför ocksåmotsvarigheten till naturen heta socialen? Knappast!Ordet socialen för snarare tankarna till myndigheter-nas individ- och familjeomsorg. Ordet ”natur” är ettsubstantiv, men ordet ”social” förekommer bara somadjektiv. Av språktekniska skäl måste objektet iställetheta det sociala. Det låter dock så klumpigt. Jag väljeratt istället kalla det för ”den sociala världen”. Det låterkanske också lite klumpigt, men jag vet inget bättrealternativ.3 Socialvetenskapen saknar helt enkelt etthanterbart substantiv för sitt objekt!4

Vad kan vi då säga om den sociala världen, rent all-mänt? Vad är det som kännetecknar socialvetenska-pens objekt? Vad måste förverkligas för att vi skallkunna kalla det socialt? Vad måste ingå i objektet föratt det skall kunna pekas ut som socialvetenskapensoch inte naturvetenskapens? Relationer mellan ska-pande människor. Det måste ingå. När det i objektet

2 Den engelske sociologen A Giddens använder uttrycket ”socialtheory”, t ex i A Giddens (1987). Se även W Outhwaite (1999) s12.

3 I J Asplund (1992) s 156 talar Johan Asplund om ”socialiteten”,utan att närmare reflektera över uttrycket, men det låter i minaöron ännu klumpigare.

4 Detta är desto mera anmärkningsvärt eftersom enligt M Bertils-son (1999) ”upptäckten av det sociala – av marknadens och detsociala interaktionslivets egna inneboende styrmekanismer –måste betraktas som banbrytande, ja som konstituerande förden moderna epoken.” (s 580)

Vad är socialt?


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 04 16 apr 2002 15.06:13 sida 71 av 82

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


ingår relationer mellan skapande människor tillhör detsocialvetenskapen. Då råder det ingen tvekan. Om senskapandet äger rum i väst eller öst, nord eller syd spelaringen roll. Det spelar inte heller nån roll om det skeridag eller igår. Oavsett om relationerna förmedlasgenom fysisk beröring eller via Internet ingår de i densociala världen.

I definitionen av socialvetenskapens objekt, den socialavärlden, ingår tre beståndsdelar: Relation, skapandeoch människa. Samtliga behövs för att vi skall kunnatala om den sociala världen. Alla tre utgör nödvändigabeståndsdelar.5 Skapande människor i relationer tillvarandra! Det är vad i grunden all socialvetenskap börhandla om, oavsett om det sen kallas historia, socio-logi, nationalekonomi, statsvetenskap eller pedagogik.Vad innebär då beståndsdelarna? Vad kan vi mena medrelationer, skapande och människor?

Verksamheter

Primära verksamhetsformer

Den sociala världen kräver ett mänskligt skapande. Allmänsklig verksamhet som syftar till att tillgodose tyd-ligt formulerade behov enligt en på förhand uppgjordplan, det är att betrakta som skapande. Utan skapande– ingen social värld. Visst behöver vi vila oss, slöa ochslappa, men allt socialt liv står och faller med vårt ska-pande. Skapande verksamheter kan därför kallas pri-mära.

Vanligtvis talas det om arbete och produktion, men alltmissbruk av just dessa ord gör mig tveksam. Ordenarbete och produktion kan lätt föra tankarna till stel-benta definitioner inom såväl marxism som national-ekonomi. Allt för ofta sätter man likhetstecken mellan

5 Se även R Bhaskar (1989) s 71 ff och T Brante (1997) s 324.

Kapitel 4


7210 04 16 apr 2002 15.06:13 sida 72 av 82


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

lönarbete och arbete. Marxister och nationalekonomerförenas i sin upphöjda syn på lönarbete. Arbete har förmig en mycket bredare innebörd.6

Hemarbetet

Min syn på skapande innebär ett uppvärderande avlivet utanför marknadsekonomin.7 Samhället har gjortsig så beroende av marknadsekonomins verksamheter.Det är i stort sett bara som marknadsekonomisk produ-cent eller konsument vi anses platsa i samhället. Engång i tiden ansågs det obetalda hemarbete vara full-ständigt normalt. Att mödrarna arbetade hemmabetraktade man som ett tecken på välstånd. Genom sitthemarbete skaffade sig mödrarna också en självklarplats i samhället.

Efterkrigstidens utveckling förändrade normerna. Visvenskar lärde oss att sätta likhetstecken mellan norma-litet och förvärvsarbete. Under de senaste 40 åren är deti stort sett endast förvärvsarbetet som har kunnat berät-tiga oss en plats i samhället. Hemarbetet har totalt för-lorat sitt anseende och betraktas numera som arbetslös-het.

Normalitet och förvärvsarbete

Framväxten av massarbetslöshet under 90-talet tydlig-gjorde villkoren för hur man platsar i det svenska sam-hället. Arbetslösheten stänger ute en inte bara frånarbetsmarknaden utan från hela samhället. Myndig-heter och förvaltningar genomsyras av en nedvärde-rande inställning till alla som inte försörjer sig själva

6 För en analys av arbetsbegreppet, se J Ch Karlsson (1986). För enanalys av vad arbete innebär, se S Larsen (1982).

7 Detta är en uppfattning som jag delar med en hel del andra sam-hällsforskare. Se t ex S-E Liedman (1999) s 107: ”Varenda fören-ing, varenda aktionsgrupp, varenda studiecirkel kan ha något attbetyda för politiken.” Se även A Giddens (1999), Manuel Castells(t ex intervju i DN 2/1 2000), Tony Negri (intervju i DN 16/12000) och R Putnam (1996). Dock kan det inte betraktas som endominerande uppfattning. Fortfarande dominerar förhoppning-arna om marknadsekonomin. OBS! Min uppfattning om livetutanför marknadsekonomin överensstämmer inte med t exHans Zetterbergs och många andras tal om det civila samhället.För en utmärkt analys av detta begrepp, se M Dahlkvist (1995).

Vad är socialt?


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 04 16 apr 2002 15.06:13 sida 73 av 82

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


eller studerar. Människor kan arbeta hur mycket somhelst i hemmen. Föräldrar kan uppfostra sina barn hurbra som helst, men det räknas liksom inte. Är manarbetslös så är man. Då har myndigheterna rätt attstycka sönder ens familjeplanering med kurser ocharbetsmarknadspolitiska åtgärder, oavsett konsekven-serna för barnen. Sen kvittar det hur mycket föräld-rarna bryr sig om sina barn. Familjesituationen stämp-las som onormal, och det känner givetvis barnen av.Vad skall barnen tro om framtiden för sig själva när för-äldrarna inte släpps in i samhället? Orkar utestängdaföräldrar stötta sina barn? Hur fungerar man som före-bild?

I nedvärderingen av livet utanför marknadsekonominavslöjar man sin verklighetsteori. Dessvärre redovisasden inte särskilt ofta. Den behöver diskuteras mycketmer. Vändas och vridas på. Grävas upp med rötternaoch ifrågasättas. Just detta vill jag bidra till med minbok. Nedvärderingen av livet utanför marknadsekono-min kan ha sina rötter i både subjektivistiska ochobjektivistiska verklighetsteorier.

Nationalekonomisk subjektivism ser marknaden somdet spelrum där människan får utlopp för sin sannanatur. Därför måste människor anpassa sig till markna-dens skiftningar, ta de förvärvsarbeten som bjuds ochflytta när det behövs. Att livet utanför marknadsekono-min därigenom slås sönder tar man ingen hänsyn till.Det anses inte vara viktigt för samhällsutvecklingen.Endast marknadens fria spelrum förverkligar den san-ning som människor går och bär på, allas vår innebo-ende och givna egoism.

MaterialismenNedvärderingen av livet utanför marknadsekonominkan också grunda sig på en objektivistisk teori om ma-terien. Den förekom tidigare i vissa tolkningar av marx-ismen. Endast materiellt arbete anses driva utveckling-en framåt. Teorin förespråkades redan på antiken avfilosofer som Demokritos och Epikuros. Endast materi-

Kapitel 4


7210 04 16 apr 2002 15.06:13 sida 74 av 82


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

en, dessutom i betydelsen grundläggande odelbar, an-sågs vara verklig.

Det lade grunden för den mekanisering av världsbildensom skedde på 1500- och 1600-talen, förknippad medfysiker som Galilei och Newton. I enlighet med materi-alismens principer bannlystes under flera hundra åralla förklaringar som inte utgick från materien. Alltandligt, själsligt och mentalt ansågs återspegla materi-ella förhållanden. Under 1800-talet spreds fysikensmaterialistiska världsbild även inom socialvetenska-pen, inte minst tack vare Marx och Engels.

På 1900-talet har Einsteins relativitetsteori kommit attförändra hela synen på materien. Inom elementarparti-kelfysiken utgår man inte från lika distinkta gränser,och materien anses inte heller vara odelbar eller oför-störbar. Fysiken verkar ha gjort upp med materialis-men. Socialvetenskaplig teori som delar upp verklig-heten enligt materialismens principer har därmedförlorat sin grund.

Den kritiska realismens tro på människans skapandeförmåga säger inget om hur skapandet går till. Det ärvetenskapens uppgift att besvara frågorna om förverkli-gandet. Det sker genom tid och rum. För att kunna för-klara förverkligandet behöver vi därför veta något omvad tid och rum innebär. Vi bör med andra ord intres-sera oss för naturvetenskapens kunskapsutveckling.Tankar har visat sig vara lika verkliga som händer. Intebara händer och kroppar förverkligar det mänskligaskapandet. Tankarna kan vara lika skapande. Det är vadvi kan lära av naturvetenskapen.

Primära verksamheter, förverkligade genom såväl tankesom vara, utgör nödvändiga beståndsdelar i den socialavärlden. Visst behövs det även sekundära verksamheteri den sociala världen, men det räcker inte. Sekundäraverksamheter gör oss inte nödvändigtvis sociala. Det ärframför allt genom att följa på förhand uppgjorda pla-ner som vi gör oss delaktiga i den sociala världen.

Vad är socialt?


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 04 16 apr 2002 15.06:13 sida 75 av 82

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Relationer

Primära relationer

Det räcker dock inte med verksamma människor. Män-niskorna måste också vara relaterade till varandra. An-nars kan vi inte karakterisera världen som social. Kan-ske samarbetar vi. Eller vi kanske konkurrerar? Relatio-ner mellan människor tillhör de nödvändiga bestånds-delarna i socialvetenskapens objekt. Därför kallar jagdem primära.

Även relationer mellan människa och natur är nödvän-diga, men inte tillräckliga och därför inte primära.Människor av kött och blod personifierar visserligenrelationerna, men kött och blod räcker inte. Om deträckte med kött och blod skulle den sociala världenbara utgöra en del av naturen. Då skulle naturens lagarförklara även den sociala världen. Relationer mellanmänniska och natur klassar jag därför som sekundära.

Givetvis relaterar sig inte människor till varandra i ettvakuum. Relationerna förmedlas i alla möjliga former,t ex genom fysisk beröring, brev, pengar, telefonsamtal,varutransporter (relation mellan producent och konsu-ment), skatter, valdeltagande eller Internet. Varje för-medlande form kräver sina egna undersökningar. Isamtliga fall rör det sig dock om ett förmedlande avrelationer mellan verksamma människor.

Kompetens

Människor – i socialt avseende

Det krävs människor för att vi skall kunna kalla världensocial. Dock inte främst i naturligt avseende, utan isocialt. Människor platsar inte helt självklart i den soci-ala världen. Det räcker inte med att man ser ut som enmänniska. Naturliga egenskaper är viktiga, men intetillräckliga. Naturen ingår vi alla i, vare sig vi vill ellerej, men delaktigheten i den sociala världen måste vi

Kapitel 4


7210 04 16 apr 2002 15.06:13 sida 76 av 82


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

erövra och dessutom ofta på nytt. Delaktigheten i densociala världen baserar sig på vår kompetens.

Social kompetens

Den kompetens som krävs i relationerna mellan män-niskor betraktar jag som primär. Den kan också kallassocial. Då menar jag den kompetens som krävs för attklara av t ex upprättandet, upprätthållandet, föränd-ringen och avvecklingen av sociala relationer.8 Enskildamänniskors sociala kompetens behöver inte nödvän-digtvis vara lika framträdande och utvecklad i alla fyraavseendena. Vissa människor kan t ex vara bra på attupprätthålla, men sämre på att skapa sociala relationer.

Den kompetens som krävs i relationerna mellan män-niska och natur betraktar jag som sekundär. Det kanockså kallas teknisk kompetens. Visst behövs det tek-nisk kompetens, men det räcker inte. Delaktigheten isociala relationer kräver i första hand en social kompe-tens. Det är relationerna mellan människor vi måstelära oss att klara av. Annars platsar vi inte i den socialavärlden.

Vilket socialt sammanhang vi än intresserar oss för såingår det alltid verksamheter, relationer och kompeten-ser. Det är kännetecknande för sociala sammanhang,vare sig det gäller t ex arbetslivet, hemmet, riksdan,affären, discot eller fotbollsmatchen. Utan dessa nöd-vändiga beståndsdelar kan sammanhanget inte kallassocialt.

StrukturerSociala sammanhang kan vara tillfälliga och flyktiga.De kan stå och falla med oss som ingår i dem, med digoch mig. I så fall upplöses sammanhanget när t ex rela-


Vad är socialt?


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 04 16 apr 2002 15.06:13 sida 77 av 82

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


tionen mellan dig och mig bryts. Men sociala samman-hang kan också vara beständiga och varaktiga. De kanleva vidare även om relationen mellan just dig och migbryts. Det kan bero på t ex regler, lagar, stadgar elleravtal, men även på normer och tysta överenskommel-ser.

Då kan vi kalla det sociala strukturer. Det är när socialasammanhang görs oberoende av enskilda individersom sociala strukturer uppstår. Då förstelnas också i vissmån relationer. Verksamheter förutbestäms. Det skeren rangordning av kompetenser. Det krävs för struktu-rens fortlevnad.

Oberoendet av just dig och mig innebär inget allmäntoberoende. Sociala strukturer klarar sig inte utan män-niskor. Varken relationerna, verksamheterna eller kom-petenserna skulle överhuvudtaget existera utan män-niskor. Enbart människor kan se till så att de socialarelationerna stelnar och håller sig inom vissa bestämdaramar. Bara människor kan planera och sen dessutomgenomföra sina planerade verksamheter. Bara männi-skor kan skaffa sig eller utveckla den kompetens somkrävs.

Sociala strukturer står och faller således med männi-skor, men inte vilka människor som helst. Bara männi-skor i betydelsen kött och blod, hjärnor och musklerräcker inte. Det krävs människor med ”rätt” kompe-tens, men som dessutom kan omsätta sin kompetens ipraktiken. Det krävs människor som kan förverkliga sindelaktighet i den sociala strukturen. Människan inaturlig mening är en nödvändig men inte tillräckligförutsättning för sociala strukturer. Det krävs männi-skor även i social mening.

Kapitel 4


7210 04 16 apr 2002 15.06:13 sida 78 av 82


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

RollerMänniskor gör sig delaktiga i sociala strukturer genomatt spela roller. I Levnadsundersökningens socialastruktur spelade t ex intervjuare och intervjuad olikaroller. Det visade sig att rollerna kunde spelas på mångaolika sätt, men ändå framgångsrikt. Hur framgångsrikman är som intervjuare beror nog framför allt på bred-den i ens kompetenspotential. Kan man ställa frågornapå olika sätt? Skifta mellan olika framtoningar? Huranvänder man sitt kroppsspråk?

Genom att spela roller i sociala strukturer kan männi-skor också kategoriseras. Det är genom att spela olikaroller och därmed bidra till förverkligandet av socialastrukturer som vi också ingår i sociala kategorier. Soci-ala kategorier skiljer sig från naturliga på liknande sättsom den sociala världen skiljer sig från den naturliga.Vare sig vi vill eller ej ingår vi i naturliga kategorier.Människor kan visserligen byta kön, men mänskligkönlöshet existerar inte, åtminstone inte rent biolo-giskt.

Sociala kategorier går vi däremot in i och ut ur, bero-ende givetvis på förekomsten av alternativ. Bara sålänge vi spelar rollen tillhör vi dess sociala kategori.Naturliga kategorier måste i allmänhet sägas vara merofrånkomliga. Människors kopplingar till en viss socialkategori sitter liksom inte för evigt fast i kroppen, utanhar en rad historiska orsaker. Sociala strukturer stårvanligtvis inte heller och faller med enskilda männi-skor, utom i fall då ingen annan kan spela en viss roll.

Makt – strukturell och intentionellSkyldigheter och rättigheter

Alla roller är förknippade med både skyldigheter ochrättigheter. Föreläsaren har rätt att tala. Åhörarna ärskyldiga att lyssna, men inte på vad som helst. Åhö-

Vad är socialt?


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 04 16 apr 2002 15.06:13 sida 79 av 82

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


rarna har rätt att kräva ett innehåll. Detta hör till före-läsarens skyldigheter att försöka förmedla. Kombinatio-nen av rättigheter och skyldigheter utgör en form avmakt. Den kan kallas strukturell eftersom den hör tillrollen.

Strukturell makt

I en intervjuundersökning genomsyras relationen mel-lan intervjuare och intervjuad av strukturell makt. Detmåste man som intervjuare vara mycket medveten om.Intervjuaren har å ena sidan rätt att ställa frågorna,men å andra sidan skyldighet att invänta svaren. Inter-vjupersonen har rätt att helt enkelt vägra svara ellersvara vad som helst. Ingen av rollerna kan sägas varahelt missgynnad av maktrelationen. Båda rollernainbegriper rättigheter på den andres bekostnad. Dethör till rollerna och har i grunden inget med oss sompersoner eller våra avsikter att göra. Vi är makt och per-sonifierar makt, vare sig vi vill eller ej.

Intentionell makt

En annan typ av makt är den som står och faller medvåra medvetna avsikter. Den kan därför kallas intentio-nell.9 Uppbyggnaden av nya sociala sammanhang elleruppbrottet från gamla grundar sig på intentionellmakt. Genomgripande förändringar av sociala sam-manhang kräver också alltid intentionell makt. Allamöjliga resurser kan ligga till grund för intentionellmakt. Om makten är stark eller svag beror på resur-serna. Vilka resurser behövs? Vilka resurser har mantillgång till? Hur använder man sina resurser? Männi-skor utan relevanta resurser saknar också en intentio-nell maktpotential. Därmed kan vi tala om en intentio-nell maktlöshet eller intentionell vanmakt.

Intervjuundersökningar inbegriper inte bara struktu-rell makt, utan även intentionell, särskilt i sambandmed skapandet av intervjurelationerna. Tillgången påmaktresurser är emellertid synnerligen begränsad. Våldeller utpressning kan verkligen inte komma på fråga.

9 M Franzén (1983).

Kapitel 4


7210 04 16 apr 2002 15.06:13 sida 80 av 82


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Tvärtom. Intervjupersoner som känner sig hotadestänger dörren omedelbart, öppnar inte ens eller sätterkanske stopp för alla försök redan i telefonen. Intervju-aren kan vanligtvis inte heller köpa sig till en intervjueller erbjuda individuella förmåner i utbyte.

Kan man då ändå verkligen tala om intentionell makt?Jovisst, absolut, men enbart grundad på social kompe-tens. Bara genom att använda ”rätt” språk, i ord såvälsom handling och andra uttrycksformer, kan intervjua-ren få intervjupersonen att ställa upp. Ibland verkardock ingen social kompetens i världen räcka till.Genom blotta kontakten kan intervjupersonen kännasig hotad. En del personer kanske reagerar genom attsjälva hota. Intentionell makt ställs mot intentionellmakt.

I många av vardagslivets strukturer utgör makten enganska självklar beståndsdel. Strukturell makt som intehela tiden behöver bekräftas, förnyas och legitimeraskänns normal. Visst är vi tvungna att betala hyra varjemånad, men samtidigt slår vi vakt om rätten till vårtboende. Alla roller är förknippade med skyldigheter,men för det mesta också med rättigheter.

Omfattningen av såväl skyldigheter som rättigheterkan däremot variera ganska mycket. Om vi tar boende-strukturen som exempel finns det vissa hyresvärdarsom kräver allt högre hyror av sina hyresgäster ochtrots det inte sköter underhållet. Hyresgästerna fårbetala allt mer för ett boende med allt sämre kvalitet.Skyldigheterna växer medan rättigheterna urholkas.Rättigheterna kan även urholkas för t ex en villaägaremed stigande räntekostnader. I båda fallen försvagasmaktpositionerna, men av olika skäl.

Maktlöshet Svagheter i en strukturell maktposition kan också beropå bristande resurser. Alla människor passar t ex heltenkelt inte som intervjuare. Det krävs en viss socialkompetens för att hantera intervjusituationens maktre-

Vad är socialt?


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 04 16 apr 2002 15.06:13 sida 81 av 82

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


lation, också en viss kombination av social och tekniskkompetens. Inom förvärvsarbetslivet ställs det numeranästan alltid krav på viss utbildning. Personer som intevisar sig kunna svara upp mot kraven får nog förr ellersenare söka sig ett annat jobb.

Maktlöshet kan således vara både intentionell ochstrukturell. En strukturell maktlöshet kan sägas råda dåman inte kan hävda ”rollens rätt”. Intervjupersonenkanske inte låter intervjuaren ställa frågorna. Kanske ärdet intervjuaren som pratar på så mycket att intervju-personen i praktiken inte tillåts svara. Intervjuarensmaktlöshet är däremot intentionell om intervjuperso-nen slänger igen dörren framför näsan på intervjuaren.Då bryts relationen. Eller den kanske inte ens kan ska-pas.

LekAlla sammanhang är inte lika strukturerade. All makt ärinte lika bestämd och tydlig. I anslutning till strukturerkan det uppstå mindre strukturerade sociala samman-hang. Elever gör nåt på rasten. Arbetskompisar snackarpå fikarasten eller kanske ordnar en fest. Det behöverinte heller vara i anslutning till strukturer. Ostrukture-rade sammanhang uppstår lika tillfälligt som de senupplöses.

Gränsöverskridande

Till de minst strukturerade sammanhangen hör nogleken. Och då menar jag främst den regellösa leken, dvsden spontant framvuxna och utvecklade. Känneteck-nande för lek är ett gränsöverskridande. Inte bara barnleker. Även vuxna kan ingå i lekliknande sammanhang,t ex musik, idrott eller sexualitet. Genom leken befriarvi oss ut ur våra burar, prövar vingar och skapar nytt.Samtidigt har vi kul. Musikforskaren Jon-Roar Björk-vold lägger stor vikt vid leken. Han vill värna och stärkalekens möjligheter:

Kapitel 4


7210 04 16 apr 2002 15.06:13 sida 82 av 82


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Genom en lekfull livsinställning utprövas språkets grän-ser och kroppens möjligheter, i förstahandskontakt medvardagens virrvarr av intryck och utmaningar. Här läggsgrunden för social förståelse och tillväxt, för förhåll-ningssätt, inlärningsförmåga och livsduglighet. …Rationalitetens censurerande motstånd kan nämligenmjukas upp genom leken, i en process där människanskapar snarare än förtränger. Det medvetna och detundermedvetna kan därmed i högre grad acceptera var-andra, i ett befruktande samspel där sinnet blir helare. Iden grad man lyckas hålla båda kanalerna öppna,levande och starka, ges möjlighet för utveckling av ska-pande, integrerade människor.10

När jag läser vad Björkvold skriver kommer jag atttänka på vetenskapen. Ofta så högtravande, stel ochsteril. Måste vetenskap betraktas som lekens motsats?Behövs det inte mer av en ”lekfull livsinställning” äveninom vetenskapen?11 Kan inte den vetenskapliga ratio-nalitetens censurerande motstånd behöva mjukas uppgenom lek? Det tror jag.

10 J-R Björkvold (1991) s 53–54.11 Lekens betydelse framhålls även av M Bergström (1996) s 36: ”I

lekbeteendet strömmar kaos från hjärnstammen via beteendeka-naler ut i den yttre omgivningens ordnade strukturer. Dessstrukturer deformeras och förstörs … det bildas nya ordningska-tegorier … Men hos de flesta vuxna kan detta inte hända, efter-som ’möjlighetsmolnet’ har slocknat …”



C

M

Y

K

220mm

223mm

Kap 05 15 mars 2002 09.52:57 sida 83 av 84

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


5 Problematiska problem

Ändå blir verkligheten så lätt förstenad inom vetenskapen. Livet åsidosätts. Människor förvandlas till objekt. Verkligheten uppfattas som om den vore gjord av sten. Vad ser vi då i stenen? Dess egna

fåror eller en spegelglimt av våra egna förstelnade tankebanor?

Kapitel 1


Kap 05 15 mars 2002 09.52:57 sida 84 av 84


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Problematiska problem


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 05 9 apr 2002 16.57:19 sida 85 av 94

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Nu vet vi vad vi skall tala om. Den vetenskap som jagvill utveckla en teori om gäller det sociala. Och med detsociala menar jag sammanhang av sociala relationer,verksamheter och kompetenser. Mer eller mindre struk-turerade. Framburna av människor. Men varför vill jagtala om det?

Varför vill vem veta vad?

Vetenskapandets skäl

Varför skall man överhuvudtaget ägna sig åt vetenskap?Varför vetenskapar man? Det måste vi fråga oss. Intebara en gång, utan om och om igen. Hela tiden. Veten-skapens utgångspunkt utgör dess existensberättigande.Utan utgångspunkt – ingen vetenskap. Eftersom veten-skap inte finns av sig själv måste den ha ett skäl. Detsom vetenskapen avser att skapa finns inte eller finnsbara delvis.

Utgångspunkten utgör en brist, men inte vilken bristsom helst. Det rör sig inte om en brist på mat eller taköver huvet. Vad vetenskapen kan sägas utgå ifrån är enbrist på kunskap. Det är något som vi inte vet, och bris-ten på kunskap ställer till problem. Vi anser oss behövaveta mer.

Varför det då? Ja, det kan bero på vår egen personligasituation. Vi kanske har levt oss fram till ett behov avmera vetande. Så började min egen bana inom veten-skapen. Jag ville veta mera om varför vi lever och över-huvudtaget finns. Pressad av mobbing och dåligabetyg. Vad är egentligen meningen med allt? Det vardär det började. I en brist på mening.

Kapitel 5


7210 05 9 apr 2002 16.57:19 sida 86 av 94


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Trots låga betyg lyckades jag ta mig in på universitetet.Läste fysik och matematik, men kände mig inte nöjdmed svaren. Fortsatte därför med att läsa olika slagshistoria och sociologi. Skaffade mig också en hel delarbetslivserfarenhet. Fick upp ögonen för vad densociala världen betyder. Det är i den sociala världensom språk och kommunikation uppstår. Är det intedärför också genom den sociala världen som vi uppfat-tar och förstår den naturliga? Måste inte vägen tillinsikt om naturens lagar gå genom våra sociala liv?Om vi ska förstå eller missförstå varandra beror inte pånaturlagar.

Skälen var mina egna. Jag hade levt mig fram till ettbehov av att få veta mer om varför vi lever och över-huvudtaget finns. Det var därför jag ville börja veten-skapa. Utgångspunkten var också min egen. Det var jagsjälv som ville veta mer. Problemet var mitt. Vad jagville veta ändrades däremot efterhand. Först ville jagveta mer om naturen, men det vetandet räckte inte till.Jag kände mig inte nöjd med svaren. Därför inriktadejag mig på den sociala världen.

Inringning av problem

Min egen utveckling ger exempel på hur problemringas in. Det ingår i allt vetenskapande. Vetenska-pande kan t ex utgå från det väldigt närliggande. Kan-ske en känsla. Kanske en intuition. Inringningen skergenom att vi ifrågasätter. Från olika infallsvinklar. Varför sig och förenade, men också emot varandra. Vemvill veta? Vad vill vem veta? Varför vill vem veta vad?Hur väl stämmer min uppfattning om vad jag vill vetaöverens med varför jag vill veta det? Varför just detvetande som jag säger mig behöva? Varför inget annat?

I mitt fall var det från början jag själv som ville veta,men vetenskapande kan också ske på uppdrag. Kanskegör sig vetenskaparen till talesman för ett kollektiv eller”den goda saken”. Motiven för vetenskapandet behö-ver inte vara personliga. En stor del av vetenskapandettar sin utgångspunkt i allmängiltiga problem. Sam-



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 05 9 apr 2002 16.57:19 sida 87 av 94

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


hällsutvecklingen tränger sig på. I dessa tider duggart ex larmrapporter från skolan tätt. Eftersom jag självhar barn i skolan har larmrapporterna känts särskiltpåträngande. Det var därför ett viktigt skäl till att jagstartade Skolintegrationsprojektet.1

Problemets subjekt

Problemets innebörd hänger ihop med vems det är.Men vems är egentligen problemet? Vilka är vi som for-mulerar problemen? På vilka villkor? Med vilken rätt? Iregeringens storstadspolitik är det tänkt att männis-korna själva skall äga sina problem. Vad menas meddet? Hur vet man vilka problem som är vems? Det stor-stadspolitiken syftar på är utanförskapet. Det anses varaett problem. Men vems?

En mamma med utländsk bakgrund som tar hand omsina barn. Hon saknar förvärvsarbete. Går på social-bidrag. Är arbetslösheten ett problem för henne? Intesjälvklart. Hon kan mycket väl se arbetslösheten somen möjlighet. I hennes kultur har mödrarna alltid tagithand om sina barn. Och hon vill inte vara sämre. Villsina barn så väl. Är det då verkligen avsaknaden avavlönat förvärvsarbete som plågar henne? Inte nödvän-digtvis. Kanske upplever hon istället myndigheternasom problemet. Alla dessa krav från tjänstemän på till-fälliga lösningar, åtgärder och utbildningar. Vems äregentligen problemet?

ProblematiseringInringningen av problemet kan leda in tankarna i heltnya banor. Rent allmänt innebär inringningen en tan-keutveckling. Vi reflekterar över problemet utifrån


Kapitel 5


7210 05 9 apr 2002 16.57:19 sida 88 av 94


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

olika infallsvinklar. Tänker oss fram till en allt mer håll-bar, motsägelsefri och motiverad problemuppfattning.Det medför både ett närmande och en distansering. Detankar som utvecklas överensstämmer å ena sidan för-hoppningsvis allt bättre med problemet, men å andrasidan antar de en allt mer egen och självständig form.

Verkligt och tänkt problem

Det växer fram en klyfta mellan själva problemet ochtanken om problemet. Ju mer vi tänker om problemetdesto självständigare gör vi våra tankar. Särskilt om tan-karna skrivs ner. Då blir det så synligt. Här på papperetstår mina tankar om problemet nedskrivna. Jag skriverdem här och nu. Tankarna om problemet markerar där-med sin egenhet i både tid och rum. De har förverkli-gats, men handlar samtidigt om en annan verklighet,nämligen det egentliga problemets. Tankarna om pro-blemet är lika verkliga som problemet.

I förhållande till själva problemet äger dock tankarnaen särskilt förmåga. De syftar till att peka ut problemet.Lysa upp. Sätta namn. Göra problemet meningsfullt.Som problem, men också som en angelägenhet att lösa.Dessutom som möjligt att lösa. Lösbart.

Samma syfte präglas inte problemet av. Problemet exi-sterar inte för sin egen lösnings skull. Det kan mycketväl kännas och märkas. Varför skall vi annars lösa det?Problemet kan också mycket väl personifieras av män-niskor som talar för det och om det. Som ger uttryck fördess självförståelse. Men just på grund av brister idenna självförståelse utgör problemet ett problem.Kanske är det inte hela sanningen om problemet somdet ges uttryck för. Kanske sägs det ingenting alls.

Ansvar för problemformulering

Vår uppgift som vetenskapare består i att tränga bakomsjälvförståelsen, peka ut och tala om problemet. Därföruppstår det en klyfta mellan själva problemet och vårttänkande om problemet. Det är vetenskaparen somansvarar för hur problemet formuleras. Det kan inteskyllas på det verkliga problemet. Det utgör ett slagsråmaterial eller inspirationskälla till tänkandet om pro-



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 05 9 apr 2002 16.57:19 sida 89 av 94

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


blemet. Men detta tänkande måste skapas, och det ärdet vetenskaparen som ansvarar för.2

Problem formuleras även av t ex massmedia och politi-ker. Det vetenskapliga förhållningssättet kännetecknasav vad som brukar kallas problematisering. Kort ochgott handlar problematisering om ett vändande ochvridande på det som andra tar för givet. En vetenskapsom inte problematiserar sina problem är inte värdnamnet. Därför måste en problematiserande förmågaingå i varje vetenskapares kompetens. Vetenskaparemåste bli bra på att ställa frågor, men också på att taansvar för sina problemformuleringar.

Frågor och svar

Problematiseringen är en process som aldrig kan ta slut.Den måste fortsätta genom hela vetenskapsprocessen.Som man frågar får man svar, brukar det heta.3 Men detomvända gäller också. Frågorna beror på svaren. Svarenger oss anledning att tänka om. I ljuset av nytänkta tan-kar får man syn på nya sidor av verkligheten, vilket isin tur kan inspirera en till att tänka nytt. Kanske räckerdet med omformuleringar av frågorna, eller så är detsjälva tankeinnehållet i frågorna som inte räcker till.Frågor och svar hänger ihop. En av vetenskapandetsviktigaste uppgifter är att omformulera frågor. Mångagånger besvaras frågor bäst genom formulerandet avnya.

Vad är t ex skolans problem? Ett mått på problemensstorlek är andelen elever utan fullständiga betyg. Alltfler elever saknar fullständiga betyg. Därför är det så lättatt peka ut eleverna. Skolans problem kan anses varaeleverna. Det är ju de som inte klarar godkända betyg.

2 Jag tolkar det som att T Brante (1997) menar just detta när hanpekar ut en svag teoriutveckling som sociologins akilleshäl. Detkrävs teoretiska bearbetningar av sociologins objekt, dvs ”självadefinitionen av den verklighet sociologisk teori skall förklara.” (s311)

3 Se t ex B-E Andersson (1994).

Kapitel 5


7210 05 9 apr 2002 16.57:19 sida 90 av 94


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Beror det på hemförhållande eller språksvårigheter?Beror det på en bristande vilja?

Men tänk om skolan lär ut ”fel” kunskap. Då är detutbildningens innehåll som hamnar i problemformule-ringens centrum och inte eleverna. Kanske är det isjälva verket eleverna utan fullständiga betyg som vetbäst. Kanske har de lyckats avslöja bristerna i innehål-let. Kanske är det eleverna med fullständiga betyg somhar blivit grundlurade. I så fall skulle det inte vara sär-skilt sjukt att sluta skolan utan fullständiga betyg. Kan-ske tvärtom ganska friskt.

Vetenskapandets början

Vetenskapens utgångspunkt består av ett problem.Oavsett om det gäller t ex attityder, politik, teorier,boendevillkor eller skatter uppfattar vi det som verk-ligt. Annars vill vi väl inte försöka lösa det. Åtminstoneinte jag. Men då krävs det att vi skapar en tänkt mot-svarighet till det verkliga problemet. Därmed kan det seut som om vetenskapandet börjar i tanken. Först när vihar skapat en tänkt motsvarighet till det verkliga pro-blemet kan själva vetenskapandeprocessen börja. Vivaggas lätt in i tron att endast denna tänkta motsvarig-het till problemet sen ingår i processen.

Men vi kan lika gärna hävda motsatsen. Vetenskapan-det kan också sägas börja med det verkliga problemet.Att problemet verkligen existerar måste framgå genomt ex erfarenheter, information, inläsning, statistikin-samling, intryck, känslor eller hörsägen. Annars finnsdet inget att skapa en tänkt motsvarighet till. Skapan-det av den tänkta motsvarigheten förlorar sin mening,annat än som ren terapi. Det är med andra ord lika lättatt vagga in oss i en tro på det verkliga objektet somvetenskapandets utgångspunkt.

Vad kommer först? Det verkliga eller tänkta problemet?Empiri eller teori? Rationalisten skulle svara tanken omproblemet. Vetenskapande anses utgöra en alltigenomtänkt process. Verkligheten hänvisas det bara till i denutsträckning det krävs exempel och illustrationer.



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 05 9 apr 2002 16.57:19 sida 91 av 94

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Vetenskapandet börjar och slutar i tänkandet. Empiris-ten svarar tvärtom. Vetandet härstammar från verkligasinnesintryck.

Vem har rätt? Ingen eller båda. Välj själv! Frågan ärnämligen enligt min mening fel ställd. Genom attinbjuda till letande efter en yttersta orsak får den oss attgå vilse. Det är så lätt att halka in i frågan. Föreställ-ningen om nånting som bara måste komma först liggerså djupt inbäddad i modernitetens vetenskapsteori.Detta att ta nånting för givet.

Frågan om vad som kommer först aktualiseras inte barainom kunskapsteorin, utan även inom verklighetsteo-rin. Det är just denna fråga som subjektivisten besvarargenom att peka ut människorna. Lika tveklöst pekarobjektivisten ut strukturerna. Hermeneutikern svararallt och postmodernisten inget. Alla accepterar frågan.Kanske inte medvetet, men i praktiken. Annars skulleden inte besvaras.

Inom juridiken tar man däremot inte vad som kommerförst för givet. Det är man förbjuden enligt lag. Miss-tankar får man lov att ha, men alla är oskyldiga så längeinte motsatsen har bevisats. Inte heller nöjer man sigmed vad som synes vara. Minst lika viktigt är motivet.Åklagaren måste således kunna argumentera för att denmisstänkte överhuvudtaget skulle kunna begå brottetoch i så fall varför.

Inom naturvetenskapen har man allt sedan Aristotelesdagar skilt mellan potens och akt, möjlighet och verk-lighet. Förklaringar av ett visst händelseförlopp byggerpå kunskaper om vilka krafter som kan tänkas med-verka och vad krafterna innebär. Först tar man reda påvad som överhuvudtaget kan hända för att därefterfastställa vad som faktiskt har hänt. Innan t ex elektriskspänning kan uppstå och driva fram ström måste detfinnas elektrisk potential och dessutom en skillnadmellan olika elektriska potentialer. Annars kan spän-ning inte uppstå.

Kapitel 5


7210 05 9 apr 2002 16.57:19 sida 92 av 94


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Socialvetenskapen har säkert en hel del att lära av såväljuridik som naturvetenskap. Flera socialvetenskapligatraditioner tar emellertid avstånd från alla former avsamröre med naturvetenskap. Inom t ex hermeneutik,fenomenologi och kritisk teori ingår ett avståndsta-gande från naturvetenskap närmast i definitionen avsocialvetenskap. Ett närmande till naturvetenskapenbrukar förknippas med positivism.

Enligt min uppfattning är det emellertid inte naturve-tenskapens kunskapssyn som positivismen drar lärdomav. Lärdomarna begränsar sig snarare till naturveten-skaplig metodologi. Den kunskapssyn som användsinom naturvetenskapen stämmer nämligen inte allsmed positivismens. Inom naturvetenskapen intresserarman sig inte alls bara för ytan, utan i högsta grad förvad som döljs där under. Man förlitar sig både på tän-kande och på sinnesintryck. Att döma ut allt samröremellan social- och naturvetenskap har blockerat förmånga viktiga lärdomar, som jag ser det, inte minst närdet gäller synen på vad som kommer först.4

Omformulering av frågan

Vad kommer först? Det verkliga eller tänkta problemet?Nej, det är inte så vi skall ställa frågan. Ingenting kantas för givet. Det är inte självklart att nånting kommerförst. Det är vad vi bör utgå ifrån. Skulle det verkligarespektive det tänkta problemet kunna komma först?Är det överhuvudtaget möjligt? Det är istället så vi börställa frågan.

Och svaret då? Javisst! Både det verkliga respektive dettänkta problemet skulle kunna komma först. Utgångs-punkten kan mycket väl bestå av en sinnesförnimmelseoch känsla. Verkligheten tränger sig på! Men visst kanockså det tänkta problemet komma först. Vår tanke omdet verkliga problemet färgar av sig på hur vi upplever

4 Att lära av naturvetenskapen förespråkas även av T Brante (1997)s 320.



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 05 9 apr 2002 16.57:19 sida 93 av 94

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


det. För att kunna tala om problemet måste vi tänka ossdet.

Förverkligandet av det tänkta

Verkligheten kan existera. Det tror jag på. Det ingårdock inte i min tro att ta ställning till hur. Verklighetenexisterar inte bara i form av empiriskt givna fakta. Äventankar förverkligar verkligheten. De kanske inte syns.De kanske inte kan pekas ut empiriskt. Förverkligandetav dem visar sig kanske bara i deras verkan. Därförmåste vi nöja oss med att tänka dem. Det gör dem intemindre verkliga. Varför skulle vi annars tänka dem?

Frågan om vad som kommer först saknar därför ett all-mängiltigt svar. Den är inte avgjord på förhand. Detavgörs i varje enskild vetenskapsprocess. Det är det upptill oss själva att skapa kunskap om. Rationalisten villhålla det verkliga problemet på avstånd. Enbart tankenom problemet anses vara av betydelse. Kanske accepte-rar man inte ens förekomsten av ett verkligt problem.Empiristen vill tvärtom försöka komma så nära detverkliga problemet som möjligt och låta sina tankarsmälta samman med det. Både rationalisten och empi-risten slår sig till ro med varsin ensidighet. Tror man attdet ena kommer först behöver man inte bry sig likamycket om det andra.

Släpp in verkligheten!

Båda förhållningssätten baserar sig enligt min uppfatt-ning på ett val. Å ena sidan är det den empiriskt givnaverkligheten som väljs bort och å andra sidan det själv-ständiga tänkandet. I båda fallen rör det sig om verklig-heter. Visserligen synliga respektive osynliga. Men likaverkliga. Jag vill hålla öppet för båda. Det är också vadjag har försökt argumentera för. Om vi inte kan ta förgivet vilket som kommer först måste vi förhålla oss tillbåda. Socialvetenskapen behöver ge utrymme för bådeverkliga och tänkta problem. Släpp in verkligheten! Detär viktigt med erfarenheter, sinnesintryck och känslor.Men inte utan reflektioner. Problematisera mera!

Kapitel 5


7210 05 9 apr 2002 16.57:19 sida 94 av 94


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm



C

M

Y

K

220mm

223mm

Kap 06 15 mars 2002 09.07:38 sida 95 av 96

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


6 Meningen med vetenskapen

Inte heller vetenskapen kan liknas vid en sten. Den börjar med osorterade intryck, outvecklade tankar, olästa böcker, olösta problem och oskrivna blad. Det är genom att själva ta ställ-ning, reflektera och göra resultaten begripliga som vi gör vetenskapen meningsfull. Lyckas vi med det?

Kapitel 1


Kap 06 15 mars 2002 09.07:38 sida 96 av 96


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Meningen med vetenskapen


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 06 9 apr 2002 18.48:56 sida 97 av 104

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


etenskapen syftar till att skapa lösningar på problem.Det måste vara meningen med vetenskapen. Vad är detannars för mening? En vetenskap som inte lyckas lösasina problem. Inte bara en gång, utan gång på gång.Det låter väl ganska meningslöst.

En vetenskap som löser sina problem gör verklighetenmer meningsfull. Det räcker med att kalla något vidnamn.1 Det vi sätter namn på saknar mening i sigsjälvt. Genom att namnge skapar vi mening. Det är visjälva som bestämmer. Passar det inte med ett namn såpröva gärna ett annat. Ansvaret är vårt. Endast empiris-ter betraktar verkligheten som meningsfull i sig själv.Endast för en empirist framstår meningen med ordensom självklar.

Skapandet av mening

Vi fyller på med meningar, skrivna på dataskärmen, ut-printade på papper, tryckta i böcker. Många meningar.Långa såväl som korta. Inte som en utfyllnad av detredan givna. Inte som ännu en medlem i en ochsamma familj. Istället som ett stycke nyskapad verklig-het, med sin egen mening. Strävande efter att vara me-ningsfull även för en annan verklighet än sin egen. Detär vad vetenskapen syftar till.

Först måste vi dock göra den problematiska utgångs-punkten meningsfull att lösa. En tänkt motsvarighettill det verkliga problemet skapas. Som problem rym-mer det en brist på mening. Det saknas kanske ettvetande. Eller så kanske vetandet består av motsätt-ningar. Det är just denna brist på mening som veten-skapen syftar till att råda bot på.

1 Se även t ex A Sayer (1992) s 92.

V

Kapitel 6


7210 06 9 apr 2002 18.48:56 sida 98 av 104


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Vetenskapen är långt ifrån ensam om att göra verklig-heten meningsfull. Det saknas inte konkurrenter, t exreligion, massmedia och politik. Men mening skapasockså i det lilla, i vår egen vardag. Det handlas, städasoch donas, men inte utan mening. Eller? Det måstekännas meningsfullt, annars orkar vi nog inte. Saknasdet mening tappar vi lätt sugen. Det gäller inte barabarnen i skolan utan även oss vuxna. Utan mening kanvi inte känna motivation och då kan vi inte förklaravåra handlingar. Då kan vi inte heller prioritera ellervärdera vad som är viktigt.

I tider av medflyt tenderar verklighet och mening attsmälta samman. Verkligheten tycks äga sin egen me-ning. ”Det knallar och det går.” ”Jämna plågor.” Viinvaggas i en tro på det självklara. Lär oss att ta me-ningen med verkligheten för given. Det är just när vitappar sugen som behovet av mening börjar kännasangeläget. När vi får det svårt, i tider av motflyt. Dåaktualiseras tankar om meningens egen betydelse.”Vad är det egentligen för mening?” Meningen medden verklighet som vi lever i känns kanske inte längreså självklar.

Därmed blir vi varse klyftan mellan verkligheten ochtanken om verkligheten. Vi upptäcker det som tidigarehar tagits för givet. Den vardag som verkade så me-ningsfull i sig själv. Kanske känns det smärtsamt. Precissamma klyfta utgår vetenskapen ifrån. Distanseringen.Det uppstår ett problem som frammanar en distansmellan verkligt och tänkt, ett problem som dessutomkänns meningsfullt att lösa. Vetenskap syftar till att för-söka lösa problemet. Det är meningen med vetenska-pen.

Inte bara vetenskapare löser problem. Inte bara veten-skapare gör verkligheten meningsfull. Det sker även ivardan av vem som helst. Det kan gälla problem imänskliga relationer. Men inte nödvändigtvis. Kanskegör den ena meningen det meningsfullt att skapa den



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 06 9 apr 2002 18.48:56 sida 99 av 104

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


andra. En dukning av middagsbordet. Vissa av oss kan-ske måste ägna mycket tid åt att försöka övertyga vårabarn om meningen med att gå i skolan. Det kan kanskeockså behöva ägnas en hel del tid åt diskussioner medlärare om meningen med att ha barnen där.

Hur skapas mening?

All mening måste skapas! Precis som mat, kläder ochbostäder. Det är vad socialforskningen bör utgå ifrån. Iutgångsläget kan vi inte ta meningen för given. Det vibör intressera oss för är hur mening skapas, varför, ivilka sammanhang och av vem. Vissa kanske kan ägnatid åt att tänka ut sin egen mening utifrån studier avandras tankar och tyckande. Andra hämtar av olika skälsin mening från mediernas skval. Framför allt är detskolan som har till uppgift att förmedla mening. Var-ifrån meningen än härstammar så måste den dock förstav allt skapas.

Vad var det t ex för mening med den intervjuundersök-ning av malmöbornas levnadsvillkor som jag ledde1995–97 (Levnadsundersökningen)? Så här i efterhandkan jag konstatera att meningen skapades gradvis. Denprövades fram. Under projektets gång ägnade jagmycket tid åt att fundera över dess mening. De inter-vjuande projektdeltagarnas egna tankar, synpunkteroch reflektioner hade också stor betydelse. Intervju-undersökningar måste nog lägga större vikt vidmeningsinnehållet än andra forskningsmetoder. Ominte meningen med projektet är tydlig och välformule-rad så ställer intervjupersonerna helt enkelt inte upp. Ivärsta fall ställer intervjuarna inte heller upp.

Meningssammanhang

Det räcker emellertid inte med bara något enstaka ordeller en enda mening. Att t ex bara presentera Levnads-undersökningen som en undersökning av levnadsför-hållanden lämnar fältet fritt för alla möjliga tolkningar.Vems undersökning? På vems uppdrag? Vilka syften?Ett meningsinnehåll som bara kommer till uttryck i enenda mening saknar fixerad innebörd, flyter liksomomkring och kan betyda lite av varje. För att åstad-

Kapitel 6


7210 06 9 apr 2002 18.48:56 sida 100 av 104


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

komma stabilitet i meningsinnehållet måste vi relaterameningen till andra meningar och på så sätt skapa ettstörre sammanhang av meningar.

Kraven på tydlighet och stabilitet i meningsinnehålletaktualiserades särskilt av ett introduktionsbrev tillintervjupersonerna. Brevet syftade till att göra under-sökningen meningsfull för intervjupersonerna genomformuleringar om ett slumpmässigt urval, fullständiganonymitet och svarens stora betydelse för plane-ringen av det framtida Malmö. ”Ta nu chansen och sägdin mening!”, hette det i rubriken. På frågeformuläretsbaksida försökte jag precisera och förtydliga menings-innehållet. Texten innehöll referenser till bl a upplägg-ning, intervjuomfattning, syfte, frågeställningar ochmetod. Dessutom presenterade jag mig själv.

Det skrivna och talade ordet räcker emellertid inte hel-ler. Meningar kommer även till uttryck i bl a hand-lingar, kroppsspråk, attityder och ritualer. Det fick viockså lära oss mycket om i Levnadsundersökningen.Vissa intervjupersoner kunde reagera negativt på bre-vet, men förändra sin uppfattning efter att ha hörtintervjuarens sätt att tala i telefonen. Andra intervju-personer kunde reagera tvärtom och slå igen dörrenmed en smäll när intervjuaren väl visade sig.

I deltagarutbildningen lade vi stor vikt vid diskussionerom andra meningsuttryck än just det skrivna ochtalade ordet. Deltagarna fick lära sig att fundera över ivilken utsträckning meningen med projektet även för-medlades genom t ex språkmelodi, kroppshållning,gester, mimik, ögonrörelser, tonfall, dialekter och kläd-sel. Det var viktigt att försöka åstadkomma en harmonimellan budskapet i introduktionsbrevet om den grund-läggande respekten för intervjupersonen och andrameningsuttryck.

Att projektets olika meningsinnehåll harmonierademed varandra var givetvis även av stor vikt för inter-



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 06 9 apr 2002 18.48:56 sida 101 av 104

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


vjuarna. Intervjuare som inte känner sig säkra påmeningen med projektet eller som upplever dubblabudskap lär knappast kunna övertyga tveksamma inter-vjupersoner. En osäkerhet om projektets mening för-svårar motivationen och kan i förlängningen leda tilllikgiltighet.

Budskapet om betydelsen av deltagarnas delaktighet,erfarenheter och kompetens kunde inte bara förklaras iord, utan måste dessutom bekräftas i handling. Därförlät jag t ex deltagarna i den första etappen vara med iskrivningen av introduktionsbrevet. Genom gruppar-bete utarbetade man förslag till introduktionsbrev ochtvingades därigenom utveckla sin egen tolkning av pro-jektets meningsinnehåll. Delar av resultatet kom sentill användning i det slutgiltiga introduktionsbrevet.

DiskurserDet sammanhang av mening som uppstod i Levnads-undersökningen kan mycket väl kallas diskurs. Diskurs-teorin utgör i själva verket en viktig inspirationskällaför mig. Dock inte i sin rationalistiska version. Med dis-kurser vill jag inte mena en rationalistisk innestäng-ning i det verbala språket. Jag vill inte bura in vare sigmig själv eller andra i en verbalspråklig slutenhet.

Inskränkningen till verbalspråket kritiserades på 80-talet av Ernesto Laclau och Chantal Mouffe.2 Medinspiration från Gramsci utvidgade de diskursbegrep-pets giltighet: ”Om jag sparkar på ett sfäriskt objekt pågatan eller om jag sparkar på en boll i en fotbollsmatchså är det samma fysiska faktum, men meningen skiljersig.”3 Framhållandet av meningens betydelse är gemen-sam för all diskursteori. Istället för empirismens fokuse-ring på det som synes vara intresserar sig diskursteorin

2 Se E Laclau & C Mouffe (1985).3 Min översättning från E Laclau & C Mouffe (1987) s 82. Se även

E Laclau & C Mouffe (1985). Laclaus och Mouffes uppfattningom diskursteorin diskuterades med hetta i New Left Review1987–88. Se bl a N Geras (1987; 1988), E Laclau & C Mouffe(1987), och N Mouzelis (1988).

Kapitel 6


7210 06 9 apr 2002 18.48:56 sida 102 av 104


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

för våra beskrivningar av vad som synes vara. Det ärvåra beskrivningar som förklarar ovanstående skillnad.Rent fysiskt syns det kanske ingen skillnad. Iställetberor skillnaden på hur vi gör världen meningsfull.Skillnaden kan inte sägas vara fysisk utan snarare dis-kursiv.

Det som skiljer ut Laclau och Mouffe från andra dis-kursteoretiker är hänvisningen till andra menings-bärare. Det är inte bara ordet fotboll eller dess skrivnaregler som räknas, utan även själva agerandet. Ochplatsen för agerandet. Och tiden. Och hur andra runt-omkring agerar, inte minst publiken. Med ett visst bete-ende pekar fansen ut sin samhörighet med varandra.Allt utgör beståndsdelar i vad Laclau och Mouffe kallardiskurs.

Diskursrationalism Ändå burar även Laclau och Mouffe in sig i en rationa-listisk innestängning. Diskursrationalism kan det kal-las. Hela världen reduceras till en fråga om mening.Därmed osynliggör man det meningslösa. Det som sak-nar mening för mig, men kanske inte för dig. Det somsaknar mening för oss båda, men som kanske ändå sät-ter sin prägel på våra liv. Kanske gör det oss mottagligaoch öppna för vissa meningar, hellre än för andra.4 Detsom vi ännu inte har beskrivit, namngett och förklarat,det än så länge meningslösa, men inte verkningslösa.

Meningslöst men verkningsfullt

Hur kan något vara meningslöst, men ändå verknings-fullt? Det kan det inte, tycks Laclau och Mouffe mena.Det visar på rationalismen i deras diskursteori. Detmeningslösa kan visst vara verkningsfullt, hävdar jag.Hur kan jag påstå det? Hur kan jag överhuvudtaget vetanågonting om det meningslösa? Det kan jag inte. Jagmåste nöja mig med att tro. Och visst tror jag. Jag trorpå verklighetens potentialer. Men de måste förverkligasinnan jag kan veta. Och kanske har de förverkligats,

4 Se Jessops kritik, t ex B Jessop (1982) s 202.



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 06 9 apr 2002 18.48:56 sida 103 av 104

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


men jag vet ännu inte om det. Saknar än så länge endiskurs som gör dem synliga.

Även det som saknar mening för oss kan mycket välvara verkningsfullt. Det tror jag på. Och jag kan ävenvisa det. Det är syftet med min bok. Ta t ex exempletmed hur barnen lär sig en vetenskapsteori i skolan. Vadvet lärarna om det? Detta försöker jag skapa ett vetandeom. Vetandets inre logik, erfarenhetsstöd och använd-ningsmöjligheter gör det meningsfullt. Men inte i allaavseenden, utan meningsfullt som just vetenskap.

Men därmed stänger även jag in mig i en diskurs. Detkanske en diskursrationalist skulle hävda. Och visst!Det sker mycket målmedvetet. Kritiken och avgräns-ningarna innebär lika mycket en innestängning av migsjälv som en utestängning av andra. Resultatets inrelogik beror på hur väl jag har lyckats stänga in mig.Ingen låter sig väl imponeras av ett fallfärdigt ruckelmed dörrar som står och slår i vinden. Det innebärdock inte jag slutar tro på det meningslösa men ändåverkningsfulla. Min tro på möjligheterna. Som skullekunna förverkligas. Som kanske redan har förverkligats.Som kanske verkar just nu i mitt skrivande. Jag vet barainte om det.

Detta för mig osynliga, ohörbara eller otänkbara kanmycket väl ingå i min diskurs. Det kan vara en motsä-gelse eller logik som jag inte förstår mig på. I alla fallinte ännu. Men det hittills osynliga eller otänkbara kanockså mycket väl befinna sig utanför det som Laclauoch Mouffe kallar diskursivitetens generella fält.5

Tiden

Hur använder vi t ex tiden? Sociala sammanhang sker!Det låter kanske självklart, men själva skeendet ägersina egna egenskaper. Går det för långsamt? Går det försnabbt kanske vi bränner ut oss. Utbrändhet ligger itiden. Det kan också vara ryckigt. Rytmiskt? Vad tiden

5 E Laclau & C Mouffe (1987): ”The general field of discursivity”.

Kapitel 6


7210 06 9 apr 2002 18.48:56 sida 104 av 104


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

betyder kan vi lära av musiken. Det kan röra sig omenkla rytmer i fjärdedelar, åttondelar eller sextondelar.Svårare blir det då flera rytmer verkar samtidigt. Iblandsvänger det. Det vi då känner av är tidens verkan.Genom att inte lämna oss oberörda förverkligas desspotens till akt. Skillnaden mellan bra och dålig musikkan mycket väl bero på hur man hanterar tiden. Tidenverkar, oavsett om vi har gjort den meningsfull eller ej.

Rummet

Hur använder vi t ex rummet? Sociala sammanhanginte bara sker, utan äger även rum. Ett av de mest kändaområdena i Malmö heter Möllevången. Det är ettområde med hög omsättning på befolkningen. Varje årflyttar drygt var fjärde. Det kan säkert bero på Mölle-vångens tunga belastning av kriminalitet och miss-bruk. Men det kan säkert också bero på bostädernassammansättning. Nästan två tredjedelar av bostädernaär en- eller tvårummare. Just av den anledningen kän-ner sig många barnfamiljer tvungna att flytta när bar-nen växer upp.

Det behöver inte bero på den mening med Mölle-vången som verkligen existerar. Det var på Mölle-vången som flera av arbetarrörelsens klassiska institu-tioner uppstod, t ex Folkets park och Folkets hus. Detvar på Möllevången som flera av arbetarrörelsens klas-siska ledargestalter växte upp, t ex Gustav Möller. Möl-levången symboliserar ett arbetarrörelsens kulturarv.Det tar ungdomar fasta på. Det bildas organisationer.Det skapas diskurser i vilka Möllevångsymboler utgörbärande inslag.

De diskurser som är förknippade med Möllevången kansäkert få en del att vilja bo kvar. Det känns så menings-fullt. Men tänk om bostäderna inte räcker till? Nån-stans går smärtgränsen. I det längsta spjärnar manemot. Till slut kanske ändå brister i boendet får en attflytta. Oavsett hur meningsfullt det känns att bo kvar.Rummet kan uppenbarligen vara verkningsfullt, oav-sett meningen med det.



C

M

Y

K

220mm

223mm

Kap 07 9 apr 2002 17.02:52 sida 105 av 106

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


7 Vetenskapande

Men stenar kan också vara bra att klättra upp på och därifrån blicka ner. Det gjorde jag. Då fick jag syn på hela samhället. Var det inte större än så? Jag såg husen och vägarna, men skymtade också kyrkogården där i bakgrunden. Gubben som satt i vilstolen syntes dock inte. Kunde inte se om han var glad eller ledsen. Inte heller om nån kom fram och pratade med honom. Det fick mig att titta lite noggrannare när jag hade klätt-rat ner. Faktiskt filmade jag honom i smyg.

Kapitel 1


Kap 07 9 apr 2002 17.02:52 sida 106 av 106


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Vetenskapande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 107 av 130

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


I ordets rätta bemärkelse handlar hela vetenskapspro-cessen om ett vetenskapande, dvs ett skapande avvetande. Inte ett ”inhämtande av kunskap”, som detstår i Nationalencyklopedin. Den synen på vetenska-pandet vänder jag mig emot. Det tyder på att kunska-pen redan existerar. Den skall bara hämtas in. Det trorinte jag på. Den vetenskapliga kunskapen måste skapas.Säkert behöver vetenskapandet använda sig av tidigareskapad kunskap, men resultatet utgör ett nyskapatvetande. Annars kan det inte kallas vetenskap.

Kausalitet – en fråga om sociala krafter

ProblematiseringenVetenskapandet börjar redan genom problematise-ringen. Därigenom etableras också tudelningen mellanverkligt och tänkt. Genom vårt tänkande om verklig-heten distanserar vi oss från den. Det är just dennaverklighet vi kan och vill vända oss till vid insamlingenav empiri. Det är just denna verklighet som kan kallasundersökningsobjektet. Tudelningen gör det verkligatänkbart för oss, men den innebär också att tänkandetförverkligas. Just genom detta tänkande uppstår detbehov av teorier, såväl befintliga som en utveckling avvåra egna. Behovet gäller teorier om verkligheten. Denverklighet som vi tror kan existera. Annat kan vi intetänka oss.

Tudelningen mellan verkligt och tänkt

Det jag menar med en kritisk realism kännetecknas avuppdelningen mellan verkligt och tänkt. Utan dennauppdelning halkar vi in på endera av kunskapsteorins

Kapitel 7


7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 108 av 130


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

två kungsvägar. Det sker på bekostnad av antingenverkligheten (rationalism) eller tänkandet (empirism).Bara genom att problematisera och återigen problema-tisera kan vi hålla distansen. Bara så slår vi vakt omuppdelningen. Vi kan inte ta för givet, varken tankareller vad vi ser, hör och känner.

Därför kan vi inte börja med att besvara frågor om vadsom synes vara. Vi måste istället börja med att fråga ossom det som synes vara verkligen kan vara. Kan det somtycks existera verkligen existera? Är det överhuvudtagetmöjligt? Kan det som ser ut att ha en betydelse verkli-gen ha den betydelsen? I vetenskapliga beskrivningarav verkligheten kan vi inte ta det som skall beskrivas förgivet.

Inte ta orsakssamband för givna

Inte heller kan vi ta orsakssambanden för givna. Detsom ser ut att hända mellan A och B kanske inte kanhända. Det bara ser ut så. Kanske är det istället mellan Boch C det händer. Även om det inte ser ut så. Den möj-ligheten ges det dock inget utrymme för i den klassiskalag om orsakssamband som David Hume fastställde imitten av 1700-talet. Lagen pekar ut A som orsak till Bom, för det första, A och B ”berör varandra i tid ochrum”, för det andra, B följer efter A i tiden, samt för dettredje, B endast uppstår på grund av A.1

Lagen fungerar säkert alldeles utmärkt för alla som villta orsaker för givna. Om man okritiskt utgår frånantingen det tänkta eller det synliga varat. Då har mansäkert hjälp av Humes lag. Om man däremot inte vill taorsaker för givna fungerar lagen inte alls. Ingår det i A:sförmåga att kunna förorsaka B? Är det överhuvudtagetmöjligt? Det sägs det inget om i lagen. Det ställs detinga krav på. Det räcker med vad som synes vara.

1 Se t ex L-C Hydén (1981) s 57 och T Brante (1997) s 317.

Vetenskapande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 109 av 130

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Sociala krafter

Inom kritisk realism har man istället myntat begreppetsociala krafter. Vi kan också kalla det potentialer. Detstår enligt Nationalencyklopedin för ett ”latent slum-rande”. En inneboende möjlighet som kan förverkligas.Med sociala krafter menas t ex motsvarigheter i densociala världen till gravitationskraften. Alla tänkbaraeller påvisbara orsaker till social verkan kan kallas soci-ala krafter. Allt vad som kan tänkas eller visa sig vara avbetydelse. Vad kan då gravitationskraften tänkas mot-svara i den sociala världen?

Var och en av den sociala världens tre allmännabeståndsdelar består av social kraft, dvs relationerna,verksamheterna och kompetenserna. Varför skulle vit ex annars vara verksamma? Varför skaffar vi ossannars en viss utbildning? Varför väljer vi hellre vissarelationer istället för andra? Vi tror väl förhoppningsvispå vad vi gör. Vi tror väl förhoppningsvis på att vad vigör skall ha en verkan. Däremot kan vi inte vara heltsäkra på vilken verkan. Vi måste hålla isär verksamhet idess betydelse av möjlighet respektive verklighet.

Inom både rationalismen och empirismen tenderarmöjlighet och verklighet att smälta samman. I empiris-tisk vetenskap är möjligheterna varken mer eller min-dre än vad som syns i verkligheten. Rationalistiskvetenskap kännetecknas omvänt av en sammansmält-ning på verklighetens bekostnad. Verkligheten är igrunden varken mer eller mindre än sina möjligheter,t ex nationalekonomins eviga drifter eller struktur-marxismens ”bestämning i sista instans”.

Om man inom socialforskningen ofta skiljer alldelesför lite mellan möjlighet och verklighet – så råder ettmotsatt problem inom t ex grundskolan. Där hållerman möjligheterna alldeles för mycket isär från verklig-heten. Grundskolan pumpar upp barnens kompetens-potential, men utan tydliga kopplingar till användningoch förverkligande. Att möjlighet och verklighet intenödvändigtvis behöver smälta samman utgör nog en

Kapitel 7


7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 110 av 130


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

av barnens mest grundläggande lärdomar från skolan,säkert också smärtsam för många i tider med hög ung-domsarbetslöshet.

Ungdomars kompetenspotential märks i alla fall, ävenom inga förvärvsarbeten dyker upp. Åtminstone omman får tro betygen. Betyget bekräftar rent objektivtexistensen av en potential och möjlighet, men lovarabsolut inget förverkligande.

Osynliga sociala krafter Många sociala krafter märks emellertid inte, hur mycketvi än använder våra sinnen. Särskilt svårt kan det varanär sociala krafter motverkar varandra. Motverkandesociala krafter tar ut varandra, syns inte så tydligt, synskanske inte alls och får vanligtvis ingen större socialverkan.

Av samma skäl ligger t ex min penna kvar på bordettrots gravitationskraften. Bordet motverkar inte självagravitationskraften utan dess verkan, inte dess potensutan dess akt. Vare sig bordet står där eller ej så utsättspennan för gravitationskraften. Genom att motverkagravitationskraftens verkan hindrar emellertid bordetpennan från att trilla ner på golvet. Krafterna verkar,men mot varandra och deras verkan syns därför inte.

I den sociala världen hamnar innehållet i socialveten-skapliga publikationer alldeles för ofta i konflikt medformen. Socialvetenskapliga böcker kan mycket välinnehålla storslagna idéer och slutsatser, men formenpå t ex språket motverkar ett förverkligande. Inne-hållets sociala kraft existerar kanske, men kraften iuttrycksformen verkar dessvärre i en motsatt ochblockerande riktning. Krafterna tar ut varandra ochsyns inte alls eller kanske bara vagt. Hur får vi då syn påtill synes osynliga sociala krafter? Hur kan vi förstå vaden författare menar om hon/han uttrycker sig i svårtill-gängliga ordalag?

Vetenskapande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 111 av 130

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Analyser …Det krävs vad som kallas analys. Ordet härstammarfrån grekiskan där det betyder upplösa och lösgöra. INationalencyklopedin förklaras det som ”en verkligeller tänkt uppdelning av något i dess olika beståndsde-lar; grundlig, uppdelande undersökning”.

Vad är det då som måste delas upp och undersökasgrundligt i sina beståndsdelar? Vilka är beståndsde-larna? Det kanske inte alls är självklart. För att kunna taställning till vad som skall analyseras kan vi behövafördjupa vår bekantskap med undersökningsobjektet.Det sker genom både insamlingar av empiri ochutveckling av teori. Empirin kan mycket väl bestå avegna erfarenheter. Genom att vistas i undersöknings-objektets verklighet skaffar vi oss intryck. Kanske väljervi att satsa på intervjuer. Eller så finns det kanske till-gång till statistik. I samtliga fall kan vi inget ta för givet.Vi måste ifrågasätta. Problematisera intryck, erfaren-heter, intervjusvar och statistik.

Abstraktioner

Det stimulerar samtidigt fram vår tankeutveckling. Detuppstår behov av abstraktioner. Begreppet abstraktiondefinieras av Nationalencyklopedin som en ”en tanke-process (eller resultatet av en sådan) i vilken man bort-ser från vissa egenskaper hos en företeelse eller ett före-mål och i stället uppmärksammar en eller några fåegenskaper”. Tankar om objektet renodlas. Vad är möj-ligt? På vilka villkor?

Analysen kan t ex gälla fotboll. Vad finns det för möj-ligheter med olika spelsystem? Det tänks det mångatankar om. Systemens fördelar och nackdelar renodlas.Men fotboll kan också analyseras som diskurs. Detkrävs säkert en diskursanalys för att förklara samban-den mellan fotboll och t ex öl. Den analytiska uppdel-ningen av fotbollen är långt ifrån given. Uppdel-ningen måste skapas. Tänkas, men också prövas fram.

Kapitel 7


7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 112 av 130


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Basera sig på insamlad empiri. Inspireras av andrastänkanden.

Andra analyser kan gälla t ex inflationen. Är det verk-ligen löneökningar som betyder mest? Svaret på frågankräver abstrakta analyser av lön skild från t ex räntoroch priser. Vad innebär lön? På vilka villkor utbetalaslön? Varför betalas det lön?

Teori

Definition

Om svaren bygger på grundligt genomtänkta tankaroch dessutom hänger ihop så existerar det en teori. Ensamling antaganden eller påståenden som bygger pågrundligt genomtänkta tankar. Det var så jag avgrän-sade begreppet teori i inledningskapitlet. Det kallasockså definition. Det latinska ordet definitio betyderavgränsning.2 Jag definierade begreppet teori utifrånvad som står i Svensk Ordbok och Nationalencyklope-din. Dessa antaganden eller påståenden kan gälla vadsom finns respektive inte finns. De kan peka ut ochvara beskrivande. Men de kan också gälla samband.Vad kommer före respektive efter? Vad krävs det förvillkor?

Alla har teorier

Vetenskapliga teorier

Inte bara vetenskapare har teorier. Det har vi alla. T exom barnuppfostran. Eller om fotboll. Kanske om musik.Så snart grundligt genomtänkta tankar formuleras tillen samling antaganden eller påståenden kan det kallasteori. Den vetenskapliga teorin utmärker sig i flera avse-enden. Dess beståndsdelar måste vara väl definierade.Det måste stå helt klart vad alla termer och begreppbetyder. Det räcker inte heller med en löst hållen sam-ling. Beståndsdelarna måste hänga ihop till en helhet.Det är denna helhet som kallas teori. Den måste dess-utom peka ut en verklighet, direkt eller indirekt, ochvara användbar. För att en teori skall kunna kallasvetenskaplig måste den vara både teoretiskt, empirisktoch pragmatiskt giltig.

2 K Johannesson (1998) s 18.

Vetenskapande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 113 av 130

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Pröva olika teorier!

Teorier kan liknas vid ett slags glasögon. Genom teorierkan vi få syn på vad som inte självklart syns. Kanske servi andra beståndsdelar. Andra nyanser. Andra möjlig-heter. Eller nya begränsningar. Pröva gärna flera olikaglasögonen. Vad får du syn på? Hur? Jämför! Låt inteteorierna ta makten över analysen! Glöm inte ditt egetansvar. Det är du som ansvarar för både valet ochanvändningen av teorier.

Genom analysens uppdelningar söker vi kontakt medteorier. De behövs till stöd för våra undersökningar. Iexemplet ovan med analysen av inflationen visades detsig t ex behövas en teori om lön. Det behövs en välstrukturerad och definierad samling påståenden omlön. Det behöver förklaras vad som är lön och inte.Lönens villkor och orsaker. Ordet lön behöver placerasin i ett teoretiskt sammanhang och därmed omvandlastill begrepp.

Begrepp

Det teoretiska sammanhang som ordet placeras in i ärmeningsfullt. Både i vad som pekas ut och lyses upp(empiriskt). Men också i sina inbördes relationer (teore-tiskt). Sammanhanget består av meningar, relateradetill varandra. Det utgör en diskurs. När ordet placeras ini diskursen får det sin nya mening genom relationernatill andra meningar. Det är genom dessa relationer somordet görs meningsfullt. Det är då det kan kallas be-grepp.

Teorier – diskurser

Inplaceringen i diskursen omvandlar ordet till begreppoch fyller det med mening, men hur mycket då? Detavgörs inte bara av relationerna till annan mening. Detberor även på hur väl ordet lyckas peka ut verklighetenutifrån sin nya mening. Det räcker inte med en teore-tisk prövning. Begreppet måste även prövas empiriskt, ihur väl det lyckas peka ut en mening i verkligheten.Göra verkligheten meningsfull.

En teori kan hänga ihop så väl teoretiskt. Dess begreppkan verka så meningsfulla i förhållande till varandra.Alla beståndsdelar kan vara så väl definierade. Men! I

Kapitel 7


7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 114 av 130


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

den empiriska prövningen kan det ändå avslöjas bris-ter. Vad pekar teorin egentligen ut? Vad säger den omverkligheten? För att inte tala om dess användbarhet.Hur mycket beror dess giltighet på det sammanhangsom den används och förverkligas i (pragmatisk)? Teo-rier kan aldrig vara heltäckande. De förklarar inte allt.De skall heller inte tas för givna. Är inte slutgiltiga.Behöver prövas och omprövas.

Dessutom varierar behovet av teorier. Ibland kan detkanske räcka med enskilda abstraktioner. Som t ex i entextanalys. Många av oss försöker nog vid en förstagenomläsning lokalisera nyckelord och stryka under.Därmed påbörjas en analys- och abstraktionsprocess.Meningsbärande argument ringas in, vilket innebär ennedbrytning av texten i olika beståndsdelar. I nästa ledkanske det fortsätter med anteckningar om vad vi troratt författaren egentligen menar med varje enskildbeståndsdel. Vi renodlar helt enkelt textens kärninne-håll, dvs den sociala kraften i dess argument.

Abstraktionsnivåer I jämförelser mellan olika abstraktioner kanske vi mär-ker hur det skapas nivåer. Ju mer vi renodlar destohögre abstraktionsnivå. Det kan också upplevas som ettväxande gap mellan det tänkta och den verklighet somdet tänkta handlar om. Mindre renodlade tankar upple-ver vi kanske som närmare verkligheten. De pekar ut enverklighet som vi kan känna igen. Det är de mindrerenodlade tankarna som kallas konkreta.

Abstrakt och konkret Ändå har skillnaden mellan konkret och abstrakt ingetmed avståndet till verkligheten att göra. Det konkretaär både lika nära och avlägset som det abstrakta. Alltannat är en empiristisk illusion. Det som för mig kännsnära och konkret kanske du inte kan se några verkligamotsvarigheter till. För dig känns det abstrakt och verk-lighetsfrämmande. Du kanske upplever det som att jagbrottas med hjärnspöken. Och det kanske jag gör. Ellerså har mitt abstraktionsarbete lärt mig att få syn påbetydelser som det inte talas om i vardan. Som inte rap-

Vetenskapande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 115 av 130

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


porteras av massmedia och inte debatteras av politiker.Som verkar i det fördolda. I så fall har jag lyckats. Dåblev det en mening med mitt vetenskapande.

Det kan också mycket väl vara så att tankarna pekar utmin verklighet, men faktiskt inte din. Det gör dem kon-kreta för mig, men inte för dig. Det är min verklighet desäger nåt om, men inte nödvändigtvis din. Behöver dubry dig? Bestäm själv! Men låt gärna hållbarheten (teo-retiskt) också få vara avgörande. Inte bara utpekbarhe-ten (empiriskt). Varför inte låta även användbarheten(pragmatiskt) få ha ett ord med i laget.

Skillnaden mellan konkret och abstrakt behöver inteheller ha med tankearbete att göra. Abstraherande krä-ver tankearbete. Det tar ofta tid. Kräver mycket tåla-mod och ihärdighet. Men konkretiserandet av abstrak-tionerna kan också kräva mycket arbete.

Statistik

Analyser behöver inte alltid vara så abstrakta. Kanskevill vi analysera en grupp människor genom att dela indem i tjejer och killar. Hur många killar? Hur mångatjejer? De siffror vi räknar oss fram till representerarmängderna. Men så länge tjejerna och killarna stårblandade kan inte mängderna pekas ut. Däremot kanju mycket väl tjejerna uppmanas att ställa sig i ena hör-net och grabbarna i det andra. Då går mängderna attpeka ut. Det här är mängden si och så många killar. Detdär är mängden si och så många tjejer. Den eventuellaskillnad mellan mängderna som siffrorna uttalar sigom går också att få syn på.

Siffrorna hjälper oss att beskriva situationen. Först intehelt konkret. När killarna och tjejerna stod blandadekrävdes det ett visst tankearbete för att förstå vadmängderna innebar. I och med uppdelningen förändra-des verkligheten. Den gjordes möjlig att peka ut. Menhur ofta låter sig verkligheten göras utpekbar? Säkertinte ofta. Istället är det nog vi vetenskapare som måsteförsöka ändra på vårt utpekande. Förtydliga oss.

Kapitel 7


7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 116 av 130


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Använda ett annat språkbruk. Kanske räcker det intemed siffror. Kanske kan vi låta varje kille representerasav ett äpple och varje tjej av ett päron. Sen staplar viäpplena för sig och päronen för sig. Då kan vi ändå fåsyn på mängderna. Även om tjejerna och killarna fort-sätter att blanda sig.

Matematiken kan också hjälpa oss att räkna frambetydligt abstraktare beskrivningar. Redan i använd-ningen av till synes enkla mått som medelvärde befin-ner vi oss på en viss abstraktionsnivå. Kan t ex medelål-dern hos en grupp människor pekas ut? Knappast. Vimåste lära oss att tänka vad medelålder innebär. Betyd-ligt abstraktare blir det med t ex mått på korrelationoch regression. Det kan säkert vara användbart. Jag villdock höja ett varnande finger. Vi måste vara helt klaraöver vad vi analyserar. De matematiska uträkningarnakan ganska lätt skena iväg, men vad är det egentligen vianalyserar? Och är det som vi analyserar verkligenintressant?

Genom analysen skapar vi ett vetande om vad verklig-hetens olika delar betyder. För att bättre kunna beskrivaverkligheten behöver vi analysera olika delar var försig. Utifrån t ex det som ser ut som ett samband mellanA och B innebär analysen att vi undersöker A och B varför sig, dessutom abstrakt i renodlade former. Analysenlöser upp det som i verkligheten ser ut att sitta ihop.

… och synteserDärför måste analysen följas av syntes.3 Det som hartagits isär och analyserats var för sig måste sättas ihop.Analysen fokuserar på möjligheterna. Genom syntesenskapar vi ett vetande om hur möjligheterna förverkli-

3 Jfr M Alvesson & K Sköldberg (1994) s 48.

Vetenskapande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 117 av 130

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


gas. I syntesen förenas teoretiskt utarbetade uppfatt-ningar om olika undersökningsobjekt.

Vi kan inte ta syntesens resultat för givet. Lika litet somvi kan ta undersökningsobjektens betydelse för given.Undersökningsobjektens betydelse måste få analyserasvar för sig, så förutsättningslöst som möjligt. Därefterbehövs det ett lika förutsättningslöst skapande av syn-teser. Vi kan inte ta för givet att enstaka teorier om möj-ligheter också gäller förverkligandet. Möjligheter måstehållas isär från förverkligande. Därför måste också ana-lyser hållas isär från synteser.

Reduktionism

Annars begår vi samma misstag som subjektivismenoch objektivismen. För t ex nationalekonomin utgörmänniskans eviga drifter den sociala världens högstaabstraktion från vilken allt av vikt kan härledas. Struk-turmarxismen lägger en liknande vikt vid ”ekonominsbestämning i sista instans”. Misstaget brukar kallasreduktionism.4

Flerdimensionellt

Vare sig man härleder allt av vikt från en enda uppfatt-ning om ytan (empirism) eller en enda uppfattning omdjupet (rationalism) så reduceras hela den sociala värl-den till en enda dimension. Det flerdimensionella syn-sätt som jag efterlyste tidigare kan således inte barabaseras på en enda uppdelning i olika abstraktionsni-våer. Om vi vill hålla möjlighet isär från verklighet ochundvika en sammansmältning så räcker det inte meden enda dimension av nivåer från abstrakt till konkret.

Min slutsats saknar inte stöd i erfarenheten. Vi kan pågoda erfarenhetsgrunder avvisa alla försök till härled-ningar av hela den sociala världen från enbart relatio-

4 Inom sociologin verkar allt fler vara överens om att det interäcker med en enda heltäckande teori, utan att det behövs kom-binationer av olika teorier. Se t ex G Ahrne m fl (1996) s 16 ochM Alvesson & K Sköldberg (1994) s 50: ”Reduktionism … är ald-rig sakligt motiverad, utan alltid uttryck för auktoritetsanspråkoch vetenskaplig maktvilja …”

Kapitel 7


7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 118 av 130


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

nerna, verksamheterna eller kompetenserna. Ta t exhälsan. Den beror inte bara på vad man gör, ens relatio-ner till andra och de egna kunskaperna. Avgörande ärsäkert även t ex var man bor, bakgrunden, vanorna ochumgänget.

Kanske kan bilden av flera tankebanor mellan abstraktoch konkret åskådliggöra innebörden i vad jag menarmed ett flerdimensionellt perspektiv. Endimensionellaperspektiv färdas då, enligt samma bild, längs bara entankebana. Vi behöver färdas längs flera vägar. Bara dåkan vi undvika sammansmältningar av möjligheteroch förverkliganden. Framför allt gör färden längs fleratankebanor det möjligt för oss att urskilja en störremångfald av sociala krafter. Bara då kan vi få syn påandra sociala krafter utifrån deras egna villkor.

Hur flerdimensionella behöver vi vara? Inom vetenska-pen brukar man ofta förvänta sig en gång för alla givnasvar på denna typ av frågeställningar. Och visst, det kanju kanske bero på vår formella forskningskompetens. Juhögre utbildade vi är, desto fler dimensioner förstår vioss på att använda. Desto fler dimensioner klarar vi av.Den förklaringen räcker dock inte särskilt långt. Detfinns gott om exempel på högt utbildade forskare somhar nöjt sig med endimensionella perspektiv på verk-ligheten.

Valet av antalet dimensioner måste också vara me-ningsfullt. Mening eller inte mening? Inom vetenska-pen är teorierna till för att besvara den frågan, men me-ning handlar också om motivation, lust och engage-mang. Minns mötet med barnen i början av boken. Hurmånga vetenskapare sysslar med sitt vetenskapanderent strikt bara på grund av dess logik? Visst drivs vi välockså av att det känns kul eller utvecklande? Det gör ialla fall jag.

Minns också sanningskriterierna. Valet av dimensionermåste möjliggöra både en överensstämmelse med verk-ligheten, teoretisk hållbarhet och användbara resultat.

Vetenskapande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 119 av 130

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Meningen med vetenskapandet är med andra ordlångtifrån entydig. Det skall den inte heller vara, enligtmin uppfattning. Jag förespråkar en mångsidighet imeningen med vetenskapandet. Det vi bör eftersträvaär dock en harmonisering av meningarna. Få dem atthänga ihop.

I ett mycket grundläggande avseende beror valet avdimensioner på tiden. Hur många dimensioner har viegentligen tid med? Det beror på hur mycket vi redanhar hunnit med, hur snabbt vi arbetar och hur länge vifår hålla på. I ett lika grundläggande avseende berorvalet av dimensioner på vad vi har rum för. Hur mångadimensioner möjliggör utformningen av forskningsar-betsplatsen? Hur många hyllor finns det? Arkivskåp?Gott om lådor? Använder vi dator och hur långt räckeri så fall hårddisken? Eller programvaran? Primärmin-net?

Hur mycket orkar vi egentligen med? Det är också enfråga som har betydelse för valet av dimensioner. Självönskar jag ibland att mitt sömnbehov var mindre.Skulle gärna vilja sitta uppe lite oftare på kvällarna.Samtidigt måste man nog passa sig. Utbrändhet verkardrabba allt fler. Därför försöker jag hålla kroppen i trim.Äter helst ekologiskt odlad mat. Löptränar flera gångeri veckan. Det stimulerar även fantasin och kreativite-ten. Det gör även ölen på fredagarna …

Men om vi nu har tid, rum och ork? Om vi är tillräck-ligt kompetenta? Om vi har utvecklat ett rikt menings-sammanhang av teori och motivation? Hur flerdimen-sionella blir vi då?

Det beror även på hur vi bedriver forskningsarbetet,t ex i valet av metoder och organisation. Och när visamarbetar, hur fördelas arbetsinsatserna? Insikter kanmycket väl organiseras bort ur blickfånget, men ocksåstimuleras fram. Avgörandet för valet av dimensionerkan också vara pragmatiskt. Vilken verkan vill vi att

Kapitel 7


7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 120 av 130


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

forskningsresultatet skall ha? Vill vi åstadkomma för-ändringar? Av tänkande? Kanske av samhällsförhållan-den?

”Många dimensioner blir det”, som uppfinnaren frånSundbyberg i TV-programmet Lorry säkert skulle hasagt. Kanske det. Det är i så fall vad analysen resulterari. Det är också vad syntesen i så fall måste ta fasta på.Antalet saknar dock i sig ett egenvärde. Syftet medvetenskapandet, vad vi vill ta reda på, måste vara sty-rande. Det får visa sig i praktiken hur många dimensio-ner som behövs. Både den ena och den andra dimen-sionen kan behöva prövas. Kanske visar sig två vara enoch samma. En kanske behöver delas upp i två ellerflera.

Ofta blir det nog dock inte för många dimensioner utanför få. Som t ex i klassanalysen. Resultatet anses säga såmycket. Säg mig din klasstillhörighet och jag skall sägadig vem du är, hur du tänker, vad du tror på, hur dulever och vem du röstar på. Så har det kunnat låtaibland. Det kan kallas klassreduktionism och brukarförknippas med strukturmarxism, dvs en typ av objek-tivism. Människor uppfattas enbart som bärare avklasspositioner i strukturer. I tänkande, värderingar ochvara ger vi uttryck för våra klasspositioner. Inget mer.Men inte heller mindre. Det objektiva bestämmer allt.Det subjektiva saknas det utrymme för.

Metodologisk individualism

Kritiken av klassreduktionism söker gärna sitt stöd i ob-jektivismens motpol, subjektivismen. En av de senastedecenniernas stöttepelare för kritik av klassreduktio-nism heter metodologisk individualism.5 Enligt en avde ledande företrädarna Jon Elster innebär metodolo-gisk individualism att ”alla sociala fenomen (deras

5 Dess styrka beror också på ett släktskap med vad som kom attkallas rational-choice marxism. För en översikt, se t ex S Svallfors(1987), R Granqvist (1987), och A Callinicos (1989).

Vetenskapande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 121 av 130

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


strukturer och förändringar) kan bara förklaras i termerav individer – deras egenskaper, mål och tro”.6

En annan ledande företrädare för metodologisk indivi-dualism heter Adam Przeworski.7 Han vill göra oss be-kanta med en viss mrs Jones. ”Mrs Jones arbetar somförsäljare i ett varuhus, är ägare av ett stycke land somhon ärvt av sin lantbrukande far, är gift med en maski-nist, är mor till en son som studerar för att bli revisor,samt är vit och katolik.”8 Trots allt vad hon personifie-rar så klassificerar strukturmarxister henne som arbe-tare eftersom hon säljer sin arbetskraft i utbyte motlön. Därmed anses hennes beteende och värderingarvara förutsägbara. Det härleder man från klassposi-tionen. ”Vi tvekar ett ögonblick om hur vi skall klassifi-cera henne”, skriver Przeworski i sin strukturmarxistis-ka ironi, ”men löser problemet genom bestämmandetav henne som arbetare … nu kan vi börja prata om MrsJones.”9

Betydelsen av att vara social

Przeworski vill lösa problemet genom att istället utgåfrån individen mrs Jones. Därmed begår han sammamisstag som strukturmarxisterna. Han tar hennes egen-skaper för givna: Innan vi kan uttala oss om mrs Jonesmåste vi betrakta henne som i grunden individuell;”… nu kan vi börja prata om Mrs Jones”. Dessutom gäl-ler egenskaperna som Przeworski utgår ifrån inte hen-nes sociala situation. Men hon är redan social när vimöter henne. Redan genom namnet identifierar vi mrsJones som hustru och kvinna. Vi kan inte tala om mrsJones annat än som åtminstone hustru och kvinna. Dethörs på namnet.

6 J Elster (1982), citerat ur A Callinicos (1989) s 77. För en kritiskdiskussion av metodologisk individualism se A Callinicos (1989)s 76 ff, där även Giddens kritik redovisas.

7 A Przeworski (1987) s 97.8 A Przeworski (1987) s 94. Författarens översättning.9 A Przeworski (1987) s 94. Författarens översättning.

Kapitel 7


7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 122 av 130


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Hur individer gör historien

Historien görs helt visst av individer. Men inte utanförsociala relationer. Det är genom personifierandet avsociala relationer som vi alla gör våra historier. Därförkan vi inte tala om individen innan vi vet vad hon per-sonifierar, åtminstone i något avseende. Det individu-ella existerar inte utanför individens sociala relationer.Det utgör ingen medfödd kärna. Det individuella bestårsnarare i hur individen lyckas med sina olika roller. Hurhon träder in i dem. Tolkar dem. Vad hon gör av dem.Utvecklar dem. Avvecklar dem. Hur hon tar tillvara påsina förmågor. Och förhåller sig till andras. Framför alltbestår det individuella i hur den enskilde individen för-enar olika egenskaper och roller. Friktionsfritt? Motsä-gelsefullt?

Vi kan inte abstrahera oss fram till den rena mrsJones. Det skulle innebära rena stripteasen. Men ävenom vi tilläts klä av mrs Jones (OBS! I rent vetenskap-ligt syfte) skulle det knappast göra hennes socialaegenskaper synligare. Tvärtom! Det är hennes natur-liga egenskaper vi får syn på. Spåren av hennes soci-ala egenskaper försvinner däremot i takt med avkläd-ningen. Det vi däremot behöver analysera i sinabstrakta nakenhet är rollerna. Först när vi vet vadpersonifierandet innebär ”… kan vi börja prata omMrs Jones”. Först då vet vi vad hon gynnas av respek-tive har att kämpa mot.

Att välja bort en början till förmån för en annan löserinte problemet. Det finns ingen självklar början, var-ken klass eller individ. Alla roller måste analyseras varför sig. Det gäller även klasstillhörigheten. Och desssamband med identitet, värderingar, levnadsförhållan-den och politiska sympatier kan inte heller tas förgivna. I bästa fall kan sambanden kanske anses varatroliga. En viss klasstillhörighet kan säkert skapa mot-taglighet för t ex vissa värderingar hellre än andra.Men vetandet kan inte tas för givet. Det måste skapas.Sambanden måste visas. Då krävs det synteser. Ochdessutom genomförda utifrån analyser av inte bara

Vetenskapande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 123 av 130

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


klass utan även allt annat av betydelse, t ex värder-ingar. Var för sig.

Genom synteserna kan intressanta skillnader visa sig.T ex mellan Sverige och England. Arbetare som iSverige av tradition röstar på socialdemokraterna har iEngland mycket väl kunnat rösta på tories. Hur män-niskor ser på sig själva behöver inte bara hänga ihopmed klasstillhörighet. Det kan också bero på t ex kul-tur, historia, könsförhållande, nationens plats i värl-den, organisationsmönster, identitetsutveckling, etnisksammansättning, lagar etc. I England saknas det t ex enstark centralorganisation som bara organiserar arbetar-klass. LO:s motsvarighet TUC är en ganska lös samman-slutning av alla möjliga fackförbund.10

Vad betyder etnicitet?

Det behövs flerdimensionella perspektiv. Annars gör vioss blinda för det som inte synes vara. Det som vi ännuinte kan tänka oss. Det som inte passar in i en ochsamma givna teoretiska mall. Särskilt viktigt är det nogmed flerdimensionella perspektiv på etnicitet. Vad fårdet för konsekvenser att människor bevisligen födda iSverige räknas in under benämningen invandrare? För-modligen stora. Särskilt för barnen. Det visar hur ävenbenämningar äger social kraft. Benämningar behöveranalyseras för sig. Hur man ser på sig själv beror intebara på var man kommer ifrån utan också på vad andrakallar en.

Kritiken får dock inte hindra oss från att utveckla andrabenämningar. Det är viktigt med kategoriseringar avmänniskor. Annars kan vi inte få syn på det allmän-giltiga. Det som inte gäller bara mig eller dig, utan ossbåda. Kategorierna behövs för analysens skull. Det ärkategorierna vi analyserar. Och just konstruktiva för-slag på nya kategoriseringar av personer som inte harsvensk bakgrund är synnerligen angelägna.11

10 Jfr G Therborn (1983).11 Samma ståndpunkt företräds av P Bevelander m fl (1997).

Kapitel 7


7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 124 av 130


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Kanske kan vi t ex istället för medborgarskap och födel-seland låta kategoriseringen utgå ifrån hur länge manhar varit i Sverige. Enligt många undersökningar uppvi-sar utrikes födda personer, ju längre tid som går, i all-mänhet allt större likheter med de infödda svenskarnavad gäller t ex sysselsättning, inkomst och bostadsför-hållanden. Vissa skillnader kan givetvis kvarstå, t exkulturellt. Beroende på varifrån man kommer kan skill-naderna vara ganska stora. Därför fungerar det nog inteheller så bra med en kategorisering som grundar sig påtid i Sverige. Det blir för grovt.

Kanske räcker det inte med en enda kategorisering. Vibör istället använda oss av flera. Samma slutsats drar In-vandrarpolitiska kommittén.12 Det som efterlyses stäm-mer väl in på vad jag menar med ett flerdimensionelltperspektiv. Vi bör analysera både t ex medborgarskap,bakgrund, antal år i Sverige, ras, språk, kultur och iden-titet. Var för sig. Vad synteserna sen innebär skall vi inteta för givet.13 Det måste vara upp till oss vetenskapareatt ta reda på och visa.

Metodologisk mångfaldI Nationalencyklopedin karakteriseras den vetenskap-liga verksamheten som ”systematisk och metodisk”.Frågan är vad man menar. Ofta anses verksamhetensutformning vara given på förhand. Så står det i t ex JanHartmans bok Vetenskapligt tänkande där han delar inundersökningar i tre faser: Planering, datainsamling

12 SOU (1996a).13 Se även M Alvesson & K Sköldberg (1994) s 49: ”Snarare än en

statisk och monolitisk bild av forskningen som bestående av ettantal orubbliga, från varandra skilda stenblock – ett slags veten-skapligt Stonehenge – får vi alltså en dynamisk och pluralistiskvetenskaplig värld, där flera olika perspektiv ömsesidigt konkur-rerar med och stimulerar varandra, blomstrar, går under ellersmälter samman.”

Vetenskapande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 125 av 130

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


och analys.14 Den indelningen tror jag inte på. Visstbehövs det både planering, datainsamling och analys,men inte nödvändigtvis i en och samma ordningsföljd.

En viss datainsamling kan mycket väl leda till behov avomplaneringar. Analysen kanske aktualiserar behov avnya datainsamlingar. Varför skulle man inte kunna fåbörja med en spontan insamling av data? Och tänkan-det om problemet då – problematiseringen? Var platsardet? Funkar indelningen överhuvudtaget? Behövs detinte fler indelningar?

Behovet av det irrationella

Som jag ser det ger indelningen uttryck för en rationa-listisk kunskapssyn. Det anses nödvändigt att tänkafram formerna för processen i förväg. Jag vill iställethålla öppet för pendlingar mellan empiri och teori, hurmånga som helst.15 En vetenskapare måste våga låta sigöverraskas och inte tro sig kunna tänka ut hela proces-sen på förhand. Det måste ges utrymme för det irratio-nella.

Vetenskaplig verksamhet skall vara systematisk ochmetodisk. Det håller jag med om. Men i sin strävan ochi sina resultat, inte i utgångspunkterna. Systematiskbetyder enligt Nationalencyklopedin att olika delar avverksamheten hänger ihop till en ordnad helhet. Detser jag som ett viktigt mål för varje vetenskapare attsträva efter. Däremot kan vi inte ta förverkligandet förgivet. Det är inte alls självklart att vårt vetenskapande ialla avseende hänger samman.

Kanske spretar verksamheten åt helt olika håll. Dess-utom oförenliga. Behöver vi verkligen genomföra allaundersökningar? Fyller allt det vi skriver verkligen en

14 J Hartman (1998) s 14.15 Se även M Alvesson & K Sköldberg (1994) s 47: ”Uttryckt på

annat sätt behövs det en upprepad process av pendling elleralternering mellan (empiriladdad) teori och (teoriladdad)empiri. Det innebär en hermeneutisk process under vilken mans a s äter sig in i empirin med hjälp av teoretiska för-föreställ-ningar, allt under det att man också utvecklar teorin.”

Kapitel 7


7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 126 av 130


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

funktion? Kanske inte. Måste vi då sätta stopp förundersökningar som tycks peka i ”fel” riktning? Måsteallt det vi skriver ingå i en och samma helhet? Nej! Jagser det som viktigt att tillåta det till synes oförenligaoch misslyckade. Kanske är det utifrån misstagen vi kanfå syn på de nya vägarna. Kanske lägger oförenlighet-erna grunden för ny systematik. Vetenskapare måste fåpröva sig fram, med siktet inställt på att skapa en ord-nad helhet, men utan att ta den för given. Gradvis sys-tematisera vetenskapandet. Självkritiskt.

Nationalencyklopedin karakteriserar också den veten-skapliga verksamheten som metodisk, dvs en på för-hand uppgjord plan måste följas. Det ser jag också somviktigt. Däremot vill jag inte betrakta planen som slut-giltig. Inte ta planen för given. Planen för vetenskapan-det måste få lov att ändras. Den prövande och ifrågasät-tande inställningen till vetenskapandet ingår i minteori om metoder. Det brukar också kallas metodologi,teori om hur vetenskapandet bör gå till väga.

Kvantitativt och kvalitativt

Metodologiska reflektioner ser jag som mycket viktiga.Annars fastnar man så lätt i givna metoder.16 Det är sålätt att ta det vetenskapliga tillvägagångssättet förgivet. Både rationalistiskt och empiristiskt vetenska-pande kännetecknas av självklarhet i förhållningssättettill metoderna. Empirism brukar förknippas med kvan-titativa metoder, t ex enkäter och statistik. Inom ratio-nalistiskt präglad forskning förlitar man sig hellre påkvalitativa metoder, t ex diskursanalys.

Ibland tycks det råda rena motsättningen mellan kvan-titativa och kvalitativa metoder. ”Kvalitativ analys ärsom jag ser det den grundläggande analysformen ochden bör ha en självständig och självklar roll inom soci-alvetenskaperna”, skriver Bengt Starrin.17 Antingen

16 Jfr t ex M Alvesson & K Sköldberg (1994) s 11: ”Det är enligt vårmening inte metodik utan ontologi och epistemologi som äravgörande för god samhällsvetenskap.”

17 I B Starrin & P-G Svensson (1994) s 32.

Vetenskapande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 127 av 130

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


skall man välja kvantitativt eller kvalitativt. Motsätt-ningen kan också komma till uttryck i t ex boktitlareller kapitelrubriker.18

Enligt min uppfattning är motsättningen i högsta gradskenbar. Det existerar inga vattentäta skott. En metodkan t ex vara mer eller mindre kvantitativ, men aldrighelt och hållet. Den kan handla mer eller mindre omkvantiteter, men aldrig bara. Kvalitativa inslag före-kommer även i utpräglat kvantitativa metoder. I t exstatistiska undersökningar skiljer man mellan kvantita-tiva och kvalitativa variabler.19 Valet av kvantitativaskalor kräver också i högsta grad kvalitativa bedöm-ningar. Det gäller även storleken på urval och svarsfrek-vensens giltighet. Visst kan det vara viktigt med mate-matiska beräkningar, men det räcker inte. Det krävsockså kvalitativa bedömningar av vad man egentligenmäter och hur.

Intervjuer

Ibland förknippas kvalitativa metoder med närvaro ochengagemang. Kvantitativa metoder anses i sin turgarantera en distans. Det stämmer enligt min uppfatt-ning inte heller. Även i utpräglat kvantitativa metodermåste man fundera över vad ens relation till undersök-ningsobjektet innebär. Det har ganska stor betydelseom en undersökning genomförs i form av t ex besöks-intervjuer, postenkät eller telefonintervjuer.

I t ex besöksintervjuer kan den personliga kontakteninnebära vissa svårigheter. Kanske påverkas intervju-personen av intervjuaren, genom t ex sätt att ställa frå-gorna, klädsel eller attityder. Kanske kan intervjuarensålder, kön eller nationalitet skapa blockeringar. Till för-delarna hör en i allmänhet högre trovärdighet på sva-ren än i telefonintervjuer och framför allt postenkäter.Besöksintervjuer innebär inte samma beroende som ipostenkäter av hur frågorna framställs och förklaras i

18 J Hartman (1998) s 239.19 K Dahmström (2000) s 24.

Kapitel 7


7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 128 av 130


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

formuläret. Intervjuaren kan vid behov förtydliga ochförklara frågorna. Dessutom kan intervjuaren vara heltsäker på vem som besvarar frågorna. I undersökningarmed postenkät kan man aldrig vara helt säker på vemsom svarar. Kanske hjälper andra familjemedlemmartill.

Ställ krav på metoderna!

Vi skall inte låta metoderna ställa krav på oss. Istället ärdet vi som skall ställa krav på metoderna.20 Men dåbehövs det metodologi. Det behövs en teori om meto-der som stödjer ett krävande förhållningssätt. Som gördet möjligt för oss att skräddarsy metoder. Som angeren grund för hur vi kan lära och inspireras av mångaolika metoder, men sen skapa våra egna. Beroende påvad vi vill göra. Beroende på vad det är för vetande vibehöver skapa.

Men då måste vi också skaffa oss en bred arsenal avmetoder att välja mellan. Det krävs en mångfald. Jagvill kunna välja. Det är metodologins uppgift att hjälpafram ställningstaganden. Metodologin måste kunnaförklara vad metoder innebär. Metoder ska inte få ossatt göra nåt som vi egentligen inte vill, dessutom kan-ske utan att vi märker det. Metoder skall inte heller fålåsa in oss i förutbestämda uppfattningar. Som kanskeriktar bort blicken från håll som vi egentligen bordeskärskåda.

Vetenskaparens ansvar

Ansvaret för valen måste i slutändan alltid falla på denenskilde vetenskaparen eller gruppen av vetenskapare.Metoderna i sig kan inte göras ansvariga. Det är vivetenskapare som ansvarar för hur de skräddarsys ochanvänds. Det är vi vetenskapare som väljer. Dessutomansvarar vi för en metodologi. Vad får oss att välja den

20 En liknande syn på metoderna förespråkas i M Alvesson & KSköldberg (1994) s 19: ”Viktigare än konkreta arbetssätt och tek-niker är således den medvetenhet som genomsyrar hela forsk-ningsprojektet och möjliggör hanterandet av tolkandets primäranatur, verklighetens mångtydiga karaktär, politiska–ideologiskaimplikationer samt språkets natur.”

Vetenskapande


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 129 av 130

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


ena metoden och inte den andra? Den frågan måste vikunna besvara metodologiskt. Det går inte att skylla påandra.

En prövande och självkritisk inställning. Det är viktigainslag i min metodologi. Metoder behöver också kunnahålla öppet för det oförutsägbara. Det obestämda, detsom vi ännu inte har tänkt. Det som våra tankar ännuinte har rationaliserat. Som förnuftet ännu inte hartagit makten över. Det obearbetade intrycket. Detomtumlande mötet. Det motsägelsefulla tänkandet.Den starka känslan. Därför det i sann mening irratio-nella. Det behövs inom vetenskapandet.

Då behövs det också en understödjande metodologi.Som kan rättfärdiggöra det irrationella. Därför efterly-ser jag metodologiska reflektioner. Varför väljer vi enviss metod? På vilka grunder? Vad innebär metoden?Vad hjälper den oss att göra? Vilka är dess begräns-ningar? Allt i förhållande till vad vetenskapandet går utpå och vad vi vill. Metoderna i sig utgör inga självända-mål. Det är inte metoderna som skall stå i centrum förpresentationen av det skapade vetandet. Metodernakanske till och med bör tonas ner.

Det viktigaste måste vara resultatet av vetenskapandet.Den vetenskapliga kunskapen. De dragna slutsatserna.Men hur kan vi avgöra slutsatsernas vetenskaplighet?Vad är det som gör kunskaperna vetenskapliga? Denfrågan skall jag försöka besvara i nästa kapitel.

Kapitel 7


7210 07 16 apr 2002 15.06:35 sida 130 av 130


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm



C

M

Y

K

220mm

223mm

Kap 08 17 apr 2002 07.08:23 sida 131 av 132

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


8 Vetenskapligheter

Är det bra med stenar? Vilken sten är i så fall bäst? Den största? Den vackraste? Den högsta? Den med jämna kanter? Eller den som man kan kasta på andra? Det beror på vad den ska använ-das till. Men inte bara. Den måste vara hård. Annars är det ingen sten. Den måste också se ut som en sten. Men vems?

Kapitel 1


Kap 08 17 apr 2002 07.08:23 sida 132 av 132


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Vetenskapligheter


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 08 16 apr 2002 15.07:40 sida 133 av 148

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Objektivitet – opartiskhet

ad är det som gör vetenskapandet vetenskapligt?Objektivitet och opartiskhet, skulle säkert en del svara.Det är i alla fall vad statsvetaren Raino Malnes föresprå-kar i sin Filosofi för statsvetare: ”En uppfattning är objek-tiv i den grad den framställer ett fenomen sådant det äri sig själv, utan att något läggs till eller dras ifrån.”1 San-ningen är för Malnes liktydigt med den exakta åter-speglingen. Enligt Malnes räcker det med rationella till-vägagångssätt för att övervinna vad han kallar ”hind-ren i jakten efter sanning”.2 Hindren kallas också förfelkällor och med det menar han t ex förhandsinställ-ning eller självbedrägeri. ”Att vara på sin vakt motsjälvbedrägeri, hos sig själv eller hos andra, är lika litetrolleri som att tygla lusten till överlagt bedrägeri.”3

Inget hinder anses vara oöverstigligt.

Förhoppningarna om objektivitet kan också visa sig ihur man ser på det rent fysiska förhållandet mellanvetenskapandet och dess objekt. Ofta lägger man storvikt vid distansen. Man skall hålla sig på avstånd tillproblem för att både kunna formulera och lösa dem.Det var ett av skälen till placeringen av Malmö Hög-skola nere i Malmö hamn, inte på Möllevången eller iRosengård. Det berodde säkert också på närheten tillgoda kommunikationer. Men i kraftmätningen medLunds Universitet ville man försöka visa upp en så obe-smittad fasad som möjligt. Det skulle inte kunna påståsatt Malmö Högskola gick någons ärenden. Innebär då

1 R Malnes (1997) s 33.2 R Malnes (1997) s 40.3 R Malnes (1997) s 47.

V

Kapitel 8


7210 08 16 apr 2002 15.07:40 sida 134 av 148


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

en placering på avstånd till problem att man inte gårnågons ärenden? Skapar det förutsättningar för obe-smittade, oskyldiga och rena problemformuleringar?

Nej, det tror inte jag. Istället för en vardaglig bekant-skap med Möllevångens miljöer bekantar man sig medandra miljöer. Placeringen innebär inget vakuum. Istäl-let för att stöta på människor med annorlunda etniskabakgrunder på lunchen stöter man på beslutsfattare,män och människor med svensk bakgrund. Istället fören erfarenhet skaffar man sig en annan. Inte ens fors-kare lever ett erfarenhetslöst liv. Istället för att få höratalas om vissa levnadssituationer får man höra talas omandra. Forskare lever inte heller ett sammanhangslöstliv. Vad är forskarna för ena? Hur ser deras samman-hang ut och vad har det för betydelse? Jag säger inte attdet ena är bättre än det andra. Vad jag säger är att pla-ceringen har betydelse.4

Vetenskapen kan inte vara objektiv i empiristisk me-ning. Meningen med verkligheten är inte given i sigsjälv. Det är vi människor som skapar en mening medverkligheten. Kungsvägar till kunskap existerar inte.Det kvittar hur väl vi tänker eller hur många böcker viläser. Det kvittar hur mycket empiri vi samlar in ellerhur många metoder vi behärskar. Det finns inget bergvarifrån man kan se hela världen. Det är inte självklartatt man ser bäst bara för att man klättrar högst. Vi kom-mer inte närmare verkligheten för det. Inte längre bortheller för den delen.

Svåra ord

Vad är det då som gör vetenskapandet vetenskapligt?För en del tycks det vara förekomsten av svåra ord.Ofta används det inom vetenskapen svårare ord ochformuleringar än vad som behövs. Hur många veten-skapliga verk är skrivna på sätt som väcker nyfikenhet,

4 Se t ex D Massey (1984), A Sayer (1985), D Massey (1985), DMassey (1992) och D Massey (1994).

Vetenskapligheter


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 08 16 apr 2002 15.07:40 sida 135 av 148

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


lust och intresse? Alldeles för få. Måste vetenskapligaverk vara tråkigt och träigt skrivna? Måste vetenskap-liga verk vara svårtillgängliga? Nej, inte nödvändigt-vis. Vetenskapligheten sitter inte heller i grammatiskkorrekthet.

Konsten att övertygaI själva verket kan vi aldrig vara säkra på vetenskaplig-heten. Vi kan aldrig helt säkert veta om vi har rätt.Resultatet talar inte för sig själv utan vi måste tala förresultatet. Läsaren måste övertygas. Som jag ser detskulle vetenskapen behöva dra lärdom av retoriken, enmycket gammal konst som uppfanns under antiken avgrekerna och romarna. Retorik handlar egentligen omdet talade ordet, men även i skrivandet tror jag vi kanlära mycket.5

Argument

Först måste vi skaffa oss argument. Det gör vi genomatt låna av andra eller kanske uppfinna egna. Vad är detvi vill säga? Det kanske vi inte riktigt vet på förhand.Det visste åtminstone inte jag fullt ut inför skrivandetav denna bok. Skrivandet har också inneburit en tanke-utveckling. En resa. Så hoppas jag att även läsaren kanuppleva boken. Därför började jag med barnen ochderas förhållande till kunskap. Jag ville frammana entankebild som vi alla kan känna igen. Kanske genomatt påminnas om våra egna upplevelser.

Därmed begav jag mig till vad som inom retoriken kal-las ställe eller plats. Jag ville börja på en plats som läsa-ren kan känna igen. Annars kan man knappast upplevaboken som en resa. Om man inte känner igen var detbörjar förstår man inte var det slutar. På så sätt skaffar

5 K Johannesson (1998), L Juhlin (1999).

Kapitel 8


7210 08 16 apr 2002 15.07:40 sida 136 av 148


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

vi oss argument. Genom att i tanken bege oss till olikaställen eller platser. ”Du finner inte fågeln eller villebrå-det om du inte vet var de brukar födas och uppehållasig”, säger Quintilianus.6 Därför började jag med attställa frågor om var vetenskapsteori märks. Det gjordejag för att kunna bege mig till rätt plats. Jag valde bar-nens förhållande till kunskap och vad som händer imötet med skolan. Den platsen gjorde det möjligt attsäga det jag vill. På den platsen uppehåller sig veten-skapsteori.

Begreppet ställe eller plats inom retoriken liknar detsom utifrån en kritisk realism kan kallas det tänktaobjektet. Det är inte den verkliga platsen vi uppmanasatt bege oss till utan en tänkt motsvarighet. Det uppfat-tar jag som ett avståndstagande från empirism. Uppma-ningen innebär med andra ord ett startskott för tudel-ningen mellan verkligt och tänkt. När vi i tanken begeross till platsen uppstår det en distans. Det förminskardock inte den verkliga platsens betydelse. Det är denverkliga platsen som vi skall låta tankarna flöda frittom. Det uppfattar jag som ett avståndstagande frånrationalism. Antingen lånar vi tankarna om platsen avandra eller så uppfinner vi dem själva. I båda fallenmåste platsen skapas. Den finns inte av sig själv. Detuppfattar jag som ett stöd för en kritisk realism.

Metaforer Ovanståendet användning av ordet plats kallas inomretoriken för en metafor. Det är en typ av omskrivning.Alla använder vi metaforer i våra beskrivningar av verk-ligheten. Dagligdags. Vem vill inte ”bländas” av ett”soligt” leende? I dagens globaliserade värld fungerar”nätet” eller ”nätverket” som en dominerande metafor.Det är populärt att organisera sig i ”nätverk”. Nätverkanvänds också som metafor för hur hela samhället hål-ler på att utvecklas. Det talas om ”nätverkssamhället”.7

6 Citerat ur K Johannesson (1998) s 16.7 Se intervju med M Castells i DN 2/1 2000. Se även Lennart Lund-

quist (2001) s 54.

Vetenskapligheter


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 08 16 apr 2002 15.07:40 sida 137 av 148

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Liknelser – uttalade jämförelser

Metaforer skiljer sig från liknelser. I liknelsen är jämfö-relsen uttalad. I metaforen är den underförstådd. ”Argsom ett bi”, kan det heta. Biet fungerar som en liknelse.Dessutom uttryckligen uttalad genom användningenav ordet ”som”. Metaforer och liknelser utgör typer avomskrivningar. Inom retoriken kallas det troper.8 Detbetyder att det egentliga byts mot något oegentligt.Omskrivningar används flitigt inom vetenskapandet.Men är det alltid så medvetetet? Vilken koll har vi påvåra omskrivningar?

Författarinnan Anita Goldman skriver om utveck-lingen av atombomben på 40- och 50-talen. ”Atom-bombsprojektet genomsyras av ett bildspråk somomvandlar människans förstörelse till dess återfödelseoch som omvandlar mannen till den som ’föder’, ominte liv, så död.”9 Vad betyder det att atombomben kal-lades ”Oppenheimers baby”? ”Det blev en pojke”, skrevvätebombens ”fader” Edward Teller när den förstasprängningen lyckades. Därmed förmedlade han flerabudskap. Var det medvetet? Vilken koll hade atom-bombsprojektets pionjärer egentligen på sina omskriv-ningar?

Metonymiernas namnbyten

Atombombsprojektets bildspråk exemplifierar en annanvanlig typ av omskrivning som heter metonymier. Detbetyder namnbyte. Bomben döptes om till baby ochdessutom med manligt kön. Det sätter fart på associa-tionerna. Vare sig vi vill eller ej. Omskrivningar äger ensocial kraft.10 Det gäller även metaforen med nätet. Somförfattaren Jan Kjaerstad poängterar så skyler metaforenmed nätet över makten i samhället.11 I ett nätverk saknasdet centrum. Det saknas hierarkier. Allt verkar vara likaviktigt.

8 K Johannesson (1998) s 151.9 DN 27/2 2001.10 Se även G Z Nordström (1992) s 53.11 Artikel i DN 14/2 2001 av Jan Kjaerstad.

Kapitel 8


7210 08 16 apr 2002 15.07:40 sida 138 av 148


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Omskrivningarnas sociala kraft

Även naturvetenskapare är beroende av den socialavärlden. Oavsett hur mycket deras projekt handlar omnaturen. Det visar exemplet med atombombsprojektet.Till socialvetenskaparnas särskilda ansvar hör avslöjan-det av detta beroende. Det är vi socialvetenskapare sommåste argumentera för vad det betyder. Därför kan detkrävas av oss att vi försöker använda våra omskriv-ningar medvetet. Att vi försöker ha koll på deras bety-delse. Vad betyder de liknelser som vi använder? Vilkabetydelser ingår i vårt val av språkbruk? Hur pratar viom våra undersökningar?

Ordfigurer: Variationer i språkbruket

Med omskrivningar försöker vi stärka våra argument.Det är syftet. Kanske räcker det ändå inte. Kanskeunderlättas läsarens förståelse om vi använder ett rikareoch konstfullare språkbruk. Eller så behöver textenpressas samman och förtätas. I båda fallen använder vioss av vad som inom retoriken kallas ordfigurer. Sam-manställningen av orden ändras.

Tankefigurer

En annan typ av figurer är de som gäller hur vi tänkeross innehållet. Det kallas tankefigurer. Kanske formule-rar vi oss genom att ställa frågor. Det kan få åhörarnaeller läsarna att själva börja fundera. ”Detta är det främ-sta syftet för varje talare eller författare”, skriver KurtJohannesson. ”För det är genom detta inre tal sommänniskor låter sig övertygas – i tron att de själva kom-mit till denna insikt.”12

Karaktär och känslor

Uppsökandet av platser, omskrivningar, ordfigurer ochtankefigurer ingår i argumentationens konst. Detbehövs för att kunna övertyga. Det räcker dock intemed argumentation. Inom retoriken betonar man ävenkaraktär (ethos) och känslor (pathos). Förutom en argu-mentation i ord måste talaren vinna åhörarnas förtro-ende och väcka deras känslor. Det behöver säkert ävenen skribent lyckas med. Vi kan argumentera hur väl

12 K Johannesson (1998) s 176.

Vetenskapligheter


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 08 16 apr 2002 15.07:40 sida 139 av 148

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


som helst, men om ingen orkar läsa det får vi heller ald-rig rätt.

Vetenskapen behöver bli bättre på att övertyga även tillformen. Ord säger inte allt. Det visste redan de gamlagrekerna, men den insikten verkar ha försvunnit i taktmed modernitetens utveckling. Många inom dagensmassmedia har däremot klart för sig var ordens gränsergår. Därför satsas det stort på grafisk formgivning. Där-för försöker man förmedla sina budskap även i andraformer än ordets. I varuhusen spelas det t ex särskiltutvald musik.13

Databranschens strid mellan PC och Mac handladetidigare om ord- kontra ikonstyrning. I PC:ns operativ-system DOS skrev man in sina kommandon med ord(t ex Copy, Find, Replace – vem kommer ihåg?). I Macanvände man musen för att klicka på ikoner. PC-värl-den övergick till ikonstyrningen när operativsystemetWindows lanserades.14 Numera representeras alla möj-liga operationer och funktioner av bilder. Vi behöverbara klicka oss fram.15

Uttrycksformernas betydelse

Det sprider sig en insikt om ordets begränsningar. Vadbetyder den insikten för socialvetenskapen? Skall soci-alvetenskapen bjuda motstånd och klamra sig fast vidsina formaliseringar av ordet? Måste socialvetenskapenframhärda i sin tro på det formaliserade ordets logik,vilket enligt min mening innebär t ex en fortsatt an-vändning av onödigt svåra ord, fullständiga meningar,sammanhängande textmassor och raka dispositioner?Säger verkligen mängden ordbruk, t ex i form av anta-

13 Läs t ex artikeln ”Bakgrundsmusiken. En växande storindustrisom gör kunderna glada, omedvetna och lättledda.” i DN 31/12000.

14 En av dom kanske viktigaste markeringarna på närmandet mel-lan konst och teknik. Om detta närmande se även S-E Liedman(1998) s 53.

15 Se artikel om Bodil Jönsson i DN 8/3 2000.

Kapitel 8


7210 08 16 apr 2002 15.07:40 sida 140 av 148


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

let inlästa texter och åberopade referenser, alltid alltom socialforskningens kvalitet?

Mystifieringen av kunskapen

Nej, inte som jag ser det. Ett fastklamrande vid det for-maliserade ordets logik underminerar socialvetenska-pens legitimitet. Jag vill släppa in även andra uttrycks-former i socialforskningen. Egentligen finns de därredan. Omedvetet uttrycker sig vetenskapare ocksågenom ordval, jargong, stil och mode.16 Onödig an-vändning av svåra ord säger också nånting. Det för-medlar också ett budskap, oavsett vad orden sen säger.Som jag ser det ger en onödig användning av svåra orduttryck för en rationalistisk kunskapssyn. Kunskapenmystifieras. Kapslas in i en svårtillgänglig kärna.

Min bok är tänkt att vara en enda lång argumentationmot alla ensidiga inriktningar på antingen empiri ellerteori. Var sanningen hör hemma har jag inte velat taför givet. Varken ytan eller djupet säger allt. Därförförespråkar jag ett tresidigt sanningsbegrepp. Veten-skapligheten beror både på användbarhet (pragma-tiskt), överensstämmelse med verkligheten (empiriskt)och styrande principer (teoretiskt). Det krävs såväl tän-kande och erfarenhet som användning. Detta är vadjag vill försöka övertyga läsaren om.

Varför fortsätter ensidiga betoningar av antingenempiri eller teori att dominera? ”Det som C WrightMills fördömde som samexistensen mellan ’The GrandTheory’ och den abstrakta empirismen, är en lika san-nolik framtid för samhällsteorin på 2000-talet”, skriverWilliam Outhwaite.17 Varför måste det vara så? Tänkerman för lite inom forskningen och behövs det i så fallännu mer teori? Eller brister man i verklighetskontakt?Är det i själva verket ännu större datainsamlingar sombehövs? Ingetdera, som jag ser det. Alla kan säkert bli

16 Artikel av Karin Johannisson i DN 13/10 1998.17 W Outhwaite (1999) s 25.

Vetenskapligheter


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 08 16 apr 2002 15.07:40 sida 141 av 148

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


bättre på både tänkande och verklighetskontakt, menforskningens framtid beror nog framför allt på det tre-sidiga sanningsbegreppets tredje ben, användbarheten.

Användningen av vetenskapen

Användbarhetskriteriet

Jag undrar om man har gått riktigt till botten medinnebörden av användbarhetskriteriet. Vetenskaplighe-ten visar sig genom användning. Det är vad användbar-hetskriteriet innebär. Ju användbarare desto vetenskap-ligare. Men vad kan man mena med vetenskapensanvändbarhet? Hur avgörs användbarheten?

Hur användbar blir t ex min bok? Det beror inte barapå dess innehåll utan på hela det sammanhang denanvänds i. All användning sker i sammanhang. I detsammanhang boken används kommer den att utgöraen av många beståndsdelar. Boken ställs i relation tillsyftet med sammanhanget. Skall det skrivas en ny bok?Göras en undersökning? Vad för slags undersökning?Användbarheten beror därmed också på vad som skallskapas. Inte bara på boken. Dessutom beror användbar-heten på hur man uppfattar meningen med boken,eventuella förhandsförväntningar och hur man förhål-ler sig till den, var man använder bokens innehåll rentfysiskt, vem som använder sig av boken, hur boken pas-sar in i hela det skapande sammanhanget, användarensegna kunskaper och vems makt boken stärker, alterna-tivt försvagar.

Detta anser jag vara innebörden av användbarhetskri-teriet. Det gäller inte den vetenskapliga kunskapensinre hållbarhet, för det täcks in av teorikriteriet. Inteheller överensstämmelsen med verkligheten, för dettäcks in av empirikriteriet. Användbarhetskriterietinnebär en sammanhangets bestämning. Hela det soci-ala sammanhang som kunskapen används i.

Kapitel 8


7210 08 16 apr 2002 15.07:40 sida 142 av 148


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Det gäller även kunskap som används i själva vetenska-pandet. T ex de teorier som jag använder i skrivandetav min bok. Eller statistik som används i undersök-ningar om segregation. Vetenskapligheten beror intebara på teoretisk hållbarhet och empirisk utpekbarhet,utan även på hur, var och när kunskapen används. Ochav vem.

Intellektets begränsningar

Men vilken betydelse får då användbarhetskriteriet förvetenskapandet? Kan vi i alla lägen tänka oss fram tillhur sammanhanget inverkar på vetenskapens veten-skaplighet? Nej, det är detta vi inte kan. Ingen kan heltoch hållet kontrollera sina sammanhang rent intellek-tuellt. Världen är alltid mycket större än vad vi tänkeross, så ock forskarvärlden. Insikten om sammanhangetsbetydelse verkar således vara svår att förhålla sig till,åtminstone intellektuellt. Hur förhåller man sig till sitteget sammanhang? Dess tidsrytmer, fysiska utformningoch organisation. Är det så självklart att ensamarbete påen akademisk institution alltid gynnar vetenskapandetbäst?

I sin avhandling Ungdom i nya kläder tydliggör BeritWigerfeldt den akademiska kulturens innebörd genomen jämförelse med arbetarkulturen.18 Skillnaderna visarsig inte minst i förhållningssättet till språket. Det ärinte det att språket betyder mindre i arbetarkulturen.Enligt Wigerfeldt rör det sig snarare om en skillnadmellan boklig bildning och slagfärdighet. Den akade-miska kulturen kanske kan sägas bygga på förmågan attge uttryck för andras språk, medan man inom arbetar-kulturen måste kunna skapa sitt eget. I arbetarkultu-rens förhållningssätt till språket ligger dessutomhumorn alltid nära till hands.

Boken handlar visserligen om 1940-talets Sverige,men om nu skillnaderna mellan kulturerna gäller änidag borde man väl fråga sig hur forskningen påver-

18 B Wigerfeldt (1996) s 64 ff.

Vetenskapligheter


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 08 16 apr 2002 15.07:40 sida 143 av 148

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


kas. Riskerar inte den akademiska kulturen att stängain en i redan givna tankebanor? Om användbarhets-kriteriet innebär ett större hänsynstagande till forsk-ningens sociala sammanhang, borde då inte den aka-demiska kulturen kunna lära av dagens kulturellamångfald?

Användbarhetskriteriet tvingar oss att fundera över ivilket socialt sammanhang vi vetenskapar. Vem veten-skapar vad och varför? Vad för slags förväntningarpräglar sammanhanget? Har vi tid att läsa in oss? Kän-ner vi oss stressade? Hur fungerar relationerna? Oenig-het och bråk eller vänskap och samverkan? Har vi kul?Och makten då? Hur bestäms det vad vi skall veten-skapa om?

Men användbarhetskriteriet tvingar oss också att fun-dera över användningen av våra vetenskapliga resultat.Först och främst måste vi göra resultatet tillgängligt.Underlätta inläsningen. Vinna förtroende. Väcka käns-lor. Om resultatet överhuvudtaget kommer till använd-ning beror på hur väl vi lyckas övertyga.

Läsarens betydelseMen det beror också på läsaren. Meningen med textenförverkligas inte utan läsare. Och läsaren förhåller sigtill texten som tanken om verkligheten till själva verk-ligheten. Genom läsningen distanserar vi oss från detvi läser om. Det beror kanske på att vi inte riktigt för-står. Eller inte håller med. Eller börjar ifrågasätta. Stäm-mer det? Känner jag mig övertygad? Kanske verkar detmotsägelsefullt. Kanske tystnar författaren där vi istäl-let anser att det borde talas.

Läsandet återskapar inte ett redan givet innehåll. Inteens den mest välskrivna text talar för sig själv. Läsarenutgör inget objekt för redan färdigtänkta och slutgiltigatankar. Hur duktiga vi än är på att övertyga. Vetenskap-ligheten utgör först en potential. Det kräver att vi trorpå vad vi har skapat. För att förverkligas krävs det dockockså läsare. Det vetenskapliga vetandet måste använ-

Kapitel 8


7210 08 16 apr 2002 15.07:40 sida 144 av 148


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

das och det sker genom läsningen.19 Så länge ingen harläst det kan vi bara tro på dess existens. Först genominläsningen visar det sin verklighet. Därför får läsarensbetydelse inte underskattas.

Tolkning

Genom läsning eller lyssnande tillägnar vi oss kunska-per. Vi gör kunskaperna till våra egna. Även empiri ochteori. I det att vi förhåller oss till teori och empiri gör videt till vårt eget. Sorterar, stryker under, analyserar,prioriterar, kategoriserar etc. Detta görande innebär ettskapande. Det kallas tolkning.20 Både författaren ochläsaren tolkar verkligheten. Författaren tolkar den verk-lighet som det skrivs om, läsaren den verklighet somden av författaren skapade texten utgör.

Tolkning är ett begrepp för skapande. Det som skapas ärnamn på vad vi ser. Författaren sätter namn på sinaintryck av verkligheten. Det läsaren namnger är sinaintryck av texten. Är den bra? Djupsinnig? Svår? Kon-struktiv? Även utpekandet av samband innebär ett ska-pande. Inte bara vetenskapare tolkar. Tolkar gör vi alla.Det vi ser säger sig inte självt. Det vi talar och berättarom är våra tolkningar av vad vi upplever, ser, erfar ochhör. Inte bara texter, teorier, lagar eller konstverk tol-kas, utan även vardagen. Vardagslivet innebär ett stän-digt tolkande. ”Vad säger du?” ”Hur menar du, egent-ligen?” ”Hur ser det ut?” Det gäller vuxna. Det gällerbarn: ”Undrar hur sent mina föräldrar anser att jag kanvara ute ikväll?”

Tolkning förknippas ofta med kvalitativ metod.21 Somom resultaten av kvantitativ metod skulle vara enty-diga och tala för sig själv. Tolkning är ingen särskildmetod som man kan välja eller välja bort. All vetenskapinbegriper tolkning. Allt socialt liv kännetecknas avtolkning. Det är inte tolkning i sig som kännetecknar

19 A Manguel (1999).20 Tolkningens centrala betydelse framhålls t ex av M Alvesson & K

Sköldberg (1994).21 Se t ex J Hartman (1998).

Vetenskapligheter


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 08 16 apr 2002 15.07:40 sida 145 av 148

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


vetenskapen. Utmärkande är istället de krav som ställspå tolkningen. På en vetenskaplig tolkning måste detkunna ställas höga krav. Som jag ser det bör vetenskap-liga tolkningar prövas med avseende på det tresidigasanningsbegreppet alla tre sidor. Användbarhet (prag-matiskt), överensstämmelse med verkligheten (empi-riskt) och styrande principer (teoretiskt) är tillsammansavgörande för tolkningens vetenskaplighet.

Eftersom användbarheten visar sig först i efterhand börvetenskapliga tolkningar inbegripa ställningstagandetill användningen. Hur kan vårt skapade vetandekomma till användning? Vad kan det få för betydelser?Andra än de vi har tänkt oss fram till teoretiskt? Andraän de som synes vara? Vad kan vi förutsäga? Vetenska-pare som inte tar ställning till användbarheten kanenligt min uppfattning mycket väl klandras, om detvisar sig att tolkningarna bidrar till undermineringenav den sociala världen, t ex rasismens framväxt ellersamhällets splittring.

Dynamik av tolkningsmöjligheter

En vetenskaplig tolkning bör bygga på samtliga tre san-ningskriterier. För att uttrycka det enkelt krävs det bådesinnesintryck, tänkande och ställningstagande. För attkunna kalla en tolkning vetenskaplig måste det märkasatt man både har tagit intryck, tänkt och tagit ställ-ning. Proportionerna är dock inte en gång för allagivna. Ibland kan det behövas fler sinnesintryck, iblandfärre. Ibland mer tänkande, ibland mindre. Ibland fleraställningstaganden, ibland färre.22 Därmed uppstår endynamik av tolkningsmöjligheter. Istället för att låta sigbehärskas av enskilda tolkningar måste vetenskaparenvåga röra sig i dynamiken.23

22 Se även M Alvesson & K Sköldberg (1994) s 38: ”Vår position äratt alla sidorna utgör integrerade delar av en forskningprocessoch att försök att fullständigt borttränga någon av dem ärogynnsamma för processen.”

23 Se även M Alvesson & K Sköldberg (1994) s 328.

Kapitel 8


7210 08 16 apr 2002 15.07:40 sida 146 av 148


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

I slutskedet är det läsaren som ska övertygas. Det görläsaren delaktig i vetenskapandet. Läsaren bidrar tillförverkligandet. Läsaren är med och gör vetenskapenvetenskaplig. Läsandet utgör en roll i den sociala struk-tur som kan kallas vetenskap. Det är för läsaren propor-tionerna mellan teoretiska, empiriska och pragmatiskasanningskriterier har betydelse. Det är läsaren som ärmed och bestämmer vetenskaplighetens proportioner.Om ingen läsare låter sig övertygas, kan då vetenska-pen överhuvudtaget kallas vetenskaplig? Utgör detverkligen ett alternativ?

I diskussionerna om kritisk realism verkar man inte taläsaren riktigt på allvar. Det talas om skapandet av kun-skap och dess sociala sammanhang. ”Vetenskap är förstoch främst en konkret praktisk social aktivitet blandandra, som syftar till att på ett eller annat sätt –omvandla, förbättra, modifiera, manipulera – den verk-lighet den själv är en del av.”24 Så skriver författarna tillboken Att förklara samhället. Men vad innebär detta försjälva vetenskapandet?25 Hur förverkligas den veten-skapliga skaparförmågan? På vilka villkor? Genomvilka sociala relationer? Hur inverkar förverkligandetpå vetenskapligheten? Det skriver man inget om. Detser jag som en avgörande brist.

Risken för rationalism Just därför tror jag kritisk realism ganska lätt kan glidaöver i rationalism.26 Det blir fallet när kritisk realismbara görs till en fråga om en mängd olika teoretiskabegrepp. Det tycks räcka med att vi accepterar antagan-det om en oberoende verklighet och sätter oss in i vadalla begreppen betyder, t ex domäner, epistemiskt fel-slut, differentiering, stratifiering, transitiva respektiveintransitiva objekt, kausala krafter, mekanismer, for-mella respektive substantiella relationer och externa

24 B Danemark m fl (1997) s 35.25 Forskningens sociala sammanhang betonas även i M Alvesson &

K Sköldberg (1994), men vad detta innebär klargörs bara delvis.26 Så har också skett, enligt W Outhwaite (1999) s 23.

Vetenskapligheter


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 08 16 apr 2002 15.07:40 sida 147 av 148

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


respektive interna relationer. Men hur många orkarsätta sig in i allt detta? Och om få eller rentav ingenläser, kan kritisk realism då verkligen sägas existera?

Enligt min uppfattning ställer en kritisk realism intebara krav på en förändring av tänkandet. Det är intebara genom att vissa teorier byts ut mot andra som kri-tisk realism utgör ett alternativ till rationalism ochempirism. En kritisk realism får konsekvenser för heladet vetenskapliga sammanhanget. Den ställer kraväven på en förändring av hela den verklighet somvetenskapandet förverkligas i. Vad det kravet innebärtänker jag ägna bokens sista kapitel åt.

Kapitel 8


7210 08 16 apr 2002 15.07:40 sida 148 av 148


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm



C

M

Y

K

220mm

223mm

Kap 09 14 mars 2002 08.23:56 sida 149 av 150

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


9 Det goda vetenskapandet

Ibland känns det som att tron på den vises sten lever kvar. I detta att ta för givet. I övertygelsen om existensen av en vetenskapens hårda kärna, t ex en viss metod eller teori. Vetenskapen utmärker sig tvärtom i överskridandet av det givna, tron såväl som makten. Därför fungerar nog inte liknelsen med en sten. Eller?

Kapitel 1


Kap 09 14 mars 2002 08.23:56 sida 150 av 150


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Det goda vetenskapandet


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 151 av 174

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Se dig själv i spegeln, du vetenskapare. Vad ser du?Knappast din bokliga bildning. Men den kanske dugärna vill ge sken av att du har. Kanske genom välfylldabokhyllor, men hur mycket har du egentligen läst?Handen på hjärtat. Ja, jag har då inte läst allt. Långti-från. Det skall erkännas. Men man vill ju ge intryck.Vetenskap handlar uppenbarligen inte bara om skrivnaord, utan också om annan mening.

VärdeinvaliderDet är viktigt med boklig bildning. Men det räcker inte.Boklig bildning kan också mycket väl göra oss till vadfysiologen Matti Bergström kallar värdeinvalider ochdet befrämjas inte vetenskapen av.1 Enligt Bergströmbehöver vi utveckla såväl kunskapen och viljan somvärderingarna. Det mår hjärnan bäst av. Det är medandra ord inte säkert att den gode vetenskaparen kännsigen på sin bokliga bildning. Det är inte heller säkert attden gode vetenskaparen känns igen på formaliteterna,t ex titlar eller antalet publikationer.

Kanske lever den gode vetenskaparen mitt ute i samhäl-let. Helt okänd för oss andra. Utan formella meriter.Kanske är det en student. Eller en pensionär. Varför inteen av alla dessa nya svenskar med utländsk bakgrund?Enligt min uppfattning kan inget uteslutas. I grundenberor det på vad vi menar med det goda vetenskap-andet. Det skall jag ägna detta kapitel åt att försökareda ut.

1 M Bergström (1996) s 25.

Kapitel 9


7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 152 av 174


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Vetenskapens sociala förverkligandeMånga förknippar nog vetenskapen främst med justböcker. Men vetenskapen är faktiskt först av allt mänsk-lig.2 Det låter kanske självklart, men vad betyder det?Ett beroende av den sociala världen. Hade det inte varitför den sociala världen skulle vetenskapen aldrig existe-rat. Det är genom att leva sociala liv som vi kan veten-skapa. Det räcker inte med naturliga liv. Förverkligan-det av vetenskapen kräver en delaktighet i den socialavärlden. Vetenskapen kan inte skapa sina vetenskapligaresultat utan att först skapa sig själv rent socialt, sitteget sociala vara.

Vetenskapen förverkligar sig genom relationer. Deträcker dock inte med tillgången till dator, penna, bibli-otek eller frågeformulär. Visst behövs tekniken, mendet räcker inte. Vetenskap inbegriper sociala relationer.Forskaren kan mycket väl arbeta hur ensam som helst,men någon kanske betalar. Någon läser väl förhopp-ningsvis resultatet. Vetenskapens beroende av socialarelationer kommer till uttryck i språkets betydelse.Hade det inte varit för språket kunde vetenskapen över-huvudtaget inte kallas vetenskap. Ordens vara eller ickevara beror inte bara på en av oss. Språket tillhör oss alla,även om alla inte uttrycker sig på samma sätt. Alla är videlaktiga i språkets utveckling, mer eller mindre.

Vetenskapens förverkligande sker också genom verk-samhet. Vetenskapen finns inte av sig själv. Den låtersig inte bara ”inhämtas”. Tvärtemot religionen görvetenskapen anspråk på att skapa sin egen världsbild.Det var så vetenskapen uppstod. I motsats till religio-nen ville vetenskapen inte ta meningen med världen

2 Jfr S-E Liedman (1998) s 279: ”… ett forskarsamhälle består avvanliga människor med vanliga människors värderingar, önsk-ningar och farhågor.”



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 153 av 174

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


för given. Den motsatsställningen till religion måstealla forskare hålla fast vid. Annars suddas en viktig skil-jelinje ut mellan vetenskap och religion. Det kanmycket väl ske på vetenskapens bekostnad. Vetenskapkan mycket lätt omvandlas till religion. Beroendet avdet mänskliga skapandet utgör ett av vetenskapenskännetecken. I likhet med andra mänskliga arbetsinsat-ser behövs det därför också mycket fantasi, kreativitet,framsynthet och planeringsförmåga.

Sen kan givetvis inte vem som helst kalla sig vetenska-pare. Det krävs en viss kompetens. Den tekniska kom-petensen brukar ställas i förgrunden. Kvaliteten på ve-tenskapen anses i första hand bero på mängden insam-lad data, antalet skrivna sidor eller användningen avkomplicerade dataprogram. Visst kanske man behöverkunna samla in stora datamängder. Visst kan det iblandkrävas en gedigen kompetens i användningen av kom-plicerade dataprogram, men det räcker inte. Tekniskkompetens kommer som jag ser det i andra hand.

Mer än en teknisk behöver vetenskapen en social kom-petens, dvs förmågan att skapa, utveckla, upprätthållaoch avsluta sociala relationer. Forskaren kan mycket välarbeta hur ensam som helst och behöver kanske intebekymra sig så mycket om varken kollegor eller finan-siärer. Ändå krävs det en social kompetens. Den behövsför att förstå vad andra vetenskapare har sagt ochmenat. Vetenskaparen måste kunna begripa men ocksågöra sig själv begriplig.

Ansvar för den sociala världen

Den goda vetenskaparen tar sin mänsklighet på allvar.Det är enligt min uppfattning ett viktigt kännetecken.Ansvarstagandet för det egna varandet i den socialavärlden. Det betyder ett ansvarstagande för både rela-tionerna, verksamheterna och kompetenserna. Detbetyder också ett ansvarstagande för utvecklingen avden sociala världen.

Om språket tunnas ut, tron på skapandeförmågan fårsig en knäck i unga år, egoismen breder ut sig och klyf-

Kapitel 9


7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 154 av 174


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

torna i samhället rent allmänt fördjupas så försvårasvetenskapandet. Hur ska vi vetenskapare då göra ossbegripliga? Hur ska vi förstå oss själva och bli förståddaav andra? Hur ska många viktiga erfarenheter kunnakomma till tals om samhällsklyftorna fördjupas? Hurmycket fantasi och kreativitet går inte förlorad?

Möjlighetsglasögon

Som jag tidigare hävdade innebär kritisk realism fram-för allt en tro på möjligheter. Den tron liknar vad MattiBergström kallar ”möjlighetsglasögon”.3 Det är vad bar-net ser verkligheten genom. ”Kreativa människor spararoch drar nytta av dessa barnets ’möjlighetsglasögon’.Det är därför de har nya idéer,”4 skriver Bergström.

Den goda vetenskaparen känns med andra ord igen påsina möjlighetsglasögon. Men hur många lyckas sparaoch dra nytta av sina möjlighetsglasögon? Det berormycket på samhällsutvecklingen. Bergström vänder sigmot den ensidighet i synen på kunskap som mycket avutbildningssystemet präglas av. Den gör människor tillkunskapsslavar. ”En för tidig informationsbelastningresulterar i en robothjärna, som kan programmeras uti-från, men som saknar en egen stark vilja.”5

Vetenskaparens roll och identitetUtvecklingen av den sociala världen ligger i vårtintresse som vetenskapare. Det ingår i den roll som vipersonifierar genom vetenskapandet. Dessvärre talasdet på tok för litet om denna roll och vad den innebär.I bästa fall ställs det krav på etiska regler, t ex hur manhanterar personupplysningar. Etiska överväganden kanockså aktualiseras i forskning om kontroversiella sam-hällsfrågor, t ex om man skall låta nazister få komma

3 M Bergström (1996) s 33.4 M Bergström (1996) s 35.5 M Bergström (1996) s 32.



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 155 av 174

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


till tals. Men allt annat vetenskapande då? Allt veten-skapande som inte inbegriper personupplysningar ellerkontroversiella samhällsfrågor?

Jag efterlyser en betydligt bredare diskussion om fors-karrollen. Förhållandet till den sociala världen kan inteväljas bort. Vetenskapandet ingår i den sociala världen.Oavsett vilka faktauppgifter som samlas in eller vilkafrågor som ställs. Hur skall vetenskaparen förhålla sigtill sitt beroende? Den frågan bör alla vetenskapare taställning till. Vad har t ex finansieringen av forsk-ningen för betydelse? Och platsen för forskningen –vad betyder den? Vilken betydelse har vetenskaparensspråkbruk för den allmänna utvecklingen av språket?Döljer det sig nåt särskilt intresse i ens forskning? Vilkakonsekvenser får vårt vetenskapande för utvecklingenav den sociala världen? För samhället?

Kanske saknar frågorna entydiga svar. Kanske tar det tidinnan de kan besvaras. Men det är genom att ställa demsom vi tar vårt ansvar. Genom att åtminstone försökabesvara dem tar vi vår mänsklighet på allvar. Erkännan-det av frågornas betydelse innebär ett ansvarstagandeför det egna varandet i den sociala världen. Det är i strä-van efter svar som vi visar oss vara goda vetenskapare.

Att spela roll

Med talet om den gode vetenskaparen menar jag entolkning av forskarrollen. Alla roller måste tolkas. Detgäller även forskarrollen. Vad skall man göra respektiveinte göra? För vissa roller lyckas man skriva ner villko-ren, t ex i arbetsbeskrivningar, stadgar eller avtal, menmer vanligt är nog att villkoren inte visar sig fullt utförrän man så att säga står där. Rollerna talar inte tilloss, utan vi måste tolka deras innebörd och tala fördem, t ex genom att ställa krav på oss själva. Tolknings-processen är att betrakta som ett skapande av mening.Meningen med en roll kan inte tas för given, utan rollermåste göras meningsfulla.

Tolkningen av vad en roll innebär kan grunda sig påerfarenheter, direkta eller indirekta, men också på kun-

Kapitel 9


7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 156 av 174


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

skaper. I viss utsträckning kan man nog också ofta sättasig in i och förutsäga vad rollernas villkor innebär. Vadvi än kommer fram till i våra tolkningar är det dock hurvi spelar rollerna som avgör strukturens framtid, menkanske också vårt eget deltagande i strukturerna. Vimåste nämligen inte bara spela rollerna, utan dessutomhyfsat väl.

Nu står vi där. Det är vi som ska spela rollen. Det är visom ska göra den meningsfull. Det är vi som måstetolka rollen och tala för den. Det är säkert svårt medforskarrollen. Detaljerade arbetsbeskrivningar saknas.Det hör till rollen att forskaren i stor utsträckning skatolka den själv. Vilka erfarenheter och kunskaper ska vigrunda oss på? Hur kan vi spela rollen och dessutomhyfsat väl?

Sanning genom övertygelse

Enligt min uppfattning genom att verka för det tre-sidiga sanningsbegreppet. Det är vad jag har argumen-terat för i boken. Vetenskaplig kunskap bör bedömasmed avseende på både användbarhet (pragmatiskt),överensstämmelse med verkligheten (empiriskt) ochstyrande principer (teoretiskt). Förhoppningsvis kännersig läsaren övertygad. Men det kan jag ju inte veta. Ald-rig känna mig säker på. Jag kan bara förlita mig på minförmåga att övertyga. Tron på den ingår också i mintolkning av forskarrollen. Jag vill få rätt genom att över-tyga. Inte genom att slå näven i bordet eller bedövagenom långa citat. Bara användaren av min text kanavgöra om jag lyckas. Du som läser. Har jag lyckats över-tyga dig? Vunnit ditt förtroende? Väckt dina känslor?

Tro bara inte utan vidare på vad jag säger. Ta inte förgivet att det stämmer. Ifrågasätt. Bryt ner. Skärskåda.Jag har säkert inte rätt i allt. Långt ifrån. Detta är minvetenskapsteori. Gör gärna din egen! Förhoppningsviskan du ha glädje av min. Som inspirationskälla. Intesom bibel. Det är dina tolkningar som gäller. Det ärdina tolkningar som du måste ta ansvar för. Vare sig duvill närma eller fjärma dig mig.



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 157 av 174

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Identitet

Genom min tolkning av forskarrollen vill jag befrämjautvecklingen av en särskild identitet. Det är vad jagmenar med den gode vetenskaparen. En identitet. Detär så jag vill göra forskarrollen meningsfull. I identite-ten förenas tolkningarna av forskarrollen till en helhet,en typ av diskurs för hur vi ser på rollen. Dess villkor,betydelse, möjligheter, svårigheter, begränsningar, soci-ala krafter, uttrycksformer etc. Genom identiteten kanvi kännas igen av andra. En känsla av delaktighet möj-liggörs i ett gemensamt ”vi”.

Vad är det då jag vill att den gode vetenskaparen skallkännas igen på? Sitt förnuft? Visst! Men inte bara.Genom att tala om den gode vetenskaparen som enidentitet vill jag just komma bort från alla inskränk-ningar av vetenskapande till enbart en fråga om för-nuft. Vetenskapande är inte bara rationellt. Det inbegri-per så mycket mer. Det är framför allt mänskligt. Intebara att göra fel, utan även att lyckas. Just ansvarsta-gandet för det mänskliga och det egna varandet i densociala världen. Det är vad jag vill att den gode veten-skaparen skall kännas igen på.

Tron på förmågaI detta ingår en tro på vår egen förmåga, men också påandras. Vi kan inte ta för givet att vi vet bäst. Andra kanmycket väl veta bättre. Och då menar jag inte baraandra vetenskapare, utan människor med erfarenheter,vilja och fantasi. Den goda vetenskaparens identitetbör därför bestå av ett särskilt förhållningssätt till andramänniskor. Jag vill kalla det subjektivering. Med detmenar jag ett framhävande av de mänskliga möjlighe-terna.

Subjektiveringar av vetenskapandetMotsatsen till objektivering

Subjektivering står i motsats till objektivering. Förting-ligande. Jag vill i första hand se till det subjektiva i varjemänniska. Dvs människans förmåga att skapa, ta ställ-

Kapitel 9


7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 158 av 174


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

ning, välja, vilja, överskrida. Inte i första hand männis-kan som ett föremål för andra krafter. Inte som ett löv ivinden. Eller som maskin på en fabrik. Inte som förpro-grammerad del i en given helhet. Istället som möjlig-het.

En delaktighet i vetenskapandet

Subjektivering av forskningen innebär rent allmänt envidgad delaktighet. Det skapas utrymmen i forsknings-processen för fler subjekt än bara utbildade forskare.Människor som berörs av forskningen förvandlas frånobjekt till subjekt, men bara på sina egna meriter ochinte på grund av forskarens goda vilja. Delaktighetenmåste förenas med bestämda krav och kan bara baserasig på vad man visar sig vara bra på. Det är inte fråganom att sätta vetenskapligheten på spel. Tvärtom.

Deltagarorienterad forskning

Kan kanske en subjektivering av forskningen passa inunder rubriken aktionsforskning eller vad som i en bre-dare mening har kommit att kallas deltagarorienteradforskning?6 Men det stämmer inte riktigt. Med subjek-tivering menar jag inte en särskild metod utan ett för-hållningssätt till andra människor. Det är inget somväljs den ena gången och väljs bort den andra.

I sin alternativa strategi för social forskning karakterise-rar Bengt Starrin och Erik Forsberg deltagarorienteradforskning som ett involverande av människor i ”under-läge”.7 Den typen av forskning behövs. Den är säkertviktig. Men deras beskrivning stämmer inte in på vadjag menar med subjektivering. Jag menar snarare ettinvolverande av människor i ”överläge”. I det man ärbra på. I det man kan och vet.

Och visst finns det mycket kunnande även utanförhögskolevärlden. Det kan jag argumentera för bådeempiriskt, teoretiskt och pragmatiskt. Lyssna framförallt på barnen och ungdomarna. De tänker och pratar

6 J Holmer & B Starrin (1993) samt M Mattsson (2001). Se ävenartikel om s k barfotaforskning i DN 18/10 1998.

7 B Starrin & E Forsberg (1996) s 59.



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 159 av 174

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


fram sina egna lösningar. Teoretiskt har jag framhävten kritisk realism som stöd för min egen argumenta-tionsförmåga. Skall vi se rent pragmatiskt på det så haren subjektivering med socialvetenskapens överlevnadatt göra. Det är min uppfattning.

En frågvis socialvetenskap

Subjektivering kan möjligöra bredare diskussioner omsocialforskningens syften. Vad är det egentligen social-forskningen skall handla om? Vilka problem är det sommåste lösas? Det behöver ställas många frågor. Vändasoch vridas på. Och är det så säkert att vi vetenskaparealltid ställer de bästa frågorna? Många andra männi-skor blir bra på att ställa frågor. Det kanske hör till job-bet. T ex dagispersonal, sjuksköterskor, lärare, vårdbi-träden och socialsekreterare. Alla måste de bli bra på attställa frågor. Annars lyckas de inte särskilt väl med sinajobb. Det utvecklas så mycket frågeförmåga. Den bordesocialforskningen kunna ta tillvara. Ta hjälp av. Detskulle säkert vara väldigt berikande.

Kreativitet och fantasi

Subjektivering innebär också ett ökat utrymme för kre-ativitet och fantasi. Det tror jag kan förstärka forsk-ningsprocessen teoretiskt. Uppdelningen mellan hög-och lågutbildade säger verkligen inte allt om samhäl-lets resurser. Även i svagt integrerade områden bor detmänniskor med idéer. Utbildningssystemet stängerdessvärre ute många begåvningar med dåligt självför-troende, brist på stöd hemifrån eller små ekonomiskaresurser. Visst behöver alla forskningsprojekt grundaspå teoretisk beläsenhet, men teoriutveckling kräverockså fantasi. Dessutom mår säkert alla teorier bra avkonkretisering och praktisk prövning. En subjektiveradforskning kan hjälpa forskaren att se sig själv och sinaegna förutfattade meningar.8

8 Därmed underlättas den reflektion som förespråkas i M Alvesson& K Sköldberg (1994).

Kapitel 9


7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 160 av 174


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Empirisk mångfald

Dessutom kan subjektivering möjliggöra en ökad till-gång på empiri genom ett bättre tillvaratagande avmänniskors erfarenheter. Givetvis måste erfarenhe-terna tolkas, men det gäller all empiri, och enstaka for-mer av empiri, t ex enkätsvar, räcker ofta inte särskiltlångt. I enlighet med min kritiska realism efterlyser jagen empirisk mångfald. Rent principiellt behövs alla for-mer av empiri i socialforskningen. Många människordelar säkert gärna med sig av sina erfarenheter, menhellre i subjektiverade än i objektiverade former.

Socialvetenskapens legitimitet

Och om man får vara delaktig i forskningen på subjekt-iverande istället för på objektiverande villkor kan detsäkert också bidra till att förbättra vetenskapens legiti-mitet. Det behövs i dessa tider av omvälvande sam-hällsförändringar när många gamla sanningar inte gäl-ler längre. ”Vetenskapen är också beroende av allmän-hetens tilltro”,9 skriver Liedman. Kanske är detta bero-ende större än på länge. Det krävs en avmystifiering avvetenskapen.

En subjektiverande inställning, det tresidiga sannings-begreppet, övertygelse istället för rättning i leden,öppenhet istället för självklarhet, problematiseringsamt mänsklighet. Allt det där ingår i den forskariden-titet som jag förespråkar. Genom att ”göra” dennaidentitet förverkligar vi den gode vetenskaparen. I tal,skrift och tänkande, men också i förhållningssätt tillandra, val av frågeställningar, ansvar för användbarhet,moral. I samtliga fall rör det sig om former av mening.Den gode vetenskaparen förverkligas genom att identi-teten görs meningsfull. På djupet såväl som på ytan, påbredden som på tvären.

9 S-E Liedman (1998) s 287.



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 161 av 174

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


En modernisering av modernitetens vetenskapsteori

Modernitetens kärna

Moderniteten täcker in så många uttrycksformer. Detvisade den sammanfattning av Liedman som jag cite-rade i kapitlet om modernitetens vetenskapsteori. Detgår dock att peka ut ett kärninnehåll i modernitetensom alla former ger uttryck för. Denna kärna består avtvå delar, å ena sidan subjektet och å andra sidan för-nuftet.10 Vi blir moderna när vi tar makten över våraegna liv och låter förnuftet styra. Inte traditionen, reli-gionen, myten eller magin. Och om vi tar makten ochlåter förnuftet styra, då kan vi också kalla oss moderna.

Modernitetens kris

Kring denna kärna kretsar också alla kontroverser, t exde mellan olika verklighetsteorier i synen på subjektetoch de mellan olika kunskapsteorier i synen på förnuf-tet. Enligt Alain Touraine beror modernitetens kris påsvårigheterna i samspelet mellan subjekt och förnuft.11

De två beståndsdelarna i modernitetens kärna kansägas ha kommit ur led.

Omodern modernitet

När jag kritiserar modernitetens vetenskapsteori så görjag det ändå på modernitetens grunder. Tron på subjektoch förnuft vill jag värna om. Det är på den grundenjag kan peka ut vissa former av modernitetens veten-skapsteori som omoderna. Det är utifrån den grundenjag ser det som viktigt att göra upp med Descartes. Dethar inte visat sig särskilt förnuftigt att bara förlita sig påförnuftet. Det har gjort rationalismen omodern. Menlika omodern har empirismen blivit.

Upplysningen

Rationalismen och empirismen var nog egentligenomoderna redan i slutet av 1700-talet när upplysnings-tiden började. Upplysningsfilosofen Immanuel Kantutvecklade en syntes av rationalism och empirism. Vi

10 Se även S-E Liedman (1998) s 442.11 Hämtat från Se S-E Liedman (1998) s 47 där han refererar till

Alain Touraines bok Critique de la modernité.

Kapitel 9


7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 162 av 174


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

skaffar oss inte kunskap genom ett passivt mottagandeav intryck, menade Kant. Människan måste skapa sinkunskap, visserligen utifrån sinnesintrycken, men i enaktiv process. Kant gjorde föreställningen om den”kunskapsskapande” människan till en ledande dok-trin.12 Drygt 200 år senare domineras ändå forskningenav rationalism och empirism. I självaste Nationalency-klopedin definieras vetenskap som ett ”inhämtande avkunskap”.

Är Konsum modernt?

Vad är då egentligen modernt? Ja, det råder det uppen-barligen mycket delade meningar om. Däremot är detingen tvekan om att själva ordet fortfarande lever. Detanvändes t ex när konsumbutiken där jag bor byggdesom på våren 2001 till en ”mer modern butik”. Så stoddet på en skylt. Undrar om någon kan peka ut på vilkasätt ombyggnaden har gjort butiken mer modern. Menetiketten fungerade säkert. Den inhöljde förändringen iett positivt sken.

Modernitetens kunskapshierarkier

Det är dock inte min sak att reda ut vad dagens moder-nitet innebär rent allmänt. Min bok handlar mer speci-fikt om modernitetens vetenskapsteori. Och jag harhävdat behovet av en modernisering. Den uppfattningom världen, människan och samhället som modernite-tens vetenskapsteori utmanade var hierarkisk. Liedmanvill se det som att denna hierarkiska uppfattning stegför steg nedkämpades under den moderna tiden.13 Jagvill se det som att den har återuppstått. Modernitetenhar genererat sina egna kunskapshierarkier. Det får inteminst barnen känna på.

Hur kan vi förbli moderna?

Enligt min uppfattning måste moderniseringen gå utpå att sluta ta förnuftet för givet. Vad som är rationellteller inte kan vi inte veta på förhand. Däremot måstedet eftersträvas. Åtminstone om vi vill förbli moderna.

12 S-E Liedman (1998) s 151: ”Föreställningen att människan ska-par sin kunskap är inte helt ny med Kant, men det är först medhonom som den blir en ledande doktrin …”.

13 Se S-E Liedman (1998) s 159.



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 163 av 174

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Och det vill i alla fall jag. Men då måste vetenskapenockså ge utrymme för det irrationella i sina förutsätt-ningar och processer.

Postmodernismens förtjänster

Det låter kanske som postmodernism. Och visst, jag harlärt en hel del av postmodernistisk retorik. Det märkskanske t ex på min kritik av alla självklara utgångs-punkter, framhävandet av lekens betydelse, ifråga-sättandet av språket och synliggörandet av mig själv itexten. Allt det där går det att finna stöd för i post-modernismen. Jag ställer upp på postmodernismensifrågasättande av system, helheter och ”stora berättel-ser”, men ser det däremot som mitt mål att försökaskapa nya. Det är där jag skiljer mig från postmodernis-men. Det är där jag bekänner färg. Det är så jag villvärna om moderniteten.

Jag menar – alltså är jag

Vår tids gode vetenskapare kan inte motivera sin exi-stens bara genom tänkandet. Visst måste vi tänka, bådeföre och efter. Men det räcker inte. Genom tänkandetgör vi oss bara meningsfulla på ett sätt. Det behövsäven andra sätt. Samtliga ger uttryck för mening. ”Jagtänker – alltså är jag.” Så formulerade sig Descartes. ”Jagmenar – alltså är jag.” Så kanske det istället bör formu-leras. Vi är inte bara vad vi tänker, utan vad vi menar. Itanke, handling, varande, vetande.

Men då behöver inte Ronja förlora hela tiden. Kanskeär det hon som menar mest med sitt vårskrik. Kanskegör hennes vårskrik livet mera meningsfullt än Descar-tes tänkande. Det kan vi inte veta på förhand, inte taför givet. Jag vill inte ersätta Descartes med Ronja. Bådabehövs säkert. Även vetenskapare kan behöva skrika ettvårskrik då och då. Det skrivna och talade ordetbehövs. Men det skall inte få slå undan benen på andrauttrycksformer. Det skall inte tvinga oss att sluta rita,måla, spela, dansa och sjunga. Tvärtom.

Använd de uttrycksformer som passar bäst! Syftet medforskningen måste få vara styrande. Använd gärna flerauttrycksformer. Många! Få dem att harmoniera med

Kapitel 9


7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 164 av 174


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

varandra, hänga ihop. Skapa en diskurs med olikaingångar till sitt meningsinnehåll. Kanske behöver inteallt vetenskapligt vetande komma till uttryck i fullstän-diga meningar.14 Kanske kan det fungera bättre medt ex ett presentationsprogram som PowerPoint. Dåbehöver man inte formulera allt i långa, många ochfullständiga meningar. Tvärtom så kort och kärnfulltsom möjligt. Dessutom kanske kompletterat med teck-ningar. Eller bilder. Även musik eller kanske bara ljud.Hur låter staden? Det har också en stor betydelse. Ävenom vi kanske inte tänker på det. Akustiken. Ljud ochmissljud. Eko. Röster, skrik, skrän. Eller kanske lövensrasslande i vinden.

Den musiska människan

Förmodligen är det just harmonin mellan vitt skildauttrycksformer som Jon-Roar Björkvold kallar musisk.Hans människoideal heter den musiska människan.Med det menar han en ”helhet som går tvärs överämnen och genrer, tvärs över kulturer och åldersgrup-per, vetenskap och poesi”.15 Ett samspelande av tanke,känsla, kroppsrörelse, ljuduttryck, puls och andning.Hela personligheten behöver göras delaktig. Vare sigdet gäller skapande, tillägnande, användning ellerinlärning.

Vare sig vi vill det eller ej engageras hela vår personlig-het i vetenskapandet. Det uppehåller sig inte bara ihjärnan. Det sätter även sin prägel på sättet att vara,tala, välja ord, gestikulera, leva livet osv. Hur hängeralla dessa vetenskapandets uttrycksformer ihop? Pekarde i olika riktningar? Eftersträvar vi ett slags vetenska-pande i tanken, men ger uttryck för ett annat i våra lev-nadssätt? Den musiska människan handlar om ettmedvetandegörande av helheter. En strävan efter attmedvetet engagera hela personligheten.

14 Jfr med Yvonne Hirdman när hon i en intervju gjord av MimmiPalm i Genus 4/2001 s 19 säger att ”… språket ska vara ett red-skap för att komma förbi slentriantänkande!”

PowerPoint

15 J-R Björkvold (1991) s 13.



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 165 av 174

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Funktionell analfabetism

Genom att försöka göra oss själva och våra liv musiskaskapar vi de bästa förutsättningarna för förverkligan-den och utvecklingar av våra inneboende möjligheter.Förutsättningar för överskridanden. Förutsättningarför nya förståelser, fördjupade förklaringar, utvidgadevetanden. Det är verkligen inte frågan om en flyktfrån verkligheten. Tvärtom! Istället en strävan efter attgöra vetenskapandet mera utpekbart, insiktsfullt ochanvändbart. Det är motsatsen till vad Hans MagnusEnzensberger kallar funktionell analfabetism.16 Funk-tionella analfabeter är människor som visserligen kansitt alfabet, men som inte förstår sig på att användadet för att befrämja en djupare kontakt mellan män-niskor.

Vågar vi göra fel?

Förekommer det funktionell analfabetism inom fors-karvärlden? Är vi vetenskapare funktionella analfabe-ter? Befrämjar vi verkligen en djupare kontakt mellanmänniskor med vårt vetenskapande? Den frågan tyckerjag att alla vetenskapare borde ställa sig. Den funktio-nella analfabetismen kan t ex visa sig i ofelbarhetsatti-tyder. En djupare mänsklig kontakt befrämjas knappastav människor som alltid anser sig ha rätt. Vi måstevåga, orka och klara av att ha fel.

Klarar vi av kritik?

Ofelbarhetsattityden hänger ihop med den omodernaformen av modernitetens vetenskapsteori och dess tropå entydighet. Absoluta sanningar låter sig inte rubbas.Vet vi det så vet vi. Då kan vi inte ifrågasättas. Men dettror nog inte särskilt många längre på. Många gamlasanningar har visat sig vara ihåliga. Vissa sanningar harvisat sig vara lika sanna som andra. Det måste dagensgoda vetenskapare lära sig att leva med. ”Till bildning-ens praktik borde höra att uppöva förmågan att stå utmed det komplexa och motsägelsefulla i den kultur vi

16 Hämtat ur J-R Björkvold (1991) s 143, där han refererar till H MEnzensbergers artikel ”Till analfabetens pris” från Samtiden 2/1986.

Kapitel 9


7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 166 av 174


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

lever i”, skriver Jan Thavenius.17 Men då måste vi ocksåklara av att ha fel. Erkänna vår felbarhet.

Om inte annat så kan vi ju faktiskt dö. Vem skall då för-svara vår ofelbarhet? Som Sven-Eric Liedman skriverbehöver vi ”utveckla en existentiell sensibilitet, integömma undan döden och dödligheten och söka bådestyrka och gemenskap i den allmänmänskliga begräns-ningen och svagheten”.18

En bred legitimitet Det kräver i sin tur också en bredare legitimitet än tän-kandets. Vår betydelse skall inte enbart behöva bero påhur väl vi tänker. Det finns väl ingen som orkarerkänna sina fel om det leder ut i en total betydelselös-het. Framgångsrikt vetenskapande kräver helhet. Ochden helheten kan vi bidra till på olika sätt. Vissa bidrarmed sina erfarenheter. Andra med motivation. Vissa ärbra på att ställa frågor. Andra på att besvara dem. Vissaär bra på att se det stora i det lilla. Andra tar ansvar fören verklighetsförankring. Sen behövs det också humoroch självironi. Det lustfyllda och roliga känns engage-rande. Det smittar av sig och svetsar oss samman. Görockså erkännandet av vår felbarhet så mycket lättare.Det gör det lättare att klara av kritik.

Den funktionella analfabetismen motverkas genomerkännandet av felbarhet och mångfaldiggörandet avuttrycksformer. ”Mycket talar för att ju flera kulturellauttrycksformer som en individ behärskar, desto mervarierad och nyanserad blir hennes uttrycksförmågaoch desto större möjligheter har hon att kommuniceramed sin omgivning”, skriver Skolkommittén i sitthuvudbetänkande.19

Det krävs också ett ifrågasättande och skapande förhåll-ningssätt till orden. Vänd och vrid på dem. Hitta gärnapå nya. Förtäta. Brodera ut. Använd omskrivningar. Låt

17 J Thavenius (1995) s 267.18 S-E Liedman (1999) s 119.19 SOU (1997b) s 251.



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 167 av 174

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


inte grammatiska regler bestämma allt. Då låser det sigså lätt. Tankarna stannar upp och blockeras på vägenner i händerna. Nyskapandet kvävs. Det viktigastemåste vara kommunikationen. Hur förstår de du sam-arbetar med vad du menar? Vad förstår läsaren? Förstårde du undervisar?

Även om man följer alla tänkbara regler är det inte allssäkert att läsaren förstår vad som menas. Grammatikoch skrivregler kan mycket väl försvåra en förståelse.Det kan t ex göra texten tråkig att läsa. Och då orkar vikanske inte. Sen kan texten innehålla hur storslagnaidéer som helst. Inom retoriken lägger man stor vikt vidbetydelsen av variation. ”Ett väl komponerat tal harmycket gemensamt med ett drama eller ett musik-stycke”, skriver Johannesson.20 Det vill jag påstå måstegälla för en väl komponerad text också.

Vem tror på vetenskapen?

Den gamla formen av modernitetens vetenskapsteoriskolade in oss i en tro på självklarheter. Vetenskaplighe-ten existerade av sig själv. Det gäller inte längre. Veten-skapligheten måste förtjänas. Vi kan inte ta för givet attmänniskor tror på oss. Vi måste övertyga. Det gällerhela utbildningsväsendet.21 Dess institutionella aukto-ritet sviktar. Människor tar inte längre för givet att detsom forskare och lärare säger är sant.

I Tredje vägen. Om förnyelsen av socialdemokratin gerAnthony Giddens sin syn på samhällsförändringarnasbetydelse för enskilda människor i allmänhet.

Social sammanhållning kan inte säkerställas genomtoppstyrning av staten/samhället eller genom att manåberopar tradition. Vi måste själva på ett aktivare sätt än

20 K Johannesson (1998) s 80.21 SOU (1997b) s 6 och s 39: ”Vuxna har inte längre en självklar

auktoritet därför att de är vuxna. Lärare har inte längre en själv-klar auktoritet därför att de är lärare. Både som vuxen och läraremåste man idag förtjäna sin auktoritet, visa varför man har denoch arbeta för att behålla den.”

Kapitel 9


7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 168 av 174


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

tidigare generationer skapa våra liv och därför är detockså nödvändigt att vi aktivare tar ansvar för konse-kvenserna av våra handlingar och livsstilsval.22

I konsekvensens namn bör hans beskrivning stämmain även på vetenskapare. Enbart ett åberopande av auk-toriteter och traditioner fungerar inte heller längreinom vetenskapen. Även vetenskapare måste ta ettaktivare ansvar för både skapande och konsekvenser.

Den krävande läsaren Det innebär då också ett stärkande av läsarens maktpo-sition.23 Just därför tror jag vetenskapen behöver läraen hel del av retoriken. Då måste också en bredarerepertoar av uttrycksformer tillåtas. Inte för att suddaut gränserna mellan vetenskap och t ex konst ellerpoesi. Inte för att göra vetenskapen mindre vetenskap-lig. Tvärtom. Jag vill förstärka det vetenskapliga. Göravetenskapen mera vetenskaplig.

Men på nya vetenskapsteoretiska villkor. I en ny tid. Ien tid då modernitetens vetenskapsteori behövermoderniseras. Det vetenskapliga kan inte längre tas förgivet. Det utmärker sig genom att vara både utpekbart,insiktsfullt och användbart. Men inte självklart. Baraom det verkar övertygande. Dagens vetenskap måsteständigt återskapa sig. Den kan inte förlita sig på sinatidigare landvinningar. Vi måste argumentera för den.Den måste därför ständigt vara i vardande.

Återta makten över ordet

Den tidigare moderniteten lärde människan att till-godogöra sig budskap i långa textformer. Nu lär vi ossav med detta tålamod. Nu översköljs vi istället medbudskap i så många olika former. Detta måste ävenvetenskapen förhålla sig till. Det måste få betyda nåtför vetenskapen. Vetenskapen måste dra sina egna slut-satser. En av slutsatserna menar jag måste vara att dralärdom av retoriken.

22 A Giddens (1999) s 46.23 Om läsarens maktbefogenheter, se A Manguel (1999).



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 169 av 174

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Fantisera meraDen förnyelse jag efterlyser kräver fantasi. Vi måste fålov att fantisera fritt. Ifrågasätta, pröva oss fram. Brytainvanda mönster. Lekande.24 Vetenskap måste också fåvara kul. Skratt och glädje stimulerar kreativiteten.25

Fantasin hjälper oss att få syn på det nya. Den möjlig-gör överskridanden.

Hjälpa bort blockeringarna

Men då måste vi lära oss av med blockeringarna. Skrivbort dem! Tillåt till en början allt. Sätt på bandspelarennär du sitter och pratat med kompisarna. Spela in.Lyssna. Du säger säkert mycket mer än vad du själv tror.Men när det sen skall skrivas ner, då sänker man sig sålätt ner i ett slags gyttjebad. Tankarna kanske finns där,men de förtrögas av alla förutbestämda krav. Fastnardärför i armen. Kanske ger man upp. Tappar lusten.Och hur mycket vetande har inte gått förlorat på grundav tappade lustar?

Emejlande

Den nya tekniken innebär radikala förändringar av skri-vandets förutsättningar. Inte minst e-posten. Hur skri-ver folk sina e-postbrev? Ja, i varje fall inte som vanligabrev. Det ena e-postbrevet är inte det andra likt. Häls-ningsfraser kan mycket väl saknas. Meningar kanmycket väl vara ofullständiga. Emejlandet tycks inbjudatill ett talspråksskrivande. Just därför kan det komma attresultera i rena revolutionen. Det blir mycket lättare attskriva. Blockeringarna släpper. Skriv mycket e-post!Men givetvis får det inte ske på förståelsens bekostnad.Vi kan inte bara skriva hur vi vill. Eller hur vi känner föri stunden. Det måste göras begripligt. Jag måste förståvad de som skriver till mig menar. Och det förstår jaginte alltid.

24 J-R Björkvold (1991) s 48: ”Med vårt förnuft kategoriserar vi värl-den i ordnade begrepp. Den lekande fantasin, däremot, ägerkraft att med sin högre grad av öppen begreppslöshet lyfta osshögre och förbi den förnuftsbaserade kunskapens redan eröv-rade vetande.”

25 Se t ex intervju med den belgiske kreativitetsforskaren ChrisSteyaert i DN 23/1 2000.

Kapitel 9


7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 170 av 174


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Tolkningarnas balanser

Hur vi än skriver måste det vi vill säga och det vivill peka ut få vara styrande. Dessutom användbar-heten. Det tresidiga sanningsbegreppet. Återigen. Intebara det tänkta. Inte bara det som synes vara. Intebara det användbara. Utan alla tre. Och dessutom enbalans dem emellan. Men denna balans kan inte för-utsägas. Den skapas genom tolkningen. Detta är vadtolkning går ut på. Och det är din tolkning som gäl-ler, du som läser min bok. Det är för dig jag har för-sökt göra den begriplig. Det är så du är med och för-verkligar den.

Och om vi lyckas med vårt vetenskapande? Vad har vidå lyckats med? Framför allt förverkligandet av vår ska-pande förmåga. Det innebär ett nyskapande. Vi har ska-pat nåt nytt, en ny mening. Det behövs många nyanyskapare inom vetenskapen. Var finns t ex veten-skapens Stravinsky eller Weather Report? Eller MilesDavis? Eller varför inte den svenske rapparen Petter? Påen skiva med Joseph Zawinul och hans orkester sjungerman om nån som har anklagat Thelonius Monk för attspela fel: ”Incorrect! If that’s incorrect, I guess somefolks say more in a few incorrect moments, than mostpeople say their whole correct lives.”26 Det behövs flerThelonius Monk inom vetenskapen. Meningen medvetenskapen måste vara att överskrida. Säga det vi intevet. Vetenskapa ”fel”.

Vetenskap och förändring

Därmed har det också skett en förändring. Inom veten-skapen sägs förändring ofta vara frågan om ett val. Viväljer om vårt vetenskapande ska syfta till förändringeller inte. Det håller jag inte alls med om. All vetenskapmåste syfta till förändring. Annars kan det inte kallasvetenskap. Förändringen behöver inte nödvändigtvisgälla samhället. Det som i första hand förändras är våratolkningar av verkligheten. Kanske har det skapats heltnya. Eller så har gamla modifierats. Det kan sen i sin tur

26 ”Black Water” med The Zawinul Syndicate (1989).



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 171 av 174

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


leda till en samhällsförändring. Men inte nödvändigt-vis, och inte nödvändigtvis medvetet.

Att göra sig lite friare

”Jag tror alltså att man skriver för att med fantasinshjälp göra sig lite friare”, skriver författaren Lars ÅkeAugustsson.27 ”Ingenting ger mig en sådan frihet somatt skriva. Ingenting ger mig en sån känsla av att växasom människa, att vidga mitt synfält, som när jaglyckas skriva det jag helst ville, det oförutsägbara,sådant som jag inte ens visste att jag hade inom mig.”28

Augustssons bok handlar om hur man skriver romaneroch noveller. Det han säger i citatet äger dock i allrahögsta grad sin giltighet även för vetenskapandet.

Konst, musik och poesi

I likhet med konst, poesi och musik syftar vetenskapentill ett förverkligande av vår skapande förmåga. Äveninom vetenskapen måste skapandet innebära att vi intekan vara säkra på konsekvenserna.29 Däremot ställervetenskapen andra krav på resultatet. Detta skiljer utvetenskapen. Till skillnad från konst, poesi och musikmåste vetenskapen svara upp mot såväl teoretiska,empiriska som pragmatiska krav.

Vetenskapen behöver barnen

Tillbaka till barnen. Det var där jag började, i mötetmed barnen. Där vill jag också sluta. Alla är vi barn ibörjan, brukar det heta. Jag tror det skulle vara bra omvi var barn i slutet också. Egentligen hela tiden. Dengode socialvetenskaparen glömmer inte barnen. Debehövs. Bryr vi oss om barnen så tar vi ansvar för fram-tiden. Ansvar för vår mänsklighet. Men barnen behövsockså i det vetenskapliga skapandet. Mitt inne i det.Barn har mycket lättare än vuxna att tänka hypotetiskt.Den slutsatsen drar filosofen Ragnar Ohlsson, huvud-ansvarig för ett projekt om filosofi med barn.30 Veten-skapen skulle behöva mer av barnens nyfikenhet. ”Det

27 L Å Augustsson (1997) s 17.28 L Å Augustsson (1997) s 21.29 En formulering hämtad från L Å Augustsson (1997) s 197.30 Se DN 23/10 1998 och även artikelserien ”Barn och filosofi” den

23–25/8 2000.

Kapitel 9


7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 172 av 174


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

gäller att med alla medel underbygga en nyfikenhets-kultur”, menar Sven-Eric Liedman.31 Det tror jagunderlättas av en närhet till barnen.

Vetenskapen skulle också behöva mer av barnensgrundliga ifrågasättanden. Kan man göra socialveten-skap intressant och meningsfull för barn? Kanske. Enväldig utmaning. Den tvingar oss att verkligen funderaöver vad vi sysslar med och varför. ”I den vuxne konst-nären lever barnets blick och barnets öra”, skriverBjörkvold.32 Jag vill att barnets blick och öra även skallleva i den vuxne vetenskaparen. Närheten till barnenkan befrämja en musisk utveckling av vetenskapen. Geutrymme för det irrationella.

Det viktiga vårskriket Det kan hjälpa fram vårt skapande av de nya mening-arna. Kanske kan det vara bra om vi börjar med attskrika ett vårskrik. För att känna hur det känns. För attvi inte skall spricka. Av självtillräcklighet. Också somen påminnelse om att vi finns. Lever och andas. Ochdet kan vi göra nåt av. Kanske lyckas vi återskapa värl-den. Genom att låta nya röster komma till tals. Precissom guden Zeus och gudinnan Mnemosyne när defödde muserna, ursprunget till begreppet musik. Där-med gav de tillvaron en röst. Samma röst åberopadeförfattaren C S Lewis när han skrev sina böcker om Nar-nia. Nu var det ett lejon. Som dessutom sjöng fram enmening med världen.33

Vi vetenskapare kanske inte skall sjunga fram våra bud-skap. Men även vetenskapen syftar till att ge tillvaronen röst. Hur låter vi? Tråkiga? Ointressanta? Då blir vinog inte lästa. Inte många lyssnar. Då kvittar det hurväl vi tänker. Vi måste få läsarna och lyssnarna attkänna ett behov av oss. För vi behöver också läsarna.Annars kan man kanske börja undra om vi verkligen

31 S-E Liedman (1999) s 107.32 J-R Björkvold (1991) s 271.33 Illustrationer hämtade från J-R Björkvold (1991).



C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 173 av 174

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


finns. Kanske undrar vi ibland själva. Vi sitter där medalla våra möjligheter i form av tankeförmåga, skapan-dekraft, erfarenheter, kontakter, motivationer och högaideal. I vilken utsträckning blir de förverkligade? Möj-ligheter som inte förverkligas kan lätt förtvina.

Det vill jag motverka. Därför har jag skrivit boken. Denär tänkt att lysa upp alla möjligheter, allt det som skullekunna göras men ännu inte har gjorts. Och som behö-ver göras. Som skulle kunna göra vetenskapen mycketmera meningsfull. Dessutom för så många fler.

Kapitel 9


7210 09 16 apr 2002 15.09:17 sida 174 av 174


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm



C

M

Y

K

220mm

223mm

Kap 10 14 mars 2002 09.47:39 sida 175 av 176

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


10 Slutsatser

Behöver vi tro på den vises sten? Varför inte? Men i så fall inte som en given självklarhet. Snarare en livgivande impuls. T ex mötet, samtalet, platsen, upplevelsen eller prövningen. Det där som får oss att sätta pricken över i:et. Men det är vi själva som måste sätta dit den.

Kapitel 1


Kap 10 14 mars 2002 09.47:39 sida 176 av 176


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Slutsatser


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 10 9 apr 2002 18.08:52 sida 177 av 180

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Det behövs en förnyelse av teorin om socialvetenska-pen. Det är vad jag har försökt övertyga läsaren om iboken. Nu tänkte jag avslutningsvis sammanfattanågra slutsatser om förnyelsens betydelse för denenskilde vetenskaparen. Vad betyder det att vara en godvetenskapare? Hur blir man det? Hur skall man göra?

Flera betydelser antyds i bokens titel Den gode socialve-tenskaparen. Titeln ger uttryck för hur vetenskap upp-står. Vetenskapen skapas. Den uppstår inte av sig själv.Titeln antyder också ett ansvar. Det finns en skapare.Och det är den som sysslar med vetenskap.

Dessutom anger titeln en värdering. Vetenskaparenskall vara god. Inte bara kunnig och kompetent. Fram-för allt god. Därmed vill jag markera värderingarnasbetydelse. Det ingår alltid i vetenskapen. En vetenska-pare tar alltid ställning. I vetenskapandet ingår detmånga val. Vissa av betydelse för syn på människa ochmakt. Jag vill synliggöra dessa val. Därför vill jag attvetenskaparen skall vara god.

En god vetenskapare blir man således om man satsar påett skapande, tar ett socialt ansvar och synliggör sinavärderingar. Det antyds redan i titeln. Den gode veten-skaparen innebär dock så mycket mer. Jag sammanfat-tar bokens slutsatser i ett antal uppmaningar. Det ärgenom att följa dessa uppmaningar som jag tror manblir en god vetenskapare:

• Acceptera tron som grund för vetenskapen. Vi kaninte veta allt. I själva verket måste vi tro för att kunnaveta nåt överhuvudtaget. Det kräver också en öd-mjukhet för vetandets gränser.

Kapitel 10


7210 10 9 apr 2002 18.08:52 sida 178 av 180


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

• Tro framför allt på människans förmåga. Ditt egetskapande i både tanke och handling. Tro på att dinaerfarenheter kan ha en vetenskaplig betydelse. Troockså på andras förmåga. Att andra också kan varadelaktiga i vetenskapen. Även de som formellt settsaknar utbildning.

• Utveckla din skapande förmåga. Låt inte formernahindra dig. Frigör fantasin med hjälp av t ex bild,musik, konst och film. Använd datateknikens möj-ligheter. Illustrera gärna tankar i PowerPoint.

• Bli bra på att ställa frågor och problematisera. Ta ingakunskaper för givna. Det är inte självklart att veten-skapare vet bäst. Andra kan mycket väl veta bättre.Ifrågasätt vad du ser, hör och tänker. Ringa in pro-blemställningar. Avslöja bakomliggande intressen.Varför vill vem veta vad?

• Läs in dig på teorier, inte bara en utan flera. Testaderas perspektiv genom jämförelser. Kvantifiera.Kvalificera. Pröva olika analytiska uppdelningar.Abstrahera dig fram till olika nivåer.

• Samla på dig en empirisk bredd, gärna genom egnaerfarenheter, intryck och upplevelser. Rör dig ute iverkligheten. Rör gärna om lite i den och se vad somhänder.

• Utveckla en skicklighet i det vetenskapliga hantver-ket. Pendla mellan empiri och teori. Tillåt ompröv-ningar. Börja gärna om från början. Ge utrymmeför det irrationella. Slå vakt om makten över meto-derna genom behärskandet av en metodologiskmångfald.

• Jobba med dina uttrycksformer. Bearbeta språkligaordval, metaforer, liknelser eller ordfigurer. Utvecklaformuleringsförmågan genom att skriva mycket e-post. Kasta om dispositioner. Harmoniera layouter.Ge uttryck i bild. Kanske även i ljud och musik.

Slutsatser


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 10 9 apr 2002 18.08:52 sida 179 av 180

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


• Satsa på att övertyga. Både till innehåll och form.Förfina dina argument. Använd inte för många utanbara de bästa och skala bort andra. Glöm inte hurviktigt det är att vinna förtroende och väcka känslor.

• Bli bra på att tolka. Skaffa dig många tolkningsmöj-ligheter. Vänd upp och ner på alternativen. Ställ demmot varandra. Placera dig vid sidan om. Placera digmitt i. Var, hur, när och i vilket sammanhang tolkardu?

• Utveckla vetenskapens sociala sammanhang. Skapaandra betydelser än bara strikt rationella. Våga görafel. Ha också förståelse för fel som andra gör. Satsa påsamarbeten. Lyssna och lita på andra.

• Eftersträva en harmoni mellan olika former avmening. Vetenskapen kan inte bara vara rationell.Den måste också få vara kul. Låt lusten ta plats.Skapa förutsättningar för en helhet av tanke ochvara.

• Ställ höga krav på vetenskaplighet. Vetenskapenmåste kunna försvaras både teoretiskt, empiriskt ochpragmatiskt. Annars kan den inte kallas vetenskaplig.

• Ta ansvar för användningen av din skapade veten-skap. Det är dina val av frågeställningar. Du väljerformuleringarna, metoderna och teorierna. Det är dusom har valt att synliggöra en viss verklighet. Ochalla dina val har betydelse för användarna. Kanskeframhävs vissa mänskliga egenskaper på bekostnadav andra. Kanske bidrar du till att stärka vissa socialarelationer och försvaga andra. Underskatta inte dinegen betydelse. Synliggör dig istället.

Kapitel 10


7210 10 9 apr 2002 18.08:52 sida 180 av 180


C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Litteratur


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 11 Litteratur 9 apr 2002 18.10:59 sida 181 av 196

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Litteratur

Abrams, Philip (1982) Historical Sociology. Somerset:Open Books

Aglietta, Michel (1976) A Theory of Capitalist Regulation.The US Experience. London: Verso (1987)

Ahrne, Göran & Roman, Christine & Franzén, Mats(1996) Det sociala landskapet. En sociologisk beskriv-ning av Sverige från 50-tal till 90-tal. England: Korpen

Allwood, C M & Erikson, M G (red) (1999) Vetenskapste-ori för psykologer och andra samhällsvetenskaper. Lund:Studentlitteratur

Althusser, Louis (1968) För Marx. Stockholm: Bo Cave-fors

Althusser, Louis & Balibar, Étienne (1970) Att läsa kapi-talet, del 1. Stockholm: Bo Cavefors

Althusser, Louis (1976) Filosofi från proletär klasstånd-punkt. DDR: Bo Cavefors AB

Alvesson, Mats & Sköldberg, Kaj (1994) Tolkning ochreflektion. Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Lund:Studentlitteratur

Amin, Ash (1994) Post – Fordism. A Reader. Great Bri-tain: Blackwell

Andersen, Heine & Kaspersen, Lars Bo (red) (1999) Klas-sisk och modern samhällsteori. Lund: Studentlitteratur

Anderson, Perry (1977) The Antinomies of AntonioGramsci. NLR 100

Anderson, Perry (1984) Om den västerländska marxis-men. Lund: Arkiv

Andersson, Bengt-Erik (1994) Som man frågar får mansvar – en introduktion i intervju- och enkätteknik. Kri-stianstad: Rabén Prisma

Andersson, Jan Otto (1987) Reguleringsskolans poli-tiska ekonomi. Häften för Kritiska Studier 2

Litteratur




C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Andersson, Roger & Molina, Irene (1995) Etnisk boen-desegregation i teori och praktik. Arbetsrapport. Nr112. Kulturgeografiska institutionen. Uppsala Universi-tet.

Andersson, Sten (1981) Positivism kontra hermeneutik.Göteborg: Korpen

Anshelm, John (red) (1996) Skall vetenskapen rädda oss?.Stockholm/Stehag: Symposios

Asplund, Johan (1970) Om undran inför samhället. ArgosAsplund, Johan (1992) Det sociala livets elementära for-

mer. Göteborg: Bokförlaget KorpenAugustsson, Lars Åke (1997) Att skriva romaner och

noveller. Stockholm: Ordfronts förlagBauman, Zygmunt (1992) Att tänka sociologiskt. Eng-

land: Bokförlaget KorpenBauman, Zygmunt (1996) Postmodern etik. Eslöv: Daida-

losBenner, Mats (1997) The Politics of Growth. Economic

Regulation in Sweden 1939–1994. Bjärnum: ArkivBergström, Matti (1996) Barnet – den sista slaven. Borås:

Wahlström & WidstrandBerman, Marshall (1987a) Allt som är fast förlyktigas.

Modernism och modernitet. Lund: ArkivBerman, Marshall (1987b) Tecknen på gatan: Ett svar

till Perry Anderson. Arkiv 38Bertilsson, Margareta (1999) Från Aristoteles till mo-

dern samhällsteori. I Andersen, H & Kaspersen, L B(red): Klassisk och modern samhällsteori. Lund: Stu-dentlitteratur

Bevelander, Pieter & Carlson, Benny & Rojas, Mauricio(1997) I krusbärslandets storstäder. Om invandrare iStockholm, Göteborg och Malmö. Kristianstad: SNS För-lag

Bhaskar, Roy (1989) Reclaiming Reality. A Critical Intro-duction to Contemporary Philosophy. London: Verso

Billing, P & Olsson, L & Stigendal, M (1989) Malmö –Vår stad. Om socialdemokratins lokalpolitik, i Mis-geld, K & Molin, K & Åmark, K, red, Socialdemokratinssamhälle. Stockholm: Tiden

Litteratur


C

M

Y

K

220mm

223mm


9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Billing, P & Peterson, T & Stigendal, M (1992) Idrottoch samhälle i Malmö under 100 år, i Malmö Stadshistoria del 6. Arlöv: Berlings förlag

Billing, Peter & Stigendal, Mikael (1994) Hegemoninsdecennier. Lärdomar från Malmö om den svenska model-len. Borås: Möllevångens Samhällsanalys

Bjurwill, Christer (1995) Fenomenologi. Lund: Student-litteratur

Björkvold, Jon-Roar (1991) Den musiska människan.Barnet, sången och lekfullheten genom livets faser. Kri-stianstad: Runa

Björkvold, Jon-Roar (1998) Sköldpaddans sång. Malmö:Runa

Borell, Klas & Brenner, Sten-Olof (1997) Att spegla verk-ligheten. Lund: Studentlitteratur

Borell, Klas & Johansson, Roine (1996) Samhället somnätverk. Om nätverksanalys och samhällsteori. Lund:Studentlitteratur

Bourdieu, Pierre (1998) Om televisionen. Stehag: BrutusÖstlings Bokförlag Symposion

Bourdieu, Pierre (1999) Moteld – texter mot nyliberlis-mens utbredning. Stehag: Brutus Östlings BokförlagSymposion

Brante, Thomas (1980) Vetenskapens struktur och föränd-ring. Lund: Doxa

Brante, Thomas (1997) Kausal realism och sociologi.Sociologisk forskning 1–2/97

Brenner, Robert & Glick, Mark (1991) ”The Regula-tion Approach: Theory and History”. New LeftReview 188

Buci-Glucksmann, Christine (1975) Gramsci and theState. London: Lawrence & Wishart

Bunar, Nihad (1999) Skolan mitt i förorten. Skolan, seg-regationen och integrationen. PARTNERSKAP förMULTIETNISK INTEGRATION 1:99. Umeå

Callinicos, Alex (1989) Making History. Agency, Structureand Change in Social Theory. Cambridge: Polity Press

Dahlkvist, Mats (1978) Att studera Kapitalet. Förstaboken. Köthen DDR: Bo Cavefors

Litteratur




C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Dahlkvist, Mats (1982) Staten som problem. Logiskt ochhistoriskt i statsanalysen. Lund: Arkiv

Dahlkvist, Mats (1995) ”Det civila samhället” i sam-hällsteori och samhällsdebatt. En kritisk analys. ITrägårdh, L (red): Civilt samhälle kontra offentlig sek-tor. Finland: SNS Förlag

Dahmström, Karin (2000) Från datainsamling till rap-port. Lund: Studentlitteratur

Danermark, B. & Ekströn, M. & Jakobsen, L. & Karls-son, J. CH. (1997) Att förklara samhället. Lund: Stu-dentlitteratur

Denvall, Verner & Salonen, Tapio (2000) Att brytavanans makt. Framtidsverkstäder och det nya Sverige.Lund: Studentlitteratur

Djurfeldt, Göran (1996) Boström och kaminen. En intro-duktion till realistisk vetenskapsteori. Lund: Arkiv.

Drugge, Ulf & Johansson, Mats (red) (1997) Historisksociologi. Lund: Studentlitteratur

Ehn, Billy (red) (1996) Kultur och Erfarenhet. Aktuellateman i svensk etnologi. Stockholm: Carlssons

Ejvegård, Rolf (1993) Vetenskaplig metod. Lund: Stu-dentlitteratur

Eklund, Klas (1992) Vår ekonomi. En introduktion tillsamhällsekonomin. Slovenia: Tiden

Ekström, Mats (1992) ’Causal Explanation and SocialAction’. Acta Sociologica 35

Elliot, Gregory (1987) Althusser – The Detour of Theory.London: Verso

Elmbrant Björn (1993) Så föll den svenska modellen.Norge: T. Fischer & Co

Engdahl, Horace m fl (1977) Hermeneutik. En antologi.Stockholm: Rabén & Sjögren

Esping-Andersen, Gösta (1990) The Three Worlds of Wel-fare Capitalism. Cambridge: Polity Press

Feyerbend, Paul (1975) Ned med metodologin. Stock-holm: Zenit/Rabén & Sjögren

Forrester, Viviane (1998) Den ekonomiska terrorn.Smedjebacken: Norstedts

Litteratur


C

M

Y

K

220mm

223mm


9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Foucault, Michel (1979) Discipline & Punish: The birth ofthe Prison. USA: Vintage Books

Foucault, Michel (1986) Disciplinary Power and Subjec-tion. I Lukes, Steven (ed): Power. New York: New YorkUniversity Press

Fountain, Susan (1997) Att undervisa för utveckling.Lund: Studentlitteratur

Franzén, Mats (1983) Om maktförhållanden. I Gold-berg, T (red): Samhällsproblem. Malmö: Liber

Fritzell, Johan & Lundberg, Olle (red) (1994) Vardagensvillkor. Levnadsförhållanden i Sverige under tre decennier.Finland: Brombergs

Frykman, Jonas (1998) Ljusnande framtid. Skola, socialmobilitet och kulturell identitet. Falun: HistoriskaMedia

Gaventa, John (1989) Makt och deltagande. I Peterson,Olof (red): Maktbegreppet. Stockholm: Carlssons

Geras, Norman (1987) Post-Marxism? NLR 163Geras, Norman (1988) Ex-Marxism without substance:

Being a Real Reply to Laclau and Mouffe. New LeftReview 168

Giddens, Anthony (1984) The Constitution of Society.Outline of the Theory of Structuration. Cornwell: PolityPress

Giddens, Anthony (1987) Social Theory and Modern Soci-ology. Worcester: Polity Press

Giddens, Anthony (1999) Tredje vägen. Om förnyelsen avsocialdemokratin. Lund: Atlas

Gilje, Nils & Grimen, Harald (1992) Samhällsvetenska-pernas förutsättningar. Göteborg: Daidalos

Gramsci, Antonio (1971) Selections from Prison Note-books. Oxford: Lawrence and Wishart, London

Gramsci, Antonio (1979) Letters from Prison. London:The university of Illinois Press

Granqvist, Roland (1987) Privata och kollektiva val. Enkritisk analys av public choice-skolan. Lund: Arkiv

Gregory, Derek & Urry, John (1985) Social Relations andSpatial Structures. London: Macmillan

Litteratur




C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Gummesson, Maria (1998) Att skriva börjar här. Stock-holm: Ordfront

Guneriussen, Willy (1997) Aktör, handling och struktur.Lund: Studentlitteratur

Gylfason, Thorvaldur (red) (1997) Konjunkturrådets rap-port 1997: I otakt med omvärlden. Kristianstad: SNSFörlag

Habermas, Jürgen (1971) Borgerlig offentlighet. Gjövik,Norge: Gyldendal Norsk Forlag

Habermas, Jurgen (1971) Toward a Rational Society. Lon-don: Heinemann

Habermas, Jurgen (1976) Legitimation Crisis. London:Heinemann

Habermas, Jurgen (1979) Communication and the Evolu-tion of Society. Suffolk England: Heinemann

Hall, Stuart & Jacques, Martin (red) (1983) The Politicsof Thatcherism. Southampton: Lawrence and Wis-hart, London

Hall, Stuart & Jacques, Martin (red) (1989) New Times.The Changing Face of Politics in the 1990s. London:Lawrence and Wishart

Hall, Stuart (1987) Gramsci and Us. Marxism Today 6Hall, Stuart (1988) The Hard Road to Renewal. Thatche-

rism and the Crisis of the Left. London: VersoHalvorsen, Knut (1989) Samhällsvetenskaplig metod.

Lund: StudentlitteraturHamilton, Carl & Rolander, Dag (1993) Att leda Sverige

in i krisen. Moral och politik i nedgångstid. Stockholm:Norstedts

Hargreaves, Andy (1998) Läraren i det postmoderna sam-hället. Lund: Studentlitteratur

Hargreaves, John (1986) Sport, Power and Culture. Cam-bridge: Polity Press

Hartman, Jan (1998) Vetenskapligt tänkande. Från kun-skapsteori till metodteori. Lund: Studentlitteratur

Harvey, David (1989) The Condition of Postmodernity.Cambridge, USA: Blackwell (1992)

Hempel, Carl (1966) Vetenskapsteori. Lund: Studentlitte-ratur

Litteratur


C

M

Y

K

220mm

223mm


9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Hirdman, Yvonne (1990a) Genussystemet. Stockholm:Allmänna Förlaget

Hirdman, Yvonne (1990b) Att lägga livet tillrätta. Studieri svensk folkhemspolitik. Stockholm: Carlssons

Holmer, Jan & Starrin, Bengt (1993) Deltagarorienteradforskning. Lund: Studentlitteratur

Hughes, John A & Månsson, Sven-Axel (1988) Kvalitativsociologi. Teori, forskning, praktik. Lund: Studentlitte-ratur

Hydén, Lars-Christer (1978) Psykologi och marxism.Stockholm: PAN/Norstedts

Ilshammar, Lars & Larsmo, Ola (1997) net. wars. Kam-pen om nätet. Smedjebacken: Atlas

Ingelstam, Lars (1995) Ekonomi för en ny tid. Lärobok omindustrisamhället och framtiden. Stockholm: Carlssons

Integrationsverket (2000) Låt oss tala om flickor … Inte-grationsverkets rapportserie 2000:6. Norrköping

Jacobsen, Jan Krag (1993) Intervju. Konsten att lyssna ochfråga. Lund: Studentlitteratur

Jameson, Fredric (1991) Postmodernism, or, The CulturalLogic of Late Capitalism. Verso

Jensen, Mogens Kjaer (1995) Kvalitativa metoder för sam-hälls- och beteendevetare. Lund: Studentlitteratur

Jessop, Bob (1982) The Capitalist State. Marxist Theoriesand Methods (1983). Oxford: Martin Robertson

Jessop, Bob (1985) Nicos Poulantzas: Marxist Theory andPolitical Strategy. London: Macmillan

Jessop, Bob (1990a) Regulation theories in retrospectand prospect. Economy and Society 2

Jessop, Bob (1990b) Fordism and Post-Fordism: A Criti-cal Reformulation. Research Report 16

Jessop, Bob (1990c) State Theory. Putting Capitalist Statesin the Place. Cambridge: Polity Press

Jessop, Bob (1991) The Welfare State in the Transitionfrom Fordism to post-Fordism. I Jessop, B m fl (red):The Politics of Flexibility. Aldershot: Edward Elgar

Johannesson, Kurt (1998) Retorik – eller konsten att över-tyga. Borås: Norstedts

Litteratur




C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Juhlin, Lotta (1999) Den goda kommunikationen. Rös-ten, kroppsspråket och retoriken. Lund: Studentlittera-tur

Jönsson, Bodil (2000) Tio tankar om tid. Finland: Brom-bergs Förlag

Jönsson, Bodil (2001) Tankekraft. 144 sidor att tänkamed. Finland: Brombergs Förlag

Jönsson, I & Trondman, M & Arnman, G & Palme, M(1993) Skola – fritid – framtid. Lund: Studentlitteratur

Kaplan, Ann E. & Sprinker, Michael ( red) (1993) TheAlthusserian Legacy. London: Verso

Karlsson, Jan Ch. (1986) Begreppet arbete. Definitioner,ideologier och sociala former. Lund: Arkiv

Korpi, Walter (1989) Maktens isberg under ytan. IPeterson, O (red): Maktbegreppet. Stockholm: Carls-sons

Korpi, Walter (1992) Halkar Sverige efter? Sveriges ekono-miska tillväxt 1820–1990 i jämförande belysning. Stock-holm: Carlssons

Kosik Karel (1978) Det konkretas dialektik. Röda bokför-laget AB

Kuhn, Thomas S. (1979) De vetenskapliga revolutionernasstruktur. Lund: Doxa

Kvale, Steinar (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun.Lund: Studenlitteratur

Körner, Svante & Wahlgren, Lars (1996) Praktisk statis-tik. Lund: Studentlitteratur

Laclau, Ernesto (1982) Politics and Ideology in MarxistTheory. Capitalism – Fascism – Populism. London:Verso (1977)

Laclau, Ernesto (1990) New Reflections on the Revolutionof Our Time. London: Verso

Laclau, Ernesto & Mouffe, Chantal (1985) Hegemony &Socialist Strategy. Towards a radical democratic politics.London: Verso

Laclau, Ernesto & Mouffe, Chantal (1987) Post-Marx-ism without apologies. New Left Review 166

Lantz, Annika (1993) Intervjumetodik. Lund: Student-litteratur

Litteratur


C

M

Y

K

220mm

223mm


9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Larsen, Steen (1982) Den arbetande hjärnan. Samman-hang mellan arbetets organisation och hjärnans funk-tion. Vällingby: Prisma

Lash, Scott & Urry, John (1987) The End of OrganizedCapitalism. Cambridge: Polity Press

Liedman, Sven-Eric (1977) Motsatsernas spel vol 1. Lund:Bo Cavefors

Liedman, Sven-Eric (1977) Motsatsernas spel vol 2. Lund:Bo Cavefors

Liedman, Sven-Eric (1980) Surdeg En personlig bok omidéer och ideologer. Uddevalla: Författarförlaget

Liedman, Sven-Eric (1981) Från Platon till Mao Zedong.De politiska idéernas historia. Stockholm: Aldus

Liedman, Sven-Eric (1982) Frihetens herrar, frihetensknektar. Ideologier på 1980-talet. Stockholm: Arbetar-kultur

Liedman, Sven-Eric (1998) I skuggan av framtiden.Modernitetens idéhistoria. Finland: Albert Bonniersförlag

Liedman, Sven-Eric (1999) Att se sig själv i andra. Omsolidaritet. Falun: Bonnier essä

Lind, Hans (1984) Kan vi lita på nationalekonomerna.Stockholm: Akademilitteratur

Lindbeck, Assar (1998) Det svenska experimentet. Kri-stianstad: SNS Förlag

Lindborg, Rolf (1980) René Descartes. Lund: DoxaLindqvist, Mats (1992) Between Realism and Relati-

vism. A Consideration of History in Modern Ethno-logy. Ethnologia Scandinavia Vol 22

Lipietz Alain (1984) Ackumulering och kriser. Någrametodologiska reflektioner angående begreppet”regulering”. Nordisk Tidskrift för Politisk ekonomi 17

Lipietz, Alain (1993) From Althusserianism to ”Regula-tion Theory”. I Kaplan, A E & Sprinker, M (red): TheAlthusserian Legacy. London: Verso

Lockwood, David (1992) Solidarity and Schism: The Pro-blem of Disorder'in Durkheimian and Marxist Sociology.Oxford: Clarendon Press

Litteratur




C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Lukes, Steven (ed) (1986) Power. New York: New YorkUniversity Press

Lundquist, Lennart (1993) Det vetenskapliga studiet avpolitik. Lund: Studentlitteratur

Lundquist, Lennart (2001) Medborgardemokratin och eli-terna. Lund: Studentlitteratur

Lundqvist, Åsa & Mulinari, Diana (red) (1997) Sociolo-gisk kvinnoforskning. Lund: Studentlitteratur

Lönnroth, Johan (1985) Minervas uggla. Om ekonomernasom maktens predikare. Stockholm: Arbetarkultur

Malnes, Raino (1997) Filosofi för statsvetare. Lund: Stu-dentlitteratur

Manguel, Alberto (1999) En historia om läsning. Vär-namo: Ordfront

Marx, Karl (1969) Kapitalet. Första boken. Kapitalets pro-duktionsprocess. Bo Cavefors

Marx, Karl (1971) Kapitalet. Andra boken. Kapitalets cir-kulationsprocess. Bo Cavefors

Marx, Karl (1973) Kapitalet. Tredje boken. Den politiskaekonomins totalprocess. Bo Cavefors

Marx, Karl & Engels, Friedrich (1975) Ekonomiska skrif-ter. Skrifter i urval. Bo Cavefors

Massey, Doreen (1984) Spatial Divisions of Labour. SocialStructures and the Geography of Production. London:Macmillan

Massey, Doreen (1985) New Directions in Space. I Gre-gory, D. & Urry, J. (red): Social Relations and SpatialStructures. London: MacMillan

Massey, Doreen (1992) Politics and Space/Time. NewLeft Review 196

Massey, Doreen (1994) Space, place, and gender. PolityPress

Mattsson, Matts (2001) Stenar under vattenytan – forsk-nings- och utvecklingsarbete problematiserat. Lund: Stu-dentlitteratur

Melander, Peter (1999) Positivism från Comte till i dag.I Allwood, C M & Erikson, M G (red): Vetenskapsteoriför psykologi och andra samhällsvetenskaper. Lund: Stu-dentlitteratur

Litteratur


C

M

Y

K

220mm

223mm


9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Mills, C. Wright (1985) Den sociologiska visionen. Lund:Arkiv (1959)

Misgeld, Klaus & Molin, Karl & Åmark, Klas (red)(1988) Socialdemokratins samhälle 1889–1989. SAPoch Sverige under 100 år. Kristianstad: Tiden

Mjöset, Lars (red) (1986) Norden Dagen Derpå. De Nord-iske Ökonomisk-Politiske Modellene Og Deras ProblemerPå 70- Og 80-Tallet. Oslo: Universitetsforlaget

Moe, Sverre (1995a) Sociologisk teori. Lund: Studentlitte-ratur

Moe, Sverre (1995b) Sociologisk betraktelse. En introduk-tion till systemteori. Lund: Studentlitteratur

Molina, Irene (1997) Stadens rasifiering. Etnisk boende-segregation i folkhemmet. Uppsala: Uppsala Universi-tet. Geografiska Regionsstudier. Nr 32 (doktorsav-handling)

Mouffe, Chantal (1987) Post-Marxism without Apolo-gies. New Left Review 166

Mouzelis, Nicos (1988) Marxism or post-Marxism. NewLeft Review 167

Mouzelis, Nicos P. (1989) Back to Sociological Theory. Theconstruction of social orders. London: MacMillan

Månsson, Per (red) (1988) Moderna samhällsteorier.Norge: Prisma

Negt, Oskar & Kluge, Alexander (1972) Offentlighet ogerfaring. Grenaa: Suhrkamp Verlag

Neuman W. Lawrence (1991) Social Research Methods.Qualitative and Quantitative Approaches. USA: Allynand Bacon

Nordström, Gert Z (1992) Bilden i det postmoderna sam-hället. Malmö: Carlssons

Norrby, Catrin (1996) Samtalsanalys – Så gör vi när pra-tar med varandra. Lund: Studenlitteratur

Offe, Claus (1985) Disorganized Capitalism. Cambridge:Polity Press (1986)

Ogg, Alex (1999) The hip hop years. A history of rap. Kent:Channel 4 books

Olofsson Gunnar (1984) Den ”svenska erfarenheten” –en modell eller en parentes. Zenit 2

Litteratur




C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Olsson Hort, Sven E (1992) Segregation – ett svensktdilemma? Socialpolitiska och sociologiska synpunkter.Bilaga 9 till LU 92. Stockholm: Finansdepartementet

Olsson, Jan (1994) Den sociala ekonomin. Medborgarna –Sverige – Europa. Stockholm: Carlssons

Ottomeyer, Klaus (1978) Människan under kapitalismen.Surte: Röda Bokförlaget AB

Outhwaite, William (1999) Klassisk och modern sam-hällsteori. I Andersen, H & Kaspersen, L B (red): Klas-sisk och modern samhällsteori. Lund: Studentlittera-tur

Patel, Runa & Davidson, Bo (1994) Forskningsmetodi-kens grunder. Att planera, genomföra och rapportera enundersökning. Lund: Studentlitteratur

Pawson, Ray (1989) A Measure for Measures. A Manifestofor Empirical Sociology. Chatham, Kent: Routledge

Persson, Magnus (red) (2000) Populärkulturen och sko-lan. Lund: Studentlitteratur

Peterson, T & Stigendal, M & Fryklund, B (1988) Skåne-partiet. Om folkligt missnöje i Malmö. Lund: Arkiv

Petersson, Olof (1987) Metaforernas Makt. Stockholm:Carlssons

Petersson, Olof ( red) (1989) Maktbegreppet. Stockholm:Carlssons

Pettersson, Olof & Westholm, Anders & Blomberg,Göran (1989) Medborgarnas makt. Helsingborg: Carls-sons

Petersson, Olof (1991) Makt. En sammanfattning avmaktutredningen. Stockholm: Allmänna Förlaget

Piltz, Anders (1978) Medeltidens lärda värld. Stockholm:Carmina

Poulantzas, Nicos (1970) Politisk makt och sociala klas-ser. Coeckelberghs

Poulantzas, Nicos (1980) State, Power, Socialism. Lon-don: Verso

Przeworski, Adam (1987) Capitalism and Social Demo-cracy. Cambridge University

Litteratur


C

M

Y

K

220mm

223mm


9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Putnam, Robert D. (1996) Den fungerande demokratin.Medborgarandans rötter i Italien. Stockholm: SNS För-lag

Radetzki, Marian (1996) Klarspråk om arbetslöshet. Kri-stianstad: SNS förlag

Ristilammi, Per-Markku (1994) Rosengård och densvarta poesin: en studie av modern annorlundahet.Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag, Sym-posium AB

Rojas, Mauricio (1995) Sveriges oälskade barn. Att varasvensk men ändå inte. Finland: Brombergs

Rothstein, Bo (1994) Vad bör staten göra? Om välfärdssta-tens moraliska och politiska logik. Finland: SNS

Salonen Tapio (1993) Margins of Welfare. Kristianstad:Hällestad Press

Sayer, Andrew (1985) The difference that Space Makes.I Gregory, D. & Urry, J. (red): Social Relations and Spa-tial Structures. London: MacMillan

Sayer, Andrew (1992) Method in Social Science. A realistapproach. Worcester: Routledge

Sen, Amartya (1995) Etik och ekonomi. Finland: SNS För-lag

Silverman, David (1993) Interpreting Qualitative Data.Methods för Analysing Talk, Text and Interaction. GreatBritain: SAGE Publications

Skocpol, Theda (ed) (1984) Vision and Method in Histori-cal Sociology. Cambridge: Cambridge University Press

SOU (1996a) Egenmakt – att erövra vardagen. Delbetän-kande av Storstadskommittén. Stockholm (1996:177):Socialdepertamentet

SOU (1996b) Sverige framtiden och mångfalden. Stock-holm (1996:55): Arbetsmarknadsdepartementet

SOU (1997a) Delade städer. Stockholm: Fritzes (Stor-stadskommittén 1997:118)

SOU (1997b) Skolfrågor – om skola i en ny tid. Stockholm:Utbildningsdepartementet (Skolkommittén 1997:121)

Starrin, Bengt & Svensson, Per-Gunnar (1994) Kvalitativmetod och vetenskapsteori. Lund: Studentlitteratur

Litteratur




C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm

Stigendal, Mikael (1989) Thatcherismen – Tvåtredje-delssamhället hegemoniska projekt. Bokbox 99

Stigendal, Mikael (1990) Hegemoni – sfärernas ochgränsernas överskridande. Zenit 3–4

Stigendal, Mikael (1991) The decline of the Swedishmodel. Chartist, spring

Stigendal, Mikael (1993) Storbritannien – fast i sin his-toria?, i Anno 92. Malmö: Corona

Stigendal, Mikael (1996a) Varför finns Malmö? Krisen iett historiskt perspektiv. (Malmö Stad)

Stigendal, Mikael (1996b) Tänk om marknadsekono-min inte räcker!. I SOU 1996:151: Bidrag genom arbete– en antologi. Stockholm: Fritzes (Storstadskommit-tén)

Stigendal, Mikael (1997) Sociala värden i olika socialavärldar, delrapporterna 1–5. Malmö: MöllevångensSamhällsanalys

Stigendal, Mikael (1998a) Sociala värden i Södra Inner-staden. Delrapport 1, i Storstadskommittén, Tre stä-der – en storstadspolitik för hela landet (3:e bilagan).Stockholm: SOU 25.

Stigendal, Mikael (1998b) Sociala värden i olika socialavärldar, delrapporterna 6–10. Malmö: MöllevångensSamhällsanalys

Stigendal, Mikael (1999) Sociala värden i olika socialavärldar. Segregation och integration i storstaden. Lund:Studentlitteratur

Stigendal, Mikael (2000) Skolintegration – lösningen påskolans problem? Rapporter om utbildning 1/200.Regionalt utvecklingscentrum, Lärarutbildningen,Malmö Högskola

Stigendal, Mikael (2001) Framgång – vad är det? Mötetmellan innanförskap och utanförskap i skolan. Stock-holm: Skolverket

Svallfors, Stefan (1987) Marknad, rationalitet och poli-tik. Zenit 98

Svenning, Conny (1996) Metodboken. Lorentz FörlagSäfström, C A & Östman, L (red) (1999) Textanalys.

Lund: Studentlitteratur

Litteratur


C

M

Y

K

220mm

223mm


9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Thavenius, Jan (1995) Den motsägelsefula bildningen.Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Sym-posion

Therborn Göran (1976) Frankfurtskolan. Till kritiken avden kritiska teorin. Göteborg: Arkiv

Therborn, Göran (1981) Maktens idologi och ideologinsmakt. Lund: Zenit

Therborn, Göran (1983) Which Class Wins. New LeftReiview 138

Therborn, Göran (1989) The Two–Third, One-ThirdSociety. I Hall, Stuart & Jacques, Martin (red): NewTimes. London: Lawrence and Wishart

Therborn, Göran (1995) European Modernity and Beyond.The Trajetory of European Societies 1945–2000. GreatBritain: SAGE Publications

Thurén, Torsten (1991) Vetenskapsteori för nybörjare.Malmö: Liber

Tilly, Charles (1981) As Sociology Meets History. NewYork: Academic Press

Trost, Jan (1994) Enkätboken. Lund: StudentlitteraturTrost, Jan (1997) Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlit-

teraturTrägårdh, Lars (red) (1995) Civilt samhälle kontra Offent-

lig sektor. Finland: SNS FörlagWetterberg, Gunnar (1995) Det nya samhället. Om den

offentliga sektorns möjligheter. Falun: TidenWhyte Foot, William (1991) Participatory action rese-

arch. USA: Sage publicationsWiderberg, Karin (1994) Att skriva vetenskapliga uppsat-

ser. Lund: StudentlitteraturWigerfeldt, Berit (1996) Ungdom i nya kläder. Dansbane-

fröjder och längtan efter det moderna i 1940-taletsSverige. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag

Wright, Erik Olin (1985) Classes. London: VersoWärneryd, Bo m fl (1990) Att fråga. Om frågekonstruk-

tion vid intervjuundersökningar och postenkäter. Örebro:Statistiska Centralbyrån

Ålund, Aleksandra (1997) Multikultiungdom – kön, etnici-tet, identitet. Lund: Studentlitteratur

Litteratur




C

M

Y

K

220mm

223mm

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 Stigendal bookIX.fm 9 apr 2002 19.13:46 sida 197 av 198

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


Register

abstraktioner 111, 114, 117, 122aktionsforskning 158analys 111, 122, 126användbarhet 141arbete 71argument 135argumentation 9axiom och antaganden 58

begrepp 113

deduktion 48definition 112dimensioner 51, 52, 117, 123diskurser 101, 111, 113, 157

empiri 20, 49, 107, 111empirism 20, 49, 108, 126, 140e-post 169etnicitet 123

fantasi 159, 169

hermeneutik 40historia 35, 122humaniora 33hypotes 65

identitet 157induktion 49intervjuer 99, 127

juridik 91

karaktär 138kausalitet 108klass 39, 120kompetens 76konkret 114kritisk realism 56kritisk teori 41kultur 142, 165, 166kunskapsteori 8, 21, 47kvalitativa och kvantitativa

metoder 126, 144känslor 26, 138

lek 81liknelser 137läsaren 143, 168

makt 27, 41, 79, 137materialism 74mening 19, 24, 26, 42, 97metaforer 136metodologi 8, 126metonymier 137modernitet 25, 55, 161modernitetens vetenskapsteori 25musisk 164människosyn 26, 37, 63

nationalekonomi 36, 48naturvetenskap 33, 91

Register


C

M

Y

K

220mm

223mm

7210 Stigendal bookIX.fm 9 apr 2002 19.13:46 sida 198 av 198

9/12

10/13

11/14,5

68mm

71mm

76mm


objektivism 38objektivitet

– opartiskhet 133ordfigurer 138

paradigm 50positivism 49, 92postmodernism 29, 41, 163postmodernitet 29pragmatism 20, 64problematisering 89

rationalism 20, 48, 102, 108, 146reduktionism 117relationer 75, 152relativism 42relativitetsteori 74retorik 135, 167roll 28, 78, 146, 154rum 104

samhällsvetenskap 33, 70sanning 20, 133sociala kategorier 78

sociala krafter 109sociala strukturer 77sociala världen 70socialvetenskap 7, 70statistik 115strukturalism 38, 77subjektivering 157subjektivism 36synteser 116systemteori 42

tankefigurer 138teori 7, 17, 112tid 103tolkning 144, 155tro 58

undersökningsobjekt 107

verklighetsteori 8, 34verksamhet 71, 152vetenskapsteori 8, 17, 21, 161voluntarism 62

Documents

Den gode 68mm 11/14,5 socialvetenskaparen 71mm 76mm1404980/FULLTEXT01.pdf · bok utan berättelse?” Det är klart man kan. Men hur många vill läsa en sån bok? Går det verkligen