Dinosaurier

Material: Dinosauriekort med bild, namn och fakta i storlek 14x14 cm. Dessa är indelade i 14 grupper efter de olika

typerna av dinosaurier. Inom varje grupp är dinosaurierna indelade i den ordning de utvecklats. Matta att

lägga ut materialet på.

Syfte: Att fördjupa barnets kunskap om livets utveckling på jorden.

Att fördjupa kunskapen om dinosaurier.

Presentation: Läraren inbjuder till övningen, gärna efter att ha arbetat med svarta tidslinjen. Läraren börjar med att ta fram

en grupp av dinosaurier och berätta lite om dem. Sedan tar hen fram ett bildkort på en dinosaurie samt kort

med namn och lägger bredvid. Läraren pekar på bildkortet och sedan på namnet samtidigt som hen säger

namnet på dinosaurien. Läraren pekar på korten och ber barnet att upprepa. Vänder därefter korten och visar

baksidan som är färgkodad för att synliggöra felkontrollen. Fortsätter sedan med fler kort inom gruppen.

Barnet får sedan pröva själv.

Fler övningar: Barnet kan träna på att skriva faktatexter.

Barnet kan få sortera dinosaurier från olika grupper.

Felkontroll: Barnet genom färgkodning.

Läraren kan även utgöra felkontrollen.

Herrerasaurus

[he-RERA-SAU-rus] "Herreras ödla"

Längd: 3 m Tid: Sen trias Plats: Sydamerika (Argentina)

Det här är en av de äldsta kända dinosaurierna. Det är faktiskt mycket möjligt att alla andra dinosaurier utvecklats ur just detta djur. Eftersom det är så gammalt, kan man inte riktigt passa in det i saurischia eller ornitischia.

Herrerasaurus har fått sitt namn efter bonden Victor Herrera, som råkade snubbla över en bit av dess skelett som stack upp ur ett berg.

Detta rovdjur höll troligen till i oaser och andra växtbeklädda områden under trias. Här jagade den mindre djur genom att ligga och lurpassa på dem, kanske när de kom för att dricka.

Tidiga dinosaurier De här var de första reptilerna som reste sig upp på bakbenen

och gick ungefär som stora fåglar gör idag. Forskarna är

ganska säkra på att herrerasaurierna är dinosauriernas

förfäder. De levde i slutet på trias, och trängdes kanske undan

när bättre utvecklade dinosaurier dök upp. Man har inte

hittat särskilt många fossil från dem.

Staurikosaurus

[stau-RI-ko-SAU-rus] "Södra korsets ödla"

Längd: 2 m Tid: Sen trias Plats: Sydamerika (Brasilien, Argentina)

Staurikosaurus är antagligen den allra första dinosaurien.

Den gick på två ben, men dess höfter var inte riktigt anpassade för detta. Den verkar ha varit ett djur på väg åt rätt håll i utvecklingen. Forskarna tror att Staurikosaurus är släkt med Herrerasaurus, men är inte riktigt säkra.

Det första fossilet hittades på en plats på norra halvklotet, där man kan se stjärnbilden "södra korset". Det är efter detta som Staurikosaurus fått sitt namn.

Precis som Herrerasaurus jagade den andra djur och höll sig nära trädbeväxta platser

Coelurosaurier

Coelurosaurierna ("ihålig-svansade ödlor") var en grupp

köttätande tvåbenta, snabba och mestadels små dinosaurier. De

tillhörde ordningen theropoda och infraordningen tetanue.

Till skillnad från större köttätare som Tyrannosaurus hade de väl

utvecklade framben med riktiga små händer. De var antagligen

också mycket intelligenta om man jämför dem med många samtida

djur.

Coelurosaurierna dök upp under tidig jura. Som sina större

släktingar i tetanue utvecklades de ur Coelophysis, men behöll

många drag med denna tidiga lilla rovdinosaurie.

Coelurosauria är en väldigt stor grupp. Det har visat sig vara svårt

för forskarna att klura ut hur de olika familjerna egentligen var

släkt. Här följer några av de djur som hade mycket gemensamt.

Gojirasaurus

[GO-jirra-SAU-russ] "Gojira (Godzilla)-ödla"

Längd: 5-7 m Tid: Sen trias Plats: Nordamerika (USA) Gojirasaurus tillhörde ett släkte som var några av de tidigast utvecklade dinosauirierna, coelurosaurierna. De var lätt byggda, tvåbenta köttätare och levde oftast i stora flockar. Coelurosaurierna var ganska små, mellan 50 cm till 3 m. Gojirasaurus var upp till 7 m och en jätte i sin värld. Därför har den fått sitt namn efter det japanska filmmonstret Godzilla (Gojira i Japan), som är så stor att han kan trampa ner skyskrapor! Man vet inte riktigt hur Gojirasaurus såg ut, eftersom man inte hittat hela skelettet. Skallen, till exempel, är fortfarande ett mysterium. Man kan göra en rimlig gissning eftersom de flesta andra stora coelurosaurier hade en kam av ben på huvudet. Forskarna vet inte vad kammen användes till, men man tror att den fungerade som en "flagga", en sorts färggrann skylt som djuren kunde vifta med när hannarna bråkade om honor och revir. Det här var en ofarlig uppvisning istället för att slåss på riktigt. Många fåglar och nutida reptiler gör på samma sätt.

[syn-TAR-sus] "Ihopsmält tarsus"

Längd: 3 m

Tid: Tidig jura Plats: Afrika (Zimbabwe), Nordamerika (USA) Syntarsus hade många likheter med sin förfader Coelophysis, men var aningen större och lite mer utvecklad på flera sätt. Hur den är släkt med andra coelosaurier är svårt att säga. Den har i vilket fall mer gemensamt med de andra små rovdinosaurier som dök upp under jura, än de större djur som härstammar från Coelophysis. Syntarsus har fått sitt namn från en sammanvuxen del (tarsus) i sin fotled. Just denna del gav djuret en väldig styrka och snabbhet när det rörde från sig. Benens utseende pekar också på att den kan ha tagit sig fram ibland hoppande som en känguru. Många forskare vill tro att Syntarsus var täckt med fjäderlika fjäll. Dessa användes för att styra kroppstemperaturen. För att värma upp sig låg fjällen mot kroppen. För att svalka av sig reste djuret på dem. Om detta stämmer kan flera mindre dinosaurier ha sett ut på det här sättet, men det finns inga bevis på att så var fallet.

Syntarsus

Halticosaurus

[hal-TI-co-SAU-rus] "Den viga ödlan"

Längd: 5,5 m Tid: Sen trias Plats: Europa (Tyskland)

Det här var en stor, men lätt byggd rovdinosaurie. Den är troligen släkt med Coelophysis, precis som Syntarsus. Den levde antagligen på samma sätt som sin förfader, men jagade större byten.

Armarna var kortare än på de flesta liknande rovdjur, vilket kanske visar att den är ett led i utvecklingen mot de stora köttätarna. Just dessa hade mycket små framben.

[sal-TO-pus] "Hoppande fot"

Längd: 60 cm Tid: Sen trias Plats: Europa (Skottland) Saltopus var inte större än en vanlig katt, men säkert ett farligt litet rovdjur. En hel flock av de här kunde nog slå till mot ett byte, på samma sätt som de köttätande pirayafiskarna i Sydamerika. Man tror att den är en förfader till de mycket större ceratosaurierna, vilka blev mäktiga rovdjur under jura-perioden. Den hade femfingrade, små händer som den troligen kunde gripa med.

Saltopus

Procompsognathus

[pro-KOMP-sog-NA-tus] "Före compsognathus"

Längd: 1,2 m Tid: Sen trias Plats: Europa (Tyskland) Det här var ännu en släkting till Coelophysis, och var som flera andra små rovdinosaurier mycket lik den i utseende och beteende. Dess huvud var dock mer likt ett litet rovdjur som dök upp under jura -Compsognathus. På så sätt har Procompsognathus fått sitt namn.

[SE-gi-SAU-rus] "Kanjonödlan"

Längd: 1 m Tid: Tidig jura Plats: Nordamerika (USA) Denna lilla rovdinosaurie har verkligen satt myror i huvudet på forskarna. Man har egentligen inte hittat något tydligt släktskap med liknande rovdjur från samma tid. Många paleontologer tror att den är en tidig ceratosaurie, medan andra vill sätta den i en alldeles egen grupp. Det finns även de som menar att den inte alls var köttätare. Kroppen på den var ungefär stor som en gås. Fötterna var kraftigare än på andra små köttätare.

Segisaurus

Compsognathus

[KOMP-sog-NA-tus] "Vacker käke"

Längd: 60 cm Tid: Sen jura Plats: Europa (Tyskland, Frankrike) Compsognathus var en av de allra minsta dinosaurierna, men den var starkt byggd och liknade på många sätt de mycket större rovdinosaurierna. Det är troligt att den jagade i flock. Bytet bestod mest av ödlor, groddjur och primitiva däggdjur. Det kan också hända att den anföll sin fågelliknande släkting Archeopteryx. Compsognathus var ungefär så stor som en tupp, och sprang nog på samma sätt. En och en var de små rovdjuren sårbara, men en ilsken flock kunde nog jaga ganska stora motståndare på flykten.

[OR-nito-LES-tes] "Fågelrövare"

Längd: 2 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika (USA) Det här var en snabb jägare med väl utvecklade griphänder. Man har gissat att den sprang i fatt och fångade primitiva fåglar runt oaser och andra vattendrag. När forskarna hittade det första fossilet år 1900 var skallen krossad, så man vet inte riktig hur Ornitholestes såg ut. Det verkar som om den hade ett litet horn på nosen, men man är inte helt säker.

Ornitholestes

Coelurus

[se-LU-rus] "Ihålig svans"

Längd: 1,8 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika (USA) Forskarna trodde länge att Coelurus och Ornitholestes var samma djur. Nu vet man att det inte var så. Det här var en mycket snabb och lätt jägare. Svansbenen var ihåliga för att den skulle kunna röra sig riktigt fort. Dess skalle var kort och hundliknande. Coelurus huvud skulle kunna ha rymts en en vuxen mans utsträckta hand. Händerna var inte särskilt utvecklade. Den hade två fingrar med långa klor och en ganska liten tumme.

[EPPI-dex-ipp-Te-ryx] "Uppvisande fjäder"

Längd: 35-40 cm Tid: Jura Plats: Kina Epidexipteryx är en liten dinosaurie, ungefär lika stor som en duva, som verkar vara det äldsta djur man hittat som hade fjädrar. Forskarna tror inte att Epidexipteryx kunde flyga, men den hade väldigt långa framben, vilket gör att den skulle kunna använt dem som vingar. På det fossil man hittade ser man att skelettet är omgivet av fjädrar. Man kan också se att den på stjärten hade fyra väldigt långa fjädrar. Vad dessa fjädrara användes till vet man inte säkert, men forskarna gissar att de fungerade till en sorts uppvisning mellan djuren. Epidexipteryx hade också en väldigt kort och rund skalle, som är lite ovanlig bland dinosaurier. Den hade bara tänder längst fram i munnen. Troligen jagade Epidexipteryx andra små djur som ödlor och insekter, eller också stal den ägg från andra dinosaurier.

Epidexipteryx

Archeopteryx

[AR-ke-OP-teryx] "Gammal fjäder"

Längd: 60 cm Tid: Sen jura Plats: Europa (Tyskland) När man hittade det första fossilet av Archeopteryx i ett tyskt stenbrott 1861, gjorde det en sensation. I stenen runt skelettet hittade man avtryck efter fjädrar. Därför trodde man länge att man funnit en av de första fåglarna. Nu vet man att Archeopteryx var en liten dinosaurie inte helt olik Compsognathus. Vad hade den då fjädrarna till? Det kan hända att de hjälpte djuret ändra sin kroppstemperatur efter om det var svalt eller varmt. Det är också mycket möjligt att fjäderdräkten hjälpte Archeopteryx att hoppa längre och till och med glidflyga, när den jagade. För flaxa som en fågel kunde den nog inte. Det är inte helt bevisat att Archeopteryx verkligen var en förfader till våra fåglar.

[SI-nå-SAU-ro-TE-ryx] "Kinesisk ödlefjäder"

Längd: 1-1,2 m Tid: Tidig krita Plats: Kina När forskare hittade fossilet med Sinosauropteryx skelett blev det något av en sensation. I stenen, som en gång varit lera, syntes kring skelettet avtryck efter vad som verkade vara päls. Senare kom man fram till att det måste vara fjädrar. Sinosauropteryx verkar alltså vara en dinosaurie som var helt täckt av fjädrar, ungefär samma sorts fjädrar som den Nya Zeeländska kiwifågeln.

Sinosauropteryx

Prosauropoder Samtidigt som de små, tvåbenta köttätarna dök upp, började också

större växtätande djur utvecklas.

I ordningen sauropodomorpha kom först infraordningen prosauropoda ("före ödlefötterna"), som i sin tur kan delas upp i 7

mindre familjer.

Under trias var de jordens största landdjur. De gick för det mesta på alla fyra, men kunde resa sig upp på bakbenen för att beta från

träden eller för att försvara sig. De levde ofta i hjordar. I början av jura dog prosauropoderna ut. Många av dem hade då utvecklats till de betydligt större djuren i inraordningen sauropoda ("ödlefötter").

[anki-SAU-rus] "Nästan ödla"

Längd: 2 m Tid: Sen trias-tidig jura Plats: Nordamerika (USA) Det här var en av de tidigaste och mest primitiva prosauropoderna. Bakbenen var betydligt längre och kraftigare än frambenen. Detta visar att Anchisaurus utvecklats ur samma djur som de köttätande theropoderna. Det är möjligt att Anchisaurus kanske fångade insekter och andra smådjur då och då, men det verkar mer som om den helt levde på växter. Fossila fotspår visar att Anchisaurus höll sig runt sjöar och floder för att äta. I torktid slöt de sig samman i större flockar. Som försvar mot rovdjur hade Anchisaurus långa finger-klor som den kunde slå med då den reste sig på bakbenen. Våra dagars myrslokar försvarar sig på samma sätt.

Anchisaurus

Sellosaurus

[SELL-o-Sau-rus] "Sadelödla"

Längd: 3m

Tid: Sen trias Plats: Europa (Tyskland), Nordamerika (USA) Det här var en tidig släkting till den senare Plateosaurus. Frambenen hade blivit större än på Anchisaurus, och hela djuret tyngre. Den åt mjukare växter och rörde sig i mindre flockar.

[PLA-teo-SAU-rus] "Platt ödla" Längd: 7m

Tid: Sen trias Plats: Europa (England, Frankrike, Tyskland, Schweiz) Plateosaurus är den prosauropod som man vet mest om. Det finns gott om fossil över hela Europa. Här i Sverige till exempel, har man hittat fotspår i Skåne. Plateosaurus var ett kraftigt, men smidigt djur. Man tror att vuxna individer vägde uppåt ett ton. Bakbenen var mycket starka, liksom den långa svansen. De hade stor nytta av svans och ben då de reste sig upp för att äta från höga trädgrenar. Käkarna på Plateosaurus var kraftigare än på andra prosauropoder, och den kunde äta mycket sega växter. Däremot var inte magen helt anpassad till denna tuffa diet. Därför svalde Plateosaurus stenar, som när de kom ner i magen hjälpte till att mala ner maten. Framfötterna hade fyra mindre fingrar och en stor tumme, försedd med en jättelik klo. Kanske användes denna klo till att gräva fram rötter, men passar också bra som försvar mot rovdjur. Plateosaurus levde tillsammans i mindre flockar.

Plateosarus

Lufengosaurus

[lu-FENG-o-SAU-rus] "Lufeng-ödla"

Längd: 6 m Tid: Sen jura Plats: Asien (Kina) Det här djuret var mer lik Plateosaurus än sin släkting Sellosaurus. Den var nästan lika stor och hade lika starka käkar. Till skillnad från den helt växtätande Plateosaurus hade detta djur en blandning av tänder, som visade att det kanske fångade mindre byten ibland. Det har fått sitt namn efter platsen Lu-Feng i södra Kina, där man hittade det första skelettet.

[MUSSA-SAU-rus] "Musödla"

Längd: 3 m Tid: Sen trias Plats: Sydamerika (Argentina) När man hittade de första fossilen av Mussasaurus i mitten av 1970-talet, bestod dessa bara av ungar. Det var de minsta dinosauriekroppar man sett fram till dess. Just därför döptes det nya fyndet till "musödla". De vuxna djuren var betydligt större. Fossilet med mussasaurus-ungar visade att sauropoderna lade ägg i små bon gjorda av sand. När man jämförde de små skeletten med ben från vuxna, kunde man också räkna ut ungefär hor fort sauropoderna växte. Många forskare tror att Mussasaurus var det första steget i utvecklingen till de större sauropoderna.

Mussasaurus

Riojasaurus

[ri-O-scha-SAU-rus] "Rioja-ödla"

Längd: 10 m Tid: Tidig trias Plats: Sydamerika (Argentina) Det här är en av jättarna bland sauropoderna. Just för att den var så stor och tung, hade frambenen blivit längre och kraftigare, än var som var vanligt bland dess släktingar. Den hade också ovanligt vassa tänder, så man är inte riktigt säker på vad den egentligen åt. Vissa forskare menar att just detta djur är länken mellan prosauropoderna och sauropoderna, som blev deras ersättare som de största växtätarna på jorden.

Sauropoder

Detta är de verkliga jättarna bland dinosaurierna. Många av dem blev långa som hela tåg och vägde mer än ett dussin elefanter tillsammans. Det är ungefär som om valar hade ben och kunde

röra sig på land.

De var alla växtätare. Deras namn, som betyder "ödlefötter" kommer från att de hade lika många tår som vanliga ödlor, det vill säga fem. Men de hade inte så stor nytta av dem. Deras fötter var sammantryckta och hovliknande. Benen såg ut som pelare för att

kunna hålla upp de tunga kropparna.

Huvudet var litet och utrustat med vassa framtänder som kunde bita av hårda grenar. De hade inga tänder att tugga med, men

svalde stora stenar som malde sönder maten i magen. Halsen var ofta mycket lång och muskulös.

Svansen var också oftast mycket lång. Den sista tredjedelen av svansen var på flera arter alldeles styv och hård. Sauropoderna använde sin svans som en piska mot rovdjur. Det fanns genom

hela krit-perioden, men de var vanligast under jura.

Amargasaurus

[a-MARR-ga-SAU-russ] "Ödla från La Amarga"

Längd: 12 m Tid: Tidig krita Plats: Sydamerika Amargasaurus var en ganska liten sauropod. Andra djur i samma grupp dinosaurier, som Diplodocus och Apatosaurus, var mycket större, ofta runt 20-30 m långa. Amargasaurus var en växtätare som levde i stora flockar. De betade troligen från träd och höga växter. Bakbenen var längre än frambenen och mycket kraftiga. Det kan betyda att Amargasaurus kunde resa sig upp på bakbenen för att till exempel nå trädgrenar. Det här kunde också ha varit ett sätt att försvara sig på. Under krit-perioden fanns det köttätare som var lika stora som Amargasaurus, men som inte var lika tunga. Genom att ställa sig på bakbenen och sedan falla ner över ett anfallande rovdjur gjorde Amarga- saurus snabbt mos av sin motståndare. Till försvar hade den också en lång svans, som kunde användas som piska. Amargasaurus hade två rader långa "spikar" som löpte längs nacken. Vad dessa användes till är ett mysterium. Kanske var de täckta av skinn och bildade då ett segel, som fick djuret att se större ut -ännu ett sätt att försvara sig på.

[aggu-STI-nija] "Agustin (Martinellis) upptäckt" Längd: 15-20m

Tid: Tidig krita Plats: Argentina (Sydamerika) Än så länge vet vi inte så mycket om denna dinosaurie. Den tillhörde gruppen sauropoder och troligen en familj som heter Titanosaurider. Dessa dinosaurier var otroligt stora, tunga, lång- halsade och långsvansade växtätare, som hade hårda benplattor i skinnet. Det här var för att skydda sig mot köttätare. Inga andra sauropoder än Titanosauriderna var bepansrade på det här sättet. Agustinia hade rader av långa taggar någonstans på kroppen, troligen på ryggen. Det är möjligt att några taggar också satt på svansen, så att Agustinia kunde vifta den mot närgångna köttätare. Allt det här är bara gissningar. När man hittar mer fossil kanske sanningen kommer fram.

Agustinia

Sauroposeidon

[SAU-ro-påss-EJ-dånn] "Ödle-Poseidon"

Längd: 30 m Tid: Mellersta krita Plats: Nordamerika Sauroposeidon har fått sitt namn efter den grekiska guden Poseidon, som var herre över haven och jordbävningarna. Det kan nämligen inte vara svårt att tänka sig hur marken skakade när denna bjässe kom gående. Man har inte hittat alla skelettdelar ännu, men det verkar som om Sauroposeidon kan vara den största dinosaurie som levat. Den hade iallafall den längsta halsen. Några av halskotorna är så stora att de ser mer ut som trädstubbar. Sauroposeidon är släkt med Brachiosaurus, och såg ungefär likadan ut. Brachiosaurerna var alla växtätare, med korta bakben och längre framben. De gick inte framåtlutade, som de flesta dinosaurier, utan hade raka halsar som sköt rätt upp i luften. Sauroposeidon måste ha ätit otroligt mycket varje dag. Fossilen hittades i vad som under Krita var ett floddelta. Här fanns en mängd olika växter, och flera arter av dinosaurier levde sida vid sida.

[RÄBB-ash-i-SAU-russ] "Rebbachi-ödla"

Längd: 20 m Tid: Sen jura Plats: Marocko (Afrika) Rebbachisaurus har döpts efter Rebbachi-folket, som bor där fossilet hittades. Rebbachisaurus var en djurart som försvann eftersom den inte passade in någonstans. Sånt händer ibland, då det finns andra arter som konkurrerar om samma livsutrymme. Rebbachisaurus närmaste släkting var en annan jättedinosaurie, Diplodocus. Diplodocus var mycket vanligare och levde i samma områden som Rebbachisaurus. Det verkar också som om Rebbachisaurus äggskal blivit tunnare efterhand, och då kläcks till slut inga ungar. Det kan bero på att födan -alltså näringen- har minskat. Rebbachisaurus hade ett segel på ryggen som forskarna är lite fundersamma över. Man vet helt enkelt inte vad det använts till. Allt eftersom kommer forskarna på att allt fler dinosaurier hade segel eller taggar på ryggen, precis som många nutida ödlar. Det är möjligt att sådana prydnader var väldigt färgstarka och användes för att signalera till andra dinosaurier. Rebb- achisaurus hade en ganska kort hals jämfört med andra i samma släkte. Svansen var dock mycket lång och användes som en piska mot närgågna rovdjur.

Rebbachisaurus

Cetiosaurus

[SE-tio-SAU-rus] "Valödla"

Längd: 18 m

Tid: Mellersta jura Plats: Europa (England), Afrika (Marocko) Det här var en av de tidiga sauropoderna och den första som forskarna hittade. Först trodde man att det handlade om ett jättestort vattendjur, men snart kom det fram att den hade fötter. Man ville gärna tro förr i världen att sauropoderna var för tunga för att kunna röra sig på land. Därför ser man ofta gamla bilder där sauropoder betar under vatten. Det finns egentligen inga bevis för detta. Cetiosaurus var helt anpassad för att beta från träd och andra höga växter. Dess ben och ryggkotor var helt solida. Därför vägde den mer än senare sauropoder av samma storlek, vars ben var ihåliga.

[SHU-no-SAU-rus] "Shu-ödla"

Längd: 12 m Tid: Mellersta jura Plats: Asien (Kina) Shunosaurus har fått sitt namn efter ett gammalt kinesiskt kungarike; Shu. Den tros vara en nära släkting till Cetiosaurus, men huvudet såg lite annorlunda ut. Den hade också en ovanlig försvarsmetod mot rovdjur. Längst ut på svansen satt en klubba av ben, med två rader av vassa taggar. Senare sauropoder utvecklade istället långa piskliknande svanstippar som försvar.

Shunosaurus

Camarosaurus

[KA-maro-SAU-rus] "Kammarödla"

Längd: 18 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika Camarosaurus var något större än Cetiosaurus, men den var lättare och smidigare. Den hade en helt annan kroppsbyggnad. Ryggen sluttade mer och halsen var längre och rörligare. Skallen var stor och kort. Längst upp på huvudet fanns ett par mycket stora näsöppningar. Det finns likheter mellan dessa och en elefantskalle. Därför finns det forskare som tror att Camarosaurus hade snabel. Det kan hända att den kunde pressa luft genom bihålorna och få fram ljud som liknar valarnas sjungande. Camarosaurus var ganska vanlig. Man har hittat fossil efter ungar, och också efter skadade djur, som visar att köttätaren Allosaurus var dess värsta fiende.

[BRACK-io-SAU-rus] "Armödla"

Längd: 23 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika, Afrika (Tanzania) Brachiosaurus var snarlik Camarosaurus, men var ännu större och hade en ännu mer sluttande rygg. Mer än något annat modernt djur liknade den giraffen, och levde troligen på samma sätt. Ett vuxet djur vägde ungefär lika mycket som nutidens största djur, blåvalen - som 20 elefanter, eller mer. Brachiosaurus skalle har varit föremål för mycket bråk forskare emellan. Eftersom näsborrarna sitter allra högst upp på huvudet trodde man först att de fungerade som snorklar när djuret rörde sig i vatten. Nu vet man att Brachiosaurus var ett landdjur, och då blir näsborrarnas plats ett mysterium.

Brachiosaurus

Ultrasaurus

[UL-tra-SAU-rus] "Ultraödla"

Längd: 30 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika (USA) Det här är kanske den tyngsta, största dinosaurie som någonsin levat. Den var släkt med Brachiosaurus. Ultrasaurus är bara känd från ett fåtal ben, och med hjälp av dessa har forskarna lyckats beräkna hur djuret såg ut. Det var ett imponerande vidunder. Huvudet längst ut på den kraftiga halsen svävade runt 18 m över marken. Dessutom levde de i flockar. Det måste ha känts som en jordbävning, då en hel grupp Ultrasaurus var på vandring. De hade troligen väldigt få fiender.

[a-PAT-o-SAU-rus] "Lurig ödla"

Längd: 21 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika Det här är en av de mest berömda dinosaurierna. Den var länge känd som Brontosaurus ("åsködla"), eftersom man trodde att marken skakade och dundrade när den gick. Detta var säkert sant, men på senare år upptäckte man att ett tidigare hittat fossil döpt till Apatosaurus egentligen tillhörde Brontosaurus. Därför fick man byta namn till Apatosaurus. Trots sin storlek var Apatosaurus mycket rörlig. Man vet att den färdades i stora flockar, och ibland till och med galopperade fram. Denna jätte hade längre bakben än framben. Det betyder att den kunde resa sig upp på bakbenen. Troligen gjorde den så för att försvara sig. Då ett rovdjur anföll väntade Apatosauren till fienden var alldeles nära inpå. Sedan reste sig den upp på bakbenen och föll helt enkelt ner på köttätaren och krossade den. En annan försvarsmetod var att piska med den långa, hårda svansen. Apatosaurus hade en lång klo på sin "tumme". Riktigt vad den användes till vet man inte, men sauropodernas förfäder, prosauropoderna, hade sådana.

Apatosaurus

Diplodocus

[dip-LO-docus] "Dubbel balk"

Längd: 27 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika (USA) Diplodocus har liknats vid en gående bro. Den var lika lång som till exempel Brachiosaurus, men var mycket lättare. Benen var smalare än på de flesta sauropoder. De behövde inte vara kraftigare, eftersom kroppen inte var så stor. Den har flera likheter med sin närmaste släkting Apatosaurus, och levde troligen på samma sätt. Diplodocus hals var längre för att kunna nå ännu högre upp. Det var även svansen för att hålla köttätarna längre från kroppen. Huvudet var ungefär lika stort som på en häst.

[ma-MEN-chi-SAU-rus] "Mamenchi-ödla"

Längd: 22 m Tid: Sen jura Plats: Asien (Kina) Denna släkting till Diplodocus var kortare, men hade den längsta halsen av alla dinosaurier. Den skulle lätt ha kunnat kika in genom ett fönster på fjärde våningen. Den har fått sitt namn efter platsen Mamenchi i Kina, där det första fossilet hittades. Den är den största dinosaurie som funnits i Kina. Benen och kroppen var ännu slankare än på Diplodocus. Det verkar som att Mamenchisaurus var ett smidigt och lättrörligt djur. Brachiosaurierna blev större och tyngre för att skydda sig mot rovdjur. Diplodociderna blev i stället smalare och snabbare.

Mamenchisaurus

Saltasaurus

[SAL-ta-SAU-rus] "Salta-ödla"

Längd: 12 m Tid: Sen krita Plats: Sydamerika (Argentina) Denna ovanliga sauropod har fått sitt namn efter den plats i Argentina där man hittade dess fossil. Saltasaurus är speciell på flera sätt. Den var en av de sista i sitt släkte och hade faktiskt krympt lite i storlek. Den hade också ett benigt ryggpansar. Många köttätare kastade sig upp på sauropodernas ryggar för att kunna bita sig fast där. De fick inget grepp om Saltasaurus, eftersom den var skyddad av sin sköld. Det var kanske just därför den klarat sig så länge.

Carnosaurier Det här är det lite gammalmodiga namnet på de stora köttätande dinosaurierna inom ordningen theropoda

("djurfötter"). Ordet carnosauria betyder just "köttödlor".

Man brukar dela upp theropoda i underordningen

ceratosauria, som hade böjliga svansar, och tetanurae, som hade styva svansar. Man brukar också placera de mindre köttätarna som coelurosauria, dromaeosauria och ornithomimosauria i tetanurae. Men vi har låtit dessa stå för sig själva, för att ni lättare ska kunna se

vad som skiljer dem åt.

Giganotosaurus

[gi-GANN-åttå-SAU-russ] "Jätte-söder-ödla"

Längd: 8-14 m Tid: Sen krita Plats: Argentina (Sydamerika) Giganotosaurus är den senaste hittade största rovdinosaurien som fått namn. Den var 152 cm längre än den längsta Tyrannosaurie man upptäckt. Den tillhörde släktet Carcharodontosauridae och har troligen ännu större släktingar. Man har hittat benrester efter andra Carcharodontosaurier, men man vet ännu inte riktigt hur långa dessa djur kunde vara och de har heller inte fått sina vetenskapliga namn.

[KARR-karro-DÅNN-tå-sau-russ] "Hajtands-ödla"

Längd: 8-14 m

Tid: Sen krita Plats: Afrika Tyrannosaurus Rex hade länge titeln som det största landlevande rovdjur som funnits, men på senare år har man hittat rester efter dinosaurier som börjar utmana "kungen". Carcharodontosaurus var en jättelik köttätare som mycket väl kunde ha blivit större än Tyrannosaurus Rex. Huvudet och tänderna var till exempel större. Det är ovanligt att flera stora rovdjur utvecklas samtidigt, eftersom de alla måste kämpa om maten för att överleva. Carcharodontosaurus levde i Afrika, och behövde därför inte konkurrera med Tyrannosaurus Rex, eftersom den fanns i Nordamerika. Carcharodontosaurus hade kraftigare framben än Tyrannosaurus Rex. Den hade också tre fingrar till skillnad mot tyrannosauriens två, vilket gjorde att den lättare kunde gripa om saker.

Carcharodontosaurus

Cryolophosaurus

[kry-å-låffå-SAU-russ] "Frusen kam-ödla"

Längd: 6 m Tid: Tidig jura Plats: Antarktis Cryolophosaurus är den äldsta kända carnosaurien. Under dinosauriernas tidsålder var Antark- tis (alltså sydpolen) inte täckt med is, utan hade lummiga djungler. Enda skillnaden mot resten av världen var att Antarktis hade årstider. När vintern kom och det blev kallare verkar dinosaurierna ha gått i ide, precis som många däggdjur gör. Cryolophosaurus jagade andra, mindre dinosaurier i den antarktiska djungeln. Det första skelettet upptäcktes 1994. Forskarna förvånades över den stora benkammen som stack upp över ögonen. Troligen var den mycket färggrann och användes vid strider om revir och honor. Istället för att slåss på allvar visade dinosaurierna upp sina kammar mot varandra, den som hade störst och vackrast vann. Innan Cryolophosaurus fått sitt vetenskapliga namn kallades den för "Elvisaurus". Man tyckte att den hade lika häftig "frisyr" som rocklegenden Elvis Presley

[GÅRR-go-SAU-russ] "Gorgon-ödla"

Längd: 8 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika Gorgosaurus var en mindre släkting till Tyrannosaurus Rex. Den har en lite ovanlig historia som fossil. När man först hittade benen 1914 döptes djuret till Gorgosaurus, efter gorgo- nerna -mytologiska monster som var så fruktansvärda att man förvandlades till sten om man såg på dem. Forskarna tittade på tänderna och klorna och kunde konstatera att den här dinosaurien verkligen måste ha satt skräck i andra djur. Gorgosaurus var alltså ett mycket passande namn. Senare visade det sig att Gorgosaurus skelett var det samma som en annan köttätare -Albertasaurus. Alltså fick man plocka bort Gorgosaurus ur historieböckerna. Men bara för några år sedan gjorde forskarna nya undersökningar, som visade att Albertasaurus och Gorgosaurus faktiskt är två olika djur. Gorgosaurus är alltså en dinosaurie som gjorde "comeback". Liksom de flesta andra stora köttätare levde och jagade troligen Gorgosaurus i par. De hade bara två-tre ungar, som de tog väl hand om.

Gorgosaurus

Coelphysis

[SE-lo-FY-sis] "Ihålig form"

Längd: 3 m Tid: Sen trias Plats: Nordamerika (USA) Det här är en av de bäst kända av de tidiga dinosaurierna. Man tror att det är ur detta djur som alla andra köttätande dinosaurierna utvecklats. Från början trodde man att den tillhörde infraordningen coelurosauria, eftersom den liknade dessa djur väldigt mycket. Nu gissar man att den tillhörde infraordningen ceratosauria, eftersom den var så tidig, och för att ceratosaurierna kom precis efter. Man har hittat mycket fossil efter Coelophysis, och därför vet man ganska väl hur den levde. Ett av de mer ovanliga fynden gjordes på 1940-talet i New Mexico, USA. Paleontologer hittade hundratals coelophysisskelett i öknen. Man tror att de dött i en flodvåg, då det regnat väldigt mycket. Fossilen visar att de levde i mycket stora flockar. Det här är ovanligt för köttätande djur. Coelophysis namn anspelar på skelettet i bakbenen, som var ihåligt. Precis så ser benen ut på en fågel. Trots att Coelophysis var hela tre meter lång, var själva kroppen inte större än på en kalkon. Man vet att den jagade i flock, så att den kunde anfalla mycket större djur. På vissa exemplar av Coelophysis har man hittat små skelett av samma art i magen. Detta betyder att vuxna djur kunde äta yngre Coelophysis, om de inte hittade någon annan mat.

[di-LO-fo-SAU-rus] "Tvåkamsödla"

Längd: 6 m Tid: Tidig jura Plats: Nordamerika (USA) Dilophosaurus var en av de första riktigt stora köttätande dinosaurierna. Den tillhörde infraordningen ceratosauria. Med sin långa svans liknar den sin tidiga släkting Coelophysis lite. Dilophosaurus var det största rovdjuret under sin tid. Den hade kraftiga bakben och man tror att den var en mycket snabb löpare. Käkarna var inte så starka och inte gjorda för att bita ihjäl ett byte. Det är troligare att den rev ihjäl sina offer med sina kraftiga klor. Dilophosaurus hade två konstiga kammar på huvudet. De var ganska ömtåliga, så man vet inte riktigt vad de användes till. Kanske var de till för att skicka signaler djuren emellan. Det kan hända att dilophosaurierna löste bråk genom att visa upp sina kammar istället för att slåss. Den med den ståtligaste huvudprydnaden vann. Det finns nutida djur som gör så.

Dilophosaurus

Ceratosaurus

[se-RA-to-SAU-rus] "Behornad ödla"

Längd: 6 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika, Afrika (Tanzania) Ceratosaurus var lika lång som Dilophosaurus, men mycket tyngre och på alla sätt större. Den var den första riktiga carnosauren. Till skillnad från sina mindre släktingar hade den ett stort huvud med käkar kraftiga nog att bita ihjäl ett byte. På den korta nacken satt muskler som skulle ge styrka åt käkarna. De kraftiga bakbenen visar att den var en bra löpare, och det är möjligt att den trots sin storlek kunde göra långa skutt. Ensamma ceratosaureir jagade antagligen jämnstora växtätare som Stegosaurus. En grupp ceratosaureir kunde säkert ha fällt så stora byten som de tunga sauropoderna. Ceratosaurus levde samtidigt som Allosaurus, vilken var en mer utvecklad köttätare. Det kan hända att Allosaurus till slut trängde undan Ceratosaurus och tog dess plats. De horn Ceratosaurus hade på nosen och vid ögonen var för trubbiga för att kunna göra någon skada. Det är möjligt att hannarna stötte huvudena mot varandra eller bara visade upp hornen, då de stred om honor under parningen.

[ME-galo-SAU-rus] "Stor ödla"

Längd: 9 m Tid: Mellersta jura Plats: Europa (England) Det här var en annan kraftfull köttätare från samma tid som Ceratosaurus. Det är möjligt att den dök upp något tidigare. Familjen megalosauridae är väldigt stor och svårplacerad, men man tror att den hör till infraordningen ceratosauridae. Megalosaurus var den första dinosaurie som beskrevs som en reptil. När man först hittade ben efter dinosaurier trodde man att de tillhörde drakar och jättar. 1824 hittades bl a en käke efter en Megalosaurus i Oxfordshire, England. Då förstod forskarna att det handlade om en reptil. Men man visste ännu inte att det handlade om dinosaurier, och därför antog man att fossilet kom från en "stor ödla". Huvudet var mycket stort på Megalosaurus, och de långa tänderna liknade de knivar vi idag använder för att skära upp kött. Benen var mycket starka för att kunna driva den tunga kroppen framåt när djuret sprang. Man tror att Megalosaurus vägde runt 1 ton.

Megalosaurus

Allosaurus

[ALL-o-SAU-rus] "Annan ödla"

Längd: 11 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika Det här var juraperiodens mest effektiva rovdjur. Det var också den största köttätande dinosaurien tills Tyrannosaurus dök upp 50 miljoner år senare. Allosaurus tillhörde infraordningen tetanurae, och hade en styvare svans än ceratosaurierna. Detta hjälpte till att hålla balansen när djuret sprang. Man vet att det var ganska gott om Allosaurus, för forskarna har hittat mycket fossil. De jättelika sauropoderna var vanliga bytesdjur för dessa stora köttätare. allosaurierna levde och jagade i flockar, ungefär som vår tids lejon. Det kan därför hända att de drev ihop stora hjordar bytesdjur, istället för att jaga dem ett och ett, som carnosaurier gjort tidigare. Det är också troligt att de valde ut gamla eller sjuka djur som byten. Så gör även köttätande däggdjur.

[KAR-no-TAU-rus] "Köttätande tjur"

Längd: 7 m Tid: Tidig krita Plats: Sydamerika (Argentina) Det här är en av de stora köttätande dinosaurier man hittat på senare tid. 1985 namngav en argentinsk paleontolog ett fossil som inte liknade något annat. På grund av hornen på huvudet fick djuret namnet "köttätande tjur". Just skallen är konstig på andra sätt. Den är alldeles hoptryckt och ögonen mycket små. Frambenen är alldeles för korta för att ha kunnat användas till något. En del av ryggkotorna har också märkliga utväxter man inte kunnat förklara. Det är därför svårt att placera in Carnotaurus i någon speciell grupp. Man gissar att den är släkt med ceratosaurierna. Den viktigaste fossilen efter Carnotaurus är ändå avtryck efter skinnet. Vi vet alltså mer om hur Carnotaurus såg ut än någon av de andra köttätande dinosaurierna! Eftersom frambenen var oanvändbara tror man att Carnotaurus sprang ifatt sina byten och bet sig fast i dem. Efter att ha tvingat ner sitt offer på marken med hjälp av starka nackmuskler, höll den ner "maten" med sina kraftiga bakben. Man vet inte om Carnotaurus jagade i flock.

Carnotaurus

Baryonyx

[BAR-y-ON-yx] "Tung klo"

Längd: 10,5 m Tid: Tidig krita Plats: Europa (England), Afrika (Niger) 1983 hittades i Surrey, England en 30 cm lång tumklo av fossilsamlaren William Walker. När paleontologer från British Museum kom dit hittade de nästan resten av hela skelettet. Det visade sig tillhöra en hittills okänd art köttätande dinosaurier. Man har senare hittat fossil i Afrika som visar att den kanske funnits där också. Baryonyx ser så ovanlig ut att det är svårt att hitta släktingar. Vissa paleontologer menar att den är släkt med Spinosaurus. Baryonyx hade en märklig långsmal skalle som liknar krokodilens. Det är mycket troligt att denna köttätare bara åt fisk som den jagade vid strandkanten. Både många fåglar och vissa björnar jagar på det här sättet. Den hade också bra gripklor på frambenen, som den kunde grabba tag i sina byten med. Det kan också hända att Baryonyx använde sin långa nos till att gräva långt in i kadaver av döda djur den hittade.

[SPI-no-SAU-rus] "Taggödla"

Längd: Upp till 18 m

Tid: Sen krita Plats: Afrika (Egypten, Niger) När Spinosaurus hittades 1912 gjorde den sensation. Det visade sig att den haft ett högt segel på ryggen, troligen för att med hjälp av solvärme kunna kontrollera sin kroppstemperatur. På morgonen fick dinosaurierna antagligen ta hjälp av den stigande solen för att få upp energin i kroppen. Så får många andra reptiler göra. Blodkärlen i Spinosaurus segel fångade upp värmen och gjorde att dessa djur kom igång tidigare på dagen än andra. Spinosaurus är troligen den största köttätare som någonsin funnits. Huvudet var också något mer likt krokodilens. Detta kan betyda att Spinosaurus åt fisk. Men detta räckte inte för att föda ett så stort djur. Den måste ha jagat andra byten också. Tyvärr finns inte fossilen efter Spinosaurus kvar. De förstördes under andra världskriget, då ett bombplan sprängde det tyska museum där de förvarades.

Spinosaurus

Dryptosaurus

[DRYP-to-SAU-rus] "Ödlan som sårar"

Längd: 5,5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA) Det här är en märklig köttätare, som man inte riktigt vet var den hör hemma. Man brukar istället placera den i en alldeles egen infraordning; dryptosauridae. Först kallades den Lealaps, men eftersom det namnet redan getts till en spindelart döpte man om den till Dryptosaurus. Dryptosaurus liknar Tyrannosaurus, men är mycket mindre. Den har också mer utvecklade armar. De fruktansvärda klorna på bakbenen visar att den var en effektiv jägare. Fossilfynd verkar peka på att den mest jagade hadrosaurier, och då i flock eller i par.

[mega-RAPP-tårr] "Största rövaren"

Längd: 8 m Tid: Sen Krita Plats: Sydamerika (Argentina) Megaraptor troddes länge vara en dromaeosaurie, alltså släkt med Velociraptor. Nu tror forskarna att den snarare är släkt med Allosaurus. Först hittade man bara en jättelik klo, 40 cm lång. Den liknade en Velociraptorklo så mycket att forskarna utgick från att klon suttit på dinosauriens fot. När man senare hittade benen efter ett framben insåg man att klon faktiskt suttit på dinosauriens hand. Man vet alltså inte så mycket om Megaraptor, förutom att den borde ha varit en köttätare och en ganska fruktansvärd sådan. Megaraptors klo kan vara ett av de värsta vapnen under dinosauriernas tid.

Megaraptor

Tyrannosaurus rex

[ty-RAN-o-SAU-rus] "Tyrannödlornas kung"

Längd: X m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA, Kanada), Asien Tyrannosaurus var den sista och största av rovdinosaurierna att utvecklas. Det är svårt för oss att förstå vilket jättemonster det här var. Har man haft tur att stå bredvid ett skelett på ett museum är det förstås en annan sak. Huvudet var så stort att ett barn skulle kunna krypa in i dess gap. Tänderna var knivskarpa och stora som bananer. De mycket kraftfulla benen kunde ge den springande tyrannosaurien fart nog att hinna upp de flesta byten i samma storlek. Ändå gissar man att hela djuret vägde så mycket som 6,5 ton. Ni kan ju tänka er oväsendet och hur jorden skakade när en rasande Tyrannosaurus kom farande i ca 30 km/tim! Hur tyrannosaurierna jagade är man inte riktigt på det klara med. Det fanns flera olika sorter inom familjen tyrannosauridae. Den nordamerikanska Tyrannosaurus rex var en av de största och jagade kanske ensam eller i par. Alioramus från Mongoliet bara var 6 m och slöt sig troligen samman i flockar. Ögonen på tyrannosaurierna är vända framåt istället för åt sidan, som på andra rovdinosaurier. Detta betyder att de lättare kunde bedöma avståndet till ett bytesdjur. De underligt korta frambenen har satt myror i huvudet på paleontologerna. Man undrar om de kunde ha varit till någon nytta vid jakten. De är trots sin litenhet mycket muskulösa, och kan ha använts till att skjuta ifrån när djuret reste sig från marken. Vissa forskare vill hellre tro att tyrannosaurierna var för stora för att jaga, och var asätare istället.

Ornithomimosaurier Namnet på familjen ornithomimosaurier betyder

"fågelhärmare", och det är inte svårt att förstå när man ser dem. De var stora, men viga köttätare som var nära släkt

med coelurosaurierna.

Precis som moderna strutsar var de snabba, kraftfulla löpare. Det lilla huvudet satt på en lång, slank hals. De

saknade tänder, men hade starka näbbar. Frambenen var väl utvecklade och de kunde säkert gripa om mycket små saker.

Den långa svansen användes som stöd när de sprang. Ornithomimosaurierna var de snabbaste av alla dinosaurier.

De saknade försvarsvapen, så de var tvungna att kunna springa ifrån en fiende. När de kom upp i full fart sprang de

troligen fortare än en häst, men hade svårt att väja.

Elaphrosaurus

[e-LAF-ro-SAU-rus] "Lätt ödla"

Längd: 3,5 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika (Kanada) Det är möjligt att det här djuret är förfadern till alla ornithomimosaurier. Man har inte hittat skallen, men resten av kroppen är mycket lik senare djur av det här släktet. Man kan inte avgöra vad Elaphrosaurus åt. Den verkar vara ett rovdjur och då kan det hända att den hade vassa tänder, till skillnad från sina släktingar.

[STRUT-io-MI-mus] "Strutshärmare"

Längd: 3,5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika Det här är den ornithomimosaurie man vet mest om. Det är en av de få dinosaurier man hittat ett helt skelett av. Dess huvud var litet men ögonen stora. Detta betyder att den kunde se både byten och rovdjur på långt håll. Den hade långa armar med tre fingrar. Den saknade något som liknar tummar, så det är svårt att säga hur bra den kunde gripa om saker. Man antar att den levde i mindre flockar. Fossil visar att de lade sina ägg i små gropar i sanden.

Struthiomimus

Ornithomimus

[or-NI-to-MI-mus] "Fågelhärmare"

Längd: 3,5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada, USA) Ornithomimus påminner mycket om sin släkting Struthiomimus, men hade smalare armar och längre svans. Svansen utgjorde faktiskt mer än halva dess längd. Vissa forskare tror att Ornithomimus hade hornliknande utväxter på nosen, men detta vet man inte säkert.

[GALL-i-MI-mus] "Hönsfågelhärmare"

Längd: 5 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Det här var den största av de ornithomimosaurier man känner till. Dess huvud var något längre än på sina släktingar. Gallimimus hade ganska små och svaga framben. De var troligen inte gjorda för att gripa saker. Händerna kanske användes för att gräva med. Vissa forskare tror nämligen att Gallimimus livnärde sig på ägg ibland. De tynande frambenen kanske skulle försvunnit helt och gett upphov till ett nytt djur, om inte dinosaurierna dött ut i slutet på krit-perioden.

Gallimimus

Avimimus

[A-vi-MI-mus] "Fågelhärmare"

Längd: 1,5 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Det här är en ovanlig liten dinosaurie, som många forskare vill placera in i en alldeles egen familj. Vissa paleontologer tror att den hade fjädrar som Archeopteryx, och att den till och med var änu mer fågellik än den. Till det yttre liknar den ornithomimosaurierna mycket, men huvudet är kortare och likt en papegojas. Armarna var starka och kan ha räckt till för att lyfta en fjäderklädd Avimimus från marken. Den var troligen köttätare och jagade genom buskar efter mindre byten.

[O-vi-RAP-tor] "Äggtjuv"

Längd: 1,8 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Först trodde forskarna att Oviraptor var en ornithomimosaurie, men nu placerar man in den i en alldeles egen familj. Det fanns nämligen flera skillnader.

Bland annat var fingrarna bättre utvecklade och skallen hade en helt annorlunda form. Man gissar att den åt ägg från andra dinosaurier. Man vet dock att den var själv en god förälder och vaktade noga äggen tills de kläcktes. Man har hittat oviraptor-fossil som visar att en hona inte lämnat boet fast hon långsamt begravdes i en sandstorm. Dess starka bakben visar att den var en mycket snabb löpare.

Oviraptor

Deinocheirus

[DI-no-KEJ-rus] "Förskräcklig hand" Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Deinocheirus är bara känd från ett par skräckinjagande jättearmar. Hur resten av djuret såg ut vet man inte, men man antar att de tillhört en enorm ornithomimosaurie. Armarna är 2,6 m långa. Det skulle betyda att resten av djuret kunde varit runt 12 m, alltså lika långt som den fruktade Tyrannosaurus.

Dromaeosaurier

Familjen dromaeosaurier var små till medelstora rovdjur som dök upp under krit-perioden. De var antagligen de mest effektiva jägare som någonsin

funnits.

De var snabba, starka och otroligt viga. De är mest kända för den jättelika och rakbladsvassa klo de hade

på sin ena tå. Med hjälp av denna kunde de anfalla ganska stora djur, riva dem och låta dem blöda till

döds innan de gick fram för att äta.

Deras hjärnor var ovanligt stora i jämförelse med andra rovdinosaurier. Detta visar att de också måste

varit bland de mest intelligenta av dinosaurier. De hade säkert nytta av detta vid jakt. Man tror till

exempel att några i en flock kan ha drivit bytesdjur mot en plats där andra dromaeosaurier låg i ett

bakhåll.

Deinonychus

[dej-NO-nyckus] "Förskräcklig klo"

Längd: 2,5-4 m Tid: Tidig krita Plats: Nordamerika (USA) Det här var en av de största dromaeosaurierna. Trots att den var mindre än rovdjur som till exempel Allosaurus, kunde den vara en minst lika stor slagskämpe. Den hade ett stort huvud med kraftiga käkar. De trefingrade händerna verkar ha varit mycket rörliga, och användes kanske för att hålla i maten när den åt. Svansen var mycket styv, och kan ha hjälpt djuret att svänga snabbt när det sprang.

[uta-RAPP-torr] "Rövare från Utah"

Längd: 5-7 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika Utahraptor har fått namn efter den delstat där det första fossilet hittades. Den är nära släkt med den mer kända Velociraptor, och såg ungefär likadan ut. Den hade styv svans som troligen användes till att balansera kroppen när den sprang. På varje fot satt en jätteklo som användes till att hugga och slita med. Munnen var förstås full med vassa tänder. Utahraptor hade välutvecklade framben och kunde troligen kunde gripa med "händerna". Utahraptor var den största av alla dromeosaurier man hittat. Man hittade det första fossilet just när regissören Steven Spielberg skulle börja spela in "Jurassic Park". Det fullständiga namnet blev därför "Utahraptor spielbergi".

Utahraptor

Dromaeosaurus

[DRO-meo-SAU-rus] "Springande ödla"

Längd: 1,8 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA, Kanada) Som dess namn antyder var den här köttätaren en mycket snabb löpare. Benen var också kraftiga nog för att klara stora språng, kanske upp på ryggen på bytesdjur. Det finns bara ett fossil av Dromaeosaurus, så man vet inte så mycket om den. Huvudet var något smalare än på Deinonychus.

[SAUR-ornito-I-des] "Fågellik ödla"

Längd: 2 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Den här lätta köttätaren hade ett väl utvecklat synsystem, ganska likt människans. Den hade mycket smala ben och smal svans. Huvudet var långt och ögonen stora. Kanske den bara jagade på natten. Frambenen med sina långa fingrar var väl anpassade för att gripa och lyfta föremål.

Saurornithoides

Velociraptor

[vel-O-ci-RAP-tor] "Snabb rövare"

Längd: 1,8 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Velociraptor hade många yttre likheter med den lilla köttätaren Archeopteryx, som var fjäderklädd. Vissa forskare tror att också Velociraptor hade fjädrar, men det finns inga bevis på detta. Den hade ganska långa och rörliga armar. Huvudet var långsmalt och trubbigt. Tänderna var mycket smala och gjorda för att skära, inte att tugga. Troligen bet den av stora stycke kött och svalde dem hela. Det finns ett berömt fossil från Gobiöknen som visar en Velociraptor hopslingrad med växtätaren Protoceratops. De bägge djuren har kämpat till döds och sedan blivit begravda i sanden.

[TRO-o-don] "Sårande tand"

Längd: 2,4 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada, USA) Troodon hade den största hjärnan av alla dinosaurier i förhållande till sin storlek. Den bör därför också ha varit den smartaste. Många forskare vill placera Troodon i en alldeles egen familj. Det finns nämligen mycket som skiljer den från andra dromaeosaurier. Den skärande klon var mindre än på liknande djur, och satt högre upp. Ögonen var mycket större och tyder på en mycket god syn, både på dagen och natten. Den hade mycket slanka fingrar. Det kan hända att det här djuret utvecklats ur dromaeosaurierna.

Troodon

Therozinosaurier Det här är en konstig och svårbestämd grupp

dinosaurier. De liknade de växtätande prosauropoderna, men var köttätare.

Therizinosaurierna hade långa halsar med spetsiga

huvuden. De smala tänderna kan ha använts till att bita av sega växter, men många forskare tror att de istället fångade och åt fisk. De stora, armliknande frambenen

och de långa klorna tycks peka på detta.

Therizinosaurierna kanske gick i grunda vatten och slog fisk, som nutidens björnar.

Den här dinosauriegruppen kallades först Segnosaurier

men döptes om efter det största djuret Therizinosaurus.

[SEG-no-SAU-rus] "Långsam ödla"

Längd: 6-9 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Segnosaurus gick antagligen på alla fyra för det mesta, men bakbenen var starka och kunde lätt resa djuret upp. Namnet "långsam ödla" stämmer nog inte. Segnosaurus kunde antagligen springa ganska fort om det behövdes. Det finns vissa forskare som tror att den även var en god simmare. Man vet att den rörde sig runt sjöar och i andra våtmarker.

Segnasaurus

Erlikosaurus

[ER-liko-SAU-rus] "Erliks ödla"

Längd: 6 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Det här djuret var något mindre och slankare än Segnosaurus. Dess mun var tandlös och formad som en hård näbb. Troligen åt den bara växter. Klorna är lika grova och långa som dess släktings, men de kan ha använts till att gräva fram rötter med. Den har fått sin namn från Erlik, en demon ur mongolisk mytologi.

[TE-ri-SI-no-SAU-rus] "Skärödla"

Längd: 8-11 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) När man hittade de första benen efter Therizinosaurus trodde man att benen kom från en havslevande sköldpadda. De enda fynd man gjort är (än så länge) ett par enorma armar och några revben. Väldigt länge placerades Therizinosaurus i en egen grupp. Numera tror man att de var släkt med Segnosaurus. Man vet mer om hur Segnosaurus såg ut och har därför gett Therizinosaurus en liknande kroppsform. De stora klorna är ett mysterium. Några forskare tror att dinosaurien levde som nutida myrslokar och använde klorna för att gräva i termitbon. Men andra forskare menar att ett så stort djur omöjligen kunde leva bara på att äta insekter. Det är troligare att Therizinosaurus klor kom till nytta vid försvar och då djuret skar av stora klumpar löv från träden. Therizinosaurus avbildas ofta pälsklädd eller täckt med fjädrar. Man gissar att dinosaurier som levde inne i de mörka svala skogarna kunde skydda sina kroppar så här. Ornithomimosauren Deinocheirus hade också jättelika klor och levde i samma områden som Therizinosaurus. Inte heller Deinocheirus utséende är känt. Det är mycket svårt att beräkna dess fulla storlek.

Therizinosaurus

Stegosaurier Det här är en dinosauriefamilj man lätt känner igen

från film, leksaker och mycket annat. Stegosaurierna var kraftiga, bepansrade växtätare. De hade plattor och taggar på rygg och svans, och

med dessa försvarade de sig mot närgångna rovdjur. De rörde sig på alla fyra, men hade så

starka bakben, att de ibland kunde resa sig upp på bakbenen för att beta från träd.

Den största stegosaurien blev 9 m lång. Trots detta hade ingen av dem en hjärna mycket större än en hunds. De behövde därför ett extra nervcentrum

vid höfterna, som kontrollerade bakdelen av kroppen. Ur den här synvinkeln var de mer primitiva

än andra dinosaurier, och i början på krita dog de flesta ut.

[ske-LI-do-SAU-rus] "Extremitetsödla"

Längd: 4 m Tid: Tidig jura Plats: Europa (England) Scelidosaurus var förfadern till både stegosaurerna och de mer bepansrade ankylosaurierna. Det var en långsam växtätare som litade på att rovdjuren inte skulle kunna ta sig igenom dess taggiga kroppspansar. Den hade kraftiga ben med stora fötter. Svansen var stel och behövdes inte användas till så mycket. Huvudet slutade i en fågelliknande näbb, som användes för att klippa av sega växter. Längre bak i munnen satt breda tänder som kunde mala sönder maten. Scelidosaurus ersattes under jura med de smidigare stegosaurierna.

Scelidosaurus

Stegosaurus

[STE-go-SAU-rus] "Taködla"

Längd: 6-9 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika Detta var den största kända stegosaurien. Längsmed ryggen gick två rader av trekantiga plattor och på svansen satt två eller flera rader av långa taggar. Då stegosaurien blev attackerad av en köttätare vände den till baken och höll huvudet lågt. Den taggiga svansen piskades sedan mot rovdjuret. Man har hittat skelett av köttätaren Allosaurus som visar att stegosaurus-taggar trängt in i låret. Det här var säkert ett effektivt försvar, men vad ryggplattorna använts till vet man inte riktigt. Vissa forskare menar att plattorna stod ut åt sidorna istället för rakt upp. Då ett rovdjur närmade sig restes de upp för att få stegosaurien att se större ut. Eller också restes de upp för att fånga värme från solen och ge energi åt djuret.

[dacken-TRU-rus] "Spetsig svans" Längd: 4 m

Tid: Mellersta och sena jura Plats: Europa (England), Västeuropa Den här stegosaurien levde som sina andra släktingar, men exakt hur den såg ut vet man inte. Ibland avbildas den med både plattor och spikar, ibland bara med spikar. Den hade längre framben och lägre rygg än de flesta stegosaurier. Detta gjorde kanske Dacentrurus till en bättre löpare.

Dacentrurus

Kentrosaurus

[KEN-tro-SAU-rus] "Spetsig ödla"

Längd: 3 m Tid: Sen jura Plats: Afrika (Tanzania) Kentrosaurus var bara hälften så lång som sin släkting Stegosaurus, men liknade den på många sätt. Huvudet var bara stort som på en schäferhund och synen var kanske inte så god. Många paleontologer vill placera ett par extra långa taggar strax över skuldrorna.

[lex I-vo SAU-rus] "Lexovi-ödla"

Längd: 5 m Tid: Mellersta jura Plats: Europa (England, Frankrike) Det här var en av de första stegosaurierna som hittades. Den påminde mycket om Kentrosaurus, men var något större. Den tycks ha haft ett par extra långa taggar över höfterna. Dess namn kommer från den forntida Lexovi-stammen i nordvästra Frankrike.

Lexivosaurus

Wuerhosaurus

[vu-Ä-ro-SAU-rus] "Wuerho-ödla"

Längd: 6 m Tid: Tidig krita Plats: Asien (Kina) Det här är en av de sista stegosaurierna. Den liknar på många sätt sin jämnstora släkting Stegosaurus, men ryggplattorna var rundare och mindre. Tyvärr är fossilen sparsam och man får gissa sig till hur stora delar av djuret såg ut.

Ankylosaurier Dessa stora, tunga växtätare var stridsvagnarna bland

dinosaurierna. De utvecklades ur den primitiva Scelidosaurus, och hade detta djurs korta, kraftiga ben.

Det fanns två grupper av ankylosaurier. Nodosaurierna

var slankare och hade spetsiga nosar. Deras svansar slutade i smala spetsar.

Ankylosaurierna var tyngre bepansrade och hade

trubbiga huvuden. Längst ut på svansarna satt tunga klubbor av ben. Dessa vapen svingades mot benen på

köttätare och kunde orsaka allvarliga skador.

Ankylosaurierna var nästan sårbara. Kanske kunde en köttätare få sig ett skrovmål om de lyckades välta en

ankylosaurie på rygg. Buken var inte riktigt lika väl skyddad. Ankylosaurierna levde i slutet på krit-

perioden.

Nodosaurus

[NO-do-SAU-rus] "Nodödla"

Längd: 5,5 m Tid: Mellersta krita Plats: Nordamerika (USA) Denna tidiga nodosaurida ankylosaur hade ett mycket enkelt kroppspansar. Den var täckt med små, beniga kulor i långa rader. Det var ett tungt skydd och den behövde kraftiga ben som kunde bära upp kroppen. Senare nodosaurida ankylosaurier hade ännu större hornliknande utväxter.

[SAU-ro-PEL-ta] "Ödlesköld"

Längd: 7 m Tid: Tidig krita Plats: Nordamerika (USA) Sauropelta var den största av nodosaurierna. Den hade en långsmal skalle täckt med platta sköldar. Svansen var lång och kraftig. Längs halsen stack flera stora taggar ut föt att skydda huvudet. Det finns flera bra fossilfynd, som gör att man vet ganska mycket om Sauropeltas levnadssätt. Det verkar som om de rörde sig i flockar, gärna i sällskap av de stora sauropoderna.

Sauropelta

Edmontonia

[edmon-TÅ-nia] "Från Edmonton"

Längd: 6,6 m

Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA, Kanada) Det här var den tyngst bepansrade nodosaurien. Höfterna var breda och kraftiga och gjorde det svårt att vända djuret på rygg. Från skuldrorna och en bit bakåt växte enorma taggar och skyddade nacken från anfall. De fiender Edmontonia kämpade mot var Tyrannosaurus och dess släktingar. Men mest skada gjorde nog edmontonia-hannar då de slogs mot varandra om honor och revir. Den har fått sitt namn från den plats i Kanada där man hittade det första fossilet.

[an-KY-lo SAU-rus] "Sammansvetsad ödla"

Längd: 7-11 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika Ankylosaurus var den största medlemmen i sin familj. Den hade ett väl utvecklat kroppspansar som täckte dess kropp från nos till svansklubba. Riktigt hur plattor och spikar satt vet man inte, eftersom man bara hittat ofullständiga fossil. Benen var mycket raka och var lika långa. Det kan hända att den rörde sig framåt i långsam men jämn takt.

Ankylosaurus

Euplocephalus

[eo-plo-SE-falus] "Välbepanrat huvud" Längd: 6 m

Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada, USA) Det här djuret var mycket lik Ankylosaurus, men var något mindre. Den hade dessutom flera trubbiga spikar på ryggen, inte helt olikt nodosaurierna. Man vet att den hade mycket känsligt luktsinne, och kände troligen vittring av köttätare på långt håll. Det här var antagligen den vanligaste ankylosaurien av alla.

[TAR-kia] "Klipsk"

Längd: 8 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Tarchia är den största ankylosaurien man hittat i Asien. Det är också antagligen den tyngsta i hela sin familj. Den hade ett massivt huvud med en ovanligt stor hjärna (därav dess namn). Den var mycket bred över ryggen, men liknade i övrigt sina släktingar. Tarchia levde i mycket torr terräng, och det måste ha varit svårt för den att hitta mat. Troligen åt den mycket rötter.

Tarchia

Ceratopsier

Ceratopsierna var en av de dinosauriegrupper som utvecklades sist. Den var också en av de vanligaste. De

flesta av dem gick på alla fyra och hade stora, behornade huvuden. Käkarna var kraftiga och munnen tandlös och näbbliknande. De åt sega och svårtuggade

växter som kottepalmer.

Som fäste åt de starka muskler som rörde käkarna och nacken, hade ceratopsierna stora kragar av ben bakom

ögonen. Dessa kragar kunde säkert också vara ett effektivt skydd mot rovdjur.

Man kan dela upp ceratopsierna i två grupper: de långkragade, och de kortkragade. Framför allt var

ceratopsierna väldiga slagskämpar. De stångade sina motståndare med enorm kraft, och rörde sig antagligen

framåt i samma korta galopp som våra tiders noshörningar. Ceratopsierna levde tillsammans i stora flockar, och kunde ses beta som stora kor under krita.

[si-TACK-o-SAU-rus] "Papegojödla"

Längd: 2 m Tid: Tidig krita Plats: Asien (Mongoliet, Kina, Sibirien) Detta är den tidigaste kända ceratopsiern. Till skillnad från de senare arterna gick Psittacosaurus både på alla fyra och på bakbenen. Frambenen hade viss gripförmåga. Näbben på det runda huvudet var mycket vass och käkarna starka. Som de flesta växtätare rörde den sig i större flockar för att skydda ungarna.

Psittacosaurus

Protoceratops

[PRO-to-SE-ratops] "Första hornansiktet"

Längd: 1,8 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Det här var en liten, primitiv ceratopsier som saknade horn. De flesta forskare är övertygade om att det här är förfadern till alla senare ceratopsier. Den är känd från fossil där man hittat förstenade ägg i hela bon, så man vet rätt väl hur de levde. Tårna var som gjorda för att gräva i torr och hård mark. Huvudet var tungt och benen och ryggen därför kraftiga. Bettet var otroligt hårt och fick fungera som försvar mot de mindre köttätare som jagade Protoceratops. Protoceratops rörde sig i flockar, gärna i sällskap av de stora sauropoderna.

[KAS-mo-SAU-rus] "Kluven ödla"

Längd: 5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada) Chasmosaurus tillhörde de långkragade ceratopsierna och hade ett enormt huvud. I kragen fanns stora hål, för att minska vikten något. Den hade som de flesta ceratopsier tre horn; ett på nosen och två bakom ögonen.

Chasmosaurus

Anchiceratops

[AN-ki SE-ratops] "Nära hornansikte"

Längd: 6 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada) Denna ceratopsier var mycket lik Chasmosaurus. Den var dock något större och hade längre horn i pannan. Svansen var aningen kortare än vad som var vanligt bland ceratopsier.

[a-RI-no-SE-ratops] "Noshornsansikte"

Längd: 6 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada) Arrhinoceratops var nära släkt med Anciceratops, men hade kortare krage. Man känner bara till ett fossil av detta djur. Från vad man vet saknade den ceratopsiernas långa näshorn, och hade istället en platt, benig klump.

Arrhinoceratops

Pentaceratops

[PEN-ta-SE-ratops] "Femhornsansikte"

Längd: 7,5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA) Ännu en långkragad ceratopsier som liknade Chasmosaurus. Den var större, men hade mindre hål i kragen, och därför ett tyngre huvud. Förutom de vanliga tre hornen på nosen och i pannan hade den också ett par vassa spetsar vid kinderna. Dessa kunde ha använts som försvar, men troligare i kamp mellan rivaliserande hannar.

[TOR-o SAU-rus] "Tjurödla" Längd: 7,5 m

Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA, Kanada) Torosaurus hade det största huvudet av alla landdjur. Den var också längst av alla långkragade ceratopsier. Den verkar ha varit ganska sällsynt om man jämför med dess släktingar.

Torosaurus

Centrosaurus

[SEN-tro-SAU-rus] "Skarp spets-ödla"

Längd: 5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada) Centrosaurus tillhörde de kortkragade ceratopsierna. Deras huvuden var mer lättrörliga än sina långkragade släktingars. Centrosaurus hade ett noshorn som var märkligt krökt framåt. Den hade också två mindre horn långt upp på kragen. Dessa kunde knappast ha använts till försvar, utan fungerade kanske som signaler vid stridigheter ceratopsier emellan.

[MO-no-KLO-nius] "Enhorn"

Längd: 6 m

Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada, USA) Det här djuret är mycket likt sin nära släkting Centrosaurus, och har ofta förväxlats med den som fossil. Skillnaden mellan dem är att dess noshorn var längre och rakare. Kragen var också mer oregelbunden och försedd med små hornknölar.

Monoclonius

Pachyrhinosaurus

[PACK-y-rino-SAU-rus] "Tjocknos-ödla"

Längd: 6 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada) Det här är nog den mest ovanliga av alla ceratopsier. Den saknade noshorn. Istället hade den en tjock, seg benplatta, som sträckte sig från näsborrarna och upp över ögonen. Inte heller hade den de vanliga hornen i pannan. Ett mindre horn stack upp bakom ögonen, och flera mindre taggar prydde kragen. Huvudet var ovanligt långt och gav extra kraft åt käkarna.

[sty-RACK-o-SAU-rus] "Taggödla"

Längd: 5,5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA, Kanada) Styracosaurus liknade Monoclonius mycket, men hade en krans av långa taggar som stack ut från kragen. Den hade också ett par små horn över ögonen, men dessa kunde inte varit till någon nytta vid försvar.

Styracosaurus

Triceratops

[tri-SE-ratops] "Trehornsansikte"

Längd: 9 m

Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA, Kanada) Denna ceratopsier var en av de största och sista i sitt släkte. Den är också en av de mest berömda dinosaurierna. Det kraftiga huvudet utgjorde nästan en tredjedel av kroppslängden. Hornen bakom ögonen var över 90 cm långa. Då Triceratops stångade till en anfallande rovdinosaurie begravde den hornen djupt i motståndarens kropp, och lyfte honom högt över marken. Det finns inget djur idag som kan mäta sig med styrkan och raseriet hos en vuxen Triceratops. Möjligen några kraftfulla fordon.

Ornithopoder Ornithopoderna ("fågelfötter") var nog de mest

omväxlande djuren bland dinosaurierna. Några var små som hundar, andra höga som hus. De var

alla växtätare, och kan närmast liknas vid nutidens betande flockdjur som zebror, gaseller och gnuer.

Egentligen var alla ornithopoder tvåbenta, men de riktigt stora var så tunga att de mest rörde sig på alla fyra.

Det fanns flera mindre familjer inom infraordningen

ornithopoda. Hypsilophodonterna, till exempel, var små och rörde sig framåt som kängurur. De mycket större

Camptosaurierna och Iguanodonterna vandrade mest på alla fyra, men reste på sig för att beta från höga träd.

Hadrosaurierna var störst av alla, och hade ankliknande näbbar. Dessa jättar höll till i våtmarker och åt av de

köttiga växter de fann där.

Fabrosaurus

[FA-bro-SAU-rus] "Fabres ödla"

Längd: 1 m Tid: Sen jura Plats: Afrika (Sydafrika) Det här var en lätt byggd, snabbt springande eller hoppande dinosaurie. Den hade ihåliga bakben, precis som fåglarna. Munnen hade små, vassa tänder längst fram för att bita genom sega växter. Vissa forskare menar att det här är samma djur som en liknande dinosaurie; Lesothosaurus.

[HE-tero-DON-to-SAU-rus] "Oliktandad ödla"

Längd: 90 cm Tid: Sen jura Plats: Afrika (Sydafrika) Det kan hända att detta djur utvecklades ur Fabrosaurus. Det är något större, men rörde sig på samma sätt och levde i samma områden. Det mest ovanliga med denna dinosaurie är dess tänder. Förutom en stor uppsättning tändning för tuggning och kapning, hade den också långa betar. Dessa kan ha använts till försvar och till att böka fram rötter med.

Heterodontosaurus

Dryosaurus

[DRY-o-SAU-rus] "Eködla"

Längd: 3-4 m

Tid: Sen jura Plats: Nordamerika, Afrika (Tanzania) Tillsammans med sin senare släkting Hypsilophodon var den här dinosaurien sin tids gaseller. De tog sig fram i fantastiska skutt och i en rasande fart. De var ett av de största djuren i sin familj. Hade den vägt mer hade den blivit långsammare, och då blivit tvungen att leva på ett annat sätt. Nu behövde den inga andra försvarsmetoder än sin vighet.

[HYP-si-LO-fo-don] "Hög-rygg tand"

Längd: 2,3 m Tid: sen krita Plats: Europa (England) Hypsilophodon tuggade sin föda med hjälp av de kraftiga kindtänder som gett den dess namn. Förutom sin otroliga snabbhet och vighet, var det just hypsilophodonternas förmåga att äta olika sorters växter som gjorde dem till några av de mest framgångsrika dinosaurierna. Man har hittat liknande djur på flera ställen i världen.

Hypsilophodon

Thescelosaurus

[TE-selo-SAU-rus] "Underbar ödla"

Längd: 3,5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA) Detta var en av de sista släktingarna till Hypsilophodon. Den var antagligen en långsammare löpare än liknande djur i sin familj. Den saknade tänder, och betade istället med hjälp av en styv näbb.

[KAM-to-SAU-rus] "Böjd ödla"

Längd: 5 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika, Europa Det här var ett vanligt djur på sin tid. Den gick för det mesta på alla fyra, men bakbenen var kraftiga och det är troligt att den reste sig upp då den sprang. Naglarna var trubbiga och såg ut som små hovar. Camptosaurus hade en mycket lång och senig tunga, som den kunde vira runt grenar och dra ner dessa till munnen. Våra dagars giraffer gör på samma sätt.

Camptosaurus

Iguanodon

[i-GWA-no-DON] "Leguantand"

Längd: 10 m Tid: Tidig krita Plats: Europa, Nordamerika (USA) Iguanodon liknar Camptosaurus, men var större. Några av dessa djur var lika tunga som en afrikansk elefant. Det finns många välbevarade fossil av Iguanodon. Ett av dessa från Belgien, består av en stor grupp djur som hamnat i en stor hög. Det kan vara en flock som drunknat då de försökt korsa en flod. Iguanodon är mest känd för sina stora, spetsiga tummar. Man tror att de användes som huggvapen mot närgångna köttätare. De kan också haft en roll i dinosauriens parningsspel, och liknande flockbeteende.

[te-NON-to-SAU-rus] "Senödla"

Längd: 6,5 m Tid: Tidig krita Plats: Nordamerika (USA) Man tror att det här är en släkting till Iguanodon. Men den liknar också Hypsilophodon, och dess släktingar. Den hade en enormt lång svans, som utgjorde nästan två tredjedelar av kroppen. Forskarna har hittat fossil som visar att Tenontosaurus ofta råkade i strid med mindre rovdinosaurier som Deinonychus.

Tenontosaurus

Ouranosaurus

[o-RA-no-SAU-rus] "Modig varanödla"

Längd: 7 m Tid: Tidig krita Plats: Afrika (Niger) Ouranosaurus var släkt med Iguanodon, men liknade mer de anknäbbade hadrosaurierna. På ryggen hade den ett hudsegel, som troligen hjälpte den att hålla en jämn kroppstemperatur. Blodkärl i seglet fångade upp värme från solen och gav mer energi åt djuret. Ett fåtal andra dinosaurier, t ex köttätaren Spinosaurus, hade också kommit på det här effektiva tricket.

[HA-dro-SAU-rus] "Stor ödla"

Längd: 9 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA)

Det här var den första dinosaurien i sitt slag, som forskarna hittade. Den fick därför ge namn åt familjen hadrosauria, eller "anknäbbsdinosaurier", som de populärt kallas.

Dessa stora djur vandrade omkring i krit-periodens våtmarker och betade av träd och vattenväxter. De gick troligen omkring på bakbenen, men rörde sig på alla fyra då de skulle gå längre sträckor.

Alla hadrosaurier hade ett stort hålrum bakom näsborrarna. Forskare tror att de här kunde blåsa upp skinnet till en stor säck, och utstöta höga råmande ljud. Alla hadrosaurier liknar varandra mycket. Det är storleken och formen på huvudet som skiljer dem åt.

Hadrosaurus

Edmontosaurus

[ed-MON-to-SAU-rus] "Edmonton-ödla"

Längd: 13 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada, USA) Det här var en av de största hadrosaurierna. Den kallades först Anatosaurus, men döptes sedan om efter den stat i Kanada där man hittade det första fossilet.

[MAJ-a-SAU-ria] "God moder-ödla"

Längd: 9 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA)

Tack vare fossil från det här djuret vet vi hur hadrosaurierna levde med sina ungar.

Maiasauria-honorna grävde in äggen i stora sandhögar, där de hölls varma och skyddade. För att ytterligare skyla äggen satt de under långa perioder över bona. Då ungarna kläckts, stannade de kvar i sitt skydd medan föräldrarna hämtade mat i munnarna.

Maiasauria hade ett horn i pannan som kan ha använts då hannarna uppvaktade honorna inför parningen.

Maiasaurus

Saurolophus

[saur-O-lo-FUS] "Ryggödla" Längd: 10-13 m

Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada), Asien (Mongoliet)

Detta var ännu en mycket stor hadrosaurie. På huvudet hade den en solid benkam, som kan ha används till att slicka signaler djuren emellan.

[LAM-beo-SAU-rus] "Lambes ödla" Längd: 9 m

Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada, USA, Mexiko)

De lambeosaurida hadrosaurierna hade alla någon sorts konstig utväxt på huvudet. Lambeosaurus var den första i sitt slag som hittades. Kammen på huvudet var gjord av ihåligt ben, och säkert färggrann. Den hade också en platt svans som lämpade sig väl till simning.

Lambeosaurus

Parasaurolophus

[PA-ra-SAU-ro-LO-fus] "Bredvid saurolophus"

Längd: 10 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada, USA)

Parasaurolophus hade kanske den underligaste huvudprydnaden i hela sitt släkte. Först trodde forskarna att röret som gick mellan djurets bihålor var en snorkel.

Nu vet man genom experiment att det användes som signalhorn. Genom att pressa ut luft från näsan och upp i hornet utstötte Parasaurolophus långa tutningar som hördes över stora avstånd. På så sätt kunde de prata med varandra på håll. En sorts urtida telefoner. Det senmedeltida instrumentet krumhorn låter mycket likt dessa dinosaurieläten.

Pachycephalosaurier

Det här krångliga namnet betyder "benskallar". Det passar dessa underliga, tvåbenta växtätare.

De hade tjocka "hjälmar" av hårt ben, som användes för att

skydda hjärnan när rivaliserande hannar stångades. De kunde antagligen inte springa särskilt fort, men de kraftiga

benen räckte för att kasta iväg djuret i snabba språng.

Den långa svansen användes till att styra med då de rörde på sig, och som stöd när de stod stilla.

Benskallarna hade mycket god syn och ett väl utvecklat

luktsinne. Detta användes för att upptäcka köttätare som närmade sig. Flockar av benskallar rörde sig igenom lummiga

landskap, där djuren hade olika växter att välja från.

De utvecklades troligen från samma förfäder som ceratopsierna. Den minsta benskallen var inte större än en

höna, och den största högre än en människa.

Homalocephale

[HO-malo-SE-fale] "Jämnt huvud"

Längd: 3 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet)

Det är ovanligt att man hittar stora delar av skelettet när det gäller benskallar. Oftast finner man bara huvudet.

Men så är inte fallet med Homalocephale, och dess nära släkting Stegoceras. Därför vet men genom deras fossil lite mer om benskallarna.

Det platta huvudet var inte lika tjockt som på andra djur i samma familj. Den var även ihålig på vissa ställen för att göra den lättare.

[ste-GOSS-eras] "Horntak"

Längd: 2 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA, Kanada)

För ett så litet djur hade Stegoceras en mycket tung skalle. Hannarna hade störst och kraftigast huvud.

Man har hittat fossil efter flera Stegoceras, både hanar och honor, samt också ungar i olika ålder. Därför vet forskarna ganska mycket om hur denna dinosaurie levde, och hur den såg ut under sin uppväxt.

Stegoceras

Prenocephale

[PRE-no-se-FA-le] "Sluttande huvud"

Längd: ? m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet)

Den här dinosaurien levde antagligen på samma platser och på samma sätt som sin nära släkting Homalocephale.

Dess tänder var inte så vassa. Man gissar att den åt av löv, mjukare växter och fångade insekter om den kunde.

[PACK-y-se-FA-lo-SAU-rus] "Tjockhövdad ödla"

Längd: 4,5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA)

Detta var den största av alla benskallarna. Den hade också den högsta och tjockaste skallen (25 cm).

Den hade en något längre och mer hornbeklädd nos, än vad som var vanligt bland andra benskallar. Kanske användes denna för att rota efter rötter och svamp, precis som moderna vildsvin använder sitt tryne.

Pachycephalosaurus

Stygimoloch

[STY-gi-MO-lock] "Djävul från dödsrikets flod"

Längd: 2,5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA

Stygimoloch är den senaste benhuvudet man hittat. Den var ovanligt slank och rörde sig troligen snabbare än sina övriga släktingar.

Flera vassa taggar stack upp vid nacken, och kan ha använts till försvar mot rovdjur.

Alvarezsauridae Alvarezsauridae var en av de sista dinosairiefamiljen som

utvecklades för ungefär 80 miljoner år sedan. Alla dinosaurier i detta släkte liknande varandar väldigt

mycket och levde troligen som sanabba tvåfotade jägare i ökenområden.

Mononykus är den art inom Alvarezsauridae som är mest

känd.

Mononykus

[månnå-NY-kuss] "En klo"

Längd: 10-12 m Tid: Sen krita Plats: Mongoliet

Det här djuret var en av de sista dinosaurierna som utvecklades innan de alla dog ut. Genom att titta på Mononykus kan vi ana hur dinosaurierna kunde ha sett ut om de fortsatt att finnas. Mononykus skelett påminner mycket om våra nutida fåglar. Det är troligt att den var täckt med fjädrar. Fjädrar är egentligen detsamma som reptilfjäll, fast tunnare och med en annorlunda konstruktion.

Mononykus hade ett par underliga framben. Dessa "armar" hade inga armbågar, och slutade i ett par vassa klor, den ena liten och den andra jättelik. Forskarna kan bara gissa vad klorna använts till. Det är mycket möjligt att Mononykus levde av att gräva fram myror och termiter ur sina hårda bon. Nutida djur som lever på det sättet har nämligen klor som liknar Mononykus nästan exakt.