DiVA portalsu.diva-portal.org/smash/get/diva2:196190/FULLTEXT01.pdf · 4 Akademisk avhandling för filosofie doktorsexamen i historia framlagd vid Stockholms universitet 2005. Hans

1

Sin egen hälsas smed

2

3

Hans Bolling

Sin egen hälsas smedIdéer, initiativ och organisationer inom

svensk motionsidrott 1945–1981

Stockholms universitetStockholm 2005

acta universitatis stockholmiensisStockholm Studies in History

81

4

Akademisk avhandling för filosofie doktorsexamen i historiaframlagd vid Stockholms universitet 2005.

Hans Bolling, Sin egen hälsas smed. Idéer, initiativ och organisationer inom svensk motions-idrott 1945–1981 (The Maker of His Own Health: Ideas, Initiativies, and Organizationswithin Swedish Sports for All Between 1945 and 1981)Engl. Summary.

Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm Studies in History 81.342 pp. Stockholm 2005.

Key words: sport history, sports for all, sports movement, health, fitness, physical activity,welfare state.

Hans Bolling, Department of History, Stockholm University,SE-106 91 Stockholm, Sweden.

© Hans Bolling

Omslag: Lotta Hansson.Omslagsbild: Träna med TV Bengt Bedrup och Gun Hägglund 1963, SVT BILD.Foto: Ulf Stråhle (US).

Grafisk form: Inge Skog, Akademitjänst (www.akademitjanst.se)Tryck: Akademitryck AB, Valdemarsvik 2005 (www.akademitryck.se)Distributör: Almqvist & Wiksell International, Stockholm

ISBN 91-85445-10-xISSN 0491-0842

5

Den perfekta människans formsmal o slimmad som en lax

uppslutningen är helt enormbland den övergödda överklassen

Pressen hjälper ta mig fan tilli anti fetma propagandan

dom vet ju att fetma säljeri charkuteributiker

Ebba Grön, Mona Tumbas slim club

6

7

Innehåll

Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

1.1 Perspektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

1.2 Syfte, avgränsningar och frågeställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20

1.3 Begrepp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23

1.4 Huvudaktörerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31

1.5 Disposition och källmaterial . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33

2 Historiskt sammanhang och idrottshistorisk forskning . . . . . . . . . . . . . . . . . 35

2.1 Samhällsekonomin 1800–1995 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35

2.2 Folkhälsoläget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38

2.3 RF-idrotten före 1945 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44

2.4 Den svenska gymnastiken före 1945 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48

2.5 Kvinnor och organiserad fysisk aktivitet före andra världskriget . . . 52

2.6 Idrottshistorisk forskning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54

3 Motionsidrotten etableras inom den svenska idrottsrörelsen 1945–1953 . . . . . 58

3.1 En ny organisation bildas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59

3.2 RF bildar en motionsidrottskommitté . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64

3.3 Förhållandet mellan RF och Korpförbundet . . . . . . . . . . . . . . . . . 71

3.4 Gymnastikförbundet blir ett specialförbund bland andra . . . . . . . 77

3.5 Avslutande diskussion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85

4 Bilden av befolkningens fysiska status 1950–1970 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90

4.1 Tidningarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91

4.2 Barkbröd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .93

4.3 Övervikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97

8

4.4 Fysiska aktiviteter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100

4.5 Anonser för träning och viktminskning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105

4.6 Ett omvärldsperspektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108

4.7 Avslutande diskussion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111

5 RF och motionsidrotten 1953–1964 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114

5.1 RF:s försök att organisera motionsidrott . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115

5.1.1 MIKA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116

5.1.2 Förhållandet till andra organisationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119

5.1.3 Samarbetet med andra organisationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120

5.2 Diskussioner inom RF:s ledning om idrottens mening . . . . . . . . . 129

5.2.1 Inga guld som glimmar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130

5.2.2 Vilken typ av idrott? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135


6 Folksam och idrotten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 141

6.1 Försäkringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142

6.2 Försäkringsbolagen och tävlingsidrotten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143

6.3 Försäkringsbolaget Folksam . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149

6.4 Hälsoåret 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 152

6.4.1 Hälsoåret och idrotten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159

6.5 4 M-kampanjen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163


7 TV tar initiativ, 1963/64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169

7.1 Sveriges Radio . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170

7.2 Träning med TV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174

7.3 Upplysningsverksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179

7.4 Överviktsproblematiken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179

7.5 Dagspressens inställning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182

7.6 Träna med TV och idrottsrörelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184


8 RF och motionsidrotten 1963–1981 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191

8.1 TRIM, en idé från Norge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 192

8.2 RF vid mitten av 1960-talet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199

8.3 TRIM kommer till Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203

8.4 Under Socialstyrelsens hägn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208

8.5 Sverige i TRIM . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217

8.6 Avslutande diskussion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 220

9 Korpförbundet går med i RF . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223


9

10 Idrott – en aktivitet för alla . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 237

10.1 Riksidrottsförbundet och motionsidrotten . . . . . . . . . . . . . . . . . 245

10.2 Avhandlingens huvudresultat och frågan om den stora organisationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250

Noter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 254

Summary . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 302

Förkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 309

Personförteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 310

Käll- och litteraturförteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 326

Tabeller:

Tabell 1. Årlig tillväxt i BNP per capita 1800–1995 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36

Tabell 2. Dödlighet i infektionssjukdomar 1961–1950 . . . . . . . . . . . . . . . . . 39

Tabell 3. Döda efter dödsorska på 1 miljon av medelbefolkningenårligen 1911–1950 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39

Tabell 4. Upplagor för Expressen, Året Runt och Det Bästa vartfemte år 1950–1970 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92

Tabell 5. Några av de vanligaste idrottsgrenarnas ordningsföljdbeträffande yttre skador . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145

Tabell 6. Antal starter Hälsoåret 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160

10

11

Förord

I SJÄLVBETRAKTELSER predikar den romerske kejsaren Marcus Aurelius ödmjukhetens evangelium, han berättar bland annat att stoikern Catulus

lärde honom att alltid tala väl om sina lärare. Detta råd har jag alltid funnit ensmula lismande, men när jag funderat över hur mina lösa funderingar har kun-nat utvecklas till en avhandling i historia inser jag att Marcus Aurelius gjorderätt när han bevarade Catulus ord för eftervärlden. En rad personer har fung-erat som mina lärare under min tid som doktorand och bidragit till att min tidvid Historiska institutionen inte bara varit en tid av frihet att läsa saker och tingbara för att de intresserar mig och inte ha några tider att passa, utan att den ävenlämnar ett konkret resultat efter sig. Nu är det tid att tala väl om dem, utan demingen avhandling, och de har egentligen förtjänat mer än den vältalighet jagkan åstadkomma.

Tre personer står ut framför alla andra, de hamnar på pallplats för att lånaett uttryck från tävlingsidrottens värld. Det är min handledare Bill Sund, sominte enbart hjälpt och inspirerat mig i mitt intellektuella förhållande till idrottutan även med mitt praktiska, vilket framför allt tagit sig uttryck i fotbolls-spelande. Att slå en tunnel på sin handledare ger faktiskt mer tillfredsställelse änatt få beröm för något man tänkt eller skrivit. Det beror inte minst på att det ären så mycket mer sällsynt händelse. Viktigast har dock den entusiasm ochvälvilja Bill visat och alla de råd han givit mig varit. Tack för allt Bill, må dualltid fortsätta spela som den lagspelare du är, med och utan boll. I detta sam-manhang vill jag också tacka alla dem som utgjort Ranke Rockets under mintid som doktorand, en tvärvetenskaplig fotbollsinstitution inom vilken jag lärtmig att hela bollen inte behöver ligga still.

Utöver min handledare vill jag lyfta fram Nils-Olof Zethrin, som inte bara

12

varit en kollega inom akademin, utan framför allt en god kamrat utanför, ochdå speciellt som sällskap till olika platser där idrott varit ett populärkulturelltfenomen. Det har mest handlat om Råsundas läktare och annat med AIK an-knytning i stort och smått, men även annat, från proffsboxning på Åland, Tourde France i Alperna till antika kultplatser i Grekland. Tack Nils-Olof, må solenalltid lysa över dig. I detta sammanhang vill jag också rikta ett hjärtligt tack tillBenkt Söderberg, Johan Norberg och Paul Sjöblom med vilka jag under olikaperioder delat rum och tankar.

Sist, men inte minst, har vi Jan Lindroth, den idrottshistoriska forskning-ens svar på Axel Oxenstierna, skapare av den forskningsmiljö inom vilken jagtillbringat större delen av min doktorandtid, det idrottshistoriska seminarietvid Stockholms universitet. Det var Jan som fick mig att börja forska om idrotts-historia. Han har dessutom fungerat som min biträdande handledare och låtitmig fritt ösa ur den källa som hans i de närmaste outtömliga kunskaper om densvenska idrottsrörelsens historia utgör. Tack Jan, må ditt glas alltid vara fullt.Då ett seminarium aldrig blir bättre än sina delar, och det idrottshistoriskaseminariet har varit bra, vill jag här även passa på att tacka alla dem som underåren spelat för det idrottshistoriska seminariet: Leif och Jens, Karin och Leena,Peter och Torbjörn, Paul och Pia, Rolf, Björn och Johnny.

Under slutet av min doktorandtid hade jag även förmånen att tillhöra detmodernhistoriska seminariet under Anders Berges ledning, vilket vidgade minavyer. Jag vill därför tacka alla dem som tillhört detta seminarium, samt natur-ligtvis alla dem som befolkat korridoren under åren och bidragit att till denvarit en stimulerande och trevlig miljö att verka i, trots att den mest påminnerom en låst offentlig institution.

Det finns dessutom personer som har tagit sig an mitt avhandlingsmanus iversioner som legat närmare den slutgiltiga versionen. De förtjänar ett alldelessärskilt tack då de rakt upp och ner drabbats av ett ohemult antal sidor. KalleMolin som på ett förtjänstfullt sätt läst och kommenterat manuset, och utanvars insats den föreliggande texten vore bra mycket fattigare. Bengt Gehlin somläst, kommenterat och korrigerat manuset och bidragit till att den text som härföreligger inte påminner mer om ett samtal över en grogg än en avhandling ihistoria. Kloka synpunkter på delar av texten har även lämnats av JohanThemptander, Björn Sundelin och John Bergström. Slainte Mathes!

Forskningsarbetet har möjliggjorts genom ekonomiskt stöd från Centrumför idrottsforskning. Bidrag till tryckning av avhandlingen har lämnats frånKungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur och Sveriges Riks-idrottsförbund. Till samtliga riktas härmed ett varmt tack.

13

Denna bok skulle aldrig ha kunna skrivas utan mina vänner utanför denakademiska världen, som visat förståelse för vad jag hållit på med under alla årutan att vara det minsta intresserade av det. Här föreligger svaret på den så oftaåterkommande frågan: Vad är det egentligen du håller på med Hans? Tack skani ha, nu vet ni, läs och begrunda.

Sist och slutligen går mina tack till alla dem som är en del av mitt liv utanegen förskyllan, Pizarro som visade mig att historia är någonting lustfyllt, sys-kon och annat löst folk. De viktigaste har jag givetvis sparat till sist. Mor ochfar, som om sanningen ska fram har lärt mig allt som egentligen är viktigt här ilivet, denna bok är till er.

14

15

1 . Inledning

Inledning

H istoriskt sett framstår 1978 som ett märkesår för svensk motions-idrott. Då hölls det ett gympapass i Stockholm som utgjorde startskottet

för det sena 1900-talets mest framgångsrika motionsidrottsföreteelse i förenings-regi, Friskis & Svettis. I samklang med den svenska frivilliggymnastikens idealhar Friskis & Svettis mål varit att erbjuda lustfylld och lättillgänglig träning föralla. Innehållsmässigt utgjorde Friskis & Svettis ingenting nytt. Det som var nyttvar att verksamheten organiserades på ett sådant sätt att man lyckades lockamänniskor, som tidigare inte varit aktiva i föreningsidrotten, att ta del av deaktiviteter man erbjöd. Antalet medlemmar aktiva i Friskis & Svettis är numeraöver trehundratusen, ett genombrott som kan jämföras med det hus-morsgymnastiken hade nästan 40 år tidigare.1

Friskis & Svettis har inte enbart varit förankrad i den svenska frivillig-gymnastikens mylla genom de aktiviteter man erbjudit. Föreningen har ävenriktat in sin verksamhet mot friskvårdsinsatser. Organisationen har därmed ståttpå två ben: ”svettisbenet” vilket i huvudsak varit inriktat på att tillhandahållamotionsgymnastik för alla, morgon, middag och kväll samt ”friskisbenet” somvarit inriktat på att lära ut friskvård och att ta ett aktivt ansvar för den egna krop-pen och hälsan.2 Den gamla Lingska kopplingen mellan frisk- och sjukgymnas-tik återuppstod således inom det sena 1900-talets mest framgångsrika motions-idrottsorganisation. Likt den svenska gymnastiken hade Friskis & Svettis ocksåen karismatisk ledare. Initiativtagaren Johan Holmsäter har i organisationensegen historieskrivning kallats för Pehr Henrik Lings efterföljare i modern tid.3

Organisationen har erbjudit intresserade att utöva fysiska aktiviteter under flexi-bla tider och har på så sätt skapat ett slags snabbköp för fysisk aktivitet.4

Friskis & Svettis har vuxit till en massrörelse utan att vara medlem i Sveri-

1Kapitel


16

ges Riksidrottsförbund (RF), den paraplyorganisation som samlar förbund för67 olika idrottsgrenar, från akademisk idrott och amerikansk fotboll till vatten-skidor och volleyboll.5 Friskis & Svettis riksråd har ansökt om medlemskap i RFmen nekats inträde, då de aktiviteter som bedrivits enligt riksidrottsstyrelsenredan funnits organiserade inom Svenska Gymnastikförbundet. I RF:s stadgarrörande villkor för medlemskap finns nämligen stipulerat att förbund som an-söker om medlemskap inte får ”bedriva/administrera idrottslig verksamhet somär nära besläktad med verksamhet inom till RF redan anslutet SF”6; denna pa-ragraf har dock inte hindrat att man organiserar separata förbund för tyngdlyft-ning och styrkelyft.

1.1 PerspektivDenna avhandling handlar om hur den frivilligt organiserade idrotten i Sverigesamlats i en organisation. Fokus ligger på hur idrottens organisationer har arbe-tat för att kontrollera motionsidrotten och sökt komma i besittning av offent-ligt stöd genom att betona hälsoargument. I det sammanhanget skildras hurmotionsidrotten och relationerna inom motionsidrottsfältet påverkats av väl-färdssamhällets framväxt.

I centrum för undersökningen står RF. Det beror inte på att organisatio-nen varit den viktigaste när det gällt att sprida motionsidrotten utan på att RF isin hegemoniska roll som både idrottens största intresseorganisation och idrotts-lig myndighet helt enkelt varit omöjlig att bortse från. De som velat agera påidrottsfältet har måst förhålla sig till RF, samtidigt som RF förhållit sig inte baratill de egna aktiviteterna utan även till andras; RF har varit den svenska idrot-tens hegemonialmakt.7

Det ligger alltså nära till hands att se på RF som en aktör som strävat efteratt upprätthålla ett monopol.8 RF:s olika specialförbund har givits idrotts-områden att verka inom varefter RF-kollektivet gemensamt verkat för att deolika förbunden ensamma ska arbeta inom sina respektive områden genom attkontrollera regelverk och tillträde. Om någon utanför RF stående aktör försöktetablera sig inom någon inmutad delmarknad, har de aktivt motarbetats av helaorganisationskomplexet. Den kontroll över aktiviteterna, framför allt tävlings-idrotten, som har upprättats innebar att skillnaden mellan frivillig sammanslut-ning och obligatorisk organisation varit flytande eller till och med suddats ut.9

RF:s ställning som länk mellan regeringen och idrottsrörelsen10 i statsanslags-frågor har heller inte missgynnat organisationen i dess strävanden att kontrol-

17

1 . Inledning

lera den svenska idrottsrörelsen. Staten har varit en garant för RF:s ledande ställ-ning samtidigt som RF garanterat den svenska idrottsrörelsens sunda utveck-ling gentemot statsmakterna.11

Det nära samarbetet mellan stat och frivilliga organisationer är ett av allade fenomen i det svenska samhället som betecknats med epitetet den svenskamodellen. Enligt statsvetaren Bjarne Ibsen har svensk politik karaktäriserats avcentralism, sökande efter konsensus, en lång tradition av administrativ korpo-ratism och en acceptans av staten och de stora organisationernas auktoritet.12

Enligt historikern Per Selle har staten dessutom stött ett idrottsligt organisa-tionsmonopol i Sverige.13

Relationen mellan stat och frivilliga organisationer har varit föremål förotaliga studier. Gunnar Heckscher brukar ses som en föregångsman med sinstudie Staten och organisationerna där han lanserade begreppet den fria korpo-rativismen som beteckning på det svenska systemet med ett nära samarbetemellan statsmakt och organisationer. Icke-statliga organisationer kan fylla enviktig funktion i det demokratiska systemet, men deras roll i det politiska livetkan också betraktas som ett dilemma eftersom de kan få ett för stort inflytandeoch då kringgå den demokratiska beslutsprocessen.14 Enligt Heckscher blir enorganisations förhållande till staten i viss mån avgörande för den frihet och maktmed vilken den kan uppträda i förhållande till andra samhällsbildningar ochindivider.15

Bo Rothstein har framfört en rad skäl till varför intresseorganisationer väl-jer att samarbeta med staten: att verka i medlemmarnas intresse, att få tillgångtill information som kan vara av betydelse för organisationen, att som företrä-dare för sina medlemmar erhålla en monopolställning, vilket innebär att de integärna vill konkurrera om medlemmar med någon annan organisation på områ-det. Om inte den egna organisationen accepterar att ingå i ett partnerskap medstaten finns risken att en konkurrerande organisation erbjuds denna möjlighet.Samarbetet med offentliga organ blir alltså en maktresurs som en organisationkan använda gentemot konkurrerande organisationer, ett tecken på att statenanser att organisationen i fråga de facto är representativ för den grupp den sägersig företräda.16

Hur ska man då ställa sig till RF som fenomen? När RF:s agerande studerasframgår att organisationen varit uppbyggd kring två olika idrottsidéer. Det harresulterat i att två olika men parallella organisationsmodeller byggts in i en ochsamma organisation. Dessa kan, sedda som idealtyper17, sägas ha varit idrotts-rörelsen som serviceorgan och som samhällsorgan. Inom den första organisations-


18

modellen, som varit dominerande inom specialidrottsförbunden, har manframför allt varit intresserad av att arbeta med specifika idrottsgrenar. Där harman arbetat med sina idrottsgrenar för att nå resultat och utöva idrotten fördess egen skull utan att i någon större utsträckning ha varit intresserad av attpåta sig en roll i och för samhället. Verksamheten har snarast utmärkts av spe-cialisering och konkurrenstänkande. Man har spelat en serviceroll och verkatsom paraplyorganisation för dem som velat utöva den idrott man erbjudit.

Den andra organisationsmodellen, som verkat parallellt, härstammar frånen idrottssyn där idrott setts som ett medel för att uppnå andra, även utanföridrotten liggande, mål. När den moderna idrotten etablerades knöts den till fos-terländskhet och försvar; senare intogs den platsen av folkhälsa och social inte-gration.18 En sida av idrotten har i ökande utsträckning riktat sig mot socialpo-litik. Den har framför allt burits upp av RF:s distriktsförbund men haft före-språkare även inom RF:s centrala ledning. Den har upprättat intima band medstatsmakterna och andra offentliga organ och varit villig att påta sig de nyssnämnda samhällsrollerna. RF fungerar i den rollen mer som en organisation iorganisationen än som paraplyorganisation.19 RF består med andra ord av enservice- och tävlingssida och en samhälls- och administrationssida. Denna upp-byggnad har förorsakat problem, när den samhällstillvända sidan försökt få denidrottsutövande att engagera sig i nya former av idrottsutövning. Men model-len har också inneburit att RF kunnat upprätthålla en hegemonisk ställninginom hela idrottsfältet.

Inspiration för hur motionsidrottens utveckling bör betraktas och stude-ras har även hämtats från en undersökning av den svenska fackförenings-rörelsens roll i och inflytande över utformandet av den svenska modellen av BoStråth där han försöker förstå de olika aktörernas agerande genom begreppenkritik och kris.20 Detta synsätt kan överföras även på den svenska idrotten. Lik-heterna mellan Idrottssverige och det politiska Sverige under efterkrigstidensförsta decennier är slående. Man finner starka organisationer med betydandemakt som utmanats. Att jämföra RF och LO under dessa decennier är fulltmöjligt. RF:s position inom idrotten var dock starkare än LO:s inom det facklig-politiska fältet. RF utmanades emellertid av andra organisationer och till en deläven inifrån den egna organisationen. Motionsidrottens spridning har innehål-lit kritik, kris och en omformulering av begreppets innehåll.

Den organiserade motionsidrotten har varit mindre fast i sin utformningän tävlingsidrotten, vilket delvis kan förklaras av att tävlingsidrotten var en eta-blerad företeelse med fast inre form och standardisering i ett internationellt sys-tem som förankrats i det omgivande samhället vid mitten av 1900-talet, medan

19

1 . Inledning

motionsidrottens plats och form ännu inte var given. Flera organisationer för-sökte ta initiativet till och bli den ledande organisatören av motionsidrott. Ettviktigt medel i kampen om den ledande positionen inom fältet var att med hjälpav det talade och skrivna ordet övertyga omgivningen om att det var just denegna organisationen som var mest lämpad att leda utvecklingen av motions-idrotten mot dess fulla potential som samhällsnyttig aktivitet.

Idrott har under hela 1900-talet, trots allt även RF, setts som en privat an-gelägenhet som bör styras av sina utövare och organisationer oberoende av sta-tens auktoritet.21 Frågor som rör medborgarnas hälsa och välbefinnande har åandra sidan i stor utsträckning ansetts vara uppgifter som bör skötas och kon-trolleras av staten och offentliga institutioner sedan etablerandet av välfärdssta-ten.22 Motionsidrotten har påverkats av båda dessa uppfattningar. Uppfatt-ningen att medborgarnas hälsa och välbefinnande var ett statligt ansvarsområdehar använts av idrottens organisationer för att begära stöd för verksamheten fråndet offentliga. Uppfattningen att idrott är en privat angelägenhet innebar emel-lertid att många ansvariga inom idrottsrörelsens varit av uppfattningen att statoch kommuner inte skulle lägga sig i inriktningen av motionsidrottsarbetet.

Grundläggande för Stråths studie av fackföreningsrörelsens roll i och in-flytande över utformandet av den svenska modellen är att utvecklingen inte harföljt en i förväg uppgjord plan. De som agerat och engagerat sig inom fältet haristället handlat med hänsyn till de problem de haft att hantera. De har sedanhaft att ta sig an de problem som tidigare problemlösningar gett upphov till.Hur fältet utvecklas blir därmed en relativt öppen historia och den värld aktö-rerna har att agera i ses inte enbart som något de möter, utan den konstruerasoch återuppfinns hela tiden av aktörerna. Forskarens uppgift blir att utskilja despecifika mönstren i kampen om diskursiv makt och problemformulerings-privilegium.23

Vad är då ett problem eller vad är det som uppfattas som problem? Det finns ettnärmast oändligt antal latenta, möjliga problem. Endast ett fåtal av dessa blir tillproblem i subjektiv mening, problem som uppfattas som problem. Förmåganatt definiera dessa manifesta problem ligger i förmågan att beskriva hot,utvecklingsperspektiv, lösningar och handlingsmöjligheter. Det finns ingensjälvklar överensstämmelse mellan de faktiska och de subjektiva problemen. Enförklaring till det är att det inte heller finns någon självklar koppling mellan pro-blem och lösning. Den intuitiva föreställningen om en problemlösning, att manförst ställts inför ett problem och därefter söker efter en lösning har ifrågasattsav forskare som ägnat sig åt organisationer och beslutsfattande. Förhållandet


20

mellan problem och lösning kan mycket väl vara omkastat. Det finns överskottpå lösningar och underskott på problem. Olika organisationer och intresse-grupper har sina egna dagordningar; inte minst gäller det att bevara och stärkaden egna organisationen. Ett viktigt medel i detta arbete blir då att beskriva värl-den så att problembilden passar de egna intressena, strävandena och möjlighe-terna att presentera och prestera lösningar.24 I en tid av ökad arbetsdelning ochprofessionalisering kan man till och med urskilja särskilda yrkesgrupper somägnar sin tid åt att upptäcka och formulera problem.25 Varje intressegrupp upp-fattar och kritiserar verkligheten ur sin synvinkel; problembeskrivningen är enintegrerad del av en sådan världsåskådning. Sättet att formulera samhällets pro-blem blir en del av en pågående intressekamp och strid om makten i samhället.26

Det blir därmed viktigt för organisationer att ha en identitet som skiljer utden egna organisationen från andra organisationer, samtidigt som de måste odlaen självbild som korresponderar mot hur de uppfattas av andra aktörer, en själv-bild som inte bryter sig ur dessa aktörers samhällssyn. För att kunna bevara sinposition måste aktören hela tiden arbeta med att överföra sina värderingar pådet omgivande samhället. Misslyckas man med detta kan man själv, alternativtens område, invaderas av främmande åskådningar vilka kan bryta ner den egnapositionen.27

Angreppssättet innebär att det fenomen som studeras förstås mot bak-grund av maktrelationer. Makt är ett omstritt begrepp och försök till precise-ring innebär att vissa sidor av makten förblir förbisedda.28 Max Webers välkändadefinition av makt som sannolikheten för att få igenom sin egen vilja i en socialrelation trots motstånd står sig dock fortfarande.29 Den understryker att maktär en förmåga och en relation som existerar mellan sociala aktörer. Oavsett urvilket perspektiv man närmar sig makten innehåller den alltid intention, rela-tion och kausalitet, det vill säga viljan eller möjligheten att påverka, alltså enrelation och ett handlande eller ett icke-handlande. Det rör sig om en resurssom någon kan ha och/eller utöva.30 Förmågan att avgöra vilka frågor som överhuvud taget blir aktuella för beslut har kallats maktens andra ansikte och kon-troll över medvetande, föreställningar och uppfattningar dess tredje.31

1.2 Syfte, avgränsningar och frågeställningarDen undran som legat till grund för denna avhandling har kretsat kring frågan:Hur kommer det sig att nästan all frivilligt organiserad svensk idrott samladesinom en och samma organisation? Med tanke på den mångfald av aktiviteter

21

1 . Inledning

som ryms inom idrotten är det långt ifrån självklart att samla dem inom sammaorganisationskomplex. Ur denna undran om den svenska enhetsidrotten hartemat för min avhandling, motionsidrottens spridning, vuxit fram.

Syftet med min avhandling är att genom studier av hur motionsidrottenutvecklats besvara den nyss nämnda frågan. I det syftet har jag studerat och ana-lyserat hur motionsidrott etablerades i Sverige mellan 1945 och 1981. Källmate-rialet har framför allt studerats efter två huvudlinjer: Varför har idrottens orga-nisationer stridit om kontrollen över motionsidrotten och hur har motionsid-rotten utvecklats från en aktivitet i den svenska idrottsrörelsens periferi till endel av ett omfattande folkhälsoprojekt? Vid mitten av 1940-talet kunde mo-tionsidrott ses som en ny företeelse inom den svenska idrotten. Trettio årsenare var motionsidrott en självklarhet för alla som på något sätt förhöll sig tillfysiska aktiviteter. Hur kom det sig att motionsidrott på mindre än 30 år blev enså självklar del av det svenska idrottslivet?

Studien behandlar en period under vilken idrottsrörelsen, bland annat ge-nom att ta på sig ett allt större ansvar som hälso- och friskvårdande instans, flyt-tade fram sina positioner i samhället. Ett annat område, där idrottsrörelsen en-gagerade sig och flyttade fram sina positioner under efterkrigstiden, var den stat-liga ungdomspolitiken, av vilken idrottsrörelsen alltså blev en del.32 Genom sinainsatser för att sprida motionsidrotten till en så stor del av befolkningen sommöjligt tog den på sig en samhällsroll. Det innebar att dess aktiviteter i störreutsträckning kunde legitimeras gentemot det omgivande samhället och anslags-beviljande myndigheter. Förmågan att förbättra medborgarnas fysiska statusoch därmed deras välbefinnande blev en påtaglig maktresurs för dem som arbe-tade med att organisera befolkningens frivilliga fysiska aktiviteter.

Att frågor som rör hälsa inte bara är en angelägenhet för den medicinskavetenskapen och den offentliga vården är uppenbart. Folkhälsofrågor rör snartsagt varje område av såväl enskilda människors liv som samhällets olika sfärer.Studier som gjorts visar att hälsa uppfattas som ett av de viktigaste värdena imänniskors liv, och massmediers uppmärksammande av såväl forsknings-rapporter som hälsopolitiska beslut visar på vilken betydelse hälsofrågorna fått idet offentliga samtalet.33 Den svenska idrottsrörelsen anses ha spelat en viktigroll för hälsoutvecklingen.34

Min undersökning tar sin början år 1945 och sträcker sig till tidigt 1980-tal.Tidsperioden framstår som en om inte helt enhetlig relativt sammanhängandeperiod när det gäller motionsidrottens utbredning i Sverige. Även om fysiskaaktiviteter som kan betecknas som motionsidrott förekom före andra världskri-get, innebar kriget ett avbrott i dessa utvecklingstendenser, som dock bröt ige-


22

nom med full kraft efter detta. Startåret 1945 utmärks av att Svenska Korpora-tionsidrottsförbundet (Korpförbundet) bildades och att Svenska Gymnastik-förbundet genomförde en brett upplagd hälsokampanj i samarbete med Sveri-ges Läkarförbund, en kampanj där en av idrottens riksorganisationer för förstagången samarbetade med läkarnas organisation för att förbättra folkhälsan.Ytterliggare ett argument för att inleda studien år 1945 är att idrotten i stort an-ses ha fått en ny och starkare ställning i det svenska samhället efter 1945 tackvare idrottsrörelsens engagemang för ökad fysisk aktivitet under andra världs-kriget.35 På motsvarande sätt kan åren runt 1980 sägas markera slutet på en erainom svensk motionsidrott. Idrott åt alla, 1965 års idrottsutrednings slutbetän-kande, hade antagits i stort sett oförändrat av riksdagen 1970 och på djupet kom-mit att påverka den svenska idrottsrörelsen. Åren runt 1980 brukar dessutomses som en brytpunkt för den ekonomiska och politiska utvecklingen. Efter-krigstiden långa period av ekonomisk tillväxt var förbi och nya lösningar påsamhällets problem kom att vinna ökat inflytande. Rekordåren var över och densvenska modellen uppvisade klara kristecken.36 Den brytpunkt för den svenskasamhällsutvecklingen, som identifierats till andra hälften av 1970-talet, innebarockså att idrott i högre grad blev ett yrke för framför allt tränare och adminis-tratörer.37

Då mitt intresse riktats mot frivillig fysisk aktivitet har detta fått konse-kvenser för vilket källmaterial jag har använt mig av. I avhandlingens centrumstår den svenska idrottsrörelsens paraplyorganisation RF. Detta har inneburitatt det offentligas engagemang för ökad fysisk aktivitet endast uppmärksam-mas i den mån det gett spår i den frivilliga idrottens källmaterial. Statsmakter-nas förhållande till den svenska idrottsrörelsen är för övrigt ett av idrottsfältetsmest utforskade områden.38 Organisationer som inte ger människor något val,till exempel skola och militär, har ignorerats helt även när de säger sig tagit del ifrivillig verksamhet för att stimulera fysiska aktiviteter bland befolkningen.39

Det har funnits flera organisationer som med en flexibel idrottsdefinitionkan sägas ha ingått i motionsidrottsfältet men som av framför allt arbets-ekonomiska skäl i stort sett uteslutits från denna studie. Ett annat nog så gottskäl att bortse från flera av dessa organisationer är att de själva sett sig som aktö-rer inom ett friluftsfält. Den viktigaste av de uteslutna organisationerna ärSkidfrämjandet,40 som förekommer regelbundet i framställningen, även omdess arkiv och tidsskrifter inte studerats. Organisationen var bland annat anslu-ten till RF under perioden 1916 till 1955. Av samma skäl har Svenska Turistför-eningen och andra organisationer som främjat rörligt friluftsliv hamnat utanfördenna studie. Inriktningen på frivillig fysisk aktivitet har å andra sidan innebu-

23

1 . Inledning

rit att initiativ för ökad fysisk aktivitet från associationer vars huvudsakliga in-tresse inte varit fysiska aktiviteter, som massmedier och försäkringsbolag, upp-märksammats.

Källmaterialet har studerats för att få svar på varför det stod en kamp omkontrollen över den frivilligt organiserades motionsidrotten och hur den utveck-lades från en aktivitet i den svenska idrottsrörelsens periferi till en del av ett fö-rebyggande folkhälsoprojekt. För att ytterliggare strukturera källmaterialet harfem hjälpfrågor använts:

➢ Varför tog arbetet med att sprida motionsidrotten i det svenska samhälletfart efter andra världskriget?

➢ Vilka organisationer var det som försökte sprida motionsidrotten till densvenska befolkningen?

➢ Hur har arbetet med att sprida motionsidrotten varit upplagt?

➢ Varför utspelade sig en kamp om att få äga motionsidrotten mellan RF ochKorpförbundet?

➢ Varför gick Korpförbundet med i RF?

I kapitlen behandlas frågeställningarna löpande, i en form som anpassats tillden aktuella delundersökningen, varpå de olika delsvaren från de olika kapitlenförs samman och behandlas mera utförligt och sammanhängande i slutkapitlet.

1.3 BegreppAvhandlingen innehåller begrepp som används för att sovra i en empirisk verk-lighet och hjälpt mig förstå vissa fenomen. De har på så vis bidragit till att kastaljus över problemställningen men är givetvis varken sanna eller falska. I denverklighet jag vill förstå pågår en tävlan mellan konkurrerande verklighets-beskrivningar. Dessa talar om hur det är eller bör vara, ibland rent deskriptivtibland med klara normativa övertoner. Fakta och värderingar har mötts i ensmältdegel. När man behandlar begrepp är det därför viktigt att komma ihågatt de kan skapas för framtida bruk. Positioner man vill erövra måste formule-ras språkligt innan det är möjligt att inta dem. En viktig aspekt, när man villtolka nyformulerade begrepp, är att de erfarenheter som de som formulerar be-greppen har och de förhoppningar som ett begrepp inrymmer tenderar att skiljasig åt. Begrepp kan även skapas som ett verktyg i kampen mot den ledande or-ganisationen inom ett fält eller för att behålla makten. Ibland sker det vid en


24

tidpunkt när de samhälleliga förutsättningarna för begreppets genomslag finns,ibland när de inte gör det.41

Avhandlingens bärande begrepp är idrott. Nedan kommer det att diskute-ras och dess användning i avhandling att preciseras. Därefter kommer hälso-begreppet att diskuteras. För att komma åt motionsidrottsbegreppet måste detöverordnade begreppet idrott diskuteras tämligen utförligt. Det finns ingenuniversellt accepterad definition av idrott.42 Den är ett heterogent fenomen somrymmer vitt skilda företeelser.43 Det finns skilda uppfattningar om vilka aktivi-teter som bör omfattas av idrottsbegreppet. Idrott kan utövas med olika måloch på olika sätt, vilket innebär att svaret på frågan vad idrott är blir olika bero-ende på vem som tillfrågas.44

Två huvudlinjer angående hur idrott bör definieras kan renodlas. Den somjag har valt att kalla en rigorös idrottsdefinition utgår från att idrott är en presta-tionsinriktad och institutionaliserad fysisk aktivitet.45 Idrott förutsätts då varaen reglerad och kraftfull fysisk aktivitet, som utövas i form av regelstyrd tävlanmed organisatoriska ramar, som styr utövandet. Alla former av fysisk aktivitetses vid en dylik idrottsdefinition inte som naturligt sammankopplade till idrot-ten. I och med att begreppet är relativt enhetligt och förutsätter tävling så finnsdet heller inget skäl att tala om tävlingsidrott och den svenska idrottens faderViktor Balck hävdade också: ”Idrott utan tävlingar är död, ty tävlan det är li-vet!”46 Detta leder till att när man talar om idrott med olika prefix, till exempeltävling, motion eller rekreation, ses inte dessa begrepp som derivat av en ochsamma aktivitet.

Den andra linjen har jag valt att kalla en flexibel idrottsdefinition och därär idrottens ramar mindre strikt satta och konkurrens och kraftig fysisk aktivi-tet är inte nödvändig.47 I stort sett all form av fysisk aktivitet kan då accepterassom idrott under förutsättning att utövarna anser att det rör sig om idrott; såvälvärldsmästerskap som skogspromenader faller innanför denna flexibla idrotts-definition. Denna definition kan sedan ge oss olika idrottspreciseringar somtävlingsidrott, motionsidrott och rekreationsidrott, preciseringar som förtydli-gar aktiviteten men som anses ha så mycket gemensamt att det blir naturligt attbehandla dem som delar av en helhet.

Begreppen rigoröst och flexibelt definierad idrott är endast av analytisktintresse. I min empiri kan olika aktörer tala om idrott med samma ord samtförstå och avse liknande typer av aktiviteter utan att de för den sakens skull an-sluter sig till samma idrottsdefinition. Det innebär att när jag talar om en flexi-bel idrottsdefinition så betyder det att jag säger något om en syn på idrott ochinte om aktiviteterna. De som ansluter sig till en rigorös idrottsdefinition ser på

25

1 . Inledning

olika former av idrottsutövning, vilka företrädesvis har etablerats efter andravärldskriget, som självständiga aktiviteter, medan de som ansluter sig till en flexi-bel definition ser olika typer av idrott som delar av en helhet. Det innebär attsynen på hur idrott ska definieras får konsekvenser för hur man anser att idrottbör organiseras. Enligt anhängare till ett rigoröst definierat idrottsbegrepp finnsdet inga skäl att försöka organisera all typ av möjlig idrottsutövning inom enoch samma organisation då det handlar om olika aktiviteter. Anhängare av detflexibla idrottsbegreppet däremot, ser det som naturligt att all idrott organiserasinom en och samma organisation då den intimt hänger samman i en helhet.

Ur ett historiskt perspektiv kan den idrott som slog igenom runt sekelskif-tet 1900, vars dynamik genomsyrat de flesta idrottsorganisationer på nationelloch internationell nivå, föras till den rigorösa idrottsdefinitionen. Den har isvensk idrottshistorisk forskning karakteriserats som sportifierad.48 Sportifieringär ett begrepp, som urskiljer en process, som använts för att peka ut denna idrottssärdrag.49 I svensk forskning har sportifieringsbegreppet kommit att likställasmed Allen Guttmanns sju karaktäristika för denna idrott: sekularisering, likachans för alla, specialisering, gemensamma regler, byråkratisering, kvantifieringoch rekord.50 Guttmann har, när han utformat sitt sportifieringsbegrepp, inspi-rerats av Max Webers byråkratiseringsteori, framför allt Webers renodling av denrationelltlegala byråkratin, som även den har sammanfattats i sjuk punkter.51

I Nordisk familjeboks sportlexikon från 1941 sades idrott vara en gemensambenämning på kroppsövningar i allmänhet men med ett viktigt undantag. Desystematiskt ordnade och efter kroppens behov anpassade kroppsövningarnahänförs till gymnastiken som inte ansågs vara en del av idrotten.52 Där förekominga definitioner av idrott med hänvisning till bredd, elit, motion eller tävling.Idrott sågs som en helhet trots att man måste sägas ha anslutit sig till en rigorösidrottsdefinition. Denna inställning framkom med all önskvärd tydlighet i RF:shandbok av 1943 där det hette:

Förr eller senare måste emellertid resultatet av den enskildes idrottsarbete prövasgenom tävling med andra idrottsmän. Tävlingen är visserligen icke idrottens målmen ett oumbärligt medel för idrottens utveckling; ”utan tävling ingen idrott” ären sanning, som icke kan jävas.53

Under andra hälften av 1900-talet har ett mer flexibelt idrottsbegrepp börjatanvändas. I skrifter utgivna före 1945 förekommer begreppet motionsidrottsparsamt och all fysisk aktivitet som bedrevs inom idrottens organisationer tyckskunna ha passats in under ett enhetligt idrottsbegrepp. I boken Begreppet idrotthos människor inom idrotten har Hans Brunnberg gått igenom RF:s tidskrift


26

Svensk Idrott vart tredje år mellan 1930 och 1972. Han stötte på ordet idrott mednågot prefix först 1942 i en sammanställning rörande bredd- och toppidrott.Innan dess förekom inga förstavelser till ordet idrott. Från 1945 började sedanallt fler förstavelser till ordet dyka upp, till exempel elit- och motionsidrott samttopp- och breddidrott.54 Detta till skillnad från den svenska gymnastiken sominte förutsatte utan snarast motsatte sig tävlan och inom vilken det redan tidi-gare föll sig naturligt att försöka utskilja olika typer av gymnastik som elitgym-nastik, motionsgymnastik och tävlingsgymnastik.55 Det ovan anförda innebärinte att motionsidrott inte fanns som begrepp före andra världskriget, men manavsåg inte aktiviteter organiserade genom och inom idrottsrörelsen när man ta-lade om motionsidrott före andra världskriget.56

Hur idrottsbegreppet förändrats och kommit att inrymma allt fler aktivi-teter har uppmärksammats av flera europiska forskare. Enligt Gyöngyi SzaboFöldesi var de byråkratiska strukturer, som växte fram när den moderna idrot-ten etablerades nationellt och internationellt, skapade för en typ av idrott,tävlingsidrott. Detta var inget problem då all idrott i början av 1900-talet kundepassas in i tävlingsidrottens organisation. Det förändrades efter andra världskri-get då eliten, för vilken idrott inte längre var ett medel utan ett mål, lämnade demindre framgångsrika idrottsutövarna bakom sig, på samma gång som det sam-manhang, inom vilket idrotten utövades, kom att förändras. De sammanslut-ningar som organiserade och ledde idrott upphörde då att sköta tävlingsidrot-ten som en helhet och riktade in sin uppmärksamhet huvudsakligen på elit-idrotten, samtidigt som idrotten blev något som inte enbart utövades av ungamän inom en fritidssfär. Icke elitinriktade människors idrottsutövande sattesalltså på undantag, av de organisationer som ledde idrotten, vid samma tillfällesom dessa människors idrottsutövande kom att bli en del av en välfärdskulturoch en indikator på livskvalitet.57 Földesi har fått stöd för sin syn på idrotts-begreppets vidgning av Claus Bøje och Henning Eichberg, enligt vilka denmotionsidrott som vuxit fram sedan 1960-talet byggt på demokratiska likhets-idéer och därigenom synliggjort de existerande olikheterna. Den breda idrottenför alla kom enligt dem att utvecklas i ett spänningsförhållande till elitidrotten.58

Stöd för att det inte finns något naturligt samband mellan elit- och breddidrottges också av Klaus Nielsens undersökning av sambandet dem emellan i Dan-mark. Nielsen slår helt sonika fast att det inte är tal om att elit skapar bredd.59

Enligt sociologerna Volker Rittner och Hans-Jürgen Schulke har idrotts-begreppets breddning lett till att vi inte längre kan tala om en enhetlig idrott.Ökningen av antalet idrottsaktiviteter har inneburit att vad som betraktas somidrott förändrats. Suffixet idrott har satts till en lång rad aktiviteter och en

27

1 . Inledning

mängd nya idrottsbenämningar har börjat användas efter andra världskriget:elitidrott, tävlingsidrott, prestationsidrott, massidrott, fritidsidrott, rekreations-idrott, skolidrott, barnidrott, universitetsidrott, militäridrott etcetera. Underefterkrigstiden har åtminstone tre tydligt urskiljbara idrotter utvecklats ur dettidigare enhetliga begreppet. De är emellertid inte helt skilda från varandra utanhar gemensamma beröringspunkter. Tävlingsidrott, där stor vikt läggs på pres-tation, samt två genrer av breddidrott, en där hälsa är den moraliska normenoch en där personlig tillfredsställelse ger normen. De utgör skilda världar ochmåste därför bedömas var för sig. Ingen av idrotterna ansluter sig helt och fullttill det traditionella idrottsidealet om den anspråkslöse men skicklige vinnaren,det frivilliga engagemanget, moralnormen om fairplay och sportslighet samtkamratskap och laganda.60

I Nationalencyklopedin från 1992 meddelades att idrott är en sammanfat-tande beteckning för skilda slag av kroppsövningar. Där har även RF:s defini-tion av idrott, ”fysiska aktiviteter som människor utför för att få motion ochrekreation eller uppnå tävlingsresultat”61 uppmärksammats. Denna definitionkan innesluta i stort sett alla kroppsrörelser. Det mycket flexibla idrotts-begreppet lanserades som en medveten strategi av 1965 års idrottsutredning föratt framhäva idrottens samhällsnytta samt stärka och centralisera den frivilligaidrotten.62 I Nationalencyklopedin förekommer även en separat definition avmotionsidrott. Den sägs vara en produkt av det moderna västerländska samhäl-let och främst vara till för att förbättra hälsa, fysisk kapacitet och välbefin-nande.63

Från den svenska idrottsrörelsens sida (läs RF) har man under efterkrigsti-den kommit att ansluta sig till ett flexibelt idrottsbegrepp; man har sett idrottsom ett sammanhängande system av hierarkier, strukturerat efter olika presta-tionsnivåer. Topp föder bredd, bredd föder topp har varit denna pyramidtankesslagord.

Utifrån den definition RF formulerat i enlighet med 1965 års idrottsutred-nings intentioner finner man tre olika mål med idrottsutövning: prestation vil-ket kan sägas representera tävlingsidrott, ha roligt vilket för tankarna till lek ochannan fysiskt aktiv rekreation samt må bra vilket inkluderar hälsa och motions-idrott. Detta är en definition av idrott som måste sägas vara synnerligen flexi-bel. Även om man inom RF valt att se på idrotten som en stor sammanhäng-ande helhet har man gjort en liknande uppdelning av den som flera kritiker avenhetsidrotten har förespråkat.64 All form av idrottsutövning kan och bör medovan gjorda definition rymmas inom organisationen.

Av ovan, tämligen omfattande genomgång av idrottsbegreppet, framgår att


28

det råder relativ samstämmighet om motionsidrottens huvuddrag, oavsett vil-ken idrottsdefinition man ansluter sig till. Med motionsidrott avses fysisk akti-vitet vars främsta syfte är att främja hälsa och välbefinnande. Det är en defini-tion att ansluta sig till. Motionsidrott har för övrigt inte så mycket varit ett be-grepp som fyllts med ett specifikt innehåll som ett retoriskt redskap. Motions-idrott har setts som något hälsosamt och bra till skillnad från tävlingsidrotten,vars påstådda avarter med jämna tillfällen hamnade i skottgluggen för kritik.

För att jag i den löpande texten inte ska behöva ta ställning till, vilken idrottolika aktörer förhåller sig till när de talar om idrott, har uttrycket fysisk aktivitetanvänts när jag syftar på kroppsövningar i allmänhet. Detta för att alla möjligagränsdragningsproblem angående vad idrott kan vara inte ska störa framställ-ningen. Med fysisk aktivitet avses alltså all typ av kroppsrörelse som ger ökadenergiomsättning.

Begreppet hälsa och relaterade begrepp har varit föremål för en växande upp-märksamhet under senare tid. En orsak till detta intresse är att den sjuk-domscentrerade skolmedicinen upplevs som en otillräcklig grund för förståelseav hälsokomplexet.65 Hälsa är ett ännu mer svårfångat begrepp än idrott. Lik-som när det gäller idrott besitter de flesta människor en uppfattning ombegreppets innebörd, det vill säga om vad som är hälsosamt och ohälsosamt ivardagslivet, trots att någon allmänt accepterad definition av hälsa inte existe-rar.66 En konsekvens av det är att man i folkhälsoarbete kommit att tala om attfrämja hälsa och förebygga sjukdom utan att mer precist bry sig om att defi-niera vad man menar med hälsa.67 En lösning som valts av vissa forskare, för attkomma förbi problemet med att definiera hälsa, är att rikta in sig på dess mot-sats, dödlighet av olika slag.68

Ett problem som uppstår när hälsobegreppet studeras är att uppfattningarom vad hälsa är, är subjektiva, samtidigt som det enbart går att göra insatser föratt förbättra hälsan med objektiva medel. Det råder sällan några tvivel om vadvi möter när vi möter utsagor angående negativ hälsa. Kärnan i problemet medatt definiera och befordra hälsa är alltså att man talar om hälsa i subjektiva ter-mer men utformar hälsoförebyggande åtgärder på ett objektivt sätt. HistorikenNiels Kayser Nielsen har mycket träffande konstaterat att hälsobegreppet är för-bundet med drömmen om ett bra liv medan föreställningar om sjukdomarnasnatur och orsaker har påverkats av utvecklingen inom den medicinska veten-skapen och är knutet till en mekanisk människosyn.69

Enligt Thomas Osborne beror avsaknaden av forskning om hälsa till stordel på hälsans undflyende natur. Hälsa är i mångt och mycket ett negativt till-

29

1 . Inledning

stånd; när man är vid hälsa ignorerar man hälsa och ohälsa som problem. Denär ett tillstånd som inte är bestämt av någonting som kan betecknas som detnormala. Den är inte ett absolut eller bestämt begrepp utan är till sitt väsen i-stället obestämd, relativ och elastisk. Varje gång en myndighet vidtar åtgärderför att uppnå målet hälsa försvinner målet bortom horisonten och lämnar en-dast tekniska problem och diskussioner om resursfördelning bakom sig. Försökatt på ett absolut sätt definiera hälsa är också riskabelt då det är lätt att gå frånidén att hälsa är en medborgerlig rättighet till att det är en medborgerlig pliktnär man försöker definiera hälsa. Det kan leda till att ohälsa, sjukdom och han-dikapp ses som ett misslyckande eller en synd.70

Dorothy Porter har visat att hälsobegreppet har innehållit denna proble-matik åtminstone sedan upplysningen och det sena 1700-talets demokratiskarevolutioner då de nya makthavarna började driva frågan om hälsa som en med-borgerlig rättighet. Allt sedan dess har hälsa varit ett begrepp med två sidor, delsrättigheten, dels skyldigheten att bibehålla den egna hälsan för statens bästa.Individen blev till en politisk och ekonomisk del av ett kollektivt helt och där-för skyldig att för samhällets bästa göra sitt bästa för att hålla sig frisk.71 En lik-nande syn på sjukdomsförebyggande åtgärder, både de som gällt materiella för-hållanden, omgivning och miljöarbete och de som riktat sig mot att förändramedborgarnas tänkesätt och beteende, har uppmärksammats av Eva Palmbladoch Lars Erik Eriksson. De ska enligt dem ses som en del av ett större projekt,att skapa ett bättre, mer rationellt, rikare och starkare samhälle, ett led imoderniseringsprocessen.72

Det finns en omfattande litteratur om sambandet mellan fysisk aktivitetoch hälsa.73 Den har nästan alltigenom skrivits från ett fysiologiskt perspektivoch har i huvudsak behandlat frågor som sambandet mellan fysisk aktivet ochhjärtkärlfunktioner eller det sätt på vilket fysisk aktivitet kan vara ett hjälpme-del mot övervikt. Det finns inte många uppfattningar som är så allmänt ochokritiskt accepterade som den som sammanbinder fysisk aktivitet med godhälsa.74 Det som är mest slående med denna uppfattning är att den accepteratsinom i stort sett alla typer av samhällen; i såväl utvecklings- som utvecklade län-der, kapitalistiska som kommunistiska, demokratiska som totalitära finns enbred enighet om att fysisk aktivitet är nyttigt för individen.75

Denna uppfattning har skapat en fokusering på individen och denneshälsa, vilket har uppmärksammats som något problematiskt då den sägs inne-bära att intresset avleds från större sociala sammanhang som fattigdom, arbets-löshet, miljöförstöring, bristande tillgång till hälsovård etcetera, vilka alla harett starkt samband med uppkomsten av ohälsa. Därigenom förskjuts även an-


30

svaret för hälsa och ohälsa från tillverkare, myndigheter och andra mäktiga sam-manslutningar mot individen. Fokuseringen på individen och dennes hälsa drarhelt enkelt uppmärksamheten från det som borde vara nyckelfrågor inomfolkhälsopolitiken. Den i bästa fall förenklade idén att människan själv kan kon-trollera sin egen tillvaro vidmakthålls på detta sätt. Den individuella förmågankan dessutom förvandlas till det moraliska imperativet att förbli vid hälsa,medan ohälsa ses som ett tecken på bristande personlig moral.76 Då fysiska akti-viteter oftast utövas som frivilliga aktiviteter stärks inriktningen mot det indivi-duella ansvaret, när de påfordras i ett hälsofrämjande sammanhang.

Verner Møller har uppmärksammat problemet med hälsa och ohälsa ochdå betonat hälsobegreppets starka beroende av människosyn i ett försök attkomma till rätta med användning och uppfattning av hälsobegreppet. Helt kortkan man säga att vi rör oss inom ett spänningsfält mellan en mekanisk och enidealistisk människosyn. De som ansluter sig till en mekanisk människosyn serpå människan som om hon vore en maskin och tenderar att definierar hälsasom frånvaro av iakttagbara fel.77 Det innebär att de omfattar ett biostatiskthälsobegrepp där hälsa ses som frånvaro av sjukdom och sjukdom som avvi-kelse från det (statistiskt) normala, ett begrepp som innebär att man enbart be-höver befatta sig med att identifiera sjukdomar för att sedan återställa hälsa ge-nom att åtgärda dessa.78 Detta är en uppfattning som genomsyrat den modernaläkarvetenskapen och som ger ett hälsobegrepp, som tar liten hänsyn till so-ciala och psykiska aspekter och som därför också kan betecknas somminimalistiskt. Utifrån en dylik hälsouppfattning kan man argumentera förolika aktiviteters och behandlingars hälsomässiga värde med utgångspunkt iatt de stärker eller lindrar ett specifikt fenomen. Så är till exempel fysisk aktivi-tet nyttig därför att den stärker hjärtkärlfunktionen. De som ansluter sig till enidealistisk människouppfattning ser på människan som någonting mer än re-sultatet av hennes kroppsfunktioner och ser därför på hälsa som ett tillståndsom inbegriper mer än bara frånvaro av iakttagbara fel. Det ger ett merkomplext hälsobegrepp som kan betecknas som maximalistiskt. Ett välkäntexempel på en sådan hälsodefinition är Världshälsoorganisationens som slår fastatt hälsa inte bara handlar om frånvaro av sjukdom utan även högsta möjligafysiska, psykiska och sociala välbefinnande,79 en definition som medför atthälsovårdssektorn kan betraktas som ansvarig för hela befolkningens lycka ochtill och med för själva meningen med livet.80 Beroende på vilken syn man an-sluter sig till blir hälsa alltså något mellan frånvara av sjukdom och högsta möj-liga välbefinnande.81

Läsaren bör framför allt ta två saker med sig från detta avsnitt. Dels att de

31

1 . Inledning

olika aktörernas förhållande till idrott kommer att analyseras utifrån begrepps-paret rigoröst och flexibelt definierad idrott, ett begreppspar som säger åtskil-ligt om hur man ser på idrott. Dels att utsagor om hälsa och sjukdoms-förebyggande förstås utifrån vilket hälsobegrepp aktörerna omfattar. Genom attknyta utsagor om hälsa till om det handlar om ett minimalistiskt eller ettmaximalistiskt hälsobegrepp blir det möjligt öka förståelsen av vad olika aktö-rer egentligen avser när de talar om fysiska aktiviteters betydelse för hälsan.

1.4 HuvudaktörernaEtt flertal aktörer har under 1900-talet verkat för att organisera människors in-tresse för att på frivillig grund utöva fysiska aktiviteter. Den mest framträdandeorganisationen har varit RF, Sveriges Riksidrottsförbund bildat år 1903 somSvenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbund. Organisationensnamn ändrades till det nuvarande 1947. I framställning kallas organisationengenomgående för RF.

RF har allt sedan tillkomsten varit den ledande organisationen inom densvenska idrottsrörelsen. Organisationen har successivt konsoliderat sin ställninggenom intern tillväxt och införlivande av allt fler organisationer och verksam-hetsfält, som på något sätt kunnat hänföras till idrotten.82 Från 1930-talet harRF varit det ledande organisationskomplexet på i stort sett alla områden inomden svenska idrottsrörelsen.

RF:s högsta organ är riksförbundsmötet, oftast kallat riksidrottsmötet. Vidriksidrottsmötet samlas representanter för RF:s medlemmar. Där väljs en sty-relse, överstyrelsen, från 1960 riksidrottsstyrelsen, som är RF-idrottens högstaorgan mellan riksidrottsmötena. Medlemmar i RF är enskilda individer somvill ta del av de aktiviteter som erbjuds. RF är uppbyggt tematiskt och geogra-fiskt. Tematiskt är RF uppbyggt i olika sektioner, specialidrottsförbund, somvart och ett ansvarar för en idrottsgren eller grupp av grenar. Specialförbundensvarar genom sina styrelser, inom ramen för RF:s stadgar, självständigt för dentekniska och administrativa ledningen av sin idrottsgren och representerar dengentemot utlandet. Styrelserna utses av specialförbundsmöten, som består avombud från specialdistriktsförbunden. Specialdistriktsförbunden är special-förbundens distriktsorganisationer och är underställda respektive special-förbund.83

Geografiskt har RF delat upp Sverige i distrikt, inom vilka distriktsförbundarbetar för att utveckla idrotten inom sin region och där svara för ledningen av


32

de idrottsgrenar som inte är organiserade i specialdistriktsförbund. Distriktsför-bundsstyrelserna tillsätts av ombud från distriktets föreningar på distrikts-förbundsmöten.84

Den främsta utmanaren till RF när det gällt att organisera den svenska be-folkningens motionsidrottsutövande har varit Svenska Korporationsidrotts-förbundet, i framställningen kallat Korpförbundet, bildat som självständig na-tionell sammanslutning för korporationsidrott 1945. Förbundet är sedan 1976

ett specialförbund inom RF.85 Korpförbundet är en sammanslutning av lokalaidrottsförbund och landsomfattande idrotts- och fritidsförbund av korpidrotts-karaktär samt vissa fristående idrottskorporationer. Basenheten inom korp-idrotten är korpklubbar på företag eller i organisationer vilka samverkar i lokal-förbund. Lokalförbunden samverkar länsvis genom samorganisationer. Korp-förbundets högsta beslutande organ är rikskorpstämman. Vid stämman är lokal-förbund och de kollektivt anslutna idrotts- och fritidsförbunden represente-rade.86

Organisationsstrukturen inom Korpförbundet skiljde sig från RF:s. Detvar inte individer som var medlemmar i förbundet utan korporationer, till ex-empel företag, offentliga institutioner eller enmansföretagssammanslutningar.87

Förutom idrottsorganisationer finns flera aktörer som arbetat för att upp-muntra frivillig motionsidrott. Bland dessa kan i först hand nämnas olika för-säkringsbolag och då framför allt Folksam, etermedieföretaget Sveriges Radiooch den statliga myndigheten Socialstyrelsen, vilka samtliga uppmärksammas idenna avhandling. De kommer att presenteras i de kapitel de figurerar.

Utöver de ovan nämnda aktörerna förekommer en hel del individer i un-dersökningen. För att läsaren inte ska behöva lägga dem på minnet första gångende nämns, vilket ibland kan vara i ett annat sammanhang än det de spelar enviktig roll i, har presentationen av dessa sammanförts i en personförteckningsom finns längst bak i avhandlingen. Där presenteras samtliga i den löpandetexten förekommande aktörer. Tyvärr har det inte varit möjligt att göra alla per-soner som förekommer i avhandlingen rättvisa. Jag är dock övertygad om attmer data om personerna presenteras genom det upplägg jag valt än vad somannars vore fallet. Endast ett fåtal aktörer presenteras även i den löpande textenoch då framför allt för att illustrera olika kopplingar mellan organisationer.

33

1 . Inledning

1.5 Disposition och källmaterialAvhandlingen förhåller sig till en kronologisk ram, men är inte helt och hålletlinjär i sin framställning. Kapitlen är i viss utsträckning tematiskt organiserade,vilket medför att olika undersökningar tidsmässigt överlappar varandra. Av-handlingen innehåller förutom inledningskapitlet ett kapitel (kapitel två), medhistoriskt sammanhang och tidigare idrottshistoriskforskning, sju empiriskakapitel samt ett avslutningskapitel. I kapitel tre behandlas hur motionsidrottintroducerades inom den svenska idrottsrörelsen. Bildandet av Korpförbundet,ett nationellt idrottsförbund som sade sig stå för en annan typ av idrottsutöv-ning än den dominerande idrottsorganisationen, resulterade i att motionsidrottsom fenomen etablerades inom den svenska idrottsrörelsen och att en kamp omkontrollen över motionsidrott tog sin början. I kapitel fyra studeras den bild avbefolkningens fysiska tillstånd och av fysiska aktiviteter som förmedlats till all-mänheten i Året Runt och Det Bästa mellan 1950 och 1970 och Expressen 1950–1955, 1960, 1963–1968. Avsikten med kapitlet är att visa hur befolkningens häl-sotillstånd beskrevs i press och därigenom få en uppfattning om huruvida fy-siska aktiviteter och fysisk förmåga var något som intresserade andra än de somvar aktiva inom ett flexibelt definierat idrottsfält. Då de studerade tidningarnariktade sig till en bred allmänhet är det rimligt att anta att det publicerade mate-rialet säger oss en del om vad allmänheten fick ta del av angående de faror somhotade dem och sitt behov av att leva ett fysiskt aktivt liv för att förbli friska. Ikapitel fem behandlas RF som främjare av motionsidrott under 1950-talet. RF:sförhållande till motionsidrotten studeras på två plan. Först studeras det kon-kreta agerandet för att stimulera motionsidrott och därefter de principielladiskussionerna om idrott som fördes inom RF:s högsta ledning. I kapitel sexbehandlas hur motionsidrott och idrott i allmänhet behandlats av försäkrings-bolag. Försäkringsbolaget Folksam och dess betydelse för den svenska motions-idrotten står i centrum. Syftet med kapitlet är att klargöra på vilket sätt ettförsäkringsbolags insatser påverkade hur motionsidrotten organiserades vidmitten av 1900-talet. I kapitel sju återvänder jag till massmedier och motions-idrott och den enskilt mest inflytelserika propagandaaktiviteten för fysiska ak-tiviteter som gjordes under perioden: Träna med TV, från 1963/64. Program-serien kom att påverka såväl allmänhetens fysiska aktiviteter som de organisa-tioner som försökte organisera det frivilliga idrottsutövandet. I kapitel åtta ärdet åter RF som står i centrum. Där studeras hur RF organiserade motionsidrottmellan mitten av 1960-talet och början av 1980-talet. I kapitel nio undersöksden process som ledde till att i stort sett hela den svenska motionsidrotten kom


34

att samlas inom den svenska idrottsrörelsens enhetsorganisation från mitten av1970-talet. I kapitel tio sammanfattas och diskuteras de olika undersökningar-nas resultat i ett sammanhang på en mer övergripande nivå och avhandlingenstrådar knyts samman. Ambitionen är att visa hur och varför motionsidrottenetablerades i Sverige och därmed besvara frågan om varför nästan all frivilligtorganiserad svensk idrott samlades inom en och samma organisation.

Tillgången till källmaterial har varit god. Avhandlingen bygger först och främstpå material som idrottsrörelsen lämnat efter sig och pressmaterial. Det materialRF centralt lämnat efter sig finns deponerat i Riksarkivet. Årsmötes- ochöverstyrelseprotokoll är mycket utförliga och finns i stenografiska referat sombilagor till originalprotokollen. Materialet från de specialförbund inom RF somengagerat sig i arbetet med att befordra motionsidrott och Korpförbundet är avmer ojämn kvalitet men ändå tillfredsställande. Även dessa arkiv finns sedanjanuari 2004 deponerade hos Riksarkivet. Materialet från RF efter 1962, Korp-förbundet, Orienteringsförbundet och Gångförbundet var dock fram till att RFflyttade från Idrottens hus i Farsta i januari 2004 deponerade där. Arkiven harstuderats i Farsta men då inga större organisatoriska förändringar gjorts ska dettakällmaterial kunna spåras med hjälp av de referenser som finns i avhandlingenäven om de är gjorda i enlighet med den ordning som rådde i Idrottens hus.88

Den enda arkivbildaren som, när jag studerat materialet, haft material depone-rat i såväl Riksarkivet som Idrottens hus är RF. För att undvika sammanbland-ning har det RF-material som studerats i Idrottens hus markerats med asterisk inot- och källförteckning.

För att studera motionsidrottens spridning har en hel del tryckt materialanvänts. RF:s officiella organ Svensk Idrott har gåtts igenom mellan 1945 och1980 och Korpförbundets tidning Korp har gåtts igenom från det den startades1953 till 1969. För att skapa en bild av vilken uppfattning allmänheten kundetänkas ha av fysisk aktivitet och hälsa har som sagt Expressen 1950–1955, 1960,1963–1968, Året Runt och Det Bästa mellan 1950 och 1970 gåtts igenom. De harvalts ut eftersom de var de största kvälls-, vecko- och månadstidningarna och påså sätt kan tänkas ha påverkat men även speglat allmänhetens uppfattningar omfysiska aktiviteter, hälsotillstånd och riskläge. Försäkringsbolaget Folksams tid-skrift, Folksam organ för kooperationens försäkringsrörelse, har likaledes gåtts ige-nom mellan åren 1945 och 1970. Ytterligare pressmaterial har används för attförsöka få en uppfattning om hur olika initiativ för att sprida motionsidrott harbemötts. Det redovisas i aktuella avsnitt. Därutöver har TV-programmet Tränamed TV studerats på Statens arkiv för ljud och bild.

35

2 . Historiskt sammanhang och idrottshistorisk forskning

Historiskt sammanhang ochidrottshistorisk forskning

I detta kapitel kommer en fond till min undersökning att målas upp och tidigare forskning om idrottshistoria men även viss forskning om hälsa att

presenteras. Syftet med framställningen är framför allt att visa i vilket samhälle-ligt sammanhang motionsidrotten växte fram och vilket kroppskulturellt arvden hade att förhålla sig till, men också att placera in avhandlingen i förhål-lande till tidigare forskning. Den samhälleliga utvecklingen belyses genom sam-hällsekonomins och folkhälsans utveckling under framför allt 1900-talet, detkroppskulturella arv motionsidrotten växte fram inom belyses genom RF-idrot-tens och den svenska gymnastikens utveckling. Vidare kommer jag att klarläggavilken ställning kvinnorna hade inom det organiserade idrottslivet före 1945.Utvecklandet av ett motionsidrottsfält måste förstås med hänsyn till hur sam-hällets förändring påverkat hur människor levt sina liv och inte enbart utifrånrelationer inom idrottsfältet. Detta påstående kan tyckas trivialt, men är viktigtnär ett nytt fenomen undersöks.

2.1 Samhällsekonomin 1800–1995Sverige utvecklades från ett jordbrukssamhälle till ett postindustriellt samhälleunder tidsperioden 1800 till 1995. Den samhällsekonomiska förändringen kandelas upp i fem perioder: jordbruksomvandling och tidig industrialisering,järnvägsbyggande och den vidgade industrialiseringen, industrisamhällets ge-nombrott, industrisamhällets höjdpunkt samt den tredje industriella revolutio-nen och tjänstesamhällets genombrott, perioder som visat upp skiftande eko-nomiska tillväxttal vilket framgår av tabell 1.

2Kapitel


36

Tabell 1. Årlig tillväxt i BNP per capita 1800‒1995

År Årlig tillväxt i procent

1800–1850 0,41850–1890 1,51890–1930 2,11930–1975 3,21975–1995 1,31800–1995 1,8

Källa: Schön, 2000, s 13.

Denna samhällsekonomiska utveckling kan förstås i förloppssekvensen kris-för-ändring-stabilitet-kris. Under förändringsfaserna har en omfattande förnyelseskett. Dessa har sedan följts av rationaliseringsfaser som präglats av mera stabilaförhållanden inom såväl produktion som samhällsinstitutioner och internatio-nella relationer. Under krisperioder har de äldre strukturerna försvagats och ak-tiviteter skiftat över i nya banor. Dessa krisperioder har sedan utgjort upptaktentill en ny förändringsperiod. Kriserna har utgjort gränser mellan olika strukturereller tillväxtriktningar och kan därför kallas strukturkriser. Förändringsfasernainnebar också genombrott för ny ekonomisk politik. Sådana förändringarskedde under åren 1855–1870, 1890–1910, 1930–1955 och 1975–1995. Förhållan-det mellan marknader och institutioner formulerades då på nya sätt i samspelmed de förändrade förutsättningarna för produktion och samhällsliv.1

Under större delen av 1800-talet var ungefär tre fjärdedelar av befolkningenknuten till jordbrukssektorn. I slutet av 1800-talet inleddes den minskning avjordbrukssektorns andel i produktionen som kom att fortgå till 1970-talet dåandelen sjunkit till några få procent. På 1930-talet blev industrin den störstasektorn i fråga om sysselsättning och ökningen fortsatte till omkring 1960, dånärmare halva den förvärvsarbetande befolkningen var sysselsatt inom industri-och byggnadsverksamhet. Tjänstesektorn växte parallellt med industrin ochdess tillväxt ökade i slutet av 1960-talet. Runt 1970 passerade den 50 procentoch i början av 1990-talet var tjänstesektorn lika dominerande i fråga om syssel-sättning som jordbruket varit 120 år tidigare.2

Den kris som inledde 1930-talet var i fråga om sociala och politiska konse-kvenser en av de allvarligaste och mest destruktiva som drabbat den industriellakapitalismen.3 Västvärldens marknadsekonomier och nyligen demokratiseradesamhällen utmanades av både inre och yttre krafter under ett omvandlingsskede

37


som i hög grad präglades av konflikter och konvulsioner. Den efterföljdes avden hittills mest lyckosamma perioden i den industriella kapitalismens historiai fråga om tillväxt, välstånd och industriell spridning.4

1930-talets kris beredde vägen för nya riktningar inom den ekonomiskapolitiken som skulle komma att forma institutioner för hela perioden 1930–1975. Den nya politiken hade två huvudinslag som båda ökade staten roll i eko-nomin. Det första var en mer aktiv ekonomisk politik som skulle råda bot påtidens stora problem – massarbetslösheten, det andra en socialpolitik som hadetill mål att skapa större trygghet för befolkningsflertalet som var betydligt merutsatt för marknadsekonomins växlingar än tidigare. En ny social situation hadeuppstått där en majoritet av befolkningen var egendomslös och varje dag bero-ende av lönearbete och därmed av växlingar på vidsträckta marknader. De tidi-gare sociala reformerna var otillräckliga, en ny samhörighet eller ett nytt sam-hällskontrakt behövde upprättas. En aktiv stat blev ett viktigt instrument föratt skapa nya trygghetssystem som motverkade effekterna av marknadens väx-lingar. Staten ingrep även i större utsträckning för att omfördela produktioneni nya välfärdssystem.5

Under en 20-årspeiod från början av 1950-talet till början av 1970-taletnådde tillväxten i världsekonomin högre nivåer än någonsin tidigare. Industri-ländernas produktion växte med över fyra procent om året i genomsnitt. Denhöga tillväxten innebar att produktionen och konsumtionen i de olika ländernamer än fördubblades på kort tid. Allt som från 1970-talet kommit att uppfattassom delar av en närmast självklar standard i industriländerna – bilen, teven,stereoanläggningen, kylskåpet, semesterresorna – hade 20 år tidigare varit möj-ligheter av närmast utopisk karaktär eller lyx förbehållen en liten del av befolk-ningen. Åren mellan 1950 och 1975 framstår därför som något av industrialis-mens guldår även i Sverige genom de höga tillväxttalen och den stora stabilite-ten i ekonomin. I den offentliga sektorn ökade antalet sysselsatta med cirka600 000 personer mellan 1950 och 1970. Till största delen skedde denna ök-ning efter 1960.6

I hela västvärlden ökade statens inflytande kraftigt från 1950-talet.Keynesianismen blev mer allmänt omfattad, den offentliga sektorns betydelseökade på många områden oberoende av konjunkturpolitik. Stora infrastruk-turella projekt, som planerades, finansierades och drevs av staten eller av andraoffentliga institutioner, blev viktiga delar av efterkrigstidens tillväxt. Därtillväxte produktionen av tjänster som kunde uppfattas som en del av infra-strukturen, främst utbildning och sjukvård.7 Staten tog även över service-produktion på det sociala området från den frivilliga sektorn.8


38

Den snabba tillväxten av den statliga aktiviteten innebar att den liberalaskiljelinjen mellan stat och samhälle, politik och ekonomi samt privat och of-fentligt suddades ut. Förändringarna skedde på tre plan: på de ekonomiska,politiska och juridiska planen. Begreppet välfärdsstat kan ses som en beteck-ning på en statlig och juridisk ordning som garanterar de enskilda medborgarnaett socialt välbefinnande, trygghet samt allmän välfärd. Idén att staten ska svaraför medborgarnas väl och ve är inte ny men begreppet välfärdsstat och dess so-ciala hjälpprogram är ett fenomen som framför allt uppstod efter andra världs-kriget.9 Utvecklingen bör ses mot bakgrund av att det moderna industri-samhället hade råd, eller rättare sagt förmågan att framställa ett tillräckligt över-skott för att säkra grundläggande behov av mat, kläder och bostad.

2.2 FolkhälsolägetTack vare sanitära reformer under slutet av 1800-talet och början av 1900-taletkom en stor del av befolkningen att få tillgång till rent vatten, effektiva avloppoch en acceptabel avfallshantering. Denna utveckling innebar att förtida döds-fall orsakade av sanitära missförhållanden bekämpades på ett effektivt sätt. Denförbättrade sanitära miljön i kombination med en höjd levnadsstandard mins-kade även risken för att människor skulle drabbas av dödliga infektioner. I ochmed den framgångsrika bekämpningen av de epidemiska sjukdomarna under1800-talet och början av 1900-talet kom deras inverkan på folkhälsan att starktmarginaliseras. Kampen mot infektionssjukdomarna var framgångsrik och kan,med antibiotikans entré, vilket framgår av tabell 2, sägas ha varit vunnen vidmitten av 1900-talet.10

Risken för en svensk att avlida i en infektionssjukdom var i det närmasteminimal vid andra världskrigets slut jämfört med 100 år tidigare. Det effektivabekämpandet av farsoter bidrog till att medellivslängden ökade i västvärlden.Den förväntade livslängden vid födseln steg med i genomsnitt 0,28 år per årunder hundraårsperioden 1850–1950.11 En allt större del av befolkningen komatt uppnå en relativt hög ålder och avlida till en följd av ålderdoms- ellervällevnadssjukdomar. En bild av hur dödsorsaker förändrades under första hälf-ten av 1900-talet ges i tabell 3. Förändringarna innebar att intresset för att före-bygga kroniska och degenerativa sjukdomar ökade bland dem som intresseradesig för befolkningens hälsotillstånd. Denna trend var gemensam för hela denindustrialiserade västvärlden.12

Av tabell 3 framgår att infektionssjukdomar orsakade de flesta dödsfallen

39


under perioden 1911‒1920, det första decenniet där statistik finns tillgänglig.Infektionssjukdomarnas inverkan på dödligheten i Sverige var dock i avtagandeäven om 1910-talet, som framgick av tabell 2, medförde en tillfällig ökning avdem. Den orsakades framför allt av första världskriget och spanska sjukans härj-ningar. Under 1940-talet orsakades ungefär en tredjedel av alla dödsfall av sjuk-

Tabell 3. Döda efter dödsorsak på 1 miljon av medelbefolkningen årligen 1911‒1950

Dödsorsak 1911–1929 1921–1930 1931–1940 1941–1950

Sjukdomar i cirkulationsorganen 1 601 2 084 2 778 3 250Tumörer 1 145 1 299 1 475 1 539Sinnessjukdomar samt nervsyste-mets och sinnesorganens sjukdomar 933 1 025 1 220 1 281Ålderssjukdomar 2 210 1 826 1 453 1 021Infektionssjukdomar 3 299 1 948 1 416 753Samtliga 14 292 12 066 11 670 10 431

Källa: Sveriges officiella statistik, Folkmängden och dess förändring, s 37.

På 100 00 av befolkningen År Antal per år

1861–1870 122 464 300,201871–1880 105 638 240,801881–1890 88 434 189,231891–1900 69 599 141,121901–1910 37 667 70,941911–1920 71 234 124,691921–1930 22 216 36,751931–1940 13 548 21,671941–1950 6 434 9,62

Tabell 2. Dödlighet i infektionssjukdomar 1861‒1950

Källa: Sveriges officiella statistik, Folkmängden och dess förändring. Befolkningsrörelsenöversikt för åren 1941‒1950 (Stockholm 1955), s 38.Anmärkning: Till infektionssjukdomarna räknades: tyfoidfeber, paratyfoidfeber, fläck-tyfus, frossa, smittkoppor, mässling, scharlakansfeber, kikhosta, difteri, influensa, asia-tisk kolera, rödsot, akut barnförlamning, epidemisk sömnsjuka, epidemisk hjärnfeber.


40

domar i cirkulationsorgan. Tillsammans med tumörer, som också var i stigande,orsakade de nästan hälften av alla dödsfall. Vid slutåret för min undersökning1981 var deras andel av dödsfallen 56,0 och 21,2 procent.13 Det var mortalitets-faktorer som huvudsakligen bekämpades med andra medel än sanitära åtgärderoch vaccinationer. De berodde till viss del på individens eget beteende och derisker hon utsatte sig för mer eller mindre frivilligt, så kallade livsstilsfaktorer.14

En konsekvens av att de mest frekventa ödesdigra sjukdomarna kom attbli sjukdomar som kunde bekämpas genom att medborgarna förändrade sittbeteende var att befolkningens livsstil och levnadsvanor kom att röna allt störreuppmärksamhet under 1900-talet. Levnadsvanor spelade en huvudroll när dennya tidens dödliga sjukdomar skulle bekämpas. En viktig beståndsdel i denbefolkningspolitik som utformades var att få medborgarna att leva på ett så häl-sosamt sätt som möjligt. Det fanns en tilltro till att staten och vetenskapen hadeen viktig roll att spela och genom information kunde få befolkningen att betesig på ett önskvärt sätt. De som engagerade sig i befolkningspolitiska frågor in-riktade sig på både befolkningens kvantitet och kvalitet. De ville ur alla aspek-ter skapa ett ypperligt befolkningsmaterial. Det var en vision som krävde aktivaingrepp från samhällets sida. Samhället skulle därför tillsammans med framförallt den medicinska vetenskapen ingripa för att forma befolkningen.15

Detta innebar starten för det så kallade folkhälsoprojektet, under vilket nyasociala problemoråden medikaliserades av läkare, forskare, socialt intresseradeoch intellektuella. Folkhälsobegreppet spände över områden som hygien, mo-tion och nykterhet, renhållning, näringslära, skol- och yrkesmedicin. Dengamla tanken om att hushålla med nationens mänskliga resurser mötte här ettborgerligt projekt för upplysning och uppfostran till ett sunt levnadssätt. Folk-hälsoprojektet handlade om att lägga både ett biologiskt och medicinskt per-spektiv och ett socialt och kulturellt perspektiv på samhället. Dessutom fokuse-rade det på nationen som enhet, familjen som institution och individen sombiologiska varelse och potentiell resurs. Det skapade eller förstärkte tankefigurenom folket eller nationen som ett organiskt helt. Från 1930-talet kom folkhälso-diskussionen att politiseras och integreras med social- och välfärdspolitik.16

Folkhälsa är dock, liksom hälsa, ett tveeggat begrepp då det rymmer positivaaspekter som rättvisa och omsorg men även negativa som kontroll, plikt ochuteslutning. Det var inte individen själv utan någon annan som ville att honskulle hålla sig frisk.17

I arbetet med att förebygga ökningen av vällevnadssjukdomarna kom fy-siska aktiviteter att spela en roll. Bland de eftersträvansvärda levnadsvanornafanns regelbunden kroppsrörelse, som inte enbart hade fysisk betydelse utan

41


även innehöll en moralisk dimension. Den som var fysiskt aktiv och på så sättskötte sin kropp förväntades ha goda levnadsvanor även i annat. Den kopplingsom ansetts ha funnits mellan sådant som sjukdom och oansvarighet eller mel-lan hälsa och måttfullhet innebar att etikettböcker och de medicinska hälsoupp-lysningsskrifterna tenderat att likna varandra till såväl form som innehåll.18

Under åren före andra världskrigets utbrott planerades och genomfördes,delvis, en serie socialpolitiska reformer. Andra världskriget satte emellertid stoppför utbyggnaden av det sociala skyddsnätet. När kriget var över blev det tid attgenomföra flera av de socialpolitiska reformer som planerats under 1930-talet.Den svenska välfärdsstaten skulle börja byggas på allvar. För att kunna rivstartamed detta bygge när världssituationen åter stabiliserats hade socialdemokraternaantagit Arbetarrörelsens efterkrigsprogram 1944. En hörnsten i detta program varen socialpolitik, som syftade till att skapa trygghet mot fattigdom till följd avinkomstbortfall i samband med sjukdom, ålderdom och arbetslöshet.19

Det socialförsäkringssystem som skapades efter andra världskriget skullealltså täcka kostnader för inkomstbortfall i samband med sjukdom. Det fickkonsekvenser för det förebyggande hälsoarbetet. För att systemet skulle fungerakrävdes en produktiv befolkning, vilket innebar att medborgarna måste vara såfriska och skapande som möjligt. ”Arbetskraften är den viktigaste av alla pro-duktiva tillgångar. Därför lönar det sig att investera stora belopp i arbetet påfolkhälsans höjande”20 skrev socialdemokraterna i sitt välkända program. Enökad satsning på förebyggande aktiviteter kunde vara ett led i arbetet med att fådet nya systemet att fungera och inte kollapsa under sina egna kostnader. Fy-siska aktiviteter i form av motionsidrott kunde då ses som ett medel för attuppnå ett socialpolitiskt mål, inte bara som en del av en förebyggandehälsopolitik.

I boken Vårdens idéhistoria konstaterar Roger Qvarsell att redan 1700- och 1800-talens hälsoupplysningslitteratur framhållit att människokroppen var byggd förett visst mått av fysisk aktivitet och att ett stillasittande liv ledde till sjukdom.Det var en idé som fick även senare tiders medicinska författare att förorda gym-nastik, och ibland även idrott, som ett sätt att bevara och stärka hälsan. I sam-band med tävlingsidrottens genombrott uppstod emellertid en debatt om hu-ruvida tävlingsidrott var skadligt eller gagneligt för hälsan. Många läkare före-trädde uppfattningen att tävlande innebar att man ansträngde sig mer än vadkroppen tålde och att det därför kunde vara skadligt för hälsan.21

Benkt Söderberg har emellertid visat hur svenska läkares syn på idrottenförändrades fram till andra världskriget. Deras inställning till idrottens potenti-


42

ellt hälsobringande egenskaper blev mer positiv. Vid sekelskiftet 1900 kundeden betecknas som kluven och den var påverkad av gymnastikens starka ställ-ning. Diskussionen leddes då av gymnastiskt inriktade ortopeder. Idrott i formav lek och fysiska aktiviteter utomhus rekommenderades i allmänhet medantävlingsidrott uppfattades som något hälsovådligt. Under första delen av 1900-talet ändrade alltså läkarkåren, generellt sett, uppfattning och blev mer positivtinställd till tävlingsidrott. I takt med att den typen av fysisk aktivitet växte sigstarkare stärktes även dess ställning bland läkarna. Under mellankrigstiden bör-jade fysiologin att spela en allt mer framträdande roll när läkare diskuteradeidrotten. Det kroppshållningstänkande som haft sin utgångspunkt i densvenska gymnastikens stående utgångsposition ersattes med ett rörelsetänkande.Både från medicinskt och fysiologiskt perspektiv började idrotten uppmärksam-mas på ett mer positivt sätt.22

Eva Palmblad och Bengt Erik Eriksson har i studien Kropp och politik ana-lyserat hur hälsoupplysning och hälsoideal har speglat samhällsutvecklingen iSverige sedan andra världskriget. De har intresserat sig för hur hälsoupplysaresett på medborgarnas förhållningssätt till sina kroppar, hur ideal och programangående reglerandet av kroppens rörelse sett ut. Enligt Palmblad och Erikssonhar arbetet med att skapa en sund kropp under efterkrigstiden visat upp bådekontinuitet och förändringar. Inslaget av askes och försakelse har förblivit fram-trädande drag i kroppens fostran, medan inriktningen på hälsoupplysningengått från kollektivet till individen. Efterkrigstidens brett upplagda marscher ochstorskaliga manifestationer ersattes av gymmets spegelklädda värld.23

1930- och 1940-talens hälsoarbete präglades av en dubbel strategi där manförsökte kombinera handfasta socialpolitiska reformer med upplysningsverk-samhet som riktade in sig på det som ansågs vara vetenskapligt fastlagt. Budska-pen präglades av ett tämligen öppet paternalistiskt förhållningssätt från sändar-nas sida. Vilka myndigheter och organisationer som var avsändare framgickklart ur materialet och det redovisades tydligt vad som ansågs vara rätt respek-tive fel och hur förändring borde åstadkommas. Budskapen präglades också aven hög grad av optimism; samhället hade en förändringspotential och det fannsen positiv inställning till en aktiv stat i det sociala välfärdsarbetet.

Under 1900-talets sista decennier präglades hälsoarbetet å andra sidan avolika former av påverkan. Påverkanseffekt kom helt enkelt att anses vara vikti-gare än de fakta eller den kunskap hälsoupplysningen innehöll. Sändaren blevbetydligt mer tillbakadragen. Det var det egna, individuella valet som kom attframstå som väsentligt för att åstadkomma förändring. Trots önskan att styra ivissa riktningar försökte sändarna undvika att bli förknippade med en

43


paternalistisk inställning. Det visionära och den optimism som tidigare funnitstonades ner eller försvann och regeringens roll som drivande i den socialpoli-tiska utvecklingen var mer vag. Även målgruppen för hälsoupplysningen för-ändrades. Det var inte längre i första hand medborgarna som helhet som adres-serades utan utvalda grupper och individer. Palmblad och Eriksson samman-fattar utvecklingen som en rörelse från kollektivism till individualism samt fråncentraliserad information till decentraliserat påverkansarbete. Det sammanhanginom vilket budskapen förmedlades gick från medborgarplikt till egenansvar.Hälsa framställdes inte längre som en kollektiv egendom utan som ett indivi-duellt arv under personlig förvaltning.24

Enligt Palmblad och Eriksson har myndigheternas folkhälsoarbete präg-lats av folkhälsoprojektet, vilket inneburit att olika modeller för att reglera ochsocialisera kroppen har kommit till uttryck i information och hälsopropaganda.Ett skyldighetstänkande och en föreställning om individens personliga ansvarför sin hälsa har varit bärande inslag i upplysningen. Det har funnits normativabudskap som handlat om att det rätta sättet att leva och om hur individernaborde förhålla sig till sina kroppar.25

En annan svensk studie över statlig hälsoupplysning är Ulf Olssons Folk-hälsa som pedagogiskt projekt, i vilken han studerar utformningen av hälsoupp-lysningen i Statens offentliga utredningar från mitten av 1930-talet till mitten1990-talet. Olsson anser sig kunna utskilja tre olika hälsoupplysningsdiskurser,som skiljer sig från varandra vad gäller relationen mellan individ och samhälle,hur människors livsvillkor behandlats i texterna och hur ansvarsfördelningenmellan individen och samhälleliga organ framställts. I början av undersöknings-perioden var individen passivt närvarande, vilket innebar att texterna visserli-gen lade stor vikt vid människornas levnadsförhållanden och levnadsvillkor menändå betraktade individen som en passiv mottagare av de föreslagna reformerna.Från början av 1950-talet till mitten av 1970-talet var individen passivt från-varande. Det innebar att texterna i huvudsak handlade om utvecklingen avhälso- och sjukvården som system och individen betraktades som en passivmottagare av vad systemet hade att erbjuda. Från mitten av 1970-talet var indi-viden aktivt närvarande, vilket innebar att levnadsförhållanden och levnadsvill-kor spelade en stor roll i texterna, och individen hade en roll som aktiv med-skapare i den hälsofrämjande verksamheten.26 Olssons periodisering av olikahälsoupplysningsdiskurser är intressant. Om den stämmer även för sta-tens agerande för att främja folkhälsan bör ett tydligt trendbrott i statens för-hållande till motionsidrotten visa sig i slutet av min undersökning. Det är docken periodisering som är svår att förhålla sig till då Olssons undersökning bygger


44

på ett tämligen tunt och hårt tolkat källmaterial. Olssons periodisering kan tillexempel ifrågasättas med hänsyn till att två idrottsutredningar tillsattes under1950-talet, vilka med hans egen terminologi måste ha sett individen som med-verkande i hälsobefrämjande verksamhet, det vill säga aktivt närvarande.

2.3 RF-idrotten före 1945Den ekonomiska och sociala utvecklingen som det svenska samhället genom-gick under första häften av 1900-talet medförde stora förändringar även på detkroppskulturella planet. Från att ha varit en tämligen perifer företeelse, domi-nerad vid sekelskiftet av unga män från borgerskapet, utvecklades idrotten un-der decennierna fram till andra världskriget slut till en samhällsangelägenhetsom i någon mening berörde stora delar av den manliga befolkningen.

I och med att gymnastik hade etablerats som en statligt understödd kropps-kultur som hjälpte till att förbättra befolkningens fysiska hälsa under 1800-talet(se avsnitt 2.4 nedan) kom aspekter som karaktärsdaning, sammanhållning,klassutjämning och fosterlandskänsla och inte de fysisk hälsofrämjande egen-skaperna att sättas i första rummet, när idrottens plats i samhället skulle moti-veras i slutet av 1800-talet. Kort sagt sågs den statligt sanktionerade gymnasti-ken som medlet för hälsa och rehabilitering medan idrotten gavs andra positivavärden för individ och samhälle.27 Ännu i början av 1940-talet kunde det ihälsoupplysningslitteratur heta att idrott inte var ett medel för kroppslig hälsautan ett uttryck för densamma och att dess främsta betydelse låg i förebyggandetav själslig ohälsa.28

RF:s roll som den ledande organisatören av idrott befästes år 1909 då denfrivilligt organiserade idrotten delades upp av RF och Sveriges Centralföreningför Idrottens Främjande (CF).29 RF skulle enligt den överenskommelse som träf-fats leda idrottsutövandet, medan CF skulle vara den överordnade organisatio-nen rörande ekonomiska frågor och idrottspropaganda.30 Under 1900-taletsförsta decennier fungerade uppdelningen relativt oproblematiskt. Men redanunder 1920-talet uppstod starka slitningar.31 Att förbunden trots allt lyckadeshålla sams till en början kan förklaras med att mycket kraft åren runt 1910 varriktad mot och krävdes för arrangerandet av de Olympiska Spelen i Stockholm1912. Dessa kom att bli större och mer kostsamma än vad arrangörerna räknatmed när de åtog sig att hålla dem.32

År 1931 tog RF, i enlighet med ett förslag utarbetat av kronprins GustafAdolf, med statsmakternas goda minne över större delen av de uppgifter CF

45


haft och blev ensamt ansvarig för större delen av idrotten.33 Det innebar att RFkan ses som den svenska idrottsrörelsens hegemonialmakt genom sin kontrollöver regelverk och tillträde samt sin position som den svenska idrottens sam-lade röst gentemot det omgivande samhället. Ett mycket effektivt medel för attupprätthålla kontrollen över idrotten var de gemensamma avstängnings-reglerna: en idrottsutövare, som avstängts av ett av RF:s specialförbund, ute-stängdes från all inom RF organiserad idrott.34 I princip all idrott som organise-rades inom RF kunde passas in i tävlingsidrottens form, en tävlingsidrott somsamtidigt i sin helhet började accepteras av det omgivande samhället som enrealitet vilken till största delen var av godo. Ansvaret för att se till att så förblevöverläts till RF och den kritik, som tidigare riktats mot tävlingsidrotten, tona-des ned.35 En av många indikationer på acceptansen var att motiv från idrottensvärld slog igenom på frimärken.36 Med inrättandet av AB Tipstjänst 1934, varsavkastning till stor del skulle användas till idrottens främjande, kom idrottensstatsanslag att öka dramatiskt från år 1935. Under åren 1935 till 1939 uppgickstatsanslaget till idrotten till 23 miljoner kronor att jämföra med cirka 100 000

kronor årligen under det föregående decenniet.37 Det stora resurstillskottet, sominte urholkades av någon nämnvärd inflation, tillsammans med beredskapsar-beten av arbetsmarknadspolitiska skäl, bidrog framför allt till en snabb tillväxtav antalet idrottsanläggningar över hela landet, vilket gav många förbund ochföreningar goda möjligheter att utvidga sin verksamhet och stärkte den idrotts-modell RF stod för, en idrott som i hög grad var beroende av speciellt utfor-made anläggningar.

Vilken typ av idrottsutövning som passade inom RF-idrotten illustreraspå ett tydligt sätt av hur simborgarmärket behandlades. Det instiftades 1934 avSvenska Simförbundet i samarbete med Dagens Nyheter. Året efter överfördesdet till Riksföreningen för Simningens Främjande. Denna riksorganisation bil-dades samma år för att bedriva propaganda för simning och bad som motionoch rekreation.38 Märket stod för en verksamhet som inte hade någon plats inomSimförbundet, som helt ville ägna sina krafter åt den rent tävlingsmässiga sim-sporten,39 och därmed inte heller inom RF-komplexet, inom vilket man intesysslade med renodlad motions- och rekreationsidrott.

I och med att RF övertog de funktioner CF tidigare haft och därmed togpå sig en myndighetsfunktion inom den svenska idrotten, blev RF tvunget attacceptera att regeringen utsåg ett ombud med plats i dess överstyrelse.40 En kon-sekvens av att riksdagen beslutat att bevilja ett generellt anslag till idrott 1913

hade varit att regeringen fick rätt att utse ett ombud med suppleant i CF:s sty-relse. Om styrelsen fattade beslut av ekonomisk art, som ombudet inte kunde


46

ansluta sig till, skulle beslutet prövas av regeringen. Denna ordning innebar attidrottsrörelsens självständighet minskade, vilket CF-ledningen ogillade menaccepterade.41 När RF övertog ansvaret för statens stöd till idrotten acceptera-des regeringsrepresentationen utan invändningar. En möjlig tolkning av RF:sagerande är att man ansåg att pengarna var viktigare än totalt oberoende ochinte hade något emot en viss statlig kontroll av verksamheten.42 En annan tolk-ning är att RF såg regeringsrepresentationen i styrelsen som ett bevis för att manav statsmakterna accepterats som den svenska idrottsrörelsens ledande organi-sation. Närvaron av en regeringsrepresentant sågs som ett bevis för att man varden ledande organisationen inom sitt område.

Under de första krigsåren inträffade en formlig aktivitetsexplosion inomden svenska idrotten. Beredskapsandan skapade ett stort intresse för idrott, fri-luftsliv, kroppsövningar och folkhälsotänkande, vilket påverkade idrottsorga-nisationerna. Genom att de kom att anordna en uppsjö av olika massmani-festationer utökades idrottsrörelsens aktivitetsområde. En ny och mer flexibelinställning till vilka aktiviteter som rymdes inom idrottsorganisationerna eta-blerades i beredskapens tjänst.43 Denna insats under kriget har setts som det somsist och slutligen etablerade idrotten som en pålitlig företeelse i det omgivandesamhällets ögon.44

Ett av de första initiativen från RF:s sida för att stärka befolkningens fy-siska beredskap var instiftandet av propagandamärken. I april 1940 godkändeRF:s överstyrelse en begäran från Gångförbundet om att få inrätta ett marsch-märke. Överstyrelsen beslöt dock att Gångförbundet inte skulle få ha monopolpå anordnandet av prov för marschmärket, vilket innebar att alla föreningaranslutna till RF kunde stå som arrangörer. Under hösten 1940 godkände sedanöverstyrelsen inrättandet av propagandamärken för simhopp, gymnastik, orien-tering och skidor. Inom RF-idrotten kunde man nu organisera aktiviteter,märkestagningar, för människor som inte hade viljan eller förutsättningarna attengagera sig i de mer krävande fysiska aktiviteter som normalt bedrevs. Dennautveckling ledde till och med till att vissa RF-ledare uttalade en oro inför vadman kunde se som ett regn av motionsidrottsmärken. Det kunde sänka värdetpå RF:s eget idrottsmärke.45

RF hade introducerat ett idrottsmärke 1907, dels för att uppmuntra idrotts-utövare till allsidig träning, dels för att förmå personer i mer mogen ålder attfortsätta sina fysiska aktiviteter.46 Det var alltså riktat till dem som var kapablaoch villiga att utöva den typ av fysisk aktivitet som man redan ägnade sig åtinom organisationen. År 1916 introducerades ett idrottsmärke även för kvin-nor, vilket mötte motstånd från vissa specialförbunds representanter.47 För att

47


erövra RF:s idrottsmärke krävdes minst ett godkänt prov ur fem olika övnings-grupper vilka representerade färdighet, spänst, snabbhet, styrka och uthållig-het. Allteftersom nya idrottsgrenar tillkom ökade valmöjligheterna. Ett problemför regelmakarna var att hålla färdighetskraven på en lämplig nivå. För att såmånga som möjligt skulle lockas att genomföra proven, måste kraven vara ut-formade så att de kunde klaras av många men samtidigt inte så enkla att märkettappade prestige. Sin storhetstid upplevde RF:s idrottsmärke under andravärldskriget, då den allmänna beredskapsandan i kombination med ökad akti-vering av militäridrottsföreningarna ledde till ett stort antal provtagningar. Dethögsta antalet godkända prov under ett år noterades 1945: 32 258 stycken. Efterkriget minskade allmänhetens och RF:s intresse för idrottsmärket. År 1966 för-sökte man visserligen blåsa nytt liv i verksamheten genom att förenkla märkes-bestämmelserna. Detta ledde dock inte till någon varaktig ökning och all ny-provtagning kom att upphöra 1973.48

Propagandaarrangemang genomfördes under krigsåren framför allt av despecialförbund inom RF som organiserade förflyttningsidrotter.49 Arrange-mangen var lönsamma för de förbund som lyckades locka stora deltagarskaror.Intresset för beredskapstidens massarrangemang bland RF:s specialförbund kanförklaras med åtminstone tre olika motiv, vilka vart och ett skulle kunna ha va-rit tillräckligt för att få dem att agera; samtidigt uteslöt de inte varandra. För detförsta fanns beredskapsmotivet. Som alla andra goda samhällsmedborgare villeman göra sitt för att Sveriges beredskap skulle vara god. För det andra fanns ettmotions- och folkhälsomotiv. Den aktivitet man höll på med var så viktig ochbra för befolkningen att man var villig att åta sig en arbetsbörda för att spridaden och på så sett skapa en frisk befolkning oberoende av världsläge. För dettredje fanns ett resursmotiv. Om man lyckades locka stora deltagarskaror tillsina arrangemang, kunde arrangerande förbund och dess lokalföreningar görasig förtjänster på deltagaravgifter och inte minst försäljning av deltagarmärken.Dessa kunde sedan användas i den normala verksamheten. Massarrangemang-en dog i praktiken ut i och med att intresset från allmänhetens sida svalnadeunder krigets sista år. Åren efter krigsslutet företogs knappast några störremotionsidrottsinitiativ inom RF-idrotten. Det talar för att det var beredskaps-mentaliteten eller resurstillskottet som var den främsta drivkraften bakom ar-rangemangen medan det allmänna folkhälsomotivet ensamt var otillräckligt.

De aktiviteter som bedrevs inom RF under andra världskriget kan alltsåinte tas som intäkt för att man försökte bredda sin verksamhet i riktning motett ökat engagemang i folkhälsofrågor. Vad man verkligen tycks ha varit intres-serad av att bedriva, och som man återgick till när läget i Sverige stabiliserats,


48

var idrott för dem som ville vara aktiva inom RF-idrottens regelverk. Det dju-pare samhälleliga engagemanget och en verklig vilja att satsa på att förbättra denallmänna folkhälsan bland de ickeaktiva med hjälp av en enklare idrott sakna-des. Tröskeln för att ta sig in i RF-idrotten förblev tämligen hög och den idrottsom bedrevs definierades rigoröst. Under några år hade tröskeln sänkts i ochmed att världsläget och beredskapsmentaliteten lockat fram insatser för en idrottåt alla. I samband med att samhället återgick till någorlunda normala formerstyrde också RF-idrotten tillbaka till sina gamla hjulspår. De fysiska aktiviteter,som organiserats inom RF-idrotten, hade emellertid blivit fler. Detta i kombi-nation med samhällsförändringen innebar att ingenting länge var riktigt somförr. Landet låg öppet för en mer flexibelt definierad idrott inom den svenskaidrottsrörelsens hägn.

Efter världskriget, 1945, hade RF drygt 550 000 medlemmar organiserade i7 706 idrottsföreningar.50 Antalet medlemmar i RF hade femdubblats sedanåren efter första världskrigets slut. År 1920 hade RF haft 110 000 medlemmar.51

Antalet RF-medlemmar fortsatta att öka i stort sett kontinuerligt under helamin undersökningsperiod och låg under 1970-talet på drygt två miljoner med-lemmar eller medlemskap.52 Då RF är uppbyggt kring specialidrottsförbund kanen person som utövar flera idrottsgrenar vara medlem mer än en gång och på såsätt blir antalet medlemskap högre än antalet faktiska medlemmar. Förklaringentill huvuddelen av efterkrigstidens medlemstillströmning handlar heller inte omen ökad fysisk aktivitet i samhället; däremot har både pojkars och flickors ak-tiva idrottsintresse kanaliserats till idrottsrörelsen. Från att ha varit en del avungdomens naturliga lek har det blivit en av vuxenvärlden organiserad tävlings-verksamhet.53

Den svenska idrottsrörelsen företrädd av RF stod på en säker organisato-risk grund vid andra världskrigets utbrott. De aktiviteter som bedrevs inom or-ganisationen hade i stort accepterats som något positivt av det omgivande sam-hället och samhällets ekonomiska stöd till RF-idrotten hade ökat radikalt un-der andra hälften av 1930-talet.

2.4 Den svenska gymnastiken före 1945De fysiska aktiviteter som utövades i organiserad form i Sverige under 1800-talets första 70 år bedrevs mer i form av fysisk och hygienisk fostran än somfrivilliga fysiska aktiviteter.54 Det var särskilt framträdande inom den svenskagymnastiken som fram till mitten av 1900-talet sågs som ett eget system för fy-

49


sisk aktivitet, vilket skilde sig från idrotten.55 Den svenska gymnastiken, somskapats av Pehr Henrik Ling, var uppdelad i fyra kategorier: medikal, pedago-gisk, militär och estetisk. De fyra kategorierna skulle komplettera varandra ochanvändas alltefter vad situationen krävde för att skapa en harmonisk helhet. Denmedikala gymnastikens syfte var att återupprätta harmonin mellan kroppensolika delar som av en eller annan anledning blivit störd. Den pedagogiskagymnastikens syfte var att utveckla de medfödda anlagen för helhet mellan de-larna. Den militära gymnastiken riktade sig mot sammansmältningen mellankropp och vapen i förhållande till en motståndare och den estetiska gymnasti-ken skulle användas till att uttrycka harmonin mellan kroppens delar.56 De treförsta formerna var de viktigaste organiserade fysiska aktiviteterna i Sverige un-der 1800-talet och de spelade en framträdande roll vid det år 1813 bildade Gym-nastiska centralinstitutet (GCI). I och med skapandet av denna utbildnings-institution kom gymnastik att bli nära kopplad till utbildningssystemet, vilketgav den en stark ställning i förhållande till andra fysiska aktiviteter. Enligt Lingskulle gymnastiken baseras på kunskaper om människoorganismen och densvenska gymnastiken ansågs också vara byggd på vetenskaplig grund. Målet varen allsidigt utbildad kropp där ingen del förbisågs men inte heller överskatta-des, helheten överordnades specialiseringen och elitprestationen.57

Svensk gymnastik hade en något konfliktfylld relation till idrotten av eng-elskt ursprung. Detta innebar att gymnastik, som numera ses som en idrotts-aktivitet och som varit organiserad inom RF allt sedan förbundet bildades, in-tagit en sär- och dubbelställning inom RF. Fram till mitten av 1900-talet häv-dade gymnaster att de var representanter för ett eget kroppsövningssystem somskilde sig från och var överlägset idrotten och förbundet hade vissa anspråk påatt vara jämställd med hela det övriga RF-kollektivet. Efter ett riksdagsbeslut1922 kunde Gymnastikförbundet som enda förbund inom RF själv gå till rege-ringen med sina anslagsäskanden.58 Föreningar kunde också vara anslutna tillGymnastikförbundet utan att därför behöva vara anslutna till RF.59 Under 1920-talet och början av 1930-talet fick Gymnastikförbundet ensamt ett nästan likastort statsanslag som hela den övriga RF-idrotten. Gymnastik var den ”special-idrott” inom RF som tydligast uttryckte en egen särpräglad ideologi, en ideo-logi som till viss del var riktad mot eller framställd som ett alternativ till denidrott som bedrevs inom RF:s övriga specialförbund. Det kan förklaras medgymnastikens djupa nationella traditioner, dess tro på att den stod på en veten-skaplig grund och dess ambition att fungera som en egen kroppsövningsformoch en egen folkrörelse. Till skillnad från idrotten byggde gymnastiken på ra-tionalitet, återhållsamhet och disciplin. Gymnastikens konstruerade rörelser


50

med ortopediska och fysiologiska mål stod mot den övriga idrottens mer natur-liga rörelser och prestationsinriktade mål.60

Trots att den svenska gymnastiken etablerats som ”det främsta systemetför fysisk fostran” redan under 1800-talet och den första gymnastikföreningenbildades 1869 är en utbredd föreningsgymnastik, till skillnad från i Danmark,av förhållandevis sent datum i Sverige.61 Först på 1920-talet började förenings-gymnastiken få stor anslutning i samhället. Svenska Gymnastikförbundet hu-vudintresse kom att riktas mot utbredandet av en rörelsebetonad och rytmiskmotionsgymnastik enligt mottot Gymnastik åt alla. Som ett viktigt steg i gym-nastikens spridning till bredare folklager brukar bildandet av Stockholms all-männa gymnastikavdelning (SAGA) 1911 ses. Med allmän avdelning avsågs enavdelning i vars övningar vem som helst, oberoende av gymnastisk färdighetoch utan föregående anmälan, kunde delta.62

Samtidigt blev det genom den fysiologiska forskningen klarlagt att ettdynamiskt arbetssätt gav bättre resultat när det gällde att skapa friska kropparän det dittills praktiserade statiska. Genom att rörelsegymnastiken fick veten-skapligt stöd kunde den nya formen av frivilliggymnastik utvecklas i medvind.Den formaliserade svenska ställningsgymnastiken som tidigare varit förhärs-kande och enligt dess förespråkare vilade på ett vetenskapligt fundament ficksig å andra sidan en rejäl knäck när det visade sig att så inte var fallet.63

Under 1920-talet presenterade den frivilliga gymnastiken sig som ett nöd-vändigt komplement för den moderna människan vars livssituation förändra-des av den tekniska utvecklingen. Den sunda och allsidiga träning gymnastensades få behövdes för att det moderna kulturlivet inte skulle leda till att män-niskan degenererade fysiskt, något som ansågs vara av nationalekonomisk bety-delse.64 Det verkliga genombrottet för den frivilliga gymnastiken kom under1930-talet när Gymnastikförbundet inledde ett samarbete med andra folkrörel-ser. Dessa började utöva motionsgymnastik och gymnastikinstruktörer utbil-dades inom organisationerna, vilket innebar att ordenshus, bygdegårdar,folketshus- och andra provisoriska samlingslokaler öppnades för de frivilligagymnasternas övningar runt om i landet. Detta var av stor betydelse framförallt på landsbygden.65

Bakom de flesta aktiviteterna för att popularisera och sprida gymnastikenkunde man under mellankrigstiden tydligt se förbundets starke man general-sekreteraren Agne Holmström. Förbundets satsningar var framgångsrika ochantalet medlemmar steg från 8 372 år 1919 till 230 000 medlemmar i början av1940-talet. Satsningen på motionsgymnastik hade skapat goda förutsättningarför spridandet av gymnastiken. Mycket tack vare denna satsning kunde gym-

51


nastiken utvecklas till att bli en verklig massrörelse. En rad nya gymnastik-varianter uppstod ur motionsgymnastiken: husmodersgymnastik, kontors-gymnastik, industrigymnastik, hemgymnastik och sommargymnastik.66

Under andra världskriget engagerade sig gymnastiken liksom andra idrotts-grenar inom RF i beredskapsarbetet med sikte att stärka folkhälsan. Under 1940

arrangerade Gymnastikförbundet tillsammans med Dagens Nyheter en folk-spänstpropaganda. Förutom Dagens Nyheter engagerades över 40 av landets le-dande landsortstidningar i propagandaaktiviteten. Med folkspänstpropagandanville man visa att den svenska gymnastiken var det bästa systemet för fysisk fost-ran, när det gällde att skapa de fysiska förutsättningarna hos varje individ somvärldsläget krävde. På tre månader utbildades 2 000 spänstledare för att ledagymnastikövningar. Resultatet av propagandan blev att antalet övningsbesökvid den frivilliga gymnastiken i det närmaste fördubblades, från 1,3 miljonerövningsbesök till 2,4 miljoner. I samband med kampanjen instiftades ett spänst-märke som skulle kunna förvärvas av dem som deltagit vid ett visst antalövningstillfällen.67

Gymnastikförbundets kampanj utmärktes av att det inte handlade om attdra samman människor vid enstaka propagandaarrangemang utan att den rik-tade sig mot att få till stånd regelbundet återkommande kroppsövningar. Alltsammantaget talade det mesta för att Gymnastikförbundet skulle komma attspela en av huvudrollerna när motionsidrotten slog igenom på allvar efter an-dra världskriget. En inriktning mot att alla skulle kunna delta och en vilja attengagera sig i annat än den rena idrottsutövningen fanns inom förbundet redanunder mellankrigstiden.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den svenska gymnastiken växte tillen föreningsaktivitet av inte försumbar omfattning under mellankrigstiden.Den var en fysisk aktivitet som försökte definiera sig som ett eget kropps-kulturellt system skilt från såväl idrott som andra gymnastiksystem. En orsaktill att Gymnastikförbundet trots sin särart valde att bli ett specialförbund inomRF i samband med att en nationell paraplyorganisation för idrott skapades varatt dess verksamhet inte var tillräckligt omfattande för att motivera en självstän-dig organisation i början av 1900-talet. När den frivilliga gymnastiken börjadeväxa till sig som föreningsaktivitet under mellankrigstiden, började förbundetockså utmana den övriga RF-idrotten och överväga att bryta sig lös och bli ensjälvständig organisation som utövade och propagerade för sin egna fysiska ak-tivitet. Det stannade dock vid intentioner eller hot, vilket skulle kunna förkla-ras av den korporativa samhällsmodellen med ett politikområde och en frivillighuvudorganisation.


52

2.5 Kvinnor och organiserad fysisk aktivitetföre andra världskriget

Det som hittills presenterats har nästan uteslutande behandlat mäns fysiska ak-tiviteter. Det beror inte på ett medvetet perspektivval utan på att kvinnorna hademycket svårt att vinna inträde på idrottens arenor under 1900-talets första hälft.Deras ställning inom idrotten har sammanfattats på ett pregnant sätt av EvaOlofsson: ”Idrott har skapats av och för män och dessutom beskrivits av män.”68

Att kvinnorna till stor del blivit osynliga beror alltså till viss del på en historiskverklighet men även på dem som studerat den. Genussystemets isärhållande ochhierarkiska strukturer har funnits inom såväl idrotten som idrottsforskningenoch de har haft global omfattning, vilket innebär att den bild som tecknas nedanhar täckning för hela västerlandet och att det inte spelar någon roll från vilkaländer exemplen är hämtade.69

Under 1900-talets första hälft var kvinnor i stor utsträckning utestängdafrån organiserade fysiska aktiviteter. Kvinnor fick kämpa för att få tillträde tilldem.70 För Sverige gäller snarast att en viss aktivitet förekom trots inställningenbland företrädarna för idrottsrörelsen.71 Kvinnors möjlighet att ta del av olikafysiska aktiviteter påverkades av dikotomin natur – kultur. Synen på kvinnansnatur och enkla idéer angående kvinnornas fysiska bräcklighet som något bio-logiskt förutbestämt präglade i hög grad kvinnors och flickors möjligheter attutöva fysiska aktiviteter. Kvinnor som velat utöva sina fysiska aktiviteter på sinaegna villkor, som männen gjorde eller på annat sätt, tvingades kämpa emot dessaidéer för att kunna göra det. Den mesta och högljuddaste kritiken mot kvinnorsom idrottade riktades mot dem som med alltför stor lust tog del av tävlings-liknande aktiviteter, till exempel fotboll, medan en mer återhållsam fysisk akti-vitet ansågs kunna motiveras med motions- och hälsoargument.72 I CF:s årsbokkunde man i slutet av 1920-talet läsa en längre artikel, där läkaren GunnarFrostell ondgjorde sig över tävlande kvinnor som sades tillhöra en ”kvinnotyp,mot vilken samhället måste vara på sin vakt”.73

Denna inställning har av senare forskning setts som ett arv från den vikto-rianska synen på kvinnlighet, där kvinnan hölls som moraliskt och andligt starkmen fysiskt och intellektuellt svag. Denna idé utmanades genom kvinnors en-gagemang i fysiska aktiviteter under 1900-talets början. Den debatt som upp-stod bland läkare och den fysiska fostrans företrädare angående visdomen i ochlämpligheten av dessa aktiviteter löstes genom att man modifierade aktiviteternadär flickor och kvinnor deltog så att de blev mindre ansträngande och tävlings-inriktade och på så sätt mer lämpad för kvinnor. Bland de mer kända modi-

53


fieringarna finns inskränkningarna på längden av kvinnors lopp inom idrotts-grenar som löpning, simning och skidåkning. Ett annat exempel var betoningenpå aktiviteter som bedömdes som feminina, estetiserande grenar som konst-åkning på skridsko och simhopp.74 Ett tydligt men en smula absurt exempel påen modifiering av distans för kvinnor fanns när simborgarmärket introducera-des på 1930-talet. Män skulle simma 200 meter medan kvinnor kunde nöja sigmed att simma 150 meter. Detta ändrades då arrangörerna insåg att det var ex-akt lika långt till land, oavsett om det var en man eller kvinna som hamnat ivattnet.75

Kraftfull kritik mot kvinnligt idrottsutövande riktades även från deneugeniska rörelsen, som strävade efter att förbättra människan genom biologiskförädling, inom vilken man hävdade att idrottsutövande bland äldre flickorkunde skada flickornas reproduktiva förmåga.76 Även många läkare var nega-tivt inställda till att kvinnor idrottade. Trots det användes moderskapet ävensom ett argument för fysiska aktiviteter för flickor. För att kunna föda fram enstark avkomma behövde flickorna själva vara i god fysisk form. De skulle dockupphöra med ansträngande fysiska aktiviteter när det kom till att frambringadenna avkomma.77

Den idrottsutövning, som accepterades bland kvinnor var i än högre gradän dess manliga motsvarighet ett fenomen förbehållet de högre sociala sfärerna.78

Längre ner på den sociala stegen förespråkades fysiska aktiviteter nästan uteslu-tande som en förebyggande aktivitet. Vad dessa kvinnor gjorde på sin fritid för-des in i ett nyttosystem och sågs som ett appendix till arbete, nödvändigt för attstärka kropp och själ så att de med nya krafter kom tillbaka till arbetslivet. Fy-siska aktiviteter som kunde passas in i ett sådant mönster accepterades för bådekvinnor och män. När aktiviteterna hotade att bli enbart nöje var möjligheternaatt delta betydligt mindre för kvinnor än för män.79 Det innebar att den fysio-logiskt orienterade gymnastiken ansågs passa kvinnorna bättre än tävlingsid-rotten.80

Med hänsyn till vad som framkommit ovan kan det framstå som en smulanaivt att studera idrott utan en uttalad genusansats, speciellt när man har eninfallsvinkel som berör maktrelationer. Den relativa avsaknaden av kvinnor ochmånga mäns oproblematiska hållning till detta talar emellertid för sig själv:idrott har till stor del varit ett manlighetsprojekt. Det förtjänar att uppmärk-sammas att motionsidrotten med sin inriktning på hälsa och kropp varit en nå-got mindre enkönad värld än tävlingsidrottens, det har funnits manlig ochkvinnlig motionsidrott parallellt. Kvinnor har utgjort en inte oansenlig andelav utövarna, framför allt inom gymnastiken inom vilken det redan under bör-


54

jan av 1900-talet fanns inflytelserika kvinnor som Elli Björkstén och Elin Falkoch som med tiden även blev en till största delen kvinnlig fysisk aktivitet. Trotsatt kvinnor varit närvarande som utövare har de varit anmärkningsvärt frånva-rande i de högre, inflytelserika sfärerna.81 Det gäller även för motionsidrotten istort, vilket blir mycket tydligt i denna avhandling.

Det faktum att kvinnors deltagande i motionsidrottsaktiviteter rönte min-dre diskussioner och motstånd än deras deltagande i tävlingsidrottsaktivteterberor framför allt på att motionsidrotten i första hand inte handlat om presta-tion och inte heller om fritid och rekreation utan om hälsofrämjande och där-med sjukdomsförebyggande och produktivitetsfrämjande fysisk aktivitet.

2.6 Idrottshistorisk forskningI vilken utsträckning har motionsidrott och bevekelsegrunderna bakom denuppmärksammats inom den idrottshistoriska forskningen? Forskningen omsvensk motionsidrott är minst sagt tunnsådd. Ur ett historiskt perspektiv finnsen sammanfattande artikel i RF:s jubileumsbok Ett idrottssekel 82 och en jubi-leumsbok om Skidfrämjandet.83 Detta skulle kunna tas som intäkt för att mo-tionsidrott inte spelat någon större roll i det svenska samhället. Det finns emel-lertid inga empiriska belägg för att så skulle ha varit fallet. Snarare handlar detom är en vit fläck i svensk samhällshistoria. Samma sak gäller för Norge ochDanmark där motionsidrottens framväxt och utveckling i olika grad framförallt har berörts i respektive idrottsförbunds jubileumsböcker.84

Om man vänder sig till Norge hittar man ytterliggare ett jubileumsverksom berör efterkrigstiden och som behandlar idrottens betydelse som hälso-främjare. Det behandlar Statens Ungdoms- og Idrettskontor mellan 1946 och1996. Den norska idrottsrörelsen har varit uppbyggd på ett likartat sätt som densvenska även om statsstödet till idrotten i högre grad varit underordnat den of-fentliga förvaltningen. I Kropp, kultur og tippekamp behandlas bland annatidrott som ett medel för att skapa en friskare befolkning. Idrottens roll i efter-krigstidens Norge delas upp i två perioder, 1945–1960 och 1960 och därefter,som haft något olikartade infallsvinklar på idrott och hälsa. Från krigsslutet till1960-talet hade idrott som hälsofrämjare framför allt en plats i det allmänt före-byggande hälsoarbetet för att därefter även börja utnyttjas för att hjälpa speci-ellt definierade grupper. Under den första perioden koncentrerades verksamhe-ten på hur ungdomen och den arbetsföra delen av befolkningen kunde dra nyttaav denna typ av idrott. Tanken var att idrott i allmänhet förbättrade befolkning-

55


ens hälsotillstånd och därmed landets produktivitet. Idrottens förhållande tillarbetslivet rönte därför stort intresse under denna period. Under 1960-talet bör-jade idrotten i allt större utsträckning även utnyttjas som behandlingsmetod.De ekonomiska argumenten tonades ner och kompletterades med en förståelseför att idrott kunde öka det allmänna välbefinnandet bland utsatta grupper utanatt man behövde ta till ekonomiska kalkyler.85 Denna utveckling borde medtanke på likheten mellan svensk och norsk idrott, framträda även på svensk bot-ten.

Enligt historikerna Matti Goksøyr och Per Selle har idrottsrörelsen i deskandinaviska länderna baserat mycket av sitt inflytande på en social och kultu-rell legitimitet, som i hög grad byggt på idrottens förmodat hälsobringande ef-fekter. Utövande av idrott, på ett förnuftigt och riktigt sätt, har ansetts förbättrautövarnas generella hälsa, vilket bland annat skulle göra dem mer produktiva.Det har låtit sig göras trots att idrottens hälsobringande effekter på det hela ta-get inte har studerats utan setts som konstanter i studier om idrott och sam-hälle.86

Denna brist på studier beror inte enbart på ointresse utan också på att fri-villiga fysiska aktiviteter, som inte varit av tävlingskaraktär, ofta saknat fast or-ganisation, vilket gjort dem svåra att komma åt för källberoende historiker. Enförändring har dock kunnat skönjas från slutet av 1960-talet, då intresset fördenna typ av aktiviteter ökat och de efter initiativ inom Europarådet kom attbörja betecknas med Sport for All.87

I Sverige är det framför allt idrottsrörelsens centrala organ RF och dess för-hållande till statsmakterna som har studerats. Detta är väl kartlagt av den tidi-gare forskning som slagit fast att den svenska idrottsrörelsen varit av folkrörelse-karaktär, att RF på ett relativt autonomt sätt har kunnat utöva den idrott manintresserat sig för och kunnat fördela det offentliga stödet till idrotten utan nå-gon större inblandning från bidragsgivarnas sida.88 Den säger oss dock intemycket om hur idrott som praktik berört större delen av utövarna, vilken typ avidrott som utövats och vilken betydelse den haft för individ och samhälle. Un-dantag utgörs av lokalhistoriska idrottsstudier, där inte enbart de organisato-riska utvecklingslinjerna studerats. I sina studier av idrottens etablering i Göte-borg och Stockholm kommer Bode Janzons och Leif Yttergrens nära det verk-liga idrottsutövandet.89 Studierna behandlar emellertid en tidig tidsperiod,1800-talets andra hälft. I sin studie visar Janzon på att motion uppmärksamma-des som ett viktigt inslag i en hälsobefrämjande livsföring redan vid mitten av1800-talet. Den främsta orsaken till att den aktualiserades var läroverksung-domens svaga hälsotillstånd. Enligt Janzon kännetecknades den tidiga svenska


56

idrottsrörelsen mer av ett hälsobefrämjande syfte än av ett elitskapande.90 ÄvenYttergren visar att de tidiga idrottsföreningarnas verksamhet var inriktade mothälsa och social gemenskap och inte elitskapande innan idrotten fick modernttävlingsidrottslig form, det vill säga sportifierades.91

De som närmat sig motionsidrotten med störst intresse i Sverige är peda-goger. Medan historikerna fokuserat på organisationerna har idrottspedagogersysslat en hel del med idrotts- och motionsvanor. De har emellertid inte varithistoriskt tillbakablickande. Sedan slutet av 1960-talet har Lars-Magnus Eng-ström i olika forskningsprojekt studerat barns, ungdomars och vuxnas idrotts-vanor; idrott då sett som ett mycket flexibelt begrepp. I och med att Engströmhar undersökt idrottsvanor under en så pass lång tid är det möjligt att studeraförändringar över tid för såväl en viss ålderskategori, som med stigande ålder.Helt kort kan sägas att denna forskning till stor del varit präglad av en starktilltro till data och sifferuppgifter. Nyckelordet i den forskningstradition somutvecklats är idrottsvanor, motiven för att vara aktiv eller passiv samt idrotts-vanornas korrelation till ålder, kön, social klass och andra indikatorer. Resulta-ten visar att idrottsvanorna beror på miljö, hur man vuxit upp, tidiga erfarenhe-ter av idrottsutövning, den sociala positionen, kön och sociala nätverk; kort sagtden egna historien och aktuella livssituationen betingar en negativ eller positivinställning till idrottsutövning.92 Engströms modell för fysisk aktivitet, vilkenhan har goda belägg för, ger en fingervisning om varför så många försök att fåden icke fysiskt aktiva delen av den svenska befolkningen att bli fysiskt aktivvarit resultatlösa.

Sammanfattningsvis kan sägas att flera forskare intresserat sig för antingenfysisk aktivitet, hälsofrågor eller tävlingsidrott. Detta innebär att min avhand-ling fyller en lucka i den historiska forskningen bara genom att kartlägga densvenska motionsidrottens spridning. Samtliga historiskt orienterade idrotts-forskare är i stort ense om att den svenska idrottsrörelsen företrädd av RF varitav folkrörelsekaraktär, på ett relativt autonomt sätt kunnat utöva sina aktivite-ter och i myndighetsställe kunnat fördela det offentliga stödet till idrotten utanatt anslagsgivarna lagt sig i exakt på vilket sätt det använts eller försökt värderahur effektivt det offentliga stödet använts. Den idrottshistoriska forskningenhar dock inte heller den i speciellt hög grad intresserat sig för den idrott somutövats.

Ett genomgående tema i forskningen om hälsofrågor i ett historiskt perspektivhar varit att det materiella välståndet reducerat vissa hälsoproblem samtidigtsom nya skapats. I takt med stigande materiellt välstånd försvann gamla folk-

57


sjukdomar samtidigt som nya tillkom, sjukdomar som tycktes ha ett klart sam-band med levnadsförhållanden och levnadsvanor. I och med att medellivs-längden steg och sjukdomspanoramat förändrades mellan 1850–1950, ändradesinriktningen på det förebyggande hälsoarbetet. Befolkningens levnadsvanorkom att röna ett allt större intresse. De kopplingar som gjordes mellan sjukdomoch oansvarighet liksom mellan hälsa och måttfullhet innebar, att deskriptivaoch normativa utsagor kom att likna varandra. Folkhälsoprojektet kom atthandla om att lägga ett medicinskt och biologiskt perspektiv på samhället. Tronpå ett samband mellan god hälsa och förståndigt utövad fysisk aktivitet kom attbli en av den förebyggande hälsovårdens grundsatser.

Den utveckling Palmblad och Eriksson beskrivit talar för att de iakttagel-ser om hälsans undflyende natur och de problem som finns förknippade medförsök att arbeta för en bättre folkhälsa är riktiga. En viktig fråga för mig blir attavgöra om också den frivilliga idrottens förhållningssätt till hälsofrämjande fy-siska aktiviteter utvecklats på samma sätt som den statliga upplysningen, frånkollektiv till individ, från upplysningsverksamhet till försök att påverka indivi-ders livsstil, iakttagelser som rimmar väl med den utveckling som iakttagits in-ternationellt med en ökad inriktning på individen.


58

Motionsidrotten etableras inom densvenska idrottsrörelsen 1945–1953

Frågan om vilken organisation som skulle leda den svenska idrottsrörelsenhade fått sin slutgiltiga lösning i början av 1930-talet i och med att CF gav

upp alla anspråk på att vara en av svensk idrotts ledande organisationer och över-låtit sina idrottspolitiska uppgifter till RF. Det innebar att RF blev idrotts-rörelsens i det närmaste oinskränkta ledare. Det ligger ingen överdrift i påståen-det att svensk idrott med RF i spetsen stod på en tryggare organisatorisk ochresursmässig grund vid krigsutbrottet 1939 än någonsin tidigare. Den svenskaidrottsrörelsen hade funnit en organisatorisk form som kunde förväntas föraden, enig och stark, mot framtiden.

Trots att RF sade sig företräda den samlade svenska idrottsrörelsen var manföre andra världskriget inte redo att ta sig an annan idrottsutövning än denprestationsinriktade. Först 1947, då en motionsidrottskommitté bildades, gjor-des ett samlat och systematiskt försök att ta sig an annan idrottsutövning fråncentralt håll. Frågan om RF:s inställning till och engagemang i olika typer avidrott blir viktig, eftersom RF inte bara har varit den ledande organisatören avfrivillig idrott utan också företrätt den svenska idrottsrörelsen gentemot detomgivande samhället och svarat för fördelningen av de statliga medel som till-föll idrottsrörelsen. Det är därför relevant att fråga sig hur RF förhållit sig tillden idrott som man själv inte ägnat någon större uppmärksamhet. För en rö-relse som hade parollen Idrott åt alla bör det ha varit angeläget att få så mångasom möjligt att ägna sig åt idrott. Detta gäller såväl ålders-, köns- somnivåmässigt. Fram till tiden för andra världskriget var gruppen alla trots allt entämligen liten och homogen grupp, unga män som utövade olika former avprestationsidrott.1

Detta kapitel behandlar bildandet av Korpförbundet och den betydelse det

3Kapitel

59

3 . Motionsidrotten etableras inom idrottsrörelsen 1945–1953

fick för skapandet av ett svenskt motionsidrottsfält. Det handlar om bildandetav ett nationellt idrottsförbund som definierade den verksamhet man sade sigha för avsikt att bedriva i motsättning till den idrottsutövning som bedrevs inomden dominerande idrottsorganisationen RF. Detta ledde till att motionsidrottsom fenomen slog igenom inom idrottsrörelsen och en kamp om kontrollenöver motionsidrotten tog så sin början.

De frågor jag vill besvara med hjälp av det material som presenteras i detta kapi-tel är:

➢ Vad låg bakom bildandet av Korpförbundet?

➢ Hur reagerade RF på bildandet av Korpförbundet?

➢ Tillförde Korpförbundet den svenska idrotten något nytt?

➢ Varför blev inte Svenska Gymnastikförbundet en drivande aktör när mo-tionsidrott på allvar etablerades i det svenska samhället?

3.1 En ny organisation bildasDen 24 februari 1945 firade Stockholms Korporationsidrottsförbund sitt ettårs-jubileum med en fest i Blå Hallen i Stockholms stadshus. I samband med fest-ligheterna hölls ett möte. På inbjudan av jubilaren samlades representanter förkorpidrotten i Gävle, Göteborg, Helsingborg, Karlskoga, Malmö, Motala ochNorrköping för att diskutera frågor av gemensamt intresse. Sammanlagt deltog28 korpföreträdare som representerade 333 korpklubbar. Den viktigaste frågansom togs upp gällde skapandet av en riksorganisation för korpidrott. Två skälanfördes till varför man borde skapa en riksorganisation. För det första var mantvungen att vara en riksorganisation för att kunna söka och få statsanslag. Fördet andra ställde ökningen av antalet korpidrottsföreningar ökade krav på en-hetliga stadgar och tävlingsbestämmelser.2

Deltagarna vid mötet var ense om behovet av en riksorganisation även omenighet om representationsbestämmelser inte kunde uppnås. Inom de lokalakorporganisationerna fanns olika sätt att se på aktiva idrottsutövares deltagandei korpidrott. På de flesta orter fick aktiva inom RF-idrotten inte medverka ikorpidrotten. Skälet var att man inte ville att verksamheten skulle bli alltför elit-inriktad. Om nivån på den idrott som arrangerades av korporationerna blev förhög, vilket den riskerade att bli om de bästa deltog, skulle det skapa en tröskelsom många motionsbehövande skulle ha svårt att stiga över. Bestämmelsen


60

fanns således för att värna om en motionsprofil. I vissa orter, till exempel Stock-holm, fick dock RF-aktiva delta, vilket innebar att en allsvensk fotbollsspelarekunde representera sin arbetsgivares lag i korpserien.3

Trots att skillnaderna i representationsbestämmelser kvarstod beslöt manatt bilda ett nationellt förbund, Svenska Korporationsidrottsförbundet. Till ord-förande valdes ordföranden i Stockholms Korpförbund Carl Albert Anderson,som förblev ordförande fram till sin död 1968.4 Valet av Anderson innebar attman fick en inflytelserik ordförande. Han innehade höga poster inom såväl detsocialdemokratiska partiet som den kooperativa rörelsen, bland annat som ord-förande i Stockholms stadsfullmäktige 1942–1968 och ordförande för KonsumStockholm 1942–1965 och KF 1957–1965. När Anderson stod på toppen av sinkarriär 1963 hade han 59 styrelseuppdrag. Hans närvaro gav Korpförbundetsamhällelig legitimitet och goda kontakter i maktens korridorer.5 GamlaStockholmskorpare som Nils Hagman, Hans Karlsson, Elly Löfstrand, HenryOhlson, Elof Rörvall och Åke Svahn kom rent generellt att få en dominerandeställning inom det nya förbundet.

Det nybildade förbundet försökte redan från början definiera sin verksam-het som något nytt inom svenskt idrottsliv. Man såg sig inte som enbart en or-ganisation för yrkessammanslutningar. Förbundets ledande ideolog, Åke Svahn,gjorde gällande att den svenska idrottsrörelsen ditintills varit uppbyggd enligttävlingsprincipen. När idrottsrörelsen utvecklats till en massrörelse hade denmöjligheter att nå en större krets människor än de som primärt var intresseradeav att tävla, och det nya riksförbundet hade därför en mycket viktig uppgift attfylla. Målet med de aktiviteter Korpförbundet erbjöd var att ge de mindretävlingsintresserade möjligheter till idrottsutövning som inte fordrade den rela-tivt hårda träning, som den dittillsvarande idrottsutövningen krävde. Genomen allmän utbredning av den idrott Korpförbundet förespråkade, motionsid-rotten, skulle förutsättningar för en bättre folkhälsa skapas och idrotten på all-var kunna uppnå sitt främsta syfte, att medverka till att skapa ett friskt och suntsläkte. Inom Korpförbundet var man emellertid inte enbart intresserad av attbefordra motionsidrott av hälsomässiga skäl. En lika viktig effekt av en massans-lutning till korpidrotten sades vara att den skulle öka trivseln och sammanhåll-ningen på arbetsplatserna. Detta skulle komma företagen och därmed produk-tiviteten i landet till godo.6 Det fanns alltså dubbla samhällsekonomiska argu-ment för den verksamhet det nystartade idrottsförbundet hade för avsikt attbedriva, en minskad belastning på de sociala välfärdssystemen och ett bättreutfall i produktionen.

Korpförbundet bildades i en tid av ökat samarbete och samförstånd mel-

61


lan arbetsmarknadens parter. Sverige började internationellt ses som ett landvars arbetsmarknad kännetecknades av fredliga relationer mellan arbetsgivareoch arbetstagare. Företagsnämnder tillkom 1946 som ett särskilt samarbetsor-gan mellan LO och SAF för att stärka de anställdas medinflytande, samtidigtsom de var ett medel att underlätta kommunikationen inom företagen.7 Arbets-tagarnas inställning till arbetets rationalisering och därmed sammanhängandetidsstudier hade även förändrats. I början av 1900-talet var de mycket negativtinställda till den typen av verksamhet från företagsledningarnas sida. En ökadförståelse för behovet av rationaliseringar för att upprätthålla det svenska nä-ringslivets konkurrenskraft fick arbetarorganisationerna att i högre grad accep-tera arbetsgivarnas försök att i större utsträckning reglera arbetets utformning.8

Trots det ökade samförståndet på arbetsmarknaden möttes det nationellakorpidrottsförbundet av en del kritik från fackligt håll. Det sades att korp-aktiviteterna kolliderade med fackliga aktiviteter, vilket innebar att dessa blevlidande. Det fanns också en misstänksamhet mot arbetsgivarnas positiva inställ-ning till korpidrott. Man fruktade att den positiva hållningen berodde på attarbetsgivarna trodde att en ökad aktivitet inom korpidrotten skulle minska justden fackliga verksamheten.9 Detta sätt att argumentera påminner om klassisksocialistisk kritik mot en förment borgerlig idrott.10 Denna misstänksamhet motarbetsgivares skäl att engagera sig för idrott får visst stöd av den forskning somföretagits om den svenska bruksidrotten.11

Korporationsidrott var inget nytt fenomen som uppkommit under andravärldskriget. Redan i idrottens barndom hade vissa yrkesgrupper börjat idrottatillsammans. Det handlade då inte om en annan typ av idrottsutövning än densom kom att bedrivas inom RF utan endast om en annan organisationsform,arbetsplatsföreningar istället för civila föreningar. Det olympiska året 1912 bru-kar ses som viktigt för svensk korporationsidrott, då flera stora korpföreningarbildades. Initiativ för att samordna korpidrotten inom olika områden togs se-dan i takt med att den växte. År 1918 tog Brandkårens IK och Stockholms-polisens IF initiativet till bildandet av Stockholms Yrkeskorporationers Idrotts-sammanslutning (SYK) med ett livligare tävlingsutbyte korporationerna emel-lan som följd. SYK var egentligen en samarbetskommitté mellan Brandkårens,Polisens och Spårvägens idrottsföreningar. Denna sammanslutning fanns till1944, då den efterträddes av Stockholms Korporationsidrottsförbund. Korp-idrott var fram till 1940-talet i stort sett samma typ av idrott som den som orga-niserades inom RF.12

I samband med införandet av 8-timmarsdagen 1920 hade tankar om enföretagsorganiserad idrott förts fram av representanter för RF-idrotten. Samti-


62

digt som arbetstidsförkortningen ställde krav på en ökad produktivitet inomindustrin gav den arbetarna möjlighet att njuta dess frukter, en ökad fritid, enfritid som de kunde utnyttja inom idrottsföreningarna. Den 12 januari 1920

hade Dagens Nyheter rubriken: ”Idrottsrörelsen väntar nytta av 8-timmars-dagen”13 på förstasidan. Ordföranden i Svenska Idrottsförbundet, sedan 1949

Svenska Friidrottsförbundet, Leopold Englund, ville samla landets arbetandebefolkning under idrottens fanor. Englund önskade att idrotten, Idrotts-förbundet, skulle gå i spetsen för en stort upplagd kampanj med syfte att ar-rangera stärkande övningar för landets kroppsarbetare. Enligt Englund skulledet inte handla om den enligt mångas åsikt osympatiska tävlingsidrotten utanvara en propaganda för ett friskt och härdande friluftsliv, som omväxling till detensidiga verkstads- och kontorsarbetet. Idrottssammanslutningar inom fabriks-och kontorsföretag var för övrigt, enligt Englund, redan förekommande i deflesta stora kulturstater som England, Tyskland och USA.14

Idrottsförbundets sekreterare Emanuel Karlson varnade dock i detta sam-manhang för att det fanns en risk med en satsning på företagsidrott. Risken be-stod i att en konflikt mellan företag och RF-föreningar kunde uppstå, en risksom måste avlägsnas innan en dylik satsning kunde göras. Om bruksledningaroch stora firmor stod bakom nya idrottssammanslutningar, fanns risken att deidrottsföreningar som redan fanns skulle konkurreras ihjäl och att konflikterskulle uppstå mellan dessa och de nytillkomna. Enligt Karlson hade idrottsut-övare i Stockholm, som inte velat tävla för sin firmas idrottsklubb, blivit avske-dade. Om detta problem kunde lösas, kunde man dock betrakta förverkligan-det av Englunds projekt som ett stort steg framåt mot den sunda idrottens po-pularisering.15

De farhågor för konflikter mellan förutvarande idrottsföreningar och even-tuellt nybildade, som Idrottsförbundets sekreterare gjort sig till talesman för såginte gymnasterna som något problem eftersom gymnaster inte tävlade. Självasåg dessa positivt på möjligheten att deras fysiska aktivitet skulle kunna kommaatt främjas genom företagsinitierade initiativ. Deras aktiviteter sades dessutomvara vida bättre lämpade att bli till nytta och förströelse för arbetarna än de flestaidrottsgrenarna. Den kritik som arbetarrörelsen riktade mot idrotten omfattadeinte heller gymnastiken.16

En rädsla för att de befintliga idrottsföreningarna skulle få problem ochkanske till och med slås ut kom att uttryckas av den etablerade idrottsrörelsensledare, även när det nationella korpidrottsförbundet bildades 1945. Från RF:ssida ansåg man vidare att Korpförbundet på det stora hela ägnade sig åt sammatyp av idrottsutövning som man själv bedrev och att Korpförbundet därför var

63


en konkurrent som inte hade något eget existensberättigande. Den typen avidrott hade sedan länge kunnat utövas inom RF och för den behövdes ingen ny,konkurrerande organisation.17

En skrivelse från RF med reflexioner angående Korpförbundets ansökanom statsanslag 1945 visade på hur man resonerade om det nystartade förbundet.Till att börja med ifrågasattes påståendet att RF i huvudsak ägnade sig åt täv-lingsidrott medan korpidrott var lika med motionsidrott. Från RF:s sida tyckteman att åtskilligt tydde på att just tävlingsidrott utgjorde en mycket betydelse-full del av korpidrotten. Om Korpförbundet menade allvar med skapa möjlig-het till idrottsutövande utan den hårda träning som tävlingsidrotten krävde,borde förbundet avskaffa alla tävlingar ur sitt program. Som verksamheten inomförbundet bedrevs kunde den lika litet som någon annan idrott vara utan täv-lingar som krävde hård träning. Från RF:s sida ansåg man dessutom att de akti-viteter man själv bedrev med minst lika stor rätt som Korpförbundets kundekarakteriseras som motionsidrott för majoriteten av förbundets medlemmar.18

Denna anmärkning får visst stöd av att många lokala korpidrottsförbunds bil-dats just för att organisera fotbollstävlingar mellan olika arbetsplatser.19 Trots denegativa åsikterna som uttrycktes från RF:s sida fick Korpförbundet 7 000 kro-nor i statsanslag för sin verksamhet redan i april 1945 och framgent ett allt störrestatsanslag för varje år.20

Det faktum att Korpförbundet definierade den verksamhet man hade föravsikt att bedriva som något nytt, behöver givetvis inte betyda att det var så.När en aktör vill etablera sig inom ett område, där det redan finns inflytelserikamedtävlare, är det nödvändigt att definiera den egna verksamheten i förhållandetill dessa. Det var därför självklart för korpförespråkarna att positionera den ny-bildade organisationen i förhållande till RF, som var den överlägset viktigasteaktören, samt definiera de egna aktiviteterna som ett alternativ till RF-idrotten.Med tanke på träningens betydelse för att idrottsutövning inte ska leda till över-ansträngning och skador klingar dock talet om att organisera en träningsfriidrott av hälsoskäl en smula ihåligt. Det finns snarare en del som talar för attden idrottsutövning som bedrevs inom Korpförbundet lockade utövare, sominte hade de fysiska förutsättningarna att tävla, vilket ledde till en hel del skadoroch därmed förlorade arbetstimmar.21 Företrädare för korpidrotten argumen-terade helt enkelt för den verksamhet Korpförbundet hade för avsikt att bedrivagenom att jämföra idealbilden av sin egen verksamhet med den verksamhet somfaktiskt bedrev inom RF.


64

3.2 RF bildar en motionsidrottskommitté

Hösten 1947 beslöt RF, efter förslag från Gångförbundet, att genomföra en sam-lad motionsidrottssatsning och inrätta en speciell kommitté, motionsidrotts-kommittén (MIK).22 Till ordförande i den nya kommittén utsågs Gösta Björck.Övriga ledamöter blev Nils Backlund, Bertil Falconer, Paul Högberg och EricLindé samt Pontus Lindberg, som kommitténs sekreterare.23 Dess ordförandeBjörck var medlem av såväl överstyrelse som förvaltningsutskott, ordförande iSvenska och Internationella Handbollförbundet och medlem av RF:s ungdoms-kommitté.24 Det är talande att kommittén inte rymde någon representant förGymnastikförbundet, det förbund som varit mest aktivt när det gällt att stimu-lera motionsaktiviteter inom RF. Gymnasterna drev som förvaltare av ”det bästasystemet för fysisk fostran”25 sin egen linje, när det handlade om att propageraför hälsosamt uppbyggliga fysiska aktiviteter.

Kommitténs främsta uppgift skulle vara att främja idrottsförbunds ochidrottsklubbars intresse för motionsidrott. Med MIK hoppades RF kunna fåmänniskor som var passiva att bli aktiva idrottsutövare med förbättrad hälsa sommål för sitt idrottsutövande. Enligt RF:s VD, Einar Råberg, hade man inomRF tidigare föreställt sig att motionsidrotten skulle komma som en logisk följdav tävlingsidrotten. Man hade därför trott att man inte behövde lägga någraresurser på motionsidrotten. Denna tanke hade visat sig vara felaktig och RF-ledningen var därför beredd att skjuta till resurser för att utveckla motions-idrotten.26 Vid den nybildade motionsidrottskommitténs första sammankomstslogs fast att målet med kommitténs verksamhet skulle vara: Idrott åt alla.27

Råbergs uttalande är intressant inte bara på grund av att han erkänner att RFtidigare inte gjort tillräckligt för att främja idrott i en flexibel mening utan fram-för allt för att det underkänner den inom RF mycket omhuldade tesen, att topp,det vill säga elitidrott, föder bredd. Det är ett synsätt som varit en förutsättningför RF:s hegemoniala ställning.

För att etablera den nya kommittén bland dem som stod för idrotts-utövandet, specialförbunden, arrangerade MIK en konferens i januari 1948.Konferensen inleddes med att Gösta Björck underströk att satsningen på mo-tionsidrott inte var ämnad att konkurrera med den redan etablerade tävlings-idrotten. Avsikten var istället att söka nya arbetsfält. Från specialförbundens sidaville MIK därför framför allt ha uppmuntran och stöd. De församlade special-förbundsrepresentanterna visade ingen större entusiasm inför initiativet. Deuttalade sig istället skeptiskt om det både vad gällde lämpliga idrottsgrenar ochmålgrupp. Flera mötesdeltagare ansåg att just deras idrottsgren antingen inte

65


passade som motionsidrottsaktivitet eller att man inte hade resurser att ta sig anden nya grupp av idrottsutövare som motionärerna utgjorde. Om en allvarligtmenad satsning på motionsidrott skulle göras krävdes rejäla resursförstärkningarvad gällde både ledare och pengar. Vem skulle stå för dessa resurser? Från cykel-och simhåll framhölls dessutom att de redan upprättat främjandeorganisationerför att handha de aktiviteter som MIK nu ville att de skulle ta sig an.28

En månad efter mötet med specialförbunden hölls ett liknande möte medrepresentanter för distriktsförbunden och RF:s damidrottskommitté. Dessaborde ha varit mer intresserade av motionsinitiativet då de, liksom RF centralt,inte svarade för någon egentlig idrottsutövning utan hade att tillvarata idrot-tens intressen och stärka dess framtoning i samhället.29 Distriktsrepresen-tanterna visade dock inte någon större begeistring inför den centrala ledning-ens nyvaknade intresse för motionsidrott. De riktade istället kritik mot RF:soch idrottsföreningarnas dittillsvarande agerande. Då det tagit mellan 30 och40 år att mobilisera detta intresse för motionsaktiviteter, var man tveksam tillvad som nu kunde tillföras från centralt håll. De ansåg dessutom att det var ris-kabelt att börja bygga upp en motionsidrottsorganisation från toppen. Distrik-tens representanter var också ense med specialförbundsrepresentanterna om attledarfrågan måste lösas om en satsning på motionsidrott skulle kunna föras ihamn på ett framgångsrikt sätt.30 Den stora frågan var alltså: Hur skulle RF bärasig åt för att ordna fram motionsledare?

Det motstånd som motionsidrottsarbetet möter på vissa håll beror i allmänhet intepå oförståelse för uppgiftens berättigande utan på oviljan från idrottsledarna attåtaga sig ännu mera arbete. De ha i allmänhet en mycket tung arbetsbörda och manmåste förstå dem. Ska vi lyckas måste vi få fram nya ledare som hjälper till.31

RF:s försök att etablera sig som motionsidrottsorganisation möttes alltså inteav någon större entusiasm inifrån den egna organisationen. De som var tänktaatt svara för arrangerandet av aktiviteterna höll sig avvaktande. Idrottsrörelsensrepresentanter varnades dock av en av MIK:s medlemmar, Gångförbundets EricLindé. Han varnade dem för att den överdimensionerade tävlingsidrotten ris-kerade att tappa sin framträdande position inom en snar framtid. En reaktionmot den kunde förväntas komma och då gällde det för RF-idrotten att ha någotannat och bättre att erbjuda den svenska befolkningen. Motionsidrotten var justdetta, något bättre än tävlingsidrotten.32

Trots den skepsis som visats vid de två planeringskonferenserna angåendeutformningen av MIK konstaterade förvaltningsutskottets ordförande, Bo Eke-lund, vid överstyrelsens vårsammanträde, att den nya kommittén i sitt arbetemötts av förståelse och sympati.33


66

Ett år efter att kommittén bildats hade lite hörts om dess verksamhet. Manhade inte funnit de rätta formerna för att bedriva sitt arbete med att etablerahälsosam idrott som en verklig folkrörelse.34 Britsen på konkreta resultat av ar-betet och talet om svårigheter att finna en form för verksamheten kan inte tol-kas på annat sätt än att motionsidrott representerade en ny typ av aktivitet inomRF-komplexet. RF hade alltså inte varit en organisation med plats för all typ avidrottsutövning. Det verkar mer som om det funnits en arbetsdelning, där RFsvarade för den tävlingsmässigt inriktade idrotten, samtidigt som man medvarm hand överlät den motionsinriktade idrotten på främjandeorganisationer.Denna arbetsdelning påverkades av Korpförbundets inträde på det nationellaidrottsfältet.

När MIK-ordförande Björck på hösten 1948 offentligt förde fram sina syn-punkter på och planer för motionsidrotten, tog han avstamp i den inom RF såomhuldade idén om ett intimt samband mellan elit- och breddidrott. Idrottsligbredd var ett grundvillkor för en framgångsrik elitidrott. Den verkliga bredd-idrotten hade ditintills saknats i Sverige och det berodde i stor utsträckning påledarbrist, vilken nu motionsidrottskommittén skulle inrikta sitt arbete på attlösa. Huvudsyftet var dock inte att skapa förutsättningar för elitidrott. NärBjörck argumenterade för verksamheten var det inte heller med renodladefolkhälsoargument. Argumentationen ser snarare ut som ett beredskapsargu-ment från krigsåren:

Klart står helt visst för oss alla att den svenska idrottens bredd ständigt måste ökas,ej endast för att vårt relativt lilla land allfort skall kunna hävda sin internationellaslagkraft, utan också och främst för att vårt folk, unga och gamla, män och kvinnorskall bli fysiskt sunt och friskt och för att alla – om så skulle behövas – skola kunnahävda vår nationella slagkraft.35

Björcks argumentation för den nya satsningen är en smula oklar. Hanargumenterade för det nya och inte helt förankrade initiativet med hjälp av denomhuldade idén om ett intimt samband mellan elit- och breddidrott. Verkligbreddidrott var ett grundvillkor för en framgångsrik elitidrott varpå han, omman tar hänsyn till att de ur svensk synvinkel mycket framgångsrika olympiskaspelen i London just avslutats, förnekar detta samband med påståendet att verk-lig breddidrott saknats i Sverige.36 Hur användbart argumentet om sambandetmellan bredd och elit varit, framkommer av att det ett par år senare användes avförvaltningsutskottet för att inför riksidrottsmötet argumentera omvänt. Godaelitresultat sades skapa en ökad bredd, vilket var den väsentligaste uppgiften förRF.37 Sambandet mellan elit- och breddidrott kunde alltså användas för att mo-

67


tivera stöd till den elitinriktade verksamheten, eftersom den utgjorde en ut-märkt propaganda för en ökning av motionsidrotten, samtidigt som det använ-des för att motivera stöd för breddverksamhet som en förutsättning för att enelit skulle utvecklas.

Till en början märktes inte mycket av MIK men man sände ut RF-konsulenter i distrikten för att kartlägga hur idrottsutövningen såg ut i fören-ingarna runt om i landet. När konsulenternas vedermödor sammanfattadesframträdde en inte alltför smickrande bild. Mycket talade för att det fanns platsför andra och konkurrerande organisationer inom idrotten. Av konsulenternasrapporter framkom nämligen att endast hälften av föreningarnas medlemmarvar aktiva och att föreningarna i huvudsak koncentrerade sina resurser på deduktigaste tävlingsidrottande männen i senioråldern. Ungdoms- och motions-idrottsarbetet kom i andra hand, och de föreningar som hade kvinnliga med-lemmar saknade ofta arbetsprogram för dessa. På det stora hela ansågs omsor-gen om medlemmarna vara ett försummat område.38

Fotbollen är dominerande nästan överallt. Ett glädjande undantag är bl.a. Möln-torp, där fotboll ej får förekomma på idrottsplatsen… Tyvärr är det inte många för-eningar som har någon av ovan nämnda avdelningar [ungdoms-, motions- ochdamavdelningar]. Man har inte tid med andra än tävlingsidrottsmännen, det är ettenda jäktande för att få fram en så god topp som möjligt. Och så skyller man påledarbristen.39

I tre av de idrottsföreningar jag besökte under denna tvåmånadersperiod har jagmött ”Idrott åt alla”. Om jag ”åt alla” menar de som äro med i föreningen.40

De allmänna intrycken av besöken har visat att det går att fånga intresset bland ettgäng idrottsgrabbar för synpunkter på idrottens grundidé. Det är litet svårare därfotbollen fått rotfäste men även i dessa klubbar har man lyssnat märkbart intresse-rat … Påfallande är att de klubbar, som helt domineras av fotbollen, har att uppvisaen mycket sämre allmän standard på såväl ledare som aktiva. De individuellaidrotterna framskapar avgjort bättre, sundare och öppenhjärtigare typer. Framfö-rallt mindre bortskämda.41

Sammantaget tyder konsulenternas uppgifter på att det låg åtskilligt i den kritiksom riktats mot RF.42 I slutet av 1940-talet organiserades idrotten inom RF avmän och för de män som ville tävla.

I samband med att MIK skulle etableras vände man sig också till RF:spoliklinikkommitté för att få medicinska synpunkter. I den PM som poliklinik-kommittén sände till RF finner man, att det från idrottsläkarhåll fanns betänk-ligheter gentemot att stora delar av befolkningen skulle engageras i idrottsutöv-ning. Svaret från kommittén kan betecknas som tvekande: att få människor som


68

tidigare inte idrottat att börja idrotta var inte problemfritt. Från kommitténssida förespråkades därför:

➢ läkarundersökning för alla, men särskilt viktig för utövare över 40 år,

➢ att motionsidrott inte borde bedrivas i tävlingsmässig form,

➢ att lagbollspel inte borde utövas av dem som var över 50 år och att en tids-begränsning motsvarande hälften av den normala tiden borde införas och

➢ att vid rekommendation av idrottsgrenar borde hänsyn tas till såväl gre-narnas motionsvärde som rekreationsvärde i förhållande till utövarens dag-liga verksamhet.

Enligt kommittén hade bordtennis, bowling, golf, konståkning och varpa över-vägande rekreationsvärde medan badminton, bandy, cykel, fotboll, fäktning,gymnastik, gång, handboll, friidrott, kanot, orientering, rodd, simning, skid-löpning, skridskoåkning och tennis dessutom hade ett motionsvärde. Allaidrottsgrenar, med undantag av fotboll, kunde enligt kommittén utövas av så-väl kvinnor som män. Bland de idrottsgrenar som inte utövades inom RF an-sågs squash, korgboll, volleyboll och fjällvandring ha stort motions- och rekrea-tionsvärde medan ridning, segling och skytte framför allt hade rekreations-värde.43

Hur ställde sig Korpförbundet till RF:s nya kommitté? Det finns en delsom talar för att kommittén faktiskt bemöttes positivt. Arbetsfältet påstods varaså stor och viktigt att det fanns plats för alla som ville göra en insats och organi-sationerna sades rikta in sig mot olika medborgarkategorier. RF kunde alltså nåmånga motionsbehövande som Korpförbundet inte kunde nå och vice versa.För att kommittén bemöttes negativt talar först och främst att erkännandet avatt man arbetade för det gemensammas bästa har en tendens att skjutas i bak-grunden när knappa resurser ska fördelas och att kommittén hade sjösatts utanatt korprepresentanterna i RF:s korporationsidrottskommitté informerats i för-väg.44 Det hela sammantaget talar för att de negativa argumenten vägde över.RF:s nya kommitté välkomnades endast utåt av Korpförbundet.

I november 1951 beslöt MIK att informera RF:s förvaltningsutskott om attden verksamhet kommittén bedrivit skulle avslutas och att man ställde sina plat-ser till förfogande. MIK beskrevs som en försöksverksamhet. Det fortsattamotionsidrottsarbetet inom RF borde enligt kommittén bedrivas av represen-tanter för specialförbunden. Dessa borde samarbeta med varandra när de be-drev motionsidrottsaktiviteter och en framtida kommitté kunde förväntas hasom huvudsyfte att propagera för olika former av breddidrott.45 MIK:s öde bär

69


stora likheter med det öde som drabbade RF:s propagandakommitté på 1920-talet.46 Ett öde som visar på tävlingsidrottens hegemoniska position inom RF.

Hur bör den verksamhet som bedrevs av motionsidrottskommittén sam-manfattas? Vad var det man främst hade åstadkommit under de fyra år man fun-nits? Helt klart tycks vara att det var under denna period, som motionsidrottverkligen blev en aktivitet som upptog RF-ledningens intresse. MIK hade delatut visst finansiellt stöd till specialförbund för att dessa skulle genomföramotionsidrottsarrangemang. Det var framför allt förbunden för gång, handbolloch varpa som drog nytta av detta understöd. Under perioden 1947–1950 hadekommittén haft 84 900 kronor till sitt förfogande. Av dessa medel hade hälften,42 000 kronor, använts för att stödja olika motionsaktiviteter: 20 550 hade gåtttill Gångförbundet, 12 800 till Handbollförbundet och 7 300 till Varpakast-ningsförbudet. Lejonparten av det övriga anslaget hade använts för att arrang-era konferenser.47

Ett av få offentligt synliga resultat av motionsidrottskommitténs verksam-het var Bertil Falconers med fleras skriftliga bidrag i Svensk Idrott under 1949. Ien rad artiklar gavs praktiska tips om lämpliga motionsidrottsgrenar, till exem-pel: långfärdsskridskor, husmorsgymnastik, gång och simning.48

En effekt, om än indirekt, av RF-ledningens satsning på motionsidrottenkunde ses i den handbok som RF gav ut 1949. I den sades att 90 procent av allidrottsutövning inom RF utgjordes av motionsidrott.49 Detta var något helt nyttom man jämför med den handbok som gavs ut sex år tidigare.50 I den nämndesinte med ett ord att motionsidrott var en viktig del av den idrott som utövadesinom RF. Hur kunde det komma sig att motionsidrott på så kort tid kom att bliden överlägset största aktiviteten inom RF? Motionsidrottskommittén hade inteuträttat speciellt mycket. Det är inte troligt att det rörde sig om en förändringav de aktiviteter som faktiskt utövade men man finner en förändring beträf-fande ordval. Ett nytt sätt att tala om idrott och nyttan av idrott hade uppståttunder de mellanliggande sex åren. Det framstår som uppenbart att skrivningenkom till för att inför omvärlden visa upp att den idrott Korpförbundet sades sigvilja sysselsätta sig med var något som till stor del redan utövades inom RF. En-ligt en barmhärtig tolkning av RF:s agerande var den viktigaste effekten av MIKatt ett mer flexibelt idrottsbegrepp etablerades inom organisationen. En krasstolkning av RF:s agerande blir istället att RF var en smula osportsligt och endastförsökte utnyttja sin egen storlek och ordens och begreppens makt över tanken.

Ett tecken på att ett idrottsbegrepp med vidgat innehåll höll på att etable-ras under slutet av 1940-talet var att de av RF:s specialförbund skapade främ-jandena för cykel, gymnastik, rodd och simning tillsammans med Skid-


70

främjandet under hösten 1947 beslöt att bilda en samverkansorganisation, Dearbetande främjandeorganisationernas samarbetsnämnd. Organisationen skulleha till uppgift att handlägga frågor som ansågs vara av gemensam natur. Avsik-ten var att de anslutna organisationerna skulle lämna varandra stöd vid förhand-lingar med statsmakterna samt med statliga och kommunala myndigheter.Dessutom skulle samarbetsnämnden företräda organisationerna vid överlägg-ningar med utanför nämnden stående organisationer.51

Främjandeorganisationernas beslut att bilda en samarbetsnämnd sågs intemed blida ögon av RF. När den nybildade nämnden diskuterades i överstyrelsenfastslogs att man i framtiden med kraft skulle hävda RF:s centrala ställning, närdet gällde prövning och fördelning av statsmedel för idrott och fysisk fostran.Eric Lindé uttrycker till och med åsikten att bildandet av en dylik organisationvar att betrakta som illojalt.52

Enligt RF:s VD Ernst Råberg hade samarbetsnämnden troligtvis bildatspå grund av att RF:s förvaltningsutskott i ett remissyttrande avstyrkt att Skid-främjandet skulle få anslag ur Fonden för idrottens främjande. Det hade mangjort eftersom man ansåg att stöd till dessa skulle lämnas ur Fonden för frilufts-livets främjande.53 När man läser RF:s yttrande blir man inte förvånad över attfrämjandeorganisationerna kände sig manade att bilda en organisation somskulle tillvarata deras intressen. Tron på att RF skulle verka för deras sak måsteha fått sig en törn.54 Det är troligt att främjandeorganisationerna ansåg att RFbrutit mot en outtalad arbetsdelning mellan organisationerna i och med att manbörjade arbeta med att främja motionsidrott inom den egna organisationen.RF:s nyupprättade motionsidrottskommitté var ur främjandeorganisationernasynvinkel inte ett bålverk mot korpidrotten utan ett försök att ta över en formav fysisk aktivitet som varit främjandenas angelägenhet under åtminstone ettdecennium.

Samarbetsnämnden sökte även kontakt med Korpförbundet och det be-slutades att en kontaktman från respektive organisation skulle närvara som ad-jungerad ledamot då respektive arbetsutskott behandlade frågor som låg inombåda organisationernas intressesfär. Till Korpförbundets kontaktman utsågsÅke Svahn och som samarbetsnämndens Skidfrämjandets Svante Fleetwood.55

Frågor, som föranledde ett ömsesidigt deltagande från de bådasammanslutningarna, dök dock inte upp speciellt ofta. Ett undantag utgjordesav MIKA-kampanjen 1953 (se avsnitt 5.1.1 nedan) då företrädare för Korp-förbundet och Skidfrämjandet möttes för att diskutera den uppkomna situa-tionen.

71


3.3 Förhållandet mellan RF och KorpförbundetI direkt anslutning till att den nationella korporganisationen bildades sändesett telegram till ordföranden i RF:s förvaltningsutskott. I detta framfördes för-hoppningar om ett gott samarbete mellan de båda riksorganisationerna:

Svenska Korporationsidrottsförbundet, som bildats i kväll, sänder Eder sin hjärt-liga hälsning och sitt tack för visad välvilja och förståelse. Från förbundets sida skallingen möda lämnas osparad för att åstadkomma ett gott samarbete med Eder ochEdra organisationer till den svenska idrottens gagn.56

Den första gången frågan om korpidrott på allvar hade tagits upp inom RF vari juni 1942, då en rapport om överläggningar för att komma till rätta med träng-sel på idrottsplatserna i Stockholm, främst för fotbollens vidkommande, läm-nades. RF:s förvaltningsutskott tillsatte en kommitté för att närmare utreda frå-gan. Kommittén avslutade sitt arbete i november 1943 och kom att konstatera:

Det vore lyckligast, om all idrottsutövning kunde inrangeras i RF, och att korpora-tionsidrotten erhöll en sådan organisation, att ett friktionsfritt samarbete med RF:sorganisationer möjliggöres. Vissa utsikter härför torde förefinnas, om SF [special-förbund] i samförståndets tecken söka samarbete med de utanför RF ståendekorporations- och motionsidrottsföreningarna.57

Inom kommittén hade även möjligheten av att skapa ett specialförbund förkorpidrott inom RF diskuterats, men en majoritet av ledamöterna hade ansettatt korpidrottsfrågorna borde lösas inom RF:s specialförbund.58

Vid överstyrelsens sammanträde i april 1945 var den nybildade riks-organisationen givetvis uppe till diskussion. RF-ledningen kom fram till att detvar av betydelse för idrottens framtid i Sverige att man fann lämpliga formerför ett gott och fruktbart samarbete.59 Ett första officiellt möte mellan repre-sentanter för de båda förbunden hölls i juni 1945. Båda organisationerna före-träddes av sina ledande representanter. På mötets dagordning stod frågan omKorpförbundet skulle förbli ett eget förbund eller träda in i RF som ett special-förbund. Om korpförbundet gick upp i RF var tanken att dess ställning skullebli densamma som Skolidrottsförbundets, det vill säga ett förbund som orga-niserade en bestämd kategori av människor och inte en speciell form av idrotts-utövning, vilket var den gängse organisationsstrukturen inom RF. Under mö-tet diskuterades även ekonomiska frågor, tävlingar och tävlingsbestämmelser,organisationsfrågor på det lokala och regionala planet, idrottsmärken samtamatör- och bestraffningsbestämmelser. Det beslutades att RF och Korp-


72

förbundet skulle utse varsin ledamot som på grundval av vad som diskuteratsskulle utarbeta ett förslag till avtal för Korpförbundets eventuella anslutningtill RF.60

RF:s representanter lät under mötet även meddela att handelsministern,Bertil Ohlin, lovat att ställa sig förstående till anslagsäskanden från RF:s sidasom kunde motiveras av Korpförbundets anslutning till RF och dess verksam-het.61 Redan ett par månader efter korpförbundets bildande hade alltså RF, trotsen tidigare avvisande inställning, fattat beslut om att undersöka förutsättning-arna för skapandet av ett specialförbund för korporationsidrott inom RF. Vadberodde det på? Var orsaken att RF:s ledning svängt i sin syn på korpidrottenoch ansåg att den borde finnas inom RF som ett specialförbund eller beroddedet på att man ansåg att idrottsrörelsens organisatoriska enhet var viktigare änen organisationsstruktur med specialförbund som ansvarade för varsin idrotts-gren? Med tanke på hur RF agerade under de kommande decennierna är detinte speciellt vågat att hävda att den förändrade inställning till korpidrottensplats inom RF-komplexet berodde på att man ansåg att den organisatoriska en-heten var viktigare än organisationsstrukturen med specialförbund som ansva-rade för sin idrottsgren.

Efter diskussioner inom respektive förbund beslutades att Korpförbundetinte skulle anslutas till RF utan istället knytas till RF genom en ständig kom-mitté, RF:s korporationsidrottskommitté. Till medlemmar i kommittén utsågsKorpförbundets arbetsutskott samt två representanter från RF, C. A. Ledin ochEinar Råberg.62 Kommittén skulle fungera som organ för handläggning av ge-mensamma frågor och verka för ett ur idrottens synpunkt gagnande samarbetemellan organisationerna. I den överenskommelse som träffades mellan RF ochKorpförbundet slogs det fast att Korpförbundet skulle undvika att använda be-nämningar som var alltför lika dem som användes inom RF i sin organisation.Tävlingar skulle helst vara utformade enligt de bestämmelser som gjorts uppinom RF:s specialförbund. RF och Korpförbundet skulle ömsesidigt respekteravarandras bestraffningsåtgärder.63

Från korphåll var man inte mån om att ansluta sig till RF. Förbundet lärdesig omgående att uppskatta sin självständighet, en självständighet man var oro-lig att mista om man blev ett specialförbund inom RF. Argumentet mot en RF-anslutning var att förbundets motionsinriktning riskerade att skjutas i bakgrun-den av RF:s mer tävlingsinriktade verksamhet.

När mötena inom korporationsidrottskommittén startade under 1947 villekorprepresentanterna förändra kommitténs sammansättning. Enligt ordfö-rande Anderson borde kommittén vara sammansatt av lika antal representanter

73


från båda organisationerna. Det skulle leda till att resultatet av en överläggningskulle bli jämförbart med en avtalsförhandling. En typ av förhandling som of-tast var moraliskt bindande.64 Förslaget om lika antal representanter i kommit-tén kom också att accepteras av RF:s förvaltningsutskott.65

Gränsdragningar kom att uppta mycket tid när de båda organisationernaförsökte definiera förbundens verksamhet i förhållande till varandra. Vilken typav idrott var det som man skulle syssla med inom den egna organisationen? Vil-ken typ av idrott var den andra organisationens domän? När den frågan tycktesbesvarad dök frågan om vilken typ av idrott man verkligen sysslade med upp.Sysslade man verkligen med den idrottsutövning som man sade att man stodför? Från RF:s sida uttrycktes tidigt önskemål om en tydlig gränsdragning mel-lan RF-idrott och korpidrott, idrott och motionsidrott. RF:s önskemål var attKorpförbundet skulle göra som sina norska kollegor och enbart sysselsätta sigmed motionsidrott, vilket man 1947 ansåg innebära idrottsutövning som sak-nade tävlingsinslag. Från korphåll framhölls att man hade diskuterat det menatt man ännu inte var på det klara med hur man ville ha det.66

Argumentet att tävlingsmomentet inte hade i motionsidrott att göra komatt användas från RF-håll, när kritik riktades mot utanför RF stående organisa-tioners verksamhet. När de anordnade tävlingar ansågs de göra intrång på RF:srevir. Om argumentet att tävlingsmomentet inte hörde hemma inom motions-idrotten var sant, så är det svårt att föreställa sig hur 90 procent av den verksam-het som bedrevs inom RF var att hänföra till motionsidrotten.

Bland de konflikter som uppstod, där den ena organisationen ansågs gå inpå den andras territorium eller inte respekterade den andras beslut, kan någranämnas och framhävas. Så väcktes ont blod exempelvis när RF:s förvaltnings-utskott 1956 beslöt att anta Motionsserien i Stockholm som medlem i RF somen förening67 liksom när RF inte respekterade Korpförbundets bestraffnings-beslut.68 Kraftigt ifrågasattes också Sport 60:s direktinbjudning till korp-klubbarna69 och RF:s satsning på MIKA, vilket sågs som ett försök att tränga sigin på ett område där såväl Korpförbundet som Skidfrämjandet redan hade eta-blerat sig.70 I andra riktningen uttalade RF:s specialförbund missnöje med attkorporationsidrottsrörelsen ägnade sig åt andra uppgifter inom idrotten än denrena korporationsidrotten, till exempel familjemotion.71 Sin plats i detta sam-manhang har även det hetsiga meningsutbyte som utspelade sig om ÖstersundsKorporationsidrottsförbund vintern 1958.72

Arbetet med att sprida motionsidrottens välsignelser till befolkningen för-flöt således inte friktionsfritt. Över huvud taget kom förbundens samexistensatt kantas av konflikter. Vid riksidrottsmötet 1948 kom debatten att domineras


74

av korpidrotten. Korpförbundet hade under sina första verksamhetsår expan-derat snabbt. På vissa håll i landet hade det kommit att uppfattas som en allvar-lig konkurrent till den mer etablerade RF-idrotten. Den som kom att hamna iskottgluggen för den kritik som riktades mot Korpförbundet var dess ordfö-rande Carl Albert Anderson, som i egenskap av ordförande för Gymnastik-förbundet samt medlem av RF:s överstyrelse deltog vid mötet. Mötesdeltagarnaframförde kritik mot korpidrotten på flera punkter. Korpförbundet hade över-gett motionstanken och bedrev istället tävlingsidrott på samma sätt som de re-dan etablerade RF-förbunden. Denna typ av idrottsutövning var dessutom häl-sovådlig för deltagarna, då många äldre och otränade lockades att delta i Korp-förbundets tävlingar och matcher. Det var också fel att RF-idrottare i vissa orterfick delta i korpidrotten. Sist och slutligen var det oacceptabelt att Korp-förbundet planerade att införa egna idrottsmärken som konkurrerade medRF:s.73

Frågan om idrottsmärken hade diskuterats vid riksidrottsmötet och inomRF:s korporationsidrottskommitté redan ett år tidigare. Det hade handlat om,huruvida Korpförbundet skulle skapa egna motionsidrottsmärken eller samar-beta med RF:s motionsidrottskommitté och hur korpidrottsföreningarnas pro-paganda för RF:s idrottsmärke skulle utformas. Den innebar nämligen admi-nistrativa problem i och med att korpföreningarna var tvungna att gå genomRF:s byråkrati när de befordrade idrottsmärket, och vinsten från märkes-försäljningen kom därigenom inte korpidrottsföreningarna till godo.74

När Anderson gick i svaromål mot kritikerna medgav han att Korp-förbundet anordnade tävlingar. Det berodde på att man inte ansåg det möjligtatt skapa intresse för verksamheten om man helt avstod från tävlingsmomentet.Man arbetade dock med att styra utvecklingen bort från tävlingsidrotten. Deidrottsmärken Korpförbundet avsåg att lansera var till skillnad från RF:s idrotts-märken inga prestationsmärken utan hade karaktären av deltagar- eller propa-gandamärken. Korpförbundet hade visserligen fattat beslut om att lansera ettmotionsmärke men skjutit dessa planer på framtiden, bland annat beroende påatt man funnit bestämmelserna för detta ligga alltför nära dem för RF:s märke.Till sist höjde han ett varningens finger mot dem som kritiserade Korp-förbundet på ett i hans tycke alltför hårt sätt. Det avtal som träffats mellan RFoch Korpförbundet hade ingåtts mellan två parter och det var därför viktigt attbåda dessa gjorde sitt bästa för att samarbetet skulle löpa friktionsfritt.75

Att Korpförbundet angreps på riksidrottsmötet 1948 är inte så märkligt.Detta år hade RF för första gången på allvar försökt definiera sig som främjareav motionsidrott genom att motionsidrottskommittén börjat sitt arbeta inom

75


organisationen (se avsnitt 3.2 ovan). Det är också helt naturligt att flera av RF:sspecialförbund blev oroliga när Korpförbundet ville lansera idrottsmärken.Under andra världskriget hade flera av RF:s specialförbund lanserat rena del-tagarmärken, märken som hade visat sig vara lönsamma. Idrottsmärkesmark-naden var en viktig intäktskälla för många förbund och då var det naturligt attde, som redan fick del av intäkterna, inte ville dela dem med fler aktörer.76

Året därpå förbättrades förhållandet mellan organisationerna och hösten1949 beslöt deras årsmöten att ge representanterna i RF:s korporationsidrotts-kommitté i uppdrag att försöka åstadkomma ett förslag för hur Korpförbundetskulle anslutas till RF.77 Vid korporationsidrottskommitténs sammanträde inovember 1950 säger protokollet att de kommitterade beslöt att inför sina riks-organisationer enhälligt förorda att Korpförbundet skulle anslutas till RF efter istort sett samma bestämmelser och former som för Skolidrottsförbundet.78

Detta beslut ville Hans Karlsson inte kännas vid när protokollet skulle justeras.Enligt Karlsson var protokollet alltför kategoriskt skrivet då det ännu fannsmånga oklarheter och motsättningar. Från Korpförbundets sida ville man attdetaljerna skulle klargöras innan man började diskutera ramarna för en anslut-ning till RF.79

Under de förhandlingar som följde kom Korpförbundet att uppvisa ett alltmindre intresse för en fastare knytning till RF och började istället betona sinsärart i förhållande till RF-idrotten. Det tycks som om man var nöjd med denrådande situationen och därför inte fann anledning att förändra förhållandetmellan organisationerna. När det fördjupade samarbetet med RF diskuterades,intresserade man sig också mest för vilka fördelar man skulle kunna uppnå, omman valde att ge upp sin frihet och i stället underordna sig och ingå i RF-sfä-ren.80 I ett direktiv till förhandlarna hette det:

Förbundsstyrelsen uppdrager åt förhandlingsdelegerade att söka erhålla konkretauppgifter om vilka fördelar Korporationsidrottsförbundet kan erbjudas som kom-pensation därest förbundet uppgiver sin nuvarande fria och självständiga verksam-hetsform.81

När detta uttalande lästes upp vid korporationsidrottskommitténs samman-träde, uttryckte RF:s representanter sin sorg över att ett dylikt aktstycke hadehamnat på deras bord. De kunde på grund därav inte återvända till sina upp-dragsgivare med någon optimistisk syn på förhandlingarna. Dock begärde RFatt Korpförbundet närmare skulle precisera sina främsta önskemål.82

Den gemensamma kommittén tycks därefter inte ha sammanträtt förrän ioktober 1952, då RF:s VD Torsten Wiklund lade fram ett förslag om att Korp-


76

förbundet skulle anslutas till RF. Förslaget kan ses som en eftergift från RF:ssida. Det innebar att RF:s motionsidrottsresurser skulle tillfalla Korpförbundetmed anslag och allt, att lokalförbunden skulle kunna fortsätta samarbeta somtidigare och att Korpförbundet liksom tidigare skulle kunna söka statsanslagdirekt från regeringen. Korpförbundet beslöt dock, då motståndet mot ett sam-gående sades vara massivt inom organisationen, att tacka nej till att uppgå i RFenligt förslaget och meddelade samtidigt att man inte hade för avsikt att gå uppi RF under en överskådlig framtid.83

Korpförbundet tackade inte bara nej till erbjudandet om att gå med i RF,man plockade dessutom fram tvivlarkortet när det stod klart att de båda organi-sationerna även i fortsättning skulle komma att stå åtskilda. I tidningen Sportför alla publicerades en stor intervju med författaren Ivar Lo-Johansson, där detframgick att han fortfarande tvivlade på tävlingsidrotten men att han var sym-patiskt inställd till Korpförbundets arbete med att ge idrotten nytt innehåll.84

Korpförbundets ställningstagande väckte missnöje inom RF, speciellt somman från korphåll inte presenterat något motförslag till det förslag RF lagt fram.Samarbetet inom korporationsidrottskommittén låg också nere under de föl-jande åren. Förbunden enades dock om att den överenskommelse som träffatsmellan dem 1946 skulle fortsätta att gälla.85 Missnöjet med Korpförbundets age-rande från RF:s sida blev mycket tydligt vid det överstyrelsesammanträde somföljde på förbundets besked.86

Förhållandet mellan de två nationella idrottsorganisationerna RF och Korp-förbundet var av betydelse för hur motionsidrotten i Sverige organiserades un-der de 30 år som Korpförbundet var ett självständigt riksförbund. Carl AlbertAnderson lär ha känt sig kränkt av den behandling korpidrotten fick från le-dande RF-håll under 1940-talet. RF ansågs ha agerat enligt tron att korpidrottvar en dagslända som snabbt skulle självdö. Denna inställning och därav följ-ande uppträdande innebar att Carl Albert under hela sin livstid å det starkastemotsatte sig att Korpförbundet skulle gå upp i RF.87 Denna inställning deladesav den mångårige VD:n Henry Ohlson.88 Det sätt, på vilket förhållandet mel-lan RF och Korpförbundet utvecklades under de kommande 30 åren, talar föratt Carl Albert och andra i hans generation verkligen motsatte sig en anslutningav Korpförbundet till RF.

Under sina första 20 år som riksorganisation utvecklades Korpförbundetfrån att ha omfattat åtta lokalförbund vid starten 1945 till att år 1964 omfatta 153lokalförbund samt ett antal direktanslutna korporationer och idrottssamman-slutningar. Under samma period hade RF:s specialförbund tredubblat antalet

77


medlemmar från 555 761 medlemmar 1945 till 1 633 522 år 1964. Det rörde sigdock inte enbart om en tillväxt inom RF-idrotten. Under de första 20 åren efterandra världskriget togs 22 nya specialförbund upp i RF-familjen. Andelen avstatens anslag till idrotten som gick till Korpförbundet ökade från 4 procent1950/51 till 5,8 procent 1960/61.89

Exakt hur stor Korpförbundets verksamhet har varit är svårt att uttala sigom, då man inte hade några individuella medlemmar. Förbundet bedrev docken omfattande verksamhet och antalet starter i lokalförbundens aktiviteter över-steg en miljon 1958, och under alla omständigheter hade man lyckats etablerasig som ett ideologiskt och faktiskt idrottsalternativ till den i mångas ögon allt-för tävlingsinriktade RF-idrotten. Det skedde till stor tack vare det nära samar-bete med försäkringsbolaget Folksam (se kapitel 6), där man ville visa att enmåttfullt utövad idrott hade en viktig samhällelig uppgift att fylla. Korpför-bundet lyckades formulera en uppgift som idrotten hade att fylla, en uppgiftsom man dessutom hävdade hade negligerats av RF-idrotten, som förblindatsav den spektakulära tävlingsidrotten, och därför måste fyllas av utanför RF stå-ende idrottssammanslutningar.90

3.4 Gymnastikförbundet blir ett specialförbundbland andra

Med vajande fanor och klingande spel blåstes 1949 års Lingiad in. Med sänkta fa-nor och sorgmusik sattes punkt för 1949 års Lingiad. På några få månader har en isig själv stolt idé bidragit att bringa dess skapare till ett förtvivlans steg. Om moti-vet till den direkta handlingen går kannstöperierna men endast otillräckliga speku-lationer kan tyda det direkta skälet till dödssprånget.91

Med hänsyn till vad som framkom i kapitel två framstår det som självklart attGymnastikförbundet skulle komma att spela en framträdande roll inommotionsidrottsfältet under efterkrigstiden. Under mellankrigstiden hade för-bundet varit den främsta företrädaren för fysiska aktiviteter som ett medel föratt förbättra folkhälsan ur såväl praktisk som ideologisk synvinkel. Gymnastik-förbundet innehade också en särställning inom idrottsrörelsen. Rent formelltvar det endast ett specialförbund inom paraplyorganisationen RF. Samtidigtgjorde man anspråk på att vara jämställt med hela den övriga idrottsrörelsen.Det kunde som enda specialförbund på egen hand gå till regeringen med sinaanslagsäskanden istället för att som övriga förbund gå genom RF:s centrala för-valtning. Allt detta förändrades under hösten 1949.


78

Fyra år tidigare hade Gymnastikförbundet i samarbete med Sveriges Lä-karförbund genomfört någonting ditintills okänt inom svenskt idrottsliv. Till-sammans genomförde de en kampanj, Hälsokampanjen 1945. Det var en kam-panj vars syfte var att aktualisera hälsans problem för den stora allmänheten påett nytt sätt. En viktig orsak till förbundens beslut att arrangera kampanjen varsamhällets ökade engagemang för medborgarnas hälsa. Enligt en uppsats avnationalekonomen Sven Rydenfelt, som publicerades i tidskriften Friskt folk1943, kostade sjukdom och ohälsa samhället två miljarder kronor årligen i di-rekta och indirekta kostnader.92 Dessa kostnader var dessutom i stigande. Detfanns således starka skäl för en satsning på den förebyggande hälsovården.93

Med den planerade hälsokampanjen syfta arrangörerna sålunda till att efter delvisnya linjer med utnyttjande av modern propaganda aktualisera själva hälsans pro-blem för den stora allmänheten. Det har nämligen gång på gång visat sig, att hälsanför den stora allmänheten i regel icke är något problem förrän i det ögonblick, dåindividen drabbas av sjukdom eller olycksfall. Då först upptäcker man i regel, atthälsan för varenda människa är ett personligt problem av den mest allvarliga karak-tär. Men då kan det i många fall redan vara för sent att göra den upptäckten; skadankan i många fall redan vara skedd under det att den möjligen skulle ha kunnat und-vikas eller i varje fall uppskjutas om vederbörande i tid fått sin uppmärksamhetriktad härpå.

Hälsokampanjen vill alltså med andra ord med utnyttjande av den modernapropagandans alla tillbuds stående medel söka göra klart för den stora allmänhe-ten, att man med sund livsföring verkligen har möjlighet att stärka sin hälsa och sinmotståndskraft mot sjukdom. Och vidare vill arrangörerna också underhälsokampanjen söka lämna upplysningar om, vilka hjälpmedel vetenskapen ochvårt samhälle nu tillsammans lyckats åstadkomma för att söka bota de sjukdomar,som trots all försiktighet och alla förebyggande åtgärder i alla fall kunna drabbaoss.94

Det var många ämnen man ville informera allmänheten om: hälsoproblemetför den enskilde, familjer och samhället, sund föda och sunda vardagsvanor,arbetshygien och bostadshygien, fritidens rätta utnyttjande för skapandet avbättre andlig och kroppslig hälsa, fostran till hälsa och kampen mot folksjuk-domar.95 Kampanjmakarna närmade sig, som framgår av exemplen på typ-föredrag, hälsan från en mängd olika infallsvinklar, men de måste trots detta sessom omfattande ett minimalistiskt hälsobegrepp. Från början hade kampanjenplanerats till 1943, men på grund av problem med finansieringen kom det attdröja till 1945 innan den kunde förverkligas.96

Det råder inget tvivel om att kampanjmakarna hade rätt, när de hävdadeatt kostnaderna för sjukdom och ohälsa var i stigande. De bästa jämförelsesiffror

79


som finns tillgängliga berör kostnaderna för hälso- och sjukvårdsändamål 1928

och 1947, vilka mellan åren steg från 82,49 till 544,29 miljoner kronor.97 Det äremellertid svårt att med bestämdhet säga något om i vilken utsträckningkostnadsökningen berodde på en medveten utbyggnad, förbättring och effekti-visering av vården samt en allmän prisökning (levnadskostnadsindex hade sti-git med nästan 43 procent under perioden) i förhållande till ett ökat utnyttjandeav hälso- och sjukvård beroende på att befolkningen blivit i sämre skick.

I Gymnastikförbundets självbild ingick att man var en folkrörelse för folk-hälsans höjande. Med folkhälsokampanjen fick förbundets självsyn reell sub-stans. I och med att kampanjen var det första direkta samarbetet mellan läkar-nas riksförbund och ett av idrottens, hade man tagit steget från att vara en orga-nisatör av fysiska aktiviteter till att bli allmänt folkhälsouppfostrande. Man ge-nomförde en kampanj som inriktades på omvårdnad av de friska.

När kampanjen drogs igång bildades ett medicinskt expertråd för att utar-beta kampanjprogrammet, besluta om vilka ämnen som borde belysas, ta kon-takt med lämpliga föredragshållare och författare av typföredrag. Totalt författa-des 29 olika typföredrag av specialister inom hälsovårdens olika områden.98

Dessa gavs ut av Läkarförbundet med titeln Ett friskare folk när kampanjen av-slutats, efter det att förbundet köpt äganderätten till dem från Gymnastik-förbundet för 5 000 kronor.99 Genom att utnyttja de propagandakanaler somfanns att tillgå: radio, tryck och massmöten skulle man försäkra sig om att nå utmed sitt budskap till en så stor del av befolkningen som möjligt. I samband medkampanjen utarbetade Agne Holmström även en filmsynopsis med titeln Livetsunderfulla gåta. En hymn till livet, ungdomen och hälsan. Filmen kom så vittframkommit av min undersökning aldrig att produceras men en översikt övervad den skulle innehålla visar på vad som ingick i folkhälsoprojektet, nämligenhur människan skulle leva på ett riktigt sätt från vaggan till graven.100

I enlighet med kampanjens uttalade målsättning beskrevs kroppsövningarsom förebyggande hälsovård och att aktivt arbeta för att hålla sig frisk sågs intebara som en personlig angelägenhet utan också som en plikt gentemot med-människorna.

Hälsan är en tillgång i livet, som inte kan överskattas. God hälsa i den mån den gåratt förvärva är en plikt inte blott mot oss själva utan också mot våra medmänniskoroch mot samhället. Det är en plikt inte blott därför, att samhället – skolan – gett ossmöjlighet att stärka vår hälsa utan också därför, att man inte mer än alldeles nöd-vändigt bör anlita samhällets sjukvård. Man kan också säga, att det är en plikt motfosterlandet att skaffa sig en god fysisk kondition. En dag kan en sådan komma attkrävas. Ja, det är en plikt mot kommande släkten att under ungdomsåren grund-


80

lägga en god hälsa genom sunda levnadsvanor. Endast det folk, som har en sundungdom, kan bli ett friskt folk.101

Kroppsövningar gav människan reservkraft vilken gjorde den dagliga tillvaronlättare och ökade förmågan att uthärda påfrestningar, vilket underlättade över-vinnandet av sjukdom. Genom att tillförsäkra sig en större fysisk förmåga änvad man normalt behövde utnyttja i det dagliga livet skulle dessutom hållningenförbättras och livet kunna levas på ett mindre ansträngande sätt.

Alla människor använder i det dagliga livet ett flertal muskler bara för att hålla sigupprätta. Om dessa muskler äro svaga måste större ansträngningar användas en-bart för balansen än vad som är nödvändigt och hindrar utförandet av det egentligaarbetet.102

När kampanjen sammanfattades kunde arrangörerna konstatera att över 1 000

lokalkommittéer hade varit engagerade, över 600 läkare, 240 skolkökslärarinnorsamt gymnastikdirektörer, tandläkare och veterinärer hade deltagit som före-dragshållare utan ersättning. Typföredragen hade rekvirerats i en sammanlagdupplaga på 15 037 exemplar, föredraget om sund föda hade dessutom distribu-erats i en extraupplaga på 15 000. En broschyr till Sveriges skolbarn hade medhjälp av Kooperativa förbundet tryckts i 850 000 exemplar och delats ut tillsamtliga svenska skolbarn. Det medicinska expertrådets hälsoråd hade publice-rats i över 100 dagliga tidningar. I kampanjkansliets pressklippsamling fanns5 000 pressklipp som haft en sammanlagd upplaga på över 60 miljoner exem-plar och praktiskt taget alla landets dags- och varanannandagstidningar hadepublicerat ett eller flera ledaruttalanden om kampanjen.103

Hälsokampanjen visar på och konkretiserar Gymnastikförbundets särartinom RF-kollektivet. Förbundet hade satsat stora resurser på en kampanj sominte hade någon direkt koppling till fysiska aktiviteter. För förbundet var detinte tillräckligt att vara förvaltaren av det bästa systemet för att bygga upp engod fysik hos varje individ. Det ville vara en folkrörelse i hälsans tjänst på bådedet praktiska och teoretiska planet.

RF:s inställning till Gymnastikförbundets satsning på en bredare upplagdhälsokampanj med få om ens några idrottsinslag var njugg. Förbundet lycka-des inte få RF att centralt engagera sig i Hälsokampanjen 1945.104 RF-ledning-ens inställning var att gymnasterna borde ägna sig åt att utöva gymnastik ochinget annat, då RF:s medlemsorganisationer inte skulle syssla med allmän-förebyggande hälsoarbete utan med idrott. Annat folkhälsoarbete var någotsom idrottsrörelsen inte skulle öda sina knappa resurser på.105 Efter förslag frånförvaltningsutskottet avböjde överstyrelsen att engagera sig i kampanjen trots

81


att man sa att initiativet var lovvärt; det låg dock utanför den rent idrottsligaverksamheten. Ordföranden i Gymnastikfrämjandet, Medicinalstyrelsensgeneraldirektör Axel Höjer, var emellertid av den motsatte åsikten och poäng-terade istället vikten av att gymnasterna vidgade sitt arbete för folkhälsans främ-jande.106

Ett resultat av Hälsokampanjen var att Gymnastikförbundet inledde ettsamarbete med Korpförbundet under hösten 1945, det förbund som skullekomma att ta över från Gymnastikförbundet som den främsta kritikern av RF-idrottens insatser på motionsidrottsområdet under decennierna efter andravärldskriget. Tillsammans genomförde organisationerna kampanjen Hälsa ge-nom gymnastik. Motiveringen för att genomföra arrangemanget hämtades di-rekt från hälsokampanjen:

Utgångspunkt för denna gymnastikkampanj har bl. a. utgjort det under hälsokam-panjen av medicinska experter framhållna faktum, att hållningsfelen nu utgöra vår,näst tandröta, mest utbredda folksjukdom, som direkt och genom därmed sam-manhängande följdsjukdomar vunnit en sådan utbredning, att förebyggande åt-gärder äro i hög grad av behovet påkallade och härutinnan kan den frivilliga gym-nastiken spela en mycket betydelsefull roll både när det gäller att förebygga upp-komsten av hållningsfel samt då det gäller att motverka följderna av hållningsfel.107

Gymnastikförbundet och Korpförbundet fann varandra från första början.Korpförbundet avsåg som framgick i avsnitt 3.1, att liksom gymnasterna eta-blera sig som en organisation för folkhälsans främjande. Gymnastikförbundetsinriktning på det bredare och mer ideologiska arbetet för fysiska aktivitetergjorde att det var naturligt för korpidrottarna att söka samarbete med justgymnasterna. Båda förbunden ägnade sig åt folkhälsoretorik och viss tävlings-kritik. Samarbetet bör ha underlättats högst väsentligt av att Carl Albert Ander-son var ordförande i både Gymnastikförbundet och Korpförbundet. De bådaorganisationerna anordnade en massuppvisning i industrigymnastik tillsam-man på Stadion i maj 1946.108 Korpförbundet övertog också det övergripandeansvaret för företagsgymnastiken från Gymnastikförbundet 1950. Argumentetför ansvarsflytten var att Korpförbundet hade naturliga förutsättningar att nåett bra resultat på arbetsplatserna genom att förbundet var uppbyggt just kringarbetsplatser.109

RF:s inställning till hälsokampanjen ledde till en anmärkningsvärd replik-växling vid det överstyrelsemöte, där beslutet att inte stödja kampanjen centralttogs. Gymnastikförbundets Gustaf Lindstedt hävdade att orsaken till attförvaltningsutskottet hade rekommenderat avslag på förbundets förfrågan var


82

att det var just gymnasterna som var inblandade och att allt hade fått en annan,positiv utgång om Läkarförbundet ensamt stått bakom kampanjen. Lindstedtsantydan om att beslutet berodde på att man från förvaltningsutskottets sida villhålla efter gymnasterna förnekades heller inte av förvaltningsutskottets ordfö-rande Bo Ekelund. Ett visst stöd för sin satsning på ett brett upplagd folk-hälsoarbete fick dock Gymnastikförbundet från regeringen genom att man till-läts använda 15 procent av intäkterna från ett varulotteri till arbetsuppgifter påhälsovårdens område.110

Allting talade för att Gymnastikförbundet skulle komma att spela en avhuvudrollerna inom idrottsrörelsen när motionsidrotten slog igenom på allvarefter andra världskriget. Den övriga RF-idrotten hade med sina beredskaps-kampanjer börjat nosa på den nya idrotten. Den var dock fortfarande i stor ut-sträckning fast i en traditionell syn på vad idrott var och hur den skulle bedri-vas. Man kan säga att den satt fast i ett tävlingsidrottstänkande med en rigorössyn på vad föreningsidrott innebar.

I oktober 1949 tog Agne Holmström sitt liv. Denna handling kan ses som slutetför en epok inom svensk kroppskultur. Holmströms tid som agitator för svenskgymnastik markerade kulmen och i viss mån också slutpunkten för den merstorvulna utvecklingen av den specifikt svenska gymnastiken i föreningsform.Holmström hade som heltidsanställ generalsekreterare i Gymnastikförbundetsedan 1930 varit den drivande kraften bakom de flesta av förbundets initiativför att bli, som man uttryckte det i sin både pretentiösa och i åtskilligt relevantasjälvkaraktäristik, en folkrörelse för folkhälsans främjande. Holmström var ävenhuvudansvarig för den andra Lingiaden i Stockholm 1949. Ett internationelltevenemang som inte bara innehöll gymnastikinslag som uppvisningar, kurseroch kongress utan även en gymnastik- och idrottsutställning, världssport-utställningen. Utställningen genomfördes på kommersiell basis och utanförhandsgarantier och tillräcklig planering, vilket ledde till att den slutade medekonomisk katastrof för det arrangerande Gymnastikförbundet. När ansvarskulle utkrävas kom detta främst att drabba Holmström.111

Lingiaden 1949 var ett försök att upprepa den succé Lingiaden 1939 varit.112

Den planerade gymnastik- och idrottsutställningen i samband med Lingiadenhade behandlats i RF:s överstyrelse i oktober 1948. Där hade ordföranden i ut-ställningens arbetsutskott, Åke Svahn, redogjort för dess ändamål och omfatt-ning. Han hade talat sig varm för utställningen. Enligt Svahn omfattade densvenska sportindustrin 500 företag och sysselsatte 100 000 arbetare.113 Därmedfanns förutsättningarna för att genomföra en världssportutställning ekonomiskt.

83


RF:s överstyrelse hade heller inget att invända mot utställningen. En eventuellförlust skulle dock inte komma att täckas med anslag ur Fonden för idrottensfrämjande och om utställningen gav vinst, borde vinsten tillfalla fonden genomatt den skulle avräknas från det statsanslag som Lingiaden fått ur den.114

Det ekonomiska fiasko som utställningen gjort tvingade RF:s överstyrelseatt hålla ett extra sammanträde 3 augusti 1949. Orsaken till mötet var en begä-ran från Gymnastikförbundet om ett lån på 500 000 kronor för att förbundetskulle kunna åstadkomma en uppgörelse med fordringsägare i världssport-utställningen. När förvaltningsutskottets förslag väl presenterades för över-styrelsen hade summan gymnasterna behövde låna stigit till 600 000 kronor.Gymnasterna fick lånet men Gymnastikförbundet blev tvunget att inordna sigbland de andra specialförbunden inom RF och dess gamla rättigheter och till-kämpade privilegier inom RF-kollektivet kom att upphöra.115

Den förändrade relationen till regeringen och det faktum att verksamheteninom förbundet drabbades av den ekonomiska krisen påverkade givetvisGymnastikförbundets möjlighet att påverka hur motionsidrotten utvecklades iefterkrigstidens Sverige. Förbundet kom aldrig att spela den huvudroll som manhade kunnat förvänta sig med hänsyn till dess dittillsvarande verksamhet. För-bundet kom att koncentrera sina insatser på det interna gymnastikarbetet ochatt utveckla motionsgymnastiken. Den bredare folkhälsoagitationen trappadesned, vilket bland annat innebar att Gymnastikfrämjandets årsbok slutadekomma ut och det övergripande ansvaret för företagsgymnastiken övertogs avKorpförbundet. En viss roll kan även ha spelats av att den person, som framförandra kom att drabbas när ansvar skulle utkrävas, var Agne Holmström. Holm-ström hade varit den drivande kraften inom Gymnastikförbundet under de 30

expansiva år som föregått kraschen i leran på Gärdet sommaren 1949.Gymnastikförbundets inriktning på det interna gymnastikarbetet innebar

inte att gymnastiken gick tillbaka som aktivitet. Förbundet återhämtade sig för-vånansvärt snabbt från den svåra motgången116 och mellan 1949 och 1985 ökadeantalet organiserade gymnaster i stort sett kontinuerligt från 108 516 till359 440.117 Efter 1949 arbetade man med att stabilisera den inre verksamheten ilångt högre grad än med extern propaganda. Gymnastik kom faktiskt att eta-bleras som en allt populärare motionsaktivitet, en utveckling som fick hjälp avinsatser från organisationer utanför den etablerade idrottsrörelsen.

En av dessa aktiviteter var husmorsgymnastiken som startats i KonsumStockholms regi 1942 och blev en av den svenska idrottsrörelsens största ochmest oväntade succéer. År 1944 togs initiativet upp av Kooperativa förbundetför att även husmödrarna runt om i landet skulle få möjlighet att delta. Vid star-


84

ten hade 17 kvinnor deltagit och år 1966 hade husmorsgymnastiken vuxit till attomfatta 70 000 gymnaster på 1 500 platser. År 1965 utgjorde de 55 procent av devuxna kvinnliga gymnasterna inom Gymnastikförbundet. När Konsum Stock-holm och KF tog upp husmorsgymnastiken var målet att hjälpa husmödrarnatill ökad spänst, bryta deras isolering och ge dem omväxling i det i många fallensidiga hushållsarbetet. Gymnastiken var en modifierad form av motionsgym-nastik med enkla övningar utan redskap och oftast till musik. Den var nära be-släktad med sjukgymnastiken och många av dess rörelser var så avpassade att destärkte rygg och fötter.118

Den gränslinje, som funnits mellan de olika kroppsövningsformerna gym-nastik och idrott under mellankrigstiden, kom också att tonas ned efter kriget.119

Gymnastiken miste sin särart och särställning men blev istället RF:s mest fram-gångsrika motionsidrott. Gymnastikföreträdare tycks inte längre ha misstrottidrott som den engelska sjukan och dess, i äldre gymnastikföreträdarnas ögon,förhärligande av prestation, vilken ansågs leda till en ensidig specialisering ochtävlingshysteri. Tävlingstänkandet kom att breda ut sig även inom gymnasti-ken, medan idéer om värdet av fysisk träning som rekreation och förebyggandeav ohälsa kom att etablera sig allt mer inom den övriga idrotten. Ett utrymme,som motionsidrotten kunde träda in i, skapades där det tidigare funnits en klyftamellan två kroppskultursystem.

Hade då denna händelseutveckling någon betydelse för idrottsfältet? Denhade som framgått ovan organisatorisk betydelse. Världssportutställningens ef-terspel innebar att Gymnastikförbundets ställning inom RF-komplexet föränd-rades. Det innebar också en förändring av inriktningen på det interna arbetetinom förbundet som försköts från praktiskt gymnastikarbete och allmän pro-paganda till att nästan uteslutande inriktas mot praktiskt gymnastikarbete ochspecifik gymnastikpropaganda. Efterspelet bör dock också ha haft betydelse förhur andra aktörer förhöll sig till idrottsutövning och idrott. Trots att källmate-rial saknas och att det inte går att uttala sig kontrafaktiskt, inbjuder Gymnastik-förbundets fall till spekulation om vilken betydelse det kan ha haft. En konse-kvens av att gymnasterna anpassade sig till de andra specialförbunden var attRF fick lättare att driva en gemensam linje och tala med en röst som företrädareför organisationerna inom organisationen. Det bör ha stärkt RF:s ställning iförhållandet till statsmakterna. Det blev lättare för dem att hysa förtroende förRF som företrädare för hela paraplyorganisationen i och med att man höll samsinternt. Gymnastikförbundets fall stärkte alltså RF:s ställning som högstaidrottsmyndighet. I och med att den interna spänningen inom RF lättade ochförbundets förhållande till fysiska aktiviteter blev mer homogent, fick å andra

85


sidan utanför RF stående idrottsorganisationer en tydligare motpart att förhållasig till. Gymnastikförbundets anpassning till den övriga RF-idrotten innebaralltså att det blev lättare för till exempel Korpförbundet att profilera sig i förhål-lande till RF-idrotten. Det blev lättare att bunta ihop de fysiska aktiviteter sombedrevs inom RF till en homogen aktivitet och hävda att den var att hänföra tillett restriktivt idrottsbegrepp, vilket bör ha försvagat RF:s ställning som företrä-dare för en samlad svensk idrottsrörelse. När för och emot vägts samman blirslutsatsen att RF:s ställning stärktes i och med att Gymnastikförbundet blev ettspecialförbund bland de andra inom RF.

Gymnastikförbundets fall 1949 bör också ha haft betydelse för Korp-förbundets agerande i förhållande till RF. Från korphåll var man inte mån omatt ansluta sig till RF då man fruktade, att man skulle mista sin självständighetom man blev ett specialförbund inom RF. Behandlingen av Gymnastik-förbundet när det hamnade i en krissituation kan inte ha gjort mycket för attövertyga Carl Albert Anderson om att Korpförbundets självständighet på siktskulle garanteras, om man valde att bli en del av RF-komplexet.

3.5 Avslutande diskussionDen idrottsutövning som rymdes under det paraply RF skapat var ursprungli-gen rigoröst definierad som organiserad fysisk aktivitet, där den mätbara pre-stationen var av överordnad betydelse. Under andra världskriget kom ett merflexibelt idrottsbegrepp att tillämpats av RF:s specialförbund. Frågan om mo-tionsidrott och hur den skulle organiseras som en del av den idrott som bedrevsav RF:s specialförbund, som hade varit en icke-fråga, kom att bli ständigt aktu-ell inom RF-komplexet. Trots RF:s dominerande ställning inom den frivilligtorganiserade idrotten hade man inte försökt formulera ett idrottsbegrepp, somtalade om vilka typer av fysiska aktiviteter som var att betrakta som idrott. RF-ledningen hade snarare valt att bortse från dylika frågor och koncentrerat sigpå den verksamhet som man bedrev och litat på dess inneboende attraktions-kraft. En latent konflikt om resurser mellan olika typer av idrott tycks inte habekymrat de ansvariga inom RF. De som ville etablera sig som oberoende orga-nisatörer av fysiska aktiviteter kunde tack vare RF-ledningens ideologiska oin-tresse göra det genom att definiera de aktiviteter de hade för avsikt att utövasom ett alternativ till RF-idrotten, ett alternativ inte bara vad gällde aktivite-terna utan även när det gällde mål med och effekter av idrottsutövningen. Dentävlan om idrottsutövare som kom att utspela sig gällde i lika hög grad begreppoch symboler som praktiker.


86

Huvudanledningen till att ett nationellt korpidrottsförbund bildades 1945

framstår vid första påseende som rent praktisk. För att den växande korp-idrotten skulle kunna söka och få statsanslag var den tvungen att vara organise-rad genom en riksorganisation. Det ökade antalet korpidrottsföreningar hadedessutom gjort det önskvärt att skapa ett nationellt enhetligt regelverk för hurkorporationsidrotten skulle bedrivas. Samma utveckling hade skett inom dencivila idrotten runt sekelskiftet 1900. För att ett växande antal idrottsutövareskulle kunna ha gemensamt utbyte krävdes gemensamma bestämmelser.

Det var emellertid inte enbart för att organisera en viss typ av idrottsutöv-ning som förbundet skapades. Från första början hade man två tydligt uttalademål för sin verksamhet: att stärka folkhälsan genom att organisera en hälsosammotionsidrott samt att stärka sammanhållningen på arbetsplatserna genom attföra samman de anställda på idrottsplatsen. Genom att de anställda blev fris-kare skulle produktionsbortfall på grund av ohälsa minska, samtidigt som enökad sammanhållning skulle leda till en ökad produktivitet. Förbundet hadeen samhällsförbättrande mission med sin verksamhet. Tack vare de aktiviteterman ämnade bedriva skulle såväl samhälls- som företagsekonomiska vinstergöras.

Det nybildade förbundet valde, i och med att man betonade idrotts-utövandets hälsofrämjade aspekter, att definiera den idrott man hade för avsiktatt bedriva i förhållande till den ledande idrottsorganisationen RF. Det gjordeman genom att peka ut den idrott som bedrevs inom RF som en rigoröst defi-nierad idrott, det vill säga man sade att RF sysslade med tävlingsidrott. InomRF hade man inte heller ägnat motionsidrotten någon större uppmärksamhetföre andra världskriget. En form av idrottsutövning, som blev den kanskeidrottspolitiskt viktigaste efter 1945, hade i stor lämnats över till olika främ-janden. Korpförbundet blev, med sin klara koppling till det omgivande sam-hället, en stark utmanare till den förhärskande organisationsstrukturen inomsvensk idrott. RF var inte längre den självklara organisatören av all idrottsutöv-ning förbundet var intresserat av. Korpförbundet lanserade sig som motions-idrottens företrädare vid en tidpunkt när de samhälliga förutsättningarna förbegreppets genomslag existerade.

Till skillnad från de konflikter, som tidigare funnits mellan Gymnastik-förbundet och den övriga RF-idrotten, handlade det inte längre om oenighetinom familjen. När Korpförbundet bildades skapades en organisation som intebara konkurrerade med RF om idrottsutövarna. Det var dessutom en organisa-tion som sedan den väl etablerats inte visade något större intresse för att bli endel av den svenska idrottens paraplyorganisation och därtill uttalat sin vilja att

87


ta ansvar för folkhälsan och trivseln på arbetsplatserna och att på så sätt verkasom ett självständigt alternativ till RF-idrotten.

RF valde att bilda en motionsidrottskommitté 1947 för att skaffa sig ettbrohuvud inom motionsidrotten. Idrottsfältet höll på att vidgas och RF villeinte lämna det nya området till övriga organisationer att verka inom, organisa-tioner till vilka man hade ett ansträngt förhållande vid den tidpunkten. Att mansedan ändå inte gjorde mer av kommittén kan förklaras med ett bristande in-tresse från de idrottsutövande organisationernas sida men även av att man sam-tidigt strävade efter att få Korpförbundet att gå in i RF och där verka som ettspecialförbund för motionsidrotten. Även om Korpförbundet inte hade somuttalat syfte att konkurrera med RF, väckte den nya organisationen irritationoch oro inom RF-lägret och om man ska välja ut en egenskap som utmärker RFså måste det bli förmågan att ta upp det nya och passa in det i organisationen.Idrotten har förändrats under hela 1900-talet men RF har bestått som den le-dande organisationen. Det innebär att man inte kunde förvänta sig att RF pas-sivt skulle låta den nya motionsidrotten utvecklas utanför det egna hägnet.

En effekt av det nymornade intresset för motionsidrott kunde ses i hur RF-ledningen talade om sin verksamhet. Från att inte ha berörts i RF:s handbokfrån 1942 sades 90 procent av all idrottsutövning inom RF vara motionsidrott ihandbokens nästkommande upplaga 1949. Det är som sagt inte troligt att detrörde sig om en förändring av den idrott som faktiskt utövades inom RF. Ettnytt sätt att tala om idrott och nyttan av idrott hade uppstått under de mellan-liggande sex åren. Utan tvivel tillkom skrivningen för att visa upp inför omvärl-den att den idrott Korpförbundet sades sig vilja sysselsätta sig med var någotsom till stor del redan utövades inom RF.

I och med att det nationella korpförbundet bildades förändrades förutsätt-ningarna för idrottsorganisationerna. RF fick en ny, och som det skulle visa sig,allvarlig konkurrent när det gällde att erbjuda befolkningen idrottsutövning.Även om den idrott, som faktiskt utövades inom Korpförbundet, inte på någotavgörande sätt skilde sig från den idrott som organiserades inom RF, etableradesig Korpförbundet som ett ideologiskt och praktiskt alternativ till RF. Korp-förbundet beskrev sig självt som en förkämpe för det negligerade motionsidrotts-området, det vill säga en typ av idrottsutövning som sades förbättra folkhälsanoch därför kunde hjälpa till att sänka samhällets kostnader för sjukvården. Korp-företrädare såg på den egna verksamheten som någonting mer än enbart idrottorganiserad utifrån var utövarna var yrkesverksamma. Man var ett idrottsför-bund som strävade efter att förbättra hela befolkningens hälsotillstånd samt sam-hällets och företagens ekonomi.


88

En kamp om motionärer kom i och med att korpidrotten etablerades attutspelas mellan två organisationer som båda ville ta sig an medborgarnas fysiskaaktiviteter och föra in dem i sina organisationsstrukturer. Att organisera fysiskaaktiviteter på samma sätt som de svenska folkrörelserna organiserat sig hade va-rit mycket framgångsrikt beträffande tävlingsidrott under 1900-talets förstahälft. Såväl RF som Korpförbundet försökte nu organisera även motionsidrot-ten efter samma principer. Det är inte självklart att denna organisationsmodellvar den mest lämpliga, för även om tävlings- och motionsidrott ofta är till för-växling lika, skiljer de sig från varandra i vissa hänseenden. Detta innebär attdet inte behöver vara naturligt att organisera dem på samma sätt. Fram till an-dra världskriget hade motionsidrott framför allt organiserats av främjanden,som inte hade samma organisationsstruktur som RF. Någon debatt om vilkenorganisationsstruktur som olika typer av idrottsutövning passade inom, före-kom emellertid inte.

Korpförbundet hade med sin betoning av folkhälsoaspekten ett förhåll-ningssätt till fysiska aktiviteter som påminde om Gymnastikförbundets, en strä-van efter att bli en folkrörelse för folkhälsans främjande. Genom Carl AlbertAnderson, som var ordförande i både Gymnastikförbundet och Korpförbundet,fanns en personlig koppling mellan organisationerna på toppnivån. Ett samar-betsorgan mellan förbunden inrättades också redan 1945.

Gymnastikförbundets särställning inom RF fick ett abrupt slut 1949 då för-bundet efter det ekonomiska fiaskot med världssportutställningen i sambandmed Lingiaden tvingades att inordna sig som ett specialförbund bland alla an-dra inom RF. Inriktningen mot hälsoupplysande verksamhet fick därefter ståtillbaka till förmån för en koncentration på den interna verksamheten. Trotsförskjutningen av fokus i Gymnastikförbundets arbete drabbades förbundetinte av någon tillbakagång när det gällde att locka till sig gymnaster. Det fram-står snarare som om det var en framgångsstrategi ur ett medlemsrekryterandeperspektiv. En nedtoning av retoriken var i alla fall inte negativ för den lockelsegymnastiken utgjorde för potentiella utövare runt om i landet. I och medGymnastikförbundets avtåg från den idrottsideologiska scenen genom densjälvförvållade krisen och därav följande förlust av särställning 1949, tog Korp-förbundet över som tävlingskritisk bärare av en idrottslig folkhälsodiskurs i op-position till RF-idrotten.

Rent organisatoriskt var situationen inom den svenska idrotten mer osä-ker vid ingången till 1950-talet än den varit vid 1930-talets slut. En ny organisa-tion hade etablerats som inte stod RF efter när det gällde att argumentera försin verksamhet. Det fanns dessutom en nästan total uppslutning kring den typ

89


av idrott som den nya organisationen sade sig vara företrädare för. En sundmotionsidrott, som skulle rädda befolkningen från välfärdens degenerations-risker, kunde inte annat än lovprisas. Den typ av idrottsutövning, som RF:sspecialförbund under mellankrigstiden med varm hand överlåtit åt främjande-organisationer eller negligerat för att de inte ansåg sig vilja slösa resurser på den,var helt plötsligt en av de viktigaste framtidsfrågorna inom idrottsrörelsen, i allafall i retoriken angående idrottens samhällsnytta.


90

Bilden av befolkningensfysiska status 1950–1970

I detta kapitel studeras hur den svenska befolkningens fysiska tillstånd be-skrivits i pressen. Det görs i huvudsak med utgångspunkt från vad som skrevs

om befolkningens fysiska tillstånd i Expressen, Året Runt och Det Bästa under1950- och 1960-talen. Då de studerade tidningarna och tidskrifterna hade entämligen odefinierad allmänhet som målgrupp är det rimligt att anta att detpublicerade materialet motsvarar vad en relativt bred allmänhet kände till omde faror som hotade och om hur man skulle agera för att bevara sin hälsa. Vi fåråtminstone veta vilken bild av befolkningens fysiska tillstånd som kommuni-cerades till folket i populärt hållen press och hur man ansåg att befolkningenborde reagera på denna bild av deras hälsotillstånd. Som fond för beskrivningenav befolkningens fysiska förhållanden fungerar artiklar ur Socialmedicinsk tid-skrift samt populärvetenskaplig litteratur från sagda period med Bernt Bern-holm, Torgny Sjöstrand och Per-Olof Åstrand som författare. De frågor jag villbesvara med hjälp av detta material är:

➢ Varför skrev pressen om befolkningens fysiska status?

➢ Vilka frågor sammanhängande med befolkningens fysiska status var detframför allt som uppmärksammades i pressen?

➢ Vad kunde människor enligt pressen göra för att förbättra sin fysiska sta-tus?

➢ Hur var de kommersiella alternativ utformade som erbjöds befolkningensom ville förbättra sin fysiska förmåga?

➢ Hur beskrevs svenskarnas fysiska förmåga i ett internationellt perspektiv?

Genomgången av materialet har delats i upp i fem delar. I den första delen kom-mer den dystopiska bild som målades upp av vissa skribenter att presenteras.

4Kapitel

91

4 . Bilden av befolkningens fysiska status 1950–1970

Det är en bild som inte hade många anhängare men som i en lättvariant funnitssom en fond för de flesta som bedömt befolkningens fysiska aktiviteter och fy-siska förmåga vara ett problem. Den andra delen behandlar skriverier om be-folkningens vikt, oftast övervikt. Den tredje handlar om texter som har publi-cerats om befolkningens behov av och propaganda för fysiska aktiviteter. Denfjärde delen uppmärksammar de annonser för träningshjälp som funnits i tid-ningarna. De tas upp eftersom förekomsten av annonser kan ses som ett teckenpå att intresset för befolkningens hälsotillstånd inte bara fanns hos folk-uppfostrare utan även hos dem som insåg att det fanns pengar att tjäna på män-niskors vilja att förbättra sin fysiska förmåga. Förekomsten av annonser i storatidningar av allmänkaraktär talar för att en oro eller ett medvetande om det per-sonliga behovet av ökad fysisk aktivitet faktiskt existerade. I den sista delen gesett omvärldsperspektiv med bilden av ”de andra” för att sätta in den svenskabilden i ett lite större sammanhang.

Det går inte att med säkerhet uttala sig om den bild av befolkningens fy-siska status som presenterades i pressen baserades på hur det verkligen var dådet inte finns några egentliga historiska undersökningar av befolkningens fy-siska förmåga.1 Materialet som presenteras måste därför ses som uppfattningarom den verklighet man utgav sig för att beskriva.2

4.1 TidningarnaExpressen, Året Runt och Det Bästa har studerats eftersom de var ledande inomtre olika tidningssegment: kvällstidningar, veckotidningar och månadsmagasin.De olika tidningarnas upplagor framgår av tabell 4. Genom dessa tidningar an-ser jag mig kunna fånga en bild av den syn på fysiska aktiviteter och befolkning-ens hälsotillstånd som förmedlades till allmänheten mellan 1950 och 1970.

Upplageutvecklingen för de svenska kvällstidningarna var en enda långframgångshistoria från andra världskrigets slut fram till 1970. Ett utmärkandedrag för upplageökningen mellan 1945 och 1970 var att antalet kvällstidnings-exemplar ökade utanför Stockholm. När Expressen, som startats av familjenBonnier i november 1944, upplagemässigt passerade Aftonbladet under hösten1951 var det en följd av en medveten satsning att öka upplagan utanför Stock-holm. Det var framför allt i övriga Sverige som Expressen var den dominerandeav de två Stockholmskvällstidningarna. Expressen var därmed den första verk-ligt riksspridda dagstidningen. I slutet av 1950-talet såldes ⅔ av upplagan utan-för Stockholmsregionen och tidningen hade en hushållstäckning på minst fem


92

procent i hela landet utom i Göteborgs- och Malmöregionerna. Expressens pro-fil var en tidning för unga människor med en fräck och sensationsinriktad jour-nalistik. Den försökte fånga upp vad som låg i tiden och följde ofta upp popu-lära fenomen för att höja såväl upplagan som intresset för fenomenen.3

Medan dagstidningsmarknaden i första hand varit geografiskt uppdelad harmarknaden för veckotidningar varit nationell men skiktad med hänsyn till läsar-nas kön, ålder, intresse, organisationstillhörighet med mera.4 Året Runt som star-tades av Åhlén och Åkerlund 1946 var den sista stora familjetidningen som eta-blerades på den svenska marknaden. Åhlén och Åkerlund var marknadsledandeinom svensk populärpressutgivning med en marknadsandel mellan 40 och 50procent under 1950-talet.5 Året Runt introducerade det vanliga människoödetsom ersättning för en del av den fantasi och fiktion som tidigare utgjort en stordel av materialet i den typen av tidningar. Året Runt var en snällare tidning änmånga andra med en inriktning på vardagsmänniskor och deras problem ochglädjeämnen snarare än skvaller och skriverier utan faktisk bakgrund.6

Året Runt blev snabbt marknadsledande inom familjetidningsnischen ochinnehade under flera decennier en tätposition i svensk veckopress och lyckadesnå den högsta upplagan någonsin för en svensk veckotidning. Året Runts läse-krets utgjordes framför allt av kvinnor i åldrarna 45–70 år och den hade sinastörsta läsarskaror på landsbygden under devisen, Stad och land, hand i hand.7

Tidskriften Reader’s Digest grundades i USA 1922 och publicerade förkor-tade artiklar från ledande tidningar i fickformat. Den etablerades snabbt som

Tabell 4. Upplagor för Expressen, Året Runt och Det Bästa vart femte år 1950–1970

År Expressen* Året Runt** Det Bästa

1950 156 500 83 000 245 0001955 265 300 498 000 291 0001960 373 400 436 000 294 0001965 455 900 464 000 341 0001970 608 800 494 000 373 000

Källor: Bernow, Roger & Österman, Torsten, Svensk veckopress 1920–1975 (Stockholm,1979), s 179, 185. Kungliga bibliotekets tidningsupplagestatistik, tillgänglig [online]:<www.kb.se/nl/titlar/5.htm#UPPL> [2003-09-29].* Upplagan för Expressen gäller vardagar.** Året Runt slogs samman med Vårt Hem 1952. 1951 hade Året Runt en upplaga på 126 000

och Vårt Hem en upplaga på 105 000 exemplar per vecka.

93


en av de mest lästa månadstidningarna. Från 1938 började tidningsföretaget geut internationella utgåvor som spred historier om och reklam för en amerikansklivsstil runt om i världen. År 1942 hade the Office of War Information anhållit omtillåtelse att ge ut en svenska utgåva av tidningen men fått avslag. Men 1943 bör-jade en svensk utgåva ges ut under namnet Det Bästa. Den blev snabbt denstörsta månadstidningen i Sverige och dess fickformat blev stilbildande. Reader’sDigest publiceras i ett stort antal nationella varianter över hela världen och varvärldens mest lästa tidskrift decennierna efter andra världskriget. Vid 1950-ta-lets ingång fanns internationella upplagor för tio olika europeiska marknader,Australien, Kanada, Sydafrika samt Latinamerika.8 Då merparten av artiklarnai Det Bästa var artiklar som översatts från framför allt amerikanska tidningar varden bild tidningen gav mer påverkad av tillståndet i USA än de rent svenskatidningarna Expressen och Året Runt.9

4.2 BarkbrödDen ökade levnadsstandarden kunde beskrivas som ett problem. Det ökade väl-ståndet innebar att befolkningen fick det för bra och förlorade den riktiga kamp-andan, en invändning som fördes fram vid kritik mot många av de socialautjämningsprogram som sjösattes efter andra världskriget.10 Denna ståndpunktstödde sig ofta på uppgifter om vad sjukdom och socialutgifter kostade samhäl-let årligen, kostnader som förvisso ökade, även om det inte går att förklara demmed att befolkningen fått det för bra.11

Hotet, som den ökade levnadsstandarden sades utgöra mot folkhälsan,uppmärksammades under 1950-talet med jämna mellanrum. Den sågs som or-saken till en rad nya folksjukdomar. Ett av de mer utmanande inläggen i dennagenre gjordes av provinsialläkaren Mauritz Lindblad i Socialmedicinsk tidskrift1952. Enligt Lindblad var det allom känt att vällevnad och bekvämlighet hadeen rad sjukdomstillstånd i sitt släptåg. Det rörde sig om sjukdomstillstånd somhade trängts tillbaka i tider av knapphet och livsmedelsbrist, eftersom de fram-för allt hade orsakats av överkonsumtion av livsmedel. Denna överkonsumtionunderstöddes dessutom genom statliga stödåtgärder för födoämnen med högtkaloriinnehåll. Det var en politik som ledde till att befolkningen blev fetare.Samtidigt hade energikonsumtionen minskat på grund av bekvämlighet, ned-satt arbetstakt, ökad fritid, bilism etcetera, vilket innebar att människor blev änmer överviktiga. Den ökade folkfetman ledde till att folk sökte läkare för hjärt-besvär i betydligt större utsträckning än tidigare, då hjärtkraften kommit i miss-förhållande till kroppsvikten.12


94

Även mer etablerade kommentatorer som medicinalstyrelsens general-direktör Arthur Engel kunde uttala sig om den stigande levnadsstandarden somett problem. I ett radioföredrag på världshälsodagen 1957 talade Engel om kostoch hälsa. Han konstaterade att övernäring hade blivit en hälsorisk i den indu-strialiserade världen. Perioder av viss brist på näringsämnen hade kommit attutmärkas av en förbättrad folkhälsa, framför allt när det gällde sjukdomar somhjärt-, kärlsjukdomar och sockersjuka samt fetma. Dylika sjukdomstillståndkunde betraktas som moderna sjukdomar, övernäringssjukdomar. Dess verk-ningar förstärktes dessutom av att det moderna livet gav så lite kroppsrörelse.Sambandet mellan kost och hälsa var något som man borde betänka varje dag.13

Ett belägg för risken av ett alltför rikligt kostintag var att dödsfallen i åder-förkalkning och därmed sammanhängande sjukdomar hade ökat kontinuerligtunder 1900-talet. Denna ökning hade avbrutits endast vid två tillfället. Densjönk för första gången mellan 1932 och 1934 och för andra gången under åren1942 och 1943. Båda nedgångarna sammanföll med att befolkningen tvingatsdra åt svångremmen några hål. Detta sågs som bevis för att man kunde förlängasitt liv med ett eller annat år genom att äta förståndigt. När livsmedelsransone-ring införts under andra världskriget, hade dödssiffrorna sjunkit markant ochlegat lägre så länge ransoneringen funnits kvar. I ett historiskt perspektiv kundeman alltså konstatera att många människor fått ett längre liv tack varelivsmedelsransoneringen.14

Flera av de organisationer, som försökte få människor att idka fysiska akti-viteter, hävdade i början av 1950-talet att det behövdes initiativ i detta samman-hang. Den fysiska aktivitetsnivån sades ha sjunkit avsevärt sedan beredskaps-tiden. Från bland annat Skidfrämjandets, Orienteringsförbundets och Central-kommittén för fältsports sida tecknades en dyster bild av befolkningens fysiskaförmåga. Organisationerna påstod att det inte längre var lika många människorsom rörde sig ute i markerna som på 1940-talet. Därför behövdes en ny spänst-kampanj för att rycka upp befolkningen från sofflocken.15

Anhängare av barkbrödsdoktrinen fick förstås inte stå oemotsagda. Ett avde skarpare inläggen mot denna inställning formulerades i samband med dendebatt som blossade upp bland sportjournalister efter de olympiska vinterspeleni Oslo 1952. Frågan var om svenskarna hade det för bra för att kunna ta guld-medaljer vid de olympiska spelen. Flera skribenter hade anklagat det svenskafolkets välstånd för uteblivna framgångar i de olympiska tävlingarna i Oslo. IExpressen fick Idrottsbladets redaktör Torsten Tegnér stå till svars för sina angrepppå den ökade levnadsstandarden:

95


Nu görs denna levnadsstandard till syndabock, i en straffpredikan, fylld av götisktrenlevnadspatos och tomma nationalistiska bombasmer. Hur mycket sådant är värti ett resonemang om fakta, även när det gäller idrott, kan den ytligaste undersök-ning visa.16

Mycket riktigt påpekades att det inte fanns några bevis för att ett folk som varmagert skulle vara moraliskt, fysiskt eller socialt bättre rustat för att bli olym-piska toppmän än mätta och ”socialdaltade” svenskar.17

Även den tekniska utvecklingen kunde som sagt utgöra ett hot mot med-borgarnas fysiska välbefinnande. På grund av den tekniska utvecklingen mins-kade den ”naturliga” rörligheten och en fysisk degeneration hotade. Mångamänniskor rörde sig helt enkelt mindre än vad som kunde anses vara optimaltur biologiskt hänseende. Enligt fysiologen Eric Hohwü Christensen hade man”købt disse arbejdsbesparende fordele på bekostning af sundhedsmæssigeværdier”. 18 Det var emellertid inte nödvändigt att betala detta pris om man an-vände sin fritid till att på ett förnuftigt sätt utöva fysiska aktiviteter.19

Ett av hälsoupplysarnas största problem ansågs vara det faktum att hälsantiger still. Först när människor drabbades av sjukdom insåg de hälsans värde,för så länge de hade den tänkte de över huvud taget inte på hälsoproblem ochlevde inte heller som de borde för att behålla hälsan. De flesta visste även allde-les för lite om hur man skulle sköta sig för att undvika ohälsa och sjukdom. Detfordrades därför ökad kunskap om kroppen, en kunskap medborgarna var skyl-diga att skaffa sig, då kostnader för ohälsa blivit alldeles för höga. Med en för-nuftig livsföring kunde många angrepp på hälsan lätt undvikas. Alltfler läkarehade övertygats om att de nya folksjukdomarna som magsår, högt blodtryck,för tidig åderförkalkning, cirkulationsstörningar med mera var orsakade av ettolämpligt levnadssätt, jäkt och hets, dåliga matvanor, brist på fysisk aktivitet,sol och frisk luft.20

Den svenska befolkningens alltför låga fysiska aktivitets nivå uppmärk-sammades allt oftare i samhällsekonomiska termer mot slutet av 1960-talet. NärExpressen samlade en panel21 för att diskutera bristen på fysisk aktivitet 1967 häv-dade de medverkande läkarna att det svenska folket höll på att sitta ihjäl sig ochatt den därmed sammanhängande fåtöljdöden hotade tiotusentals svenskar. Detvar en död som ansågs vara helt onödig eftersom den kunde undvikas med hjälpav ökad fysisk aktivitet. De medverkande läkarna var kritiska till myndigheternasom de ansåg vara snåla och sakna förståelse för att många människor måstesporras till en ökad fysisk aktivitet. Samhället skulle enligt dem tjäna på att satsapå konditionsträning och läkarna borde få sjukskriva folk som de ansåg måste


96

motionera. Det var heller aldrig farligt att motionera, däremot att sitta still.”Överfeta” personer påstods vara rädda för att röra på sig. Som situationen varkunde de inte förstå att inte mer pengar gavs till den förebyggande hälsovårdenför att hålla människor friska genom att lura dem till att öka sin fysiska aktivi-tet. Samhället hade dittills vägrat att helhjärtat gå in för hälsovården, vilket varatt betrakta som en skandal. Gymnastiken i skolorna var även den ett problemenligt läkarna, eftersom det skolkades för mycket och för lätt och många gym-nastiklärare körde ”för mycket med plintar och bommar, för litet med kondi-tionsträning”.22

I en annan artikel i Expressen från samma år uppgavs det svenska folketssjukdomar kosta samhället 17 miljarder kronor om året. Denna summa kundeminskas om de som bestämde i landet beslöt sig för att hjälpa människor attmotionera. Enligt docent Sten-Otto Liljedahl hade myndigheterna ”missatmassor av miljoner kronor på att inte hjälpa folk till mer motion”.23 Läkare ochmotionsförespråkare hade under flera år försökt bekämpa slöheten, stilla-sittandet, slappandet framför TV, bekvämligheten och det eviga bilåkandet. Närdetta till sist börjat ge resultat och motionsintresset ökat gjordes ingenting frånmyndigheternas sida för att fånga in de motionsintresserade. Man byggde sjuk-hus åt dem som redan blivit sjuka istället för att satsa på den förebyggande sjuk-vården. De idrottsanläggningar som faktiskt byggdes var dessutom utformadeför manlig ungdom mellan femton och tjugofem år och inte för den motions-behövande allmänheten.24

Välståndsökningen och den tekniska utvecklingen anklagades, av vissaskribenter, för att försämra folkhälsa i början av 1950-talet. Befolkningen ansågshelt enkelt ha fått det för bra och klarade inte av att på egen hand hantera denuppkomna situationen. Det ökande välståndet sammankopplades under helaperioden med försämrad hälsa och medborgare som inte klarade av att leva i denya förhållandena. De sätt man argumenterade på såg dock inte lika dana utunder hela perioden. Från att de socialpolitiska åtgärderna bedömdes att i vissutsträckning ha förorsakat problemen, kom statsmakterna under 1960-talet attanklagas för att inte göra tillräckligt för att förmå och underlätta för medbor-garna att öka sin fysiska aktivitetsnivå. En argumentationslinje har dock förbli-vit oförändrad: att använda sig av välstånd och överflöd för att förklara uteblivnasvenska framgångar i det internationella tävlingsidrottsutbytet.

Alla aktörer som har uppmärksammats kan sägas ha använt sig av ettminimalistiskt hälsobegrepp. De tog alla sin utgångspunkt i olika sjukdoms-tillstånd och det var ingen som försökte tala om vad han verkligen avsåg medhälsa. Även om de använde samhällsutvecklingen för att förklara uppkomsten

97


av sjukdomstillstånd, så handlade lösningarna aldrig om befolkningens psy-kiska eller sociala situation, utan uteslutande om att få människors kropps-funktioner att fungera i enlighet med vad den medicinska vetenskapen ansågvara önskvärt.

4.3 ÖverviktEnligt de studerade tidningarna var ett resultat av det ökade välståndet att be-folkningen ökade i vikt. Detta fick mycket uppmärksamhet. Tack vare en Gal-lupundersökning, som presenterades i Expressen sommaren 1951, vet man ävennågot om hur svenskarna såg på sina kroppar. Undersökningen presenteradesmot bakgrund av att en kaloridebatt utspelat sig under våren. Den visade på attnästan varannan svensk kvinna, 42 procent, ansåg sig vara fet och var fjärde för-sökte också gå ner i vikt med hjälp av bantning. Männen var mindre oroade försin vikt. Bland dem var det 17 procent som ansåg att de behövde gå ner i vikt.Undersökningen framhöll också att kvinnor och män använde sig av olika me-toder för att gå ner i vikt. Den vanligaste bantningsmetoden bland kvinnor varolika former av diet medan män satte större tilltro till fysisk aktivitet och bastu-bad.25

Varför uppmärksammades övervikt i pressen? Den ansågs helt enkelt varafarlig: att vara överviktig gav hälsoproblem. De amerikanska livförsäkrings-bolagen hade börjat uppmärksamma riskerna med övervikt vid sekelskiftet1900. De publicerade regelbundet idealvikttabeller och statistik över den ökadedödsrisk övervikt innebar.26 Svenskarna sades äta sig mot en för tidig död. De åtpå tok för mycket och skulle må mycket bättre om de tog det lite lugnare vidmåltiderna.27 I rådgivningsspalter var övervikt ett återkommande tema. I ÅretRunts läkarspalt hette det i början av 1950-talet ”att läkarna på senare tid meroch mer gått till storms mot övergödning och överflödigt fett och givit dettaskulden för åtskilliga sjukdomar och för tidig död är väl allom bekant”.28 Detansågs stå utom allt tvivel att fetma inverkade negativt på människors livs-funktioner. Hjärta och lungor, njurar och matsmältningsapparaten, leder ochryggrad belastades hårdare än normalt vilket innebar att de förslets i förtid.29

Övervikt var något som inte bara drabbade äldre, utan även ungdomar ansågs iökad utsträckning ha blivit överviktig.30

Att övervikt inte var något eftersträvansvärt framgick med alla önskvärdtydlighet. Den kände rehabiliteringsläkare Howard A. Rusk beskrev den somden farliga fetman. Överviktiga personer sades ha blivit ett folkhälsoproblem


98

av första ordningen. Amerikanska livförsäkringsbolag hade statistiskt belagt attdödligheten ökade kraftigt med ökad vikt. Rusk varnade emellertid för olikamirakelkurer när man hade för avsikt att gå ner i vikt. Inga lätta metoder varnämligen ofarliga och ingen ofarlig metod lätt. Den som drabbats av överviktvar tvungen att inse att det enda som ledde till varaktig viktminskning var att engång för alla förändra sina kostvanor.31

Vid mitten av 1960-talet meddelade Expressen att det fanns 200 000

svenskar för mycket på grund av att befolkningens felaktiga kostvanor. Siffran200 000 var framräknad från de femton miljoner kilos övervikt befolkningensades bära på. Ett enkelt samband fördes fram: man åt för mycket fet mat vilketinnebar en ökad risk att drabbas av välfärdssjukdomar som hjärtbesvär och gall-sten. Det var inte bara övervikt som var ett problem, många riskerade även attdrabbas av bristsjukdomar eftersom de åt för lite av rätt mat.32

Övervikt var helt enkelt ett ämne som engagerade och det cirkulerademånga uppfattningar om den. I och med att den ansågs vara farlig och samti-digt rymde en estetisk dimension var vad som var sant och osant ett tacksamttema. Enligt chefen för Harvarduniversitetets näringsfysiologiska institut,Fredrick Stare, var det sant att för hög kroppsvikt förkortade en människas livoch att feta människor lättare blev sjuka. Han ville emellertid nyansera proble-met och upplyste om att det fanns mycket som talade för att den största riskeninte låg i att vara överviktig utan i att bli överviktig. Det fanns heller inga lättasätt att hålla kroppsvikten nere och enligt doktor Stare kunde fetma betraktassom en sjukdom.33

Samtidigt som övervikt behandlades som ett seriöst folkhälsoproblemkunde man givetvis propagera för mirakelmetoder, där de som ville gå ner i viktinte behövde sätta sig själva på en strikt diet. Nya fantastiska metoder presente-rades. Ett exempel var en diet som inkluderade både majonnäs och vispgräddeoch där man inte behövde räkna kalorier så länge man undvek kolhydrater.34

Även den gamla religiösa praktiken att fasta kom att föras fram som en effektivmetod för den som ville gå ner i vikt.35

Bland artiklar med råd om hur läsarna skulle gå till väga för att gå ner i viktfanns också de som poängterade vikten av att äta en ordentlig frukost. Ett allt-för knapphändigt morgonmål påstods vara en av orsakerna till att många vuxnapersoner var överviktiga. De som åt rejäla, proteinrika frukostar höll sig nämli-gen mätta längre och okynnesåt därför inte.36 Vidare spelade kostens samman-sättning en stor roll för att förebygga fetma och sjukdom och det var därför vik-tigt att propagera för en hälsosammare vardagskost.37

Det ansågs inte vara någon lätt sak för dem som drabbats av övervikt att gå

99


ner i vikt. Detta illustrerades tydligt i en artikel i Expressen sommaren 1960. Därkommenterades en amerikansk undersökning om bantandets vedermödor. I engrupp på 100 personer med över 20 procents övervikt som försökt banta underett år under läkarövervakning hade endast sex personer lyckats uppnå normal-vikt. Resultatet sades bero på tre faktorer: brist på motivation, bristande intelli-gens samt svåra känslomässiga problem bland de bantande.38 Det krävdes medandra ord karaktär för att gå ner i vikt.

Hur skulle man nu gå till väga för att bli av med sin övervikt? Att hålla enlämplig diet var den mest förespråkade metoden under perioden, även om fy-sisk aktivitet under 1960-talet allt oftare fördes fram som ett komplement. Närövervikt diskuterades under 1950-talet fördes fysisk aktivitet sällan fram som enbot och dess inverkan på en persons vikt sågs inte som helt självklar. Det påpe-kades snarare att fysiska aktiviteters förmåga ofta överskattades av dem som villegå ner i vikt. Den ökade energiförbrukning som träningen gav var förhållande-vis liten och upphävdes för det mesta av att aptiten ökade. Den som tränadeintensivt förlorade visserligen en del vikt, men det mesta av den förlorade vik-ten utgjordes av vätska. Måttlig, regelbunden kroppsrörelse kunde vara effek-tiv. Den som dagligen tog en promenad på någon kilometer förbrukade kalo-rier utan att aptiten steg i motsvarande grad. Även om fysisk aktivitet inte vardet mest effektiva sättet att banta ansågs den inte vara onyttig. Rätt bedrivenbyggde den upp kroppen och ökade dess motståndskraft mot infektioner ochandra skadliga inflytanden. Den som var överviktig var emellertid tvungen attlära sig att det enda som ledde till varaktig viktminskning, var förändrade mat-vanor. Det fanns som sagt inget lätt sätt att banta som var ofarligt, och ingenofarlig metod som var lätt.39

Fysiologen Per-Olof Åstrand menade dock att man inte skulle underskattaden fysiska aktivitetens betydelse när det gällde att gå ner i vikt. Även om varjeenskild aktivitet inte hade någon större effekt så gav den fysiska aktiviteten be-tydande effekt på sikt. Om man promenerade i lugn takt en timma varje dag sågav det en viktminskning på drygt fem kilo per år. Den som gick i rask taktkunde nöja sig med 20 minuters promenad om dagen för att uppnå samma vikt-minskning och en halvtimmes vedhuggning om dagen minskade vikten medöver tio kilo på ett år. Åstrand betonade också att aptiten var ungefär densammaom man var helt inaktiv eller motionerade måttligt. På lång sikt var alltså regel-bunden fysisk aktivitet ett bra medel mot fetma. Människor hade helt enkeltinte, likt Gustav II Adolf, rätt att med åren bli tämligen feta; tvärtom låg ideal-vikten för äldre personer under 20- till 30-åringens värden.40

Under 1960-talet ökade sålunda tilltron till fysisk aktivitet som ett viktigt


100

och verksamt medel för den som ville gå ner i vikt. Sveriges Radios program-serie Träna med TV (se kapitel 7) presenterades ett halvår före starten med rub-riken: ”TV lär oss att banta i programserie i höst”.41 Den nya TV-serien skullehjälpa till att ta bort dubbelhakan.42 I en artikel om övervikt avslöjade Expres-sens medicinska skribent Bernt Bernholm att feta personer inte alltid åt mer änmagra men att de rörde sig mindre.43

När Träna med TV sändes i en andra omgång 1968 berättade Bengt Bedrupför Året Runts läsare om hur han bantat 13 kilo på 18 veckor framför TV-kame-ran i samband med den första omgången av Träna med TV. Den nya serienskulle starta ”direkt efter allt julfirande med mycken mat och dryck”.44 Serienbeskrevs som en ”jättesatsning för bättre folkhälsa”.45 Enligt Träna med TV:sträningsansvarige, Folke Mossfeldt, var ett av syftena med träningsprogrammetatt gynnsamt påverka fettomsättningen och minska onödig fettanhopning.46

Befolkningens tilltagande vikt var ett tema som uppmärksammades konti-nuerligt under hela perioden. Övervikt beskrevs som ett farligt och hälsovådligttillstånd som det gällde att se upp med. Hur sambanden mellan övervikt ochohälsa verkligen ser ut är dock långt ifrån självklart.47 Den rika förekomsten avbantningsartiklar strider mot Roger Bernows och Torsten Östmans iakttagelseatt bantningsråd, tvärtemot en ofta framförd uppfattning, skulle ha varit ettsparsamt förekommande ämne i veckotidningarna.48 Historikern Sven UlricPalme redogjorde för överviktens historia i Året Runt 1957 för att ge ett perspek-tiv, eftersom bantning ansågs ha blivit ett högaktuellt begrepp året om för deflesta moderna människor.49 I samband med att Socialstyrelsen drog igång sinkampanj för Kost och motion i början av 1970-talet (se avsnitt 8.4), kände sigde ansvariga till och med tvungna att ge ut en informationspromemoria, i vil-ken man bland annat kritiserade veckopressen för att den lät spekulativa syftengå före ansvaret mot läsekretsen, när den publicerade olika revolutionerandemetoder för den som ville gå ner i vikt.50

4.4 Fysiska aktiviteterKondition uppmärksammades allt mer under 1950- och 1960-talen. Att tillför-säkra sig en god grundkondition ansågs vara en viktig del i en förnuftig livsfö-ring och det var något som dess förespråkare ville lära ut till hela befolkningen.Litteraturen om fysiska aktiviteter och hälsa var full av konditionspropaganda.Per-Olof Åstrand framstår som konditionsträningens mest konsekventa före-språkare och den av honom år 1958 utgivna boken Hur man skall få bättre kon-

101


dition gavs ut i ständigt nya utgåvor under den följande 15-årsperioden, i senareupplagor kallad Bättre kondition.51

När fackmän gjorde propaganda för konditionsträningens välsignelse,undvek de oftast att försöka motivera värdet av regelbunden och systematiskträning med direkta samband mellan fysisk aktivitet och hälsa då de slutgiltigavetenskapliga bevisen saknades. Konditionsträning förespråkades eftersom denansågs ge ökad funktionell kapacitet åt hjärta, blodomlopp och andning. Trotsatt de slutgiltiga bevisen för sambandet mellan fysisk aktivitet och hälsotillståndsaknades, kunde man argumentera för att det var förnuftigare att ta chansen attleva ett friskar och kanske längre liv med hjälp av regelbunden fysisk aktivitetän att sitta och vänta på det slutgiltiga beviset. Människan var en gång för allaallmänbiologiskt sett en djurorganism byggd och dimensionerad för fysisk ak-tivitet. Människan hade ett behov av rörelse även om det var illa ställt med lus-ten att röra på sig. Medicinska undersökningar hade dessutom visat på att män-niskor med stillasittande arbeten löpte väsentligt större risk att avlida av hjärt-sjukdom än de med mera rörliga arbeten.52

Även om de tunga vetenskapliga bevisen för konditionsträningens välsig-nelser saknades, börjande man i början av 1960-talet att mäta människors kon-dition på ett vetenskapligt sätt.53 Med hjälp av ergometercykel fick man frammätresultat med vars hjälp man uttalade sig om såväl personers fysiska arbets-förmåga som deras allmänna hälsostatus.

I början av 1950-talet kunde fysiska aktiviteters värde för hälsan ifrågasät-tas. I juli 1952 fick Det Bästas läsare veta att de inte behövde träna för att hålla sigfriska. Artikelförfattaren poängterade att han framför allt riktade sig till perso-ner över 40 år. Fysiska aktiviteter sades vara för ungdomen och författaren gicktill angrepp mot åsikten att det skulle vara nödvändigt att motionera. Mångamänniskor hade okritiskt svalt det godtyckliga påståendet att lite motion varjust vad de behövde trots att fysiska aktiviteter inte skyddade mot sjukdomar.De som ägnade sig åt dem riskerade snarare att överanstränga sig och få men avdem. De som ville hålla sig friska skulle istället koncentrera sig på att hålla sigsmärta, få tillräckligt med sömn, undvika överansträngning och se till att ta le-digt så ofta som möjligt.54

De rent motionsifrågasättande artiklarna får emellertid betraktas som un-dantag. En intressantare fråga var istället vilken fysisk kapacitet människan be-hövde ha. Det var en fråga som inte var helt lätt att besvara för de fysiskaaktiviteternas förespråkare. Ett vanligt förekommande uttryck var reservkraft,vilket innebar att en person borde ha en sådan fysisk kapacitet att hon inte lågnära sin maximala fysiska prestationsförmåga i sin normala livsföring. Enligt


102

Eric Hohwü Christensen, professorn i fysiologi och föreståndare för GCI, bordeinte en yrkesarbetandes arbetsbelastning överstiga 50 procent av den maximalaarbetskapaciteten, med hänsyn till syreupptagningsförmågan, under någonlängre period av arbetsdagen. Det berodde på att lungventilationen var rätlinjigmed syreupptagningen vid en arbetsbelastning på 50 procent, men mer brantvid en högre belastning. Samma sak gällde blodmjölksyran som var relativt oför-ändrad jämfört med vid vila upp till en 50 procentig arbetsbelastning för attdärefter öka märkbart.55

Ett problem för dem som ville få befolkningen att bli mer fysiskt aktiva varatt få den att ta sig tid att träna. För alla dem som inte ansåg sig ha tid att hållasig i form publicerades artiklar om att träna i förbifarten. Tips om hur man utanredskap, utan kostnader och med minimal uppoffring av tid kunde hålla figuroch muskler i trim.56 Ett tips om hur man kunde motionera utan att ansträngasig alltför mycket gick ut på att öva sina muskler när man kom åt, framför teven,på bio eller någon annanstans kunde man till exempel rulla med fötterna, lyftaupp hakan, dra in magen. Det gällde bara att passa på och arbeta igenom krop-pens muskulatur bit för bit.57 Tips om olika träningsformer som passade allaoch envar presenterades regelbundet som något som alla borde ta till sig.58 I slu-tet av 1960-talet presenteras Kenneth Coopers motionssystem aerobics som ettsystem som kunde ge spänst åt alla åldrar, från början utarbetat för personaleninom det amerikanska flygvapnet.59

Fysisk aktivitet blev mer accepterat som ett medel för att förbättra det all-männa hälsotillståndet åren runt 1960.60 Under 1960-talet sammanfördes, somframkom i avsnitt 4.3, fysisk aktivitet också allt oftare även med viktminskning.Med hjälp av enkel träning sades man kunna förbättra sin figur och bli spänstig-are.61

I samband med att Träna med TV gick mot sitt slut sändes en TV-debattom fysisk aktivitet och samhälle, där kända förespråkare för fysiska aktivitetersom Torsten Tegnér, Bo Bengtson och Torgny Sjöstrand frågades ut av PaulHögberg och Sven Tumba. Av bemötandet debatten fick i Expressen förefallerdet som om deltagarna varit ense om att fysiska aktiviteter hade en viktig roll attspela i samhället men att de därtill varit nästintill fundamentalistiska i sitt före-språkande av fysiska aktiviteter. Debatten beskrevs som moralfärgad, vilandepå axiomet att det bodde en sund själ i en kropp som visade upp hyggligaträningsvärden på en motionscykel.62

Fysisk aktivitet framställdes även som ett medel mot trötthet. Istället föratt bara vila när man var ledig rekommenderades att också vara fysiskt aktiv. Förmycket vila var inte bra. Enligt läkaren Per Strömbäck hade man ända fram till

103


1940-talet ordinerat vila vid praktiskt taget alla sjukdomstillstånd. Denna ordi-nation hade dock visat sig gälla nästan enbart vid infektionssjukdomar. Tackvare erfarenheter från idrottsmedicinen och testundersökningar hade man fåttupp ögonen för den fysiska aktivitetens betydelse.63

Under andra hälften av 1960-talet propagerade Expressen intensivt för ökadfysisk aktivitet bland befolkningen. Expressen engagerade sig, som den kampanj-drivande tidning den var, alltid när TV gjorde propaganda för att få befolk-ningen att röra på sig i större utsträckning. I samband med att TV i januari 1967

startade en programserie om motion med målet att skapa två miljoner nya gym-nastiksalar i de svenska vardagsrummen, startade tidningen en årslång kampanjmed namnet Friskare tag med Expressen. I TV skulle Per-Olof Åstrand tillsam-mans med Mats Benjaminsson ge råd med ”lätta, roliga övningar” så att allaskulle kunna delta, alla de en och en halv miljon människor som enligt en RF-undersökning inte kom sig för, av blyghet eller av andra orsaker, att vara fysiskaaktiva i något annat sammanhang.64

TV:s motionsserie visade att det fanns ett visst revirtänkande bland de or-ganisationer som befordrade motionsidrott. Programmet fick heta Kom i formistället för det tilltänkta Hålliform, då Skidfrämjandet namnskyddat dettanamn och endast var villigt att låta Sveriges Radio använda det, om man fickmed en person i programredaktionen.65

Enligt Expressen hade 2,3 miljoner svenskar motionerat framför TV-ap-parater i samband med Kom i form-serien. Trots att fysisk träning blivit all-mänt accepterad som något befolkningen borde ägna sig åt för att förbli friskavar det inte helt lätt att ge sig ut och träna på allmän plats. I samband med attKom i form avslutades kommenterades omgivningens syn på den tränande. Enav de TV-tränande, Anne-Marie Forsberg, berättade att man inte sprang ”iträningsoverall bland kåkarna på den egna gatan även om det är en verkligförort”66 och enligt en av de ansvariga för serien, Mats Benjaminsson, var det”ett problem det där med att springa i skogen. Många vill vänta till det ärmörkt, men då vågar sig inga kvinnor ut”.67 Enligt Per-Olof Åstrand skulle mandock inte ”skämmas för att man springer”.68

Under hösten 1967 presenterades även en undersökning av fysiologenBengt Saltin rörande medelålders män anställda vid försäkringsbolaget Framti-den. De preliminära resultaten tydde på att inaktiva män i medelåldern kundeförbättra sin kondition snabbare än man dittills trott.69 Saltin ansåg att resulta-ten var förbluffande när han sammanfattade undersökningen i decembersamma år. Efter åtta veckors träning hade deltagarnas kondition förbättras med25 procent. Det var de som haft den sämsta konditionen vid försökets början


104

som förbättrat sig mest, ett resultat som talade för att det aldrig var för sentatt börja träna.70

När 1965 års idrottsutredning presenterades i Expressen var det med rubri-ken: Nu ljusnar det för hurtbullarna. Utredningens förslag sades vara positivaför landets tiotusentals motionsidrottare. Tidningen visste att meddela att utre-darna skulle komma att föreslå en kraftig ökning av stödet för motionsidrotten,ökat statligt stöd för motionscentraler och elljusspår, mera pengar till forskningom konditionsträning och större anslag till utbildning av motionsledare. Menutredarna ville också att motionsidrottens organisationer skulle sluta konkur-rera sinsemellan. Man ville se en enda organisation för den samlade motions-idrotten.71

Tidningarnas inställning till fysiska aktiviteter i slutet av 1960-talet kansammanfattas med Bernt Bernholms ord i en artikel om långlopp. ”Detta är enny väckelse. Ingen tvekan om den saken. Att ha kondition ger status.”72 Dennauppfattnings fick sin främsta manifestation av att även kungligheter kom attverka som motionsledare. Gustaf VI Adolf medverkade i Träna med TV ochframställdes som ett föredöme.73 I en stort upplagd artikelserie i Husmodern un-der 1967 kunde tidningens läsare ta del av den GCI-utbildade prinsessan Birgit-tas tränings- och bantningsråd för husmödrar och mammor.74 Birgittasträningsprogram i Husmodern kom även ut som grammofonskiva där prinses-san själv talade om hur rörelserna skulle utföras och därmed fungerade somgymnastikledare.

Prinsessan Birgittas kurs i bantningsgymnastik är något av en sensation, inte baraför att det är en kunglig prinsessa som på detta frimodiga sätt gör personlig propa-ganda för en sundare livsstil utan också för att kursen är så bra, så välkomponeradoch så väl presenterad.75

Fysiska aktiviteters ställning som ett verksamt medel för att förbättra och upp-rätthålla hälsan stärktes under perioden. Det propagerades regelbundet i svenskamedia för att befolkningen var i behov av att stärka sin fysiska förmåga av häl-soskäl. Den hälsa förespråkarna för fysiska aktiviteter talade om låg närmare enminimalistisk hälsouppfattning än en maximalistisk. Det var således den mät-bara fysiska förmågan, som uppmärksammades och som ansågs säga något omindividens allmänna hälsotillstånd. Över huvud taget var det fysiologerna somunder 1960-talet dominerade den offentliga debatten om fysiska aktivitetersförhållande till hälsa ur en medicinsk synvinkel och nyckelordet var kondition.

105


4.5 Annonser för träning och viktminskningAnnonser för träningshjälp och träningsprodukter fanns att läsa under hela pe-rioden och de var utformade på ett likartat sätt. De som köpte tjänsten ellerprodukten som erbjöds skulle med dess hjälp relativt snabbt och enkelt få enmöjlighet att komma i god form och i det sammanhanget dessutom förbättraden fysiska apparitionen. De erbjöds på kort tid vältrimmade kroppar ochstyrka, energi och god kondition. Det som marknadsfördes kunde vara nya ”ve-tenskapliga” träningsmetoder, kända och inarbetade träningssystem eller olikamaskiner och apparater. Det fanns en efterfrågan på någon form av kunskapom hur man på ett enkelt sätt skulle förbättra sin fysiska förmåga.

Ett illustrativt exempel är en annons för isometrisk träning, den nya veten-skapliga träningsmetoden, som sades vara ett system som visat sig vara överläg-set alla tidigare metoder när det gällde att snabbt bygga upp en stark och vitalkropp. Det var dessutom en träningsmetod som inte krävde vare sig redskapeller förkunskaper, en träningsmetod som därmed var särskilt lämpad för ny-börjare.76

Den flitigaste annonsören av träningshjälp var Arne Tammer. Under helaperioden erbjöd han sig att hjälpa behövande att låta kalaskulan försvinna, geden som behövde en stark och vacker kropp, särskilt om de lovade att ge honomen kvart om dagen. Arne Tammers ”trevliga” träningsprogram lovade resultatinom en månad.77

Tammers brevkurser måste ses som ett bevis för att den svenska befolk-ningen verkligen var intresserad av den träningshjälp som bjöds ut av olikaentreprenörer. Hans uppmaning Ge mig en kvart om dagen är en av de mestkända reklamslogans som funnits i Sverige. Den träningsform, Tammer såldetill svenskarna i form av brevkurser, var uppbyggd på ett sätt som alla skullekunna ta till sig: styrketräning hemma utan redskap och med återkommandevägledning i form av kursbrev var tredje vecka. Köparen gick helt enkelt till pos-ten och löste ut kursbrevet. Totalt blev det så småningom dussinet kursbrev frånvännen Arne.78

Från slutet av 1940-talet till 1973 syntes dessa hans annonser i pressen.79

Under 1950- och 1960-talen var det knappast möjligt att öppna en vecko- elleren serietidning utan att man möttes av Tammers svällande muskler och leendeansikte. Det uppskattas att 400 000 svenskar hörsammade hans uppmaningoch postade kupong med namn och adress till Idrottsskolan AB i Stockholm.Hur många som verkligen avslutade korrespondenskursen är omöjligt att uttalasig om. Det Tammerska träningsprogrammet innebar inte att man skulle träna


106

en kvart om dagen utan det var uppbyggt kring tre träningstillfällen i veckansom utslaget på veckans sju dagar gav en träningsdos på ungefär en kvart omdagen.80 I sina brevkurser betonade Tammer sin egen betydelse:

Hälsans och kroppskulturens väg kan ofta vara törnbeströdd och knagglig. Det ärinte lätt för den obevandrade att finna sin träningsmelodi. De flesta har säkerligengjort bittra erfarenheter, innan den rätta vägen blivit funnen. Föret i portgången ärsom bekant värst. Får man då ingen hjälp av någon i gamet kunnig och erfaren kanalla ansträngningar vara förgäves och man ger upp. Detta har jag konstaterat ota-liga gånger och alltid har det gällt personer som inte vill ta emot råd. Några godaråd kan göra hela problemet enkelt som korvspad och lätt växla in träningen på rättspår.81

Det frälsningstema som ofta framförts av förkämpar för fysiska aktiviteter varnärvarande även hos Arne Tammer.82 I boken Min väg till styrka beskrev han sigsjälv som det klena och sjukliga barnet som inte kunde hänga med lekkamra-terna, när deras aktiviteter krävde litet spänst och styrka. Redan under skolti-den hade han dock att besluta sig för att bli lika stark som den kraftigaste av sinakamrater.83 Tammer poängterade även att han satt sig in i de förhärskandeträningslärorna och funnit att de inte innehöll lösningen på problemet. EnligtTammer utmärktes all träningslitteratur av en specialisering som gränsade motensidigheten. Den utvecklade en viss skicklighet i specifika idrottsgrenar på all-mänfysikens och hälsans bekostnad. Det var därför han börjat experimenteramed olika träningssystem och kommit fram till sitt system som var uppbyggtkring ”de tre fasta länkarna i den effektiva uppbyggnadsträningens starka kedja– gymnastik, skivstångsträning och löpning”.84 Tammers råd till de unga och svagavar enkelt. Det handlade om att själv ta ansvar för sin fysik:

Vill du bli en rakryggad man med spänstig och hurtig gång? Vill du skaffa dig envältrimmad fysik med kraftiga bålmuskler och en okuvlig styrka i armar och ben?Vill du få en fysik som de gamla grekernas idealgestalter? Kort och gott, vill du blien genomgjuten, sund, frisk och stark människa med ett glatt humör i livets allaskiften? – ja, då kan du också bli det. Ty ingen som inte vill vara fysiskt klen ellersvag behöver vara det. Finns det en vilja, så finnes det också en väg. Och den heterfysisk träning.85

Användandet av titlar på min och mitt, beskrivningen av sig själv som ett klentoch sjukligt barn samt utvecklandet av ett eget system efter att ha satt sig in iden befintliga träningslitteraturen kan ses som en hänvisning till dansken Jör-gen Peter Müllers (från 1911 Muller) bok Mit system från 1904, översatt tillsvenska samma år.86 Müller var en av motionsgymnastikens och folkhygienens

107


föregångsmän och hans bok översattes till 24 språk och utkom i miljontals ex-emplar under den följande 20-årsperioden.87 Även Tammers slogan, ge mig enkvart om dagen, ger associationer till Müllers bok då denna innehöll 15-minu-ters program för rörelser, bad och hudmassage.88

En annons kunde inledas med frågan: Hur mycket motion fick Ni igår? Där-efter slog man fast att brist på kroppsrörelser i det långa loppet var något direktlivsfarligt. Det var individens egna fysiska kraftresurser som var avgörande förhur hon skulle klara kampen för tillvaron. Den som ville klara av denna kampkunde till exempel beställa en Adams Trainer från AB BOFA i Stockholm. Dettaträningsredskap behövde man endast använda tio minuter om dagen för atthålla sig i form. Tidsåtgången framstår som en viktig faktor för återförsäljarnaav träningshjälp. Man kunde själv bestämma intensiteten och det var därföranvändbart för såväl elitidrottsutövare som sjukhusens rehabiliterings-patienter.89

Toppform på 90 dagar med hjälp av 10 minuters träning varannan dag varett av de mer generösa erbjudandena. Det var vad Olav Hansen, som varit fina-list i Mr. Universumtävlingen i London 1962, utlovade. Träningsmetoden mark-nadsfördes av Skandinavisk hälsostudio i Malmö och var uppbyggd kring vikt-träning. Den sades vara vetenskapligt utarbetad i USA och speciellt för dem sominte tränat tidigare. Varför skulle man träna efter detta system? Jo, för att mänmed framgång var män med styrka och systemet lovade, att det kunde byggamuskler på den tanige och ta bort överflödigt fett från den överviktige.90

Världsmästaren i tungviktsboxning Cassius Clay figurerade i Positiv FritidAB:s reklam för träningsredskapet Bullworker som han påstods använda femminuter varje dag för att hålla sig i form.91 Med hjälp av Bullworkern utlovadesfantastiska resultat efter 35 dagars användning, vilket gavs trovärdighet av rekla-mens före- och efterbilder. Den kom även att marknadsföras för kvinnor sommed hjälp av 84-sekundersmetoden kunde skaffa sig såväl slankare linjer somen allmänt fulländad figur.92

Tidsfaktorn underströks över huvud taget kraftigt och en smula hårdragetkan man säga att man marknadsförde redskap och metoder som hjälpte köparnaatt komma i fysisk form utan att de behövde träna.

Även försäljare av livsmedel kunde marknadsföra sina produkter, som etthjälpmedel för dem som ville hålla sig i form. När Träna med TV-vågen svalladesom starkast, annonserade Wasabröd för sitt bröd Wasa Sport Extra med bilderfrån programserien. Brödet sades vara brödet för dem som ville ge kroppen liteextra spänst. Wasa Sport hade av tradition marknadsförts som ett hälsosamt och


108

sportigt bröd. Redan under andra världskriget marknadsfördes det som primavägkost av segrarna i 1944 års fjällorientering.93 Liknade argument användesockså för att sälja havregryn. Svenska kvinnor uppmanades äta havregrynsgrötsom sades ge charm och spänst 94 medan barn fick tipset när orken tröt: ”kraf-terna kommer med havregrynsgröt!”95

Fysiska aktiviteter dök även upp inom den mer nöjesinriktade världen un-der 1960-talet. Hösten 1965 gav Jan Johanssons orkester ut en skiva med titelnRädda Sverige, som innehöll gymnastikmusik och uppmanade lyssnaren att följadet träningsprogram som fanns i skivkonvolutet, vilket kunde hängas upp påväggen när man tränade samtidigt som man lyssnade på musiken. Skivan på-stods vara det första funktionsdugliga blandkonstverket.96 Även de personer,som ville fortsätta att träna på samma sätt som de gjort med Träna med TV,kunde köpa en EP-skiva utgiven av Sveriges Radio. Den byggde just på TV:sträningsprogram med musik och instruktioner i tal, text och bild samt såldesför 13 kronor och 75 öre.97

Annonserna för träningsprodukter och träningstjänster måste ses som ettbelägg för att det fanns en motionsidrottsmarknad där det fanns konsumentersom var villiga att betala för de hjälpmedel de ansåg sig behöva i sitt motions-idrottande och producenter som var villiga att tillhandahålla dem.98

4.6 Ett omvärldsperspektivÄven om behovet av och nyttan med fysiska aktiviteter oftast diskuterades i ettnationellt sammanhang, var hälsotillståndet i andra länder inte utan intresse.Det handlade inte enbart om positiva argument när man propagerade för nyt-tan av fysiska aktiviteter. Det räckte inte med att tala om hur nyttigt det var attröra på sig och att nämna alla fördelar det kunde leda till såväl fysiskt som pri-vat- och samhällsekonomiskt. Det krävdes också att man plockade fram de an-dra, det avskräckande exemplet som visade hur illa det skulle gå om man intesåg till att röra på sig i tillräcklig utsträckning. USA, som i många hänseendenvar ett föregångsland för resten av världen under decennierna efter andra världs-kriget, kom att tjäna som ett avskräckande exempel när det handlade om vadsamhällsutvecklingen kunde leda till, om man inte såg till att på ett systema-tiskt sätt upprätthålla den fysiska förmågan. Samhällsmoderniseringen innebarinte bara nya möjligheter utan den utgjorde också ett hot. Det hade utveck-lingen i USA visat. Det var ännu inte den egna befolkningen som var ”de dege-nererade”; dessa hittade man i det mest utvecklade landet, i USA.

109


Under 1950-talet uppmärksammades USA flera gånger som ett skräm-mande exempel på hur det kunde gå om man lät den fysiska lättjan ta över-hand. De amerikanska militärmyndigheterna hade varit tvungna att kalla in755 000 män för att kunna rekrytera 196 000 friska och dugliga soldater underBerlinkrisen 1949.99 År 1953 publicerades en artikel av Hans Kraus och RuthHirschland som jämfört resultaten av Kraus-Weber-test som företagits på 4 264

amerikanska och 2 870 europeiska ungdomar.100 När resultaten publiceradesframkom att 57 procent av de amerikanska ungdomarna hade misslyckats medprovet medan motsvarande siffra för de europeiska ungdomarna var 8 procent.Detta testresultat kom att användas av den fysiska aktivitetens propagandisterunder hela 1950-talet.101 Resultatet hade även återverkningar i USA där presi-dent Eisenhower talade om ”den amerikanska ungdomens fysiska förveklig-ande”102 och startade en stor kampanj för att förbättra ungdomens fysiska för-måga. Det rådde nämligen ingen tvekan om att det moderna livet hade försäm-rat denna.103

En annan undersökning från USA, som kom att refereras flitigt, handladeom vikten av kontinuerlig fysisk aktivitet. En grupp studenter hade frivilligtintagit sängläge under sex veckor och undersökningen visade tydligt på effek-terna av orörlighet. Efter att ha legat till sängs försämrades den fysiska förmå-gan radikalt, skelettet hade kalkats ur och muskler förtvinat. Den fysiska reak-tionen var, även om den kunde ses som en degeneration, en följd av aktiv regle-ring. Det var oekonomiskt att underhålla ett tungt skelett och stora muskel-massor som inte användes.104 Allt detta var mycket användbara argument förden fysiska aktivitetens förespråkare.

Direkta jämförelser mellan USA och Sverige utföll till svenskarnas fördel.Svenska skolbarn visade sig i en undersökning vara spänstigare än amerikan-ska. När 15-åringar jämfördes visade det sig att de svenska pojkarna var i litebättre kondition än de amerikanska, medan de svenska flickorna var i betydligtbättre form än sina amerikanska systrar. Det sades bero på att de amerikanskapojkarna idrottade en hel del och ännu inte gripits av den kroppsliga inaktivi-teten, åka bil och titta på TV, i så hög grad som de amerikanska flickorna isamma ålder. Utvecklingen i Sverige hade ännu inte nått dithän.105 Det varemellertid inte nog med detta. Det kanske mest graverande indiciet på att denfysiska förmågan i USA var underlägsen den svenska, kom i början av 1960-talet. Svenska husmorsgymnaster uppvisade då en bättre fysisk arbetsförmågaoch högre maximal syreupptagningsförmåga än en grupp amerikanska polis-män de jämförts med.106 Resultatet upprepades vid mitten av 1960-talet då enjämförelse gjordes i samband med att svenska husmorsgymnaster besökte USA.


110

Dessa visade sig vara i bättre fysisk form än staden Philadelphias poliser.107

Även de amerikanska matvanorna uppmärksammades som någonting ne-gativt eftersom amerikanerna ansågs äta på ett ohälsosamt sätt var de än kom.108

Detta påstående fick stöd från den amerikanska försvarsledningen, som villeförändra USA-soldaternas diet, för att de inte skulle riskera att dö i förtid pågrund av åderförkalkning och hjärtsjukdomar. Belägget för att någonting be-hövde göras var att 77 procent av de stupade USA-soldaterna i Koreakriget visattecken på begynnande kalkavlagringar i ådrorna.109

Den blivande presidenten John F. Kennedy tog till orda om den fysiskaförmågan hos befolkningen i artikeln The Soft American i Sports Illustrated idecember 1960. Där framhöll han att även om den federala regeringen skullekomma att fortsätta det arbeta för att främja fysisk aktivitet och hälsa, som ini-tierats av Eisenhowers administration, så kunde nationens fysiska hälsa, oavsettvilka insatser som regeringen vidtog, endast återupprättas om varje amerikanvar villig att ta ansvar för sin egen och sina barns fysiska förmåga.110

Denna bild av amerikanerna som överviktiga och fysiskt inaktiva fanns intei början av perioden. I den Gallupundersökning från sommaren 1951 som refe-rerades i avsnitt 4.3 beskrevs USA istället som en nation som bedömdes sommagrare än den svenska.111

”De andra” kom i alla fall att användas som skrämmande exempel på hurdet kunde gå om utvecklingen fick ha sin gång utan att man försökte parera denminskade ”naturliga” rörligheten med hjälp av fysiska aktiviteter på fritiden.Den bild av ett fysiskt degenererat svenskt folk som målades upp av barkbröds-förespråkarna i början av 1950-talet, framstod som en realitet i det USA somuppmärksammades när man vill ha andra att jämföra och skrämmas med.

Under 1970-talet kom svenskar att börja utgöra ”de andra” i positiv me-ning, när fysiska aktiviteter skulle befordras i Nordamerika. I samband med attkampanjen Sport Participation Canada startades för att förmå kanadensarna attöka sin fysiska aktivitetsnivå, sändes reklaminslag i TV där det påstods att 30-åriga kanadensare stod på samma fysiska nivå som 60-åriga svenskar. Detta på-stående var inte baserat på några vetenskapliga fakta utan användes endast föratt visa att det fanns rum för förbättring av kanadensarnas fysiska förmåga.112

Temat de sunda svenskarna fördes till sin spets av Zina Provendie som i en bokom träning och viktreduktion beskrev svenskarna i allmänhet som strålande avhälsa tack vare att de var fysiskt aktiva och åt sunt.113

111


4.7 Avslutande diskussionDet fanns en allmänt utbredd oro för att befolkningens fysiska förmåga höll påatt försämras i början av 1950-talet, en oro som med olika styrka genomsyradehela samhället. Från vad som kan ses som en extrem ståndpunkt skylldes densämre fysiska förmågan på välståndsökningen och den tekniska utvecklingen.Det var en ståndpunkt som, även om den var extrem, i urvattnad form lågbakom mycket av massmediers skriverier om fysiska aktiviteter och hälsa. Ut-vecklingen i USA presenterades som ett exempel på att en allmän välståndsut-veckling på intet sätt garanterade fysiskt friska och sunda medborgare, om denfick ha sin gång. Risken var snarast att det motsatta inträffade.

Genomgången av materialet visar att befolkningens hälsotillstånd upp-märksammades under hela perioden. Den läsande allmänheten hade alla förut-sättningar att känna till den oro som uttrycktes rörande den svenska befolk-ningens tilltagande vikt samt att åtminstone från åren runt 1960 ha varit med-veten om att fysiska aktiviteter var något som kunde tänkas hjälpa dem att för-bli friska i det överflödssamhälle som höll på att skapas.

Det sätt på vilket det argumenterades för fysiska aktiviteter i pressen varie-rade mellan olika avsändare. De mer officiella förespråkarna för fysiska aktivi-teter, med fysiologerna i spetsen, argumenterade enligt ett minimalistiskt hälso-begrepp. De uttryckte sig i allmänna och på sakkunskap stödda termer om folk-hälsa, när de förespråkade fysiska aktiviteter och tog allt som oftast avstamp iolika sjukdomstillstånd. De mer kommersiella och populistiska aktörerna in-riktade sig å andra sidan framför allt mot rent personliga motiv och belöningar.De betonade viktkontroll, fysisk form och välbefinnande för den enskilde. Desom tydligast framhävde de personliga belöningarna var de som aktivt försöktesälja olika träningsmetoder med hjälp av annonser i pressen, vilka till och medkunde tala om att män med framgång var män med styrka. Den hälsa, mankunde uppnå med hjälp av de fysiska aktiviteter de förespråkade, låg närmareett maximalistiskt hälsobegrepp, varmed alltså avses högsta möjliga fysiska, psy-kiska och sociala välbefinnande.

De som ville påverka befolkningens beteende var oroliga för vad befolk-ningens ökade vikt och minskade fysiska aktivitetsnivå skulle leda till. Från1960-talet fördes de två problemen ofta samman. Om befolkningen började rörapå sig i större utsträckning, skulle den förutom att få del av den bättre hälsa somförbättrad kondition gav få hjälp att komma till rätta med sitt viktproblem. Denbild av befolkningens fysiska status som målades upp i såväl tidningar som denpopulärvetenskapliga litteraturen hade alarmistiska drag. Befolkningens fysiska


112

förmåga var allvarligt hotad, men den enskilde kunde fortfarande genom attsjälv ta tag i sin livssituation förhindra att det värsta inträffade. Det var framförallt individerna själva som hade att ta tag i sin livssituation och förändra sin livs-stil så att den kom i tak med tidens krav. Statsmakternas uppgift var att upplysaom hur individerna skulle bära sig åt för att inte drabbas av övervikt och bistådem som ville öka sin fysiska aktivt med de materiella förutsättningarna i formav till exempel elljusspår och simhallar.

Det är värt att påpeka att tävlingsidrott inte uppmärksammades som enfysisk aktivitet som hade en roll att spela i kampen mot befolkningens till-tagande vikt och minskade fysiska aktivitet. När det skrevs om hälsosamma fy-siska aktiviteter i Expressen så var det inte heller på tidningens sportsidor artik-larna publicerades. Expressen höll sig alltså med ett rigoröst definierat idrotts-begrepp när det gällde vad som hade tillträde till tidningens sportsidor.

Fysiska aktiviteter flyttade alltså fram sin position i medierna på ett mar-kant sätt under 1960-talet. De kom att framställas som ett verksamt och viktigtmedel för att bevara eller förbättra hälsan. För dess förespråkare stod det utomallt tvivel att befolkningen hade behov av att motionera och det var bra för dem,då fysisk aktivitet ökade välbefinnandet, gav reservkrafter och samhällsekono-miska vinster, men även därför att viktkontrollen underlättades. När nyttan avfysiska aktiviteter berördes var, såsom framgått, den förbättrade konditionendet stora ledmotivet.

De människor som accepterade problembeskrivningen om riskerna meden för låg fysisk aktivitet erbjöds hjälp av olika kommersiella intressen sommarknadsförde sina produkter och metoder i tidningarna under hela undersök-ningsperioden. Den som ansåg sig behöva ett stöd lovades i annonser hjälp somframför allt hade två fördelar: produkter och metoder möjliga för alla att an-vända sig av och de tog inte mycket tid i anspråk. Användarvänlighet och beak-tande av tidsfaktorn framstår som de viktigaste försäljningsargumenten.Träningshjälpmedlen marknadsfördes dessutom med att de gjorde det mindreansträngande att träna. Sammantaget kan man säga att de kommersiella aktö-rerna riktade in sig mot samma kategori av människor som Korpförbundet sadesig vända sig till eller med andra ord de människor som av en eller annan anled-ning inte kunde eller ville underkasta sig den ”hårda träning som tävlingsidrot-ten fordrade”.

Trots att den bild som målades upp av svenskarnas fysiska förmåga, inne-höll både varningar och framtida skräckscenarier framstod den svenska befolk-ningens hälsotillstånd som tämligen gott när det sattes in i ett internationelltperspektiv. De jämförelser som gjordes gällde framför allt USA och då konsta-

113


terades att svenskarna stod sig relativt väl. I USA beskrevs läget som krisartat,illustrerat av att president Eisenhower startade en kampanj för att förbättra denamerikanska ungdomens fysiska förmåga. Den uppkomna situationen förkla-rades till stor del av bilismen, TV-tittande och en överkonsumtion av livsmedel.Det fanns emellertid ingen orsak för svenskarna att slå sig för bröstet. Situatio-nen i USA skulle ses som en varning om hur det skulle gå, om man inte såg uppoch arbetade hårt för att kompensera det ökade stillasittandet med en ökad fy-sisk aktivitet på fritiden.


114

RF och motionsidrotten1953–1964

I detta kapitel riktas uppmärksamheten mot RF som befordrare av motions-idrott under framför allt 1950-talet. RF:s förhållande till motionsidrotten

kommer att studeras på två plan. Först kommer RF:s konkreta agerande för attorganisera motionsidrott att behandlas och därefter de mer principiella diskus-sioner om olika fysiska aktiviteters förhållande till varandra som fördes inomRF:s högsta ledning. Med RF avses förbundets högsta centrala nivå, det vill sägariksidrottsmötet och överstyrelsen eller riksidrottsstyrelsen och de arbetsgrup-per som var knutna till RF centralt för att arbeta för motionsidrottens utbred-ning. Syftet med kapitlet är att fastställa hur RF agerade som befordrare av mo-tionsidrott under 1950-talet. De frågor som ska besvaras i detta kapitel är:

➢ Varför intensifierade RF sina insatser på motionsidrottens område?

➢ Varifrån inom organisationen kom initiativen till satsningarna att ökaengagemangen för motionsidrotten?

➢ Hur lade RF upp arbetet för att sprida motionsidrott till den svenska be-folkningen?

➢ Försökte RF använda sin maktposition för att påverka vilka som fick möj-lighet att befordra motionsidrott?

➢ Hur såg man inom RF-ledningen på motionsidrotten i förhållande till öv-rig idrottslig verksamhet?

Även om RF, som tidigare nämnts, varit den ledande organisatören av idrott iSverige allt sedan förbundet bildades 1903 har organisationen kritiserats ochmed jämna mellanrum anklagats för att vara en tävlingsmaskin som visat fögaintresse för annan typ av idrottsutövning än tävlingsidrott i olika former. Ur

5Kapitel

115

5 . RF och motionsidrotten 1953–1964

kritikernas perspektiv svarade RF därmed inte upp mot sin egen självbild somhela idrottens paraplyorganisation. När kritiken följdes av handling innebar detatt RF:s ställning som den samlade svenska idrottsrörelsens ledande organ ut-manats. Det har framför allt skett när det handlat om motionsidrottsutövning.Anledningen till att RF kom att utmanas inom motionsidrottsfältet under ef-terkrigstiden är inte helt entydig. En tänkbar förklaring är att RF faktiskt var enorganisation för tävlingsidrott och inte brydde sig om andra former av idrotts-utövning. Denna förklaring är riktig till viss del men rymmer inte hela san-ningen. Före andra världskriget gjordes inte mycket för motionsidrotten på cen-tral nivå från RF sida. Men det fanns inte heller några andra organisationer, somkan sägas ha utmanat RF genom att erbjuda motionsidrott i mer organiseradform.

Gymnastikförbundet, som hade en uttalad hälsoprofil under mellan-krigstiden, såg sig som aktör på ett annat fält än idrottens. Gymnastikförbundetvar dessutom ett RF-förbund vilket gör det svårt att klart och tydligt karaktäri-sera förbundets aktiviteter i förhållande den övriga RF-idrotten. Samtidigt somman var ett av RF:s största specialförbund såg man sig som artskilt från övrigaspecialförbund. Gymnastiken befann sig inom en gymnastikdiskurs och inteinom idrotten under mellankrigstiden. Frisksportrörelsen, som växte fram un-der mellankrigstiden, var med en nära på fundamentalistisk helhetssyn på hurmänniskan borde leva, alltför extrem för att kunna bli en verklig utmanare ommänniskors motionsidrott.1 Det är också möjligt att frisksportrörelsens försökatt förändra människors levnadsvanor på ett genomgripande sätt, påminde allt-för mycket om den organiska vision som funnits inom det nazistiska samhälletför att vara en möjlig väg att förespråka efter andra världskriget. Idéerna glöm-des helt enkelt och man blev tvungen att upptäcka dem på nytt i ett annat sam-manhang, innan de kunde föras ut i samhället igen. Samma sak skedde medden forskning om och de belägg för sambandet mellan rökning och lungcancersom gjordes i Tyskland under nazistregimen, som kom att upptäckas på nytt avanglosaxiska forskare under 1950-talet.2

5.1 RF:s försök att organisera motionsidrottEfter det att den verksamhet som bedrivits i den år 1947 skapade motionsidrotts-kommittén avslutats, låg den uttalade motionsidrottsaktiviteten på central RF-nivå nere, medan förhandlingar fördes med korpföreträdare om Korp-förbundets inlemmande i RF (se avsnitt 3.4). Enligt den tidigare ordförande för


116

MIK Gösta Björck så hade i alla fall han tänkt sig att all motionsidrott skulleskötas av Korpförbundet medan RF ägnade sig åt tävlingsidrotten.3 Efter det attKorpförbundet klargjort att man inte önskade gå in i RF beslöt RF-ledningenatt den egna organisationen måste ägna motionsidrotten större uppmärksam-het.4 Om det skulle finnas täckning för slagordet Idrott åt alla, måste man för-söka nå så många som möjligt och inte bara de som var tillfreds med att bedrivafysiska aktiviteter inom det ramverk man ditintills erbjudit. En satsning på attfå så många människor som möjligt att utöva motionsidrott behövde kommatill stånd för att RF inte skulle få namn om sig att endast främja elitidrott ochtävlingsverksamhet.

5.1.1 MIKA

Det faktum att Korpförbundet valde att låta frågan om ett eventuellt uppgå-ende i RF vila var huvudorsaken till att RF-ledningen valde att agera. När över-styrelsens diskuterade en motionssatsning i november 1953 var detta uppenbart.Då den nya satsningen skulle motiveras utåt ändras efter diskussion meningen”Då Korpen förklarat sig icke ännu önska inträda i RF, måste tillsvidare erfor-derlig uppmärksamhet ägnas åt motionsidrotten inom RF” till ”Åtgärder ha vid-tagits för en effektivisering av motionsidrotten inom Riksidrottsförbundet.”5

Att Korpförbundets beslut att fortsätta i egen regi var betydelsefullt framstårsom uppenbart. Man ville dock inte visa det alltför tydligt utåt.

RF:s VD Torsten Wiklund presenterade storslagna planer för den kom-mande motionsidrottssatsningen. Det var en satsning som härstammade frånRF:s kansli och inte från någon önskan från förbundets medlemmar ellermedlemsorganisationer. Den var alltså inte förankrad där idrottsaktiviteternaskulle bedrivas. Den uppfattning, som framförts vid distriktsförbunds-konferensen om motionsidrottens utformning och inriktning 1948, att manborde bygga nerifrån och upp och inte uppifrån och ner, tycks inte ha vunnitanklang hos Wiklund. Satsningen gick under namnet MIKA: motion, inspira-tion, kondition, avkoppling.

Det var en satsning som inte bara var tänkt att involvera RF utan man haderedan från början försäkrat sig om stöd från kommersiella intressenter. Sport-varufabrikanternas samt cykel- och sporthandlarnas riksorganisationer hadeställt sig bakom satsningen och lovat att bidra med 50 000 kronor per organisa-tion. De hade dessutom sagt sig vara villiga att medverka i det praktiska arbetetför att få befolkningen att öka sin fysiska aktivitetsnivå. Trots att man från RF:ssida var medveten om att organisationernas engagemang bottnade i kommersi-

117


ella överväganden, ansåg man inte att det innebar att man inte skulle accepteraatt samarbeta med dem. Förutom stödet från samarbetspartnerna räknade manmed att kunna använda 65 000 kronor av de statsmedel man förfogade över tillkampanjen.6 Engagemanget från sportvarufabrikanternas samt cykel- ochsporthandlarnas organisationer är liksom förekomsten av annonser för tränings-hjälpmedel i avsnitt 4.5 tecken på att det fanns en marknad för motionsredskapoch -hjälpmedel.

RF:s överstyrelse beslöt sig för att satsa på den av Wiklund utarbetade pla-nen och därmed starta en ny omfattande kampanj för motionsidrott.7 Tankenvar att den skulle bedrivas i samarbete med alla organisationer som sysslade medmotionsidrott och friluftsliv men under RF:s ledning. Med MIKA spände RFbågen hårt. Syftet sades vara att blåsa liv i allmänhetens intresse för deltagande ikonditionsbefrämjande idrotts- och friluftsliv. Man ville återskapa beredskaps-årens anda och intresse för att hålla sig i form,8 en tid som efter mindre än ettdecennium gång efter gång kom att framställas som en mytisk guldålder vadgällde befolkningens fysiska status och intresse för fysiska aktiviteter.

Uttrycket MIKA var en nyskapelse, ett nytt ord som skulle vara lätt att an-vända och tänkt att i framtiden med självklarhet komma att ingå i det svenskaspråket. Det var en språklig innovation som gjordes för att man ansåg att debegrepp som fanns i språket: motionsidrott, rekreationsidrott, friluftsliv medmera var långa och tråkiga. Wiklunds argumentation för den språkliga innova-tionen var utförlig:

”Motionsidrott”, ”rekreationsidrott”, ”friluftsliv” o.s.v. är långa och tråkiga ord.Det finns tyvärr icke i svenska språket eller såsom låneord något kort, bra ord, sombetyder ”att röra på sig”, ”att hålla sig i form”, ”att motionera för att må väl”. Finnsinte detta ord måste man skapa och lansera ett nytt svenskt ord, som betyder justdet angivna, och som snabbt slås in i medvetandet. Detta ord bör vara 1) en benäm-ning på verksamheten (idrotten), 2) ett verb, 3) en benämning på dem som utövarverksamheten (maskulinum, femininum och pluralis), 4) ett prefix till idrottsordsåsom -orientering, -gymnastik, -brottning, -tävling, -utflykt, 5) ett namn på en”symbol” för verksamheten ”-märke”.Ordet får inte finnas i annan betydelse. Det får inte inbjuda till förvanskningar.Har man på kort tid fått in i folks medvetande sådana ord som ”lifta”, ”fika”,”shoppa”, ”campa” och t.o.m. ”korpa” och ”mjuka”, bör det inte erbjuda några svå-righeter att få ett nytt ord att slå igenom.Ett flertal ord har konstruerats med utgångspunkt från ”motionsidrott”, ”rekrea-tionsidrott” o.s.v.9

Därefter lanseras ordet MIKA som beteckning på de fysiska aktiviteter man harför avsikt att bedriva:


118

Mika betyder Motion, Inspiration, Kondition, Avkoppling.Mika är ett uppkok på MIKMika är ett verb. Var mikar du på söndag? ”Tänker Ni vara hemma i morgon?” –”Nej, vi skall ut och mika.” Han, hon eller de som mikar är ”mikare”. ”Vi träffadeett gäng mikare i skogen”. ”Förr var han ospänstig, men nu är han mikare.”Mika kan bra användas som prefix – Mikaorientering, Mikagymnastik, Mika-brottning, Mikapropaganda.Hela rörelsen är Mikarörelsen.Mika betyder nu ingenting.Mika är ledigt som varubenämning, men för säkerhets skull vikt för RF.10

När RF:s överstyrelse väl beslutat att satsa på motionsidrotten sparades inte påresurserna från centralt håll. Under 1954 innehöll Svensk Idrott 39 artiklar ommotionsidrott och MIKA. RF lät även skapa en symbol för satsningen, en spe-ciell MIKA-figur i form av en rävliknande gestalt. Från nummer 35 1954 inne-höll Svensk Idrott också en ny sektion, MIKA-nytt. Av Hans Brunnbergs ge-nomgång av innehållet i Svensk Idrott framgår att motion som kategori upptog5,9 procent 1954 vilket var den klart högsta siffran för något enskilt år under deår hans undersökning omfattar, vart tredje mellan 1930 och 1972.11 Stödet förMIKA från organisationer utanför RF blev dock obefintligt. Det sades emeller-tid bero på att de missuppfattat RF:s syfte med MIKA.12 Att korprörelsen intehar något till övers för MIKA framgår i flera artiklar i deras tidningar.13 Inte hel-ler Gymnastikförbundet var helt övertygat om att RF-ledningens nyvaknadeintresse för motionsidrott var den rätta vägen att följa.14

Enligt Wiklund var det den gamla motionsidrottskommittén man skulleblåsa liv i. Utformningen av kampanjarbetet skulle vara densamma som mankommit fram till vid de båda i avsnitt 3.2 nämnda konferenserna i samband medatt motionsidrottskommittén bildades. Denna utformning sammanfattadeWiklund som:

➢ att RF måste göra något för den brett upplagda motionsidrotten,

➢ att man borde ha en central RF-kommitté som huvudorgan,

➢ att det i varje distriktsförbund borde finnas en motsvarande kommitté,

➢ att det borde finnas platskommittéer eller eventuellt kontaktman i fören-ingarna och

➢ att man borde samarbeta med såväl Korpförbundet som främjande-organisationerna.15

Ungefär samtidigt som den nya satsningen på motionsidrott drogs igång på all-var, i samband med Sverigeloppet på cykel sommaren 1954, startades en utred-

119


ning om hur motionsidrotten skulle organiseras och beredas plats inom RF. Enkommitté tillsattes för att utarbeta ett förslag om hur motionsidrottsarbetetskulle utformas. Målet var att öka samarbetet med andra organisationer. Dessaorganisationers inställning till MIKA innebar att det förslag som kommitténsledamöter: Bertil Nordenfelt, Paul Högberg, Nils Bågenholm samt Per OlofÅstrand och Sigurd Kållberg som representerade idrottsmedicinsk och idrotts-materialteknisk fackkunskap, kunde förväntas lägga fram inte skulle inkluderaen fortsatt satsning på MIKA.16

Intresset för MIKA försvann också redan i slutet av 1954 och RF-ledningenkom istället att prioritera ett samarbete med Korpförbundet.17 Vid över-styrelsens vårsammanträde 1955 konstaterades att Korpförbundet ochSkidfrämjandet hade accepterat att medverka i en ny motionsidrottskommitté.Det sågs som ett steg på vägen mot det eniga samarbete rörande idrott och fri-luftsliv i begreppets vidaste mening som RF eftersträvade.18 MIKA-sektionenförsvann också ur Svensk Idrott.

Trots de storslagna planerna som framfördes under planeringsarbetet gjordeMIKA inga varaktiga avtryck i den svenska motionsidrottens mylla. Utanför RFstående organisationer visade inte upp något som helst intresse för att medverka.Även inom RF delades det ut en hel del besk kritik mot projektet. Den inte alltidhelt nyanserade Torsten Tegnér kallade till exempel lanserandet av arrange-manget för ”det mest misslyckade jag någonsin skådat i reklamväg”19 vid riks-idrottsmötet 1954. Man kan konstatera att MIKA-strängen brast. Satsningenmåste emellertid ses som ett allvarligt menat försök från RF-ledningens sida attetablera förbundet som organisatör av motionsidrott; som sådan är den av stortintresse. Kampanjen är intressant också för att RF på ett oblygt sätt släppte inkommersiella krafter i verksamheten. I samband med MIKA såg tillverkare ochförsäljare av idrottsutrustning möjligheter att få avsättning för sina varor. RFoch idrottsindustrin försökte tillsammans skapa en marknad, där företagen skullekunna sälja sina produkter och RF organiserade utövandet. I generellare termerillustrerar försöket svårigheten med att försöka införa en ny aktivitet från ovan ien organisation, vars sedan länge fastlagda strukturer saknade mottaglighet fören partiell nyorientering, hur önskvärd den än var för de ledande aktörerna.

5.1.2 Förhållandet till andra organisationer

Förhållandet mellan RF och Korpförbundet hade varit ansträngt när MIKA-kampanjen drogs igång. Efter år av förhandlingar hade Korpförbundet tackatnej till att ansluta sig till RF. RF hade då dragit igång en stort upplagd kampanj


120

i egen regi för att inte lämna motionsidrotten åt sitt öde. Det faktum att MIKAövergavs så snabbt och utan större diskussion skulle kunna förklaras med attkampanjen var ett misslyckande. I samband med att MIKA övergavs förbättra-des också förhållandet mellan de organisationer som sökte organisera befolk-ningens motionsidrottsutövning. Vad orsakade de förbättrade relationerna?Något uttömmande svar finns inte i det bevarade källmaterialet, men då de sam-manföll med tillsättandet av en statlig idrottsutredning år 1955 är det troligt atten del av svaret är att söka där. Det var en utredning som hade i uppdrag attutreda formerna för det ekonomiska stödet till idrotten och friluftslivet.20 Detförbättrade samarbetsklimatet skulle kunna ha orsakats av att man från RF:ssida inför utredningen ville visa att idrottsrörelsen kunde sköta sina inbördesrelationer utan statlig inblandning. Som högsta myndighet inom idrottsrörelsenville man visa att man kunde samarbeta inom rörelsen. I ett läge, där man intekunde samarbeta med övriga organisationer, skulle denna privilegierade posi-tion lätt kunna ifrågasättas.

Från Korpförbundets och Skidfrämjandets sida var man inte nöjda medRF:s position som högsta myndighet när det gällde idrottens ekonomiska för-hållande till statsmakterna.21 De ville att situationen skulle förändras. För attmotivera en förändring visade man utredarna att man var ansvarsfulla organisa-tioner, som kunde samarbeta med RF på lika villkor och därför i en framtidanyordning var betjänta av att få samma relation till statsmakterna som RF. Omovanstående resonemang är riktigt innebär det å ena sidan att RF avveckladesin offensiv på motionsidrottsområdet och sökte ett närmare samarbete med deandra organisationerna för att visa statsmakterna att det rådande systemet fung-erade och inte behövde förändras. Korpförbundet och Skidfrämjandet å andrasiden gick in i en gemensam motionsidrottskommitté med RF för att visa att devar ansvarsfulla aktörer, som förtjänade att få samma ställning i förhållande tillstatsmakterna som RF eller åtminstone inte var betjänta av att sortera underRF, när det gällde relationen till anslagsbeviljande myndigheter. Olika målsätt-ningar för organisationerna innebar alltså att man kom att agera genom att startaen gemensam kommitté.

5.1.3 Samarbetet med andra organisationer

Även om MIKA inte blivit det genombrott för hälsobefrämjande motionsidrottinom RF som ledningen hoppats på var man övertygade om att det fanns behovav MIKA-liknande aktiviteter. Enligt ordföranden i RF:s förvaltningsutskott,Hilding Hallgren, var den svenska befolkningens kondition på upphällningen.

121


En utveckling liknande den i USA hade tagit sin början i Sverige. Enligt Hall-bergs var RF tack vare sin stora organisation bäst rustat, bättre än alla andraorganisationer tillsammans, att påverka den svenska befolkningen motions-vanor och därmed förhindra en utveckling liknande den i USA. En lärdom hademan dock dragit från MIKA-äventyret. Det hade varit fel att börja i toppen avorganisationen och försöka sprida budskapet nedåt.22

Under hösten 1954 tog RF kontakt med Korpförbundet för att ta reda påhur man där ställde sig till att medverka i en ny motionsidrottskommitté. En-ligt Hallgren hade man kommit överens om att Korpförbundets hade missupp-fattat RF:s avsikter med MIKA och efter det att organisationerna klarat ut miss-förståndet hade man närmat sig varandra. Han förväntade sig därför att ett sam-förstånd skulle uppnås om hur motionsidrotten skulle organiseras.23 Vid ettmöte med RF:s korporationsidrottskommitté i november 1954 fick Korp-förbundets representanter också veta att den kommitté, som RF hade för avsiktatt inrätta, skulle komma att tillföras 65 000 kronor av statsanslaget och 65 000

kronor från sporthandlarna att fördela till motionsidrotten.24

En av medlemmarna av RF:s ursprungliga motionsidrottskommitté, EricLindé, emotsatte sig emellertid RF-ledningens ambition att bilda en nymotionsidrottskommitté. Lindé ville inte att någon kommitté skulle tillsättaseller att några organisatoriska initiativ skulle tas, förrän en konferens med be-rörda specialförbund anordnats. Han var vidare av åsikten att 1947 års motions-idrottskommitté ännu inte hade avslutat sitt arbete.25 Denna ståndpunkt hadehan utvecklat i ett brev till förvaltningsutskottet ett år tidigare. Brevet hade sändstvå åt efter det att denna motionsidrottskommitté beslutat av avsluta sin verk-samhet.26 Att Lindé inte var tillfreds med att RF hade lagt sin motionsidrotts-satsning på is var kanske inte så konstigt med tanke på hans uppfattning, att denöverdimensionerade tävlingsidrotten skulle drabbas av en tillbakagång för attersättas av motionsidrott, som han hade uttryckt vid MIK:s möte med distrikts-förbunden 1948.

När frågan om en nyorganisering av motionsidrotten inom RF togs upp inovember, bestämdes det att RF skulle ha ett representantskap för motions-idrott, till vilket de specialförbund som hade motionsidrott på sitt programskulle sända representanter. Till mötet hade man även bjudit in Korpförbundetoch Skidfrämjandet. En ny motionsidrottskommitté, bestående av special-förbund från RF, Korpförbundet och Skidfrämjandet, såg alltså ut att kunnaskapas. Henry Allard (se personförteckning) såg det hela som en stor framgång.De olika idrottsorganisationerna skulle nu ta gemensamma tag för att kommaur det dödläge som rått, ett dödläge som inte varit till nytta för någon av orga-


122

nisationerna. Detta budskap delgav Allard även riksidrottsmötet samma höst.27

Vid överstyrelsens vårsammanträde 1955 berömde Hallgren den gångnavinterns motionsidrottsarbete. Den nya kommittén sågs som ett stort steg motett enigt samarbete för idrottens och friluftslivets främjande.28 Att det verkligenvar fråga om ett försök till samarbete framgår av att den nya kommitténs stad-gar utarbetades gemensamt av RF och Korpförbundet. Kommittén skulle varauppbyggd enligt samma principer som Sveriges Olympiska Kommitté, det villsäga med en stor kommitté inom vilken ett arbetsutskott utsågs för att sköta detlöpande arbetet.29 En tid av samarbete eller revirbevakning och initiativjakt stodför dörren.

Den nya motionsidrottskommittén bildades officiellt i april 1955. Enligten redogörelse från kommitténs ordförande Henry Allard hade starten varit braoch man hade förhandlingsvägen lyckats uppnå ett resultat som många avspecialförbunden var nöjda med.30 De tre mest inflytelserika organisatörerna avmotionsidrott hade enats om att samarbeta i en kommitté där det praktiska ar-betet skulle utformas, en kommitté som bildades mindre än en månad efter detatt den första statliga idrottsutredningen på 35 år tillsattes.31

I stadgarna för den nya kommittén fastslogs att den skulle vara den svenskaidrottsrörelsens organ för rekreations- och motionsidrott.32 Kommittén och dessarbetsutskott dominerades av RF. I arbetsutskottet ingick ordförande och åttaledamöter varav tre saknade koppling till RF.33 Henry Allard utsågs till arbets-utskottets ordförande. Övriga ledamöter var Bertil Nordenfelt som represente-rade RF:s förvaltningsutskott, samt Per-Olof Åstrand och Sigurd Kållberg somrepresenterade den idrottsmedicinska och -materialtekniska fackkunskapen.Korpförbundet representerades av Nils Hagman och Henry Ohlson, Skidfräm-jandet av Swante Fleetwood, RF:s specialförbund av Rudolf Eklöw, Erik Exter-gren, Olle Friman och Eric Lindé.34 Den nya kommitténs uppbyggnad påmindeom den tidigare motionsidrottskommittén i det att den bestod av idrottsledarepå det nationella planet. Det innebär att frågan om satsningen var förankradbland dem som stod för idrottsutövandet åter infinner sig. Att RF-ledningenmenade allvar med satsningen framstår som klart, liksom att man den härgången menade allvar med att försöka samarbeta på motionsidrottsområdet.Den linje arbetsutskottet drev i motionsidrottsfrågor borde ha haft goda möj-ligheter att nå ut. Helt avgörande för vilket genomslag satsningen på motions-idrott skulle komma att få var dock om kommittén skulle lyckas få idrotts-föreningarna med sig.

Vid arbetsutskottets första sammanträde bestämdes att verksamhetenskulle koncentreras på ett mindre antal kampanjer som skulle genomföras i en

123


jämn rytm under hela året. Det innebar att många organisationer som sökt an-slag blev utan. Av de 26 organisationer, som inkom med ansökningar om bi-drag på sammanlagt 282 255 kronor, fick 13 dela på 83 000 kronor. Det beloppetansågs vara för litet för att kommittén på allvar skulle kunna verka för att varjesvensk medborgare skulle beredas möjlighet att utöva fysiska aktiviteter eftervars och ens val. Om detta mål skulle kunna uppnås måste de medel, som ställ-des till motionsidrottens förfogande, ökas avsevärt.35 Den summa kommitténhade att fördela hölls dock runt första årets nivå under hela kommitténs verk-samhetsperiod.36

Till en början flöt arbetet inom motionsidrottskommittén relativt frik-tionsfritt. Kommitténs bevarade källmaterial är emellertid magert och kommit-téns verksamhet var inte uppe till diskussion i överstyrelsen (från 1960 riks-idrottsstyrelsen) eller riksidrottsmötet i någon nämnvärd utsträckning. Kom-mittén gav stöd till motionsidrottskampanjer som Snöstjärnan, Kul på hjul ocholika riksmarscher. Snöstjärnan, ett samarrangemang mellan Skidfrämjandetoch Skidförbundet, lockad stora deltagarskaror snörika vintrar. Vintern 1963 varantal genomförda prov över två miljoner.37

I slutet av 1950-talet gick emellertid verksamheten inom motionsidrotts-kommittén i stå. Kommitténs idrottsmaterialtekniskt sakkunnige Sigurd Kåll-berg hade redan vid kommitténs årsmöte 1957 påpekat att en aktivering avmotionsidrottskommittén behövdes om man ville uppnå några verkligt påtag-liga och framför allt varaktiga resultat i sin kamp mot den tilltagande folkför-soffningen.38 Han fick dock inte något gehör för sin vädjan från medelsansvarigthåll.

Samarbetet tycks ha fungerat endast så länge som 1955 års idrottsutredningarbetade. Dess betänkande Idrotten och samhället presenterades i september1957. I betänkandet förespråkades en omorganisation av statens förhållande tillidrottsrörelsen. Bland annat skulle ett regelrätt ämbetsverk för idrottsfrågor in-rättas, vilket skulle innebära att RF fråntogs sitt inflytande över anslagsfrågor.Den ledde dock aldrig fram till någon proposition från regeringen. RF hadegjort sin negativa inställning till förslaget känd redan innan utredningen pre-senterades. Förbundets VD Torsten Wiklund, som var medlem av utredningen,hade reserverat sig mot dess förslag att inrätta en statlig nämnd.39

I sitt remissyttrande över utredningen framhöll RF att utredningen inteförstått hur den svenska idrottsrörelsen var uppbyggd. Utredningen hade näm-ligen, till RF:s förtret, delat in idrotts- och friluftslivet i tre skilda rörelser före-trädda av tre olika huvudorganisationer. RF svarade enligt den gjorda indel-ningen för tävlingsidrotten medan Korpförbundet svarade för motionsidrotten


124

och Skidfrämjandet för friluftslivet. Ur RF:s perspektiv var den gjorda uppdel-ningen att betrakta som absurd då man ansåg att vart och ett av den egna orga-nisationens 34 specialförbund var att jämställa med vilken annan nationellidrottsorganisation som helst.40 Idrottsutredningens definition av den typ avidrott som bedrevs inom RF med en uppdelning av idrotts- och friluftslivet i treområden kan karakteriseras som restriktiv och den svarade bättre mot hur manfrån korphåll brukade definiera RF:s verksamhet än hur förbundet själv ville sepå den verksamhet man bedrev. Det är därför inte konstigt att både Korpför-bundet och Skidfrämjandet förhöll sig positiva till utredningens förslag.41

Enligt RF var organisationens ändamålsparagraf, ”att genom främjande avallmän utövning inom svenska folket av idrott och gymnastik samt friluftsliv iolika former, bidraga till stärkandet av folkets andliga och fysiska kraft”42 utfor-mad så att ingen idrotts- eller friluftsorganisation behövde stå utanför RF. Manarbetade med ett flexibelt idrottsbegrepp. Det var därför meningslöst framhöllman att som utredningen försöka definiera de utanför RF stående organisatio-nerna som alternativ till RF genom att skilja mellan tävlingsidrott och motions-idrott.43

Det går dock inte att komma förbi att det presenterade förslag om hur denframtida idrottspolitiken skulle organiseras hotade RF:s framtida existens somidrottslig enhetsorganisation. En av RF:s viktigaste maktresurser och ett medelatt locka idrottsorganisationer att söka medlemskap i paraplyorganisationen varden kontroll man utövade över statens anslag till idrottsrörelsen. Den utgjordedärmed ett kitt som höll RF-idrotten samman.

Ett tecken på att RF verkligen kommit att omfatta en flexibel definition avidrott var att man förändrade sin ändamålsparagraf 1959. Istället för att som ti-digare hålla fram idrott och gymnastik samt friluftsliv började man att tala omtävlings- och rekreationsidrott: ”Sveriges Riksidrottsförbund har till ändamålatt genom tävlings- och rekreationsidrott höja vårt folks kroppsliga och andligakraft samt bereda särskilt de unga en värdefull fritidssysselsättning.”44

Det måste ha stått klart för Korpförbundet och Skidfrämjandet att RF intehade för avsikt att medverka till att det rådande förhållandet mellan idrotts-rörelsen och statsmakterna förändrades. Detta bör ha påverkat samarbets-klimatet inom motionsidrottskommittén. Korpförbundet kom att satsa sinaresurser under slutet av 1950-talet på arrangemanget Hälsoåret 58, ett initiativfrån Folksam där man tillsammans med LO och TCO arbetade för att väckaintresse för rehabiliteringens betydelse och möjligheter (se avsnitt 6.4 nedan).RF:s specialförbund satsade å sin sida på en egen kampanj, Sport 60, och där-med gick samarbetet inom motionsidrottskommittén i stå.

125


Idrottsutredningens förslag rann alltså liksom samarbetet i motionsidrotts-kommittén ut i sanden. Utredningen hade tillsatts av John ”Kinna” Ericssonmen överlämnats till hans efterträdare som handelsminister Gunnar Lange, somockså var ordförande i RF:s största specialförbund, Svenska Fotbollförbundet.45

Frågan om hur den statliga idrottspolitiken skulle utformas hade inte kunnatlösas och ytterligare en idrottsutredning tillsattes 1958. Dess huvuduppgift varatt undersöka möjligheterna till en sammanslagning av RF och Korpför-bundet,46 vilket innebar en annan lösning på frågan om hur statens anslag tillidrotten skulle fördelas än det som förespråkats i utredningen Idrotten och sam-hället. Om idrottsrörelsen samlades i en organisation skulle staten utan problemoch tal om att den gynnande eller missgynnade olika aktörer kunna samarbetamed denna organisation. Detta utredningsuppdrag kunde inte förväntas på-verka de enskilda idrottsorganisationernas ställning och inbördes relationer påsamma sätt som den tidigare utredningen och det fanns därför mindre anled-ning för dem att låta sig påverkas av att utredningen tillsatts. Utredningen upp-nådde också än mindre än 1955 års utredning då den aldrig lyckades presenteranågot förslag utan begärde att befrias från sitt utredningsuppdrag i maj 1962.Ordföranden för utredningen, Seved Apelqvist, VD för Folksam och känd försitt intresse för folkhälsofrågor (se personförteckning), menade att det fanns allt-för djupgående motsättningar mellan RF och Korpförbundet. Dessa motsätt-ningar tog sig under pågående utredning uttryck i åtgärder som Apelqvist ka-rakteriserade som rena stridshandlingar. Enligt Apelqvist var den av vissa av RF:sspecialförbund anordnade Sport 60-kampanjen, som han betecknade som ettmisslyckande, riktad mot Korpförbundet. Korpförbundet hade å sin sida valtatt tillsätta en egen idrottsutredning 1961 för att undersöka korpidrottens statusoch utveckling samt ekonomiska förutsättningar.47 Denna utredning slog fastatt korpidrotten i framtiden borde stå helt självständig gentemot RF.48

Den Apelqvistska utredningen hade, när man insett att det inte var möjligtatt nå resultat i sammanslagningsfrågan, i linje med sin ordförandes syn på fy-siska aktiviteter börjat studera idrotten och folkhälsan. För Apelqvist framstoddet som ett axiom att begreppet idrotten och folkhälsan hade en säker grund iverkligheten. Idrottsutredningen hade därför fört samtal med bland andrafysiologerna Erik Hohwü Christensen, Torgny Sjöstrand och Per-Olof Åstrand,som styrkt utredarna i uppfattningen om fysiska aktiviteters hälsofrämjandeeffekter. Idrottens roll som sjukdomsförebyggande och konditionsbefrämjandeaktivitet skulle enligt utredarna komma att bli klarare markerad i framtiden.49

Idrotten kunde alltså överta Linggymnastikens traditionella roll som hälso-främjare.


126

I början av 1960-talet var förhållandet mellan RF och Korpförbundet alltannat än harmoniskt. De båda organisationernas syn på hur idrotten i Sverigevar och borde vara organiserad skilde sig åt. Det framgick tydligt av de svar delämnade till idrottsutredningen på frågorna: Om de ansåg att förutsättningarnafanns för att en sammanslagning av de båda organisationerna i enlighet medutredningsdirektiven, om en sammanslagning skulle möjliggöra en effektivise-ring och rationalisering av verksamheten för idrottens främjande samt om manvar villig att medverka till den organisatorisk samordning? RF:s syn framgår tyd-ligt av det svar man avgav:

I diskussionen kring den idrottsliga verksamhet, som riksidrottsförbundets special-förbund respektive korporationsidrottsförbundet bedriver, brukar ofta anföras attde förra har hand om tävlingsidrotten och det senare om motionsidrott. En sådanindelningsgrund är helt missvisande. Huvuddelen av den idrott, som bedrivs här ilandet utgör motionsidrott. Detta gäller således ej endast korporationsidrottsför-bundet utan i lika hög grad riksidrottsförbundets specialförbund. Såväl inom kor-porationssammanslutningarna som inom specialförbunden bedrives emellertididrotten huvudsakligen i form av tävling (matcher samt individuell lagmässig kon-kurrens enligt fastställda regler). Begreppet tävling innebär dock icke, att vissaanspråk ställs på deltagarnas resultatmässiga kvalifikationer. Oavsett deltagarnaskvalifikationer måste nämligen idrottsutövning som regel inrymma ett tävlings-moment. Det är detta som skapar spänningen och stimulerar intresset att deltaga.Inom riksidrottsförbundets specialförbund – likaväl som inom korporations-idrottsförbundet – utgör huvuddelen av idrottsutövningen sålunda motionsidrotti tävlingsform - - - Riksidrottsförbundet anser, att det vore till stor fördel om allaidrottsorganisationer inom landet tillhör den organisation, som har till ändamålatt utgöra ett idrottsorganisationernas riksförbund.

Riksidrottsförbundet anser att en effektivisering av idrottens breddarbete –både bland ungdom och äldre – kan åstadkommas genom alla idrottsorganisation-ers samgående i idrottsorganisationernas riksorganisation samt att härigenom ävenbättre förståelse skapas för anspråken på bidrag från det allmänna.50

Från RF:s sida var alltså uppfattningen att den idrott som bedrevs inom organi-sationen till största delen utgjordes av vad som kallas motionsidrott men att allidrott hängde ihop i en helhet och att det inte rörde sig om jämförbara organi-sationer. Korpförbundet var att jämföra med ett av RF:s specialförbund och intemed RF.51 Denna helhets intressen tillvaratogs bäst av den egna organisationen.Korpförbundet var av motsatt åsikt:

I skrivelse till Idrottsutredningen har vi meddelat att vi önskar verka som självstän-digt organ och betonat att två väsentligt olika arbetsuppgifter föreligger beträffandevårt folks fysiska fostran nämligen å ena sidan den hälsobefrämjande, motions-

127


betonade idrotten och å andra sidan den mera renodlade tävlingsverksamheten.Med denna förklaring anser vi uppgifterna för de båda förbunden klart fixerade,och någon vidare gränsdragning är knappast behövlig.52

Från korphåll hade man alltså en helt annan syn på hur idrottsbegreppet hängdesamman eller rättare sagt inte hängde samman.

Rent formellt fortsatte motionsidrottskommittén sitt arbete under dessainaktiva men turbulenta år runt 1960. Vid motionsidrottskommitténs årsmöte1963 togs emellertid frågan om kommitténs framtid upp för diskussion då ingamedel anslagits för verksamheten för 1963/64. Att inga medel längre anslogs tillmotionsidrottskommittén motiverades från riksidrottsstyrelsens sida med attanslag till motionsidrotten ingick i anslagen till specialförbunden. De anslagsom tidigare delats ut av kommittén sades ha tagits ur specialförbundens an-slagsram under de föregående åren, dessa medel var nu inarbetade i special-förbundens grundbelopp. Det fanns därför inget behov av att fördela motions-anslag efter förbehandling i motionsidrottskommittén.53

Från motionsidrottskommitténs sida beslöts då att kommittén skulle läg-gas ner 1 juli 1964 om inte medel ställdes till kommitténs förfogande eller ut-vecklingen, av arbetsutskottet, bedömdes som att kommittén borde finnaskvar.54 Några nya medel ställdes inte till kommitténs förfogande och efter skrift-lig omröstning bland arbetsutskottets medlemmar i september 1964 upplöstesmotionsidrottskommittén.55

Specialförbunden inom RF hade redan 1961 bildat en egen kommitté,Centralkommittén för svenska motionsidrottsförbund med Bertil Nordenfeltsom ordförande och Göte Sundqvist som generalsekreterare. Kommitténs syftevar att verka för förbättrad folkhälsa genom anordnande av riksomfattandemotionsidrottsarrangemang.56 Den hade alltså ett mål som låg mycket näramotionsidrottskommitténs. Den nya kommitténs aktiviteter stöddes ekono-miskt av RF centralt men även av livförsäkringsbolaget Framtiden.57

År 1960 arrangerade sex specialidrottsförbund inom RF det av SevedApelqvist ovan kritiserade motionsidrottsarrangemanget Sport 60 under de-visen Rör dig mer, bli mindre trött. Målet, att främja motionsidrott som den van-liga medborgaren kunde utöva för sitt eget välbefinnande, kan kännas igen fråntidigare kampanjer. Deltagande var förbunden för: cykel, friidrott, gång, orien-tering, simning och skidor. Kampanjen var utformad som en tävling mellan lan-dets kommuner. Själva arrangemanget hade många likheter med den kampanjsom arrangerats av Korpförbundet i samband med Hälsoåret 58 (se avsnitt 6.4.1nedan).


128

Sport 60 var uppbyggt kring sex provperioder om vardera cirka tre veckor,en för vart och ett av de deltagande förbunden. De som deltog kunde välja mel-lan att avlägga motionsprov eller prov för de arrangerande förbundens ordina-rie idrottsmärke. Det skulle finnas något för alla och envar. Avsikten med attinkludera de arrangerade förbundens ordinarie märkesprov i kampanjen varockså att dessa skulle populariseras genom att de ingick i Sport 60.58 När Sport60 sammanfattades redovisades ett stort antal starter. I tävlingen om Kungenskanna hade 858 kommuner deltagit. Det totala antalet avlagda prov under åretuppgick till 7 476 696. Av dessa hade 2 268 893 prov avlagts i skidor, 2 134 317 igång, 1 179 651 i orientering, 762 430 i cykel, 650 581 i friidrott och 480 824 isimning. Uppgiften om det totala antalet individer som deltagit varierade mel-lan 500 000 och 700 000.59

Året efter arrangerades en liknande motionskampanj Sport 61–62 i ett för-sök att upprepa den framgång som man uppfattade att Sport 60 varit. Dennagång hade ytterligare ett par av RF:s specialidrottsförbund tillkommit som med-arrangörer. De allmänna principerna som slogs fast för proven visar vad manville uppnå:

➢ proven skulle sikta på att få ut människor i naturen – att röra på sig,

➢ proven skulle vara naturliga och lättarrangerade,

➢ proven skulle inge förtroende för verksamheten,

➢ proven skulle inte sikta till elitprestationer, men väl ge individen möjlighetatt prestera något utöver genomsnittsmänniskan, det vill säga erövraidrottsmärken,

➢ proven skulle ge reservkrafter och rekreation – de skulle vara något utöverden dagliga rutinsysselsättningen,

➢ proven skulle leda fram till någon form av bevis för den som verkligen del-tagit regelbundet – ett sportmärke och

➢ provtagarna skulle stimuleras av lokalpatriotism – kommuntävlingen,byakamper med mera – samt av individuella priser på det lokala planet.60

Från arrangörshåll fanns emellertid en oro för hur kraven för specialförbundensmärken klarades av av motionärerna Man var osäker på om märkesfordringarnaverkligen passade för motionsidrottare och masspropagandor. I Sport 61–62

deltog 599 kommuner i tävlingen om Kungens kanna. Totalt genomfördes5 638 000 prov under kampanjen.61 Bakom arrangemanget låg den centralkom-mitté för motionsidrott som bildats samma år av nio RF-förbund, vilkas idrotts-

129


grenar ingick i kampanjen.62 Arrangemanget fick som framgått ovan inte sammagenomslag som Sport 60 bland potentiella arrangörer.

Med Sport 60-talarrangemangen ville RF:s specialförbund uppmuntra tillregelbunden fysisk aktivitet utan överdrifter. Arrangemangen var tänkta att varaen värdemätare på intresset för en typ av motionsidrott som var och en kundeoch borde utöva för sitt eget välbefinnande. Man misslyckades emellertid medatt intressera utanför RF stående organisationer att engagera sig i arrange-manget.63 Även om de båda Sport 60-talarrangemangen visade upp ett stort an-tal avlagda prov är det inte säkert att de lyckades i sin strävan att öka den svenskabefolkningens fysiska aktivitetsgrad. Det finns en del som talar för att det underhela perioden funnits en relativt stor grupp fysiskt aktiva individer som flyttaderunt sina aktiviteter mellan de organisationer som gjorde propaganda för ökadfysisk aktivitet bland befolkningen. Det skulle innebära att majoriteten av demsom deltog vid arrangemang för att locka fysiskt inaktiva att bli fysiskt aktivaredan var aktiva. En andra invändning mot kampanjernas effekt på befolkning-ens fysiska aktivitetsnivå är att det inte är säkert att de människor som deltog ide väl utskilda propagandaarrangemangen blev regelbundet fysiskt aktiva. En-skilda evenemang lockade till deltagande men det är inte säkert att de hade nå-gon effekt efter det att strålkastaren slocknat.64 Människor deltog och motione-rade men bara ett par gånger.

Trots de satsningar som gjordes från RF:s sida på motionsidrotten underperioden, lyckas man inte etablera någon fast form för dess organisering. Ettfaktum som beläggs av den verksamhetsplan för de kommande fem åren sompresenterades av förbundets nytillträdde VD Bo Bengtson 1963 (se avsnitt 8.2nedan). Förbundsledningens försök att etablera RF som den ledande organisa-tionen inom all form av idrottsutövning lyckades inte. Det största problemettycks ha varit bristen på ledare som kunde sköta det praktiska motionsidrotts-arbetet på regelbunden basis. De ledare som fanns inom RF kunde inte förvän-tas att ta ett utökat ansvar och man lyckades inte få fram en kader medmotionsidrottsledare i sådan omfattning att de kunde sköta jobbet.

5.2 Diskussioner inom RF:s ledning om idrottens meningVid riksidrottsmötet 1950 konstaterade Carl Gustaf Forslund att de idrottsligaproblemen för varje möte hade kommit att hamna allt mer i skymundan för attersättas av merkantila och materiella problem.65 Efter att ha gått igenom riks-idrottsmöten samt överstyrelsens och riksidrottsstyrelsens sammanträden är det


130

svårt att invända mot Forslunds iakttagelse. Idrottens mening, varför manegentligen engagerade sig i det man gjorde, diskuterades sällan. Detta blir änmer tydligt när riksidrottsmötet omorganiserades i slutet av 1960-talet. Trotsdet förekom det att idrotten diskuterades på en mer principiell nivå. Det varframför allt vid två tillfällen sådana diskussioner förekom: dels 1954 i över-styrelsen, en diskussion som fortsatte vid riksidrottsmötet, dels vid riksidrotts-mötet 1960.

Att idrotten diskuteras så sällan från principiella synpunkter på riksidrotts-mötena kan tyckas en smula underligt. RF rymde en mångfald av världar sominte hade samma inriktning och målsättningar. Det är snarast uppseendeväck-ande att så olika världar kunnat leva tillsammans i en och samma organisationunder lång tid i sådan synbar enighet. Förhållandet mellan bredd- och elitidrott,alltså hur enhetsidrotten verkligen hängde ihop, och idrottens egentliga meningdiskuterades sällan. Sambandet mellan bredd och elit kan snarast sägas ha ut-gjort ett axiom som fördes fram vid högtidstal. Då beskrevs hur intimt och vack-ert de hörde samman. Bredd födde topp och vice versa och idrotten fungeradesom en harmonisk helhet. När frågan diskuterats på ett mer idémässigt plan vardet heller inte för att själva förhållandet mellan bredd och elit togs upp för dis-kussion utan den smög sig in när annat diskuterades. Det är möjligt att RF lyck-ats hålla ihop just på grund av att idrottens mening och andra tunga frågor dis-kuterades så sällan. Potentiella konflikter har undvikits genom att man inte ta-lade om dem utan istället koncentrerade sig på det praktiska arbetet.

5.2.1 Inga guld som glimmar

Frågan om motionsidrottens ställning inom idrotten och idrotten som helhetdiskuterades inom RF:s överstyrelse i oktober 1954 i samband med att en avelitidrottens främsta manifestationer var uppe till behandling. Frågan kom uppi samband med en diskussion som uppstod när anslagsäskanden för nästkom-mande budgetår diskuterades. Allt bottnade i det mindre lyckade svenska del-tagandet vid Europamästerskapen i friidrott i Bern samma år. Det relativa miss-lyckandet, Sverige hade endast tagit tre medaljer att jämföra med tolv och 22

vid de två föregående mästerskapen,66 ledde till en diskussion av frågan om hurmycket man var villig att offra och vilka medel man kunde tänka sig att utnyttjaför att nå framgång vid internationella mästerskap. Vilken typ av idrotts-aktiviteter var det man skulle bedriva inom RF?67 Det meningsutbyte som dåuppstod återupptogs sedan vid hösten riksidrottsmöte.68

Diskussionen startade med ett inlägg från Erik Lindé som tog upp iakt-

131


tagelser han gjort vid tävlingarna i Bern rörande de så kallade öststaternas starkaframmarsch på det idrottsliga området. Vid en jämförelse med tidigare interna-tionella mästerskap hade Sverige gått tillbaka. Den svenska tillbakagången, seddi jämförelse med andra nationer, berodde dock inte på att öststaterna satsademer på att nå framgång inom den internationella tävlingsidrotten. I öststaternautövades idrott framför allt för att göra propaganda inåt mot den egna befolk-ningen, inte för att göra reklam för ett samhällssystem i utlandet. Idrott utöva-des med andra ord, enligt Lindé, på det sätt som den borde bedrivas i Sverige.69

Denna ståndpunkt höll han fast vid även vid riksidrottsmötet.70

Lindé fick stöd för sin uppfattning om den östeuropiska idrotten av SvenLåftman som ansåg sig ha god inblick i hur den var utformad efter att ha besöktSovjetunionen. Den bild som man oftast gjorde sig i Sverige, att man i dessaländer endast sökte göra politisk propaganda med sin idrott, var falsk, enligtLåftman. De lade istället ner oerhört mycket arbete på breddidrotten. Från säkrakällor visste han att berätta att cirka 80 procent av de resurser som satsades påidrott i Sovjetunionen lades på breddidrotten och endast 20 procent på eliten. Ide 20 procent som gick till eliten ingick dessutom kostnaderna för de idrotts-högskolor som hade inrättats. Enligt Låftman var den sovjetiska idrotten ettföredöme.71 Det var en bild som inte var helt ovanlig. Inom Korpförbundet varman likaledes imponerad av hur arbetet med att främja fysiska aktiviteter varutformat i Sovjetunionen.72

Den Lindéska uppfattningen om hur det stod till med den svenska idrot-ten i förhållande till den östeuropeiska fick emellertid mothugg av bland andraPaul Högberg. Högberg hävdade att det fanns en principiell skillnad mellanidrott i öststaterna och idrott i Sverige. I öststaterna var idrotten mycket oftakombinerad med politisk propaganda. I Sverige var man däremot tvungen attmotivera idrotten på ett annat sätt om man ville ha samhällets stöd. Detta inne-bar att den svenska tillbakagången inte berodde på att de svenska idrottsutövar-na gått tillbaka utan på att andra nationer, framför allt öststaterna, satsade merresurser på att nå framgång vid internationella mästerskap.73

Högberg avfärdade även ett påstående Lindé gjort om att elitidrotten hadebetydelse för det nationella försvaret. Det gjorde han eftersom upptränandet avnågra få individer som kunde visas upp vid stora internationella tävlingar intebetydde speciellt mycket för försvaret och inte heller hade något att säga ombefolkningens fysiska standard. Den stora och viktiga frågan var breddidrotten;det gällde att bygga upp en verklig folkidrott. Valet att försöka skapa internatio-nella stjärnor såg Högberg som ett ideologiskt val. Man hade att välja mellanden ideologi som fanns i de västerländska demokratierna och den som fanns i


132

öststaterna. Han ansåg inte att man borde driva den svenska idrotten dithän,där den befann sig i öststaterna, även om man naturligtvis ville vara med ochkonkurrera på den internationella scenen. Man hade istället att fråga sig omman kunde driva specialiseringen längre än till att ordna det så, att lämpligaindivider togs ut till så kallade högskolor för idrott, där de drevs så långt derasfysiska förutsättningar räckte för att de sedan skulle representera sitt land videlittävlingar. Den frågan måste besvaras jakande om man ville följa i öststaternasfotspår.74

Vid riksidrottsmötet underströk Högberg skillnaden mellan den idrotts-utövning man arbetade för i Sverige och synen på idrott i öststaterna genom attcitera ur träningsanvisningarna för det östtyska idrottsförbundets idrottsmärkei vilka man kunde läsa:

Vi bedriva inte idrott för idrottens skull utan för att sätta våra människor i stånd atti förtid uppfylla vår femårsplan, för att sätta oss i stånd skydda vår Tyska demokra-tiska republik mot sabotageåtgärder och anslag från USA-imperialisterna. Vår sportär därför medvetet politisk.75

I vad som kan ses som ett försök att gjuta olja på debattvågorna gjorde sig TageEricsson och Birger Sandberg till talesmän för RF:s officiella linje om det näraoch intima sambandet mellan elit- och breddidrott. De hävdade att man inteborde var rädd för att ge uttryck för uppfattningen att en långt driven elitidrottvar ett utomordentligt verksamt medel dels för att bredda idrotten inom lan-det, dels för att tala om att Sverige levde, när man diskuterar med statsmak-terna. Den som inbillade sig att det handlade om antingen eller, elit- ellerbreddidrott hade fullständigt missuppfattat situationen. Elitidrotten var ettmedel för att nå målet, breddidrott.76 Även vid riksidrottsmötet poängteradesatt det inte handlade om antingen elit- eller motionsidrott utan de båda for-merna av idrottsutövning korsbefruktade varandra.77

Högberg lät sig emellertid inte nöjas med denna argumentation utan ut-tryckte sin misstro mot att det fanns något naturligt samband mellan elit- ochbreddidrott. Enligt hans uppfattning fick den idrottsman som ville nå den ab-soluta toppen inte ha någonting annat att ägna sig åt än idrott; det handladealltså om ren professionalism. Det var frågan om ett medvetet val. Skulle mansom i öststaterna driva idrottsutövarna så långt som möjligt i strävan efter inter-nationell framgång och medaljer, eller skulle man nöja sig med de framgångarman kunde nå genom att bedriva idrotten på det mer amatörmässiga sätt somman dittills gjort i Sverige. Detta innebar emellertid inte att det fanns någonanledning att ifrågasätta det internationella tävlingsutbytet. Men man måste

133


vara medveten om att det fanns en gräns. En gräns som var av ideologisk art ochsom inte borde passeras och därför kunde man i Sverige inte använda sammametoder för att nå framgång vid de internationella idrottstävlingarna som öst-staterna.78 Antalet olympiska guldmedaljer eller antalet segrar i internationellatävlingar var hur som helst inte något användbart mått på den fysiska förmågani ett land.79

Sambandet mellan elit- och breddidrott ifrågasattes även av Nils Mårtens-son. Orsaken till att han tvivlade på sanningen i axiomet om elitens positivainverkan på breddidrotten var avsaknaden av folklig medeldistanslöpning iSverige, trots Gunder Häggs och Arne Anderssons framfart ett decennium tidi-gare. Han var mer benägen att sätta sin tro till det omvända förhållandet, attbredd kunde leda till att man fick en elit. Att inrikta idrottsarbetet på breddenvar dessutom något som bättre passade det svenska samhället. Då man ditintillsinte hade inriktat sitt arbete för idrotten på bredden hade man från RF:s sidadessutom försummat att göra propaganda för idrottsrörelsen hos de personeroch myndigheter som hade makt. Från beslutfattarnas sida sågs idrotten därförfortfarande som en rolig fritidssysselsättning. De kunde tycka att det var roligtnär några pojkar spelade boll, men betraktade inte idrottsrörelsen som ett medelnär det gällde att förbättra folkhälsan och detta var i stor utsträckning idrotts-rörelsens eget fel. Nu hade samhällsutvecklingen emellertid gått dithän att detbara fanns en sak göra för att stoppa befolkningens tilltagande försoffning: satsapå idrotten. Om mekaniseringen av arbetsplatserna och motoriseringen vidfärderna mellan hem, arbetsplats och skola fortsatte i samma takt som under detsista årtiondet, skulle det svenska folket komma att bli fysiskt nedbrutet. För attpå ett verksamt sätt motarbeta denna nedbrytning var man tvungen att satsa påatt få så många som möjligt att utöva en hälsosam idrott. När tillståndet i sam-hället nu var som det var, måste man satsa mer på breddidrott än på elitidrott.För breddidrotten kunde man dessutom vinna förståelse hos kommunala myn-digheter och landstingen, vilka ofta ställde sig kallsinniga inför elitidrotten.80

Mårtensson upprepade denna uppfattning vid riksidrottsmötet och pas-sade dessutom på att ifrågasätta den panikstämning, som han ansåg vissa grup-per sökt skapa rörande den svenska idrottens internationella konkurrenskraft.Även om svensk idrott stod inför en rad stora problem så handlade inget av demom elitens internationella konkurrenskraft. Debatten om konkurrenskrafteninnebar att ett icke-problem fick för mycket uppmärksamhet, uppmärksamhetsom istället borde riktas mot att utveckla motionsidrotten. Det var nämligenidrottens verkliga problem, ett problem som dessutom berörde hela samhället.81

De som var skeptiskt inställda till att det rådde kris inom svensk idrott bara


134

för att eliten presterat sämre i den internationella konkurrensen fick medhåll avfysiologen Per-Olof Åstrand, som i en artikel i RF:s officiella organ Svensk Idrottdristade sig till att ifrågasätta elitens nödvändighet för bredden. Stjärnor i olikaidrottsgrenar tjänade förvisso som stimulans för framför allt ungdomar men detvar inte nödvändigt att dessa stjärnor var svenska. Enligt Åstrand var elitidrott-ens främsta uppgift att tjäna som sporre åt ledare, en adepts framgång fungeradesom kvitto på att den möda ledaren lagt ner på idrotten burit frukt. Just ledarnavar dessutom viktigare än eliten när det gällde att stimulera till idrottsutövning.Så länge som idrott bedrevs som motion var den stärkande, nöjsam och hygie-niskt välmotiverad men för elitidrotten fanns frågetecken för både nöjes-momentet och det hygieniska värdet.82

Sammanfattningsvis kan man schematiskt urskilja tre linjer i diskussionenom relationen mellan olika typer av idrottsutövning. Den linje som företräddesav Erik Lindé och Sven Låftman måste dock betecknas som naiv och utan reellbetydelse. De var också två av den svenska idrottsrörelsens mer udda och kon-troversiella personligheter. Deras inlägg hade dock det goda med sig att idrotts-ledarna för en gångs skull diskuterade vad de egentligen sysslade med. Diskus-sionen om det fanns olika kategorier av idrottsutövning eller om all idrott på ettnaturligt sätt hängde samman i en kategori är av principiell betydelse. Den linjesom företräddes av Paul Högberg och Nils Mårtensson, att all form av idrotts-utövning inte hängde samman, låg nära det sätt att argumentera kring idrottsom användes av korpföreträdare, när de ville utmåla RF som en tävlingsmaskinsom inte ägnade folkflertalets fysiska behov något större intresse. Även om Hög-berg och Mårtensson inte hade för avsikt att gå Korpförbundets ärenden, måstederas sätt att argumentera för en satsning på en folklig motionsidrott ha fram-stått som ovälkommen. Officiellt företrädde ju RF den motsatta linjen, och attförespråka ett icke-flexibelt idrottsbegrepp kunde underminera hela organisa-tionens framtid. Om inte all idrott på ett naturligt sätt hörde samman, fannsdet ju ingen anledning att samla den under en enhetsorganisations ledning. Detär därför inte förvånade att vissa talare försökte ta udden av debatten. Det inne-bar att många av de ledande inom RF framstod som nöjda med att motionsid-rotten inte lyftes fram som ett problemområde. Det var viktigare att tala omnödvändigheten av att se till helheten, att allt hängde ihop.

Vad som är mer förvånande är att argumentationen för en ökad satsningpå motionsidrott sammanföll med att RF-ledning sjösatt sin dittills största sats-ning på att befordra just motionsidrott, MIKA. När MIKA berördes under riks-idrottsmötet handlade det dessutom om antingen kritik av projektet som re-sursslöseri eller om försvar av detsamma för att man inte hade förslösat så

135


mycket resurser som vissa talare låtit påskina.83 Det fanns alltså medlemmar avförbundets högsta ledning som fann det nödvändigt att tala om att motions-idrotten var alldeles försummad och att det var hög tid att någonting gjordesför att komma till rätta med detta samma år som RF sjösatt sin ditintills störstasatsning på att främja motionsidrotten.

5.2.2 Vilken typ av idrott?

Inför riksidrottsmötet 1960 hade RF:s ledning beslutat att idrottens inriktningskulle diskuteras.84 För att sätta igång diskussionen skulle Paul Högberg hållaett inledningsanförande om idrottens mål och inriktning. Högbergs anförandeär intressant framför allt därför att han där gjorde ett försök att sätta in idrotteni ett samhällsperspektiv. Som ideell rörelse ansåg han att RF var tvunget attompröva sina mål och arbetsmetoder med hänsyn till samhällets och indi-vidernas förändrade behov. Om man inte gjorde det löpte man risken att justdet man hade för händerna skulle ta alltför mycket av organisationens resurser ianspråk, vilket kunde leda till att den vidsynthet gick till spillo som var nödvän-dig för att rörelsen skulle få en sund inriktning.

Enligt Högberg måste arbetet med att befordra idrotten komma i fas medden nya ändamålsparagraf som RF antagit 1959: att genom tävlings- ochrekreationsidrott höja befolkningens fysiska och andliga kraft. Medlet var alltsåtävlings- och rekreationsidrott, om det rådde det enighet. Problemen uppstodnär resurserna skulle fördelas. Då fanns det anledning att diskutera vilken in-riktning idrottsarbetet skulle ha. En av de stora utmaningarna man stod införvar att fritiden ökade. Eftersom arbetsformerna blivit allt mer monotona, be-hövde de arbetande en längre och rikare fritid som motvikt. Den stress sommonotont arbete innebar, kunde enligt Högberg motarbetas på ett effektivt sättgenom avkoppling och fysiskt aktiv rekreation på fritiden.

Hur skulle då idrotten inriktas för att bli av positivt värde för såväl fysisksom psykisk hälsa? För att klara detta ansåg Högberg att idrottens organisatio-ner var tvungna att i större utsträckning än tidigare agera som serviceorgan somtillhandahöll eller rent av sålde möjligheter för alla att idka fysiska aktiviteter.Högberg poängterade att RF borde spela en större samhällsroll genom att till-handahålla en service som inte enbart riktades mot medlemmarna. Som exem-pel på den serviceroll man skulle kunna spela tog han upp Lennart Hylands iavsnitt 7.1 berörda radioserie Från hösäck till muskelknutte. När den blev kändgenom radion hade GCI fått en mängd förfrågningar från människor somtyckte sig vara i samma situation som hösäcken. Radioserien hade vidare lett till


136

att det runt om i landet uppstått organiserade motionsgrupper, som startats heltoch hållet av hälsoskäl. Läkarvetenskapen ställde sig också på ett helt annat sättän tidigare positiv till idrotten som ett medel i den förebyggande hälsovården.Det hela handlade givetvis om motionsidrott, men aktiviteterna kunde gärnainnehålla ett tävlingselement utan att syfta till att nå elitresultat.

För att frågan om motionsidrotten skulle kunna lösas, så att alla kategorierav människors behov tillgodosågs, var det nödvändigt att man bestämde sig förvilken organisatorisk inriktning man skulle välja. Efter den senaste omorganisa-tionen av RF var det därför ofrånkomligt att förhållandet till Korpförbundetoch Skidfrämjandet fick sin lösning. Den enda framkomliga vägen för att kunnamöta de krav, det alltmer automatiserade samhället skulle komma att ställa, varsamarbetets.

Högberg var medveten om att en del av hans synpunkter varit kritiska mothur idrotten bedrevs inom RF. Kritiken berodde på att han ansåg att idrotts-rörelsens betydelse var stor för såväl individ som samhälle, en betydelse somskulle komma att öka på grund av samhällsutvecklingen. Det var därför viktigtatt se på verksamheten i stort och försöka enas om enligt vilka linjer man skullebedriva den i fortsättningen.85

I den efterföljande diskussionen kom man åter in på frågan om elitens ochbreddens förhållande till varandra. Högberg valde att använda sig av USA somexempel när han försökte nyansera tron på sambandet mellan elit och bredd.USA var ett av de länder som lyckats bäst när det gällt att erövra olympiska guld-medaljer. I USA hade den olympiska medaljskörden emellertid inte följts uppav någon breddidrott, vilket borde ha skett, om resonemanget om att topp ochbredd befruktade varandra, vore korrekt. Tvärtom, framhöll Högberg, sade allasom kom från USA att det var en oerhörd skillnad på vad man i Sverige gjordeför idrott på bred front och vad man gjorde i USA, alltså mellan svensk idrottoch amerikansk fysisk fostran. Han menade dessutom att ingen av de tidigaretalarna vid riksidrottsmötet, som tagit upp breddidrotten, var typiska försvenska idrottsledare. De flesta idrottsledarna sysslade med breddidrott, vilkenvar av största betydelse för samhället. Just detta var enligt Högberg RF:s storaideologiska problem, för dagen liksom tidigare.86

Enligt en specialförbundsrepresentant, Svensk Basketförbundets Åke Nils-son, var det helt naturligt att man fokuserade på tävlingsidrotten inom RF. Närdet gällde motionsidrotten delades ansvaret med Korpförbundet, Skidfräm-jandet och andra organisationer så det var i mångt och mycket en samarbets-fråga. När det handlade om tävlingsidrott var man däremot ensam ansvarig ochdå måste RF framför allt uppehålla sig vid den.87 Riksidrottsstyrelsens Tore G

137


Brodd (se personförteckning) delade inte Nilssons åsikt. Han dömde ut Nils-sons försök att skilja ut dem som sysslade med motionsidrott från tävlingsidrot-ten. Sysslade inte alla mest med motionsidrott? Motionsidrotten var idrottensgrund. Arbetet med den var RF:s största uppgift. Det fanns inget skäl att för-söka skilja ut vissa gruppers idrottsutövande från andras. Det var fel att delaupp idrotten i tävlings- och motionsidrott, menade Brodd.88

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det fanns personer inom RF-ledningen, som vid ingången till 1960-talet, förespråkade en ökad satsning påmotionsidrott framför allt utifrån ett samhällsperspektiv. Skälet till att dennasatsning sågs som viktig, bredd framför elit, var att förankra idrotten i samhäl-let. En satsning på motionsidrott var alltså viktig av två skäl. Dels spelade mo-tionsidrott en viktig roll för folkhälsans bevarande och höjande, dels skulle denleda till en ökad förståelse för idrotten och dess behov hos anslagsbeviljandemyndigheter.

Jämfört med 1954 var det inte mycket som hänt 1960. Från inflytelserikthåll försökte man genom att understryka att det inte var möjligt att tala ombredd- och elitidrott som två från varandra skilda inriktningar avstyra diskus-sioner som skulle kunna problematisera RF:s framtida vägval. All idrott hördeenligt detta synsätt samman och alla försök att rucka denna tankefigur riske-rade enbart att förstöra vad som under decennier byggts upp inom RF.

Ett nytt sätt att argumentera angående förhållandet mellan tävlings- ochmotionsidrott hade emellertid dykt upp 1960 genom Åke Nilssons påståendeatt det var helt naturligt att man fokuserade på tävlingsidrotten inom RF, efter-som man delade på ansvaret för motionsidrotten med Korpförbundet ochSkidfrämjandet. Genom sitt sätt att argumentera erkända han två saker somgick stick i stäv med den officiella RF-linjen: för det första att tävlingsidrott ochmotionsidrott var två skilda aktiviteter, för det andra, om än indirekt, att de tvåandra organisationerna var jämförbara med RF.

5.3 Avslutande diskussionDen ökade mekaniseringen och automatiseringen i arbets- och samhällsliv an-sågs ha skapat ett behov av motionsidrottsutövning och om detta behov intetillgodosågs riskerade befolkningen att degenerera fysiskt. Från RF:s sida sågsdet därför som nödvändigt att organisera motionsidrott: dels på grund av attdet var viktigt, dels på grund av att det krävdes för att RF skulle kunna tryggasin ställning som den samlade svenska idrottsrörelsens ledande organisation. RF


138

försökte tillfredsställa det ökade behovet av fysisk aktivitet på flera olika sätt.Under 1950-talet lanserades storslaga centrala initiativ, upplägg som byggde pådels samarbete över organisationsgränser, dels samordnade initiativ mellan RF:segna specialförbund.

Många av de argument som fördes fram under 1950-talet om vikten av attutöva motionsidrott handlade om att den verkade förebyggande mot följdernaav förändrade levnadsförhållanden. De växte alltså fram i överensstämmelsemed samhällsutvecklingen. En socialpolitik, som syftade till att skapa trygghetmot fattigdom till följd av inkomstbortfall i samband med sjukdom, ålderdomoch arbetslöshet, höll på att etableras. Om ett sådant system skulle fungera, vardet viktigt att medborgarna var så friska som möjligt. Där hade motionsidrot-ten en roll att fylla. Tron på sambandet mellan förståndigt utövad motionsidrottoch god hälsa framstår som stark. Motionsidrotten lanserades som ett medel attuppnå socialpolitiska mål. Enligt idrottens förespråkare var den det effektivastemedlet för att bekämpa de hot, som det växande välståndet och den minskaderörligheten innebar för folkhälsan.

Arbetet med att införa motionsidrott inom RF var i stor utsträckning ettprojekt från ovan. Centralt placerade idrottsledare försökte etablera en typ avidrottsutövning som dittills inte i någon större utsträckning funnits inom orga-nisationen. Initiativen kom från olika håll inom organisationskomplexet. Denförsta stora satsningen under 1950-talet initierades av RF:s högste tjänsteman,VD Torsten Wiklund, i samband med att Korpförbundet meddelade att detinte hade för avsikt att gå upp i RF och där agera som motionsidrottsförbund.När RF lanserade MIKA var det en konsekvens av Korpförbundets självständig-hetssträvanden.

Då detta försök att organisera motionsidrott visat sig vara mindre fram-gångsrikt, togs initiativ bland de högsta förtroendevalda inom RF för att åstad-komma ett samarbete mellan de organisationer som bedrev motionsidrott ut-anför RF och de egna medlemsorganisationerna. Detta samarbete fungeradetillfredsställande under den tid som 1955 års idrottsutredning verkade men gicksedan i stå. Därefter tog de av RF:s specialidrottsförbund, som hade intresse avatt bedriva motionsidrottsaktiviteter vid sidan av sin övriga verksamhet, initia-tivet genom att skapa en ny, RF-intern organisation för att främja motions-idrottsutövandet bland den svenska befolkningen.

I samband med MIKA-satsningen gjordes ett försök att etablera olika enklafysiska aktiviteter som helt nya med hjälp av ett nytt ord som beteckning förverksamheten och genom samarbete med kommersiella intressen. Denna sats-ning slog aldrig rot på grund av bristande förankring bland dem som hade att

139


utföra det praktiska arbetet, och de satsningar som gjordes under resten av pe-rioden sköttes av specialförbunden med stöd av ett centralt samarbetsorgan. Föratt locka deltagare utformades RF-förbundens samordnade kampanjer till enårslång tävlan mellan landets kommuner där det gällde att samla så många star-tande som möjligt.

För att visa att motionsidrott var en viktig del av verksamheten lät RF-led-ningen även definiera om de aktiviteter som utövades inom förbundet. I stortsett all idrottsutövning, som inte var elitidrott, sades vara motionsidrott. Hela90 procent av den idrott som utövades inom RF kunde därigenom sägas varamotionsidrott, alltså samma siffra som dykt upp i RF:s handbok 1949.

Vilka problemlösningar, som fick stöd och därmed förutsättningar för attkunna genomföras, hängde samman med hur RF:s centrala ledning ansåg attresurserna skulle fördelas. Hur resurserna till just motionsidrotten fördeladestycks ha styrts av RF-ledningens strävan att förbli den svenska idrottens ledandeorganisation. Det var tydligt under 1950-talet. När korpidrottens uppgående iRF diskuterades, lockade RF med att Korpförbundet skulle komma att få till-gång till ökade resurser. När Korpförbundet klargjort att man inte hade för av-sikt att gå med i RF och RF beslöt att genomföra sin MIKA-satsning, valde RF-ledningen att satsa motionsidrottens anslag på den egna centralt administre-rade kampanjen. När RF efter detta mindre framgångsrika initiativ kom att ef-tersträva ett samarbete med utanför RF stående organisationer, valde man attlåta motionsidrottens anslag fördelas av den organisationsöverbryggandemotionsidrottskommittén. Detta tillvägagångssätt fick ett slut när RF:s förbundetablerade en egen kommitté för motionsidrott och anslagen helt enkelt drogsin och man lät medlen ingå i de årliga anslagen till specialförbunden. Dennautveckling tyder på att RF i sin fördelning av det offentligas stöd självfallet valdeatt främja de initiativ som även stärkte den egna organisationens motionsprofil.

När idrottens mening för en gångs skull diskuterades inom RF-ledningenframkom det att det fanns olika åsikter om den. Dessa åsiktsskillnader var avprincipiell art och kan ge ledtrådar till varför ämnet så sällan diskuterades offent-ligt. Genom att undvika diskussion undvek man också potentiella konflikteroch kunde koncentrera sina krafter på praktiskt idrottsarbete. När frågan trotsallt aktualiserades explicit, uppträdde en minoritet som förespråkade en ökadsatsning på motionsidrotten från ett samhällsperspektiv och ett rigoröst idrotts-begrepp. Ökade satsningar på motionsidrott skulle innebära att RF kunde spelaen roll för folkhälsans bevarande och höjande, samtidigt som förståelsen föridrotten och dess behov ökade i samhället. Enligt denna minoritetslinje fannsdet alltså inte någon naturlig koppling mellan elit- och motionsidrotten.


140

Det var en argumentationslinje som kunde ställa till problem för RF somorganisation. Ett liknande sätt att se på idrott var förhärskande inom Korp-förbundet. Där användes det för att ifrågasätta RF:s ställning som naturlig före-trädare för en samlad svensk idrottsrörelse. I viss utsträckning kan man alltsåhävda att de, som förespråkade en ökad satsning på motionsidrott inom RFsamtidigt som de tydligt skilde mellan motions- och elitidrott, gick Korp-förbundets ärende, vilket måste ha framstått som ovälkommet.

Officiellt företrädde RF den motsatta ståndpunkten. Att förespråka etticke-flexibelt idrottsbegrepp kunde underminera hela organisationens framtid.Om inte all idrott på ett naturligt sätt hörde samman fanns det ingen anledningatt samla den under en organisations ledning. Det är därför föga förvånade attman försökte ta udden ur debatten genom att hävda att det inte fanns någraskäl att skilja mellan motionsidrott och tävlingsidrott. Motionsidrott var allidrotts grund och RF:s största verksamhetsområde. Den var intimt samman-länkad inte bara med tävlingsidrotten i allmänhet utan även med den ypperstaelitidrotten. Det var en nödvändig inställning för att kunna hävda RF:s ställ-ning som en samlad svensk idrottsrörelses naturliga företrädare. Ur ett dyliktperspektiv är det inte förvånande att idrottens mening så sällan kom upp tilldiskussion. Det kunde vara att utmana ödet att diskutera sådana frågor.

141

6 . Folksam och idrotten

Folksam och idrotten

Frågan om idrottens eventuella nytta för individ och samhälle är någotsom inte behöver vara den första prioriteringen för aktörer som tagit initia-

tiv inom idrottsfältet. Man kan förstås förvänta sig att de lämnat en läpparnasbekännelse till de värderingar som brukar komma fram i idrottens högtidstalom allt det goda idrotten ger individ och samhälle. För att få en så bred bild avidrotten som möjligt bör man därför söka även efter andra aktörer än de tradi-tionella. Finns det då några aktörer vars första och viktigaste intresse i fråga omidrottsutövning har varit de fysiskt hälsosamma aspekterna? Försäkringsbolagskulle kunna utgöra en sådan aktörsgrupp.1 I det följande väljer jag att inte tahänsyn till att försäkringsbolag kan välja att engagera sig för idrottsutövning avrena PR-skäl.

I detta kapitel är det försäkringsbolaget Folksam som står i centrum föruppmärksamheten. Kapitlet behandlar hur motionsidrott och idrott i allmän-het har behandlats av försäkringsbolag, framför allt Folksam. Huvudsyftet medkapitlet är att visa att ett försäkringsbolags insatser påverkade hur motions-idrotten organiserades vid mitten av 1900-talet. De frågor som jag vill besvaramed hjälp av analysen i detta kapitel är:

➢ Hur har försäkringsbolag sett på idrottsutövning?

➢ Varför engagerade sig Folksam på motionsidrottsfältet?

➢ Vad gjorde Folksam för att sprida motionsidrott till den svenska befolk-ningen?

➢ Vilka konsekvenser fick Folksams engagemang för motionsidrotten?

6Kapitel


142

6.1 FörsäkringarFörsäkringsverksamhet har huvudsakligen bedrivits av två typer av aktörer: deegentliga försäkringsbolagen och statsmakterna. Försäkringsbolagens verksam-het har framför allt innefattat person- och skadeförsäkringar, medan statsmak-terna främst tagit hand om socialförsäkringar såsom sjukvårdsförsäkring, yrkes-skadeförsäkring och arbetslöshetsförsäkring samt folkpensioner med försäkringför tilläggspension. Vid sidan av försäkringsbolagen och statsmakterna har ävenunderstödsföreningar bedrivit försäkringsverksamhet i fråga om till exempelpensioner samt sjuk- och begravningshjälp.

Med hjälp av försäkringar blev det möjligt att fördela risker för ekonomiskaförluster till följd av bland annat sjukdom, dödsfall eller skada på egendom. Detinnebar att det legat i försäkringsbolagens intresse att verka skadeförebyggande,då försäkringsutbetalningarna, och därmed även försäkringsbolagens kostna-der, kan reduceras genom förebyggande åtgärder. På det skadeförebyggandeområdet har försäkringsbolagens gemensamma insatser för brandskydd och tra-fiksäkerhet varit det som främst uppmärksammats.2 Försäkringsbolag har ävenlämnat stöd till forskning och allmänt hälsofrämjande verksamhet. De bolagsom utmärkte sig genom stöd till dylik verksamhet under decennierna efter and-ra världskriget var Folksam, Skandia och Thule.3

När socialförsäkringssystemet byggdes ut efter andra världskriget kom detatt utformas med sikte på det allmängiltiga behovet av vård och ekonomisktskydd. De första socialförsäkringarna, som infördes decennierna kring 1900,hade innehållit jämförelsevis låga ersättningsnivåer och hade endast garanteraten minimistandard, alltså en ersättning motsvarande en levnadsnivå som inne-bar att socialhjälp inte skulle behöva tillgripas. Under första hälften av 1900-talet förändrades synen på vad socialförsäkringarna borde omfatta. De skulle,ansåg man nu, ge ersättning anpassad till inkomsten, alltså fastställd i överens-stämmelse med inkomstbortfallsprincipen. Genom införande av lagarna omallmän sjukförsäkring och allmän tilläggspension kom inkomstbortfalls-principen att tillämpas inom alla former av svensk socialförsäkring. De vikti-gaste socialförsäkringarna blev folkpensioneringen, försäkringen om allmän till-läggspension, sjukförsäkringen, yrkesskadeförsäkringen och arbetslöshets-försäkringen. Genom dessa tillförsäkrades medborgarna skydd vid ålderdom,dödsfall och varaktig arbetsoförmåga, vid sjukdom och barnsbörd, vid yrkes-skador och arbetslöshet.4

Från socialdemokratiskt håll fanns under 1900-talets första hälft en uttaladskepsis mot privat ägande och då framför allt mot privata försäkringsbolag och

143


banker, vars verksamhet innebar att stora kapitalmängder samlades i några fåaktörers händer. Denna skepsis visade sig i en rad förslag om statens övertagandeav bank- och försäkringsverksamhet till socialdemokratiska kongresser 1905 och1914 samt till riksdagen 1912, 1920, 1929 och 1941. Misstron mot privata försäk-ringsbolag gjorde sig också gällande i Arbetarrörelsens efterkrigsprogram 1944, ivilket det yrkades att ”Försäkringsväsendet förstatligas, dels för att åstadkommaerforderlig rationalisering dels för att vinna kontroll över kapitalmarknaden”.5

Socialdemokratins ideologiskt betingade misstro mot det enskilda näringslivetgällde alltså i hög grad försäkringsväsendet. Dess krav på införandet av offent-liga och allmänna socialförsäkringar som ålderdomsförsäkring och sjukförsäk-ring kan uppfattas som en kritik riktad mot det enskilda försäkringsväsendet.6

Utvecklingen inom socialförsäkringsområdet åren efter andra världskrigetkan sägas ha inneburit ett förstatligande av en del av försäkringsbranschen. Islutet av 1940-talet uppgick de sammanlagda premierna till de kooperativa ochprivata försäkringsanstalterna till mellan 1 100 och 1 200 miljoner kronor omåret för alla slags försäkringar. Kostnaderna för de statliga pensions-, sjuk- ocholyckfallsförsäkringarna beräknades uppgå till mellan 1 200 och 1 300 miljoner,när de beslut som fattats genomförts i sin helhet. Trots att staten blev en alltstörre aktör på försäkringsområdet ökade de svenska försäkringsbolagenspremieinkomster och tillgångar. År 1946 hade premieintäkterna uppgått till 736

miljoner kronor och de förvaltade tillgångarna till cirka fem och en halv miljardkronor. År 1961 hade premieinkomsterna stigit till drygt två miljarder kronoroch de förvaltade tillgångarna till 18 miljarder kronor. I reella tal steg för-säkringsbolagens premieinkomster med 53 procent mellan åren 1946 och 1961.7

6.2 Försäkringsbolagen och tävlingsidrottenOm försäkringsbolagen sett på idrottsutövning som en nyttig och hälso-befrämjande aktivitet, borde det framgå av hur de valde att behandla den i sinaförsäkringar. De har haft att ta ställning till dess konsekvenser på ett myckethandfast sätt. Om idrott setts som något i allt väsentligt positivt och eftersträ-vansvärt, borde det inte ha förekommit några som helst restriktioner motidrottsutövande i de allmänna försäkringsvillkor som bolagen haft. Bolagenborde istället snarast ha uppmuntrat sina försäkringstagare att utöva idrott. Omförsäkringsbolagen däremot ansett att idrottsutövande var en riskfylld aktivi-tet, borde de ha infört undantagsbestämmelser och exkluderat idrottsutövandeur de allmänna olycksfallsförsäkringarna. Ett sätt att få en bild av hur försäk-


144

ringsbolagen, vars huvudsakliga verksamhet går ut på att bedöma risker, sett påidrott och därmed föreliggande risker och fördelar är därför att undersöka hurde förhållit sig till att låta olycksfallsförsäkringar täcka även idrottsutövning.

Vid en sammankomst hos Svenska försäkringsföreningen 1920 höll läka-ren Karl A. Fries ett föredrag om idrotten ur försäkringsmedicinsk synvinkel.Föredraget innehöll bland annat en av de första undersökningarna av skaderis-kerna vid utövandet av olika idrottsgrenar. I föredraget uttryckte Fries sin fullaövertygelse om att idrotten hade en viktig roll att spela i sjukdomsförebyggandesyfte, en insikt som redan de gamla grekerna sades ha ägt. Det var en insikt somäven det nutida samhället borde ta till sig. Enligt Fries var idrotten det bästamedlet för att föra upp folkhälsan på ett högre plan. Just tanken att förbättrafolkhälsan var enligt Fries det väsentliga med idrottsutövning, dess bärande idé.Tre förutsättningar måste dock vara uppfyllda. Den som ägnade sig åt idrottskulle vara fullt frisk, vara fullt förtrogen med idrottens innebörd och bedriva enrationell träning. Om dessa förutsättningar var uppfyllda så påverkade idrottenkroppens tre viktigaste organ eller organsystem: cirkulationsorganen, lungornaoch nervsystemet, på ett positivt sätt. Att idrottsutövning dessutom var nyttigtför muskulatur, skelett, njurar och andra organ kunde ses som en extra bonus.8

Fries var dock inte sen att medge att idrottsutövande i vissa fall inte varutan allvarliga risker. Han delade upp riskerna vid idrottsutövning i inre ochyttre risker. De inre riskerna fanns framför allt när idrott utövades vid olika sjuk-domstillstånd, något som kunde ha en skadlig inverkan på livsviktiga organ.Yttre risker handlade framför allt om skador orsakade av olika former av trauma.De inre riskerna var särskilt stora för oldboys, det vill säga personer över 40 år.Med idrottens tilltagande popularisering kunde man vänta sig att riskerna förförsäkringsbolagen ökade:

Ju mera idrottsrörelsen bliver spridd, desto mera får man också antaga, att ävenförsäkringsbolagens risker beträffande nyssnämnda idrottsutövare, d.v.s. personeri åldern över 40 år, komma att tilltaga. Det synes därför böra ligga i försäkrings-bolagens intresse att på allt sätt bidraga till, att verkligt effektiva läkareundersök-ningar av särskilt oldboys komma till stånd; i alla händelser synes det mig som omman ur försäkringsmedicinsk synpunkt bör hava rätt att fordra, att var och en, somi åldern över 40 år idkar idrott och t. ex. är livförsäkrad, vid denna tidpunkt ånyopå egen eller försäkringsbolagets bekostnad bliver undersökt. Om ett dylikt försik-tighetsmått bleve vidtaget, skulle detta icke endast bliva till den enskilda indivi-dens utan även i icke ringa grad till bolagens nytta.9

Idrottsutövning kunde givetvis vara farligt och ge skador även hos yngre friskapersoner. Inre risker fanns om idrott utövades under premisser som bristande

145


träning, underårighet, överträning samt för långt utdragen tränings- ellertävlingstid. De idrottsgrenar som var mest riskabla under sådana förutsättningarvar uthållighetsidrotterna, eller förflyttningsidrotterna: simning, löpning, cyk-ling, skidåkning och skridskoåkning.10

De yttre skadorna var framför allt beroende av vilken idrottsgren som utö-vades. Av tabell 5 framgår att det inte fanns något samband mellan frekvensenav skador och skadornas allvar.

Den mest spridda idrottsgrenen fotboll intog plats två i frekvenskolumnenoch fyra i allvarskolumnen. Fries egna siffror på iakttagna och behandlade ska-dor på Stadion i Stockholm under säsongen 1920 visade på att 2,1 spelare, eller9,1 per 100 spelare, skadades per match under fotbollsspel.11 Att fotbollsspelandehade en tendens att leda till att utövarna skadade sig, borde dock inte enligt Friesleda till att försäkringsbolagen nekade fotbollspelare att teckna försäkringar:

Om vi sedermera observera fotbollsskadornas procentuella siffra samt de av migberäknade fotbollsskadorna pr år, framgår därutav, att fotbollsspelet, särskilt medhänsyn till den anslutning denna idrott fått, givetvis är en av dem som fordra läkare-kontroll. Ur försäkringsmedicinsk synpunkt erbjuder idrotten ifråga icke så litet avintresse; dock synes det mig som om fotbollssportens utövare varken ur livför-säkrings- eller olycksfallsförsäkringssynpunkt böra nekas erhålla försäkring på van-liga villkor, åtminstone pekar min erfarenhet om fotbollssporten i vårt land åt dettahåll. Då emellertid spelet bedrives olika i skilda länder, är det icke otänkbart, att enannan åsikt skulle vara att finna i något eller några utav dessa länder.12

Fries var dock inte villig att omfatta all idrott med sin välvilja; den mest skade-frekventa idrottsgrenen boxning hade han en mer negativ syn på:

Tabell 5. Några av de vanligaste idrottsgrenarnas ordningsföljd beträffande yttre skador

Skadornas frekvens Skadornas allvar

Boxning CyklingFotboll FäktningBandy SkidåkningCykling FotbollBrottning BandySkidåkning BoxningSkridskoåkning BrottningTennis Skridskoåkning Fäktning Tennis

Källa: Fries, 1921, s 275.


146

Mig synes, som om boxningssportens karaktär av uppsåtligt tillfogande av skadabör medföra att dess utövare icke erhålla skadeersättning efter vanliga grunder, iallt fall icke då skadan tillfogats under tävling.13

När det gäller boxning kan det vara lämpligt att påpeka att amatörboxning en-dast bedrevs sporadiskt och att offentliga tävlingar i stort sett inte förekom allsföre det att Svenska Boxningsförbundet bildats 1919. Boxning hade till exempelinte förekommit på det olympiska programmet vid de olympiska spelen i Stock-holm 1912.14

Hur det än förhöll sig med olika idrottsgrenars nytta eller skadlighet, så varFries anhängare av obligatoriska läkareundersökningar av idrottsmän. Det varnågot som han var övertygad om skulle komma att införas:

Om icke förr, så kommer detta att ske, när staten tagit sig idrotten an. Ty att idrottenbör vara ett statsintresse, att den kan uppbäras, underhållas och kontrolleras av staten,framstår för mig som ett oavvisligt önskemål. Först när så sker, kommer staten att fåskörda de rika frukter som idrotten, rätt vårdad, kan bringa folkhälsan.15

Första gången frågan om riskerna med idrottsutövning, var uppe till debattinom den nordiska försäkringsvärlden var vid den fjärde Nordiska olycksfalls-försäkringskongressen 1919. När frågan om idrottsrisker diskuterades framkomatt 15 av 30 bolag medförsäkrade olycksfall under idrottsträning och sju av bola-gen olycksfall även under tävling. Av försäkringsbolagen avvisade dock tolv heltäven träningsrisker och 20 tävlingsrisker. Bland de bolag, som helt avvisadetävlingsrisker, fanns flera svenska försäkringsbolag som infört bestämmelsen attförsäkringen inte gällde under någon som helst form av tävling.

År 1923 införde de svenska försäkringsbolagen i sina villkor för privataolycksfallsförsäkringar bestämmelsen, att olycksfallsrisken då det gällde delta-gande i särskilt anordnad hastighetstävling som inte var kappspringning ellerkappsimning, kunde medförsäkras mot en tilläggspremie. Några år senare fickbestämmelsen lydelsen:

Utan uttryckligt angivande i försäkringsbrevet och erläggande av särskild tilläggs-premie inbegripes icke skada, som inträffar under förande av motorcykel eller un-der deltagande i eller träning för särskilt anordnad hastighetstävling – med undan-tag av fotlöpning och simning – eller under deltagande i fotboll-, handboll-, bandy-,ishockey-, eller rugbyspel, till vilka allmänheten mot avgift äger tillträde.16

Försäkringsbolaget Leire, ett bolag som senare kom att uppgå i Folksamkon-cernen, började teckna kollektiva olycksfallsförsäkringar för cyklister, ishockey-,bandy-, handbolloch fotbollslag under 1930-talet. Försäkringen hade dock

147


undantag; den omfattade inte lag som tillhörde de allsvenska serierna. Det be-rodde på att man ansåg att spelet i den högsta serien var hårdare och därmedmer riskabelt. Denna uppfattning var förhärskande bland de svenska försäk-ringsbolagen. Idrottsledaren Gösta Björck ansåg att uppfattningen inte hadenågon reell grund. Han ansåg att den snarare var grundad på en undervärderingav teknikens betydelse.17

De svenska försäkringsbolagens inställning till idrottsutövande var inte heltklar under mellankrigstiden. I en artikel i Nordisk försäkringstidskrift 1942 slogGösta Björck fast att olycksfallsrisken inom idrotten var ett relativt outforskatområde. Det innebar att försäkringsbolagen i allmänhet hyste fullkomligt över-drivna farhågor om olycksfallsrisken och i synnerhet angående skadornas art.Bristen på faktiska uppgifter om skadefrekvenser innebar dessutom att fråganom idrottsriskernas försäkringsbarhet inte hade kunnat bringas till en slutgiltiglösning. Den praxis som gällde 1942 var att idrottsmannen deltog i träning ochtävling på egen risk.18 Försäkringsbolaget Leire kom genom införandet av sinkollektiva olycksfallsförsäkring att spela rollen av pionjär på området, ett om-råde som under efterkrigstiden kom att domineras av Folksam.

År 1946 skickade RF:s förvaltningsutskott ut förfrågningar till försäkrings-bolagen för att undersöka villkoren och kostnaderna för att teckna en kollektivolycksfallsförsäkring åt förbundets medlemmar. Försäkringsbolaget Freja gjordedå en undersökning beträffande de riskpremier som borde komma att tilläm-pas vid en sådan försäkring. Genom Arbetarnas samaritförbund fick man upp-gifter om olycksfallsfrekvensen vid de tävlingar där förbundets medlemmarmedverkat. Materialet var emellertid alltför litet för att några säkra slutsatserom skadefrekvens skulle kunna dras. Enligt bolaget skulle man med ledning avde siffror som kunde härledas ur det statistiska materialet ”komma fram till pre-mier av sådan storleksordning, att de icke kunna komma i fråga, då det gäller enförsäkring av denna omfattning”.19

Att Freja inte bara skrev i egen sak framgår av att man hänvisar till ett utta-lande från Svenska olycksfallstarifföreningen:

Bolagen ställa sig principiellt villiga medverka till en kollektiv olycksfallsförsäkringåt förbundets samtliga medlemmar, omfattande ersättning för dödsfall och invali-ditet, vilken form torde kunna erhållas till en premie av denna storleksordning.Önskar emellertid förbundet erhålla en försäkring även omfattande dagsersättning,givetvis med en viss ersättningskarens, äro bolagen även villiga medverka härtill.Innan några premieuppgifter å sådan försäkring kunna lämnas, vilja bolagen före-slå, att närmare förhandlingar äga rum mellan representanter för Eder och oss.20

Genom förvaltningsutskottets ombud Gösta Björck hade bolagen informerats


148

om förutsättningarna för den försäkring som RF ville teckna. RF ville ha enförsäkring där premien per år och medlem skulle vara cirka 50 öre och i varje fallinte översteg en krona.21

Även Korpförbundets idrottsutövare, som skulle utöva idrottsgrenar sominte bara var konditionsnyttiga utan även i möjligaste mån riskfria, tvingadesatt se över sina utövares försäkringsskydd.22 En kollektiv olycksfallsförsäkring,som gällde vid invaliditet och dödsfall, tecknades 1949.23 Önskemål kom snartatt framföras från korpidrottare om att försäkringen även skulle omfatta dags-ersättning vid skada. Frågan kom att vara under utredning under flera år ochfick sin lösning först med införandet av den allmänna sjukförsäkringen 1955.24

Det visade sig att det inte var oproblematiskt att försäkra idrottsutövare. För-säkringen från 1949 kom efter att dagsersättningen införts att lämna ett så bety-dande underskott att man blev tvungen att förändra den. Dagsersättning komatt lämnas först från och med arbetsoförmågans 94:e dag och skulle därigenomge ekonomiskt stöd åt dem och endast år dem som drabbats av allvarligare ska-dor. Till försäkringen kom även en rehabiliteringsersättning att läggas.25

Det var inte möjligt för idrottens organisationer att ordna idrottsutövarnasförsäkringsbehov på ett för alla parter tillfredsställande sätt före den allmännasjukförsäkringens införande 1955. Före dess införande kunde idrottsutövare inteförsäkras mot annat än invaliditet och dödsfall för en kostnad som ansågs rim-lig.

Folksams sportskadenämnd som hade till uppgift att behandla skade-,rehabiliterings- och försäkringsfrågor inom sportskadeförsäkringen bildades1959.26 Frågan om riskerna med idrottsutövning kom att var outredd fram till1961, då Folksam presenterade den första större undersökningen av idrotts-skador. Försäkringsbolaget hade undersökt 110 650 årsförsäkrade spelare underåren 1958–1960 inom de fyra stora lagbollspelen: fotboll, handboll, ishockey ochbandy. Dessa idrottsutövare hade sammanlagt dragit på sig 8 212 skador. Dåhade vad som bedömts som bagatellskador, det vill säga skador som medfördemindre än fyra dagars arbetsoförmåga, exkluderats. De berörda idrottsgrenarnahade en olycksfallsfrekvens på 7,8 skador per år och 100 spelare vilket betyddeatt skadefrekvensen var dubbelt så hög som den normala olycksfallsfrekvensenunder hela fritiden. För fotbollen, som undersökts av K. A. Fries 1920, lågskadefrekvensen på 8,9 skador per 100 årsförsäkrade, att jämföra med Fries 9,1skadade per 100 spelare och match, vilket måste ses som en kraftig nergång ävenom Fries i sin undersökning inte sade någon om att han exkluderade smärreskador. Olycksfallsfrekvensen inom lagbollspelen var jämförbar med denolycksfallsfrekvens som fanns inom tung industri som varv och gruvor.27 En

149


kvarts miljon arbetsdagar gick förlorade varje år i Sverige på grund av de skadorsom utövare av de fyra stora lagidrotterna ådrog sig. Enbart i försäkrings- ochsjukkasseersättningar innebar det kostnader på över fem miljoner kronor omåret. Det genomsnittliga antalet sjukdagar för de skadade var: 26,7 i fotboll, 24,9i handboll, 22,2 i bandy och 19,6 i ishockey. Jämfört med andra sysselsättningarvisade undersökningen att antalet skador vid andra fritidsförsäkringar var be-tydligt lägre 2,5 per 100 försäkrade och år. I gengäld hade dessa i genomsnittflera sjukdagar: 36,7 dagar mot 26,0.28 Siffrorna fick Folksamdirektören SevedApelqvist att dra slutsatsen:

Även rent samhällsekonomiskt är sålunda olycksfallsrisken inom lagidrotterna avsådan storleksordning att den utgör ett starkt skäl för ökat intresse och ökad aktivi-tet i syfte att genom forskning och förebyggande åtgärder försöka eliminera dessarisker. Detta skulle också innebära en minskning av den negativa inverkan somidrottsskadorna har på det positiva slutresultat ur allmän hälsofrämjande synpunkt,som vi alla tror oss veta att idrottsutövningen ger – inte minst i lagidrotternasform.29

Apelqvist omfattade alltså den inom idrottsrörelsen nästan helt dominerandeuppfattningen att idrott var något gott trots att säkra belägg för dess nytta förindividers hälsotillstånd saknades.30 Denna osäkerhet fick försäkringsbolagenFolksam och Framtiden att skjuta till startkapital till ett idrottens forskningsråd1961.31 Även om försäkringsbolag såg positivt på vissa typer av idrottsutövningså var de inte förrän efter andra världskriget som de blev beredda att teckna för-säkringar för idrottsutövare i någon större utsträckning. Skador som uppkom-mit vid idrottsutövning inrymdes inte i flertalet av de vanliga olycksfallsför-säkringarna, trots att idrottsutövning sågs som något gott som kunde innebäraatt idrottsutövarna var bättre försäkringsobjekt. När försäkringsbolag börjadeacceptera idrottsutövning som försäkringsobjekt, var idrottsutövare hänvisadetill att teckna en tilläggsförsäkring för att kompensera för den ökade skaderis-ken som idrottsutövande medförde.

6.3 Försäkringsbolaget FolksamDen försäkringsgivare, Folksam, som kom att dominera som tävlingsidrottensförsäkringsbolag, spelade också en ledande roll när det gällde att stödja motions-idrotten. Därför är det befogat att titta lite närmare på bolaget. Den ömsesidigabrandförsäkringsföreningen Samarbete bildades 1908 och verksamheten kommed tiden att omfatta även olycksfallsförsäkringar, bilförsäkringar och andra


150

typer av försäkringar och man blev arbetarrörelsens försäkringsföretag. År 1914

skapades ett livförsäkringsbolag inom sfären då Livförsäkringsanstalten Folketskapades genom en ombildning av Sveriges Praktiska Livförsäkringsförening.Folksam började användas som samlingsnamn utåt för Folket och Samarbetenär de sammanfördes 1946. Från 1949 ingick även Försäkringsaktiebolaget Leireoch från 1950 Försäkringsanstalten Välfärden i företaget. Försäkringsbolagetblev efter andra världskriget den av de svenska försäkringskoncernerna med detstörsta antalet försäkringstagare.32 Bildandet av ett kooperativt försäkringsbo-lag kan ses som en del dels i arbetarrörelsen skötsamhetsprojekt,33 dels i desssocialiseringsprojekt.

Den kooperativa försäkringsrörelsen strävade efter att bedriva sin verksam-het på ett sätt som skulle visa att försäkringsrörelser kunde drivas ansvarsfullt:”Folksam har ständigt försökt att finna uttryck för social ansvarskänsla genomen ekonomiskt stödjande verksamhet i allmännyttans tjänst.”34 Bolaget var enledande aktör när det gällde att sjösätta olika kampanjer för att förbättra ochmåna om folkhälsan. Som framgår av citat ovan ingick den typen av understöd-jande i företagets självbild i och med att man var en del av en större rörelse. Iinledning av 1950-talet började Folksam att på allvar engagera sig i projekt föratt förbättra folkhälsan.35

Såväl humana som företagsekonomiska skäl talade, enligt Seved Apelqvist,för att försäkringsbolag engagerade sig i skadeförebyggande och rehabiliterandeverksamheter. Det fanns ett gemensamt intresse mellan samhälle och individer,försäkringsbolag och premiebetalare av att i så stor utsträckning som möjligtförebygga olyckor och sjukdomar av olika slag. Frågor som handlade om be-folkningens hälsa var därför inte av underordnad betydelse för försäkringsbola-gen även om inte alla insåg det. De åtgärder som ett försäkringsbolag vidtog föratt höja det allmänna hälsotillståndet, kunde jämföras med brandskydd,trafiksäkerhetspropaganda och skyddspropaganda inom industri och jordbruk.I en tid av stigande materiell standard fanns det dessutom goda skäl för att ävenräkna in god hälsa som en del av levnadsstandarden. Om det gjordes var detinte alls säkert att det fanns fog att tala om en stigande levnadsstandard trotshöjningen av den materiella standarden.36

En av de första kampanjer för förbättrad folkhälsa som Folksam stödde varABF:s landsomfattande upplysningskampanj Vi och vår hälsa, som tilldelades20 000 kronor år 1952. ABF:s kampanj hölls mot bakgrund av att sjukdomarsades kosta samhället 1 200 miljoner kronor och 300 000 arbetsår varje år ochden var uppbyggd kring filmkvällar med föredrag och estraddiskussioner. Un-der hösten och den påföljande våren hölls arrangemang på ett hundratal platser

151


runt om i landet i ABF:s, Röda korsets, de lokala Konsumföreningarnas ochFolksams regi. De ämnen som togs upp är fortfarande aktuella: Vardagens häl-soproblem, Kan hjärtat stoppa?, Fet eller mager?, Dit medicinen hunnit, Harni dåliga nerver? samt Cancer kan botas. Det sammanlagda deltagarantalet vidföreläsningarna uppgick till 70 000 personer. I anslutning till föreläsningarnabildades även studiecirklar som fick tillgång till en särskild studiehandledningutarbetad av tidningen Expressens medicinske skribent Bernt Bernholm.37

Folksam var även pådrivande när det gällde att satsa på rehabilitering. I ettyttrande angående 1951 års försäkringsutredning framhöll man att den före-slagna socialförsäkringsreformen kunde antas medföra en minskning av natio-nalinkomsten. Det var därför angeläget att genomföra positiva åtgärder för attmotverka denna minskning genom åtgärder för arbetsförmågans återvinnande:

En modernisering och effektivisering av eftersjukvården (sjukgymnastik, fysikaliskterapi, arbetsterapi etc.) och arbetsvården (arbetsprövning, arbetsträning etc.) skulleutan tvivel kunna resultera i att den mänskliga arbetskraft, som gått förlorad pågrund av sjukdom eller olycksfall, snabbare återvinnes till produktionen. Att de pågrund av sjukdom eller olycksfall mer eller mindre hämmade och arbetsoförmögnainom gränserna för sina möjligheter men till det yttersta av sin kapacitet kan in-träda i det normala familjelivet, i produktivt arbete och i samhällets miljö är ickeendast av vikt ur nationalekonomiska utan även i hög grad ur rent mänskliga syn-punkter. Folksam förordar att den i vårt land pågående försöksverksamheten pårehabiliteringsområdet intensifieras.38

År 1953 beslöt man också att avsätta tre miljoner kronor för att stödja forsk-nings-, experiment- och upplysningsverksamhet inom rehabiliteringsområdet.Det innebar att Folksam kunde lämna ett årligt anslag på cirka 100 000 kronortill rehabiliteringsforskning. Beslutet motiverades med de erfarenheter somgjorts av rehabilitering i Storbritannien, USA och Kanada. Dessa visade att sam-hällets inkomster av rehabiliterade personers arbete mångdubbelt översteg kost-naderna för rehabiliteringen.

Folksams intentioner var givetvis inte enbart altruistiska. Bortsett från deallmänt goda effekterna av rehabiliteringen hade man som försäkringsbolag ettekonomiskt intresse av en effektiv rehabilitering. Man var övertygad om att detfanns en möjlighet att reducera bolagets utbetalningar för försäkringsfall omrehabiliteringsverksamheten förbättrades. En mer effektiv hjälp skulle såledeskunna uppnås och samtidigt skulle försäkringstagarnas kostnader för försäk-ringsskydd kunna minskas.39

För att genomdriva stämmobeslutet och fördela anslagen till forskningenkonstituerades Folksams rehabiliteringsråd 1954. Rådet utgjordes bland annat


152

av en rad inflytelserika representanter för det medicinska etablissemanget. Tillordförande utsågs generaldirektör Gustav Vahlberg, medicinskt sakkunniga varbland andra professorn i kroppsövningarnas fysiologi vid GCI Erik HohwüChristensen, medicinalstyrelsens generaldirektör Artur Engel, professor i yrkes-hygien Sven Forssman, Karolinska institutets rektor professor Sten Friberg, dok-tor Erland Mindus, ordföranden i RF:s poliklinikkommitté överläkare TorgnySjöstrand och professorn i medicin Nanna Svartz. Arbetsmarknaden represen-terades av: Sigrid Ekendahl, Arne Geijer och Axel Strand, samtliga LO. Dess-utom fanns i rådet bland andra Svenska Röda korsets generalsekreterare HenrikBeer jämte Seved Apelqvist, Hans Karlsson, borgarrådet Hjalmar Mehr ochriksdagsledamoten Disa Västberg.40

Att försäkringsbolag engagerade sig i befolkningens hälsa kan ses som na-turligt. Om man kunde lära individerna att värdera sin egen kropp och hälsabättre skulle de även bli bättre försäkringsobjekt. De som vårdade sin värdeful-laste tillgång kunde också tänkas värdera sina andra tillgångar på ett sådant sättatt risken för skada var mindre. De som motionerade och skötte sin kropp fickdessutom reservkraft och var därmed mindre benägna att råka ut för olyckor.En frisk människa hade visat sig vara ett bättre försäkringsobjekt inte bara närdet gällde livförsäkringar.41

6.4 Hälsoåret 58I samband med att Folksam firade sitt 50-årsjubileum 1958 genomfördes en storsatsning för att förbättra den svenska befolkningens hälsotillstånd. Bolaget an-ordnade en landsomfattande upplysningskampanj Hälsoåret 58, vars mål vardels förbättrad folkhälsa i allmänt sjukdomsförebyggande syfte, dels att spridakännedom om och stimulera åtgärder för de handikappades rehabilitering. Ikampanjen skulle allt som kunde inrymmas i begreppet förebyggande åtgärderuppmärksammas, det vill säga allt som kunde göras för att stärka det svenskafolkets hälsa. Man ville skapa en ökad förståelse för sundare kostoch levnads-vanor, fysisk träning och strävanden att genom rehabilitering återföra handi-kappade till normalt arbets- och samhällsliv. Till skillnad från den kampanj somgenomfördes 1945 av Svenska Gymnastikförbundet och Sveriges Läkarförbundskulle Folksams kampanj inte enbart vara en upplysningskampanj rörandehälsofrågor utan man skulle även ge dem som ville en chans att utöva fysiskaaktiviteter och på så sätt skaffa sig reservkraft.

Att Folksams satsning på att uppmärksamma rehabilitering låg i takt med

153


tiden framgår av vad som uttrycktes av den statliga utredningen om socialför-säkring och rehabilitering som passande nog publicerades under Hälsoåret 58:

Som framgått av det anförda, är socialförsäkringens kostnader numera betydandeoch detta även med hänsyn tagen endast till de kontanta ersättningarna. I beak-tande härav är det uppenbart, att möjligheterna att vidtaga åtgärder för att före-bygga och minska följderna av sjukdom och invaliditet är av största betydelse förbl a försäkringens ekonomi. I tid insatta rehabiliteringsåtgärder torde kunna inne-bära kostnadsbesparningar redan för sjukförsäkringen, därigenom att sjukskriv-ningstiden i vissa fall förkortas och återfall i sjukdom förebygges … Det ligger isakens natur, att rehabiliteringsåtgärder kommer att framstå som än mer betydelse-fulla och nödvändiga i den mån socialförsäkringens prestationer ytterliggare för-bättras … ju bättre och effektivare försäkringsskydd mot sjukdom, olycksfall ochinvaliditet som skapas, desto nödvändigare för försäkringen framstår tillgången tillrehabiliteringsmöjligheter.42

Anledningen till att Folksam valde att fira sitt 50-årsjubileum med en sådankampanj var att man ville medvetandegöra Sveriges befolkning om hälsans storabetydelse. Det var möjligt för enskilda att med enkla medel förebygga ohälsaeller stärka sina kroppsliga och själsliga krafter. Under kampanjen skulle infor-mation om dessa frågor spridas till allmänheten bland annat genom en propa-gandafilm och upplysningsskrifter som förmedlade gyllene hälsoregler somskulle masspridas. För att kunna erbjuda intresserade en chans att utöva sundoch uppbyggande fysisk aktivitet hade Folksam kommit överens med Korp-förbundet om att det skulle stå som arrangör för en landsomfattande aktivitets-tävling i olika klasser. Tävlingen gick ut på att kora landets mest idrottsaktivaföretag samt anordna arrangemang som syftade till att öka den fysiska aktivite-ten bland svenskarna. Under året arrangerades även konferenser om rehabilite-ring. Folksams mål var att alla problem och uppgifter som hängde samman medrehabilitering skulle bli allsidigt belysta och diskuterade.43

Korpförbundet och Folksam kom att samarbeta regelbundet i frågor rö-rande motionsidrott under 1950- och 1960-talen. Mer än en gång stod Folksamsom ekonomisk uppbackare av satsningar där Korpförbundet var arrangör avmotionsidrottsaktiviteter. Det var ett samarbete som bör ha haft stor betydelseför Korpförbundets möjlighet att driva en egen linje på motionsidrottsfältet.Det nära samarbetet personifierades av Hans Karlsson, en av FolksamdirektörenSeved Apelqvist närmaste medarbetare. Karlsson hade börjat arbeta vid Folk-sam 1949. Han hade tidigare arbetat inom KF, bland annat som sekreterare åtCarl Albert Anderson. Vid Folksam kom han att arbeta med bolagets hälso-och motionsidrottsinitiativ, bland annat som chef för Folksams avdelning förhälsa och rehabilitering.


154

Hans Karlsson hade valts in i Korpförbundets styrelse 1949, utsetts till ord-förande i arbetsutskottet och senare vice ordförande. Han var medlem av Folk-sams rehabiliteringsråd från 1954, av kommittén för idrott för handikappadefrån bildandet 1955, av organisationskommittén för Hälsoåret 58 och generalse-kreterare för 4 M-kampanjen. Från juli 1959 var han vice ordförande i Folksamshälsoråd, där han arbetade med att fullfölja intentioner och strävanden frånHälsoåret 58 och därtill ordförande i dess arbetsutskott. Det var även Karlssonsom tillsammans med Elly Löfstrand kommit upp med idén att organiserahusmorsgymnastik i Konsum Stockholms regi i början av 1940-talet. Vid sindöd 1963 var han sedan ett år tillbaka socialborgarråd i Stockholm.44 I efterhandhar Karlsson beskrivits som en impulsiv och fantasifull person, som inte alltidinsåg svårigheter men som i par med den skicklige organisatören SevedApelqvist åstadkom mycket för motionsidrottens spridning.45

Planläggningen av kampanjen hade påbörjats vid årsskiftet 1955/56 och för-utom Folksam och Korpförbundet deltog LO och TCO i kampanjarbetet.Seved Apelqvist motiverade bolagets engagemang i Hälsoåret 58 på ett sätt sompåminde om det sätt på vilket så många före och efter honom propagerat förnödvändigheten av en ökat fysisk aktivitet bland befolkningen:

Fetman är idag i vårt land en stor ”folksjukdom”. Den fortgående industrialise-ringen och automatiseringen, transportmedlens utveckling etc. har lett till att deflesta av oss i sin dagliga rutin bara till någon del använder sina kroppsfunktioner.Den träning, som arbetet, promenaden eller cykelturen tidigare gav har helt ellerdelvis bortfallit eller på ett avgörande sätt förändrats för stora grupper. En brettupplagd motionsidrott blir här en naturlig ersättning. Hälsoårets arrangörer villdärför genom upplysning och rådgivning väcka det svenska folket till insikt omhälsans stora betydelse och visa hur man med tämligen enkla medel kan bli sin egenhälsas smed.46

Kampanjen presenterades i oktober 1957 vid en presskonferens för representan-ter för samtliga LO- och TCO-förbund samt deras tidskrifter. I slutet av de-cember hölls sedan en presskonferens för dagspress, radio och TV. I sambandmed att kampanjen drogs igång vid nyåret sändes 40 000 affischer ut över lan-det som hälsade: Din egen hälsas smed – Gott nytt hälsoår. Ytterliggare sju typ-affischer spreds över landet under året.

Hälsoårets första egentliga aktivitet var en rikskonferens om hälsa och re-habilitering i januari som samlade 800 deltagare. I sitt inledningsanförandemotiverade Seved Apelqvist satsningen. Hälsoåret skulle inte ses som något nyttutan som ett fullföljande av en tanke som funnits länge inom försäkringsvärldennär det gällt till exempel brandskydd. Med kampanjen ville man hjälpa till att

155


angripa sjukvårdens problem från en annan utgångspunkt än den traditionella.Genom en satsning på att förebygga ohälsa som krävde vård skulle resurser fri-göras inom sjukvården. De uppmaningar som man gjorde under året skulle där-för inte vara överdrivna utan en propaganda för måttlighet. Det var inte baraförsäkringsbolagen som hade ett intresse av och en skyldighet att i större ut-sträckning än vad som dittills gjorts satsa på förebyggande hälsovårdsarbete. Detvar något som även landstingen skulle vinna på och borde göra. Istället för attenbart bygga sjukhus borde de komplettera de kostnaderna med att främja fy-sisk aktivitet inom länen och rådgivning och propaganda för sundare kost- ochlevnadsvanor.

Enligt Apelqvist hade det spekulerats om huruvida kampanjen skullekomma att vara lönsam eller inte. Det inbjöd enligt Apelqvist till en lek medsiffror. Om en kampanj av hälsoårets storlek ledde till att två av de 80 000 vård-platser, som fanns vid landets kropps- och mentalsjukhus, friställdes under denkommande tioårsperioden och de personer, som skulle ha legat i dessa bådasängar, istället arbetade så skulle hela kampanjen vara betald även om den kos-tat en miljon kronor.47

Kampanjupptakten uppmärksammades i Stockholmspressen som återgavde viktigaste budskapen i sin rapportering: Att all rehabilitering lönade sig ochatt det inte enbart handlade om ekonomiska vinster utan att rehabilitering hadeett egenvärde då den gav människor chansen att klara sig själva, att det modernasamhället hade sina risker inte minst brist på fysisk aktivitet vilket ledde till då-lig kondition, att kampanjen predikade måttlighet i allt, att det bara fanns ettenda sätt att gå ner i vikt och det var att minska konsumtionen av i första handkaloririk föda, alla andra metoder var meningslösa, att motionera bort fetmaskulle kräva en fysisk aktivitet som var så våldsam att den var farlig. SevedApelqvist passade även på att poängtera att kampanjen inte var menad som re-klam för Folksam. De Folksammedarbetare som kopplade samman Folksamoch Hälsoåret 58 gjorde sig skyldiga till tjänstefel.48

Hälsoårets viktigaste skrift var en broschyr kallad Friskare liv, som spreds i150 000 exemplar. Den gavs ut under överinseende av Torgny Sjöstrand som envägledning för dem som ville göra något för sin hälsa. Broschyrens huvud-budskap var att en persons hälsa inte bara berodde på givna faktorer som arv,konstitution och levnadsförhållanden. En persons hälsa var även beroende avpersonen själv och vad hon ville, det vill säga hade lust till, vad hon vande sigvid och vad hon slarvade med. Ville man vara frisk så var det vars och ens egetansvar att göra något för att främja sin hälsa eftersom var och en var sin egenhälsas smed.49


156

Det hälsobegrepp som användes i Friskare liv fokuserade på individen ochvar förankrat i en maximalistisk hälsouppfattning. Den undermening som fannsi den skrivna texten, att det var upp till var och en om man vill ta sitt ansvar ochleva på ett sådant sätt att man förblev frisk, skulle kunna ses som ett försök attförskjuta ansvaret för hälsa och ohälsa till individen från omvärldsfaktorer. Detgår dock inte att dra alltför långsgående slutsatser i den riktningen. Det egnaansvaret poängteras men snarare som en möjlighet än som en skyldighet för in-dividen. Det förekom inga som helst fördömanden av de sjuka. Det rådde emel-lertid ingen tvekan om att man i broschyren förband fysiska aktiviteter medgod hälsa.

Skriften fick ett positivt mottagande i de rena hälsotidskrifterna Tidskriftför hälsa och Hälsovännen, vilka båda drev tämligen strikta linjer vad gällde etthälsosamt leverne och på vilkas område den skulle kunna ses som inkräktande.Det talar för att den befann sig i samklang med hur det ansågs atthälsopropaganda borde vara utformad. I Tidskrift för hälsa kunde man läsa: ”Såbra att en gammal hälsoredaktör får mindervärdeskomplex. Varför har vi integjort något liknande.”50 I Hälsovännen:

Det är med största behållning man läser Folksams hälsobroschyr ”Friskare liv.” Detär inte bara det att den har så mycket vettigt och klokt att säga ifråga om hälsa ochom sånt som hänger samman med vår trivsel i tillvaron, den är också rasande fintjournalistiskt upplagd … Vi bockar oss för Folksams redaktionskommitté.51

Ett av hälsoårets paradnummer var filmen Trappa utan slut. Den var regisseradav Alex. Jute och tänkt att illustrera den moderna människans ibland bakvändalivsföring och vilka följder den kunde få. I filmen berättades om hur olika män-niskor påverkades av att tvingas använda trapporna för att ta sig upp till 16:evåningen i ett hus där hissen inte fungerade. Den jäktade affärsmannen somfick stora problem på grund av ett alltför osunt och stressigt leverne liksomkroppsarbetaren som hade stora problem att ta sig uppför trapporna. Att ävenmänniskor med kroppsarbete behövde vara fysiskt aktiva på sin fritid var en avfilmens huvudpoänger. Det räckte inte med de nedbrytande kroppsrörelsermänniskan fick i sitt dagliga arbete för att försäkra sig om en god fysisk för-måga, utan uppbygglig fysisk aktivitet måste tillföras. Filmens goda exempel,som klarade trapporna utan problem, var en springpojke som spelade fotbolloch höll sig i form då han tyckte att det kändes skönt att behärska sin kropp.Med hjälp av filmen ville man föra ut budskapet om att ett regelbundet liv gavhälsa och gott humör.52 Filmen betonade alltså vikten av att tillförsäkra sigreservkraft för att klara av vardagslivets vedermödor.

157


Filmen visades på biografer, arbetsplatser, sjukhus, fängelser och i TV. Manberäknade att en och en halv miljon människor såg filmen som dessutom belö-nades med första pris för filmer på temat Sport och arbete vid Unescos kongressi Helsingfors 1959.53

För att på ett positivt sätt peka på rehabiliteringens möjligheter anordna-des en halvårsfinal i Kungsträdgården i Stockholm i början av juni. Vid den be-lönades tolv framstående idrottsutövare med Hälsoårets hedersbelöning. Dehade alla återvunnit hälsa och kraft efter skada eller sjukdom och hävdade sigåter bland eliten. I kretsen av belönade idrottsutövarna fanns: Sven Tumba, SvenDavidson, Gösta Löfgren, Roland Mattson och en kvinna, simmerskan Marga-reta Westesson.54

Som en följd av Hälsoåret 58 beslöt Folksam att skapa ett hälsoråd för attfortsätta det arbete som inletts under året. I rådet ingick flera kända namn frånsåväl medicinens som andra områden: Nanna Svartz, Torgny Sjöstrand, NilsMasreliez, Valborg Gieseke, Elly Löfstrand, Inga Thorsson, Seved Apelqvist ochHans Karlsson.55 Ett av de mer varaktiga resultaten av rådets verksamhet var denskriftserie man gav ut, Folksams hälsoråds skriftserie. Serien gavs ut från 1958

fram till att rådet lades ner 1971 och över 30 titlar i olika ämnen som handladeom hälsa publicerades. Innehållet i skrifterna sträckte sig från handbollsskadortill arbetsliv och mental hälsa.

Under Hälsoåret 58 kom runt en miljon exemplar av olika publikationeratt distribueras. I olika tidningar publicerades därtill 572 640 spaltmillimetertidningstext med upplysningar om Hälsoåret 58 och dess tema hälsa och reha-bilitering. Praktiskt taget varenda tidning av betydelse för opinionsbildningen ilandet sades ha behandlat kampanjen.56 Vid starten bemöttes Hälsoåret 58 posi-tivt i pressen. Nedan kommer endast dagstidningarnas i Stockholm samtfackföreningsrörelsens tidskrifters bemötande av kampanjen att beröras. Ävenom urvalet av kommentarer är litet och en smula tendentiöst, fackföreningsrö-relsen var ju medansvarig för kampanjen, talar den positiva tonen i kommenta-rerna för att kampanjen överlag fått ett positivt mottagande.

I Aftonbladet uppmärksammades relationen mellan det ökade välståndetoch befolkningens bristande fysiska förmåga, även om välstånd var och förbleven förutsättning för god hälsa och inte en given orsak till försämrad folkhälsa.Det framhölls att ju bättre befolkningen hade det ställt, desto mer kunde mansörja för hygien, fullvärdig kost och annat som gav ett långt liv.57 I Expressendrogs paralleller med amerikanerna och deras påstådda fascination av kropps-vikt. Man berättade att Folksam införskaffat en lista över idealvikter som til-lämpades av amerikanska försäkringsbolag. Amerikanerna hade visserligen lägre


158

idealvikter än de som brukade förespråkas i Sverige, men höll man sig bara inommarginalerna i den tabell Folksam publicerat var man ”ett bra liv”.58 En ledare iMorgon-Tidningen valde att ta upp tävlingsidrottens svårigheter att upprätthållaintresset för friluftsliv och motion bland allmänheten. Den uppgift Hälsoåret58 åtagit sig kunde därför tyckas vara ganska hopplös. Varje nytt och friskt ini-tiativ borde dock välkomnas om det syftade till att hindra en utveckling somden USA genomgått. I USA, hävdades det, motionerade familjerna i bil ochbarnen tillbringade de timmar, som förr användes till robust och hälsosam lek,framför TV-apparaten. Tillståndet i USA ställdes mot det goda hälsotillståndsom rått i Sverige under andra världskriget: ”kanske bättre än någonsin.”59 För-fattaren trodde också att den förhållandevis unga korporationsidrotten hadestörre förmåga än den gamla tävlingsidrottens klubbar att få motionsidrottenatt utvecklas till en massrörelse. Med stöd av de båda stora fackliga riksorga-nisationerna ökade motionsidrottens möjligheter att utvecklas till en mass-rörelse ytterligare.60

Enligt Stockholms-Tidningen var antagandet, att det svenska folket för-slappades och slöade till, en misstanke som sedan länge övergått till sanning. Itidningen framhölls att kampanjen och upplysningsverksamheten inte avsåg attdra upp gränslinjer mellan friska och sjuka utan att inpränta hos alla att allakunde bli friskare. Att hälsovården trots allt hamnat i bakgrunden berodde påatt den i hög grad var något som överlämnades till den enskilda individens ini-tiativ och ansvar. Kampanjen var därför välmotiverad då den uppmärksammadede värden som stod att vinna. Den förebyggande hälsovården hade inte främ-jats i någon större utsträckning på grund av att allmänna medel inte användestill ändamål som inte var direkt påträngande.61 – Kampanjen diskuterades ochkommenterades på nyhets- och ledarplats i tidningarna och inte på sportsidor-na. Det faktum att kampanjen och dess budskap togs upp på tidningarnasledarsidor talar för att den sågs som en samhällsangelägenhet.

I tidskrifter med anknytning till medarrangören LO var mottagandet yt-terst positivt. I LO:s tidskrift Fackföreningsrörelsen hette det att det var ett ut-omordentligt värdefullt initiativ Folksam tagit genom att utropa 1958 tillhälsoinformationsår. Folkhälsan hade nämligen en stor betydelse även för denmateriella standarden. Den välståndsökning som inträffat hade hanterats ensmula lättsinnigt och inneburit att en del nya folksjukdomar som övervikt ochtandröta börjat grassera. Detta var sjukdomar vars utbredning i stor utsträck-ning berodde på okunskap om eller en nonchalering av tillgängliga möjlighe-ter att undvika dessa åkommor genom bättre kosthållning och sundare levnads-vanor. Fackföreningsfolket borde därför ge denna vällovliga kampanj sitt hel-

159


hjärtade stöd och inte spara någon möda för att försäkra sig om atthälsokampanjen skulle ge ett så verkningsfullt resultat som dess målsättningförtjänade.62

I Skogsindustriarbetaren tog en ledande artikel upp välståndets skuggsidaoch fann att det var rätt och riktigt att folkrörelserna nu mobiliserats i kampan-jer, inte bara den för förbättrad folkhälsa utan även de för ökad sparsamhet ochnykterhet. Försäkringsbolagen hade ett omedelbart intresse av att folkhälsaninte försämrades. Korpidrotten påstods också vara mer hälsobefrämjande äntävlingsidrotten som inte omfattade speciellt många.63

I Metallarbetaren uppmärksammades relationen mellan välståndet och denbristande spänsten. Kritik riktades även mot framträdande representanter föridrottsrörelsen som sades ha drivit tesen att den svenska befolkningen var påväg att slöa till och lagt skulden därtill på den högre standarden och de ökadeinkomsterna. Välstånd var och förblev en förutsättning för god hälsa, men detgällde att samtidigt sköta hälsan, att göra riktiga och förnuftiga avvägningar.64 Itidningen Vi poängterades att kampanjen för den svenska folkhälsan låg i linjemed god kooperativ tradition. Om man såg på arten av de dominerande sjuk-domarna slogs man av att de hade ett drag gemensamt. De kunde oftast före-byggas och lindras genom åtgärder som den enskilde själv rådde över. Det hadedäremot inte varit möjligt att propagera bort lungsoten, då det där handlat omen brist. För att komma till rätta med de nya folksjukdomarna gällde det dockinte sällan att komma tillrätta med överflödet, att få folk att använda sitt väl-stånd på ett förnuftigt sätt.65

6.4.1 Hälsoåret och idrotten

Korpförbundet svarade för aktivitetsdelen av Hälsoåret 58 och valde att organi-sera de fysiska aktiviteterna som olika deltagartävlingar. Ansvaret för idrotts-delen av kampanjen innebar att Korpförbundet genomförde sin dittills störstamotionsidrottssatsning, en satsning som sträckte sig över hela 1958 och vars alltannat överskuggande syfte var att få så många människor som möjligt att ge-nomföra så många motionsidrottsstarter som möjligt. Som en del i kampanjenutropades 1958 till det svenska folkets hälsoår även av Korpförbundet. Med sininsats ville man ge befolkningen en ny livsinställning: ”enklare och sundare lev-nadsvanor, motionsidrott för att stärka konditionen, mindre nattsudd och jäkt– mera vila och avspänning.”66 Den oro som fanns för vad välståndsutvecklingenskulle kunna leda till fanns även bland korpaktiva. I en ledarartikel i tidningenKorp räknade man upp några exempel på vart utvecklingen lett:


160

folksjukdomar som kan betecknas som baksidan av vår materiella utveckling: stres-sen som ger nervösa rubbningar, sömnlöshet, hjärtsjukdom och kanske för tidigdöd, fetman med höjt blodtryck, åderförkalkning, sockersjuka och ledbesvär i släp-tåg, den ökade bekvämlighet men också ökade orörlighet som bilismen för medsig, bristen på aktivitet som gör oss trötta och halvsovande samt tandrötan som ären följd av alltför mycket sötsaksätande och befängda kostvanor.67

Det fanns alltså mycket att arbeta med för den som ville förbättra folkets hälsa.Svenskarna skulle inte få bli ett folk av lättingar och veklingar om kampanj-arrangörerna fick sin vilja igenom. I de av Korpförbundet arrangerade deltagar-tävlingarna noterades, som framgår av tabell 6, ett stort antal starter.

För att stimulera deltagande i motionsaktiviteter vid arbetsplatser runt omi landet var en av deltagartävlingarna en tävling för alla landets företag och korp-förbund, Bästa spänsten. I och med att tävlingen gick ut på att bokföra så mångastarter som möjligt i olika motionsaktiviteter och all medverkan registreradesoch bearbetades med hjälp av hålkort kom det hela att kallas hälsa på hålkort.68

Vikten av att lokalförbunden verkligen samlade in och registrerade alla starterbetonades i en skrivelse som sändes ut från den centrala korpledningen.69

Förutom deltagartävlingarna arrangerades aktiviteter för att väcka män-niskors medvetenhet om att Hälsoåret 58 pågick, bland dem fanns ”jobbiader”som var lokala idrottsfester. I Stockholm anordnades en jobbiad på Johannes-hovs idrottsplats i vars program ingick husmorsgymnastik, en fotbollsmatchmellan ett damlag och ”stadens tyranner”, ridning, pushboll och flergrens-stafett.70 Festkvällar, ”vattinéer” och ”simma sommaren till mötes” var andraaktiviteter som anordnades i samband med Hälsoåret 58.71 Under mottot För-svaret för hälsan deltog armén, flottan och flyget aktivt i hälsoårets rikstävling.72

Samtidigt som mycket av arbetet inom Korpförbundet inriktades mot

Tabell 6. Antal starter Hälsoåret 58

Kategori Antal starter under Hälsoåret 58

Bästa spänsten 8 895 344Husmorsspänsten 439 074Skolspänsten 100 163Försvaret för hälsa 350 215

Totalt hela Hälsoåret 9 784 796

Källa: Utgående skrivelser, SKIF:s arkiv F 4:9, RA.

161


Hälsoåret 58 steg även deltagandet i den ordinarie korpverksamheten under1958. Antalet inrapporterade starter från lokalförbunden steg från 821 669 år1957 till 1 397 675.73

För att locka till aktivt och intensivt deltagande i Bästa spänstentävlingenhade organisationskommittén för tävlingen satt upp priser som skulle delas uttill de mest aktiva företagen eller korporationerna under året. Två priser stod påspel: en minibuss och en bastu. En bit in på 1959 sammanträdde en jury bestå-ende av sportjournalisten Bengt Ahlbom, korpordföranden Carl Albert Ander-son, Folksamdirektören Seved Apelqvist, LO:s Arne Geijer och TCO:s ValterÅman för att besluta vilka av alla deltagare som gjort den bästa insatsen underHälsoåret 58.

Företagens insatser bedömdes inte enbart med hänsyn till antalet bokfördastarter i förhållande till arbetsplatsens storlek. För att inte arbetsplatser, som varsärskilt predisponerade att ägna sig åt fysiska aktiviteter, skulle få en alltför storkonkurrensfördel togs även hänsyn till faktorer som personalens sammansätt-ning, företagens olika möjligheter att ordna motionsarrangemang och de tänk-bara hälso- och propagandamässiga effekterna av företagens ökade fysiska akti-vitet.74 De deltagande korporationerna var indelade i sex olika klasser beroendepå antalet anställda.

Inte helt oväntat hade polis- och brandkårer genomgående samlat ihopmånga fysiska aktivitetstillfällen och på så sätt placerade de sig högt i Bästaspänstentävlingen. Brandkåren i Örebro och poliskammaren i Norrköping hadeslutat året som nummer ett och två i rikstävlingen. Om man bara hade tagithänsyn till det siffermässiga resultatet beräknat efter antal starter och företagensstorlek hade de vunnit. Då båda dessa yrkesgruppers arbeten krävde god fysiskförmåga och medelåldern inom yrkesgrupperna var relativt låg, samtidigt somde hade möjligheter att utöva idrott på så kallad fri arbetstid, ansågs dess yrkes-utövare ha haft ett bättre utgångsläge i tävlingen än arbetsplatser med mera nor-mal personalsammansättning. De kunde alltså inte jämföras fullt ut med andraarbetsplatser.

Ovanstående resonemang ledde till att Karlsborgs Bruk i Norrbotten, somtoppat sin klass men legat efter de båda ovan nämnda institutionerna, utsågs tillvinnare i tävlingen. Det berodde på att företaget ansågs ha missgynnats av blandannat det förhållandet att en stor del av personalen var bosatt mycket långt frånarbetsplatsen och omedelbart efter arbetets slut företog hemfärd i abonneradebussar. Dessutom var klimatförhållandena man hade att verka inom besvärliga,och man hade inte haft god tillgång till inomhuslokaler för att kompenseradetta. Allt detta sammantaget innebar att juryn ansåg att starterna vid Karls-


162

borgs Bruk hade tillkommit under arrangörsmässigt mera krävande förhållan-den och därför förtjänade bruket första pris i tävlingen om Bästa spänsten. Ettannat företag som lyftes fram av juryn var ASEA i Västerås, detta trots att före-taget inte toppade sin klass siffermässigt. En brett upplagd kampanj, stödd avföretagsledning, personalorganisationer och de flesta av de 8 000 anställda, hadelett till att 311 916 starter noterats vid ASEA, vilket var överraskande bra för fö-retag av dess storlek. Juryns beslöt att med hänsyn till sitt ovan förda resone-mang tilldela Karlsborgs Bruk minibussen och brandkåren i Örebro bastunsamtidigt som polisen i Norrköping och ASEA i Västerås tilldelades särskildadiplom för sina insatser i rikstävlingen om bästa spänsten.75

I samband med att Folksams Hans Karlsson delade ut första priset tillKarlsborgs Bruk meddelade han också att Folksam sänkt premien för arbetar-nas frivilliga kollektiva försäkringar med 25 procent på grund av ett förbättrathälsotillstånd, vilket förmodades vara en konsekvens av att i stort sett alla an-ställda vid bruket deltog i regelbundet återkommande fysiska aktivteter.76

Som framgått resulterade hälsoårets deltagartävlingar i att ett stort antalaktiviteter registrerades. Vad den stora mängden starten verkligen betydde ärdet dock, som vid nästan alla andra motionsidrottskampanjer, svårt att säganågot om. En sak framstår dock som klar när man ser till vilka korporationerdet var som placerade sig högt i tävlingen om Bästa spänsten. Många av de ikampanjen bokförda starterna härrörde från arbetsplatser där fysisk aktivitet ärett krav. Att få brandkårs- och polisanställda att registrera sin fysiska aktivitet ien tävling kan inte ha gjort speciellt mycket för måttfull fysisk aktivitet blandbefolkningen stort.

Hälsoåret 58:s viktigaste bidrag till motionsidrottens utveckling i Sverigevar snarast att motionsidrotten, tack vare kampanjens inriktning mot rehabili-tering, kan sägas ha tagit ett stort steg från att framför allt ha setts som en före-byggande åtgärd som skapade en friskare arbetskraft till att även bli en hjälpandeaktivitet. Genom att befordra motionsidrott bland marginaliserade gruppersom handikappade och pensionärer hjälpte man dem till en bättre tillvaro.

Denna utveckling var tydlig vid en norsksvensk konferens om idrott ochhälsa, som samlade nästan 100 läkare, gymnastiklärare, fysiologer, idrottskon-sulenter och idrottsledare, arrangerad av Korpförbundet, Folksams hälsoråd,Norges Bedriftsidrettsforbund och Statens Ungdoms og Idrettskontor på Hade-land i maj 1960. Vid konferensen behandlades behovet av fysiska aktiviteter föräldre och handikappade samt förbättrad hälsa och arbetsförmåga på arbetsplat-serna, vilka inkluderade hem och skola. Syftet med konferensen var ”att finnamedel för att lösa de hälsoproblem som följer med en alltmer tilltagande meka-

163


nisering av arbetslivet, motoriseringen och en allmän reduktion av den fysiskaaktiviteten i alla åldrar”.77

6.5 4 M-kampanjenI början av 1960-talet genomförde Folksam och Korpförbundet en ny kampanjtillsammans. Liksom varit fallet med Hälsoåret 58 var siktet inställt mot ettstörre sammanhang än enbart fysiska aktiviteter. På liknande sätt som underHälsoåret 58 inleddes ett samarbete med fackföreningsrörelsen och andra in-tresseorganisationer. I oktober 1962 lanserades den landsomfattande 4 M-kam-panjen som var tänkt att fortgå till och med juni 1963. De fyra m:en stod för:människan, maskinen, miljön och motionen.78

Korpförbundet och Folksam hade förberett kampanjen under två år ochtotalt var 32 olika riksorganisationer, institutioner och myndigheter engageradeoch representerade i den organisationskommitté som var satt att leda kampan-jen. Bland dem kan nämnas TCO, industriläkarna och industrisköterskorna,Sjukgymnasters riksförbund, Arbetarskyddsstyrelsen, Medicinalstyrelsen,Gymnastikförbundet och Kommunförbundet. På ett tidigt stadium hade ävenSAF och LO ställt sig bakom kampanjen genom sitt gemensamma organArbetarskyddsnämnden. Ordförande för kampanjen var Seved Apelqvist, i ar-betsutskottet Hans Karlsson. Även Henry Ohlson, Valborg Gieseke och EllyLöfstrand från Korpförbundet var engagerade i kampanjens arbetsutskott.79 En-ligt tidningsuppgifter satsade Folksam 500 000 kronor på kampanjen samtidigtsom man ställde sin förvaltningsapparat till dess förfogande.80

Syftet var denna gång inte att allmänt förbättra folkhälsan utan kampan-jen riktade in sig mot att skapa intresse för riktiga arbetsställningar och godaarbetsmiljöer, att lära människorna att lyfta och bära rätt, att intressera anställdaoch företagsledningar att införa gymnastik i arbetspauser samt att öka de en-skildas fysiska aktivitetsnivå. Det var en kampanj som riktades mot vad somutvecklats till den tredje folksjukdomen, rygg- och belastningsskador. Enkomryggskador beräknades kosta den allmänna sjukkassan 100 miljoner kronor omåret enbart i dagersättningar Den bärande tanken, i alla fall rörande de tre förstam:en, var att anpassa arbetsmetoderna, maskinerna och miljön till människansförutsättningar. Detta till skillnad från hur det tidigare ansågs ha varit, då detmotsatta förhållandet ofta rått. Det skulle ske genom tillämpning av bio-teknologiska, ergonomiska, principer.81

En vidgad kunskap om ergonomins och miljömedicinens allmänna grun-


164

der var något som ansågs vara av stort värde särskilt för skyddstjänstens folk,företagsnämndsledamöterna och alla de grupper som i sitt dagliga arbete kom ikontakt med problemen. Genom informationen ville man få konstruktörer ochandra tekniker att redan vid konstruerandet av maskiner eller skapandet av nyaarbetsmetoder ta hänsyn till ergonomins och miljömedicinens principer.

Genom att tillämpa ergonomiska principer runt om i samhället, i lantbrukoch skogsarbete, inom industri, på kontor och sjukhus och i hemmen ville manminska trötthet, förebygga smärttillstånd i armar och axlar, rygg och ben och ivissa fall minska förekomsten av sjukdomar eller till och med helt förebyggadem. En minskad belastning på kroppen genom effektiv arbetsanpassningskulle även på längre sikt främja ett bättre hälsotillstånd.

Från Folksams sida hävdade man att man vid ett studium av människornaoch händelserna bakom skadeblanketterna funnit, att många skador skullekunna undvikas och plågor lindras genom en ökad satsning på förebyggandeåtgärder och snabbare rehabilitering. Bolaget ansåg sig ha de ideologiska ochorganisatoriska förutsättningarna för att vara pådrivande inom detta område.Med 4 M ville man därför arbeta för att samla arbetslivets intressenter till ettkorståg mot sjukdomar som förorsakades av en ur hälsosynpunkt bristfällig ar-betsmiljö.

Ryggsjukdomar och belastningsskador ansågs till största delen bero på fel-aktiga och ensidiga arbetsställningar, eller ett felaktigt sätt att lyfta och bära,samt ogynnsamma miljöfaktorer, såväl fysiska som psykiska. Därtill kom att denmoderna människan på grund av arbetets mekanisering, motorisering etceteraförsämrat sin kondition och därmed blivit mindre motståndskraftig. Med kam-panjen ville man därför förmå människor i arbetslivet att betrakta sin arbets-plats och sig själva med nya ögon och därmed medverka till att förbättraarbetssituationen ur hälsosynpunkt. Man ville väcka intresset för problemkom-plexet och stimulera till studier, som kunde bedrivas i grupper på arbetsplat-serna. För detta ändamål utgavs ett flertal skrifter med studiehandledningar,dessa tog upp ämnen som lyfta och bära, pausgymnastik, människan och mil-jön, varför alla måste motionera regelbundet och begreppet ergometri. Sedankunskap inhämtats skulle man kunna analysera arbetsplatsen och förändra deni takt med vad ekonomiska och personella resurser tillät.82

Allt material hade före utgivningen granskats av en medicinskexpertkommitté i vilken bland annat Torgny Sjöstrand och LM Ericssons för-troendeläkare Nils Masreliez ingick. Kampanjen kompletterades av en brevkurs.Kursen bestod av fem brev: I maskinsamhället, Människan, Maskinen, Miljönoch Motionen.83 Kursen var tänkt att omfatta 10–12 gruppsammanträden, vil-

165


ket skulle ge kursdeltagarna ”en klar bild av betydelsen och omfattningen avämnet och dess innebörd”.84

Enligt Folksams hälsoråd hade man inte för avsikt att tränga in i de en-skilda företagen som någon reformator för riktigare arbetsställningar ocharbetsmiljöer. Avsikten var att ge den enskilde individen viktiga ergonomiskasynpunkter och kunskaper. Därefter var det upp till arbetarskyddsnämnder ochandra organ inom arbetsplatserna att fortsätta kampanjen. Vid LM Ericssonhade man till exempel sedan flera år samarbetat med industrifysiologiska insti-tutionen på GCI angående just de förhållanden kampanjen tog upp. Man hadefotograferat, studerat och kommenterat de olika arbetsmiljöerna och arbetsplat-serna inom företaget. Det hade även funnits en sjukgymnast ute på verkstadensom försökt hjälpa till med att rätta till arbetsställningarna.85

Under kampanjen hölls lokala informationskonferenser på cirka 300 plat-ser runt om i landet för att bilda opinion för det man ville åstadkomma. Ikonferensernas program ingick ett anförande om ergonomiska principer, ettanförande om motionsidrottens betydelse, konditionstestning och demonstra-tion av ergometercykeln samt visning av kampanjfilmen Maximus och en ut-ställning av kampanjens skrifter. Ofta förekom även praktisk tillämpning avpausgymnastik och demonstrationer i rätt sätt att lyfta och bära.86

Korpförbundets huvudsakliga insats i kampanjen var arbetet för en ökad fysiskaktivitet. En av de bärande tankarna i engagemanget var att få människor attmotionera mera genom att inrikta sig på att aktivera familjen som kollektiv. Defysiska aktiviteterna skulle utövas med familjen som organiserande princip vil-ket innebar att den idrott som befordrades var en mycket flexibelt definieradaktivitet. Aktiviteterna var långt ifrån en idrott uppbyggd kring nationella ochinternationella organisationer som bevakade ett universellt regelverk. Som ettled i 4 M-kampanjen intensifierades därför arbetet med att starta familje-motionsklubbar. En nationell tävling i familjemotion arrangerades och efter attha kvalificerat sig i lokala tävlingar kom familjer från 67 orter att göra upp omdet svenska mästerskapet i familjemotion på Skansen i Stockholm. Segradegjorde familjen Hilding från Hofors som därmed vann en Ford Taunus. För attöka intresset för motionsmomentet under 4 M-kampanjen anordnades dess-utom en tävling om Kungakannan87 som en aktivitetstävling mellan Korp-förbundets lokalförbund under 1962–1963. I tävlingen ingick även arrangemangsom syftade till att lära ut det rätta sättet att lyfta och bära, konditionstestningmed ergometercykel, startandet av motionsgrupper, pausgymnastik, familje-motion och pensionärsmotion. Man ville särskilt framhålla att god kondition


166

var av stor betydelse och att den befrämjades genom en regelbunden och oftaförekommande fysisk aktivitet. Poäng i tävlingen kunde samlas på en mängdolika sätt bortsett från att avlägga prov och ta märken eller diplom. En nybildadfamiljemotionsklubb eller motionsgrupp belönades med tio poäng medan debefintliga fick nöja sig med fyra poäng, varje deltagare i pausgymnastik gav enhalv poäng, varje konditionstest på ergometercykel gav en poäng, en kurs iergometri gav 15 poäng, för kurser i att lyfta och bära fick arrangören fem poängför varje deltagare.88

Med satsningen på familjemotion och även pensionärsmotion, som drogsigång 1959, var det uppenbart att Korpförbundet hade gått från att var ett för-bund som organiserade en bestämd kategori av människor och inte en speciellform av idrottsutövning till ett förbund som ville företräda en viss typ av fysiskaaktiviteter, den fysiskt uppbyggande motionsidrotten. I Stockholm blevpensionärsmotion en egen sektion 4 M-året 1962 och aktiviteten ökade med 35

procent och antalet starter var efter fem år uppe i över 62 000.89

4 M-kampanjen kan alltså ses som ytterliggare ett steg på vägen i motions-idrottens utveckling från förebyggande mot hjälpande aktivitet. Det som varspeciellt med kampanjen var inriktningen mot att skapa nya, enklare samman-hang för att organisera idrottsutövande.

6.6 Avslutande diskussionUtbyggnaden av socialförsäkringssystemet efter andra världskriget innebarbland annat att befolkningens hälsotillstånd i ökad utsträckning blev en statligangelägenhet. Socialförsäkringarna ersatte den försäkrade även för indirektakostnader, en utveckling som påverkade utformandet av försäkringar för idrotts-utövare. Detta skedde parallellt med medicinska framsteg, som gjorde det möj-ligt att rädda sjuka och skadade till livet i större utsträckning än tidigare, vilketibland skedde till priset av en lång konvalescens och bestående invaliditet. Detmedförde betydande kostnader för socialförsäkringssystemet. Den utvecklingsom läkaren Karl A. Fries drömde om 1920, att staten skulle ta till sig idrottenav folkhälsoskäl, kom emellertid inte att förverkligas. Med tanke på utbyggna-den av socialförsäkringssystemet kan det tyckas underligt, att statsmakterna intevidtog några konkreta åtgärder för att främja en sund och hälsosam motions-idrott, trots att regeringen i rask takt tillsatte två idrottsutredningar efter det attallmän sjukförsäkring införts 1955.

Att hävda att idrott varit ett komplext fenomen för de svenska försäkrings-

167


bolagen att ta ställning till är inte att driva argumenteringen för långt. Idrotthar dels varit en aktivitet, under vilken utövarna skadat sig och därmed velat haolika former av ersättning från bolagen, dels varit ett medel att skapa friskareoch sundare människor som blivit till bättre försäkringsobjekt. Det faktum attidrottsutövning innehållit ett moment av risk har emellertid inte enbart utgjortett problem för försäkringsbolagen. Förekomsten av olika risker och männis-kors vilja att försäkra sig mot dem är dock en grundförutsättning för försäk-ringsbolagens verksamhet. Försäkringsbolags förhållande till tävlingsidrottspeglar på så sätt försäkringsverksamhetens grundläggande ambivalens: peka pårisker så att folk betalar premier – undanröja risker så man slipper betala utskadeersättningar. Problemet med risken för skador under idrottsutövande varatt den aldrig blev ordentligt utredd under 1900-talets första hälft, varför olikaintressen kunde framföra de uppfattningar som passade dem bäst när det tala-des om riskerna med idrottsutövning. Det var framför allt förhållandet till idrot-tens mer synliga del, tävlingsidrotten, som var problematisk.

Den första större undersökningen av skadefrekvenserna inom de fyra storalagbollspelen, presenterad av Folksam 1962, visade att de spelare som omfatta-des av bolagets kollektiva olycksfallsförsäkring skadade sig under sitt idrotts-utövande i betydligt högre grad än människor som ägnade sig åt andra fritids-sysselsättningar. Tävlingsidrottens risker var med andra ord inte försumbarautan något att ta på allvar. Om tävlingsidrott var hälsosamt eller inte för utöva-ren blev till en fråga som utövaren själv hade att avgöra. Försäkringsbolagen haraldrig fullt ut övertygats om tävlingsidrottens nytta ur ett försäkringsperspektiv.Från att den definierats ut i försäkringsvillkoren under 1920-talet, kom försäk-ringsbolag senare att börja teckna kollektiva olycksfallsförsäkringar för utövareav tävlingsidrotter, organiserade inom olika förbund. En viktig förutsättningför att idrottens försäkringsfråga skulle kunna lösas på ett för försäkringsgivareoch försäkringstagare tillfredsställande sätt var införandet av den allmänna sjuk-försäkringen 1955.

En typ av idrottsutövning, den som kommit att kallas motionsidrott, harändå setts som något positivt under hela 1900-talet. Den har setts som en med-borgerlig aktivitet som har haft en roll att fylla när det gällt att lösa flera av väl-färdssamhällets problem: övervikt, stillasittande, hjärt- och kärlsjukdomar ochsocial isolering.

Befolkningsflertalets hälsotillstånd var ett område som intresserade försäk-ringsbolagen. Det handlade inte enbart om kostnader kopplade till försäkringarsom var knutna till försäkringstagarnas hälsa utan också om den allmänna väl-ståndsutvecklingen. Ett ökat välstånd skulle leda till att befolkningen fick flera


168

värdefulla tillgångar som de kunde ha försäkrade: hus, bil, båt med mera. Enfriskare befolkning kunde alltså vara av intresse för försäkringsbolagen ur tvåperspektiv. Dels skulle utbetalningarna i de hälsorelaterade försäkringarnaminska, dels skulle en friskare befolkning kunna var mer produktiv, vilket skulleleda till ett ökat välstånd med mer att försäkra för bolagen vilket skulle leda tillökade premieintäkter. Det är inte svårt att finna argument för Folksams enga-gemang i hälsobefrämjande aktiviteter. Det rörde sig dels om en samhällsenga-gerad verksamhet som låg i linje med den bild Folksam ville visa upp utåt somett folkrörelsebaserat försäkringsbolag, dels en verksamhet som var företags- ochsamhällsekonomiskt lönsam. Från försäkringsbolagens sida kunde alltså mo-tionsidrott gynnas som en eftersträvansvärd och nyttig sysselsättning.

För att sprida motionsidrotten till det svenska folket lierade sig Folksammed Korpförbundet. De anordnade tillsammans brett upplagda kampanjer in-riktade på att förändra människors attityder till fysiska aktiviteter och öka deraskunskaper om hur de skulle bära sig åt för att kunna leva ett friskare liv, samti-digt som man gav dem möjlighet att på ett enkelt sätt utöva fysiska aktiviteter.Medborgarna skulle fås att i högre grad ta ansvar för sin situation. Som det ut-trycktes i samtiden kunde man här bli sin egen hälsas smed. I de båda kampanje-rna Hälsoåret 58 och 4 M var det Korpförbundet som ansvarade för att de, varsintresse väckts, fick möjlighet att utöva fysiska aktiviteter, medan Folksam sva-rade för propaganda och faktainnehåll.

Folksams engagemang för att främja motionsidrott innebar att Korp-förbundets ställning visavi RF stärktes. Samarbetet bör ha varit viktigt för Korp-förbundet av ytterliggare två skäl. Rikskampanjer som Hälsoåret 58 och 4 Mhjälpte till att öka stabiliteten och aktiviteten hos lokalförbund som ännu intevar helt etablerade. Genom den uppmärksamhet kampanjerna fick bidrog deockså till att organisationen blev känd bland dem den ville rikta sig till. Samar-betet bidrog till att Korpförbundets utvecklades från ett kategoriförbund föryrkesarbetande som idrottade tillsammans till ett förbund som arbetade förfolkhälsans främjande, omfattande hela befolkningen genom aktiviteter somfamilje- och pensionärsmotion.

169

7 . TV tar initiativ, 1963/64

TV tar initiativ, 1963/64

I början av 1960-talet var motionsidrottskampanjer i folkhälsans tecken enetablerad företeelse. De organisationer som arbetade med att organisera fri-

villiga fysiska aktiviteter hade motionsidrott som en del av sitt idrottsutbud.Motionsidrott kunde ju också till skillnad från tävlingsidrott arrangeras utaninblandning från idrottsrörelsens sida. Idrottsrörelsen hade inte lyckats etableranågot monopol och motionsidrottsfältet kan därför betraktas som en fri mark-nad, över vilken idrottsrörelsen saknade kontroll. Medan kontrollen över hur,var och när tävlingsidrott har kunnat bedrivas varit järnhård, har motionärendärmed kunnat utöva sina fysiska aktiviteter var, hur och när som helst.

När motionsidrott kom att förespråkas från alltfler håll för en allt större delav befolkningen, som dessutom börjat medvetandegöras om sitt behov av mo-tionsidrott, kom motion och motionsvanor att bli ett allt intressantare områdeför massmedier. Till skillnad från myndigheter och idrottens organisationer,som i sina försök att befordra motionsidrott fokuserade på de fördelar den an-sågs ha för folkhälsan: mindre sjukdomsfall, längre och rikare liv, riktade mass-medier in sig på mer personliga motiv och belöningar: viktkontroll, fysisk formoch en känsla av välbefinnande, när de uppmärksammade motionsidrotten.

Bland all propaganda för fysiska aktiviteter som gjorts i massmedier fram-står Sveriges Radios1 programserie Träna med TV från 1963/64 som den mestinflytelserika.2 Programserien uppmärksammas först och främst på grund av detgenomslag den fick. Den kom att påverka såväl allmänhetens fysiska aktivitetersom de som arbetade med att organisera det frivilliga idrottsutövandet. En an-dra orsak till att Träna med TV förtjänar särskild uppmärksamhet är den upp-lysningsverksamhet som bedrevs inom ramen för programserien. Många av deoftast återkommande problemområdena rörande den svenska befolkningens

7Kapitel


170

hälsa fördes i Träna med TV ut till en stor del av den svenska befolkningen,vilket gör det lämpligt att undersöka vilka teman man framför allt ville upp-märksamma befolkningen på.

För att belysa och förklara Sveriges Radios satsning på motionsidrott kom-mer följande frågor att behandlas i detta kapitel:

➢ Hade Sveriges Radio bedrivit någon propaganda för ökad fysisk aktivitetföre Träna med TV?

➢ Vad låg bakom Sveriges Radios engagemang för ökad fysisk aktivitet?

➢ Hur var programserien upplagd och vilka hälsoproblem var det som främstuppmärksammades?

➢ Vilken kritik fick programmet?

➢ Hur mottogs programmet i pressen?

➢ Hur reagerade RF och Korpförbundet på programmet?

➢ Vilket genomslag fick Träna med TV?

7.1 Sveriges RadioEtt svenskt etermediebolag, AB Radiotjänst, skapades 1925. Det fick en någotannorlunda konstruktion jämfört med hur etermediebolag hade organiserats iandra västländer. Det fick inte en självständig offentligrättslig ställning som brit-tiska BBC, men var inte heller en del av statsförvaltningen som radion i Dan-mark. Bolaget utformades som ett aktiebolag, vilket fick monopol på radiout-sändningar. Denna utformning berodde bland annat på att man från statsmak-ternas sida önskade bereda olika intressenter inflytande i verksamheten. Detansågs dessutom som olämpligt att statsförvaltningens arbetsformer, ämbets-ansvar, offentlighet och besvärsrätt, skulle sätta sin prägel på radioproduk-tionen. När Radiotjänst ombildades till Sveriges Radio AB 1957 innebar det ingagrundläggande förändringar i bolagets organisation.3

I Sverige kom radio och TV i och med denna utformning att verka som såkallade public service-inrättningar, företag i allmänhetens tjänst. Det innebaratt statsmakterna garanterade en radiooch TV som byggde på en princip avredaktionell självständighet och integritet, mångfald, saklighet och opartiskhet.Medierna kom att betraktas som allmänhetens tjänare och skulle i princip ståfria gentemot staten och andra maktcentra. Staten hade dock att utöva kontrollöver verksamheten och ytterst garantera företagets ekonomiska bas genom attdet finansierades med licensavgifter. Etermedieföretaget kom från starten att

171


åläggas att främja folkupplysning och folkbildning. Programföretagets verksam-het har sedan starten reglerats genom avtal med staten.4

Denna utformning har kommit att betecknas som paternalistisk. Genompublic serviceutformningen ville statsmakterna skapa en gemensam kultur ge-nom en programverksamhet för alla, oavsett klasstillhörighet, kön och ålder ochutan hänsyn till var i landet lyssnaren hörde hemma, program med hela natio-nen som mottagare. Etermediemonopolet kom att användas som ett socialt kittför att hålla samman och ena nationen. Man kom dock från första början attverka i ett spänningsfält mellan sin egen vilja att uppfostra och bilda lyssnarnaoch lyssnarnas vilja att underhållas.5

TV kom på kort tid att finna vägen in i de flesta svenska hemmen, när re-guljära TV-sändningar kom igång, vilket de gjorde relativt sent i jämförelse medandra västländer. TV-starten skedde den 4 september 1956 efter ett par år avförsökssändningar och mediet kom snabbt att påverka hur stora delar av be-folkningen tillbringade sin fritid och utformade sina privata utrymmen.6 Ge-nom det genomslag TV fick har mediet kommit att utpekas som en orsak tillminskad fysisk aktivitet bland den svenska befolkningen.7 TV ansågs utgöra etthot mot befolkningens fysisk men mediet kunde samtidigt, som kommer attframgå nedan, vara ett kraftfullt propagandainstrument för fysisk aktivitet.

Idrott och massmedier har närt varandra allt sedan den moderna idrottensfödelse. Redan under 1700-talets första hälft kunde man läsa om cricket i engels-ka dagstidningar och i slutet av seklet började specifika idrottstidningar ges ut iEngland. Från mitten av 1800-talet kom rapporter om mer intressanta idrotts-händelser att spridas med hjälp av telegrafsystemet. Tävlingsidrott och mediertycks helt enkelt ha egenskaper som passar mycket väl ihop. Tävlingsidrottenhar tillhandahållit medierna ett lättarbetat innehåll och medierna har fört uttävlingsidrotten till människor, som inte varit närvarande för att med egna ögonta del av de större eller mindre bragder som presterats.8

Massmedier och tävlingsidrott har levt i en form av symbios. Tävlingsid-rott har varit en viktig del av programinnehållet när nya tekniker för masskom-munikation har etablerats. Förhållandet mellan tävlingsidrott och massmedierär numer ett välutforskat område.9 Tävlingsidrott spelade en vikig roll somprograminnehåll i de tidiga TV-utsändningarna.10 TV:s genombrott som mass-medium i Sverige brukar förläggas till utsändningen av ett idrottsevenemang,fotbolls-VM 1958. Enligt uppgifter i pressen ökade antalet svenska TV-licensermed 1 000 om dagen under VM-turneringen 1958.11 Under hela 1958 ökade an-talet TV-licenser från 87 000 till 244 000.12

Hur har då förhållandet mellan massmedier och motionsidrott varit? Det


172

är ju en typ av idrottsutövning som saknar tävlingsidrottens nerv och dramatik.Radioföretag började propagera för fysiska aktiviteter bland allmänheten somen del av programutbudet redan ett par år efter det att tekniken etablerats. Förstut med att använda radio som ett propagandainstrument för fysiska aktivitetervar ett amerikanskt livförsäkringsbolag. Metropolitan Life Insurance Companyintroducerade morgongymnastiksändningar i radio år 1925 som ett led i sitt ar-bete att förbättra folkhälsan för att på så sätt öka befolkningens livslängd ochdärmed förbättra bolagets lönsamhet. Programmet slog väl ut och rönte stortintresse. Under de första 27 månaderna som radioutsändningarna ägde rum fickbolaget motta 280 000 brev med förfrågningar om och erkännande av radio-gymnastiken. Det gymnastikprogram som sändes ut hade till största delen häm-tat sina övningar från den svenska gymnastiken.13 Även Physical Culture-rörel-sens portalfigur Bernarr MacFadden använde sig av radio för att propagera förfysiska aktiviteter bland den amerikanska befolkningen under 1920-talets sistaår. Radiostationen WOR, som sände programmet, hävdade att över en miljonpersoner deltog i de av MacFadden ledda gymnastikövningarna.14

I Sverige startade gymnastiksändningar i radio i september 1929. Tankarpå att sända program som uppmuntrade lyssnarna att gymnastisera hade fun-nits allt sedan radions allra första år. Frågan om möjligheten och lämplighetenav att sända morgongymnastik i radio hade väckts 1926. Förslaget realiseradesinte då dess förverkligande ansågs förutsätta radioapparater med högtalare. Detansågs som meningslöst att försöka få radiolyssnarna att motionera samtidigtsom de bar hörlurar. Efter det att gymnastikutsändningar per radio etablerats iDanmark 1927 och det visat sig att det fungerade på nordisk botten beslöts attstarta sändningar i Sverige.15

Bakom den svenska radiogymnastiken stod Gymnastikförbundet och närsändningarna inleddes hösten 1929 innebar de ett samarbete mellan SverigesRadio och Gymnastikförbundet med Gymnastikförbundet som finansiär.Morgongymnastiken ansågs vara ett värdefullt tillskott i programutbudet. Frånoch med 1930 kom programmet att sändas över samtliga radiostationer och be-kostas av Sveriges Radio. Gymnastikförbundet kvarstod som garant för detgymnastikmässiga innehållet i sändningarna.16 När motionspropaganda dökupp i etern skedde det alltså i samarbete mellan idrottsrörelsen och program-företaget. Det var emellertid det separatistiska Svenska Gymnastikförbundetmed sitt specifikt nationella och rationella kroppsövningsprogram, den svenskagymnastiken, som var först på det etermediala planet. Detta var ingen tillfäl-lighet. Motionsgymnastik var till skillnad från motionsidrott ett etablerat be-grepp under mellankrigstiden.

173


Gensvaret på programserien var gott. Bertil Uggla som ledde övningarna iradio fick via Sveriges Radio över ettusen brev som uttryckte en allmän belåten-het med sändningarna. Sändningarna bemöttes positivt även i pressen. Radio-gymnastiken blev snabbt till en institution som band det svenska folket sam-man genom en gemensam morgonritual. Den förblev det fram till hösten 1945

då Uggla hastig avled. Under de 15 år Uggla ledde radiogymnastiken kom hanatt etableras som en av tidens massmediala kändisar. Efter Ugglas död levde pro-grammet kvar under ett par år men lades ner efter våren 1948. I samband medUgglas död hade radion genomfört en lyssnarundersökning vilken visade att deflesta som lyssnat på programmet nöjde sig med att just lyssna.17

Under 1957 sände Sveriges Radio en uppmärksammad serie kallad Frånhösäck till muskelknutte, där såväl kondition som bantning uppmärksammades.Lennart Hyland tog sig an en så kallad hösäck som han med hjälp av Per-OlofÅstrand på GCI skulle göra en muskelknutte av. Där hade man först testat denfysiska prestationsförmågan hos en person som kände sig nedgången och trött.Därefter hade han tränats upp. Träningen ledde till att hans fysiska prestations-förmåga kom att förbättrats markant. Bakom programmet låg en pågående of-fentlig debatt om det svenska folkets fysiska förmåga.18

I samband med att Sveriges Radio startade sin programserie Träna med TV1963 svarade företaget på en begäran som varit införd i Svenska Dagbladet omett återinförande av morgongymnastiken i radio. Från programföretagets sidamenade man att det inte kunde anses komma under ett allmänt lyssnarintresseatt åter börja sända morgongymnastik i radio. De som ville motionerna medhjälp av radio hänvisades till motionsprogrammet Koppla av som sändes underfem minuter på måndagar och fredagar i melodiradion.19

På hösten 1964, efter det att Träna med TV sänts, började Sveriges Radioemellertid åter med program för morgongymnastik i radion. För första gångenpå 16 år kunde man, trots det ointresse som uttryckts mindre än ett år tidigare,utöva sin morgongymnastik under radions ledning. Gymnastiserandet leddesav den GCI-utbildade ishockeyhjälten Sven Tumba och sändes på mornarnaklockan 7.00.20 Programmet uppskattades av lyssnarna och en miljon männis-kor påstås ha varit med och tränat då det första avsnittet i den nya serien sän-des.21 Återinförandet av morgongymnastiken visar att Sveriges Radio kunde låtaallmänhetens intressen styra programutbudet.


174

7.2 Träning med TVTräna med TV presenterades för TV-tittarna i Röster i radio TV hösten 1963 somen serie hälsoträningsprogram. Det var svensk TV:s dittills största program-satsning.22 Målet med Träna med TV var dubbelt. Dels ville programmakarnalocka tittarna att aktivt ta del av de övningar som presenterades genom att visahur en grupp vanliga människor genom lämplig träning kunde öka sin fysiskaprestationsförmåga och därmed förbättra sitt allmänna välbefinnande, dels villman informera tittarna i ämnet fysisk fostran genom att ge dem inblickar i detsvenska motionssamhället och i den vetenskapliga forskningen som låg bakommoderna metoder för hälsoträning och fysisk träning i allmänhet. Serien hadetillkommit på TV-chefen Nils Erik Bæhrendtz personliga initiativ. Han hadesjälv, fysiskt nergången och överviktig, börjat träna regelbundet ett par år tidi-gare och ville med Träna med TV sprida den regelbundna träningens välsignel-ser till alla mer eller mindre hösäckiga TV-tittare, så att även de skulle få del avden välsignelse regelbunden fysisk träning skänkte.23 Genom att chockera tit-tarna ville man väcka dem till insikt om vådorna av ett alltför bekvämt liv. Hela60 procent av dödsfallen i landet sades nämligen ha ett samband med levnads-standard och vällevnad.24

TV-ledningen kunde räkna med en stor mängd tittare om satsningen föllpubliken någorlunda i smaken. Det fanns enbart en TV-kanal och TV hadehunnit bli var mans egendom. Antalet TV-licenser hade ökat från 33 per 1 000

invånare 1958/59 till 246 per 1 000 invånare 1964.25 TV-tittarna hade inte hellerhunnit bli alltför selektiva i sin TV-konsumtion, även om tittarfrekvensernavarierade med programtypen och med tiden för sändningen.26 En undersök-ning av publikbeteende som gjordes 1963 säger en del om i vilket tittarklimatsatsningen ägde rum. Den totala TV-publiken över 13 år beräknades uppgå till4,5 miljoner och cirka 80 procent av den såg i genomsnitt något TV-programvarje dag. Av TV-innehavarna såg 20 procent hela kvällsprogrammet på varda-garna och 70 procent på lördagarna. TV-innehavarna såg i genomsnitt en fjär-dedel av det totala programutbudet per dag.27

Sveriges Radio var inte det enda TV-bolag som började sända program föratt öka den fysiska aktiviteten under 1963. Under samma höst som Träna medTV sändes, introducerade brittiska BBC en mera systematisk programverksam-het. Varje lördag 12.00–12.50 och söndag 11.30–13.00 sändes specialprogram.Under programsäsongen sändes tio 15-minuters program som var ämnade attöka den fysiska aktivitetsnivån bland tittarna.28 I Storbritannien hade myndig-heterna redan före andra världskriget producerat propagandafilmer för att få

175


befolkningen att utöva sunda fysiska aktiviteter, filmer som visades på biograferrunt om i landet och uppmanade alla, oberoende av klass, ålder och kön, attdelta i någon form av sund motions- eller hälsoidrott.29

För att försäkra sig om att programmet utformades i enlighet med de se-naste vetenskapliga rönen hade Sveriges Radio tagit hjälp av ett läkarlag frånKarolinska sjukhuset. Chefen för sjukhusets klinisktfysiologiska laboratoriumprofessor Torgny Sjöstrand, tillika mångårig ordförande för RF:s poliklinik-kommitté, engagerades som vetenskaplig rådgivare och Folke Mossfeldt, fors-kare vid samma institution, som vetenskaplig ledare och ledare av tränings-passen i TV. Mossfeldt svarade även för seriens manus tillsammans med tid-ningen Expressens medicinske skribent Bernt Bernholm. Dessa, tillsammansmed TV:s Bengt Bedrup och Bob Elfström, var de som stod bakom program-mets utformning.30 När serien planerades hade man även haft för avsikt att in-volvera GCI i arbetet med programmet. I inledningsprogrammet omnämndesockså GCI som medverkande.31 Av det blev dock intet. Per-Olof Åstrand, somskulle ha representerat GCI, backade ur då programmet inte utformades på ettsätt som han ansåg sig kunna stå för. Enligt TV-chefen Bæhrendtz kom Åstrandistället att bli en av programseriens skarpaste kritiker.32

Den kritik Åstrand riktade mot programmets upplägg var inte specielltskarp även om den framstår som relevant. Han uppskattade idén med program-serien men ansåg att den på ett alltför ensidigt sätt vände sig till en viss kategoriav människor, de som var relativt vältränade och hade bra ryggar. Som tränings-programmet i serien var utformat kunde det vara farligt för helt otränade män-niskor att följa det. Åstrand hade framfört sin kritik till programmakarna då develat involvera honom i serien. Det hade dock varit på ett så sent stadium attdet inte funnits utrymme för dem att ta hänsyn till hans synpunkter.33 Åstrandskritik var riktig under förutsättning att den stämde. Om det träningsprogramsom presenterades var skadligt för otränade personer riskerade ju programserienatt orsaka en del skada.

Premiärsändningen, klockan 19.00 den 7 november 1963, inleddes med attTorgny Sjöstrand redogjorde för bakgrunden till programserien. Levnadsstan-dardsökningen under efterkrigstiden hade fört med sig en lång rad förbättringarför befolkningen. Den förbättrade levnadsstandarden hade emellertid negativabiverkningar Det ökade välståndet hade lett till att folk åt för mycket och rördesig för lite. För att komma till rätta med den minskade ”naturliga” rörlighetenvar människor tvungna att aktivt börja söka rörelse i form av frivilliga fysiskaaktiviteter eftersom en för låg fysisk aktivitetsnivå kunde leda till att ämnes-omsättningens organ återbildades, vilket medförde ökad risk för sockersjuka,


176

att hjärta och blodkärl återbildades samt att den allmänna tolerans hos krop-pens organ minskade, vilket medförde ökad känslighet för stress och sämreåterhämtningsförmåga vid sjukdom. Den moderna människan hade helt en-kelt inget val. Hon var tvungen att anpassa sin livsföring för att motverka denegativa följder som det förändrade levnadssättet medfört. Det gjordes bäst ge-nom att man försökte förbättra sin fysiska förmåga.34

Med hjälp av den träning som presenterades i Träna med TV skulle detsvenska folket kunna lägga grunden för en god hälsa. Hälsa handlade enligt Sjö-strand om mer än bara frånvaro av sjukdom. Hälsa var något större, något posi-tivt. En människa kunde inte bara vara vid god hälsa, hon kunde också stråla avhälsa. Det positiva med fysisk aktivitet var inte bara att den hjälpte till att mot-verka sjukdomstillstånd utan att fysisk aktivitet höjde livskvaliteten, vilket leddetill ännu bättre hälsa.35 Det hälsobegrepp som Sjöstrand här förespråkade varmaximalistiskt och påminde mycket om den hälsodefinition som antagits avWHO 1948: inte bara frånvaro av sjukdom utan även högsta möjliga fysiska,psykiska och sociala välbefinnande. Med hjälp av fysiska aktiviteter skulle manenligt Sjöstrand kunna komma att leva ett bättre liv. Den var ett livsideal ochhade ett både fysiskt och moraliskt värde.36

De personer, som skulle dra direkt nytta av Träna med TV och motionerainför TV-tittarna under de 16 veckor programmet skulle pågå, presenterades förtittarna under premiärprogrammet. De var indelade i två grupper, en gruppmed 15 kvinnor under Gun Hägglunds ledning och en med 15 män som leddesav Bengt Bedrup. Deltagarna var mellan 20 och 55 år gamla och hade valts utbland Sveriges Radios personal men var tänkta att motsvara ett genomsnitt avSveriges befolkning. I inledningsprogrammet poängterades just att de represen-terade ett tvärsnitt av befolkningen som anmält sig frivilligt att delta på grundav att de börjat känna sig ur form.37

TV-tittarna fick inledningsvis följa hur de som skulle träna i TV testadespå Karolinska sjukhuset. De var tvungna att genomgå en grundlig undersök-ning av sitt fysiska tillstånd, innan de kunde börja ta del av den hälsogivandeträningen. Tittare som kände sig osäkra angående sin fysiska status rekommen-derades också att konsultera läkare innan de satte igång att träna. De program-ansvariga var noga med att understryka att personer som led av hjärtfel ellerandra sjukdomar inte skulle delta vid den typ av träning som man hade för av-sikt att bedriva.38

När resultatet av hälsoundersökningen på Karolinska sjukhuset redovisa-des, visade det sig att de kvinnliga deltagarnas genomsnittliga fysiska förmågalåg något över vad som ansågs vara befolkningsgenomsnittets, medan den man-

177


liga gruppen låg något under. Vid seriens start motsvarade alltså tränings-gruppens fysiska förmåga ganska väl det föreställda befolkningsgenomsnittets.Det övningsprogram som de skulle träna efter sades också vara utformat på ettsådant sätt att alla skulle kunna följa med i övningarna oavsett ålder och kön.Man underströk att det handlade om hälsoträning, inte om att uppöva någragymnastiska färdigheter.39 Det faktum att träningsgruppsdeltagarnas fysiska för-måga motsvarade befolkningens genomsnittliga fysiska förmåga talar för attprogramserien inte var inriktad mot dem med den sämsta fysiska förmågan utanmot ”vanliga” människor, som kände sig hågade att förbättra sin fysiska för-måga. Den kritik som Åstrand uttalade framstår alltså som riktig.

Det första programmet innehöll inte något längre gymnastikpass. TV-tit-tarna fick nöja sig med en kort glimt som visades i slutet av programmet. Deövningar som visades utfördes till lugn och rytmisk musik framförd av en or-kester på plats i gymnastiksalen.40 1960- och 1970-talen framstår över huvudtaget som träningsmusikens decennium. Svenska gymnastikförbundet gav un-der slutet av 1960- och början av 1970-talen ut en mängd skivor under namnetMusik till gymnastik, skivor med musik inför olika masstruppsuppvisningarsamt rena motionsprogamsskivor. Kooperativa förbundet gav ut speciellahusmorsgymnastikskivor. Till de mer uppmärksammade skivutgivningarna hörskivan Spänsta med Birgitta där den GCI-utbildade prinsessan delade med sigav sina träningsråd. Sveriges Radio gav ut träningsskivor i samband med deträningsserier man sände, så att de människor vars intresse väckts för att tränaskulle kunna fortsätta i någorlunda invanda fotspår. Korpförbundets bidrogbland annat med en skiva med Thore Skogman.41

När den första sändningen avslutades underströks vikten av att träna re-gelbundet. Enbart TV-träningen räckte inte till för att ge en god fysisk förmåga.Deltagarna och tittarna fick därför hemläxa till nästkommande vecka. De skullepromenera, springa, cykla eller åka skidor ett par gånger.42 Träningsprogrammeti sin helhet visades endast en gång i TV. Det var i det sista avsnittet som sändesfrån studion. Programmet var cirka 20 minuter långt, inleddes med fem minu-ter uppvärmning varpå hela kroppen gicks igenom. Träningsprogrammets varuppbyggt kring böj-, töj- och lyftrörelser.43

Även om hela träningsprogrammet bara visades en gång i TV så genom-fördes det i samband med inspelningen av varje avsnitt och TV-publiken fick tadel av valda delar. I det andra avsnittet presenterades de olika momenten iträningsprogrammet och deras syfte förklarades. Genom att gå igenom de en-skilda delarna och förklara vari nyttan med dem låg hoppades man att kunnaengagera tittarna redan från början. Man försökte övertyga tittarna om att män-


178

niskor med en tillfredsställande kondition mådde betydligt bättre än otränade.Ökad fysisk aktivitet innebar dessutom att den aktive hade stora utsikter att gåner i vikt. För att inte avskräcka dem som lockats till att öka sin fysiska aktivitetefter det första programmet och känt av det, uppmärksammades de problemsom brukar drabba otränade som börjar träna. Genomgången koncentreradespå träningsvärk och vikten av att värma upp ordentligt innan man satte igångmed fysiska aktiviteter.44

Till skillnad från den utformning de flesta fysiska aktiviteter haft underdet föregående halvseklet var motionerandet i TV inte uppdelade efter kön,45

det vill säga den kvinnliga och den manliga träningsgruppen övade efter sammaträningsprogram. Under serien kom över huvud taget inte särskilt stor vikt attläggas på indelningen i en manlig och en kvinnlig grupp utan i stort sett all trä-ning genomfördes gemensamt. Det var endast när sammanställningar av fysiskförmåga eller vikt presenterades som man var mån om att skilja mellan kvinnoroch män.

Träningsgruppernas kondition mättes vid programseriens start och slutoch resultaten visade att de deltagandes kondition förbättrats avsevärt underträningsperioden.46 Förbättringen hade varit kontinuerlig även om konditions-ökningen varit störst i början av serien. Vid programseriens slut hade den man-liga träningsgruppen förbättrat sin fysiska arbetsförmåga med 30,5 procent ochden kvinnliga gruppen med 34,5 procent.47 Det fanns emellertid ett undantag.Den manliga gruppens träningsledare Bengt Bedrup hade inte förbättrat sinfysiska förmåga. Inför det sista programmet berättades i Röster i radio TV attBedrup inte hade höjt sin konditionsnivå jämfört med vid seriestarten. Dettaförklarades med att han istället för att sköta sin träning varit i Innsbruck ochkommenterat de olympiska vinterspelen.48

Det går inte att vara säker på vilka tittarsiffror Träna med TV hade. Datarörande konsumtion av etermedier i ett historiskt perspektiv är i bästa fall frag-mentariska. För perioden 1925–1950 är den i det närmaste obefintlig.49 SverigesRadio har dessutom varit restriktiv när det gällt att lämna ut resultat från depublikundersökningar som gjorts.50 Det finns dock många tecken på att Tränamed TV var en tittarmässig framgång. Programmet sades vid stickprovs-undersökningar ha haft lika höga tittarsiffror som Aktuellt.51 I samband med attTräna med TV sändes i en andra omgång 1968, uppgavs tittarsiffrorna för denförsta programserien ha varit två och halv miljoner tittare.52 ProgramledarenBengt Bedrup kallade i början av 1970-talet det hela för en drömstart för Tränamed TV 1963.53

179


7.3 UpplysningsverksamhetenOrsaken till att träningsprogrammet visades i sin helhet bara en gång var attupplysningsverksamheten hade en minst lika viktig roll att fylla i programmetsom den rena träningsinstruktionen. Träna med TV var mer än bara en före-gångare till de senare träningsvideorna. Förutom träningsgruppens aktiviteterinnehöll programmet inslag där olika teman, som hade med träning och hälsaatt göra, togs upp: barn och ungdomars fysiska aktiviteter, befolkningens vikt-ökning, träning för äldre, motion för personer med handikapp, träningens be-tydelse för att förebygga stress samt träning som allmänt sjukdomsförebyggandeåtgärd.54

Träna med TV riktade sin propaganda för ökad fysisk aktivitet mot helafolkkroppen, som man önskade få i så bra fysisk form som möjligt. Det fram-gick av att inslag om idrott för äldre och idrott för handikappade fanns med iprogramserien. Det hälsobegrepp som omfattades av männen bakom Tränamed TV var påverkat av ett synsätt på hälsa vars rötter finns i antiken och somförts fram av det tidiga 1900-talets hälsorörelse. Hälsa var ett livsideal och hadeett både fysisk och moraliskt värde och det var individens eget ansvar att före-bygga ohälsa.55

Ett av hälsoupplysarnas största problem, vilket nämnts tidigare, ansågs varaatt människor insåg hälsans värde först när de drabbades av sjukdom. Så längede var friska tänkte de inte på hälsoproblem och levde inte som de borde för attfå behålla hälsan. De flesta visste även alldeles för lite om hur man skulle skötasig för att undvika ohälsa och sjukdom. Det fordrades därför ökad kunskap omkroppen, en kunskap medborgarna var skyldiga att skaffa sig. Samhällets kost-nader för ohälsa hade blivit alldeles för stora. Med en förnuftig livsföring kundemånga angrepp på hälsan lätt undvikas. Allt fler läkare hade också övertygatsom att de nya folksjukdomarna, som magsår, högt blodtryck, för tidig åderför-kalkning, cirkulationsstörningar och andra åkommor, i viss utsträckning orsa-kades av brist på fysisk aktivitet.56

7.4 ÖverviktsproblematikenBefolkningens vikt, eller snarare övervikt, har som framkom i avsnitt 4.3 varitett av de oftast uppmärksammade problemområdena när befolkningens hälso-tillstånd uppmärksammats. Träna med TV utgjorde inget undantag. Redan idet första avsnittet poängterade Torgny Sjöstrand att det ökade näringsintaget


180

hade påverkat den svenska kvinnan. Hon sades öka sin vikt med ett halvt kiloom året från 20-årsåldern till 70-årsåldern. Det innebar en sammanlagd viktök-ning på 25 kilo, vilket oundvikligen ledde till sjukdomar och besvär i övrigt.57

En allt mer utbredd övervikt sades vara en folksjukdom som brett ut sigefter andra världskriget.58 I en utförlig artikel i ämnet av Folke Mossfeldt i Rösteri radio TV framgick det hur allvarligt man ansåg överviktsproblemet vara. Denkaraktäriseras som en livshotande folksjukdom. De som inte var observanta påsin vikt och därför drabbades av övervikt stod inför en mängd risker. De allvar-ligaste farorna var att:

➢ övervikt skapade orörlighet, vilket medförde ökad övervikt som i sin turökade dödsrisken, skapade obehagskänslor och isolering från normaltumgänge,

➢ övervikt ökade belastningen på höft-, knä- och fotleder vilket orsakade enhel del besvär,

➢ övervikt tog bort den känsla av välbefinnande som kroppsbehärskningmedförde och

➢ övervikt ökade risken för sockersjuka, hjärnblödning, gallvägssjukdomaroch njursten.59

De som drabbades av övervikt skulle dock inte misströsta och bara vänta på attinsjukna. De kunde istället själva ta tag i sin situation. Det fanns en rad relativtenkla råd för dem som ville gå ner i vikt. Genom att följa dessa kunde de gå neri vikt, eller hålla sin vikt konstant, och på så sätt undgå de utmålade farorna.Det gällde framför allt att skaffa sig en regelbunden dagordning, akta sig för fettoch socker, kontrollera vikten regelbundet och motionera.60

Genom en smula självdisciplin och hårt arbete var det möjligt att leva lyck-ligt utan att behöva riskera att drabbas av övervikt. I det Träna med TV-avsnittsom uppmärksammade bantning uppträdde Bengt Bedrup som levande illus-tration av de problem den överviktige drabbades av. För att återfå den vikt hanhaft innan han börjat träna inför programserien hade han iklätt sig en blyvästsom vägde 13,5 kilo. Tittarna fick följa med Bedrup ut på lokal där han åt gottsamtidigt som man talade om risken med övervikt. Kedjan god mat – risk förövervikt – måste banta gjordes tydlig. För att verkligen understryka att överviktvar ett växande problem redogjorde en inbjuden expert för en undersökningsom visade att 20 procent av den manliga befolkningen, 40 procent av denkvinnliga och 60 procent av den kvinnliga befolkningen över 50 år var övervik-tig. Brev till redaktionen som behandlade bantningsfrågor uppmärksammades,

181


brev som sågs som bevis för att intresset för bantningsfrågor var stort. Tränings-gruppen fick även viktminskning i hemläxa av den medverkande experten.61

I det efterföljande programmet varnades än en gång för övervikt och manuppmanade tittarna att inte öka kaloriintaget bara för att de börjat träna.62 Över-vikt återkom som tema i det avsnitt som sändes inför julen. I programmet ut-färdades en varning för julmaten.63 Problemet man stod inför var hur man skullekunna hjälpa normalviktiga människor att behålla sin idealvikt samt hjälpaöverviktiga människor att gå ner i vikt.

De idealvikter som presenterats i olika vikttabeller har inte varit något sta-tiskt utan har liksom kroppsidealen varierat.64 Om man jämför de idealvikter,som presenterades i den bok Bengt Bedrup gav ut i samband med Träna medTV,65 med de siffror Otto Jervell presenterade i Nordisk familjeboks sportlexikon193866 framgår att mäns idealvikt hade tillåtits öka. Idealvikten för en man somvar 178 centimeter lång hade stigit från 69,5 kilo till 71,8 kilo. En möjlighet äratt den ökade vikten berodde på att Bedrups vikter inkluderar kläder någotJervell inte berörde. Synen på vad kvinnan borde väga hade genomgått en rela-tivt stor förändring. Hennes idealvikt hade minskat mer än vad mannens vikttillåtits öka. Idealvikten för en kvinna som var 166 centimeter lång hade mins-kat från 62,3 kilo till 60,2 kilo. Från att ha fått väga något mer än en man avsamma längd 1938 rekommenderades hon 26 år senare att väga mindre. Skillna-den blir ännu större om man även när det gäller kvinnorna tar hänsyn till attBedrups rekommenderade vikter inkluderar kläder.67

Medelvikten och medellängden för TV:s träningsgrupper var vid program-seriens start 77,4 kilo och 177 centimeter för männen och 63 kilo och 166 centi-meter för kvinnorna. Under träningstiden minskade de deltagande männensvikt med 1,4 kilo och kvinnornas med 1,6 kilo. Männen låg i medeltal över derekommenderade idealvikterna i såväl Bedrups som Jervells idealviktstabeller,både när de började träna och efter det att serien avslutats. Kvinnornas vikt lågnågot över idealvikterna vid starten men under Jervells och något över Bedrupsidealvikt vid seriens slut.68 Det bästa resultatet för den som ville gå ner i viktansågs uppnås genom en kombination av diet och fysisk aktivitet.69 Övervikthade under i stort sett hela programserien, från det att Torgny Sjöstrand i inled-ningsprogrammet ondgjorde sig över den svenska kvinnans tilltagande vikt,framställts som ett både individuellt och samhälleligt problem av högsta rang.Den fete sades vara sjuk, samtidigt som det var upp till den enskilde att själv taansvar för den uppkomna situationen och genom självdisciplin och hårt arbetekomma till rätta med sitt viktproblem. Hon skulle dock få en god hjälp på vä-gen om hon följde de råd som gavs i Träna med TV.


182

7.5 Dagspressens inställningDagen för och dagen efter det första avsnittet av Träna med TV skrev pressenmycket om träning och befolkningens fysiska tillstånd.70 Mottagandet av Tränamed TV var överlag positivt. Det första avsnittet av Träna med TV ansågs lovagott och vara väl genomtänkt,71 vara en fin upptakt för försöket att förbättrafolkhälsan,72 vara rena lyckokastet med lämpligt sammansatt gymnastikgrupp,som inte gjorde tittaren generad för sin egen fysiska status,73 vara ett behjärtans-värt arbete som inletts med en trevlig och stimulerande uppläggning74 samt varaen lätt och bra upptakt.75 Alla tidningar var dock inte odelat positivt inställdatill Träna med TV. Programmet beskrevs även som arrangerat och patent-hurtigt76 med en pretentiös upptakt.77

Att den svenska befolkningen var i dålig kondition, vilket orsakats av förmycket mat och för lite fysisk aktivitet, var en allmänt utbredd uppfattning.Svenskarna behövde därför hjälp med att träna upp sin fysiska förmåga och gåner i vikt. Det ansågs till och med bevisat att det svenska folket höll på att blislött. Trots att det inte fanns någon allmän statistik över den svenska befolk-ningens kondition, var samtliga kommentatorer eniga med Torgny Sjöstrandom hans allmänna iakttagelse att konditionsnivån sjunkit avsevärt sedan 1940-talet. Konditionen hos värnpliktiga, som man hade siffror på, var inte längrevad den borde vara. De hade kondition som 30-åringar. Även den svenska kvin-nan viktökning togs som belägg för att någonting måste göras. Övervikt ochdålig kondition innebar ökad risk för en mängd sjukdomar och sjukdomstill-stånd. Den ökade välfärden hade inte heller i någon större utsträckning lett tillen höjning av medellivslängden. Svensken levde bättre men inte nödvändigt-vis längre. Den återstående livslängden för en 50-åring hade endast ökat medtvå år under de föregående 75 åren, en ökning som berodde på medicinska in-satser, vilka innebar att läkarna kunde upprätthålla livhanken på människorlite längre och inte det ökade välståndet, vilket snarare arbetade i motsatt rikt-ning.78

Ansvaret för den uppkomna situationen och för att komma till rätta medden vilade, enligt pressen, på den enskilde och skulle inte skyllas på samhällsut-vecklingen. Det var både rätt och naturligt att använda sig av de hjälpmedelsom den moderna tekniken skapat. Fysisk inaktivitet, å andra sidan, bränn-märktes som en personlig synd. Det ansågs vara nödvändigt att lyfta fram ex-trema fall för att med hjälp av chockeffekt få tanken om nödvändigheten avfysisk aktivitet att ta form och leda till handling. Den rådande situationen be-tecknades som skandalös. Alla kunde gå ned i vikt, och att äta för mycket be-

183


traktades inte som sjukligt utan som en ovana som man kunde vänja sig av med.Det var individerna själva som måste lära sig inse följderna och ta konsekven-serna. Ett problem var dock att när konsekvenserna av det felaktiga levnads-sättet i allmänhet började bli akuta, i 60-årsåldern, var det mycket svårt att sättaigång med träningen. De verkliga farorna började dyka upp redan i 25-årsåldernoch det var då det var dags att skaffa sig de sunda vanorna, innan den kroppsligadegenerationen satt in på allvar.79

Flera tidningar uppmärksammade Torgny Sjöstrands käpphäst, behovet avökad upplysning kring motionsfrågor och då framför allt myndigheternas an-svar i detta sammanhang. Den rådande välmågan sågs som en fara för densvenska kulturen och, om utvecklingen fick fortgå, skulle det framtida samhäl-let bli en mardröm. Lösningen på problemet var ökad fysisk aktivitet.80 I länder,där utvecklingen mot överviktsproblem gått längre än i Sverige, som USA ochKanada, hade man redan insett behovet av propaganda och upplysning.81

Träna med TV fick extra mycket uppmärksamhet i Stockholms tidningarnär programmet började sändas. Expressen, som varit tidigt ute med att propa-gera för TV:s satsning på motionsidrott, uppmanade sina läsare att ta del i TV:sträning för att lära sig förbättra sin hälsa och kondition.82 Det kan tänkas havarit av viss betydelse att tidningens medicinske skribent Bernt Bernholm varengagerad som manusförfattare i TV-serien. Aftonbladet inledde i samband medprogramstarten en serie, Så klarar de spänsten, som skulle lära svenska folketspänsta. I serien visade kända svenskar hur de byggde upp konditionen.83 Stock-holms-Tidningen startade egna konditionstester vid Hellasgården i sambandmed TV-seriens premiär. Tidningen hade fått en mängd telefonsamtal från oro-liga läsare redan innan det första avsnittet av Träna med TV var till ända, samtalfrån läsare som hade fått en chock av programinnehållet. Det var därför manbeslutat att ge allmänheten chansen att testa sin kondition och få uppgift omsin fysiska ålder.84

Den svenska dagspressen framstår som i det närmaste totalt enig med deansvariga bakom Träna med TV om hur problemen kring medborgarnas fysiskahälsa såg ut. Den hade också i stor utsträckning anammat budskapet att det varen personlig plikt att sköta sin hälsa. Om det offentliga svarade för att upplysaallmänheten om vilka hälsorisker den stod inför, hade den enskilde att själv taansvar för att leva på ett sätt som minimerade dessa risker. TV-programmet ochde problem det tog upp sågs dock inte som något som berörde tidningarnasidrottsbevakning, utan artiklarna i ämnet publicerades framför allt på nyhets-sidorna och kommenterades på ledarplats, medan tidningarnas sportsidor en-dast skrev om tävlingsidrott. Sportjournalisterna använde sig av ett rigoröst


184

idrottsbegrepp och var uteslutande intresserade av uppvisningsidrott i gladia-tormiljöer, för att låna ett uttryck från Rolf Hofmo.85

7.6 Träna med TV och idrottsrörelsenSveriges Radio valde att genomföra sin träningsserie utan att involvera idrotts-rörelsens organisationer. Det gjorde man på grund av den osämja som råddemellan RF och Korpförbundet i början av 1960-talet (se avsnitt 5.1.3 ovan). Deprogramansvariga var helt enkelt rädda för att det skulle bli bråk och stridighe-ter om man blandande in dem i programarbetet.

Trots att de inte fått delta i utformandet av TV:s motionspropaganda, upp-märksammades programsatsningen av den frivilliga idrottens organisationer. Isamband med att Träna med TV lanserades kommenterades serien i SvenskIdrott:

Idén är TV-chefens, Nils Erik Baehrendtz, resultatet av erfarenheter gjorda sommedlem i en s.k. motionsgrupp på Karolinska sjukhuset. Varmed besannas påstå-endet, att det hjälper föga att tjata – vilket idrottens folk av olika kategorier gjort imånga år – men att det tänder när någon av dem som har att bestämma vis egenerfarenhet kommer in på samma linje.86

Trots att man inte fått vara med försökte RF engagera sina medlemmar i arbetetmed att följa upp TV-serien. Det rådde ingen oenighet om problemet, att densvenska befolkningen rörde sig för lite. Om TV-serien lyckades höja intressetför fysiska aktiviteter var man från RF:s sida villig att hjälpa de nyblivnamotionärerna att fortsätt på den inslagna vägen mot bättre hälsa. Dessa måsteutöva sin idrott någonstans och då RF var den största idrottssammanslutningen,som dessutom såg sig som företrädare för det samlade svenska idrottsintresset,så var det naturligt att RF-föreningarna skulle ta emot de nyblivna motionärer-na. Rätt upplagd hade idrott mycket att ge ”då det gäller att göra folk friskare,arbetsdugligare och gladare”.87

För att organisera det ökade intresset för motion, som man såg i förläng-ningen av TV-serien, lanserade RF:s Centralkommitté för svenska motions-idrottsförbund satsningen TV-sport 64.88 Idrottsorganisationernas medlemmaruppmanades att hjälpa till så att man skulle kunna utnyttja det intresse för fy-sisk aktivitet som Träna med TV väckt hos många människor som dittills inteintresserat sig för fysiska aktiviteter. De råddes att stimulera sina vänner ochbekanta till att bedriva lämplig motion under trivsamma former. RF-idrottensviktigaste uppgift i Träna med TV:s kölvatten skulle vara att bereda plats för alla

185


dem som väckts för motionsidrottens välsignelser genom TV-serien. För att TV-serien skulle ge verkligt resultat måste de som inspirerats av programserien vin-nas för varaktig fysisk aktivitet. För att de inte skulle sluta när träningsserienslutade måste de därför erbjudas inspirerande miljöer att fortsätta träningen i.89

RF:s satsning på att följa upp Träna med TV innebar att artiklar medmotionsidrottstips publicerades i Svensk Idrott och i en del specialförbunds tid-ningar. I samarbete med försäkringsbolaget Framtiden utarbetades även ettmotionskort med träningstips som spreds i 200 000 exemplar.90 Man arbetadeäven med att sprida information i skolor och vid kurser av olika slag, såväl inomsom utom idrottsrörelsen. Därutöver genomfördes ledarutbildning med inrikt-ning på motionsidrott. Med TV-sport 64 ville RF tillhandahålla motions-idrottsservice och program för trivselmotion i grupp, förmedla motionsidrotts-tips i allmänhet, saluföra Träna med TV-skivan och arméns handbok för kondi-tionsträning. För att kunna bekosta den nya satsningen på motionärer ansökteRF om extra anslag från regeringen för att kunna utvidga och effektivisera såvälmotionsservicen som utbildningen av speciella motionsidrottsledare.91

RF:s satsning på att ta tillvara det ökade intresset för fysiska aktiviteter, somTräna med TV skapat, har inte lämnat några större avtryck. När TV beslutadeatt producera en ny omgång Träna med TV-program i slutet av 1960-taletuppmärksammades resultatet av den första programserien i Svensk Idrott. Medett par års perspektiv på händelserna konstaterades att Träna med TV hade kom-mit helt oväntat för de organisationer som arbetade med att få det svenska fol-ket att röra på sig: Korpförbundet, Skidfrämjandet och RF. TV hade inte tagitnågra kontakter med dem för att få synpunkter på programmets utformningoch uppföljning. Det hade inneburit att organisationerna blivit tagna på sängen,när de plötsligt, på grund av programmets genomslag, hade ställts öga mot ögamed mängder av motionslystna individer som inspirerats av TV-serien. Orga-nisationerna hade stått maktlösa inför det ökade intresset för fysiska aktiviteteroch inte kunnat ta emot alla intresserade.92

RF:s remissyttrande angående 1960 års radioutredning är intressant i dettasammanhang. Där föreslog man att den framtida programpolitiken i radio ochTV i högre grad än dittills borde avspegla det ständigt ökande intresset föridrott, motion och friluftsliv som egen aktivitet och inte bara som passivt åskå-dande. Man erbjöd sig att samarbeta nära och fortlöpande vid tillkomsten avsådana program, program för idrottsutövande och friluftsliv i form av informa-tions- och instruktionsprogram. Det var en typ av program som skulle kommaatt bli angelägnare med hänsyn till den ökade sändningstiden för framför alltTV, vilket skulle leda till ökat tittande och därmed en ökad fysisk passivitet


186

bland stora befolkningsgrupper. Denna ur folkhälsoperspektiv negativa följdkunde motverkas genom att man medvetet och planmässigt stimulerade till fy-sisk aktivitet.93

Korpförbundet framstår till en början som mer positivt inställd till Tränamed TV än RF, även om man var tveksam till att idrottsorganisationerna höllsutanför. I tidningen Korp presenterades satsningen under rubriken Bravo, do-cent Bæhrendtz. TV:s satsning sågs som något som låg helt i linje med Korp-förbundets syften och målsättningar. Man såg därför med glädje att det, somman inom idrottsrörelsen, speciellt Korpförbundet, argumenterat för så länge,äntligen uppmärksammades från inflytelserikt håll. Själva upplägget av serienansågs dessutom likna den kampanj som Korpförbundet bedrev i samarbetemed Folksams hälsoråd och arbetslivets parter, 4 M-kampanjen.94 När serienstartat uppmanades korporganisationer att undvika att lägga tävlingar och sam-mankomster de dagar när Träna med TV sändes, eftersom korpidrottsfolk dåborde sitta framför TV-rutan.95

Korpförbundet startade ingen speciell aktivitet för att ta tillvara det ökadeintresset för fysiska aktiviteter som Träna med TV skapat. Träna med TV sågshelt enkelt som en bekräftelse på att Sveriges Radio hade tagit upp en verksam-het som man alltid sysslat med inom Korpförbundet. Det var Korpförbundetsmotionsidéer, att bilda motionsgrupper, som tagits upp i Träna med TV och påett effektivt sätt spridits över landet. Från korphåll ansåg man sig helt enkelt hahaft tur, när TV beslutat att sända en träningsserie som låg helt i linje med denverksamhet man propagerat för sedan krigsslutet. Förbundet intensifierad docksitt arbete med motionsgrupper för att därigenom försöka tillfredsställa detökade intresset för att motionera i grupp som hade skapats av TV-serien.96

Ty programformerna som visats i TV-rutan och som ännu en tid framöver kom-mer att visas, överensstämmer helt med de initiativ korpidrottsrörelsen tagit underårens lopp och som ytterligare intensifierats i anslutning till Hälsoåret 58 och denännu pågående 4M-kampnajen. Och det är väl egentligen den senare kampanjensmotionsbudskap och alternativ som på ett strålande sätt anammats.97

Den stora vinnaren bland idrottsorganisationerna fanns dock inom RF-kol-lektivet. Gymnastikförbundet ökade sitt medlemstal från 200 000 före serie-starten till mellan 250 000 och 275 000 i februari 1964. En effekt av Träna medTV blev att det gymnastiserades och motionerades som aldrig förr i Sverige.Träna med TV ansågs vara den kampanj för gymnastik som fått störst genom-slag någonsin.98

Intresset för Gymnastikförbundets aktiviteter sades ha ökat till nivåer som

187


tidigare uppnåtts endast när förbundet i samarbete med landets tidningar orga-niserat Spänstpropagandan under de första åren av andra världskriget. Gym-nastiksalar fylldes av nya gymnaster, vilket medförde problem då det fanns förfå gymnastiksalar och motionsutrymmen samt för få ledare för motionsgym-nastik. Det faktum att en TV-serie så snabbt kunde orsaka en markant ökningav anslutningen till gymnastikavdelningarna sågs som ett tecken på att det fannsett stort dolt intresse bland allmänheten för att bedriva den fysiska aktivitet somgymnasterna erbjöd, bara människor fick den presenterad för sig på ett riktigtsätt.99

Trots att TV valde att inte involvera motionsidrottens huvudorganisatio-ner, när man genomförde sin stora satsning på att få det svenska folket att insevikten av kontinuerlig fysisk aktivitet, var de två huvudkontrahenterna alltsåeniga om att TV:s satsning var lovvärd. Sammanfattningsvis framstår det somom RF inte varit riktigt berett på det ökade intresset för fysiska aktiviteter somTräna med TV skapade. En viss tröghet i det interna idrottsutvecklingsarbetetkan anas. För att nya idéer skulle finna vägen in i organisationen förefaller det,som om de måste grundläggas utanför den och sedan införlivas i RF:s idrotts-arsenal. Då en ny form av fysisk aktivitet etablerats, har RF alltid varit villig ochkapabel att föra in den i och anpassa den till sin organisationsstruktur. Korp-förbundet å andra sidan tycks ha levt efter premissen, att all idrott som inriktatsmot motion och hälsa utgjorde den typ av idrott, som man själv redan bedrevoch förespråkade. När den bedrivits av andra aktörer hade dessa enbart kopie-rat korpidrotten.

7.7 Avslutande diskussionTräna med TV visar på att människans förhållande till kroppen kompliceradesefter andra världskriget. Kroppen hade i det allt mer automatiserade industri-samhället i hög grad förlorat sin tidigare naturliga funktion som arbetsredskap.Den kom istället i hög grad att omvandlas till en symbol för estetik, sundhetoch identitet. Man skulle kunna säga att den vältränade kroppens funktion intelängre skulle sökas i dess användbarhet utan i hur den presenterades.

Sveriges Radio sände program att träna till för första gången 1929. Till skill-nad från Träna med TV hade morgongymnastiken i radio varit ett samarbetemellan programföretaget och en företrädare för fysiska aktiviteter. Samarbetethade dock skett med det egensinniga Gymnastikförbundet som hade sina egnaidéer om hur och varför fysiska aktiviteter skulle organiseras, inte med någon av


188

den konventionella idrottens företrädare. Det var ingen tillfällighet. Motions-gymnastik var till skillnad från motionsidrott ett etablerat begrepp redan undermellankrigstiden.

Träna med TV var en kampanj för att få människor att träna sina kropparoch bli i bättre fysisk form i ett samhälle, där det mer direkta behovet av envältränad kropp för att kunna leva och arbeta försvunnit. Den tändande gnis-tan för Sveriges Radios beslut att producera programserien var att TV-chefenNils Erik Bæhrendtz börjat träna, upplevt det som något mycket positiv ochdärför ville sprida detta positiva till en så stor del av den svenska befolkningensom möjligt. Detta, tillsammans med den allmänna oron för befolkningens av-tagande fysiska förmåga, var tillräckligt för att Sveriges Radio skulle genomförasin dittills största satsning på en enskild programserie.

I Träna med TV tog man upp just frågorna: Hur skulle man bära sig åt föratt förbli vid hälsa? Hur skulle man leva i ett samhälle där människan inte längrebehövde använda sin kropp på samma sätt som tidigare? Vilken roll skulle krop-pen ha då dess muskler inte längre behövdes i produktionen och människaninte längre på allvar behövde använda sin kropp för att förflytta sig? Lösningenpå dessa problem var just den typ av träning som man propagerade för i Tränamed TV. För att kunna leva med bibehållen fysisk förmåga och välbefinnande idet nya samhället, som inte ställde några högre krav på människans fysiska för-måga, krävdes paradoxalt nog ökad fysisk aktivitet. Om man inte var kontinu-erligt aktiv förlorade man dessutom snart den fysiska förmåga man med myckenmöda skaffat sig, fysisk förmåga var en färskvara.

För att lyckas i sitt uppsåt använde sig programmakarna av ett plikt-argument. För att vara en god samhällsmedborgare skulle man göra sitt ytterstaför att förbli frisk för att inte belasta sjukvården i onödan utan istället vara kapa-bel att hjälpa till att förbättra samhället. En vältränad kropp framställdes där-med som en symbol för att man som god samhällsmedborgare dragit sitt stråtill stacken. Kroppen kan alltså sägas ha förvandlats till en symbol för hälsa,moral och karaktärsstyrka.

Programserien fick dock viss men inte speciellt högljudd kritik. Den kritiksom riktades mot programmet av Per-Olof Åstrand var emellertid relevant, omvi betänker att syftet med programserien var att få dem som inte rörde på sig attbli fysiskt aktiva. Om programmet då i alltför stor utsträckning riktade sig motdem som var relativt vältränade och hade bra ryggar, hade programmakarna defacto missat en av programseriens viktigaste målsättningar eftersom det kundevara farligt för helt otränade människor att följa det förevisade träningspro-grammet.

189


Träna med TV fick överlag ett positiv mottagande i pressen, som accepte-rade såväl den problembild som målades upp av programmakarna som de pro-blemlösningar som förespråkades. I pressen framstod det som om serien upp-märksammade ett allvarligt samhälleligt problem, som kunde lösas om man till-ägnade sig de lösningar som förespråkades, nämligen en ökad fysisk aktivitetsamt en viss restriktion vad gällde konsumtionen av födoämnen för att kommatill rätta med en hotande överviktsepidemi.

Trots att TV valde att inte involvera idrottsrörelsen i serien var dess organi-sationer eniga om att TV:s satsning var lovvärd. TV hade tagit sig an en uppgiftsom idrottens organisationer länge propagerat för. Trots att Sveriges Radio intelåtit dem medverka ansåg man att TV propagerade för idrottsrörelsens problem-beskrivning och problemlösning. I och med att TV-serien fick ett så starkt ge-nomslag, började de även att anpassa sin verksamhet för att kunna fånga uppdem som aktiverats genom TV-serien.

Även om det är svårt att säga något med säkerhet om hur många männis-kor som följde TV-serien och ökade sin fysiska aktivitetsnivå till följd av den ärde indicier som finns tillräckliga för att slå fast att serien hade ett stort infly-tande, åtminstone på kort sikt. Tittarsiffrorna var höga. Siffran 2,5 miljoner tit-tare per avsnitt har nämnts. Uppgifter från idrottsrörelsen om en stor anslut-ning av nya idrottsutövare i samband med serien talar också för att tittarna ävenbörjade utöva sina fysiska aktiviteter inom idrottsrörelsen.

Träna med TV innebar ett lyft för svensk kroppsövningspropaganda. Deteffektivaste instrumentet för envägskommunikation som funnits, användes föratt få Sveriges befolkning att bli regelbundet fysiskt aktiv. Detta fick även andradelar av medieapparaten, framför allt pressen, att börja propagera för ökad fy-sisk aktivitet bland befolkningen. Träna med TV visade tittarna hur de kundebedriva hälsoträning, inspirera dem till att verkligen utöva den och tala om förtittarna hur viktig den var.

Träna med TV:s genomslag och det ökade intresset för motion och fysiskaktivitet kan emellertid inte enbart förklaras med TV-mediets tjuskraft och pres-sens engagemang. Programserien bör också ses som ett av en lång rad avupplysnings- och propagandaarrangemang, som tog sin start när Gymnastik-förbundet började samarbetet med de andra folkrörelserna under 1930-talet.TV:s satsning ingick i en kedja av upplysnings- och propagandaaktiviteter, sominkluderar Spänstpropagandan och Hälsokampanjen under 1940-talet, Folk-sams och Korpförbundets Hälsoåret 58 och 4 M-kampanj samt MIKA och RF-förbundens Sport 60-tal satsning. Dessa kampanjer hade närt varandra.

Träna med TV 1963/64 kan alltså sägas vara ytterliggare ett exempel på kol-


190

lektiva massmotionsidrottsaktiviteter, med en tydlig avsändare och ett tydligtbudskap, som startade före andra världskriget, men den var på samma gång etttydligt exempel på att ansvaret för befolkningens hälsa framför allt var indivi-dens eget. I och med Träna med TV blev det tydligt att individen hade att ta påsig ett stort ansvar för sin hälsa. Att sköta sin fysiska hälsa framställdes som ettlivsstilsval och det allmännas ansvar begränsades till att upplysa om en sund livs-stil. Övningsprogrammets funktionella utformning, att det inte krävde någrahjälpmedel och kunde utföras i princip var som helst, innebar att varje individkunde utföra övningarna där han eller hon själv hade lust. De brett upplagdainsatserna för att befordra motionsidrott före Träna med TV hade i större ut-sträckning riktat in sig på att få kollektiv att agera gemensamt.

En individualistisk kroppsträning för personens egen skull, som blommadeut på 1970- och 1980-talen, kunde skönjas. Fysiologer hade åren runt 1960 en idet närmaste fullständig kontroll över hälsopropagandan i samband med fy-siska aktiviteter. Den naturvetenskapliga och individbiologiska människosynde företräder medverkade till att det allmänna kunde skjuta över en del av an-svaret för befolkningens hälsotillstånd på individerna: att bevara sin hälsa blevtill ett individuellt val, träna eller inte träna, hålla diet eller frossa, röka ellervälja bort den stora cancerrisken.

191


RF och motionsidrotten1963–1981

I detta kapitel återvänder jag till idrottsrörelsen och framför allt RF sombefordrare av motionsidrott. Uppmärksamheten riktas i första hand mot

RF:s agerande från mitten av 1960-talet till 1980. Med RF avses i likhet med itidigare kapitel förbundets högsta centrala nivå, det vill säga riksidrottsmötetoch riksidrottsstyrelsen liksom de arbetsgrupper som var knutna till RF cen-tralt för att arbeta med att främja motionsidrott.

Kapitlet innehåller fem delar där den första tar upp arbetet med att skapaen internationell plattform för arbetet med att sprida motionsidrotten. Däref-ter följer avsnitt dels om motionsidrotten inom RF vid mitten av 1960-talet,dels om hur det internationella konceptet TRIM togs upp även i Sverige. Soci-alstyrelsens engagemang för bättre kostvanor och ökad fysisk aktivitet gås ige-nom liksom till sist kampanjen Sverige i TRIM. Syftet med kapitlet är att visahur arbetet med att befordra motionsidrott intensifierades och kom att invol-vera allt fler aktörer under slutet av 1960- och 1970-talen. De frågor som ställtsför att belysa och förklara motionsidrotts spridning i detta kapitel är

➢ Varför började ett internationellt samarbete för att sprida motionsidrottenspira i slutet av 1960-talet och hur bemöttes dessa försök av idrottsrörelsensledande aktörer?

➢ Förändrades fysiska aktiviteters ställning i samhället under perioden?

➢ Hur lade RF upp arbetet för att sprida motionsidrotten till den svenskabefolkningen?

➢ Försökte RF använda sin maktposition för att påverka vilka som fick möj-lighet att befordra motionsidrott?

8Kapitel


192

Trots de motionsidrottssatsningar som gjordes från RF:s sida fram till mitten av1960-talet hade organisationen inte lyckats skapa någon fast form för hurmotionsidrottsarbetet skulle bedrivas. Förbundsledningens försök att etableraRF som den ledande organisationen även för motionsidrotten hade inte lyck-ats. Under 1960-talet försökte man fortfarande finna en form för sitt engage-mang för motionsidrotten, vilket gjordes framför allt utifrån den samhällsrollRF ville spela. En av orsakerna till att det ansågs vara viktigt att satsa resurser påatt organisera motionsidrott var att den ansågs erbjuda ett bra sätt att förankraidrotten i samhället, ett samhälle som på grund av hur det förändrades var i be-hov av att medborgarna ökade sin fysiska aktivitetsnivå. Motionsidrott kundespela en viktig roll för folkhälsans bevarande och höjande, samtidigt som denhjälpte till att öka förståelsen för idrotten och dess behov hos anslagsbeviljandemyndigheter.

8.1 TRIM, en idé från NorgeInternationella sammanslutningar mellan stater började aktivt intressera sig förfysiska aktiviteter och befolkningens fysiska status under 1960-talet. FN-orga-net Unesco hade i och för sig visat intresse för fysiska aktiviteter redan under sinsjunde generalkongress 1952. Unesco har sedan dess uppmuntrat och gett be-gränsat ekonomiskt stöd till olika frivilligorganisationer som arbetat med fy-siska aktiviteter. Som framgick i avsnitt 6.4 belönades den film som framställtsinför Hälsoåret 58 av Unesco 1959. Det dröjde dock ytterliggare 20 år innanUnesco höll en konferens på ministernivå om fysisk fostran och idrott. I Paris1976 möttes mer än 300 delegater från 101 länder för att behandla frågan ochmötet resulterade i en deklaration om idrott, 1978, som gick ut på att idrottskulle göras tillgänglig för så många som möjligt. Deklarationens första punktslog fast att idrottsutövning var en grundläggande rättighet som tillkom alla ochenvar.1

Det ökade intresset för fysiska aktiviteters betydelse för folkhälsoarbetetinnebar att de uppmärksammades även i andra internationella fora. Ett förslagom Sport for All antogs av en underavdelning till Europarådet 1966.2 Satsningenpå Sport for All ansågs vara nödvändig till följd av industrialiseringen, automati-seringen, urbaniseringen och liknande samhällsutvecklingstendenser och var ettuttryck för den nya roll idrotten hade att spela i det moderna samhället:

Figures show that, in the industrial societies, lack of movement causes more illnessand death than infectious diseases and cancer. This biological and medical argu-

193


ment alone should convince authorities and private bodies of the need to giveenergetic support to a Sport for All campaign. Such a campaign, moreover, shouldbe financially profitable; as several member countries have realised, it will enablesubstantial savings to be made in the public health and social security budgets.3

Begreppet Sport for All var avsett att stå för något nytt. En form av fysisk aktivi-tet som hade ett annat mål än den traditionella idrotten:

The concept of Sport for All – which is quite different from the traditional con-ception of sport – embraces not only sport proper but also, and perhaps above all,various forms of physical activity, from spontaneous, unorganised games to a mini-mum of physical exercise regularly performed. This new conception of sport, whichis gaining more and more influence in member countries, can help in resolvingsome of the main problems encountered alike by individuals and society as a wholeat the present time.4

Till skillnad från i Sverige valde alltså Europarådet att skapa ett nytt begrepp förden aktivitet man ville främja, ett begrepp som i viss utsträckning ställdes motdet som sågs som den traditionella idrotten. Europarådet valde att föra in ettnytt begrepp istället för att vidga ett redan använt begrepps innehåll.5

Vid en konferens 1973 diskuterades emellertid två olika uppfattningar an-gående innehållet i begreppet Sport for All. De två ståndpunkterna kan sägasha utgjorts av ett flexibelt eller ett rigoröst Sport for All-begrepp. Enligt en förstauppfattning skulle begreppet ses som heltäckande och utgå från individens för-utsättningar och behov. Begreppet skulle sedan ses som omfattande alla fysiskaaktiviteter från elitidrottsutövande till fysisk aktiv rekreation, alltså ett mycketflexibelt begrepp. Enligt den andra uppfattningen var Sport for All någontingsom låg vid sidan av den tävlingsmässiga idrotten. Det var ett begrepp som inne-fattade aktiviteter som kunde utövas av de flesta människorna oavsett kön, ål-der, fysiska och psykiska förutsättningar. Aktiviteter som ställde alltför stora kravpå deltagarnas fysiska förmåga kunde med en sådan definition inte betecknassom Sport for All-aktiviteter.6

Sverige hade genom RF varit representerat vid det sammanträde i novem-ber 1965 som diskuterat målet med det europeiska samarbetet med avseende påfysisk fostran och idrott. Där hade även Belgien, Frankrike, Västtyskland, Grek-land, Italien, Storbritannien och Schweiz medverkat. En stor del av mötet hadeägnats åt att försöka formulera de huvudsakliga uppgifter och den målsättningsom borde gälla för den sektion inom Europarådet, som hade till uppgift attfrämja samarbete mellan medlemsländerna, eftersom man planerade att pre-sentera en deklaration för ministermötet. Vid mötet beslöts att man inte skulle


194

utforma några egna doktriner rörande fysiska aktiviteter utan ansluta sig till ochstödja den Declaration on Sport som utarbetats av International Council of Sportand Physical Education. Deklarationen andemening antogs i och med antagan-det av Sport for All.7

Samtidigt som Europarådet lanserade Sport for All beslöt det norska idrotts-tinget i januari 1966 att tillsätta en utredning om marknadsföring av en ny typav idrottsutövning. I juni samma år bildades en kommitté, med Rolf Kirkvaagsom ordförande, som hade till uppgift att förbereda upplägget av den nya sats-ningen. Under 1967 lanserade sedan Norges Idrettsforbund en brett upplagdkampanj för att få det norska folket att motionera mera, TRIM.8

Det norska idrottstinget hade redan 1949 föreslagit den norska regeringenatt den i FN skulle ta upp frågan om skapandet av ett organ för internationelltsamarbete mellan FN:s medlemsnationer i motionsidrottsfrågor. En liknandeframstöt riktad mot WHO gjordes i samband med en konferens om idrott ochhälsa som hölls i samband med OS i Oslo 1952.9

TRIM fick från det att kampanjen lanserades ett stort genomslag och kansägas ha startat en motionsrevolution, som kom att spridas även utanför Nor-ges gränser. TRIM innebar att Norge blev ett föregångsland när det gällde attsprida motionsidrott till befolkningen. TRIM spreds från Norge via Tysklandoch Holland till stora delar av världen.10

Grundidén med TRIM var inte ny. Det handlade om att få befolkningenatt bli mer fysiskt aktiv. Problemet man stod inför var detsamma som så mångaandra hade och har stått inför. Hur skulle man finna en form för verksamhetensom tilltalade och samtidigt stod ut klart och tydligt i det idébrus som genom-syrade samhället? För att lösa uppgiften satte kommittén upp tre mål för detarbete man hade framför sig. Man skulle finna nya argument för motions-propagandan, finna en ny och exklusiv tilltalande form samt lansera ett effek-tivt program. Det hela behandlades som om det rörde sig om att sälja en pro-dukt. För att lyckas med det lånade man idéer från marknadsföringens värld.

Motionsidrotten skulle marknadsföras i en tilltalande form. Det man valdeatt rikta in sig mot, och som man trodde skulle vara tilltalande, var detta, att måväl. Det antogs att alla som sysslade med fysiska aktiviteter någon gång käntjust ett välmående. Huvudvädjandet skulle vara riktat mot just denna känsla.Därmed var det första målet, att finna ett argument, uppnått.11

Därefter inriktade kommittén sig på det andra målet, att finna en ny ochexklusiv form. För att lyckas med det valde man att fokusera på namnet. Efteren diskussion som påminde om det resonemang RF:s VD Torsten Wiklundförde när han försökte lansera ordet MIKA inom svensk motionsidrott 1953,

195


kom man upp med TRIM.12 ”The word TRIM for us implies everything whichis well-ordered and kept in good shape.”13 Därmed var det andra målet uppfyllt.För att lansera den nya propagandan på ett så effektiv sätt som möjligt beslötman att det skulle bli en Dagen D för TRIM i Norge, d-dagen sattes till den 25

april 1967.När TRIM väl lanserats var målet att nå ut till hela den norska befolk-

ningen. För att uppnå detta mål delade man upp arbetet i tre faser: intro-duktions-, propaganda- och aktivitetsfas. Inledningsvis försökte man identifieraalla medier som kunde tänkas vara behjälpliga för att nå ut med budskapet. Där-efter gällde det att identifiera alla samhällsfaktorer som kunde tänkas påverkaallmänheten. När detta var gjort skulle ett klart och väldefinierat aktivitets-program introduceras. I ett första steg räknade man med att introduktions-perioden skulle vara i fem år. Den därpå följande perioden beräknades till tio åroch var själva genomförandeperioden. Efter det trodde man att man skulle nåden tredje fasen där hela projektet skulle befinna sig i omloppsbana och vara ennaturlig del av norrmännens liv: en lika naturlig del som den personliga hygie-nen.14

TRIM var alltså inte någonting nytt i idrottslig väg utan ännu ett försökatt sprida befintliga ”fördelar” med idrott och fysisk aktivitet, det vill säga enmarknadsförings- och förpackningsfråga. Det rörde sig om en propaganda-symbol och ett uttryck för idrottsaktiviteter. Även om det var Norges Idretts-forbund som var ansvarigt för TRIM, sköttes det praktiska arbetet av en kom-mitté vars medlemmar var handplockade för uppgiften. Där satt före dettaelitidrottsutövare, affärsmän, informations- och kommunikationsexperter, lä-kare och experter på fysisk fostran.15

För att hela satsningen skulle bli publikt tilltalande skapades en symbol,Trimian, en figur som kom att symbolisera TRIM. Kommittén lyckades fånorsk TV att visa TRIM-program, vilka kunde liknas med de svenska Träna medTV-programmen samt visa Trimian som pausbild. TRIM-kommittén förfogadeockså över en timmas programtid i norsk radio varannan lördag. Detta innebaratt TRIM snabb blev välkänt runt om i Norge.16

Idéer om hur propagandan skulle utformas hämtade norrmännen från ut-ländska aktioner av liknade slag, till exempel det västtyska Der zweite Weg 17 ochsvenska motionskampanjer. TRIM kom att presenteras för Europarådetsidrottskommitté vid ett möte i Strasbourg 1967, vilket gjorde TRIM känt utan-för Norge på ett tidigt stadium.18

Tioårsperioden 1972–1982 som var tänkt att vara genomförandeperiodenblev emellertid aldrig vad kommittén planerat. Av det planmässiga genomför-


196

andet blev intet. Introduktionsperioden hade dock sått en mängd frön som fort-satte att spira åt olika håll. Resultatet av TRIM-kampanjen 1967–1972 blev påså sätt mönsterbildande. I Norsk idretts historie har resultatet sammanfattats:

NIF:s medlemstall var skutt i været etter mange års stillstand. Trim-begrepet varblitt alment kjent. Her hadde aksjonen lykkes fullt ut. Trim hadde bidratt til å skapestørre forståelse for idrettens betydning blant folkevalgte i store og små ombud, ogkampanjen hadde ”løsnet et skred over hele Europa”. Det var de gode virkningene.Suksessen utenlands er særlig bemerkelsesverdig. Trim ble norsk idretts største eks-portprodukt i 70-årene.19

Trots den initiala succén lyckades de som stod bakom TRIM aldrig helt få överidrottsledarna för sin sak. Många idrottsledare fruktade att TRIM skulle avledanorsk idrott från dess egentliga uppgifter. Om den norska idrottens organisa-tionsapparat användes för att arrangera motionsarrangemang kunde det gå utöver kvaliteten på tävlingsidrotten. Även inom organisationer, som hade satsatpå motionsidrott innan TRIM introducerades, fanns en oro, att TRIM skulletränga ut dem. Trimian förblev således en, i och för sig berömd, främmandefågel inom den norska idrotten. När kommittén upplöstes 1972 ökade dockacceptansen för Trimian inom den norska idrottsrörelsen. När förbund självakunde använda sig av honom, var han inte längre en konkurrent som man be-hövde frukta utan en välkänd och populär symbol för sund motionsidrott.20

TRIM kom att leva vidare internationellt som en del av Europarådets Sportfor All-initiativ. Den norska kampanjen lanserades som en framkomlig väg föratt få människor att öka sin fysiska aktivitet vid internationella konferenser ommotionsidrott som hölls regelbundet under slutet av 1960- och början av 1970-talen. Den första hölls i Västtyskland 1968 då ett femtiotal delegater från tionationer samlades för att diskutera och informera sig om bland annat metodik ivuxenmotion och Sport for All i Europa. Norge fördes där fram som det landsom tack vare TRIM lyckats bäst med arbetet att öka intresset för motionsidrott.Konferensdeltagarna var eniga om att det var nödvändigt att allmänheten gavsmöjlighet att motionera regelbundet och flera länder planerade att börja an-vända sig av begreppet TRIM.21

Under de följande åren kom kritik att riktas mot den västtyska kampanjenfrån svensk sida. Det berodde på att kampanjen i Västtyskland till stor del fi-nansierades med hjälp av reklam. Det var ett vägval som ansågs leda till en allt-för stor kommersialisering av TRIM, då man samarbetade med diverse intres-senter som hade ekonomiska motiv för sina engagemang. Det ansågs helt en-kelt inte vara rätt att TRIM-symbolen och devisen Trimm dich fanns spridd på

197


både tänk- och otänkbara varor och att det i TV visades inslag om motion för-knippade med reklam för utrustning och redskap. Det var något som inte skullekunna förekomma i Sverige, där RF registrerat varumärket hos Patentverket ochdärmed skyddat det mot dylikt kommersiellt utnyttjande. För övrigt ansågs detkommersiella stadiet vara ett skede av marknadsföringen av motionsidrott somman i Sverige redan hade passerat.22

Enligt Bengt Sevelius, som representerat Sverige (RF) vid en konferens1973, var man emellertid tvungna att satsa mer metodiskt på marknadsföring avmotionsidrott från svensk sida. Allt som kommit fram vid konferensen taladeför utnyttjandet av professionella marknadsförare. Han ville trots det inte före-språka att man tog efter den kommersialisering av Sport for All-aktiviteter somfanns i framför allt Kanada, USA och Västtyskland. Men man kunde inte heltutesluta att en viss kommersialisering av TRIM kunde förekomma.23

Den svenska representationen vid de internationella sammankomsternasäkerställdes inte av idrottsrörelsen ensamt. Vid ett symposium om Sport for Alli Europarådets regi i Strasbourg i september 1970 var Sverige rikt representerat.Förutom Nils Mårtensson som representerade RF var RF:s motionsidrotts-kommitté och Korpförbundet representerade på utbildningsdepartementetsbekostnad. Symposiet hade dessutom förberetts av en särskild arbetsgrupp, ivilken Paul Högberg och Bo Bengtson ingått som ansvariga för att presenteradet officiella förslaget om vad man skulle diskutera vid mötet.24 Förutom repre-sentanter från Sverige deltog delegater från Belgien, England, Finland, Holland,Norge, Spanien, Västtyskland och Europarådet vid symposiet.25

Mellan 1967 och 1972 startades större kampanjer för motionsidrott i fjor-ton länder med Norge som första nation. Det fanns en rad problem som vargemensamma för de olika länderna. De genomförda kampanjerna hade visat,att aktiviteterna växte snabbare än resurserna, det vill säga att det rådde brist påutbildade instruktörer och ledare, idrottsanläggningar, idrottsutrustning ochpengar. En sann utbredning av en idrott åt alla hade därför en lång väg kvarinnan den kunde förverkligas.26 I en del länder upplevde idrottsförbunden även,liksom i Sverige, ett visst motstånd mot att utöka föreningsverksamheten till attomfatta även motionsaktiviteter. Sverige och Finland hade dessutom, på grundav att man hade flera riksorganisationer, stora problem med samordningen avidrottsutbudet. Den lärdom man kunde dra av genomförda kampanjer var attman måste försäkra sig om att en tillräckligt kompetent och välfinansierad or-ganisation stod bakom satsningen på motionsidrott.27

År 1975 antog Europarådets första ministerkonferens för idrott en euro-peisk deklaration om Sport for All. I deklarationens första paragraf slogs det fast


198

att varje individ hade rätt att utöva idrott och att ingen skulle hindras därifrånav brist på möjligheter. De resterande sju paragraferna talade sedan om hur denförsta artikeln skulle kunna uppfyllas.28 Vid konferensen hade den svenska jord-bruksministern Svante Lundkvist hållit ett anförande om idrottens roll i detsvenska samhället, ett anförande som hade författats på RF:s kansli.29 Det gavEuroparådets verksamhet för idrott fastare form och en särskild kommitté föridrott upprättades 1977.30

Det ökade intresset från statligt håll för att främja motionsidrott i ett inter-nationellt sammanhang, vilket bland annat tog sig uttryck i deklarationerna frånUnesco och Europarådet, gick inte idrottsrörelsen förbi. Liksom den svenskaidrottsrörelsen var de internationella idrottsfederationerna mer än villiga att taemot stöd från offentliga myndigheter under förutsättning att de inte gav sig påatt själva organisera idrottsutövning. När offentliga instanser började visa in-tresse för själva idrottsaktiviteterna reagerade idrottsfolket. Hur kraftigt manreagerade berodde på om det handlade om tävlings- eller motionsidrott, allaförsök att rubba på tävlingsidrottsmonopolet avvisades kategoriskt.31 Interna-tionella Olympiska Kommittén, generalförsamlingen för de internationellaidrottsfederationerna och de nationella olympiska kommittéerna satte tillsam-mans upp en samarbetskommitté under IOK:s ordförande lord Killanins led-ning för att utreda idrottens förhållande till offentliga instanser. I ett uttalande imars 1978 slog kommittén fast vilka uppgifter de egna medlemsorganisatio-nerna hade, samtidigt som man talade om för de offentliga instanserna vad deborde syssla med. Trots att man deklarerade att organisationerna skulle hjälpaoch uppmuntra myndigheter i sina hemländer att organisera idrottsprogramför alla, fanns antydan till en maktkamp mellan den frivilliga idrottens organi-sationer och myndigheterna angående organiserandet av och kontrollen överidrotten på såväl nationell som internationell nivå.32 Vid samma tidpunkt sam-manträdde en mängd europeiska idrottsministrar som förklarade sitt intresseoch ansvar för medborgarnas hälsa vilken kunde stärkas med hjälp av idrott.33

Frågan om var det huvudsakliga ansvaret för denna idrott skulle ligga låg tillsy-nes i öppen dag.

De internationella samarbetsförsöken för att öka allmänhetens motions-idrottsutövande lyfter fram tre intressanta frågekomplex: synen på kommersi-ella intressenters plats inom idrotten, vad som skulle rymmas inom det idrotts-begrepp man försökte lansera samt synen på statsmakternas uppgifter i förhål-lande till idrottsrörelsen. Från RF:s sida var man inte helt på det klara över hurman skulle förhålla sig till idrottens kommersialisering i början av 1970-talet.År 1974 tillsattes en arbetsgrupp för att utreda vilken roll de kommersiella in-

199


tressena verkligen hade inom den svenska idrotten och hur detta påverkadeidrottsrörelsens möjligheter att bedriva sina aktiviteter. Från RF:s sida var detett oeftergivligt krav att alla beslut i frågor som rörde idrottens mål, organisa-tion och aktiviteter fattades inom idrottsrörelsen och inte av intressenter utan-för den.34 Frågor sammanlänkade med idrottens kommersialisering undersök-tes och utreddes därefter under fyra år och utredning kom fram till att stats-finanserna tvingat fram en allians mellan idrottsrörelsen och näringslivet. En-ligt utredningen klarade sig idrottsrörelsen inte utan näringslivets stöd om intedet allmänna trädde in med betydligt mer pengar. Det gällde inte bara elit-idrotten utan all typ av idrottsutövning.35 Trots att det inte fanns någon officiellsvensklinje tvekade man från RF:s sida inte inför att kritisera andra länders för-sök att stimulera en ökad fysisk aktivitetsnivå enbart på grund av att de ansågsvara alltför kommersiella. Det framstår som om organisationen hade enrestriktivare syn på kommersiella aktörer i början av 1970-talet än vad man haft20 år tidigare, då man försökte lansera MIKA i samarbete med kommersiellaaktörer.

Diskussionen om Sport for All-begreppets innehåll gjorde inga större av-tryck i den svenska debatten. Det flexibla idrottsbegrepp som lanserats av 1965

års idrottsutredning (se kapitel 9) och RF omfattat under större delen av efter-krigstiden gjorde det svårt för alternativa idrottsbegrepp att få genomslag i detoffentliga samtalet. En flexibel definition av begreppet var en förutsättning föratt ordna in aktiviteterna inom den svenska idrottens enhetsorganisation.

De internationella idrottssammanslutningarna hade samma syn på stats-makternas uppgifter i förhållande till idrottsrörelsen som RF: statsmakternaskulle verka understödjande men inte själva engagera sig aktivt i idrotts-aktiviteter. Samarbetet mellan statsmakterna och RF var trots detta intimt, vil-ket med all önskvärd tydlighet visas av att det anförande om idrottens roll i detsvenska samhället, som Svante Lundkvist hållit vid Europarådets minister-konferens 1975, hade författas på RF:s kansli.

8.2 RF vid mitten av 1960-taletÅr 1963 presenterade RF:s nytillträdde VD Bo Bengtson en plan för förbundetsarbete under de kommande fem åren. Enligt planen var motionsidrott ett av deområden som skulle stå i centrum för RF:s verksamhet de kommande åren. Ar-betet med att bredda motionsidrotten skulle intensifieras samtidigt som en sär-skild satsning på att öka kvinnornas deltagande skulle göras då deras intresse


200

för motion ansågs ligga på en lägre nivå än männens. Satsningen mot kvinnorvar inte förbehållen motionsidrottsområdet utan skulle gälla alla nivåer inomidrottsrörelsen. Genom utredningar som gjorts inom förbundet ansåg man sigha belägg för att den idrott som utövades av den övervägande delen av idrotts-rörelsens medlemmar var motionsidrott. Den planerade satsningen på mo-tionsidrott innebar alltså inte att förbundet skulle ändra inriktningen på sitt ar-bete utan satsningen ansågs ligga helt i linje med hur man arbetat inom RF un-der hela efterkrigstiden.36 Hur satsningen skulle utformas rent konkret fram-gick emellertid inte av Bengtsons förslag.

Ett konkretare förslag om hur motionsidrotten inom RF skulle utformaspresenterades av de specialförbund som organiserat sig i Centralkommittén försvenska motionsidrottsförbund i början av 1964. Det behandlades i riksidrotts-styrelsen i samband med att en uppföljning av Träna med TV diskuterades.37

Enligt förslagsställaren hade de motionskampanjer som tidigare genomförtinom RF-familjen väckt både intresse för och insikt om behov av motionsidrotthos allmänheten, men då man saknat tillräckliga ekonomiska resurser hadeingen central uppföljning av de resultat som uppnåtts med kampanjerna kun-nat göras. De idrottsledare som man lyckats engagera i kampanjerna hade läm-nats åt sitt öde och allmänheten hade därmed gått miste om dessas arbete förmotionsidrotten på längre sikt. De uteblivna uppföljningarna var speciellt be-klagliga just beträffande ledarna som var så svåra att finna men också så viktiganär det gällde att locka utövare till RF:s motionsidrottsaktiviteter.38

Träna med TV ansågs ha skapat en sällsynt god jordmån för att insatser påmotionsidrottens område skulle få ett positivt mottagande från såväl samhälletssom allmänhetens sida. Liksom övriga organisationer som sysslade med mo-tionsidrott var RF-idrotterna därför tvungna att försöka tillfredsställa det ökadeintresset för att motionera.39 De förfrågningar som gjorts inför uppföljningenav Träna med TV ansågs också ha visat att specialförbunden tyckte att en sam-ordning av motionsidrotten var både naturlig och nödvändig. De special-förbund, samtliga hade fått en förfrågan, som skriftligt meddelat att de ville del-ta i uppföljningen av Träna med TV var de för gymnastik, orientering, simning,skidor och rodd.40

Kommittén föreslog därför att RF skulle skapa en servicecentral för mo-tionsidrott vars uppgifter skull vara att planlägga och bedriva upplysningsverk-samhet för motionsidrott och utbildning av motionsledare, försöka upprättaett naturligt samarbete på lång sikt med Sveriges Radio och kommunala myn-digheter, bevaka alla möjligheter att få ekonomiska bidrag med mera. Kommit-tén skulle vara knuten till RF:s kansli men byggas upp så att en god kontakt

201


med special- och distriktsförbund upprätthölls. Syftet med den föreslagna or-ganisationen var tvåfaldigt; dels ville man samordna RF-idrotternas motions-verksamhet, dels vill man skapa ett fungerande serviceorgan inte bara för special-förbunden utan också för övriga organisationer, föreningar, enskilda motions-ledare och allmänheten.41

Riksidrottsstyrelsen beslöt emellertid att nöja sig med att ge VD i uppdragatt söka finna och, till en början under ett år, anställa en lämplig person medhuvuduppgift att främja motionsidrotten inom RF. Ett uppdrag som i förstahand skulle erbjudas generalsekreteraren i centralkommittén, idrottskonsulen-ten Göte Sundqvist. Därutöver beslöt man att dels uppmana centralkommit-tén att överväga de synpunkter som framkommit under diskussionen, särskiltmed avseende på ett kontinuerligt samarbete med andra organisationer, delsbordlägga ärendet i övrigt.42

Riktlinjer för hur samarbetet mellan kommittén och utanför RF ståendeorganisationer samt inom RF borde vara upplagt presenterades för riksidrotts-styrelsen vid dess aprilmöte 1964. När förslaget diskuterades framhölls att kom-mittén borde intensifiera sin verksamhet som rådgivande och stimulerande or-gan för motionsidrotten. Riksidrottsstyrelsen lovade dessutom att försöka med-verka till att säkra de ekonomiska och personella resurser som behövdes och för-söka beakta den av kommittén planerade verksamheten vid upprättandet avRF:s stat för 1964/65. Detta skulle bland annat innebära att medel för en hel-tidstjänst skulle ställas till centralkommitténs förfogande.43

En av Göte Sundqvists uppgifter som nytillträdd motionskonsulent blevatt utarbeta en organisationsplan för motionsidrotten inom RF. Planen presen-terades för riksidrottsstyrelsen i december 1966. Sundqvists förslag, som i prin-cip godkändes av riksidrottsstyrelsen, innehöll fem huvudpunkter angående hurverksamheten borde bedrivas:

➢ RF:s motionsidrottsverksamhet skulle främst ha som mål att stimulera ochunderlätta för anslutna förbund och föreningar att propagera för och ommöjligt också bedriva motionsverksamhet. På regional och lokal nivå bordeman främst sträva efter att ge före detta aktiva och passiva medlemmar möj-lighet att utöva motionsidrott i en förening, att motionsidrottsalternativerbjöds alla dem som stödde och som man ville skulle stödja den lokalaverksamheten, direkt och indirekt.

➢ Motionsidrottsverksamhetens omfattning och utbredning var beroende avde enskilda föreningarnas insatser. De ledare som arbetade i föreningarnagjorde redan en värdefull insats och borde inte belastas ytterligare. Verk-


202

samheten inom föreningarna måste därför göras självförsörjande beträf-fande ledare och för det ändamålet fordrades impulser om hur ledarrekry-tering kunde ske.

➢ Verksamheten i föreningarna skulle bedrivas med minsta möjliga adminis-tration. En motionsidrottsorganisatör räckte i de flesta fall till. En sektionför motionsidrott borde bildas enbart efter initiativ av motionsidrotts-utövarna.

➢ Distriktsorganisationerna borde stimuleras att ta egna initiativ och utformaverksamheten efter de regionala förutsättningarna och önskemålen.

➢ Eventuella propagandaaktiviteter för motionsidrott borde arrangeras avspecial- eller distriktsförbund med stöd av RF. Motionsidrottsavdelningenkunde sedan ge service med mera om så önskades och i den utsträckningde personella och ekonomiska förutsättningarna medgav. Arrangörer skullekunna arbeta helt i eget intresse.44

Dessa allmänt hållna huvudpunkter om hur motionsidrotten inom RF skullevar organiserad kan inte ha gjort särskilt mycket vare sig till eller från för attstimulera fysiska aktiviteter runt om i landet. Det hela utmynnade i ett förslagom att en arbetskommitté för motionsidrott skulle tillsättas.45 Det rörde sig såle-des om ett nytt förslag som i princip inte avvek från det förslag som presenteratsav centralkommittén för motionsidrott två år tidigare. Att man från RF:smotionstrust trots det utarbetade ett nytt förslag talar för att man inte var på detklara över hur motionsidrotten skulle passas in i RF:s idrottsmodell på ett brasätt eller hade nått de resultat man velat uppnå med den organisation man hade.

Intentionen att ta sig an motionsidrott trädde även fram i RF:s anslags-äskande. I den anslagsframställning som upprättades för 1965/66 berättade RFatt den upplysnings- och propagandaverksamhet för ökad folkhälsa genom kon-tinuerlig fysisk aktivitet i form av idrott och friluftsliv, som genom Träna medTV nått ut till stora grupper av befolkningen och på ett glädjande sätt stimule-rat även idrottsrörelsens aktiviteter, ställt organisationen inför nya och vidgadeuppgifter. Det var framför allt de specialförbund vilkas idrottsgrenar visat sig hagoda förutsättningar att attrahera nybörjares intresse som berördes. En förut-sättning för att man skulle klara av att ta hand om alla dem som lockats tillidrottsrörelsen var dock att de ekonomiska och personella resurserna stärktesväsentligt.46 Regeringen ställde sig välvilligt till denna begäran och RF fick ettsärskilt bidrag ur fonden för idrottens främjande för att stimulera och hjälpa, iförsta hand special- och distriktsförbunden, att öka sin satsning på motions-

203


idrott. Det ökade bidraget gjorde det möjligt för RF att anställa en konsulentför motionsidrott.47

Det framstår som en smula märkvärdigt att statsmakterna sköt till medelför att utveckla motionsidrotten inom RF, då man där inte hade någon klar bildav hur denna verksamhet skulle organiseras och utvecklas inom organisationen.Trots osäkerheten angående form och RF:s ganska skakiga meriter som organi-satör av motionsidrott valde regeringen att satsa idrottens resurser på att hjälpaRF att bygga ut sin motionsidrottsverksamhet.

8.3 TRIM kommer till SverigeTRIM presenterades för en svensk publik i spalten Fra norsk synsvinkel i SvenskIdrott 1967. Det presenterades som en riktig framgångssaga, vars mottagande iNorge överträffat alla förväntningar och förhoppningar.48

Då arbetet med att få befolkningen att i större utsträckning utöva sundmotionsidrott i RF:s regi var ett sisyfosarbete är det föga förvånande att TRIMfann vägen in i den svenska idrottsorganisationens medvetande. Den norskakampanjen uppmärksammades av RF:s arbetsgrupp för motionsidrott undersommaren 1967 och man beslöt att föreslå riksidrottsstyrelsen att RF skulle börjaanvända sig av ordet TRIM som benämningen för den motionsidrottsverk-samhet man bedrev. Man beslöt även att ta kontakt med Norges Idrettsforbundoch undersöka förutsättningarna för att få använda sig av dess symbol i sin egenmotionspropaganda,49 ett tillstånd Göte Sundqvist fick vid ett studiebesök hosNorges Idrettsforbund under sommaren 1967.50 För att komma igång med ar-betet beslöt RF:s arbetsgrupp för motionsidrott att undersöka möjligheternaatt få ekonomiskt stöd från försäkringsbolag för framställande av propaganda-material för TRIM.51 RF registrerade TRIM som symbol för idrottslig verksam-het hos Patentverket 1968.52

Under det följande året hände inte mycket med TRIM inom RF. I januari1969 beslöt arbetsgruppen för motionsidrott att informera riksidrottsstyrelsenom planerade och vidtagna åtgärder i samband med en planerad motionsdriveför badminton. Att en satsning på badminton gjordes berodde på att en mark-nadsundersökning hade kommit fram till att badminton utövades av ett stortantal människor oberoende av ålder. Med hänsyn till det ansågs badminton varaen bra idrott att starta en intensifiering av TRIM med. Satsningen skulle varautformad så att alla stimulerades till att delta utan att idrottsgrenens målsätt-ning och särprägel för den saken skull förvanskades.53


204

Den åberopade marknadsundersökningen hade genomförts från novem-ber 1965 till april 1966 för RF:s räkning av AB Marknadsbyrån. Undersökningenhade möjliggjorts genom ett anslag från försäkringsbolaget Förenade-Liv ochomfattade intervjuer med 2 500 personer i åldersgruppen 15–67 år. Målet varatt kunna uttala sig om närmare fem miljoner svenskar idrottsvanor. Den varRF:s, och enligt RF självt världens, första ingående undersökning rörandeidrottsutövande.54

Resultatet av undersökningen, som presenterades för riksidrottsmötet1966, hade inte innehållit några uppseendeväckande nyheter. Undersökningenvisade på att 30 procent av befolkningen kunde betraktas som regelbundna utö-vare av idrott enligt den fastställda normen för regelbundenhet. I 25 procent avalla familjer i landet hade emellertid inte någon individ utövat någon som helstidrott eller motion under 1965. De mest utövade aktiviteterna, mätt på att hautövats någon gång under året, var badminton, gymnastik, simning och skidor,vilka mellan 35 och 40 procent av befolkningen sysselsatt sig med åtminstonevid ett tillfälle.55

Riksidrottsstyrelsen ställde sig positiv till förslaget att starta en svensk kam-panj och uttalade sig för en ökad satsning på TRIM.56 Det förslag som utarbe-tats inleddes med det mantraliknande konstaterandet att RF vid flera tillfällenställt sig i spetsen för större propagandaarrangemang. Dessa arrangemang hadeunder en relativt kort tidsperiod sysselsatt och inspirerat många människor. Detkunde dock ifrågasättas om kortfristiga motionsidrottskampanjer var tillräck-ligt effektiva när det gällde att få befolkningen att motionera mera. Därför av-såg man nu att försöka stimulera befolkningen till kontinuerlig fysisk aktivitet.57

Håll Dig i TRIM! var det slagord som skulle börja användas inom RF föratt öka befolkningens fysiska aktivitetsnivå. Från kommitténs sida var man över-tygad om att tiden var mogen för en större samlad aktion i fråga om TRIM.Kampanjen var avsedd att bredda den befintliga verksamheten och skapa nyaformer för fysisk aktivitet.

Även om det var RF som genom sin motionskommitté svarade för plane-ring och genomförande, ansågs målsättningen och verksamheten vara alltföromfattande för att RF-föreningarna ensamma skulle klara av den. En samord-ning mellan RF och kommunerna samt mellan de regionala idrottsorganen vardärför både önskvärd och nödvändig. Enligt förslaget borde kommunerna sam-ordna verksamheten och bekosta trycksaker och eventuellt arvodera ledare tillde större arrangemangen. Föreningarnas uppgift skulle i första hand vara atttillhandahålla ledare för aktiviteterna inom sina idrottsgrenar.58 I Svensk Idrottpresenteras TRIM som något viktigt och stort:

205


TRIM en symbol, vars uppgift är att göra idrott i dess vidaste mening känt, och attfå allt större befolkningsgrupper att använda idrott. TRIM är fysisk aktivitet somger glädje och trivsel uttryckt genom idrott och friluftsliv, för den enskilde och förgrupper, anpassat efter varje människas vardagsliv. Med andra ord: TRIM kan inteplaceras innanför den snäva sektor som tidigare kallades motion, TRIM har allidrott som instrument och hela befolkningen som mål.59

Ordföranden för RF:s arbetsgrupp för motionsidrott, Bertil Nordenfelt, pre-senterade inriktningen på RF:s arbete för att sprida motionsidrotten till en såstor del av befolkningen som möjligt för 1969 år riksidrottsmötet. I ett längreanförande försökte han sätta in motionsidrotten i ett produktsammanhang ge-nom att se på den i marknadsföringstermer, ett synsätt som påminde om detsom använts av Kirkvaag och hans kollegor i den norska TRIM-kommittén.Framtidens marknad för de idrottsliga produkterna var enligt Nordenfelt ljus.Arbetstiden, som sjunkit rejält under 1900-talet, kunde förväntas fortsätt ochsjunka. Det innebar att det i framtiden skulle finnas stort utrymme för RF attvidga sin verksamhet. När man planerade för framtiden, skulle man därför de-finiera vad man ville uppnå och därefter arbeta sig tillbaka för att avgöra vadsom måste göras under olika skeenden för att man skulle nå de uppsatta målenvid den uppsatta tidpunkten. Målet för RF under återstoden av århundradetkunde enligt Nordenfelt bara vara ett: Idrott åt alla!

Arbetsgruppen för motionsidrotts arbete med att planera, stimulera ochorganisera framtidens motionsarbete innebar att man upprättat kontakter medradio, TV och socialdepartementets hälsovårdsupplysning. För att få fart påmotionsidrottsarbetet ville man samla de olika aktiviteterna, under ett nytt ochslagkraftigt namn, TRIM. Benämningen stod öppen för alla som sysslade medidrott på bredden, ingen organisation skulle ha monopol på det. RF hade dockjuridisk och kommersiell skyldighet gentemot det norska idrottsförbundet attbevaka begreppets rätta användning.

Den framtida potentialen för TRIM sågs som stor under förutsättning attman förvissade sig om att man hade den rätta sortens varor i sitt utbud. Det varinte självklart att det olika RF-idrotterna hade det och därför var det varje spe-cialidrotts uppgift att satsa på planstyrd produktutveckling. Frågan de hade attställa sig var om de skulle fortsätt att satsa på de gamla fina, strikt regelstyrda,idrotterna eller om det fanns bättre, folkligare varianter. Hur skulle de varianterman satsade på utformas för att passa i en framtida, ny och annorlunda miljö?

För att få riksidrottsmötesdelegaterna att anamma det förespråkade pro-dukttänkandet avslutade Nordenfelt sitt anförande inför riksidrottsmötet 1969

med en mängd frågor hämtade från marknadsföringslitteraturen: Har vi rätt


206

säljträning? Har vi rätt PR? Har vi rätt lagerhållning? Har vi rätt distribution?Det gällde att göra sig av med den oflexibla attityd som enligt Nordenfelt fannsinom flera specialidrottsförbund:

Får inte en ambitiös idrottsförening inbjuda den stora allmänheten till ett bredd-arrangemang utan att bli brännmärkt … av sitt specialförbund bara därför att för-eningen inte till punkt och pricka följt gällande tävlingsbestämmelser i arrang-emanget? Jag tror att det också där är tid för oss att tänka – och tänka om.60

Kontrollen över idrottsutövningen genom kontroll av tävlingsverksamhetenfortsatte att vara ett område för potentiella konflikter för dem som ville arrang-era motionsidrottsarrangemang även efter Nordenfelts uppmaning. År 1974

försökte TRIM-kommittén reda ut begreppen kring olika typer av idrottsutöv-ning. Man kom fram till att det inte gick att hindra vare sig ideella eller kom-mersiella intressen från att arrangera motionsidrottsarrangemang. Men om nå-got av kriterierna: resultatlista, eventuella priser till de bästa i tävlingen eller ut-lysning i enlighet med stadgar förekom, var arrangemanget att betrakta som täv-ling och föll därmed under specialidrottsförbundens verksamhetsfält.61

För att illustrera vad som kunde uppnås genom en satsning på TRIM fickriksidrottsmötet 1969 även ta del av en redogörelse om de norska erfarenheternaav Rolf Kirkvaag.62 Nordenfelt efterlyste med all önskvärd tydlighet att special-förbunden inom RF en gång för alla skulle göra upp med ett enligt honom allt-för rigoröst idrottsbegrepp. Om RF skulle vara en idrottsorganisation för fram-tiden var man tvungen att omfatta en flexibel idrottsdefinition som sänktetrösklarna för deltagande i de av RF-förbunden anordnade idrottsaktiviteterna.

I ett försök att samla krafterna inom RF inför den nya satsningen på mo-tionsidrott anordnades en konferens om motionsidrottsfrågor på Teneriffa idecember 1969. Huvudsyftet med konferensen var att samordna de olikaspecialförbundens motionsidrottsaktiviteter. I konferensprogrammet ingickbland annat den statliga idrottsutredningens syn på motion, fysiologiska faktaoch önskemål, utbildning och rekrytering av motionsledare, samarbetsformermed organisationer som har idrott på sitt program samt hur specialförbundensmotionsdrive skulle se ut. Med på konferensen var förutom medlemmarna iarbetsgruppen för motionsidrott, representanter för 14 specialidrottsförbundsamt en representant vardera från kommunförbundet och Socialstyrelsenshälsovårdsupplysningsdelegation (HVUD). Vid konferensen definierades fyrauppgifter som krävde en snar behandling: en ordentlig målgruppsanalys, engeneralplan för TRIM, samordning med Socialstyrelsens kampanj Kost ochmotion samt skapandet av en utbyggd motionsavdelning inom RF.63

207


För att försäkra sig om största möjliga spridning för den centralt dirige-rade satsningen på motionsidrott sökte man åter samarbeta med Korpförbundetoch Skidfrämjandet.64 De olika organisationerna kom överens om att begrep-pet TRIM med fördel kunde användas som samlad symbol för all slags mo-tionsidrott. En plan för en rikskampanj för ökad breddidrott, som utarbetats avRF:s arbetsgrupp för motionsidrott, accepterades i princip av Korpförbundetoch Skidfrämjandet. Inför verksamhetsåret 1970/71 räknade man med att detskulle finnas 550 000 kronor till förfogande, vilka i första hand skulle fördelasmellan RF, Korpförbundet, Skidfrämjandet och RF:s special- och distriktsför-bund.65

När arbetsgruppen för motionsidrott i september 1970 överlämnade ettorganisationsförslag till riksidrottsstyrelsen, låg inriktningen på ett samarbetemed Socialstyrelsens kampanj Kost och motion, varigenom Socialstyrelsen påallvar engagerade sig för fysiska aktiviteter. Socialstyrelsens kampanj var tänktatt pågå i tio år och det nya förslaget hade anpassats till denna satsning. Motions-verksamheten skulle ledas och samordnas av en central kommitté vilken skulletillsättas av riksidrottsstyrelsen. Förutom representanter från RF-familjen varrepresentanter för HVUD, Korpförbundet, Skidfrämjandet, Sveriges Radio,Kommunförbundet, Landstingsförbundet, GCI, arbetsmarknadens parter, an-dra idrottsliga och ideella organisationer samt för pressen tänkta att ingå i dennya kommittén. Det löpande arbetet skulle sedan skötas av ett arbetsutskott,TRIM-kommittén, där riksidrottsstyrelsen, HVUD, vissa specialförbund ochmotsvarande organisationer samt Sveriges Radio skulle vara representerade.66

Det blev emellertid en något mer renodlad modell, med representanter förfärre samhälleliga intressen och intressegrupper, som förverkligades. Projekt-gruppen för motion tillsattes av Socialstyrelsen i november 1970 och den ut-gjorde dessutom RF:s kommitté för breddidrott.67 Till ordförande i gruppenutsågs överste Lars Bratt (riksidrottsstyrelsen). Övriga ledamöter var motions-konsulent Jan Grauers (Skidfrämjandet), 1:e byråsekreterare Barbro Jungstedt(Socialstyrelsen), generalsekreterare Olof Kihlmark (Gymnastikförbundet),gymnastikdirektör Stina Ljunggren (GCI), forskningsassistent Anders Lundin(RF och GCI), direktör Elof Rörvall (Korpförbundet) och gymnastikdirektörAnne-Marie Östman (RF). Tanken på att kalla gruppen för TRIM-kommittéhade övergivits. Man ville dock fortfarande att benämningen TRIM skulle an-vändas som samlingsbegrepp för verksamheten.68

Ett beredningsutskott skapades med Olof Kihlmark som ordförande samtmed Jan Grauers, Barbro Jungstedt och Elof Rörvall som ledamöter.69 En re-presentant för Gymnastikförbundet fick alltså förtroendet att leda idrotts-


208

rörelsens motionsidrottssatsning som enda representant för RF-sfären i grup-pen.

Trots att man ville att organisationen skulle inrymmas inom HVUD:s or-ganisation skulle medel tillföras från RF:s anslag för breddidrott och förutsätt-ningar skulle skapas inom RF:s kansli för att betjäna även Projektgruppen förmotion.70 När RF, efter att i ett decennium av diskussioner om hur motions-idrottsverksamheten skulle utformas till sist kom fram till en form som ocksårealiserades, blev det alltså i samverkan med ett statligt ämbetsverk och inte ef-ter någon av de linjer som tidigare diskuterats inom organisationen.

8.4 Under Socialstyrelsens hägnKostnaderna för hälso- och sjukvård hade stigit i en allt snabbare takt efter an-dra världskriget. Det var en kostnadsökning som till stor del kunde förklaras avden medicinsk-tekniska utvecklingen och de förbättrade möjligheterna att di-agnostisera och behandla sjukdomar och skador. I slutet av 1960-talet stod detklart för politikerna att en fortsatt förbättring av folkhälsan inte kunde nås en-bart genom en satsning på sjukvård. För att inte kostnaderna för att åstad-komma bättre hälsa skulle fortsätta att öka i samma utsträckning som tidigareoch för att komma till rätta med det moderna samhällets hälsorisker, var detnödvändigt att öka de hälsobefrämjande och sjukdomsförebyggande insat-serna.71

Medicinalstyrelsen och Socialstyrelsen hade slagits samman till ett endaämbetsverk Socialstyrelsen i januari 1968. Den nya Socialstyrelsen blev därmedden centrala instansen för merparten av den svenska hälso-, sjuk- och socialvår-den. När de två ämbetsverken slogs samman hade Medicinalstyrelsen funnits i305 år och Socialstyrelsen i 55, vilket säger oss något om vilken vikt som av tradi-tion lagts på vård och behandling av sjukdomar och sjukdomstillstånd och attden sociala verksamheten är av relativt sent datum. Den nya Socialstyrelsenstammade således från två olika verksamhetsområden som nu fördes samman.Trots att Medicinalstyrelsen var den äldsta av de två sammanslagna enheternahade dess arbetsuppgifter varit mer renodlade än Socialstyrelsens. Den gamlaSocialstyrelsens arbetsuppgifter förändrades under första hälften av 1900-talet,vilket speglar den genomgripande förändringen av den svenska socialpolitiken.72

Bland Socialstyrelsens arbetsuppgifter ingick att främja den allmännanäringsstandarden och sunda kostvanor. Då det ansågs finnas ett stort behov avsakkunskap inom områdena näringsfysiologi, medicin och fysiologi, tillsatte

209


man en medicinsk expertgrupp för kost och näringsfrågor (MEK) våren 1969

och inom ramen för kampanjen Kost och motion sökte man samverka medidrottsrörelsen. Efter det att riksdagen antagit Idrott åt alla hade också trycketökat på RF, Korpförbundet och Skidfrämjandet att öka samordningen avmotionsidrottsarbetet (se kapitel 9). Då Socialstyrelsen hade liknande idéer,valde idrottsorganisationerna, istället för att skapa ett eget organ, att samarbetamed Socialstyrelsen för att driva och utveckla motionsidrotten.73

I ledningsgruppen för Kost och motion satt representanter från inflytelse-rika organisationer och centrala samhällsorgan med riksidrottsstyrelsens ordfö-rande Karl Frithiofson som ordförande (se personförteckning). I lednings-gruppen ingick, förutom Frithiofson och vice ordförande Malcolm Tottie frånSocialstyrelsen, medicinsk expertis och representanter för industri och fackför-eningar, landsting och kommuner, skola och folkbildning. Under lednings-gruppen sorterade en rad expert-, projekt- och referensgrupper: storhushåll,basmaterial, massmedia, utbildning, motion och effektmätning.74

Det var den medicinska expertgruppen som utarbetade basmaterialet förkampanjen. Våren 1971 presenterades det i serien Socialstyrelsen redovisar medtiteln Kost och motion. Skriften distribuerades i en första upplaga på 150 000

exemplar och kom ut i en ny och omarbetad upplaga fyra år senare. Den nyaupplagan motiverades av utvecklingen inom kostoch motionsområdet.75

Till största delen behandlade skriften hur kosten borde vara uppbyggd ochde problem som fanns med att försäkra sig om ett tillräckligt näringsintag utanatt drabbas av övervikt. En konsekvens av människornas förändrade levnadsva-nor var nämligen att de riskerade att drabbas av såväl undernäring som över-vikt. Den minskade fysiska aktiviteten i samhället hade givit ett lägre energibe-hov. Detta i kombination med förändrade kostvanor innebar att ett stort antalindivider, främst kvinnor och äldre män, fick för lite av vissa livsnödvändiganäringsämnen. Den uppfattning som fördes fram var att de flestas hälsotillståndkunde påverkas gynnsamt genom en bättre sammansatt kost och ökad fysiskaktivitet. För att få i sig de nödvändiga näringsämnena genom ett normalt kost-intag utan att riskera att drabbas av övervikt krävdes en ökad energiförbruk-ning eller en omläggning av kostintaget.76

Motion kunde bestå av olika slag av fysisk aktivitet, övning eller träning.Den enda begränsningen var naturligen, att det rörde sig om frivillig fysisk akti-vitet som syftade till att ge extra välbefinnande, rekreation, stimulans och av-koppling, vanligtvis också kontakt med andra människor eller naturen. Motionansågs kunna ge positiva effekter på tre områden: fysiskt, psykosocialt och medi-cinskt.77


210

Trots de positiva effekterna av motion som man tog upp var man inte be-redd att gå till botten med frågan om fysiska aktiviteters hälsomässiga effekter.Man rörde inte direkt vid om fysisk aktivitet kunde förebygga eller uppskjutaåderförfettning, förhindra hjärtinfarkt eller förbättra dess förlopp, sänka blod-trycket och förlänga livet. Dessa frågor gick inte att besvara med säkerhet. Trotsdet var man villig att propagera för nyttan av motion. Vad man med säkerhetkunde säga något om tycks inte ha varit tillräckligt ens för att bemöta den kritikmot att förespråka fysiska aktiviteter som hälsofrämjande som framförts i enofta citerad artikel av Ernst Abramson i Tidskrift i Gymnastik 1929. Abramsonifrågasatte i artikeln kroppsövningars betydelse som hälsofrämjande praktik.Det fanns enligt Abramson inget som visade på att kroppsövningar var nyttigarent fysiskt. De kunde snarare förkorta livet. Kroppsövningarnas nytta hade i-stället med välbefinnande och tillfredsställelse att göra. Det enda urvalskriteriumsom borde användas när man valde kroppsövningar var därför vilket utbyte manfick av dem när de utövades. Abramson avfärdade även vad som kom att bli ettav de viktigaste argumenten för fysiska aktiviteter ur hälsosynpunkt, den ökadeämnesomsättningen. Enligt honom var kroppsövningar en ren lyx som ökadekroppens muskeltillväxt och ämnesomsättning vilket medförde en onödigt högenergiförbrukning.78

Frågan om den vetenskapligt fastslagna nyttan av idrott och motion urmedicinsk synvinkel dök även upp på riksidrottsmötet 1973. Mötet innehöllflera anförande som betonande de fysiska aktiviteternas hälsobefordrande ef-fekter. Torsten Tegnér höll ett anförande, där han jämförde de anslag idrottenfått från staten med vad sjukvården kostat, och kom på så sätt fram till att reger-ing och riksdag visat måttligt intresse för såväl elitidrott som motionsidrott.Andra idrottsledare talade om vikten av att sälja den idrottsliga verksamhetentill beslutsfattarna i samhället och på så sätt få dem att satsa ökade resurser påidrott som friskvård. Man betonade också idrottens stora betydelse som fritids-aktivitet och underströk de stora kostnader som samhället drogs med på grundav människors dåliga motionsvanor, dåliga arbetsmiljöer, stress, brottslighetsamt alkohol- och narkotikamissbruk. Idrotten kunde lämna ett bidrag till ettbättre samhälle och dess samhällsnytta borde därför kartläggas. Ordförandenför Centrala motionsrådet Lars Bratt var inne på samma spår. Med hjälp av etthypotestiskt räkneexempel, som tog utgångspunkt i de kostnader sjukdom för-orsakade samhället, kom han fram till att det skulle innebära miljardvinster förlandet om man lyckades fysiskt aktivera 15 % av den inaktiva befolkningen. Lä-karen Arne Ljungqvist påpekade dock:

211


Det finns ännu inget som säger att idrottandet som sådant sänker sjukvårds-kostnaderna i vårt land. Däremot finns det sorgligt nog fakta som talar för att i allafall elitidrottandet höjer antalet sjukskrivningsdagar och fördyrar sjukvården i vårtsamhälle. Det är inte säkert att så är fallet, men de fakta som hittills finns talar fördet.79

Den främsta orsaken till att man, trots osäkerheten angående de fysiska akti-viteternas positiva inverkan på hälsan, förespråkade fysisk aktivitet var att män-niskans energiomsättning ökade av den. Däremot ökade inte behovet av pro-teiner, mineraler och flertalet vitaminer nämnvärt. En ökad fysisk aktivitet för-bättrade därmed möjligheterna att tillgodose behovet av essentiella näringsäm-nen, det vill säga de näringsämnen som ingår i födan som kroppen själv intekan bilda, utan att individen riskerade att drabbas av övervikt. Enligt MEK:srapport fanns det ett klart samband mellan kostoch motionsvanor och det all-männa hälsoläget, avspeglat även i sjukvårdskostnader och inkomst- och pro-duktionsbortfall på grund av sjukdom.80

Våren 1971 tog Socialstyrelsen initiativ till en översyn av hälsoupplysnings-verksamheten. Motivet var den snabba expansion verksamheten genomgått. Idet förslag som utarbetades föreslogs att verksamhetens inriktning skulle för-ändras från att i huvudsak ha varit inriktad på planering, produktion och ge-nomförande av egna aktiviteter till att företrädesvis inriktas på en stimulerande,initierande, samordnande och konsultativ verksamhet. I förslaget ingick ävenatt HVUD skulle avvecklas och istället ersättas med en nämnd för hälsoupplys-ning. Detta skedde också och Socialstyrelsens h-nämnd såg dagens ljus 1973.81

Vid årsskiftet 1975/76 skedde en ny omorganisation. MEK och MEK-B (barn)upplöstes och istället tillsattes två referensgrupper, en för pediatriska nutritions-frågor, nya MEK-B, och en för motion och fysisk aktivitet, MEK-M.82

Projektgruppen för motions uppgift var att med ett tioårsperspektiv planera ochgenomföra insatser för att informera om fysiska aktiviteters betydelse. Syftet varatt ge människor ökade förutsättningar att förbättra sin fysiska förmåga och sittvälbefinnande med hjälp av fysiska aktiviteter. Det skulle uppnås i samverkanmed den samlade idrottsrörelsen. Man skulle intressera och stimulera alla tilldeltagande. Arbetet var uppdelat i tre faser. Ett igångsättningsskede var plane-rat till 1972. I motionsskede 1 skulle man sedan rikta in arbetet mot idrottensegna föreningar, skolan, familjen och individen, 1973–1975. I motionsskede 2,som tänktes pågå från 1976 till 1980, skulle verksamheten riktas mot föreningarutanför idrotten, företag och samhället i stort. Den ekonomiska tyngdpunkten


212

på satsningen skulle komma 1975. Den befolkningsgrupp man främst ville nåvar den som inte aktivt motionerade eller idrottade. De redan aktiva var tänktaatt fungera som föregångare och ge inspiration åt dem man framför allt ville nåut till. De aktiviteter, som redan startats eller planerades inom idrottsrörelsenmed samma syfte, skulle stödjas och samordnas med Socialstyrelsens kampanjså långt möjligt.83

För att denna optimistiska målsättning skulle komma att bli något annatän just en målsättning frambringades en omfattande arbetsplan. Den omfat-tade 12 huvud- och 35 underrubriker. Däribland kan nämnas: ledningsorga-nisation på olika nivåer, inventering av aktiviteter, analysering av aktiviteter,målgruppsinventering, produktutveckling, konferenser, standardnormer förmotionsanläggningar och ekonomiprojekt. Dessutom skulle andra projektinom Kost och motionaktiviteten följas upp och kopplas på när så var möjligt.De ekonomiska resurser som det hela krävde skulle skjutas till av RF och Social-styrelsen.84

Arbetet fick ingen flygande start då RF:s kansli saknade de personella re-surser som utlovats vid bildandet av projektgruppen. Då man inte heller lycka-des samordna sin verksamhet med de övriga delarna inom Kost och motion, vardet svårt att få arbetet att flyta på det sätt man tänkt sig.85 Under sommaren 1971

utsågs Projektgruppen för motion trots detta till idrottsrörelsens centrala organför motionsidrott och ändrade sitt namn till Centrala motionsrådet/Projekt-gruppen för motion, fortsättningsvis kallad Centrala motionsrådet.86 Från ochmed september 1971 fick man tillgång till en egen heltidsanställd sekreterare.87

Målet för det stöd som delades ut var till en början att skapa en självfinansieradverksamhet på lokalplanet.88 Vid riksidrottsmötet 1971 gjordes ett uttalande rik-tat till regering och riksdag samt samtliga landsting och kommuner. Man slogfast att idrotten var ett verkningsfullt medel för att förbättra samhället och atten växande idrottsrörelse därför behövdes. Därför förväntade man sig också attde offentliga anslagen till idrotten skulle höjas.89 Detta uttalande visade tydligtpå att RF ansåg att man fyllde en viktig samhällsroll.

Redan i maj 1973 förändrade dock riksidrottsstyrelsen förutsättningarnaför Centrala motionsrådets verksamhet genom att besluta att RF:s bidrag tillmotionsidrotten i framtiden skulle utgå som en del av det ordinarie anslaget tillidrottsorganisationerna. Motionsrådets roll som fördelare av anslag till idrottenminskades därmed avsevärt. Att gruppens ansvarsområde krymptes ledde tillatt man rannsakade den verksamhet man bedrev. Man kom fram till att mandittills inte klarat av att genomföra allt det man företagit sig. Man hade riktat insig alltför mycket på utåtriktade aktiviteter i samband med Kost och motion-

213


aktiviteten.90 Riksidrottsstyrelsens beslut sammanföll med att RF drog igång ennationell propaganda för TRIM (se avsnitt 8.5). Det kom därmed att finnas tvåorgan som arbetade med motionsidrott med knytning till RF under resten av1970-talet: Centrala motionsrådet, som svarade för planering och konsultationoch TRIM-kommittén som hade en mer operativ funktion. Även den centralKost och motionkampanjen fick mindre pengar att röra sig med vid mitten av1970-talet. Kampanjens statsanslag minskade från 1,7 miljoner 1974/75 till 1,3miljoner kronor 1975/76.91

Det stöd, som faktiskt givits till olika kampanjer av Centrala motionsrådet,sågs heller inte som helt lyckat. I en promemoria till medlemmarna i rådet fördedess sekreterare Göte Sundqvist ett resonemang om kampanjer på gott och ont.De var på gott därför att de stimulerade till ökad fysisk aktivitet och i övrigt gavden information och de upplysningar som på sikt skulle förbättra kostvanorna,på ont därför att utbudet inte varit samordnat. Kampanjerna hade i stor ut-sträckning endast flyttat över utövare av fysiska aktiviteter från ett område tillett annat och de hade i alltför hög grad krävt insatser av redan verksammaidrottsledare. Vid tidpunkten för promemorian stöddes 23 olika kampanjer avCentrala motionsrådet.92 Att motionsidrotten måste göras självförsörjande be-träffande ledare hade Sundqvist slagit fast redan i det förslag till organisations-plan för motionsidrott som han presenterade 1966. Det hade man dock intelyckats med utan man var tvungen att fortsätt belasta de redan befintliga le-darna med ytterliggare arbetsuppgifter.

Ett exempel på en lyckad kampanj, som kom att utgöra prototypen för vil-ken typ av kampanjer man ville stödja, var den som bedrevs av Skidfrämjandeti Värmland. Där hade Skidfrämjandet i samarbete med Karlstads kommuns fri-tidsnämnd utarbetat en friskvårdsplan för Karlstadsregionen. Målet med kam-panjen var att samhället genom en satsning på förebyggande hälsovård, det villsäga friskvård, skulle kunna bromsa ökningen av sjukvårdskostnaderna. I denplan som skisserats fanns även en utvidgning av kampanjen till att omfatta helaVärmland.93

Arbetet med att upprätta friskvårdsplaner kom att spridas till andra delarav landet. I Värmlands fotspår följde Södermanland och därefter hörde ytterli-gare landsting av sig till Skidfrämjandet för att få hjälp med sina friskvårds-planer. För att sprida sina erfarenheter och därigenom ge övriga landsting möj-lighet att introducera friskvårdssatsningar anordnade Skidfrämjandet tillsam-mans med Södermanlandsläns landsting och Kommunförbundets länsavdel-ning en konferens i Storlien i samarbete med Centrala motionsrådet.94

När Skidfrämjandets friskvårdsplan diskuterades inom motionsrådet slog


214

man fast att det främst var de cirka fyra miljoner inaktiva svenskarna man bordeförsöka nå. Som inaktiva definierade man människor som saknade den av ErikHohwü Christensen i kapitel fyra uppmärksammade reservkraften. För att nåut med det tänkta budskapet skulle två typer av argument användas. En typsom riktade sig till landstingsfolk, där man redovisade riskgrupper och de vin-ster en ökad fysisk aktivitet kunde ge och en annan typ till de inaktiva, där detpositiva med motion poängterades.95 Enligt Gösta Frohm, som varit initiativ-tagare till Skidfrämjandets satsning på friskvård, var avsikten med friskvårds-planeringen att idrottsrörelsen skulle anmäla sitt intresse att aktivt medverkatill att bryta kostnadsstegringen inom sjukvården.96 Central motionsrådets komockså att inrikta sitt arbete mot att stödja olika friskvårdsprojekt.97

Vid mitten av 1970-talet blev man inom Centrala motionsrådet, i sambandmed omorganisationen av MEK, orolig för att Socialstyrelsen med kraft skull tasig an friskvården, som man ansåg hade initierats av idrottsrörelsen. Om Social-styrelsen genom sin h-nämnd engagerade sig i friskvårdsverksamheten, utöverdet man redan gjorde, var man orolig för att området skulle bli för omfattandeoch expertbetonat, vilket kunde leda till att folkrörelseengagemanget avtog.Därför ville man att idrottsrörelsen på riksplanet även i fortsättningen skullebetraktas som huvudman för friskvårdsverksamheten. Socialstyrelsens insatserborde inskränka sig till att ge understödjande underlag, svara för faktaprägladservice och komplettera med information till sjukvårdspersonal. Sommaren1977 pågick flera satsningar på friskvård som initierats från motionsrådet. Därfanns ett projekt som avsåg att dels ta fram friskvårdsinformation till läkare ochsjuksköterskor, dels rekrytera och utbilda lokala ledare som skulle hjälpasjukvårdspersonalen med att lära patienterna motionera regelbundet och på rättsätt. Friskvård i företaget var ett annat projekt liksom en inventering avfriskvårdsplanering som helhet.98

Vid riksidrottsmötet 1977 valde RF-representanterna att tala om friskvårdistället för om motionsidrott, när den hälsobringande delen av idrotten disku-terades. Frågan var framför allt uppe till diskussion när en motion om kommu-nal ersättning för friskvårdsarbete från Orienteringsförbundet behandlades.Inställningen vid mötet var att man inte skulle söka få medel för att bedrivafriskvårdsarbete. Istället skulle man försöka sälja tjänster i form av friskvårds-paket till kommuner och landsting. På så sätt skulle man sälja sin egen verk-samhet och inte gå ut och kräva. Beslutsfattarna skulle då få en uppfattning omvad de fick för sina pengar. Dessa trodde nämligen, enligt vissa mötesdeltagare,att bidrag till idrotten gick till spelarköp och annan elitverksamhet. Det var där-för idrottsrörelsen måste erbjuda tjänster som utgjorde ett kvitto på hur de

215


pengar spenderades som det offentliga bidrog med. Ett annat skäl för att arbetaför kommunal ersättning till motionsarrangörer var att ge idrottsrörelsen en nyoch, i förhållande till bingo, lottförsäljning och annat, meningsfull inkomst-källa.99 Det faktum att satsningar på motionsidrott jämfördes med bingo ochlottförsäljning väcker misstanken att motionsidrott trots allt tal om dess nyttaoch om hur all idrott intimt hängde samman inte riktigt hade accepterats somen naturlig och viktig del av idrottsutövningen inom RF.

Centrala motionsrådet fortsatte att efterlysa planering på lång sikt förmotionsverksamheten under 1970-talet. För att åstadkomma detta föreslog manatt riksidrottsstyrelsen, i samband med att arbetet inför 1978/79 och den därpåföljande 5-årsperioden aktualiserades, skulle genomföra en temainriktad plane-ring av sådan omfattning att den kunde göras till styrmedel för rådets agerandei kontakter med samhällets och idrottsrörelsens organ.100

Riksidrottsstyrelsen beslöt emellertid istället att lägga ner Centralamotionsrådet och överföra dess arbetsuppgifter till ett av riksidrottsstyrelsentillsatt friskvårdsråd.101 Samtidigt omorganiserades även Socialstyrelsen, vilketinnebar att både h-nämnden och ledningsgruppen för Kost och motion för-svann. Det fortsatta samarbetet mellan Socialstyrelsen och idrottsrörelsen inomKost och motionaktivitetens ram, som tidigare kanaliserats genom Centralamotionsrådet, skulle bli föremål för överläggningar under våren 1981.102

I samband med att RF lade ner motionsrådet och ersatte det med ettfriskvårdsråd, summerade rådets ordförande Lars Bratt sina erfarenheter av detio år man arbetat med att få den svenska befolkningen att höja sin fysiskaaktivitetsnivå. Han konstaterade att 1970-talet inte medfört den stora förbätt-ring av svenska folkets kostoch motionsvanor, som man hoppats på när Soci-alstyrelsens kampanj Kost och motion startats. De problem man mötts av i star-ten fanns till stor del kvar, även om i stort sett alla organisationer under 1970-talet accepterat användandet av begreppet friskvård, trots att ordet var lite dif-fust. Att samarbetet med Socialstyrelsen varit nyttigt för båda parter var enligtBratt ganska säkert, liksom att landstingens inställning till fysisk aktivitet hadepåverkats på ett positivt sätt. Det stora problemet var att informationen inteträngt igenom med tillräcklig effekt.

En tung och bred organisation skapades med ett antal expert- och projektgrupper– alla med egna, mer eller mindre vidlyftiga planer. Organisation och planeringpekade på stora, centralt anvisade medel. Så blev ej fallet.103

Kost och motionkampanjen är av intresse inte bara för att ett statligt verk kon-kret engagerade sig i att stimulera till en ökad fysisk aktivitet bland befolk-


216

ningen. Till skillnad från vad som skett vid de tidigare kampanjerna försökteman här mäta effekterna. Den svenska befolkningens fysiska aktivitetsnivå mät-tes 1971 och 1978. Sammanfattningsvis kom man fram till att vissa förändringarskedde under kampanjperioden, förändringar som till viss del kan ha berott påupplysningsaktiviteten. Den bättre kostkunskapen, de sundare kostvanorna ochdet mer kvalificerade och organiserade motionerandet vägde dock endast mar-ginellt upp ökningen i arbetslivets stillasittande.104

Den fysiska aktivitetsnivån kan sammantaget sägas ha varit oförändradmellan 1971 och 1978. En viss omfördelning skedde mellan olika aktiviteter itakt med att nya idrottsanläggningar färdigställdes och organisationsgraden,rörande medlemskap i idrottsföreningar, ökade. Det fanns ett samband mellandessa förändringar eftersom anläggningar också fungerade som tillhåll för för-eningarna. Anläggningarnas största effekt torde ha varit att omfördela motions-aktiviteter från promenader till mera engagerade, motionsmässigt mer kvalifi-cerade aktiviteter, och att sprida motionsmöjligheterna mer jämt mellan års-tiderna. Socialstyrelsens mätning talar alltså för att motionerandet konsolidera-des under 1970-talet utan att dess volym ökade signifikant.105

Motionsbehovet bland de intervjuade upplevdes som lika stort i slutet av1970-talet som vid dess början. Undersökningarna gav även en antydan om bi-lismens effekter på den fysiska aktiviteten. Andelen förvärvsarbetande som gickeller cyklade till arbetet sjönk. Männen lade i stor utsträckning beslag på familje-bilen för arbetsresor vilket minskade deras fysiska aktivitet i samband medarbetsresor. Genomgående kan man säga att arbetssituationen i vid mening änd-rades under 1970-talet så att den fysiska aktiviteten här blev mindre.106

Den totala tiden som användes till fysiska aktiviteter visade en svag ned-gång under 1970-talet. I den undersökning som gjordes 1971 var medeltalet 14,3timmar per månad för män och 14,5 timmar för kvinnor. I 1978 års undersök-ning var medeltalet 13,0 timmar per månad för män och 13,8 timmar för kvin-nor. Den högre siffran för kvinnor kom sig av att de promenerade och cyklademera till arbetet. Förutom att kvinnor promenerade och cyklade mer än män-nen gymnastiserade de mer. De mest jämlika idrottsgrenarna i fråga om utöv-ning var skidåkning och simning medan lag- och bollspel var de mest mans-dominerade idrottsgrenarna. Den motionsform som ökade mest mellan 1971

och 1978 var löpning. Dessutom hade simning och bollspel av typ tennis ochsquash ökat under höst, vinter och vår. Detta hade ett samband med att flerainomhusanläggningar tillkommit.107

Undersökningarna visade också att ju högre utbildning och inkomst enperson hade, desto bättre var kunskaperna om kost och motion. Med hög ut-

217


bildning och inkomst följde dessutom en positiv inställning till motion ochökad fysisk aktivitet.

Inriktningen av motionsidrottsverksamheten mot en flexibelt definieradfriskvård innehåller en ganska allvarlig identitetsproblematik. Hur skulle densvenska idrottsrörelsen agera i fortsättningen, när den inte enbart ville vara enfrivilligorganisation utan även en organisation som tog på sig samhällsuppgifter,för vilka man vill ha betalt som vilken annat företag som helst, det vill säga age-rade som ett näringslivsorgan.

8.5 Sverige i TRIMÄven om man inom RF visat intressera för TRIM 1967 och talat om att draigång en kampanj kallad Håll dig i TRIM 1969, lät starten för RF:s samordnadesatsning vänta på sig till 1973. Den officiella starten skedde när delegaterna vidriksidrottsmötet, under Bertil Nordenfelts ledning iklädda TRIM-tröjor, ge-nomförde gymnastiska övningar under tio minuter.108 Riksidrottsstyrelsens ord-förande Karl Frithiofson presenterade därefter kampanjen Sverige i TRIM, somvar avsedd att bli RF:s stora offensiv på motionsområdet. Den skulle genom-syra all verksamhet och alla typer av idrott skulle kunna inrymmas i kampan-jen. Det Frithiofson kallade vanlig idrott skulle vara utgångspunkten då manför att lyckas locka nya grupper till idrotten var beroende av att de lokala orga-nisationerna tog initiativ och svarade för arrangemangen. Det kunde dock gärnaske i samarbete med kommuner, företag och andra organisationer. RF som cen-tral organisation skulle genom allmän information försöka påverka olika mål-grupper och på så sätt ge stöd åt dem som lokalt arbetade för att utveckla idrot-ten. Avgörande för om initiativet skulle bli en framgång eller inte var att manlyckades lösa ledarfrågan. Därför hade man beslutat att varje trycksak och ytt-ring som gjordes i frågan skulle inkludera en vädjan: ”Engagera er som ledare,även det är skojigt, nyttigt och stimulerande – och det behövs minsann!”109 Omkampanjen blev framgångsrik förväntade sig RF, förutom att man skulle hjälpatill att skapa en sundare befolkning, att man skulle få större tyngd och bättregensvar för sina allmänna krav på stat och kommun.110

I Riksidrotten 1973 presenterades Sverige i TRIM utförligt. Efter att inled-ningsvis ha slagit fast att idrotten i mångt och mycket kommit att bli en nöd-vändig del av samhällslivet konstaterades att idrott erbjöd ett direkt och indi-rekt motmedel mot samhällsutvecklingens negativa följder. Från RF:s sida me-nade man till och med att idrotten hade en nyckelroll i kampen mot dessa. Ti-


218

den var nu mogen för samhället och idrotten att tillsammans gå till en kraftigoffensiv mot de otillfredsställande förhållandena och för ett bättre samhälle. Detfanns i huvudsak två skäl till att satsningen borde inledas. Dels var det en nöd-vändighet att skapa idrott åt alla: enskilda människor, massmedier och myndig-heter hade kommit till insikt om detta och tiden var därför mogen. Dels måsteidrotten som folkrörelse från tid till annan samlas kring en gemensam aktionför att utveckla sin verksamhet.111

Varaktigheten i det personliga idrottandet är grundläggande för idrottens positivaeffekter. Kampanjer som begränsas till ett eller annat motionstillfälle har egentli-gen en starkt begränsad nytta. De kan dra till sig oproportionerlig publicitet och gefolk en föreställning att någon enstaka cykeltur eller promenad är tillräckligt fördet fysiska välbefinnandet och konditionen. I värsta fall bibringas kanske någonden uppfattningen att idrott därutöver – regelbunden och lite mera intensiv – inteär någon mening med eller i varje fall inte är motiverad med hänsyn till hälsa ochvälbefinnande.112

En arbetsplan, som specificerade vad de olika nivåerna inom idrottsrörelse-hierarkin hade för uppgifter, hade utarbetats. RF hade genom sin TRIM-kom-mitté att svara för faktaunderlag, idéutveckling och planering, och därtill en all-män propaganda för mer idrott präglad av de budskap och paroller som kam-panjen var uppbyggd kring. Kommittén skulle också stå för en fortlöpande ochväxlande temainriktning med lämplig turordning för olika idrottsgrenar, lik-som för ledarutbildning, bearbetning och aktivering av statliga och kommu-nala myndigheter för riksomfattande generella insatser från deras sida. Övrigaorganisationer, förbund och föreningar inom RF-komplexet tilldelades sinauppgifter i enlighet med vars och ens speciella förutsättningar och positioner.

Även kommunernas roll i kampanjen specificerades. Från RF:s sida villeman att de skulle skapa förutsättningar för så många människor som möjligt attutöva den aktivitet som passade dem bäst. Man ville därför att kommunernaskulle prioritera sådana åtgärder som underlättade för idrottsorganisationernaatt bredda sin verksamhet. Det inkluderade att kostnadsfritt upplåta alla loka-ler och anläggningar, inrätta motionskliniker för hälsoundersökningar ochträningsråd samt hjälpa till vid arrangerandet av TRIM-dagar.113

Som tack för den satsning man planerade ville RF ha något tillbaka fråndet offentliga. Idrottsrörelsen behövde förstärkas både när det gällde adminis-tration och kansli och på instruktörssidan:

I båda fallen bör man främst sikta till att samhället ställer personal till förfogande,alltså personer som är anställda av kommunen (eller staten), men som ställts tillidrottsorganisationernas förfogande. Tryggheten i anställningen garanteras av kom-

219


munen (eller staten), men jobbet utförs i organisationerna. På så sätt kan insatsengöras så nära idrotten och idrottsledarna som möjligt utan onödigt spill.114

Målet med Sverige i TRIM var att RF till sitt 75-årsjubileum 1978 skulle kunnauppvisa en kraftig ökning av antalet idrottsutövare. Alla medlemsorganisationerskulle därför engageras för att ta hand om idrottsutövare av alla slag, även desom inte var föreningsanslutna. Verksamheten skulle från starten undan förundan stegras och vidgas fram till jubileet 1978. Vid jubileet ville man att minsthälften av Sveriges vuxna befolkning skulle vara medveten om vad TRIM inne-bar. För att nå detta mål skulle en fortlöpande bred propaganda bedrivas. Endel av verksamheten skulle vara uppbyggd runt en rad korta kampanjer medstark fokusering på ett eller ett par specialförbunds idrott/er. Under dessaintensivperioder skulle föreningarna stimuleras att ordna aktiviteter somsyftade till att få fler människor att röra på sig, inte bara en gång utan regelbun-det. I ett första skede hade perioder planerats för skidor, skridskor, friidrott/gångoch simning. Av större vikt än att folk visste vad TRIM innebar var förstås attde själva var fysiskt aktiva och trimmade.115

I samband med satsningen presenterades även ett TRIM-paket, som för-eningarna skulle sälja till allmänheten. En orsak till att paketet tagits fram varatt det skulle skapa personliga kontakter med nya människor, något som varavsett att underlätta rekryteringen av nya medlemmar. Paketets viktigaste upp-gift var emellertid att skapa ett ekonomiskt incitament för föreningarna att en-gagera sig i kampanjen. Paketet innehöll lite smått och gott som ingen motio-när kunde vara utan: TRIM-kalender, TRIM-figuren på klistermärke, TRIM-vykort med tio goda råd om konsten att missköta sin kondition samt ett rabatt-häfte som berättigade till förmånsköp av TRIM-tröjan, fjäderbollen Indiaca ochen TRIM-skiva med gymnastikprogram. Försäljningspriset för paketen var sjukronor och inköpspriset för föreningarna tre och femtio. Paketen levereradesfrån RF till föreningarna i förpackningar om 50 som föreningarna inte kundereturnera om de misslyckades i sina försäljningsansträngningar.116 Under åretsåldes 37 000 paket.117

Modellerna för kampanjerna varierade under perioden, från RF:s centralakampanjer Kommun-TRIM, Konferens-TRIM, Semester-TRIM och TRIM-grup-per där samtliga distriktsförbund var engagerade, över centralt inriktade kam-panjer från specialförbunds sida som TRIM-orientering, Piggelin, TRIM-vollex,TRIM-pingis, Träna för Sverige, Trivs i TRIM och distriktsförbundskampanjersom Rör de nalta, Tekla, Bilda TRIM-grupp, Motionens Dag, KOM I FORM tilllokala arrangemang.118


220

Ett gemensamt drag för de flesta kampanjerna var att de hade svårt att nåut med information om kampanjerna till de tilltänkta målgrupperna. De kam-panjer som varit framgångsrikast var de som haft en tidning som medarrangör.I distrikten arrangerades fler kampanjer i mindre befolkningstäta distrikt än ide mer tätbefolkade, något som ansågs ha berott på konkurrens om idrotts-utrymmen. Kampanjerna finansierades bland annat genom att arrangörernasökte bidrag via RF:s statsanslag för breddidrott och deltagaravgifter: vissaspecialförbund lyckades också skaffa ekonomiska medel genom sponsorersmedverkan.119 Exempel på framgångsrika satsningar var TRIM-orienteringen,där 454 000 starter registrerades i september 1974 och skolsatsningen Piggelin,som byggde på en norsk idé, med 2 280 000 prov i oktober 1975.120

Total betalades 2 366 100 kronor ut till specialförbunden i extra bredd-idrottsanslag 1971–1977 och 1 651 500 kronor till distriktsförbunden. Under åren1975/76 och 1976/77 betalades dessutom 1 300 000 kronor i breddidrottsanslagutöver de ordinarie anslagen från RF till specialförbunden.121 Det framstår intesom en tillfällighet att riksidrottsstyrelsens beslut att föra över anslagen tillmotionsidrotten till det ordinarie anslaget till specialförbunden sammanföllmed att satsningen på TRIM inleddes. Anslagen kom på så sätt att bli en del avRF:s interna budget istället för att fördelas i en process där även utanför RF stå-ende idrottsorganisationer kunde få del av dem, vilket förbättrade möjligheternaför att de motionsidrottsinitiativ som genomfördes skulle stamma från ochstanna inom den egna organisationen.

Arbetsfördelningen mellan TRIM-kommittén och Centrala motionsrådetvar något som klargjorts redan när TRIM-kommittén bildades. Centralmotionsrådet var att betrakta som samråds- och utredningsorgan för motions-idrott inom hela idrottsrörelsen, medan det var TRIM-kommittén som var an-svarig för det operativa motionsidrottsarbetet inom RF.122

8.6 Avslutande diskussionEuroparådets försök 1966 att stimulera vad som sades vara en ny form av idrotts-utövning, Sport for All, utgjorde startpunkten för ett mer formaliserat västeuro-peiskt samarbete för att öka den fysiska aktivitetsnivån bland medborgarna.Orsaken till engagemanget var detsamma som förts fram av motionsidrottensförespråkare på nationell nivå under hela efterkrigstiden, den minskade fysiskaktiviteten i samhället och de negativa följer denna ansågs ha för folkhälsan.Även om RF kom att delta i det internationella utbytet, var man inte helt och

221


hållet positivt inställd till att en offentlig instans försökte ta initiativet i arbetetmed att sprida utövandet av fysiska aktiviteter. I och med att det internationellasamarbetsförsöket hade sitt ursprung i en mellanstatlig organisation och inte iden internationella idrottens organisationer, fanns ett visst motstånd frånidrottsrörelsens sida. Den ville inte att offentliga myndigheter skulle börja or-ganisera idrottsutövning i någon som helst form. Det var de egna medlems-organisationernas privilegium, och de offentliga myndigheterna skulle begränsasig till att ge idrottens organisationer det stöd de behövde för att kunna spridaall form av idrottsutövning till så många människor som möjligt.

Under 1960-talet kom den minskade fysiska aktiviteten i samhället och dessnegativa verkningar på folkhälsan att uppmärksammas som ett problem i alltvidare kretsar. Situationen ansågs vara orsakad av den tekniska utvecklingen ochsvårigheten att få befolkningen att, trots att de på kort sikt inte behövde, idkafysiskt ansträngande aktiviteter för att bevara sin hälsa. Det var ett problem somformulerats på olika håll inom idrottsrörelsen under hela efterkrigstiden. I slu-tet av 1960-talet rådde enighet inom hela idrottsrörelsen om att det var ett pro-blem man måste lösa. Även statliga och mellanstatliga organ hade börjat få uppögonen för problemet. Med Socialstyrelsens kampanj Kost och motion träddeockså det offentliga inom landet på allvar in på motionsidrottsfältet. Kampan-jen gav ökad tyngd åt argumenten om vikten av en ökad fysisk aktivitet somframfördes från idrottsrörelsens sida.

Även om man från RF:s sida var medveten om att det fanns ett behov av enökad satsning på motionsidrott, var man inte kapabel att på ett naturligt sättinkludera den typen av fysisk aktivitet i sitt vanliga idrottsutbud. Under slutetav 1960-talet avlöste förslagen varandra om hur motionsidrott skulle organise-ras inom RF. Detta upphörde till viss del när den ena delen av motionsidrotts-verksamheten, propagandan, organiserades i anslutning till Socialstyrelsenskampanj Kost och motion och den andra, utövandet, inom TRIM-kommit-tén. Det gav en period på cirka fem år, då man inom RF tycks ha haft en klaruppfattning om hur motionsidrottsarbetet inom organisationen skulle varaupplagt.

Under halva 1970-talet fanns två parallella organ med anknytning till RFsom sysslade med motionsidrott. Det fanns en tydlig arbetsfördelning mellanorganen. Centrala motionsrådet, som var samråds- och utredningsorgan inomhela idrottsrörelsen, hade en legitimerande funktion. TRIM-kommittén varRF:s implementerande organ. Denna arbetsdelning kunde upprätthållas utanstörre motsättningar och problem mellan organen. Det legitimerande organetvar bredare till sin sammansättning än det implementerande.


222

Det går inte att säga mycket om genomförandet med hjälp av det centralaRF-materialet. Det lämnades över till aktörer på lokalplanet, de under hela pe-rioden efterlysta motionsidrottsledarna. De sammanfattningar av olika sats-ningar som gjordes av idrottsledare tyder dock på att kampanjerna inte fick detgenomslag som man hoppades på. RF var framgångsrikt i sitt agerande ända tilldetta sista led. Man vann kampen om att bli den som skulle svara för genomför-andet men lyckades sämre med själva genomförandet.

Det går inte att avfärda Korpförbundets påstående att organisationen ut-sattes för en svältfödningstaktik från RF:s sida när statsanslagen till idrotten för-delades. För detta påstående talar riksidrottsstyrelsens val att fördela anslagentill motionsidrotten över de ”ordinarie” anslagen i samband med att förbundetdrog igång Sverige i TRIM. Ett sådant tillvägagångssätt innebar att statens stödtill motionsidrotten låstes in i de olika organisationerna istället för att fördelasmed hänsyn till vilka aktiviteter som kunde tänkas göra den största nyttan i strä-van att få en så stor del av den svenska befolkningen som möjligt att bli fysisktaktiv.

Att ledarfrågan aldrig löstes på ett tillfredsställande sätt är nog den vikti-gaste anledningen till att RF:s organisationer inte lyckades ta steget från att pla-nera för motionsidrott till kontinuerlig aktivitet. Misslyckandet med att enga-gera ledare kan till viss del förklaras av att man ändrade och förändrade så mycketi organisationen, trots att man både insett och hävdade att kontinuitet var avstörsta vikt. Var hade man egentligen tänkt finna ledare till en ny verksamhetinom organisationen, när man inte ville använda sig av dem som redan fanns?

Hela händelseförloppet visar på RF:s stora förmåga att lägga under sig verk-samhet med idrottsanknytning. RF:s positiva inställning till och vilja att inklu-dera friskvård i organisationens aktivitetsarsenal stod i bjärt kontrast till hurman förhållit sig till hälsoupplysning på 1940-talet när gymnasterna i samar-bete med läkarnas riksorganisation genomförde Hälsokampanjen 1945, en kam-panj som i sin målsättning påminde mycket om friskvårdsarbetet i slutet av1970-talet. Det var en verksamhet som enligt RF:s förvaltningsutskott och över-styrelse på 1940-talet låg utanför vad man skulle ägna sig åt. Trettio år senare varinte frågan om RF-komplexet skulle befatta sig med sådan verksamhet utan hurman skulle kunna göra det utan att Socialstyrelsen eller andra offentliga organfick för stort inflytande över den verksamhet som ansågs stamma från den egnaorganisationen.

223

9 . Korpförbundet går med i RF

Korpförbundet går med i RF

År 1958 hade regeringen tillsatt en utredning för att undersöka förutsätt-ningarna för ett samgående mellan RF och Korpförbundet. Den hade be-

gärt att befrias från sitt uppdrag 1962 då förutsättningarna för att fullgöra upp-giften saknades.1 En ny idrottsutredning, den tredje på ett decennium, tillsattesi november 1965. Dess huvudsakliga uppgift var att utreda statens stöd till idrot-ten och därmed sammanhängande frågor. Till ordförande i utredningen utsågsstatssekreterare Karl Frithiofson. Övriga ledamöter var riksdagsledamöternaHenry Allard och Torbjörn Fälldin, kanslichef Tore G Brodd samt direktörernaHenry Ohlson, Bengt Schelin och Nils Stenberg; för en närmare presentationav utredningens medlemmar se personförteckningen. Som sekreterare åt de sak-kunniga arbetade departementssekreterarna Bengt K. Å. Johansson och UlfLönnqvist.2 Utredningens sammansättning, med flera ledamöter från RF-sfären, talade för att statens förhållande till idrotten efter två misslyckade utred-ningar skulle komma att få en föreslagen lösning, där stor hänsyn togs till RFsyn på idrott, dess plats inom samhället och dess organisering. Utredningensdirektiv hade också utformas av handelsminister Gunnar Lange i samarbete medAllard och Frithiofson.3 Detta kan egentligen inte tolkas på något annat sätt änatt regeringen, för att få till stånd en idrottsutredning, vars slutsatser och förslagskulle accepteras av idrottsrörelsens ledande organisation, överlät problem-formuleringsprivilegiet till RF.

I detta kapitel kommer jag, med utgångspunkt i denna utrednings förslagoch de konsekvenser de fick för motionsidrottsfältet, att redovisa och diskuteraden utveckling som ledde till att Korpförbundet kom att bli ett av många natio-nella idrottsförbund inom det samlade RF-komplexet och därmed övergav densjälvständiga ställning man framgångsrikt hävdat under tre decennier. Syftet

9Kapitel


224

med kapitlet är att belysa hur den svenska motionsidrottens två huvudorga-nisationer kom att ingå i en och samma enhetsorganisation från mitten av 1970-talet samt att studera, hur samarbetet mellan de tidigare konkurrerande organi-sationerna RF och Korpförbundet fungerade. Det innebär att två frågor ställstill källmaterialet:


➢ Hur fungerade samarbetet för att främja motionsidrott mellan organisa-tionerna?

Att 1965 års idrottsutredning delade RF:s uppfattning om att idrott var ett flexi-belt begrepp som inkluderade ett brett spektrum av fysiska aktiviteter framgårav hur den valde att definiera idrott: ”Alla de tävlingsmässiga och andra fysiskaaktiviteter som människorna utför för att uppnå ett visst resultat eller få motionoch fysiskt aktiv rekreation.”4 Denna definition innebar att i stort sett all form avfysiska aktiviteter kunde passas in i ett gemensamt idrottsbegrepp och därmedorganiseras inom en och samma organisation. Idrott kunde därmed utövas avdet stora flertalet människor, oavsett fysiska och sociala förutsättningar, på dennivå de själva ansåg lämplig. Definitionen av idrott innebar att utredningen,och därmed statens representanter, tog ställning för att den idrott åt alla manförespråkade skulle kunna utövas i ett och samma organisatoriska samman-hang.

Idrott skulle inte kunna bedömas som en aktivitet för de unga och friskautan var att betrakta som en samhällsnyttig verksamhet. Argumenten för idrot-tens betydelse för individ och samhälle kändes igen från de argument som förtsfram under hela efterkrigstiden:

Det bekvämligare samhället, bilburenheten, avlastningen av fysiskt ansträngandearbetsuppgifter – alltsammans åtgärder avsedda att underlätta människans liv –innebär småningom en automatiskt minskad rörlighet, vilket leder till för lite fy-sisk aktivitet, alltför låg förbränning i förhållande till näringstillförseln, för mycketstillasittande, oträning och fetma. Därför kan det sägas vara inte minst den medel-ålders och äldre generationen som jämsides med ökad satsning på hela idrottsligaområdet har särskilt behov av idrottsverksamhet.5

Utredningen anser att idrotten har en växande uppgift i det moderna samhället.Den alltmer mekaniserade tillvaron leder till minskade fysiska påfrestningar. Detstegrade tempot i bl.a. arbetslivet ställer stora krav på människornas prestations-förmåga. Fritiden ökar. De minskade fysiska påfrestningarna i den dagliga tillva-ron måste kompenseras genom motion och rekreation. Idrott är en lämplig formför detta. Samhället bör därför ge idrotten ett kraftigt ökat ekonomiskt stöd.Motiven för detta är idrottens betydelse i den förebyggande hälsovården, som en

225


lämplig fritidssysselsättning och som en allmänt omfattande ungdomsverksam-het.6

Det är också först med motionsverksamhetens tillväxt som idrotten på allvar bliviten sysselsättning för alla kategorier av människor och därmed en folkrörelse i or-dets rätta bemärkelse.7

För att slå fast att idrott var en samhällsnyttig aktivitet hade utredningen låtitett antal medicinska experter anlägga synpunkter på fysiska aktiviteters bety-delse för olika kroppsfunktioner. Experterna var i stort samstämmiga i sin be-dömning av idrottens betydelse från hälsosynpunkt, något som inte är specielltförvånande när man ser vilka de medicinska experterna var. I gruppen ingickbland andra Torgny Sjöstrand och Per-Olof Åstrand, efterkrigstidens två kan-ske främsta förespråkare av ökad fysisk aktivitet utifrån ett medicinskt-fysio-logiskt hälsoperspektiv.8 Den skepsis som Ernst Abramson tidigare gjorde sigtill tolk för tillhörde ett övergivet stadium av vetenskaplig kritik.

Resultatet av utredningens arbete blev, inte speciellt oväntat med tanke påutredningens sammansättning, att den linje rörande den svenska idrottsrörel-sens organisering som drivits av RF kom att bli den organisationsprincip somutredningen förespråkade. Utredningen föreslog att den myndighetsfunktionsom RF haft skulle byggas ut, något som Korpförbundets representant i utred-ningen Henry Ohlson reserverade sig mot.9 Utredningen gjorde sig till föresprå-kare för den syn på hur idrotten borde organiseras som varit RF:s under störredelen av efterkrigstiden. RF:s förslag från 1960 till 1958 års idrottsutredning, attdet var en fördel om alla idrottsorganisationer inom landet tillhörde den egnaorganisationen,10 vars syfte var att fungera som ett idrottsorganisationernas riks-förbund, skulle lika gärna ha kunnat skrivas av 1965 års idrottsutredning. FrånRF:s synvinkel kom 1970 års riksdagsbeslut också att ses ett nödvändigt led i enlogisk och angelägen utveckling.11

Bland de förslag som 1965 års idrottsutredning ställde fanns ett som re-kommenderade att Korpförbundet och även Skidfrämjandet och det frivilligaskyttets organisationer borde anslutas till RF som specialförbund.12 Korpför-bundet valde, liksom Skidfrämjandet, att inte acceptera inviten och förblev ensjälvständig idrottsorganisation. Frågan om förbundets anslutning till RF ak-tualiserades dock på nytt endast ett par år efter 1970 års idrottspolitiska riksdags-beslut. I december 1972 inbjöd jordbruksminister Ingemund Bengtsson repre-sentanter från RF, Korpförbundet och Svenska kommunförbundet till över-läggningar angående förutsättningarna för Korpförbundets anslutning till RF.13

Vid överläggningar mellan de två organisationerna i maj 1973 enades man


226

om att man hade samma uppfattning om idrottens uppgifter, betydelse ochmöjligheter i samhället. Med denna samsyn som utgångspunkt kom man över-ens om att föreslå sina styrelser att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att utar-beta ett förslag angående Korpförbundets anslutning till RF. Till grund för ar-betet låg bland annat en PM utarbetat av Ulf Lönnqvist, kansliråd på Jordbruks-departementet och ett av regeringens ombud i riksidrottsstyrelsen.14 Lönnqvisthade i egenskap av sekreterare i 1965 års idrottsutredning även utarbetat denPM som legat till grund för idrottsutredningens förslag om att Korpförbundetborde anslutas till RF.15

Lönnqvists PM skulle betraktas som en grov skiss för hur ett närmare sam-arbete mellan organisationerna kunde utformas. Den låg i linje med den PMhan utarbetat åt idrottsutredningen och därmed i linje med de riktlinjer föridrottspolitiken som 1970 års riksdagsbeslut inneburit.16

En konsekvens av att riksdagen antagit de förslag som framförts av idrotts-utredningen var att RF-idrotten ökat sina satsningar på motionsidrott, vilketinnebar att såväl RF som Korpförbundet lade ner betydande resurser på sammaslags verksamhet. Det var en situation som från statsmakternas sida inte sågssom paretooptimal.17 Då båda organisationerna hade som mål att skapa bättreförutsättningar för motionsidrottsverksamhet i skilda former, ansågs det att enstörre effektivitet skulle uppnås om de samordnade sina ansträngningar. EnligtLönnqvist skulle bägge parter tjäna på att lösa det organisatoriska samordnings-problemet snarast. Det var angeläget ur såväl statsmakternas som kommuner-nas synvinkel.18

Lönnqvists förslag gick ut på att Korpförbundet skulle bli ett special-förbund inom RF. Förbundets verksamhet skulle vara tvåfaldig. Dels skulle detfortsätta med den verksamhet som redan bedrevs, dels skulle det fungera somett serviceorgan åt övriga specialförbund inom RF på motionsområdet. OmKorpförbundet accepterade förslaget, skulle det få som följd att RF:s motions-avdelning och Centrala motionsrådet avvecklades och dess resurser överfördestill Korpförbundet.19

Den arbetsgrupp, som tillsattes för att utarbeta ett förslag för hur Korp-förbundet skulle anslutas till RF, bestod av Tore G Brodd, Paul Högberg och BoBengtson från RF samt Olle Arvidson, Nils Hagman och Elof Rörvall frånKorpförbundet.20 Från RF:s sida var man från första början positivt inställd tillden föreslagna anslutningen av Korpförbundet till RF:

Vi ställer oss nu – liksom f.ö. även för några år sedan – positiva till Korpens an-slutning till RF som ett specialförbund … Vi har en gemensam grundsyn på idrot-tens uppgifter idag och en rad praktiska fördelar kommer att uppnås. RF kommer

227


att få en ökad bredd och Korpen i sin tur får ett betydligt ökat idrottspolitisktinflytande.21

Efter det att förhandlingarna väl startat gick det hela fort. Arbetsgruppen höllsitt första sammanträde i mitten av juni 1973 och mindre än ett år senare pre-senterades ett förslag från Korpförbundets styrelse om att en extra riksstämmaskulle hållas för att besluta om Korpförbundets anslutning till RF. Det förslagsom underställdes stämman tillstyrktes av en enhällig styrelse.22

Förslaget gick ut på att Korpförbundet skulle anslutas till RF och under enövergångsperiod på i första hand åtta år garanteras en ledamot med personligtvald suppleant i riksidrottsstyrelsen och i varje distriktsförbund. Av RF:s cen-trala motionsidrottsverksamhet skulle Centrala motionsrådets ställning ochfunktion i princip inte förändras. Rådet sågs som ett för hela idrottsrörelsengemensamt samordningsorgan, vilket innebar att dess ställning berörde fler or-ganisationer än enbart RF och Korpförbundet. TRIM-kommittén skulle däre-mot efter hand överföras till Korpförbundet. Under en övergångstid skulle ettsamrådsorgan mellan Korpförbundets motsvarande kommittéer och TRIM-kommittén tillsättas.23 Att garantera korpidrotten plats i RF:s högsta ledninggick stick i stäv med hur man inom RF tidigare utsett sin ledning. Ledamöternai RF:s styrelser och utskott valdes personligen just för att de inte skulle företrädasärintressen utan allas intressen, vilket ansågs göra RF lämpad att verka somhögsta idrottsmyndighet i statens ställe.

Inför den extra korpstämman presenterades en rad skäl för att Korp-förbundet skulle söka anslutning till RF. De var:

➢ Den önskan som uttryckts från statsmakternas sida för att åstadkomma enbättre samordning av idrottens motionsinsatser.

➢ Att komma till rätta med den onödiga konkurrens som skulle komma attuppstå om RF fortsatte att bygga upp en egen organisation för motions-idrott. Från korphåll var man rädd för att RF:s egen organisation skullekomma att gynnas på korpidrottens bekostnad. Ett villkor för att Korp-förbundet skulle ansluta sig till RF var därför att RF:s nya motionsresurserskulle överföras till korpidrotten.

➢ De löften som givits under förhandlingarna om ökade resurser förmotions- och serviceverksamhet.

➢ Bättre förutsättningar för samarbete mellan korpidrotten och RF:s organi-sationer.

➢ Möjligheten att bättre utnyttja befintliga resurser såväl centralt som regio-nalt.


228

➢ Att Korpförbundet skulle anslutas som ett särskilt specialförbund för mo-tionsidrott med bibehållen profil, vilket skulle förstärka Korpförbundetsstatus och auktoritet.

➢ Att den utlovade representation i styrelserna på riks- och distriktsnivå vargodtagbar för att markera och ge ett rimligt inflytande åt korpidrottensidéer.

➢ Att lokalförbunden skulle få en mer markerad roll som samordnare inomkommunerna.

➢ Att RF:s möjlighet att påverka specialförbund att avskaffa kraven på med-lemskap eller licenstvång vid motionsarrangemang ökade efter ett samgå-ende.24

Ungefär samma skäl för en anslutning anfördes inåt även om det internt fannsen något mer misstänksam syn på hur RF agerat. De skäl som framfördes in-ternt var att den kunde göra slut på en del stridigheter som funnits mellan orga-nisationerna: stridigheterna om idrottsanläggningar genom att man skullekunna samordna utnyttjandet av kommunala idrottsanläggningar; stridighe-terna om idrottsfolket genom att representationsfrågan löstes, lokalt eller ge-mensamt för hela landet; stridigheterna om statsmedel genom att det skulle bliett slut på RF:s svältfödningstaktik i och med att Korpförbundet erkändes ochfick anslag i proportion till dess verksamhets omfattning. Dessutom skulle mankunna upplösa RF:s organisation för motionsidrott, som trots goda ekonomiskaresurser inte uppnått några positiva resultat och ställa dess resurser tillkorpidrottens förfogande. Sist och slutligen ansåg man att två idrottsorga-nisationer inom ett och samma land gjorde ett dåligt intryck utåt.25

Vid den extra riksstämman i september 1974 röstade korpdelegaterna, ef-ter en bitvis frän debatt, med 219 röster mot 35 för att Korpförbundet skullesöka medlemskap i RF.26 Enligt förbundets vice ordförande Olle Arvidson varden tilltänkta anslutningen till RF oproblematisk:

Korpidrottens struktur kommer sålunda inte på minst sätt att förändras, vi kom-mer att bibehålla den utomordentliga, direkta demokrati vid vår riksstämma, vikommer att ha vår styrelse med de befogenheter som riksstämman ger den, vi kom-mer att ha våra egna stadgar, som i stort är oförändrade. Vår profil förblir oföränd-rad. Den enskilde korparen eller allmänheten, som vi riktar oss till på fältet, kom-mer överhuvudtaget icke att märka någon som helst förändring utom att vår verk-samhet genom ökade resurser kommer att intensifieras och medge ökade möjlig-heter för oss att erbjuda motion åt alla.27

Korpförbundets ansökan om medlemskap i RF bifölls av ett enhälligt riks-

229


idrottsmöte i november 1975. I samband med att frågan var uppe för beslut kon-staterade Tore G Brodd att frågan om Korpförbundets anslutning till RF eftermånga turer under 30 år fått sin lösning. Från och med juli 1976 skulle Korp-förbundet vara ett specialförbund inom RF.28

I och med anslutningen till RF övertog Korpförbundet RF:s personresurserför motionsidrott i form av motionskonsulenttjänsterna samt vissa kvarvarandeTRIM-medel. RF och dess distriktsförbund slutade också att bedriva någonegen motionsverksamhet och TRIM-medlen fördes efter hand över till Korp-förbundet. Den utlovade representationen i styrelser med flera organ genom-fördes också. Korpförbundet flyttade även sina kanslilokaler till Idrottens Hus iFarsta under hösten 1978.

Korpförbundets anslutning till RF blev emellertid smärtsammare än vad mantänkt sig i samband med att den planerades. Utvecklingen inom TRIM-kom-mittén, som togs över av Korpförbundet efter RF:s 75-årsjubileum 1978, ger enfingervisning om det. Vid den konferens, som hölls i anslutning till att Korp-förbundet övertog ansvaret och där man skulle diskutera konsekvenserna av attKorpförbundet tog över den service som RF-kansliet tidigare svarat för, märk-tes en misstro från övriga specialförbund mot Korpförbundet. De efterfrågaderiktlinjer för det fortsatta arbetet. De undrade vem som skulle ha huvudansvaretför motionsidrotten i Sverige. De frågande förbunden tyckte inte att Korp-förbundet skulle ha detta ansvar. Karl Frithiofson meddelade dem också atthuvudansvaret för motionsidrotten inte kunde läggas på ett enskilt special-förbund utan även i fortsättningen skulle komma att ligga hos RF:s ledning.29

Vid en konferens senare under året redogjorde TRIM-kommitténs nyeordförande Olle Arvidson för läget inom kommittén. Från och med den 1 ja-nuari 1979 skulle den vara en sektion i Korpförbundets motionskommitté, somäven innehöll en friluftssektion. TRIM-sektionens uppgifter skulle bestå i attvara ett serviceorgan åt specialförbunden, verka för en samordning av motions-utbudet, samla intryck från genomförda arrangemang och sprida dem till öv-riga specialförbund samt årligen arrangera konferenser, som skulle vara styrme-del för sektionens arbete. När det gällde arbetsdelningen mellan Korpförbundetoch de övriga specialförbunden, var det specialförbunden som hade kunskaperom sina idrottsgrenar. De var därför sakkunniga i förhållande till de olikaidrottsgrenarna, medan Korpförbundet framför allt kunde bidra med sin erfa-renhet av kampanjer och marknadsföring. Målet var att utnyttja dessa olikakompetenser i så stor utsträckning som möjligt. Sektionen skulle utses av Korp-förbundets styrelse vartannat år, men övriga specialförbund skulle ges möjlig-


230

het att föreslå kandidater i samband med aktuell TRIM-konferens.30

Vid den TRIM-konferens som hölls följande år inledde Olle Arvidson medatt konstatera att brist på kommunikation på olika nivåer och mellan olika för-bund orsakat viss handlingsförlamning vad avsåg TRIM-sektionens intentio-ner. Det var därför viktigt att skapa samförstånd om en fast plattform och ettfast handlingsprogram för det framtida arbetet. Det var extra viktigt då han an-såg sig kunna skönja en svag förändring av människors intresse för fysiska akti-viteter. Från ett accelererat intresse för motion under 1960-talet över en märk-bar kulminering under 1970-talet tyckte sig Arvidson nu se en stagnation.

Under konferensens inledning lades emellertid en gemensamt formuleradskrivelse från Cykel-, Gymnastik-, Gång-, Orienterings-, Sim-, Skid- ochVolleybollförbunden fram som i ett slag slog undan benen för Arvidsons öns-kan att skapa en fast plattform för framtiden. Förbunden avstod från att nomi-nera representanter till sektionen efter det mönster som föreslagits. Motivet förförbundens vägran var att den föreslagna organisationsmodellen stred mot de-ras uppfattning om hur samarbetsfrågorna för motionsidrott skulle skötas inomRF. Trots sin ovilja att samarbete enligt de av Korpförbundet föreslagna riktlin-jerna sade de sig vara måna om ett fortsatt intimt samarbete, eftersom det ökadeidrottens slagkraft och befrämjade en positiv utveckling av motionsidrotten iSverige. Det övergripande organet för motionsidrott borde emellertid sorteradirekt under riksidrottsstyrelsen. Förbunden avsåg därför att föreslå riksidrotts-mötet att ett sådant övergripande organ skapades.31

Motionsidrott i form av frågan om friskvårdens förhållande till idrottenoch idrottsrörelsen kom att spela en framträdande roll vid 1979 års riksidrotts-möte. I debatten om motionsidrott och friskvård gjorde många talare en dis-tinktion mellan specialförbund och Korpförbundet, trots att Korpförbundet varett specialförbund inom RF sedan ett par år tillbaka. Vid mötet antogs ett för-slag som innebar att det skulle skapas ett organ under riksidrottsstyrelsen, somansvarade för motionsidrott och med idrott samhörande friskvårdsfrågor. Rå-dets kompetensområde skulle komma att definieras senare i samband med enav idrottsrörelsen arrangerad friskvårdskonferens. Med tanke på hur ivrigtmånga mötesdeltagare argumenterade för en ökad satsning på friskvård var re-sultatet av mötet ganska klent. När man läser protokollen från mötet förefallerdet som om RF-ledningen, företrädd framför allt av Karl Frithiofson, försöktebromsa. Det förnekades dock av Frithiofson som istället hänvisade till att en avde röda trådarna i det idéprogram för framtiden, Idrott 80, som man höll på attutarbeta just var, att man på ett mer konsekvent sätt skulle ta sig an friskvårds-frågorna.32 Idrott 80 presenterades för och accepterades av riksidrottsmötet 1981.

231


Programmet kan karaktäriseras som ambitiöst och innebar en breddning ochutveckling av i princip allt man tidigare sysslat med samt satsningar på en delnya områden.33

Med anledning av vad som skett vid riksidrottsmötet diskuterade TRIM-sektionen vid sitt närmast följande sammanträde sektionens framtida inrikt-ning. Man kom fram till att det var en fråga för Korpförbundets styrelse menatt det var angeläget för sektionen att arbeta vidare efter samma modell somtidigare, till dess att andra besked gavs.34 Något mer förbundsöverskridandesamarbete med TRIM-sektionen som spindel i nätet kom dock inte till ståndoch sektionen lades ner i april 1981.35

Vid den friskvårdskonferens som hölls inom RF i september 1980 beslu-tade man att föreslå riksidrottsstyrelsen att ett friskvårdsråd skulle skapas inomRF. Friskvårdsrådet skulle verka som överordnat organ för motionsidrott inomRF och svara inför riksidrottsstyrelsen.36 Det löste bland annat frågan, som desju specialförbunden tagit upp vid TRIM-konferensen 1979, om var det över-gripande ansvaret för motionsidrotten inom RF skulle ligga. Det skulle liggahos den centrala RF-ledningen och inte hos Korpförbundet.

Motivet för att bilda ett friskvårdsråd sades vara att dels lyfta fram idrotts-rörelsens löpande verksamhet som en värdefull faktor i friskvårdshänseende, delsaktualisera en ökad friskvårdsmedvetenhet hos RF:s förbund, föreningar ochindivider.37 Ett argument, som framfördes vid riksidrottsmötet 1979 för att rå-det skulle kallas just friskvårdsråd, var att det förväntades göra ett gott intryckpå landstingen som sågs som de viktigaste bidragsgivarna.38 Idrott ansågs i sigsjälvt och genom sin mångfald vara friskvård och det var genom de aktivitetersom bedrevs inom idrottsrörelsen, som samhället kunde vinna betydandehälsovinster.39

Frågan om vad RF:s friskvårdsråd åstadkommit togs upp vid riksidrotts-mötet 1981. John-Erik Backlund i RF:s dechargeutskott liknade där RF:s rådvid ett b-lag där Socialstyrelsens hälsoupplysning var a-laget. Rådet hade intefått den status som det behövde för att dess verksamhet skulle kunna utvecklas irätt riktning utan istället fått en hälsoupplysande karaktär.40 När man sedan dis-kuterade friskvård på mötet kom det nästan uteslutande att handla om hur manskulle få landstingen att öka sina bidrag till RF:s friskvårdsarbete och om for-muleringarna i vissa skrivningar angående verksamhetsplanen för idrotts-rörelsens friskvårdsroll. Intressantare än den diskussionen var att endast enspecialförbundsrepresentant tog till ord i diskussionen och han nöjde sig medatt efterlysa handledningsmaterial åt ledare för verksamheten.41

Tio år efter det att man beslutat att samarbeta med Socialstyrelsen och an-


232

dra intresserade organisationer för att främja motionsidrotten, var RF:smotionsidrottsinsatser sammanförda i ett nytt RF-organ, vars syfte inte på nå-got avgörande sätt skilde sig från den uppgift idrotten haft inom Kost ochmotionkampanjen. Det rörde sig dock om den tredje rejäla omorganisationenunder denna tioårsperiod.

En konsekvens av samarbetssvårigheterna mellan Korpförbundet och RF:sspecialförbund var att Östgötakorpen föreslog korpstämman 1981 att värdet avmedlemskapet i RF skulle utredas. Den arbetsgrupp som tillsatts för att under-söka frågan kom att föreslå två möjliga handlingslinjer för Korpförbundet. Denena innebar att man skulle stanna kvar i RF under förutsättning att vissa kravuppfylldes, den andra att Korpförbundet skulle lämna RF.

De krav som ställdes för ett ställningstagande enligt handlingslinje ett rik-tade sig mot såväl RF som förbundet självt. Samarbetet med resten av RF an-sågs inte fungera på ett tillfredsställande sätt. Arbetsgruppen förde därför framen rad krav på vad som måste förbättras, om Korpförbundet skulle stanna kvarsom specialförbund för motionsidrott inom RF. Rollen som särskilt förbundför motionsidrott skulle ytterligare bekräftas och manifesteras. RF-ledningenvar tvungen att med full kraft informera distrikts- och specialförbund om inne-börden av detta. Som ett särskilt specialförbund för motionsidrott måste Korp-förbundet även i fortsättningen ha fast mandat i riksidrottsstyrelsen. RF skullemedverka till att motionsidrotten i större omfattning än dittills bereddes till-gång till idrottsanläggningar. RF skulle verka för att Korpförbundets samtligalänsförbund blev det organ inom distrikten, som via lokalförbunden i samar-bete med de lokala föreningarna ansvarade för det operativa motionsidrottsar-betet. RF skulle också utarbeta rekommendationer till special- och special-distriktsförbund för att underlätta för allmänheten att delta i motions-arrangemang, utan krav på licenser.42

Kraven som ställdes på den egna organisationen var att man som särskiltförbund för motionsidrott var tvunget att ta det ansvar det innebar. Motions-frågorna skulle drivas på alla nivåer och åtagandet att ge service skulle förverkli-gas i praktisk handling. Det betydde att framför allt lokalförbunden med sinaklubbar men även länsförbunden var tvungna att stärka sina organisationer. Enkonkret handlingsplan för hur det skulle gå till skulle upprättas av Korpför-bundet i samråd med medlemsorganisationerna. För att det skulle kunna ge-nomföras skulle Korpförbundets roll i RF markeras och renodlas på ett för helaidrottsrörelsen positivt sätt.

Enligt handlingslinje två skulle Korpförbundet lämna RF då dess mål, att

233


nå och engagera så många som möjligt för motionsutövning, ansågs skilja detfrån den övriga RF-idrotten. De övriga RF-förbunden ansågs i huvudsak vändasig till redan motiverade människor, medan Korpförbundet i första hand vändesig till dem som inte var motiverade. Förbundets naturliga samarbetspartnersvar därför flertalet folkrörelser utanför idrotten. Det var bland dessa som majo-riteten av de omotiverade människorna fanns. Det var med och genom dessaorganisationer man i första hand skulle öka sina insatser. Det var heller inteotänkbart att det var alldeles för ambitiöst för den inaktive att ta steget in i enidrottsorganisation, det vill säga det kunde utgöra ett hinder för att aktiveradenna målgrupp att Korpförbundet var en del av idrottsrörelsen.

Andra skäl för att lämna RF var att den övriga RF-idrotten på alltför mångahåll inte helt velat acceptera Korpförbundet i den gemensamma idrottsfamiljen.Korpförbundet sågs som en konkurrent istället för som ett komplement till RF-idrotten i övrigt. Många inom korpidrotten ansåg dessutom att den ursprung-liga korpprofilen hade fått stryka på foten i alltför hög grad och att självständig-heten naggats i kanten, liksom att det fria initiativet i viss mån gått förlorat.Därtill ansåg många ledare att ett alltför tyngande engagemang i olika byrå-kratier uppstått sedan inträdet i RF.43

Mycket i det sätt, på vilket Korpförbundets argumenterade för den verk-samhet man bedrev i förhållande till det övriga RF-kollektivet, påminner omden självsyn som fanns inom Gymnastikförbundet i förhållande till det övrigaRF-kollektivet under mellankrigstiden (se avsnitt 2.4 ovan). Trots det ifrågasät-tande av värdet av att vara ett förbund inom RF, som gjordes från korphåll ibörjan av 1980-talet, har Korpförbundet, liksom Gymnastikförbundet på sintid, valt att stannat kvar inom RF-komplexet. Den särställning inom RF, somKorpförbundet fått under åtta år i samband med inträdet, förlängdes dock medytterliggare fyra vid riksidrottsmötet 1983.44

Den utformning den svenska idrottsrörelsen fick, som ett resultat av 1970

års riksdagsbeslut och regeringens ingripande för att ur sin synvinkel effektivi-sera den svenska idrottsrörelsens verksamhet ledde inte till förväntat resultat.Den idrottsmodell, som skapades av regeringen och RF med i princip alla for-mer av frivilligt organiserad idrottsutövning samlad inom en och samma orga-nisation, utvecklade inte motionsidrotten inom idrottsrörelsen under 1970-talet. Man kan istället tala om en heterogenisering. Efter det att RF:s roll somdominerande organisation cementerats, växte en rad olika fysiska aktiviteter sigstarka utanför den RF-ledda idrottsrörelsens hägn under 1970-talet.

Den intensiva propaganda för fysiska aktiviteter som förekom i massme-dia under 1960-talet bidrog till att öka intresse för kropp och hälsa. Sedan 1970-


234

talet har en rad nya idrottsföreteelser slagit igenom i Sverige. Med rötter i USAetablerades aktiviteter som joggning, bodybuildning, gympning, stretchning,work-out och aerobics inom det svenska idrottslivet. De nya aktiviteterna eta-blerades snarare i samarbete med starka kommersiella krafter än med sektorerinom den svenska idrottsrörelsen och har allt sedan sitt intåg kommit att spelaen viktig roll i det svenska idrottslivet.45 Fysiska aktiviteter skiljer sig här intefrån andra produkter och tjänster som konsumenter är villiga att betala för.46

9.1 Avslutande diskussionDet idrottsbegrepp som RF omfattade under 1970-talet kan inte betecknas pånågot annat sätt än som mycket flexibelt. Detta allt mer flexibla idrottsbegrepp,som användes av såväl RF som statsmakterna, stod i kontrast till Europarådetsförsök att lansera ett nytt idrottsbegrepp, som skulle ställas mot vad som be-tecknades som traditionell idrott. Med lanserandet av begreppet Sport for Allhade Europarådet presenterat ett begrepp av vilket det inte följde att all idrottpå ett naturligt sätt kunde samlas i en och samma organisation. Europarådet lågmed Sport for All närmare den rigorösa definition som Korpförbundet användesig av. Ur RF:s och statsmakternas synvinkel var fysisk aktivitet i folkhälsanstjänst något som med självklarhet kunde föras till RF:s kompetensområde. UrKorpförbundets och Europarådets synvinkel behövde så inte alls vara fallet. Frånkorphåll användes ofta en rigorös idrottsdefinition, både när man talade omden egna verksamheten och när man beskrev den verksamhet som bedrevs inomRF. Genom den rigorösa idrottsdefinitionen var det en smal sak att förhålla sigkritisk till RF-idrotten, samtidigt som man framhävde den egna verksamheten.Det var en strategi som man fortsatte att använda sig av även sedan man blivitmedlem av RF.

I och med att RF var eller ville vara alternativt sågs som den ledande orga-nisationen inom all form av frivilligt organiserad idrottsutövning i Sverige,kunde alla aktiviteter som i någon mån var fysiska inordnas under RF:s intresse-område. Detta skedde i en social kontext där den minskande fysiska aktiviteteni samhället sågs som ett stort problem. Det innebar att det RF sysslade med varen samhällsangelägenhet som förtjänade ett avsevärt stöd från det offentliga.

Det faktum att RF och Korpförbundet konkurrerade om vilken organisa-tion det var som var den sanna företrädaren för motionsidrotten och hur denskulle definieras hade uppmärksammats som ett problem från regeringens sidai dess relation till idrottsrörelsens åtminstone från det att 1955 års idrotts- och

235


friluftsutredning tillsattes. Frågan hade dock blivit akut och ställts på sin spetsförst i och med att det med antagandet av Idrott åt alla slagits fast dels att mo-tionsidrott var av stor betydelse för den förebyggande hälsovården, dels att allaformer av idrottsutövning hängde intimt samman. När statsmakterna tog aktivställning för och i högre grad började engagera sig för motionsidrotten som endel av ett sammanhängande idrottsbegrepp, blev den organisatoriska dualis-men, med organisationer som drev delvis olika linjer, problematisk. Valet avidrottsbegrepp tvingade regeringen att ingripa. I och med att man till skillnadfrån under 1950-talet valde att inte dela upp idrotten i olika delar bakom vilkaolika organisationer framträdde som de legitima företrädarena hade man heltut accepterat RF:s syn på hur den svenska idrottsrörelsen var/borde vara upp-byggd. Det kan förklara varför initiativet till ett samgående mellan RF ochKorpförbundet kom ifrån ett departement och inte från organisationerna själva.I och med att regeringen intervenerade och fick organisationerna att gå sam-man, slapp den att ta ställning till vilken typ av motionsidrott som var den rättaför att stärka befolkningsmaterialet och kunde istället stödja och propagera förden motionsidrott som en enhetlig idrottsrörelse stod bakom och som därige-nom framstod som den riktiga motionsidrotten. Denna lösning låg i linje medden svenska modellens korporativa tradition.

Det var en lösning som passade RF som hand i handsken. Man fick stödfrån det offentliga för den verksamhet man bedrev men anslagsgivaren blan-dade sig inte i hur den utformades utan lämnade över detta till RF trots att maninte kunde presentera en fullgod och genomförbar verksamhet.

Korpförbundets anslutning till RF gynnades troligtvis även av att det indi-viduella aktörsgalleriet förändrades. På samma sätt som RF lyckats utmanöv-rera CF ett par år efter att CF:s starke man Viktor Balcks avlidit 1928, kom Korp-förbundet att inordnas under RF:s paraply sedan Carl Albert Anderson avlidit1968 och Henry Ohlson pensionerats 1969. Dessa var ju de två mest inflytelse-rika ledarna inom Korpförbundet under perioden som hade motsatt sig förbun-dets anslutning till RF. Med sitt breda kontaktnät bör Anderson ha varit en vär-dig motståndare till idrottsutredningens och sedermera riksidrottsstyrelsensordförande Karl Frithiofson, som strävade efter att ena den svenska idrotts-rörelsens organisationer under RF:s paraply. Att det gick snabbare och var möj-ligt att helt utmanövrera CF kan sedan förklaras med att det var en annan typ avorganisation än Korpförbundet. CF var enbart en topporganisation som inteorganiserade idrottsutövning. Korpförbundet hade en stor och originell sådan,vilket alltså inte, till sist, hindrade anslutning till den hegemoniska maktappa-rat RF-komplexet onekligen utgjorde.


236

Motsättningar, mellan de specialförbund inom RF som försökte organi-sera motionsidrottsaktiviteter och Korpförbundet, om hur motionsidrottsar-betet inom RF skulle vara organiserat uppstod omedelbart, då det övergripandeansvaret för detta skulle överföras till Korpförbundet. Det berodde på att spe-cialförbunden inte ville acceptera Korpförbundets ställning som ytterst ansva-rigt för motionsidrotten inom RF. Orsaken till specialförbundens ovilja att un-derordna sig Korpförbundet måste sökas i den historia av kamp om motionsid-rotten och idrottsutövarna som pågått mellan dem allt sedan Korpförbundetsgrundande 1945. Motionsidrottsverksamheten inom RF kom också att omor-ganiseras och nya benämningar började användas redan innan den organisa-tionslösning, som förhandlats fram i samband med att Korpförbundet gick medi RF, fått en chans att verka. De förändringar som vidtogs berörde inte enbartRF:s interna verksamhet. Både det praktiska och det legitimerande motions-idrottsorganet försvann när makten över motionsidrotten inom RF togs ifrånKorpförbundet.

Även om 30 år av stundtals särdeles ansträngda relationer mellan RF ochKorpförbundet hade fått en lösning i och med att Korpförbundet var på väg attuppgå i RF, var inte allt frid och fröjd inom den svenska idrottsrörelsen. InomRF talade man om RF:s specialförbund och Korpförbundet och från korphållframfördes tankar på att lämna RF och istället försöka utveckla ett samarbetemed folkrörelser utanför idrotten, då det var inom dessa organisationer sommajoriteten fanns av de människor man ville nå. Korpförbundets inställningtill de övriga specialförbunden påminner inte så lite om Gymnastikförbundetshållning under mellankrigstiden, då det agerade som udda fågel inom RF. För-bundet i fråga var medlem av RF men var samtidigt noga med att definiera sinegen verksamhet som något främmande i RF-boet. Det rådde då delade me-ningar om denna fågels art och lämplighet. För många representanter från öv-riga specialförbund måste Korpförbundet såväl före som efter sin anslutning tillRF ha framstått som gökungen.

237

10 . Idrott – en aktivitet för alla

Idrott – en aktivitet för alla

M in undersökning av motionsidrotten i det svenska efterkrigssamhälletoch den svenska idrottens enhetsorganisation ska nu sammanfattas och

de olika delundersökningarna diskuteras mer sammanhängande. Den ur-sprungliga undran som låg bakom undersökningen var: Hur kommer det sigatt nästan all frivilligt organiserad idrott i Sverige samlades inom en och sammaorganisation? För att besvara denna fråga har jag studerat hur motionsidrottenetablerades i Sverige mellan 1945 och 1981. Materialet har studerats efter tvåhuvudlinjer: Varför har idrottens organisationer stridit om kontrollen övermotionsidrotten, och hur utvecklades motionsidrotten från en aktivitet i densvenska idrottsrörelsens periferi till en del av ett folkhälsoprojekt? Det har inne-burit att motionsidrottens utveckling har studerats över både tid och rum. Denhar studerats från det att den blev ett fenomen att ta hänsyn till för den svenskaidrottsrörelsen 1945 till början av 1980-talet, då den sedan ett drygt decenniumvar en självklarhet för nästan alla som på något sätt förhöll sig till fysiska aktivi-teter. Därvid framstår den inte bara som något som organiserats inom idrotts-rörelsen utan också efter initiativ från andra aktörer som tidningar, TV och för-säkringsbolag.

Till att börja med vill jag slå fast att den uppfattning, som framförts avbland andra Volker Rittner, Hans-Jürgen Schulke och Gyöngyi Szabo Földesi,att idrottsbegreppet blev mer flexibelt efter andra världskriget och att idrottensorganisationer därmed kommit att inkludera fler typer av fysiska aktiviteter isin verksamhet än tidigare, har bekräftats av min undersökning. Flera typer avfysiska aktiviteter, som till utformning och målsättning inte rymts inom ett ri-goröst idrottsbegrepp, har uppmuntrats inom den svenska idrottsrörelsen efterandra världskriget. Även om fysiska aktiviteter förespråkats som något nyttigt

10Kapitel


238

under hela 1900-talet, sågs motionsidrottsliknande aktiviteter före andra världs-kriget inte som en del av idrottsrörelsens verksamhetsområde utan som någotsom de intresserade borde ägna sig åt på egen hand eller inom ramen för olikafrämjandeorganisationers verksamhet. RF-kollektivet ägnade med undantag förGymnastikförbundet inte motion något större intresse. Gymnastikförbundet,som propagerade för sin egen verksamhet som hälsofrämjande motion, såg sigtrots sitt medlemskap i RF också som en separat folkhälsofrämjande organisa-tion med ett kroppsövningssystem skilt från den övriga, tävlingsinriktade, RF-idrotten.

Det framstår som en truism att påstå att den väg motionsidrotten tog un-der efterkrigstiden inte fanns utstakad i förväg. Hur motionsidrotten utveckla-des inom den svenska idrottsrörelsen och inom samhället i stort har påverkatsdels av hur idrottens aktörer agerat och reagerat på varandras initiativ, dels avsamhällsutvecklingen men också genom olika initiativ från aktörer utanföridrottsrörelsen. Intresset för motionsidrott ökade snabbt under 1940-talet. Alltsedan dess har man inom idrottsrörelsen, liksom från andra aktörers sida, kon-tinuerligt engagerat sig i vad som framstår som ett sisyfosarbete, nämligen att fåden svenska befolkningen att i så stor utsträckning som möjligt bedriva hälso-främjande fysiska aktiviteter under beteckningen motionsidrott. Från att havarit en fråga i idrottens utkanter kom befolkningens motionsvanor att bli enfråga som engagerade.

I inledningskapitlet ställdes fem övergripande frågor som var avsedda atthjälpa mig sortera upp de iakttagelser som gjordes och relationerna mellan demsom engagerade sig för att sprida motionsidrotten. De frågorna ska nu besvaras.Därefter kommer RF och dess förhållande till motionsidrotten att diskuterasmer utförligt och sammanhängande, varpå de viktigaste resultaten av undersök-ningen lyfts fram och den frågan diskuteras varför en enhetsorganisation till sluthade samlat allt och alla under sitt paraply. De inledande frågorna var:

➢ Varför tog arbetet med att sprida motionsidrotten i det svenska samhälletfart efter andra världskriget?

➢ Vilka organisationer var det som försökte sprida motionsidrotten till densvenska befolkningen?

➢ Hur har arbetet med att sprida motionsidrotten varit upplagt?

➢ Varför utspelade sig en kamp om att få äga motionsidrotten mellan RF ochKorpförbundet?


239


Den främsta orsaken till att arbetet med att sprida motionsidrotten tog fart ef-ter andra världskriget är kopplad till det ökade välståndet. Den svenska befolk-ningens fysiska förmåga ansågs vara i farozonen. Befolkningen riskerade att de-generera fysiskt, framför allt beroende på en för låg fysisk aktivitet och en förhög och felaktig konsumtion av livsmedel. Denna dystopiska bild målades uppav såväl läkare som förespråkare för fysiska aktiviteter, och oron för att hela sam-hället hotades växte sig starkare decennium för decennium. Belägg för att detverkligen var fara å färde, om ingenting gjordes för att parera välstånds-utvecklingen, fanns att få från den mest utvecklade nationen USA. I USA an-sågs det tillstånd man fruktade skulle drabba Sverige redan vara en realitet. Denamerikanska befolkningens avtagande fysiska funktionsförmåga användes där-för som ett avskräckande exempel. Den svenska befolkningen riskerade atthamn i samma situation om den inte på ett systematiskt sätt såg till att medmotionsidrott ersätta den minskade fysiska aktivitet som krävdes i vardagslivet.

Samhälleligt ansågs motionsidrotten kunna hjälpa till att lösa problem för-knippade med sjukdomskostnader, arbetsfrånvaro och produktivitet: attkomma till rätta med de ökade sjukvårdskostnaderna, att med hjälp av fysiskaaktiviteter rehabilitera människor så att de återfick arbetsförmågan och att medhjälp av fysiska aktiviteter skapa friskare och lyckligare människor som var ef-fektivare producenter. Härtill kom den tanken, från slutet av 1950-talet, attmotionsidrott kunde hjälpa speciellt definierade grupper till ett bättre liv.

De idrottsorganisationer, som arbetade med att organisera motions-aktiviteter, lyckades definiera den verksamhet de hade för avsikt att bedriva somlösningen på de problem som välståndsökningen givit upphov till. Detta inne-bar att motionsidrotten blev till en maktresurs för idrottens organisationer. Desom organiserade motionsidrott kunde hävda att de tagit på sig en angelägensamhällsuppgift och bedrev en verksamhet som förtjänade ett generöst samhäl-leligt stöd. Deras verklighetsbeskrivning accepterades också av andra organisa-tioner som intresserade sig för befolkningens hälsotillstånd och den svenskavälfärdsstatens folkhälsoprojekt. Idrottens organisationer lyckades helt enkeltdefiniera sina intressen som manifesta problem och förmådde beskriva hot, ut-vecklingsmöjligheter och lösningar på ett sätt som gynnande de egna organisa-tionerna.

Idrottsrörelsen lyckades sålunda definiera motionsidrott som en viktig samhälls-angelägenhet, men man lyckades inte kontrollera fältet genom att skapa meka-nismer för att utestänga andra aktörer. Motionsidrott kunde därmed, till skill-nad från tävlingsidrott, arrangeras av vem som helst. De idrottsorganisationer


240

som arbetade med motionsidrott lyckades heller inte utveckla någon entydigmodell för problemlösning och initiativen inordnades aldrig under en centralorganisations domäner. Detta innebar att även organisationer som inte tillhördeidrottsrörelsen kom att engagera sig i arbetet med att öka motionsidrottsut-övningen bland den svenska befolkningen, med eller utan inblandning frånidrottsrörelsens sida.

En inflytelserik aktör på motionsidrottsfältet var försäkringsbolaget Folk-sam, vilket lierade sig med Korpförbundet, med vilket det anordnade brett upp-lagda kampanjer, som syftade till att förändra människors attityder till fysiskaaktiviteter och öka deras kunskaper om hur de skulle bära sig åt för att kunnaleva ett hälsosammare liv, samtidigt som man försökte ge dem möjlighet att påett enkelt sätt utöva fysiska aktiviteter. Samarbetet mellan Folksam och Korp-förbundet innebar att korpidrottens ställning stärktes, och förbundet kundebland annat tack vare detta samarbete utvecklas från ett kategoriförbund föryrkesarbetande, som idrottade tillsammans, till att bli ett förbund som arbetadeför folkhälsans främjande genom att organisera motionsidrott för hela befolk-ningen istället för fotbollsmatcher mellan olika arbetsplatser.

Den enskilt mest inflytelserika propagandaaktiviteten för motionsidrott,programserien Träna med TV, som började sändas hösten 1963, arrangeradesutan att idrottsrörelsen involverades över huvud taget. Det var till och med ettmedvetet val från Sveriges Radios sida. Programmet var svensk TV:s dittillsstörsta satsning på en enskild serie och innebar, att TV under 16 veckor gjordepropaganda för fysiska aktiviteter samtidigt som man visade hur sådana aktivi-teter kunde bedrivas. Uppgifter från idrottsrörelsen om en stor tillströmning avnya idrottsutövare i samband med att serien sändes visar på att serien inte baralockade tittare utan även lockade tittarna att börja utöva fysiska aktiviteter inomden svenska idrottsrörelsens hägn.

I slutet av 1960-talet engagerade sig ett statligt verk, Socialstyrelsen, meden kampanj, Kost och motion, i arbetet med att öka befolkningens fysiskaaktivitetsnivå. Det måste ses som ett bevis för att det då rådde samhällelig enig-het om att den minskande fysiska aktivitetsnivån skapade problem man måstelösa. Ett gemensamt mål för de tre nämnda kampanjerna var att skapa ett fris-kare folk och på så sätt komma till rätta med ökade kostnaderna för ohälsa. In-flytelserika institutioner försökte alltså påverka befolkningen att anamma enhälsosam livsstil.

De ovan nämnda aktiviteterna var viktiga för att sprida motionsidrottensbudskap till den svenska befolkningen. Sammantaget framstår dock den sam-lade medieapparaten som mest betydelsefull för att nå ut till befolkningen med

241


hälso- och motionsbudskapet. Just rundgången mellan olika medieformer, somvar mycket tydlig i samband med Träna med TV, var avgörande för det genom-slag motionsidrotten fick decennierna efter andra världskriget. Medie-apparatens samlade tyngd och totala betydelse var större än summan av dessdelar. Det mesta av spridandet av, och försöken att nå ut till befolkningen medhälso- och motionsbudskapet, hade inte låtit sig göras utan just medier.Motionsidrottens förespråkare hade inte kunnat få något större genomslag försina idéer om de inskränkt sig till att förmedla sitt budskap ansikte mot ansikte,till exempel genom att tala inför folksamlingar. Det är därför viktigt att strykaunder den avgörande roll medier, dagspress, tidskrifter och trycksaker, radio ochTV, skivor och filmer, spelade för alla kampanjer för att sprida motionsidrott-ens evangelium – så även i alla offentliga kampanjer.

Samtidigt som befolkningens fysiska förmåga och hälsotillstånd ansågs vara påväg att försämras, hade socialförsäkringssystemet byggts ut. Det innebar att allavar försäkrade genom socialpolitiska anordningar och det var det allmänna somstod för huvuddelen av kostnaderna, som förorsakades av ett dumdristigt ellerohälsosamt leverne. Det utbyggda försäkringssystemet kan tillspetsat sägas halett till att medborgarna inte längre ägde sin egen hälsa. Medborgarna skullelära sig att det var nödvändigt att de skaffade sig vardagsvanor, i vilka en vissmängd fysisk aktivitet ingick. Det var ett beteende de hade en skyldighet atteftersträva, inte bara gentemot sig själva utan också gentemot andra för att intebelasta de allmänna systemen i onödan. Det var ett individuellt val att tränaeller låta bli att träna, att hålla diet eller frossa.

Utvecklingen inom motionsidrottsfältet och de kopplingar, som gjorts tillbefolkningens allmänna hälsotillstånd, kom också att utmana idén om idrottsom en enskild angelägenhet och folkhälsan som gemensam angelägenhet.Idrottsrörelsen och statsmakterna var ense om att en ökad fysisk aktivitet blandbefolkningen var ett eftersträvansvärt beteende. RF-idrottens förespråkare villeemellertid begränsa det offentligas roll till att enbart vara understödjande. Närdet offentligas engagemang kunnat misstänkas för att utvecklas till någontingmer än att ge stöd till idrottsrörelsens verksamhet, har farhågor uttryckts för attoffentliga initiativ skulle komma att ta över vissa former av idrottsutövning ochpå så sätt ta ifrån idrottsrörelsen en del av den samhällsroll den velat spela. Ensådan utveckling hotade att försvaga idrottsrörelsens ställning.

Inom idrottsrörelsen utvecklades motionsidrotten genom ”trial and error”,kris och kritik och som en kamp om den ledande positionen och genom svårig-heter att muta in ett område och skapa mekanismer för att utestänga andra ak-


242

törer. Oförmågan att skapa mekanismer för att utestänga andra aktörer innebaratt det blev viktigt att med ord övertyga omgivningen om att det var just denegna organisationen som var mest lämpad att leda och utveckla motionsidrot-ten mot sin fulla potential som samhällsnyttig aktivitet. Det räckte inte att baraorganisera aktiviteter, det kunde alla göra, man måste även motivera varför detvar just den egna organisationen som var den mest lämpade arrangören av allapotentiellt möjliga arrangörer.

När man började intressera sig för motionsidrott inom idrottsrörelsen vidmitten av 1940-talet var verksamheten framför allt inriktad mot den arbetsföradelen av befolkningen. Den skulle med hjälp av motionsidrottsutövning förblifrisk och produktiv. Korpförbundet, som var tidigt ute, riktade in sitt arbetejust mot arbetsplatsen, den arbetande manliga befolkningen och produktivite-ten. Förhållande till arbetslivet var närvarande under hela perioden bland demsom ville befordra fysiska aktiviteter. Från slutet av 1950-talet vidgades dockmotionsidrottens områden. Den kunde användas som ett hjälpmedel för reha-bilitering av sjuka och handikappade, inspirerat och påverkat av arbetet med attrehabilitera krigsoffer i framför allt Storbritannien, USA och Västtyskland.Motionsidrott kunde vidare fungera som ett medel för att socialt integrera grup-per som stod utanför det normala samhällslivet. Motionsidrotten kunde alltsåkomma till nytta för att hjälpa speciellt definierade grupper. Den svenska ut-vecklingen liknar på så vis den norska. Denna koppling var tydlig i rehabili-teringsdelen av Folksams kampanj för förbättrad folkhälsa 1958. Sist och slutli-gen kom befolkningens minskade fysiska aktivitet och ökade kroppsvikt att de-finieras som ett problem för sig, som man skulle kunna komma till rätta medgenom att sprida motionsidrott bland så stora grupper av befolkningen sommöjligt.

Ett gemensamt drag för de motionsidrottskampanjer som lanserades de-cennierna efter andra världskriget var att satsningarna hade sitt ursprung högtuppe i olika organisationshierarkier. Det var RF:s högsta ledning som tog ini-tiativ till att bilda en motionsidrottskommitté 1947 och det var RF:s VD Tor-sten Wiklund som låg bakom MIKA 1953. Centralt placerade personer inomidrottsrörelsen försökte sprida motionsidrotten ner i rörelsen. Det var vidareFolksams VD Seved Apelqvist som stod bakom Hälsoåret 58 och chefen för TVNils Erik Bæhrendtz som låg bakom Sveriges Radios satsning Träna med TV.Det rörde sig alltså om initiativ och kampanjer initierade och dirigerade frånovan och inte om aktiviteter som växte fram underifrån. Det faktum, att initia-tiven till kampanjerna kom från organisationernas ledande skikt, kan vara enförklaring till den likhet som fanns mellan idrottsrörelsens initiativ, initiativ från

243


andra aktörer och det sätt varpå statsmakternas företrädare argumenterade förökad fysisk aktivitet.

Arbetet med att sprida motionsidrotten till befolkningen såg fram till årenrunt 1970 i stor utsträckning ut på ett likartat sätt, oberoende av vem som ge-nomförde satsningarna. Det handlade med andra ord om centralt planeradekampanjer som syftade till att få så många personer som möjligt att ta del avolika aktiviteter, samtidigt som de tog till sig kampanjernas hälsouppfostrandebudskap. Det var ett tayloristiskt eller fordistiskt sätt att organisera det hela på,som låg i linje med den logik som allt större delar av samhället styrdes efter.1 Destora centralt planerade kampanjerna var barn av de stora projektens och pla-nernas tid. Det budskap som spreds i dem var undervisande. Det framgick öp-pet vem som var avsändaren och man redovisade tydligt hur människor bordebete sig för att förändras till det bättre. Kampanjerna präglades av framtidstro:människor och samhälle hade en förändringspotential och fysiska aktiviteterkunde fylla en aktiv uppgift i förändringsarbetet. På samma sätt som man ge-nom upplysning kunde förbättra arbetar- och brandskydd kunde man medhjälp av upplysning förändra medborgarnas beteende så, att deras levnadsvanori högre grad kom i samklang med vad den fysiologiska expertisen ansåg varasunda levnadsvanor. På så sätt överensstämmer utformningen av kampanjernamed de iakttagelser Eva Palmblad och Bengt Erik Eriksson gjort angående denstatliga hälsoupplysningen under 1930- och 1940-talen.

När man inom idrottsrörelsen började intressera sig för motionsidrott fanns detingen självklar auktoritet som framträdde som den dominerande organisatio-nen. Motionsidrottsfältet höll på att skapas och positionerna väntad på att in-tas. Den organisation, som var mest framgångsrik med att framställa sig somden som framför andra hjälpte till att förbättra medborgarnas hälsa, skullekunna begära ett rejält tilltaget samhällsstöd, då folkhälsa inte var något somenskilda organisationer kunde förväntas ansvara för utan externt stöd. Denskulle alltså komma att stärkas i den inbördes konkurrensen idrottsorganisa-tioner emellan. Det kan konstateras att idrottens ledande organisation, RF, tillen början förhöll sig förvånansvärt passiv inför motionsidrotten. Det var inteförrän ett nationellt korpidrottsförbund bildats 1945 som motionsidrott blev enfråga som uppmärksammades av RF. Redan från det att Korpförbundet bilda-des 1945 började RF och Korpförbundet strida om vem det var som ägdemotionsidrotten. Genom att Korpförbundet valde att betona motionsidrott ochdärmed att man var en organisation som ville använda idrottsutövning för attstärka folkhälsan och förbättra produktiviteten inom företag, kunde det moti-


244

vera att det upprättade ett nytt och självständigt nationellt idrottsförbund, somi viss utsträckning konkurrerade med det dominerande organisationskom-plexet, vilket sade sig vilja vara en organisation för all idrottsutövning. Det fram-står som uppenbart att Korpförbundet etablerade sig som ett riksförbund förmotionsidrott vid en tidpunkt då de samhälleliga förutsättningarna för begrep-pets genomslag var förhanden.

Korpförbundet markerade tydligt att man ville verka som en självständig ak-tör för att främja motionsidrott, något som man hävdade att RF inte gjorde. Tillskillnad från RF-idrotten skulle korpidrotten riktas in mot att främja just motions-idrott, framför allt till dem som inte var villiga eller välkomna att utöva fysiskaaktiviteter inom RF-idrottens ramverk. Detta fick till följd att RF började utveck-las till en organisation som uppmuntrade motionsidrott istället för att som tidi-gare förhålla sig passiv till de idrottsliknande fysiska aktiviteter, som inte passadein bland de tävlingsidrotter som i huvudsak bedrevs inom organisationen.

Etablerandet av Korpförbundet möttes av misstro från RF:s sida. Påståen-det att RF i huvudsak ägnade sig åt tävlingsidrott medan korpidrott var likamed motionsidrott ifrågasattes. Från RF:s sida ansåg man att den verksamhetman bedrev, med minst lika stor rätt som Korpförbundets, kunde karakterise-ras som motionsidrott för majoriteten av förbundets medlemmar, samtidigtsom tävlingsidrott utgjorde en betydelsefull del av korpidrotten. Om Korp-förbundet menade allvar med att etablera sig som organisatör av en form avidrottsutövning, som inte krävde den träning som tävlingsidrotten fordrade,borde förbundet avskaffa alla tävlingar. Som verksamheten inom Korp-förbundet bedrevs kunde den lika litet som någon annan idrott vara utan täv-lingar som krävde träning.

Det finns en del som talar för att RF utnyttjade sin kontroll över statensanslag till idrottsrörelsen för att påverka vilka motionsidrottssatsningar som fickdel av idrottens statsmedel och därmed hur arbetet med att sprida motionsid-rotten kom att utformas. Det gjorde man genom att variera hur statens medelför motionsidrottssatsningar fördelades. När RF-ledare ville locka utanför RFstående organisationer att delta i motionsidrottssatsningar, lät man fördelamotionsidrottsanslag utanför de ordinarie anslagen till specialförbunden i förändamålet upprättade kommittéer. Det innebar att medlen fördelades i ”täv-lan” mellan olika kampanjer eller initiativ för att sprida motionsidrotten, vilketlockade andra organisationer att delta i RF:s kommittéer. När RF-ledningenvar mindre intresserad av att samarbeta med andra organisationer, valde manistället att inkludera statens anslag till motionsidrotten i specialförbundens or-dinarie anslag. Genom att på detta sätt variera hur statens anslag till motions-

245


idrott kom idrottsrörelsen till godo, använde RF sin kontroll över statsanslagenför att påverka hur fältet utvecklades. När Korpförbundet anslöts till RF, vardet också just löftet om ökade resurser till förbundet som var huvudskälet tillatt anslutningsbeslutet togs.

Med tanke på det allt annat än harmoniska förhållandet som präglat relationenmellan RF och Korpförbundet under 1950- och 1960-talen, framstår Korp-förbundets medlemsansökan till RF 1974 som allt annat än självklart. Varförgick Korpförbundet med i RF? Som den främsta orsaken framstår att det varstatsmakternas uttalade vilja att Korpförbundet gick med i RF för att det ansågseffektivisera idrottsrörelsens användning av statsanslaget.

När Korpförbundet gick med i RF vid mitten av 1970-talet efter 30 år avkonflikter och samarbetsförsök, skedde det alltså inte efter initiativ av de bådaorganisationerna utan efter påtryckningar från den socialdemokratiska reger-ingens sida. Resultatet av de förhandlingar, som förde fram till att Korpför-bundet inkorporerades i RF, innebar att Korpförbundet fick en särställning somsärskilt motionsidrottsförbund. Korpförbundet, som från början varit ettkategoriförbund för idrottssammanslutningar inom företag, hade etablerat enstark ställning som organisatör av motionsidrott. Genom RF:s och statsmak-ternas vilja att nå ett förhandlingsresultat kunde Korpförbundet tillskansa sigen ställning inom RF, som inget specialförbund haft sedan Gymnastikförbundettvingats ge upp sina privilegier 1949.

Korpförbundets ställning som särskilt ansvarig för motionsidrotten inomRF innebar att det skulle ge motionsidrottsservice till de övriga specialförbundeninom RF. Denna service blev begränsad, då intresset för samarbete enligt de för-utsättningar man kommit överens om i samband med inkorporeringen varsvagt, framför allt från RF:s specialförbunds sida. Hur motionsidrottsarbetetinom RF skulle vara upplagt, förändrades i samband med att Korpförbundetskulle ta över ansvaret för motionsidrotten. Detta förhållande understryker RF-komplexets svårigheter att komma tillrätta med det hälsofrämjande motions-uppdrag man påtagit sig.

10.1 Riksidrottsförbundet och motionsidrottenDet går att förstå RF:s agerande på motionsidrottsfältet från två olika utgångs-punkter. Från den ena förstås RF:s agerande som en del i ett makt- och mono-polsträvande, från den andra som samhällsansvarstagande. Det har inte varit så


246

att RF agerat utifrån den ena eller den andra utgångspunkten i olika situatio-ner, båda har funnits med hela tiden. Olika sätt att agera har varit dominerandevid olika tillfällen men de har också förutsatt varandra.

Om man ser på RF:s agerande som ett led i ett monopolsträvande så upp-stod ett nytt idrottsområde efter andra världskriget, motionsidrottsfältet, inomvilken RF inte hade en självklart dominerande ställning. Det fanns en efterfrå-gan som inte tillfredsställdes i tillräcklig utsträckning, vilket innebar att detfanns utrymme för nya aktörer att etablera sig. Då RF strävat efter att upprätt-hålla en dominerande ställning inom idrotten, trots att det idrottsbegrepp somanvändes blev mer flexibelt och därmed svårare att täcka fullständigt i prakti-ken, tog man initiativ för att etablera organisationen på motionsidrottsfältet ochtränga ut andra aktörer. När det visade sig vara omöjligt att skapa ett motions-idrottsmonopol försökte man istället förmå de andra aktörerna att spela i enlig-het med RF:s regler. Någon verklig konkurrenssituation där flera aktörer er-bjöd potentiella idrottsutövare likartade aktiviteter ville man inte vara med om,vilket också framgår av RF:s stadgar.2 Då delade man hellre in fältet i olika seg-ment där olika aktörer kunde agera som monopolinnehavare. RF agerade alltsåsom en monopolist eller en kartell.

Detta agerande påminner om hur RF handlat i förhållande till tävlings-idrotten. Tävlingsidrotten har delats upp så att ett specialförbund blivit ensamtinom sitt segment, medan RF som helhet arbetat för att dessa monopol ska be-stå genom att aktivt motarbeta andra organisationers försök att etablera sig inomde redan inmutade områdena. Hela den internationella tävlingsidrotten medvärldsmästerskap, europamästerskap, internationella cuper med mera är upp-byggd enligt samma modell med nationella monopol som gått samman i inter-nationella karteller.

RF har samtidigt i allt större utsträckning tagit på sig ett samhällsansvar.Till sin ”naturliga” roll som ett serviceorgan, som försökt skapa bästa möjligaförutsättningar för organisationens medlemmar att utöva de idrottsaktiviteterde velat bedriva, kom man allteftersom 1900-talet fortgick att påta sig olika upp-gifter, som inte var direkt kopplade till medlemmarnas intressen. Denna inrikt-ning befästes i och med att RF tog över CF:s, den äldre föregångarens, roll somansvarig för statens stöd till den svenska idrotten 1931. I och med det hade RFpåtagit sig en samhällsroll. Det kan ses som en motprestation för att RF fickverka som högsta myndighet i idrottsfrågor. RF-idrotten blev därmed tvungenatt engagera sig i det politiska välfärdsprojekt som kom att genomsyra samhäl-let, ett projekt där befolkningens hälsa, och därmed idrottsrörelsens insatser föratt befordra motionsidrott, spelade en viktig roll.

247


Det har inte varit självklart att RF-ledningens vilja att ta på sig en sam-hällsroll mötts med entusiasm bland förbundets medlemmar. Att vara en frifolkrörelse som tillvaratar sina medlemmars intresse, att utöva idrott, behöverinte innebära att idrottsledare och medlemmar har varit intresserade av att en-gagera sig i en samhällsroll. Detta gäller exempelvis rollen att få så stora delar avbefolkningen som möjligt att bedriva en sund idrott, vars mål legat långt ifrånidrottsutövningen. Motionsidrotten har ju, om man uttrycker det tillspetsat,handlat om socialhygienisk idrott för alla eller välfärdsidrott, hälsa och välmå-ende i såväl fysiologisk som psykologisk mening, där de väsentliga värdena varitmotion, pedagogisk integration och socialt förebyggande. De nödvändiga ex-perterna var läkarna, framför allt fysiologerna, och pedagogerna, som båda ga-ranterar välfärdens regler, de riktiga rörelse- och näringsskicken, den rätta håll-ningen och social anpassning.3 Det är en av orsakerna till de många mindrelyckade motionsidrottssatsningarna och det svala intresse, som visats från mångaspecialförbundsrepresentanter. Satsningarna gjordes för att förstärka förbundetsposition på idrottsfältet, inte för att det fanns något motsvarande intresse frånde aktiva inom organisationen. Detta innebar att man glömde bort att för attsamhällsrollen skulle kunna spelas, måste det finnas människor som var villigaatt svara för servicerollen, det vill säga genom sitt ideella arbete skapa möjlig-heter att genomföra aktiviteterna. Det räckte inte med att hävda att idrott varnyttigt och att det var RF som organiserade idrotten i Sverige. Idéer måste ävenförankras lokalt och genomföras i praktiken.

Större delen av den idrottsutövande delen av organisationen har haft nogmed att bedriva den idrott man alltid bedrivit och vara serviceorgan till demsom ville utöva sin idrott enligt den organisationsmodell man arbetat efter, detvill säga i huvudsak internationellt orienterad tävlingsidrott på svensk botten.Den samhällstillvända delen av organisationen å andra sidan visade ett stort in-tresse för att inkludera en ny typ av idrottsutövning i organisationen. För attbefästa idrottens plats i samhället var man villig att ta på sig en samhällsroll ochförsöka få den idrottsutövande delen av organisationen att spela en roll somfolkhälsans främjare. Intressekonflikten var tydlig redan i samband med att RF:smotionsidrottskommitté höll sina planeringsmöten med special- och distrikts-förbund 1948. Den administrativa sidan av RF-organisationen hade svårt att fåden idrottsutövande sidan att engagera sig i nya former av idrottsutövning. Deidrottsutövande var trogna en och samma idrott hela livet, en gång tävlings-idrottare alltid tävlingsidrottare; sedan spelade det ingen roll om man var aktiveller ledare.

En viktig orsak till bristen på framgång när det gällde att organisera mo-


248

tionsidrott var alltså att man inte i någon större utsträckning lyckades att knytatill sig personer som var villiga att ta på sig ledareansvaret för motionsidrotten.De ledare som fanns inom RF hade lockats dit av olika former av tävlingsidrottoch RF-ledningen, samt de själva, ville inte att de även skulle behöva syssla medmotionsidrott. När man internutbildade sina ledare hamnade man därmed iett moment 22. För att lyckas med att rekrytera ledare till motionsidrotten måstedet finnas motionärer inom organisationen och för att dessa skulle finnas inomorganisationen måste man bedriva motionsidrottsaktiviteter, vilket krävde attdet fanns ledare som organiserade dem.4

Även om RF:s strävan efter att bli den självklara auktoriteten på motions-idrottsfältet inte blev någon obestridlig framgång, har man förtjänat sin plats icentrum för min undersökning. Organisationen var på intet sätt den ledandenär det gällde att introducera olika former av motionsidrott i Sverige. Men manvar aldrig sen att försöka fånga upp nya trender och inkludera dem i den egnaverksamheten och på så sätt framstå som en samlad svensk idrottsrörelses para-plyorganisation. På så vis kan man hävda att RF svarade upp mot den kritiksom riktades mot organisationen, som gick ut på att RF var en organisation förtävlingsidrott. Tack vare sin dominerande ställning kunde man inkludera akti-viteter som initierats i opposition mot RF-idrotten. Genom förhandlingar ochkompromisser kom initiativ, som startat som motkulturer till den dominerandeidrotten, att föras in under RF-paraplyet som någonting relativt ofarligt och endel av enhetsorganisationens utbud istället för att utvecklas till självständiga al-ternativ. Därmed finns det fog för uppfattningen om RF som den svenska idrot-tens hegemonialmakt. Detta har inneburit att den idrott som utövats inom RFhela tiden har utvecklats och inte varit något statiskt, även om tävling, opolitisk-het, uppfostran av goda och dugliga människor i det rådande samhället förbli-vit dess bärande ideal.

Att RF förhöll sig till och sökte fånga upp ny initiativ inom idrotten var enförutsättning för att man skulle kunna förbli den svenska idrottsrörelsens över-ordnade organisation. Förbundet samlade all idrottsutövning och dessutommenade man eller kom i alla fall att mena att dennas olika delar hängde intimtsamman. Att man spelade samhällsrollen var en förutsättning för att upprätt-hålla monopolet på idrottsfältet, liksom idrottsmonopolet var en förutsättningför att man skulle ta på sig en samhällsroll. RF verkade och argumenterade påett liknande sätt som det under långa perioder argumenterats för upprättandetoch bevarandet av olika offentliga monopol: Att utformningen garanterade al-las tillgång till nyttigheten, jämför med telefon- och posttjänster, vilket intenågon annan utformning skulle göra.5

249


RF-idrottens sammanhållande tankefigur, att all form av idrottsutövningär intimt förenad, tycks inte ha motsvarats av verkligheten. Tävlingsidrott harpassat alldeles utmärkt in i den organisationsmodell som funnits inom RF, medspecialförbund som bedrivit idrott i föreningar. Såväl den elitinriktade som denmer breddinriktade tävlingsidrotten har utvecklats till massföreteelser av ett slagsom få kunnat föreställa sig. Denna typ av idrottsutövning har sedan 1800-ta-lets slut vuxit från att vara en sysselsättning för välbärgad manlig stadsungdomtill att, låt vara i varierande grad, omfatta i stort sett alla samhällsgrupper, ungsom gammal, man som kvinna, frisk som handikappad. Motionsidrotten å an-dra sidan har inte på samma naturliga sätt funnit sin plats inom denna organisa-tionsmodell. Motionsidrott tycks ha utvecklas bäst i en annorlunda miljö änden traditionella föreningsidrottens. Det faktum att man inom RF oavbrutetbetonade att resurser måste tillföras utifrån för att satsningar på motionsidrottskulle kunna göras och till och med såg dessa satsningar som en ny och, i förhål-lande till bingo och lottförsäljning, mer meningsfull inkomstkälla kan inte tol-kas på något annat sätt än att motionsidrott inte sågs som en naturlig del av denverksamhet man ville hålla på med.

Att företeelser som joggning, bodybuildning och gympning blev populärai en ny förpackning är bestickande för den svenska idrottsrörelsens målsmän.Det handlade nämligen om tre grundläggande former av fysisk aktivitet: löp-ning, styrketräning och gymnastik. De har alltid funnits inom RF:s organisa-tion och är samma idrottsaktiviteter som Arne Tammer byggde upp sittträningsprogram kring redan vid slutet av 1940-talet. Detta tyder på att det fun-nits ett uppdämt behov som idrottens målsmän inte lyckats kanalisera in i denegna rörelsen. Orsaken till dessa aktiviteters framgång kan alltså inte sökas i attde utgjorde någonting kvalitativt nytt, däremot att de etablerades på ett sådantsätt att människor kunde utöva dem utan att de behövde engagera sig i en nor-mal idrottsförenings övriga verksamhet. Det räckte med att betala de kostnadersom var förbundna med utövandet och sedan kunde man utöva dem var ochnär det passade. Många utövare av motionsidrott tycks föredra att själva organi-sera sina fysiska aktiviteter, utan bindningar till ett organiserat föreningsliv.Dessa val framstår som gjorda efter de premisser som betonades av dem somannonserat för träningsprodukter under hela efterkrigstiden. Det har varit värttämligen mycket för motionsidrottsutövaren att själv kunna välja tidpunkt föroch grad av engagemang i utförandet. Motionsidrott kan i så fall utan problemutövas som det individuella projekt det är. I så måtto skiljer sig motionsidrotts-utövning på ett väsentligt sätt från tävlingsidrottsutövning. Friskis & Svettis am-bition att erbjuda fysiska aktiviteter under flexibla tider och på så sätt skapa ett


250

slags snabbköp för motion tycks ha rimmat väl med hur många människor fö-redragit att organisera sina fysiska aktiviteter. Utövaren går ensam till sittmotionsidrottsliga snabbköp och konsumera efter behov och förmåga.

Sammanfattningsvis kan konstateras att RF aldrig lyckades sättamotionsidrottens dagordning utan organisationen kom istället att ägna sig åtatt lansera olika alternativ till lösningar på problem som man själv inte formu-lerat. Detta illustrerades av att organisationen under hela undersökningsperio-den ständigt arbetade med att hitta en organisationsform för motionsidrotten.RF:s MIKA-satsning 1953 skulle kunna ses som ett undantag. MIKA var ett för-sök att ta initiativet genom att skapa ett nytt begrepp och på så sätt rycka åt sigproblemformuleringsprivilegiet. Med MIKA ville RF bli en organisation meden egen, särskild identitet. Även det snabba accepterandet av TRIM som be-grepp för motionsidrottsaktiviteterna kan ses som ett försök att vinna kontrollöver motionsidrotten genom att lansera ett nytt begrepp, låt vara att ursprungetvar norskt. Men detta är alltså undantag. Som helhet ägnade sig RF-komplexetåt att söka efter en form för att föra in motionsidrott i den egna organisationenoch att därvid reagera på andra aktörers initiativ.

Om man vill hävda att RF-komplexet var relativt misslyckat, när det gälldeatt fånga upp de motionsbehövande och få dem att engagera sig i olika formerav fysisk aktivitet, måste man komma ihåg att den idrott som man från börjanorganiserade var en frivillig aktivitet för dem som var mentalt förberedda attutöva sin idrott inom det speciella ramverk, som den svenska idrottsrörelsenerbjöd, ett ramverk som utformats för att bäst passa tävlingsidrotten. Det fak-tiska misslyckandet bestod i så fall däri, att man inte förstod den stora mentalaskillnaden mellan tävlings- och motionsidrott. Det finns med andra ord en delsom talar för att det bästa sättet att organisera motionsidrott på inte är enligt deprinciper som den RF-ledda idrottsrörelsen var och är uppbyggd efter.

10.2 Avhandlingens huvudresultat och frågan om denstora organisationen

Sist och slutligen presenteras nedan de viktigaste empiriska resultaten av un-dersökningen varpå organisationsfrågan diskuteras. Med hänsyn till vad somframkommit i avhandlingen kan de viktigaste resultaten sammanfattas i niopunkter:

➢ Motionsidrott var en aktivitet som engagerade den svenska idrottsrörelsenförst efter andra världskriget.

251


➢ Försöken att få den svenska befolkningen att bli mer fysiskt aktiv initiera-des från ovan.

➢ Idrottsrörelsen lyckades inte kontrollera motionsidrottsfältet och RF:smisslyckande på motionsidrottsfältet berodde till stor del på att man inteinsåg den stora skillnaden mellan motionsidrott och tävlingsidrott.

➢ Tanken att all idrott hörde samman i en odelbar helhet har varit av avgö-rande betydelse för hur RF agerat, i frågor som gällt hur den svenskaidrottsrörelsen skulle organiseras.

➢ Motionsidrotten betraktades som något viktigt, inte bara av förespråkareför ökad fysisk aktivitet, utan även i samhället i övrigt.

➢ Regeringen ingrep för att få till stånd en sammanslagning mellan RF ochKorpförbundet.

➢ Statsmakterna försökte lösa ett problem som handlade om för liten fysiskaktivitet genom att överlåta ansvaret till en organisation som framför alltsysslade med att organisera dem som var tillräckligt fysiskt aktiva.

➢ Medier spelade en avgörande roll för att sprida motionsidrottsföre-språkarnas budskap.

➢ Fysiologer hade ett i det närmaste totalt monopol när det gällde att uttalasig om fysiska aktiviteters hälsoeffekter i den offentliga debatten.

Kan dessa resultat hjälpa till att besvara frågan om varför i stort sett all frivilligtorganiserad idrott samlades inom ett och samma organisationskomplex? Medhänsyn till idrottsaktiviteternas mångfald, en mångfald som funnits även närman begränsat sig till att studera motionsidrotten, finns det goda skäl att ifråga-sätta utvecklingen mot en enda jätteorganisation. Det framstår som långt ifrånsjälvklart att alla former av idrottsutövning hänger så nära samman, att de bästbefordras inom en och samma organisation. Det innebär att skälet till att allidrott samlats inom en organisation inte kan sökas i idrottsaktiviteternas natur.Förklaringen till den svenska idrottens organisation måste sökas någon annan-stans.

Ett vanligt sätt att diskutera och förklara den svenska idrottsrörelsens ut-formning har varit att beakta just organisatoriska överväganden. Ett sätt att för-klara utvecklingen mot den allt omfattande jätteorganisationen RF har då varitatt anföra att den passade väl in i den korporativa tradition som präglat detsvenska samhället. Den idrottsutredning som tillsattes 1965 valde helt enkelt attse på idrottsrörelsen just utifrån det perspektiv som förespråkats av RF, som se-dan länge varit statsmakternas partner när det gällt att utforma den svenska


252

idrottspolitiken. Det innebar att man utgick ifrån att alla former av idrottsut-övning hängde samman och bäst befordrades som en del av den svenska idrotts-rörelsens enhetsorganisation. Denna syn på idrott skapade förutsättningarna föratt förespråka en korporativistisk lösning för hur statsmakternas förhållande tillidrottsrörelsen skulle utformas.

För att den förespråkade lösningen skulle vara legitim förutsattes attidrottsrörelsens organisationsstruktur kunde beskrivas i korporativa termer. OmKorpförbundet höll fast vid sin verklighetsbeskrivning, att det rådde pluralisminom idrottsrörelsen med flera av varandra oberoende och konkurrerande or-ganisationer, skulle det vara problematiskt att legitimera att statsmakternas för-hållande till idrottsrörelsen löstes genom att RF fick sig tilldelat en myndighets-funktion. Lösningen krävde helt enkelt att hela idrottsrörelsen samlades i enorganisation. Om hela idrottsrörelsen samlades i en organisation, kunde statenutan problem och tal om att den gynnande eller missgynnade olika aktörer sam-arbeta med denna organisation och överlåta myndighetsansvar till den. Genomatt ge RF en framträdande och stark roll skapade statsmakterna dessutom inci-tament för utomstående förbund att ansluta sig till enhetsorganisationen.

Om man väljer att se utvecklingen mot enhetsidrott ur ett vidare perspek-tiv och även tar hänsyn till aktiviteterna, framstår den valda lösning som pro-blematisk. Aktörerna som genomdrev enhetslösningen tog ingen hänsyn till attden valda lösningens konsekvenser utanför det organisatoriska. Ur ett motions-idrottsperspektiv framstår det som om den lösning, som genomdrevs i kölvatt-net av Idrott åt alla och 1970 års riksdagsbeslut, ignorerade allt annat än hurRF:s och idrottsrörelsens förhållande till statsmakterna skulle organiseras på ettså effektivt sätt som möjligt. Detta problemkomplex kan emellertid inte ses somidrottsrörelsens huvudproblem ur ett motionsidrottsperspektiv och knappastur något perspektiv över huvud taget. Huvudproblemet för dem som velatfrämja motionsidrottens spridning har istället under hela efterkrigstiden varit:Hur skulle man få den del av befolkningen, som inte var fysiskt aktiv, att höjasin fysiska aktivitetsnivå?

Den valda lösningen, allt under ett paraply, tog inte hänsyn till motions-idrottens aktivitetsproblem, trots att den valda lösningen påverkade detta. Var-ken statsmakterna, RF-ledningen eller korpledningen tycks ha varit medvetna(brytt sig) om att man ställde aktivitetsproblemet i skymundan, ett problemsom man sagt sig vara mycket mån om att lösa av folkhälsoskäl. Att lösaaktivitetsproblemet genom att samla idrottsrörelsens alla organisationer i RFframstår som föga genomtänkt. Lösningen innebar kort och gott att statsmak-terna försökte lösa problemet, som handlade om för liten fysisk aktivitet, ge-

253


nom att överlåta ansvaret för det till en organisation som framför allt sysslat medatt organisera dem som redan var tillräckligt fysiskt aktiva. RF-komplexet har,som framkommit med all önskvärd tydlighet ovan, haft problem när det gälltatt fånga upp de inaktiva och få dem att engagera sig i olika former av fysiskverksamhet. Den idrott som man själv bedrev var en frivillig aktivitet för demsom var mentalt förberedda på att utöva sin idrott inom det speciella ramverksom den svenska idrottsrörelsen erbjöd, ett ramverk som utformats för och bästpassade tävlingsidrotten.

I och med att statsmakterna och idrottsrörelsen slog ihop organisations-och aktivitetsproblemen, misslyckades man med att lösa problemet med deinaktivas fysiska aktivitetsnivå, även om man genom att stärka den idrotts-modell RF stod för, löste problemen med idrottsrörelsens uppbyggnad och hurman skulle organisera förhållandet mellan statsmakterna och den svenskaidrottsrörelsen på ett så ”effektivt” sätt som möjligt. Det faktum att så mångamänniskor valt att organisera sin motionsidrottsutövning utanför den svenskaidrottsrörelsens hägn, kan ses som ett belägg för att man misslyckades medaktivitetsproblemet.

Att den svenska idrottsrörelsen kommit att organiseras i sådan harmonimed statsmakten väcker också frågan om idrottsrörelsens självständighet. Denhar kanske inte varit fullt så stor som tidigare idrottshistorisk forskning velatgöra gällande. Om något drag varit utmärkande för dess förhållande till stats-makterna är det snarast att man alltid har anpassat sig till det pågående sam-hällsprojektet och på så sätt framstått som samhällsnyttig men även som sam-hällsbevarande.6 Detta skiljer idrottsrörelsen från de tre klassiska folkrörelserna:frikyrko-, nykterhets- och arbetarrörelserna.7 Tillspetsat kan sägas att idrotts-rörelsen till sin utformning byggt på respekt för överhet, individen som under-ordnad en högre vilja och fram till 1900-talets sista decennier att kvinnornasplats var i hemmen och inte i den offentliga idrotten. Den skiljelinje mellanidrott och politik, som idrottsrörelsens ledande organisationer hävdat underhela 1900-talet, kan därmed aldrig sägas ha varit en realitet. Även om idrotts-rörelsen hållit sig utanför partipolitiska stridigheter har den under inga omstän-digheter velat ställa sig vid sidan av politiska projekt av betydelse. Idrotts-rörelsens eventuella autonomi i förhållande till statsmakterna blir därmed tillnågot av en ickefråga. Sett till aktiviteterna som utövats inom idrottsrörelsen,som till största delen styrts av den internationella tävlingsidrottens ramverk varesig det gällt barns eller den yppersta elitens, så borde idrott till och med snarastbetraktas som en aktivitet, styrd utifrån och ovanifrån.


254

Noter

Kapitel 11 Lövgren, Britta, ”’God vigör – gott humör’ Husmodersgymnastiken under 1940-

talet”, Idrott, historia och samhälle 1996, s 62. <www.friskissvettis.se> [2004-11-19].2 Bolling, Hans, ”Motion och prestation, realitet eller retorik? RF och motionsidrot-

ten”, Ett idrottssekel – Riksidrottsförbundet 1903–2003, (red) Jan Lindroth & Johan R.Norberg (Stockholm, 2002), s 311.

3 Berman, Michael G, ”Min kärleksförklaring”, Friskis och svettis 10 år. Jubileumsskrift,(red) Annelie Andersson (Stockholm 1988), s 12. Jämförelsen mellan Friskis & Svettisoch Pehr Henrik Lings svenska gymnastik har gjorts även av Johan Holmsäter. SeFriskis & Svettis motionsbok, (red) Ingemar Johannesson et al. (Stockholm, 1984), s 13.

4 En del sociologer talar om samhällets McDonaldisering med vilket avses attsnabbmatsbranschens McDonalds sätt att organisera sin verksamhet spritt sig till alltfler samhällssektorer och kommit att ersätta tidigare byråkratiska strukturer sommodell för hur en rationell verksamhet byggs upp. Det är en utveckling som bidragittill att reducera osäkerhet och risk då den undanröjer överraskningar från vardagsli-vet genom att en instrumentell rationalitet utsträcks till produktion, distributionoch konsumtion inom allt större delar av samhället. Ritzer, George, The McDonald-ization of society (London, 1996).

5 För en bild av den mångfasetterade verksamhet som finns samlad under RF:s para-ply se förbundets hemsida, <www.rf.se/ Organisation.asp?WCI=wiStart>, [2004-09-13].

6 Se RF:s stadgar kapitel 10, § 1, punkt 4. <www.rf.se/t3.asp?p=13944>, [2004-09-13].7 Bennett, Tony, ”Popular culture and ’the turn to Gramsci’”, Cultural theory and

popular culture: a reader, (red) John Storey (Hemel Hempstead, 1994), s 225. Gramsci,Antonio, ”Hegemony, intellectuals and the state”, Cultural theory and popularculture: a reader, (red) John Storey (Hemel Hempstead, 1994), s 215–216. Norberg,Johan R., ”Riksidrottsförbundets hegemoni”, Ett idrottssekel – Riksidrottsförbundet1903–2003, (red) Jan Lindroth & Johan R. Norberg (Stockholm, 2002a), passim.

8 Om monopol se, Hardwick, Philip & Kahn, Bahadur & Langmead, John, An

Noter kapitel 1

255

Noter

introduction to modern economics (London, 1986), s 158–175.9 Ingham, Alan G., ”Sportification process: Marx, Weber, Durkheim and Freud”,

Sport and modern social theorists, (red) Richard Giulianotti (New York, 2004), s 21.10 Med idrottsrörelse avses i denna avhandling alla de folkrörelseliknande organisatio-

ner som framför allt har idrott på sina program.11 Norberg, Johan, Idrottens väg till folkhemmet. Studier i statlig idrottspolitik 1913–1970

(Stockholm, 2004), s 445–453.12 Ibsen, Bjarne, ”En eller flere idrætsorganisationer – hvorfor forskelle mellem de

nordiske lande?”, Idrættens enhed eller mangfoldighed, (red) Henning Eichberg & BoVestergård Madsen (Århus, 2002), s 205.

13 Selle, Per, ”Idretten og det offentlige: Ein familie?”, Frivillig organisering i Norden,(red) Kurt Klaudi Klausen & Per Selle (Oslo, 1995), s 353.

14 Hjort, Magnus, ”Nationens livsfråga” Propaganda och upplysning i försvarets tjänst1944–1963 (Stockholm, 2004), s 34–35.

15 Heckscher, Gunnar, Staten och organisationerna (Stockholm, 1951), s 23.16 Rothstein, Bo, Den korporativa staten. Intresseorganisationer och statsförvaltning i

svensk politik (Stockholm, 1992), s 61.17 Idealtyper är ett analytiskt begrepp som lanserades av Max Weber och innebär ett

försök att renodla. Idealtyper har inte någon motsvarighet i verkligheten utan utgöravsiktligt konstruerade förenklingar. Syftet med idealtyper är att man genom att sor-tera sina observationer i renodlade fall kan göra verkligheten gripbar och begriplig.Konstruerandet av idealtyper är således ett intellektuellt redskap vid bildandet avförståelseramar för typiska händelseförlopp/personlighetstyper. Collins, Randell,Four sociological traditions (Oxford, 1994), s 85–86.

18 Lindroth, Jan, Idrottens väg till folkrörelse. Studier i svensk idrottsrörelse till 1915 (Upp-sala, 1974), s 172–176. Sandblad, Henrik, Olympia och Valhalla. Idéhistoriska aspekterav den moderna idrottsrörelsens framväxt (Stockholm, 1985), kapitel 6. SOU 1969:29,Idrott åt alla (Stockholm, 1969), kapitel 3.

19 Selle, 1995, s 339–342.20 Stråth, Bo, Mellan två fonder. LO och den svenska modellen (Stockholm, 1998).21 Se till exempel: Lindroth, 1974, s 282–283. Lindroth, Jan, Idrott mellan krigen. Orga-

nisation, ledare och idéer i den svenska idrottsrörelsen 1919–39 (Stockholm, 1987), s 108–119. Norberg, 2004, s 307–310, 325–326.

22 Goksøyr, Matti, ”Public health between sport and state: State policy and sportsideology in Norway 1930–1960”, Sport and health in history, (red) Thierry Terret(Sankt Augustin, 1999), s 176.

23 Stråth, 1998, s 17–30. Gustafsson, Lars, Problemformuleringsprivilegiet (Stockholm,1989), s 8, 40–44. Donnelly, Peter, ”Interpretive approaches to the sociology ofsport”, Handbook of sports studies, (red) Jay Coakley & Eric Dunning (London,2002), s 78.

24 Petersson, Olof, Makt. En sammanfattning av maktutredningen (Stockholm, 1991), s62.

25 Personer som enligt Robert Reichs termologi kan kallas symbolanalytiker. Reich,Robert B., Arbetets marknad inför 2000-talet (Stockholm, 1994), s 157–159.

Noter kapitel 1


256

26 Petersson, 1991, s 62.27 Stenlås, Niklas, Den inre kretsen. Den svenska ekonomiska elitens inflytande över parti-

politik och opinionsbildning 1940–1949 (Lund, 1998), s 57–59.28 SOU 1990:44, Demokrati och makt i Sverige. Maktutredningens huvudrapport (Stock-

holm, 1990), s 17.29 Weber, Max, Ekonomi och samhälle. Förståendesocioligins grunder, del 1 (Lund, 1983),

s 37–38.30 Engelstad, Fredrik, ”Maktbegreppet efter Max Weber”, Om makt. Teori og kritikk,

(red) Fredrik Engelstad, (Oslo,1999), s 17–19. Petersson, 1991, s 6. För en genom-gång av olika sätt att se på makt se Petersson, Olof, ”Introduktion”, Maktbegreppet,(red) Olof Petersson (Stockholm, 1987), s 7–21. Stenlås, 1998, s 37–43. Om makt.Teori og kritikk, (red) Fredrik Engelstad (Oslo, 1999), passim.

31 Peterson, Olof & Carlberg, Ingrid, Makten över tanken. En bok om det svenska mass-mediesamhället (Stockholm, 1990), s 11–15. Svärd, Sven-Erik, Icke-beslut – maktensandra ansikte. En analys av begrepp, metod och empirisk tillämpning (Stockholm,1982), s 29–35.

32 Norberg (2004), kapitel 6.33 Qvarsell, Roger, ”Hälsans historia”, tillgänglig [online]: <http://aarhus2001.hum.

au.dk/halvemne2abstracts/quarselabstract.html> [2004-02-18]. I USA förespåsövervikt och brist på fysisk aktivitet passera rökning som den vanligaste livsstils-baserade dödsorsaken. Felaktig diet och brist på fysisk aktivitet sägs svara för 400 000

dödsfall årligen i USA, vilket utgör 16,6 procent av dödsfallen. Griffith, Victoria,”American Health. Obesity set to become No 1 killer”, Financial Times, 2004-03-10,s 4.

34 SOU 1998:43, Hur ska Sverige må bättre? – första steget mot nationella folkhälsomål.Delbetänkande av Nationella folkhälsokommittén (Stockholm, 1998), s 11.

35 Tesen att idrottens legitimitet i samhället ökade efter andra världskriget har framförallt drivits av Johnny Wijk. Wijk, Johnny, ”Idrotten under andra världskriget – fält-sport, massidrottskampanjer och Gunder Hägg-feber”, Ett idrottssekel – Riksidrotts-förbundet 1903–2003, (red) Jan Lindroth & Johan R. Norberg (Stockholm, 2002), s428–429. Wijk, Johnny, Idrott, krig och samhällslojalitet – en folkrörelse på marsch(kommande).

36 Magnusson, Lars, Sveriges ekonomiska historia (Stockholm, 1996), s 271–297. Sund,Bill, Det långa 70-talet. En omvärldsanalys (Stockholm, 2003), s 21–23.

37 Ahrne, Göran & Roman, Christine & Franzén, Mats, Det sociala landskapet. En so-ciologisk beskrivning av Sverige från 50-tal till 90-tal (Göteborg, 2000), s 276.

38 Från statens sida har det utretts av fem idrottsutredningar 1921, 1955, 1958, 1965 och1996. Se vidare Lindroth, 1974, kapitel 10 och 11. Lindroth, 1987, kapitel 3. Norberg,2004, passim.

39 Den fysiska fostran i skolan är också den ganska väl undersökt: Lindroth, Jan, Gym-nastik med lek och idrott. För och mot fria kroppsövningar i det svenska läroverket 1878–1928 (Stockholm, 1993). Lundquist Wanneberg, Pia, Kroppens medborgarfostran.Kropp, klass och genus i skolans fysiska fostran 1919–1962 (Stockholm, 2004). Sandahl,Björn, Ett ämne för alla? Normer och praktik i grundskolans idrottsundervisning 1962–

Noter kapitel 1

257

Noter

2002 (Stockholm, 2005).40 Skidfrämjandet bildades år 1892 som Riksföreningen för skidlöpningens främjande

i Sverige och ändrade sitt namn till Föreningen för skidlöpningens och friluftslivetsfrämjande i Sverige 1938 och till Friluftsfrämjandet år 1975. I framställningen kallasorganisationen genomgående för Skidfrämjandet.

41 Koselleck, Reinhart, Futures past. On the semantics of historical time (Cambridge,1985), s 73–91. Koselleck, Reinhart, Critique and crisis. Enlightment and the patho-geneses of modern society (Oxford, 1988), s 7–8.

42 Se till exempel Yttergren, Leif, Täflan är lifvet. Idrottens organisering och sportifiering1860–1898 (Stockholm, 1996), s 18–19 och där anförda referenser.

43 Morgan, William J., ”The philosophy of sport: A historical and conceptual overviewand a conjecture regarding its future”, Handbook of sport studies, (red) Jay Coakley &Eric Dunning (London, 2002), s 206–207.

44 Brunnberg, Hans, Begreppet idrott hos människor inom idrotten (Stockholm, 1976), s8–11. Patriksson, Göran, Socialisation och involvering i idrott (Göteborg, 1979), s 52–62.

45 Se till exempel, Patriksson, 1979, s 61.46 Balck, Viktor, Minnen II. Mannaåren (Stockholm, 1931), s 206.47 Standeven, Joy & DeKnop, Paul, Sport tourism (Champaign, 1999), s 7–8.48 Yttergren, 1996, s 21–22.49 Goksøyr, Matti, Sivilisering, modernisereing, sportifiering. Fruktbare begreper i idrotts-

historisk forskning?, Norges Idrettshögskole (1988), s 43–49.50 Guttmann, Allen, From ritual to record. The nature of modern sport (New York, 1978),

kapitel 2.51 Jämför Waters, Malcolm, Modern sociological theory (London, 1994), s 224. ”Its

activities are governed by rules. It has a specific sphere of competence. It is organizedhierarchically. Its members are specifically trained for their occupations. Its officersdo not own the means of production. They do not own their jobs, but can be dis-missed form them. Its actions are recorded in files.” Se även Goksøyr, 1988, s 32–35.

52 Svahn, Åke, ”Idrott”, Nordisk familjeboks sportlexikon:4 (Stockholm, 1941), sp 212.53 Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbund: Riksidrottsförbundets hand-

bok (Uppsala, 1943), s 125.54 Brunnberg, 1976, s 76–80.55 Thoreson, Klas, ”Tävlingsgymnastik”, Nordisk familjeboks sportlexikon:6 (Stock-

holm, 1946), sp 1109–1111. Uggla, Bertil G:son, ”Elitgymnastik”, Nordisk familjebokssportlexikon:2 (Stockholm, 1939), sp 871–875. Uggla, Bertil G:son, ”Motionsgym-nastik”, Nordisk familjeboks sportlexikon:5 (Stockholm, 1943), sp 457–460.

56 Se till exempel uppsatser i två böcker utgivna i början av 1930-talet med syfte att visasambandet mellan kroppsövningar och karaktärsdaning samt motverka det kropps-och själsnedbrytande liv människorna ”tvingades” föra i vilka motionsidrott före-kommer som aktivitet Vår idrott. En bok om kroppsövningar och karaktärsdaning(Stockholm, 1930), s ix, 91–93, 207, 281, 350–351. Hälsa och friluftsliv, (Stockholm,1934), s vii, 1–9, 744, 750, 829, 899.

57 Földesi, Gyöngyi Szabo, ”From mass sport to the ’Sport for All’ movement in the

Noter kapitel 1


258

’socialist’ countries in eastern Europe”, International Review for the Sociology of Sport,nr 26 1991, s 240–241.

58 Bøje, Claus & Eichberg, Henning, Idrættens tredje vej. Om idrætten i kulturpolitikken(Århus, 1994), s 26.

59 Nielsen, Klaus, ”Skaber elite bredde – og omvendt? En analyse af resultater og tilgangi udvalgte idrætsgrene 1981–2001”, Idrættens enhed eller magfoldighed, (red) HenningEichberg & Bo Vestergård Madsen (Århus, 2002), s 220.

60 Rittner, Volker, ”Differentieringsprocesser i sport”, Centring, kropp & sport, nr 3 1983,s 117–128. Schulke, Hans-Jürgen, ”The sociological explanatory value of the termsport for adults” International Review for the Sociology of Sport, nr 1 1983, s 48.

61 Lindroth, Jan, ”Idrott”, Nationalencyklopedin:9 (Höganäs, 1992), s 347.62 Frithiofson, Karl, Den svenska idrottsrörelsen förr, nu och i framtiden, Forsknings-

konferens Bosön 2003-03-28. Riksidrotten 1969. Sveriges riksidrottsförbunds verksam-hetsberättelse m.m. (Farsta, 1969), s 10.

63 Engström, Lars-Magnus, ”Motionsidrott”, Nationalencyklopedin:13 (Höganäs,1994), s 473.

64 Problematisering av enhetstanken inom idrotten är det genomgående temat i anto-login Idrættens enhed eller mangfoldighed, (red) Henning Eichberg & Bo VestergårdMadsen (Århus, 2002).

65 Klockare, Kristian & Österman, Bernt, ”Inledning”, Begrepp om hälsa. Filosofiskaoch etiska perspektiv på livskvalitet, hälsa och vård, (red) Kristian Klockare & BerntÖsterman (Stockholm, 1995), s 9.

66 Møller, Verner, Sundhet og idræt. Kulturanalyser til indredsning af sundhedsaspektet iidrætten (Odense, 1999), s 41–42.

67 Folkhälsoinstitutet, Fysisk aktivitet för nytta och nöje (Stockholm, 1999), s 8.68 Se till exempel Willner, Sam, ”Hälso- och samhällsutveckling i Sverige 1750–2000”,

Svenska folkets hälsa i historiskt perspektiv, (red) Jan Sundin et al. (Stockholm, 2005),passim.

69 Johannisson, Karin, ”Folkhälsa – det svenska projektet från 1900 till 2:a världskri-get”, Lychnos: årsbok för idé- och lärdomshistoria 1991, s 150. Nielsen, Niels Kayser,”Hälsa och idrott – en modern nationell angelägenhet”, Idrott, historia och samhälle1994, s 61–84, Qvarsell, Roger, Vårdens idéhistoria (Stockholm, 1991), s 27–28.

70 Osborne, Thomas, ”Of health and statecraft”, Foucault, health and medicine, (red)Alan Petersen & Robert Bunton (London, 1997), s 178–180.

71 Porter, Dorothy, Health, civilization and the state. A history of public health fromancient to modern times (London, 1999), s 57.

72 Palmblad, Eva & Eriksson, Bengt Erik, Kropp och politik. Hälsoupplysning som sam-hällsspegel (Stockholm, 1995), s 11–12.

73 Se till exempel Bouchard, Claude, ”Biological aspects of the active living concept”,Physical activity in human experience. Interdisciplinary perspectives, (red) James E.Curtis & Storm J. Russel (Champaign, 1997).

74 Folkhälsoinstitutet, 1999, s 17–22. US Department of health and human services.Physical activity and health. A report of the Surgeon General, tillgänglig [online]:<www.cdc.gov/nccdphp/sgr/pdf/sgrfull.pdf> [2005-07-03], s 3–4.

Noter kapitel 1

259

Noter

75 Riordan, James, ”Sport and communism – on the example of the USSR”, Sport,culture and ideology, (red) Jennifer Hargreaves (London, 1985), s 217–226. Wadding-ton, Ivan, ”Sport and health: A sociological perspective”, Handbook of sports studies,(red) Jay Coakley & Eric Dunning (London, 2002), s 408–409. Vescovi, Roberta,”Education and the cure of the body in the fascist regime”, Sport and health in his-tory, (red) Thierry Terret (Sankt Augustin, 1999), s 398.

76 Gruneau, Richard, ”The politics and ideology of active living in historicalperspective”, Physical activity in human experience. Interdisciplinary perspectives, (red)James E. Curtis & Storm J. Russell (Champaign, 1997), s 191–192. Palmblad & Er-iksson, 1995, s 150–151. Theberge, Nancy, ”Sociological perspectives on physicalactivity”, Physical activity in human experience. Interdisciplinary perspectives, (red)James E. Curtis & Storm J. Russel (Champaign, 1997), s 132. Waddington, 2002, s410.

77 Møller, 1999, s 42–44.78 Klockare & Österman, 1995, s 10.79 WHO, WHO definition of health, tillgänglig [online]: <www.who.int/about/defini-

tion/en/> [2004-09-03].80 Tranøy, Knut Erik, ”Om hälsobegrepp och hälsovård. En betraktelse”, Begrepp om

hälsa. Filosofiska och etiska perspektiv på livskvalitet, hälsa och vård, (red) KristianKlockare & Bernt Österman (Stockholm, 1995), s 128.

81 Møller, 1999, s 42–44.82 Under 1910-talet tillkom ett specialförbund för skolidrott, under 1920-talet special-

förbund för bandy, brottning, ishockey och tyngdlyftning, under 1930-talet special-förbund för boxning, gång, handboll och orientering, under 1940-talet specialför-bund för badminton, bordtennis, bågskytte, konståkning och varpa. Konståkningefter det att Skridskoförbundet delades i två förbund, ett för hastighetsåkning Skrid-skoförbundet och ett för konståkning Konståkningsförbundet. Under 1950-talettillkom specialförbund för bangolf, basketboll, bob och rodel, curling, dragkamp,rugby och sportskytte, under 1960-talet specialförbund för akademisk idrott,bilsport, budo, casting, flygsport, handikappidrott, kanotsegling, militäridrott, mo-torcykel, racerbåt, ridning, segling, sportdykning, squash, vattenskidor och volley-boll, under 1970-talet specialförbund för baseball, biljard, danssport, korporation-sidrott och landhockey. Sammanställning med RF:s specialförbund, 21/7 1998, RF:sbibliotek, Idrottens Hus, Farsta.

83 Lilliehöök, Gösta & Thunvik, Sten, ”Riksidrottsförbundet”, Nordisk familjebokssportlexikon:5 (Stockholm, 1943), sp 1138–1141. Förbundet för akademisk idrott, han-dikappidrott, korporationsidrott och skolidrott skiljer sig från de övriga special-idrottsförbunden i det att de inte organiserar en viss idrottsgren utan istället en visskategori av idrottsutövare.

84 Ibid., sp 1141.85 Beskrivningen av Korpförbundet och korpidrottens organisation handlar om tiden

före 1976. Sedan 1989 heter förbundet Korpen – Svenska Motionsidrottsförbundet.86 SOU 1969:29, s 45, 47–48.87 Yttergren, Leif, ”Den svenska ’korpen.́ Korporationsidrottens utveckling 1945–

Noter kapitel 1


260

1953”, Idrott, historia och samhälle (1984), s 101–102.88 Telefonintervju med ansvarig arkivarie, Klara Lutti, 2004-05-11.

Kapitel 21 Schön, Lennart, En modern svensk ekonomisk historia. Tillväxt och omvandling under

två sekel (Stockholm, 2000), s 23–24, 28.2 Ibid., s 15.3 Den brittiske historikern Piers Brendon har kallat den ”den ekonomiska motsvarig-

heten till ett världskrig”. Brendon, Piers, Den mörka dalen. Panorama över 1930-talet(Stockholm, 2002), s 732.

4 Schön, s 327.5 Ibid., s 331–332. Betydelsen av olika typer av hushåll, deras beroende av lönearbete

och vilka konsekvenser det har för köpare och säljare av arbetskraft diskuteras i Wall-erstein, Immanuel, Historical capitalism with capitalist civilization (London, 1995), s23–28.

6 Schön, 2000, s 366, 375–377.7 Ibid., s 370.8 Lundström, Tommy, ”Staten och det frivilliga sociala arbetet i Sverige”, Frivillig or-

ganisering i Norden, (red) Kurt Klaudi Klausen & Per Selle (Oslo, 1995), s 81.9 Tydén, Mattias, Från politik till praktik. De svenska steriliseringslagarna 1935–1975

(Stockholm, 2002), s 78–79.10 Haines, Michael R., ”Mortality decline”, Encyclopedia of social history, (red) Peter N.

Stearns (New York, 1994), s 515.11 Ibid. Siffran 0,28 är ett genomsnitt för: Danmark, England och Wales, Frankrike,

Holland, Norge, Sverige och USA. Orsakerna bakom den ökade medellivslängdenunder 1900-talet har debatterats flitigt av medicinhistoriker. Om ökningen av med-ellivslängd berott på medicinen och sjukdomsförebyggande åtgärder eller ekono-miska och sociala förbättringar, som att tillgången på mat ökat spelar ingen roll här.Vilken förklaring man än accepterar så är det klart att sjukdomsbilden och döds-orsakspanoramat förändrades under 1900-talet. Thomas McKeown har fått mycketuppmärksamhet för sin tes att ekonomiska och sociala förbättringar har haft en störrebetydelse för nedgången i dödlighet än medicinen och sjukdomsförebyggandeåtgärder, han har särskilt betonat betydelsen av tillgången till mat. Porter, 1999, s 1–2.

12 Porter, 1999, kapitel 4–9.13 Statistiska centralbyrån, Dödsorsaker 1983 (Stockholm, 1985), s 12.14 Sveriges officiella statistik, Ohälsa och sjukvård. Levnadsförhållanden 1975–83 (Stock-

holm, 1985), s 97.15 Hirdman, Yvonne, Att lägga livet till rätta (Stockholm, 1995), s 117–122. Palmblad,

Eva, Medicinen som samhällslära (Göteborg, 1990), s 124–125. Palmblad & Eriksson,1995, s 24. För ett internationellt perspektiv se Porter, 1999, kapitel 10. För en be-skrivning av hur försök att forma folkmaterialet drivits till sin spets se Proctor, Ro-bert, Racial hygiene. Medicine under the Nazis (Cambridge, 1988).

Noter kapitel 2

261

Noter

16 Tydén, 2002, s 76–78. Mayne, Alan, ”Health”, Encyclopedia of social history, (red)Peter N. Stearns (New York, 1994), s 317–319.

17 Johannisson, Karin, Medicinens öga. Sjukdom, medicin och samhälle – historiska erfa-renheter. (Stockholm, 1990), s 64.

18 Ekenstam, Claes, Kroppens idéhistoria – Disciplinering och karaktärsdaning i Sverige1700–1950 (Hedemora, 1993), s 243–246.

19 Hadenius, Stig & Wieslander, Hans & Molin, Björn, Sverige efter 1900. En modernpolitisk historia (Stockholm, 1967), s 139–140, 191–196. Arbetarrörelsens efterkrigspro-gram. De 27 punkterna med motivering (Stockholm, 1944), s 14–16.

20 Arbetarrörelsens efterkrigsprogram, 1944, s 17.21 Qvarsell, 1991, s 34–36.22 Söderberg, Benkt, ”A change in the medical model: From posture to motor

behaviour”, Sport and health in history, (red) Thierry Terret (Sankt Augustin, 1999), s43. Söderberg, Benkt, ”The Swedish Sports Movement and the medical profession –A question of power?”, Sport, body and health, (red) Jørn Hansen & Niels KayserNielsen (Odense, 2000), s 47. Se även Janzon, Bode, Manschettyrken, idrott och hälsa.Studier kring idrottsrörelsen i Sverige, särskilt Göteborg, intill 1900 (Göteborg, 1978), s101–112.

23 Palmblad & Eriksson, 1995, s 103–105, 125–127.24 Ibid., s 24, 149–151.25 Ibid., s 15, 145–146. Samma iakttagelse har gjorts rörande Storbritannien. Berridge,

Virginia, ”History in public health: a new development for history?”, Hygiea Inter-nationalis. An Interdisciplinary Journal for the History of Public Health, nr 1 1999, s 30.Tillgänglig [online]: <www.ep.liu.se/ej/hygiea> [2005-03-08].

26 Olsson, Ulf, Folkhälsa som pedagogiskt projekt. Bilden av hälsoupplysning i statens of-fentliga utredningar (Uppsala, 1997), s 92–102.

27 Sandblad, 1985, s 355–371.28 Huss, Ragnar, Hemmets hälsovård och sjukvård (Malmö, 1941), s 136–137.29 CF hade bildats i maj 1897 som Sveriges Allmänna Idrottsförbund för att ”vara led-

ning och stöd åt den svenska idrotten, alltså icke direkt idrottsutövande”. Årsmötes-protokoll 1898, Styrelseberättelse 1898, CF:s arkiv A 1:1, RA.

30 Sveriges Centralförening för Idrottens Främjandes årsbok 1909, s 48–49.31 Lindroth, 1987, s 119–120.32 Spelens generalbudget, Stockholmsolympiaden 1912 G 1:1, RA. Sveriges Centralför-

ening för Idrottens Främjandes årsbok 1910, s 126–127, 142–146. Sveriges Centralfören-ing för Idrottens Främjandes årsbok 1912, s 165–167.

33 Sveriges Centralförening för Idrottens Främjandes årsbok 1931, s 129–130, 183.34 Ett illustrativt exempel på hur allvarligt RF-kollektivet tog på sitt tävlingsidrotts-

monopol är de avstängningar som följde på den första upplagan av Sverigeloppet påcykel 1951. Alla som deltagit i detta propagandalopp stängdes av från all RF-idrotteftersom loppet organiserats av Stockholms-Tidningen och Huskvarna vapenfabrikutan sanktion från Svenska Cykelförbundet. Det sätt på vilket loppet var organiseratutgjorde en ny företeelse inom svensk idrott, som inte förutsetts i RF:s allmännatävlingsbestämmelser. Tävlingen förde med sig en vädjan från RF:s överstyrelse: ”till

Noter kapitel 2


262

dem, som avse att arrangera sådana tävlingar, att genomföra arrangemangen i sam-arbete med Riksidrottsförbundets organisationer och på ett sätt, som icke äventyrarsvensk idrottsungdoms aktiva idrottsutövning i den idrottsliga kamratkretsen.”Överstyrelseprotokoll, 29/9 1951, § 11, RF:s arkiv A 1:27, RA. Ett annat exempel är deförhandlingar, som genom Tore G Brodd, Paul Högberg, Olof Kihlmark och BoBengtson fördes med Sveriges Radio på uppdrag av 1966 års riksidrottsmöte. Sveri-ges Radio hade funderat på att anordna egna idrottstävlingar för komma till rättamed de stigande kostnaderna för sändningsrättigheter. För att bemöta en sådan ut-veckling uttalade riksidrottsmötet 1969: ”Ingen till RF direkt eller indirekt anslutenorganisation får medge SR att anordna idrottstävlingar. Ingen medlem av föreningansluten till SF och därigenom till RF äger deltaga i tävling, som SR anordnar, varesig han eller hon i tävlingsögonblicket uppträder som privatperson eller uppges re-presentera organisation utanför RF.” Riksidrottsmötet 1969, stenografiskt protokoll,s 54–58, citat s 58, RF:s arkiv A 1a:4, RA*.

35 För en genomgång av tävlingsidrottens accepterande i det omgivande samhället seNorberg, 2004, s 205–206. Wijk, (kommande). Pålbrant, Rolf, Arbetarrörelsen ochidrotten 1919–1939 (Uppsala, 1977), kapitel 2.

36 Björkman, Jenny, ”Frimärkenas dolda budskap”, Populär Historia, nr 6 2003, s 69.37 Johansson, Hilding, ”Idrotten och samhället”, Svensk idrott 1903–1953. En ekonomisk,

historisk och sociologisk undersökning (Malmö, 1953), s 68. Norberg, Johan R.,”Idrottsrörelsen och staten”, Ett idrottssekel – Riksidrottsförbundet 1903–2003, (red)Jan Lindroth & Johan R. Norberg (Stockholm, 2002b), s 200, 229.

38 Wallbom, Sven, ”15 år med Simfrämjandet”, Simfrämjandets femtonårsbok 1950, (red)Sven Wallbom (Stockholm, 1950), s 21. Wallbom, Sven, ”Simborgarmärket – snabb-född idé, som ger både stimulans och pengar”, Simfrämjandets femtonårsbok 1950,(red) Sven Wallbom (Stockholm, 1950), s 61–62.

39 Holmberg, Sven R, ”Återblick”, SLS 100 år: jubileumsbok 1898–1998, (red) Sven RHolmberg (Stockholm, 1998), s 22.

40 Norberg, 2004, s 262.41 Lindroth, 1974, s 282–283.42 Ibsen, 2002, s 200.43 Överstyrelseprotokoll, 29/11 1941, § 2, RF:s arkiv A 1:17, RA. Gångförbundets årsbe-

rättelse 1940, s 10–13, Svenska Gångförbundets arkiv B 1:1, RA. Gångförbundets års-berättelse 1941, s 6–13, Svenska Gångförbundets arkiv B 1:1, RA. Jufält, Erik, ”Riks-marschen”, Nordisk familjeboks sportlexikon:7 (Stockholm, 1949), sp 1210–1211.

44 Wijk, (kommande), kapitel 5, 6.45 Överstyrelseprotokoll, 28/4 1940, § 11 samt 13/10 1940 § § 4, 5, 6 & 13, RF:s arkiv A

1:16, RA.46 Svensk Idrott. Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbunds årsbok 1912, s

41.47 Lilie, Einar, ”Kvinnan på idrottsbanan”, Riksföreningen för gymnastikens främjande

årsbok 1938 (Stockholm, 1938), s 153. Sveriges Riksidrottsförbunds handbok 1949 årsupplaga (Stockholm, 1949), s 110.

48 Bolling, 2002, s 301. En legend av visst kuriosa intresse säger att när det samman-

Noter kapitel 2

263

Noter

träde där beslut om att införa RF:s idrottsmärke avslutats gick Sigfrid Edström tillnärmaste idrottsplats, genomförde proven och erövrade därmed märke nummer ett.RF:s arkiv F 1:2, RA*.

49 Med förflyttningsidrotter avses idrottsgrenar där förflyttning av utövaren, med ellerutan hjälpmedel, är huvudsyftet med aktiviteten.

50 RF med underdånig anhållan om anslag till avsättning för fonden för idrottens främ-jande för budgetåret 1951/52, bilaga 1, skrivelser till och från departement, RF:s arkivE II:2. RA. Enligt Roland von Euler som undersökt RF:s förenings- och medlems-bestånd i början av 1950-talet var de tillgängliga uppgifterna i flera avseenden otill-fredsställande. År 1946 hade till exempel 27 procent av föreningarna i RF:s röstlängdinte skickat in några årsrapporter, vilket innebar att det helt saknades medlemsupp-gifter för dessa. Euler, Roland von, ”Idrottsrörelsen av idag”, Svensk Idrott 1903–1953.En ekonomisk, historisk och sociologisk undersökning (Malmö, 1953), s 168.

51 SOU 1922:8, Utredning angående statsunderstöd för idrottens främjande (Stockholm,1922), s 8. Antalet specialförbund hade också ökat så siffrorna är inte jämförbara, senot 82, kapitel 1.

52 Halldén, Olle, Idrottsrörelsen i samhället. Innebörd – omfattning – villkor (Stockholm,1983), s 47. RF:s framtidsprojekt Idrott 80 hade också målsättningen: ”Idrottens 2miljoner i dag ska vara 3 miljoner när 80-talet är slut.” Idrott 80. Idéprogram för idrotts-rörelsen under 80-talet med sikte på år 2000 (Stockholm, 1981), s 3.

53 Blomdahl, Ulf, Folkrörelserna och folket (Stockholm, 1990), s 163.54 Bolling, 2002, s 300.55 Svahn, Åke, ”Idrott”, Nordisk familjeboks sportlexikon:4 (Stockholm, 1941), sp 212.56 Ling, Per Henrik, Gymnastikens allmänna grunder, (Stockholm, u.å.), s 49–50.

Vestergård Madsen, Bo, Oplysning i bevægelse – kultur, krop og demokrati i den folkeligegymnastik (Århus, 2003), s 27. För en genomgång av den svenska gymnastikens ställ-ning under 1800-talet se Lindroth, 1974, kapitel 2.

57 Lindroth, 1974, s 29–38. Gymnastiska centralinstitutet finns kvar än idag under nam-net Idrottshögskolan. Förkortningarna GCI (Gymnastiska centralinstitutet) an-vänds konsekvent i denna text även om skolan bytte namn till Gymnastik- ochidrottshögskolan (GIH) 1967.

58 Svensk Idrott. Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbunds årsbok 1922, s102.

59 Holmström, Agne, ”Svenska gymnastikförbundet och dess organisation”, Frivilligsvensk gymnastik. Svenska Gymnastikförbundet 1904–1924, (red) Agne Holmström(Göteborg, 1925), s 7.

60 Lindroth, 1987, s 127–161. För en presentation av den ideologi som präglade Gym-nastikförbundet under 1930- och 1940-talen se Riksföreningens för gymnastikensfrämjande/Gymnastikfrämjandets årsböcker som gavs ut mellan 1934 och 1950.

61 Eichberg, Henning, ”Kropskultur. Teoridannelse i dansk og nordisk humanistisk-socialvidenskabelig idrætsforskning”, Den engelske sports gennembrud i Norden (Kö-penhamn, 1991), s 17. Ibsen, 2002, s 197. Trangbæk, Else, ”Health, science andideology in relation to gymnastics and sport in Denmark, Sport and health in history,(red) Thierry Terret (Sankt Augustin, 1999), s 101

Noter kapitel 2


264

62 Holmberg, Oswald, ”Gymnastiska strömningar i Sverige under 20:de århundradetoch deras samband med vetenskapen”, Tidskrift i Gymnastik, häfte 12 1937, s 255–256, 260–261. Holmström, Agne, ”Frivillig svensk gymnastik – en snabbt växandefolkrörelse” Gymnastikfrämjandets årsbok 1949, (red) Agne Holmström (Stockholm,1949), s 78–86. Ljunggren, Jens, Kroppens bildning. Linggymnastikens manlighets-projekt 1790–1914 (Stockholm, 1999), s 229–233. Gymnastik inspirerad av dans, rytmoch rörelse var en internationell trend i slutat av 1800- och början av 1900-talen.Jacob, Stefan, Sport im 20. Jahrhundert (Münster, 1994), s 101–108.

63 Om de svenska gymnasterna och deras förhållande till vetenskap och fysiologi seSöderberg, Benkt, P. H. Ling vördad och ifrågasatt. Några aspekter på svensk gymnastik-historieskrivning 1930–1947, opublicerad d-uppsats, Historiska institutionen, Stock-holms universitet, 1994. Holmberg, Oswald, ”Gymnastiska strömningar i Sverigeunder 20:de århundradet och deras samband med vetenskapen”, Tidskrift i Gymnas-tik, häfte 12 1937, passim. Ljunggren, 1999, kapitel 9. För en genomgång av utveck-lingen inom fysiologin i Sverige se Glimell, Hans, Den produktiva kroppen. En studieom arbetsvetenskap som idé, praktik och politik (Stockholm, 1997), kapitel 2. Glimellstuderar arbetsvetenskapernas utveckling i Sverige, det vill säga de kunskapspraktikersom haft arbetets och den arbetande kroppens disciplinering och vetenskapliga or-ganisering som grundval. I sin studie visar Glimell på ett nära samarbetet mellanGCI och arbetsvetenskapen för att höja arbetarnas prestationsförmåga. På GCI be-drevs en tillämpad vetenskap med människan som försöksobjekt. För en internatio-nell utblick se Rabinbach, Anson, The human motor. Energy, fatigue, and the originsof modernity (Berkeley, 1992) samt för hur vetenskaperna har använts inom idrottenHoberman, John M., Mortal engines. The science of performance and the dehumani-zation of sport (New York, 1992).

64 Holmström, Agne, ”Svensk gymnastik som folkrörelse”, Frivillig svensk gymnastik.Svenska Gymnastikförbundet 1904–1924, (red) Agne Holmström (Göteborg, 1925), s3–5.

65 Holmström, Agne, ”Översikt av Svenska Gymnastikförbundets hälsovårdsarbete”,Lingiaden Stockholm 1939 kongressen 24–28 juli. Föredrag – del 1 (1939), s 229. Wester-gren, Erik & Westergren, Ruth, Handbok i gymnastik för den frivilliga gymnastikensledare (Stockholm, 1946), s 18.

66 Holmström, Agne, ”Svenska gymnastikförbundet och dess organisation”, Frivilligsvensk gymnastik. Svenska Gymnastikförbundet 1904–1924, (red) Agne Holmström(Göteborg, 1925), s 8. Holmström, Agne, ”Folkhälsans höjande – det stora proble-met just nu”, Gymnastikfrämjandets årsbok 1942, (red) Agne Holmström (Stockholm,1942), s 7. Holmström, Agne, ”Frivillig svensk gymnastik – en snabbt växande folk-rörelse” Gymnastikfrämjandets årsbok 1949, (red) Agne Holmström (Stockholm,1949), s 80. Lövgren, 1996, s 62.

67 Folkspänstpropagandan 1940, Svenska Gymnastikförbundets arkiv F 9:3, RA.68 Olofsson, Eva, Har kvinnorna en sportslig chans? Den svenska idrottsrörelsen och kvin-

norna under 1900-talet (Umeå, 1989), s 182. Olofsson får medhåll av den engelske his-torikern Richard Holt som helt frankt konstaterat att idrott ”always been a malepreserve” och att kvinnor ”been banished to the sidelines both literally and meta-

Noter kapitel 2

265

Noter

phorically”. Holt, Richard, Sport and the British. A modern history (Oxford, 1992), s 8.69 Ericsson, Christina, ”Inledning”, Genus i historisk forskning, (red) Christina Erics-

son (Lund, 1993), s 10. Hirdman, Yvonne, ”Genussystemet – reflexioner kring kvin-nors sociala underordning”, Genus i historisk forskning, (red) Christina Ericsson(Lund, 1993), s 149–160. Waters, 1994, s 250–251.

70 Annerstedt, Claes, Kvinnoidrottens utveckling i Sverige (Malmö, 1984), passim.71 Olofsson, Eva, ”Likhet och särart. Om kvinnors motstrategier i svensk idrotts-

rörelse”, Kvinnorna och idrotten, (red) Eva Olofsson & Anita Wester-Wedman(Stockholm, 1990), s 8.

72 Andersson, Torbjörn, Kung fotboll. Den svenska fotbollens kulturhistoria från 1800-talets slut till 1950 (Eslöv, 2002), s 75–80, 309–320. Hargreaves, Jennifer, Sportingfemales. Critical issues in the history and sociology of women’s sports (London, 1994), s3–4, kapitel 3–7. Laine. Leena, ”Jämlik idrott – ett brutet löfte”, Idrottens själ, (red)Bo G Nilsson (Stockholm, 2000), s 56–73. Stanley, George Kent, The rise and fall ofthe sportswomen. Women’s health, fitness and athletics, 1860–1940 (New York, 1996), s7–8.

73 Frostell, Gunnar, ”Om kvinnlig kroppskultur. Manlig idrott, fädrens arv! – ickekvinnlig”, Sveriges Centralförening för Idrottens Främjandes årsbok 1929, s 48. Det finnsde som hävdar att damidrotten hade en relativt stark ställning i USA i början av 1900-talet men att den angreps hårt under 1920-talet då hårda fysiska övningar inte ansågsvara något för kvinnor. Messner, Michael A., Power at play. Sport and the problem ofmasculinity (Boston, 1992), s 16–17.

74 Jervell, Otto, ”Kroppsövningarnas användbarhet”, Nordisk familjeboks sportlexikon:4(Stockholm, 1941), sp 1044. ”Kvinnosport. Medicinska synpunkter på kvinnosport”,Nordisk familjeboks sportlexikon:4 (Stockholm, 1941), sp 1123. Lenskyj, Helen, Out ofbounds. Women, sport and sexuality (Toronto, 1986), s 142. Soukas, Paulina, ”Klassoch kön i svensk simsport kring sekelskiftet 1900”, Idrott, historia och samhälle 2000,s 98. Theberge, 1997, s 134.

75 Wallbom, Sven, ”Simborgarmärket – snabbfödd idé, som ger både stimulans ochpengar”, Simfrämjandets femtonårsbok 1950, (red) Sven Wallbom (Stockholm, 1950),s 65.

76 Chan, Susan K., Coming on strong. Gender and sexuality in twentieth-century women’ssport (Cambridge, 1995), s 8, 21. Hargreaves, 1994, s 84. Miller, Leslie & Penz, Otto,”Bodybuilderinnen”, Sport zwischen Disziplinierung und neuen sozialen Bewegungen,(red) Hubert Ch. Ehalt & Otmar Weiß (Wien, 1993), s 137. Porter, 1999, s 166–173.

77 Annerstedt, 1984, s 207–214. Cahn, 1995, s 13, 21. Frostell, Gunnar, ”Om kvinnligkroppskultur. Manlig idrott, fädrens arv! – icke kvinnlig”, Sveriges Centralföreningför Idrottens Främjandes årsbok 1929, passim. Jacob, 1994, s 94, 96. Lenskyj, 1986, s144.

78 Jacob, 1994, s 91–93. Parratt, Catriona M., ”Athletic ’Womanhood’: Exploringsources for female sport in Victorian and Edwardian England”, Journal of Sport His-tory, nr 2 1989, s 141–143.

79 Parratt, Catriona M., ”Making leisure work. Women’s rational recreation in lateVictorian and Edwardian England”, Journal of Sport History, nr 3 1999, s 476–480.

Noter kapitel 2


266

80 Trangbæk, Else, ”Kvindeidrætten mellem en biologisk og kulturel opfattelse”, Kvin-norna och idrotten, (red) Eva Olofsson & Anita Wester-Wedman (Stockholm, 1990),s 19.

81 Olofsson, E, 1989, s 114–118.82 Bolling, 2002.83 Yttergren, Leif, Friluftsfrämjandet 1892–1992 (Stockholm, 1992).84 Olstad, Finn & Tønnesson, Stein, Norsk idretts historie. Folkehelse, trim, stjerner 1939–

1986 (Oslo, 1986), kapitel 7, 10 & 12. Dansk Idrætsliv. Velfærd og fritid 1940–96, (red)Else Trangbæk (Köpenhamn, 1995).

85 Goksøyr, Matti (red) & Andersen, Espen & Asdal, Kristin, Kropp, kultur og tippe-kamp. Statens idrettskontor, STUI og idrettsavdelningen 1946–1996 (Oslo, 1996), s 158–160. Hälsosport introducerades i av Norges Bedriftsidrettsforbund som ett begreppsom omfattade ”all sport som ikke dekkes av den vanlige idrett”. Hofmo, Rolf, ”For-ord”, Hälsosport för alla (Oslo, 1961), s 9.

86 Goksøyr, 1999, s 174–175. Selle, 1995, s 341.87 För en internationell genomgång av Sport for All se Worldwide experiences and trends

in Sport for All, (red) Lamartine DaCosta & Ana Miragaya (Oxford, 2002).88 Lindroth, 1974, Lindroth, 1987, Ett idrottssekel – Riksidrottsförbundet 1903–2003, (red)

Jan Lindroth & Johan R. Norberg (Stockholm, 2002). Norberg, 2004.89 Janzon, 1978. Yttergren, 1996.90 Janzon, 1978, s 194.91 Yttergren, 1996, s 205.92 Engström, Lars-Magnus, Fysisk aktivitet under fritid. En forskningsstrategi (Stock-

holm, 1979). Engström, Lars-Magnus, Idrottsvanor i förändring (Stockholm, 1989).Engström, Lars-Magnus Idrott som social markör (Stockholm, 1999). Engström, Lars-Magnus & Andersson, Tommy, Idrottsvanor i ett utvecklingsperspektiv (Stockholm,1983).

Kapitel 31 Johansson, Hilding, 1953, s 119.2 Eriksson, Rune, Arv att förvalta – Friskt framåt (Stockholm, 1985), s 51. Yttergren,

1984, s 100.3 Yttergren, 1984, s 100. Detta lär ha utnyttjats av Konsums fotbollslag i Stockholm

som bland annat använde sig av AIK-spelarna Massa Alfredsson och Gurra Sjöberg,vilket en gång lär ha lett till att AIK fick spela en bortamatch med fyra reserver dådessa var upptagna av en korpmatch för Konsum. Eriksson, 1985, s 66.

4 Eriksson, 1985, s 166.5 Norberg, Anders & Tjerneld, Andreas & Asker, Björn, Tvåkammarriksdagen 1867–

1970. Ledamöter och valkretsar: Band 1 (Stockholm, 1988), s 51. Sahlberg, Gandor,Berömda svenskar från tolv sekel (Stockholm, 1992), s 22. Eriksson, 1985, s 11.

6 Svahn, Åke, ”Korpen vill ha alla med!”, Korpbladet, nr 4 1946, s 1, 8. Svahn, Åke,”Folkidrott – från slagord till verklighet”, Gymnastikfrämjandets årsbok 1949, (red)Agne Holmström (Stockholm, 1949), s 162.

Noter kapitel 3

267

Noter

7 Myers, Charles A., Industrial relations in Sweden. Some comparisons with Americanexperience (Cambridge, 1951), s v, 1–5. Segerstedt, Torgny T. & Lundquist, Agne,Människan i industrisamhället. Arbetslivet (Stockholm, 1952), s 259–261.

8 Segerstedt & Lundquist, 1952, s 167–169. Alf Johansson har skrivit om den tidvismycket bittra kampen om kontrollen över arbetets innehåll och arbetares motståndmot företags rationaliseringsförsök. Johansson, Alf, Arbetarrörelsen och taylorismen:Olofström 1895–1925. En studie av verkstadsindustrin och arbetets organisering (Lund,1990).

9 Yttergren, 1984, s 108–109. Landskrona-Korpen 40 år (Landskrona, 1986), s 10.10 Pålbrant, 1977, s 23–29. Lindroth, 1974, s 297, 299, 323–327, 341–348. De svenska

socialisterna intog enligt den amerikanska historikern Robert Wheeler en extremtfientlig position visavi den moderna idrotten i början av 1900-talet. Den ansågs varaen borgerlig engelsk import som borde förkastas i sin helhet som något dekadentoch diskriminerande. Wheeler, Robert F., ”Organized sport and organized labour:The Workers’ Sports Movement”, Journal of Contemporary History, nr 2 1978, s 205.

11 Ericsson, Christer, Fotboll, bandy och makt. Idrott i brukssamhället (Stockholm,2004), s 17–22.

12 Svahn, Åke, ”Korporationsidrott”, Nordisk familjeboks sprortlexikon:7 (Stockholm,1949), sp 963–966. Stockholms korporationsidrottsförening 25 år, (red) Sven Lindblom(Stockholm, 1969), s 6.

13 ”Idrottsrörelsen väntar nytta av 8-timmarsdagen”, Dagens Nyheter, 1920-01-12, s 1.14 Ibid. Idrottssammanslutningarna i ”de stora kulturstaterna” var arbetsgivareprojekt

och inte arbetarnas idrottsföreningar. Luh, Andreas, ”Betriebssport in Deutschland.Entwicklung und Struktur vom Kaiserreich bis zur Gegenwart”, ZwischenArbeiternehmerinteressen und Unternehmenspolitik. Zur Geschichte des BetriebssportsDeutschland, (red) Gertrud Pfister (Sankt Augustin, 1999), s 7–10. De är alltså sna-rare jämförbara med hur företag och företagsledare i brukssamhällen medverkade iuppbyggandet av lokala idrottsföreningar genom direkt och indirekt ekonomisktstöd, så kallad bruksidrott. Se Ericsson, Christer, 2004.

15 ”Idrottsrörelsen väntar nytta av 8-timmarsdagen”, Dagens Nyheter, 1920-01-12, s 1.16 Arbetet, 1920-05-19, s 8. Arbetet, 1920-05-29, s 2. ”Gymnastik under 8-timmars-

dagen”, Dagens Nyheter, 1920-01-13, s 7. Liljegren, Gustav, Gymnastik åt alla (Eskil-stuna, 1919). Magnusson, Gerherd, Fysisk fostran, en nationalekonomisk angelägenhet(Göteborg, 1924), s 9.

17 Överstyrelseprotokoll, 28/4 1945, § 9, RF:s arkiv A 1:21, RA. Riksidrottsmötet 1947,§ 2, RF:s arkiv A 1:23, RA. Riksidrottsmötet 1948, § 2, RF:s arkiv A 1:24, RF.

18 Reflexioner vid genomläsning av Svenska korporationsidrottsförbundets skrivelseden 10/10 1945 ang. statsanslag, SKIF:s arkiv F 1:1, RA.

19 Boråskorpen 1940–1990. 50 år: Boråskorpens Jubileumsskrift (Borås, 1990), s 2, 25. Jubi-leumsskrift. Norrköpings korporationsidrottsförbund 1945–1985 (Norrköping, 1985), s6. Landskrona-Korpen 40 år (Landskrona, 1986), s 4. Sjöström, Sigge, ”Från motiontill storidrott”, Korpfotbollen Göteborg 33-årsjubileum 1959 (Göteborg, 1959), s 31.Stockholms korporationsidrottsförbund 25 år, 1969, s 43. Att fotbollen spelat en avgö-rande roll vid korpidrottens etablering framgår tydligt även om de flesta jubileums-

Noter kapitel 3


268

böckerna försöker skriva in den verksamhet som bedrivits i ett hälsoinriktat motions-idrottsparadigm.

20 Korpens anslag från Kungl. Maj:t 1945–1970, SKIF:s arkiv G 5:1, RA.21 Larsson, Bengt G., ”Idel beröm för de 25 åren i hälsans tjänst”, Korpen 25 år och framåt

(Stockholm, 1969), s 24.22 Överstyrelseprotokoll, 11/10 1947, § 10b, RF:s arkiv A 1:23, RA.23 Överstyrelseprotokoll, 29/11 1947, § 16a, RF:s arkiv A 1:23, RA.24 För en presentation av övriga kommittémedlemmar se personförteckningen.25 Folkspänstpropagandan 1940, Svenska Gymnastikförbundets arkiv F 9:3, RA.26 Överstyrelseprotokoll, 30/11 1947, stenografiskt protokoll, s 12, RF:s arkiv A 1:23,

RA.27 MIK, 14/12 1947, § 2, RF:s arkiv Ö 1c:1, RA.28 Konferens för utarbetande av lämpliga former och vägar för motionsidrottsarbetet

15/1 1948, RF:s arkiv Ö 1c:1, RA. Dessa främjandeorganisationer berörs av Lindroth,1987, s 177–178.

29 Jämför med resonemanget kring RF:s propagandakommitté under 1920-talet. Lind-roth, 1987, s 298– 301.

30 Protokoll fört vid konferens om motionsidrottens utformning och arbetssätt, 22/21948, RF:s arkiv Ö 1c:1, RA.

31 Skrivelse från Pontus Lindberg till Gunnar Stålek, 23/11 1948, RF:s arkiv Ö 1c:1, RA.32 Protokoll fört vid konferens om motionsidrottens utformning och arbetssätt 22/2

1948, RF:s arkiv Ö 1c:1, RA.33 Överstyrelseprotokoll, 17/4 1948, § 2, RF:s arkiv A 1:24, RA.34 Skrivelse från MIK, 9/10 1948, RF:s arkiv Ö 1c:1, RA.35 Björck, Gösta, ”Motionsidrotten. Några synpunkter och något om planerna”, Svensk

Idrott, nr 46 1948, s 653. Björcks beredskapsargument måste givetvis förstås mot detspända världsläget med den pågående blockaden av Västberlin.

36 Ibid.37 ”’Vad som sig i riket tilldragit sig haver’ Ur överstyrelsens berättelse för verksamhets-

året 1950–1951”, Svensk Idrott, nr 47 1951, s 837.38 Föreningskonsulentsrapporter, RF:s arkiv Ö 1c:1, RA.39 Föreningsinstruktör Jack Uusitalos rapport från Västmanland 1949, RF:s arkiv Ö

1c:1, RA.40 Föreningsinstruktör Erik Palms rapport från Närke 1949, RF:s arkiv Ö 1c:1, RA.41 Föreningsinstruktör Tore Westlings rapport från Östergötland 1949, RF:s arkiv Ö

1c:1, RA.42 Fotbollen var inte bara ett ”problem” för RF:s konsulenter när de ville sprida idrot-

tens ”grundidé”, den framstår som ha varit ett problem för idrottens målsmän alltsedan 1900-talets början. Frågan om fotbollens vara eller inte vara var till exempeluppe till diskussion i samband med OS 1912. Organisationskommittén, 8/8 1910, §18, Stockholmsolympiaden 1912 A 1:1, RA. Frågan om fotbollens vara eller inte varapå det olympiska programmet löstes i och med att den rekommenderades av dentekniska sektionen. Organisationskommittén, 31/10 1910, § 8 samt bilaga 4,Stockholmsolympiaden 1912 A 1:1, RA.

Noter kapitel 3

269

Noter

43 Överstyrelseprotokoll, 11/10 1947, § 10b, bilaga, RF:s arkiv A 1:23, RA. PM frånpoliklinikkommittén, 6/10 1947, RF:s arkiv Ö 1c:1, RA.

44 RF:s korporationsidrottskommitté, 6/12 1947, § 9, SKIF:s arkiv A 1a:1, RA. Proto-koll fört vid konferens mellan Motionsidrottskommittén och Korporationsidrotts-förbundet 21/4 1948, SKIF:s arkiv F 1:1, RA.

45 MIK, 5/11 1951, § 3, RF:s arkiv Ö 1c:1, RA. Trots detta hänvisade RF:s VD TorstenWiklund till MIK som en fungerande kommitté vid ett sammanträde medkorporationsidrottskommittén i november 1952. RF:s korporationsidrottskommitté,24/11 1952, § 2, SKIF:s arkiv F 1:1, RA.

46 Lindroth, 1987, s 298–301.47 MIK:s ekonomiska verksamhet, RF:s arkiv Ö 1c:3, RA. Att Björck och Högberg hade

koppling till Handbollförbundet och Lindé till Gångförbundet behöver givetvis inteha haft någon betydelse för vilka specialförbund som sökte och fick medel.

48 Falconer, Bertil, ”Om motionsidrottens förutsättningar. Några valda fakta om ochfunderingar kring folkmaterialet”, Svensk Idrott, nr 3 1949, s 40–41. Sandstedt, Sven,”Motionsidrotten. Ta på långfärdsskridskon och låt isdubben bli livvakt”, SvenskIdrott, nr 8 1949, s 136–137. Löfstrand, Elly, ”Motionsidrotten. Husmorsgymnastikden största damidrotten”, Svensk Idrott, nr 12 1949, s 210–211. Falconer, Bertil,”Motionsidrotten. Ut och vandra i vårens ljuvliga tid”, Svensk Idrott, nr 17 1949, s292–293. Falconer, Bertil, ”Motionsidrotten. Att simma och lära andra simma”,Svensk Idrott, nr 27 1949, s 451–452. Sign. Km., ”Huvudsaken är att folk rör på sig”,Svensk Idrott, nr 39 1949, s 652.

49 Sveriges Riksidrottsförbunds handbok 1949 års upplaga, s 39.50 Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbund: Riksidrottsförbundets hand-

bok, 1943.51 Överstyrelseprotokoll, 11/10 1947, § 8f, bilaga, RF:s arkiv A 1:23, RA52 Överstyrelseprotokoll, 11/10 1947, § 8f, RF:s arkiv A 1:23, RA.53 RF:s korporationsidrottskommitté, 6/12 1947, § 6, SKIF:s arkiv A 1a:1, RA.54 Skrivelse till Handelsdepartementet, 16/6 1947, RF:s arkiv E II:5, RA. Från RF:s sida

hävdade man att ”Begreppet ’främjande’ i en organisations namn, har när det gälleridrott, alltid fattats så, att denna organisations ändamål är att vara ett stödjande or-gan med uppgift bl.a. att anskaffa medel till sin stödjande verksamhet ur andra käl-lor än som normalt stå till buds för de syften, som skola främjas.” Ett påstående somendast kan tänkas gälla de främjanden som skapades av RF:s specialförbund.

55 RF:s korporationsidrottskommitté, 6/12 1947, § 6, SKIF:s arkiv A 1a:1, RA. Korpora-tionsidrottsförbundets verksamhetsberättelse 1947–48, s 9, SKIF:s arkiv B 1:1, RA.

56 Telegram sänt från Korpförbund till Bo Ekelund, ordförande i RF:s förvaltningsut-skott, citerat i Eriksson, 1985, s 52.

57 ”RF och korporationsidrotten”, Svensk Idrott 1953, s 53.58 Svensson, Sten, ”Svensk Idrott 1903–1953”, Svensk idrott 1903–1953. En ekonomisk,

historisk och sociologisk undersökning (Malmö, 1953), s 548, 552.59 Överstyrelseprotokoll, 28/4 1945, § 9, RF:s arkiv A 1:21, RA.60 Protokoll fört vid sammanträde med delegerade för Korpen och RF, § § 3–6, 19/6

1945, SKIF:s arkiv A 1a:1, RA.

Noter kapitel 3


270

61 Ibid., § 2.62 Förslag till instruktion för RF:s korporationsidrottskommitté, § § 1–3, 13/8 1946,

SKIF:s arkiv F 1:1, RA. RF:s korporationsidrottskommitté, 24/4 1947, SKIF:s arkivA 1a:1, RA.

63 Överenskommelse mellan Riksidrottsförbundet och Svenska Korporationsidrotts-förbundet godkänt av delegerade den 13/8 1946, SKIF:s arkiv F 1:1, RA. Instruktionför RF:s korporationsidrottskommitté. Överenskommelse mellan RF och SKIF,SKIF:s arkiv F 1:1, RA.

64 RF:s korporationsidrottskommitté, 6/12 1947, § 11, SKIF:s arkiv A 1a:1, RA.65 Korporationsidrottsförbundets verksamhetsberättelse 1947–48, s 9, SKIF:s arkiv B

1:1, RA.66 RF:s korporationsidrottskommitté, 6/12 1947, § 13, SKIF:s arkiv A 1a:1, RA.67 RF:s korporationsidrottskommitté, 8/4 1956, § 3, SKIF:s arkiv F 1:1, RA. RF:s

korporationsidrottskommitté, 13/3 1957, § 3, SKIF:s arkiv F 1:1, RA. ”Varför leka påvarandras gårdar?”, Korp, nr 5 1956, s 3.

68 Anderson, Carl-Albert, ”Vad menade ÖS?”, Sport för alla, nr 1 1953, s 3. Lindé, Eric,”RF-avtal ej att lita på?”, Sport för alla, nr 1 1953, s 4.

69 RF:s korporationsidrottskommitté, 5/4 1960, § 3, SKIF:s arkiv F 1:1, RA.70 ”Skall MIKA plöja med andras kalvar”, Sport för alla, nr 4 1954, s 16.71 RF:s korporationsidrottskommitté, 13/3 1957, § 5, SKIF:s arkiv F 1:1, RA. ”Upphäver

idrotten naturlagarna?”, Korp, nr 7–8 1956, s 3.72 Skrivelse från Östersunds korporationsidrottsförbunds styrelse, 15/1 1958, SKIF:s ar-

kiv F 1:1, RA. Skrivelse från Östersunds korporationsidrottsförbunds sekreterare,22/2 1958, SKIF:s arkiv F 1:1, RA. Skrivelse från RF:s VD, 26/2 1958, SKIF:s arkiv F1:1, RA. ”Skall idrotten börja köpslagan”, Korp, nr 2 1958, s 3.

73 Riksidrottsmötet 1948, stenografiskt protokoll, § 2, s 11‒14, 22‒25, RF:s arkiv A 1:24,RA. Att frågan om Korpförbundets tilltänkta idrottsmärken var infekterad framgickäven vid RF:s korporationsidrottskommittés möte dagarna innan riksidrottsmötet.RF:s korporationsidrottskommittés, 25/11 1948, § 3, SKIF:s arkiv F 1:1, RA.

74 Riksidrottsmötet 1947, § 2, RF:s arkiv A 1:23, RA. RF:s korporationsidrotts-kommitté, 6/12 1947, § § 7–8, SKIF:s arkiv A 1a:1, RA.

75 Riksidrottsmötet 1948, stenografiskt protokoll, § 2, s 9‒10, 15, 19, 25‒27, RF:s arkivA 1:24, RA.

76 För en bild av idrottsmärkenas position inom den svenska idrotten och RF. ”Med 32

ton märken på bröstet”, Svensk Idrott 1953, s 38.77 Korporationsidrottsförbundets verksamhetsberättelse 1949–50, s 6, SKIF:s arkiv B

1:1, RA.78 RF:s korporationsidrottskommitté, 15/11 1950, § 2, SKIF:s arkiv F 1:1, RA.79 RF:s korporationsidrottskommitté, 3/3 1951, § 1, SKIF:s arkiv F 1:1, RA. Skrivelse

från Hans Karlsson, SKIF:s arkiv F 1:1, RA.80 P.M. beträffande Korpens anslutning till RF, SKIF:s arkiv F 1:1, RA.81 Korporationsidrottsförbundets förbundsstyrelse, § 25 1951, SKIF:s arkiv F 1:1, RA.82 RF:s korporationsidrottskommitté, 31/3 1951, § 2, SKIF:s arkiv F 1:1, RA.83 Rikskorpens styrelsebeslut i anslutningsfrågan till RF, 15/8 1953, SKIF:s arkiv F 1:1,

Noter kapitel 3

271

Noter

RA. RF:s korporationsidrottskommitté, 1/9 1953, § 1, SKIF:s arkiv F 1:1, RA. Inträdeoch samarbete med RF, Svenska korporationsidrottsförbundets svar till Riksidrotts-förbundet, SKIF:s arkiv F 1:2, RA.

84 Sign. Andrew, ”Ivar Lo tvivlar på idrotten men spelar gärna korpfotboll!”, Sport föralla, nr 1 1953, s 5–6. Ivar Lo-Johansson hade med boken Jag tvivlar på idrotten somutkom 1931 skapat viss debatt om den svenska idrotten. I boken riktade han svidandekritik mot idrottsrörelsen med dess svans, ledare, publik samt kommersialiseringenav de aktiva idrottsutövarna. Lo-Johansson, Ivar, ”Jag tvivlar på idrotten”, Strids-skrifter:2 (Lund, 1971).

85 RF:s korporationsidrottskommitté, 1/9 1953, § 1, SKIF:s arkiv F 1:1, RA. Korpora-tionsidrottsförbundets verksamhetsberättelse 1953–54, s 9, SKIF:s arkiv, B 1:1, RA.

86 Överstyrelseprotokoll, 28/11 1953, stenografiskt protokoll § 19, RF:s arkiv A 1:29, RA.87 Eriksson, 1985, s 124, 174. Eriksson stöder sig på uttalanden av Tore G Brodd och

Karl Frithiofson.88 Unnbom, Birger, Minnen från Korp i norr 1958–1983 (Luleå, 1988), s 65.89 SOU 1969:29, s 55. Sammanställning med RF:s specialförbund, 21/7 1998, RF:s bib-

liotek, Idrottens Hus, Farsta.90 En världsgallup från 1948 som jämfört idrottsutövande i Sverige, Holland, Norge

och USA kom fram till att svenskarna idrottade minst. På frågan om de var aktivaidrottsutövare hade 86 % av svenskarna svarat att de inte var det. Utifrån denna un-dersökning drev Åke Svahn tesen att RF hade ett nog så stort verksamhetsfällt medsin tävlingsidrott men att man hade tvingats negligera motionsidrotten liksom pro-pagandan för massanslutning på grund av brist på ledare, pengar och tid. En verk-samhet man istället överlåtit till främjandeorganisationer. Svahn, Åke, ”Folkidrott –från slagord till verklighet”, Gymnastikfrämjandets årsbok 1949, (red) Agne Holm-ström (Stockholm, 1949), s 156–157.

91 Halldén, Olle, ”Lingiadens epilog”, Tidskrift i gymnastik, häfte 11 1949, s 29592 Rydenfelt, Sven, ”Två tusen miljoner kronor”, Friskt folk, nr 7 1943, s 22.93 Hälsokampanjen hösten 1943 anordnad av Sveriges Läkarförbund och Svenska

Gymnastikförbundet (1943), s 1, Svenska Gymnastikförbundets arkiv F 9:8, RA.94 Ibid., s 5.95 Preliminärt förslag till uppläggning av Hälsokampanjens idéinnehåll, Svenska

Gymnastikförbundets arkiv F 9:8, RA. Hälsokampanjen förhöll sig bland annat till dealternativa kroppskulturrörelserna när näringslära diskuterades. ”Mycket stora fram-steg har vetenskapen gjort på folknäringens område. Det kan vara skäl att framhävadetta, eftersom det finns en del sekter på näringslärans område, som göra stort num-mer av en eller annan detalj, t.ex. frågan om koksaltmängden i födan, men gärna för-bise att näringslärans grundvalar, läran om kalorimängd, vitamin- och mineralämnes-behov o.s.v., på vilka de timra sina luftslott, likväl äro en skapelse av vetenskapen.”Föredrag nr 1. ”Förbättrad folkhälsa – en angelägen samhällsuppgift” Hälsokampanjen1945. Typföredrag på uppdrag av Hälsokampanjens medicinska expertråd utarbetadeav härför anmodade fackmän, s 4. Svenska Gymnastikförbundets arkiv F 9:8, RA.

96 Att det inte blev någon kampanj 1943 berodde på att regeringen avslog Gymnastik-förbundens ansökan om statsanslag. Under 1944 lyckades Agne Holmström utverka

Noter kapitel 3


272

32 000 kronor till kampanjen från enskilda intressenter. Organisationskommitténför Hälsokampanjen 1945, 11/10 1944, § 8, Svenska Gymnastikförbundets arkiv F9:8, RA. Hälsokampanjen 1945 finns utförligt beskriven i Mårtensson, Erik, Ett Fris-kare Folk. Hälsokampanjen 1945, opublicerad c-uppsats, Historiska institutionen,Stockholms universitet, 1999.

97 Medicinalstyrelsen, Allmän hälso- och sjukvård 1948 (Stockholm, 1949), s 64.98 Organisationskommittén för Hälsokampanjen 1945, 10/12 1945, § 3, Svenska Gym-

nastikförbundets arkiv F 9:8, RA.99 Ibid., § 1. Samma summa hade tidigare erbjudits av förlaget Natur och Kultur för

rätten att ge ut föredragen i bokform.100 Livets underfulla gåta. En hymn till livet, ungdomen och hälsan. En idé av Agne

Holmström, Svenska Gymnastikförbundets arkiv F 9:8, RA.101 ”Skolans hälsofostran genom gymnastik och idrott”, Ett friskare folk. Typföredrag till

hälsokampanjen 1945. Utarbetade av Hälsokampanjens medicinska expertråd i sam-arbete med särskilt anlitade sakkunniga (Stockholm 1946), s 268.

102 ”Kroppsövningar som hälsofaktor”, Ett friskare folk. Typföredrag till hälsokampanjen1945. Utarbetade av Hälsokampanjens medicinska expertråd i samarbete med särskiltanlitade sakkunniga (Stockholm 1946), s 108.

103 Organisationskommittén för Hälsokampanjen 1945, 10/12 1945, § 3, Svenska Gym-nastikförbundets arkiv F 9:8, RA.

104 Överstyrelseprotokoll, 25/11 1944, § 14, RF:s arkiv, RA. Skrivelse från RF, Svenskagymnastikförbundets arkiv F 9:8, RA.

105 Skrivelse till Handelsdepartementet, 21/2 1945, RF:s arkiv E II:5, RA.106 Höjer, J. Axel, ”Varför behöver vi gymnasterna i hälsoarbetet”, Gymnastikfrämjandets

årsbok 1944, (red) Agne Holmström (Stockholm, 1944), s 7–12. ”Den inledda hälso-kampanjen måste slå igenom. Den är alltför löftesrik för att få förkvävas av negativis-ter och kverulanter, denna fara tror jag är mindre, eller dö genom de tveksammasindolens.” Ibid., s 11.

107 Holmström, Agne, ”Redogörelse över Hälsokampanjen 1945”, Ett friskare folk. Typ-föredrag till hälsokampanjen 1945. Utarbetade av Hälsokampanjens medicinska expert-råd i samarbete med särskilt anlitade sakkunniga (Stockholm, 1946), s 283.

108 Stockholms korporationsidrottsförbund 25 år, s 20.109 Korporationsidrottsförbundets verksamhetsberättelse 1950–51, SKIF:s arkiv B 1:1,

RA, s 7–8.110 Överstyrelseprotokoll, 14/10 1944, § 14 inklusive bilaga, RF:s arkiv A 1:20, RA. Skri-

velse från handelsdepartementet, 18/5 1945, RF:s arkiv E II:5, RA.111 Lindroth, Jan, ”Holmström, Agne”, Svenskt biografiskt lexikon:19 (Stockholm, 1971),

s 314–316.112 Holmström, Agne, Boken om Lingiaden. Gymnastikfrämjandets årsbok 1940 (Stock-

holm, 1940), passim.113 Siffran framstår som uppseendeväckande hög. Enligt folkräkningen den 31 decem-

ber 1950 var det totala antalet sysselsatta inom industri och hantverk 1 263 900 varav11 700 inom ej specificerad industri. Sveriges officiella statistik, Folkmängden och dessförändring. Folkräkningen den 31 december 1950 II. Urvalsundersökningar: Statistik över

Noter kapitel 3

273

Noter

ålder, kön, civilstånd, yrke och familjer (Stockholm, 1953), s 24.114 Överstyrelseprotokoll, 2/10 1948, § 5b, RF:s arkiv A 1:24, RA.115 Överstyrelseprotokoll, 3/8 1949, § 2, RF:s arkiv A 1:25, RA. Överstyrelseprotokoll,

1/10 1949, § 8, RF:s arkiv A 1:25, RA. 600 000 kronor i 1949 års penningvärde mot-svarades av 9 567 187 kronor i mars 2004. ”Levnadskostnadsindex/KPI (juli 1914=100), historiska tal, 1830–”, Statistik från SCB, tillgänglig [online]: <www.scb.se>[2004-05-03].

116 Westergren, Erik, ”Ett femtioårsjubileum – en minnenas fest”, Gymnastikledaren,nr 4 1954, s 84.

117 Olofsson, E, 1989, s 114.118 Lövgren, 1996, s 69–70, 79–80. Löfstrand, Elly, ”Husmorsgymnastik”, Kondition ger

glädje åt arbete och fritid (Stockholm, 1966), s 44.119 Se till exempel, sign S. S—n, ”Idrott och / eller sport. Några historiska fakta och två

försök till definitioner”, Svensk Idrott, nr 27 1950, s 476.

Kapitel 41 Den enda egentliga översikten över hur svenskarnas fysik har utvecklats över tid fin-

ner vi i mönstringsuppgifterna. Artonåriga män har sedan länge haft mönstrings-plikt varvid en stor mängd data, bland annat rörande fysisk förmåga, längd och viktsamlats in. Bergh, Ulf, ”Dagen 18-åringar är längre och tyngre – men starkare?”,Svensk Idrottsforskning, nr 4 2000, s 19–20. Wiberg, Gunnar, ”Mera råg i ryggen!”,Korp, nr 11 1959, s 13.

2 Jämför Åmark, Klas, Makt eller moral. Svensk offentlig debatt om internationell politikoch svensk utrikes- och försvarspolitik 1938–1939 (Stockholm, 1973), s 16–17.

3 Engblom, Lars-Åke, ”Tidningar dör men pressen lever ( 1945–1958)”, Den svenskapressens historia. Bland andra massmedier (efter 1945), (red) Lars-Åke Engblom et al.(Stockholm, 2002), s 45. Hadenius, Stig & Weibull, Lennart, Massmedier. Press, ra-dio och tv i förvandling (Stockholm, 1999), s 64. Sundin, Staffan, Bonniers – en medie-familj. Konsolidering och expansion 1930–1954 (Stockholm, 2002), s 264–268.

4 Hadenius & Weibull, 1999, s 142.5 Albinsson, Göran, Svensk populärpress 1931–1961 (Stockholm, 1962), s 76–78.6 Sköld, Gullan, Från moder till samhällsvarelser. Vardagskvinnor och kvinnovardag från

femtiotal till nittiotal i familjetidningen Året Runt (Stockholm, 1998), s 16. Sundin,2002, s 313–314.

7 Engblom, 2002, s 58–59. Sköld, 1998, s 17.8 Gustafsson, Karl-Erik & Rydén, Per, ”Inledning”, Den svenska pressens historia. Bland

andra massmedier (efter 1945), (red) Lars-Åke Engblom et al. (Stockholm, 2002), s 13.Hadenius & Weibull, 1999, s 151. Reader’s Digest, Corporate history, tillgänglig [on-line]: <www.rd.com/corporate/-rd_history.html> [2003-09-29]. Wood, James Playsted,Of lasting interest. The story of the Reader’s Digest (Garden City, 1958), s 34, 170–171.

9 Tidningens stil var tämligen moraliserande och den kan ses som en förkämpe förUSA:s hållning i det kalla kriget. Utgivandet av tidningen passar in i det mönster avamerikanskt kulturkrig i Europa under decennierna efter andra världskriget som be-

Noter kapitel 4


274

skrivits av Frances Stonor Saunders i boken Who paid the piper? The CIA and thecultural cold war (London, 2000).

10 Kritiken riktades även mot till exempel barnbidrag och allmän sjukförsäkring. Ek-man, Ragnar, ”Lag mot överförsäkring”, Socialmedicinsk tidskrift, nr 1 1952, s 1–2.Lindblad, Mauritz, ”Levnadsstandarden och folkhälsan”, Socialmedicinsk tidskrift,nr 9 1952, s 166. Socialmedicinsk tidskrift, nr 11 1952, s 165–166. Lindahl, Olav, ”Denfarliga sjukförsäkringen”, Året Runt, nr 3 1955, s 42–45.

11 Se avsnitt 2.2 ovan.12 Lindblad, Mauritz, ”Levnadsstandarden och folkhälsan”, Socialmedicinsk tidskrift,

nr 9 1952, s 166.13 Engel, Arthur & Vahlquist, Bo, ”Kost och hälsa”, Socialmedicinsk tidskrift, nr 5 1957,

s 217–221.14 Sjöstrand, Torgny, ”Kondition och hälsa”, Hälsosport för alla (Oslo, 1961), s 48. Bern-

holm, Bernt, Vi och vår hälsa (Stockholm, 1952), s 6–7.15 ”Spänstare begär anslag för riksmarsch”, Expressen, 1951-02-03, s 1, 20.16 Nycop, Carl-Adam, ”Smör eller medaljer?”, Expressen, 1952-02-21, s 4.17 Ibid.18 Christensen, Eric Hohwü, ”Teknik og motion”, Gymnastikledaren, nr 1 1964, s 19.19 Ibid.20 Bernholm, Bernt, Hälsan framför allt, en vägledning utgiven av Osram och Philips

(Stockholm, 1955), s 7–8.21 I panelen ingick Ejnar Eriksson och Per Ola Granberg från Karolinska sjukhuset,

docent Bengt Saltin från GCI och med. lic. Håkan Borg samt fyra konditions-semesterfirare.

22 Debatt Expressen, ”Motionera mot ’fåtöljdöden’”, Expressen, 1967-02-01, s 25.23 Ollén, Gösta, ”Myndigheterna förlorar miljoner på att inte hjälpa oss motionera”,

Expressen, 1967-12-03, s 19.24 Ibid. Enligt naturvårdsverkets fritidsundersökning Fritid – friluftsliv 1975 ville en

övervägande del av den svenska befolkningen hellre att samhället skulle satsa resurserpå att bevara och vårda den fria naturen och upprätta vandringsleder, cykelvägar medmera än på att bygga idrottsanläggningar. Karlbom, Hans, ”Allt fler vuxna motione-rar naturen lockar mest”, Svensk Idrott, nr 7 1975, s 206.

25 ”Varannan svenska anser sig fet men bara var fjärde bantar sig”, Expressen, 1951-08-24, s 10.

26 Stearns, Peter N., Fat history. Bodies and beauty in the modern West (New York,1997), s 106, 111–113.

27 Björkman, Marie Louise, ”Vi äter ihjäl oss”, Året Runt, nr 11 1950, s 7–9.28 Läkarspalten, ”Sockersjuka och fetma”, Året Runt, nr 1 1952, s 18.29 Läkarspalten, Året Runt, nr 52 1952, s 21.30 Läkarspalten, ”Jag är för tjock I”, Året Runt, nr 2 1952, s 18. Läkarspalten, ”Jag är för

tjock II”, Året Runt, nr 3 1952, s 18.31 Rusk, Howard A., ”Den farliga fetman”, Det Bästa, april 1953, s 96–99.32 Nilsson, Astrid, ”Det finns 200 000 svenskar för mycket”, Söndagsexpressen, 1966-

09-25, s 23.

Noter kapitel 4

275

Noter

33 ”Sant och osant om fetma”, Det Bästa, september 1955, s 64–66.34 Mackarness, Richard, ”Ät, ät och bli smal!”, Året Runt, nr 1 1959, s 14–15, 46, nr 2

1959, s 18–19, 42, nr 3 1959, s 10–11, 45–47.35 Clarke, Blake, ”Osvikligt sätt att gå ner i vikt”, Det Bästa, januari 1963, s 31–34.36 Stare, Fredrick J. & Shea, Julia A., ”Ät mer till frukost – och bli slank”, Det Bästa,

augusti 1953, s 37–38.37 Nycop, Margot, ”Felaktig balans på vardagskosten gör oss feta och sjuka”, Expressen,

1953-02-18.38 Bernholm, Bernt, ”Tre faktorer som försvårar effektiv bantning”, Expressen, 1960-

08-20, s 10.39 Doktorns dagbok, ”Jag väger för mycket”, Året Runt, nr 45 1956, s 27, 63. ”Sant och

osant om fetma”, Det Bästa, september 1955, s 64–66. Rusk, Howard A., ”Den far-liga fetman”, Det Bästa, april 1953, s 96. Bernholm, 1955, s 31. Krarup, N. B., Fetma(Stockholm, 1956), s 13.

40 Åstrand, Per-Olof, Arbetsförmåga och kondition (Stockholm, 1957), s 12–13.41 ”TV lär oss banta i programserie i höst”, Expressen, 1963-02-24, s 22.42 Feuk, Yngve, ”Nya TV-stilen: Bort med dubbelhakan!”, Expressen, 1963-08-08, s 9.43 Bernholm, Bernt, ”Det trodde ni inte”, Expressen, 1964-01-30, s 12.44 Palm, Ingvar, ”Bengt Bedrup: ’Jag bantade 13 kilo framför TV-kameran!’”, Året Runt,

nr 2 1968, s 13.45 Ibid., s 12–13, 48, citat s 13.46 Palm, Ingvar, ”Det här är prästen som vill vara stark inte bara i anden!”, Året Runt, nr

4 1968, s 28, 56.47 Jutel, Annemarie, ”Visions of vice. History and contemporary fat phobia”, Junctures,

1, Dec 2003, tillgänglig [online]: <www.junctures.org> [2003-12-17], s 35–43.48 Bernow, Roger & Östman, Torsten, Svensk veckopress 1920–1975 (Stockholm, 1979),

s 177.49 Palme, Sven Ulric, ”Feta, vackra människor”, Året Runt, nr 40 1957, s 14–15, 74–

77.50 Socialstyrelsens Kost- och motionsaktivitet, Information om bantning oktober 1972,

Info-PM 6/72, RF:s bibliotek, Idrottens Hus, Farsta.51 Åstrand, Per-Olof, Hur man skall få bättre kondition (Stockholm, 1958). Åstrand, Per-

Olof, Bättre kondition, (Stockholm, 1975).52 Sjöstrand, Torgny, ”Diskusjon”, Hälsosport för alla (Oslo, 1961), s 54. Åstrand, 1957, s

7. Åstrand, 1958, s 66. Åstrand, Per-Olof, ”Hälsa och kondition”, KF-Hälsa. Rapportfrån konferens om skadeförebyggande verksamhet och hälsofrågor på arbetsplatsen (Stock-holm, 1964), s 92.

53 Åstrand, Per-Olof, Ergometri – konditionsprov (Stockholm, 1962), s 7.54 Steincrohn, Peter J., ”Du behöver inte motionera!”, Det Bästa, juli 1952, s 55–56.55 Christensen, Eric Hohwü, ”Ålder och fysiskt arbete”, Socialmedicinsk tidskrift, nr 6

1956, s 219–223.56 Monroe, Keith, ”Motion i förbifarten”, Det Bästa, november 1959, s 39–44.57 Beahrendtz [sic; Bæhrendtz], Maj-Britt, ”Motionera utan ansträngning”, Expressen,

1963-06-23, s 24.

Noter kapitel 4


276

58 ”Konditionsträning för alla”, Det Bästa, september 1965, s 152. ”Spänst åt alla åld-rar”, Det Bästa, april 1968, s 45–54.

59 ”Spänst åt alla åldrar”, Det Bästa, april 1968, s 45–54. Cooper, Kenneth H., Aerobik.Ett nytt, effektivt motionsprogram för bättre kondition och hälsa (Stockholm, 1969).

60 Chapman, A. L., ”Motion, ett livselixir”, Det Bästa, september 1961, s 84–87.61 ”Motion som medicin”, Expressen, 1960-04-03, s 2. Steinberg, Alfred, ”Bli frisk, stark

och slank”, Det Bästa, maj 1965, s 148.62 Jonason, Anders, ”Moralfärgad debatt”, Expressen, 1964-02-25, s 15.63 Strömbäck, Per, ”Känner ni er utschasad efter julen? Motionera i så fall bort trött-

heten!”, Expressen, 1963-01-02, s 20. Jämför med den amerikanska undersökningenav vådorna av att vara still i avsnitt 4.6 nedan.

64 Ollén, Gösta & Ström, Sven, ”Nu ska tv lära Sverige spänsta”, Expressen, 1966-12-22,s 8. Ollén, Gösta & Ström, Sven, ”Nu tar vi ännu friskare tag!”, Expressen, 1967-01-17, s 20. I en bok som gavs ut i samband med TV-serien sades de medverkande i”TV-program[men] försökt popularisera just familjemotionen.” Forsberg, Leif, Fa-miljen i konditionen. Enkla rörelser och träningstips för vardagsmotion (Stockholm,1967).

65 Ström, Sven & Ollén, Gösta, ”’Myglare’ i Skidfrämjandet fick tv byta namn påmotions-serie”, Expressen, 1966-12-23, s 13. Att det nya namnet kom att bli tre ord istället för ett berodde på att man inte vill kunna förväxlas med Kominform, denkommunistiska internationalen efter andra världskriget. Skidfrämjandets Hålliformvar ett samarbete med försäkringsbolaget Trygg-Hansa. Grauers, Jan & Sundbom,Gunnel, Hålliform handbok om kost och motion (Stockholm, 1972).

66 Ström, Sven, ”Svettig examen”, Expressen, 1967-05-27, s 15.67 Ibid.68 Ibid.69 Ollén, Gösta, ”De springer för vetenskapen”, Expressen, 1967-09-30, s 15.70 Ollén, Gösta, ”Världens största hurtbulle-test visar: aldrig för sent att motionera”,

Expressen, 1967-12-03, s 18. När Saltin själv presenterade sin studie konstaterade han:”Att motion är nyttigt för individens hälsa torde få anses bevisat genom denna un-dersökning. Någon undersökning som visar att motion är lönsam för ett företagsresultat har ännu inte gjorts på lika omfattande och vetenskapligt upplagda sätt. Er-farenheterna från Framtidsgruppernas träningsprogram visar dock att företaget hadeen påvisbar nytta av motionsdriven rent företagsekonomiskt sett och även sett urden väsentliga trivselsynpunkten.” Saltin, Bengt, Regelbunden motion … Medicinsk-fysiologisk värdering av träning i medelåldern (Stockholm, 1969), s 50.

71 Ollén, Gösta, ”Nu ljusnar det för ’hurtbullarna’!”, Expressen, 1967-12-09, s 9.72 Bernholm, Bernt, ”Samla på långlopp”, Expressen, 1967-04-11, s 23.73 ”Kungen tar en rask promenad varje dag”, Röster i Radio/TV, nr 2 1968, s 2. Träna

med TV, Sveriges Radio 1968-01-09, del 1, SLBA.74 Husmodern, nr 2 1967, s 4, nr 3 1967, s 1, 39–40, nr 4 1967, s 12–14, nr 5 1967, s 20–21,

nr 6 1967, s 26–31, nr 7 1967, s 18–19, nr 8 1967, s 30–33, nr 9 1967, s 28–29, nr 101967, s 16–20, nr 11 1967, s 40, nr 12 1967, s 38–39. Året Runt, nr 1 1967, s 49, nr 21967, s 53. Birgittas systrar, prinsessorna Margaretha och Désirée, hade framträtt i

Noter kapitel 4

277

Noter

pressen 1964 och visat hur de tränat med TV under Folke Mossfeldts ledning tvågånger i veckan. Ollén, Gösta, ”Sessorna tränar med TV”, Söndagsexpressen, 1964-05-31, s 16.

75 Hall, Margareta, Spänsta med Birgitta (Stockholm, 1967), s 68.76 Expressen, 1964-01-30, s 5, 1965-06-14, s 8.77 Expressen, 1950-01-06, s 7, 1950-09-10, s 5, 1953-01-06, s 3, 1953-08-30, s 3, 1954-01-

06, s 3, 1954-08-29, s 3.78 Tammer, Arne, Naturvägen att få en ny kropp, (Stockholm, 1963–1964).79 ”Arne Tammer”, tillgänglig [online]: <www.bk-sportsmag.se/arnetammer/

artikel_fran_bk_4_1985.htm> [2002-12-02].80 ”Arne Tammer”, tillgänglig [online]: <www2.svenskidrott.se/riksidrottsmuseet/

faktarutor/person/sep02.htm> [2002-12-02]81 Tammer, Arne, Mitt program (u.o., u.å.), s 1, kurslitteratur till brevkursen Natur-

vägen att få en ny kropp. Denna inledning som betonar behovet av en hjälpande handför att komma över det motstånd som kan uppstå då man börjar träna var något avTammers signum. Hans bok Min väg till styrka innehöll i stort sätt samma utsaga.”Hälsans och idrottens väg kan ofta vara törnbeströdd och knagglig, och det är intealltid så lätt att finna sin tränings-melodi. De flesta har med all säkerhet gjort mångabittra erfarenheter, innan den rätta vägen blivit funnen. Föret i portgången är sombekant alltid värst, och får man inte hjälp av någon mera erfaren, kan många an-strängningar vara förgäves.” Tammer, Arne, Min väg till styrka (Stockholm, 1949), s 2.

82 Müller, J. P., Mitt system. 15 minuters arbete dagligen för hälsans skull (Köpenhamn,1904), s 11. Se även Bedrup, Bengt, Håll i form. Träna med Bengt Bedrup (Stockholm,1964), s 7. Bedrup, Bengt, ”Så började jag”, Håll dig i gång, Motionskalender med SR(Stockholm 1971), s 5. Bedrup, Bengt, Lunka lagom. Motionera med Bengt Bedrup(Stockholm, 1979), s 7, TV-chefen Nils Erik Bæhrendtz i samband med Träna medTV avsnitt 7.2 nedan samt levnadsskildringar av Bernarr Macfadden. Green, Harvey,Fit for America. Health, fitness, sport and American society (Baltimore, 1986), 242, 245.Detta tema finns även i i stort sett all aerobicslitteratur. Jacob, 1994, s 118–119.

83 Tammer, 1949, s 3–6.84 Ibid., s 7–9, citat s 33. Kritiken mot idrott som ensidig och specialiserad uttalades

från gymnastikhåll allt från att den moderna idrotten introducerades i Sverige motslutet av 1800-talet. Lindroth, 1974, kapitel 7–9.

85 Tammer, 1949, s 41.86 Müller, 1904, s 11–14.87 Müller, J. P., Fem minuter dagligen (Stockholm 1925).88 Müller, 1904.89 Expressen, 1964-02-16, s 23.90 Expressen, 1963-01-06, s 11, 1963-03-03, s 3. Året Runt, nr 52 1967, s 5591 Året Runt, nr 15 1967, s 89. Boxaren Cassius Clay hade konverterat till islam och bytt

namn till Mohammed Ali 1964. Trots det använde den svenska annonsören sig avhans gamla namn som tydligen ansågs vara mer gångbart på den svenska markna-den.

92 Året Runt, nr 43 1967, s 85.

Noter kapitel 4


278

93 Expressen, 1964-01-17, s 3, 1964-01-24, s 24. Nordqvist, Lars-Olof, e-postmeddelande2003-10-14.

94 Året Runt, nr 41 1970, s 4–5.95 Året Runt, nr 37 1969, s 105.96 Johansson, Jan & Malbert, Bengt, Rädda Sverige, (Megafon, MFEP 17, 1965).

Montán, Alf, ”Dagens skiva: plågsam musik”, Expressen, 1965-10-03, s 27.97 Sveriges Radio, Träna med TV. Hälsoträning med musik instruktioner i tal, text och

bild (RUEP 1079). Expressen, 1964-03-01, s 22.98 Jämför Ingham, Alan & Beamish, Robert, ”The industrialisation of the United Sta-

tes and the ’Bourgeoisification’ of American sport”, The sports process, (red) EricDunning & Joseph Maguire & Robert Pearton (Champaign, 1993), s 173.

99 McIntosh, P. C., ”Landmarks in the history of physical education since World WarII”, Landmarks in the history of physical education, (red) P. C. McIntosh et al. (Lon-don, 1986), s 228.

100 Kraus-Weber-testet bestod av sex prov. Först skulle försökspersonen liggande pårygg, med händerna knäppta bakom nacken och fötterna fixeras mot golvet, rullaupp till sittande. Därefter skulle provet upprepas med böjda knän och fötterna i gol-vet. I prov tre skulle man liggande på rygg, med händerna bakom nacken och rakaknän, lyfta benen så att fötterna kom 25 centimeter från golvet och behålla dem däri tio sekunder. Därefter skulle man liggande på magen, med en kudde under magenoch händerna bakom nacken, lyfta på överkroppen och hålla den uppe i tio sekun-der. Prov fem var som prov fyra men med händerna på golvet och huvudet vilandepå dem och man skulle istället lyfta på benen, utan att böja på knäna, och hålla demlyfta i tio sekunder. Till sist skulle man stående, med fötterna ihop och raka knän,böja sig framåt och vidröra golvet och stanna nere i tre sekunder utan att tänja. En-ligt Erik Westergren ställde de sex proven så låga krav på styrka och smidighet att allamänniskor från 4 till 70 år borde kunna klara av dem. Westergren, Erik, God vigörger gott humör. Några tips till människan i maskinsamhället om vad hon bör göra för atthålla sig i form (Stockholm, 1960), s 142.

101 Eisenman, Patricia A. & Barnett, Robert, ”Physical fitness in the 1950s and 1970s:Why did one fail and other boom?”, Quest, nr 1 1979, s 115. Lindquist, Olle, ”Så kandet gå – om man glömmer att gå”, Svensk Idrott, nr 49 1955, s 940. Westergren, 1960,s 140–141. Vid ett prov gjort i England 1955 på 3 000 barn misslyckades 46,6 procentoch vid en större undersökning i USA på 40 000 barn och ungdomar i åldern 6–16

år misslyckades 78,3 procent! Westergren, Erik, ”Gymnastik i maskinsamhället”,Tidskrift i Gymnastik, 1956, s 151. Westergren, Erik, ”Kraus-Weber test for muscularfitness”, Tidskrift i Gymnastik, 1956, s 243.

102 Lindquist, Olle, ”Så kan det gå – om man glömmer att gå”, Svensk Idrott, nr 49 1955,s 940.

103 Westergren, Erik, ”Eisenhowers nya spänst-drive har startat. En kroppsövningarnas’Magna Charta’ för USA”, Svensk Idrott, nr 6 1957, s 91. Den kampanj som startadesför att förbättra den amerikanska ungdomens fysiska kapacitet måste givetvis ävenförstås mot bakgrund av antagonismen mellan USA och Sovjetunionen under kallakriget. Eisenman & Barnett, 1979, s 114–115.

Noter kapitel 4

279

Noter

104 Åstrand, Per-Olof, ”Hur står det till med konditionen? Funderingar med utgångs-punkt från några fysiologiska fakta”, Hur går det till. Liten handbok för motionsidrott,(red) Gunvald Håkanson & Nils Bågenholm (Stockholm, 1956), s 86.

105 Lind, Folke & Ollén, Gösta, ”Svenska skolbarn spänstigare än amerikanska”, Ex-pressen, 1960-02-08, s 11.

106 Bernholm, Bernt, ”Svenska husmorsgymnaster hade bättre kondition än USA-poli-ser”, Expressen, 1961-10-21, s 10.

107 Arnstad, Lennart, ”Husmorsgymnasterna i bättre kondition än poliserna i USA”,Expressen, 1965-06-04, s 21.

108 ”Amerikansk aptit”, Hälsovännen, nr 2 1958, s 22.109 ”USA-soldaten ändrar diet”, Expressen, 1961-12-05, s 21.110 Kennedy, John F., ”The soft American”, Sports Illustrated, 26 December 1960. Cite-

rad i McIntosh, 1986, s 229.111 ”Varannan svenska anser sig fet men bara var fjärde bantar sig”, Expressen, 1951-08-

24, s 10.112 Keyes, Mary, ”Government involvement in fitness and amateur sport”, A concise his-

tory of sport in Canada, (red) Don Morrow et al. (Toronto, 1989), s 333.113 Provendie, Zita, The Royal Swedish longevity diet and weight control program (New

York, 1975), s 15–18.

Kapitel 51 Johanson, Kjell E & Lindgren, Harry Frisksportens historia (Stockholm, 1985).

Wijkman, Gösta, ”Frisksport”, Nordisk familjeboks sportlexikon 3 (Stockholm, 1940).Se även Palmblad, Eva, Sanningens gränser. Kvacksalveriet, läkarna och samhället,Sverige 1890–1990 (Stockholm, 1997), s 125–129, för en presentation av denna typ avrörelser under mellankrigstiden.

2 Proctor, 1988, kapitel 8. Proctor, Robert N., The Nazi war on cancer (Princeton,1999), kapitel 6.

3 MIK, 22/9 1952, RF:s arkiv Ö 1c:1, RA.4 RF:s korporationsidrottskommitté, 1/9 1953, § 1, SKIF:s arkiv F 1:1, RA.5 Överstyrelseprotokoll, 28/11 1953, stenografiskt protokoll, § 19, s 15–21, RF:s arkiv

A 1:29, RA.6 Skrivelse från VD, november 1953, RF:s arkiv Ö 1c:2, RA.7 Överstyrelseprotokoll, 28/11 1953, § 19, RF:s arkiv A 1:29, RA.8 Svensk Idrott, nr 48 1953, s 850. Svensk Idrott, nr 50 1953, s 892.9 Skrivelse från VD, november 1953, RF:s arkiv Ö 1c:2, RA.

10 Ibid.11 Brunnberg, s 77.12 Svensk Idrott, nr 47 1954, s 882–883.13 Sign. Tango, ”Sett och synat, sagt och skrivet”, Sport för alla, nr 3 1954, s 6: ”Vi kan

heller inte gärna tänka oss ett samröre mellan Korpen och Mika, ty bara förkort-ningen av ordet inbjuder ju direkt till Ko-Mik.”

14 Kihlmark, Olof, ”MIKA något för oss?”, Gymnastikledaren, nr 1 1954, s 5, 10.

Noter kapitel 5


280

15 Skrivelse från VD, november 1953, RF:s arkiv Ö 1c:2, RA Vad som hände med sam-arbetet med andra organisationer var att Korpförbundet och Skidfrämjandet beslötatt fördjupa sitt samarbete, istället för att samarbeta med RF, med hänvisning tillMIKA som de såg som ett intrång på ett etablera verksamhetsområde. Wiklunds synpå den gamla motionsidrottskommitténs arbete stämmer inte heller överens medvad man sa inom den då kommittén avvecklades. Då förespråkades ett samarbetemellan specialförbunden, som var de som bedrev idrotten.

16 Sammanträde med Riksidrottsförbundets utredningskommitté för motionsidrott,23/7 1954, RF:s arkiv Ö 1c:2, RA.

17 Sign. po., ”Samfälld framstöt för motionsidrotten”, Svensk Idrott, nr 48 1954, s 902.18 Överstyrelseprotokoll, 7/5 1955, § 3b, RF:s arkiv A 1:31, RA. Svensk Idrott, nr 19 1955,

s 362.19 Riksidrottsmötet 1954, stenografiskt protokoll, § 2, s 27, RF:s arkiv A 1:30, RA.20 SOU 1957:41, Idrotten och samhället. Betänkande om statens stöd åt idrott och frilufts-

liv (Stockholm, 1957), s 209.21 ”Främjande”, Korp, nr 2 1954, s 3. ”En barock ordning”, Korp, nr 7 1954, s 3. ”Idrotts-

diktatur eller demokrati?”, Korp, nr 4 1957, s 3. ”Idrottsanslaget”, Korp, nr 12 1957, s3.

22 Överstyrelseprotokoll, 9/10 1954, stenografiskt protokoll, § 7, s 52–53, RF:s arkiv A1:30, RA.

23 Överstyrelseprotokoll, 9/10 1954, § 7, RF:s arkiv A1:30, RA.24 RF:s korporationsidrottskommitté, 21/11 1954, § 3, SKIF:s arkiv F 1:1, RA.25 Överstyrelseprotokoll, 9/10 1954, stenografiskt protokoll, § 7, s 50–51, RF:s arkiv A

1:30, RA.26 Överstyrelseprotokoll, 28/11 1953, § 19, bilaga, RF:s arkiv A 1:29, RA.27 Överstyrelseprotokoll, 27/10 1954, stenografiskt protokoll, § 2, s 56, RF:s arkiv A 1:30,

RA. Riksidrottsmötet 1954, stenografiskt protokoll, § 2, RF:s arkiv A 1:30, RA.28 Överstyrelseprotokoll, 7/5 1955, § 2, RF:s arkiv A 1:31, RA.29 RF:s korporationsidrottskommitté, 9/3 1955, § 2, SKIF:s arkiv F 1:1, RA.

Korporationsidrottsförbundets verksamhetsberättelse 1954–55, s 10, SKIF:s arkiv B1:1, RA.

30 Överstyrelseprotokoll, 7/5 1955, § 3b, RF:s arkiv A 1:31, RA.31 SOU 1957:41, s 5.32 Vid motionsidrottskommitténs årsmöte 1956 diskuterades de stadgar som utarbe-

tats av arbetsutskottet. Enligt RF:s förvaltningsutskott borde det framgå attmotionsidrottskommittén var ett RF-organ. Motionsidrottskommitténs årsmöte,23/4 1956, § 6, RF:s arkiv Ö 1c:2, RA.

33 Stadgar för motionsidrottskommittén, RF:s arkiv Ö 1c:2, RA.34 Motionsidrottskommitténs konstituerande sammanträde, 25/4 1955, RF:s arkiv Ö

1c:2, RA.35 Motionsidrottskommitténs arbetsutskott, 25/4 1955, RF:s arkiv Ö 1c:2, RA.

Motionsidrottskommitténs verksamhetsberättelse 1955/56, RF:s arkiv Ö 1c2, RA.36 Motionsidrottskommitténs verksamhetsberättelser, RF:s arkiv Ö 1c:5, RA.37 Motionsidrottskommitténs arbetsutskott, 19/6 1956, § 3, RF:s arkiv Ö 1c:2, RA.

Noter kapitel 5

281

Noter

Motionsidrottskommitténs verksamhetsberättelse 1962–63, RF:s arkiv Ö 1c:5, RA.Under snöstjärnas första 21 år genomfördes 52 250 445 prov. Sammanställning avmotionskampanjer med anknytning till Sverige i TRIM 1971–1976, s 35, RF:s bibliotek,Idrottens Hus, Farsta.

38 Motionsidrottskommitténs årsmöte 1957, § 10, RF:s arkiv Ö 1c:2, RA.39 SOU 1957, s 199–203.40 RF:s yttrande över 1955 års idrotts- och friluftsutrednings betänkande ”Idrotten och

samhället” (SOU 1957:41), 15/3 1958, s 3–4. RF:s arkiv E II:8, RA.41 Norberg, 2002a, s 83.42 RF:s yttrande över 1955 års idrotts- och friluftsutrednings betänkande ”Idrotten och

samhället” (SOU 1957:41), 15/3 1958, s 8–9, RF:s arkiv E II:8, RA.43 Ibid. s 8–9.44 Svensk Idrott, nr 23 1959, s 696.45 Norberg, 2002a, s 84.46 Norberg, 2004, s 312.47 Den statliga idrottsutredningen 1958–1962, RF:s arkiv F 1a:44, RA.48 Korpens idrottsutredning, SKIF:s arkiv F 2:1, RA.49 Den statliga idrottsutredningen 1958–1962, RF:s arkiv F 1a:44, RA. En utförlig

genomgång av 1955, 1958 och 1965 års idrottsutredningar ges i Norberg, 2004, kapi-tel 10.

50 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 7/2 1961, § 2, svarsskrivelse på statliga idrottsutred-ningens skrivelse, 21/11 1960, s 2, 4, RF:s arkiv A 1:36, RA.

51 ”RF och ’Korpen’”, Svensk Idrott, nr 5 1961, s 127, 134.52 Korp, nr 3 1961, s 3.53 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 25/4 1963, § 19, RF:s arkiv A 1:38, RA.54 Motionsidrottskommitténs årsmöte, 28/10 1964, RF:s arkiv Ö 1c:5, RA.55 Motionsidrottskommittén, RF:s arkiv Ö 1c:5, RA. Av de röstsedlar som finns beva-

rade har alla utom Gösta Frohm, som lade ner sin röst, röstat för en upplösning avkommittén.

56 Årsberättelse Centralkommittén för svenska motionsidrottsförbund 1961/62,Svenska orienteringsförbundets arkiv F 6:5, RA.

57 Sammanträde Sport 60 kommittén 9/12 1960, § 2, Svenska orientringsförbundetsarkiv F 6:4, RA.

58 I en skrivelse från RF:s VD konstateras att Sport 60 inte hade gynnat special-idrottsförbundens ordinarie märkesprovtagning. VD 1960 SF-märkesprov i ”Sport61”, Svenska orienteringsförbundets arkiv F 6:4, RA.

59 Motionsidrottskommitténs verksamhetsberättelse 1960–61, RF:s arkiv Ö 1c:5, RA.Svenska skidförbundet styrelseberättelse 1961–1962, s 158, Svenska Skidförbundets ar-kiv B 1:4, RA. I Svensk Idrott, 1960 nr 24, s 707 redovisades antalet kommuner till768.

60 Allmänna principer för proven i Sport 61–62, Svenska orienteringsförbundets arkivF 6:4, RA.

61 Årsberättelse Centralkommittén för svenska motionsidrottsförbund, 31/1 1961–30/61962, Svenska orienteringsförbundets arkiv F 6:5, RA.

Noter kapitel 5


282

62 Svenska skidförbundets styrelseberättelse 1961–1962, s 162, Svenska Skidförbundets ar-kiv B 1:4, RA.

63 ”Sport 60 regelbunden motion utan överdrifter”, Svensk Idrott, nr 13 1959, s 380.”Sport 60 kommunernas kamp om Kungens kanna”, Svensk Idrott, nr 4 1960, s 108–109. ”Sport 60 och Korpen”, Svensk Idrott, nr 5 1960, s 127, 130. Ohlson, Henry,”Sport 60 och Korpen”, Svensk Idrott, nr 7 1960, s 206–207. RF-förbunden lyckasinte få med sig Korpförbundet i kampanjen då man enligt det inbjudit förbundet attmedverka på ett alltför sent stadium. ”Sport 60 och rikskorpen”, Korp, nr 2 1960, s 3.

64 Jämför med hur Földesi beskrivit de östeuropeiska massarrangemangen från sammaera: ”Although thousands, tens of thousands, even hundreds of thousands of peoplesubmitted to route marches of ten or twenty kilometres, grenade throwing, shootingand other tests once a year in the early 1950s, in reality, they were not actually engagedin sport. In most cases, the tests performed in the badge-winning competitions werenot preceded by regular training. Nor were professional preparations made for othermass sport events.” Földesi, s 244

65 Riksidrottsmötet 1950, stenografiskt protokoll, s 34, RF:s arkiv A 1:26, RA.66 <www.european-athletics.org/index.php?inhalt=statistics/db/echsearch&nav=nav/

statistics >, [2004-09-16].67 Överstyrelseprotokoll, 9/10 1954, § 2h, RF:s arkiv A 1:30, RA.68 Riksidrottsmötet 1954, § 2, RF:s arkiv A 1:30, RA.69 Överstyrelseprotokoll, 9/10 1954, stenografiskt protokoll, § 2h, s 18–20, RF:s arkiv A

1:30, RA.70 Riksidrottsmötet 1954, stenografiskt protokoll, § 2, s 33–38, RF:s arkiv A 1:30, RA.71 Överstyrelseprotokoll, 9/10 1954, stenografiskt protokoll, § 2h, s 27–29, RF:s arkiv

A 1:30, RA.72 Rapport från studieresa i USSR 1.6–12.6 1967, SKIF:s arkiv A 1a:3, RA. Brev från

Henry Ohlson till Socialistiska Sovjetrepublikernas Unions ambassad, 7/3 1956,SKIF:s arkiv E 3, RA. För en inblick i hur idrotten i Sovjetunionen var uppbyggd.Riordan, Jim, ”Rewriting Soviet sports history”, Journal of Sports History, nr 3 1993, s247–258. Riordan, James, Sport in Soviet society development of sport and physicaleducation in Russia and the USSR (Cambridge, 1977).

73 Överstyrelseprotokoll, 9/10 1954, stenografiskt protokoll, § 2h, s 21–22, RF:s arkiv A1:30, RA.

74 Ibid., s 23, 27, 33.75 Riksidrottsmötet 1954, stenografiskt protokoll, § 2, s. 53, RF:s arkiv A 1:30, RA.76 Överstyrelseprotokoll, 9/10 1954, stenografiskt protokoll, § 2h, s 25–26, 30–31, RF:s

arkiv A 1:30, RA. Den tidigare refererade danska undersökningen ger dem som tviv-lade på sambandet mellan elit- och breddidrott rätt. Studiens slutsats var ju att detinte var tal om att elit skapar bredd utan att graden av idrottsutövning styrs av andrafaktorer än elitidrottens reklamvärde. Nielsen, 2002, s 220.

77 Riksidrottsmötet 1954, stenografiskt protokoll, § 2, s 18–23, 50, RF:s arkiv A 1:30,RA.

78 Överstyrelseprotokoll, 9/10 1954, stenografiskt protokoll, § 2h, s 27, RF:s arkiv A1:30, RA.

Noter kapitel 5

283

Noter

79 Riksidrottsmötet 1954, stenografiskt protokoll, § 2, s 53, RF:s arkiv A 1:30, RA.80 Överstyrelseprotokoll, 9/10 1954, stenografiskt protokoll, § 2h, s 29–30, RF:s arkiv A

1:30, RA.81 Riksidrottsmötet 1954, stenografiskt protokoll, § 2, s 8–11, RF:s arkiv A 1:30, RA.82 Åstrand, Per-Olof, ”Har svensk idrott lidit skeppsbrott?”, Svensk Idrott, nr 45 1954, s

834–835.83 Riksidrottsmötet 1954, stenografiskt protokoll, § 2, s 15, 27–28, 45, 58–59, 62, RF:s

arkiv A 1:30, RA.84 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 25/10 1960, § 2, RF:s arkiv A 1:36, RA.85 Riksidrottsmötet 1960, stenografiskt protokoll, § 13, s 34–42, RF:s arkiv A 1:36.86 Ibid., s 63.87 Ibid., s 71.88 Ibid., s 74. När RF:s dechargeutskott uttalade sig vid riksidrottsmötet 1971 angå-

ende den ökade satsningen på motionsidrott i kölvattnet på riksdagens antagandeav 1965 års idrottsutrednings förslag poängterade man liksom Brodd att det intefanns/fick finnas något motsatsförhållande mellan tävlingsidrott å ena sidan ochmotions- och breddidrott år andra sidan. Riksidrottsmötet 1971, stenografiskt pro-tokoll, s 10, RF:s arkiv A 1a:5, RA*.

Kapitel 61 Även läkarkåren skulle kunna vara en sådan aktör, men då den ingår i ett forsknings-

projekt som bedrivs av Benkt Söderberg, har jag valt att inte beröra den.2 Folksams försäkringsutrednings betänkande (Stockholm, 1962), s 57.3 Ibid., s 58. Försäkringsbolaget Thule gav under 1950- och 1960-talen ut en skriftserie

där ”tidens sjukdomar”, dess orsaker, förebyggande och botande presenterades avmedicinska experter. Serien sades i samband med att den 24:e skriften kom ut hahaft en upplaga på över tre miljoner exemplar. Holmgren, Lennart, Hörselproblem(Stockholm, 1964).

4 Folksams försäkringsutrednings betänkande, s 108–109.5 Arbetarrörelsens efterkrigsprogram, s 22.6 Folksams försäkringsutrednings betänkande, s 9–15.7 Apelqvist, Seved, Nytt läge (Stockholm, 1963), s 13.8 Fries, K. A., ”Idrotten ur försäkrings-medicinsk synpunkt”, Nordisk försäkringstid-

skrift 1921, s 261–266. Att Fries hade en stark tro på att idrott, rätt bedriven, var någotgott framgick mycket tydligt i det förord ha skrev till en bok om idrottens hygien:”det bästa medel, som vår tid känner att bringa folkhälsan upp på en högre nivå.”,Secher, K., Idrottens hygien (Stockholm, 1920), s 4. En helt motsatt syn på idrottensom hälsobefordrare uttrycktes av läkaren Ernst Abramson 1929. Han ifrågasatte ien artikel kroppsövningars betydelse som hälsobefrämjande praktik över huvud ta-get. Enligt Abramson fanns det inte något som visade på att kroppsövningar varhälsofrämjande. De kunde snarare förkorta livet. Abramson, Ernst, ”Några syn-punkter på kroppsövningarna betydelse”, Tidskrift i Gymnastik, häfte 6 1929.

9 Fries, K. A., ”Idrotten ur försäkrings-medicinsk synpunkt”, Nordisk försäkringstid-

Noter kapitel 6


284

skrift 1921, s 271.10 Ibid., s 274.11 Ibid., s 276–277.12 Ibid., s 277.13 Ibid., s 279.14 Söderlund, Oscar, ”Boxningsporten i Norden, Sverige”, Nordisk familjeboks sport-

lexikon:1 (Stockholm, 1938), sp 1008.15 Fries, K. A., ”Idrotten ur försäkrings-medicinsk synpunkt”, Nordisk försäkringstid-

skrift 1921, s 280–281.16 Björck, Gösta, ”Handbollsportens skadefrekvens. Ett bidrag till frågan om idrot-

tens olycksfallsrisk”, Nordisk försäkringstidskrift 1942, s 176–177, citat s 177.17 Ibid., s 178. När Folksam genomförde en stor undersökning av olycksfallsfrekvensen

inom bandy, fotboll, handboll och ishockey för åren 1958–1960 visade dock samtligaidrottsgrenar avsevärt högre skadefrekvenssiffror inom division ett och två än inomövriga divisioner och falsifierade således Björcks antagande från 1942. Apelqvist,Seved, Idrottens olycksfallsrisker (Stockholm, 1962), s 14. Detta resultat återkom i denundersökning Folksam företog rörande olycksfallsstatisk för 1966–67. Ju högre uppi seriespelet, desto fler skador. Idrottsskador. Olycksfallsrisken i bandy, fotboll, hand-boll och ishockey (Stockholm, 1971), s 13.

18 Björck, Gösta, ”Handbollsportens skadefrekvens. Ett bidrag till frågan om idrot-tens olycksfallsrisk”, Nordisk försäkringstidskrift 1942, s 176.

19 Försäkringskommittén, brev sänt till FU av försäkringsaktiebolaget Freja 28/11 1947,RF:s arkiv Ö 1f:1, RA*.

20 Ibid.21 Ibid.22 Svahn, Åke, Den svenska korporationsidrotten. En folkrörelse i hälsans tjänst (Stock-

holm, 1958), s 11.23 Korporationsidrottsförbundets verksamhetsberättelse 1949–50, s 9, SKIF:s arkiv B

1:1, RA.24 Korporationsidrottsförbundets verksamhetsberättelse 1950–51, s 11, SKIF:s arkiv B

1:1, RA. Korporationsidrottsförbundets verksamhetsberättelse 1957–58, s 15, SKIF:sarkiv B 1:1, RA.

25 Korporationsidrottsförbundets verksamhetsberättelse 1959–60, s 18, SKIF:s arkiv B1:1, RA.

26 Lindstedt, Anders & Wagnsson, Björn & Sternung, Bengt, Idrottsjuridik (Stock-holm, 1976), s 204.

27 Apelqvist, 1962, s 8–11.28 Apelqvist, Seved, ”Fotboll och gruvor skadar lika många”, Folksam organ för koopera-

tionens försäkringsrörelse, nr 6 1961, s 16–17.29 Apelqvist, 1962, s 9–10.30 Det strikt vetenskapligt accepterade belägget för ett positivt kausalsamband mellan

fysisk aktivitet och hälsa, vilket endast gällde människor som blev måttligt fysisktaktiva istället för att vara helt inaktiva, presenterades först 1995. Resultatet har emel-lertid kommit att ifrågasättas. CNN.com, Benefit of moderate exercise challenged.

Noter kapitel 6

285

Noter

Study: Activity for couch potatoes doesn’t reduce death risk, tillgänglig [online]:<www.cnn.com/HEALTH/diet.fitness.lifespann.ap/index.html> [2003-06-16].

31 ”Idrott och forskning”, Svensk Idrott, nr 22 1961, s 651.32 Apelqvist, Seved, ”Femtio år med Folksam”, Treklang. Historiskt och aktuellt om Folk-

sam (Stockholm, 1958), s 5–6.33 Om arbetarrörelsen som ett skötsamhetsprojekt. Ambjörnsson, Ronny, Den sköt-

samme arbetaren. Idéer och ideal i ett norrländskt sågverkssamhälle 1880–1930 (Stock-holm, 1988).

34 Verksamhetsberättelse för Folket–Samarbete med kommentarer 1946, s 18.35 Seved Apelqvist i Att börja på nytt…! (Stockholm, 1958), o.p. Apelqvist, Seved, ”Hälsa

och rehabilitering”, Hälsa och rehabilitering. Föredrag och diskussioner vid rikskonfe-rensen 8 januari 1958 i Rigoletto-biografen Stockholm (Stockholm, 1958), s 7.

36 Apelqvist, Seved, ”Folksam och forskningen”, Folksam och forskningen (Stockholm,1968), s 5.

37 ”Folksam ger ABF anslag”, Folksam organ för kooperationens försäkringsrörelse, nr 61952, s 12. ”Vi och vår hälsa”, Folksam organ för kooperationens försäkringsrörelse, nr 71952, s 4. ”Kunskap är hälsa”, Folksam organ för kooperationens försäkringsrörelse, nr 6

1953, s 8. Bernholm, 1952.38 ”Folksams yttrande över Socialförsäkringsutredningens förslag”, Folksam organ för

kooperationens försäkringsrörelse, nr 1 1953, s 30.39 Sign. Cej, ”Stora anslag från Folksam för forskning m.m.”, Folksam organ för koopera-

tionens försäkringsrörelse, nr 5 1953, s 4, 6. ”Kunskap är hälsa”, Folksam organ förkooperationens försäkringsrörelse, nr 6 1953, s 9.

40 Folksam organ för kooperationens försäkringsrörelse, nr 4 1954, s 18.41 Peter Stearns har visat på hur livförsäkringsbolag i USA engagerade sig när det gällde

att få befolkningen att ta överviktsproblemet på allvar. Stearns, 1997, s 106, 111–113.För reservkraft se avsnitt 4.4 ovan.

42 SOU 1958:17, Socialförsäkring och rehabilitering (Stockholm, 1958), s 23–24.43 ”1958 blir svenska folkets hälsoår”, Folksam organ för kooperationens försäkringsrörelse,

nr 5 1957, s 9.44 Folksam organ för kooperationens försäkringsrörelse, nr 12 1949, s 12. ”Folksams reha-

biliteringsråd tillsatt”, Folksam organ för kooperationens försäkringsrörelse, nr 4 1954, s16. Adolfsson, Allan, ”Idrott för handikappade”, Folksam organ för kooperationensförsäkringsrörelse, nr 6 1955, s 8. Sign. S.C., ”Aktuellt”, Folksam organ för kooperation-ens försäkringsrörelse, nr 8–9 1956, s 58–59. ”1958 blir svenska folkets hälsoår”, Folk-sam organ för kooperationens försäkringsrörelse, nr 5 1957, s 9. ”Hans Karlsson 50 år”,Folksam organ för kooperationens försäkringsrörelse, nr 3 1959, s 10–12. ”Folksambiten”,Folksam organ för kooperationens försäkringsrörelse, nr 1 1960, s 45. Karlsson, Hans,”Folksams Hälsoråd ställer människan i centrum”, Folksam organ för kooperationensförsäkringsrörelse, nr 4 1960, s 50. Sign. S A-t, ”Hans Karlsson borgarråd – kvarstår ihälsorådet”, Folksam organ för kooperationens försäkringsrörelse, nr 7 1962, s 40. Folk-sam organ för kooperationens försäkringsrörelse, nr 8–9 1963, s 50.

45 Apelqvist-Larsson, Katarina, ”Pionjär för ergonomi på kontor lämnar Folksam”,Folksam organ för kooperationens försäkringsrörelse, nr 4 1971, s 7. Back, Klas, ”Han

Noter kapitel 6


286

såg chansen – och tog den”, Folksam organ för kooperationens försäkringsrörelse nr 71971, s 5.

46 Seved Apelqvist i Folksams almanacka 1958, citerad i Eriksson, 1985, s 110.47 Apelqvist, Seved, ”Hälsa och rehabilitering”, Hälsa och rehabilitering. Föredrag och

diskussioner vid rikskonferensen 8 januari 1958 i Rigoletto-biografen Stockholm (Stock-holm, 1958), s 7–8. Hur mycket Folksam satsade på kampanjen framgår inte men1963 uppgav Seved Apelqvist att bolaget satsat 2 miljoner kronor för upplysnings-verksamhet under olika hälsokampanjer. Huvuddelen av det beloppet torde ha sat-sats på Hälsoåret 58 och 4 M-kampanjen. Enligt Bengt Åkerblad anslogs just en mil-jon kronor till upplysningsverksamhet i hälso- och rehabiliteringsfrågor i sambandmed Hälsoåret 58. Åkerblad, Bengt, ”Hälsa och rehabilitering”, Vägar till hälsa. Häl-sovård och rehabilitering i dagens samhälle (Stockholm, 1961), s 322.

48 ”Vi måste bli renare, magrare, lugnare! I dag startade HÄLSOÅRET”, Aftonbladet, 1958-01-08, s 4. ”Kampanj för folkhälsan på 300 möten i landet”, Dagens Nyheter, 1958-01-09, s 7. Blaustein, Eric, ”Tandröta och dåliga näringsvanor kvaddar standarden i TV-åldern”, Expressen, 1958-01-08, s 7. ”De handikappade i centrum motto under hälsoåret58.”, Morgon-Tidningen, 1957-12-28, s 1, 10. ”Stor konferens inledde ’Hälsoåret’.”, Mor-gon-Tidningen, 1958-01-09, s 1, 16. Sign. Oloph, ”Latmansgöra gör skelettet svagare”,Stockholms-Tidningen, 1958-01-09, s 1, 12. ”Rehabilitering tema för hälsokonferens.Ryggont vår folksjukdom nummer tre”, Svenska Dagbladet, 1958-01-09, s 7.

49 Friskare liv (Stockholm, 1958).50 Sign. E.S., ”Här är hälsoårets trumfkort”, Tidskrift för hälsa, nr 10 1958, s 22.51 ”Att trivas en viktig förutsättning för hälsa”, Hälsovännen, nr 10 1958, s 12.52 Hiort af Ornäs, Brita, ”Trappa utan slut”, Folksam organ för kooperationens försäk-

ringsrörelse, nr 1 1958, s 20–22, 35.53 Eriksson, 1985, s 112.54 ”Hälsoåret belönar idrottsmän”, Folksam organ för kooperationens försäkringsrörelse,

nr 5 1958, s 15, 18.55 ”Hälsoråd bildats i Folksam-regi”, Folksam organ för kooperationens försäkringsrörelse,

nr 8–9 1958, s 4. För en kortfattad genomgång av verksamheten inom hälsorådetunder de första åren. Karlsson, Hans, ”Hälsoårets resultat och uppföljning”, Hälso-sport för alla (Oslo, 1961), s 33–41.

56 Hälsoåret 1958, SKIF:s arkiv F 6:1, RA.57 ”Hälsoår”, Aftonbladet, 1957-12-27, s 2.58 Blaustein, Eric, ”Hela landet spänstar under gott nytt hälsoår”, Expressen, 1957-12-

27, s 5.59 ”Hälsoåret 1958”, Morgon-Tidningen, 1957-12-29, s 2.60 Ibid.61 Sign. Pekka, ”Gott nytt Hälsoår! Rikskampanj 1958 mot osund levnad” Stockholms

Tidningen, 1957-12-28, s 5. ”Ett Gott Hälsoår 1958”, Stockholms-Tidningen 1957-12-29, s 4. ”Rehabilitering”, Stockholms-Tidningen 1958-01-10, s 4.

62 Veckans perspektiv, ”Kampanj för livsekonomisering”, Fackföreningsrörelsen, nr 51–52 1957, s 481–482.

63 Klockare, Sigurd, ”1958 – dygdens år?”, Skogsindustriarbetaren. Pappers- träindustri-

Noter kapitel 6

287

Noter

och skogsarbetarnas tidning, nr 1 1958, s 7.64 Svensson, Gösta, ”Vi slår ett slag för hälsan”, Metallarbetaren, nr 3 1958, s 2.65 Hiort af Ornäs, Brita, ”Livet blir rikare”, Vi, nr 1 1958, s 12–13.66 ”1958 blir svenska folkets hälsoår”, Korp, nr 11 1957, s 12.67 ”Att leva bättre”, Korp, nr 3 1958, s 3.68 ”1958 blir svenska folkets hälsoår”, Korp, nr 11 1957, s 12–13.69 Cirkulär nr 28/1958, SKIF:s arkiv B 2a:1, RA.70 Stockholms korporationsidrottsförbund 25 år, s 21.71 Hälsoåret 1958, SKIF:s arkiv F 6:1, RA72 Jüring, Rolf, ”På tröskeln till ett hälsoår. Vakta och stärk din hälsa”, Folksam organ

för kooperationens försäkringsrörelse, nr 8–9 1957, s 9, 46.73 Eriksson, 1985, s 112.74 Utgående skrivelser 1959, SKIF:s arkiv F 4:9, RA.75 Ibid.76 Karlsson, Hans, ”Hälsoårets resultat och uppföljning”, Hälsosport för alla (Oslo,

1961), s 33.77 Hälsosport för alla (Oslo, 1961), s 10, citat s 15. Vid konferensen deltog även represen-

tanter för Unesco, Helsedirektoratet, Norges arbetsgivarförening och landsorgani-sation, Statens Arbeidstilsyn och Statens Attføringsinstitutt.

78 Arbetsutskottet, 15/1 1961, § 16, SKIF:s arkiv A 2:1, RA. 4 M Kampanjer, SKIF:s ar-kiv F 6:2, RA.

79 Korporationsidrottsförbundets verksamhetsberättelse 1961–62, s 21–22, SKIF:s ar-kiv B 1:1, RA.

80 ”’Varför har Ni ont i ryggen’ Folksam startar upplysning”, Expressen, 1961-09-04, s12.

81 Arbetsutskottet, 15/1 1961, § 16, SKIF:s arkiv A 2:1, RA.82 Karlsson, Hans, ”4M ett korståg mot dåliga ryggar”, Folksam organ för kooperation-

ens försäkringsrörelse, nr 4 1961, s 41–44.83 Brevskolan, 4M (Stockholm, 1962).84 Brevskolan, s 111–112, citat s 3. Brevkursen innehöll följande moment: Arbetsställ-

ningar – Arbetsteknik, Människa och miljö, Lyfta och bära, Företagsgymnastik, Fötter,fotbesvär och fotvård, Ergometri – Konditionsprov, God vigör ger gott humör, Ont i ryg-gen, Må bra på kontor, Arbetsfysiologi samt Hälsoåret 58:s paradskrift Friskare liv.

85 Kontakten, nr 6 1962, s 109. För en genomgång av industrifysiologins introduktion iSverige se Glimell, 1997, s 65–74.

86 Korporationsidrottsförbundets verksamhetsberättelse 1961–62, s 21–22, SKIF:s ar-kiv B 1:1, RA. Korporationsidrottsförbundets verksamhetsberättelse 1962–63, s 19,SKIF:s arkiv B 1:1, RA. Användandet av ergometercyklar slog igenom i början av1960-talet och de användes inte alltid på ett riktigt sätt vilket fick Per-Olof Åstrandatt lyfta ett varningens finger. Åstrand, Per-Olof, ”Om ergometermissbruk”, SvenskIdrott, nr 3 1962, s 69.

87 Kungakannan var ett pris som skänkts av Gustaf V 1948 som vandringspris till bästalokalförbund när det gällde motionsidrott inom Korpförbundet.

88 4 M Kampanjen, SKIF:s arkiv F 6:2, RA. Korporationsidrottsförbundets verksam-

Noter kapitel 6


288

hetsberättelse 1960–61, s 12, SKIF:s arkiv B 1:1, RA. 4 M-tävling om Kungakannan,SKIF:s arkiv L 2:1, RA. Eriksson, 1985, s 137.

89 Stockholms korporationsidrottsförbund 25 år, s 24, 29, 50. Försök med gymnastik-grupper för äldre hade startats i Stockholm 1957 av Stockholms stads socialnämnd,Konsum samt SAGA. Löfstrand, Elly, ”Åldrings- och husmorsgymnastik”, Hälso-sport för alla (Oslo, 1961), s 182–184.

Kapitel 71 Det offentliga svenska etermediebolaget kommer i framställningen genomgående

att kallas för Sveriges Radio oavsett vilket namn det för tillfället haft.2 Sveriges Radio sände serier med samma namn och liknande innehåll även 1968 och

1969. Av dess program finns endast tre avsnitt bevarade och dess genomslag framstårsom avsevärt mindre. Träna med TV, Sveriges Radio 1968-01-09, del 1, SLBA. Tränamed TV, Sveriges Radio, 1968-02-06, del 5, SLBA. Träna med TV, Sveriges Radio,1969-03-21, SLBA.

3 Hadenius, Stig & Weibull, Lennart, Press radio tv. En bok om massmedia i dagenssamhälle (Stockholm, 1970), s 199–205. Poulsen, Ib, ”Public service radio – en ana-kronisme?”, Nordisk forskning om public service. Radio och TV i allmänhetens tjänst,(red) Olof Hultén & Henrik Søndergaard & Ulla Carlsson (Göteborg, 1996), s 47–48.

4 SOU 1997:148, Utbildningskanalen (Stockholm, 1997), s 17–18.5 Poulsen, 1996, s 49.6 Hadenius & Weibull, 1999, s 180.7 Riksidrottsmötet 1965, bilaga, remissyttrande rörande radion och televisionens fram-

tid i Sverige, s 1, RF:s arkiv A 1:41, RA.8 Reimer Bo, Uppspel. Den svenska TV-sportens historia (Stockholm, 2002), s 21.

Dahlén, Peter, Från Vasalopp till Sportextra. Radiosportens etablering och förgrening1925–1995 (Stockholm, 1999), s 53–55.

9 Reimer, 2002. Dahlén, 1999. Wallin, Ulf, Sporten i spalterna. Sportjournalistikens ut-veckling i svensk dagspress under 100 år (Göteborg, 1998).

10 Reimer, 2002, s 25–27.11 Ibid., s 54. Hadenius, Stig, Kampen om Monopolet. Sveriges radio och TV under 1900-

talet (Stockholm, 1998), s 161.12 Sjödén, Rune, Etermediernas publik. En analys av Sveriges Radios publikundersök-

ningar 1943–1966 (Stockholm, 1967), s 40.13 Uggla, Bertil G:son, ”’Radiokaptenen’ har ordet”, Riksföreningen för gymnastikens

främjande årsbok 1934 (Stockholm, 1934), s 227.14 ”Lektion för 1,000,000 gymnaster”, Radiolyssnaren, nr 4 1927, s 41.15 Dahlén, Peter, Radiogymnastiken 1929–1957 (kommande). Steffensen, Henriette

Riskær, ”Radiogymnastik”, Lingiaden Stockholm 1949. Kongressen 1–6 augusti. Före-drag:1, (red) Agne Holmström (Stockholm, 1949), s 285. Svensk Idrott. Svenska Gym-nastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbunds årsbok 1930, s 293. Uggla, Bertil G:son,”’Radiokaptenen’ har ordet”, Riksföreningen för gymnastikens främjande årsbok 1934

Noter kapitel 7

289

Noter

(Stockholm, 1934), s 219–222.16 Dahlén, kommande.17 Dahlén, kommande. Löfgren, Orvar, ”Medierna i nationsbygget. Hur press, radio

och TV gjort Sverige svenskt”, Etnologisk samhällsforskning, (red) Karl-Olov Arnst-berg (Lund, 1992), s 169.

18 Dahlén, (kommande). Högberg, Paul, ”Kondition till vardags”, Hälsa och rehabili-tering. Föredrag och diskussioner vid rikskonferensen 8 januari 1958 i Rigoletto-biogra-fen Stockholm (Stockholm, 1958), s 62–66.

19 ”Mer gymnastik i radio inget lyssnarönskemål!”, Svenska Dagbladet, 1963-11-07, s 15.20 Håll formen med Tumba, (red) Leif Forsberg & Ebbe Zetterstad (Stockholm, 1965).21 Hedman, Sten, ”Vakna (med) Tumba! Nu ska Tumba spänsta upp oss i radio!”, Ex-

pressen, 1964-08-18, s 1, 8. Hedman, Sten, ”Hopp hopp hopp hippsan… …nu späns-tar vi med Tumba!”, Expressen, 1964-08-31, s 10.

22 Malgefors, Lars, ”Vad händer med tv-chefen och fru Falck”, Röster i radio TV, nr 44

1963, s 12.23 Riksidrottsmötet 1963, Information för programserien Träna med TV, bilaga, RF:s

arkiv A 1:39, RA. Malgefors, Lars, ”Vad händer med tv-chefen och fru Falck”, Rösteri radio TV, nr 44 1963, s 12.

24 Feuk, Yngve, ”Nya TV-stilen: Bort med dubbelhakan!”, Expressen, 1963-08-08, s 9.25 Statistisk årsbok för Sverige 1961 (Stockholm, 1961), s 281. Statistisk årsbok för Sverige

1964 (Stockholm, 1964), s 314.26 Sjödén, 1967, s 97, 107, 111–112.27 SOU 1965:20, Radions och televisionens i framtid Sverige:1. Bakgrund och förutsätt-

ningar. Programfrågor. Organisations- och finansieringsfrågor (Stockholm, 1965), s 125–126.

28 SOU 1965:21, Radions och televisionens i framtid Sverige:2. Bildnings- ochundervisningsverksamhet. Forskningsfrågor (Stockholm, 1965), s 193.

29 Hargreaves, 1994, s 137.30 Malgefors, Lars, ”Vad händer med tv-chefen och fru Falck”, Röster i radio TV, nr 44

1963, s 12.31 Träna med TV, Sveriges Radio, 1963-11-07, del 1, SLBA.32 Bæhrendtz, Nils Erik, ”Trött på rollen som skottavla”, Röster i radio TV, nr 14 1969, s

27. När Träna med TV sändes i sin tredje upplaga 1969 var det inte längre Karolinskasjukhuset utan GCI som stod för den vetenskapliga ledningen.

33 ”Träna med TV farligt”, Göteborgs Tidningen, 1965-10-15, s 32. Telefonintervju medPer-Olof Åstrand, 2004-01-28.

34 Träna med TV, Sveriges Radio, 1963-11-07, del 1, SLBA.35 Ibid.36 Ibid. En detalj i eftertexterna till programmet som får en nutida betraktare att rea-

gera var att programmets regissör, Bob Elfström, presenteras med en tecknad bildmed honom i duschen med en cigarrett i mungipan. Att ens på ett lättsamt sätt sam-manföra rökning och ett hälsobudskap förefaller mycket främmande. Träna med TVbörjade sändas endast två månader innan det ”slutgiltiga” fastslåendet av sambandetmellan rökning och lungcancer i och med att The Surgeon General’s Advisory

Noter kapitel 7


290

Committee’s rapport presenterades i januari 1964. Bremberg, Fred, ”Detta är sum-man av USA-chockrapporten om rökning: Vill ni dö tidigt – rök cigaretter!”, Ex-pressen, 1964-01-12, s 11. Bernholm, Bernt, ”Detta anser den amerikanska rapporten:cigaretter är en mördare!”, Expressen, 1964-01-19, s 13.

37 Träna med TV, Sveriges Radio, 1963-11-07, del 1, SLBA. Bengt Bedrup lär inlednings-vis har valt ut de som han ansåg såg bäst ut bland TV:s personal för att medverka iprogramserien. Ett tilltag som inte uppskattats av TV-ledningen som såg till attträningsgruppen fick en sådan utformning att TV-tittarna kunde identifiera sig medden. Gun Hägglund, föredrag Arkivet för ljud och bild, 2003-11-07. Träna med TVetablerade Bengt Bedrup som hela Sveriges träningsledare. Mellan 1964 och 1981

skrev eller medverkade han i sex olika böcker vars syfte var att få den svenska befolk-ningen att utöva en sund och hälsobefrämjade fysisk aktivitet: Håll i form (1964),Träna med TV (1971), Håll dig i gång! Motionskalender med SR (1971), Hålligång(1973), Lunka lagom (1979) och Bengt Bedrups joggingskola (1981).

38 Träna med TV, Sveriges Radio, 1963-11-07, del 1, SLBA.39 Ibid.40 Ibid.41 Svenska gymnastikförbundet, Trimma dig. Ett motionsprogram i gymnastik (SGF 98).

Korpen, Thores ton till motion (Korp 001). Sveriges Radio, Träna med TV 2. Hälso-träning med musik. Instruktioner i tal, text och bild (RUEP 1033). Sveriges Radio,Träna med TV1. Ett nytt program i hälsoträning av Folke Mossfeldt (SR Records RHLP1214). Sveriges Radio, Kom i form ett motionsprogram för hela familjen (RUEP 1037).Sonoprint, Spänsta med Birgitta (nummer saknas).

42 Träna med TV, Sveriges Radio, 1963-11-07, del 1, SLBA.43 Träna med TV, Sveriges Radio, 1964-02-22, del 15, SLBA. Sista avsnittet av Träna

med TV sändes från de svenska fjällen dit träningsgruppen sänts för att använda denkondition man skaffat sig vid skidåkning. Programmet finns inte bevarat.

44 Träna med TV, Sveriges Radio, 1963-11-14, del 2, SLBA.45 Att tävlingsidrotten varit uppdelad efter kön är väl allom bekant men även den

föreningsgymnastik som vuxit fram ur bland andra Elli Björksténs och Elin Falksutvecklande av det gymnastiska övningsförrådet hade varit uppdelad efter kön ochJ. P. Müller hade gett ut en upplaga riktad mot kvinnor av sin miljonsäljande bokMitt system. Müller, J. P., Mitt system för kvinnor. 15 minuters dagligt arbete för hälsansskull (Stockholm, 1925).

46 Lindh, Annmari, ”Slutträning i fjällen”, Röster i radio TV, nr 9 1964, s 36–37.47 Träna med TV, Sveriges Radio, 1963-12-27, del 8, SLBA. Träna med TV, Sveriges Ra-

dio, 1968-02-06, del 5, SLBA. Mossfeldt, Folke, ”Träning mot stress”, Röster i RadioTV, nr 2 1964, s 39.

48 Lindh, Annmari, ”Slutträning i fjällen”, Röster i radio TV, nr 9 1964, s 37.49 Franzén, Nils-Olof, ”Radion och dess publiker”, Vårt behov av press, radio och TV.

Reflektioner kring en undersökning, (red) Sven Broman (Stockholm, 1968), s 56.50 Krusenstierna, Philip von, ”Förord”, Etermediernas publik. En analys av Sveriges Ra-

dios publikundersökningar 1943–1966 (Stockholm, 1967), s 5. En annan orsak till dennjugga inställningen till publik undersökningar kan ha med den klyfta som fanns

Noter kapitel 7

291

Noter

mellan vad programföretaget önskade ge sina lyssnare och tittare och vad dessa villeha av programföretaget, fostran kontra underhållning. Poulsen, 1996, s 49.

51 Ollén, Gösta, ”Sessorna tränar med TV”, Söndagsexpressen, 1964-05-31, s 16.52 Träna med TV, Sveriges Radio, 1968-01-09, del 1, SLBA.53 Bedrup, Bengt, ”Äntligen tillbaka!”, Träna med TV, (red) Bengt Bedrup & Bengt

Nordlund (Stockholm 1971), s 4.54 Träna med TV, Sveriges Radio, 1963-11-28, del 4, SLBA. Träna med TV, Sveriges Ra-

dio, 1963-12-05, del 5, SLBA. Träna med TV, Sveriges Radio, 1963-12-27, del 8, SLBA.Träna med TV, Sveriges Radio, 1964-01-09, del 10, SLBA. Träna med TV, SverigesRadio, 1964-01-30, del 13, SLBA.

55 Träna med TV, Sveriges Radio, 1963-12-27, del 8, SLBA. Träna med TV, Sveriges Ra-dio, 1964-01-30, del 13, SLBA. Green, 1986, kapitel 9–11. Proctor, 1988, kapitel 8.Porter, 1999, s 296–298, 305–308.

56 Träna med TV, Sveriges Radio, 1963-11-07, del 1, SLBA.57 Ibid.58 Träna med TV, Sveriges Radio, 1963-12-05, del 5, SLBA.59 Mossfeldt, Folke, ”Den farliga och missklädsamma övervikten”, Röster i radio TV, nr

48 1963, s 44.60 Ibid.61 Träna med TV, Sveriges Radio, 1963-12-05, del 5, SLBA.62 Träna med TV, Sveriges Radio, 1963-12-12, del 6, SLBA.63 Träna med TV, Sveriges Radio, 1963-12-19, del 7, SLBA.64 Stearns, 1997, s 110–111.65 Bedrup, 1964, s 93–94.66 Jervell, Otto, ”Bantning”, Nordisk familjeboks sportlexikon:1 (Stockholm, 1938), sp 655.67 Ibid. Bedrup, 1964, s 94.68 Träna med TV, Sveriges Radio, 1963-11-07, del 1, SLBA. Träna med TV, Sveriges Ra-

dio, 1968-02-06, del 5, SLBA.69 Träna med TV, Sveriges Radio, 1963-12-05, del 5, SLBA.70 De tidningarna som studerats representerar storstäder och mindre orter samt södra

och norra Sverige.71 Sign. Svax, ”Teknikens triumf och tråkig film”, Barometern, 1963-11-08, s 11.72 Hjelm, Olle, ”Nu måste vi börja motionen”, Jönköpings Posten, 1963-11-08, s 10.73 Sign. Oli, ”’Träna med TV’ rena lyckokastet”, Arbetet, 1963-11-08, s 7.74 Sign. Harlequin, ”Död åt hängbuken!”, Göteborgs Tidningen, 1963-11-08, s 21.75 Sign. FAS, ”Hög dramatik och TV-spänst”, Södermanlands Nyheter, 1963-11-08, s 9.76 Sign. Ian, ”Legenden om Legende” Göteborgs Posten, 1963-11-08, s 2.77 Teglund, Bo, ”Svettig Bedrup”, Kvällsposten, 1963-11-08, s 17.78 Sign. Clave, ”Träna med TV i kväll: Inte bara bilarnas fel om ni har usel ork”, Baro-

metern, 1963-11-07, s 11. Hjelm, Olle, ”Nu måste vi börja motionen”, Jönköpings Pos-ten, 1963-11-08, s 10. ”Spänsta… spänsta… spänsta”, Aftonbladet, 1963-11-07, s 39.”Nu skall svenska folket börja träna med TV”, Arbetet, 1963-07-11, s 12. ”Bered er påchock. Träna med TV granskar tunga svenska hjärtan”, Stockholms-Tidningen, 1963-11-07, s 20. ”Nu tränar vi med TV”, Göteborgs Tidningen, 1963-11-07, s 20. ”Bedrup

Noter kapitel 7


292

kommer att synas ofta i TV under den närmaste tiden”, Östersunds Posten, 1963-11-07, s 7.

79 Sign. Clave, ”Träna med TV i kväll: Inte bara bilarnas fel om ni har usel ork”, Baro-metern, 1963-11-07, s 11. Hjelm, Olle, ”Nu måste vi börja motionen”, Jönköpings Pos-ten, 1963-11-08, s 10. ”Spänsta… spänsta… spänsta”, Aftonbladet, 1963-11-07, s 39.”Nu skall svenska folket börja träna med TV”, Arbetet, 1963-07-11, s 12. ”Bered er påchock. Träna med TV granskar tunga svenska hjärtan”, Stockholms-Tidningen, 1963-11-07, s 20. Sign. Harlequin, ”Död åt hängbuken!”, Göteborgs Tidningen, 1963-11-08,s 21. Sign. Ian, ”Legenden om Legende” Göteborgs Posten, 1963-11-08, s 2.

80 Hjelm, Olle, ”Nu måste vi börja motionen”, Jönköpings Posten, 1963-11-08, s 10. ”Nuskall svenska folket börja träna med TV”, Arbetet, 1963-07-11, s 12. Sign. Harlequin,”Död åt hängbuken!”, Göteborgs Tidningen, 1963-11-08, s 21.

81 ”Nu skall svenska folket börja träna med TV”, Arbetet, 1963-07-11, s 12.82 ”Träna med TV och Expressen”, Expressen, 1963-09-27, s 7.83 Michal, Karin, ”Jan Malmsjös hemlighet ’korsdrag’ genom näsan”, Aftonbladet, 1963-

11-07, s 28.84 Spring, Sigfrid, ”Testa er kondition i ST-regi”, Stockholms-Tidningen, 1963-11-08, s 16.85 Hofmo, Rolf, ”Helsesport for alle”, Hälsosport för alla (Oslo, 1961), s 27.86 ”Inte bara till att se på”, Svensk Idrott, nr 18 1963, s 551.87 ”TITTA på tv och GÖR sedan något för dig själv och andra”, Svensk Idrott, nr 20

1963, s 629.88 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 17/10 1963, § 3, RF:s arkiv A 1:39, RA.89 ”TV-sport 64”, Svensk Idrott, nr 3 1964, s 70.90 Centralkommittén för svenska motionsidrottsförbund, 28/1 1964, § 11 RF:s arkiv F

1:27, RA*.91 Riksidrotten 1964. Sveriges riksidrottsförbunds verksamhetsberättelse mm (Farsta, 1964),

s 31.92 ”Träna med TV”, Svensk Idrott, nr 21 1967, s 815. Inför den andra programserien hade

TV tagit kontakt med idrottsrörelsens organisationer.93 Riksidrottsmötet 1965, bilaga, remissyttrande rörande radion och televisionens fram-

tid i Sverige, s 1, RF:s arkiv A 1:41, RA.94 ”Bravo, docent Bæhrendtz!”, Korp, nr 3 1963, s 3.95 Kedert, Nisse, ”TV:s motionsserie spikad”, Korp, nr 9 1963, s 15.96 ”Korpens nya giv rullar som en lavin över landet”, Korp, nr 1 1964, s 14–15. Ohlson,

Henry, ”I backspegel”, Korp, nr 3 1964, s 5.97 ”Korpens nya giv rullar som en lavin över landet”, Korp, nr 1 1964, s 14.98 Bernholm Bernt, ”Hälsoträning i TV orsakade rekordrusning till Gymnastiken”, Ex-

pressen, 1964-02-24, s 18. Kihlmark, Olof, ”Motionsåret 1964–65”, Gymnastikledaren,nr 4 1964, s 93.

99 Kihlmark, Olof, ”Slutspurt på TV-propagandan”, Gymnastikledaren, nr 1 1964, s 1.Kihlmark, Olof, ”Träna med TV”, Gymnastikledaren, nr 2 1964, s 33. Kihlmark, Olof,”Behöver vi ta ett nytt grepp om motionen? Några funderingar kring aktuella pro-blem”, Gymnastikledaren, nr 3 1964, s 65.

Noter kapitel 7

293

Noter

Kapitel 81 McIntosh, 1986, s 244–245. ”Neue Ordnung im internationalen Sport? Sport-

minister wollen Organisation gründen”, Sport, 1976-04-12. ”Unesco’s ’InternationalCharter of Physical Education and Sport’”, International Social Science Journal, nr 21982, s 303–306.

2 Committee for out-of-school education. Long-term programme in physical edu-cation, sport and outdoor pursuits, Strasbourg, 21/1 1966, RF:s arkiv F 3ba:1, RA*.

3 Sport for All. Five countries report, Council of Europe (Strasbourg, 1970), s 7.4 Ibid.5 Internationellt är begreppet Sport for All numera etablerat som ett paraplybegrepp

för rekreation, massdeltagande initiativ och andra liknade aktiviteter vars huvud-syfte är att befordra fysisk aktivitet utanför tävlingsidrottens hägn. DaCosta, Lamar-tine & Miragaya, Ana, ”Introduction. In search of experiences and trends of Sportfor All worldwide”, Worldwide experiences and trends on Sport for All, (red) LamartineDaCosta & Ana Miragaya (Oxford, 2002), s 15

6 Sevelius, Bengt, ”Expertmöte om trim”, Svensk Idrott, nr 13 1973, s 407, 411.7 Rapport från sammanträde i Strasbourg den 17–19 november 1965 med studie-

gruppen inom kommittén för undervisning utanför skolan (Committee for out-of-school education), RF:s arkiv F 3ba:1, RA*.

8 Olstad & Tønnesson, s 257.9 Hofmo, Rolf, ”Forord”, Hälsosport för alla (Oslo, 1961), s 7–9.

10 Olstad & Tønnesson, s 302.11 Kirkvaag, Rolf, ”TRIM: Conception of an idea, strategy and marketing”, Sport for

All. Five countries report, Council of Europe (Strasbourg, 1970), s 57.12 Olstad & Tønnesson, s 258.13 Kirkvaag, Rolf, ”TRIM: Conception of an idea, strategy and marketing”, Sport for

All. Five countries report, Council of Europe (Strasbourg, 1970), s 58.14 Ibid., s 56–62.15 Hauge-Moe, Per ”TRIM: Organisation and adaption”, Sport for All. Five countries

report, Council of Europe (Strasbourg, 1970), s 72–74.16 Frydelund, Jan, ”Trim and the mass media”, Sport for All. Five countries report, Coun-

cil of Europe (Strasbourg, 1970), s 64–65. Skrivelse från Göte Sundqvist, 3/7 1967,RF:s arkiv F 7a:20, RA*.

17 1959 hade det västtyska idrottsförbundet Deutscher Sportbund startat en kampanj kal-lad Der zweite Weg. Namnet var valt för att tydliggöra att kampanjen var riktad moten annan typ av idrottsutövning än vad som dittills varit vanlig. Palm, Jürgen, ”Sportfor All in the Federal Republic of Germany. The ’Second way’ a new approach tosport by the German Sports Federation”, Sport for All. Five countries report, Councilof Europe (Strasbourg, 1970), s 10.

18 Normann, Tormod, ”Fra norsk synsvinkel. Trim en utfordring”, Svensk Idrott, nr 121967, s 447.

19 Olstad & Tønnesson, s 302.20 Ibid., s 303–304.

Noter kapitel 8


294

21 Olofsson, Lars, ”’TRIM erövrar Europa”, Svensk Idrott, nr 18 1968, s 563.22 Olofsson, Lars, ”Danmark startar med TRIM”, Svensk Idrott, nr 19 1969, s 591. Sign.

Wolf, ”Kommentarer” Svensk Idrott, nr 23 1970, s 765. ”Trim sprider sig i Europa”,Svensk Idrott, nr 13 1971, s 413. För tyskarnas egen uppfattning om denna satsning sePalm, Juergen & Baumann, Wolfgang, ”Germany: Sport for All as a departure intothe unknown lands of sport”, Worldwide experiences and trends on Sport for All, (red)Lamartine DaCosta & Ana Miragaya (Oxford, 2002), s 523–527.

23 Rapport från ”TRIM and fitness international expert meeting”, RF:s arkiv F 7a:5,RA*. Sevelius, Bengt, ”Expertmöte om trim”, Svensk Idrott, nr 13 1973, s 407, 411.

24 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 21/8 1970, § 11, RF:s arkiv A 2:2, RA*. Committee forout-of-school education and cultural development. European co-operation on Sportfor All, Strasbourg, 29/6 1970, s 5–7, RF:s arkiv F 3ba:1, RA*.

25 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 15/10 1970, RF:s arkiv A 2:2, RA*.26 Rapport från första konferensen med ”Liaison-Officers” till Clearing House i Brys-

sel 30 november – 1 december 1972, RF:s arkiv Ö 1b:13, RA*.27 Rapport från ”TRIM and fitness international expert meeting”, RF:s arkiv F 7a:5,

RA*. Sevelius, Bengt, ”Expertmöte om trim”, Svensk Idrott, nr 13 1973, s 407, 411.28 Conference of European ministers responsible for sport, Strasbourg, 20–21/5 1975,

RF:s arkiv F 3ba:3, RA*.29 Skrivelse från Bo Bengtson, 28/8 1974, RF:s arkiv F 3ba:2, RA*. Efter ministermötet

hölls flera uppföljnings-, arbetsmöten med ministrar ansvariga för idrott men medsparsamt svenskt deltagande. PM med anledning av möte i Bonn, 8/3 1976, RF:sarkiv F 3ba:4, RA*.

30 Arvidson, Bertil, Europarådet 40 år (Stockholm, 1989), s 31. I samband med att upp-rättandet av Europarådets kommitté för idrott skulle diskuteras inom riksidrotts-styrelsen föreslog RF:s VD att ”RS diskuterar de problem och svenska ställningsta-ganden som här redovisats och även anger riktlinjer för RF:s (och regeringens!) fram-tida agerande”. Aktuella planer och förslag i Europarådet, RF:s arkiv F 3ba:4, RA*.

31 Aktuella planer och förslag i Europarådet, s 4, RF:s arkiv F 3ba:4, RA*. Skrivelse frånBo Bengtson till Sören Ekström, 5/4 1977, RF:s arkiv F 3ba:5, RA*.

32 ”Statement from the Tripartite Commission of the International OlympicCommittee 20th March 1978”, Olympic Review, March–April 1978, s 161–162.

33 McIntosh, 1986, s 245.34 RF:s petita 1976/77, s 11, RF:s bibliotek, Idrottens Hus, Farsta.35 Söderberg, Tomas, ”Idrotten kan inte undvara näringslivets stöd”, Svensk Idrott, nr

12 1978, s 44–45. I kommittén ingick Tore G Brodd (ordförande), Börje Idenstedt,Essen Lindahl, Anders Lindstedt och Mats Hasselquist.

36 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 17/10 1963, RF:s arbetsplan för 1964–69, RF:s arkiv A1:39, RA. Vid ett sammanträde, 2/5 1966, där PR för RF och dess verksamhet disku-terades slogs fast: ”att PR-åtgärder är nödvändiga för att ’sälja idrott åt kvinnan’.”,RF:s arkiv F 1:27, RA*.

37 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 4/3 1964, bilaga 5, skrivelse från Centralkommittén försvenska motionsidrotts förbund, 25/2 1964, RF:s arkiv A 1:39, RA. Riksidrotts-styrelsen förskotterade centralkommittén 10 000 kronor för att starta den planerade

Noter kapitel 8

295

Noter

verksamheten. Centralkommittén för svenska motionsidrottsförbund, 28/1 1964,RF:s arkiv F 1:27, RA*.

38 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 4/3 1964, bilaga 5, skrivelse från Centralkommittén försvenska motionsidrottsförbund, 25/2 1964, RF:s arkiv A 1:39, RA.

39 Ibid.40 Centralkommittén för svenska motionsidrottsförbund, 28/1 1964, RF:s arkiv F 1:27,

RA*.41 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 4/3 1964, bilaga 5, skrivelse från Centralkommittén för

svenska motionsidrottsförbund 25/2 1964, RF:s arkiv A 1:39, RA.42 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 4/3 1964, § 22, RF:s arkiv A 1:39, RA.43 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 7/4 1964, § 4b, RF:s arkiv A 1:39, RA.44 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 15/12 1966, bilaga, skrivelse från motionsidrottskonsu-

lenten, RF:s arkiv A 1a:1, RA*.45 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 15/12 1966, § 16, RF:s arkiv A 1a:1, RA*.46 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 1/9 1964, bilaga, förslag till petita, RF:s arkiv A 1:40,

RA.47 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 17/8 1966, bilaga, petita 1967/68, s 6, RF:s arkiv A 1a:1,

RA*.48 Normann, Tormod, ”Fra norsk synsvinkel. Trim en utfordring”, Svensk Idrott, nr 12

1967, s 446–447.49 Arbetsgruppen för motionsidrott, 21/6 1967, RF:s arkiv F 1:27, RA*.50 Skrivelse från Göte Sundqvist, 3/7 1967, RF:s arkiv F 7a:20, RA*.51 Arbetsgruppen för motionsidrott, 21/6 1967, RF:s arkiv F 1:27, RA*.52 Skrivelse från Lars Olofsson till VD, 11/5 1970, RF:s arkiv F 7a:20, RA*.53 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 30/1 1969, bilaga, skrivelse från arbetsgruppen för mo-

tionsidrott till riksidrottsstyrelsen, RF:s arkiv A 1a:3, RA*.54 Riksidrottsmötet 1966, stenografiskt protokoll, s 74–77, RF:s arkiv A 1a:1, RA*. In-

formation ang. RF:s marknadsundersökning, 24/11 1965, RF:s arkiv F 1:21, RA*.55 Riksidrottsmötet 1966, stenografiskt protokoll, s 83, 88–89, RF:s arkiv A 1a:1, RA*.56 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 30/1 1969, § 12, RF:s arkiv A 1a:3, RA*.57 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 30/1 1969, bilaga, skrivelse från arbetsgruppen för mo-

tionsidrott angående TRIM-driven, RF:s arkiv A 1a:3, RA*.58 Ibid.59 Olofsson, Lars, ”Premiär för central TRIM-ledarkurs”, Svensk Idrott, nr 14 1969, s

439.60 Riksidrottsmötet 1969, stenografiskt protokoll, s 75–80, citat s 79, RF:s arkiv A 1a:4,

RA*.61 TRIM-kommitténs protokoll 1973–78, 29/10 1974, § 3, RF:s arkiv F A:5, RA*.62 Riksidrottsmötet 1969, stenografiskt protokoll, s 122, RF:s arkiv A 1a:4, RA*.63 Arbetsgruppen för motionsidrott, 7/11 1969, RF:s arkiv F 1:27, RA*. Arbetsgruppen

för motionsidrott, 23/1 1970, RF:s arkiv F 1:27, RA*. Svensson, Everth, ”TRIM börbli 70-talets melodi”, Svensk Idrott, nr 1 1970, s 14–15. Vid konferensen deltog: BengtJohansson, akademisk idrott, Dan Andersson, badminton, Kurt Einarsson, bandy,Börje Bergqvist, bordtennis, Thure Petersson, cykel, Pekka Salmi, friidrott, John-

Noter kapitel 8


296

Erik Backlund, gymnastik, Olle Karlsson, gång, Roland Malmström, handikappi-drott, Bertil Karlsson, orientering, Ernst Lindahl, simning, Ivan Egerstål, skidor, BoLarsson, tennis och Lars Erik Jarndahl, volleyboll, Barbro Jungstedt, Socialstyrel-sen, Thure Larsson Kommunförbundet, Inger Linder, Stockholms idrottsförbundsamt Olof Kihlmark, Bertil Nordenfelt, Lars Olofsson, Everth Svensson och Anne-Marie Östman RF.

64 Arbetsgruppen för motionsidrott, 23/1 1970, RF:s arkiv F 1:27, RA*.65 Arbetsgruppen för motionsidrott, 11/6 1970, RF:s arkiv F 1:27, RA*. Riksidrotts-

styrelseprotokoll, 21/8 1970, § 4. RF:s arkiv A 2:2, RA*.66 Arbetsgruppen för motionsidrott, 2/9 1970, bilaga till skrivelse till riksidrotts-

styrelsen, RF:s arkiv F 1:27, RA*. Riksidrottsstyrelseprotokoll, 15/10 1970, § 11, RF:sarkiv A 2:2, RA*.

67 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 11/2 1971, bilaga 4, skrivelse från projektgrupp motion,10/2 1971, RF:s arkiv A 2:2, RA*.

68 Skrivelse från arbetsgruppen för motionsidrott till riksidrottsstyrelsen, 7/10 1970,RF:s arkiv F 1:27, RA*.

69 Central motionsrådet, 16/10 1970, § 5, RF:s arkiv Ö 1b:1, RA*.70 Ibid.71 Socialstyrelsen & Statens livsmedelsverk, Kost, motion & hälsa (Stockholm, 1992), s 17.

Sveriges första kommunala motionsgård uppfördes i Lidingö 1967. Expressen, 1967-11-18, s 12.

72 Engström, Odd & Lundström, Stig & Ritter, Kristin, Socialstyrelsen. Ett ämbetsverk(Lund, 1970), s 32–34. Socialstyrelsen, Den civila hälso- och sjukvårdsberedskapensutveckling (Stockholm, 1999).

73 Skrivelse från arbetsgruppen för motionsidrott till riksidrottsstyrelsen, 7/10 1970,RF:s arkiv F 1:27, RA*. Engström & Lundström & Ritter, s 60.

74 Skrivelse från arbetsgruppen för motionsidrott till riksidrottsstyrelsen, 7/10 1970,RF:s arkiv F 1:27, RA*.

75 Socialstyrelsen. Medicinska expertgruppen för kost och motion, Kost och motion. Ettunderlag utarbetat av den till Socialstyrelsen knutna medicinska expertgruppen för kostoch motion (MEK) (Stockholm, 1975), s 7. Skriften gavs ut i ny upplaga 1978.

76 Ibid., s 10–15.77 Ibid., s 27–29.78 Abramson, Ernst, ”Några synpunkter på kroppsövningarna betydelse”, Tidskrift i

Gymnastik, häfte 6 1929, s 160–173. I anslutning till att artikeln publicerades enkommentar av tidningens redaktör Agne Holmström där han kallade artikeln märk-lig och påpekade att tidningens spalter stod till förfogande för den diskussionAbramson artikel förväntades leda till. Ibid., s 160.

79 Riksidrottsmötet 1973, stenografiskt protokoll, s 15–19, 65–66, 173–175, citat s 173–174, RF:s arkiv A 1a:6, RA*.

80 Socialstyrelsen. Medicinska expertgruppen för kost och motion, 1975, s 31–43.81 CM/PGM, 7/6 1972, bilaga § 5, RF:s arkiv Ö 1b:1, RA*. Hälsovårdsnämnden, RF:s

arkiv Ö 1b:2, RA*. CM/PGM, skrivelse från Nils Östby, 11/12 1973, RF:s arkiv Ö1b:17, RA*.

Noter kapitel 8

297

Noter

82 Socialstyrelsen. Medicinska expertgruppen för kost och motion, Kost och motion. Ettunderlag utarbetat av den till Socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning knutna medi-cinska expertgruppen för kost och motion (MEK) (Stockholm, 1978), s 8.

83 Rapport från CM/PGM:s arbetsvecka i Vålådalen den 10–15 januari 1972, Långtids-plan för CM/PGM för åren 1971–1980, RF:s arkiv Ö 1b:1, RA*. Hälsovårdsnämn-den, RF:s arkiv Ö 1b:2, RA*.

84 Hälsovårdsnämnden, RF:s arkiv Ö 1b:2, RA*. Svensk Idrott, nr 1 1971, s 12.85 CM/PGM, 21/1 1971, § 5, RF:s arkiv Ö 1b:1, RA*. CM/PGM, PM, 10/2 1971, RF:s

arkiv Ö 1b:1, RA*. I samband med att Projektgruppen för motion konstitueradesbeslöt riksidrottsstyrelsen att upplösa arbetsgruppen för motionsidrott. Flertalet avde arbetsuppgifter som dittills fallit på arbetsgruppen skulle överföras till den nybil-dade gruppen. Riksidrottsstyrelseprotokoll, 12/11 1970, § 11, RF:s arkiv A 2:2, RA*.

86 CM/PGM, 10/6 1971, § 4, RF:s arkiv Ö 1b:1, RA. CM/PGM, 17/8 1971, RF:s arkivÖ 1b:1, RA*.

87 CM/PGM, PM 11/8 1971, RF:s arkiv Ö 1b:1, RA*.88 Breddidrott, särskilda medel, RF:s arkiv Ö 1b:7, RA*.89 Riksidrottsmötet 1971, beslutsprotokoll, s 6, RF:s arkiv A 1a:5, RA*.90 CM/PGM, 8/5 1973, § 8, RF:s arkiv Ö 1b:21, RA*.91 Frithiofson, Karl, Svensk Idrott, nr 20 1975, s 541.92 CM/PGM, 9/11 1972, bilaga § 8, RF:s arkiv Ö 1b:13, RA*.93 Runeson, Sören, ”Värmland planerar för friskvård”, Svensk Idrott, nr 3 1971, s 73.

Skidfrämjandets projekt blev även utsett till pilotprojekt. CM/PGM, 21/1 1971, § 9,RF:s arkiv Ö 1b:1, RA*.

94 CM/PGM, 9/11 1972, bilaga, RF:s arkiv Ö 1b:13, RA*. Kommunförbundet var vil-ligt att medverka endast så länge som idrottsrörelsen inte började tala om för kom-muner och landsting vad de skulle göra. Friskvårdens bakgrund och utveckling, RF:sarkiv Ö 1g:1, RA*.

95 CM/PGM, 24/8 1972, § 2, RF:s arkiv Ö 1b:12, RA*.96 CM/PGM, 5/9 1972, § 1, RF:s arkiv Ö 1b:12, RA*.97 En beskrivning och inventering av friskvårdsarbetet i Sverige gjordes av Hans Nils-

son på uppdrag av CM/PGM vid mitten av 1970-talet. Den innehöll bland annat ensammanställning av samtliga landstings och motsvarande kommuners friskvårds-verksamhet. Nilsson, Hans, Friskvård (3-betygsuppsats vid pedagogiska institutio-nen, Stockholms universitet, 1977).

98 CM/PGM, 10/6 1977, bilaga, RF:s arkiv Ö 1b:32, RA*.99 Riksidrottsmötet 1977, debattprotokoll, s 165–169, RF:s arkiv A 1a:8, RA*.

100 CM/PGM, 19/4 1977, bilaga, skrivelse till riksidrottsstyrelsen, 20/4 1977, RF:s arkivÖ 1b:32, RA*.

101 Medlemmar i det friskvårdsråd som skapats var Arne Ljungqvist ordförande och til-lika riksidrottsstyrelsens representant, Bengt Andersson Volleybollförbundet, ÅkeElmsäter Simförbundet, Sven Rönnmark Västerbottens idrottsförbund, Elof Rör-vall Korpförbundet, Lillvor Silander-Johansson Orienteringsförbundet, Åke Ström-bäck Skidförbundet och Torsten Söderhorn Skidfrämjandet. RF:s friskvårdsråd, 22/10 1981, § 1, RF:s arkiv Ö 1g:1, RA*.

Noter kapitel 8


298

102 Skrivelse från CM/PGM till riksidrottsstyrelsen, 24/4 1981, RF:s arkiv Ö 1b:33, RA*.CM/PGM, 31/3 1981, § 7 bilaga, RF:s arkiv Ö 1b:39, RA*.

103 Bratt, Lars, ”Friskvård genom idrott”, Svensk Idrott, nr 8 1981, s 5.104 Busch, Karin, Några förändringar i kostoch motionsvanor under 1970-talet (stencil,

SIFO), s 17, Idrottshögskolans bibliotek.105 Ibid., s 6.106 Ibid., s 2–3107 Ibid., s 3–4.108 Riksidrottsmötet 1973, RF:s arkiv A 1a:6, RA*. TRIM-kommittén, 21/8 1973, § 6,

RF:s arkiv F 7a:5, RA*.109 Riksidrottsmötet 1973, stenografiskt protokoll, s 163, RF:s arkiv A 1a:6, RA*.110 Ibid., s 162–164.111 Frithiofson, Karl, ”’SVERIGE I TRIM’ – en idrottens offensiv”, Riksidrotten 1973.

Sveriges riksidrottsförbunds verksamhetsberättelse mm (Farsta, 1973), s 30–31.112 Ibid., s 31.113 Ibid., s 32–33. Riksidrottsmötet 1973, utskottsredovisningar, s 162–164, RF:s arkiv A

1a:6, RA*.114 Frithiofson, Karl, ”’SVERIGE I TRIM’ – en idrottens offensiv”, Riksidrotten 1973.

Sveriges riksidrottsförbunds verksamhetsberättelse mm (Farsta, 1973), s 34.115 ”Alla idrotter satsar på SVERIGE I TRIM”, Svensk Idrott, nr 20 1973, s 674–676.116 ”Trim-paket till jul”, Svensk Idrott, nr 20 1973, s 675. Indiaca liknade en jättestor

badmintonboll och man spelade med den med händerna.117 Riksidrotten 1974. Sveriges riksidrottsförbunds verksamhetsberättelse mm (Farsta, 1974),

s 10.118 Sammanställning av motionskampanjer med anknytning till TRIM 1971–1976, s 1, RF:s

bibliotek, Idrottens Hus, Farsta.119 Ibid., s 3, 5.120 RF:s petita 1976/77, s 9, RF:s bibliotek, Idrottens Hus, Farsta.121 Ibid., s 2.122 TRIM-kommittén, 21/8 1973, RF:s arkiv F 7a:5, RA*.

Kapitel 91 Den statliga idrottsutredningen 1958–1962, RF:s arkiv F 1a:44, RA.2 SOU 1969:29, s 3.3 Norberg, 2004, s 321.4 SOU 1969:29, s 21.5 Ibid., s 21–22.6 Ibid., s 33.7 Ibid., s 34.8 Ibid., s 34–35, 206–229.9 Ibid., s 165–175, 202–205.

10 Riksidrottsstyrelseprotokoll, 7/2 1961, § 2, svarsskrivelse på statliga idrotts-utredningens skrivelse 21/11 1960, s 2, 4, RF:s arkiv A 1:36, RA.

Noter kapitel 9

299

Noter

11 Frithiofson, Karl & Saltin, Bengt, Inkast – mer och bättre idrott åt alla (Stockholm,1971), s 7.

12 SOU 1969:29, 172–173. Vid ett sammanträde med Korpförbundets styrelse 2/3 1968

diskuterades idrottsutredningens vilja att åstadkomma ett samgående mellan orga-nisationerna. Efter det att Karl Frithiofson redogjort för idrottsutredningens stånd-punkt framkom att man från förbundets sida inte såg några fördelar med att anslutasin organisation till RF. Sammanträdesprotokoll 1968:2, § 40, SKIF:s arkiv A 1a:3,RA.

13 Riksidrottsmötet 1973, överläggningar mellan RF och Svenska korporationsidrotts-förbundet, RF:s arkiv A 1a:6, RA*.

14 Slutredovisning från arbetsgruppen för beredning av frågan om samgående mellanSvenska korporationsidrottsförbundet (Rikskorpen) och Sveriges riksidrottsförbund(RF), s 1, SKIF:s arkiv F 1:2, RA. Förslag angående formerna för samarbete mellanRiksidrottsförbundet (RF) och Korporationsidrottsförbundet (K), SKIF:s arkiv F1:3, RA.

15 SOU 1969:29, s 237–249.16 Förslag angående formerna för samarbete mellan Riksidrottsförbundet (RF) och

Korporationsidrottsförbundet (K), SKIF:s arkiv F 1:3, RA. SOU 1969:29, s 237–249.17 Om den italienska sociologen Vilfredo Pareto och hans syn på effektivitet. Waters, s

61–63.18 Förslag angående formerna för samarbete mellan Riksidrottsförbundet (RF) och

Korporationsidrottsförbundet (K), SKIF:s arkiv F 1:3, RA.19 Ibid.20 Slutredovisning från arbetsgruppen för beredning av frågan om samgående mellan

Svenska korporationsidrottsförbundet (Rikskorpen) och Sveriges riksidrottsförbund(RF), s 1, SKIF:s arkiv F 1:2, RA.

21 ”Korpen till RF som nytt SF?”, Svensk Idrott, nr 12 1973, s 381.22 Samordningskommittén, 15/6 1973, SKIF:s arkiv F 1:2, RA. Information om

förbundsstyrelsens beslut. Extra riksstämma Svenska korporationsidrottsförbundet,14/9 1974, SKIF:s arkiv F 1:2, RA. Förslag angående formerna för samarbete mellanRiksidrottsförbundet (RF) och Korporationsidrottsförbundet (K), SKIF:s arkiv F1:3, RA.

23 Slutredovisning från arbetsgruppen för beredning av frågan om samgående mellanSvenska korporationsidrottsförbundet (Rikskorpen) och Sveriges riksidrottsförbund(RF), SKIF:s arkiv F 1:2, RA. ”Samgåendet RF–Korpen”, Svensk Idrott, nr 12 1974, s375, 382.

24 Korpen i RF. Rapport och förslag från arbetsgruppen för utvärdering av värdet medKorpens medlemskap i Riksidrottsförbundet (RF), s 3–4, RF:s arkiv Ö 1g:1, RA*.

25 Vilka skäl kan anföras för en hopslagning, SKIF:s arkiv F 1:2, RA.26 Extra riksstämma Svenska korporationsidrottsförbundet, 14/9 1974, s 15, SKIF:s ar-

kiv F 1:2, RA.27 Ibid., s 4.28 Riksidrottsmötet 1975, beslutsprotokoll 10.1, RF:s arkiv A 1a:7, RA*.29 Sammanställning av TRIM-konferensen, 22/4 1978, RF:s arkiv F 7a:21, RA*. Korp-

Noter kapitel 9


300

förbundets ställning som nytt SF inom RF ifrågasattes även av Jan Olofsson,utbildningskonsulent i Östergötland. Han ansåg att Korpförbundet uppgift var attvara ett serviceorgan inom RF och att förbundet inte skulle arbeta med egna kam-panjer. Olofson, Jan, ”Behövs Korpen?”, Svensk Idrott, nr 7 1978, s 26. Kritik motKorpförbundet uttalades även under riksidrottsmötet 1977 av bland annat AndersBauer, Orienteringsförbudet och Ivar Egerstål, Skidförbundet, som hävdade attKorpförbundets insatser ”sannerligen inte bidragit till att skapa bättre samarbete”.Svensk Idrott, nr 1 1978, s 23. För en genomgång av den tilltänkta TRIM-kommitténunder Korpförbundet. TRIM-kommittén, 14/10 1977, RF:s arkiv F 7a:5, RA*.

30 TRIM-kommittén, rapport från TRIM-konferensen för SF, 11/11 1978, SKIF:s arkivA 3:9, RA.

31 TRIM-kommittén, rapport från TRIM-konferensen för SF, 27–28/10 1979, SKIF:sarkiv A 3:9, RA. Riksidrottsstyrelsen hade redan i juni 1979 beslutat att en friskvårds-konferens skulle hållas. Riksidrottsmötet 1979, stenografiskt protokoll, s 160, RF:sarkiv A 1a:9, RA*.

32 Riksidrottsmötet 1979, beslutsprotokoll, s 25, RF:s arkiv A 1a:9, RA*. Riksidrotts-mötet 1979, stenografiskt protokoll, s 154–169, RF:s arkiv A 1a:9, RA*.

33 Riksidrottsmötet 1981, beslutsprotokoll, 14, Idrott-80, RF:s arkiv A 1a:10, RA*.Idrott-80 hade dock inte förankrats bland idrottens gräsrötter och dess formuleringkom inte att överföras till den idrottsliga verksamheten. Liljegren, Lars & Wallin,Bengt, Idrott i rörelse. Inlägg inifrån (Malmö, 1985), s 229–230.

34 TRIM-kommittén, 26/11 1979, § 46, SKIF:s arkiv A 3:9, RA.35 TRIM-kommittén, 21/4 1981, § 80, SKIF:s arkiv A 3:9, RA.36 RF:s friskvårdsråd, RF:s arkiv Ö 1g:1, RA*.37 Ibid.38 Riksidrottsmötet 1979, stenografiskt protokoll, s 165–166, RF:s arkiv A 1a:9, RA*.39 Uttalande av RF:s friskvårdskonferens, 31/3 1981, § 7 bilaga, RF:s arkiv Ö 1b:39, RA*.40 Riksidrottsmötet 1981, stenografiskt protokoll, s 25, RF:s arkiv A 1a:10, RA*.41 Ibid., s 112–119.42 Rapport från samrådsgruppen RF/Korpens överläggningar med anledning av Kor-

pens utvärdering om fortsatt medlemskap i Riksidrottsförbundet (RF), RF:s arkivÖ 1g:1, RA*.

43 Korpen i RF. Rapport och förslag från arbetsgruppen för utvärdering av värdet medKorpens medlemskap i Riksidrottsförbundet (RF), s 11–14, RF:s arkiv Ö 1g:1, RA*.

44 Riksidrottsmötet 1983, protokoll 14.22, RF:s arkiv A 1a:11, RA*.45 Bolling, s 310–311.46 Ingham & Beamish, s 173.

Kapitel 101 Fordism blev beteckningen för det reguleringssätt som uppstod i USA under 1930-

talet och som i olika varianter spreds till Västeuropa och Japan efter andra världskri-get. Det kännetecknades av rationell organisering av verksamheter, arbetsdelningoch experter, stora organisationer, massproduktion, kollektiva löneavtal och oligo-

Noter kapitel 10

301

Noter

polistisk prissättning, krediternas stora roll samt av aktiv statlig konjunktur- ochtillväxtpolitik. Fordismen hamnade under 1970-talet i en kris.

2 Se not 6, kapitel 1.3 Eichberg, Henning, Det løbende samfund. Idrætssociologi ud fra kroppen (Slagelse,

1988), s 38–45. Eichberg, Henning & Jespersen, Ejgl, De grønne bølger. Træk af natur-og friluftslivets historie (Slagelse, 1986), s 9.

4 Det var inte bara RF som hade svårt att locka till sig ledare för motionsidrottsaktivi-teter. När man läser jubileumsböcker från lokala korpidrottsförbund så framstårledarbrist som ett evigt återkommande problem. Landskrona-Korpen 40 år, s 12.Boråskorpen 1940–1990, s 6. Jubileumsskrift. Norrköpings korporationsidrottsförbund1945–1985, s 9.

5 Bohm, Peter, Samhällsekonomisk effektivitet (Uddevalla, 1988), s 73–80.6 För en diskussion om ”opolitiska” rörelser från det sena 1800-talets och deras sam-

hällsbevarande samhällssyn se Hoberman, John, ”Toward a theory of Olympic inter-nationalism”, Journal of Sport History, nr 1 1999, s 6–17.

7 Lundkvist, Sven, Folkrörelserna i det svenska samhället 1850–1920 (Uppsala, 1977).

Noter kapitel 10


302

Summary

The Maker of His Own Health: Ideas, Initiatives, andOrganizations within Swedish Sports for All

Between 1945 and 1981

This dissertation examines why almost all voluntarily organized sports inSweden have been part of one organization since the 1970s. To do this, the

spread of sports for all in Sweden between 1945 and 1981 have been studied andanalyzed.

In order to handle the diversities of activities that can fall within the con-cept of sport, two principal abstractions of the concept have been used: one rig-orous and one flexible. According to the rigorous definition, sport is a competi-tive, vigorous, highly organized, and bureaucratized activity, a definition thatlimits what is considered a sport. According to the flexible definition, almost allkinds of physical activities can be classified as sport as long as the participantsagree that it is sport. The flexible definition of sport means that all kinds ofphysical activities can be brought together in an umbrella organization under acommon authority. Which definition one uses influences how physical activi-ties are organized in society. The use of the concept sports for all should not beconfused with the international concept Sport for All that has been used by gov-ernmental organizations since the late 1960s. In this thesis sports for all em-braces various forms of physical activities whose purpose above all are improvedhealth and well-being.

The Swedish National Sports Federation (Sveriges Riksidrottsförbund, RF) isthe largest Swedish sport organization and the organization the government re-lies on to develop sports policies. In addition, the organization oversees govern-

303

Summary

ment grants to sport. RF acts as a semi-public authority. This means that RFhas played two roles, as an umbrella organization within the Swedish sportsmovement and as leader of the organizations in the Swedish sports movement.The government’s decision to delegate influence regarding policy and fundingmatters to RF should not only be seen as an example of the cooperation be-tween the state and organizations that is so common in Sweden but also as achoice regarding what kinds of physical activities and sports that should be de-veloped in Sweden. In this case, competitive sports that were not overly com-mercialized were supported.

RF’s influence over the financial contribution from the state to the sportsmovement have given the organization a chance to see that its own organiza-tions always were in a good position to obtain governmental grants for theirsports for all activities. The way in which RF acted in regard to sports for allsuggests that the claim made by non-RF-organizations – RF systematically anddeliberately gave preferential treatment to its own organizations at the expenseof outsiders – is a plausible one.

In a wider perspective, it can be established that RF’s politics and policiestowards sport always has been to keep sport within its own organization. Thishas benefited the development of organized sports in Sweden at the expense ofless organized sports. In this way, RF may have undermined the plurality ofsports in Sweden. It did so by using its control over the state funds to strengthenthe pursuit of sports as it was pursued in its own organizations and to attractsport organizations to join the umbrella organization.

The two roles that RF played – as the leader of an umbrella organizationand as a semi-public authority of a popular movement – have also caused con-flicts of interest within the organization. Most members of the organizationwanted to organize different sports for its members and were not interested inthe leading organization’s desire to promote all kinds of sports according to aflexible definition of sport. These members were not interested in strengthen-ing the organization’s leading position within sports.

Before the Second World War, the activities organized within the sportsmovement were almost solely for people who were physically and psychologi-cally able to participate in rigorously defined sports. After the war, large cam-paigns to get the Swedish population to be more active irrespective of physicalability became common. These campaigns were wide in reach, centrally gov-erned, and aimed at the population at large. All citizens were supposed to takepart. Sports for all came to have a complementary function, a function that pro-vided physical exercise for a population whose ‘natural’ opportunities for physi-


304

cal exercise were decreasing or had disappeared. Sports for all came to age in asociety where more and more people were told to use part of their leisure timeto take part in physical activities.

Increased participation in frequent physical activity was said to result indecreased costs of ill health and diseases and to help create a more vigorous andproductive population. The sport leaders who tried to spread the gospel of sportsfor all to the general public thus could argue for it by stating that it reduced thecosts of ill health for the individual and for the society and that it created a moresound and productive population, which would increase the government’s in-come through taxes. The campaigns were said to be profitable with regard notonly to individual and public finances but also to corporate finances. Nationaldiseases – obesity, musculoskeletal disorder, and faulty posture – were to be over-come by getting the population to become physically active on a regular basis.This meant that sports for all were used to demand public funding for the sportmovement’s activities.

There are several examples of campaigns that encouraged the populationto become more physically active: Hälsokampanjen 1945 organized by the Swed-ish Gymnastic Federation in cooperation with the Swedish Doctors’ NationalAssociation; MIKA organized by RF; Hälsoåret 58 and 4 M by the insurancecompany Folksam in cooperation with the Swedish Inter-company AthleticsOrganization (Svenska Korporationsidrottsförbundet, SKIF); Sport 60 an ar-rangement by some of RF’s member federations; and Kost och motion arrangedby the National Board of Health and Welfare in cooperation with the sportsmovement’s organizations.

It is clear that the national sports organizations were interested in appearing asthe true representative of sports for all and were willing to fight to control theresource sports for all were in the relationship with public authorities. Sportsfor all legitimated and created understanding for sport as a social good. Sportsfor all were represented and conceived as an important part in the work to main-tain and promote the health of the nation. The sport organizations, however,were unable to take control of the activity. This meant that sports for all devel-oped in an uncontrolled way and that no organization was able to establish it-self as the dominant force.

In chapters three, five, eight, and nine the centre of attention is on RF andsports for all. Chapter three deals with the way in which sports for all was intro-duced as a phenomenon within the domain of the Swedish sports movement.SKIF, a new organization that said that it represented a different kind of sport

305

Summary

than the predominant organization, challenged RF’s role as representative for aunited Swedish sports movement. As a consequence of the formation of SKIF,RF decided to establish a committee for sports for all in 1947 and to promote anactivity it had paid little attention to before. Even though SKIF was an inter-company sports organization, RF saw it as a challenger. RF did not want to givea competing organization a chance to establish itself. The foundation of SKIFbecame the starting point of a struggle between RF and SKIF for authority andcontrol over sports for all; a struggle fought over the language and thoughts asmuch as over sport activities. This was evident in the way in which RF chose totalk about the activities it organized. In the late 1940s, it began to claim that 90

per cent of the activities organized within the organization were to be regardedas sports for all activities.

Chapters five and eight deal with RF’s efforts to promote sports for allwithin its organization during the 1950s, 1960s, and 1970s and how sport as aphenomenon was discussed within RF’s leadership. RF was unable to includesports for all in the organization’s supply of sports. The promotion of sports forall within RF was a project launched from above, and the leadership was unableto engage local leaders and members in the task. This was clearly illustrated bythe attempt from RF’s managing director to launch an initiative, MIKA, dur-ing the 1950s and by subsequent initiatives by RF’s elected representatives andthe sport federations within RF. None of the initiatives were successful. Al-though RF had been aware of the population’s need to take part in sports for allon a larger scale since the 1940s and tried to include it in its sports supply, theorganization was never successful in doing that.

The increased interest in physical activities by the public sector influencedthe way in which RF acted and says something about how the organizationviewed sport. RF, like the international sports federations, was happy to be givenpublic support by governmental agencies but watched carefully over the rightto organize sports. During the 1960s, the diminishing level of physical activityand its negative effects on public health was seen as a real problem in larger sec-tions of society, an observation confirmed by the National Board of Health andWelfare’s engagement. The Council of Europe tried to stimulate increasedphysical activity by introducing a new concept, Sport for All, which was seen asa new form of sport. The creation of Sport for All by the Council of Europe con-stituted an attempt to form a starting point for a more formalized cooperationamong western European states with regard to the population’s level of physicalactivity.

The concept of sport that RF embraced in the post-war era was a very flex-


306

ible one. The flexible concept of sport, which was used not only by RF but alsoby the Swedish government and Riksdag, is different from the Council of Eu-rope’s attempt to introduce a new sport concept as an alternative to “traditional”and rigorously defined sport. The Council of Europe’s Sport for All conceptstated that sport should not be seen as a coherent system of activities. This meantthat it was not natural to bring together all kinds of physical activities in oneorganization. The Council of Europe’s definition of sport was close to the con-cept of sport used by SKIF when it tried to justify its position as an independ-ent sport organization. From RF’s and the Swedish government’s point of viewall kinds of physical activities could be organized in and by a single organizationbecause they represented a coherent system of activities. SKIF used a more rig-orous concept of sport to criticize the way RF organized sport by stating thatRF only organized competitive sport and that it was SKIF who organized sportsfor all in Sweden, an activity that was essentially different from the sport thatRF promoted. This was a strategy that SKIF continued to use even after theorganization had joined RF.

RF’s leading men rarely talked about sport as a phenomenon because dis-cussing sport as a phenomenon could jeopardize RF’s standing as the leader ofan integrated Swedish sports movement. As long as the relation between differ-ent kind of sports, competitive sports and sports for all were not discussed, dif-ferent activities could live happily together under the umbrella organization.The official RF line was that sport at the top level and sports for all very closelyconnected and that they contributed to the development of each other. Top-level sport promoted sports for all and vice versa.

Chapter nine looks into the process in which SKIF became a member or-ganization of RF. This chapter examines how sports for all in Sweden werebrought together in one organization through the intervention of the govern-ment in the mid-1970s. When sports for all became recognized as somethingimportant in society at large the government intervened to make the two or-ganizations join together. This meant that it did not have to consider whichorganization endorsed the most health promoting sports for all.

Chapters four, six and seven deal with sports for all outside sporting or-ganizations. Chapter four is a survey of how the populations’ physical abilityand physical activities were conveyed to the public in the largest daily, weekly,and monthly papers in Sweden: Expressen, Året Runt, and Reader’s Digest. Thischapter shows how the population’s health status was described in newspapersand magazines that were directed to the public and thus reflect the view of thestatus of physical activity and physical condition in society at large. The study

307

Summary

shows that physical activities interested people other than the spokesmen forincreased physical activity in a flexible defined sport’s sphere. As the studiedpublications were directed toward the public at large, it is reasonable to assumethat the material tells us something about what the public knew about the risksthat threatened them and their need to live a physically active life in order tostay healthy. It tells us that there was a widespread concern about the popula-tion’s health, which was seen to be on the decline during the whole period. Thisconcern permeated through the Swedish society with different strength. In dif-ferent versions, it could be seen in the background of almost all activities to in-crease the population’s level of physical activity. The increase of inactive, un-healthy people in the USA was presented as an example of what would happenif the prosperity increased without check, it did not guarantee a physicallyhealthy population. The risk was if anything that the opposite would happen.

Chapter six looks into how sports for all and sport in general have beenhandled by insurance companies. This chapter focuses on an insurance com-pany (Folksam), and its influence on sports for all in Sweden. The chapter showshow an insurance company’s contributions influenced the organization ofsports for all in the middle of the 20th century. In order to promote sports for allto the Swedish population, Folksam associated itself with SKIF. They arrangedcampaigns on a broad scale, aiming at changing the population’s attitude to-wards physical activities, giving people a chance to exercise and increase theirknowledge about how to live a healthy life. Folksam’s engagement for sports forall helped to consolidate SKIF’s position vis-à-vis RF. The cooperation betweenthem also helped SKIF to develop from an organization for inter-company sportto an organization that promoted sports for all, for all people.

Chapter seven deals with the most influential propaganda activity forphysical activity ever in Sweden, the television series Träna med TV in 1963/64.The series attracted great attention and influenced the population’s physicalactivities as well as how the Swedish sports movement acted as organizer ofphysical activities. The series brought to attention the question of how the peo-ple should behave to stay healthy and fit. The conclusion was, paradoxicallyenough, that people must become more physically active in order to stay healthyin a society that did not demand much physical activity.

Chapter ten summarizes the development of sports for all in Sweden be-tween 1945 and 1981. The findings of the different chapters are summarized anddiscussed.

With regard to the purpose of this dissertation the most important empiri-cal results can be summarised in nine paragraphs:


308

➢ Sports for all was an activity that did not engage the Swedish sports move-ment before the Second World War.

➢ The efforts to get people to increase their level of physical activity wereinitiated from above.

➢ The sports movement was unable to control the sports for all sphere andRF’s failure with sports for all partly was because it did not realized the bigdifference between sports for all and competitive sports.

➢ The idea that all sport belonged together as an indivisible whole has gov-erned RF’s actions as an organizer of sports in Sweden.

➢ Sports for all were seen as something important, not only by the spokes-men for increased physical activity, but in the society at large.

➢ The government intervened to get SKIF to join RF.

➢ The government tried to solve the problem of inadequate physical activityby letting an organization that above all organized people who wanted tobe physically active develop solutions.

➢ The media were a determining factor when it came to spreading the mes-sage of the benefits with sports for all.

➢ Physiologists came to dominate the public discourse when it came to thehealth benefits of physical activities.

These results do not completely explain why almost all voluntarily organizedsport in Sweden has been brought together in one organization. If one consid-ers the great variety of activities that fall within the concept of sport, it seemsvery strange to gather them in one organization. One must thus try to find theanswer somewhere else, tentatively in the government’s aspiration to deal withthe sports movement in an ‘efficient’ way, and RF’s strive for organizationalhegemony within the sports sphere. The solution meant that the organizationalaspect of efficiency was regarded as more important than the activities.

As a consequence of the chosen solution, which united the problem of or-ganization with the problem of activity, the government and the sports move-ment were unable to solve the problem caused by too little physical activityamong large parts of the population. The RF-complex has been and is foremostan organization for people who like and are mentally ready to exercise withinthe boundaries of a more rigorously defined sport that always has been practicedwithin the organization.

309

Summary

Förkortningar

4 M Människan, maskinen, miljön och motionen

ABF Arbetarnas bildningsförbund

BBC British Broadcasting Cooperation

CF Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande

CM Centrala motionsrådet

DF Distriktsidrottsförbund

GCI Gymnastiska centralinstitutet

GIH Gymnastik- och idrottshögskolan

HVUD Hälsovårdsupplysningsdelegationen

IF Idrottsförening

IK Idrottsklubb

IOK Internationella Olympiska Kommittén

KF Kooperativa förbundet

LO Landsorganisationen

MEK Socialstyrelsens medicinsk expertgrupp för kost och motion

MIK Motionsidrottskommittén

MIKA Motion, inspiration, kondition, avkoppling

PGM Projektgruppen för motion

RA Riksarkivet

RF Sveriges Riksidrottsförbund

RS Riksidrottsstyrelsen

SAF Svenska arbetsgivarföreningen

SAGA Stockholms allmänna gymnastikavdelning

SF Specialidrottsförbund

SKIF Svenska Korporationsidrottsförbundet

SLBA Statens ljud- och bildarkiv

SOK Sveriges Olympiska Kommitté

SR Sveriges Radio

SYK Stockholms yrkeskorporationers idrottssammanslutning

TCO Tjänstemännens centralorganisation

ÖS Överstyrelsen


310

Personförteckning

De personer som ingår i denna förteckning är avhandlingens aktörer, det vill säga de perso-ner som förekommer i texten exklusive forskare.

Abramson, Ernst, 1896–1976, läkare, fysiolog, professor vid Statens institut för folk-

hälsan 1938–1961, föreståndare 1938–1957, ledamot av direktionen för GCI 1933

ordförande 1936–1945, undervisade i rörelsefysiologi vid GCI 1922–1930, i RF:söverstyrelse 1924–1936, s 210, 225.

Ahlbom, Bengt, 1904–1993, sportjournalist, sekreterare i Svenska Brottningsförbundet

1929–1930, aktiv och ledare i bandy och tennis, ledamot för utställnings-kommittén för Lingiaden 1949, i juryn för Hälsoåret 58, initiativtagare till fyr-stadsmatcherna i brottning, i CF:s styrelse 1950–1978, författare till skönlitterära

böcker om idrott för ungdom, s 161.Allard, Henry, 1911–1996, politiker (socialdemokrat), i riksdagen 1943–1979, andra

kammarens talman 1969–1970, enkammarriksdagens talman 1971–1979, ordfö-

rande i Arbetarnas gymnastikförening Örebro, i Svenska Gymnastikförbundetsstyrelse 1941–1961, i RF:s överstyrelse 1947–1959, ordförande i riksidrottsstyrelsen1959–1969, RF:s vice ordförande 1969–1981, ledamot av direktionen för GCI 1945

ordförande 1952–1973, medlem av 1965 års idrottsutredning, ordförande i RF:smotionsidrottskommittés arbetsutskott, i CF:s styrelse 1961–1980, s 121–122, 223.

Anderson, Carl Albert, 1899–1968, politiker (socialdemokrat) och kooperatör, ordförande

i Svenska Korporationsidrottsförbundet 1945–1968, i Stockholms Korporations-idrottsförbund 1944–1953, i Svenska Gymnastikförbundet 1945–1968, medlem avRF:s överstyrelse 1945–1959, i juryn för Hälsoåret 58, ordförande i Kooperativa för-

bundet 1957–1964, direktör för Konsum Stockholm 1942–1965, ordförande i Stock-holms stadsfullmäktige 1942–1968, s 60, 72, 74, 76, 81, 85, 88, 153, 161, 235.

311

Personförteckning

Andersson, Arne, 1917, medeldistanslöpare, världsrekord på 1 500 meter 1943 (3.45.0)och tre gånger på engelska milen (bästa tid 4.01.6 1944), fyra individuella SM-

guld 1941–1944, proffsförklarades 1946 tillsammans med Gunder Hägg ochHenry Kälarne och diskvalificerades på livstid, s 133.

Apelqvist, Seved, 1901–1974, kooperatör och försäkringsman, chefredaktör Vi 1933–

1945, VD och styrelseordförande för Folksam 1946–1966, styrelseordförande1966–1969. Känd för sitt intresse för hälsofrågor, medicine hedersdoktor vidKarolinska institutet 1962, var drivande bakom Folksams satsningar på Hälsoåret

1958, 4 M-kampanjen och mentalhälsokampanjen, ordförande för 1958 årsidrottsutredning och centrala rehabiliteringsberedningen 1962–1965, s 125, 127,149–150, 152–155, 157, 161, 163, 242.

Arvidson, Olle, i Svenska Korporationsidrottsförbundets styrelse 1956–1977, vice ord-förande, ordförande i TRIM-kommittén från det att Korpförbundet blev ansva-rigt, medlem i den arbetsgrupp som utarbetade förslaget om Korpförbundets an-

slutning till RF, ordförande för Korpförbundets idrottsutredning 1961/62, s 226,228–230.

Backlund, John-Erik, 1926–1998, Svenska Gymnastikförbundet, ledamot av RF:s de-

chargeutskott, ordförande i Medelpads och Västernorrlands idrottsförbund, s 231.Backlund, Nils, 1896–, medlem av RF:s överstyrelse 1934–1952, förvaltningsutskott

1937–1952, i styrelsens för Svenska Simförbundet 1921, ordförande 1932–1946,med i RF:s motionsidrottskommitté av 1947, s 64.

Balck, Viktor, 1844–1928, militär, idrotts- och gymnastikledare, den svenska idrottensfader. Verkade framför allt genom Sveriges Centralförening för Idrottens Främ-jande från grundandet 1897 fram till sin död och som lärare vid GCI 1872–1909,

rektor 1908–1909 men var även en av stiftarena av RF, ordförande i överstyrelseoch vice ordförande 1903–1913. Var en stark drivkraft bakom OS i Stockholm1912, ordförande i organisationskommittén och Nordiska Spelen (1901–1926),

president i Internationella Skridskoförbundet 1893–1925 och ledamot av IOK1894–1920, s 24, 235.

Bedrup, Bengt, (född Nilsson), 1928–2005, journalist/TV-man, sportkommentator,

träningsledare för den manliga gruppen i Träna med TV 1963/64 och författaretill flera böcker om fysisk aktivitet men även aktiv som alkoholupplysare, s 100,175–176, 178, 180–181.

Beer, Henrik, 1915–1987, generalsekreterare i Svenska Röda korset 1947–1960 och iRödakorsföreningarnas förbund i Genève 1960–1982, med i Folksamsrehabiliteringsråd, s 152.

Bengtson, Bo, 1914–1988, VD i RF 1963–1980, sekreterare i SOK 1969–1984, general-sekreterare i KFUM:s riksförbund 1946–1958, 1962–1963, vice generalsekreterare


312

i KFUM:s världsförbund 1958–1962, medlem i den arbetsgrupp som utarbetadeförslaget om Korpförbundets anslutning till RF, i CF:s styrelse 1965–1984, s 102,

129, 197, 199–200, 226.Bengtsson, Ingemund, 1919–2000, politiker (socialdemokrat), i riksdagen 1951–1988,

jordbruksminister 1969–1973, arbetsmarknadsminister 1974–1976, riksdagens

talman 1979–1988, RF:s vice ordförande 1981–1991, s 225.Benjaminsson, Mats, gymnastikdirektör, verksam vid Lillsved samt Lärarhögskolan,

ansvarade för gymnastikprogrammet i TV-serien Kom i form 1967 som han ledde

tillsammans med Per-Olof Åstrand, s 103.Bernholm, Bernt, 1914, tidningen Expressens medicinska skribent, svarade tillsammans

med Folke Mossfeldt för manus för Träna med TV, s 90, 100, 104, 151, 175, 183.

Birgitta, 1937, svensk prinsessa, examen från GCI, gav tränings- och bantningsråd tilltidningens Husmoderns läsare 1967, ett träningsprogram som även kom att ges utsom grammofonskiva, s 104.

Björck, Gösta, 1900–1955, i RF:s överstyrelse 1939–1955, i förvaltningsutskottet 1943–1955 som ordförande 1950–1953, i Svenska Handbollförbundets styrelse, sekrete-rare 1934–1935, 1938–1939, ordförande 1939–1948, ordförande för Internationella

Handbollförbundet 1946–, styrelseledamot av Svenska Ishockeyförbundet 1932–1933, i RF:s ungdomskommitté 1944–, ordförande för RF:s motionsidrotts-kommitté av 1947, s 64, 66, 116, 142.

Björkstén, Elli, 1879–1947, finländsk gymnastikpedagog, examen vid GCI 1895, re-

formator på kvinnogymnastikens område, utarbetade en för kvinnor mer anpas-sad undervisningsmetod i motsats till den i Sverige vid sekelskiftet 1900 masku-lint betonade kvinnogymnastiken, en gymnastik som blev internationellt känd i

och med hennes gymnastiktrupps uppvisning vid de olympiska spelen i Stock-holm 1912. Vid sin död den dominerande gestalten i Norden på kvinnogymna-stikens område, s 54.

Bratt, Lars, 1914, militär, i riksidrottsstyrelsen 1969–1981, ordförande för Centralamotionsrådet/projektgruppen för motion 1971–1981, ordförande i Jämtland/Härjedalens Idrottsförbund 1965–1979, ordförande i Svenska Castingförbudet

1978–1982, s 207, 210, 215.Brodd, Tore G, 1917–1988, medlem av Svenska Fotbollsförbundets styrelse 1951, ord-

förande 1969–1970, 1975–1984, generalsekreterare 1970–1975, i Internationella

Fotbollsförbundet, 1976–1984, Europeiska Fotbollsförbundet 1966–1970, med-lem av RF:s överstyrelse 1950–1959, förvaltningsutskott 1950–1959, riksidrotts-styrelsen 1959–1985, ordförande Svenska Bordtennisförbundet 1950–1951, med-

lem av 1965 års idrottsutredning, medlem i den arbetsgrupp som utarbetade för-slaget om Korpförbundets anslutning till RF, s 136–137, 223, 226, 229.

313

Personförteckning

Bågenholm, Nils, 1920, RF:s rikskonsulent, medlem av RF:s utredningskommitté förmotionsidrott 1954, s 119.

Bæhrendtz, Nils Erik, 1916–2002, radiooch TV-man, litteraturhistoriker, chef förradions talavdelning 1957–1958, programdirektör för TV 1959–1968, chef förSkansen 1969–1982, låg bakom programmet Träna med TV, s 174–175, 184, 186,

188, 242.Christensen, Erik Hohwü, 1904–1996, fysiolog, professor i kroppsövningarnas fysio-

logi och hygien vid GCI 1941–1970, tillförordnad föreståndare för GCI 1946, fö-

reståndare 1948–1956, ledamot av RF:s poliklinikkommitté, med i Folksamsrehabiliteringsråd, anlitad av 1958 års idrottsutredning som expert, s 95, 102, 125,152, 214.

Clay, Cassius, (numera Muhammad Ali), 1942, amerikansk boxare, OS-guld i lätttungvikt 1960, världsmästare i professionell tungviktsboxning genom att beseg-ra Sonny Liston 1964, fråntagen sin titel och rätten att boxas 1967 på grund av

vägran att delta i Vietnamkriget, återtog titeln 1974 genom att besegra GeorgeForeman, förlorade den mot Leon Spinks 1978 men återtog den samma år,s 107.

Cooper, Kenneth, 1931, amerikansk läkare, utarbetade träningssystemet aerobics ettsystem som skapades för det amerikanska flygvapnet, s 102.

Davidson, Sven, 1928, tennisspelare i AIK, med sin seger i Paris 1957 blev han denförste svensk som vann en Grand Slam-titel i singel, vann året efter dubbeltiteln

i Wimbledon tillsammans med Ulf Schmidt, 26 SM-titlar 1949–1960, spelade86 Davis Cup-matcher för Sverige 1950–1961. Ledamot av AIK:s styrelse 1959–1961, belönades av Hälsoåret 1958 för att han kommit tillbaka till eliten efter att

ha drabbats av en svår skada, s 157.Eisenhower, Dwight, 1890–1969, militär, överbefälhavare för de allierade trupperna i

Västeuropa under andra världskriget, chef för den amerikanska generalstaben

1945–1948, USA:s president 1953–1961, s 109–110, 113.Ekelund, Bo, 1894–1983, industriman, idrottsledare, ordförande i Svenska Idrotts-

förbundet 1925–1935, sekreterare i Internationella Friidrottsförbundet 1930–1946,

medlem av RF:s överstyrelse/riksidrottsstyrelsen 1926–1966, i RF:s förvaltnings-utskott 1940–1951, ordförande i RF:s överstyrelse och RF:s vice ordförande 1950–1966, i Skidfrämjandet 1961–1964, i SOK 1929, i IOK 1948–1965, i CF:s styrelse

1939–1964, OS-brons i höjdhopp 1920, svensk mästare 1919 och 1920, svensk re-kordhållare 1919–1925 (1,93 m), s 65, 82.

Eklöw, Rudolf, 1904–1986, sportjournalist, idrottsledare, fotbollsdomare, vice ordfö-

rande i Svenska Ishockeyförbundet 1948–1970, tillhörde InternationellaIshockeyförbundets styrelse 1951–1971, vicepresident 1957–1966, medlem av RF:s


314

överstyrelse 1954–1959, verkställande utskott 1958–1959, Ishockeyförbundets re-presentant i motionsidrottskommitténs arbetsutskott, redaktör för Fotbollboken1932–1972, s 122.

Ekendahl, Sigrid, 1904–1996, fackföreningsledare och politiker (socialdemokrat),ombudsman i Hotell- och restaurangpersonalens förbund 1937, ombudsman i

LO och ordförande i LO:s kvinnoråd 1948–1964, i riksdagen 1940–1948 och1956–1964, med i Folksams rehabiliteringsråd, s 152.

Elfström, Bob, regissör för Träna med TV, s 175.

Engel, Arthur, 1900–1996, läkare, generaldirektör Medicinalstyrelsen 1952–1967, med-lem av Folksams rehabiliteringsråd, s 94, 152.

Englund, Leopold, 1868–1931, ordförande i Lyckans soldater 1897–1910, en av stiftar-

na av Svenska Idrottsförbundet 1895 ordförande 1904–1914, 1920–1924, ledamotav Göteborgs Idrottsförbunds styrelse 1900, medlem av RF:s överstyrelse 1904–1931, i förvaltningsutskottet 1916–1931, s 62.

Ericsson, John ”Kinna”, 1907–1977, politiker (socialdemokrat) i riksdagen 1937–1970,konsultativt statsråd 1945–1948, handelsminister 1948–1955 tillsatte 1955 årsidrotts- och friluftsutredning, socialminister 1955–1957, VD i AB Vin- & Sprit-

centralen 1957, s 125.Ericsson, Tage, 1898–1960, Stadionchef, ordförande Västergötlands Idrottsförbund

1927, medlem av Svenska Friidrottsförbundets styrelse 1927, vice ordförande1938, ordförande 1948–1958, medlem av RF:s överstyrelse 1938–1959, s 132.

Extergren, Erik, 1912–1989, Svenska Bordtennisförbundets vice ordförande 1938–1970,ordförande 1970–1978, Bordtennisförbundets representant i motionsidrotts-kommitténs arbetsutskott, s 122.

Falconer, Bertil, 1912–2003, läkare och verksam inom Medicinalstyrelsen som medici-nalrådsassistent och senare föredragande i rättsmedicinska ärenden på medicinal-byrån, med i RF:s motionsidrottskommitté av 1947, s 64, 69.

Falk, Elin, 1872–1942, examen vid GCI 1895, gymnastikinspektris i Stockholm 1910–1931, sakkunnig i 1913 års folkundervisningskommission, medlem av GCI:s di-rektion 1930–1933, mest känd för att under början av 1900-talet, delvis under

motstånd från den officiella gymnastikens målsmän, ha reformerat gymnastikensövningsförråds sammansättning och rörelsernas utformning för barn, s 54.

Fleetwood, Swante, 1896–1957, friherre, kanslichef Skidfrämjandet 1930–1936, VD

1937, sekreterare i Militära Idrottsförbundets Stockholmsdistrikt 1920–1935, 1925

sekreterare och 1926–1927 ordförande i Svenska Velocipedförbundet, Skidfräm-jandets representant i motionsidrottskommitténs arbetsutskott, s 70, 122.

Forsberg, Anne-Marie, medverkande motionär i TV-serien Kom i form, s 103.Forslund, Carl Gustaf, 1901, i Stockholms Idrottsförbunds styrelse 1939, ordförande

315

Personförteckning

IF Linnea, ansågs vara en av riksidrottsmötet mest framträdande oppositionsta-lare, s 129–130.

Forssman, Sven, 1911–1990, läkare, professor i yrkeshygien vid Statens institut för folk-hälsan 1943–1951, överdirektör för Arbetsmedicinska institutet 1966–1972, med-lem i Folksams rehabiliteringsråd, s 152.

Friberg, Sten, 1902–1977, ortoped, professor vid Karolinska Institutet och överläkarevid Norrbackainstitutet 1943–1969, rektor för Karolinska Institutet 1953–1969,medlem i Folksams rehabiliteringsråd, s 152.

Fries, Karl A., 1881–1934, idrottsläkare, läkare vid OS 1912 och för den svenska trup-pen vid OS 1920 och 1924, s 144–146, 148, 166.

Friman, Olle, Svenska Friidrottsförbundets representant i motionsidrottskommitténs

arbetsutskott, s 122.Frithiofson, Karl, 1919, ämbetsman och idrottsledare, statssekreterare i Försvarsde-

partementet 1958–1967, landshövding i Skaraborgs län 1967–1986, regeringens

representant i Svenska Korporationsidrottsförbundets styrelse och riksidrotts-styrelsen, ordförande i riksidrottsstyrelsen 1969–1989, ordförande för 1965 årsidrottsutredning, ordförande för Socialstyrelsens ledningsgrupp för Kost och

motion, s 209, 217, 223, 229–230, 235.Frohm, Gösta, 1908–1999, Skidfrämjandet, medlem av RF:s motionsidrottskommit-

tés arbetsutskott, initiativtagare till Skidfrämjandets satsning på friskvård i bör-jan av 1970-talet, s 214.

Fälldin, Torbjörn, 1926, politiker (centerpartiet), riksdagsledamot 1958–1964, 1967–1985, partiordförande 1971–1985, statsminister 1976–1978, 1979–1982, medlem av1965 års idrottsutredning, s 223.

Geijer, Arne, 1910–1979, fackföreningsman, ordförande i Svenska Metallindustri-arbetareförbundet 1948–1956, i LO 1956–1973, socialdemokratisk riksdagsman,ordförande i Fria fackföreningsinternationalen 1957–1965, ordförande i Pensio-

närernas riksorganisation 1977–1979, medlem i Folksams rehabiliteringsråd, ijuryn för Hälsoåret 58, s 152, 161.

Gieseke, Valborg, 1906–2000, gymnastiklärare och sjukgymnast, pionjär inom paus-

gymnastiken, sjukgymnast vid Folksam med ansvar för ergonomi från 1958, chefför Folksams hälso- och rehabiliteringsavdelning 1962–1971, med i Folksams häl-soråd, i arbetsutskottet för 4 M-kampanjen, författare till en skrift om paus-

gymnastik för 4 M-kampanjen, s 157, 163.Grauers, Jan, 1933, motionskonsulent Skidfrämjandet, representerade Skidfrämjandet

i projektgruppen för motion under Socialstyrelsens Kost och motionkampanj, s

207.Gustaf Adolf, 1882–1973, kronprins 1907–1950 och under namnet Gustaf VI Adolf


316

kung 1950–1973, AIK:s beskyddare och förste hedersledamot 1907–1973, ordfö-rande i RF 1903–1933, i Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande 1908–

1933, s 44, 104.Hagman, Nils, i Svenska Korporationsidrottsförbundets styrelse 1948–1952, Korp-

förbundets representant i motionsidrottskommitténs arbetsutskott, medlem i

den arbetsgrupp som utarbetade förslaget om Korpförbundets anslutning till RF,ordförande i LM Ericssons IK och LME-företagens idrottsförbund, sekreterare iStockholms Korporationsidrottsförbund, ordförande i dess friidrottssektion, s

60, 122, 226.Hallgren, Hilding, 1889–1959, i Stockholms Fotbollförbunds styrelse 1906, Svenska

Fotbollförbundets styrelse 1924, sekreterare 1928, ordförande i dess verkställande

utskott 1933, ordförande i AB Fotbollsstadion 1936, medlem av RF:s överstyrelseoch förvaltningsutskott 1934–1958, ordförande i förvaltningsutskottet 1953–1958,verksam inom Eriksdals IF, Johanneshovs IF och Hammarby IF. Tillsammans

med Birger Nilsson den drivande kraften bakom byggandet av Råsunda fotbolls-stadion i Solna, s 120–122.

Hansen, Olav, kroppsbyggare, finalist i Mr. Universumtävlingen i London 1962, före-

bild i annons för träningshjälp, s 107.Hirschland, Ruth, läkare, publicerade 1953 en artikel med Hans Kraus där amerikans-

ka och europeiska ungdomars fysiska status jämfördes med mycket nedslåenderesultat för de amerikanska ungdomarna, s 109.

Hofmo, Rolf, 1898–1966, norsk idrottsledare, socialdemokrat, kontorschef StatensUngdoms- og Idrettskontor 1946–1966 (den myndighet som ansvarade för för-delningen av den norska statens stöd till idrotten), sekreterare i Arbeidernes

Idrettsforbund 1931–1940 och aktiv när organisationen slogs samman med detborgerliga Norges Landsforbud for Idrett till Norges Idrettsforbund, förbundetsvice ordförande 1945–1947, vice ordförande Norsk Tipping, s 184.

Holmström, Agne, 1893–1949, examen vid GCI 1918, i Svenska Gymnastikförbundetsstyrelse 1920–1930, generalsekreterare 1930–1939, VD 1939–1949, tog initiativettill bildandet av Gymnastikfrämjandet 1933, initiativtagare till Lingiaden 1939

och 1949, initiativtagare och huvudredaktör för Friskt folk 1942–1945, initiativta-gare till och organisatör av den av Sveriges Läkarförbund och SvenskaGymnastikförbundet anordnade hälsokampanjen 1945, s 50, 79, 82–83.

Hyland, Lennart, 1919–1993, radiooch TV-man, känd som idrottsreporter i radiodär hans refereringsteknik bildade skola för senare generationer av kommenta-torer, nyskapande och engagerande ledare för underhållningsprogram i radio och

TV, i CF:s styrelse 1965–1992, s 135, 173.Hägg, Gunder, 1918–2004, medeldistanslöpare, Sveriges främsta löpare genom tiderna

317

Personförteckning

med 15 världsrekord på sträckorna 1 500–5 000 meter; tio av dem satte han 1942.Proffsförklarades 1946 tillsammans med Arne Andersson och Henry Kälarne och

diskvalificerades på livstid, s 133.Hägglund, Gun, 1932, nyhetsuppläsare i TV, ledare för den kvinnliga träningsgruppen

i Träna med TV 1963/64, aktiv i Cykelfrämjandet, s 176.Högberg, Paul, 1911–1999, lärare i idrott och lek vid GCI 1946, föreståndare för GCI

1956–1977, medlem av RF:s överstyrelse 1952–1959, förvaltningsutskott 1956–1959, riksidrottsstyrelsen 1959–1979, ordförande i Svenska Handbollförbundet

1948–1967, ordförande i Internationella Handbollförbundet 1972–1984, medlemav RF:s motionsidrottskommitté av 1947, medlem av RF:s utredningskommittéför motionsidrott 1954, medlem i den arbetsgrupp som utarbetade förslaget om

Korpförbundets anslutning till RF, i Svenska Skolidrottsförbundets styrelse 1942,i Västerbottens Idrottsförbunds styrelse 1934–1938, i RF:s poliklinikkommitté1947, i CF:s styrelse 1962–1984, s 64, 102, 119, 131–132, 134–136, 197, 226.

Höjer, J. Axel, 1890–1974, läkare och ämbetsman; generaldirektör och chef för Medi-cinalstyrelsen 1935–1952. Stod bakom flera reformer inom förebyggande vård ochtandvård och ansvarade för den utredning (1948) som förebådade den cirka 25 år

senare initierade utbyggnaden av primärvården. Ordförande i Gymnastikfräm-jandet 1943, s 81.

Jervell, Otto, 1893–, idrottsfysiolog, överläkare i Oslo och specialist på hjärtsjukdo-mar, fysiologisk konsulent hos chefen för norska arméns sanitetsväsende. Orga-

niserade det först idrottsläkarkontoret i Oslo 1920, s 181.Johansson, Bengt K. Å., 1937, ämbetsman och politiker (socialdemokrat), statsråd med

ansvar för bl.a. löner och konsumentfrågor 1985–1988, civilminister 1988–1991,

vid regeringskansliet som statsministerns handsekreterare 1963, kanslichef ifinansutskottet 1977–1982, statssekreterare i finansdepartementet 1982–1985,landshövding i Älvsborgs län 1991–1997, sekreterare åt de sakkunniga i 1965 års

idrottsutredning, s 223.Johansson, Jan, 1931–1968, jazzpianist, tonsättare och arrangör, gav 1965 ut skivan

Rädda Sverige med gymnastikmusik, s 108.

Jungstedt, Barbro, 1:e byråsekreterare Socialstyrelsen, representerade Socialstyrelsen iprojektgruppen för motion under Socialstyrelsens Kost och motionkampanj, s207.

Jute, Alex., (Alexander Willy Hugo Persson Jute), 1914–1986, regissör av Hälsoåret 58:spropagandafilm Trappa utan slut, drev sitt eget filmföretag AB Colorfilm 1961–1976, s 156.

Karlson, Emanuel, 1884–, styrelsemedlem i Stockholms Idrottsförbund 1915–1917,1919–1920, Svenska Skridskoförbundet 1915–1916, Svenska Velocipedförbundet


318

1917–1918, Svenska Idrottsförbundet 1915–1920 som sekreterare 1917–1920 däref-ter anställd som förbundets kamrer, medlem av RF:s överstyrelse och förvalt-

ningsutskott 1919–1920, s 62.Karlsson, Hans, 1909–1963, ledamot av Stockholms stadsfullmäktige (socialdemokrat)

1938–1942, 1947–1963, borgarråd, ledamot av Stockholms stads Idrotts- och

fritidsstyrelse, arbetade med Carl Albert Anderson i Konsum Stockholm och medSeved Apelqvist i Folksam där han arbetade med bolagets hälso- och mot-ionsidrottsinitiativ, chef för Folksams avdelning för hälsa och rehabilitering, med

i Folksams rehabiliteringsråd, kommittén för idrott för handikappade från bil-dandet 1955, i organisationskommittén för Hälsoåret 58, generalsekreterare för4 M-kampanjen, vice ordförande i Folksams hälsoråd, ordförande i arbetsutskot-

tet, ordförande i arbetsutskottet för 4 M-kampanjen, i Svenska Korporationsid-rottsförbundets styrelse 1945–1947, 1950–1962, sekreterare, ordförande i arbets-utskottet och vice ordförande, vice ordförande i Stockholms Korporationsidrotts-

förbund, ordförande i dess arbetsutskott, initiativtagare till husmorsgym-nastiken, medlem av 1958 års idrottsutredning, s 60, 75, 152–154, 157, 162–163.

Kennedy, John F., 1917–1963, amerikansk politiker, president 1961–1963, s 110.

Kihlmark, Olof, 1919, i Svenska Gymnastikförbundet 1946–1984, generalsekreterare1949–1984, representerade Gymnastikförbundet i Central motionsrådet/projekt-gruppen för motion, s 207.

Killanin, 1914–1999, född Michael Morris, från 1927 Baron Killanin of Galway (Lord

Killanin), irländsk idrottsledare ledamot av IOK 1952, dess president 1972–1980,s 198.

Kirkvaag, Rolf, 1920–2003, ordförande i den norska TRIM-kampanjen och en av

Norges mest kända radiopersonligheter, s 194, 205–206.Kraus, Hans, läkare, publicerade 1953 en artikel med Ruth Hirschland där amerikan-

ska och europeiska ungdomars fysiska status jämfördes med mycket nedslående

resultat för de amerikanska ungdomarna, s 108.Kållberg, Sigurd, representerade sport- och idrottsmaterialteknisk sakkunskap i RF:s

utredningskommitté för motionsidrott 1954, idrottsmaterialteknisk sakkunnig

representant i motionsidrottskommitténs arbetsutskott, s 119, 122–123.Lange, Gunnar, 1909–1976, politiker (socialdemokrat), statssekreterare i jordbruks-

departementet 1947–1950, finansdepartementet 1950–1954, civilminister 1954–

1955 och handelsminister 1955–1969, mottog 1955 års idrotts- och frilufts-utredning, tillsatte 1958 och 1965 års idrottsutredningar, i första kammaren 1953–1970, ordförande i Svenska Fotbollförbundet 1953–1969, s 125, 223.

Ledin, C. Albert, 1894–1982, ledamot av Gävle stadsfullmäktige 1920–1935, i RF:skorporationsidrottskommitté, direktör i AB Tipstjänst 1935–1962, sportredaktör

319

Personförteckning

i Arbetarbladet 1915–1935, ordförande i Gästriklands Fotbollförbund 1921–1935,styrelseledamot i Svenska Fotbollförbundet 1927, kassör SOK 1949–1969, s 72.

Liljedahl, Sten-Otto, 1923–1982, professor i kirurgi, ordförande i Svenska föreningenför idrottsmedicin, en av initiativtagarna till Vätternrundan, s 96.

Lindberg, Pontus, 1905–1988, examen vid GCI 1934, föreståndare för RF:s institut på

Bosön 1947 och RF:s rikskonsulent, sekreterare i RF:s motionsidrottskommittéav 1947, styrelseledamot Svenska Skolidrottsförbundet 1941, i NorrbottensIdrottsförbund 1942–1947, s 64.

Lindblad, Mauritz, provinsialläkare, författare till artiklar som anklagade den fram-växande välfärdsstaten för att sprida överflödssjukdomar bland befolkningen, s93.

Lindé, Eric, 1907–1983, med och bildade Svenska Gångförbundet 1934, sekreterare1934–1936, ordförande i verkställande utskottet 1934–1937, 1938–1941, ordförande1938–1941, 1942–, VD och sekreterare i Riksföreningen för gångens främjande i

Sverige 1941–1943, arrangör av riksmarscherna under andra världskriget, i RF:söverstyrelse och förvaltningsutskott 1947–1950, i RF:s motionsidrottskommittéav 1947, Gångförbundets representant i motionsidrottskommitténs arbetsut-

skott, s 64–65, 70, 121–122, 130–131, 134.Lindstedt, Gustaf, 1883–1977, lagman, Svenska Gymnastikförbundet, ordförande i

Skånes Gymnastikförbund, medlem av RF:s överstyrelse 1937–1951, s 82–83.Ling, Pehr Henrik, 1776–1839, gymnast och författare, den svenska gymnastikens fa-

der, grundare av och föreståndare för GCI 1813, lade grunden till det kropps-övningssystem som blivit känt som den svenska gymnastiken, ett gymnastik-system som fick stor betydelse även internationellt med noggrant formbestämda

övningar som bland annat avsåg att förebygga eller korrigera dålig kroppshåll-ning. Systemet dominerade länge svensk skolgymnastik. Inträdde 1813 i Götiskaförbundet, ledamot av Svenska akademin 1835; hans litterära alster har emeller-

tid enbart historiskt intresse, s 15, 49.Ljunggren, Stina, 1924, gymnastikdirektör, gymnastikpedagog, metodiklektor vid

GCI 1955–1977, rektor 1977–1989, ledamot av Svenska Gymnastikförbundets

och riksidrottsstyrelsen, i SOK:s verkställande utskott, representerade GCI iCentrala motionsrådet/projektgruppen för motion, i CF:s styrelse 1979, s 207.

Ljungqvist, Arne, 1931, idrottsledare och läkare, professor i patologi vid Karolinska

institutet 1979–1996, rektor för Idrottshögskolan 1992–1996, ordförande i RF1991–2001, i Svenska Friidrottsförbundet 1973–1981 och i RF:s friskvårdsråd 1981,ledamot av IOK 1994, vicepresident i Internationella Friidrottsförbundet 1981–

1999 och ordförande i dess medicinska kommitté sedan 1980. En av världensfrämsta experter på dopning inom idrotten och ledamot av styrelsen och exeku-


320

tivkommittén för WADA (World Anti-Doping Agency) sedan dess bildande1999, i CF:s styrelse 1983–1990, s 210.

Lo-Johansson, Ivar, 1901–1990, författare mest känd som skildrare av statarnas ochböndernas vardagsliv och agitator i sociala frågor, skapade viss uppståndelse inomden svenska idrottsrörelsen med debattboken Jag tvivlar på idrotten i början av

1930-talet, s 76.Lundin, Anders, 1943, forskningsassistent, representerade Skidfrämjandet i mötena

för att diskutera det framtida motionsidrottssamarbetet 1970, GCI och RF i Cen-

trala motionsrådet/projektgruppen för motion, s 207.Lundkvist, Svante, 1919–1991, politiker (socialdemokrat), kommunikationsminister

1967–1969, civilminister 1969–1973, jordbruksminister 1973–1976, 1982–1986,

riksdagsledamot 1959–1986, s 198–199.Låftman, Sven, 1887–1977, idrottsledare och journalist, driftig och uppfinningsrik

idrottsledare, i Svenska Idrottsförbundets styrelse 1909 och 1915–1919, sekrete-

rare 1915–1916, ordförande 1917–1919, i Svenska Skridskoförbundets styrelse1910–1913, sekreterare 1910–1912, ordförande 1949–1971 samt vice ordförande iInternationella Skridskounionen 1951–1977, var med om att grunda Idrottsbladet

1910, sekreterare i Värmlands Idrottsförbund 1906–1909, medlem av RF:s över-styrelse 1917–1919 och förvaltningsutskott 1917. Skrev tillsammans med SigridEdström de första internationella tävlingsreglerna för friidrott. Ledare i IK Götasom under hans ledning blev Sveriges dominerande klubb i friidrott och bandy,

s 131, 134.Löfgren, Gösta, 1922, landslagsspelare i fotboll, inner från IFK Motala, guldboll-

vinnare 1955, OS-brons 1952, VM-silver 1958, SM-guld 1960 med IFK Norrkö-

ping, belönades av Hälsoåret 1958 för att han kommit tillbaka till eliten efter attha drabbats av en svår skada, s 157.

Löfstrand, Elly, 1913–1991, examen vid GCI 1936 och 1938 (sjukgymnastik), startade

Konsums husmorsgymnastik 1942, med i RF:s ungdomskommitté, i organisa-tionskommittén för Lingiaden 1949, i Svenska Gymnastikförbundets styrelsesarbetsutskott, i Svenska Korporationsidrottsförbundet styrelse 1948–1952, ord-

förande i Stockholms Korporationsidrottsförbunds gymnastiksektion 1944–1947, med i Folksams hälsoråd, i arbetsutskottet för 4 M-kampanjen, s 60, 154,157, 163.

Lönnqvist, Ulf, 1936, politiker (socialdemokrat), statsråd med ansvar för idrotts-, ung-doms- och turistfrågor 1986–1988, bostadsminister 1988–1991, landshövding iBlekinge 1992–2001, statssekreterare i Jordbruksdepartementet 1975–1976, 1982–

1986, sekreterare åt de sakkunniga i 1965 års idrottsutredning, statens represen-tant i riksidrottsstyrelsen och ordförande i Svenska Bordtennisförbundet, utar-

321

Personförteckning

betade den promemoria som låg till grund för Korpförbundets inträde i RF, s223, 226.

MacFadden, Bernarr, 1868–1955, frisksportare och bokförläggare, ”the father ofphysical culture”, grundade 1898 tidskriften Physical Culture i vilken han förorda-de näringsreform och ivrade för friluftsliv samt kroppsövningar utan tävlingsin-

slag, s 172.Masreliez, Nils, 1916–2000, läkare, rådgivare till SAF 1953, chef för medicin och yrkes-

hygieniska frågor inom SAF 1966–1981, koncernläkare vid LM Ericsson 1956–

1981, med i Folksams hälsoråd, i 4 M-kampanjens medicinska expertkommitté,s 157, 164.

Mattson, Roland, 1926, landslagsman i handboll, målvakt, världsmästare 1954 och

1958, förbundskapten 1967–1974, belönad av Hälsoåret 1958 för att ha kommittillbaka till eliten efter att ha drabbats av en svår skada, s 157.

Mehr, Hjalmar, 1910–1979, politiker (socialdemokrat), borgarråd i Stockholm 1948–

1971, landshövding i Stockholms län 1971–1977, ledare för socialdemokraterna iStadshuset 1950, förknippades av många med pampvälde, med i Folksamsrehabiliteringsråd, s 152.

Mindus, Erland, 1907–1996, läkare, psykiatriker, pionjär inom företagshälsovården,medicinsk konsult vid arbetsmarknadsstyrelsen 1949–1955, ledamot PA-rådetsforskningsgrupp 1953–1962, industriläkare Sandviken 1955–1962, chefsläkare vidvägverket 1963–1977, med i Folksams rehabiliteringsråd, s 152.

Mossfeldt, Folke, 1917–1999, gymnastikdirektör, forskare vid Karolinska sjukhusetsklinisktfysiologiska laboratorium, vetenskaplig ledare och ledare av tränings-passen för Träna med TV, svarade tillsammans med Bernt Bernholm även för

seriens manus. Lärare i gruppträningens metodik på sjukgymnastikinstitutet iStockholm, s 100, 175, 180.

Müller, Jörgen Peter, 1866–1938, dansk gymnast som med boken Mitt system utgiven

1904 kom att bli en av föregångsmännen för motionsgymnastik och folkhygien.Boken utkom i en upplaga på över en och en halv miljon exemplar och översat-tes till 25 språk under första hälften av 1900-talet, s 106–107.

Mårtensson, Nils, 1904–1974, högerpolitiker, stadsfullmäktig Malmö, ekonomichefPLM, i Skånes Idrottsförbund 1932 ordförande 1942–1965, hedersordförande1965, medlem av RF:s överstyrelse 1944–1959, i riksidrottsstyrelsen 1959–1971.

Kontakterna mellan idrottens och samhällets organ samt breddidrotten varMårtenssons passion under de nära 30 år han satt i överstyrelsen och riksidrotts-styrelsen, s 133–134, 197.

Nilsson, Åke, 1923, en förgrundsgestalt inom svensk basketboll, medverkade vid grun-dandet av Svenska Basketbollförbundet 1952, ordförande 1952–1970, s 136–137.


322

Nordenfelt, Bertil, 1903–1998, informations- och PR-chef för Svenska byggare-föreningen 1942–1969, i styrelsen för Stockholms Idrottsförbund 1933, ordfö-

rande 1935–1965, hedersordförande 1965, en av Svenska Orienteringsförbundetsstiftare 1938, vice ordförande och ordförande i dess verkställande utskott 1938–1961, ordförande 1961–1971, genomgick instruktörskursen vid GCI 1928–1929,

medlem av RF:s överstyrelse 1948–1959, riksidrottsstyrelsen 1959–1971, medlemav förvaltningsutskottet 1950–1959, medlem av RF:s utredningskommitté förmotionsidrott 1954, medlem av motionsidrottskommitténs arbetsutskott, ord-

förande i Sport 60-kommittén, ordförande i Centralkommittén för svenskamotionsidrottsförbund, ordförande i RF:s arbetsgrupp för motionsidrott, s 119,122, 127, 205–206, 217.

Ohlin, Bertil, 1899–1979, nationalekonom och politiker (folkpartist), professor vidHandelshögskolan i Stockholm 1929–1965, ordförande i folkpartiet 1944–1967,handelsminister i samlingsregeringen 1944–1945, s 72.

Ohlson, Henry, 1905, Spårvägens IF, ordförande i Stockholms YrkeskorporationersIdrottssammanslutning 1939–1943, en av initiativtagarna till StockholmsKorporationsidrottsförbund, kassör och medlem av dess verkställande utskott,

en av stiftarna av Svenska Korporationsidrottsförbundet i dess styrelse 1945–1947,kassör 1945–1947, ombudsman/VD för Korpförbundet 1947–1969, Korp-förbundets representant i motionsidrottskommitténs arbetsutskott, i arbetsut-skottet för 4 M-kampanjen, medlem av 1965 års idrottsutredning, s, 60, 76, 122,

163, 223, 225, 235.Palme, Sven Ulric, 1912–1977, professor i historia vid Stockholms universitet, s 100.Provendie, Zina, författare till en bok som hävdade att svenskarna var en synnerligen

friskt och vältränat folk, s 110.Rydenfelt, Sven, 1911–2005, nationalekonom, professors namn 1992, publicerade en

ofta citerad uppsats om vad sjukdomar och ohälsa kostade samhället i Friskt Folk1943, s 78.

Rusk, Howard A., 1901–1989, läkare, grundare av Rusk Institute of RehabilitationMedicine. Ansedd som en av den moderna rehabiliteringsmedicinens fäder, s 97–

98.Råberg, Einar, 1890–1957, VD i RF 1939–1951, ordförande i Svenska Atletikförbundet

1918–1920, i Svenska Brottningsförbundet 1920–1939, medlem av RF:s översty-

relse 1919–1939, förvaltningsutskott 1931–1939, s 64, 70, 72.Rörvall, Elof, 1917, polisman, förbundssekreterare och VD i Svenska Korporationsid-

rottsförbundet 1970–1982, i styrelsen 1953–1959, 1961–1962, 1964, ordförande i

Stockholms Korporationsidrottsförbund 1959–1968, vice ordförande 1952–1956,medlem i den arbetsgrupp som utarbetade förslaget om Korpförbundets anslut-

323

Personförteckning

ning till RF, representerade Korpförbundet i Centrala motionsrådet/projekt-gruppen för motion, medlem av RF:s friskvårdsråd 1981, s 60, 207, 226.

Saltin, Bengt, 1935, arbets- och idrottsfysiolog, professor vid Köpenhamns universitet1974–1990, Karolinska institutet 1990, ordförande i Svenska Orienterings-förbundet 1971–1976, i CF:s styrelse 1993, s 103.

Sandberg, Birger, 1918–1998, fotbollsspelare och ledare Djurgårdens IF, styrelseleda-mot i Svenska Fotbollförbundet 1955–1986, vice ordförande 1969–1986, sekrete-rare i 1958 års idrottsutredning, s 132.

Schelin, Bengt, 1921–2000, ledamot av styrelsen för GCI, direktör i Stockholms stadsIdrotts- och friluftsstyrelse, i Svenska Ishockeyförbundets styrelse 1957–1961,medlem av 1965 års idrottsutredning, s 223.

Sevelius, Bengt, avdelningsdirektör för den idrottsliga avdelningen inom RF 1970, VDi RF 1980–1991, i CF:s styrelse från 1985, s 197.

Sjöstrand, Torgny, 1907–1987, överläkare, chef för Karolinska sjukhusets kliniskt-

fysiologiska laboratorium, med i Folksams rehabiliteringsråd, ordförande förRF:s poliklinikkommitté, med i Folksams hälsoråd, satt i 4 M-kampanjens medi-cinska expertkommitté, anlitad av 1958 och 1965 års idrottsutredningar som ex-

pert, vetenskaplig rådgivare för Träna med TV, s 90, 102, 125, 152, 155, 157, 164,175–176, 179, 181–183, 225.

Stare, Fredrick, 1910–2002, läkare grundare av the Nutrition Department vid the Har-vard School of Public Health, s 98.

Stenberg, Nils, 1915–1989, idrottsledare och politiker (folkpartiet), ordförande iSvenska Skidförbundet 1965–1974, medlem av RF:s överstyrelse 1952–1959, för-valtningsutskott 1954–1957, riksidrottsstyrelsen 1959–1960, riksdagsman 1953–

1961, medlem av 1965 års idrottsutredning, s 223.Strand, Axel, 1893–1983, fackföreningsman och politiker (socialdemokrat), LO-ord-

förande 1947–1956, 1:e vice talman i första kammaren 1952–1970, medlem av

Folksams rehabiliteringsråd, s 152.Strömbäck, Per, 1915–1988, idrottsledare och läkare, styrelseledamot i Svenska Brott-

ningsförbundet 1947, ordförande 1951–1973, SOK:s arbetsutskott 1956–1969, le-

damot av överstyrelsen/riksidrottsstyrelsen 1952–1969, Internationella Brott-ningsförbundets styrelse 1956–1986, vice ordförande 1970–1986, s 102.

Sundqvist, Göte, 1926–1999, generalsekreterare i Centralkommittén för svenska

motionsidrottsförbund, RF:s första motionskonsulent, informationssekreterareRF, sekreterare i Central motionsrådet/projektgruppen för motion, s 127, 201,203, 213.

Svahn, Åke, 1902–1984, idrottsideolog, förlagsman, idrottsledare, historiker, professorsnamn 1975, huvudredaktör för Nordisk familjeboks sportlexikon, 1938–1949, ord-


324

förande i Svenska Roddförbundet 1945–1950, ordförande i Stockholms Korpora-tionsidrottsförbunds verkställande utskott 1944–1949, i Svenska Korporationsid-

rottsförbundets styrelse 1945–1965 (hedersledamot 1966), vice ordförande 1947,ledde arbetet på Gymnastik- och idrottsmuseet 1943–1947, initiativtagare tillLingiadens världssportutställning 1949 i vars arbetsutskott han var ordförande,

vice ordförande i utställningsbestyrelsen, i CF:s styrelse 1943–1950, ordförande iSvenska idrottshistoriska föreningen från dess grundande 1976, s 60, 72, 82.

Svartz, Nanna, 1890–1986, läkare, Sveriges första kvinnliga professor i medicin vid

Karolinska institutet 1938–1957, med i Folksams rehabiliteringsråd och Folksamshälsoråd, s 152, 157.

Tammer, Arne, 1913–2002, frisksportledare och instruktör, en av grundarna av Svenska

Frisksportförbundet 1935, träningsguru och postorderförsäljare av starkare krop-par, s 105–107, 249.

Tegnér, Torsten, 1888–1977, sportjournalist, redaktör för Idrottsbladet 1915–1967, känd

som en dristig debattör, särskilt i frågor som rörde idrott och moral. I RF:s över-styrelse 1926–1941, i AIK:s styrelse 1910–1933, svensk mästare i bandy med AIK1909 och 1914, en viktig aktör vid den demokratiska revolutionen inom AIK 1928,

s 94, 102, 119, 210.Thorsson, Inga, 1915–1994, politiker (socialdemokrat), diplomat och nedrustnings-

expert, riksdagsledamot 1957–1958, 1971–1979, ordförande i socialdemokratiskakvinnoförbundet 1952–1964, Stockholm första kvinnliga borgarråd, ledde den

svenska delegationen vid nedrustningskonferensen i Genève, med i Folksamshälsoråd, s 157.

Tottie, Malcolm, 1909–1996, läkare, medicinalråd Socialstyrelsen 1967–1975, vice ord-

förande för Socialstyrelsens ledningsgrupp för Kost och motion, s 209.Tumba, Sven, (född Johansson), 1931, examen från GCI, idrottsman, en av Sveriges

främsta ishockeyspelare genom tiderna, även en framstående fotbollsspelare och

golfmissionär, ledare för morgongymnastik i radio 1964, belönades av Hälsoåret1958 för att han kommit tillbaka till eliten efter att ha drabbats av en svår skada, s102, 157, 173.

Uggla, Bertil G:son, 1890–1945, militär och radiogymnast, ledde morgongymnastikeni radio 1929–1945. En av mellankrigstidens mest anlitade lärare och ledare inomidrotten och flitig författare i idrottsliga och gymnastiska ämnen. Sekreterare i

Svenska Fäktförbundet, representant i RF:s överstyrelse för CF, i CF:s styrelse1926–1945, ordförande i dess förvaltningsutskott 1939–1945. Allroundidrottsmanoch pristagare vid tre olympiska spel, 3:e plats i stavhopp 1912, gymnastik 1920

och femkamp 1924, s 173.Vahlberg, Gustav, 1906–1986, fackföreningsman och ämbetsman, andre ordförande

325

Personförteckning

Metall 1936, sekreterare i LO 1938–1946, andre ordförande 1946–1948, general-direktör och chef för Arbetsmarknadsstyrelsen 1948–1957, för Väg- och vatten-

byggnadsstyrelsen 1957–1967 och för dess efterföljare 1967–1971, ordförande iFolksams rehabiliteringsråd, s 152.

Westesson, Margareta, skånsk simmerska som belönades av Hälsoåret 1958 för att hon

kommit tillbaka till den svenska simeliten efter att ha drabbats av polio, s 157.Wiklund, Torsten, 1903–1985, militär, idrottsledare, i RF:s överstyrelse 1948–1951, VD

i RF 1951–1963 och i Skidfrämjandet 1963–1976, medlem av 1955 års idrotts-

utredning, s 75, 116–118, 123, 138, 194, 242.Västberg, Disa, 1891–1966, politiker (socialdemokrat), riksdagsledamot 1941–1956,

förbundsordförande för det socialdemokratiska kvinnoförbundet, redaktör för

Morgonbris 1936–1952, medlem av Folksams rehabiliteringsråd, s 152.Åman, Valter, 1905–1998, fackföreningsman och politiker (socialdemokrat), TCO:s

direktör 1945–1960, landshövding i Örebro län 1960–1971, ordförande i en rad

utredningar, däribland grundlagberedningen 1966–1972 och i den utredning somlade fram förslag till 1974 års lagar om anställningsskydd, i juryn för Hälsoåret58, s 161.

Åstrand, Per-Olof, 1922, idrottsfysiolog, professor i kroppsövningarnas fysiologi vidGCI 1970–1977, vid Karolinska institutet 1977–1989, en centralgestalt inomsvensk och internationell idrotts- och arbetsfysiologi, författare till en bok omergometri för 4 M-kampanjen, representant för idrottsmedicinsk sakkunskap i

RF:s utredningskommitté för motionsidrott 1954, medicinskt sakkunnig repre-sentant i motionsidrottskommitténs arbetsutskott, medverkade i TV-program-met Kom i form tillsammans med Mats Benjaminsson 1967, anlitad av 1958 och

1965 års idrottsutredningar som expert, s 90, 99–100, 103, 119, 122, 125, 134, 173,197, 177, 188, 225.

Östman, Anne-Marie, gymnastikdirektör, representerade RF i Centrala motionsrådet/

projektgruppen för motion, s 207.


326

Käll- och litteraturförteckning

OTRYCKTA KÄLLOR

Riksarkivet (RA)

Stockholmsolympiaden 1912

Organisationskommittén, A 1Spelens generalbudget, G 1

Svenska Gymnastikförbundet

Handlingar rörande kampanjer, F 9

Svenska Gångförbundet

Verksamhetsberättelser, B 1

Svenska Korporationsidrottsförbundet (SKIF)

Stämmo- och styrelseprotokoll, A 1aArbetsutskottets protokoll, A 2Kommittéer, A 3Verksamhetsberättelser, B 1Cirkulär, B 2Korrespondens, E 3Handlingar rörande sammanslagning RF/Korpen, F 1Utredningar, F 2Utgående skivelser, F 4Kampanjer, F 6Övrigt tryck, L 2

327


Svenska Orienteringsförbundet

Kampanjer, F 6

Svenska Skidförbundet

Verksamhetsberättelser, B 1

Sveriges Centralförening för Idrottens främjande

Årsmötesprotokoll, A 1:1

Sveriges Riksidrottsförbund

Riksförbundsmötets protokoll, A 1* Riksidrottsmötet, A 1a* Riksidrottsstyrelsen, A 2Skrivelser till och från departementet, E II* Utredningar, F 1Utredningar, F 1a* Konferenser i Europa, F 3ba* TRIM-kommitténs protokoll, F 7a* Centrala motionsrådet/projektgrupp motion, Ö 1bMotionsidrottskommittén, Ö 1c* Försäkringskommittén, Ö 1f* RF:s friskvårdsråd, Ö 1g

* Anmärkning: Arkivserier som fanns i Idrottens hus arkiv då de gicks igenom.

Statens ljud- och bildarkiv (SLBA)

Träna med TV, Sveriges Radio

Idrottshögskolans bibliotek

Busch, Karin, Några förändringar i kostoch motionsvanor under 1970-talet(stencil, SIFO).

RF:s bibliotek, Idrotten Hus, Farsta

RF:s petita 1976/77.Sammanställning av motionskampanjer med anknytning till TRIM 1971–

1976.Sammanställning med RF:s specialförbund, 21/7 1998.Socialstyrelsens Kost- och motionsaktivitet, Information om bantning oktober

1972, Info-PM 6/72.


328

Grammofoninspelningar

Johansson, Jan & Malbert, Bengt, Rädda Sverige, (Megafon, MFEP 17, 1965).

Korpen, Thores ton till motion (Korp, 001).

Sonoprint, Spänsta med Birgitta (nummer saknas).Svenska Gymnastikförbundet, Trimma dig. Ett motionsprogram i gymnastik (SGF 98).

Sveriges Radio, Kom i form ett motionsprogram för hela familjen (RUEP 1037).

Sveriges Radio, Träna med TV. Hälsoträning med musik instruktioner i tal, text och bild(RUEP 1079).

Sveriges Radio, Träna med TV 1. Ett nytt program i hälsoträning av Folke Mossfeldt (SRRecords, RHLP 1214).

Sveriges Radio, Träna med TV 2. Hälsoträning med musik. Instruktioner i tal, text och bild(RUEP 1033).

Muntliga källor

Frithiofson, Karl, Den svenska idrottsrörelsen förr, nu och i framtiden, Forsknings-konferens Bosön 2003-03-28.

Hägglund, Gun, föredrag Statens ljud och bild arkiv, 2003-11-07.Lutti, Klara, telefonintervju, 2004-05-11.Nordqvist, Lars-Olof, e-postmeddelande 2003-10-14.Åstrand, Per-Olof, telefonintervju, 2004-01-28.

Elektroniska källor

<www.bk-sportsmag.se><www.cnn.com><www.european-athletics.org>.<www.friskissvettis.se>.<www.kb.se>.<www.rd.com ><www.rf.se>.<www.scb.se>.<www.who.int>.<www2.svenskidrott.se/riksidrottsmuseet>

329


TRYCKTA KÄLLOR

Officiellt tryck

Folkhälsoinstitutet, Fysisk aktivitet för nytta och nöje (Stockholm, 1999).Medicinalstyrelsen, Allmän hälso- och sjukvård 1947 (Stockholm, 1949).Medicinalstyrelsen, Allmän hälso- och sjukvård 1948 (Stockholm, 1949).Socialstyrelsen, Den civila hälso- och sjukvårdsberedskapens utveckling (Stockholm, 1999).Socialstyrelsen. Medicinska expertgruppen för kost och motion, Kost och motion. Ett

underlag utarbetat av den till Socialstyrelsen knutna medicinska expertgruppen för kostoch motion (MEK) (Stockholm, 1975).

Socialstyrelsen. Medicinska expertgruppen för kost och motion, Kost och motion. Ettunderlag utarbetat av den till Socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning knutna medi-cinska expertgruppen för kost och motion (MEK) (Stockholm, 1978).

Socialstyrelsen & Statens livsmedelsverk, Kost, motion & hälsa (Stockholm, 1992).SOU 1922:8, Utredning angående statsunderstöd för idrottens främjande (Stockholm,

1922).SOU 1957:41, Idrotten och samhället. Betänkande om statens stöd åt idrott och friluftsliv

(Stockholm, 1957).SOU 1958:17, Socialförsäkring och rehabilitering (Stockholm, 1958).SOU 1965:20, Radions och televisionens i framtid Sverige:1. Bakgrund och förutsättningar.

Programfrågor. Organisations- och finansieringsfrågor (Stockholm, 1965).SOU 1965:21, Radions och televisionens i framtid Sverige:2. Bildnings- och undervisnings-

verksamhet. Forskningsfrågor (Stockholm, 1965).SOU 1969:29, Idrott åt alla (Stockholm, 1969).SOU 1990:44, Demokrati och makt i Sverige. Maktutredningens huvudrapport (Stock-

holm, 1990).SOU 1997:148, Utbildningskanalen (Stockholm, 1997).SOU 1998:43, Hur skall Sverige må bättre? – första steget mot nationella folkhälsomål. Del-

betänkande av Nationella folkhälsokommittén (Stockholm, 1998).Sport for All. Five countries report, Council of Europe (Strasbourg, 1970).Statistisk årsbok för Sverige 1961 (Stockholm, 1961).Statistisk årsbok för Sverige 1964 (Stockholm, 1964).Statistiska centralbyrån, Dödsorsaker 1983 (Stockholm, 1985)Sveriges officiella statistik, Folkmängden och dess förändring. Folkräkningen den 31 de-

cember 1950 II. Urvalsundersökningar: Statistik över ålder, kön, civilstånd, yrke och fa-miljer (Stockholm, 1953).

Sveriges officiella statistik, Folkmängden och dess förändring. Befolkningsrörelsen översiktåren 1941–1950 (Stockholm, 1955).

Sveriges officiella statistik, Ohälsa och sjukvård. Levnadsförhållanden 1975–83 (Stock-holm, 1985).

US Department of health and human services. Physical activity and health. A report of the


330

Surgeon General, tillgänglig [online]: <www.cdc.gov/nccdphp/sgr/pdf/sgrfull.pdf>[2005-07-03].

Organisationstryck och årsböcker

Arbetarrörelsens efterkrigsprogram. De 27 punkterna med motivering (Stockholm, 1944).Att börja på nytt…! (Stockholm, 1958).Boken om Lingiaden. Gymnastikfrämjandets årsbok 1940 (Stockholm, 1940).Boråskorpen 1940–1990. 50 år: Boråskorpens Jubileumsskrift (Borås, 1990).Ett friskare folk. Typföredrag till hälsokampanjen 1945. Utarbetade av Hälsokampanjens

medicinska expertråd i samarbete med särskilt anlitade sakkunniga (Stockholm 1946).Folksam och forskningen (Stockholm, 1968).Folksams försäkringsutrednings betänkande (Stockholm, 1962).Friskare liv (Stockholm, 1958).Friskis och svettis 10 år. Jubileumsskrift, (red) Annelie Andersson (Stockholm 1988).Friskis & Svettis motionsbok, (red.) Ingemar Johannesson et al. (Stockholm, 1984).Frivillig svensk gymnastik. Svenska Gymnastikförbundet 1904–1924, (red) Agne Holm-

ström (Göteborg, 1925).Gymnastikfrämjandets årsbok 1942, (red) Agne Holmström (Stockholm, 1942).Gymnastikfrämjandets årsbok 1944, (red) Agne Holmström (Stockholm, 1944).Gymnastikfrämjandets årsbok 1949, (red) Agne Holmström (Stockholm, 1949).Hur går det till. Liten handbok för motionsidrott, (red) Gunvald Håkanson & Nils Bågen-

holm (Stockholm, 1956).Håll dig i gång, Motionskalender med SR (Stockholm 1971).Hälsa och rehabilitering. Föredrag och diskussioner vid rikskonferensen 8 januari 1958 i

Rigoletto-biografen Stockholm (Stockholm, 1958).Hälsosport för alla (Oslo, 1961).Idrott 80. Idéprogram för idrottsrörelsen under 80-talet med sikte på år 2000 (Stockholm,

1981)Idrottsskador. Olycksfallsrisken i bandy, fotboll, handboll och ishockey (Stockholm, 1971).Jubileumsskrift. Norrköpings korporationsidrottsförbund 1945–1985 (Norrköping, 1985).KF-Hälsa. Rapport från konferens om skadeförebyggande verksamhet och hälsofrågor på ar-

betsplatsen (Stockholm, 1964).Korpen 25 år och framåt. Svenska korporationsidrottsförbundet riksorganisation för

motionsidrott – hälsosport (Stockholm, 1969).Korpfotbollen Göteborg 33-årsjubileum 1959 (Göteborg, 1959).Landskrona-Korpen 40 år (Landskrona, 1986).Lingiaden Stockholm 1939 kongressen 24–28 juli. Föredrag - del 1 (Stockholm, 1939).Lingiaden Stockholm 1949. Kongressen 1–6 augusti. Föredrag:1, (red) Agne Holmström

(Stockholm, 1949).Magnusson, Gerherd, Fysisk fostran, en nationalekonomisk angelägenhet (Göteborg,

1924).Riksföreningen för gymnastikens främjande årsbok 1934 (Stockholm, 1934).Riksföreningen för gymnastikens främjande årsbok 1938 (Stockholm, 1938).

331


Riksidrotten 1964. Sveriges riksidrottsförbunds verksamhetsberättelse m.m. (Farsta, 1964).Riksidrotten 1969. Sveriges riksidrottsförbunds verksamhetsberättelse m.m. (Farsta, 1969).Riksidrotten 1973. Sveriges riksidrottsförbunds verksamhetsberättelse m.m. (Farsta, 1973).Riksidrotten 1974. Sveriges riksidrottsförbunds verksamhetsberättelse m.m. (Farsta, 1974).Simfrämjandets femtonårsbok, (red) Sven Wallbom (Stockholm, 1950).SLS 100 år: jubileumsbok 1898–1998, (red) Sven R Holmberg (Stockholm, 1998).Stockholms korporationsidrottsförening 25 år, (red) Sven Lindblom (Stockholm, 1969).Svensk Idrott. Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbunds årsbok 1912.Svensk Idrott. Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbunds årsbok 1922.Svensk Idrott. Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbunds årsbok 1930.Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbund: Riksidrottsförbundets handbok

(Uppsala, 1943).Sveriges Centralförening för Idrottens Främjandes årsbok 1909.Sveriges Centralförening för Idrottens Främjandes årsbok 1910.

Sveriges Centralförening för Idrottens Främjandes årsbok 1912.

Sveriges Centralförening för Idrottens Främjandes årsbok 1929.Sveriges Centralförening för Idrottens Främjandes årsbok 1931.Sveriges Riksidrottsförbunds handbok 1949 års upplaga (Stockholm, 1949).Treklang. Historiskt och aktuellt om Folksam (Stockholm, 1958).Träna med TV, (red) Bengt Bedrup & Bengt Nordlund (Stockholm 1971).Westergren, Erik & Westergren, Ruth, Handbok i gymnastik för den frivilliga gymnastik-

ens ledare (Stockholm, 1946).

Samtida tryck

Apelqvist, Seved, Idrottens olycksfallsrisker (Stockholm, 1962).Apelqvist, Seved, Nytt läge (Stockholm, 1963).Bedrup, Bengt, Håll i form. Träna med Bengt Bedrup (Stockholm, 1964).Bedrup, Bengt, Hålligång (Stockholm, 1973).Bedrup, Bengt, Lunka lagom. Motionera med Bengt Bedrup (Stockholm, 1979).Bedrup, Bengt, Bengt Bedrups joggingskola (Bjästa, 1981).Bernholm, Bernt, Vi och vår hälsa (Stockholm, 1952).Bernholm, Bernt, Hälsan framför allt, en vägledning utgiven av Osram och Philips (Stock-

holm, 1955).Brevskolan, 4M (Stockholm, 1962).Cooper, Kenneth H., Aerobik. Ett nytt, effektivt motionsprogram för bättre kondition och

hälsa (Stockholm, 1969).Forsberg, Leif, Familjen i konditionen. Enkla rörelser och träningstips för vardagsmotion

(Stockholm, 1967).Frithiofson, Karl & Saltin, Bengt, Inkast – mer och bättre idrott åt alla (Stockholm,

1971).Grauers, Jan & Sundbom, Gunnel, Hålliform handbok om kost och motion (Stockholm,

1972).


332

Hall, Margareta, Spänsta med Birgitta (Stockholm, 1967).Holmgren, Lennart, Hörselproblem (Stockholm, 1964).Huss, Ragnar, Hemmets hälsovård och sjukvård (Malmö, 1941).Håll formen med Tumba, (red) Leif Forsberg & Ebbe Zetterstad (Stockholm, 1965).Hälsa och friluftsliv, (Stockholm, 1934).Krarup, N. B., Fetma (Stockholm, 1956).Liljegren, Gustav, Gymnastik åt alla (Eskilstuna, 1919).Ling, Per Henrik, Gymnastikens allmänna grunder, (Stockholm, u.å.).Lo-Johansson, Ivar, ”Jag tvivlar på idrotten”, Stridsskrifter:2 (Lund, 1971).Löfstrand, Elly, ”Husmorsgymnastik”, Kondition ger glädje åt arbete och fritid (Stock-

holm, 1966).Müller, J. P., Mitt system. 15 minuters arbete dagligen för hälsans skull (Köpenhamn, 1904).Müller, J. P., Fem minuter dagligen (Stockholm, 1925).Müller, J. P., Mitt system för kvinnor. 15 minuters dagligt arbete för hälsans skull (Stock-

holm, 1925)Nilsson, Hans, Friskvård (3-betygsuppsats vid pedagogiska institutionen, Stockholms

universitet, 1977).Provendie, Zita, The Royal Swedish longevity diet and weight control program (New York,

1975).Saltin, Bengt, Regelbunden motion … Medicinsk-fysiologisk värdering av träning i medel-

åldern (Stockholm, 1969).Secher, K., Idrottens hygien (Stockholm, 1920).Svahn, Åke, Den svenska korporationsidrotten. En folkrörelse i hälsans tjänst (Stockholm,

1958).Tammer, Arne, Mitt program (u.o., u.å.).Tammer, Arne, Min väg till styrka (Stockholm, 1949).Tammer, Arne, Naturvägen att få en ny kropp (Stockholm, 1963–1964). Westergren, Erik, God vigör ger gott humör. Några tips till människan i maskinsamhället

om vad hon bör göra för att hålla sig i form (Stockholm, 1960).Vår idrott. En bok om kroppsövningar och karaktärsdaning (Stockholm, 1930).Åkerblad, Bengt, ”Hälsa och rehabilitering”, Vägar till hälsa. Hälsovård och rehabilite-

ring i dagens samhälle (Stockholm, 1961).Åstrand, Per-Olof, Arbetsförmåga och kondition (Stockholm, 1957).Åstrand, Per-Olof, Hur man skall få bättre kondition (Stockholm, 1958).Åstrand, Per-Olof, Ergometri – konditionsprov (Stockholm, 1962).Åstrand, Per-Olof, Bättre kondition, (Stockholm, 1975).

Memoarer

Balck, Viktor, Minnen II. Mannaåren (Stockholm, 1931).Unnbom, Birger, Minnen från Korp i norr 1958–1983 (Luleå, 1988).

333


Tidningar och tidskrifterAftonbladetArbetetBarometernDagens NyheterDet BästaExpressenFackföreningsrörelsenFinancial TimesFolksam organ för kooperationens försäkringsrörelseFriskt folkGymnastikledarenGöteborgs PostenGöteborgs TidningenHusmodernHälsovännenJönköpings PostenKontaktenKorpbladetKvällspostenMetallarbetarenMorgon-TidningenNordisk försäkringstidskriftOlympic ReviewRadiolyssnarenRöster i radio/TVSkogsindustriarbetarenSocialmedicinsk tidskriftSport för allaStockholms-TidningenSvensk IdrottSvenska DagbladetSödermanlands NyheterTidskrift för hälsaTidskrift i gymnastikViÅret RuntÖstersunds Posten

LexikonNationalencyklopedin, band 9, 13 (Höganäs, 1992, 1994)Nordisk familjeboks sportlexikon. Uppslagsverk för sport, gymnastik och friluftsliv,

band 1–7 (Stockholm, 1939–1949).Svenskt biografiskt lexikon, band 19 (Stockholm, 1971).


334

LITTERATUR

Ahrne, Göran, & Roman, Christine & Franzén, Mats, Det sociala landskapet. En socio-logisk beskrivning av Sverige från 50-tal till 90-tal (Göteborg, 2000).

Albinsson, Göran Svensk populärpress 1931–1961 (Stockholm, 1962).Ambjörnsson, Ronny, Den skötsamme arbetaren. Idéer och ideal i ett norrländskt sågverks-

samhälle 1880–1930 (Stockholm, 1988).Andersson, Torbjörn, Kung fotboll. Den svenska fotbollens kulturhistoria från 1800-talets

slut till 1950 (Eslöv, 2002).Annerstedt, Claes, Kvinnoidrottens utveckling i Sverige (Malmö, 1984).Arvidson, Bertil, Europarådet 40 år (Stockholm, 1989).Bennett, Tony, ”Popular culture and ’the turn to Gramsci’”, Cultural theory and popular

culture: a reader, (red) John Storey (Hemel Hempstead, 1994).Bergh, Ulf, ”Dagen 18-åringar är längre och tyngre – men starkare?”, Svensk Idrotts-

forskning, nr 4 2000.Bernow, Roger & Österman, Torsten, Svensk veckopress 1920–1975 (Stockholm, 1979).Berridge, Virginia, ”History in public health: a new development for history?”, Hygiea

Internationalis. An Interdisciplinary Journal for the History of Public Health, nr 1 1999,tillgänglig [online]: <www.ep.liu.se/ej/hygiea> [2005-03-08].

Björkman, Jenny, ”Frimärkenas dolda budskap”, Populär Historia, nr 6 2003.Blomdahl, Ulf, Folkrörelserna och folket (Stockholm, 1990).Bohm, Peter, Samhällsekonomisk effektivitet (Uddevalla, 1988).Bolling, Hans, ”Motion och prestation, realitet eller retorik? RF och motionsidrotten”,

Ett idrottssekel – Riksidrottsförbundet 1903–2003, (red) Jan Lindroth & Johan R. Nor-berg (Stockholm, 2002).

Bouchard, Claude, ”Biological aspects of the active living concept”, Physical activity inhuman experience. Interdisciplinary perspectives, (red) James E. Curtis & Storm J.Russel (Champaign, 1997).

Brendon, Piers, Den mörka dalen. Panorama över 1930-talet (Stockholm, 2002).Brunnberg, Hans, Begreppet idrott hos människor inom idrotten (Stockholm, 1976).Bøje, Claus & Eichberg, Henning, Idrættens tredje vej. Om idrætten i kulturpolitikken

(Århus, 1994).Cahn, Susan K., Coming on strong. Gender and sexuality in twentieth-century women’s

sport (Cambridge, 1995).Collins, Randell, Four sociological traditions (Oxford, 1994).DaCosta, Lamartine & Miragaya, Ana, ”Introduction. In search of experiences and

trends of Sport for All worldwide”, Worldwide experiences and trends on Sport for All,(red) Lamartine DaCosta & Ana Miragaya (Oxford, 2002).

Dahlén, Peter, Från Vasalopp till Sportextra. Radiosportens etablering och förgrening 1925–1995 (Stockholm, 1999).

Dahlén, Peter, Radiogymnastiken (kommande).Dansk Idrætsliv. Velfærd og fritid 1940–96, (red) Else Trangbæk (Köpenhamn, 1995).

335


Donnelly, Peter, ”Interpretive approaches to the sociology of sport”, Handbook of sportsstudies, (red) Jay Coakley & Eric Dunning (London, 2002).

Eichberg, Henning, Det løbende samfund. Idrætssociologi ud fra kroppen (Slagelse, 1988).Eichberg, Henning, ”Kropskultur. Teoridannelse i dansk og nordisk humanistisk-social-

videnskabelig idrætsforskning”, Den engelske sports gennembrud i Norden (Köpen-hamn, 1991).

Eichberg, Henning & Jespersen, Ejgl, De grønne bølger. Træk af natur- og friluftslivetshistorie (Slagelse, 1986).

Eisenman, Patricia A. & Barnett, Robert, ”Physical fitness in the 1950s and 1970s: Whydid one fail and other boom?”, Quest, nr 1 1979.

Ekenstam, Claes, Kroppens idéhistoria – Disciplinering och karaktärsdaning i Sverige 1700–1950 (Hedemora, 1993).

Engblom, Lars-Åke, ”Tidningar dör men pressen lever (1945–1958)”, Den svenska pres-sens historia. Bland andra massmedier (efter 1945), (red) Lars-Åke Engblom et al.(Stockholm, 2002).

Engelstad, Fredrik, ”Maktbegreppet efter Max Weber”, Om makt. Teori og kritikk, (red)Fredrik Engelstad (Oslo, 1999).

Engström, Lars-Magnus, Fysisk aktivitet under fritid. En forskningsstrategi (Stockholm,1979).

Engström, Lars-Magnus, Idrottsvanor i förändring (Stockholm, 1989).Engström, Lars-Magnus, Idrott som social markör (Stockholm, 1999).Engström, Lars-Magnus & Andersson, Tommy, Idrottsvanor i ett utvecklingsperspektiv

(Stockholm, 1983).Engström, Odd & Lundström, Stig & Ritter, Kristin, Socialstyrelsen. Ett ämbetsverk

(Lund, 1970).Ericsson, Christer, Fotboll, bandy och makt. Idrott i brukssamhället (Stockholm, 2004).Ericsson, Christina, ”Inledning”, Genus i historisk forskning, (red) Christina Ericsson

(Lund, 1993).Eriksson, Rune, Arv att förvalta – Friskt framåt (Stockholm, 1985).Ett idrottssekel – Riksidrottsförbundet 1903–2003, (red) Jan Lindroth & Johan R. Norberg

(Stockholm, 2002).Euler, Roland von, ”Idrottsrörelsen av idag”, Svensk Idrott 1903–1953 En ekonomisk, his-

torisk och sociologisk undersökning (Malmö, 1953).Franzén, Nils-Olof, ”Radion och dess publiker”, Vårt behov av press, radio och TV. Re-

flektioner kring en undersökning, (red) Sven Broman (Stockholm, 1968).Földesi, Gyöngyi Szabo, ”From mass sport to the ’Sport for All’ movement in the ’socia-

list’ countries in eastern Europe”, International Review for the Sociology of Sport, nr 41991.

Glimell, Hans, Den produktiva kroppen. En studie om arbetsvetenskap som idé, praktikoch politik (Stockholm, 1997).

Goksøyr, Matti, Sivilisering, modernisereing, sportifiering. Fruktbare begreper i idrotts-historisk forskning?, Norges Idrettshögskole (1988).

Goksøyr, Matti, ”Public health between sport and state: State policy and sports ideology


336

in Norway 1930–1960”, Sport and health in history, (red) Thierry Terret (Sankt Au-gustin, 1999).

Goksøyr, Matti (red) & Andersen, Espen & Asdal, Kristin, Kropp, kultur og tippekamp.Statens idrettskontor, STUI og idrettsavdelningen 1946–1996 (Oslo, 1996).

Gramsci, Antonio, ”Hegemony, intellectuals and the state”, Cultural theory and popularculture: a reader, (red) John Storey (Hemel Hempstead, 1994).

Green, Harvey, Fit for America. Health, fitness, sport and American society (Baltimore,1988).

Gruneau, Richard, ”The politics and ideology of active living in historical perspective”,Physical activity in human experience. Interdisciplinary perspectives, (red) James E.Curtis & Storm J. Russell (Champaign, 1997).

Gustafsson, Karl-Erik & Rydén, Per, ”Inledning”, Den svenska pressens historia. Blandandra massmedier (efter 1945), (red) Lars-Åke Engblom et al. (Stockholm, 2002).

Gustafsson, Lars, Problemformuleringsprivilegiet (Stockholm, 1989).Guttmann, Allen, From ritual to record. The nature of modern sport (New York, 1978).Hadenius, Stig, Kampen om Monopolet. Sveriges radio och TV under 1900-talet (Stock-

holm, 1998).Hadenius, Stig, & Weibull, Lennart, Press radio tv. En bok om massmedia i dagens sam-

hälle (Stockholm, 1970).Hadenius, Stig & Weibull, Lennart, Massmedier. Press, radio och tv i förvandling (Stock-

holm, 1999).Hadenius, Stig & Wieslander, Hans & Molin, Björn, Sverige efter 1900. En modern poli-

tisk historia (Stockholm, 1967).Haines, Michael R., ”Mortality decline”, Encyclopedia of social history, (red) Peter N.

Stearns (New York, 1994).Halldén, Olle, Idrottsrörelsen i samhället. Innebörd – omfattning – villkor (Stockholm,

1983).Hardwick, Philip & Kahn, Bahadur & Langmead, John, An introduction to modern eco-

nomics (London, 1986).Hargreaves, Jennifer, Sporting females. Critical issues in the history and sociology of women’s

sports (London, 1994).Heckscher, Gunnar, Staten och organisationerna (Stockholm, 1951).Hirdman, Yvonne, ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning”,

Genus i historisk forskning, (red) Christina Ericsson (Lund, 1993).Hirdman, Yvonne, Att lägga livet till rätta (Stockholm, 1995).Hjort, Magnus, ”Nationens livsfråga” Propaganda och upplysning i försvarets tjänst 1944–

1963 (Stockholm, 2004).Hoberman, John M., Mortal engines. The science of performance and the dehumanization

of sport (New York, 1992).Hoberman, John, ”Toward a theory of Olympic internationalism”, Journal of Sport His-

tory, nr 1 1999.Holt, Richard, Sport and the British. A modern history (Oxford, 1992).Ibsen, Bjarne, ”En eller flere idrætsorganisationer – hvorfor forskelle mellem de nord-

337


iske lande?”, Idrættens enhed eller mangfoldighed, (red) Henning Eichberg & BoVestergård Madsen (Århus, 2002).

Idrættens enhed eller mangfoldighed, (red) Henning Eichberg & Bo Vestergård Madsen(Århus, 2002).

Ingham, Alan G., ”Sportification process: Marx, Weber, Durkheim and Freud”, Sportand modern social theorists, (red) Richard Giulianotti (New York, 2004).

Ingham, Alan & Beamish, Robert, ”The industrialisation of the United States and the’Bourgeoisification’ of American sport”, The sports process, (red) Eric Dunning & Jo-seph Maguire & Robert Pearton (Champaign, 1993).

Jacob, Stefan, Sport im 20. Jahrhundert (Münster, 1994).Janzon, Bode, Manschettyrken, idrott och hälsa. Studier kring idrottsrörelsen i Sverige, sär-

skilt Göteborg, intill 1900 (Göteborg, 1978).Johannisson, Karin, Medicinens öga. Sjukdom, medicin och samhälle – historiska erfaren-

heter. (Stockholm, 1990).Johannisson, Karin, ”Folkhälsa – det svenska projektet från 1900 till 2:a världskriget”,

Lychnos: årsbok för idé- och lärdomshistoria 1991.Johanson, Kjell E & Lindgren, Harry Frisksportens historia (Stockholm, 1985).Johansson, Alf, Arbetarrörelsen och taylorismen: Olofström 1895–1925. En studie av verk-

stadsindustrin och arbetets organisering (Lund, 1990).Johansson, Hilding, ”Idrotten och samhället”, Svensk Idrott 1903–1953. En ekonomisk,

historisk och sociologisk undersökning (Malmö, 1953).Jutel, Annemarie, ”Visions of vice. History and contemporary fat phobia”, Junctures, 1,

Dec 2003, tillgänglig [online]: <www.junctures.org> [2003-12-17].Keyes, Mary, ”Government involvement in fitness and amateur sport”, A concise history

of sport in Canada, (red) Don Morrow et al. (Toronto, 1989).Klockare, Kristian & Österman, Bernt, ”Inledning”, Begrepp om hälsa. Filosofiska och

etiska perspektiv på livskvalitet, hälsa och vård, (red) Kristian Klockare & Bernt Öster-man (Stockholm, 1995).

Koselleck, Reinhart, Futures past. On the semantics of historical time (Cambridge, 1985).Koselleck, Reinhart, Critique and crisis. Enlightment and the pathogeneses of modern so-

ciety (Oxford, 1988).Krusenstierna, Philip von, ”Förord”, Sjödén, Rune, Etermediernas publik. En analys av

Sveriges Radios publikundersökningar 1943–1966 (Stockholm, 1967).Laine. Leena, ”Jämlik idrott – ett brutet löfte”, Idrottens själ, (red) Bo G Nilsson (Stock-

holm, 2000).Lenskyj, Helen, Out of bounds. Women, sport and sexuality (Toronto, 1986).Liljegren, Lars & Wallin, Bengt, Idrott i rörelse. Inlägg inifrån (Malmö, 1985).Lindroth, Jan, Idrottens väg till folkrörelse. Studier i svensk idrottsrörelse till 1915 (Uppsala,

1974).Lindroth, Jan, Idrott mellan krigen. Organisationer, ledare och idéer i den svenska idrotts-

rörelsen 1919–39 (Stockholm, 1987).Lindroth, Jan, Gymnastik med lek och idrott. För och mot fria kroppsövningar i det svenska

läroverket 1878–1928 (Stockholm, 1993).


338

Lindstedt, Anders & Wagnsson, Björn & Sternung, Bengt, Idrottsjuridik (Stockholm,1976).

Ljunggren, Jens, Kroppens bildning. Linggymnastikens manlighetsprojekt 1790–1914

(Stockholm, 1999).Luh, Andreas, ”Betriebssport in Deutschland. Entwicklung und Struktur vom

Kaiserreich bis zur Gegenwart”, Zwischen Arbeiternehmerinteressen und Unter-nehmenspolitik. Zur Geschichte des Betriebssports Deutschland, (red) Gertrud Pfister(Sankt Augustin, 1999).

Lundkvist, Sven, Folkrörelserna i det svenska samhället 1850–1920 (Uppsala, 1977).Lundström, Tommy, ”Staten och det frivilliga sociala arbetet i Sverige”, Frivillig organi-

sering i Norden, (red) Kurt Klaudi Klausen & Per Selle (Oslo, 1995).Lundquist Wanneberg, Pia, Kroppens medborgarfostran. Kropp, klass och genus i skolans

fysiska fostran 1919–1962 (Stockholm, 2004).Löfgren, Orvar, ”Medierna i nationsbygget. Hur press, radio och TV gjort Sverige

svenskt”, Etnologisk samhällsforskning, (red) Karl-Olov Arnstberg (Lund, 1992).Lövgren, Britta, ”’God vigör – gott humör’ Husmodersgymnastiken under 1940-talet”,

Idrott, historia och samhälle 1996.McIntosh, P. C., ”Landmarks in the history of physical education since World War II”,

Landmarks in the history of physical education, (red) P. C. McIntosh et al. (London,1986).

Magnusson, Lars, Sveriges ekonomiska historia (Stockholm, 1996).Mayne, Alan, ”Health”, Encyclopedia of social history, (red) Peter N. Stearns (New York,

1994).Messner, Michael A., Power at play. Sport and the problem of masculinity (Boston, 1992).Miller, Leslie & Penz, Otto, ”Bodybuilderinnen”, Sport zwischen Disziplinierung und

neuen sozialen Bewegungen, (red) Hubert Ch. Ehalt & Otmar Weiß (Wien, 1993).Morgan, William J., ”The philosophy of sport: A historical and conceptual overview

and a conjecture regarding its future”, Handbook of sport studies, (red) Jay Coakley &Eric Dunning (London, 2002).

Myers, Charles A., Industrial relations in Sweden. Some comparisons with Americanexperience (Cambridge, 1951).

Mårtensson, Erik, Ett Friskare Folk. Hälsokampanjen 1945, opublicerad c-uppsats, His-toriska institutionen, Stockholms universitet, 1999.

Møller, Verner, Sundhet og idræt. Kulturanalyser til indredsning af sundhedsaspektet iidrætten (Odense, 1999).

Nielsen, Klaus, ”Skaber elite bredde – og omvendt? En analyse af resultater og tilgang iudvalgte idrætsgrene 1981–2001”, Idrættens enhed eller magfoldighed, (red) HenningEichberg & Bo Vestergård Madsen (Århus, 2002).

Nielsen, Nils Kayser, ”Hälsa och idrott – en modern nationell angelägenhet” Idrott, his-toria och samhälle 1994.

Norberg, Anders & Tjerneld, Andreas & Asker, Björn, Tvåkammarriksdagen 1867–1970.Ledamöter och valkretsar: Band 1 (Stockholm, 1988).

Norberg, Johan R., ”Riksidrottsförbundets hegemoni”, Ett idrottssekel – Riksidrotts-

339


förbundet 1903–2003, (red) Jan Lindroth & Johan R. Norberg (Stockholm, 2002a).Norberg, Johan R., ”Idrottsrörelsen och staten”, Ett idrottssekel – Riksidrottsförbundet

1903–2003, (red) Jan Lindroth & Johan R. Norberg (Stockholm, 2002b).Norberg, Johan R., Idrottens väg till folkhemmet. Studier i statlig idrottspolitik 1913–1970

(Stockholm, 2004).Olofsson, Eva, Har kvinnorna en sportslig chans? Den svenska idrottsrörelsen och kvinnorna

under 1900-talet (Umeå, 1989).Olofsson, Eva, ”Likhet och särart. Om kvinnors motstrategier i svensk idrottsrörelse”,

Kvinnorna och idrotten, (red) Eva Olofsson & Anita Wester-Wedman (Stockholm,1990).

Olsson, Ulf, Folkhälsa som pedagogiskt projekt. Bilden av hälsoupplysning i statens offent-liga utredningar (Uppsala, 1997).

Olstad, Finn & Tønnesson, Stein, Norsk idretts historie. Folkehelse, trim och stjerner 1939–1986 (Oslo, 1986).

Om makt. Teori og kritikk, (red) Fredrik Engelstad (Oslo, 1999).Osborne, Thomas, ”Of health and statecraft”, Foucault, health and medicine, (red) Alan

Petersen & Robert Bunton (London, 1997).Palm, Juergen & Baumann, Wolfgang, ”Germany: Sport for All as a departure into the

unknown lands of sport”, Worldwide experiences and trends on Sport for All, (red)Lamartine DaCosta & Ana Miragaya (Oxford, 2002).

Palmblad, Eva, Medicinen som samhällslära (Göteborg, 1990).Palmblad, Eva, Sanningens gränser. Kvacksalveriet, läkarna och samhället, Sverige – 1890–

1990 (Stockholm, 1997).Palmblad, Eva & Eriksson, Bengt Erik, Kropp och politik. Hälsoupplysning som samhälls-

spegel (Stockholm 1995).Parratt, Catriona M., ”Athletic ‘Womanhood’: Exploring sources for female sport in

Victorian and Edwardian England”, Journal of Sport History, nr 2 1989.Parratt, Catriona M., ”Making leisure work. Women’s rational recreation in late Victor-

ian and Edwardian England”, Journal of Sport History, nr 3 1999.Patriksson, Göran, Socialisation och involvering i idrott (Göteborg, 1979).Petersson, Olof, ”Introduktion”, Maktbegreppet, (red) Olof Petersson (Stockholm,

1987).Petersson, Olof, Makt. En sammanfattning av maktutredningen (Stockholm, 1991).Peterson, Olof & Carlberg, Ingrid, Makten över tanken. En bok om det svenska mass-

mediesamhället (Stockholm, 1990).Porter, Dorothy, Health, civilization and the state. A history of public health from ancient

to modern times (London, 1999).Poulsen, Ib, ”Public service radio – en anakronisme?”, Nordisk forskning om public ser-

vice. Radio och TV i allmänhetens tjänst, (red) Olof Hultén & Henrik Søndergaard &Ulla Carlsson (Göteborg, 1996).

Proctor, Robert N., Racial hygiene. Medicine under the Nazis, (Cambridge, 1988).Proctor, Robert N., The Nazi war on cancer (Princeton, 1999).Pålbrant, Rolf, Arbetarrörelsen och idrotten 1919–1939 (Uppsala, 1977).


340

Qvarsell, Roger, Vårdens idéhistoria (Stockholm, 1991).Qvarsell, Roger, ”Hälsans historia”, tillgänglig [online]: <http://aarhus2001.hum.au.

dk/halvetemne2abstract.html> [2004-02-18].Rabinbach, Anson, The human motor. Energy, fatigue, and the origins of modernity (Ber-

keley, 1992).Reich, Robert B., Arbetets marknad inför 2000-talet (Stockholm, 1994).Reimer Bo, Uppspel. Den svenska TV-sportens historia (Stockholm, 2002).Riordan, James, Sport in Soviet society. Development of sport and physical education in

Russia and the USSR (Cambridge, 1977).Riordan, James, ”Sport and communism – on the example of the USSR”, Sport, culture

and ideology, (red) Jennifer Hargreaves (London, 1985).Riordan, Jim, ”Rewriting Soviet sports history”, Journal of Sports History, nr 3 1993.Rittner, Volker, ”Differentieringsprocesser i sport”, Centring, kropp & sport, nr 3 1983.Ritzer, George, The McDonaldization of society (London, 1996).Rothstein, Bo, Den korporativa staten. Intresseorganisationer och statsförvaltning i svensk

politik (Stockholm, 1992).Sahlberg, Gandor, Berömda svenskar från tolv sekel (Stockholm, 1992).Sandblad, Henrik, Olympia och Valhalla. Idéhistoriska aspekter av den moderna idrotts-

rörelsens framväxt (Stockholm, 1985).Sandahl, Björn, Ett ämne för alla? Normer och praktik i grundskolans idrottsundervisning

1962–2002 (Stockholm, 2005).Saunders, Frances Stonor, Who paid the piper? The CIA and the cultural cold war (Lon-

don, 2000).Schulke, Hans-Jürgen, “The sociological explanatory value of the term sport for adults”,

International Review for the Sociology of Sport, nr 1 1983.Schön, Lennart, En modern svensk ekonomisk historia. Tillväxt och omvandling under två

sekel (Stockholm, 2000).Segerstedt, Torgny T. & Lundquist, Agne, Människan i industrisamhället. Arbetslivet

(Stockholm, 1952).Selle, Per, ”Idretten og det offentlige: Ein familie?”, Frivillig organisering i Norden, (red)

Kurt Klaudi Klausen & Per Selle (Oslo, 1995).Sjödén, Rune, Etermediernas publik. En analys av Sveriges Radios publikundersökningar

1943–1966 (Stockholm, 1967).Sköld, Gullan, Från moder till samhällsvarelser. Vardagskvinnor och kvinnovardag från

femtiotal till nittiotal i familjetidningen Året Runt (Stockholm, 1998).Soukas, Paulina, ”Klass och kön i svensk simsport kring sekelskiftet 1900”, Idrott, histo-

ria och samhälle 2000.Standeven, Joy & DeKnop, Paul, Sport tourism (Champaign, 1999).Stanley, George Kent, The rise and fall of the sportswomen. Women’s health, fitness and

athletics, 1860–1940 (New York, 1996).Stearns, Peter N., Fat history. Bodies and beauty in the modern West (New York, 1997).Stenlås, Niklas, Den inre kretsen. Den svenska ekonomiska elitens inflytande över partipo-

litik och opinionsbildning 1940–1949 (Lund, 1998).

341


Stråth, Bo, Mellan två fonder. LO och den svenska modellen (Stockholm, 1998).Sund, Bill, Fotbollens maktfält: svensk fotbollshistoria i ett internationellt perspektiv (Solna,

1997).Sund, Bill, Det långa 70-talet. En omvärldsanalys (Stockholm, 2003).Sundin, Staffan, Bonniers – en mediefamilj. Konsolidering och expansion 1930–1954 (Stock-

holm, 2002).Svensson, Sten, ”Svensk Idrott 1903–1953”, Svensk idrott 1903–1953. En ekonomisk, histo-

risk och sociologisk undersökning (Malmö, 1953).Svärd, Sven-Erik, Icke-beslut – maktens andra ansikte. En analys av begrepp, metod och

empirisk tillämpning (Stockholm, 1982).Söderberg, Benkt, P. H. Ling vördad och ifrågasatt. Några aspekter på svensk gymnastik-

historieskrivning 1930–1947, opublicerad d-uppsats, Historiska institutionen, Stock-holms universitet, 1994.

Söderberg, Benkt, ”A change in the medical model: From posture to motor behaviour”,Sport and health in history, (red) Thierry Terret (Sankt Augustin, 1999).

Söderberg, Benkt, ”The Swedish Sports Movement and the medical profession – Aquestion of power?”, Sport, body and health, (red) Jørn Hansen & Niels Kayser Niel-sen (Odense, 2000).

Theberge, Nancy, ”Sociological perspectives on physical activity”, Physical activity inhuman experience. Interdisciplinary perspectives, (red) James E. Curtis & Storm J.Russel (Champaign, 1997).

Trangbæk, Else, ”Kvindeidrætten mellem en biologisk og kulturel opfattelse”, Kvin-norna och idrotten, (red) Eva Olofsson & Anita Wester-Wedman (Stockholm, 1990).

Trangbæk, Else, ”Health, science and ideology in relation to gymnastics and sport inDenmark”, Sport and health in history, (red) Thierry Terret (Sankt Augustin, 1999).

Tranøy, Knut Erik, ”Om hälsobegrepp och hälsovård. En betraktelse”, Begrepp om hälsa.Filosofiska och etiska perspektiv på livskvalitet, hälsa och vård, (red) Kristian Klockare& Bernt Österman (Stockholm, 1995).

Tydén, Mattias, Från politik till praktik. De svenska steriliseringslagarna 1935–1975 (Stock-holm, 2002).

Waddington, Ivan, ”Sport and health: A sociological perspective”, Handbook of sportsstudies, (red) Jay Coakley & Eric Dunning (London, 2002).

Wallerstein, Immanuel, Historical capitalism with capitalist civilization (London, 1995).Wallin, Ulf, Sporten i spalterna. Sportjournalistikens utveckling i svensk dagspress under

100 år (Göteborg, 1998).Waters, Malcolm, Modern sociological theory (London, 1994).Weber, Max, Ekonomi och samhälle. Förståendesociologins grunder, del 1 (Lund, 1983).Vescovi, Roberta, ”Education and the cure of the body in the fascist regime”, Sport and

health in history, (red) Thierry Terret (Sankt Augustin, 1999).Vestergård Madsen, Bo, Oplysning i bevægelse – kultur, krop og demokrati i den folkelige

gymnastik (Århus, 2003).Wheeler, Robert F., ”Organized sport and organized labour: The Workers’ Sports

Movement”, Journal of Contemporary History, nr 2 1978.


342

Wijk, Johnny, ”Idrotten under andra världskriget – fältsport, massidrottskampanjer ochGunder Hägg-feber”, Ett idrottssekel – Riksidrottsförbundet 1903–2003, (red) Jan Lind-roth & Johan R. Norberg (Stockholm, 2002).

Wijk, Johnny, Idrott, krig och samhällslojalitet – en folkrörelse på marsch (kommande).Willner, Sam, ”Hälso- och samhällsutveckling i Sverige 1750–2000”, Svenska folkets hälsa

i historiskt perspektiv, (red) Jan Sundin et al. (Stockholm, 2005).Wood, James Playsted, Of lasting interest. The story of the Reader’s Digest (Garden City,

1958).Worldwide experiences and trends in Sport for All, (red) Lamartine DaCosta & Ana

Miragaya (Oxford, 2002).Yttergren, Leif, ”Den svenska ’korpen’. Korporationsidrottens utveckling 1945–1953”,

Idrott, historia och samhälle 1984.Yttergren, Leif, Friluftsfrämjandet 1892–1992 (Stockholm, 1992).Yttergren, Leif, Täflan är lifvet. Idrottens organisering och sportifiering 1860–1898 (Stock-

holm, 1996).Åmark, Klas, Makt eller moral. Svensk offentlig debatt om internationell politik och svensk

utrikes- och försvarspolitik 1938–1939 (Stockholm, 1973).

STOCKHOLM STUDIES IN HISTORYPublished by Stockholm University

Editors: Göran Dahlbäck, Arne Jarrick, Jan Lindroth, Lars Nilsson, Klas Åmark.

Subscription to the series and orders for single volumes (except no.12) should

be addressed to any international bookseller or directly to the distributor: Alm-

qvist & Wiksell International, P.O.Box 7634, SE-103 94 Stockholm, Sweden.

Phone: +46 8 613 61 00. Fax: +46 8 24 25 43. E-mail: [email protected]

1. Folke Lindberg. Scandinavia in GreatPower Politics 1905–1908. 1958. 330 pp.2. Karl E. Birnbaum. Peace Moves and U-Boat Warfare. A Study of Imperial Germany’sPolicy towards the United St<ates April 18,1916–January 9, 1917. 1958. XXII + 388 pp.3. Per G. Andreen. Politik och finansväsenfrån 1815 års riksdag till 1830 års realisa-tionsbeslut. (Politics and Finance. From theRiksdag of 1815 until the Reintroductionof the Silver Standard in 1830.) I. 1815–1818. Engl. Summary. 1958. XXV + 636 pp.4. Herman Schück. Ecclesia Lincopensis.Studier om Linköpingskyrkan under medel-tiden och Gustav Vasa. (Studies on theChurch of Linköping in the Middle Agesand the Reign of Gustavus Vasa.) Engl.Summary. 1959. 613 pp.5. Per G. Andreen. Politik och finansväsenfrån 1815 års riksdag till 1830 års realisa-tionsbeslut. (Politics and Finance. From theRiksdag of 1815 until the Reintroductionof the Silver Standard in 1830.) II:2. 1823–1830. Engl. Summary. 1962. XII + 389 pp.6. W.M. Carlgren. Neutralität oder Allianz.Deutschlands Beziehungen zu Schweden in denAnfangsjahren des ersten Weltkrieges. 1962.276 pp.7. Hans Cnattingius. Studies in the Order ofSt. Bridget of Sweden. I. The Crisis in the1420’s. 1963. 198 pp.8. Rune Blomdahl. Förmyndarräfstenshuvudskede. (The Action against the Re-gency of King Karl Xl [1680–82].) Engl.Summary. 1963. 675 pp.9. Rune Blomdahl. Förmyndarräfstenshuvudskede. (The Action against the Re-gency of King Karl Xl [1680–82].) Supple-

ment. Engl. Summary. 1964. 28 pp.10. Jarl Torbacke. Journalistik på osäkravillkor. Den liberala Afton-tidningen och dessföregångare. (The Liberal Newspaper Afton-Tidningen [1909–1920] and its Predeces-sors.) Engl. Summ. 1966. X + 354 pp.11. W.M. Carlgren. Ministären Hammar-skjöld. Tillkomst – Söndring – Fall. Studier isvensk politik 1914–1917.) Mit deutscherZusammenfassung. 1966. 304 pp.12. Arne Stade. Erik Dahlbergh och Carl XGustafs krigshistoria. Engl. Summary. 1967.448 pp. This volume can be obtained fromMilitärhistoriska Förlaget, Stockholm.13. Rune Blomdahl. Förmyndarräfstens slut-skede. (The Final Part of the Action againstthe Regency of King Karl XI [1682–1700].) Engl. Summary. 1968. Vll + 132 pp.14. Torvald Höjer. Svenska Dagbladet ochandra världskriget. Engl. Summary. 1969.129 pp.15. Karl Bodell. Stad, bondebygd och bergslagvid mitten av 1600-talet. Varuutbytet iÖrebro och dess omland enligt tullängdernasvittnesbörd. (The Trade between Örebro,Närke and the Bergslag in 1641.) Engl.Summary. 1970. 285 pp.16. Birgitta Fritz. Hus, land och län. Förvalt-ningen i Sverige 1250–1434. Del 1. (Die Ver-waltung in Schweden 1250–1434.I) Mitdeutscher Zusammenfassung. 1972. Re-print 1992. 184 pp.17. Rune Blomdahl. Förmyndarräfstensekonomiska resultat. (The Economical Re-sults of the Action against the Regency ofKing Karl XI.) Engl. Summary. 1973. V +137 pp.18. Birgitta Fritz. Hus, land och län. Förvalt-

ningen i Sverige 1250–1434. Del 2. (Die Ver-waltung in Schweden 1250–1434. II) Mitdeutscher Zusammenfassung. 1973. Re-print 1992. 178 pp.19. Axel Norberg. Polen i svensk politik1617–26. (Polen in der SchwedischenPolitik 1617–1626.) Mit deutscher Zusam-menfassung. 1974. 323 pp.20. Uldis Germanis. Oberst Vacietis und dielettischen Schützen im Weltkrieg und in derOktoberrevolution. Engl. Summary. 1974.336 pp.21. Elsa Sjöholm. Gesetze als Quellen der mit-telalterlichen Geschichte des Nordens. 1977.187 pp.22. Staffan Förhammar. Reformvilja ellerriksdagstaktik. Junkrarna och representations-frågan 1847–54. (A Will to Reform or Par-liamentary Tactics? The Junkers and theIssue of Representational Reform 1847–54.) Engl. Summary. 1975. 128 pp.23. Reidun Axelsson, Hans Björklund,Tomas Lidman, Göran B. Nilsson,Andreas Tjerneld & Gunnar T Westin.Partiliv i ståndsriksdagen. Adel och borgare1850–1865. (Party Life in Sweden’s FourEstate Riksdag. Nobles and Burghers1850–1865.) Engl. Summary. 1977. 383 pp.24. Tomas Lidman. Adlig partipolitik vid1800-talets mitt. (Party Politics in theHouse of Nobilily in the 1850’s.) Engl.Summary. 1979. 191 pp.25. Karl-Hugo Wirén. Från skilda håll.Aftonbladets textanskaffning 1886–87. (Fromvarious sources. Aftonbladet’s collectionof texts 1886–87.) Engl. Summary. 1979.256 pp.26. Projekt och Perspektiv. Rapport frånGunnar T. Westins jubileums-seminarium 26–28 augusti 1978. 1979. 124 pp.27. Werner Buchholz. Staat und Stände-gesellschaft in Schweden zur Zeit des Über-ganges vom Absolutismus zum Ständeparla-mentarismus 1718–1720. 1979. 212 pp.28. Jan Glete. Kreugerkoncernen och krisenpå svensk aktiemarknad. Studier om svensktoch internationellt riskkapital under mellan-krigstiden. (The Kreuger-Group and the

Crisis on the Swedish Stock Market.)Engl. Summary. 1981. 674 pp.29. Ingemar Carlsson. Parti–partiväsen–partipolitiker 1731–43. Kring uppkomsten avvåra första politiska partier. (Party–TheParty System–Party Politics l731–43.) Engl.Summary. 1981. 341 pp.30. Jarl Torbacke. ”Försvaret främst”. Trestudier till belysning av borggårdskrisens pro-blematik. (Three Studies Shedding Lighton the ”Crisis of the Palace Courtyard”1914.) German Summary. 1983. 178 pp.31. Andreas Tjerneld. Från borgarståndetsstorhetstid. Statsbudgeten som partiskiljandefråga i den sena ståndsriksdagen. (The”Grand Era” of the Burghers. The Budgetas a Party-making Issue in the lateRiksdag of Estates in Sweden.) Engl.Summary. 1983. 176 pp.32. Kersti Blidberg. Splittrad Gemenskap.Kontakter och samarbete inom nordisk social-demokratisk arbetarrörelse 1931–1945. (Zer-splitterte Gemeinschaft. Kontakte undZusammenarbeit in der nordischensozialdemokratischen Arbeiterbewegung1931–1945.) Mit deutscher Zusammen-fassung. 1984. 276 pp.33. Harald Gustafsson. Mellan kung ochallmoge – ämbetsmän, beslutsprocess och in-flytande på 1700-talets Island. (Royal Offi-cials. Decision-making and Influence in18th-century Iceland.) Engl. Summary.1985. 320 pp.34. 1700-talsstudier tillägnade Birgitta Eriks-son. 1983. 123 pp.35. Bo Hammarlund. Politik utan partier.Studier i Sveriges politiska liv 1726–1727.(Politics without Parties. Studies in thePolitical Life of Sweden 1726–1727.) Engl.Summary. 1985. 248 pp.36. Björn Horgby. Den disciplinerade arbe-taren. Brottslighet och social förändring iNorrköping 1850–1910. (The DisciplinedWorker. Crime and Social Change inNorrköping 1850–1910.) Engl. Summary.1986. 322 pp.37. Anders Berge. Sakkunskap och politiskrationalitet. Den svenska flottan och pansar-

fartygsfrågan 1918–1939. (Expertise and Po-litical Rationality. The Swedish Navy andthe Armoured Ship Issue 1918–1939.)Engl. Summary. 1987. 250 pp.38. Bill Sund. Nattens vita slavar. Makt,politik och teknologi inom den svenska bageri-näringen 1896–1955. (The White Slaves ofthe Night. Power Politics and Technologyin the Swedish Bakery Industry 1896–1955.) Engl. Summary. 1987. 160 pp.39. Per Thullberg. Mjölkstrejken 1942. Soli-dariteten sätts på prov. (The Milk Strike inDalarna 1942. Solidarity is put on trial.)Engl. Summary. 1987. 157 pp.40. Anna-Greta Nilsson Hoadley. Atom-vapnet som partiproblem. Sveriges Socialdemo-kratiska Kvinnoförbund och frågan om svensktatomvapen 1955 1960. (Nuclear Weapons asa Party Problem. The National Federationof Social Democratic Women and theQuestion of Swedish Atomic Weapons1955–1960.) Engl. Summary. 1989.41. Sten Andersson. Mellan Åkarp och Salt-sjöbaden. En studie av arbetsfredsfrågan iminoritetsparlamentarismens Sverige 1923–1928. (Zwischen Åkarp und Saltsjöbaden.Eine Studie über die Frage des Arbeits-friedens in Schweden während der Min-derheitsregierungen 1923–28.) Mit deut-scher Zusammenfassung. 1990. 226 pp.42. Sven Z. Sundin. I storstadens skugga. Boosocken på Värmdön 1860–1970. (In theShadow of the Metropolis. The Munici-pality of Boo on the Island of Värmdö.)Engl. Summary. 1990. 278 pp.43. Staffan Förhammar. Från tärande tillnärande. Handikapputbildningens bakgrundoch socialpolitiska funktion i 1800-taletsSverige. Engl. Summary. 1991. 248 pp.44. Peter Nordström. Reformer och rationa-lisering. Kung, råd och förvaltning under tidig-gustaviansk tid 1772–1778. (King, Counciland Civil Service during the EarlyGustavian Era 1772–1778) Engl. Summary.1991. 236 pp.45. Hans Hellström. Struktur, Aktör ellerKultur? Arbetstidspolitik i det industrialise-rade Sverige. Engl. Summary. 1991. 244 pp.

46. Johnny Wijk. Svarta Börsen – samhälls-lojalitet i kris. Livsmedelsransoneringarnaoch den illegala handeln i Sverige 1940–1949.(The ”Black Market”. The Rationing ofFoodstuffs and the Illegal Trade in Swe-den 1940–1949.) Engl. Summary. 1992.328 pp.47. John Toler. Per Jönsson Rösiö. ”TheAgrarian Prophet”. A Charismatic Leader’s At-tempt to Rejuvenate Small Agriculture andCreate a Commitment to a Cultural RevoltAgainst Industrialism in Sweden. 1992. 354 pp.48:1–2. Jan Glete. Navies and Nations. War-ships, Navies and State Building in Europe andAmerica 1500–1860. 1993. 752 pp.49. Britta Lövgren. Hemarbete som politik.Diskussioner om hemarbete i Sverige 1930–1940-talen, och tillkomsten av HemmensForskningsinstitut. (Housework as Politics.Discussions on housework in Sweden inthe 1930’s and 1940’s and the Establishingof Hemmens Forskningsinstitut [TheHome Research Institute].) Engl. Sum-mary. 1993. 244 pp.50. Torbjörn Nilsson. Elitens svängrum.Första kammaren, staten och moderniseringen1867–1886. (A House for the Elite. The Up-per House, the State and Modernization1867–1886.) Engl. Summary. 1994. 322 pp.51. Gunnar Åselius. ”The Russian Menace”to Sweden. The Belief System of a Small PowerSecurity Elite in the Age of Imperialism. 1994.VIII + 455 pp.52. Lars Gunnarsson. Kyrkan, nazismen ochdemokratin. Åsiktsbildning kring svensk kyrk-lighet 1919–1945. (Church, Nazism and De-mocracy. Opinions about the SwedishChurch 1919 –1945.) Engl. Summary. 1995.256 pp.53. Eva Blomberg. Män i mörker. Arbets-givare, reformister och syndikalister. Politikoch identitet i svensk gruvindustri 1910–1940.(Men in Darkness. Employers, Reformistsand Revolutionary Syndicalists. Politicsand Identity in Swedish Mining Industry1910–1940.) Engl. Summary. 1995. 432 pp.54. Ulf Hamilton. Teknik på bönders villkor.De tekniska och politiska aktörernas infly-

tande på den statsreglerade tekniska föränd-ringen i Sverige 1806–1972. (Technology onAgricultural Terms. Technical and Politi-cal Actors Influence on the State Tech-nology Development in Sweden 1806–1972.) Engl. Summary. 1997. 304 pp55. Lars Kvarnström. Män i staten. Stations-karlar och brevbärare i statens tjänst 1897–1937. (Men of the State. Railway StationsStaff and Postmen 1897–1937.) 1998. Engl.Summary. 256 pp.56. Karl Molin. Den moderne patriarken. Omarbetsledarna och samhällsomvandlingen 1905–35. (The Modern Patriarch. On Indus-trial Supervisors and Societal Change1905–35.) Engl. Summary. 1998. 220 pp.57. Per G. Andreen. Gösta Bagge som sam-hällsbyggare. Kommunalpolitiker – socialpoli-tiker – ecklesiastikminister. (Gösta Bagge asStatesman. Municipal Politician – SocialReformer – Government Minister.) Engl.Summary. 1999. 238 pp.58. Pertti Ulander. Det stora filmkriget.Joseph Goebbels’ kamp mot Hollywood sominslag i nazismens raspolitik. (The GreatFilm War. Joseph Goebbels’ struggleagainst Hollywood. A contribution to theracial policy of Nazism.) Engl. Summary.1999. 190 pp.59. Staffan Förhammar. Med känsla ellerförnuft? Svensk debatt om filantropi 1870–1914. (Compassion or Reason? The Swed-ish Debate on Philanthropy 1870–1914.)Engl. Summary. 2000. 259 pp.60. Marie-Louise Rodén. Church politicsin seventeenth-century Rome. Cardinal DecioAzzolino, Queen Christina of Sweden and theSquadrone volante. 2000. 327 pp.61. Arne Jarrick, ed. Only human. Studies inthe history of conceptions of man. 2000. 383 pp.62. Lars-Erik Hansen. Jämlikhet och valfri-het. En studie av den svenska invandrarpoli-tikens framväxt. (Equality and freedom tochoose. A study in the emergence ofSwedish immigration policy.) Engl. Sum-mary. 2001. 245 pp. [Erroneously pub-lished as number 60.]63. Mattias Tydén. Från politik till praktik.

De svenska steriliseringslagarna 1935–1975.Second edition. (Sterilisation laws in Swe-den 1935–1975. The formation and trans-formation of a policy.) Engl. Summary.2002. 618 pp.64. Birgitta Plymoth. Fostrande försörjning.Fattigvård, filantropi och genus i fabriksstadenNorrköping 1872–1914. (Fostering Support.Poor Relief, Philanthropy and Gender inthe Factory Town Norrköping 1872–1914.)Engl. Summary. 2002. 356 pp.65. Patrick Vonderau. Schweden und dasnationalsocialistische Deutschland. Eine anno-tierte Bibliographie der deutschsprachige For-schungslitteratur. 2003. 210 pp.66. Stig Ekman – Klas Åmark (eds.). Swe-den’s relations to Nazism, Nazi Germany and theHolocaust – a survey of research. 2003. 371 pp.67. Maria Wallenberg Bondesson. Religiö-sa konflikter i norra Hälsingland 1630–1800.(Religious Conflicts in Northern Hälsing-land from 1630 to 1800.) Engl. Summary.2002. 284 pp.68. Niklas Ericsson. Rätt eller fel? Moral-uppfattningar i Stockholm under medeltid ochvasatid. (Right or Wrong? Perceptions ofMorality in Medieval and Early ModernStockholm.) Engl. Summary. 2003. 287 pp.69. Helena Bergman. Att fostra till föräldra-skap. Barnavårdsmän, genuspolitik och väl-färdsstat 1900–1950. (Policing parents.Child welfare officers, gender politics andthe welfare state 1900–1950.) Engl. Sum-mary. 2003. 381 pp.70. Johan Edman. Torken. Tvångsvården avalkoholmissbrukare i Sverige 1940–1981.(The rehab. Compulsory care of alcoholabusers in Sweden 1940–1981.) Engl. Sum-mary. 2004. 468 pp.71. Yvonne Maria Werner, ed. Döden somkatharsis. Nordiska perspektiv på dödens kul-tur- och mentalitetshistoria. (Death as Cath-arsis. Nordic Perspectives on Death asHistory of Culture and Mentality.) Engl.Abstracts. 2004. 228 pp.72. Arne Jarrick & Alf Johansson, eds. Jor-den runt igen – nya bidrag till en gammal glo-balhistoria. (Around the World Again:

New Contribution to an Old Global His-tory.) Engl. Abstracts. 2004. 244 pp.73. Max Engman & Åke Sandström, eds.Det nya Norden efter Napoleon. (ScandinaviaAfter the Napoleonic Wars.) Engl. Ab-stracts. 2004. 267 pp.74. Jan Bolin. Parti av ny typ? Skapandet avett svenskt kommunistiskt parti 1917–1933.(Party of a New Kind? The Creation of aSwedish Communist Party 1917–1933.)Engl. Summary. 2004. 434 pp.75. Lena Eriksson. Arbete till varje pris.Arbetslinjen i 1920-talets arbetslöshetspoli-tik. (Work at Any Cost. The Work Ap-proach in the Unemployment Policy inthe 1920s.) Engl. Summary. 2004. 300 pp.76. Johanna Overud, I beredskap med FruLojal. Behovet av kvinnlig arbetskraft i Sve-rige under andra världskriget. (In national pre-paredness with Mrs Loyal. The need forwomen’s labour in Sweden during WorldWar II) Engl. Summary. 2005. 241 pp.77. Xavier Fraudet, Politique étrangère fran-çaise en mer Baltique, 1871–1914: De l’exclusionà l’affirmation (French foreign policy in theBaltic area, 1871–1914: From exclusion toassertion) 2005. 312 pp.

78. Cecilia Ihse, Präst, stånd och stat. Kungoch kyrka i förhandling 1642–1686. (Clergy,Estate and State. King and Church in Ne-gotiation 1642–1686) 2005. 219 pp.79. Madelene Lidestad, Uppbåd, uppgifter,undantag. Om genusarbetsdelning i Sverigeunder första världskriget. (Mobilizations,Tasks, and Exceptions: The Gender Di-vision of Labor in Sweden during theFirst World War.) Engl. Summary. 2005.226 pp.80. Anna Maria Forssberg, Att hålla folketpå gott humör. Informationsspridning, krigspro-paganda och mobilisering i Sverige 1655–1680.(Keeping the People in a Good Mood: Dis-semination of Information, War Propa-ganda and Mobilisation in Sweden, 1655–1680.) Engl. Summary. 2005. 330 pp.81. Hans Bolling, Sin egen hälsas smed. Idéer,initiativ och organisationer inom svensk mo-tionsidrott 1945–1981. (The Maker of HisOwn Health: Ideas, Initiatives, and Or-ganizations within Swedish Sports for AllBetween 1945 and 1981.) Engl. Summary.2005. 342 pp.

Documents

DiVA portalsu.diva-portal.org/smash/get/diva2:196190/FULLTEXT01.pdf · 4 Akademisk avhandling för filosofie doktorsexamen i historia framlagd vid Stockholms universitet 2005. Hans