Dissektion sommar

kompetenssteG 1

Dokumentation

GöteborGDe unGas sommarakaDemi 2010

GullspånGpiccolokulturutvecklare 2010

skövDekulturlabb på hjul 2010

mariestaDGraffiti mariestaD

2

introDetta är en dokumentation av fyra projekt i Västra Götaland som alla arbetar med konst och kultur kopplat till sommararbetande ungdomar eller arbetslösa unga och vuxna. Projektet Dissektion Sommar Kompetens (DSK) steg 1 är en gemensam platt-form som dessa projekt har bildat tillsammans för att dela med sig av erfarenheter och lära av varandra. Platserna och projekten som deltar i projektet är Gullspångs-kommun – PiccoloKulturUtvecklare (PKU), Göteborg – Konstepidemin/De ungas sommarakademi, Skövde – Kulturlabb på Hjul och Mariestad – Grafitti Mariestad. De tre förstnämnda var projekt med feriearbetande ungdomar och i Mariestad med arbetslösa ungdomar och vuxna. Det projekten har gemensamt är att deras målsätt-ning är att med konst och kultur skapa meningsfulla arbeten som kan skapa föränd-ring i samhället.

Oavsett om det handlar om arbetslösa ungdomar eller om de som behöver syssel-sättning under sommaren får ungdomar alltför ofta genomföra enkla manuella och svagt handledda arbeten, istället för genomtänkta projekt och arbeten där deltagarna får med sig erfarenheter och kunskaper som de senare kan använda i andra arbeten. Arbetet sker i en form som inte är anpassad efter individen och ger få möjligheter att utveckla nya intressen och färdigheter. Initiativtagarna bakom DSK menar att dessa

3

arbeten kan kompletteras. En fråga gruppen stäl-ler sig är - om kommunen såg trädgårdsarbetets alla aspekter, från rensning till design och stads-planering som ett sätt till kompetensutveckling och erbjöd professionell handledning av samtliga delarna av området till arbetslösa unga - vad skul-le hända då? Eller i andra ordalag - Kan konst- och kultursommarjobb/praktik förändra och stärka individer, hela samhällen och världen?

Med denna fråga som en utmaning är målet för alla fyra projekten i DSK att ta fram modiga sommarjobbsprojekt/praktiker för unga. De har identifierat konst och kultur som en bra utgångs-punkt och förutsättning för att skapa sådana ar-beten. Målet är att deltagarna utvecklas genom lärande och ett aktivt deltagande och utformande och att projekten ska stärka ungdomars relation till sin hemstad och kommun. Projekten har också ambitionen att med kultur som metod bidra till att stärka samhällsutvecklingen - att kultur är en kraft i ett samhälle då det genomsyrar en stor del av vårt samhälle och människors vardag genom tex vår stora konsumtion av media av olika slag.

Projektens målsättning är därför att unga till-sammans med professionella kulturaktörer arbe-tar med välmotiverade konstnärliga processer, och därigenom bygger relationer mellan civilsamhäl-let, kommunadministrationen, företag och pro-fessionella kulturaktörer.

kulturprojekt – varför Då?

unGa är en resursAtt kultur och kreativa miljöer lyfts fram som viktiga aspekter för samhällsutvecklingen blir allt tydligare. Vi lever i en tid då många städer ge-nomgår stora strukturella förändringar som också påverkar möjligheter till arbete och innehållet i de nya arbeten. En grupp som har drabbats hårt av den ekonomiska krisen och strukturomvandling-ar är unga. Ungdomsarbetslösheten är ett resultat av detta och har ökat drastiskt de senaste åren. I januari 2010 var arbetslösheten bland unga upp till 25 år 25 procent1 och därmed finns Sverige med bland de länder i Europa som har högst ung-domsarbetslöshet.

En av satsningarna mot arbetslösheten är både statliga och kommunala anslag till sommarjobb och praktikplatser för ungdomar. Tanken är att ge ungdomar möjlighet att tjäna pengar och skaffa yrkeserfarenhet. Det är upp till varje kommun att

1. Källa: Eurostat 2009

hitta arbeten och i DSK-kommunerna kan man se att det ofta blir arbeten inom vård och om-sorg, fastighetsskötsel, vaktmästeri, städning, kök, park- och grönområdesvård och administration. Det är inte lika vanligt att hitta sommarjobb/praktikplatser inom kultursektorn.

Men målet borde inte stanna vid att bara se till att unga har anställning menar initiativtagarna bakom DSK, det är också viktigt att se den resurs som unga är i samhället. De har kunskap, erfaren-het och perspektiv på det samhälle som håller på att ta form som inte äldre har. Många gånger sit-ter unga på kompetenser som kommunen faktiskt behöver och vill behålla. Att skapa en bra relation med sina unga medborgare är därför en bra in-vestering.

kulturens roll i samhälletKulturen lyfts allt oftare som en viktig resurs i samhället tex kan man läsa i Västra Götalandsre-gionens kulturpolitiska vision hur man inom re-gionen ser på kulturens roll i samhället:

”I vår snabbt föränderliga, dynamiska och komplexa värld får kulturen en allt viktigare roll...Kulturen har också en helt avgörande betydelse för hur sam-hället i sin helhet utvecklas. Ett sociologiskt perspek-tiv tydliggör kulturens roll för reflektion, diskussion och fördjupning som utvecklar det demokratiska samhället och skapar jämställdhet mellan könen, social jämlikhet och etnisk, religiös och kulturell mångfald. I kulturen finns en bildande, frigörande och kritisk kraft som vi vill ta vara på.”

Man lyfter också tydligt fram vilken samhällsek-nomisk nytta och roll kulturen kan ha i en regi-on:

”Kulturen skapar även regional tillväxt och utveck-ling och är en viktig konkurrensfördel. Ett starkt kulturliv ökar attraktionskraften hos regionen och bidrar till att locka både till besök och till bosätt-ning. Kulturen kan också användas för att skapa ett kreativt klimat som i sin tur gynnar utvecklingen i privata och offentliga verksamheter.

Kulturföretag är en växande sektor som vi kan skapa bra villkor för genom att den kulturella kom-petensen i regionen är hög. Kulturell utveckling, som är vårt huvudsakliga uppdrag, är på det sättet tätt knutet också till den ekonomiska utvecklingen.”

4

tillGånG till kulturVästra Götalandsregionen lyfter också fram att det är viktigt att öka tillgången till kultur för barn och unga:

”Vi lägger särskilt vikt vid barn och ungdomars del-aktighet i kulturlivet…det handlar om att stödja ungas lust till eget skapande och att ge dem möjlig-heter att på andra sätt och på egna villkor ta del av kulturlivet.”

Men tillgången till kultur och möjlighet att skapa själv är inte självskriven för unga i Sverige idag. Den statliga utredningen om barn och ungas kul-tur med titeln ”Det ser lite olika ut” som blev fär-dig 2006 slog fast att tillgängligheten till kulturut-bud ser just lite olika ut, att alla inte har samma möjligheter att ta del av olika slags kulturutbud och att själv få skapa. 2007 fördes en dialog med unga i Västra Götalandsregionen – ungkulturdi-alog – där slutsatsen var att situationen i Västra Götaland i stort sätt speglar de resultat som kom fram i den statliga utredningen. Situationen i Väs-tra Götaland beskrevs såhär:

Många gånger har vi träffat de eldsjälar som brin-ner för barn och ungdomskultur och sett resultaten av deras engagemang. Det finns många små, bra kulturföreningar och projekt och det finns flera en-gagerade lärare som försöker att bjuda in kultur till skolan. Musikskolan är viktig för många och ar-rangörsstödet från Västra Götalandsregionen har bidragit till bättre tillgång till kultur för en del. Men den övervägande majoritet av de barn och ungdo-mar som vi har träffat har inte alls tillgång till kul-tur i någon stor utsträckning varken att ta del av

bakGrunD

eller att själva utöva. Anledningarna till att de inte har det är varierande det kan vara praktiska pro-blem i form av brist på pengar och lokaler. Det kan vara avstånd och dåligt fungerande kollektivtrafik. Men ibland finns kulturen runt hörnet men det är få som hittar dit. Det är inte lika självklart att spela teater, musik, sjunga eller fotografera som det är att spela fotboll. Det är svårt att hitta ett intresse för något som man inte vet så mycket om. Om man inte har föräldrar eller en engagerad lärare på skolan är det få som själva hittar till kulturaktiviteterna även där de finns.2

Dialogen - Ungkulturdialog - resulterade i en handlingsplan för barn och ungdomskultur i Väs-tra Götaland där man tydligt beskriver vikten av barn och ungas tillgång till kultur och delaktighet i samhällsfrågor:

”Barn och ungdomar i dag har sitt alldeles unika och egna perspektiv på tid. En unik kompetens att ta till vara i beslut och verksamhetsutveckling. Så-väl individen som samhället mår gott av att allas kreativitet, engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande tas tillvara.”

DokumentationenMed bakgrund i detta är det intressant att titta på fyra kommuner och fyra projekt som alla har ambitionen att satsa på konst och kultur kopplat till sysselsättning och framförallt för unga. 2009 sökte de fyra projekten medel från Västra Göta-landsregionen för ett erfarenhetsutbyte mellan projekten och för att göra en dokumentation av

2. se www.ungkulturdialog.se

5

bakGrunD

arbetet under sommaren 2010. Rapporten som följer är således inte en utvärdering av de enskilda projekten utan snarare en beskrivning av skillna-der och likheter mellan de olika projekten i hur man kan arbeta med konst och kultur och unga arbetslösa eller feriearbetare. Texten är en del i er-farenhetsutbytet mellan projekten men också ett sätt att dela med sig av sina erfarenheter till andra med en förhoppning att andra kan inspireras. Det finns en önskan att nätverket mellan aktörer i Sve-rige som arbetar på liknande sätt med unga skulle kunna vidgas och att man kan arbeta mer med ge-mensamma regionala och nationella projekt. Dokumentationen skedde under några veckor under sommaren 2010 och består av samtal med både handledare, projektledare, konstnärer och deltagare i projekten. Vidare i denna dokumenta-tion kan man läsa om varje projekt och ta del av de redigerade samtalen om projekten, om idéer, initiativ, möjligheter, samarbeten, slutsatser och erfarenheter.

slutsatserHar projekten lyckats med målet att förändra och stärka individer, hela samhällen och världen?

Det är inte små ambitioner! Och därigenom är de alla modiga och spännande projekt.

stärka inDiviDer?I intervjuerna med deltagarna som man kan ta del av i denna dokumentation är det tydligt att alla projekten har på olika sätt har förändrat och stärkt individer. Det är slående hur ungdomar-na som deltagit beskriver sitt arbete, att väldigt många uttrycker tydligt sin förvåning över att ar-

bete kan vara roligt, att de har genomfört projekt som de trodde var omöjliga och hur de har upp-täckt nya sidor hos sig själva genom att utmanas. De har haft arbeten där de har fått lov att tänka själva vilket de upplever har varit ett kreativt sätt att arbeta på, något som de upplever som ovanligt jämfört med andra arbeten de haft. Att få ta eget ansvar och känna sig delaktig är också viktiga de-lar i arbetet som de lyfter upp.

föränDra värlDen?Samhället och världen? Att projekten har haft be-tydelse utöver att skapa meningsfull sysselsättning för unga är tydligt men hur dessa projekt bidrar till detta varierar. Det projekten har gemensamt är förstås att man kan jämställa stärkande av in-divider - och kanske särskilt när det gäller unga människor - med en kraft för förändring. Att flera av de unga har tydligt sett kopplingen mellan sitt arbete och utvecklingsarbetet i kommunen och därigenom känt sig mer delaktiga i samhället och har fått ett större förtroende och kunskaper med sig att de kan delta mer aktivt på egen hand efter projektets slut. Men det finns andra aspeker där de olika projekten skiljer sig åt:

storlek har betyDelseHur projekten sträcker sig ut i samhället och till en bredare publik varierar. Det har betydelse vilken storlek det är på kommunen eller staden där man verkar, vilket ger olika möjligheter att nå ut. Kan-ske är det så att det finns större möjligheter för ett litet projekt att göra stor skillnad och synas mer ju mindre ort man arbetar i. Därmed inte sagt att man inte kan göra skillnad med små projekt i en stor stad, samarbetet mellan Konstepidemin och

6

Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus är ett tydligt exempel på detta. Skillnaden är möjlighe-ten att nå ut med sitt arbete till en större publik.

manDat & ambitionerEn annan bidragande faktor är vilka som arbetar i projektet och vilka mandat de har i den kontext de verkar. Det är på ett sätt självklart att det är skillnad på att vara anställd av kommunen som kulturutvecklare eller att vara fri konstnär som ar-betar för en ideell förening, de olika positionerna ger olika ingångar och förutsättningar för projek-ten.

Oavsett mandat är det gemensamt för alla pro-jekt att de som arbetar med detta är oerhört enga-gerade handledare, projektledare och konstnärer. Det är tydligt att det finns stora ambitioner med projekten och man vill leva upp till målsättningen att skapa meningsfull sysselsättning för unga un-der dessa sommarveckor. Det är också påtagligt att man tycker att arbetet är roligt och att man på ett eller annat sätt brinner för både kultur/kon-sten och att få arbeta med unga människor.

tiD & samarbetenDet som är en stor utmaning för de som arbetat i dessa projekt är att hantera den ganska svåra av-vägning mellan ambitionerna att stärka männis-kor och skapa projekt som kan bidra i samhället där man verkar och den tid man har på sig att göra detta på. I snitt har projekten haft tre veckor på sig att genomföra detta. Och då tillkommer att förutom genomföra konkreta projekt, att se till att deltagarna ska hinna lära känna varandra och skapa en trygg och fungerande arbetsgrupp och arbetsplats. Det låter som en omöjlig uppgift men

ändå har dessa projekt till stor del lyckats med detta.

De olika projekten har haft lite olika strategier för att klara detta, samarbete mellan olika verk-samheter är en sådan strategi, att dela på resur-ser både personal och ekonomi skapar utrymme. Att tydligt avgränsa projektet kan vara ett annat sådant arbetssätt. För ett annat projekt har det handlat om att gå in för att jobba väldigt intensivt i några veckor. Det är också tydligt att projekten är i lite olika faser av utveckling. Konstepidemin som arbetat längst med sitt projekt har hunnit utveckla ramar för arbetet och har erfarenheter att bygga vidare på från förgående år. Andra projekt är mer i en uppstartsperiod och prövar sig fram mer.

bemötanDe & processViktigt och kanske avgörande för att projekten ska lyckas är också något som ofta glöms bort eller som inte omnämns och det är bemötande och le-darskap. Att de som leder dessa processer har kun-skap och förmåga att bemöta unga på ett bra sätt, att kunna handleda men samtidigt ge ansvar och utrymme för unga att ta egna initiativ. Att hålla energin levande i en grupp och att trivas i gräns-landet mellan struktur och anarki - en förmåga som behövs om man verkligen vill ge utrymme för deltagarna att vara med och skapa innehållet i arbetet. För detta krävs en särskild kompetens som har funnits i alla projekten och varit avgö-rande för att de ska bli bra.

rekryterinGEn annan utmaning är rekrytering till projekten Vilka unga är det som får delta? Och i vilken mån har de möjlighet att delta? Det är stor skillnad att

7

arbeta med en grupp som alla har valt och har ett intresse för konst och kultur än att arbeta med en blandad grupp där vissa kanske inte har intresse-rat sig för kultur och konst tidigare och framfö-rallt är det skillnad om man dessutom har perso-ner i gruppen med sociala problem. Hur gruppen ser ut har stor betydelse för hur man kan jobba och vilka resurser och kompetenser som behövs för handledning.

Ändå är det tydligt att konst och kulturprojekt ger vissa unika möjligheter att arbeta med olika slags grupper. Med bra handledning kan den krea-tivitet, som alla har oavsett hur den ser ut, få möj-lighet att utvecklas inom ramen för ett projekt.

DelaktiGhetTiden, personal, kompetens och gruppen har också bäring på vilken slags process man leder gruppen i. En levande utmaning och frågeställ-ning som alla projekten har haft är: Till hur stor grad ska man involvera de unga i att driva proces-sen? Och i vilken stadie av projektprocessen väljer man att släppa in de unga? Är det i idéstadiet i projektet eller senare i processen då projektet ska verkställas och konkreta aktiviteter utföras? De olika delarna i ett projekt har olika dynamik och ger också olika slags erfarenheter och färdigheter bland de som deltar. Men ställer också olika krav på de som leder arbetet.

konst?Möjligen har också projektets identitet en påver-kan på val i arbetsformer och målsättningar, är projektet ett konstprojekt? Och i så fall vem äger projektet? Är det ett socialt projekt? Om det är det är resultatet fortfarande konst? Många gånger är

gränserna flytande men var man lägger tyngd-punkten kan påverka innehållet och arbetsättet i projektet.

till slut...Så tillbaka till frågan har projekten förändrat värl-den? Med stora utmaningar och med små medel kan man sammanfattningsvis säga att projekten har skapat meningsfull sysselsättning för ungdo-mar och också skapat kulturprojekt som har haft betydelse i samhället där man verkar. I Göteborg har man bidragit till barns välmående genom att ta fram föremål för barn och personal på lekterapin på Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus, i Gullspångs kommun har vardagen undersöks, manifesterats och dokumenterats på olika sätt, i Skövde har unga handlett workshops för barn och unga och arrangerat ett välbesökt lådbilsrace med kringaktiviteter, i Mariestad har man skapat världens största grafittimålning som har varit ett välbesökt utflyktsmål för både Mariestadsbor och andra långväga besökare (se även deras hemsidor för dokumentation och bilder).

Det är spännande projekt och erfarenheter som ska tas tillvara och kan utvecklas vidare. Utbytet mellan de olika arbetssätt, spännande lösningar och möjligheter är en inspiration till varandra men kan också inspirera andra som vill se kultur och konst som en potential och vill bredda ungas möjligheter att själva skapa och få ta del av kultur. I slutet av detta dokument finns alla kontaktupp-gifter till projekten och projektledarna.

Nu följer berättelser om varje projekt och spännande samtal - god läsning.

Emma Corkhill 2010/09/13

8

konstepiDeminGöteborGDe unGas sommarakaDemi 2010Tjugotvå unga feriejobbare har arbetat i fyra veckor med att ta fram föremål som barn och personal på lekterapin på Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus hade efterfrågat. Temat för arbetet var ”vän-tan”. Det blev skulpturala brevlådor, mosaikplattor till lekterapins gård och olika utformade lekkuber till väntrummen. Under dessa veckor har gruppen arbetat under ledning av projektledaren Sofia Åhrman och konstnärerna Ewa Brodin, Torbjörn Steijner och Nina Zetterquist.

För mer info om Konstepidemin: www.konstepidemin.se

9

konstepiDeminKonstepidemin drivs som en ideell förening och är belägen i det före detta epidemisjukhuset vid Lin-néplatsen i Göteborg. Inom området finns ateljéer där drygt 100 konstnärer inom olika konstformer arbetar. Här finns förutom ateljéer, fyra gallerier, en restaurang, scen, musik, teater, Barnakade-min och olika projekt. Konstepidemin har drivit ungdomsprojekt sedan starten 1987. De Ungas är samlingsnamnet på alla aktiviteter som finns på Konstepidemin för unga och unga vuxna.

För fem år sedan startades projektet De Ung-as SommarAkademi av två av Konstepidemins konstnärer Bibbi Forsman och Mona Wallström. Inspirationen till projektet fick de från ”Galleri 37” i Chicago (www.gallery37.org ) som är ett so-cialt projekt med konstnärliga verktyg.

Varje sommar tar Konstepidemin emot ferie-jobbare från ”Göteborgsstads sommarjobbslotte-ri”. Formellt är ungdomarna, under fyra sommar-veckor, anställda av Park och Naturförvaltningen i Göteborgskommun. Konstepidemin är arbets-platsen och projektet drivs därifrån. Målet är att under handledning av några av Konstnärerna på området arbeta fram verk för publik och offent-ligplats. Under de fem åren som man har arbetat med sommarakademin vissa utgångspunkter för arbetet utformats, här är några viktiga punkter:

Det är viktigt att ungdomarnas arbete leds av •yrkesverksamma konstnärer som har erfaren-het av de kreativa processerna som ett konst-närsyrke kräver, de är dessutom lokalt förank-rade och pedagogiskt verksamma.Samhörighet, gemensam start och avslut. •

hårDa fakta

22 st ungdomar, 11 killar och 11 tjejer med geografisk spridning över hela Göteborg.

Feriearbetarna arbetade heltid under fyra sommarveckor. Totalt 96 tim i juni och 48 tim juli.

Ungdomarnas ferielöner står Göteborgsstad Park- och Naturförvaltningen för. Lönen (för gymn åk1) är 62 kr/tim inkl semersätt-ning.

Kunden, Drottning Silvias Barn och ung-domssjukhus bidrog med 5000 kr till materialinköp.

Konstepidemin har 2010, en totalbudget för De Ungas på 460 000 kr. Kostnader är organisation och proj.kostnader - material, lokaler, omkostnader, löner. Av årets totala budget är 60 000 kr kostnaden för de tre Konstnärerna som under 4 veckor hand-ledde feriearbetarna.

En projektanställd projektledare arbetar, löpande under hela året, med De Ungas på Konstepidemin. Anställningen har varierat från 10% till 100% per månad. Inom De Ungas drivs: De Ungas SommarAkademi – feriearbetarna som arbetar under 4 som-marveckor, De Ungas VinterAkademi – en workshop serie för unga, och olika projekt och workshops.

10

Inledningsvis är hela gruppen feriearbe-tare samlad och med olika gruppövningar fokuserar handledarna på att skapa en bra gruppdynamik och en kreativ miljö, där både den enskilda och gruppen utmanas kreativt. Lön. Ungdomarna är i en arbetssituation med •ansvar. De har ett uppdrag att genomföra och kvalitativa slutprodukter att leverera. Meningsfullt arbete i projektform. Tillsam-•mans med projektledning skapar handle-darna ramar och konkreta mål som ung-domarna arbetar mot från början till slut. Slutprodukterna finns på platser där konsten behövs och gör skillnad. Möta olikheter och fokusera på jämlikhet, •integration, lösningar och möjligheter. Genom avsatt tid och utrymme att hantera ev. problem i gruppen ges övning i respekt, konflikthantering och problemlösning. De Ungas ger tjejer och killar lika stort utrymme att uttrycka sig i projekt.Det oväntade. De Ungas anser att kreativitet •ofta skapas i det oförutsägbara. Det är också viktigt att skapa gemensamma utgångs-punkter i den utsträckning det är möjligt. Men exakt vad slutresultatet blir går inte att föregripa.

Vidare har man identifierat vad man vill att ung-domarna ska få med sig i projektet, de ska ha:

Samarbetat med människor de inte valt •själva.Mött och konfronterat sina förutfattade me-•ningar och föreställningar.Ställt upp mål som de uppnått tillsammans, •mål de först trodde var för stora.Arbetat utåtriktat, lärt sig ta plats och pre-•sentera sig själv.Övat sig i att lösa saker på fler än ett sätt, •vända på perspektivenGenomfört egna kreativa idéer från början •till slutKastats ut i det okända, där resultatet inte är •definierat och fått erfarenhet av att det finns plan och metod för hur man tar sig an en sådan uppgift

11

samtal meD sofia åhrman(projektleDare för De unGas):

konstnärsinitiativKonstnärerna här har konsten som sitt arbete och ser konsten som en viktig del av samhället. De Ungas är ett Konstnärsinitiativ inifrån Konstepi-demin. Projektet ger också Konstepidemin värde-full input. Konstepidemin fyller snart 25 år och vi vill förstås ha in nya influenser och utvecklas. I ateljéverksamheten har vi inte möjlighet att er-bjuda plats för nya konstnärer så ofta. Genom att ha ungdomar här blir vi en del av samtiden.

Projektet startade för att konstnärerna själva ville jobba med ungdomar. Projektet förbereds noga av handledare och projektledare som arbetar tätt tillsammans. Feriearbetarna som arbetar här får mycket tid och energi från vår sida, och det är unikt att ha ungdomarna så i fokus.

Vi har inga speciella krav på de ungdomar som kommer. Däremot begär vi, från Park och Natur förvaltningen, att få ta emot en blandad grupp, vilket innebär att vi vill ha hälften killar och hälf-ten tjejer och att de ska komma från hela staden. Det innebär att vi ibland kan få ungdomar med speciella behov av särskilt stöd i sitt skapande. Och det kan ibland vara svårt att täcka upp hela gruppens behov om det finns ungdomar som be-höver mer tid. Då skulle vi behöva mer resurser så att vi kunde vara fler handledare. Även om vi jobbar så strukturerat som vi gör så är det ändå 22 stycken 17-åringar som ska lära sig något nytt, de ska lära sig ett hantverk.

samarbetaFeriearbetarna får arbeta i grupp och öva på att samarbeta. De uttrycker i utvärderingar att de uppskattar jobbet, att de känner att det de gör är betydelsefullt för andra och att de tycker att arbe-tet är roligt. De säger också att de upplever att de blir sedda och tagna på allvar. Konst och kultur är bra att arbeta tillsammans med, och det både krä-ver och hjälper till, så att man ser varandra. Man kanske jobbar med en bild som väcker någonting och så pratar man och det och det kan växa till ett samtal. Vi gör inte detta för att vi ska skapa trettio nya konstnärer. Det viktiga är att det är ett meningsfullt jobb. Och det är ju många av de som deltar i De Ungas SommarAkademi som kommer tillbaka och deltar i andra aktiviteter som vi har här tex. workshops.

en bra arbetsplatsFör Park- och Naturförvaltningen som avlönar feriearbetarna är det bra för att vi tillhandahål-ler en arbetsplats där de vet att det funkar. Vi har gjort detta i ett antal år och det är ett bra samar-bete vi har med dem. De står för feriearbetarnas lön. Konstepidemin står för alla andra kostnader, som projektledar- och handledarlön och övriga omkostnader. Att vi är en ideellförening och har konstnärer, som handledare, vars engagemang går långt utanför de 60% som de får lön för, gör mycket för projektets genomförande.

Förutom att projektet ger feriearbetarna själv-känsla och på så sätt stärkta unga individer så är projektet också bra för samhället. Genom de samarbeten som vi har, exempelvis Drottning Sil-vias Barn- och ungdomssjukhus, vet ungdomarna som arbetar att det de gör nytta. Och institutio-nerna som är våra kunder och som vi samarbetar med får bra produkter av oss som de kan använda i sin verksamhet.

Vår utgångspunkt var ett projekt som finns se-dan många år tillbaka i Chicago och vi har gått vidare och testat olika saker för att utveckla det till att passa oss här i Göteborg. För att ungdomarna ska kunna vara kreativa, att de ska kunna ägna sig åt konkret arbete och faktiskt bli klara, har vi hittat en struktur och metod. Vi har kort tid på oss, eftersom vi arbetar mot en deadline måste vi ha tydliga ramar. Men det är inte heller en metod utan flera sammansatta delar i olika punkter som vi tycker är viktiga. Vi lägger en grund för det så att det ska bli bra arbete i gruppen.

Tänk om varje stad hade en plats där kom-munen kunde lämna av ungdomar som sedan när de var klara lärt sig något om att samarbeta och snappat upp både hantverk och metoder för hur man kan uttrycka sig och dessutom ta och ansvar. För det gör de här. Och det gör de därför att de känner att deras arbete är meningsfullt. Det fri-gör ungdomarnas kreativitet när de producerar för någon annan i ett meningsfullt sammanhang. Vi skulle gärna ta emot fler unga men vi tar bara emot så många som vi har resurser till.

samtal meD eWa broDin & torbjörn steijner:

utGånGspunkter för arbetetVi tre konstnärer (Ewa brodin, Torbjörn Steijner och Nina Zetterquist) som handleder feriearbetar-na i sommar har planerat tillsammans och pratat

12

ihop oss om hur vi vill arbeta. Fokus är att detta är ett jobb, ett sommarjobb. Att det inte är en skola eller undervisning utan snarare en lärlingsplats. Att det handlar om att utföra ett uppdrag, i detta fall för Lekterapin. När feriejobbarna kommer hit till Konstepidemin har vi i samråd med beställa-ren redan bestämt hur vi löser uppdraget. Vi har också skapat ett regelverk, tider, raster mm, samt en plan hur vi skall arbeta.Vår erfarenhet säger oss att den viktiga gruppdynamiska processen blir snabbare och enklare att styra, samtidigt som fo-kus blir att klara uppsatta mål inom den tidsram vi har.

Det är himla bra att ha en bestämd struktur att utgå ifrån men som i alla kreativa projekt så handlar det om att ha en lyhörd emergent håll-ning, så självklart så ändrar vi under tiden. I de-lar av arbetsuppgifterna ger vi stor frihet att själv skapa kreativa lösningar. Eftersom alla deltagare har olika erfarenhet och förutsättningar har vi skapat ett arbetsflöde som i slutändan ändå ser till att uppsatta kvalitetsmål nås.

I handledarrollen kan man se två olika kontex-ter dels hantverket som skall ge en produkt som har en viss kvalitet samt det egna kreativa uttryck-et. För handledaren så handlar det om att hitta en unik väg att vandra med varje deltagare hållande ett perspektiv i varje hand.

hanDleDninGVi som arbetsledare och handledare måste våga vara tråkiga i våra roller som arbetsledare. Ra-marna kan ungdomarna arbeta kreativt inom, vi som handledare står för att dela med oss av yrkes-

och hantverkskunskap och få ungdomarna att ta fram och lita på sin egen kreativitet! Men vi har ock så en tydlig beställare. Redan under feriear-betets första arbetsdag var vi alla på lekterapin på ett studiebesök, och feriearbetarna vet vad de ska göra och till vem.

Målet är att ”sakerna” skall bli färdiga och leve-reras inom utsatt tid. Det finns sedan processmål som att alla skall växa på något sätt samtidigt som vi som handledare skall fokusera på gruppen. Det är komplext och tätt ihop vävt med varandra. Ar-betet skiljer sig från när jag jobbar som konstlä rare där man har elever i 2 år. Här ska man snabbt lära sig ett hantverk och ett jobb, det är inte konst-undervisning.

läranDe i arbetetI gruppen med ungdomar så är det ju individer med olika förutsättningar att göra ett jobb, precis som på alla andra arbetsplatser. Det får vi jobba med, hjälpa några och bromsa andra och att få ihop gruppen så att alla trivs, att skapa en bra ar betsplats.

De får en intensivkurs i att hur det är att ar beta i grupp. Och hur det är att jobba mot en deadline med beställ ningar och uppdragsgivare. Och att det kan vara en glädje att arbeta, att det är något positivt. Det är nästan det viktigaste.

vaD säGer DeltaGarna:

om kultur: - För mig är konst och kultur ett sätt att uttrycka sig, att man visar vem man är och

13

hur man uttrycker sig vilken sorts person man är och så.

om att arbeta: - Det är ju en bra arbets-livserfarenhet. Fast det inte är ett kneg, alltså inget kroppsarbete, så är det ju ett jobb fortfarande. Vi får ju lön för detta. Och så vet jag nu hur ett krea-tivt yrke ser ut nu istället för att bara ha en idé om det. Nu vet jag hur det går till. Vi lär oss att ha disciplin inom det kreativa eftersom vi tillverkar saker, att ha respekt för arbetsledaren och för ti-der. Jag har aldrig jobbat nio till fem förut.

- Det känns inte som ett jobb. Inte alls. Det är inte jobbigt alls. Här får man umgås och arbeta samti-digt och det är spännande det vi gör. Man känner sig uppskattad. Och eftersom alla här arbetar så vet alla att det man gör är svårt. Man känner att man lever – det känns inte som jobb.

- Jag är glad att jag fick det här jobbet och inte inom ett jobb där man får göra samma sak varje dag. Här får man tänka och göra själv, att man får samla inspiration och göra utifrån det. Jag blev förvånad att jag fick ett sådant här jobb.

- Jag har lärt mig att jobba med nya material och lära känna nya människor och att samarbeta på ett nytt sätt. Vi hjälper varandra och ger inspira-tion till nya idéer. Det är bra att man också vet att det vi gör kommer att användas till något bra i framtiden på sjukhuset.

- Det är så himla roligt! Det är svårt att förklara

hur roligt det är man märker inte att det är jobb. Fast vi gör ju saker till en kund så det är allvar vi kan inte bara sitta och slappa. Jag tänkte på det i fredags att jag nog gärna hade velat jobba på lör-dag också. För en gångs skull finns det inget nega-tivt att säga. - Man lär sig hur en arbetsplats fungerar. Vi har ett ansvar men det är roligt också. Man hade turen att få ett roligt jobb. Vi gör ju saker till sjukhuset så vi tjänar pengar på att göra människor lyckliga, det kan inte bli bättre. Jag är stolt över att jag kan göra något till de barnen.

om uppGifterna: - Man vet att sakerna ska till barn så då måste vi vara noggranna och tänka på säkerhet och så. Det är viktigt att vi ska liksom gå in i en roll när vi gör detta, vi måste tänka på barnen hela tiden. Det är bra att vi vet att sakerna ska användas, så vi tänker in att det ska vara till sjuka barn och skapar därefter.

- Man lär sig mycket av att jobba i grupp, samar-bete – att man ger och tar och lär sig att komma överens, kompromissar. Och att arbeta kreativt och utveckla sin fantasi. Att våga prova olika saker och att tänka på att göra saker till andra. Det är mycket frihet också men frihet under ansvar.

14

GullspånGpiccolokulturutvecklare 2010Under sommaren 2010 har fjorton feriearbetande ungdomar arbetet tillsammans i tre veckor i projektet PiccoloKulturUtvecklare 2010 (PKU). De har arbetat tätt samman med kulturutvecklaren i Gullspångskommun, Staffan Hjalmarsson och med Johan Malmström konstnär som är konstnärlig handledare i projektet. Fokus för arbetet i sommar har varit Projekt Vardag.Mer info: www.gullspangsmodellen.info, Facebook: grp Gullspångsmodellen, projekthemsida: www.vardag.info.

15

pkuEn PiccoloKulturUtvecklare jobbar tätt ihop med Gullspångskommuns kulturutvecklare och deras arbete följer samma politiska mål. Skillnaden är att målen har anpassats till målgruppen dvs unga och till den tid de har till förfogande. Men även om feriearbetet sker under en kort och begrän-sad tid under sommaren utgör deras arbetstim-mar en betydande del av kulturutvecklingsarbetet i kommunen (de 14 PKU:s arbetstimmar under sommaren är mer än vad den kommunala kultur-utvecklaren har för ett helt års arbete, 14 pku x 90 timmar = 1260 timmar, kommunutvecklaren: 1078 timmar). Deras insats ses därmed som en stor satsning i ett pågående projekt som kommu-nen har - Kultur som tillväxtfaktor 2008-12.

projekt varDaG

”Det finns en idé och plan att man ska hitta nya arenor för kultur och att öka kontakten mellan för-eningar och att göra kommunen känd som den kom-mun som satsar på kultur. Att skapa möten mellan lokal kunskap och professionell kultur – det är vad jag tänker att detta projekt är.”

Staffan Hjalmarsson, kulturutvecklare i Gullspång-skommun

Projekt Vardag är ett projekt som drog igång re-dan sommaren 2009, projektet inleddes då Ker-stin Johansson bjöd på vardagsfestival i sitt hem med musik, mat och bilder från Ghana. Vardags-festivalerna fortsatte även denna sommar och flera piccolokulturutvecklare men även ”vanliga” invånare i Gullspångskommun bjöd in till sina

hårDa fakta

90 timmar arbetstid per PKU under fyra veckor, finansierat via kommunens ordina-rie feriepraktik.

45 kr i timlön för PKU, (63 kr inkl soc avg)1260 arbetstimmar sammanlagt, á 63 kr: 80 000 kr.

Styrdokument: projektbeskrivningen för Projekt Vardag och kommunens Strategi-plan för kultur som tillväxtfaktor 2008-12.

Arbetstid: planering för handledare, sam-manlagt 160 timmar.

Arbetstid för handledare under praktik: sammanlagt 260 timmar (varav 180 med PKU:s)

Efterarbete för konstnär för att klippa ma-terial: 60 timmar

Arbetstid rapportskrivning och admin: 20 timmar

Sammanlagt 500 timmar á 250 kr (inkl soc avg), 125 000 kr

Materialkostnad och hyra av utrustning, marknadsföring, arvode inhyrda konstnä-rer, cirka 40 000 kr

Totalt: (PKU, handledning och material mm exkl kostnader för lokal och en viss kommunal admin) 245 000 kr

16

vardagsrum. Ellen Theander bjöd hem Embassy till sitt vardagsrum och i juli tog Magdalena Eriks-son mot dansaren Nana Akoto Bruce från Ghana och den rikskända Emil Jensen bjöds hem till Til-da Evertson.

Utöver vardagsfestivalerna var planen för som-maren 2010 att fortsätta vidareutveckla idén med vardagen tillsammans med gruppen feriearbetar-na aka piccolokulturutvecklarna. Ursprungligen fanns en idé att gruppen skulle försöka gestalta vardagen i Gullspångs kommun med en staty men den idén kändes för begränsande, att det skulle vara omöjligt att hitta EN form för EN vardag och därför kom tanken att man skulle samla in många vardagar. Berättelserna skulle vara ett sätt att be-skriva Gullspångs kommun och vad är det är för en plats - att Gullspångs kommun är lika möjlig som alla andra platser. Huvudmålet var Vardags-manifestationen - vidare skapades en plattform på nätet www.vardag.info där vardagsepisoder kommer att läggas upp varje vecka from 20 sep-tember.

processenHur kan man konkretisera ett projekt om varda-gen? Och hur kan man samla in andra människors berättelser...och varför? Någonstans här släpptes gruppen ner i en tankeprocess tillsammans med projektledaren och den konstnärliga handledaren. Under en gemensam brainstorm började gruppen sätta ord på vardagen utifrån frågan - Varför är det intressant att jobba med vardagen? Några tan-kar:

vardag är ju det som händer varje dag, det är en stor del av varje människas liv. Det är egent-ligen tiden som man lever.

intressant att se hur andras vardag är i gull-spångskommun och få inspiration av varandra.

svår fråga tycker jag…

en stor del av livet är vardagen och jag tror att många har vardagen som en stor väntan på helgen, att man kanske kan göra vardagen till helg.

jag tycker att det är kul med vardagen för att det är så svårfångat, det är det som man inte minns. kultur är så förknippat med fest så det är lite kul att inte jobba med det. roligt att jobba med det som anses vara astråkigt.

hur hanterar man sin vardag, vad betyder var-dagen? Jag är nyfiken på vardagen och jag tror att det finns så många intressanta berättelser i det.

jag tycker att det är intressant med vardagen för att jag tror att det skiljer sig mellan olika delar av kommunen mellan hova och Gullspång tex.

jag tycker att vi ska ta chansen nu och påverka vardagen i hova och försöka göra den bättre.

vardagen är ju ens liv.

17

om man träffar en kompis då berättar man ju om sin vardag, det är ju det man berättar om.

----

Gruppen lotsades genom olika metoder för att arbeta med dessa idéer och samtidigt växte idén fram att lansera en webbsida till hösten, www.var-dag.info, där resultatet av sommarens arbete skulle presenteras. Resultatet blev en självständigt konst-närlig tolkning av vardagen i Gullspångs kommun som lanseras på nätet den 20 september.

samtal meD staffan hjal-marsson & johan malm-ström

läranDe i arbetetDe får egentligen med sig hela projektflödet, fi-nansiering, planering, media, PR, att strukturera, att få saker gjort. I andra jobb tror jag att man skrivs in i en väldigt tydlig position, en ganska låst position. Ett exempel är vardagsfestivalerna för där låter vi ungdomarna producera grejer själva, bollen ligger hos dem hela tiden. De får lite eko-nomiskt stöd för att göra det men de producerar allt själva och de lär sig hur man gör ett eget kul-turarrangemang. Den erfarenheten har de med sig sen och kan ta kontakt med kommunen själva sedan om de vill göra något igen.

Vi är också transparanta, vi lägger ut projekt-beskrivningarna och utvärderingarna på nätet så

att alla kan läsa. Det lär de sig också av. Också att vi definierar drivkrafterna bakom projektet, varför gör vi det här? De har ju ett utvecklingsuppdrag och därför är inte allt färdigdefinierat innan de börjar arbetet. Sedan skapar vi ju processer som vi också lär oss av. Det är ett slags prövande tillsam-mans, där vi också lär tillsammans av misstag.

Vi jobbar inte med att förvalta kultur utan vi vill hitta på nya saker, att inte göra om samma sa-ker som förra året även om de fungerade bra.

De får också en inblick i vad kultur kan vara, vilket kan vara ganska diffust för många. Att arbe-ta här får man möjlighet att se konkreta exempel på vad man kan göra med kultur och vad man kan jobba med. Att träffa människor som jobbar pro-fessionellt med detta är jättebra för ungdomarna. Vi har bjudit in även lokala konstnärer som arbe-tar heltid och det var också bra att få höra hur de arbetar och hur de kommit dit de är idag.

bra för kommunen & för miG...Det är bra att projektet skrivs in i det kommu-nala arbetet för att utveckla kultur och samhället. Kommunen är en sådan stor del av varje männis-kas liv. Det är vktigt att ungdomarna får ta del av arbetet i kommunen och också får kunskap om den och hur man kan delta och påverka. Erfaren-heten gör att man kan förstå hur man kan vara aktiv även efter sommarjobbets slut. Man förstår systemet och hur det är uppbyggt. Att få svar på frågan - hur kan jag få saker att hända här på den här platsen? Vi pratar om att pengarna i projektet

18

är skattepengar, att det är offentliga medel och inte privata och vad det betyder. Att arbetet vi utför är ett uppdrag, att det inte är på låtsas. Att arbetet inte är bara för deras skull utan att det har ett syfte och att de har en uppgift att utföra. Jag tror de får med sig en känsla för att saker är möjliga.

Via detta projekt förs ju också ungdomarnas idéer in i kommunapparaten vilket är bra för kom-munen. Vi har ju 19,2 % ungdomsarbetslöshet i Gullspångs kommun och det är ju ganska mycket. Så det är klart att det är bra att vi skapar arbeten för unga så att de har en möjlighet att få en erfa-renhet av arbete. Dessutom är det är relativt billigt att anlita ungdomar under sommaren då man kan anlita ungdomar till så pass låg timlön som 45 kr. (Anlitar man dem på andra tider så är det över 90 kr) och så är det ju bra om kommuner kan upp-rätthålla fler slags relationer till sina invånare.

Att föra in tveksamheten eller det på många sätt olösliga kring död och liv och att vara män-niska i den kommunala kroppen är bra. Det är bra att man kan föra in dessa olösbara frågor i kom-munen. För frågan vad är vardagen i Gullspångs-kommun kommer ju aldrig att få något svar. Som frågan vad är det att vara en människa, frågor som är större än vad kommunen är. Det tror jag är väl-digt sunt för alla typer av förvaltningar att ta in. Kommunen jobbar ju ändå med liv och död men på ett väldigt operativt sätt med tex äldreomsorg, skola och vård.

Det är intressant också att jag får möjlighe-ten att som kulturutvecklare i en kommun också kunna arbeta såhär operativt med ungdomar, det ger jättemycket. Det är även en stor fördel att få en

relation till ungdomar. Ungdomar som jag t ex ef-ter förra året kunde anlita till andra kulturprojekt i Gullspångsmodellen. Att de då har en förförstå-else för kultur är extremt kraftfullt.

vaD säGer DeltaGarna:

om kultur: -Vi jobbar som kulturutvecklare så vi jobbar för att kulturen ska bli bättre för alla. Och förbättra samhället och inte bara samhället utan allting. Kultur är så mycket.

- Jag har lärt mig en massa nya ord som jag aldrig ens har hört förut. Jag hade inte riktigt tänkt på vad kultur är för någonting. Jag har ju hört det men inte brytt mig om att veta vad det är för nå-got.

- Jag har lärt mig att kultur är väldigt stort och att prata med folk och förstå dem och att alla gör inte likadant som en själv utan att det finns många möjligheter här också. Jag börjar se att det finns saker i Gullspång som man kan utveckla.

om att arbeta: - Jobb det tänker jag är att slita hårt men nu sitter vi mest och pratar och får vara delaktiga i något. Jag tänker att ungdomar får inte säga så mycket oftast. Att ungdomar får mest rensa ogräs och klippa häck och klippa gräs men det här är annorlunda, jag trodde inte ens att det fanns såna här jobb. Men det är kul och jag har förstått att jag är bra på att prata med människor och intervjua dem och man lär sig nya saker hela tiden.

19

- På gott och ont är det mer fritt, vi kanske är mer vana att vara eleverna som tar emot en uppgift is-tället för att själva komma på idén. Det är ju flum-migt, när det inte är klart, när det inte finns några ramar. Jag tycker om det, fast det är svårt. Ibland sitter man bara där och tittar på det vita papp-ret men när jag väl kommer på något då kommer man verkligen igång. Det är svårt att bara få äm-net vardag och göra något med det.

- Det är ju ett speciellt jobb och jag tänker att det är en bra erfarenhet. Klippa gräs, det kan jag göra hemma. Det här är ett jobb där jag får lära mig att få kontakt med media, hur får man dem att komma, hur får man folk att bli intresserade av det man gör. Det är mycket ansvarsarbete och att göra saker själv och det tror jag att man lär sig mycket på. Vi får ju lite fic pengar för det arbete vi gör men jag tror att det största är erfarenheten från ett arbete.

- Jag vill kanske inte bli just kulturutvecklare men jobba med musik, teater eller nåt. Eller något an-nat som har koppling till kultur. Innan tänkte jag inte att man kunde bli kulturutvecklare när man blir stor. Men ju mer man är här ju mer blir man intresserad av det. Man lär sig nya grejer och man får ta eget ansvar. Det är ju kul att an kan få ta eget ansvar under ett sommarjobb.

- Man får ju prata om vad man själv tycker och vad man gör här. På andra jobb brukar man inte få prata för om man är ungdom det är ju ingen som brukar lyssna på en. Men nu får vi tänka väl-

digt mycket nästan varje dag och komma med idéer så det är väldigt kul tycker jag, att vara del-aktig. Och man kanske lär sig att våga tycka saker så att man kan fortsätta att göra det efteråt också. Annars tänker att det är väl ingen som vill höra på mig. Det kanske det man kan lära sig här, att man kan vara bra fast man är ung.

om arranGörskap: - Man lär sig också att saker inte är så svåra, att om man vill boka ett band så är det bara att ringa i stort sätt och fixs en vardagsfestival hemma. Och vi behöver inte Staffan och Johan heller för vi kan samla ihop en grupp, ansöka om lite pengar, hitta ett band eller någonting på egen hand. Det är kanske det vi har lärt oss.

- Man lär sig hur man ska gå tillväga om man ska göra olika projekt och det behöver ju inte vara ett kulturprojekt det kan vara ett annat projekt inom ett arbete senare, utvärderingar och sådant det kan man ju även ha i skolarbete. Vi har kommit in i det i skolan nu och då kunde jag ju redan det från arbetet förra sommaren.

- Det är så varierande jobb, det är ett tänkande jobb. Det är roligt att verkligifiera någonting som först bara var en idé och sedan i det här teamet blir det verklighet. Det är kul att vara med om och vara med i.

- Det är svårt att förändra men det kanske går – att i framtiden har alla i Gullspångskommun kon-serter i sin vardagsrum.

20

skövDekulturlabb på hjul 2010De 10 unga sommarjobbarna i Skövde arbetade i 3 veckor med projektet ”Kulturlabb på hjul” som var ett samarbete mellan flera olika verksamheter i kommunen, Konsten-heten, Skövde Kulturhus, Neo, Balthazar och hemslöjdskonsulenterna. Projektledare och handledare var Tomas Asplund Gustavsson - Konstenheten, Skövde Kulturhus, Neo - Annelie Blomgren, Susann Grahn & Linda Sneider, Mia Lindgren- Hemslöjds-konsulent och Marie Bergman och Tom Farrell från Balthazar.

KULTURLABB PA HJUL 2010

Välkommen till

KULTURLABB PA HJUL 2010

Lådbilsbyggarkurs samt en mängd workshops med bilinriktning för barn och ungdomar. Virkade rattmuffar, glittriga Volvos, doftgranar och mycket mer utlovas!

Programmetså här långt, mer kommer!

Arr: Skövde Kulturhus, Neo, Hemslöjdskonsulenterna och Balthazar

Lådbilsbyggarkurs på Balthazar 16 juni, 21 juni och 24 juni kl 10-16Vid tre tillfällen får du möjligheten att träffa ledare som hjälper dig att bygga en lådbil, däremellan inns möjlighet till eget arbete. För ungdomar mellan 10 och 16 år. Föranmälan, se nedan.

Lådbilsworkshops 17 juni, 22 juni och 28 juniPå Fritidshemmet i Tidan kl 10-12 och på Fritidsgården i Södra Ryd kl 13-15.Vi kommer dit med kunniga ledare, material och hjul. från 10 år. Drop in!

Bilworkshop på Balthazar 18 juni kl 10-16Radiostyrda bilar, designa körkort, och dina tankar om framtidens bil. Från 7 år. Drop in!

Bilworkshop på Konstverkstan, Skövde Kulturhus 23 juni kl 12-16 Kom till Konstverkstan och gör ballongbilar, backspegelpynt, glittriga Volvos och mycket mer. Från 7 år. Drop in!

Slöjda med biltema På Slöjdens hus, Helensparken 28-29 juni kl 10-16Tova tärningar, brodera emblem eller bygg framlyktor av konservburkar. För alla åldrar. Drop in!

Lådbilsrace 30 juni kl 17Tävlingen avgörs i olika klasser, snabbaste, vackraste och mest innovativa mm. Information om vart racet går av stapeln kommer att annonseras i SLA och på webben. Föranmälan, se nedan.

Föranmälan:

neo@skovde.se el

ler

tel 0500-49 85 7

2

Mer info: www.skovde.se/bilen

det är gratis!och bäst

av allt...

f

21

Kulturlabb på hjul innebar en mängd workshops på olika platser i Skövde kommun med bilinrikt-ning för barn och ungdomar, en lådbilsbyggar-kurs på Balthazar och en avslutande lådbilsrace. Projektet var ett resultat av ett samarbete mellan olika aktörer vilket innebar att man kunde erbju-da många olika slags aktiviteter för en bred publik och därigenom också olika arbetsuppgifter för de unga som arbetade i projektet. Samarbetet inne-bar även att man kunde dela på resurser, personal och lokaler. De olika verksamheterna som deltog var:

konstenheten, skövDe kultur-hus - flera workshops skedde i konstverkstan som finns i huset och projektet kopplades till konstutställningen i huset - Bilen i våra Hjärtan.

neo är en idé/mötesplats för unga. Dit kan unga komma som har en idé som de vill genomföra och få hjälp och stöd. Här var ungdomarnas bas under deras sommararbete. Neo har också sedan tidiga-re ett samarbete med Fritidssamordnaren i Södra Ryd som också deltog i projektet.

balthazar är ett teknikens hus. Verksamhe-ten syftar till att göra teknik och naturvetenskap intressant och spännande för barn, elever och lä-rare. Här erbjöd man tex lådbilsbyggarkurser.

hemslöjDkonsulenterna I Västra Gö-taland arbetar sju hemslöjdskonsulenter. I detta projekt arbetade konsulenten Mia Lindgren i samarbete med Slöjdens hus i Skövde.

hårDa fakta

10 stycken unga mellan 16-18 år (3 tjejer och 7 killar).

De unga arbetade 40h i veckan i 3 veckor, v 24-26 finansierat via kommunens ordinarie feriepraktik.

Ungdomarna fick 35 kr i timlön.

Personalen från Neo (fritidsförvaltningen), Konstenheten, Skövde Kulturhus (kultur-förvaltningen), Balthazar (skolförvaltning-en) och hemslöjdskonsulenten (Hemslöjd Västra Götaland) har fungerat som handle-dare inom sina ordinarie tjänster.

Fritidsförvaltningen har bidragit med 10 000 kr.

LQ - samverkan fritid/kultur/social/skol/ut-bildningsförvaltningarna har bidragit med 10 000 kr.

22

samtal meD tomas asplunD Gustafsson (intenDent, konstenheten, skövDe kulturhus) & mia linDGren (hemslöjDskonsulent)

samarbeteDet som har varit intressant i detta projekt är sam-arbetet mellan flera olika verksamheter. Konsthal-len, slöjdkonsulenten, Balthazar - vars uppgift är att öka intresset för naturvetenskap bland unga. och Neo som driver ungdomsverksamhet. Det är aktörer med olika kompetenser.

Samarbetet är också bra då vi har lite olika re-surser och ingångar men har ett gemensam idé och plan som vi genomför tillsammans. Ungdo-marna får också därigenom möjlighet att välja lite inriktning – så att de både har fått utveckla något de är intresserade av samtidigt som de blir introducerade till något nytt och också utvecklas genom att jobba som ett team.

ett sätt att nå ut Det är viktigt med alla kontakter vi får med unga i detta projekt. Vi försöker att hitta alla de med ett intresse för slöjd häromkring och detta är ett bra sätt att komma i kontakt med dem. Detta är ju en potentiell grogrund och genom att arbeta närmare med unga under en period får man per-sonliga kontakter.

Och för konsthallens del tror jag att de har fått en helt annan bild av vad kultur är och kan vara, för det ska man inte glömma bort att projekt som detta är viktig för kulturens överlevnad också. För kulturhuset är det ju viktigt att vi får unga som får ett intresse för kultur – vi deltar i detta projekt

även för vår egen skull. Sedan tycker jag att det är roligt att få kontakt med unga och att arbeta med dem.

Jag tror att de känner sig mer hemma nu i kul-turhuset och vi hoppas ha med dem till hösten i andra aktiviteter. Kontakten kommer att finnas kvar. Vi har en erfarenhet av att ta emot prakti-kanter på kulturhuset och många av dem har vi fortsatt kontakt med och några har fått jobb hos oss sedan. Andra vet vi har gått vidare till olika utbildningar inom kultur och det är jag övertygad om att de inte hade gjort om de inte haft möjlig-heten att komma i kontakt med kultur via oss.

läranDeJag kan se att de har fått större självförtroende och de har fått en förståelse för hur mycket ar-bete som krävs för att göra ett arrangemang av detta slag. Det har varit en process – första dagen var deras idé att vi skulle spärra av största gatan i stan och göra en festival men då gruppen satte sig i hur mycket arbete det är har vi landat i dagens arrangemang. Men även om ambitionerna har fått anpassa sig till resurser och tid har de fått en upplevelse av vad som faktiskt går att göra med ganska lite resurser. Att det går att ringa till ett fö-retag och få sponsring för sin idé. Att bara ringa dessa samtal har varit en viktig erfarenhet för dem tror jag.

hanDleDninGFörra året var det lite för lösa ramar. Men det är svårt att veta var man ska lägga nivån på projektet eftersom urvalet av unga är slumpmässig. Det är ju inte så att gräsklippning är fel och det vi gör är bra – för en del är gräsklippning en bra sysselsätt-

23

ning under sommaren om man kanske har haft ett tufft skolår bakom sig. Alla är ju inte intresse-rade av att arbeta på det sätt vi arbetar. I det urval som görs går vi under namnet fritid vilket kanske inte är rätt beskrivning. Är kultur något man gör bara på fritiden?

Men detta år är vi är fler vuxna i projektet och att det är tydligare ramar för projektet. Det fanns ett koncept som ungdomarna fick utgå ifrån. Det är trots allt en snabb process – på tre veckor ska de komma till en ny arbetsplats, lära känna nya arbetskamrater, kläcka idéer på arrangemang och genomföra någonting. I år fanns det också lite ex-tra resurser så att det finns lite mer utrymme att genomföra idéer som kommer upp – som att vi i år kan hyra ett tält.

Det är svårt ibland att veta hur mycket man ska styra ungdomarna. Vissa saker hade vi kunnat bestämma utan att det hade varit problem. Det var bra att de fick själva välja plats och söka po-listillstånd men det betydde att de fick mindre tid för marknadsföring av eventet och det är kanske inte var så bra. Men samtidigt är det som är bra med detta är just att ungdomar får ta ansvar och driva ett eget projekt. Men tre veckor är kort tid!

Det tar ju tid i att öva sig i att vara kreativ. Då vi skulle bygga utställningen vet jag att det var svårt för dem då vi bara sa här är ett rum och här är lite material – skapa en utställning! Det är svårt om man aldrig har gjort det förut. Likadant med de olika workshops vi gjort det tar ju ett tag innan man lär sig ett kreativt tänkande.

Jag vet att jag tänkte innan att dagens ungdo-mar är väl redan så kreativa men det kanske är så att i skolan idag så övar de inte så mycket i det? Jag börjar misstänka det lite – att man inte är så

van att tänka kreativt – att man från vissa ramar skapar något nytt.

samtal meD annelie blom-Gren, susann Grahn & linDa sneiDer (neo)

hanDleDninGVi coachar unga och bakom det ligger en uträk-nad pedagogik som går ut på att ungdomar ska växa och att de kan fixa själva men att vi finns med som vuxna stöd. Vi har ju många kunska-per som vi kan dela med oss men det är viktigt att ungdomarna som gör. Vi försöker också att få in det ideella tänkandet och att de själva kan göra egna arrangemang efter detta. Men tre veckor är ju kort tid – många av de idéer som ungdomarna haft kunde vi inte göra för tidens skull.

Tanken är att vi ger ungdomarna en ram – en plats eller ett koncept och så får de fylla den. Det de lär sig kan vara olika saker, för någon kan det vara att våga ringa samtal, att skapa, att hitta nya sidor hos sig själv. För vissa kan det vara att kom-ma upp ur sängen på morgonen varje dag – att alla utvecklas på sin nivå. Och att de ska slippa den hopplösa situationen att bli övergiven i en rabatt utan vuxen handledning. Det man oftast får ut av det kommunala sommarjobbet är att man blivit lite brunare men det är allt och några tusenlappar men att arbetet i sig var ganska meningslöst. Vi vill skapa en meningsfull sysselsättning för unga där de också gör något för andra.

Vi arbetar intensivt under sommaren med detta projekt och det ger andra möjligheter men det är tidsbegränsat och med en begränsad budget. Det är ungdomar som fortfarande bor hemma som

24

kanske är vana vid att allt fixas till dem hemma – de kanske inte ens har diskat själva förut. Så att plötsligt få fixa allt själv kan vara lite chockartat.

Samverkan med andra verksamheter i kom-munen har varit så bra, vi har kunnat hjälpas åt. Det är klart att det är tuffa veckor men vi vet vad vi gör och varför vi gör det. Vi har vana att arbeta med ungdomar och har en tanke med det. Det handlar om praktiskt och teoretiskt ledarskap. Att jobba med grupp-processerna och trivas med det. Att lita på processen och ungdomarna.

arbetslivserfarenhet Vi lär känna dem ganska bra och de kan ju ha oss som referenser efteråt. Och det är ju viktigt, det kanske inte är så många som har referenser när de är 16-17 år. Så nästa år då de ska söka andra som-marjobb då kan de ha oss som referenser.

Vi kan ju också uppmuntra dem till att göra vissa saker som de inte tror att de kan. Det har hänt att vi har uppmuntrat dem att söka jobb se-nare med saker de inte trott själva att de var bra på. Kulturarbete täcker in så många områden, pla-nering, ekonomi och alla delar av projekt finns ju med.

De möter också andra engagerade ungdomar som vi har här t.ex. Simon som nyss fyllt arton som driver ett eget företag och jobbar med ljud. Alla kommer ju inte att bli intresserade av att job-ba med kultur men kanske en och åtminstone att de vet att de har ett val och kan välja.

bra för kommunenJag tror att det har stor betydelse att unga får träffa positiva vuxna som ger en klar bild av att Skövde är en bra kommun. Och att bli bra bemött som tonåring. Det är ju viktigt att de har en bra bild av sin kommun, att de får förtroende och att det händer saker här - för vi vill ju att de ska bo kvar här eller att de kommer tillbaka hit när de själva får barn.

Genom sommarjobben når vi också ut till en ny grupp som kanske inte kommit i kontakt med kulturhuset tidigare och kanske kommer några av dem att välja att gå vidare och utveckla någon kulturform, att ett intresse har tänts och det tjänar ju kommunen på. Vi har ju med små medel gjort mycket denna sommar och att kommunen är en del av detta sätter bra spår hos de unga.

Drömmen är att det blir möjligt för fler unga som gör arrangemang för andra unga men på fler platser i staden och kanske under en längre pe-riod än 2,5 vecka. Då skulle vi kunna göra mycket mer.

vaD säGer DeltaGarna:

om kultur: - Jag vill inte bli kulturarbetare – jag ska bli polis men jag tycker att det är viktigt att det finns, att man gör något i staden istället för att ingenting händer. Händer det inget så blir man bara uttråkad och tänker man att man ska flytta istället och då slutar staden att växa och bli större och då mister man nya chanser och möjligheter.

- Ja, det är ju bra att alla i en stad kan få chans att utveckla sig och att man kan få ställa ut på museet tex.

- Kultur är viktigt ibland. Det är viktigt att det händer saker, att Skövde blir en bra stad. Att det blir liv i Skövde. Att man skapar platser där man kan träffas och vara med familjen eller kompisar.

om arbetet: -Det är lite annorlunda tror jag. Man får göra ganska mycket. När man berät-tar vad man gör brukar folk säga att det inte är något riktigt jobb. Men det är det, fast det är ett lätt jobb, lätt därför att man inte behöver lyfta en massa grejer hela dagen tex.

- Ja, det är ett bra jobb. Alltså det är inte jätte

25

mycket ansträngning men man måste ändå lägga manken till fast det känns inte så mycket. Alltså arbetsuppgifterna är lätta inte ansträngande fy-siskt. Det är mest att det är stressigt ibland med all planering, att få allt färdigt i tid. Men det har man ju lärt sig nu så det är inte så svårt längre.

- Det som är det roliga är att man får göra saker som är på riktigt tror jag. Vi får vara med och be-stämma väldigt mycket. Vi fick bestämma själva vad vi ville ha med under denna dagen – vad vi trodde skulle vara roligt för att locka hit folk. Jag har aldrig gjort något sånt här förut.

- Jag hade ju inte riktigt uppfattningen innan hur det fungerade i kulturhuset innan. Det är lite flummigt, det är liksom oseriöst men ändå blir det seriöst – alltså man kan ha skoj samtidigt som man jobbar seriöst, det är en väldigt positiv grej. Att man inte har en chef som säger gör detta annars får du sparken utan man kan vara sådär halvflum bara man gör sitt jobb. Och det funkar ju – kolla vi började för 2,5 vecka sedan och vi har gjort allt det här.

- Flummigt - ja, alltså att man kan skratta på job-bet. Att man inte kan vissa saker men att man kör på ändå. Tänk att vi fick 2,5 veckor på att göra något. Att man skulle göra något som var omöjligt men ändå inte och att det blev så bra. Man sko-jar väldigt mycket under tiden som man gör detta men ändå blir det väldigt seriöst gjort.

om vaD man lärt siG: -Vi hade en mas-sa idéer men vi fick anpassa dem efter vad vi hade råd med. Men vi har också blivit bra på att tänka ut vad vi kunde göra själva istället för att köpa. Jag har lärt mig att det är ganska mycket tillstånd som behövs för att göra en sån här arrangemang och att det är många man måste ringa till och man kan inte bara tänka på sig själv utan också på andra

som ska komma hit. - Kul att se hur man fixar en sån här sak. I bör-jan trodde man inte att vi skulle klara av det. För när vi skrev upp allt som skulle göras var det så mycket. Och man visste inte om man skulle fixa att ringa runt till alla ställen. Och så var det bara tre veckor vi hade på oss. Att arrangera har varit roligt.

- Det var första gången jag har varit konferencier, jag var nervös innan men det gick bra. Jag tänkte att det var som att prata med mina kompisar. Det har varit kul, lite jobbigt men ändå kul hela tiden. Det var svårt att få ihop allt med platsen och täl-tet man fick anstränga sig lite. Men man fick extra kraft när man visste att det var till för andra.

- Jag har lärt mig allt! Mycket, att våga. Jag har ringt en massa samtal – till polisen, till tekniska verket. Jag vågar och nu vet jag att det värsta som kan hända är att jag får ett nej och värre blir det inte. Nu vet jag det, så jag skulle vilja arrangera fler saker för ungdomar.

- Man har fått träffa mycket människor i jobbet, det var bra, både barn och vuxna. Jag tycker om att träffa nytt folk men innan tyckte jag att det var svårt att prata med folk som jag inte kände men nu kan jag det. Och så vet jag nu hur jag ska göra om jag ska göra ett arrangemang i framtiden.

- Det är roligt att prova på något nytt. Det har varit bra, de har sagt att jag har jobbat bra. Jag har upptäckt att det är kul att jobba med barn och hjälpa dem att bygga lådbilar. Det är häftigt att jobba med barn fast jag går fordon på gymnasiet så jag vet inte hur det blir med det. Det är ju ett annat slags arbete än att jobba med bilar. Jag lärt mig om att jobba med barn, det är en hel del nytt faktiskt. Men jag vet inte om jag orkar utbilda mig vidare bara...

26

mariestaDGraffiti mariestaDGraffiti Mariestad bildades strax innan sommaren 2010 av en grupp vars medlemmar re-presenterar en rad olika verksamheter, (kommunen, näringsliv och privatpersoner i Ma-riestad). Projektet går ut på att under sommaren 2010 måla hela silon och skapa världens största graffitikonstverk. En grupp på åtta arbetslösa unga och vuxna har arbetat i projektet under 6 veckor under sommaren. Projektledare och konstnär är Carolina Falkholt. Kontakt-personen i kommunen har varit Maria Henriksson, kulturchef i Mariestad.

27

bakGrunD till projektet2007 arrangerades för första gången evenemang-et SpeedArtDesign. Ett evenemang som har den ovanliga kombinationen snabba bilar, konst och design. Omkring 25 000 människor vallfärdade till Mariestad under de två dagar som evenemanget pågick och det blev en succé. Denna sommar 2010 är det dags igen.

Under förarbetet till årets evenemang kom idén att skapa ett graffitikonstverk på den 35 me-ter höga silon som står i Mariestads gästhamn och gruppen kontaktade konstnären Carolina Falkholt. Projektet sågs som ett viktig del i ett förändringsarbete i Mariestad - ett nytt oväntat Mariestad - för vem förväntar sig världens största graffitikonstverk i Mariestad?

Då silon skulle rivas var det viktigt att projek-tet kom igång snabbt, en snabb mobilisering av kommun, näringsliv och engagerade medborgare gjorde det möjligt och under sommaren har silon fyllts med graffitikonst av både allmänheten och av professionella konstnärer. Färg har funnits till försäljning från de praktikanter som arbetat på plats. De har också varit guider och berättat för besökare om projektet och om graffitin.

samtal meD maria henriks-son (kulturchef i mariestaD)

GränsöverskriDaDet är intressant hur projektet blev till, vilka som har engagerat sig i projektet och hur projektgrup-pen har sett ut. Vi har varit representanter från kommunen, men vi är långt ifrån de enda, utan projektgruppen består också av privatpersoner, Studiefrämjandet, och representanter från Marie-stads näringsliv. Det i sig har gett en sådan kraft, just att man har arbetat över gränserna.

Det var Björn Nordén, som också är engagerad i Speed Art, som fick tag i konstnären Carolina Falkholt. När hon såg silon fick hon idén att vi skulle kunna göra världens största graffitikonst-verk här under sommaren. Vi var ett antal från projektgruppen som tyckte att det var en bra idé, och vi bestämde direkt att vi genomför det!

Detta var i maj. Vi har under extremt kort tid försökt att få ihop en ekonomi. Vi har sökt spon-sorer, samarbetspartners, kommunen har ställt upp och lite. Vi är faktiskt nästan hemma, vilket är helt fantastiskt. Det är extremt – vi har ju inte kunnat söka pengar eftersom ansökningstiderna var för långt bort och inte passade i tid. Vi var tvungna att hitta pengar nu. Det gick för att vi var olika intressenter i projektet där vi fördelat arbets-uppgifterna. Några har tex arbetat med media och

28

sponsring, jag har jobbat med förankring och det som är internt inom kommunen. Samarbetet har gått bra och det visar vad man kan göra om man arbetar gemensamt mot ett och samma mål med samma inställning. Det är något som är ganska nytt tror jag. Vi klarade detta, men det är också slitsamt att arbeta med så kort varsel. Det har tagit mycket energi, men det har samtidigt också va-rit väldigt kul med många spännande processer. Projektet har fått stor uppmärksamhet i media. Det var ju en del av syftet, att placera Mariestad på kartan. Förutom detta handlar det också om sysselsättning och att det är en publik aktivitet.

sysselsättninG + kulturJag hoppas verkligen att detta projekt ska föda nya idéer och framförallt visa hur vi i framtiden kan tänka kring sysselsättning, konst och konstpro-jekt. Det har varit roligt att se hur Carolina har arbetat med gruppen från AME och hennes res-pekt för människor. Struktur och organisation är något som vi måste utveckla.

Mariestad är en stad med mycket social pro-blematik, men man kan inte sluta upp att tro på människor. Och i ett projekt som detta kan det skapas nya möjligheter, framförallt för ungdo-mar.

Min idé just nu är att fortsätta arbeta med kreativitet, konstnärliga uttryck och arbetslös-het. Att hitta aktiviteter där man kan arbeta med konst och processer. Och att koppla detta till hur man kan jobba med kommunikation, blogg, dokumen¬tation kring något som känns me-ningsfullt. Idag finns det en stor grupp som har svårt att hitta in i arbetsmarknaden, så det gäller

för oss att förstå vilka nya kompetenser som be-hövs.

samtal meDcarolina falkholt

Det omöjliGaDet är ju mycket socialt arbete här för mig, att få människorna här att känna sig bekväma eller på något sätt delaktiga i situationen. Det är ju ett konstverk alltihopa. Jag var kanske inte helt be-redd på detta med att vara arbetsledare och jag skulle vilja lägga mer tid på det. En människa be-höver ju så mycket tid och omtanke framförallt, och det har jag inte möjlighet att ge, för projekteti sig är så stort och det är så mycket människor involverade. Det är större än vad jag hade räknat med. Jag är ju konstnär och musiker, jag är ju inte en socialpedagog eller handledare på det sättet, jag är ju konstnärlig ledare. Och det är ju ett visst ar-bete att arbeta med människor som inte har job-bat konstnärligt förut, så då får jag jobba utifrån individen och kreativitet och på något sätt göra om kreativiteten till konst i min kontext. Det är ett arbete i sig att bara det, plus att jag ska handledakonstnärer som kommer hit och ska måla, plus att det ska ske kommunikation med media osv det är så himla många aspekter i projektet. Ja, jag vet ingen annan som skulle vilja jobba såhär men det ligger väl i min natur.

GrafittinGraffitin är ju en berättelse om något som pågår. Och här har ju verkligen alla i alla åldrar varit och sprejat. Jag har ofta förvånats. Jag blev så förvånad

29

att alla måste testa och prova. Grafittikulturen kan vara så stängd och vanliga människor får inte ta del av den men det vill jag sticka hål på. Vardagsliv och kultur som möter konsten och här är en så-dan plats där dessa möts i en konstig blandning.

Jag tänker att det här verket vill bara sitta här och visa på något sätt hur fel det kan bli men så rätt. Men händelsen är också människorna som möts och kommer förbi. Samtal som uppstår. Frå-gor som ställs. Det är många som dras hit för att det är något konstigt som händer. Det är i offent-ligheten och fritt på det sättet. Det är inte kon-sumtion, utan mer en upplevelse.

nytt sätt att jobba på?Det är så stort detta. Att bara förhålla sig till några kvadratmeter tegelsten brukar räcka för mig ochså har jag allt detta! Det är ju ett helt jävla kvarter. Att bara förhålla sig till det rent fysiskt är förla-mande och frigivande samtidigt. Och det finns entidsbegränsning, vi har bara två veckor kvar nu.

Det hade varit fint att få komma tillbaka och ge nytt liv åt det nästa sommar. Men jag vet inte vad som kommer att hända med detta projekt. Varje individ kan ju ta med sig något härifrån men nu finns den här platsen och jag vet inte kanske finns det andra platser som man kan ge ett nytt graffiti liv åt för en stund, att lyfta upp och lyfta fram, att göra till en mötesplats. Jag vet inte detta är kanske ett nytt sätt att arbeta på.

Det är så fint att arbeta här med de här män-niskorna och göra konst tillsammans med dem. Det blir vackert, projektet går ju att se från så många håll, detta projekt med människorna här och staden och platsen, det är så storskaligt. Jag

skulle vilja göra det mer. Det finns så många plat-ser som man skulle kunna blåsa liv i.

samtal meD DeltaGare...Egentligen skulle jag börja en praktik på REMA här i stan. Men så fick jag reda på detta och kol-lade om jag inte fick vara här istället och det fick jag för soc. Så jag är här via AME och gör praktik.

Och jag är glad, jag hade ju inte räknat med att jag skulle få vara på ett sådant bra ställe som det här. Jag tänkte bara att det måste vara bättre än REMA. Sedan när jag hade varit här ett par dagar förstod jag. Det är guldvärt detta ställe. Det är en kombination av många saker. Man träffar många människor, man sitter inte med samma grej utan man kan jobba i sitt eget tempo med olika saker. Det är en väldigt liberal chef här också. Och grup-pen som har kommit hit är den mest krokiga och skumma grupp som existerar tror jag men som är bra allihopa. Det är allt detta som gör det bra.

Jag har varit lite alltiallo, lite vaktmästare näs-tan jag hjälper alla med allt. Det har varit mycket social träning, att möta folk, att prata med dem och kunna uttrycka sig. Vi står ju och säljer färg men vi finns också på plats för allmänheten som kommer hit och kan guida. Så pratar vi med dem och deras tankar och funderingar om projektet.

Jag vågar träffa folk och se dem i ögonen, såna saker, det kanske är struntgrejer men det är häftigt för mig. För andra är det kanske enkelt att prata med andra och se dem i ögonen. Men jag är ju re-lativt ny i samhället, jag har ju bott på institution och varit i fängelse, de senaste åren ända sedan jag var tolv. Så detta är väldigt häftigt för mig.

Annars hamnar man ofta på en praktik själv

30

och får göra allt skitgöra. Det är väl ingen som menar illa med det. Men det brukar bli så. Men här är alla lite chef över alla, det känns så. Man får mer ansvar och det gör ju att det känns roligare att komma hit. Man vet att man gör något också.

Det är en härlig grupp människor här också som bryr sig. Jag hoppas att man kommer att fort-sätta att driva projekt som detta.

*Jag fick söka genom arbetsförmedlingen för att få vara med och jag var hur nervös som helst. Det var ju den första intervjun som jag har varit på nå-gonsin. Jag skakade av nervositet. Men Carolina sa att jag var som klippt och skuren för detta projekt! Jag har hittat många bra vänner här och det har varit alldeles fantastiskt. Det är viktigt att ha bra vänner där man arbetar.

Det har varit ett bra jobb. Det är klart att det har varit en del motgångar men vi som grupp har hållit ihop som en familj. Alla gamla sura tanter och gubbar som inte tyckt om projektet tex. Det har varit svårt ibland, ett nytt projekt med inte så mycket struktur. I början var jag här hela tiden och tog kanske lite för mycket ansvar men det har också varit roligt. Det har varit stressigt också, i början kunde vi inte så mycket. Men det har vi lärt oss att hantera.

Det är kul att prata med alla som kommer hit och målar och projektet har utvecklats över tid och vi har lärt oss mycket. Vi har blivit så mycket bättre på att veta hur vi ska hantera folk och hjälpa till. Som helhet har det varit helt underbart. Och det känns lite surt att nu när vi börjar få styr på det hela, då ska det läggas ner. Det har gått så fort dessa sex veckor.

Men det är klart att detta vi håller på med är ett

konstverk men det vi egentligen håller på med det är att förändra oss själva skulle jag säga. Jag har ju varit väldigt reserverad innan, jag har inte varit den som har tagit kontakt. Men jag tycker att jag har blivit bättre på att ta kontakt med människor som jag inte känner.

Jag vill inte att det här projektet ska lägga ner. Då blir det, det där gamla vanliga att man bara sit-ter hemma och söker jobb, gör ingenting. Så blir man satt på någon praktikplats för annars får man inga pengar och så trivs man inte och så är det dags att leta efter någon ny praktikplats så…ja, jag hoppas att detta inte lägger ner.

Innan jag skulle kunna dra igång något eget projekt skulle jag behöva få vara med i några fler projekt så jag kan lära mig mer. Att lära sig våga och mer om att vara arbetsledare.

*Det är spännande med graffitin, för det som finns idag kanske inte finns imorgon. Det är många som du ser har varit sugna på att sätta sitt avtryck, både konstnärer och vanligt folk från Mariestad. Det är många konstnärer som velat komma hit och vara med i denna, ja historiska händelsen. Det är ju så stort detta. Det är ju så vackert att se på. De kan med så enkla tekniker kan göra något som är så vackert. Jag målar inte själv men jag är kreativ på andra sätt, kan andra saker.

Det är många från Mariestad som kommer hit och målar. En del ungdomar målar en hel vecka i streck på något projekt. Det är kul. En del har med sig färg men det kan man också köpa här hos oss, lite billigare än det som finns i affären. Det är ett spännande projekt. Jag har arbetat här i två veckor nu på en praktik. Jag har tagit hand om bokföringen och pappersarbetet för det är min

31

gebit. Jag har jobbat som receptionist tidigare och kan det där. Det finns mycket olika slags arbeten runtomkring ett konstprojekt som detta.

Vi har ju guider som går runt och berättar om projektet för de som undrar. Och så samlar vi in statistik över vilka som har varit här och de kom-mer ju överallt ifrån. Från närområdet, Marie-stad, Hova, Töreboda – sedan Göteborg, Malmö, Stockholm. Och Kanada, England, Tyskland har vi också haft besökare från. Många är fascinerade över att man får lov att måla. Många tycker också att det är synd att detta ska rivas, för det är ju ett rivningsprojekt. Det är ju ett monument som sät-ter Mariestad på kartan. Jag har ju jobbat med turism på alla möjliga sätt i alla år och publicitet ger ju turism och det ger ju intäkter för många. Om man fick utveckla detta projekt tror jag att det hade kunnat ge ökad turism här.

Men åsikterna om detta projekt är verkligen delade, de som stöttar och tycker om det och de som inte gillar det. Det finns alltid ris och ros. Och det har varit många som skrivit i den lokala tid-ningen både för och emot.

Men här är ju öppet för alla. Både för unga och vuxna. De flesta är ungdomar som målar här men föräldrar kommer med sina barn och då målar de lite också. Jag tror de vuxna är lite fega och kan-ske inte vågar måla. Och det är verkligen alla som kommer hit, från alla möjliga bakgrund, både fat-tiga och rika. Alla olika typer av människor.

ett möte meD en besökare...Jag är här med mina barn. Jag är väldigt positiv till projektet, jag tycker att det blir fint och att det är en fin idé med samverkans konstverk. Graffitin stör inte mig så mycket jag har stannat till många gånger i tunnlar och tittat på snygg graffiti. Det är klart att det finns ren skadegörelse också men så länge det är där det inte gör skada så kan det vara väldigt tilltalande.

Detta projekt är inte så att man känner igen det, att så här brukar det vara i Mariestad. Det är lite annorlunda och positivt tycker jag. De stora målningar och särskilt här är så att man nästan tappar andan, det är långt ifrån allt som man ser på gallerier som är i klass med det mesta som är här. Man blir imponerad också över den kontroll-lösa kontrollen, som här där linjerna verkar bara gå kors och tvärs men det blir ändå sammanhållet när det är färdigt. Om de har studerat eller om de bara insett det själva, så som de arbetar med negativrymd. Konstverken kan framställas på så många olika sätt. Jag kan mycket väl tänka mig att om Picasso hade levt i vår tid så skulle han också stått här med en sprejflaska

32

Dissektion sommarkompetens på kulturkalaset

Den 12 augusti 2010 blev de fyra projekten en väl integrerad del i Göteborgs Kulturkalas. Det är ett av regionens största kulturarrangemang med över 700 000 tusen besökare, varav närmare 500 besök-te det 80 kvadratmeter stora tält som var placerat bara några meter från Avenyn.

Över trettio ungdomar från samtliga projekt arbetade tillsammans och utbytte erfarenheter. Besökarna på Kulturkalaset fick projekten pre-senterade och tydliga ingångar till möjligheterna med att arbeta med ungdomar i skarpa kultur- och konstprojekt, dessutom var de med och ”pim-pade” tältet. Tältet fylldes av färg, material, bilder och möten.

33

vill du ha mer information? håller du på att starta upp ett liknande projekt? Vill du bolla idéer, erfarenheter och utveckla något befintligt konst och kulturprojekt för unga? undrar du över något? – kontakta oss gärna!

kontaktuppGifter:

GullspånGstaffan hjalmarsson, kulturutvecklare i Gullspångs kommun, 0739 - 19 96 83, staffan.hjalmarsson@gullspang.sewww.gullspangsmodellen.info

GöteborGSofia Åhrman, Projektledare Konstepidemin, 0708 - 14 41 04, sofia@konstepidemin.sewww.konstepidemin.se

mariestaD:maria henriksson, kulturchef mariestads kommun0732 - 32 32 31, maria.henriksson@mariestad.sewww.graffitimariestad.se

skövDe:tomas asplund Gustavsson - intendent skövde konstenhet, 070-661 59 26, tomas.asplundgustafsson@skovde.se

marika ekström, barn- och ungdomskultursekr. skövde kulturhus, 0500 - 49 82 01, marika.ekstrom@skovde.sewww.skovde.se/kulturlabb10

Dokumentation:emma corkhill, emma.corkhill@gmail.com