Doldahavsrullarna

D O L D A H A V S R U L L A R N A

A N T H R O P O S

V I C T O R R A V I N I

VICTOR RAVIN

I DO

LD

AH

AV

SR

UL

LA

RN

A

A N T H R O P O S

ISBN: 9185722189

De romerska kejsarna tävlade med sina föregångare om att instifta nya, stora offentliga bibliotek.

Alla böcker och bibliotek sorterade under gudinnan Minervas tempel och bibliotekarierna bar ett halssmycke

i form av en uggla som vittnade om Minervas beskydd. Minsta ogärning mot böcker eller bibliotek

betraktades som helgerån. Domen fälldes och verkställdes av gudinnans präster – bibliotekarierna.

Domen, som prästerna ej kunde verkställa mot översittare, överläts åt eftervärlden och historieskrivningen.

VICTOR RAVIN

I DO

LD

AH

AV

SR

UL

LA

RN

A



V I C T O R R A V I N I

Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis,

är enligt lagen om upphovsrätt av den 13.12.1960 förbjudet.

Förbudet gäller varje form av mångfaldigande genom tryck,

kopiering, bandinspelning, digitalisering etc.

Doldahavsrullarna

© 1998. Victor Ravini

© 1998. Bokförlaget Anthropos

Omslag, grafisk form och typografi: Victor Ravini

Författarens porträtt: oljemålning av Sinziana Ravini

Tryck: MediaPrint i Uddevalla AB, Uddevalla 1998

ISBN: 9185722189

Bokförlaget Anthropos, Mjörnvägen 10, 44372 Gråbo

Ett varmt tack till de metallare, mina tidigare arbetskamrater, som lärde mig svenska, min kraftigaste verktygslåda, till mina arbetskamrater ordobildare ochmånga andra vänner utan vars hjälp denna segling runt jorden skulle ha varit omöjlig.Av alla ej glömda nämner jag de sista som lotsade mig i hamn: Erik Alvstad, Gudmar Aneer, Joakim Berge, Björn Eriksson, William Fovet, Lars Fyhr,Ylva Gustafsson, Gunnar D Hansson, Jan Håkanson, David Karlsson, Lena Lageson,Rune Romhed, Dan Shafran, Joakim Svensson, Clara Öberg och Johan Öberg.

Dessutom vill jag härmed ge uttryck för min tacksamhet gentemot professor Andrea Aust och hennes amanuens Hagen Roetz, från Gurgelheimer Universität, för deras värdefulla handledning och faktagranskning samt benägna bistånd med bildmaterial från Gurgelheimer-universitetets bildarkiv.

V. R.

Motto:Först var Moses, och han sade:– Allt kommer från hjärnan.Därefter var Jesus, och han sade:– Allt kommer från hjärtat.Sedan var det Marx, och han sade:– Nja, allt kommer från magen.Därnäst var det Freud, och han sade:– Nej, allt kommer från sex.Då kom Einstein, och han sade:– Allt är relativt.

Victor Ravini 7

et var den italienskemålaren Parmigianinosom år 1524 för påven Cle mens VII röjdesina dolda sidor ochsam tidigt, under bik -tens sekret ess, avslö ja - de att hand skrift enshe(m)liga namn varDoldahavsrullarna.

Man har länge trott att det kan ha varit någon arabisk sjörövareeller tibet ansk asket som hade upplyst målaren om Doldahavs-rullarnas existens. Men på senare tid har man funnit indicier sompekar på att Parmigianino hade gjort en resa till Moskva. Hananlände dit tillsammans med flera italienska arkitekter som skullebygga ut Kremls murar. Där har målaren troligtvis träffat denfranske läkaren av spansk härkomst Amsterdamus Krakowskifrån Bagdad. Denne hade kallats dit för att dra ut en pilspets urtsar Vasilij III:s (1505-1533) revben. (För makthavare angesenbart maktperioden.) Amsterdamus Krakowski såg ut som en vanlig människa, och

man kunde tro att han var en betydelselös person, eftersom hangjorde allt för att inte dra uppmärksamheten till sig. De flestamärkte inte när han kom eller gick och man visste inte om mansett honom samma dag eller ej. På detta sätt dök han upp vid olika hov i olika länder, inbjuden eller ej, där han sökte sig till deviktigaste biblioteken. Hans förmåga att snabbt förflytta sig överEuropa och Asien uppmärksammades vid Vatikanens kansli, ditalla påvliga sändebud skickade sina rapporter. Läkaren accepte-rade inbjudan till Moskva för att under denna förevändning spåraupp de försvunna skrifterna.

Parmigianino avslöjade dessutom att schweizarna för en ge -neration sedan stal en sagolik skytt ur Saxo Grammaticus bokGesta Danorum. De höll på att göra den danske vikingen till enschweizisk nationalsymbol. Bakom den schweiziska sägenom -spunne gestalten Wilhelm Tell dolde sig en vikingahövding vidnamn Palnatoke, fosterfar till Sven Tveskägg, som skall ha eggatdenne till uppror mot fadern Harald Blåtand i mitten av 900-talet. Sedan Palnatoke själv dödat kung Harald skall han ha grun-dat fästningen Jomsborg på ön Wolin vid Oders mynning.

När bikten tog slut fick målaren – som vanligtvis målade bordsdukar för de påvliga måltiderna – enbeställning av påven på nya skor. Målaren tog till-fället i akt och föreslog att påven inte längre skullelita på det schweiz iska gardet och istället anlita ettdanskt garde som vakt vid Vatikanen. Vad kundeman vänta sig av ett folk som byggde en national-symbol på historieförfalskning?Påven svarade att man inte kunde lasta ett folk för

deras för fäders illgärningar. Målaren höll inte med påven och an -märkte att det stod i Bibeln att… Han fick inte avsluta meningen.Påven visste vad som stod där, och förkunnade att Bibeln hade fel.Skall man då inte kollektivt dela ansvaret med sina blods förvan -t er? envis ades må laren. Påven sade att hederligt folk inte behövervara solidar iskt med sina ohederliga släktingar; nej, de redligakan inte ställas till ansvar för de oredliga. Den ihärdige målarenville ha medhåll av kyrkan i att goda människor måste bekämpade onda, och hänvisa de åter till myten om Wilhelm Tells sam-hällsengagemang. Det var bara en myt, svarade påven och jaga-de bort en fluga. Han ville inte höra mer om Palnatoke och inteheller om något danskt garde vid Vatikanen. Påven hade inget attinvända mot att man gjorde vikingen till schweiz arnas stamfader,eftersom en nation inte kunde leva utan myter. Europas historiabestod av än mer allvarl iga saker och ting som man helst inte skalltala om. Därför behövdes en kapellmästare i dårhuset, sade påvenoch viftade med sin kräkla i luft en. Han uppmanade målaren atthålla tyst och akta sig noga för det schweiz iska gardets fickknivar.

Doldahavsrullarna benämndes i olika tider och kulturer på oli-ka sätt, så att de som letade efter den bortkomna handskriftens

8 Doldahavsrullarna

olika titlar inte visste att de letade efter samma sak. En första version av det som senare blev Doldahavsrullarna uppdiktades i ett område runt Mälaren vid den tid då den legendariske Athils– Eadgils hos Beowulf – kan förknippas med Uppsala. Dennaberättelse, vars namn vi inte känner, följde sedan två vägar: envariant traderades muntligt över Norge till Island – där den motförmodan skrevs ned – och delar av den kom senare att ingå i DenPoetiska Eddan, närmare bestämt i Atlakvida och Hamdismål,men merparten av den har skattat åt förgängelsen. Den har inteens ett namn, och man har därför ibland kallat den för CodexInnominatibus. Amsterdamus Krakowski har i sina skrifter ald-rig refererat till denna variant. Man kan tro att han kände till dessexistens och var säker på att den fanns någonstans välbevaradbakom lås och bom. Annars skulle han inte rest till Färöarna ochtill Island. Av samma skäl, på jakt efter samma Codex Innomi-natibus, hade Christ ofer Columbus rest till Island (1476), när hansamlade material inför sin resa över Atlanten.En annan variant av Codex Innominatibus, möjligen på runer,

färdades över Gotland och Baltikum nedför floderna till Svartahavet, Kaspiska havet och vidare till Central asien. Ytterligare enversion skrevs ned, med silver bokstäver på pergament, på önAchillea eller Leuke, Vita ön, i Pontus Euxinus eller Svartahavet utanför Donaudeltat, där den gömdes i en grekisk vinurnai Akilles tempel. Denna försvunna variant kallas därför CodexArgenteus Achilleus, och dess hemliga namn är Codex Euxinus.Amsterdamus Krakowski refererar till Codex Euxinus i ett brevsom han skriver från Tomis till Erasmus av Rotterdam (*1466†1536) efter att ha seglat till ön Leuke ombord på ett turkisktörlogsfartyg. I brevet citerar han Pseudo-Procopius av Cæsareasom skulle ha sett rullarna på 800-talet. Den riktige Procopius avCæsarea dog ungefär år 562 e Kr. Pseudo-Procopius undradevarför det var skrivet delvis på grekiska och delvis på ett nord isktspråk med grekiskt alfabet medan namnen skrevs med runor.Han betraktade skriften som en förhastad och ofullbordad över-sättning, och nämnde ingenting om bilder eller utsmyckningar.Krakowski tecknade en skiss över ruin erna av Akilles tempel,

och den skissen är den enda bild som kan ge oss en uppfattningom hur templet såg ut. Resterna av Akilles templet togs bort av

Victor Ravini 9

turk iska soldater och såld es som bygg ma -terial i hamnen i Constan]a i början av 1800-talet. Utgrävningarna som engelska arkeo -loger påbörjade efter Berlinfreden 1878 gicksakta och avbröts då en tysk ubåt dök upp vid Donaumynningen 1914. Ut gräv ningarnaåter upptogs sporadiskt av glada rumänskasommar lovsfirande gymnasister på jakt efter

skatter. Efter andra världskriget göt Röda armén in den lilla önmed betong för att anlägga en radar- och raketbas. Ön har en oer-hört strategisk placering: därifrån övervakar ryssarna all flygtra-fik över Medelhavet. Nuförtiden är ön ett stridsäpple mellan densplittrade rysk-ukrainska krigsflottan och Buk arest som göranspråk på den med hänvisning till att ”ön tillhör det rumänskafosterlandet eftersom den är belägen i dess fostervatten”.Ytterligare en variant av Doldahavsrullarna skrevs ned i Särk -

land – någonstans mellan Kaspiska havet och Aralsjön – och kal -la des för Codex Argenteus Caspicus, som ofta förväxlades medCodex Aralus, i tron att detta var dess hemliga namn. Dess rikti -ga namn var Codex Alarus. Med sina broderier i tre olika ränderpå en silkesrulle påminner den om Bayeux-tapeten. Det centralafältet föreställer en värld där gudar och hjältar möts. Man har tol-kat bilderna som en berättelse om historiska hän delser som styrsav gudar. De legendariska bedrifterna är en historieomskrivningi segrarens version. Mellanrummet fylls av text i broderade silver -runor. De smala ränderna överst och underst kan vara parallellaberättelser. Silkesrullarna, som varit försvunna i flera hundra år,dök nyligen upp i Sankt Petersburg. Det togs i all hast några bilderpå de hoprullade rullarna. Bilderna spreds, och när vetenskaps -män från världens alla hörn kom dit var rullarna försvunna.1

Den vetenskapliga världen fokuserade återigen sin uppmärk-samhet på Amsterdamus Krakowski, och forskarna reste direkttill Louvain, Basel och Freiburg och letade i Erasmus efterlämna-de arkiv. Det kom fram att Amsterdamus Krakowski hade skri vittill sin vän Erasmus även från Moskva. Det framkommer inte om han hade sett eller läst något utdrag eller någon resumé avCodex Argenteus Caspicus. Enligt Krakowski innehöll Caspicusett nordiskt epos jämförbart med Iliaden och Odysséen.

10 Doldahavsrullarna

Trots att det skrevs ned två tusen år efter Trojas fall verkarCaspicus inne hålla historiskt material som är betydligt äldre änHomeros information, ja, paradoxalt nog äldre än den ursprung-liga muntliga varianten Codex Innominatibus som ställer Athilsi centrum. Om Caspicus är äldre än Innominatibus, kan då dennasist nämnda variant vara en tidsanpassad berättelse på beställningfrån Norden? Man har länge spekulerat om vem som beställdeInnominatibus, och det är otvivelaktigt att denna hypotetiska textsenare har legat till grund för Eddan på Island, Beowulf i Englandoch för Saxo Grammaticus Gesta Danorum.Vidare berättar Caspicus, enligt Krakowski, om asarnas van -

d ring från Centralasien, deras erövring av Skandi navien, och omandra indoeuropeiska stammar som med häst-vagnar och med svärd erövrade hela Europafrån Ural till Atlanten, från Nordkap till Mal-ta och Gibraltar. Bland Europas urbefolkningfanns redan olika folkslag och – en hypotes som strider mot en del teorier – att det ljushårigafolkslaget var ett av de som fanns i Europaredan under stenåldern och inte det som skul-le ha kommit från Asien under bronsåldern.Europas ur befolkning – både ljus- och mörk-håriga folk, smal- och bred skalliga människor– hade en matriarkal isk struktur och religion.Ureuropéerna genomförde gigantiska arbets -projekt som tyder på vertikal hier arki och varinte så glada åt att byta verktyg mot vapen.Amsterdamus Krakowski skrev till Erasmus att Codex Argen-

teus Caspicus bekräftar uppfattningen om de nord iska kungarnasgudomlighet. De var utvalda av gudar2 och uppfyllde gudarnasuppdrag. Gudarna styrde kungarna, och kungarnas vilja vargudarnas vilja. Följaktligen hade samtliga kungar en sakral funk-tion. Även om de ibland offrades, var deras offer en religiös ochinte juridisk handling. Fyra genera tioner efter Athils regeradekung Ingiadr. En prins från Skåne, Ivarr Vidhfadhmi, ifrågasatteIngiadrs gudomliga legitimitet och störtade honom. Ivarrs sonOlafr Tretelgia drog till Värmland där han valdes till kung.Gudarna skänkte honom stora skördar, men när svälten kom

Erasmus av Rotterdam1467-1536

Victor Ravini 11

skickades Olafr av sina undersåtar till gudarna som budbärare avfolkets klagomål. Olafrs söner flyttade till Norge, även detta pågudarnas uppdrag.3

Samarbetet mellan Erasmus och Amsterdamus Kra kow ski fungerade utmärkt. Den ene gjorde desk-research och den andrefield-research, och många av Krakowskis brev inlemmades i Eras-mus skrifter utan att källan citerades. När Krakowski blev pro-fessor emeritus vid universitetet i Gurgelheim – och man kandärvid inte underskatta hans vänskap med den mäktige Eras-mus – var det en ödets ironi som gjorde att hans diplom felak-tigt skrevs med titeln professor eremitus. Ingen märkte felet,förutom han själv. Han påpekade aldrig detta utan skrattadesom en häst, så att alla trodde att han blivit galen. Vatikanenblev informerad om att det fanns något avslöjande i hanssätt att skratta, något övernaturligt. Krakowskis outsinli-ga kunskapsrikedom om allt som fanns i världen verkadekomma från en annan värld. Själv sade han: ”Jag vet näs-tan allt om ingenting och nästan ingenting om allt.”Samtidigt fanns ytterligare andra intressenter som

var ute efter den mest kända och mest jagade av allavarianter: de så kallade Doldahavsrullarna, De GylleneSilkesrullarna eller Codex Aureus4 – som var en trans-skribering efter Caspicus – där även bilderna var tolka-

de och omvandlade till skrift. De inledande bokstäverna varskrivna med guld. Det blev en kompilation där heteroklitiskatexter smälte samman, vilka delvis hade traderats muntligt ochsom sedan har gått förlorade. Erasmus skrev att Codex Aureusinnehöll tochariska och feniciska traditioner, judiska och kristnatexter som fallit utanför den officiella kanonen, historieskrivnin -gar eller praktisk kunskap. Där fanns också mer eller mindre be -griplig information från folkgrupper med annorlunda livsåskåd-ning som inte accepterades av maktinriktade religiösa samfund.Det gamla Tocharistan ligger i nu varande afghanska Uzbekistan.Det sades att Codex Aureus var en allomfattande bok eller

boksamling, och att den hade magiska krafter. Givetvis ger kun-skap en tämligen magisk kraft. Maktutövare, krig förare, lyck -sökare och äventyrare slösade bort sina resurser och ibland sinaliv för att få tag på Doldahavsrullarna, antingen av ren nyfiken-

Krakowskis sistabostad i Frankrike,i Bayeux domkyrkanstorn, där många avhans skrifter hittades.


het, vetgirighet, kunskapstörst eller för att sälja dem till högst-bjudande. Man visste att de innehöll praktiska råd om strateginatt styra folk i både krig och fred. De gav flera lösningar på hur man inför det perfekta stats -skicket som omöjliggör alla orättvisor och skaparlycka för alla i all evighet, vilket kunde genom -föras enbart om man placerade huvudstaden fördenna världsstat i världens centrum. Boksökar-na hoppades att boken skulle ge nyckeln till hurman skulle kunna använda alla dess hemlig -heter, även denna om världens centrum och hurman kunde förflytta det dit man ville. Bokeninnefattade en syntes av all visdom och för -sonade även statsraison med människokärlek.

Doldahavsrullarna förefaller vara skrivna under landsplåga,belägring eller långvarig förskansning någonstans i Asien, ochberättar om många andra strapatser som aldrig lämnat något vitt-nesmål till eftervärlden. Först trodde man att handskriften skrevsned vid den tid då araberna trängde fram i Centralasien5, tidigastår 712 e Kr, när kalifen Al-Walid ibn 'Abd al-Malik (705-715)erövrade Punjab och senast år 751, i samband med slaget vidKaschgarabad6 öster om Samarkand7 i provinsen Mawaranana-kaharistan8. Men dateringen blev mera precis när det uppdagadesatt handskriften var färdigskriven och försvunnen redan 740.Tydligen skrevs Doldahavsrullarna eller Codex Aureus vid

olika tillfällen, av flera händer, och av människor med olika kunskapsmått, och gömdes slutligen i ett fodral av guld i form aven fallos. Varför valde guldsmeden i Centralasien den formen?Formen var kultiskt motiverad och påträffades ofta i Asien. Denhar samma symbolik som världens pelare. Var fodralet avsett attinnehålla magiska formler, skyddsamuletter, blomblad, parfymer,opium eller helt enkelt kärleksdikter? Det går inte att säkert fast-ställa något direkt samband mellan De Gyllene Silkesrullarna ochfodralet.9 Handskriften kan troligtvis förknippas med ett högtciviliserat folk som fruktade en muslimsk invasion. Förmodligenvar fodralet äldre än handskriften och hade bara en tillfällig funktion som gömställe för handskriften som senare eventuelltskulle komma att smugglas ut ur islamkontrollerat område.

Victor Ravini 13

Under vilka omständigheter handskriften och fodral et för-svann kommer vi kanske aldrig att få veta. Bokälskare, kröntahuvuden och äventyrare började intressera sig för det som då kal-lades Guldboken. Många härskare gjorde upprepade försök attspåra upp Guldboken, senare kallad Doldahavsrullarna. De fles-ta lärda män hade hört talas om, men ingen hade någonsin settvare sig handskriften på silkesrullarna eller fodralet. Av sekretes -skäl uppgav härskarna en falsk anledning när de kallade de lär-da till sig: de sade att de ville tala med de främsta representan-terna för alla religioner för att välja en ny religion åt sitt folk.Kejsar Mangou10 firade sin tronbestigning 1251 i sitt palats

bestående av oräkneliga ihopsatta tält någonstans mellan Volgaoch Karakorum. Där initierade han en dispyt mellan represen-tanter för islam, kristendom, judendom, buddhism och shama -nism som han hade sammankallat. Han ställde frågor och återfrågor, i förhoppningen att i främlingarnas ögon upptäcka englimt som kunde avslöja för honom vilken man som hade känne-dom om den eftertraktade boken. Till sist tvingades kejsaren stäl-la frågan direkt. Alla hade hört talas om boken – deras egna härs-kare trodde att den fanns hos Mangou, och hade givit åt var ochen av dem uppdraget att köpa den till vilket pris som helst. Kej-sar Mangou skrattade så att hans långa mustascher flaxade somen fladdermus och valde bort alla fem religionerna. Mangou varen orubblig fritänkare, och det är fortfarande ouppklarat om allareligioner för honom var lika viktiga eller lika ointressanta.

En annan orubblig fritänkare, fastän mindre religiös,var den starke kejsar Fredrik II Hohenstaufen (1212-1250). Om och om igen blev han bannlyst av flerapåvar, däribland påven Gregorius IX (1227-1241).Han hade skrivit ett personligt brev till Gregorius IXdär han hävdade att Moses11, Jesus12 och Muham-med13 var hycklare, vilket han ansåg vara tillräckligtskäl för att inte underkasta sig påve dömet. Vatika-nen misstänkte honom för att ha hittat Guld bokenoch kopierat idéer därav. Ingen hade minsta aningom vad boken innehöll, men alla som ifrågasatte de

etablerade värderingarna misstänktes för att ha fått sin inspira-tion från denna mytomspunna handskrift.


Den tyske kejsaren åstadkom en koalition mellan Europas allamonarker mot påvedömets anspråk på supremati över Europa.Han hade uppfostrats av påven Innocentius III till italiensk prinsoch talade latin, grekiska, arabiska och franska. Den belevade prin s en lärde sig aldrig tyska, inte ens när han blev tysk kejsare.Han beklagade att han måste lämna Italien för att bli kejsare överett barbariskt folk och hyste inga större förhoppningar att hans kulturella insatser skulle bära frukt.Fredrik II Hohenstaufen gynnade konst och vetenskap, fråga-

de alla lärda män om Guldboken och lade grunderna till denmoderna enhetsstaten med avlönade tjänstemän istället för detgamla tyska länssystemet. Hans internationella intriger följdeinte längre de välkända banorna baserade på regentens familje -anknytning, utan vävdes in i en ny struktur av allianser, förräderi-er och fientligheter som lade grunden till nationalstaterna i väster.På sitt sarkofaglock lät han sig avbildas i pansarklänning med en förgylld och till hälften bränd bok i handen. Denna staty skapa-de tumult vid Vatikanbiblioteket, där man trodde att den tyskekejsaren av italiensk börd hade hittat Guldboken och bränt den.En del härskare gav upp sina försök att spåra skriften, men intede riktiga bokälskarna. De vallfärdade till sarkofagen och såg

Victor Ravini 15

på kejsarens marmor-ansikte att han ljög även efter sin död.

Ytterligare två religiösa dispyter hade ägt rum i denna del avvärlden före Mangou, båda med samma hemliga syfte. Alla inblandade parter försökte spionera på varandra för att till-skansa sig Guldboken. Vid sin tronbestigning samlade storfursten Vladimir av Kiev, sedermera den helige, rikets alla stamrepresen-tanter med sina stamidoler under förevändningen att skapa ett panteon som skulle hålla ihop både de slaviska och de icke-slavis kastammarna. Själv var han skandinav, och för att åt de nordiskagudarna reservera en fördelaktigare plats bland de andra påstodhan att han grundade sitt panteon på Guldboken. Om han hadeboken i sin ägo eller ej, lät han vara osagt. Det blev ett fiasko. Defles ta av hans lärda män var analfabeter och rädda för den fruktadeGuldboken. Med skallrande tänder tillkännagav de att det viladeen förbannelse över alla böcker och framförallt över denna. De fåskrivkunniga förklarade däremot att de i sina vackraste drömmarönskade sig att få putsa skorna på den salige man som haft lyckanatt läsa i boken. De var i minoritet. De fåtaliga kunde ej ha rätt.En sidenhandlare talade om för storfursten Vladimir att det

var svårare att styra ett okunnigt folk än ett upplyst. Då svaradestorfursten att han tyvärr inte ens hade upplysta ministrar.Han lyckades hitta två eller tre lärda kvinnor utanför riket bortai Kaukasus – en av dem hette Ambartzwohrian Bayan – och köp-te dem till hustrur för att de skulle ge honom lärda telningar, helst pojkar. Vi vet inte med vilken av dessa hustrurs hjälp fursten kompå idén att det var fel att försöka ena alla stammar under ett pan-teon. En monark be hövde däremot en monoteistisk religion.Vladimir tillhörde dynastin som grund ades i Novgorod år 862

av den sagolike Rurik, Hrörekr, en väring-14 eller varjagfurste15

från Sverige, och härskade i Ryssland till 1389. Rurik är stam -fader för hela den ryska uradeln. Hans ätt utsläcktes 1598.Med nytt hopp om att kunna spåra upp De Gyllene Silkes -

rullarna organiserade Vladimir i Kiev år 988 en teologisk kon-frontation mellan de monoteistiska religionerna. Islamitiskarepresentanter skickades av Volgabulgarernas stor-khan – om -vända av araber 922. Mosaiska representanter skickades av khazarernas kaghan.16 Där fanns två kristna delegationer, en grekisk-ortodox skickad av Basil II Bulgaroctonus (976-1025) –bulgarernas slaktare – och en katolsk bestående av några tyskar


utsända av påven Johannes XV(985-996). En kristen minori-tet17 fanns i Ryssland sedan 867.Muslimerna bjöd på vatten-

pipa och haschisch, och taladeom Koranens paradis, där varjeman fick ett berg av mat ochsjuttio vackra kvinnor. Furstenhade tusen konkubiner utöversina äkta hustrur, men lyssnadeändock välvilligt, eftersom hankunde avstå från de flesta avdem. När han fick höra att det krävdes att man avstod från fläsk -kött och alkohol, svarade han att dryckjom var hans folks glädjeoch utan denna förnöjelse kan man inte leva. Katolikerna taladeom fastetider och Vladimir svarade: ”Ut med er, våra förfäder haraldrig haft en sådan dogm.” Khazarernas rabbin trädde fram ochstorfursten frågade varför de inte längre hade Jerusalem i sinahänder. ”Gud blev arg på våra förfäder och har straffat oss förderas synder”, svarade de och Vladimir genmälde: ”Menar duatt vi frivilligt skall gå samma öde till mötes som ni? Ha, ha!”18

Den ortodoxa delegationen bestod av endast en man som intevar särskilt lärd: en gammal macedonier som i sina unga dagarhade räddat Balkan från en muslimsk invasion. Han hade kros-sat den arabiska flottan med grekisk eld – det hemliga vapnet somför samtida och eftervärlden förblev ett mys t erium. Därefter lyck-ades han rädda sitt skinn i Konstantinopel efter ett misslyckat försök att sätta kejsarkronan på sitt huvud. Han tröstade siggenom att placera sin svärson som patriark, och började missio-nera för sin oduglige mågs räkning. Han fick tala just när stor-fursten hade ätit färdigt och höll på att somna. Östkyrkan hadebara ett krav: Vladimir måste gifta sig med Anna, kejsarens syster.Storfursten piggnade till, sträckte ut handen efter en bägare

och utnämnde tio visa och skötsamma män att resa till Miklagårdoch granska hur riterna utfördes. I Konstantinopel blev de be geis -trade av hovets glans och klostrens goda mat och vin. De rap-porterade att man i de bysantinska kyrkorna19 inte längre vissteom man var i himlen eller på jorden, samt att Anna var frisk.

Victor Ravini 17

Vladimirs far Svjatoslav misslyckades i kriget (969-971) motden föregående kejsar Johannes I Tzimisces av Bysans. År 860hade varjagerna belägrat Miklagård, Konst antinopel, utan resul-tat.20Vladimir tänkte på vad hans far eller hans förfäder varjager -na skulle ha sagt om detta diplomatiska drag. Han lät döpa sigoch hela sitt ryska folk i floden Dnepr 989, gifte sig med kejsarenssyster och blev därigenom arvtagare till Romarriket. Drömmenom att ärva Romarriket med dess absoluta centralism, provin -sialism, prestige, glans, militarism och avsmak för de utomståen-de blev ledmotivet i Europas historia, från påvarna och Karl denstore till Österrike21, Ryssland och den Europeiska Unionen.Ryske tsaren tog namnet Romanov från Roman (†1543), som

trodde sig vara romare, och var Ivan den förskräckliges svärfar.Ivan tyckte att böckerna var förskräckliga, vilket gav historie-skrivarna idén att kalla honom den förskräcklige. Romanov -dynastin inleddes med Mikael III, krönt 1613 som romersk tsar– från latinets Cæsar, kejsare – i en kyrka som hette Ipatieff utanatt någon visste varför. Den siste Romanov Nikolaj II avrättadesav bolsjevikerna den 16 juli 1918 i källaren i ett privat hus somhade byggts av en okänd person med namnet Ipatieff. Om histo-rien är såpass absurd att den skulle ha någon mening, kan mangöra en lång förteckning över ytterligare bevis på hur världs -historien består av godtyckliga och omotiverade händelser22, varsenda mening är meningslösheten.Dispyten som Vladimir organiserade i Kiev hade förmodligen

som modell den teologiska konfrontation som ägde rum år 740i Itil vid Volgadeltat. Khazarerna var troligen ett finsk-ugriskt folknärmast besläktat med turkarna eller hunnerna. I fem till sex-hundra år utsträcktes deras rike över södra Ryssland och för-svann efter Vladimirs son Svjatopolk I:s seger år 1016. År 735-736 företog khazarerna plundringståg i Persien som

nyligen hade erövrats av araberna, och år 737 gjorde de en snabbräd i Bagdads omnejd. På reträttvägen lurade de in den arabiskahären i ett bakhåll i Kaukasus och krossade den år 738. Neder -laget hindrade arabernas expansion norrut, men inte Koranens.Norr om Svarta havet gränsade khazarriket till Bysans. Kejsar

Justinianus II levde i exil bland khazarer och gifte sig år 704 medkaghanens syster i ett tält. Kejsar Leo III Isauriern (717-741)


gifte bort sin son, den blivande Konstantin V, med en khazariskprinsessa Tzitzakion – besläktat med turkiska çiçek, blomma –som döptes till Irene under Sankta Sofias kupol. Deras son Leo IV(775-780) kallades av grekerna föraktfullt bara för Khazaren.Den khazariske kaghanen Bullàn-Bullán hade respekt för

böcker, trots att han aldrig hade sett några. Med förvåning hadehan hört att Miklagårds glans inte bara bestod av guld- och juvel-samlingar utan framförallt av boksamlingar. Det kunde rymmasstörre rikedom i en liten bok, fast med obegripliga tecken, än i ensäck fylld med guld så tung att man inte kunde lyfta den.En grekisk vinexportör sålde åt honom en bok med silverpär-

mar. På omslaget fanns en bild skuren i elfenben med en ram avbärnstenar. Greken förklarade att varje ord i boken var värt enlika stor diamant som bärnstenen som fanns på pärmen, menkaghanen var snål, så till sist kunde greken själv lyfta säcken medguld och diamanter som han fick. Han jämrade sig att han såldemed förlust. Kaghanen slet av från sin mantel knapparna gjordaav romerska guldmynt, slängde dem till greken och ordnade så attvakterna följde främlingen hela vägen till hamnen, innan hanångrade sig och ville ha boken tillbaka. Varje kväll läste en av kaghanens lärda hustrur ur boken för honom och han var hän-förd över språket han inte förstod.Han somnade och hade de vackrastedrömmar. Boken var verkligen värd sittpris. Kaghanen ville hellre tillbringamerparten av sitt liv i sömn och vack-ra drömmar än i vaket tillstånd dåhan måste lyssna till klagomål.Från sina hustrur hörde kaghanen

om Guldboken och gjorde som desade. År 740 samlade Bullàn-Bullánvid sitt hov i huvud staden Itil på Vol-ga representanter för olika religioner.Man hade länge sökt efter staden Itilsruiner, men utan resultat. Itil betyderpå khazar iska språket färja eller flotte.Kaghan ens huvudstad bestod av ettpalats byggt på en flotte som ständigt

Bullàn-Bullán

Victor Ravini 19

Itil, den flyt(t)andehuvudstaden på Volga.

pendlade från den ena av Volgas stränder till den andra, för attbättre hålla rikets båda delar under kontroll. På ena sidan flodenkallade undersåtarna kaghanen Bullàn, och på den andra Bullán. Kejsaren i Miklagård skickade missionär er till den flyt(t)ande

huvudstaden. Ingen representant skickades från Rom. Muslims-ka missionärer skickades av kalifen i Bagdad. En judisk försam-ling hade bott på Volgas båda stränder i flera generationer utanatt missionera. Av alla dessa lärda män var det bara rabbinen somhade hört talas om Guldboken.Därför valde kaghanen den mosa-iska religionen och lyckades därmed förstärka rikets självständig -het gentemot Bysans och mot araberna. Khazar ernas konverteringtill judendomen betraktas av moderna historiker som ”ett genia -l iskt mästardrag”23 och en unikt företeelse i världshistorien.24

Ytterligare detaljer och allt som sagts vid den teologiska kon-frontationen i Itil påträffas i två delvis motsägelsefulla avsnitt i Doldahavsrullarna, vilket gör dateringen kontroversiell. Manu-skriptet var redan klart före Itil och kompletterades alltså mellan740-751. Detta stärker hypotesen om ett arbete under flera gene-rationer, även efter det att handskriften tycktes vara försvunnen.Ryktet om Doldahavsrullarna eller Guldboken var även levan-

de bland mongolerna. Den unge Tëmüdjïn blev förutspådd att fin-na Himmelens Nyckel som mongolerna kallade Guldboken. LordRaleigh kallade den The Golden Book hos drottning Elisabet Inär han sökte anslag till sin amerika resa för att leta efter bokensom han påstod fanns där. Vid sin tomhänta återkomst blev han

offentligt avrättad genom halshuggning.Tëmüdjïn (född 1160) lyckades år

1203 samla alla sina mongoler undersitt befäl, och underkuva alla folkslagfrån Stilla havet till Uralbergen. Tre årsenare tog han namnet Djingis khan,Vargens gång eller på tyska Wolfgang,och styrde från sadeln med piskan tillsin död 1227 världens dittills mest vid-sträckta rike. I sitt testamente befalldehan sina söner att leta vidare efterHimmel ens Nyckel. Snart svepte mon-golerna över Kina söderut till nuvaran-

Tres faciunt collegium.Representanterna för de tre religionernavid den teologiska konfrontationen i Itil.

Djingis khan älskade hästar.


Djingis khan 1203-1227 kom från Mongoliettill Europa i galopp.

Victor Ravini 21

de Vietnam, västerut till floderna Donau och Oder- Neisse i Cen-traleuropa, där generalen Qäÿdü intog Prag åt prinsen Shaiban1241. Pragborna fick förbereda sig för prinsens ärorika ankomst.

Prinsen älskade att se städer brinna. Prinsen kom aldrig.Det var något nytt när Ögödëï började förvalta Centra-

leuropa åt prinsen Shaiban och han präglade mynt medprinsens porträtt. Han förberedde en framryckning mot Rom,

Köln och Paris som skulle ha erbjudit prinsen Shaiban storpyroman glädje. Men det fanns ingen prins Shaiban. Denne var enmyt gestalt som Qäÿdü, Ögödëï och dennes bröder hade hittat påför att legitim era sin makt över alla mongoler. Av okända skälavbröt Ögödëï prins-Shaiban-projektet, fastän det inte fanns någonarmé i Europa kapabel att stå emot mongolerna. De ändrade kursmot Bagdad. Skriftställare antecknade att det var en solförmör-kelse som skrämde bort mongolerna från Centraleuropa, menidag vet astronomerna att solen inte förmörkades under den tiden.En orsak till mongolernas reträtt från Europa uppgavs vara att

prins Shaiban, alias Ögödëï, blev tillfälligt impotent efter att havåldtagit hälften av nunnorna i ett kloster. Nu vet man att Ögödëïsspejare informerade honom om att Himmelens Nyckel varkenfanns i Rom, Köln eller Paris. De hade hört kardinalen i Milano sägaatt den ”ingensatans fanns i Europa”. Den fanns i Bagdad. Trots det-ta har Vatikanen aldrig helgonförklarat den bäräknande kardinalen.I den mongoliska hären rådde militärdemokrati och Ögödëï

informerade sin stab om att han fått order av prins Shaiban attlämna Europa och inta Persien som spärrade vägen till Bagdad.På reträttvägen drunknade Ögödëï i Donau25.När Hülëgü (1256-1265),

Mangous bror och Güÿüks26

efterföljare, mördade densiste abbasidkalifen Al-Mus -ta'sim (1242-1258) i Bagdadansågs islam vara tillintet-gjort. Bevatt nings systemetmellan de två floderna sommed flit och nit underhållits i ett par tusen år, förföll ochåterställdes aldrig. Det som

räddade islam från sönderfall var mongolerna själva. Dekonverterade till Koranen. Hur gick det till? Bagdad brannoch miljontals lik flöt på Tigris och Eufrat. Hülëgü stodvid floden, antecknar hans hovkrönikörer utan närmarepreciseringar. Medan krig föraren beskådade brandenkom en budbärare och informerade honom om att de hadefått tag på Himmelens Nyckel. Den fanns i flera tu senexemplar, inbundna i kostbara pärmar. Men de hade fel– det var Koranen de hade hittat. Hülëgü såg i Koranenen teckning föreställande ärke ängeln Djabrail, Gabriel,

som sträckte fram en bok till Muhammed. I den avbildade bokenfanns en likadan teckning som föreställde samma bild i miniatyr.De oändligt små miniatyrbilderna fasci nerade erövrarna.27

Hülëgü beordrade att man skulle sticka ut ögonen på krigs -fångarna och krävde att de därefter skulle läsa i boken. De flestakunde ”läsa” långa avsnitt ur Koranen. Hülëgü kunde inte förstådetta ”under”. Hans tolkar bekräftade att de blind as uppläsningstämde med den skrivna texten. Krigföraren ansåg detta vara ettmirakel och benådade samtliga fångar. Han blev besviken att detvar arabernas heliga bok och inte Himmelens Nyckel men villegärna veta mer om Muhammed och hans militära framgångar.28

Hülëgü måste följa Djingis khans testamente och söka vidareefter Himmelens Nyckeln, och nu var det lägligt att inta Egypten.De lärda i Egypten hade hört talas om Guldboken och det gylle ne

fodralet, som de kallade för Evighetens Bok, men såg den snararesom en myt. Efter mongolernas inmarsch i Egypt en blev de bese -grade av mameluckerna i ett bakhåll vid Ain Dschalut i Palestinaår 1260 och kunde aldrig någonsin återhämta sig. Hülëgü blevpsykiskt nedbruten – han var den förste mongol som förlorat ettkrig. Han började grubbla över livet efter detta och konverteradetill islam. Då tidens främste astronom, Abu Nasr ad-Dîn at-Tusî,berättade för Hülëgü om själens vandring över himlen. Astro -nomen berättade att hans själ redan nu varje natt svävade blandstjärnorna på himlavalvet. Hülëgü, som inte förstod sig på meta-forer, tolkade detta bokstavligt och fick stor respekt för astrono-men. Krigsförloraren lät bygga ett astronom iskt observatorium åthonom i Maragha utanför Bagdad. Astronomer från hela denislamitiska världen fick arbeta under ledning av Abu Nasr ad-Dîn


Super flumina Babylonis.

Astronomen Abu Nasrad-Dîn at-Tusî

Charlemagne768-814

at-Tusî. Denne är mera känd för att ha förbättrat arabernas navi-gations- och orient eringsapparater. Vid observatoriet i Maraghasamlades observ ationer och er farenheter från alla arabiska sjö-män, och här framställdes världskartan som senare kom på PaoloToscanellis (*1397 †1482) bord och blev underlag för det svars-brev som den gamle, döende italienaren skrev till Columbus.Nederlaget vid Ain Dschalut och observatoriet i Maragha är en

vändpunkt i mongolernas historia. Förmodligen blev de civilise-rade av sina bildade hustrur som de rövat till sig under sina rädervärlden över. Dessa fick ha sina böcker med sig och upp fostradesönerna till civiliserade härskare.Mongolerna medgav att de innan gick över till islam inte hade

någon lag som uppenbarats av Gud. De hade en enda gud somskapat allt det synliga och osynliga. Hans intention var att vägamänniskorna för att straffa de onda och belöna de goda. Men hanvar blind och fördelade aldrig rätt.29Mongolerna dyrkade elden,vattnet, jorden och luft en som fyra världspelare eller bestånds -delar. Dessa avbildades som ett altare i form av ett bord på fyra ben.De hade aldrig hört talas om Empedokles (400-talet f Kr) och vihar heller inget bevis för att Empedokles uppfann de fyra ele-menten själv. Kanske skrev han bara ned en äldre lära som tra-derats muntligt från Asien. På Herodotos tid (*484 †420 f Kr)offrade perserna till solen och månen men också till elden, vatt-net, jorden och vind arna.Djingis khan var kort till växten. Han beskyddade nästan alla

religioner hos sina underkuvade folk om de frivilligt lämnade alltde ägde åt honom som ett tecken på respekt för hans kärlek tillfred. Han hatade krig. När han nödgades anfalla gjorde han detenbart för att kunna leva i fred med sina grannar.30

Man vet med all säkerhet att även Karl den store, Charlema g -ne, (768-814) var kort till växten, och varken kunde skriva ellerläsa. Han gav order31 att spåra upp alla gamla handskrifter i lan-det, samt i grannländerna som han plan erade att införliva i sittrike. De köptes på statens be kostnad och flera klosterbibliotekanlades. Munkarna fick skriva av texter och översätta dem. I allhemlighet32 försökte kejsaren lära sig alfabetet, men utan resultat.Med vantbeklädda händer satte påven Leo III den helige (795-

816) den kejserliga kronan på Charlemagnes skalliga huvud

Victor Ravini 23

vid julmässan år 800 i Rom. På hemvägen passerade kejsarengenom Ravenna där han spenderade alla respengar på böcker.Han talade med lärda män, och fick på så sätt nys om De GylleneSilkesrullarna. Karl den store såg de präktiga kyrkorna med guld-mosaiker, byggda av ett kejsarpar33 i Konstantinopel som inte ensbesvärade sig med att bese dessa kyrkor, och förstod då att denhelige mannen i Rom hade lurat honom. Det var inte påven utankejsaren i Konstantin opel som var den rättmätige arvtagaren tillRomarriket. Vid slutet av sin regeringstid insåg Charlemagne atthans konspiration med påven om att ena en del av Europa utande gamla romerska provinserna i öster var dömd att misslyckas.

Romkyrkans tanke var att lägga helaVästeuropa under sin makt, utbredakatolicismen mot öster, och användaÖstkyrkans territorier som en säker-hetsvall mot invasioner från Asien.34

Karl den store skickade en ambas-sadör åtföljd av flera hundra välbe-väpnade tjänstemän till Bagdad därkalifen Harun al-Rashid (786-809)omgavs av poeter, musik er, filosofer,matematiker och av bild ade hustrur.Harem s kvinnorna dikt ade upp otro -

liga be rättelser för kalif ens förfinade öron. Charlemagnes sän de - bud skänk te enorma gåvor till kalifen för att få en lärd man,eftersom kejsaren led av kronisk hicka. Samtidigt hade budbära-ren ett hemligt uppdrag: att ta reda på om Silkesrullarna fanns i Bagdad, och hur man kunde få tag på dem.

Kalifen i Bagdad kallade på alla de lärda männen från hela denislamiska världen – Spanien, Afrika och Centralasien. De lärdakvinnorna hade han redan köpt. Harun al-Rashid lade alla guld-och ädelsten gåvor i en vågskål, och i den andra skålen vägdes i turoch ordning på fastande mage rikets vetenskapsmän tills hanfann den rätte mannen. Denne var rabbi Radueriel Mahir.35Hanvar medelålders och hade redan börjat få svårt att se, så han varbero ende av sina lärlingar som läste upp ur nya böcker för honom


Harun al-Rashid (786-809) omgavs avfilosofer, matematiker,och av bildade hustrur.

och tog hans diktamen. Mahirseglade över Medelhavet, ochKarl den store fick lärlingarna påköpet. Varken de franska eller tys-ka historieforskarna kan medsäkerhet svara på om Charlema g -ne hade mustasch eller ej, och detförblir en av historiens hemlig -heter om hans hicka blev botad.I Narbonne36 grundade Mahir

en rabbinsk skola Villa Judaicadär han under visade i Talmud,medicin, latin och i Aristoteleslära. Mahirs skola samlade inte bara judar utan också muslimerfrån Spanien samt kristna från Frankrike och Italien. Snart star-tade Mahirs elever medicin- och talmudskolor i Béziers, Arles,Lunel, Nîmes, Toulouse, Carcassonne, Paris, Sens, Evreux, Troyesoch i Salerno i Italien. Universitetet i Montpellier grund ades 1021av Capetinerhuset först som en oberoende medicinhögskola medstöd från kung Robert II den fromme (996-1031), efter att längeha varit en rabbinsk skola i Mahirs tradition, sponsrad av judis-ka församlingen. Studenterna i dessa skolor talade öppet om DeGyllene Silkesrullarna, men visste ingenting om dem.Efter Karl den stores död förföljde påvarna och biskoparna

i Chartres och Cluny dessa kätterska skolor. Kyrkan var upprördöver studenterna som kom från dessa multinationella högskolormed barbariska ord, som till exempel: algorithme, algèbre, chiffre, zéro, zénith, alambic, chimie, alcalin, almanach, alcool.Studenterna var så till den grad oförskämda att de skrev arab iskasiffror och gjorde till och med matematiska kalkyler. GuillaumeVIII av Akvitanien (1058-1086) stadfäste montpellieruniversite-tets fullständiga frihet (januari 1081) att forska och framställaguld ur vilket material som helst. Påven Honorius III (1216-1227) erkände universitetet år 1220, mot löftet om 51% av guld -et och med reservation för alla bysantinska ord som fortsatte attvara förbjudna: alfabet, aritmetik, anatomi, antropologi, farmaci,filologi med mera. Ordet katolicism kommer från grekiska kath -olikos, universell, och användes i Konstantinopel som skällsord.

Kejsaren väger en lärdman. Vikten i andra skålen är guld ochädel stenar.

Victor Ravini 25

Mahirs skola

Romkyrkan och Östkyrkan hade som bekant satt varandraunder anatema, förkastelsedom, redan år 1054. Bannlysningenupphävdes år 1972 vid andra Vatikankonciliet. De två kyrkornahade inte kommit överens om prästerskapets skägg och inte hel-ler om huruvida korstecknet skulle göras från vänster till högereller tvärtom. I Romkyrkan följde prästerna det gamla romerskamodet med rakat ansikte, medan Östkyrkans präster följde degamla filosofernas stil med skägg. Studier i grekiska eller grekiskfilosofi var bannlysta av påven. Ordet etik (gr. êthikos) användesför första gången år 1265 av Brunetto Latini (*1220 †1294) i hans bok Tesoretto. Påven Clemens IV (1262-1268) var mildoch avrådde kardinalrådet från att ge Brunetto gift i nattvards -kalken. Det räckte med att förtala honom, ansåg påven. Resulta-

tet blev att Dante Alighieri förevigade sin lärare Brunetto Latini i Inferno XV, 30-124. Danteodödliggjorde en rad avlidna påvar och ävenden regerande påven Bonifatius VIII (1294-1303) i Inferno XIX 53 och i andra verser.En orsak till påvedömets utsträckta makt

efter korstågen var att kontakten med Orientenöppnade nya möjligheter att bli av med obekvä-ma personer på ett smidigare sätt, tack vare deorientaliska gifterna. Europeiska handlare blevintresserade av Österlandet, och förde orienta-lisk litteratur till Europa. Dante själv påverka-des av denna oriental iska litteratur.År 1475 gav Vatikanen åt universitetet i Köln

fullmakt att granska och rensa ut böcker ur bibliotek. Detta varen omskrivning för uppdraget att rensa ut lärare och studenter.Från kejsar Fredrik III (1440-1493) hade Kölnuniversitetet fåttmotstridiga order. Olika furstar lade också sina bud där. Situa-tionen med utrensning och motstridiga order från olika håll varinte ny, och känns igen från en del oberoende universitet.Den blivande påven Paulus IV (1555-1559) ledde inkvisition s -

utskottet som gjorde en förteckning över böcker som var bann-lysta. Förteckningen uppdaterades med ojämna mellanrum. 1929års upplaga innehåller närmare 6000 titlar som varken får tryck-as eller läsas av goda katoliker. Från Copernicus och Galilei till


Dante och Vergiliushälsar på påven Nicolaus III (1277-80).

Dante Aligheri1265-1321

Dostojevskij och Nietzsche plus de flesta franska författarna:Descartes, D'Alembert, Voltaire, La Fontaine, Rousseau, Mon-tesquieu, Victor Hugo, George Sand, Zola, Anatole France medflera, samt alla judar. Vatikanens index stämmer ganska väl medlistan på böcker som brändes natten den 10 maj 1933 i Berlin. Den judisk-kristna kulturen byggde ursprungligen på bibel-

moralen och på den religiösa tron. Med tiden och krigsteknikenhar moralen blivit löjlig. Tron på religionen ersattes med tron påutopier, och efter en tids övertro på vetenskap finns det ingentingkvar att tro på. Karl den store och rabbi R Mahir är de två män– en analfabet och en lärd – som lade grunderna till deförsta universiteten i Europa. Den religiösa sidan i denjudisk-kristna kulturen är restriktiv och konservativ. Denvetenskapliga sidan är human och framåtskridande. Denena sätter Gud i centrum, den andra människan.När Karl den store erövrade Sachsen år 772 och tving-

ade sachsarna in i kristendomen, tystade han en farliggranne men väckte en ny och farligare: Danmark. Somripost för den nya gränsdragningen och som motvikt tilldet brutala kristnandet av sachsarna, började danskarnai preventivt syfte att angripa det romanska riket sjövägen. Någraprovianteringar i England var nödvändiga och väckte vikingarnasaptit. I Norden gick ryktet att Karl den store skulle ha fått tag påden förlorade handskriften av skandinavisk härkomst, en av detvå eftertraktade varianterna. Man visste inte om det var den somskrevs vid Svarta havet eller Kaspiska havet. Efter Ludvig I denfrommes (814-840) död debarkerade37 vikingarna med sina snek-kja vid alla stora flodmynningar i väst ra Frankrike. Vikingarnastack Rouen (den 14 maj 840) och Jumièges (841) i brand.Abd ar-Rahman II (821-852), den fjärde kalifen i Spanien, äls-

kade konst, utvecklade Córdoba till en vacker stad och beskyd-dade littera turen och vetenskapen. Han rustade en stark flottaoch år 841 skickade han den för att plundra Marseille och andrafranska hamnar. Detta som ett första steg i en större erövringsplan– att invadera Frankrike från både Medelhavet och Atlanten.38

Strax efter att araberna seglat iväg från sina hamnar i Spanien,landsteg vikingarna och plundrade Lissabon, Sevilla och andrahamnar. Samtidigt åtföljdes arab båtarna av andra vikingabåtar,

Victor Ravini 27

Charlemagne och rabbi Radueriel Mahir.

och efter arabernas landstigning i de franska hamnar-na stack vikingarna arabernas båtar i brand. Sedangick de i land och väntade på araberna som skullekomma med bytet. Efter flera timmars strid mot frans-männen var araberna redan utmattade. Vikingarnakunde massakrera dem utan egna förluster.Franska historiker tiger om normandernas bety-

delse för att Frankrike slapp konfronteras med ara-berna. Om vikingarna inte hade varit där vid rätt till-fälle hade Frankrike ockuperats av araber. Kanskehade även Europas historia tagit en annan riktning.Läskunnigheten bland vikingarna var inte så stor,

och de som deltog i räderna kunde varken skriva eller läsa. Mende visste att hemma var skrivyrket respekterat eftersom det vardet bäst betalda yrket. Om de kunde kapa handskriften, somsäkerligen förvarades i ett kloster, fanns det rika köpare i Nordeneller ännu rikare köpare längre söderut, bland araberna. Allakloster plundrades och genomsöktes utan resultat. Handskriftenfanns troligen i Paris. År 886 belägrade vikingarna Paris. En ano-nym hävdatecknare skrev på Psaltarens smutssida att ”biskopen Gozlin slogs som en djävul” mot vikingarna, men förgäves. Tillsist fick Karl II den tjocke (881-887) förhandla med vikingarnaoch köpa fred mot en stor summa pengar samt ett tyst bifall förvikingarnas räd i den rika provinsen Bourgogne.Ärkebiskopen Witto av Rouen frågade sin kollega från kate-

dralen i Reims till råds om hur han skulle kunna kristna nor-manderna (omkring år 900). Överenskommelsen från Saint-Clair-sur-Epte stadfäste åt normanderna de territorier som redantagits i besittning. Inget dokument skrevs. Båda parter var anal-fabeter och letade förgäves efter en skrivkunnig person i klostrenbåde när och fjärran. Och så blev vikingarna lurade till kristen-dom, utan att någon förklarat för dem vad detta innebar utöverden politiska alliansen. Båda parter avlade ed med handen påBibeln, en bok av allra högsta litterära värde, men som varkenvikingarna eller ärkebiskopen Witto kunde läsa.39

Detta var det första steget i katolicismens konspiration motvikingarna.40Den överstatliga kyrkoadministrationen och makt -konstellationen med påven som domare över Europas världsliga


Pro captu lectoris habent sua fata libelli.

Normander

Sprängningen i Jumièges kostade för mycket.

härskare riskerade att störtas av en liten skara vitala krigare.Deras styrka var militärdemokratin – legitimerad av stark myto -logi – och en effektivare statsmodell med bättre organ isation.Medan patriarken i Konstantinopel fungerade som både ärke-

fiende för påven och som buffert mot Asiens horder, om ringadesEuropa från väst och öst av vikingar som bildade nya stater. Detenda sättet att tilldela vikingarna ett slag under bältet var attkristna dem. Hemliga agenter rekryterades bland munkarna ochskickades som missionärer med det offentliga uppdraget atterbjuda en modernare religion – ett bättre redskap för de styrande– och jantelagen, som var bra för att trycka ner vikingarnas demo-kratiska anda. Det egentliga syftet var att politiskt underordnanordborna Rom, alternativt Konst antinopel. I en tid av ständigtdåliga nyheter var Goda Nyheter – Evangeliet – den mest strate-giska logotypen för Roms ideologi ska och politiska expansion.De nordiska krigargudarna gav inte upp för påvens trojanska

häst, utan hjälpte vikingarna att under Rollons ledning segla upp-för Seine, inta l’ºle de la Cité och under tio månader förskansa sigmitt i Paris. År 911 lämnade Karl III den enfaldige (898-923)Normandie åt Rollon.41 Rollon upptogs i den franska adeln somhertig av Normandie, och normandernas feodala modell ersattedet franska hovets germanska modell. Europas feod ala systemhade successivt försvagats av dålig organisation och förläningarefter släktskapsband. Vikingarna förlänade efter meriter. Rollondelade ut Normandie till sina män genom lottdragning och doggammal omkring 931. Allt som sägs om deras hemort i Nordenär hypoteser.42 Rollons egentliga namn var Gånge Rolf – han varså storvuxen att ingen häst kunde bära honom och var därförtvungen att gå. Det finns lika många belägg för hans danska här-komst som för hans norska och de är alla lika otillförlitliga. Klostret Jumièges, som vikingarna för störde vid räden 841, bygg-des upp i större format och invigdes av Wilhelm I Erövraren(1066-1087) ett år efter slaget vid Hastings 1066. Jumièges liggeri Normandie, vid Seine, mellan Le Havre och Rouen.Anmärkningsvärt är att vikingarnas båtar, fram till 900-talet,

trots den allmänt spridda uppfattningen, inte alls var krigsbåtarutan byggda för transporter. Vikingabåtarna undvek konfliktermed de frisiska sjömännen, med anglosaxarnas båtar under den

Victor Ravini 29

helgonförklarade Alfred den store (878-899) och särskilt med despanska arabernas flotta under Abd ar-Rahman II. Vid denna tidvar vikingarnas båtar olämpliga för slag till havs.43 Vikingarnahade sin styrka i strider på mark, vilket förstärker hypotesen omatt de snarare var bönder än sjömän.Vikingarnas båtar vid den första invasionen på Sicilien (859-

862) var transportbåtar.44 Vid den andra invasionen (1016) komvikingarna med krigsbåtar, så att de kunde attackera arabiskasjörövare från Îff

-r. ïquíÿy’ă, Afrika, ute till havs. Araberna hade

erövrat hela Sicilien från Bysans (827-902), med undantag av enfästning. Vikingarna befriade de italienska slavar som hade rövatsbort av de aghlabidiska piraterna. Normanderna erkändes ome-delbart som herrar på Sicilien (1060-1090), men inte av påven.Påven blev arg eftersom vikingarna inte erkände biskopen. ”Vaddå? Han har inget sjövett och vet inte vad han talar om.” Vatika-nen fortsatte repressalierna: biskopen Hildebrand av Cluny för-flyttades till Sicilien. Normanderna brydde sig aldrig om honom.Det påvliga kansliet fick genom spionage på Balkan kännedom

om Doldahavsrullarna strax efter den teologiska dispyten i Itil740. Vatikanen kallade rullarna för Den Gyllene Silkesbokenoch började genast samla information därom. Samtidigt ogillademan att alltför många intressenter var ute efter boken. Därför spredVatikanen ryktet om en förbannelse över Silkes boken. Européersom pratade om boken utsattes för förhör, men resenärer frånAsien var välkomna till Vatikanen, och deras redogörelser om Sil-kesboken antecknades och jämfördes med liknande uppgifter.Man hade skickat missionärer till Asien med uppgift att söka efterhandskriften, men de flesta av de kom aldrig tillbaka. Vatikanenorgan iserade ofta kyrkomöten där man, under raster, ställde frå-gor om silkesrullarna. Några talade om vad de hört i sina hem-trakter, andra uppfattade det som en provokation och bytte ämne.Efter kyrkomötet våren 1095 drog Vatikanens underrättelse-

tjänst slutsatsen att Den Gyllene Silkesboken fanns i en moskéi Jerusalem. Påven Urban II (1088-1099) förklarade för sina kardinaler att de måste hitta på en teologisk förevändning för attomedelbart sammankalla biskoparna på nytt och påbjuda krigmot de otrogna. Ett annat ljus kastar Bernolds från Konstanzberättelse över händelserna. Det blev ett kyrkomöte på hösten


Bonifatius VIII 1294-1303skulptur av Arnolfo diCambio 1245-1302,arkitekten som designade kate dralen i Florens. Han räknassom en av Italiens viktigaste skulptöreroch stil skapare.Skulpturen finns påMuseo dell’Operadel Duomo i Florens.

Djävulens masker. Censuren är iblandblind. Är det djävulen som skrattar eller skulptören?

samma år i alla fall, och då beordrade påven Urban II det förstakorståget. Idén var inte ny. Den hade djupa rötter i schismen mel-lan Rom- och Östkyrkan och i ett tidigare heligt krig mot andrakristna, normanderna på Sicilien, som inte var schismatiker.Allt började såhär: den 16 juli 1054 hade kardinalen Hil-

debrand – före detta abbot i Cluny – överlämnat en bulla papalisfrån påven Leo IX den helige (1049-1054) till patriarken Mikael

Kerullarios (1043-1058) av Konstantinopeldär det stod, att patriarken och hela Östkyr-kan var bannlyst. Påven Leo var död sedan tremånader (†19 april, 52 år gammal) när bann-lysningen utfärdades å hans vägnar. Han hadedrivit ett heligt utrotningskrig mot norman-derna – före detta vikingar från södra Itali-en45. Under nio månaders fångenskap hadeLeo tvingats göra förödmjukande eftergifteråt normanderna och benådades därefter, men

han spottade blod och hade endast några veckor kvar att leva.Hildebrand, som var en av kandidaterna till den påvliga stolen,

lade bullan på altaret i kyrkan Sankta Sofia under pågå ende gud-stjänst. Det var tänkt att gesten skulle ha en teatralisk effekt ochkrossa patriarken samt alla de närvarande. Men gre ker na hadeför sig att pappersrullen innehöll Hildebrands bön till Gud för attbli påve och rörde inte vid den. Nästa söndag råkade en prästtjänstgöra som kunde lite latin. För att informera Gud om denromerske gästens bön läste han under mässan högt ur rullen. Närhan läst färdigt började han bli osäker på sitt latin och kontaktaderabbin en som patriarkiet brukade anlita som tolk. Dagen därpåtillkännagav Kerullarios ett likvärdigt dokument som placeradeden av lidne påven Leo och hela Romkyrkan i helvetet, för kato-likerna en makt-, prestige- och penningförlust utan motstycke. När Rom- och Östkyrkan gick isär uppstod en maktkris

i Vatikanen. Sex påvar, av vilka två var motpåvar, avlöste var an -dra. Till sist vann Hildebrand och blev påve under namnet Gre -gor ius VII den helige (1073-1085). Han försökte reparera det diplo -m atiska nederlaget i Konstantinopel, där patriarken satt tryggt i sitt ämbete och skrattade varje gång han fick höra om en nypåve. Hildebrand hade som förhandlingsunderlag ett förfalskat

Leo IX den helige 1049-1054

Victor Ravini 31

Katthuvud: Felis unca eller Felis pardus. Skulptören användesamma motiv som Dante: den allegoriskapantern la lonza.(Inferno, I, 32)

Sammansatt bild avdetaljer från Arnolfodi Cambios skulptur.Vems porträtt är det?

dokument om en donation som kejsar Konstantin den store (306-337) skulle ha givit till Romkyrkan. Det var en mycket lyckadförfalsk ning från sju- eller åttahundratalet som löste många juri-diska tvister. Förfalskningen avslöjades av misstag på 1500-talet.Omkring 1520 målade Giulio Romano en fresk till tolvhundra -årsjubiléet av den historiska tilldragelse som aldrig inträffat.Det lyckliga sammanträffandet för Gregorius var seldjukernas

– senare kallade för turkar – infiltration i Anatolien som tillhör-de Bysans. Gregorius erbjöd den bysantinske kejsar Mikael VIIDukas Parapinaces (1071-1078) militärhjälp i ett korståg mot seldjukerna. Han ville komma ridande som en vän i spetsen för

den katolska hären och underlätta en koncilians i den gam-la teologiska konflikten. Men han var tyvärr upptagen medden oly dige tyske kejsar Henrik IV (1056-1105) med vilkenhan hade ett möte i Canossa den 25-28 januari 1077.Efter ytterligare en bannlysning i november 1078 åter-

kom Henrik IV till Italien, den här gången som en arg krig-förare. Han avsatte Gregorius den helige, tillsatte ärke -biskopen Guibert från Ravenna som påve med namnet Clemens III (1080 och 1084-1100), skövlade grevinnan

Ma thildes domäner och plundrade Rom, där han lät kröna sig tillkejsare av sin personlige påve. Greg orius förskansade sig i CastelSan Angelo och kallade på hjälp från normanderna i södra Italien och från muslimerna i norra Afrika. I ett inställsamt brevbehandlade påven saracen erna med silkesvantar och försökteövertyga dem om att både kristna och muslimer hade samma gud.Hertigen Robert Guiscard46, normandernas hövding som 1053

hade fängslat påven Leo under ett av historien mindre uppmärk-sammat sicilianskt korståg, och som Gregorius hade bannlyst1074, gjorde sig av med saracenerna och befriade Gregorius frånden självvalda fångenskapen 1084. Det blev inte mycket kvar förnormanderna att plundra efter tyskarnas reträtt. Rom blev entom spökstad. Det skulle ta ytterligare några hundra år innanRom uppnådde till samma folkmängd som förut. Gregorius dogi exil, men inte hans idé om korståg. På dödsbädden erbjöds handen sista smörjelsen av en bannlyst präst i utbyte mot att han häv-de alla bann han utfärdat. Men han vidhöll bullor av politiskkaraktär och även bullor som riktades mot personliga fiender.

Henrik IV avsätterGregorius den helige

Den beridne påven Gregorius den helige.


Gre gor ius VII den helige1073-1085

Alexios I Komnenos1081-1118

Victor Ravini 33

Under tiden hade de turkiska seldjukerna eller de seldjukiskaturkarna konsoliderat sig i Anatolien och erövrat Palestina ochJerusalem. Kejsar Alexios I Komnenos (1081-1118) behövdehjälp. Han stod inför ett dilemma: för det första hur man kunde entusiasmera västerlänningar för att komma och befria en för -lorad provins åt honom. Och för det andra: grekerna ville inte haen katolsk här så nära Konstantinopel, dåtidens rik aste och mestglänsande stad. Alexios tänkte avleda katolikernas och seldjuk -ernas uppmärksamhet från Anatolien och fick en strålande idé.Bernold från Konstanz berättar att Alexios skickade två sände -

bud till kyrkomötet i Piacenza (mars 1095), men båda munkarnaarresterades. De lyckades fly ur fängelset i Piacenzaslottets källare, mördade några vakter och träffade på översta våningenpåven Urban II. De bad påven om förlåtelse för att de mördatvakt erna och berättade med dramatiska gester om turkarnasgrymheter mot kristna i Jerusalem. Intet ord om hjälp mot turk -arna i Anatolien yppades. Urban II belönade de båda sändebudenmed en pung med dukater och de fick lämna det påvliga sovrum-met genom fönstret. När de sprang ifrån slottet hörde de påvenropa till vakterna att han blivit rånad.Påven Urban II den salige stod väl i vantarna och lät sig varken

luras av kejsar Alexios eller gå miste om tillfället. För de kristnai Jerusalem gick det varken bättre eller sämre än tidigare. Kora -nen respekterade Jesus, därför hade muslimerna aldrig skändatnågra kristna heliga platser.47 Men nu fanns det en möjlighet förRomkyrkan att överordna sig Östkyrkan och utsträcka sin makttill Främre Orienten. Påven Urban II ville lägga sina heliga van-tar på Palestina och eventuellt även på Den Gyllene Silkesboken.Därför organiserades i största hast konciliet i Clermont, där handen 27 november 1095 uppträdde som Guds sändebud ochmanade till korståg på Hans befallning.Hävdatecknaren Fulcher från Chartres berättar hur påven, utan

att ens antyda något om varken Alexios sändebud eller deuppgift er han fått, använde informationen på bästa sätt. Hanfram ställde livfulla bilder av de slaktade kristna barnen ochskändningarna i Jerusalem. Turkarna påstods ha skurit uppmagen på alla fromma kristna pilgrimer i jakt på svalda guld-stycken. Allt detta hade Gud uppenbarat för honom i en vision

Påvliga vantar och tiara.


om våldtagna kvinnor – främst unga vackra abbedissor. Påvenviftade med vantarna och upp viglade biskoparna mot turkarna.Kongressen röstade för heligt krig. Biskoparna förde propagan-dan om barnamord och våldtäkter vidare. Vid jul predikan fickalla kristna ett humanist iskt ideal och beredde sig att dö för denkristna tron. Påven hade tur och hans propaganda föll i god jord.I hela Europa rådde ekonomisk misär; överbefolkning, arbets-löshet och ständigt dåliga skörd ar. Vartannat år var den senasteskörden den sämsta i manna minne. De alltmer aggressiva nor-manderna angrep Europa från alla håll. Allt detta var Guds straffför att de kristna inte reagerade mot de otrogna i Palestina. Poli-tikerna själva kunde inte tänka sig någon annan lösning på elän-det i Europa än krig. Och det blev inte svårt att piska upp krigs -stämningen. Svårare var att skaffa pengar till att föra krig.Korstågsidén var rättskaffens, den var så bra att den ut vid ga -

des från de otrogna till oliktroende och oliktänkande. Uppmärk-samheten fokuserades på kättare och judar. Vissa rika som varkenvar kättare eller judar men som var försvarslösa anklagades förett eller annat och plundrades. Judarna var förbjudna att utöva yrkesarbete och därför hän-

visade till småhandel och helst till att låna ut pengar mot ränta,vilket var förbjudet för de kristna. Allt detta var reglerat avRomkyrkan som också organiserade torgmarknad framför kyr-

Korstågfarare vill hapengar av en judiskbankir och kommermed oemotsägligt argument.

SultanenAl-Nasir Yusuf Saladin1175-1193

Victor Ravini 35

kor efter högmässan. Ordet mässa förknippades först med religi-on och sedan med handel. Munkarna fick inte ha stånd på torget.Judarna fick ha stånd på sidogatorna. Under flera hundra år avbank arbete hade en del judiska familjer samlat på sig stora kapi-tal. På grund av sträng moral och av försiktighetsskäl levde de rikajudar na lika spartanskt som de fattiga. Ett sätt att bli av med skul-den och samtidigt få en bättre plats i det katolska parad iset var attmörda kreditören som vedergällning för att hans förfäder hadekorsfäst Jesus. Återstod bara att framställa nidbilder av judar och legiti me ra våldet mot dem för att ta deras pengar och finansierakors tåg en. Greve De Trèveray, som i sitt grevskap inte hade någrajudar att plundra, lånade pengar från munkarna i klostret StFoutain och lämnade sitt slott och alla sina domäner i pant. Hanstupade under korståget och munkarna övertog godset samt hansrätt att tillbringa första natten med alla nygifta flickor i grevskapet.Korstågsriddarna intog Jerusalem den 15 juli 1099; efter två

veckor dog Urban II i Rom. Palestina plun d rades, invånarnaslakt ades oavsett religion, ålder och kön. I massgravarna släng-des kristna, judar och muslimer huller om buller. I sina förkun-nelser uttalade biskoparna förbannelser över liken. När sultanenAl-Nasir Yusuf Saladin48 (1175-1193) återerövrade Jerusalem1187, benådade han alla kristna krigsfångar. Vatikanens militäraäventyr i Främre Orienten lämnade massmord och plundringarefter sig i Palestina, på Balkan – Konstantinopel förstördes 1204– och inte minst i Tyskland och Frankrike bland judar och kättare.De flesta furstar och kungar i Europa som deltog i korstågen blevruinerade. Efter upprepade katastrofala förluster för organisatö-rerna, slutade äventyret definitivt 1289. ”Vi får trösta oss med attvåra allierade vänner har förlorat mer än vi på det”, sade påvenNicolaus IV (1288-1292), och slog sina lädervantar i bordet.Fastän ceremonierna var korrekta, har korstågen inte löst ett

enda i Europa föreliggande problem, inte heller gett något resul-tat i sökandet efter Silkesrullarna. Däremot har Vatikanen medfransk hjälp försvagat Östromerska riket och drivit Bysans i en politisk kris som öppnade porten för turkarna på Balkan.Korstågen har skapat ytterligare problem på Balkan och i Mellan -östern som än idag står olösta. En av dessa långtgående konsek -venser avspeglar sig i dagens äganderättstvister och i prejudikatet

Ius

prim

ae n

octis

.

som ”berättigar” västmakterna att haett finger med i Balkans och Mellan -österns inre angelägenheter och i re ligiösmisstänksamhet från alla parter. Mankommer aldrig att få veta hur mycketnotan slutade på. Uppskattningsvis beta -la de två miljoner människor med sina liv,

vilket motsvarar 7% av dåtidens 28 miljoner invånare i Europa.En enda vinst har historien registrerat från ententen mellan kej-

sar Alexios i Konstantinopel och påven Urban i Rom – bådeärkefiender och vänner – nämligen att modellen har blivit klassiskoch mycket användbar. Sedan dess har många starka ledare för-finat denna modell och fört mera sofistikerade korståg. Natio-nerna delades upp i sol- och måndyrkare, och måste anstränga sigför att uppnå ett mål som inte var deras eget, utan makthavarnas. I Guds, penningens och den heliga patriotismens namn.49 Manhar tonat ner religiositeten och skruvat upp rättfärdigheten. Allaparter ansåg sig vara rättfärdiga, och politiska mål överskuggade deekonomiska. Moraliska betänkligheter förblev trubadurernas sak.Luther är en av de tyskar som antingen hade en romantisk läng -

tan efter Balkan – Kennst du das Land wo die Zitronen bluh’n? –eller fullständigt missförstod allt som hände där. Det var hansom myntade begreppet Västerlandet, och visade därmed att maninte samtidigt kan absolutifiera ordningen och begripa vad det ärför mening med kaoset. Med hjälp av enkla klichéer kan man lättmissbedöma framförallt Balkan, men även Europa och hela värl-den. Bland de många som springer Vatikanens ärenden utan attveta det finns det en del som tar Luthers polemiska skrifter för denyttersta sanningen. Felaktigt skrev han, och även sägs i TV, attbosnierna till hörde den förrädiska elit som konverterade till islamför att vara på turkarnas sida och därmed vinna förmåner. Allatjänar på en sådan historieförfalskning. Alla utom bosnierna.Bosnierna konverterade till islam några år före korstågstidens

slut, närmare bestämd under påven Honorius IV (1285-1287),alltså långt innan turkarna kom på Balkan. Innan de övergick tillislam tillhörde bosnierna en gnostisk sekt som hette bogomilism.Den kätterskförklarade sekten grundades av en bulgarisk prästvid namn Bogomil – den slaviska översättningen av det grekiska


Victor Ravini 37

namnet Teofil, älskad av Gud, eller av det latinska namnet Ama-deus. Han levde under den bulgariske tsaren Peter (927-968) ochdet sades att Bogomil skulle ha läst Den Gyllene Silkesboken.Med tanke på att analfabetismen bland prästerskapet i Östkyrkanbetraktades som en dygd är detta påstående högst tvivelaktigt.Men det är inte uteslutet att Den Gyllene Silkesboken förväxla-des med Codex Euxinus som Pseudo-Procopius hade skrivit om.Bogomil var påverkad av pavlikanism, messalianism och mani-

keism50, dualistiska doktriner som blomstrade i Mindre-asien,Persien, Armenien och Centralasien mellan tre- och niohundra-talet. Alla dessa livsåskådningar kunde ha trätt fram i båda efter-sökta handskrifterna. Enligt de ovannämnda kätterska sekternasamarbetade den gode och den onde guden i skapelseberättelsen.Skapelsen var ofullkomlig och människan ond. Det var inte lju-sets gud som uppenbarade sig i Gamla Testamentet, utanmörkrets. Det var inte den gode guden som talade till Adam,Abraham och Moses, utan den onde. Således var det fel att beta-la tion den till patriarken i Konstantinopel som företrädde mörk -rets gud. De mest företagsamma församlingarna i Västeuropa till-lämpade dessa intressanta idéer. Man kunde få kunskap om densanne Gudens mysterier och en direktkontakt med honom samtfrälsning genom gnosis, kärlek till kunskap, utan att behöva beta-la till påven för det. Påven företrädde också mörkrets gud.Bogomilerna blandade bibelberättelserna med gammal folk -

lore från Centralasien och hade en annorlunda uppfattning omdet goda och det onda. De förespråkade askes, försakelse och fat-tigdom. All livsnjutning var ond. Alla rikedomar skulle samlasoch förvaltas å församlingens vägnar av somliga som var merabroderliga och mera jämlika än de andra. På en trekant skrev de:jämlikhet, broderskap och frihet. En del av deras idéer genom -syrade på 1500-talet reformen och senare den franska revolutionen.Som nästan alla gnostiska sekter hade bogomilerna ett slags

målinriktad etik. I utbyte mot alla uppoffringar utlovades ettmillenium av paradis på jorden. I sin sekulariserade dräkt är millennarismen en utopisk idéströmning. Den förespråkar etträttvisare samhälle som skall åstadkomma det bästa möjliga föralla.51 Denna dualistiska och världsfrånvända livsuppfattning,förknippad med löftet om en ljusare framtid, spreds västerut till

Atlanten och österut till Kina. Minst en av de författare som med -verkade i Doldahavs rullarna torde ha varit gnostiker och läm-nade värdefulla uppgifter som kastar nytt ljus över en del livs -åskådningar som vid den tiden kan ha varit ett alternativ som till-talade intellektet medan kristendomen tilltalade hjärtat. Bogomilrörelsen uppkom som ett resultat av att den styrande

klassen ökade skattetrycket på de bulgariska bönderna. Förstlovades de en rättvis behandling i utbyte mot konvertering tillkristendomen, men efter dopet fick de högre skatter och efter1018 underkuvades Bulgarien av Östromerska riket. Den kätter -ska livsåskådningen blev snart en skatteundanflykt för medelklas-sen bland olika folkslag som fick bära statens tyngsta bördor.Bogomil ernas protest mot den nollbeskattade överklassen, mothierarki och centralism gav ny näring åt de separatistiska rö -relserna i de mest produktiva och därmed mest skattetyngdalandsdelarna Lombardiet, Toscana och Languedoc. I sammaområden glöder den gamla elden på nytt, och ger sig till kännamed mindre genomtänkta yttringar. För tusen år sedan var den centrifugala sekten en nykterhets-

rörelse och en strategi i självständighetssträvandena gentemotbåde Bysans och påvedömet. Öst- och Västkyrkan diskuteradesinsemellan såväl territorier och meningsskiljaktigheter som tillexempel treenighetsläran, den teologiska frågan om vitt eller röttvin vid fiskrätter, och försökte överträffa varandra i de mestabsurda exempel på vad motsatsen till logik kunde vara. De ekonomiska och politiska intressena doldes under dogma-

tiska förevändningar. Patriarken bannlyste bogo milerna på Bal-kan redan år 972 och brände eller spetsade ett oansenligt antal avderas ledare i Konstantinopel, högst två-tre tusen. Hans sekrete-rare Kosmas fick i uppdrag att skriva ned vad kätteriet bestod i och vilka samhällsupplösningstyper bogomilerna var. Kosmasvar upprörd över att gnostikerna gifte sig i biblio tek. Patriarkeninformerades om att kättarna i stället för att gifta sig framföraltar et vigdes framför bokhandelsdisken.Några märkliga gravar inhuggna i klippor och ett fåtal folk -

loristiska traditioner som ingen längre begriper är bland de fåbevarade dokumenten från den mäktiga sekten med centrum påBalkan. Inga andra dokument om kättarna finns kvar, förutom

Lumina vincit.


Pax tibi, lectore.

Mors certa, hora incerta.

Victor Ravini 39

Kosmas version och andra lika tendentiösa kyrkliga rapporter tillVatikanen. De bekräftar att kättarna i Västeuropa var kultur -intresserade och vigdes bland böcker. En del omtvistade avsnitti Doldahavsrullarna återspeglar obestridligen en förbehållslösbeundran av de märkliga gnostiska vigslarna utan närmare geo-grafisk lokalisation.Vatikanen godkände de ungerska kungarnas univers alistiska

anspråk och gav dem i uppdrag att kasta sig över land efter landpå Balkan, kväva partikularistiska strävanden bland de grekisk-ortodoxa folken och tvinga Östeuropa till katolicism. Till följd av de ungerska erövringarna och påvarnas förföljelser spreds bogomilernas missionärer från Bosnien västerut till norra Italienoch södra Frankrike där de gav nya impulser åt utbrytare ur denkatolska unionen, nämligen de kätterska sekterna albigenser,katarer och valdenser. Dessa västerländska rika och intellektuel-la hade mindre intresse för den bulgariske landspräst ens idéer änför de fragmentariska avskrifterna av De Gyllene Silkesrullarna,som bogomilerna visade upp och påstod vara äkta.Bogomilmissionärernas oerhörda framgångar är den första

massiva penetrationen av idéer från Öster- till Västerlandet pålandsbygden och i städerna, bland yrkes- och kyrkfolk samt adeloch intellektuella. Idéutvecklingshistorien fick först på nitton -hundratalet åter uppleva ett liknande fenomen, det vill säga det i nästan hela Västeuropa entusiastiska mottagandet av en likartadmessianism av österländsk härkomst: marxism-lenin ismen, enannan lockande irrlära som innehåller mindre osanning än dessmotsatta religion – Västerlandets guldkalv.I stora drag är konflikten mellan österländsk millennarism och

västerländsk katolicism, alltså universalism i dess akuta form –unionism, återigen den urgamla konflikten mellan liberalism ochkonservatism eller mellan Moses och Aron. Konflikten mellandynamik och stagnation skildras i indoeuropeiska mytologier i form av ett krig mellan gudarna som förknippas med fruktbar-het, produktion och framtid å ena sidan och gudarna som legiti-merade prästerskapet och krigarna å andra sidan. Lagstiftarnaoch ordningsmakten håller sig krampaktigt till det förgångna.Mytologin förtäljer ingenting om en radikal kamp mellan kastereller klasser för att störta överklassens gudar eller rangordningen.


Producenternas gudar vill inte störta de överordnade gudarna, deeftersträvar endast ett rättmätigt erkännande. Liknande mönsterkan ofta urskiljas i Europas historia. Å ena sidan strävar under-klassen uppåt med förevändningar om rättvisa: bondeuppror,borgerskapets självständighetskamp mot adeln, yrkeskonstnä-rens erkännande under renässansen, utbryt are, kättare, hugenot-ter och olika ismer. Å andra sidan ser man omväxlande konkur-rens och maskopi mellan de första två i rangordningen: Vatikanenoch de tyska kejsarna eller andra maktsammanslutningar som varför sig strävar efter övertag i unionen.Unionism och separatism, maktkoncentration och decentra -

lisering har sköljt över Europa varannan generation och iblandännu snabbare. Ändock genomsyras alla indoeuropeiska myto-logier av optimism: de överordnade gudomligheterna tonar nedarrogansen till följd av att deras magi eller retorik misslyckas envig med de underordnade gudarnas praktiska kunskaper ochvettiga svar. Tredjeranggudarnas rättigheter erkänns. Dynamikenoch liberalismen segrar. Producentklassens intresse tillgodoräknasalltså. Samma generösa idé förekommer i en av Bibelns viktigaval situationer där Moses – en intellektuell av högsta rang – läm-nar faraos palats och ger röst åt de förtryckta.Korstågen konsoliderade Vatikanens makt över de världsliga

härskarna i Västeuropa. Kätterska rörelser blomstrade som ettunderjord iskt motstånd mot den snedögda internationella politik -en, och lovade folket en andlig tröst som kyrkan inte längre var i stånd att erbjuda. Politisk och ekonomisk instabilitet satte igångfolkvandringar som resulterade i den första ljud förskjutningen i tyska språket. Men påven Innocent ius III (1198-1216) var inteen man som tappade sina vantar i första taget. Han mobilisera -de år 1207 furstarna med sina arbetslösa bönder från det fattiganorra Frankrike till ett korståg mot de företagsamma kättarna i det rika södra Frankrike. Stad efter stad plundrades. Bara i juli1209 mördades tjugo tusen invånare i Béziers. Paradoxalt nog ärdetta det enda korståg som någonsin lyckats. De över levandekättarna blev av med alla sina gods, skingrades och förklaradesvara utrotade 1330. Deras protestantiska och reformatoriska idéer övervintrade i två hundra år, då de skrevs ner och blom -strade på nytt, denna gång med den skrivna ordets slagkraft.

Det gnostiska oratoriet på klippanSaint Michel d’Aiguillebyggd av albigensarna i södra Frankrike. Arkitekten inspirera-des av romansk och islamisk konst.De belägrade kättarnasvalt ihjäl. Deras likkastades utför klippanoch lämnades åt örnar,korpar och kråkor. Lokal folklore säger att Gud skickade sina änglar för att plockaupp sina älskade barntill himmelen. Bönderär inga idioter när detgäller fåglar. Bönderljuger aldrig, de talarbildspråk. Med sin metafor underkännerfolkloren kyrkans förnuft. Detta bevisaratt det är folket somstår för den humanauppfattningen om män-niskan och inte kyrkan.Ifrågasatte folklorenGuds kärlek? Bönderspekulerar runtteodicé frågan på bondesätt.

Påven Honorius IV försökte även lägga sina broderade vantarpå territorier som kontrollerades av Östkyrkan. Han älskade allaslags vantar. År 1285 startade han ett annatfolkrensningsprojekt.52 Med hjälp av denungerske kungen László IV (1272-1290) satte påven igång ett utrotningsprogram, den här gången mot bogomilerna på Balkan.Han åberopade helgonet Augustinus53 (*354†430): ”Vad har ni emot krig? Att människordör? De måste dö ändå!”Påven beordrade att den ungerske kungen som motvikt skulle

få en rad tyska och franska hertigar som skulle dras in i kriget påBalkan. Katolikernas jaktmetoder fick bogomilerna att inse attpatriarken hade varit mild mot dem. Vissa kardinaler anmärkteinför påven att detta var fruktansvärt, detta var massmord. Denbliva nde påven Celestinus V den helige (5 juli 1294 - 13dec 1294) genmälde att detta var mer än så, det var ettmisstag. Han oroades över vad historien skulle kommaatt säga. ”Historien? Ha-ha!” svarade HonoriusIV. ”Lögner, som vanligt. Det ordnar vi!”och gjorde enbefallande gest mot två kardinaler som tackade för för-troendet. Celestinus V abdikerade på grund av mora-liska betänkligheter, arresterades av kyrkan, rymde och dog 1296under sin andra fångenskap. Han helgonförklarades den 5 maj1313 av påven Clemens V efter påtryckningar från Filip IV avFrank rike och som vendetta mot den avlidne påven Bonifacius VIII.Kättarnas räddning var att söka beskydd hos kalifen Muh am -

med II (1273-1302) av Granada, den egyptiske sultanen Al-Man-sur Qala'un (1279-1290) och den persiske shahen Arghun (1284-1291). Bogomilerna öppnade hamnen Ragusa för arabiska båtar,och konverterade till islam år 1286 eller 1287.Vatikanens ambitioner på Balkan54 underlättade arabernas

tilltag att förstärka sin position vid Medelhavet. De konkurrera-de ut venetianernas och genovesernas flotta. Handeln med ara-berna stärkte före detta bogomilerna. De bildade ett eget kunga-rike, slog egna silvermynt och blomstrade i nästan två hundra år.Deras rike störtades av turkarna 1463. Turkarna gav dessa mus-limer – före detta bogomiler – namnet boș som betyder ödelagd

Balista qvadrirotis

Victor Ravini 41


mark, ingenting. Bogomil-muslimerna betraktades som värdelö-sa varelser och tvingades betala jizya, extraskatt för ickemuslimer.Från turkiska boș härleds namnet Bosnien. I dag vill bosnier nabilda den självständiga statens namn från ordet som förnekadeförfädernas existens.Mellan ett och annat korståg skickade både påvarna och en del

kungar sina representanter till mongolerna i Asien som missio-närer eller handelsmän. De hade diplomatiska uppdrag, men ock-så uppdraget att leta efter Den Gyllene Silkesboken. För att ha enförevändning att blanda sig i det mongoliska rikets inre angelä-genheter beskylldes de mongoliska kejsarna för religiös indiffe-rens. Påvarna kritiserade Djingis khans efterföljare för att derespekterade alla religioners högtider. Faktum är att Djingiskhans efterföljare aldrig – inte ens när de konverterade till bud-dism i Kina eller islam i Persien – blev vare sig sekt erister eller fun-damentalister. De missionerade inte heller. Khublaï khan55 varbuddist men han erkände Jesus, Muhammed och Moses somprofeter vid sidan av Buddha56. På fredagar gick han i moskén, pålördagar respekterade han sabbaten, på söndagar gick han tillmässan och vid kristna högtider kysste han respektfullt alla fyraevangelierna. På nyårsdagen – 6 februari i den kines iska traditio-nen – gick han och bad i alla religioners tempel för sitt rikes väl-gång och väl signade all slags helig mat och kunde aldrig bestäm-ma sig för vilken rätt som smakade bäst.Det verkar som om mongolkejsarnas hustrur fördelade sin

uppmärksamhet till olika religioner på ett mindre pluralistisktsätt. De koncentrerade sig på ett mindre antal religioner som fickstörre stöd. Syourkoukeïtî Beïkî var kristen, köpt från kristna föräldrar, men gav gåvor till muslimska koranskolor för de blinda.Kejsarinnan Bigtoutmich Koutchin IV den heliga, Mangous

hustru, var också kristen och Wilhelm van Ruysbroeck57 berättaratt hon kom till mässan och intog nattvarden tillsammans medprästerna tills hon föll i extas, så att munkarna måste transporte-ra henne på en skottkärra av sandelträ till det kejserliga palatsetdär de andra bihustrurna och konkubinerna tog hand om henneoch tolkade hennes extatiska utsagor om rikets framtid.Kejsar Mangou ville ha en ordagrann redovisning över allt hon

yttrade i trance. Han hade inga invändningar mot hennes reli -

giösa utsvävningar och inte hellermot hennes helgonkult i Peking.Begäran om hennes helgonförklar-ing bemöttes i Rom med skepti-cism. Allt som gjordes i religion ensnamn var heligt för kejsaren, oav-sett vilken religion det var. Därtillobserverar holländaren Ruysbro-eck att de kristnade mongolernablandade ihop kristendom ochhedendom. De tillskrev korsetmagiska krafter mot demoner ochonda andar. De skyddade sig mot allt det onda genom att görakorstecken över sin kropp, från huvudet till könsorganen; deogifta gjorde korstecknet bara till midjan. Kristna mongoler dyr-kade korset som en fetisch och hängde guldkors runt halsen i enguldkedja som påminde dem om deras hedniska amuletter. Mon-golerna kysste krucifixet på samma sätt som de hade kysst sinaidol er. Däremot var de tveksamma till främmande helgonkulter,eftersom de hade sin egen anfäderskult och hjältekult.Ruysbroeck var munk och han skickades år 1253 av kung

Ludvig IX (1226-1270) att bana väg för diplomat iska kontaktermellan Frankrike och den starke mongoliske kejsaren Möngkeeller Mangou, samt att stjäla Den Gyllene Silkesboken som mantrodde fanns hos Möngke. Guillaume de Ruysbroeck och hansfölje var tillsagda att ljuga om sina hemliga uppdrag och uppge attde var skickade av sin religiösa orden. Den listige Möngke gavRuysbroeck ett insolent brev till Ludvig IX, där han krävde attkungen skulle skicka riktiga ambassadörer. Den franske kungensbästa ambassadörer tjänstgjorde vid Vatikanen där de lyckadesintrigera och därmed få Ludvig IX helgonförklarad. De redovi-sade för den franska kronan utgifter som inte stämde med kardi-nalens informationer om de verkliga kostnaderna i samband meduppdraget. Därefter nämns de inte längre i arkiven.Några år tidigare hade påven Innocentius IV (1243-1254)

skickat munken Giovanni de Pian del Carpine till Kina för att bliav med honom, eftersom han misstänktes vara Ludvig IX:s hem-lige agent i Rom. Tyvärr innehåller Giovannis rapport inga hän-

Victor Ravini 43


visningar till mongolernas andliga liv. Vi vet inte om han ens lyck-ades lura någon mongol till kristendom. Istället kom han tillba-ka till Vatikanen med omfattande och sakkunnig informationom den mongoliska arméns organisation, krigs metoder och stra-tegier. Som belöning blev han kardinal på ön Elbe utanför Korsi-ka. Johanniterna på Rhodos informerade kejsaren i Konstanti-nopel att kardinalen på ön Elbe skulle ha rövats bort av arabiskasjörövare – som han själv lejt – och sålts till den tyske kejsaren.Uppgiften saknar bekräftelse i både Vatikan ens hemliga arkivoch tyska källor. Johanniterna brukade mata Konstantinopel medfalska uppgifter, på befallning av Vatikanen.Sidenvägen mellan Peking och Konstantinopel var gammal.

Redan år 643 hade den kinesiske kejsar Taizong Li Shimin skickaten budbärare till kejsar Konstans II den Skäggige i Miklagårdmed förslag till samarbete mot de oroande mongoliska, tatarsika,turkiska och ungerska stammarna. Kejsarna i Rom använde silkes -mantlar som tillverkades i Kina, fast de aldrig brydde sig omvarifrån sidenet kom. Varorna bytte skepp flera gånger mellanKina och Rom och på grund av monsunen och andra vindar togtransiten i bästa fall två år. Sidenet färgades sedan med karmo-sinrött färgämne som kom från musslor som enbart fanns utan-för en hamn i norra Afrika. Arkeologerna har där hittat enormalager av dessa musslor som sedermera utrotades. Venetianen Marco Polo (*1255 †1325) anlände med sin far

och farbror till Kina (1275), och gjorde ingen hemlighet av sina inten tioner att få köpa Den Gyllene Silkesboken. När han träddei Kubilaï khans tjänst skickades han vida omkring i Östasien,eftersom kejsaren också var intresserad av att få handskriften. Vidsin återkomst till Italien blev han fängslad i Genua (från 1298)och anklagad bland annat för att ha funnit och sålt Den Gyllene Silkesboken till muslimer.

Columbus läste de memoarer som Marco Polo hade dikterat fören medfånge och förstod att anklagelserna var orättvisa. Straxefter nödlandningen i Portugal 1476 seglade Columbus till Islandför att fråga om islänningarnas vägar västerut. Antingen söktehan där Codex Innominatibus eller var säker på att Silkesboken

fanns kvar i Indien eller Japan, och ville då segla dit. Han hade aven turkisk sjörövare köpt resterna av en avskrift som han troddevar ett fragment av den eftertrakta de handskrift en. Den var enöver sättning på khazariska, ett redan försvunnet språk, och hanfick hjälp av en före detta rabbi i Simferopol på Krimhalvön somforskat i khazarernas kontakter med juden domen. I den khaza r -iska texten stod att jorden var rund. Allt annat var ointressant förColumbus. Men Columbus hade fel: den värdefulla informationenkom inte från den ursprungliga silvervarianten som var baseradpå muntlig tradering från Skandi nav ien. Vikingarnas kunskap omatt jorden var rund kunde ha kommit från judendomen viakhazar erna som de träffade vid Svarta havet. I rabbinskatraditioner fanns en utläggning av några bibeltexterdär det förtydligades att jorden var rund. En kor-rekt översättning av dessa bibelrader erbjöd teo-logen Louis Tregond under Calvins tid. Han vartrillingbror till Louis Segond, urmakaren somuppfann sekundvisaren och till Louis Premier,en schweizisk dragon ökänd i Le Havre för sinadragonader mot hugenotterna. Louis Tregondhade (själv?) hittat de texter i Bibeln som kastarljus över jordens skapelse och som tyder på att jord -en är rund: sur le globe de sa terre… (Ordspråksboken8:31; se också Jesaja 40:22 för vidare hänvisningar.)Calvin (*1509 †1564) anmälde honom för kätteri och krävde

inför domstolen: Il faut que la cause soyt (sic!) définie par la mortde lui ou de moi (Ärendet måste avgöras antingen med min dödeller hans). Louis Tregond brändes på bål i Genève 1553. Medanhan brann, läste en präst högt ur bibeln som Tregond själv hadeöversatt. Han anklagades också för att ha köpt en jordglob.58

Långt före Martin Behaims patenterade glob livnärde sig Co -lumbus på att tillverka och sälja jordglober.59 Han var bättre påprofetietolkning än på astronomi och upptäckte Amerika snara-re genom intuition än genom kalkyler. Hans idé grundades förstpå bibliska apokryfer och i efterhand på Ptolemaios och Tosca -nelli60. Felet var att han räknade 78º i italienska mil (1.477,5 m).Hade han räknat i arabiska mil (1.975,5 m), hade han funnit denrätta ekvatorlängden. Han uppgraderade aldrig sin jordglob.61

Victor Ravini 45

Fiat lux!Gud ∞ - ∞skapade Jorden.

Columbus 1451-1506skapade jordgloben.

Var Columbus italienare, spanjor eller jude? Brevet bredvid är skrivet på kastilianskatill skattemästaren Alonzo de Moralis, den22 okt 1501, innehållerpreciseringar runtskattedeklarationenoch är signerat ”der Amiral”. Det var Columbussom för första gångenlånade ordet amiralfrån arabiskan, man vetinte varför med tyskbestämd artikel.Columbus har aldriggjort sin deklaration i Italien.

Jean Calvin 1509-1564


Calvin hade en fast kristen karaktär och ville aldrig accepteralikheten mellan Columbus jordglob och den jordglob som JesusKristus Pantokrator, världskejsaren, höll i handen. Han tolkadesin predestinationslära så, att han själv var predestinerad att påbål bränna alla kristna som hade fel trosuppfattning. Calvinshälsa var dålig. Han var ständigt sjuk och döende men gjorde allaoptimister besvikna. Han kunde aldrig tolerera att någon måddebra. Därför förbjöd han alla glädjeämnen och lade grunden till attGenève blev en sorts gudsstat, enligt bibliska principer och peku-niära fundament, med anspråk på att vara världens styr central.Under Calvins tid blev Genève en stadsstat där fritänkar na brän-des levande, fromheten var synlig, alla måste visa sig med pannani veck och skrattet var förbjudet. På sin dödsbädd förlät Calvin deflesta som han hade dömt att dö på bål – han mindes inte namnetpå alla – och som inte var hans personliga fiender. I våra dagar harhans kyrka i Genève postmortem förlåtit allihop och återkallatdödsdomen. Så är saken avklarad och i sin ordning.Den spanska inkvisitionen informerades av sina hemliga agen -

t er att Columbus huvudsyfte var att leta – i vad han trodde varIndien eller Jipangu – efter Den Gyllene Silkesboken. Då börjadekyrkan uppfatta honom som en konkurrent. Nu inleddes för-talskampanjen: att han inte var italienare, att han aldrig skrivitnågonting på italienska, varken till sin far i Genua – då han skrevpå spanska – eller till italienska myndigheter, då han skrev pålatin. Den spanske kungen fick höra att Columbus i båda fallengjorde små fel som var typiska för spanska judar, och att hanskrev sitt namn på olika sätt men aldrig i en italiensk eller latinskversion. Inkvisitionen visste allt om Columbus, till och med mer

Victor Ravini 47

än vad hans bröder visste: att han skrev sina privata anteckning-ar på spanska även innan han kom till Spanien. Dessutom hadeColumbus aldrig gjort något klart uttalande om att han var frånGenua. Den 13 augusti 1476, då hans båt brann och han rädda-de sig till den portugisiska kusten med hjälp av en åra, kämpadehan på Portugals sida mot Genua medan hans familj bodde där,alltså var han ingen genuespatriot. Han var snarare en uppriktigkatolik än en lokal patriot, eftersom han kämpade på uppdrag avpåven som befallt portugiserna att straffa det olydiga Genua.Men inkvisitionens domslut slog fast: vissa drag i Columbus

karaktär avslöjade att han härstammade från en spansk-judiskfamilj som bosatt sig i Genua efter det att deras släktingar hadebränts levande i en grop. Det räckte för att fälla en man. Hansfiender visade den spanske kungen ett brev som Columbus skul-le ha skrivit: ”En har pengar och makt, en annan har kunskap ochidéer. Makten har svårt att sam arbeta med humanisterna. Mak-ten är lyhörd för skurkar som talar maktens språk, ett vackert pär-lband av lögner. I maktens korridorer talas aldrig om hu man ist -iska principer.” Nuförtiden anses brevet vara oäkta, förfalskat avspanska hovets hemliga agenter som rekryterades bland jesuit-munkar.62 Att de hade påvligt uppdrag att hålla kungahuset underkontroll fick den spanske kungen aldrig veta. Jesuiterna uppgavför kungen att de genom list hade kommit över brevet. Då den spanske kungen fick läsa det, föll Columbus i onåd. Ävenhans bröder i Spanien och i den nya världen anklagades för liknan-de saker, vilket var nödvändigt för att undvika deras vendetta.De första forskare som betvivlade brevets autenticitet var ita-

lienarna.63 Deras argument är rimliga: varför skulle Columbus ha skrivit till sin far på spanska och inte på italienska när de varitalienare? Brevet är en tämligen skicklig förfalskning som jesuit-munkarna iscensatte för att kompromettera Columbus inför detspanska hovet. De ville presentera honom som både maktfientligoch jude, inför den kung som landsförvisade alla judar. Den spanske kungen ifrågasatte aldrig brevets äkthet. Varför skulleColumbus ha skrivit till sin far på spanska och inte på hebreiska?De bästa arkiven hölls av inkvisitionen och andra hemliga

agent urer av samma profil som nittonhundratalets CIA, KGB, SS, Stasi eller Securitate. Källkritiken har svårt att utvärdera vilka

uppgifter från dessa hemliga arkiv som är riktiga och vilka som är falska. Falska uppgifter var trovärdiga, och ärså i ännu högre grad i vår tid. Dessa otillförlitliga arkiv ärde mest tillförlitliga som forskarna har till sitt förfogande. Det förfalskade brevets skickliga vinkling består i sättet

att framställa förhållandet mellan makthavare och kultur -bärare. Jesuitmunkarna tillskriver Columbus sitt eget skarpsinne.Denne kunde för övrigt ha tänkt samma sak.64 Den oskickligheti brevet och i anklagelserna som avslöjades av de italienska fors-karna kan inte härröra från någon mental svaghet hos jesuiterna.De för litade sig på makthavarens okunnighet och på Talavera -utskottets inkompetens. På sitt håll har forskarna vid universi tetetLomonosov i Moskva kommit fram till motsatta slutsatser.Meningsskiljaktigheterna är lika stora som skillnaderna mellanLavoisiers och Lomonosovs teori om energins konservering.65

Jesuiternas intriger anses av flera forskare vara en orsak tillSpaniens fall. Makten blev förd bakom ljuset av sina egna infor-matörer. Jesuiterna arbetade, liksom alla andra spionorganisa-tioner, inte så mycket varken åt sin uppdragsgivare, påven, elleråt sin mecenat, det spanska hovet, som de arbetade åt sig själva.Deras mål var att de skulle finnas till. Oavsett sin uttalade pro-paganda tillämpade jesuiterna kristendomen som om den var denbästa affärsidén. När islam dök upp i Nordafrika och Spanienoch gjorde anspråk på universalism, tappade katolicismen ansen-liga marknadsandelar. Då visade sig den italienska vitaliteten i Romkyrkan, och påvedömet kom med en ny vara: skärselden, enkraftfull affärsidé. Östkyrkan erkände Västkyrkans ensamrättoch respekterade patentet. Tyska affärsmän ogillade Roms inten-siva marknadsföringskampanj, och deras bästa advokat blev Lu -ther. Dante hade placerat Skärseldberget i Atlanten väster omGibraltarsundet, och Columbus resor avslöjade bedrägeriet.66

Helt annan var situationen för den portugisiska spion-tjänsten. Trots att den höll Columbus under uppsikt efterhans återkomst från Island, informerades hovet korrektoch föreslogs att man skulle satsa på hans projekt. Hovetville varken tro på Columbus förslag eller på den positivarapporten som spionchefen förevisade. Columbus fickavslag i Portu gal. Det spanska spionaget skaffade – man


vet inte hur – en kopia av det portugisiska spionagets rapport. Detförmodas att Columbus själv lät falska uppgifter läcka ut. Hanvar säker på att den spanske spionchefen skulle vända upp ochner på denna felaktiga information och således skriva en negativrapport, som skulle komma att avslås vid det spanska hovetskansli. På så sätt skulle, enligt den studsande biljardbollseffekten,Columbus förslag bli beviljat i Spanien av den förslagne kungen.Efter Columbus första resa fick det portugisiska spionaget vat-

ten på sitt kvarn och dess rapport om att det fanns en väg till Indi-en, runt Afrika, vann gehör vid hovet. Den förste som kom framtill hovet, basken Vasco da Gama, fick omedelbart ett anslag ochhittade vägen till det riktiga Indien 1497. Men varken han ellerColumbus hittade den eftertraktade Gyllene Silkesboken.Ryktet om den gyllene handskriften i sitt gyllene fodral hade

nått universiteten i södra Frankrike innan deras invigning, redanpå R. Mahirs tid. Efter flera generationer började universitets -studenterna att tala mer och mer om rullarna. Det bildades engrupp som höll kontakten mellan studenter från olika universitetsom engagerade sig i att söka efter handskriften. Det är uteslutetatt någon av dessa bokälskare skulle ha berättat om handskriftenför de studiekamrater som ville bli präster.Samtidigt gick ryktet om den eftersökta Guldboken mer och

mer öppet genom hela Asien. Alla frågade sig varför The GoldenBook var efterlyst och vad den egentligen innehöll, men ingenkunde ge ett riktigt svar. Övertron och okunnigheten skapademyter kring dess tillkomst och försvinnande samt dess magiskakrafter. De flesta av sägnerna och legenderna som direkt eller indirekt kan relateras till den mytomspunnaThe Golden Book finns samlade i Sir James Frazers utökade version på tolv band i stortformat av det kända kompendiet The GoldenBough, en titel som hedrar Guldboken.Columbus resor över Atlanten och den

spansk-engelska guldrushen inledde en nyepok med nästan lika stor turbulens som denalla andra generationer före och efter honomhar upplevt. År 1520 erövrar Hernán Cortés Mexiko, och i Norden avrättas åttio unions -

Universitets studenter.Antalet fönster symboliserar vilken årskurs de läser.

Victor Ravini 49


motståndare (Stockholms blodbad). År 1521 slås det fransk -finansierade Comunerosupproret i Spanien ner och ledarna avrättas. Den franske kungen Frans I anfaller Navarra, bekostarrevolten i Nederländerna och startar det första kriget mot den tyske kejsaren Karl V. Kejsarens bror Ferdinand gifter sig med denböhmisk-ungerske kungens syster Anna. Samma år stupar Ma - galhães i Filippinerna, sultan Süleyman II67 erövrar Belgrad ochåret därpå Rhodos. År 1522 hälsas spanjorerna välkomna till detväldiga inkariket i Peru, England undertecknar en allians medKarl V och den franske kungens mäktigaste vasall Karl av Bour-bon går i hemlighet över till fienden. Italien blir slagfält för denfranske kungen och den tyske kejsaren. Tyska soldater plundrarRom och påvens trupper kastar ut franska ockupanter ur Milano.Medan stormakternas härar ödelägger Italien är konstnärerna

som mest produktiva. Då målar Michelangelo La Capella Sixtinaoch befriar således människan från kyrkans terror. Samtidigt vän-der Luther människorna tillbaka till kyrkan och gör sig till profetför en kristendom utan påve, för vilket han är kritiserad och applå-derad av Calvin som gnuggar sina händer vid bålen i Genève.Hadrianus VI (1522-23), ensam idealist och den siste tyskföddepåven, misslyckas med att rensa upp i korruptionens högborg –Vatikanen. Portugiserna blir utdrivna ur Kina och får fäste i Indo-nesien. År 1523 bestiger Gustav I Vasa tronen, kastar ut danskar-na ur Skåne och upplöser därmed den förhatliga Kalmar unionen.Idén om en nordisk union återupptogs aldrig mer i debatten.Den italienske kaparkaptenen i fransk tjänst, Verrazano, kapar

fartyget som förde Cortés oerhörda byte från Mexiko till Spani-en, utforskar nästan hela nuvarande USA:s kust och söker efternordvästpassagen till Östasien. År 1524 återtar franska trupperMilano. Påven byter sida och sluter förbund med sin tidigare fien-de, den franske kungen. Den tyske kejsaren slår tillbaka och för-följer fransmännen ända till Marseille. Den franske kungen gårtill motoffensiv och kejsaren drar sig strategiskt tillbaka. Bon-deupproret utbryter i Tyskland. Luther går på förtryckarens sida:vernichte sie (Bauern) wie tolle Hunde! År 1525 återtar franskatrupper norra Italien, där Tyskland dras in i århundradets störs-ta slag. Den franske kungen tillfångatas och förs till Madrid. Då erinrar sig Henrik VIII det gamla engelska kravet på Frankri-

Süleyman II den store1520-1566✩1494 ☽1566

kes krona. Tyska Ordens stormästare Albrekt av Brandenburggår över till reformationen och sekulariserar Preussen under polsköverhöghet, och dess hertigkrona blir ärftlig inom släkten Hohen-zollern. År 1526 undertecknar kung Frans I och kejsar Karl V fre-den i Ma drid. Fyra månader därefter ogiltigförklarar den frans-ke kungen Madridfreden och kriget mot Tyskland börjar på nytt, i union med de forna fienderna från Norditalien. Spanska trupperbesätter Milano. Turkarna besätter Budapest. Milano kastar utspanjorerna. Den tyska legohären under fransk ledning kastar sigöver Rom och efter åtta dagar av bränder, våldtäkter och plund-ringar, il sacco di Roma, har invånarantalet sjunkit från hundra-till trettio tusen. Under åtta dagar går ovärderliga böcker, konst-verk och byggnader upp i rök. Påven mutar de vilda horderna medfyra hundratusen dukater i guld och dessa lämnar plats för ännugrymmare spanska jesuiter och deras inkvisition. Den italienskarenässansen tar slut. Medan makthavarnas vansinne tilltar star-tar fördrivna judar från Spanien den första internationella börseni Antwerpen år 1531, och tyskarna grundar den första Reichs -polizeiordnung des Augsburger Reichstages.Vid samma tid strövade en annan äventyrare omkring i Cen-

tralasien. Han kom på den vanvettiga tanken att erövra Indienmed bara ett litet följe afghanska flyktingar från Kabul. Dennedåre var mongolen Baber eller Babur, självutnämnd storkejsare(1526-1530). Hans mamma var turkiska och han på stod sig härs-tamma i manlig linje från Tjagataï, Djingis khans favorit son. Kejsar Babur kallades av andra för Lejonet, var stän-digt på krigståg och bodde i tält. Från sin mammahade han ärvt intresset för kultur, och till skillnad frånDjingis khan läste Babur ridande och skrev brev medan han galopperade. I en hästvagn bar han på sittambulerande bibliotek. Med en liten här bestående avvältränade marodörer och utrustad med ett överläg-set turkiskt artilleri som en av hans hustrur hade fåtti hemgift, erövrade Lejonet stad efter stad, land efterland, plundrade alla tempel. I jakten på Guldbokenkon fiskerade han alla bibliotek, därtill även dess biblio -tekarier. Efter slaget vid Panipat år 1526 kom Lejonetfram till Indien och krossade sultanen av Delhis

Victor Ravini 51


odugliga jättearmé. Babur brukade sova i en hängande säng somgungade och inbjöd sina fruar till en intillhängande säng. Menhan var också poet och han skrev dagbok på vers68 som än idaganses vara en höjdpunkt i den turkiskspråkiga litteraturen.69

På en bild i boken Babur-nama, bevarad på British Museum,läser Babur i just denna bok som skrevs om honom. Nutida Gurgelheimforskare avfärdar sina föregångares teori om att detvar Babur som skrev boken och dedicerade den till sig själv. Den är skriven och färglagd minst femtio år efter hans himmel-sfärd. I boken sitter han på en stol som redan svävar bland blom-mor i en nyanlagd trädgård. Han planterade trädgårdar eftersomIndien ”bara var svett och odör”. Han tittar på en miniatyrbildsom föreställer honom själv läsandes samma bok fast i mindreformat, där han på en ännu mindre bild läser Babur-nama. Bildenmed oändligt teleskopiska bilder är en metafor för längtan efteratt tiden skall stanna. Mogulerna var besatta av denna faustiskatanke, och Goethe ändrade sin Faust då han blev insatt i deraskultur. Goethes färglära sägs bara vara en kartläggning av tek-niska hemligheter i indiska miniatyrmålningar. Rembrandt fors-kade i ett fåtal miniatyrmålerier som kunde köpas i Europa, menhan lyckades aldrig lösa hemligheterna bakom färgkombinatio-nerna. Babur-nama innehåller många jaktscener där kejsaren

rider elefant och anfalls av ilskna noshörningar,tigrar eller av för vetenskapen okända djur.Koranen förbjöd Babur att låta sig avbildas och

det var överhuvudtaget uteslutet att måla av bådemänniskor, djur eller odjur. Men Lejonet var ock-så en religiös ledare och kunde ge konstnär ernadispens, och förbjuda sin armé att massakreraindierna om det inte var nödvändigt.70 Baburs iak-ttagelser på vers överraskar oss med sin tolerantaförståelse och förblir än idag de mest realistiskaoch välbalanserade reseskildringar av allt somskrivits om Indien. Varför framhävs alltid hansmilitära bedrifter och ytterst sällan omnämns hansbidrag till litteraturen? Hade han inte varit enframgångsrik krigförare skulle han kanske fått envälförtjänt plats i världslitteraturhistorien.

Babur älskade böckerframförallt.

Babur 1526-1530

Babur skrev att indiernas filosofiska och religiösa system, såock den kinesiska livsåskådningen, eftersträvade att dämpa depsykologiska konsekvenserna av den demografiska obalansen.Han respekterade både vännernas och fiendernas livsuppfattning -ar och använde konsekvent deras tro som maktredskap emot dem.Samma dag som Babur intog staden Delhi, intog hans arton -

årige son Humayun, som redan disponerade över sin egen rövar-liga, staden Agra. Han var redan världsberömd som den vack-raste mannen i nordvästra Indien, beläst och mycket välupp -fostrad. Humayun fick från änkan efter den stupade rajan avGwalior diamanten Koh-I-Nor, en släktklenod sedan oräkneligagenerationer. År 1937 infattades Koh-I-Nor mitt fram på denkungliga krona som nu bärs av Elizabeth II av Storbritannien.År 1532 kom en budbärare fram till Moskva71 med ett brev

från Babur, två år efter dennes död. Lejonet blev 47 år gammal.Vatikanensrepresentanten i Kreml blev misstänksam: ingen män-niska kunde resa fortare på den tiden. Ändock preciserade Kra-kowski, som översatte brevet muntligt för tsaren, att han i Edin-burgh fick höra om Baburs pompösa begravning. Brevet är inte be -varat och man kan inte veta om budbäraren var en skojare eller ej.Babur efterträddes av sin son Humayun (1530-1540) som

först förlorade riket och sedan återerövrade det (1555-1556).Mogulkejsar Humayun befann sig 1542 på flykt till Persien72

bortjagad av Shere khan som var en afghanhövding i Bengalenoch senare lånade sitt namn till tigern i Rudyard KiplingsDjungel boken, vilken egentligen är inspirerad av indiskasagor. Historiska händelser i Indien lämnade sina filtreradespår i folkloren. Då var Humayun trettiofem år gammal. I den afghanska öknen Sind, i den lilla fästningen Umar-

kot, fick exilkejsaren en son som folkloren kallade förMowgli, den lille mongolen. På grund av deras sneda ögonkallade indierna mongolerna för grodor. Mongolerna kallade i sintur indierna, på grund av deras runda ögon, också för grodor.En gammal blind afghan, en tiggare, spådde att mogulen snart

skulle komma tillbaka till Indien som erövrare. Han skulle aktasig för talet tretton som var ett illavarslande omen för honom,men ett lyckotal för sonen. Humayun ville att den blinde skullespå framtiden i diamanten Koh-I-Nor, vilket var en teknisk

Gwalior

Shere khan ellerShïr Shah Sür1540-1545

Victor Ravini 53

omöjlighet och skrämde spåmannen. Över Koh-I-Nor svävade enförbannelse: alla som rörde vid diamanten skulle komma att döi förtid i en olycka. Änkan efter den stupade rajan av Gwaliorhade skänkt diamanten för att hämnas. Nej, tiggaren ville inte fådia manten i lön. Humayuns son skulle bli den störste kejsare Indi-en någonsin haft. Stjärntecknen vid Humayuns födelse var ändågynnsamma och hans kärlek för böcker vägde tungt. Därför kom-mer exilkejsaren att få en bättre död än alla de andra med turban-krönta huvud. ”En mycket vacker död. Och en så lycklig död!”Tiggaren blev nästan avundsjuk på kejsarens förträffliga död.Den gamle blinde afghanen berättade för Humayun allt han

visste om handskriften på silkesrullarna i det gyllene fodralet, vil-ken varit försvunnen i flera hundra år och fortfarande i sin från-varo fascinerade bokälskare i Centralasien. Men afghanen vissteingenting utöver vad kejsaren redan visste. Då spelade den blindeut sitt sista kort och tipsade Humayun om att den som fick tag påden mytomspunne Amsterdamus Krakowski också skulle få Guld -boken. Denne lärde man var ingen vanlig människa. Han var inteens en människa som alla andra; han kom från en annan värld.Humayun vistades som gästkejsare vid shahen Tahmaspa I:s

(1524-1576) hov. Han övertalade shahen att få låna den persiskahären som därefter ställdes under hans befäl i syfte att återeröv-ra Indien och Afghanistan. Som ersättning skulle shahen fåAfghan istan och staden Kandahar som kontrollerade infarten tillIndien. Dessutom lovade Humayun införa shiismen som statsre-ligion i de ockuperade områdena. Efter att ha förstärkt sin makt

behöll Humayun både Afghanistan och Kanda-har och införde inte shiismen. Han lämnadealdrig tillbaka den persiska hären och lyckadesbevara den lojal. Hans mästardrag är lärorikt73,inte bara när det gäller sättet att tillskansa sigen främmande här och behålla den. Lärorik ärockså hans höga moral. Han använde aldrighären för att störta sin försvarslöse välgörare.Den persiska hären marscherade genom

Afganistans ökenplatå med Humayun i spets enridande på en struts. Han sände en karavanmed beväpnade strutsridare och en antikvarie


Victor Ravini 55

efter Krakowski. Enligt persiska uppgifter var denne på väg tillBagdad. Vid en persisk poststation hade man öppnat ett brev somLuther skickat till Krakowski med en inbjudan att komma tillWittenberg och ansluta sig till bibel översättarna. Den persiskaunderrättelsetjänsten arkiverade översättningen av brevet. Denköptes senare av Montesquieu i samband med den dokumentationhan genom förde för sitt verk Lettres Persanes, och försvannunder andra världskriget. Det ursprungliga kladdpappret beva-rades i Luthers arkiv och reproduceras härmed: Die EbräischeSprach (sic!) ist die allerbeste und reichste in Worten, und rein. [...]Wenn ich junger wäre, so wollte ich diese Sprache erlernen, dennohne sie kann man Die Schrift nimmer mehr verstehen. Denn dasNeue Testament, ob’s wohl Griechisch geschrieben ist, doch ist esvoll von Ebraismis und ebräischer Art zu reden.74 (Det hebreiskaspråket har det rikaste ordförrådet och är rent. Om jag vore yng-re, skulle jag vilja lära mig detta språk, eftersom man annars intekan förstå skriften. Nya Testamentet är, fast det är skrivet på gre-kiska, ändock fullt av hebreiska inslag och uttryckssätt.) Perserna snappade upp och arkiverade ett brev som börjar med

Carus meus och är signerat Deus tecum. Montesquieu köpteoriginal brevet som är betydligt mera värdefullt än Luthers brev,eftersom kopior saknas: ”Som du kanske vet har augustinernabränt dig på bål utanför Ulmer Münster för dina åsikter angåen-de Jesus, Paulus och hela köret. Jag har sörjt dig och supit migfull. Min schackbonde i Rom skvallrade för mig att de där fort-sätter att få information om att du syntes samma vecka i Königs -berg, Dieppe och Port Said så att den sankt issime gav order atttona ner händelsen i Ulm. Då förstod jag att du har återuppståttfrån de döda, och skickade dig brev överallt: akta dig för Janus (Luthers kodnamn i Erasmus-Amsterdamus korrespondensen)som vet att du har flera liv och vill locka dig med smicker. Han är mera religiös än augustinerna. Balthasar däremot är inte så ma -lign som han låter påskina. Han vill bara kedja fast dig bland sinaböcker.” Perserna undrade vem Balthasar var och behöll brevet.Krakowski fick aldrig veta i vilken fara han befann sig.Vid denna tidpunkt var Humayuns rike ännu bara ett projekt.

Antikvariens huvuduppgift var att locka Krakowski samt andralärda män till ett palats som ännu inte fanns. Hovet tältade

Antikvarien Halim Hodja från Samarkand


i Afghanistans öken med krigshären på väg till Indien som skulleåtererövras. Antikvarien Halim Hodja från Samarkand var myck-et finurlig och drog många lärda män i Persien och Arabien vidnäsan genom att visa upp de böcker han inhandlat för kejsarensräkning. Handskrifter och inkunabler var insvepta i fina tygersom också köptes på vägen och transporterades i stora lerkrukoreller lådor täckta med läder. Halim Hodja såg till att Amsterda-mus Krakowski blev överfallen av ett gäng omutbara beduinernatten innan de skulle träffas. Antikvarien ville vara säker på attAmsterdamus Krakowski inte längre hade några pengar, varkenför att fortsätta sin resa till Bagdad eller ändra kurs och accepte-ra Luthers förslag om bibelöversättning. När de träffades, som aven slump, beklagade Halim Hodja den olyckliga händelsen medrånarna och erbjöd den nedstämde lärde mannen att trösta siggenom att titta på de fina böckerna som antikvarien köpt åt sinkejsare. Krakowski kunde inte motstå frestelsen utan föll förböckerna, och tyckte att det var försynen som hade sett till att hanfick träffa Halim Hodja, en så fin person som kunde hjälpa honommed en bibliotekarietjänst vid kejsar Humayuns vandrande hov.I kejsarens ambulerande bibliotek, som sedan flyttades till

palatset i Delhi, hittade Krakowski en första version av Eddansom han kallade för Codex Imperialis Arcticus. Han översatteden från isländska till mongoliska75. En senare variant av Eddanupptäcktes år 1642 i det kungliga bi blio teket i Köpenhamn, därden fick namnet Codex Regius 2365. Både Arcticus och dess över -sättning till mongoliska brann under ”det tomhänta upproret” dåindierna slängde ut den franska legionen från Indien 1808. Upproret start ade till följd av traktatet från Finkenstein (1807)

i vilket Napoleon lovade Lord Wellesley att tvinga Ryssland attåterlämna Georgien till Persien, ta Nagorno-Karabach från Persienoch lämna det och Armenien i det osmanska rikets trötta händer.I gen gäld lovade den turkiske ambassadören Manuk neutralitet i den stora ryska frågan, och Lord Wellesley lovade att hans bror,generalen Arthur Wellesley och lord Minto76 skulle hålla fast vidEnglands policy of nonintervention77 i Indien, vilket i di plo ma - tis ka termer betydde fria händer för den franska kolonial ismen i In di en. Den franska kolonial ismen i Indien varade några måna -d er, och kostade Napoleon mer än vad projektet att invadera Eng-

Victor Ravini 57

land skulle ha kostat. När monsun regnetupphört, anföll indierna den franskabam bu fästningen utan annan hjälp änsina tomma händer. Det fanns fler indieri upp roret än franska kulor.Humayun78 var, som sin far Babur, en

kulturintresserad härskare. Han omgavsav poeter, och själv diktade han i den sval-kande skuggan av de doftande trädgårdarsom hans far hade planterat. Under Hu -mayuns regeringstid växte kvinnornasanseende. Kejsaren köpte sig de mest kul-tiverade kvinnorna från hela Asien, somskrev poesi, målade och spelade musik.Varje ny hustru fick ett nytt stjärnnamnoch hissades ner.79 Detta var en bröllops -tradition från Sibirien.80 Allt som fannspå jorden hade sin förebild81 i himlen.Furstarna och stormännen följ de kejsar -ens exempel, men gav kvinnorna blom -sternamn i stäl let, eftersom han inte hadelämnat några lediga stjärnnamn kvar.Humayun förbättrade tidens kvinnosyn. De kommande gene-

rationerna förstod hur viktigt det var att satsa på att utbilda sinadöttrar för att få bättre betalt för dem på äktenskapsmarknaden.Det blev en bra investering att köpa sig bildade kvinnor, för desteg i pris de första tio åren. Före Humayuns regeringstid kan maninte riktigt tala om en blomstrande flickexport. Flickornas inten-siva utbildning sprängde de språkbarriärer som tidigare stakat utden lokala marknaden. Humayuns hustrur skapade målningar i miniatyrformat, eftersom visiren hade infört besparingar påkonstmaterial för att istället tillverka krut och stora kanoner.Deras konst blev en världsberömd genre, och kallas för indiskaminiatyrmålerier. Kravet var att även musikinstrument – som fioler – skulle tillverkas i miniatyrformat.Humayun brukade säga: ”Nej, konsten är inte livets bröd,

konsten är livets vin.” Och han knackade med en i Bibelnpå Joh. 6:35 där Jesus framställs som livets bröd. Mogulen var väl

Ett av Humayuns vardagliga bröllop.


insatt i både Koranen och Bibeln.82 Bibliotekarierna lärde sinkejsare latin, grekiska och hebreiska. Han var fascinerad av attdet latinska ordet liber betydde både bok (book, Buch) och fri,och funderade över friheten som man når genom böckerna. Tänk-te kejsaren på dem som fråntagits friheten på grund av böckerna?När Humayun flydde från Indien till Persien, lastade bibliote-

karierna hastigt alla hans böcker på hundratals kameler. Efter fle-ra års vandring i exil, tågade han som segrare in i Indien och hansbibliotek bars fram i triumf på hundratals fullastade elefanter. Då inleddes i Indien både renässansen och humayun ism en. Mogu-len efterlyste Guldboken eller Himmelens Nyckel och slösadebort Indiens skatter för att söka efter den i världens alla bibliotek.Minnet av den hemlighetsfulla handskriften blev ännu mera

levande i Asien och gav upphov till olika vågor av informationsom strömmade över Europa. Italienaren Francesco Mazzola, i konst historien känd som målaren Parmigianino eller Parmesan(*1503 †1540) avslöjade, som omnämnts i början av boken, dethe(m)liga namnet Doldahavsrullarna för påven Clemens VII(1523-1534). Medan målaren talade så varmt, tittade påven påandra som kom in i och gick ut ur kyrkan. För att ge intryck avatt han inte var intresserad av saken kallade påven handskriftenför Liber Asiaticus, Den asiatiska handskriften, med en gest somom han ville borsta bort smuts från sin kappa. Parmigianino kände till handskriftens tillkomst, innehåll och

öden tills den försvann någonstans i Asien. I tre år försökte måla-ren övertyga påven och hans kardinaler om hur viktigt det var förcivilisationen att hitta den ovärderliga handskriften. Han föreslog

Clemens VII 1523-1534

Humayuns harem, denkinesiska avdelningen, i tältpalatset på väg tillIndien.

Victor Ravini 59

att påven skulle ge katolska missionärer i uppdrag att leta efterden. Kardinalerna i Vatikanen svarade honom att det var alltförlite guld med i spelet och att det inte var värt besväret. Missionä -r erna hade viktigare uppdrag ”där nere”. Clemens VII hade andrabekymmer. 1527 blev påven och kardinalerna belägrade i CastelSan Angelo – alla påvars favoritgömställe83 – medan den tyskekejsar Karl V:s (1519-1556)84 soldater plundrade Rom. Ingen ville lyssna på den påstridige målarens förslag. Inte ens konstnä-ren Benvenuto Cellini (*1500 †1571), som för tillfället fungera-de som kanonmästare på Castel San Angelos bröstvärn, hade tidför Parmigianino. Den ene stod i penningskuld till den andre, mende var oeniga om vem som egentligen var skyldig vem85. Påven hade en gammal penningskuld till Benvenuto Cellini,

men han svarade inte på konstnärens oöversättbara oförskämd-heter, utan satt bara i den tomma skattkammaren och bet i vant-tummen. När Cellini under fredstiden kom till den clementinskaprivatvillan på en vingård utanför Rom och viftade med sina fakturor sträckte Clemens lill- och pekfingret bakom huvudetoch svarade: cornúto! och när han gick och smällde dörren gjor-de il Papa en gest med underarmen som en spira och gapade: maledétto, maldèstro, malauguràto! och öppnade fönstret för attrappa efter målaren några bevingade ord på latin. Cellini vågadesäga åt makthavarna allt han hade att säga, särskilt när han för-handlade om sin lön. Han skröt vid flera hov: ”För pengar är jagkapabel att göra vad som helst, ja till och med arbeta.” Han togbe ställningar från både påven, den tyske kejsaren och den franskekungen vilka krigade mot varandra och tävlade om att erbjudakonstnärerna högre löner, immunitet och förmåner. Ingen av detre mäktiga härskarna beskattade konstproduktionen, och de sto-ra mästarna arbetade dag och natt med hjälp av oräkneliga kung-ligt betalda elever. Meningsskiljaktigheter i estetiska frågor ellermarknadsföringsetik mellan mästarna löstes mellan deras arbet-stagare nattetid på bakgatorna med yrkesmässigt slipade knivar.Parmigianino brukade debattera filosofi med Pietro Aretino

och berättade ofta för honom och för alla i klanen Casa Zani allthan viss te om Doldahavsrullarna, men de var inte så entusiastis-ka att söka efter dem. Enligt Benvenuto Cellini, citerad av GiorgioVasari (*1511 †1574), var Parmigianino mer filosof än målare.

Karl V 1519-1556

Man ansåg honom vara idealist, eftersom han hade många idéerom hur man kunde skaffa sig pengar men hade svårt att förverk-liga dem. Målaren materialiserade sina kunskaper i en olje -målning: La Madonna della Rosa, som finns på Dresden -galleriet86. Han både avslöjade och chiffrerade sina hemliga upp-gifter, och vi kommer aldrig att få veta varifrån han hade fått dem.

Klanen Casa Zani behandlade konstnären väl,eftersom detta höjde deras prestige i Bologna. Var-je gång de lyssnade på Parmigianino funderade depå hur man skulle kunna använda detta på det poli-tiska fältet. För att målaren inte skulle sälja infor-mationen till någon politisk konkurrent beställdede hela tiden nya målningar. Efter fyra år förstod deslutligen att Parmigianinos uppgifter inte var an -vändbara för det spindelnät av spioneri och intrigersom de vävde, och målaren förlorade sina favörer.

Vid 37 års ålder, fullständigt frisk, avled Parmigianino i sin födel-seort Casalmagiore di Parma, av sin samtid betraktad som galen,under för eftervärlden ouppklarade omständigheter. Olika ögon-vittnen lämnade mot sägelsefulla uppgifter. Ännu mera mystiskt ärdet faktum, att hans sam tida Giorgio Vasari87 verkar ha vetat merom Parmigianinos bortgång än vad han skrev.Parmigianino ville att hans kunskap skulle erkännas och

användas på ett för samhället nyttosamt sätt. Den ovärderligahandskriften skulle öppna ett nytt perspektiv för eftervärlden omolika försvunna barbarfolk och -civilisationer. Besviken och heltmedveten om att Casa Zani inte kunde hantera den oerhört viktiga, unika kunskapen, vände sig Parmigianino till en bättremottagare: till eftervärlden, till oss.På en tavla med det mest banala innehåll – Maria med Jesus-

barnet – väljer han att infoga sitt budskap. I det nedre högra hör -n et placerar han den hemlighetsfulla informationen. Vad målarhan där? Jo, jordgloben. Han målade tavlan från år 1527 till 1531.Kardinalerna i Vatikanen – politikerna – hade en pragmatisk stra-tegi att expandera runt jorden och hade en stor och graderad jor-dglob som uppdaterades med nya geografiska upptäckter samtmissionsstationer, men utanför de lykta dörrarna hade de svårt atthantera idén om att jorden var rund.


Den dolda jordglobeni Vatikanen som påvensatte locket på.

Vatikanteologerna – politrukerna – var ansatta från norr avLuther, Zwingli, Calvin och inte minst av Gustav Vasa, från söderav normander – före detta vikingar bosatta på Sicilien och Cala -bria-halvön – i maskopi med italienska banditer. Från öster ansat-tes de samtidigt av ortodoxins anatema, förkastelsedom, överpåven och av islams frammarsch på Balkan. Från väster besvära-des de av Magalhães bevis på att jorden var rund, från nordost avCopernicus (*1473 †1543)88, från nordväst av Henrik VIII:s all-tför många blodiga skilsmässor. När påven Leo X (1513-1521)fick höra om Luther förkunnade han att ”ingenting gott kommerfrån Norden”. Kardinalerna svarade i polyfonisk kör att ”ingen-ting gott kommer från andra håll heller”89. Påven lät skriva sindevis i mosaik på väggen i sin matsal. När påven Alexander VIIfick höra att drottning Kristina skulle komma till Vatikanen, ska-kade han på huvudet, höjde sin blick mot mosaiken med detgamla omkvädet90 och gav order att skriften skall målas över.Muntlig information som köpmän spred om upptäcktsresorna

över Atlanten och runt jorden blandades med motinformationfrån konservativt håll och orsakade mer förvirring än klarhet.Jorden började snurra både runt solen och i huvudet på alla. Luther själv rasade mot Copernicus. När denne fick höra döds-domen som utfärdats över honom blev han osäker på om denkom från Luther eller påven.Efter Louis Tregonds fall blev bibelöversättarna försiktiga.

Antingen undvek Luther själv att irritera Calvin eller så saknadehan möjlighet att kontrollera den latinska versionen Vulgata meddess original på hebreiska som han aldrig hade läst. Faktum är attdet hebreiska ordet chugh, sfär, hos Luther blev Erdkreis i denförut citerade Ordspråksboken 8:31. Den rätta översättningen ärKugel. Men det finns kanske ytterligare en orsak till varför Lutherförvanskade bibeltexten. Han använde aldrig ordet Kugel. Ordetkommer från jiddisch Khugele, en rund rituell kaka, och härs-tammar från hebreiskans chugh. Luther var uppfostrad inomaugustiner orden, och man vet vilken aversion augustiner ochdominikaner vid tyska teologiska fakulteter hyste mot det hebre-iska språket. En del moderna dialektologer godkänner idag medviss tveksamhet jiddisch som en tysk dialekt, men på Luthers tidkunde en sådan idé inte ens diskuteras.

Victor Ravini 61


Det är förunderligt hur referensböcker kan påstå att Lutherhar översatt Bibeln från originalspråken hebreiska och grekiska.Katolikerna var förbjudna att läsa grekiska. Utöver ett fåtalhumanister som Erasmus, Reuchlin och Melanchthon, som tackvare sin förmögenhet och släktskap med furstar och kardinaleråtnjöt immunitet, och läste i den påvefientliga delen av Florens,var det bara judarna som översatte från gammalgrekiska. Ingahistoriker före gurgelheimerna har ställt frågan hur Luther kundevara insatt i hebreiskans språkliga finesser när han aldrig hade lästhebreiska. Luther hade en enorm pondus och var en galjons figurmed stor förmåga att samordna översättningsarbetet91 och utövakontroll över många andra som skrev allt möjligt i hans namn. Reformatorn ödslade mycket tid och energi på en ofantligt stor

brevväxling och en orimlig mängd polemiska skrifter samt ota ligaresor. Hur skulle han ha haft tid och kraft att ägna sig åt över-sättningsarbetet, som hade en helt annan karaktär? Översätt-ningarna krävde tålamod och tid för att laborera med språkligadetaljer och nyanser. Luther var hela tiden förföljd och tvingadesgång på gång gömma sig under olika falska namn – som tillexempel Junker Jörg under den korta vistelsen i Warburg – ochresa med falska pass. Han hade bara tid att ögna igenom över-sättningen, som hans medarbetare i Warburg klarade på rekord-tid. Att de färdigställde översättningen snabbare än andra bibel-kommissioner bestående av experter som ägnar sina liv enbart åtdetta arbete reser också en del fråger.På Reformationsgeschichtliches Museum i Lutherhalle Witten -

berg bevaras i ett kristallskåp ett hundratal band tryckta i helarks -format som förskonats från engelska bombningar och ryska plun -d ringar. De innehåller bara utdrag ur Luthers ännu ofullständigtpublicerade verk.92 Luther tillhör de litteraturtitaner som hannskriva mer än vad Alexandre Dumas, Lenin, Stalin och Karl Barthgjorde tillsammans. Han jämställde sin auktoritet med bibelför-fattarnas och inlemmade sina egna skrifter93 i Bibeln94. ”Ingen fårifrågasätta min lära!” sade Luther. ”Inte ens änglarna i himlen!”Professor dr Johannes Maier Eck (*1486 †1543) från Ingolsta-

dt anmälde Luther som heretiker till biskopen från Eichstadt i en skrift med titeln Obelisc. Luther besvarade anklagelserna i enserie tecknade skrifter under rubriken Asterisc. Melanchthon

lovprisade Luthers maktvänliga engagemang och varnade honomför den skadliga sidan av hans livsbejakande idéer i ett förmodli-gen ironiskt brev i pamflettform under rubriken Idéfix.

När Parmigianino dog började sjömakt erna trafik era alla havjorden runt, och ingen redare betvivlade längre att jorden varklotformig. Då skärpte kyrkan tonen. Den spanska inkvisitionenville att versen 8:31 skulle lyda: la parte habitable de su tierra.King James bibelöversättning (1611) upprepar efter spanjorerna:the habitable part of his earth. Den svenska översättningen 1917håller sig nära Luthers Erdkreis och säger jordkrets istället för jor-dglob. Den tyska omarbetningen i överensstämmelse med Jerusa-lem Bibeln översätter bättre, dock försiktigt: auf dem weiten Rundseiner Erde. Men för det mesta försöker översättningar – anting-en i princip- eller detaljfrågor – hålla rätt balans mellan Bibelnsoriginaltext och teologernas åsikter.Desto mer förvånad blir man när man betraktar Parmigianinos

tavla i Dresden och ser en verklighetstrogen jordglob och Jesus-barnet som håller handen på Nordpolen. Man ser Europa, Afrika,hela Asien med Himalaya och, det mest häpnadsväckande avallt, Sibiriens norra kust, som på den tiden var helt okänd. Den ärbättre konturerad än på kartan som Henrikus Hondius ritade1641 för Akademien i Paris. Parmigianino målade till och medmystiska öar i Ishavet som kan vara Svalbard, Novaja Semlja,Wrangels ö med mera. Stilla havet är dolt under Jesus axel. Mareabsconditum, Dolda havet, kallade Parmigianino det.95 Denspanske kungen kallade Stilla havet Mar nuestro, Vårt hav, somom det redan var en insjö. George Gower målade på The ArmadaPortrait Elisabet I med handen vilande på jord globen som ett löfteom världshavsherravälde efter Spaniens nederlag 1588. Av derasjordglob att döma hade varken the queen eller the sergeant-painter några geografiska kunskaper av värde.Det finns ytterligare enigmatiska egendomligheter på Parmigi-

aninos tavla som har ett visst samband med Doldahavsrullarna.Vi ska försöka tränga in i tavlans hemligheter. Målningen präglasav största elegans. Den behagsjuka posen, konstlade ställningen,och den förfinade sinnliga uppfattningen bevisar att Parmigianino

Victor Ravini 63


egentligen inte menade ”Maria med Jesusbarnet”. Rosen somJesus räcker Maria är på samma gång en symbol för hans senarelidande och för den fysiska kärleken. Istället för ”Maria medJesusbarnet” ser vi snarare ”Venus med Amor”. Jordgloben pas-sar även under Amors axel. Både Jesus och Amor gör anspråk påvärldsherraväldet. Och vem är den vackra, sensuella, förfinadeoch intelligenta kvinnan? Det kan inte vara jungfru Maria.Målarens avsikt är tydlig: betraktaren skall fästa blicken vid

hennes intressanta ansikte och vid hennes genomskinligt beslöja-de bröst. Detta kan inte vara någon ikon. En oanständig naken-het, ett märkvärdigt ansiktsuttryck oför enligt med Jesus. Hansögon utstrålar sybaritism, njutnings lystnad. Kroppsställningenoch de stora röda pärlorna är mer typiska för en odalisk än förJesus. Ytterligare en fråga: är det Amor eller en odalisk?96Kropps -språket väcker frågan om förhållandet mellan de två gestalterna.En osynlig vävnad av lasciv itet, med anspelning på otukt.Parmigianino skänkte tavlan till sin vän, författaren och

kvinno tjusaren Pietro Aretino (*1492 †1556), men denne skänk-te tavlan vidare till sin fiende, påven. Man vet inte hur påven upp-fattade provoka tionen. Han hängde tavlan i sitt sovrum. Tavlansirrvägar till Dresden är en annan historia. Målningens tvetydighetär en sak för sig, men den är också en till förståelsen av vadsom var meningen med jordglobens placering.Efter det att oljemålningen hade torkat skisserade Parmigiani-

no med kol på jordgloben en buktig linje som slingrade sig ned-för kartan, från Skandinavien ner genom Asien, fram till dess kustoch några kabbalistiska tecken, troligen en hemlig i formav en matematisk formel eller magiskt mantra. Eller kanske slutade linjen någonstans vid en flod i Irak, Indien eller Kina, manvet inte riktigt. Målaren ville med kol markera platsen där hand -skriften skrevs ned, vägsträckan för händelserna i texten eller vilken väg silkesrullarna i det gyllene fodral et transporteradessamt ge oss . Förmodligen hade han sett kolmarkeringarnapå någon av de jordglober som judiska handlare brukade sälja.Till skillnad från Columbus jordglob hade Parmigianino som

modell en jordglob uppgraderad till den rätta ekvatorlängden ochmed plats för det dolda Stilla havet eller Dolda havet som han kal-lade det. Men denna benämning var ett kodnamn för något

Parmigianino: Die Madonna mit derRose, 109 x 88,5 cm Dresdner Zwinger,Gemäldegalerie (161),Alte Meister, Erdgeschoß, Raum 118.

Victor Ravini 65

annat, vilket kommer att uppdagas framöver. Vi kommer aldrigatt få veta huruvida Tregonds jordglob var uppgraderad ellergammal. Inkvisitionen som gjorde husrannsakan hos judarna ochpåträffade den underliga globen frågade om den var ett kult -objekt eller en spådomskula. Och när en jordglob påträffades hosde kristna, anklagades de för att syssla med svart magi.Kolskissen ovanpå oljemålningen bevarades ända till 1950-

talet, då de ryska specialisterna från Eremitaget i dåtidens Lenin -grad restaurerade Dresdengalleriets tavlor. När Sovjet nödgadeslämna tillbaka tavlorna som de beslagtagit år 1945 återlämnadesDie Rosenmadonna, finputsad och nysmord med konserverings -

Iridiumbilden ↑

Wolframbilden →


olja. Men Parmigianinos kolskiss var borta. Vi kan idag inte före-ställa oss vad vi förlorat i och med detta. Det är omöjligt att värderade försvunna preciseringar som Parmigianino gjorde med kol påjordgloben. Allt Parmigianino visste tog han med sig i graven. En sak gjorde ryssarna trots allt bra. De fick idén – man vet inte

av vem – att röntga tavlorna med olika bestrålningselement för attse olika färglager och skikt som målaren lagt på i olika etapper.Röntgenbilden tagen med iridium avslöjar att Jesusbarnet ur -sprungligen hade amorvingar som senare målades över. GiorgioVasari hade alltså rätt.97 Den ros som Jesusbarnet sträcker ut ärmålad över ett glas vin. Det visste inte Vasari. Wolframbilden

Victor Ravini 67

Carl Larssons jordglobi Tyska Skolans trappa.

avslöjar att Parmigianino bakom jordgloben målat ett mystisktföremål som Amor hållit handen på. Det liknar de fallosstatyersom förekommer i Centralasien, och kan vara en fruktbarhets-symbol eller en bild av det gyllene fodralet. Detta för tanken tillden hittills ouppmärksammade uppgift som den franske kardi-nalen av italiensk härkomst Mazarin (*1602 †1661) fick av sinspion i Vatikanen. Mazarin informerades nämligen om attpåven Alexander VII på altaret i Santa Chiesa bevarade en ”oan-ständig, ja snuskig” behållare. Ingen har hittills förstått den direk-ta, raka innebörden i uttrycket. Orden beskriver faktiskt just detsom röntgenbilden avslöjar, nämligen fodralet som perfekt passarin på jordgloben från nord till syd, som en världsaxel. Under studieresan i Dresden fotograferade Carl Larsson (1853-1919)Die Rosen madonna och gjorde även en handkopia efter Parmigia -ninos kolmarkering. Senare överförde Carl Larsson dessa hand-kopierade markeringar på jordgloben han målade i trappan påEngelbrektsskolan, numera Tyska Skolan i Göteborg. Efter resta -ureringen 1975-76 är Parmigianino-Larsson markeringarna bor-ta. Doldahavsrullarnas skrivplats, irrvägar och kan alltsåutan tillgång till Carl Larssons skisser och foton från tiden förerestaureringen aldrig mer återställas. Dresdenmuseets fotografi-er förstördes under krig et och i de gamla bilderböckerna syns kol-markeringen knappast. Specialister från Dresden har före slagitröntgen av Carl Larssons målning i Tyska Skolans trappa, medförhoppningen att vägsträckan ska kunna synliggöras igen.Från Notificación informativa som troligen skrevs av jesuit-

munken Blas Valera Cabral vet man med säkerhet att Cortésfavoritlektyr inte var bönboken såsom det krävdes av en rättfär-dig sjökapten. Under hans kudde låg Sindbad sjöfararens äventyr.Det var Krakowski som översatte Sindbad (han stavade inkonse-kvent Sundbad, Syndbad) från arabiska eller persiska.98 Hangjorde översättningen åt den spanske kungen, och hann skickaiväg den innan alla hans böcker brändes upp under en pogrom i Murmansk.99Då brann också hans tyska översättningar av Fir-dawsis poesi och Omar Khayyams100 katrener, som han gjort påförslag av Johann Reuchlin (*1455 †1522)101. Krakowskis eng-elska version av Konfucius på inrådan av Erasmus av Rotterdam(*1467 †1536)102 försvann under en förlisning på Kaspiska havet.

Jesuitordens ledare Maniganza103 skickade sinunderordnade, Manganilla104, till Bagdad förkläddtill marockansk köpman, med det officiella uppdragetatt mörda Krakowski redan innan Cortés hade ankla-gat honom. Den officiella motiveringen till hovet varatt översättaren måste tystas. Jesuiterna påstod atthan störde hovkansliet med upp repa de brev där hanerbjöd sig att översätta kinesisk filosofi. Kans liet

misstänkte att han ville få betalt för sitt fullbordade arbete, vilketansågs vara ett bevis på bristande respekt för överhögheter.En av de halvofficiella motiveringarna var ett hemligt uppdrag

från Vatikanens kansli. Vatikanens informationscentral hade fåttmotsägelsefulla uppgifter som ändock var riktiga. Kansliet hadesin förklaring och svartlistade honom: han sysslade med ockul-tism, alkemi, metafysik och förflyttade sig genom magiska kraf-ter eller med Beelzebubs105 hjälp. På Vatikan ens begäran utfär-dade inkvisitionen en fällande dom. Man skall bränna honom påbål levande eller död, helst tillsammans med sina djävulska pre-paratrör eller med den flygande matta som han själv avslöjade i sin översättning av arabisk litteratur.Maniganza var en pragmatiker som varken trodde på magi ska

krafter, Beelzebub eller Gud. Han trodde inte på någonting alls,inte ens – enligt hans egen utsaga – på Jesus, om denne skullehamna på inkvisitionens skräckbänk. Och han visste att kolle-gerna vid Vatikanen lika litet som han trodde på flygande mattoreller dylikt. Vad kunde dölja sig bakom dessa formella anklagel-ser? Vem underrättade påven om att Amsterdamus Krakowskivar ute efter Doldahavsrullarna? Stod han i vägen för Vatikanensagenter som försökte komma åt handskriften? Då hade kardina -l erna fel när de trodde att de kunde få tag på rullarna utan Kra-kowskis hjälp. Denne man var alltid på rätt spår när andra leta-de fel, och han var alltjämt ett steg före dem som letade åt rätthåll. Manganillas riktiga uppdrag var att skugga Amsterdamus Krakowski i hans efterforskningar efter Doldahavsrullarna. Såsnart denne hade hittat handskriften skulle Manganilla stjäladen, och inte alls verkställa dödsdomen. Tvärtom måste Manga -nilla på hemvägen låta sig skuggas av Amsterdamus Krakowskiför att locka honom till Spanien. Maniganza ville presentera Kra-

Maniganza & Manganilla


kowski vid hovet, rekommendera honom till huvudbibliotekarieför det kungliga biblioteket och sålunda hålla honom som lyx fångeunder Jesuitordens omedelbara uppsyn. Vilken nytta Jesuit ordenkunde ha av honom var helt irrelevant. Huvudsaken var att ingenannan intressent anställde den eftertraktade, lärde mannen.Det är emellertid icke uteslutet att ytterligare hemliga planer,

från inkvisitionens sida eller från andra håll, var med i spelet i samband med Amsterdamus Krakowski eller med Doldahavs-rullarna. Man vet inte riktigt hur Manganilla utförde sitt uppdragi Bagdad. Man kan inte heller relatera de bevarade uppgifterna tillen eller annan nivå av hemlighetsmakeri. Det enda manvet är att det i Jesuitordens tvivelaktiga arkiv finns enInformación anó nima som säger att Manganillakonverterade till islam i Alger, uppmanadav ”den djävulska Fandaxima” som rapporte-rades vara koptisk – kristen från Egypten – tjä-narinna hos en grekisk köpman vars namn ärokänt. Greken hade ingen aning om att honblivit placerad hos honom på tillskyndan avFrans I (1515-1547). Frankrike hade sinaegna planer för Algeriet redan på den tiden,och det var acceptabelt, menade Henrik VIII(1509-1547), men han förstod inte varför Frank-rike även var intresserat av Maro cko. Varken Eng-land eller någon annan makt behövde Marocko, somansågs både ekonomiskt och strategiskt ointressant.Från engelska källor vet vi att Manganilla blev slavhandlare

i Yemen, en rörelse han startade med hjälp från klostret Valde-mosa på Mallorca. Moderna forskare i Vatikanen försöker för engångs skull uppriktigt fastställa varför Jesuitorden inte passade påatt förfölja den avfällige Manganilla. Påven Johannes Paulus II(1978- ) god kände106 den omstridda doktorsavhandlingen i vil-ken den katolske teologen Albertino Scrattolo bevisar hurManganillas slavhandel i Yemen bedrevs för Vatikanens räkning.Det är framförallt från Scrattolos tes som vi vet att Manganil-

las hemliga uppdrag inte var att mörda Krakowski. Enligt Scrat-tolo var Jesuitordens offentligt kända uppdrag bara en bluff föratt förvilla de främmande underrättelsetjänsterna och inte minst

Victor Ravini 69

S t r ä c k b ä n k e n –en av Inkvisitionensmetoder.

sina egna kolleger. Ett av hans hemliga uppdragvar att ge sken av att han konverterat till islamför att infiltrera den arabiska slavhandelsverk-samheten och få monopol i Yemen dit alla afri-kanska slavar fraktades över Bab el Mandeb -sundet. På båten kastrerades de manliga slavarna,och i brist på djupare kunskap om fruktbarhetomskars de kvinnliga slavarna. Den urgamla tronatt de som är dömda till arbete måste vara kön-lösa, återfinns i Platons Republiken107. Med tiden

mildrades am putationen till en symbolisk och rituell handling. Manganilla sålde slavarna till slavgrossister. Vinsterna tillfördes

Vatikanens kassa: pengar som behövdes för den katolska missio -n en i Kina. Förmodligen var detta det yttersta uppdraget, medanalla de andra ärendena som dolde varandra bara var av sedda attdölja värvet i samband med slavhandeln och kyrkans intresse i Kina, dit Vatikanen ville komma före Spanien och Portugal.

Ödets ironi gjorde att världens mest eftertraktade handskrift,ibland kallad Doldahavsrullarna, ibland Guldboken eller någotannat, blev upphittad av en analfabet, och inte i Asien utan i dennya världen som Columbus hade upptäckt. Det var FranciscoPizarro (*1475 †1541) som hittade den 1514 i ett tempel hos någ-ra infödingar på Panamas västra kust. Silkesrullarna bevarades isitt gyllene fodral och användes av översteprästen. Han banddem om sin fårade panna varje gång han till sitt folk skulle för-medla den visdom som han brukade få av den högste guden. Rul-larna var av en till synes övernaturlig karaktär. De var täckta meden besynnerlig skrift som uppenbarade sig enbart under de hetas-te dagarna om sommaren. Enligt infödingarnas tradition skulleskriften ha nedtecknats av visdomens gud, vars namn de uttala-de med stängd mun. De hemliga tecknen var så hemliga att ingenmänniska kunde tyda dem, inte ens den högste prästen. Gudensavsikt var troligen att hans budskap skulle förbli obegripligt förall evighet och därmed heligt.Enligt indianerna var silkesrullarna i sitt gyllene fodral ett

budskap som gudarna hade sänt dem från himlen via havet – inte

På båten kastreradesde afrikanska slavarna.


kastat ner senkrecht von oben (lodrätt ovanifrån) som den kalvi-nistiske kristologen Karl Barth (*1886 †1968) uttryckte sig i ettannat sammanhang108. Att fodralet var tillverkat av gudarnakunde prästerskapet lätt bevisa: ingen hade sett eller hört talas omguld som flyter på vattnet. Det gyllene fodralet flöt eftersom lock-et satt tätt. På locket fanns ett mönster som föreställde en labyrint.Den var identiskt med den stora labyrinten på golvet i katedralen i Chartres och som återfinns i miniatyrformat på en vägg i Kölner -domen och på andra håll. Alla labyrinter var väl synliga, så syn -liga att blicken gled över utan att märka dem. De som märktedem fick genomgå labyrintprovet. Man lärde sig att den krokigalabyrint en var den hemliga vägen till målet. Chartresmysteriernavar ett gnostiskt kunskapsmål som förblev dolt för de oinvigda.De som inte förmådde följa labyrintvägen fick aldrig del av insik -t en, kunskapen och makten som ligger däri. När de ändock lycka -des i politiken anklagade de sina begåvade kolleger för kätteri.Vid katedralerna i Chartres, Reims, Amiens, etcetera kan man

konstatera hur de flesta kvinnliga turisterna klarar labyrintenlekande lätt, vilket ytterst få män gör. Redan under antiken fannsmyten om labyrinten på Kreta, där Theseus inte vågar sig in utanAriadnes ledtråd. En av mytens hypotetiska betydelser kan vara att

Hjul- och labyrintmysteriet.Den pansarklädde hjälten dödar Minotaurus. Hjälten kommer utmed hjälp av den vit-klädda kvinnans tråd,fäst vid ingången. Den svartklädda kvin-nan väntar på honom.

Labyrinten på golvet i katedralen i Chartres.

Victor Ravini 71

män blir hjältar när de har en kvinnlig ledsagare.

En del psykologer anser att den kvinnliga hjärnan är bättreutrustad att klara intelligenstester med labyrinter. Detta visste demedeltida biskoparna när de avstängde kvinnorna från laby-rintprovet och således från initiering i högre kunskap.Andra psykologer menar att kvinnorna klarar labyrintenbättre eftersom deras hjärna är en labyrint i sig och att detänker labyrintiskt i alla fall. Labyrinten är motpol till kaos.Den består av geometrisk ordning och matematisk logik.Det gyllene fodralet hade färdats med ekvatorialström-

men från Asien till Centralamerika. Ekvatorialströmmens krafthar ofta bevisats: Under den storm som ödelade Indonesien år1902 övergav besättningen den engelska båten Colonial utanförCelebesön. Ekvatorialströmmen drev spökbåten hela den 140ºlånga sträckan över Stilla havet på 180 dagar och förde den ilandvid Panamas västra kust i närheten av Mazatlán. Nästan hela las-ten av sandelträ fanns kvar ombord. När Jules Verne (*1828†1905) fick läsa om denna händelse i Le Figaro, kontaktade hansitt förlag som 15 år tidigare refuserat hans bok 180 jours sur une épave (180 dagar på ett vrak) – en uppdiktad berättelse om vra-ket av den engelska båten Imperial som den 26-28 augusti 1883skulle ha drabbats av Krakatauvulkanens utbrott på Celebessjönutanför Borneo och förts av ekvatorialströmmen till Mazapán.Jules Verne brukade fantisera om samhällsutopier, och skrev

ofta om en liten grupp som överlevde naturkatastrof. Hans hjältars uppfinningsrikedom hade gått för långt, menade förlaget.De över levande hämtade upp vatten med lägre salthalt från hav-sdjupet med hjälp av en hink och ett extra långt rep. Förlaget villeinte svälja detta. Nu önskade Jules Verne få upprättelse av förlag et.Men hans manus fanns inte längre på förlaget. Monsieur Hetz elhade femton år tidigare skickat tillbaka det per post och hans son,som hade tagit över, hittade postkvittot och stämde posten. Tre årsenare dog Jules Verne. I hans förlorade handskrift transportera-de Imperial också sandelträ, vidhöll han. Men han kunde aldrigbevisa det. Jules Vernes sista ord var: On a plus de chances dedresser un procès contre la République ou contre l'empereur, quede porter plainte contre les postes ou contre le métropolitain.(Man har större chanser att driva ett mål mot republiken eller motkejsaren, än att stämma posten eller tunnelbanan109).

Bachus och Ariadne


Pedro Arias DávilaPedrarias1440-1530

Victor Ravini 73

Alla stora mäns avskedsord är för eftervärlden bevingadeord.110 Sokrates (*470 †399 f Kr) har sagt: ”Vi har fel när vi troratt döden är något ont.” Shakespeare (*1564 †1616) har sagt: I died a lot of times before, but never so truthfully as that. Ellerenligt andra ögonvittnen: Don't forget your parts. Jenny Marx(*1814 †1881) sade: Mon cher Karl, my strength is broken, ichhabe keine Kraft mehr111 (Min käraste Karl, min styrka är bruten,jag har ingen kraft mer). Einstein (*1879 †1955): ”Jag har seger-rik överlevt nazisterna och två hustrur.”När analfabeten Pizarro112 fick höra att den panamanske

gudens avsikt med budskapet var att det skulle förbli obegripligt,brast han i skratt. Den sanne Guden hade ju inga hemligheter förhonom. Han skrattade än mer befogat när han, en solig dag i Panama, fick se texten. Alla hans broderade näsdukar som hantorkade nacken med, hade tagit slut och han tänkte torka avsvetten med dessa hedniska silkesband. Besättningen varnadehonom: man fick inte beröra banden, eftersom de innehöll magi -ska formler. Pizarro var immun mot besvärjelser, det visste alla,inklusive jesuitmunken Mantés113 som rapporterade händelsen.Pizarros kumpan, desertören Vasco Núñez de Balboa (*1475

†1517) som hade upptäckt det nya havet vid Centralamerikasväst ra kust redan 1513 och som således slapp bli hängd, byttesilkes rullarna från Pizarro mot en durk krut. Pizarro var enbartintresserad av fodralet. Han kunde tänka sig att fodralet med sitttäta lock kunde flyta över Stilla havet. Spanjorerna hade ingenaning om hur stort det nyupptäckta havet var. De kallade det Mardel sur, Söderhavet. De trodde fortfarande att Centralamerika varIndien.114 Egentligen blev Balboa rånad på sin upptäckt. En infö-ding hade visat havet för honom och för hans hundranittio unde-rordnade desertörer från toppen av ett berg. Från den stora deser-törgruppen deserterade då en liten grupp under Alonso MartínBenitos ledning och skyndade sig mot havet. Där tog Alonsoekan från en urinvånare och steg ombord. Han tvingade sinaunderordnade att skriva ett intyg på att han var den förste europésom navigerade på Söderhavet.Balboa köpte intyget. Som ersättning slapp Alonso bli hals -

huggen för att han deserterat. Balboas rival, guvernören PedroArias Dávila, kallad Pedrarias (*1440 †1530), försökte i sin tur

Vasco Núñez de Balboa 1475-1517

Jenny Marx*1814.02.12†1881.12.02

Francisco Pizarro 1475-1541


köpa intyget från Balboa och således få kungliga rättigheter tillupptäckten av Söderhavet. Pedrarias erbjöd Balboa förlåtelse fördeserteringen. Denne ville inte sälja och halshöggs av sin gamlerival. Balboa var då 42 och Pedrarias 77 år gammal. I Balboaslädersäck hittade Pedrarias både intyget och De Gyllene Silkes -rullarna. Året därpå blev Pedrarias rånad av en desertör som anslötsig till Cortés, och ville sälja honom silkesrullarna samt en storsäck med flera dokument som han och andra påträffat hos inföd -ingar. Cortés som i grunden var humanist sköt honom på fläckenoch började febrilt sortera alla dessa intressanta dokument.Den förste humanist som fick tillbringa sömnlösa nätter med

handskriften på sitt bord var alltså Hernán Cortés, Mexikos er -övrare (*1485 †1547).115Han kallade till en början handskriftenCodex Árabe de la Caja de Oro Ermetica de Méjico y Panáma,undersökte den med förstoringsglas och drack mängder av kaffemed sockerrörsbrännvin. Man kan, trots allt han gjorde mot den

aztekiska civilisationen i den spanska huma -n ismens namn och för Civilisationens räk-ning, kalla honom humanist med tanke påhans enorma insatser för kristendomens infö-rande i Amerika. Cortés omutliga känsla förrätt visa som han med typiskt spanskt förnuft tillämpade på infödingar, hade utvecklatsunder upprepade vistelser i lasarettklostretSan Lazarón i hans födelsestad och under tvåår vid universitetet i Salamanca, där han lästejuridik och förkovrade sig i latin.

Hernán Cortés var en för renässansen typisk titan. Han läm-nade universitetet (1501) till krogägarnas glädje. En hel dag låghan svårt skadad under ruinerna av en mur som rasade överhonom när han försökte klättra över den (1502)116. Under enhets ig teologisk debatt på latin om fromhetsliv, mystik och kristo -centrism tillfogades Cortés ett sår i ansiktet av en hetlevradmeningsmotståndare (1503). Vi vet inte hur djupgående vare sigdebatten eller såret var, inte heller hur det påverkade hans utse-ende eftersom ingen målare vågade avporträttera honom frånvänster sida. Vi vet emellertid att ärret senare ingav indianerna enskräckblandad tro på hans metafysiska väsen. Det blev för trångt

Victor Ravini 75

i reviret på hemorten och då började don Hernán Cortés prövasin lycka på andra sidan Atlanten (1504) – på ön Hispaniola sombonde och notarius publicus. År 1519 landade han i Mexiko, därhan byggde ett imperium och lade grunderna för den nya värl-den.117 Cortés typiskt katolska vitalitet och konstruktiva kraftöverträffas endast av hans destruktivitet. Han krossade en annankultur och en annan värld.118Det är emellertid inte vår sak att härdebattera Cortés kontrovers iella person, inte heller att ifråga -sätta den europeiska kulturens rätt att utplåna andra kulturer.Jesuitmunken Blas Valera Cabral anses också stå bakom rese -

skildringen Relación anónima119 och han skildrar, den här gång-en med annan handstil, hur Cortés besviket reagerade när hanförstod att silkesremsorna var besudlade med arabisk text; hanhade nämligen inte i sin besättning någon arab som kunde uttol-ka innehållet för honom. Vid den tidpunkten befann sig Fernão deMagalhães (*1480 †1521) utanför Tierra del Fuego utan att hanågon som helst föreställning om Stilla havets utsträckning.För Cortés var det tänkbart att araberna seglat österut över

Indiska oceanen. Stilla havet fanns ännu inte på kartan, alltså varden tänkta vägen mot Mexikos västra kust så kort, att man kun-de föreställa sig att den var inom räckhåll för araberna. Cortéshade ytterligare en teori. Han befarade att araberna hade seglatrunt jorden åt båda håll före Columbus.120 Cortés mätress, denolycksfödda aztekiska flickan Malin tzin döpt till Doña Marina,berättade för honom att aztekerna aldrig hade sett några araberdär. Aztekernas gudar var demoner för Cortés, och araberna varsom bekant demonernas redskap. Cortés hade sina syllogismeroch misstänkte att aztekerna troligen hade sett araber men tagitdem för gudomligheter. De hade ju också tagit honom för engudomlighet. Allt var självklart för Cortés. ”Aha, araberna här?”vrålade fundersamt er övraren och gjorde med ena handen en gestsom misstolkades av hans män. Omedelbart avrättade spanjorer naytterligare två hundra orena varelser med mänskligt utseende.121

En regnig dag fick Cortés idén att stryka silkesrullarna medstrykjärn. Plötsligt blev bokstäverna synliga igen och har aldrig försvunnit sedan dess. Cortés återkom till Spanien 1528 och över-sände handskriften till påven Clemens VII som ett dokument utifrån tillsammans med sin rapport om att jorden var rund.122

Året före Cortés återkomst från Mexiko hade Parmigianinoredan lämnat Rom för Bologna, alltigenom besviken och förbitt-rad. När Cortés översände silkesrullarna till det påvliga kanslietkallade han dem för Codex Árabo Guatemalteco MexicanusErmeticus de Panáma entre Mazatlán y Mazapán. Ingen vid Vati-kanen förknippade denna obegripliga handskrift med Parmigia-

ninos Doldahavsrullarna eller med de andra uppgif-terna som samlats i Asien om Den Gyllene Boken.Alla hade redan glömt bort den förryckte målaren. Cortés förknippade en av Sindbads sisyfos resor

med arabernas upptäckt av Mexikos västra kust. Hansträvade efter att finna likheter mellan Sindbads fem-te resa och skildringarna hos Ibn Al Warde AbuLahab och Idrisi Khurd adbih Al Kazwini123, vilketinte var helt fel. I båda böckerna blåste vinden öste-rut. Å andra sidan drog han paralleller med vad hanläst i Tusen och en natt och sina egna iakttagelser från

Mexiko, vilket var helt fel.124 Målet för Sindbads femte resa var,enligt Cortés, Mexiko och inte Zanzibar som översättaren av AlfLailah oua Lailah eller Hezar va iek shab, Tusen och en natt, i enfotnot förklarade för den spanske kungen. För att behålla hovetsgunst, anklagade Cortés översättaren för att ha försökt dölja sinvetskap om att araberna kunde segla runt jorden åt båda håll.Cortés informerade Vatikanen om att det vid Mexikos västra

kust bodde indianer av mogollonstammen125 och han var säkerpå att de var mongoler från Mongoliet som hade seglat över detlilla Stilla havet. Vidare trodde sig Cortés ha identifierat det bib-liska landet Ophir (Job. 22:24) som Mexiko. Detta stred mot denrapport Vatikanen fick av Vasco da Gama126, vilken identifieradeOphir med Maldiverna eller Lackadiverna. Senare identifieradeJames Cook127 Ophir som Australien och även som Hawaii.128

Columbus använde sig också av Ophiröns rykte när han infördet spanska hovet marknadsförde sitt projekt.129 Det bibliskaOphir identifierades som ön Saint-Barthélemy i Västindien avkocken på den svenska fregatten Sprengtporten. Fregatten ank-rade upp i hamnen Saint-Jean 1785 och kocken skrev i sin dagbokom ceremonin då ön såldes av La Société française des Indes occidentales och blev svensk koloni med huvudstaden Gustavia.

Sindbads femte resa.


Victor Ravini 77

Greven och kvinnokarlen Belain d'Estambouc.

I begynnelsen, när Gud skapade världen, gjorde han först enprototyp i miniatyr, vilken sedan användes som förebild när handanade Paradiset. Denna urbild bevarades och är den en millånga ön med en areal på 21-25 km2, som ursprungligen kalladesOuanalao och egentligen består av ett hundratal öar i en tät skär-gård. En teleskopisk blandning av öar och kulturer: karibisk,fransk, kreolsk, svensk och nordamerikansk kultur.Columbus (*1451 †1506) upptäckte ön vid sin andra resa

1493 och gav den samma namn som sin mest älskade brorsskyddshelgon, Bartolomeo. Columbus trodde inte att det varOphirön, men fortsatte ändå att använda myten om den bibliskaön för att utverka anslag för sin tredje och fjärde resa. Mångaspanska och engelska missionärer som lade till vid ön Saint- Barthélemy slutade sin karriär i magen på infödingarna. Det var så sent som på sextonhundratalet som greven och

kvinnokarlen Belain d'Estambouc undanröjde all manlig konkur -rens på ön, med hjälp av en runda konjak och därefter en rundacyankalium. Tack vare honom fick ön Saint-Barthélemy sin förstageneration av infödda kristna. Det var han, greve Belain, somcivili serade ön med stöd av en handfull väl utvalda män från Bretagne. Deras disciplin och lojalitet berod-de på att Belain hade friköpt dem från galgen.De efterträddes av engelsmän, holländare,

fransmän, spanjor er, korsarer (italienska cor-saro), pirater (grekiska peiratês), flibustierer(holländska vrijbueter), bucanierer (karibiskaboucacoui) och andra specialiserade sjörövar -kårer. De kom aldrig överens om hur öns till-gångar skulle förvaltas. Till sist erkände allabiskopen Mont barse l'Exterminateurs abso-luta auktoritet, och han importerade för förstagången europeiska kvinnor. På biskopens an -modan benådades livstidsdömda kvin nor frånfängelser i Frankrike där kvinnorna var bätt-re representerade i brotts bran sch en än i andraländer. Blodtörstiga kvinnor med naken över-kropp130 fäktade med ett svärd i var hand mot både infödin garoch européer, jämsides med andra infödingar och européer.

Biskopen Montbarsel'Exterminateur.

Båten Caca Fuego


Mest känd bland dem blev Jacotte Delahaye, somintresserar såväl doktorander i feminismens histo-ria som psykoanalytiker. De segrande kvinnornaoch männen festade en hel natt med orgier vid bra-san där alla lik brann. I sin entusiasm tog kvinnor -na både de inföddas och de europeiska segrarnaskönsorgan som souvenirer, antecknar biskopen i sin dagbok, me dan historikerna misstänker atthan själv beordrat amputationerna.År 1688 försökte sjörövaren Sir Henry Morgan

slå sig ner på ön och odla potatis, men han besin-nade sig snart och blev viceguvernör på Jamaicadär han startade ett piratrederi. Ön besöktes avMary Read och Anne Bonney, kvinnliga sjörövar -

kaptener härstammande från boucanierkåren. De tillfångatogs1720 med hela sitt manskap under ett pågående myteri som orga-niserades av dåtidens engelska Intelligent Service. Vid rättegångenförklara de de att de hade blivit gravida under myteriet. Bådafrikändes medan manskapet hängdes. Strax därpå fick de anställ-ning som biträdande fängelsedirektörer, Mary på en manlig ochAnne på en kvinnlig anstalt. Eller tvärtom. Skandalen som uppkomnågra år efteråt är inte tillfredsställande dokumenterad i arkiv.År 1783 beboddes ön av 739 infödingar. Två år senare bytte

Ludvig XVI (1754-1793) ön med Gustav III (1771-1792) mot ettmagasin på Packhuskajen i Göteborg som under tiden, utankungens kännedom, rivits och förvandlats till lekplats. Öns förs -te guvernör, Ekermann, moderniserade hamnen Gustavia eftermodell av Göteborgs kajer. Det var en stor omställning för Sankt -bartherna att tvingas vänja sig vid lag och organisation. Än idagger öns gamla hamn oväntat bra skydd mot orkaner. Ön Saint-Barthélemy med sina nästan 365 soliga dagar per år

och lika många bedårande doftande nätter, samt med sitt under-bara, hälsosamma klimat producerade ett överflöd av fisk, vanilj,ananas, kokos, socker, bomull, indigo, quinquina, kakao, makao,bao-bao, maniok, tobak, den absoluta tafia, tamango, curação,trascão, basamak och ytterligare varor som varken finns i upp -slagsverk eller på andra öar. Bland kreolska bostäder finns fort-farande hus och klocktorn i skandinavisk stil och även ruinerna

Jacotte Delahaye

Mary Read och Anne Bonney porträtterade av ettögonvittne vid processen.

Victor Ravini 79

Ludvig XIV 1643-1715

av offentliga vattenreservoarer, en svensk lösning på vattenbris-ten.131 Trots de naturrikedomar och inkomster som den tullfriahamnen Gustavia inbringade, sålde Sverige ön tillbaka till Frank-rike den 10 augusti 1877 för £ 11,000, en omdiskuterad affär somingen vill tala om.132 Som prisjämförelse kan nämnas följande:Publiceringen av alla mexikanska handskrifter som befann sig

på British Museum år 1831 kostade inte mindre än £ 32,000.Merparten av de mexikanska handskrifterna brändes på plats avCortés och av spanska missionärer. En liten del av dem räddadesdock åt eftervärlden och skickades till Vatikanbiblioteket. Ettännu mindre antal mexikanska handskrifter hamnade i England.Eldsjälen för tryckningen var Lord Kingsborough, den äldstesonen till the third Earl of Kingston. I förordet citerade han Alex-ander von Humboldt (*1769 †1859) som skrivit honom: It wereto be wished that some government would publish, at its ownexpense, the remains of the American civilisation. Pappersfabri -k en ställde betalningsfordran och Lord Kingsborough anhölls.Han dog 1837 på Dubliner Sheriff's Prison, fyrtiotvå år gammal.Cortés skänkte det gyllene fodralet till spanska hovet och så

kom det i kejsar Karl V:s ägo. Vid ett tillfälle när kejsaren blev argpå påven skänkte han fodralet till Vatikanen med avsikten att dess fallosform skulle irritera Romkyrkan.Man vet inte exakt hur det gyllene fodralet försvann från Vati-

kanen. Följande uppgifter är hämtade ur föredraget som profes-sor Yamato Damashii Jr från Princetown höll i Köpenhamn den4 mars 1994. Den japansk-amerikanske professorn – vars namnbetyder Japanese spirit – hänvisar till en notis ur kardinal Maza -rins personliga arkiv som beslagtogs av kung Ludvig XIV (1643-1715), monarken som regerade i 72 år. Kardinalen informeradesav sin spion ”Innocentius” i Vatikanen om att påven AlexanderVII (1655-1667) förvarade fodralet på altaret i Peterskyrkan ochatt det i fodralet funnits några kärleksbrev till påven från exdrott-ning Kristina av Sverige (*1626 †1689). I breven skriver Kristinainte bara om sitt mål att omvandla Stockholm till en världsstadsom skulle utstråla kultur och konkurrera med Paris, utan ocksåom allt hon gjort för att skaffa dyra böcker och framförallt spåraupp Doldahavsrullarna. Vi återkommer senare till hennes avgö-rande insatser som påverkade slutet på det trettioåriga kriget.


Sven Stolpe har också gått igenom Mazarins hemliga arkiv ochförvånats över att den franske kardinalen av italiensk härkomsthade en så dålig informatör just i Italien. Mazarin var trots alltbåde en kultiverad man och en som ville Frankrike väl. Han fickkungligt stöd för att lägga sina kardinalröda silkesvantar på Doldahavsrullarna, om vilka han hade fått ny information: defanns i Europa, och då var det värt att odla sina intriger, föra krigsamt att beställa nya parfymerade vantar från Nederländerna.Man har länge trott att Kristina hade ett förhållande med

påven. Detta har motbevisats av Sven Stolpe, som istället utpekarkardinalen Azzolino Decio (*1623 †1689) och således öppnarnya historiska perspektiv. Enligt Stolpe var det en andlig kärlek påde äkta kristna grunderna, i enlighet med kyrkans kanon, menhan är ganska ensam om sin teori. Alla andra forskare, särskilt deitalienska, accepterar Stolpes teori om Azzolino men inte de mindre trovärdiga kristna grunderna. Den charmige kardinalenspelade sin roll på uppdrag från högre ort. Den italienska teorinhar fördelen att den är mindre kanonisk. De ovan nämnda brevenkan vara skrivna av Kristina, men inte till påven som var gammal,utan till Azzolino, som var en intressant man i sina bästa år.Påven bevarade breven som användbara bevis för eventuellutpressning mot Azzolino eller Kristina. Bättre gömställe kundeinte tänkas än på altaret, i allas åsyn.Stolpe misstänkte att Mazarins spion var dubbelagent som

från annat håll133 hade uppdraget att desinformera kardinaleneller förse honom med delvis riktiga, delvis felaktiga uppgifter.Samma information ger Federico de Luxemburgo till den portu-gisiska underrättelsetjänsten, som inte var så enkelspårig att denbara sökte Doldahavsrullarna i Asien. Luxemburgos uppgifter ärlika otillförlitliga, anser historieforskarna från Vatikanen. Det ärbevisat att han var ghibellin134. Portugiserna hade direkta kon-takter med guelferna i Florens genom sekreteraren till den hol-ländske ambassadören vid det portugisiska hovet. Holländskahandlare hade blivit så rika att de trodde sig ha råd med ett even-tuellt gemensamt köp, om de bara visste vem som kunde sälja deneftertraktade handskriften. Sekreteraren manipulerades via entonårig jesuitmunk eller novis, om vilken vi inte vet någontingannat än att han såg ut som Madonna della Piòggia nel pinetto di

KardinalenAzzolino Decio 1623-1689Likheten mellan honom och Kristina är slående och reseren del frågor.

Victor Ravini 81

D’Annunzio och följde ambassadören på alla hans diplomatiskaresor. Målaren Melozzo da Forlì förevigade novisen som Angelocon mandòla, Ängel med mandolin, i Sacristia di San Pietro, därhan en gång för påven spelat serenaden I nemici chiamarono –gl'Italiani entrati in guerra.135

Federico de Luxemburgos avsikt var således att hans miss -ledande information från Rom skulle nå Florens via Lissabon ochindirekt underminera de påvevänliga florentinernas lojalitet ochdärmed stärka de påvefientliga florentinerna som mutade honom.Han beredde marken för en planerad kejserlig inmarsch överAlperna. Han påstod högljutt att han inte trodde på Doldahavs-rullarnas existens, men troligen gjorde han det bara för att provocera och få eventuella ledtrådar till var handskriften fanns.Helt grundlöst påstås påven ha haft ett förhållande med drott-

ning Kristina. Hur kunde då påven lägga beslag på breven? Kri-stinas budbärare var en gammal småländsk betjänt, en veteranfrån Lützen, som hellre skulle ha törstat ihjäl än accepterat ettglas vatten ur påvens hand. De senaste forskningsrönen visar attde brev som hamnade i de påvliga händerna var falska. Azzolinossekreterare hade tillgång till breven. Vem han var är än så längeouppklarat. Enligt det protokoll som skrevs ned vid dennesanställning, var ”Innocentius” en albansk munk som misslyckatsmed att bli abbot i klostret Plasto graphos vid Athosberget och gåttöver till katolicismen. Nu arbeta de han i lönndom för påven. Detvar han som skrev med Kristinas handstil och utförde skickligaimitationer. Men han nöjde sig aldrig med att utföra kopior, haninfogade många tillägg, vilket föranleder frågan: Varför?Det som försvårar utforskningen av Kristinas brevbestånd är

inblandningen av denne Azzolinos sekreterare. Grafologerna hardelade meningar angående handstilens upphov. Uppsalaforskarnahar svårt att skilja mellan Kristinas autentiska brev till Azzolinooch de brev som förfalskades av sekreteraren ”Innocentius” förpåvens kansli. De sistnämnda framställer Kristina i ett ljus somgjorde att påvens rådgivare gnuggade sina händer. Sanningenskulle ha gjort dem besvikna och mindre generösa med lönen, detvisste Azzolinos sekreterare. Gåtan är emellertid inte så lättlöst.Mer tillförlitlig verkar förvånansvärt nog Oliver Cromwells

(1653-1658) informatör vara angående innehållet i det gyllene

Drottning Kristina ochdet gyllene fodralet i Rom.

fodralet på altaret i Santa Chiesa. Uppsalaforskarna förmo-dar att Cromwells informatör var samma person som Azzo-linos sekret erare. Frågan kvarstår om Azzolinos sekretera-re ”Innocentius” fick bättre betalt av Cromwell än av påven.Forskningen som försöker framlägga bevis för ”Innocenti-us” riktiga identitet och mångfacetterade lojalitet divergerar.En teologisk granskning av Kristinas förfalskade brev

avslöjar en livsåskådning som var helt främmande för Kris -tinas tro. Azzolinos sekreterare kunde förfalska Kristinas handstilmen inte hennes tankevärld. Förfalskarens livsuppfattning träderfram mellan raderna. Teologerna vid Gurgelheimuniversitetet136

menar att bakom de förfalskade breven står någon som deladeGeorge Fox (*1624 †1691) åskådning. Varken Azzolino ellerpåven visste att de betalade en dubbel agent som var trippelagent. Vad hände med silkesrullarna som fick lämna plats i fodralet

för drottning Kristinas förfalskade brev? Vatikanbibliotekariernakallade silkesrullarna för Liber Mexicanus-Arabicus, Den mexi-kansk-arabiska handskriften, och ingen förknippade den medParmigianinos Doldahavsrullarna, inte heller med Guldbokeneller De Gyllene Silkesrullarna eller Himmelens Nyckel som allafortsatte att söka efter i Asien. Påven inbjöd lärda araber för att

Kyrkans desinformations -propaganda.


Victor Ravini 83

tolka Liber Mexicanus-Arabicus. Det var arabiska bokstäver plusytterligare ett okänt alfabet, men ingen arabisk text. De lärda ara-berna hade ingen vetskap om att någon från ett arabiskt landskulle ha seglat till den nya värld en varken på den ena eller andrasidan av jordklotet. Alla arabiska mullor och muftier som inbju-dits av olika påvar till Vatikanbiblioteket gav upp sina översätt-ningsförsök. Det gällde en chiffrerad text, menade de, och deuteslöt inte en icke-arabisk hand bakom chifferskriften.När påven Sixtus V (1585-1590) kom in i biblioteket och drog på

sina vita silkesvantar för att bläddra i Liber Mexicanus-Arab icus,upptäckte han att handskriften 1577 utlånats till påven Gregori-us XIII (1572-1585) men aldrig lämnats tillbaka. Man börjadesöka i Vatikanens alla hörn och vrår, och den avlidne påvens släktoch vänner förhördes. Handskriften var spårlöst borta. Hur hadeLiber Mexicanus-Arabicus kunnat försvinna från Vatikanen? Vardet araberna som stulit den från påven? Gregorius XIII brukadeumgås med mycket skumma främlingar. Vatikanens missionärersom oupphörligen sökte i Asien efter Guldboken fick i uppdrag attäven söka efter Liber Mexicanus-Arabicus. Ingen misstänkte att debåda handskrifterna var en och samma.Till Humayuns stora besvikelse förklarade Krakowski att han

förgäves sökt efter Doldahavsrullarna, Himmelens Nyckel ellervad den kallades. För att trösta sin kejsare, skänkte Krakowskihonom alla sina folkloresamlingar gällande Guldboken. Alla des-sa anteckningar köptes av en engelsk sjökapten i början av 1800-talet, såldes lite senare på dödsboauktion i London och packadesdärefter upp på Sir James Frazers bord. Ett sparsamt urval av Kra-kowskis uppgifter införlivades i The Golden Bough. Två svarta slavar trädde fram och hjälpte Krakowski att ta på

sig en tung klänning vävd av guldtråd. Detta var uniformen förtjänstemän av högsta graden när de uppträdde i tronsalen. Adelnmåste uppträda påpälsad, även de dagar när tama tigrar och pan -trar sträckte ut sig på det våta mosaikgolvet, för det var tänkt attendast kejsaren skulle ha det behagligt. När dessa djur avlivadessåldes pälsarna på auktion till hovmännen i avsikt att ruinera dem,och pengarna skänktes till de fattigaste så att ingen skulle kunnaklaga. En gång sade Humayun vid frukosten att han hade haft enmardröm. Han hade drömt att han kom ihåg allt han hade läst.


Tretton år efter den blinde afghanens spådom befann sigHumayun i biblio teket i palatset i Delhi – hans favoritgömställe.Palatset var rött och vitt och hade breda fönster utan glasrutor.Fåglarna kunde fritt flyga in och ut. Storkejsaren stod på föns -terbrädet och läste en bok. I en dikt hade han sagt att han inte villbyta ut sin tankevärld mot hela världen. Böneutroparen ropadetill kvällsbön: Allahu akbar, Gud är större.137Mogulen vände sigmot moskén. En fågel flög förbi och boken höll på att falla urhans hand. Stormogulen tappade balans en och föll ut genom fönstret. Humayun hade fortfarande boken i sin hand. Han varfyrtioåtta år gammal. Huvudet vilade på boken. Blommorna doftade underbart i solnedgången. En föga ärorik död, menar endel historiker, medan andra däremot tycker att detta var denmest ärorika döden för en krigförare. Halvmånen visade sig på him len.138 Hovmännen debatterade sägnen om Guldbokens förbannelse. Misstankar väcktes om att Humayun skulle ha upp-täckt denna förbannade bok i sitt bibliotek och därför tappatbalansen och ramlat över balustraden. I Asien hade man ingenkännedom om att Doldahavsrullarna redan hade hittats i Mexi-ko. Kejsaren skulle ha dött med Guldboken i handen. Bibliote-karierna misstänktes för att ha störtat kejsaren och stulit boken.Bok- och kultur hatar partiet vid hovet arresterade alla bibliote-karier, manliga och kvinnliga – som egentligen var Huma yunsänkor – och ville bränna det kejserliga biblioteket.

Böneutroparen ropadetill kvällsbön.

Humayuns kärlek var i bibliotek. Hans biblio-tek blev mausoleum.

Victor Ravini 85

Då trädde in i den kaotiska tronsalen en delegation på hund-ratals kvinnor fram som representanter för den avlidne kejsarensharem och sade: ”Javisst våra herrar, bort med böckerna. Menvore det inte klokare att omvandla dem till guld istället för attomvandla dem till aska? Vi kan sälja böckerna och skaffa tillba-ka de pengar som kejsaren har slösat bort.” Politikerna blev för-vånade över att kvinnorna inte var så dumma som de hölls för attvara. Haremet lovade sortera och packa ner böckerna, och bibli-otekarierna fick order om att prissätta böckerna. Tillbaka frångalgen med dem, alltså. Bibliotekarierna, manliga som kvinnliga,fick fortsätta sin arrest i biblioteket. Gladast av dem alla för att hahamnat i bokarrest var Amsterdamus Krakowski. Han boksta-verade inkonsekvent; ibland Book arrest och ibland Bucharrest.Tretton år gammal efterträdde sonen fadern som härskare.

Han tog namnet Akbar, Den större. Varje gång muslimerna bör-jade sina andakter, fem gånger dagligen, uttalade de kejsarensnamn strax efter Allahs. Bättre propaganda kan man knappasttänka sig. Tronarvingens mor och äldre systrar puffade på honomi omklädningsrummet och lärde honom hur han måste uppträdaoch bära maktsymbolerna, samt lade orden i hans mun. I tron -salen föll de ner på knä och kysste golvet framför hans fötter.Hovmän föll på knä och fick höra vilka förskräckliga meningardessa kvinnor uttalade. Akbar svarade bara ”Så skall ske!” ochgjorde tecken med sin spira. Bödlarna fattade tag i en eller annanhovman från olika partier och släpade ut dem. Andra skickades i krig. De formella manliga förmyndarna i släkten spelades ut motvarandra. De tävlade i att visa sin lojalitet genom att erövra nyaländer och bekosta dessa krig ur egen ficka. När de belägrademuslimska städer kom de religiösa ledarna ut med Koranen sym-boliskt på huvudet och bad om nåd. Akbars krigförare var ocksåreligiösa ledare men de beordrade att fienden skulle tillintetgöras.Annars skulle de ha dömts till döden. Djingis khan hade införtoskrivna lagar som gällde även under Stalin: när en general för-lorade slaget avrättades han. Romarna, som var mera demokra-tiska och decimerade, avrättade var tionde soldat. Räderna lyckades och som belöning för erövringarna skicka-

des Akbars förmyndare på vallfärd till Mekka. Vägarna var far-liga och ingen av dem återkom. Deras rikedomar delades ut till de


fattiga som ett tecken på att den unge kejsaren beklagade derasbortgång. Akbar konsoliderade sin egen makt och det mongolis-ka väldet över Indien, och blev känd över hela världen som Stor-mogulen Akbar.139Hans namn har fått en central plats i historie -skrivningen och i alla uppslagsverk. Däremot har historien aldrigregistrerat ett enda namn bland änkorna från Humayuns haremsom stod bakom Akbars framgångar. Själva har de producerat lit-teratur, konst och musik. De har skapat en indisk renässans, ochändå har deras namn aldrig bevarats åt efter världen. Men alladeras namn är skriv na på himlens valv, där varje stjärnnamn vitt-nar om Humayuns kloka hustrur.Historiker menar att det mongoliska riket i Indien före Akbar

inte var mer än en idé eller en dröm. Akbar omvandlade dröm-men till verklighet. Han satt så trygg på sin härskartron att hanlät europeiska missionärer predika fritt på torgen utanför moské -erna och lät hinduer tillträda de högsta ämbetena i administra-tionen. Därmed ville han minska den islamitiska adelns inflytandepå staten. Radjputaner i armén fick samma grader, löner och för-måner som muslimerna. Alla hans läkare var judar, liksom hansöverstekock. Under dennes överinseende var det framförallt tur-kar och kineser som lagade mat åt kejsaren. Akbar litade varkenpå sina mongoler eller på något annat folk som kunde hysa någ-ra politiska ambitioner. Läkarna besökte honom varje morgonoch fick en handfull mynt, men bara om han kände sig frisk.Därefter var de lediga för att läsa eller gå på torget – ibland ävenmed livvakter – där de fick öva sig på de sjuka utan att ta någraläkar arvoden. De skulle inte ha möjlighet att skaffa sig någonekonomisk trygghet utanför palatset.En gång frågade kejsaren sin överstekock vad denne gjorde

under sabbaten. Kocken svarade: ”När fredag kväll kommer, harjag schabbes i mitt hus. Då tar jag på mig min kipa och tänderljus. Sen har jag det skönt och lätt. Och äter en kosher fläskkot-lett.”140 Annars var Akbar en enkel person som levde i enlighetmed kejsar Marcus Aurelius (161-180 e Kr) stoiska aforismer.Under de varma somrarna avskydde han att klä på sig dyra sil-keskläder utan tog bara på sig enkla, luftiga plagg av svalkandelinne och gick barfota på golvet som bestod av förgyllt silver. Hantittade snett på sin visir som inte hade godkänt att ett riktigt guld-

Victor Ravini 87

golv fick byggas. På huvudet, inne i turbanen, bar kejsaren en ispåse.Den första posten som hämtade isfrån Himalayaberget till Delhi -palatset organiserade han med hjälpav häststafett. Den klarade sträckanpå över hundra mil minst lika effek-tivt som den schweiz iska posten frånMont Blanc till Genève.I Akbars testamente står det: ”En

religion som inte skyddas av statenvisar ofta större energi och störrevitalitet än den som är skyddad.”141

Han hängav sig åt en omtänksamoch integrativ religionspolitik.142Deradjputanska furstarna som frivilligtunder kastade sig honom, fick bevara sin religion och fick sina län-der tillbaka i form av förläningar (djaghire). Som maktsymbolerfick de i present en stor tamburin som slavarna slog på när fur -starna gick genom stadsporten, ett paraply av bambu, samt rät-ten att rida elefant. Deras tronarvingar fick rätten att hålla elefan -ten i svansen. Kejsarens härolder basunerade ut internationellaöverenskommelser som garanterade religionsfrihet för icke-muslimska officerare och för prinsessorna som blev invalda i hansharem. Han avskaffade de radjputanska furstarnas skyldighet attskicka sina döttrar till nyårsmarknaden, en skyldighet frånafghan hövdingen Shere khans tid. På nyårsmarknaden köptes devackraste flickorna till kejsarens harem på auktion. Den nya lagen tillät furstarna att frivilligt skänka sina döttrar till kejsaren somgaranti för lojalitet. Grannländernas kungar kallade Akbar förTigern och skänkte också de sina döttrar för att undvika krig.En dag skulle han skipa rättvisa mellan en muslimsk kamel -

förare och en hinduisk elefantförare. Den ene väckte åtal. Akbarlyssnade och fällde dom: ”Du har rätt”. Den andre kom medmotanklagelser. Mogulen gav även honom rätt. Visiren viskade i mogulens högra öra: ”Båda kan inte ha rätt”. Den vise moguleninstämde eftertänksamt: ”Du har också rätt”. Detta kom i efter-världens logikböcker att kallas för Akbars syllogism. A är inte

Akbar (1556-1605)med sonen Salim, den blivande Jahangir.Etsning av RembrandtHarmenszoon van Rijn(1606-1669).


lika med B. Men C är lika med både A och B.143 För portugiser-na vid hovet var detta en falsk syllogism, medan kineserna inteens kunde följa resonemanget på grund av att det kinesiska språ-ket saknar abstrakta begrepp. De kinesiska tecknen gjorde intesaken lättare: ordet alla nedtecknas genom att upprepa tecknetför man två gånger. Tecknet för kvinna upprepat två gånger bety-der gräl eller krig. I Kina fanns det polygami, men detta nedteck-nades genom att upprepa tecknet för mun. Barn nedtecknadesmed samma tecken för mun, i stor format, ibland associerad medtecknet för huvudvärk. Enkla ord som bigami, vänsterprasseleller harem var svåra ord för de språk som talades omkringHimalaya.144 Därför använde mogulerna vid hovet det persiskaspråket, tillsammans med låneord från grekiska och latin som varbättre utrustade för att definiera olika former av raffinemang.145

Akbar var insatt i Averroës teori om den dubbla sanningen ochmed utslaget i processen mellan den muslimske kamelföraren ochden hinduiske elefantföraren illustrerade han sin teori om den tre-dubbla sanningen. Samtidigt illustrerade han därmed sin teori omtolerans i ett pluralistiskt samhälle där alla har rätt. När hansministrar kom med olika logiska invändningar svarade han att hantvivlade på logikens logik, och drog fram motsättningarna mellandessa logiska invändningar. ”Finns det någon logik någonstans i nå gon ting?” frågade kejsaren och när en hovman svarade att detvar logiskt att Akbar hade makten, ogillades svaret. Då börjadeAkbar spekulera över logiken i att halshugga sina smickrare. I mongolens ögon fanns det inte någon absolut sanning heller.Tärningen hade sex sidor, nyckelaxet fyra, och alla var sanna menden som man för tillfälle såg var mer sann än de andra. Alltså varsan ningen en sann olikhetsfråga eller kanske en fråga om flera del-visa sanningar, där en av dess delar framhävdes på bekostnad avde andra. Akbar ljög aldrig, han tallade olika sanningar.Kejsaren läppjade på sitt kaffe och anmärkte att inte ens Jesus

kunde svara när Pilatus frågade denne: ”Vad är sanning?” (Joh.18:38). En mulla erinrade sig att sanningen bara fanns hos Gud,men han tystades eftersom han inte visste vilken möjlighet vi hadeatt i det fördolda verifiera om denne var en sann gud. Det var ock-så en sannolikhetsfråga, och det var bara verkligheten som kun-de verifiera Guds sannolikhet, försökte andra hovmän. ”Det finns

Victor Ravini 89

ingenting som är falskare än verkligheten”, genmälde kejsaren146,och somliga ansåg att Koranen var den allra högsta och absolutasanningen. Akbar instämde och gav dem i uppdrag att visa provpå detta fina påstående genom att fritt få missionera bland icke-muslimerna norr om Mongoliet. När han fick beröm för sin klokhet, ryckte Akbar på axlarna

och svarade: ”den vise har ingen visshet”. Med ett halvt leende i ena mungipan, som dröjde kvar i hans ansikte, avslutade hanschackpartiet. Varje dag efter frukost spelade han simultanschackmed alla sina ministrar och ottomanska generaler som satt påkuddar med korslagda ben medan han själv drack kaffe. Han satte dem alla i mattställning. Sedan gick han och spelade simul -tanschack med sitt harem. Alla hans hustrur satt på kuddar ellerottomaner med korslagda ben. Akbar gick runt flera varv så attalla hustrur fick lukta på hans kortklippta och parfymerade skäggmedan han rökte vattenpipa. Vid lunchtid gick han till tron salenför att ge nya direktiv: vilka länder som ytterligare skulle erövras,vilka kungar och maharadjor som skulle avrättas och vilka somskulle benådas. De som benådades fick lov att bygga höga pyra-mider eller torn av skallar intill Akbars favoritmeditationsställe. En eftermiddag somnade Akbar på sin gyllene säng och drömde.

I drömmen var han en tiggare. Sedan vaknade han och sade atthan kanske inte var Akbar som drömde att han var tiggare. Hankanske var en tiggare som drömde att han var kejsare. Dettauttalande skakade omvärlden. Han samlade alla sina lärda mänoch ställde frågan: ”Vem är lyckligast, kejsaren som sover och drömmer att han är tiggare, eller tiggaren som sover och drömmeratt han är kejsare?” Han ställde frågan till sitt lärda harem och fickett helt annat svar. Följaktligen skrevs Alf Lailah oua Lailah om.147

Tusen och en natt dokumenterar bland annat mycket träffandeförhållandet mellan män och kvinnor i den islamiska kulturen. I bok en framkommer indirekt hur det bakom de visa beslut, somde manliga karaktärerna tar, står en eller flera kvinnor. När män-nen inte följer kvinnornas råd, går det alltid illa. På ett ställeberättar en kvinna för sin älskare vad hon känner för honom.Hennes monolog på tre sidor är den finaste lyrik, finare än allt somskrevs av Byron (*1788 †1824), Leopardi (*1798 †1837), Vigny(*1797 †1863) eller Ferdinand Freiligrath (*1810 †1876) – ro -


man tikern som skrev Hurra, Germania! och sökte Marx vänskapefter det att han läst dennes Zur Kritik der Politischen Ökonomie.Älskaren avbryter henne med orden att han känner likadant ochkastar sig över henne. Detta är nästan det enda beslut som män-nen i Tusen och en natt kan ta utan att ta hänsyn till kvinnorna.Uppfattningen om ”livet som en dröm” infördes i Europa och

kulminerade på den spanska teatern 1631 med Calderón de laBarcas (*1600 †1681) pjäs La vida es sueño, Livet är en dröm.Den mongolsk-indisk-spanska uppfattningen fick snart en kris -ten, ja, apokalyptisk färg. I sin europeiska tappning omvandladesden till ”livet som en mardröm”, generaliserades av en del mak-tutövare och överfördes med hjälp av missionärer och örlogs -fartyg från Europa till omvärlden.148 Kolonialismen öppnadekulturbroar med både rekyl- och bumerangeffekt, åt båda håll.149

Akbar var en av historiens största härskargestalter.150 Efterfyra hundra år omtalas den legendariske Akbar fortfarande av fattigt folk i Indien för sin visdom och tolerans gentemot alla defolkslag, religioner och länder han enade under sin spira.151 Stor -kejsaren samlade alla konstnärer från när och fjärran omkring sigoch berikade sitt land med konstverk och bibliotek snarare änmed kanoner. Stormogulen Akbars hovmän hade svårt att förstå

varför kejsaren gav en så storandel av statsbudgeten till kultur.Akbars visir och vän, författa-

ren Abu l-Fazl, svarade:”Om kejsaren berövarvåra fiender alla deraskanoner, då skaffar de

sig större kanoner. Om han berövar våra fiender alla deras högut-bildade, då kan de inte skaffa sig en annan generation av lärdamän, och inte heller lärda hustrur. Utan kultur och kunskap kom-mer alla våra fiender att gå under. Med det ena ögat ser kejsarentill att kulturen i vårt rike förstärks och med det andra ögat serhan till att kulturen hos våra fiender försvagas. Det farligaste somkan hända en nation, är att dess kultur försvagas. För att ennation skall överleva måste man otvivelaktigt nära dess kultur.När kulturen blomstrar blomstrar också nationen. Om man stry-per kulturen kan nationen inte längre andas.”

Akbar brukade säga om sin stamfader Djingis khan att dennehade den starkaste armén, men att hans stat aldrig fungerade somden skulle, eftersom han underskattade kulturens roll i en stat.Stormogulen menade att Djingis khan gjorde fel när han rövadebort slavar. Akbar hade lärt sig av sin far Humayun att det varbättre att röva bort böcker, och hade gjort sitt rike till en stormaktgenom att satsa mer på kulturen än på armén. Innan hans härtågade in i ett land, lockade han först dess intellektuella till sittrike. Den bästa barometern för att känna på en nations puls ochsjäl var enligt Akbar dess författare. Han tyckte att folkets våndoroch förhoppningar koncentrerades i deras skrifter.152 Han för -litade sig aldrig på adel, stormän, officerare eller företagare, utanpå vanligt folk som var beroende av hans löner, som förresten varhögre än vad konkurrerande maktkandidater kunde erbjuda.”Ingen kan ta min makt när jag har alla högutbildade på minsida”, skrattade Akbar förnöjd och klappade på en tam svart pan-ter. Han sade att när missnöjet i ett grannland nådde kulmen vardet dags att snärja in det i fredsavtal och anfalla det.Stor kejsaren kallade sig andlig sökare. Därför skickade han en

budbärare till hamnstaden Goa och bad portugiserna kommamed några missionärer till hans hov för att kejsaren närmareskulle kunna lära känna den kristna religionen. Både stormogu-len och jesuiterna hade baktanken att söka utröna motpartenspolitiska potential och utöva politiskt inflytande.År 1575 byggde Akbar i Fatehpur-Sikri ett speciellt palats, som

hette ibadat-khana, Sökandets Hus153, dit han gick för att träffarepresentanter för alla religioner: från olika muslimskariktningar, jesuiter, parser, jainer, hinduer av alla inrikt-ningar, sikher, panditer, yogier, buddister och även frånandra trosriktningar utan namn. Han debatterade reli-giösa frågor och många lärda män och kvinnor från oli-ka religioner betrakta de honom som sin religiösa ledare.Likt en påve över alla religiösa ledarna uppsöktes Akbarav de främsta teologerna från grannländerna för att fåskiljedomar i spörsmål som inte besvarades i de heligatexterna – som till exempel samtida politiska frågor.Kejsaren ledde debatterna om länder, kulturer och

traditioner så att han lyckades inhämta uppgifter som

Victor Ravini 91

Johannes Gensfleisch –kallad Gutenberg1394-1468.


var viktigare för honom än för dem som lämnade dem. Så fickhan snart veta vilka intressanta böcker som hade inkommit till deeuropeiska biblioteken. Vatikanen hade bjudit in lärda muslimerför att dechiffrera en märklig bok som av beskrivningen att dömakunde ha varit Guldboken. Senare erfor han att den försvunnitfrån Vatikanen. Återigen aktualiserades sökandet efter Guld -boken. De engelska sjökaptenerna i Delhi fick höra och rappor-terade till London att The Golden Book enligt jesuiterna intelängre fanns i Rom. När Francis Bacon (*1561 †1626) fick höraom boken vid hovet blev han omedelbart intresserad, ljög fördrottning Elisabet I att han sedan länge hade kännedom om TheGolden Book och påpekade att det låg i den brittiska kronansintresse att få tag på den före andra kungar, vilket var sant. Akbar byggde ett annat palats som hette farmacon psychis,

Själens Apotek, där oräkneliga anställda översatte och mångfal-digade böcker.154 Framförallt de gamla sanskrittexterna Maha -bharata, Ramayana, Rig-Veda. Dessa skickades till rikets mångaskolor och bibliotek. Hur mångfaldigades böcker på den tiden?Jo, på samma sätt som i det gamla Grekland för två tusen årsedan: i varje sal läste man högt ur en bok medan hundratals skri-vare satt på golvet med korslagda ben och skrev efter diktamen.Det var billigare än på Gutenbergs155 tid.Förresten var Gutenbergs uppfinning156 meningslös, med tan-

ke på den utbredda analfabetismen i Europa. Luther löste dettagenom att ge incitament för de första obligatoriska och avgiftsfriagrundskolorna.157 Och detta är kanske hans största merit, föru-tom att han brukade predika: der Kämpfer Christi kann ruhigenGewissens töten (Kristus kämpe kan med gott samvete döda).Han betygade att ”En kristens första plikt är att döda så mångaturkar som möjligt”.158

Sartre frågade psykoanalytikern Jacques Lacan (*1901 †1981)hur denna utsaga passar för en gudsman. Lacan svarade: là il y aencore beaucoup à faire (där återstår fortfarande mycket attgöra). Kardinalen Paul Poupard som var med på samma möte togett champagneglas, talade bredvid munnen och sa att le psychomissuppfattade frågan och berättade högt hur påven Pius XII(1939-1958) inför flera kardinaler hade sagt att Luther var aktuellför all evighet. Själv tyckte Paul Poupard att Vatikanen borde resa

Tolle lege!

Henrik VIII1509-1547

Gustav Vasa 1523-1560

Victor Ravini 93

en staty av Luther framför Peterskyrkan, eftersom Luther vände folken tillbaka till religion en i en tid när renässansen tog avståndfrån den.159 Nadia Boulanger (*1887 †1979) applåderade en avsina pianoelever och anmärkte att Luther avskaffade helgon- ochMariakulten, ”det enda som vi har att identifiera oss med” – neghon inför kardinalen – ”och satte sig själv över änglarna”.J P Sartre (*1905 †1980) resonerade vid samma möte vid

gryningen: ”Om någon har Dracula att tacka för allt, är det i såfall Gud”. Vad han syftade på förklaras i not 158. Filosofencitera de historikern Jules Michelet (*1798 †1874) som skrev attLuthers kamp hade oskadliggjort det Heliga romerska riket av tyska nation en160 och splittrat Tyskland för all framtid i katolikeroch protestanter.161Därtill undrade han varifrån protest antismenkom, när tyskarna inte var kända för att ha protesterat en endagång mot någon Behörde eller Vorschrift (myndighet, föreskrift).Akbar lade stor vikt vid att hålla sig under rättad om maktskif-

tet mellan katolicism och reformation i Europa, mellan påven ocholika furstar; på så sätt lyckades han mota ut portugiserna medengelsmännens hjälp. Den högsta uppskattningen hyste mongo-len för Henrik VIII, som blev den anglikanska kyrkans överhu-vud, och för Gustav Vasa (1523-1560), som över en natt fråntogkyrkan alla dess rikedomar men tröstade prästerna genom att gedem fullmakt över församlingsmedlemmarna. Akbar ville lära sighur kungen lyckades försvenska danskarna så smidigt att hanslapp historiens dom. Akbars bildning stod på bred humanistisk grund, bredare än alla

religioner. Stormogulen fattade beslut utan varken Koranen ellernågon annan lagbok i hand. Han utgick från situationen och lös-te denna så som det föreföll honom vara mest humant eller mestnaturligt. Hur än han bestämde, stred detta mot en eller annanreligiös text, men vid behov kunde han hitta lämpliga citat frånböcker som han citerade ur minnet och även utfärda lagar somstyrkte beslutet i efterhand. Akbar dömde den enskilde individeni enlighet med vederbörandes religiösa lagar – som till exempel –muslimerna enligt Koranen, hinduerna enligt hinduisk tradition.Alla gudar och trosutövningar i det mångkulturella Indien betrak-tades av folket som lika sanna, av fritänkarna som lika falska menav makten som lika praktiska. Gudarna från alla religioner, både

monoteistiska och polyteistiska, garanteradeAkbar bredast tänkbara politiska plattform,och alla gudar var mycket effektiva.Denna religionspolitik var inte ny, och det

är troligt att Akbars kultiverade mostrar vis -s te hur armén plundrade de erövrade länder-na i det gamla Romarriket, inte bara på alltsom var begärligt utan även på lokala gudaroch idoler. Gudomlighetsstatyer och heligastenar utplånades inte utan transporteradestill Rom med största vördnad och placeradesunder högtidliga ceremonier i den romerskapanteon en, bredvid Roms skyddshelgedo-mar. De erövrade folken visste då att derasgudar hade flyttat till Rom. Alltså, dit medskatterna! I den romerska hären fanns legio-ner från alla folksslag och inför varje slagoffrade respektive officerare och präster tillsina egna gudar. Soldaterna kände sig trygga

när de såg hur deras kolleger blidkade skräckinjagande, okändakrigsgudar som kunde samarbeta i det fördolda med de kändakrigsgudarna. Wodan i samspel med Mars och andra krigsgudarkunde hjälpa även romerska soldater från Spanien eller Afrika.Vid de katalauniska fälten år 451 hade romaren Aëtius*) och

hunnernas kung Attila olika germanska stammar på var sin sida.Militärpropagandan övertygade germanerna att Wodan skullebelöna de tappraste av dem, förutsatt att de samarbetade bra medsina allierade. Wodan hjälpte germaner slå germaner, för Romsräkning. Litorius var den siste romare och kristne som 437 offra deåt de hed niska gudarna, vid sidan av biskoparna och till dessasstora förskräckelse. Hans namn härleds av verbet lito (att få teck-en på att gudarna tar emot offret). Litorius ledde sina soldater tillseger, men de hittade honom under en hög av främmande lik. Hanvar sårad. Biskoparna ville inte förlåta honom och ge sista smörjel -sen. Litorius förbannade dem och önskade dem till både Hades,Inferno och evig glömska. Idéhistorien hävdar att detta kan sessom ett tecken på att katolicismen redan år 437 hade visat sitt in flex - ibla ansikte och sin rättmätiga plats i den meta fysiska geografin.

Maktkonstellationenoch den instabila politiken i 1500-taletsEuropa schematisera-de under en stabil arkitektonisk modell.En önskedröm om dengamla romerska riketsbalans, eller en propa-gandistisk affisch. Dentyske kejsaren högstupp i mitten.Tysklandsdominans står som garanti för stabilitet.


*) I den mångkulturel-la gamla världen var Attila nära att få enan ställ ning som gene-ral i Rom. Hans vänAëtius härstam ma defrån den förloradeprovinsen Dakien. Aëtius och Attlia, om-växlande allierade ochfiender, sammansmäl-tes i Nibe lungenlied tillden kloke Ätzel.

Akbars förhållande till islam var kyligt. Han var rentav neutraltill religioner överhuvudtaget. Detta var typiskt för mongol -kejsarna: måttligt intresserade av allt som finns, som till exempelkrig, jakt, vin, mat, lyx, sex och skatter.Historiker menar att Akbars skattesystem var det klokaste

som historien känner162, klokare än det skattesystem som tur-karna använde för att ta över det bysantinska riket, där de välkomna des av både rika och fattiga som gärna ville byta herre.Akbars skattepolitik hade ett moraliskt syfte: den straffade de lataoch belönade de flitiga. Före honom hade staten tagit hälften avskörden i skatt. Efter Akbars skattereform fastställde skatte -indrivaren bond ens skatt innan han sått. Bonden måste betala i pengar en tredjedel av den överskådliga skörden, oavsett om hanskördade mer eller mindre. Bonden tvingades bli handlare. Denenda möjliga skatteplanering var flit och initiativ. Även undermissväxtåren kunde bonden betala skatten, eftersom han såldesina produkter dyrare. Naturkatastroferna var inte längre hotful-la för makten. Det var inte längre statens skyldighet att fördelamaten, och folkets missnöje riktades mot spekulanterna. Statensintäkter och byggnationsprogram påverkades inte längre avnaturkatastrofer, vilket gjorde att folket uppfattade makten somstorslagen. Den stabila skattepolitiken gav staten stabilitet. Akbar sade till sina ministrar att ”när en stat ändrar på lagar

och skattebestämmelser år efter år, visar den tecken på instabili-tet och blir ett lätt byte för militär eller ekonomisk invasion”. Närhan fick rapporter från Europa, kallade han dess ledare för kris-förvaltare som inte kunde se längre än till kvällen. I mongolensögon var hans samtida europeiska politiker oförmögna attdana framtiden. Han ansåg att det kunde gå snett för Euro-pa. Religiösa ledare från grannländerna frågade Akbar vilkaförbättringar de skulle införa, och han svarade: ”En instabillagstiftning stimulerar ingen utveckling, den bara bromsar ennedåtgående process. Det är ingen tröst att andra länder harlika instabila system. Det är istället ett tecken på instabilatider i världen och på att man kan vänta sig en oväntad för-ändring. Det är bättre att ta kontroll över krissituationen ochinleda stabilisera nde förändringar inifrån och uppifrån, änatt passivt vänta på förändringar utifrån eller underifrån.”

Victor Ravini 95

Quo

vad

is H

omin

e?


Då han så ärligt gav dem goda råd kunde de aldrig ana att handärmed förorsakade missnöje och folkresningar i grannländerna,först genom sin föredömliga politik och sedan genom att hjälpade fattiga med pengar som han visste hamnade direkt i de rikashänder. Den puckelryggige hovnarren gjorde en kullerbytta ochavbröt Akbar med ett av sina typiska hugskott: ”Politiken ärpolitikernas försök att tillsammans med folket lösa de problemsom folket aldrig skulle ha haft om politikerna inte funnits.”I sitt testamente lätt Akbar skriva att ”en stat är amoralisk om

den inte förmår att årligen lätta skattetrycket, främst för de fatti-ga”. På vissa håll i Indien var Akbars bestämmelser i bruk ävenunder den engelska kolonialtiden långt in på 1900-talet, och dennuvarande regeringen brottas med böndernas våldsamma mot-stånd mot den europeiska skattemodellen. Pragmatiker som devar försökte engelsmännen aldrig förbättra Akbars lagar. De vil-le bara förbättra det traditionella jordbruket, och kom med andragrödor som bättre stämde överens med Londonbörsens out-grundliga ekvationer. Den nya teknologin lämpade sig bäst för attförstöra markerna och dess bevattningssystem så att de aldrigkunde återhämta sig och göra slut på den kroniska indiskahungersnöd som före kolonialtiden varit okänd. Den mångtu-senåriga indiska kulturen grundad på sunt förnuft fick ett slagunder bäl t et, det politiska syftet var uppnått, och Europas över-lägsenhet skrevs in i historien.På samma sätt var den romerska senatens bestämmelser i bruk

långt efter Romarrikets undergång, fram tills dess att moderni-seringen inleddes. Napoleon I beordrade att man enbart skulleförtydliga latinets kortfattade formul eringar. Juristerna översat-te Roms lagar så att det romerska rättstänkandet omkullkastades.För Akbar var såväl krigföring som kultur uteslutande statens

angelägenhet. Alla kulturarbetare var statligt anställda ochbehövde inte ödsla tid och energi på sin försörjning. ”Pengar sti-mulerar kreativiteten, medan ekonomiska bekymmer kan kvävaden”, sade Akbar. Hans idéer var inte nya, i alla fall inte för detgamla Europa. En förklaring till mysteriet med kulturblomst-ringen under renässansen är att konstnärernas uppdragsgivarevar kyrkan och de italienska furstarna vilka, hur giriga de än var,aldrig tänkte sig att beskatta konstnärer.163 När Leonardo da

Victor Ravini 97

Vinci (*1452 †1519), Benvenuto Cellini eller okända konstnärervar missnöjda med lönen från påven eller kyrkorna, valde de attarbeta för de italienska furstarna, för den franske kungen ellerden tyske kejsaren och deras furstar. Makthavarna tävlade omvem som var mäktigast och mest generös mot konstnärerna.164

Humayun ansåg att en nations främsta rikedom bestod i desskultur och han mätte den i antal högutbildade och i antal böcker.Han befriade böckerna från skatt och blev därmed epokgörande.Hans skattebestämmelse bevaras i Indien än idag och har utvid-gats till andra konstgrenar, till och med till filmindustrin. Indienproducerar idag ett större antal filmer än USA och Europa till-sammans och har ovedersägligen ett betydligt större antal bio -besökare. Man kan inte säga att de indiska filmerna bara är smörja och sämre än de amerikanska, för sämre än dessa har aldrig någon sett.Den engelska kolonialmakten influerades av mogulernas idéer

och England är idag det enda land i Europa, åtföljt av Irland ochFäröarna, som inte lägger skatt på böcker. Både civiliserade län-der och länder som Ryssland och Turkiet bromsar bokproduktionoch kulturtörst genom skatter som dessutom räknas på redanbeskattade priser. Mervärdesskatt på böcker är en av civili sa -tionens paradoxer. Akbars finansminister tänkte i ekonomiskatermer och tyckte att konstens effektivitet kunde mätas med eko-nomiska mått. Poesin skulle betalas efter antal verser, målningarnaskulle mätas med alnmått. År 1807 bekostade Hegel själv tryck - ningen av Phänomenologie des Geistes i 1500 ex. Endast hansstudenter köpte den. 1831 hittades i dödsboet över tusen osålda.Visiren Abu l-Fazl preciserade att det enligt Akbars förmenan-

de inte gick att jämföra en poets produktivitet med en bagares,och att man måste skilja på konstmålare och vanliga målare. Detvar nonsens att beskatta kulturen när det var kejsaren, det villsäga staten, som betalade den.165 Vidare förtydligade Abu l-Fazlkejsarens kulturpolitik: ”Man dödar konsten om det av den krävsatt den ska vara vinstinriktad; då är den inte längre konst. Manskapar konst för konstens skull och inte för pengarnas. Böcker,konst och konstnärer förlänar glans åt staten. Den som stödjerkulturen stödjer nationen. Den som underminerar kulturenunderminerar nationen.”


Stormogulen menade att ”den sanna gränsdragningen för ennation är dess konstverk och litteratur”. De stora konstnärerna ärför all framtid en nations bergstoppar och gränsskydd. Polenupphörde att existera som stat mellan 1795-1916, och det var enförfattare, Henryk Sienkiewicz, som definerade sin nations grän-ser genom att inhämta Nobelpriset 1905. De stormakter somhade utplånat Polen läste polackens böcker. De kunde förnekaPolens existens bland nationerna men inte den polska litteraturen.Ryss arna tog Königsberg – nuvarande Kalinin grad – och förvalta -de på sitt sätt dess produktionsmedel och arbetskraft, men de kun -de inte beröva Tyskland Immanuel Kant (*1724 †1804) och inteens plundra ett kommatecken ur hans verk. Den blygsamme filo-sofen som aldrig lämnat Königsberg erövrade världen för all evig-het. Sovjet arméns tanks hade ingen chans att krossa tänkarens tankar. De var kanske kantiga men rostfria. Gränser kan förflyt-tas, stater kan försvinna, ett helt folk kan massakreras och dessböcker brännas. De brända böckerna tillhör fortfarande de för-fattare och massakrerade nationer som åstadkommit dem. Böck-er kan fjättras med kedjor, men deras innehåll är fritt. Man kaninte fjättra ord och idéer. Stridsvagn ar och befästningar förstörs,men konsten överlever alla imperier. Romarna skövlade livs kraft -iga städer som Karthago och Jeru salem166, men de kunde inte för-störa de gamla judiska böckerna. Istället översatte de Bibeln tilllatin – Vulgata – och gick över till det besegrade folkets religion.Karthago ägde inga böcker och kunde därför aldrig återuppstå.Den minsta boksamlingen under antiken var Bibeln, men den

har trots det haft det största inflytandet på civilisationen. EnligtChurchill är världshistorien en rad kommentarer till Bibeln. SirJames Frazer sade att judarna hade föregått honom och hand -plockat det bästa från tre kontinenters försvunna högkulturer därde var gratisarbetare. De hade smält samman olika influenser i en

enhetlig livsåskådning som än idag är universellt gångbaroch har större livskraft än källorna. Ovanför Frazers skriv -bord stod först Bibeln, därefter på samma bokhylla världs-litteraturens främsta böcker. Man vet inte om han arran-gerade sina böcker kronologiskt eller alfabetiskt. Sina egnaverk placerade Sir James Frazer på den allra översta hyllan.Där hade betjänten som svårast att damma av.

Libe

rae

sunt

nos

trae

cog

itatio

nes.

Al -Ash raf Tumanbay II1516-1517

Victor Ravini 99

Samtliga romerska provinser gick över till latinet som därefterutvecklades till nutidens romanska språk. Undantag utgjordebara Grekland och Israel, där det redan fanns böcker. Romarnaerövrade Grekland och Israel, men de döda grekiska och judiskaförfattarna erövrade Romarriket. ”Det är bättre att erövra värl-den med böcker än med ”, fortsatte Akbar och sträckte dentomma kaffekoppen till en eunuck som fyllde på. Hovnarrenknuffade på en hovman som hade somnat. ”Om vi har böckeroch underkuvar ett folk utan böcker kallas det att vi civiliserardem”, vågade hovnarren avbryta sin arbetsgivare och kejsarennickade instämmande. Det var säkrare att försvara nationensidentitet med böcker. Ingen armé kan besegra böcker. Små böck-er segrar över stora kanoner. Böcker är oslagbara vapen. ”Klokapolitiker rustar upp nationen med böcker minst lika mycket sommed vapen”, avslutade Akbar och smekte förnöjd de färggladavinjetterna i Machiavellis (*1469 †1527) bok Il Principe (1513)i arab isk översättning. Han hade fått boken i födelsedags presentav hustrurna från den italienska haremsavdelningen.Storkejsaren ville inte att Il Principe skulle dupliceras och ing-

en annan vid hovet fick låna boken. Machiavellis bok fanns all-tid tillhands på rökbordet undangömd under Bibeln samt Kora-nen, vilken måste ligga överst. Han använde Machiavelli somfacit och motiverade sedan sina beslut med citat från någon av dereligiösa böckerna. Akbar trodde aldrig på Koranens magiskakraft, som andra härskare gjorde. Å andra sidan hävdade han attalla böcker hade en magisk kraft.Egyptens sultan, mamelucken av sibirisk-tjerkessisk här-

komst,167 Al -Ash raf Tumanbay II (1516-1517), hade fyrtio Ko -ran böcker i stor format med omslagssidor i massivt guld medädelstenar. Inom islamvärlden är universalismen såpass enhetligatt nationalismen är nonsens. Muslimerna ligger med sin tide -räkning sexhundra år efter den kristna, men de är på väg att lärasig nationalismen av européerna. Pergamentsidorna varhandskrivna med olika färger och med oräkneliga fina bilder och vinjetter. Allahs namn var skrivet överallt med gyllene bokstäveroch diamantpulver. Amsterdamus Krakowski bekräftade att devar de vackraste och mest läsvänliga böcker som fanns på jorden.Dessa klenoder, inköpta från olika länder, dyrkades som talis -G

raec

ia c

apta

feru

m v

icto

rem

cep

it.

Det

bes

egra

de G

rekl

and

into

g si

n vi

lde

bese

grar

e.

maner. De bevarades inlåsta i fyrtio lådor av skulpterat san delträ,tapetserade på in sidan med sidentyg. De bars upp av fyrtio slavarunder eskort av åttio beväpnade soldater.I avvaktan på slaget vid Mardj Dabik mot den turkiske

sultanen Selim I den grymme (1512-1520) den 24 augusti 1516,barrikaderade sig den egyptiske sultanen med sina fyrtio Koran-böcker runt sig. Talismanböckerna skulle ha skyddat honom motfienden mera effektivt än förskansningarna. Den egyptiske

generalen Kansu al-Gauri stupade i kriget och sultanensfyrtio klenoder trampades ner av hästar och soldater.Året därpå, den 22 januari, intog turkarna Kairo och den13 april avrättade de sultanen Al-Ashraf Tumanbay II.De söndertrasade Koran böckerna räddades och lastadespå en båt. Båten förliste på väg till Istanbul.168

Till en början rapporterade portugisiska jesuiter för påven attde som lockbete hade använt Machiavellis bok, och stormogulenblev förtjust över att läsa om statens rätt att vara orättvis. Jesuiterna hade nästan omvänt Akbar till kristendomen och för-sökte avtala tid med honom för att låta sig döpas. Engelsmännenrapport erade att han var på väg att stifta en ny religion. Akbar varmer intresserad av det som enade religioner än det som skilde människor åt. Han pusslade ihop det bästa av alla religioner ochsållade bort det värsta, och 1582 instiftade han en ny religion somkallades din-i-ilahi, den gudomliga lagen. Det ansågs vara denklok aste och mest humana religion som någonsin existerat, menså fick den heller inga anhängare. Engelsmännen använde förAkbars religion kodnamnet ”båten med en enda passagerare”.

Påven misstänkte Akbar för eklekticism och även förekumenism. Voltaire jämställde Akbars religion medandra stora religioner: C'était la confusion totale, qui estla marque des vraies religions. (Det rådde total förvirring,vilket är kännetecknande för de sanna religionerna).En framstående ulema, rättskaffens man, uttalade en

fatwa över Akbar som misstänktes för att ha övergett denrätta tron. Varje muslim var skyldig att verkställa döds-domen. Det stora upproret i Bengalen blåste upp, menAkbar agerade raskt. Den sedesstränge uleman och heladennes släkt på den manliga sidan utplånades. Hans

Voltaire 1694-1778


Victor Ravini 101

namn raderades ut för eftervärlden. Hans hus brändes ner och dekvinnliga släktingarna auktionerades ut. Upprorsmännen skräm-des av Akbars beslutsamhet och fruktade krigshärens inmarsch.De mördade sina anstiftare för att få sin kejsare på bättre humör.Akbar fäste stor vikt vid den kristna förlåtelsen. De flesta döds-

dömda fick hans förlåtelse som en formell ingrediens i avrätt-ningsproceduren. En kristen präst döpte dem genom att stänkaheligt vatten över dem och mumla en välsignelse. Sedan avrätta-des de på det sätt de själva hade valt och begravdes med ett kors.En annan ulema frågade försiktigt varför kejsaren lät döpa alla

dödsdömda. Stormogulen hade obehag av att avrätta muslimer.Höll inte den rättslärde med kejsaren om att en ghiaur, kristen,hellre skall dö än en rättrogen? Andra stormoguler försökte för-bättra dödsstatistiken genom att tvinga dödsdömda att konver-tera till hinduismen eller andra religioner. Den spanska inkvisi-tionen hade en helt annan inställning: först tvingades judarnakonvertera till kristendomen, sedan torterades de för att bevisaom de verkligen trodde på Jesus, och slutligen brändes de levan-de i stora gropar som de själva grävt. Hitler saknade fantasi.

Influerad av buddismen och kristendomen, debatterade AkbarKoranens och Bibelns förbud mot snidade bilder (Exodus 20:4).Luthers översättning kein Bildnis, beläte, är ytterligare en av


dennes förvanskningar. Den engelska bibelöversättningen från1611 preciserar any graven image, snidad bild, och likadant sägerLouis Tregond image taillée.Varken Koranen eller Bibeln nämnde någonting om statyer

gjutna i metall. Då befallde Akbar sina guldsmeder att gjuta Alla-hstatyer i guld i naturlig storlek. Som ett tecken på kejserlig tole-rans lät han också gjuta guldstatyer av Gud i naturlig storlek. Föratt precisera sin uppfattning om Allahs och Guds identiteter,befallde den kloke mogulen att samma matriser skulle användasför båda religionernas gudar. De rättrogna från dessa religionerfick inte förväxla gudarna, och så tvinnades Allahs mustaschernedåt och Guds mustascher uppåt.169 Akbar visste att Muham-med fått erfara Allahs namn av kristna från Syrien som redanunder urkristendomen kallade Bibelns gud för Alaha.Lärda muslimer kritiserade Akbar för både dessa statyer och

för att han lät boken Babur-nama illustreras med oräkneliganaturtrogna djur- och människobilder. Med Koranen i handenprotesterade de lärda; när en konstnär avbildade dödliga varelser,usurperade han Guds privilegium att skapa besjälade varelser.Akbars svar tystade teologerna: ”Själva det faktum att konstnä -r en kan avbilda dödliga varelser men inte ge dem liv, gör männi-skan medveten om Guds allmakt.”Efter Akbars död utbröt ett ”heligt krig” mellan kristna och

muslimer, lustigt nog kallat mustaschkriget170, som pågick underhela Jahangirs regeringstid (1605-1627). Till skillnad från andradelar av världen, dolde sig i Indien bakom religiösa konfliktereller gräns- och tullkonflikter ännu djupare etiska motsättningar.När olika parter betraktade varandra som omoraliska, hade allasin egen välgrundade ståndpunkt angående människosyn ochetik. En lång och komplicerad vävnad av olika etiska ståndpunk -t er har i Indien befrämjats med maktspråk. På andra håll i världen,även i modernare tid, var etiken bortkopplad i liknande konflikt -er. På grund av inbördeskriget i Indien byggdes nästan ingentingunder denna tid. Akbar fick ett oansenligt mausoleum som intekan jämföras med det präktiga, överdådiga mausoleum han bygg-de ut för Humayun av den ursprungliga biblioteksbyggnaden.En gång ifrågasattes Jahangirs beslut av en ulema som pekade

med fingret i Koranen. Då kröp en annan skriftlärd uppför trap-

porna till den kejserliga tronen, kysste stormogulens toffel ochvisade med yviga gester att hans höghet hade rätt, eftersom kejsa -r ens Koran befann sig några meter högre än ulemans bok där nerei tronsalen. Jahangir svarade att han själv inte hade rätt. Denskriftlärde instämde. Det var rätt att stormogulen inte hade rätt.Men storkejsaren replikerade att det var inte rätt att han inte haderätt. Då vände den skriftlärde sig om och frågade uleman om hanhängde med. Detta blev för eftervärlden Jahangirs syllogism, därA är lika med B, och B inte är lika med A. Mogulen AurangzebAlmagir I (1658-1707), själv kallad världserövraren, skapade enannan syllogism, där A är lika med A, och A inte är lika med A.De efterträdande mongolerna specialiserade sig på syllo gismen Aär lika med A, alltså är A lika med A. Till exempel: ”Makten harmakten, alltså har makten makten.” Detta kom i ef ter världenslogikböcker att kallas för maktmonologens syllogism.Fredsförhandlare från andra religioner föreslog att statyerna

skulle byta namn; de skulle heta Muhammed och Jesus. Den sist-nämndes mustascher skulle tvinnas i kors. De rättrogna i bådareligionerna var oförsonliga i sina trosuppfattningar, såsom detanstår en rättrogen, oavsett vad man tror på. Den religiösa into-leransen höll på att urarta i chauvinism och nationalistisk intole-rans. Stormogulen Shah Jahan (1628-1658) menade att ”en över-driven nationalism skadar nationen och underminerar makten”.Av den anledningen tolererade han ingen intolerans.Historien lär oss att alla de regeringar, även de starka men

in toleranta, som propagerat chauvinism, nationalism ochhat mellan samhällets olika klasser, skikt eller grupperingarhar fått ett snabbt och totalt sammanbrott. Regeringar somdäremot varit svaga men toleranta, har framhärdat länge.Mogulkejsar Shah Jahan löste den religiösa konflikten:

båda statyerna fick sina guldmustascher rakade. Dagligen togkejsaren på sig nysydda kläder. När han klädde av sig, ikläddesgudarna dessa kläder som var fuktiga av kejserlig svett. Han sattesin turban på en av statyerna och några livvakter satte en törne -krona på den andra. Då blev det fred igen, den ”heliga freden”,och de rätttrogna dammade av och putsade dagligen sina statyermed samma noggrannhet som man putsar en ny bil eller en TV-skärm. Muslimska alkemister kom på en kemisk lösning, eller en

Victor Ravini 103

Salus populi supremalex.

Rabbi Juda Löw ben Bezalels 1520-1609


giftig växtsaft, som de smorde sin staty med för att hålla myggoch flugor borta. Detta gav dem ett oerhört övertag över de krist-na statyvårdarna. Det katolska spionaget förblev fruktlöst ochefter några generationer dog hovets alkemist av en explosion.Därmed förlorade muslimerna denna värdefulla kunskap.Trots portugisernas intriger behöll Shah Jahan den engelske

kaptenen Hawkins vid sitt hov. Han hade redan 1601 överlämnatett brev från den blivande konung Jakob I (1603-1625)171 åtAkbar. Hawkins efterträddes 1615 av Thomas Row som för attmotarbeta portugiserna fick en rad handelsprivilegier i provinsenGudjarat. För att motarbeta den engelska expansionen, upp-muntrade stormoguler na i stället holländarna med handelsprivi-legier. För att motarbeta holländarnas expansion, fick också rys-sarna handelsprivilegier. Mongolerna hade ingen flotta och vardärför tvungna att anlita européer för att vallfärda till Mekka ochMedina. Stormogulerna ansåg att de engelska sjökaptenerna varmer tillförlitliga för att man skulle bli av med sina närmaste hovmän.En av Akbars samtida, kejsar Rudolf II (1576-1612), var intres -

serad av alkemi, i synnerhet av guld, och det var han som 1577vid sitt besök i Rom lånade den arabisk-mexikanska handskriftenfrån påven Gregorius XIII. Gregorius XIII är den som reforme-rade tideräkningen och kalendern och felaktigt tillskrivs cantogregoriano. Alla alkemister trodde inte på magi. Alkemin varbara ett bra sätt att få anslag för vetenskaplig forskning. Rudolflovade att hans skickliga språklärda judar i Prag kunde översät-ta handskriften som han själv kallade för das Buch der Bücher.Textens hemlighet utmanade rabbi Juda Löw ben Bezalels

(1520-1609) kunnighet till den grad att han under drygt en tim-me lade sitt arbete åt sidan. Det sägs att rabbi Löw levde i 104 åreller mer, kanske 401 år, och skapade en människa av lera, kalladGolem172 – ett slags robot173. Det enda som återstår av hans upp-finning är den ge nerösa tanken att befria människan från de svå-raste arbetena. Rabbi Löw granskade handskriften vid det lillafönstret i sitt mörka rum där vakterna – som kom med den –knappast kunde hålla sina hillebarder lodrätt. Den gamle mannenmisstänkte att denna Liber mexicanus-arabicus var sammahandskrift som De Gyllene Silkesrullarna och Doldahavs rullarna.Tyvärr kunde rabbi Löw inte ägna mer tid åt dechiffreringen, han

Buch der BücherGeist und Welt

Victor Ravini 105

måste bli klar med sin Golem. Rudolf II fick tillbaka handskriftenoch fortsatte fråga alla lärda som uppsökte honom. Men textenshemlighet trotsade alla språklärdas färdighet i hela det habsburg -ska riket, i hela Europa, i hela världen. Vem chiffrerade handskrif-ten, när, var och varför? Hur hamnade fodralet till sjöss? Trans-porterades det på något skepp som sedan kantrade någonstans,eller sjösattes det rentav, som de flesta forskare föredrar att tro, pågrund av sin perfekta täthet? Var sjösattes det? I Indiska oceaneneller i Stilla havet? Hur kunde guldfodralet flyta över halva jord-klotet från Asien till Mexiko? Så småningom konsoliderade Rudolf II sin makt, ändrade sin

attityd mot Vatikanen och glömde att lämna tillbaka das Buch derBücher. Efter Rudolf II:s död intresserade sig ingen i Prag för Doldahavsrullarna.

Ingen i Asien hade kännedom om att De Gyllene Silkesrullarnahade hittats i Mexiko och att de nu fanns i Prag. Mogulkejsarnafortsatte att leta efter dem. År 1631 samlade Shah Jahan ett rådbestående av arkitekter från hela Indien, Persien, Centralasien,Fjärran Östern och Fjärran Västern för att planera världens vack-raste tempel. Alla hade hört talas om De Gyllene Silkesrullarna,men ingen visste var de fanns. Shah Jahan utsåg Ustad Isa, en turkeller perser av grek isk börd, till att utforma kejsarens sista kär-leksgåva till sin älskade Arjumand Banu Begum, som han kalla -de för Mutamaz-i-Mahal. Hon dog i barnsäng efter att ha varitkejsarens enda hustru i nitton år och fött lika många barn. Underhennes livstid hördes i alla fall ingenting om kejsarens kärleks -affärer som efter hennes död skandaliserade riket. Han hade lättatt bli förälskad i nya harem.Tjugo tusen man arbetade varje dag i tjugotvå år. För att slip-

pa bygga tusentals kojor åt dem sov alla stenhuggare bredvid sinsten och alla murare på byggnadsställningen. Kejsaren tog handom deras fruar och barn och gav dem alla en plats vid vävstolen.Shah Jahan kunde konsten att skaffa arbete åt alla, och brukadesäga att det var en statschefs främsta skyldighet att driva statensom ett framgångsrikt företag där det finns gott om arbete och därdet behövs all slags arbetskraft. Han tyckte att faraonernas syfte


med byggandet av pyramiderna framför allt var att ge sysselsätt-ning åt folket, för att undvika arbetslöshet och politisk kollaps.Marxistiska forskare har å ena sidan fördömt Shah Jahans syn

på arbetskraften vid uppförandet av Taj Mahal och försvarat dedöda indiska arbetarnas rättigheter. Å andra sidan har de tilläm-pat och förfinat hans metod. Andra forskare anser att Taj Mahaloch även pyramiderna inte har kunnat byggas enbart med tvångs -arbete. Arbetarna kände förmodligen att de utförde ett verk varssamhälleliga eller religiösa nödvändighet stod över den enkla glorifieringen av en död härskares person. Arbetarna och konst-närerna trodde på sitt verks heliga innebörd.174 För de troendevar arbetet en andlig handling, en reningsprocess som uteslötbehovet av all form av materiell ersättning utöver ett minimumför att överleva på det mest spartanska sätt. Parallellen till Stalinsoch hans gelikars byggprojekt sträcker sig utöver arbetspolitikenoch dess ideologiska motivering. Arkitekterna som ritade uni -versitetet Lomonosov och dess nio mindre kopior i Moskva, War szawa och Bukarest – Prag, Budapest och Sofia tackade nej –inspirerades snarare av Taj Mahals allmänna utseende än av detamerikanska arkitekturvansinnet. Minst av alla blev Bukarest -varianten, eftersom merparten av byggmaterialet stals; tjuvarnadömdes som sabotörer, men folket hyllade dem som partisaner.Amatörer och experter anser att H R Nevills kommentar the

Taj Mahal is within more measurable distance of perfection than

Folkets palats i Bukarest – detalj.Kristallkronan i foajénär lika stor som Napoleons triumfbågei Paris. Bunkern underjorden är två-tre gång-er större än vad somsyns ovanför marken.Den fem åriga bygg -planen fullbordades påfyra år.

Victor Ravini 107

any other work of man175 är välgrundad. Franska uppslagsverkignorerar Taj Mahal, och förtiger dessutom hur klostren Cluny,Jumièges och andra franska kloster och katedraler förstördes.I början av 1800-talet sålde den franska regeringen dessakonstverk på auktion som byggmaterial. Byggentreprenö-rer sprängde katedraler med svartkrut och stenen krossadestill grus för gatubeläggning. Frankrike förstörde självt flerav sina konst skatter än vad de tyska kanonerna förmådde.Kenneth Clark bedömde i en av sina BBC-föreläsningar

på våren 1969 Taj Mahals oöverträffade perfektion som too femi-nine. Arkitekten borde känna sig smickrad, för det var meningen.Det är världens finaste kärleksbevis till en kvinna. Hon fick ald-rig se gåvan som hon fick av sin man, världens vackraste palatsför hennes sista vila. Skulle det ha sett ut som Escorial eller som Buckingham Palace eller Versailles, som domkyrkan i Köln, somPentagon eller som det tomma palatset i Bukarest, the world'ssecond largest and most arrogant building after the Pentagon176? De flesta européer kan acceptera att Taj Mahal i perfektion över-träffar allt som någonsin skapats av människan, men de tvivlar påatt arkitekten var en icke-europé.177 Franska konstkritiker ut talarsig kryptiskt om Taj Mahal. Fransmännen är cartesianer och detråder inget tvivel om deras logik när de kan debattera en bok i oändlighet och säga att den är så vacker att den är ful, eller attden är så ful att den är vacker, och som argument dra in allt sominte har med boken att göra. ”Det finns i dag bara ett sätt att älskaParis, och det är att avsky staden som den är,” står det på väggenovanför borgmästarens skrivbord. Man har ofta generaliseratsentensen även utanför Frankrike i ultranationalistiska syften.En natt hade Shah Jahan drömt att han, när Taj Mahal var fär-

digbyggt, skulle finna en eftertraktad handskrift, och han hoppa-des att denna skulle vara De Gyllene Silkesrullarna. Full av för-hoppningar planerade han ett annat mausoleum åt sig själv. Mendet blev inte mer än en ofullbordad dröm. Han samlade också ettråd bestående av författare från hela världen för att planera värl-dens vackraste bok, som skulle överträffa Guldboken och allaandra böcker. Författarna kände sig förlägna och ingen vågadesäga att detta var det dummaste de hade hört. Vem kunde skrivavärldens vackraste bok på beställning? Författarna riktade sina

blickar mot den äldste av dem. Han var så gammal att han fick hahjälp för att gå. Denne kammade med reumatiska fingrar sittlånga vita skägg och svarade: ”Det är enklare att bygga ett storthus än att skriva en liten bok. Det är lättare att bygga ett vackertpalats än att skriva en bra bok. Världens vackraste palats byggsnär kejsaren så befaller. En bok skrivs ner när Gud så behagar. Detär kejsaren som väljer byggmästaren. Det är Gud som väljer för-fattaren. Palatset byggs med sten från stenbrottet. Boken skrivsmed blod från hjärtat. När byggmästaren påbörjar bygget, för-fogar han över hundratals och tusentals arbetare. När författa-ren börjar skriva, är han eller hon ensam och har hundratalsoch tusentals inlästa böcker bakom sig. Byggmästaren tittarhela tiden på skissen; skissen är begränsad. Författaren tittarhela tiden på livet; livet är obegränsat. Palatset står emot allamonsunstormar och stridselefanter. Boken förstörs av minsta regn eller av en liten mus. Och ändå kan en liten bokha större sprängkraft än sultanens förråd av svartkrut.”

Stormogulens söner märkte hur förvånade livvakterna blevöver att storkejsaren Shah Jahan så lätt låtit sig besegras med ord.Då bröt sönerna tystnaden och befallde gardet: ”Ta fast den odug -lige och släng honom i skattkammaren!” Kvinnotjusaren avsattes.Med hjälp av några av sina systrar lyckades sonen Aurangzeb

Alamgir I mörda ett trettiotal av sina halvbröder och låta faderntillbringa sina sista fem år fängslad i skattkammaren. Mellanspringorna i skattkammarens gyllene galler kunde han på avståndbeskåda hur hans folk byggde det vita mausoleet Taj Mahal förMutamaz-i-Mahal. Haremsabstinensen undergrävde hans hälsa.För att fördriva tiden i sitt fängelse inventerade kejsaren alla sinaskatter. Skattkammaren var som en labyrint där man kunde gåvilse bland lådor och säckar med guldmynt, alabastervaser fylldamed diamanter, stora kinesiska porslinvaser med olika ädelstenar,lådor med konstverk i emaljerat guld, böcker bundna i guld -pärmar och övertäckta av ädelstenar. På väggarna hängde parad-vapen, hyllor med dyra vattenpipor och lampor med magiskakrafter vars formler han glömt. Han ville gärna byta alla sinaskatter mot en handikappad tiggares kläder och plats på torget.Den fångne kejsaren rotade runt bland alla sina rikedomar dag

efter dag, natt efter natt, och så en dag hittade han Codex Argen -


t eus. De vakter som spion erade på fången berättade detta förAurangzeb, och handskriften konfiskerades omedelbart. Fångenshälsa försämrades då han fick höra av sin före detta visir att denregerande sonen hade bränt rullarna. Men detta var inte sant.Aurangzeb Amlagir I skickade handskriften till klostret Lhassa i Nepal, för att få den dechiffrerad. I hundra år arbetade nepal-munkarna förgäves med dechiffreringen och därefter försvann silkesrullarna ur klostret. De dök upp som en gåva till kejsarinnanKatarina II (1762-1796) från en okänd rysk äventyrare. Det för-modas att den sjal som Gustav III (1771-1792) såg vid kejsarin-nans hals i Sankt Petersburg 1783 var De Silverne Silkesrullarna.Han försökte se silverbokstäverna på närmare håll, vilket mis-suppfattades av den nyckfulla kejsarinnan. Följa kt ligenavfärdade hon kungens aggressiva planer mot Danmark.Av en judisk-arabisk författare fick Aurangzem Abla-

gir I höra att De Gyllene Silkesrullarna nu fanns i Prag.Omedelbart skickade stormogulen sina ambassadörertill Prag för att köpa Guld boken. Efter flera år kom ambassadö-rerna tillbaka till Indien och rapporterade att kejsaren Leopold I(1658-1705) i Prag gärna ville sälja handskriften för han behöv-de pengar för ett nytt palats, men rullarna hade tyvärr försvunnit.Mogulerna byggde som titaner och finputsade som guldsmed er.

Oavsett vad bakdantarna säger är Taj Mahal den skönaste juvel -en i Humayuns konsttradition. Mogulerna var toleranta. Detmongoliska riket förstörde aldrig den gamla kulturen i Indien.Mongolerna rörde inte de gamla indiska templen, utan konkur-rerade med dem. De massakrerade inte indierna så som européermassakrerade indianerna i Amerika. Mogulerna missioneradealdrig. De prackade inte sin livsåskådning på andra folk, tvingadeingen att lämna sin tro och avskärma sig från sin släkt ochvänkrets. Oavsett hur brutal eller smidig den kristna metoden var,kallas denna kulturella våldtäkt med ett fint ord – inkulturalisering.Över huvud taget byggde mongolerna även under Djingis

khans tid vackra palats, tempel och kultplatser i Central asien– Samarkand med omnejd. Stormogulerna byggde en nyvärld och en ny kultur i Indien utan att förstöra någontingav det gamla. De hade en livsbejakande syn på människan.De kunde med raffinerad konst njuta av livet. Alla de

Victor Ravini 109

oräkneliga palats och ovärderliga konstskatter som de lämnadetill eftervärlden vittnar om deras livsglädje. Konstvetare beundraralla dessa konstverk och man kan tänka sig vilken arbetsglädjedet innebar att uppföra dessa vackra och meningsfulla verk.Historieforskarna citerar vittnesmål som berättar att det var

slavarbete under storpiskan. Livets mening under mogulriket varatt leva ett gott liv – åtminstone för en del av befolkningen.Mogulerna kände sig väl till mods och ville att alla andra ocksåskulle känna så. Ett otal människor gavs arbete av världens klokaste arbetsgivare. Mogulerna ordnade också arbete för dekommande generationerna i form av underhållsarbete.Stormogulernas idéer strömmade ut över hela Asien. I Kina,

under kejsar Ch'ien-lung (1735-1796), ägde poeternas upprorrum. Det började med ett brev som en okänd poet skrev till kejsaren. Kejsar Ch'ien-lung ville förstärka Kinas ställning gen-temot både européer och ryssar. Hans politik krävde omfattandebesparingar. En del av statens utgifter ströks bort och statliga bördor överräcktes till folket. Kineserna måste arbeta hårdare, fåsämre hushållsekonomi och mindre skydd från staten.Utan hänsyn till Konfucius (*551 †479 f Kr) princip som pos-

tulerade att ”det är lättare att styra en upplyst nation”, fruktademakten folkets upplysning. Kulturen trycktes ner genom minskadbudget, överlappande kontrollformer och påtvingad arbetslöshetbland kulturarbetare som spelades ut mot varandra. För att däm-pa rekylen från den folkfientliga politiken, försökte hovet annek-tera kulturen. Konsten skulle inte längre representera folketsintressen utan maktens. Den engelske ambassadören som var

expert på att visa upp samma enigmatiskaleende som kineserna, varnade ironiskt kejsarCh'ien-lung: ”När Makten och Konsten är i harmoni, då blomstrar nationen”. Ambassa-dören underskattade inte missnöjet bland deintellektuella, och hans rapporter till Londonvar mera realistiska än rapporterna som dekinesiska militärerna skickade till sin kejsare. Soldaterna uppsökte den okände poeten.

Hans koja var byggd av bambustavar täcktamed skrift. Han hade skrivit all sin poesi på


Levant carmina curas.

bamburör. Förbipasserande brukade söka skydd mot regnetunder takrännan eller kissa och läsa under tiden. Poeten själv bru-kade ligga på sin vassmatta och läsa sina dikter från väggarnaeller i taket om och om igen för sig själv. Soldaterna ryckte full-skrivna bambustavar från byggnationen och började slå poetentills han låg medvetslös på vassmattan. Sedan satte de eld påbambukojan och såg hur den brann ner över den avsvimmadepoeten. Lyckligtvis hade den kejserliga hemliga polisen sedanlänge fått anonyma brev och avskrifter med den mördade poetenssamlade verk. Långt innan kejsaren brände brevet hade enavskrift av det hamnat i hovets hemliga arkiv. En rysk grevinna vars man arresterades av bolsjevikerna 1917

hamnade i Peking där hon gifte sig med fastighetssköt aren videngelska ambassaden och köpte brevet som ambassadör en längeförsökt få tag på till ett vettigt pris. Hon skänkte brevet till BritishMuseum. Greven rymde ur fängelset, gick över de frysta Volga,Dnjepr, och frågade i Bukarest efter sin fru och nyfödda dotter.Den femåriga flickan i Peking gick ombord på en båt med en skyltvid halsen: My name is Nadja. Destination Constan]a. När Sovjet invaderade Rumänien 1944, flydde Nadja med en lastbil med tyska soldater och träffade sin mamma i London. Hon betrakta-des där som spion, och återkom till Bukarest, där man kalladehenne för Mata Hari. En del ord i poet ens brev är bortklipptamed en dålig sax, man vet inte när, varför och inte heller av vem:”Varken Konsten eller Makten kan fortbestå utan den andres

understöd. Båda är sammanbundna genom sitt syfte, att stå i riketst jänst. Maktens illvilja mot böcker och utbildning avslöj -ar hatet och rädslan inför sanning och kunskap. Konsten ärbräcklig och ekonomiskt ofördelaktig. De som skapar konst är fåoch sårbara. Konsten behöver understöd från Makten. Kon -sten förlänar i gengäld Makten glans och politisk legitimitetoch Nationen dess historiska identitet. Ett folk utan Böckeroch Konst är bara en befolkning. Folkresningarna visar, att ennations kulturtörst är minst lika farlig som dess hunger efterbröd. Civilisationen kan fortleva utan kött, men inte utanböcker. Folk som berövats sin kultur har hänvisats till slaverioch rusgivande medel. En enda bok har räddat ett helt folk,judarna, från slaveri och tillintetgörelse. Cæsar, som själv

Den okände poeten

Victor Ravini 111


skrev böcker, brände Egyptens bibliotek för att lägga landet undersig. Ingen hade mera makt än Attila eller Djingis khan, men derasnamn är en trist åminnelse, eftersom de aldrig lät sig omsvärmasav konstnärer. Alexander den store, Karl den store och Akbar denstore var stora därför att det i deras statsstrategi ingick att prio-ritera kulturen. De anses vara större än andra härskare somkanske har lagt större imperier under sin spira.” Vidare stod ibambu brevet: ”När staten ser till att kulturarbetarna är nöjdaoch i harmoni med dem som producerar materiella gods, medhela folket, har Makten den största garantin för politisk stabili-tet. Det ligger i statschefens intresse att splittra politiska partier,men inte de intellektuella och konstnärerna. De intellektuella, ochsärskilt konstnärerna, är inget politiskt parti, utan det överstaskikt et av alla politiska orienteringar. Om makten omhuldar deintellektuella från ett fientligt parti, drar dessa intellektuella helapartiet med sig och omvandlar det från ett fientligt till ett vänligtparti. En klok politik kröns med Konstens gloria och goda rykte.Genom att förstärka kulturen, förstärker staten de humanistiskavärden som konsten odlar. Detta visar Maktens humanistiskabudskap som således förstärker sin egen politiska plattform.”Repressalierna blev signalen för det så kallade poeternas upp-

ror, rättare sagt: poesiläsarnas uppror. Upprorsfolket var analfa-beter men de var många och de tyckte mycket om poesin som deläskunniga eller de blinda reciterade för dem. Folkresningen fickinget resultat förutom att oräkneliga kineser avrättades – de flestalärlingar tillhörande medelklassen. Kejsar Ch'ien-lung avsattes avsonen Chia Ch'ing (1796-1820) som lugnade folket genom attresa ett gravmonument utanför palatset åt den okände poeten.

Idén fick fotfäste i England och där restes efter förstavärldskriget gravmonumentet över den okände soldaten.Det var då lågkonjunktur i Kina och kejsarens finans-

minister föreslog drastiska besparingar, först och främstnedskärningar av kulturbudgeten. Under lågkonjunkturenlämnade underrättelse tjänsten oroande rapporter om denotrygga situationen i grannländerna. Samtidigt reste hand-larna i grannländerna med större trygghet än förut. Hov-männen föreslog kejsaren att halvera budgeten för inri-kesspionaget – hovet översvämmades av falska uppgifter

Alexander den store336-323 f Kr

Victor Ravini 113

från avundsjuka grannar – och femdubbla det förutrikesspionage. I tidigare krig hade det visat sigeffektivt att skrämma bort vederparten med tusen-tals pappersdrakar som nattetid svävade över fien-dens trupper och förde ett skräckinjagande oväsenså att ingen i lägret kunde sova. För att ha råd attbygga ytterligare pappersdrakar föreslog krigs -ministern att slopa kulturstödet.Generalerna ville bli placerade vid stora ambassader i länder-

na varifrån missionärer och handlare kom eller i grannländernadit kineserna hade flytt. Men kejsarens harem, som höll på medatt ge ut Konfucius aforismer för kejserligt bruk, ogillade militä-rerna och kvittrade att det redan fanns en naturlig utvandring pågrund av krisen, och att man inte kunde räkna med de missnöjdageneralernas lojalitet. Varje form av utvandring räckte för att under-gräva land et, två skilda utvandringar var lika med två katastrofer.Ett haremsombud kröp fram med små steg och sträckte åt kejsarChia Ch'ing ut en silkesduk innehållande citat från Konfuci-us: ”Att strypa kulturen för att spara pengar är detsamma som attstrypa klockan för att spara tid.” Kejsarens rådgivande haremsmekte den kejserliga pannan med ytterligare ett Konfuciusci-tat: ”En regering som inte stödjer kulturen tappar sitt förtroende.Om folket saknar förtroende för de styrande kan staten icke bestå.”Tronföljaren, sonen Tao Kuang (1820-1850) som var missnöjd

över att läsarna och framförallt analfabeterna – 99% av befolk-ningen – bara grät när de stod framför de inristade dikt erna, revdiktarmonumentet och omvandlade det till grus som spreds i trädgårdens alléer. Det knastrade så muntert under de kejser ligasandalerna, att det nästan lät som en poesi med trokéer och rim.Man skall erinra sig att Alexander den store var elev till Aristo-

teles och att Akbar hade Amsterdamus Krakowski som lärare.Alexander den store omsatte Aristoteles filosofi i politisk handlingoch verifierade den därmed. Alexandre le Grand était l’élève d’Aristote, et on soupçonne qu’il a été empoisonné par un émissaire de son maître déçu de son élève qui avait mal comprisla leçon sur la tyrannie. (Alexander var elev till Aristoteles ochförmodligen blev han förgiftad av mästarens emissarie, besvikenöver att hans elev hade missförstått lektionen om tyranni.)178

I de gamla grekiska städerna accepterades greker från andrastäder som metoiker, bosatta främlingar. De fick aldrig medbor-gerliga rättigheter, inte ens om de var födda där och hade botti samma hus i flera generationer. Aristoteles härstammade frånStagira och var medborgare där. Han var verksam i Aten, där hanvar metoiker, han fick alltså aldrig några medborgerliga rät -tigheter som till exempel rösträtt, gratis utdelning av spannmål,rätten att skaffa hus, att bli arbetsgivare eller egen företagare.179

Den första översättningen av Bibeln och Koranen till kines iskalär ha gjorts vid Humayuns bibliotek av Amsterdamus Kra-kowski, men det finns inga texter bevarade. Hovkrönikörer berät-tar att Krakowski hade blivit gammal och blind. Därför måste enav bibliotekarierna läsa texterna högt för honom, varefter Kra-kowski dikterade sina översättningar för andra bibliotekarier.I ett ofta citerat brev som Krakowski tidigare hade skickat från

Yemen till humanisten Johann Reuchlin180 framgår det att hanläste kinesiska vid medicinhögskolan i Montpellier och var förtro-gen med två tusen kinesiska tecken passivt, samt ett tusen i aktivtordförråd, vilket inte räcker för de aktuella heliga böckerna. I sinasamtal med konfucianer kommunicerade han skriftligt över enkopp te eftersom hans uttal enligt egen utsago skulle ha orsakatömsesidig huvudvärk. Han kunde följaktligen inte diktera even -t uella översättningar till kinesiska och det finns inga belägg sombekräftar humayunisternas teorier. Troligen hade någon annanöversatt dem till kinesiska och använt sig av Krakowskis namnför att lättare kunna marknadsföra översättningarna.Reuchlin mottog brevet i Istanbul, i kvarteret Fanar beläget

i storstadens utkant, dit grekerna fördrivits efter Konstantinopelsfall 1453. För tillfället förkovrade han sig där i gammalgrekisktuttal181, och besökte bibliotek där han hoppades komma överDoldahavsrullarna. Redan första dagen han kom in i staden blevhan rånad av några italienska munkar som påstod sig vara påvenssändebud. De hade erbjudit sig att hjälpa några rika grek er att flytill Italien. Grekerna ville inte låta sig luras på pengar och mun-karna kunde, om de var munkar, inte komma hem med tommahänder. Istanbul kommer från det grekiska Exis-tin-polis, vilketbetyder jag går ut på stan. För turkarna lät det som Is-tan-boli ochde trodde att detta var det rätta namnet på den stad de intog.182

Aristoteles


Konstantinopels fall1453. Politiska vindar gör attflaggorna fladdrar åtolika håll.

Victor Ravini 115

Krakowski och Reuchlin brukade föra sin korrespondens påhebreiska, ett språk som Reuchlin införde i studierna vid tyskauniversitet135, varvid han kom i konflikt med dominikaner -munkarna från München, Köln och skaffade sig ovänner över-allt.184 Dominikanernas reaktion var att planera bokbål på allaböcker med judiska bokstäver framför den berömda Kölner -domen som sedan ett par hundra år stod i ofullbordat skick. För-virring utbröt, för man visste inte hur Lehrbuch der hebräischenSprache skulle klassas: som en tysk eller judisk bok. Detta var var-ken den första eller den sista kristallnatten i Tyskland. Även i Lu -therstadt Witten berg fördrevs judarna år 1304 och 1440. Det äremellertid inte vår sak att här skriva om alla tyska städer som medjämna mellanrum landsförvisat judar. Reuchlins positiva insatserfick mothugg, och det rådde en situation som urartade i våldsam -heter mot judarna av nästan samma omfattning som vanligt.Luthers oklara ställningstagande i konflikten mellan Reuchlin

och tyska universitet kan avskrivas, eftersom han var för ung vidtillfället och inte hade fullbordat sina studier. Med åren hadeLuther klargjort sin attityd i judefrågan: ”Antingen konverterarjudarna till kristendom, eller också måste de räkna med utvis-ning.” Denna Luthers lösning framhöll han ständigt och den blevhuvudinnehållet i hans sista predikan om den geldgierigen Juden,penninggirige juden, den 15 februari 1546 i Lutherstadt Eisleben.1543 skriver Luther i sin bok Von den Juden und ihren Lügen,

Om judar och deras lögner: Judarna är unsere blutdürstigen Feinde.

Das beweisen ihre Gebete und Flüche und die vie-len Geschichten darüber, wie sie Kinder gemartertund allerlei Laster ausgeübt haben... (våra blod-törstiga fiender. Detta bevisas av deras böner ochförbannelser och många historier om hur de harmarterat barn och utövat alla slags laster...). Sierauben uns unser Geld und Gut durch Wucher...Alles, was sie haben, haben sie uns gestohlen.

(De rånar oss på våra pengar och gods genom ocker... Allt de har,har de stulit från oss.) I Mein Kampf menade Hitler samma sak:Was er, der Jude, hat, ist alles gestohlen (allt vad juden har är stulet).Vidare skriver Luther: Die Juden möchten die Christen alle tot-

schlagen und vernichten, damit sie die Herrschaft über die ganzeWelt kriegen. (Judarna önskar mörda och krossa alla kristna, föratt få herravälde över hela världen). Hitler förkunnade sammasak: Mit fiebernder Gier sehen seine (des Judentums) hellstenKöpfe den Traum der Weltherrschaft schon wieder in faßbareNähe rücken. (Med febrigt begär ser judendomens klokaste huvudendrömmen om världsherraväldet redan komma inom räckhåll.)

Gegen diese durstigen Bluthunde (Mot dessa törstiga blod-hundar, enligt Luther) och Völkertyrannen (folktyranner, enligtHitler) förordade Führern korståg: So glaube ich heute im Sinnedes allmächtigen Schöpfers zu handeln: Indem ich mich des Judenerwehre, kämpfe ich für das Werk des Herrn. (Så tror jag mig idaghandla enligt den allsmäktige Skaparens vilja. I det att jag värjermig för judar, kämpar jag för Herrens verk.)

Hitler och Luther talade i samma orda-lag, framställde sig själva som gudsmän,och det var inget fel på deras övertalnings-förmåga. Parallellen mellan Luthers ochHitlers fantasier när det gäller imaginärafiender bland etniska minoriteter, utsattamänniskor eller oliktänkande, samt engage-manget i att förkunna massmord är slående.Man kan fråga sig om Tyskland hade kun-nat producera en Hitler om inte denne lika-sinnade gudsman först hade funnits. Bådauppträdde lika hysteriskt och blev lika


Alle gute Dinge sind drei!

Victor Ravini 117

omdömeslöst beundrade på hemmaplan och utomlands. Bådahade förtjänat att få en central plats på bänken bland förbrytar-na vid Nürnbergprocessen. Luther185, Hitler186, Lenin187 är trehistoriska bödlar i korsets, svastikans och stjärnans namn. Dessatre symboler togs från himlen och besudlades för trons, irratio-nalitetens och absurditetens skull. Det enda som historien har attanföra till deras försvar är att de överträffades av Stalin188. Desom postumt beundrar dessa fyra titaner i terror ism vittnar om attdet virus som kom ut ur deras sjuka hjärnor fort farande är aktivt.Det behövs starkare medicin mot detta virus.Man kan inte riktigt förstå växlingen mellan flit och krigsraseri

hos ett folk som var banbrytare för reformationen, upplysningen,romantiken, och som gav Europa dess främsta filosofer och mu si ker,ett folk som å ena sida skapade socialdemokratin,Månskenssona-ten, An der schön en blauen Donau och å andra sidan national -socialismen, Mein Schlesierland, Morgen marschieren wir. Dentyska dua l ismen mellan Weimar och Auschwitz har visat att ettoch samma folk kan begeistra och desillusionera omvärlden ochvara det mest barbariska som civilisationen känner. Europasmoderna historia är obegriplig om man glömmer krigets religiösa betydelse hos de gamla germanerna189. Hos germanerna var kriget enritual och som alla riter hade det en särskild periodicitet. Från sub -stantivet Krieg (krig) härstammar verbet kriegen (att få, att erhålla).

Das Mahnmal für die Opfer des Faschismus und Militarismus

Der Wachaufzug

Museum für Deutsche Geschichte

BerlinHauptstadt der DDR

Unter denLinden

1985

Fastkedjade böcker.


Syftet med Krakowskis resor genom Ryssland och Central -asien var att spåra upp Den Gyllene Handskriften. Han plocka-de hälsobringande växter och mineralier och uppsökte visa män,på jakt efter vishetens sten, som alla alkemister var ute efter. Hanförsökte kartlägga de sociala strukturer som höll ihop horisontelltorganiserade samhällen och utröna varför dessa självreglerandesystem överlevde, även när de införlivades i ett vertikalt system. Renässansmänniskorna förnyade antikens metaforer. Påven

Clemens VII låtsades vara ointresserad av Parmigianinos av slöjan - de om att handskriftens he(m)liga namn förknippades med Mareabsconditum, men han blev i själva verket mycket oroad. Hanförstod att havet – med dess rikedom, bärande kraft och skiftandefärger mellan stiltje och storm – var en metafor för folket och desssjälvreglerande system. Det dolda havet var, även i Nostradamusprofetior, all världens folk och samhällets osynliga kraft att dämpade destruktiva effekterna av maktutövarnas felaktiga beslut ochatt överleva historiens alla tragedier och katastrofer. En optimis-tisk bok som skrattade åt maktens ansikten kunde varken påveneller andra statsledare tillåta: Doldahavsrullarna måste låsas in.

Dessutom frågade Amsterdamus Krakowski efter världenscentrum. Alla städer i både väst och öst befann sig i världens mitt.Krakowski skrev till Peter Comestor: Sunt qui dicunt locum illumesse umbilicum terræ nostræ habitabilis. (Det finns vissa som

Insyn i de schweiziskabankernas hemligheter.

Victor Ravini 119

påstår att deras plats på jorden är världens navel.) Detta sökandekan förknipas med hans tvekan på att Bagdad, Bâb-ilâni, Babilon,var gudarnas port – platsen där gudarna hade stigit ner till jorden.Den mest tillförlitliga platsen av alla världscentra i väst var

domkyrkan i Chartres. Dess labyrint förtrollade ockultisternamed sina hemlig heter. Men varje kyrka föreställde det himmel skaJerusalem och ansågs vara placerad i världens centrum.190

Amsterdamus fascinerades av labyrinter, samlade skisser pålabyrinter och skrev ett traktat om deras mystik som har gått för-lorat. Han brukade avsluta sina brev med skissen på en labyrint,ibland labyrinter i grottor på flera våningar som bäst avbildadesmed hjälp av knutar. Knuten var för honom en labyrint och följ -aktligen var en vävknut, vävsticka eller ett vävtyg ett upprepatlabyrintmönster. Han anmärkte att det i alla kult urer var kvinnorsom satt i vävstolen oavsett hur enkel eller moderniserad den var.Detta räckte för honom som argument för att det var kvinnansom uppfann vävstolen. Under hans tid börja de väveriateljéernamekaniseras och utveckla on-off-principen, grunden till cyberne-tiken. Väverierna blev större och större och blev till en färla.Heinrich Heine skrev därom i sin dikt Die Weber, Vävarna.Krakowskis elever lade grunderna till den moderna knutläran

och dess matematiska formler som senare användes för attdechiffrera Doldahavsrullarna. Knutläran framlägger tiden somvarken cirkulär eller linjär, utan labyrintisk. Han tolkade laby-rinten som en symbol för människans resa genom livet, genomvärlden, och hennes resa mot evigheten. Han ritade av labyrinterfrån de romerska katakomberna och kommenterade att denmoderna världen – den judisk-kristna civilisationen – började i ka ta komberna. De första kristna i Rom var judar och slavar av olika folkslag. De var nytänkare, banbrytare, radikala och hade kraften att dana framtiden. Vår civilisation har kommit up urkatakomberna, men ännu har den inte kommit ut ur labyrinten,och ingen vet vem som kan forma framtiden, och hur.Den lärde man som i mitten på 1600-talet spårade upp Dolda -

havsrullarna var Descartes (*1596 †1650). Han viste att de fannsi Prag, och föreslåg drottning Kristina att köpa dem. Hon tyckteatt filosofen saknade logik, och befallde greven Axel Oxenstiernaatt storma Prag oavstett hur mycket blod detta kommer att kosta.

Handskriften hade glömts bort på hyllorna i biblioteket Stra -chow i Prag. Oxenstierna elaborerade strategin och samordnadeandra missnöjda folksgruppers framryckningar. Svenskarna stor-made den gyllene staden år 1648 och plockade böcker från dess kejserliga bibliotek. Drottning Kristina var säker på att hon varden första härskare i Europa som tillskansade sig fiendens böck-er istället för att bränna dem. Det var inte vanligt att man rövadebort böcker. Under det trettioåriga kriget var det åtrå värda bytethöns, korv, vin, guld och man våldtog kvinnor. ”Böcker? Vadskall man göra med böcker?”, undrade de som fick höra hur prag -universitetets studenter satte sina liv på spel för att försvara böck-erna.191 Svenskarna hade kommit till kontinenten med tidensmest mo derna gevär, vilket är en av förklaringarna till deras fram-gångar, och tog med sig böcker. En sakkunnig analys av GustavII Adolfs (1611-1632) bidrag till krigskonstens utveckling gjordeden kinesiske generalöversten&&&&&Tao Hanzhang, född 1917 i provinsen Jiangxi, före detta ÖB i militärområdet KwangzhouTzxangwao under Befrielsekriget, före detta dekan i NordkinasMilitära och Politiska Högskola och sedan 1987 konsult vid detInternationella Institutet för Strategiska Studier i Peking.192

När historiens tryck blir alltför hårt, ger det utslag i form avoroligheter. Politisk instabilitet framkallas av in kompetenta elleroärliga politiker, på samma sätt som inkompetenta eller oärligaekonomer åstadkommer ekonomisk instabil itet. Machiavelli upp-märksammade sin furste på att det inte är folk et som bereder fol-kresning utan maktutövarna. Böcker bränns i oroliga tider. Hatet

och rädslan för böcker har lett till att upplagor bränts ochderas författare gjorts till martyrer. Kriget är en ärke -fiende till böcker. Det skrivs mindre när verklighetenhårdnar. Under det trettio åriga kriget (1618-1648) stag-nerade tryckerierna och alla inblandade parter brändefiendernas böcker förutom svenskarna. Under tronfölj-dskrigen i Spanien (1284, 1701-1714), i Österrike(1740-1748)193 eller under napoleonkrigen brändesböcker med samma iver som i de flesta krig. I alla krigär det barn, kvinnor och böcker som drabbas hårdast.Skickliga politiker kan nå sina mål även utan krig

och våldsamheter. Machiavelli var inte så mycket för maktens tea-


Helgonet Dominikus

traliska ingripanden som till exempel provokationer och synligarepressalier. Han förespråkade administrativa åtgärder. ”Maktenvisar anständighet om den uppger ekonomiska motiveringar som be kräftas genom att maktutövarna ej drabbas av besparingarna.”Trots lunginflammationen som Descartes fick på de kalla och

ohälsosamma studentkrogarna dog han lycklig efter att ha settDoldahavsrullarna i Uppsala. Han var också den siste som såghandskriften, för den försvann igen, i samband med Kristinasabdikation 1654 och flyttning till Rom. Alla som var intressera-de av Doldahavsrullarna vände då sina blickar mot Rom och detvar därför hela det europeiska spion eriet fokuserades på henneoch under de följande århundradena på Vatikanen.Övertygad om att Doldahavsrullarna fanns i Vatikanen satsa-

de hertigen av Braunschweig194 hela sin förmögenhet på att fåut rullarna. Det finns två motsägelsefulla teorier, en utfärdadav universitetet i Genève och en av universitetet i Gurgelheim.Den mest utbredda – den från Genève – vidhåller att GuillaumeBrunswik var en rik turist utan arvingar som testamenterade helasin förmögenhet till staden Genève. Förmögenheten som hans för-fäder hertigarna von Braunschweig förvärvat under flera hundraår och oräkneliga plundringskrig fraktades från Tyskland med ettspeciellt tåg med flera godsvagnar fullastade med guldtackor,ädelstensklenoder, konstverk och andra dyrbarheter. Hertigenville bli förevigad ridande på en vit häst och klädd i en guldglän-sande uniform. Ryttarstatyn skulle placeras på toppen av monu-mentet. Hans sarkofag skulle omgivas av de tolv apostlarna.Det pompösa gravmonumentet skulle byggas vid

Genèvesjön på Quai du Mont Blanc bland lyxigahotell med uteserveringar. Sarkofagen skulle hängashögt uppe i luften. Borgmästaren avfärdade Genève-biskopens betänkligheter och staden anlitade en skulp-tör med namnet Caïn – vilket bekräftar Calvins pre-destinationsteori – för att utforma det Braunschweig -ska mausoleet. Det blev en trist efterapning av ArcheScalighere, det välkända vita mausoleet i Verona, upp-fört i gotisk stil till minne av familjen Scaligheri:Mastino II †1351, Cansignorio †1375 och andramindre kända. Hästen på toppen av monumentet i

Nicolo Machiavelli *1469 †1527

Victor Ravini 121


Genève blev dock alltför tung, och monumentet började spricka.Dessutom var den vita hästen opraktisk och krävde alltför mycketrengöring och underhåll. Den schweiziska byggfirman kom på enbilligare lösning: proportionerna var inte så viktiga, statyn ställ-des bredvid konstruktionen och målades svart. Från andra sidanav en ankdamm beskådar hertigen majestätiskt sin egen sarkofag.Den gurgelheimensiska teorin vidhåller att Wilhelm Braun -

schweig var en bokälskare som anlitade en schweizisk detektiv-firma för att hitta Doldahavsrullarna. Det schweiziska gardet vid Vatikanen var i hans ögon en infiltrationskanal som utnyttjadesav de schweiziska bankerna för att snoka i Vatikanens hemlig -heter. Hans resonemang var inte alls oävet: det var bankerna somrekryt erade de schweiziska soldater som skulle göra värnplikt vidVatikanen. Trots att han var tysk hade han ingen fantasi. Hankunde inte tänka så långt som att en del av det schweiziska gar-det korrumperades av snälla kardinaler. Så blev det schweiziskagardet Vatikanens penetrationskanal för att infiltrera och utövainsyn i de schweiziska bankernas hemligheter.Bygget av Brunswikmonumentet kostade under en promille av

vad hertigen satte in på detektivfirmans konto i Genève. Vad somhände med resten av pengarna är det bara Gud och påven somvet. Hela Brunswiks boksamling på drygt hundra monografieröver Die Braunschweigs skänkte hertigen till universitetet i Genève.Den står i läsesalen på en hylla av svart granit från Skåne, med enfastskruvad bronsskylt: Fondation Brunswik. Hans sotsäng påsjukhuset är skyltad Donation Brunswik, medan Le monumentBrunswik har blivit ett slags varumärke för staden Genève.Genève borna tycker mycket om mausoleet och det är verkligenremarkabelt. Eufemistiskt medger man att det är plus luxueux quebeau. Monumentet utmärker sig genom sin smaklöshet och är kan -ske det fulaste konstverk som skapats. I alla fall har aldrig någonbetalat så dyrt för ett så fult alster. Inte ens japanerna i våra dagar.Hertigens gamla slott och domäner tillföll Gurgelheim -

universitetet som sålde allt och stiftade Braunschweig Stiftung,vars mål enligt testamentet var att forska och söka efter Dolda-havsrullarna. Gurgelheimerna började systematiskt samla allinformation beträffande rullarna. Allt kartlades och med tysknoggrannhet skrevs oräkneliga doktorsavhandlingar om de per-

Victor Ravini 123

soners livsföring som under århundradenas lopp jagat handskrif-ten. Vid Sorbonne fnyste man åt den massiva och sannolikt frukt-lösa metodologi som Gurgelheimuniversitetet tillämpade.Dock visade det sig snart att forskningen måste fokusera på

denna märkliga gestalt – Amsterdamus Krakowski. Han hadedött vid Akbars hov långt före Doldahavsrullarna flyttades frånPrag till Stockholm. Gurgelheimerna tog fotokopior på Kra-kowskis handskrifter och korrespondens som bevarades på olikamuseer och universitet runt om i världen. Trots deras flitigasökande fick de inga fotokopior på Krakowskis skrifter som beva-ras i privata samlingar eller på antikvariat i Bern och Zürich, därpriserna är helt orimligt höga för vetenskapliga institutioner.Forskningen gick koncentriskt från perifera analyser till det somuppdagades leda till en liten och ouppmärksammad detalj. Den-na detalj blev kompassen som ledde till den förvaringsplats där enokänd biblio tekarie gömt Doldahavsrullarna och sedan dött utanatt hinna yppa gömstället för någon kollega.De flesta forskare förebrådde Krakowski att hans världsbild

snarare var patafysisk än metafysisk, samt saknade system och atthans folkloristiska verksamhet saknade vetenskaplig metod.195

Alltför ofta ägnade han onödig tid och energi åt att samla ochnedteckna folksagor, myter och legender, gamla ballader och historier som traderats muntligt. Han nedtecknade två eller trevarianter på några långa berättelser, delvis på vers och delvis påprosa, som han ansåg vara muntliga varianter på Guldboken.Han kallade den för Liber Scandinavicum Perditus, Den skandi-naviska handskriften som gått förlorad.Bland de allra viktigaste av Krakowskis kända ofullbordade

projekt förblir kanske hans anteckningar över de olika teologis-ka dispyter som ägde rum i olika länder vid övergången frånhedendom till kristendom. Han använde sig av källor som sena-re förstördes i takt med kyrkans institutionalisering. Hans anteck-ningar är idag till stor hjälp för att utröna vad som står i Dolda-havsrullarna på de ställen där texten under blodfläckarna ärangripen av bakterier och blivit suddig, oläsbar även på röntgen.Det är visserligen sant att Krakowski översatte Koranen till

franska, men bara suran 61 och de sista 14 surorna, vilka är dekortaste, äldsta och finaste; Koranens kapitel är ordnade efter

Fastkedjade böcker.


längd. Han började likadant med Koranen som med de hebreis-ka böckerna – från slutet. Han blev ombedd att bli tolk ochöversättare i Kreml av Ivan III Vasilievitj (1462-1505), Vasilij IIIIvanovitj (1505-1533) och Ivan IV Vasilievitj (1533-1584). Kra-kowski avböjde förskräckt genom att dra sig tre steg tillbaka, slåsig med pannan mot golvet samt hänvisa till att han bara var läkare. På språkområdet var hans okunskap större än hans kunskap. Än idag är hans korta koran översättning den mest poetiska, och togs in i översättningen som slutfördes av M Kasi-mirski, vilken under modern tid var interprète de la Légation française en Perse, tolk vid den franska legationen i Persien.I Koranen 61:6 säger Jesus att Gud har sänt honom för att

bekräfta de fem Moseböckerna och för att meddela ankomstenav en annan apostel, vars namn kommer att vara Ahmed. I sinkommentar preciserar Krakowski att Ahmed betyder le glorieuxpå arabiska. Muhammed har hundratals namn på arabiska.De beskriver hans olika egenskaper: el-Moustafa den utvalde,el-Mahdi, el-Mahmoud, el-Mahmutlar, el-Murfatlar, el-Moh -ammed le glorifié, Ahmed le glorieux. Både Muhammed ochAhmed härstammar från samma ordstam och motsvarar detgrek iska ordet Periclytos le glorieux. Muslimerna gör gällande attJesus har förebådat Muhammeds ankomst i Johannesevangeliet

14:16, 14:26, 15:26 samt 16:7. Krakowski,som brukade citera ur minnet, hänvisade baratill Joh. 16:17, vilket uppenbarligen är fel. Näraraberna författade Koranen, kunde kompila-törerna som ögnade igenom Bibeln inte hittanågon bättre motsvarighet för ordet Periclytosän orden Ahmed eller Mohammed.196

Muslimska teologer anser att grekerna vidkyrkomötet i Nicea år 787 – vars uttalade syf-te var ”klarhet och öppenhet” – beslöt att för-vanska tre vokaler så att de fick ordet Parac-letos som senare översattes på andra språkmed: Hjälparen, der Tröster, the Helper, theComforter, the Counselor, your Advocate,Someone else, le Consolateur, el Consolador,lo Spirito Santo, och som lättare kunde för-

Victor Ravini 125

knippas med vad som förmodades vara den Helige Andens neds-tigning. På befallning av kejsarinnan Teodora, hustrun tillMikael III suparen (842-867), avrättades år 843 i Anatolientusentals ikonoklas ter som framhärdade i att uttala Periclytosmed slutna vokaler istället för öppna och klara sådana.Voltaire (*1694 †1778) skriver till den preussiske kungen

Fredrik II den store (1740-1786): Notre siècle qui compte tant depoètes, ne connaît pourtant pas la poésie; du moins, il faut la cher-cher surtout dans le Coran, selon la traduction d'un obscur méde-cin errant, le fameux Amsterdamus Krakowski, qui possédaittous les sauf-conduits du monde, même celui de Votre ours prus-sien – hélas, déjà signé par Albert de Brandebourg en 1511 en tantque grand maître des Teutoniques, avant de passer à la Réforme,de séculariser les biens de l'ordre et de prendre le titre de duc héré-ditaire de Prusse en 1525, si ça vous dit quelque chose. Il avaitbeaucoup d'incertitudes existentielles et surtout matérielles, maisil était néanmoins tellement riche, qu'il prêtait ses inépuisablesmétaphores même à des auteurs redoutables comme notre divinversificateur Mahomet.197 (Vårt århundrade som uppvisar såmånga poeter känner ändock inte poesin; åtminstone måste mansöka den i Koranen, översatt av en obskyr vandrande läkare, denberömde Amsterdamus Krakowski, som innehade alla resedoku-ment i världen, till och med det med Eder preussiska björn —tyvärr signerat av Albert från Brandenburg redan 1511 när hanvar stor mästare i teutonorden, innan han gick över till Reformen,sekulariserade ordens gods och 1525 tog titeln arvfurste av Preussen, om detta säger Er någonting. Han hade många existen-tiella och särskilt materiella ovissheter, men ändock var han så rikatt han lånade ut sina outtömliga metaforer till och med till andrastora som vår gudomlige versifikatör Muhammed.)Krakowski var dock inte så fattig som Voltaire påstår.

Han hade råd att köpa sig både böcker och skrivmaterial. FelixReichman skriver198 att böckerna i det antika Rom were withinreach of less prosperous people because the use of slave labour tomultiply copies kept prices relatively low. I antikens Grekland varböcker cheap enough for people with only moderate incomes tobuy them. De som inte hade råd att köpa böcker och skrivmate-rial ansågs leva under fattigdomsgränsen. Så var fallet för Diogenes

Per asperam ad astrem.

som byggde en hel filosofi på sin fattigdom. Som bekant tillätsSokrates av sin fru Xantippa aldrig att köpa skrivmaterial, ochhans litterära arv förmedlades till eftervärlden tack vare någrabemedlade elevers anteckningar, nämligen Platons och Xenofons.Cicero (*106 †43 f Kr) talar om stora scriptoria, där bildade

slavar skrev efter diktamen i stora amfiteatrar, och om butiker därböcker såldes. En omfattande handel med böcker bedrevs överMedelhavet. De romerska kejsarna tävlade med sina föregånga-re om att instifta nya, stora offentliga bibliotek. BiblioteketUlpiana etablerat av Trajanus (98–117 e Kr) överträffades baraav biblioteket som Ptoleméerna byggde i Alexandria.199 Föratt öka sin politiska status inrättade vissa stormän stads dels - bibliotek eller bibliotek i andra städer. Alla böcker ochbiblio tek sorterade under gudinnan Minervas tempel ochbibliotekarierna bar ett halssmycke i form av en uggla som vittnade om Minervas beskydd. Minsta ogärning mot böck-er eller bibliotek betraktades som helgerån. Domen fälldesoch verkställdes av gudinnans präster – bibliotekarierna.Kejsar Marcus Aurelius (161–180 e Kr), som själv var

filosof och författare, utnämnde en procurator, ett slags förvalta-re som fick tala inför senaten om bibliotekväsendet. Andra kej-sare fruktade inte minervaprästernas besvärjelser, och satsade gladeligen mer på gladiatorspel eller på något annat, dock inteböcker. Domen, som prästerna ej kunde verkställa mot dessaöversittare, överläts åt eftervärlden och historieskrivningen.År 300 e Kr, när generalen Konstantin planerade sin karriär

som stor kejsare (306–337), rapporterade han i senaten att det i Rom fanns 28 offentliga kejserliga bibliotek, vilket han ansågvara för lite för en miljon invånare. Han visste att hans förslag omstörre budget för bibliotek i provinserna skulle komma att ogil-las av kejsar Maximianus, men på detta sätt vann han populari-tet inför det annalkande maktövertagandet. Efter det att han blivit kejsare och kristendomen statsreligion,

befarade Konstantin en reaktion från de intellektuella hedning-arna, missnöjda över att makten uppmuntrade tron på bekostnadav förnuftet. Då stängde kejsar Konstantin alla bibliotek och sågmellan fingrarna när korrumperade vakter sålde böckerna tillprivatpersoner. När han behövde ytterligare medel till sin armé,

Minervas sköld beskyddade konst, böcker och bibliotek. Bibliotekarierna varMinervas präster. Skaldegudinnan varden högste gudensfrämste barn.


Tu n

ihil

invi

ta d

ices

faci

esve

Min

erva

! D

u sk

all v

arke

n sä

ga e

ller

göra

någ

ot m

ot s

kald

egud

inna

ns v

ilja!

slängde han vakterna och även de icke-korrumperade bibliote-karierna i fängelse, samt konfiskerade deras egendom. Det somblev kvar av de kejserliga biblioteken avskaffades definitivt av kejsar Justinianus när han stängde alla de gamla grekiska akade-mierna. Med pengarna finansierade Justinianus general Belisariuskrig mot goterna i Italien, byggde Sankta Sofia – kristendomensstörsta kyrkobygge som i arkitekturhistorien räknas som antikenssvanesång och som efter Konstantinopels fall blev moské. Och –framför allt – byggde kejsaren sitt mausoleum.Krakowski skrev att skyterna, vilka var besatta av att bygga

gravhögar och dödskammare, lämnade för eftervärlden ävenlevande ord i engelskan och svenskan.200 Scythe betyder både lieoch a blade attached to a war-chariot wheel. Scythed betyderarmed or cut with scythes. Enligt Krakowskis förmenande varScythe besläktad med Scythian och Scythia.201 Med stöd av Kra-kowskis ortnamnforskning utsträckte sig skyterna till Novgo-rod, Böhmen och Branden burg (från det slaviska Branibor), längrenorrut och västerut än vad nutida historiker placerar det skytiskariket.202Han menade att det fanns en viss kontinuitet mellan skyt -ernas vandringar och slavernas successiva infiltrationer in i Euro-pa.203 Från honom vet vi hur Djingis khan tänkte sig att de ur -sprungliga stjärnbilder arkiverade på himla valvet historiska hän-delser som upprepades år efter år i samband med årstiderna.204

Reuchlin var av en annan mening. I sin De verbo mirifico1494 och i De arte cabalistica 1517 liknade han de tolv stjärn-bilderna vid Israels tolv stammar. I ett brev till Reuchlin205 cite-rar Krakowski ur en arabisk handskrift han kommit över på enbasar. Den okände författaren hade följande teori: Vetet börjarskördas i Europa på 45:e breddgraden vid midsommartid. Skör-dens gudomlighet gestaltades av en jungfrumed ett veteax i handen. Han återfinnergudomligheten på himlen i stjärnbildenVirgo (latin: jungfrun) och veteaxet i denljusstarka stjärnan Spica (latin: veteax) somnår sin kulmen på himlavalvet i september.Stjärnbilden stämmer inte längre med denursprungliga årstiden, på grund av himla-valvets årliga förskjutning med 0º50”,40.

Victor Ravini 127

Resultatet av de astronomiska kalkyl erna är att Spica nådde sinhögsta punkt vid midsommarnatten år 5283 f Kr. Då instiftadesveteskördefesten och händelsen dokumenterades på himlen. Denarabiska handskriften är känd enbart genom det avsnitt som Kra-kowski transskriberade för Reuchlin som under tiden hade dött.Krakowski kände inte till detta och fortsatte skicka brev till

honom. Reuchlins arvtagare tog emot breven och sålde dem till envandrande bokhandlare som brukade betala för sina vistelser påhotell med svårsålda böcker. Biskopen i Liebenzell blev upprördnär han fick kännedom om handeln med breven och uppmanadeKrakowski att sluta skicka brev till de döda. Nästa brev inleddeKrakowski sålunda: ”Min käre bror Kapnio – Reuchlins grekis-ka namn – hälsa våra vänner där från mig. Eftersom Du redangått över till våra odödliga bröder där uppe, vill jag berätta förDig vad jag har läst och tänkt på sistone, och vad som är nytt härnere på jorden. [...] Du får fundera på saken och ge mig svar närjag kommer fram. Du får reservera en plats där för mig vid fönst-ret, för jag har svårare och svårare att se i svagt ljus och det finnsingen optiker i det här landet som kan ge mig starkare glasögon.Skaffa en pall för mina trötta ben, för jag är inte säker på om jagkan ta med min träpall på resan dit, och leta fram de böcker somjag aldrig har fått köpa här på jorden. Hur är vädret i himmelriket?Har ni slaktat grisen? Jag kommer att skriva till Dig när Du kansätta på kaffet. Med metafysiska samt patafysiska hälsningar...”Krakowski fick flera läsglasögon och ett brev med förhoppningarom god hälsa och långt liv, signerat Sankt Peter bei Schwarzwald.Enligt Krakowski var den etniska samhörigheten i grupp -

bildningarna mindre viktig än samhällsklassintressena. Klass -intressena överlappade de etniska gränserna. Bönder hade lätta-

re att förstå andra länders bönd er än sina lands-män från en annan yrkesgrupp. Likaså hade deintellektuella lättare att känna samförstånd medintellekt uella från andra kulturer och andra epokerän att bli vänner med sina närmaste kolleger.206

Vid Sächsische Landesbibliothek Dresden beva-ras två porträtt av Amsterdamus Krakowski, båda

i färg på träsnitt. Det äldsta är målat av Sebastian Brant år 1497och är från studentåren i Montpellier. Det andra är målat mycket


Eritis sicut dii.

Honos alit artes.

Victor Ravini 129

senare. På det första har han baskermössa och starka läsglasögonoch böjer sig över en bok som han bläddrar i på en utsökt pulpetbredvid en bokhylla (se omslagsbilden). Han är omgiven avmånga och lockande böcker och viftar med en dammvippa. Manhar frågat sig vad det är för en bok som den franske läkaren avspansk härkomst Amsterdamus Krakowski från Bagdad läser.Inte ens med förstoringsglas kan vi läsa denna bok. Man har dockgenom att röntga bilden upptäckt vad som står under de sidorsom med blotta ögat syns på bilden. Under ena sidan i boken kanvi läsa: l'homme n'est jamais si grand que lorsqu'il est seul (män-niskan är aldrig så stor som då hon är ensam). Under den andrasidan står det: l'homme n'est jamais si fort que lorsqu'il a des amis(människan är aldrig så stark som då hon har vänner). Varförmålade konstnären blanka rader ovanpå sin text? Ville han döljasin livsfilosofi? Knappast troligt. Eftersom Krakowskis paradox-er utmärker sig genom avsaknaden av gudsförtröstan, är detsäkert så att han blev censurerad. En kemisk analys visar att fär-gen som målades över boksidorna kommer från två olika burkar,vilket tyder på att han blev censurerad vid två olika tillfällen.Dubbelcensuren har alltid varit den säkraste.På den senare bilden har han inga glas ögon. Han skriver i en

bok och vänder ryggen mot en annan bok som ligger öppen.Målaren vill därmed visa att Krakowski ägnade sig åt att översätta.Kan hans närsynthet ha korrigerats med åldern? I en surrealistiskkomposition sätter målaren ihop åtskilliga arkitektoniska ele-ment och sym boler för skilda geografiska områden: en gotiskkonstruktion i förgrunden, sedan en romansk konstruktion och enförundrad apostel vid Jesus korsfästelse. Man kan vidare se Kremlpå Nevafloden i bakgrunden, ännu längre bort en rentjur i ettfabulöst landskap som föreställer norra Europa. Längst ner i för-grunden finns ett lejon som symbol för Krakowskis passagegenom norra Afrika eller södra Arabien. Eller var lejonet helt enkeltKrakowskis stjärnbild? En slingrande väg med många stötestenarslutar vid några trappsteg som han just stigit upp på. Med för-storingsglas kan man läsa under hans penna: ”Även en krokig väghar ett mål.” Somliga forskare anser att vägen inte kantas av stenar,utan av bitna äpplen. var för gnostikerna en symbol för kun-skap.207Det kan tolkas som kunskapens väg och kunskapens frukt.


Den korsfäste Jesus sträcker ut högerhanden efter ett äpple påvägen. Det finns trettiosex äpplen längs vägen. Talet trettiosexhade en mystisk innebörd för Pythagoras.208 Bakom Krakowskireser sig en vägg, kanske som symbol för hans konstruktiva kraft.Han har en bred och värdig hatt med två tofsar och extralångtsnöre – Ariadnes tråd? – som slutar med en tredje tofs på golvet.Man har länge betvivlat de avbildades identitet. Ansikte och

kroppshållning på båda bilderna avslöjar en kvinna förklädd i manlig dräkt.209 Var hon samma kvinna i olika åldrar eller vardet två olika kvinnor? Svaret fick man efter en dataanalys somgjorde alla kroppsmätningar. Det var inte samma kvinna, utan tvåolika personer. Men vilken av dessa två kvinnor var den riktigeAmsterdamus Krakowski?Hypotesen att den franske läkaren Amsterdamus Krakowski

var en kvinna är inte ny, men har av oförklarliga skäl mörklagts.Det var kvinnliga forskare som framhävde Krakowskis kvinnlig-het, men deras böcker vann aldrig gehör i den akademiska värl - den och de har inte heller fortsatt sin forskning. På senare år har

Ad

augu

sta

per

angu

sta.

prof dr Mary Daly på nytt tagit upp den bortglömde Krakowski.Daly analyserar Krakowskis liv, verksamhet och bidrag till huma-nismen och menar att allt hänger ihop med hans eller henneskaraktär. På så sätt kan det förklaras varför han aldrig kalladesför varken rabbi eller rabban. En del frågor angående Krakowskislivsföring, avgörande val och motgångar be svaras också. Vidarestödjer M Daly hypotesen om att det bakom Krakowskis namngömmer sig ett kollektiv av oräkneliga kvinnliga humanister. De var studiekamrater i Montpellier och kom över ens om enöverlevnadsstrategi i en värld där det fanns en förutbestämd platsför kvinnor, antingen i de mörkaste rummen eller på häxbålet.210

I en historisk, filosofisk och vetenskaplig utredning från 1862,La sorcière, menar Jules Michelet att häxeriet var en maskeradform av folkrevolt mot kyrkans förtryck un der medeltiden.De påstådda mystiska mötena för satansdyrkan, de så kalladesvarta mässorna, var liberala manifestationer som ingav folkettron att det hade tillräcklig styrka att segra över förtryckarna.Och det var kvinnor som upplyste folket och krävde civilkurage.Så startade bondekriget i Tyskland. I häxfrågan var Luther likabestämd som i judefrågan eller i fråganom upproriska bönder och i allt annat: ”Alla häxor måste brännas levande!”Redan vid inträdesprovet till univers -

itetet måste flickorna klä sig i manlig dräktför att bli accepterade. De risk erade döds-dom om de blev upptäckta. Det är tänk-bart att dessa kvinnor tog på sig den judis-ka manliga dräkten för att slippa delta i detypiska studentkårsfesterna av vulgärkaraktär som inte var riktigt lämpade förkvinnliga deltagare. Under den judiskaidentiteten kunde det lika väl gömma sigkristna eller muslimska kvinnor. De um -gicks med varandra och undvek manligtsällskap. Det är dock bevisad att Erasmusoch andra manliga studiekamrater kändetill flickornas hemlighet och ofta erbjödalibin, ibland genom att dela rum och läsa

Victor Ravini 131

Studenter invigs på festaurang. Ritualenhärledds från Graal-och runda bords -mysteriet .

filosofi tillsammans. Den erasmiskainställningen gentemot kvinnor vartolerant och inte alls diskriminerandesom den kristna. Den kristna, ytterstdiskriminerande attityden härleds intefrån Jesus utan från Paulus (född mel-lan år 5 och 15 e Kr, död år 64 eller 67)och hans missförhållande till kvinnan. Jesus betraktade aldrig kvinnorna

som mindervärdiga: han var sund ochvisade varken förakt eller avsky förkvinnor. Jesus trivdes i kvinnornas säll-skap och talade till dem i metaforer. De svarade på samma våglängd, medan

apostlarna hade svårt att förstå även hans enklaste liknelser. När kvinnorna var utsatta för orättvisor tog Jesus deras parti. Paulus utsagor genomsyras av gnosticism och stoicism som är

livsfrånvända livsåskådningar. Dessutom antyder Paulus själv pånågra ställen, att hans självförtroende var nedsatt på grund av atthan led av en besvärlig och kronisk sjukdom: ”Jag har fått entörntagg i mitt kött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansik-tet...” (2 Kor. 12:7). På väg mot Damaskus ”hände det sig att ettsken från himmelen plötsligt kringstrålade honom. Och han föllned till jorden...” (Apg. 9:3-4). Han fick både en visuell och audi-tiv hallucination, blev blind för en tid, behövde stöd för att kun-na gå, kunde varken äta eller dricka på några dagar och behövdevård (Apg. 9:4-9). Okunnigt folk betraktade dessa neurologiskasymtom som tecken på en hem sökelse från andar, Satan eller Gud.Bland de första mer kända läkare som hyste åsikter om att

Paulus hade epilepsi var Amsterdamus Krakowski. Han ansåg attfallandesjukan kunde ha försvårat Paulus kontakter med kvinnoroch varit en orsak till apostelns negativa inställning till dem. Krakowskis obevarade text citeras av Melanchthon (*1497†1560) i dennes anteckningar211 som offentliggjordes så sent sompå artonhundratalet: Krakowskis Meinung nach könnte Paulusan Fallsucht gelitten haben – was bekanntlich auch eine Ursache seiner ablehnenden Einstellung zu Frauen sein könnte. (EnligtKrakowski kunde Paulus ha haft epilepsi, vilket som bekant också

Invigning i hjulmystiken.Erasmus hjulfilosofi:Rota fatalis på väggensymboliserar det predeterminerade cykliska ödet.Rota vitalis på golvetsymboliserar det fak-tiska cykliska livet.


Victor Ravini 133

kunde ha varit en orsak till hans avvisande inställning till kvin-nor.) Från Melanchthon212 vet man att Krakowski fastställde dia-gnosen i samråd med den spanske läkaren Miguel Servet213.Miguel Servet förnekade Jesus gudomliga natur och höll för

troligt att Paulus på Damaskusvägen snarare fick antingen sols-ting eller katalepsi. Blodtrycket var okänt på den tiden, men hanstödde sin diagnos på ytterligare uppgifter från en obevarad textav Josephus Flavius214 om konflikten mellan Petrus (†64-67 e Kr)och Paulus. Petrus bar ständigt överallt med sig nycklarna somhan hade fått av Jesus, och Paulus frågade ironiskt vad som varmeningen med alla nycklar då apostlarna varken hade hus ellernågot som skulle hållas under lås. Petrus var en obildad man ochtrodde bokstavligt att han fick nycklarna till dörren i Paradiset. När Petrus arrest erades betraktades nyckelknippan som ett bevispå brottslig verksamhet. Josephus Flavius text jagades sedanlänge av den spanska inkvisitionen. Miguel Servet ansåg att dessapreciseringar funnits även i den ursprungliga varianten av Apostla-gärningarna men suddats bort när påvedömet konsoliderades på400-talet eller senare. Under medeltiden var det på modet att sam-ma kyrka vigdes åt både Sankte Per och Sankte Paulus. Mening-en med detta var att stödja påvarna i deras strävan att tillägna sigbåda gestalt erna och efterträda bådas befattningar. Texten har aldrig rapporterats upphittad. Troligen brändes

den samtidigt med Servets bibliotek som Calvins anhängare kon -

Tant

um r

elig

io p

otui

t su

ader

e m

alor

um.

Furor teutonicus.


fiskerade. Det blev slagsmål mellan Calvins medhjälpare som varoeniga om Servets bibliotek skulle brännas på ett separat bål elleranvändas som brännmaterial vid dess ägares avrättning.Kristendomen är den enda religion som skapats av religi-

onsstiftare som stod utanför den religion de inrättade. Både Jesusoch Paulus var rättrogna judar liksom alla apostlarna. Båda varovedersägligen lärda män, men icke desto mindre var den ene hel-brägdagörare och usurpator och den andre teolog och epileptiker.Akbar var den ende religionskapare som var en vanlig människa.I evangelierna verkar Jesus vara besatt av idén att utföra de

handlingar som profeterna förespått skulle vara kännetecknandeför Messias. Han gick omkring och gjorde både det ena och detandra bara för att profetiorna skulle gå i uppfyllelse215, ochanvände sig av profetiorna som facit för att veta vad han skullegöra härnäst. Han tog äran åt sig för det som han visste var avsett för Messias, gick in i en roll som han trodde var reserveradåt honom. Han infann sig i en färdig roll. Jesus fick gehör blandde okunniga och underkändes av sina lärda landsmän.

Man kan föreställa sig en liknande situation: Shakespeare brukade spela huvudrollen i Hamlet.Ponera att träsnickaren från The Globe skulle trä-da fram på scenen vid premiären i Hamletkostym.Shakespeare kan bara förtvivlat se på från kulis-serna och vänta på det katastrofala uppträdandetsslut. Han kan inte komma in på scenen som denandre Hamlet. Publiken accepterar ett tag den för-ste Hamlet hur dålig han än är, och kan inte accep-tera någon annan skådespelare, inte ens denautentiske. Den olovlige skådespelaren usurperarden riktige skådespelarens roll. Han kan inte kla-ra rollen i enlighet med manuskriptet, publik enblir missnöjd med inkräktaren och buar ut denfalske skådespelaren. Men pjäsen är slut, publikengår hem och den riktige skådespelaren får aldrigmer chansen att spela vid premiären. Hela före-ställningen skulle för alltid vara ödelagd.

Shakespeare hade som inspirationskälla den danske historie-skrivaren Sakse, kallad Saxo Grammaticus (*1140 †1206 eller

Victor Ravini 135

1216). Efter studier i Paris kom Saxo in i klostret Scania och blevsekreterare åt Absalon (*1128 †1201), ärkebiskop i Lund ochden starkaste mannen i Danmark under Valdemar I den stores(1157-1182) och Knuts (1182-1202) tid. På Absalons uppdragskrev Saxo Historia Danica eller Gesta danorum, Danernasbedrifter217, en dansk tendentiös rikshistoria i sexton band frånsagotid till Knut IV, år 1187, det viktigaste litterära verketi medeltidens Danmark. Hos Saxo (bok III och IV) är Hamlet enkraftfull idealhärskare som tar makten genom en palatskupp i Helsingör, gifter sig med en kvinna från England, får flera snäl-la barn och med järnhand värnar om rikets intressen inåt och utåtunder en lång och lycklig regeringstid.218

Shakespeare förvanskar historien, men hans drama är dockinte mindre värdefullt för det. För eftervärlden är Shakespearesfiktive Hamlet216 intressantare än Saxos verklige Hamlet, somlikaväl kan vara en fingerad gestalt även han. Såväl Saxos sagoli-ke Hamlet som den historiske Hamlet är irrelevanta om man villfördjupa sig i Shakespeares litterära och livsfilosofiska budskap.På samma sätt kan evangelierna mer eller mindre förvanska

den historiske Jesus liv, men de är inte mindre värdefulla för det.För eftervärlden är evangelisternas fiktive Jesus intressantareän den verklige Jesus, som likaväl kan vara en fingerad gestalt.Den historiske Jesus är irrelevant om man vill fördjupa sig i evan-gelisternas litterära och filosofiska budskap. På samma sätt är Pip -pi Långstrumps historiska identitet irrelevant för att förstå AstridLindgrens litterära och livsfilosofiska budskap. Pippi Långstrumpblir inte mindre verklig för oss när vi vet att hon aldrig harexisterat. För oss alla är hon lika levande som alla barn vi kän-ner till, ja, vi kanske känner henne bättre än våra egna barn.Vi kommer aldrig att veta om det är sant att Jesusgestal-

ten diktades upp av Filon – chefen för den judisk-grekiskaskolan i Alexandria – för att genom bildspråk formulera kvint -essensen av två sammansmältade kulturer och propagera den tillde breda massorna. Frågan kan förarga kristna fundamentalistermen den är intressant för idéutvecklingshistorien. Ponera att Jesusär en spirituell självbiografi av Filon på samma sätt som PippiLångstrump kan vara en fingerad självbiografi av Astrid Lind -gren. Jesus eller Filons budskap är inte mindre humant eller

Vilken bok höll Hamleti handen?

words

words

words

mindre etiskt eller viktigt för det. Flera tusen år efter det att Filonoch Astrid Lindgren blivit stoft, lever deras karaktärer vidare.När de litterära gestalterna saknar historicitet har de större uni-versellt värde. Deras historicitet kan inte lösa våra existentiellafrågor. Däremot har deras tillskrivna problematik berörings-punkter med vår egen problematik. Och vår problematik är intevår historiska existens utan den existensiella problematiken; denär vår Getsemane- natt, vår Via Dolorosa eller hästen vi lyfter upp. Den mest brinnande frågan är inte Jesus historicitet utan om

han var eller inte var Messias. Hur kan vi veta om Jesus inte sub-stituerar sig istället för den väntade Messias? Utforskningen avDödahavsrullarna har visat att evangeliernas Jesus vistades tjugoår vid essenienernas kloster i Qumran, vars kodnamn i Nya Testamentet är Damaskus i öknen, dit Paulus var på väg med uppdrag att utrota den avvikande judiska sekten. Efter den mystiska omvändelsen på Damaskusvägen tillbringade han tre åri Qumran, vilket lämnade spår i hans gnostiska utsagor. Krakowski misstänkte att Evangeliernas Jesus usurperade

kungatronen i ett illusoriskt rike som bara fanns till för honom.Jesus är den enda invånare i sitt rike, han och en av rövarna somavrättades tillsammans med honom. Jesus förstör för all evighetchansen för den riktige Messias – honom som judarna förgäveshar väntat på i två tusen år. Jesus kunde inte ens omvandla stenentill bröd (Matt. 4:3). Detta har människorna alltid gjort genomjordbruk. Han klarar de tre frestelserna i Matt. 4:3-11. Men djä-vulen – om det verkligen var djävulen – kanske bara ville prövaom Jesus var Guds son.Jesus klarade inte identifieringstesten. Matteus verkar ha kas-

tat om etiketten på det goda och det onda. Kan det ha varit denonde som föreslog Jesus att göra något gott för människorna ochutvinna föda ur den steniga marken? Den autentiske Messias

skulle ha kunnat göra något gott för det här livet, få buktmed eländet på jorden eller åtminstone förbättra levnads-villkoren, låta ”dessa stenar bliva bröd” (Matt. 4:3).Om det är så att Jesus inte var Messias, om Jesus har

usurperat Messias roll, kunde hans missgärning inte haförhindrat Guds plan. Vad väntar då Gud på? Han kan -ske väntar på att hela hans utvalda folk skall ta på sig


Victor Ravini 137

den historiska bördan och bli Hans utlovade. Krakowski sade tilljudarna att de inte hade någon chans att få syn på Messias om deinte insåg att det är de själva som måste träda fram och ta på sigMessias roll. De måste själva göra vad de väntar sig av Messias.Eftersom de är Guds utvalda kan de vara förebilder för alla icke-judar. När var och en sopar gatan och odlar blommor framför sitthus, då blir hela staden ren och hela världen ett paradis på jorden.Det finns moderna teologer som menar att Paulus missförstod

Jesus i många avseenden. För det första kom menterar han aldrigJesus verksamhet före korsfästelsen. Den trettonde aposteln talarenbart om den bortgångne Jesus och kallar honom för Guds Son.Jesus kallade sig aldrig så, utan endast Människosonen219.Paulus skrev på grekiska men tänkte på hebreiska. Varje jude

som levde i enlighet med Torahs föreskrifter betraktades somGuds Son. På grekiska var Guds Son en hjälte med övermänskligadrag som var avlad av en gudomlighet med en jord isk kvinna. Ettexempel är Herakles som var son till Zeus och Alkmene, hustruntill Amfitryon. Hela läran om Kristi väsen bygger på ett översätt-ningsfel eller en missuppfattning beroende på kulturkrock.220

Utan Paulus missionärsarbete och brevväxling hade kristen-domen gått under i sin linda. Enligt Krakowski stödjer sig Paulusi sin argumentation på 82 citat från Gamla Testamentet. Av des-sa stämmer 30 med Septuaginta221, dock inte med det hebreiskaoriginalet. 36 avviker grovt från båda varianterna, 12 har enväsentlig meningsförväxling, de resterande fyra är fria parafraser.Kan detta bero på att han citerade ur minnet eller anpassadebibelcitaten till sina egna idéer? Paulus avvikande åsikter blevriktlinjer för kristendomens utveckling och man har teologiseratoch dogmatiserat över banala detaljer som han skrev till sina vän-ner, ofta i högre grad än vad man har analyserat Jesus utsagor. Paulus skrev till Timoteus (II, 4:13)222 och bad honom att ta medsig böckerna när han kom, särskilt den tjocka, som Paulus hadeglömt kvar hos Karpus i Troas där han också glömt sin manteloch sina trasiga vantar. Så stod det i originalbrevet: paenulamatque vetustissime manicae quam reliqui Troade apud Carpum. Kyrkofadern Hieronymus (*345 †420 e Kr) fick i uppdrag avpåven Damasus (366-384) att revidera den kanoniska texten Versio Vulgata. På sin mästares befallning måste kyrkofadern

Primum vivere, deindebibere.


stryka bort atque vetustissime manicae, Paulus trasiga vantar,från standardtexten med motiveringen att de var vetustissime,trasiga, och det inte var någon mening att hämta dem frånMindre Asien till Italien, där det var gott om vantar, manicae.I Epistula ad Damasum svarade Hieronymus: Beato Papae

Damaso, Novum opus facere me cogis ex veteri ut post exempla-ria scripturarum toto orbe dispersa quasi quidam arbiter sedeam…Hieronymus ville absolut respektera originalet – Paulus vantarskulle stå kvar där de låg. I Epistula ad Hieronymum skrev påvenatt det inte var bra för kyrkan ifall Paulus visade sig vara en somtappade både mantel och vantar. Hieronymus framhärdade i atthålla sin hand över Paulus vantar och skrev en rad polemiska för-svarsbrev mot det kyrkliga etablissemanget, framförallt motAmbrosius, den mäktige biskopen av Milano. Efter Damasus dödblev Hieronymus tvungen att lämna Rom och flytta till det Heli-ga Landet. Efter trettio år i exil blev han kallad tillbaka till Romav påven Zosimus (417-418) som hade grekiskt och judiskt påbrå– hans pappa hette Abraham. Pater incertus mumlade Hiero -nymus som hade blivit för gammal för att resa över Medelhavet.En av Paulus grövsta bibelförvanskningar är hans påhitt om

arvsynden i skapelseberättelsen. Ordet synd existerar inte i dethebreiska originalet i samband med Adam och Eva. RubrikenSyndafallet i första Mosebok tredje kapitlet är alltså ett senarepåfund som förekommer enbart i de lutherskt inspirerade bibel -upplagorna. Ordet syndaflod är ytterligare ett påfund som inteförekommer i andra biblar, utan eventuellt härstammar från sön-dagsskolans utläggningar om ordet floden223. Inte heller före-kommer ordet synd i den så kallade Syndaflodsberättelsen.224

Man vet inte säkert varför de lutherska teologerna trampaderunt i syndabegreppet, inte heller i vilket syfte de ville framhävamänniskans syndfulla natur. Paulus omvandlar den starka skapelseoptimismen till pessimism. Han låter människan framståsom syndig och svag av naturen. Paulus livsåskådning och teologikan härledas ur hans hälsotillstånd. För Paulus är alltså skapel-sen, i synnerhet människan, ofullständig. Denna utsaga tillskrevreligionen en mästrande roll och gav kyrkan en anledning att intaen förmyndarroll och eftersträva en förbättring av människan ochhela världen med hjälp av en metod som inte nämns i Bibeln.

Victor Ravini 139

Sekulariseringen medförde ett skifte i administrativa befogen-heter men ingen revidering av synen på människan. Idéutveckling -en gick förbi trossatserna. Liberaliseringen och emancipation enrörde aldrig vid teorin om synd och skuld. Staten övertog kyr kansförmyndarroll. Återigen segrade kollektivet över individen.Synd- och arvsyndbegreppet gav vind i seglen åt kyrkofadern

Augustinus som i grunden var advokat i den romerska provinsenAfrika, i det nuvarande Algeriet. I det förfallna romarriket, därkorruptionen var det enda som fördröjde rikets definitiva fall,fanns inte längre någon respekt för rättsväsendet. För den erfarneafrikanske advokaten, som själv hade ett ovanligt stormigt lev er -ne, föddes alla människor som potentiella syndare och rättfär-diggörelsen var därför central. Han var professor i juridik, blevteolog och överförde rättsväsendets funktioner till individenssamvete. Rättfärdiggörelse genom självangiveri i form av biktritualiserades och förstärkte kyrkans ställning. Det var det bästaman kunde göra för samhällets fortbestånd under en tid då stateninte längre var kapabel att svara för individens säkerhet.Luther sållade bort bikten – själavården – men lät arvsynden

stå kvar. I sin kamp mot påvedömet använde han beprövadeargument från östkyrkan. Han borde ha vetat att dopet i öst -kyrkan tvättar bort arvsynden och att ingen kristen kan vara arv-syndare, eftersom Jesus tog på sig alla tidigare synder och även dekommande, om man bekände dem och delade gåvor till de fatti-ga. Reformatorn själv var en livsnjutare, och det är märkligt hurlivsförnekande hans lära blev. Han tog upp en del gamla kätters-ka idéer som till exempel att predikan var viktigare än liturgin ochden pessimistiska tanken om att människan kom till jorden ofull-komlig och fördärvad, att hon är ett tomt rum som skall fyllas.Det är besynnerligt hur man kunde komma på idén att ett späd-barn är en syndig person. Kyrkan skulle tukta barnet och omfor-ma det till en fullständig människa. Stalin och Hitler tog på sigden lutherska tuktande rollen och instiftade Komsomol ochHitler jugend. Tuktmästarfasoner har frikyrkorna också. De kom-mer för sent för att komma med något nytt, men de är i alla fallde mest lönsamma företag vid sidan av knark- och vapenhandel.Ytterligare oäkta inlägg i Nya Testamentet, feltranskriberingar

och felöversättningar samt vantolkningar har redan blivit heliga.Maxima debetur puero reverentia.

Vladimir Majakovskij1893-1930

Markisinnan Almansade Gusmão y Pombal*1933


En bokstav kan vända upp och ner på sanningen och få svåraåterverkningar på samhället. I Romarbrevet 16:7 hälsar Paulusapostlarna Andronikus och Junias. Det fanns inget manligt namnsom Junias bland varken greker eller romare. Däremot fannskvinnonamnet Junia, och det respekteras i en del biblar: SaluteAndronicus and Junia, my kinsmen...225De flesta biblar lägger tillbokstaven -s på namnet Junia som en påklistrad mustasch.226 Detär svårt att fastställa vem som ansåg det vara opassande med enkvinnlig apostel. En del religionsforskare anklagar orättvist Hie-ronymus med hänvisning till hans mardrömmar som tusen årsenare blev ett favorittema för oräkneliga målare. Men han skrevkorrekt maskulinum och femininum med ändelsen -m i ackusativ: Salutate Andronicum et Iuniam cognatos et concaptivos meos. I Paulus originaltext är ändelsen -ν korrekt för båda genus:Ανδρονικον και Ιουνιαν. Man kan inte heller med säkerhetanklaga de senare översättarna för kvinnodiskriminering, dekanske bara var slarviga eller mindre kunniga. Även Johannes varokunnig. Han beordrade bokbål och tyckte att bas relieferna i Per-gamon som numera bevaras i Berlin var djävulens tron.

Hela vår moderna civilisation grundar sig på ett oräkneligt antalspråkliga fel och bygger på missuppfattningar, uppsåtliga för -falskningar samt individuella och kollektiva hallucinationer. En hel livsåskådning härleds i slutändan ur Paulus solsting på Da maskus vägen eller en banal neuro logisk åkomma. Inte under-ligt att hela vår civilisation är och alltid har varit i kris. Cæsar lanserade idén om kejsardömet, en idé som tyranniserat Europagenom historien. Napoleon gav oss våra moderna ideal, båderomantiska och krigiska samt gräns kontroller och nationellapass. Muhammed upprättade en alternativ värld. Epilepsin somdessa stora män led av förmörkar inte för ett ögonblick derasstorslagenhet och intellektuella värde. Vi lever i en värld somdanades av dessa epileptiker plus ett oräkneligt antal maktgalna.”Vi är normala människor som föds på ett världsomfattande

sinnessjukhus, där de sjuka styr de friska”, skrev både VladimirMajakovskij (*1893 †1930) och markisinnan Almansa de Gusmão y Pombal (*1933).

Nun

c es

t bi

bend

um.

An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur? Vet duinte, min son, hur lite förnuft som styr världen? sade kanslern greve Axel Oxenstierna (*1585 †1654) på latin i sin sotsäng.

Si le nez de Cléopatre eût été plus court, toute la face de la terreaurait changé. Om Kleopatras näsa hade varit lite kortare227,skulle hela jorden ha sett annorlunda ut, sade den franske tänk -aren Blaise Pascal228 (*1623 †1662) i någon annans säng.

Die Weltgeschichte ist auch die Summe dessen, was vermeidbargewesen wäre. Världshistoria är också summan av det som manhade kunnat undvika, sade Konrad Adenauer (*1876 †1967).Generalen Charles de Gaulle (*1890 †1970) sade i ett av sina

tal till den franska nationen: Il ne doit pas nous étonner que not-re société marche néanmoins, en dépit de nos erreurs fondamen-tales. Pour se consoler, on peut dire la même chose sur la civilisa-tion humaine tout entière qui, depuis les plus anciens temps histo-riques commet les plus graves erreurs de la pensée ayant desconséquences désastreuses contre l'humanité et au mépris de ça,ça marche toujours. N'oublions pas que l'histoire mondiale c'estl'histoire de la folie universelle. C'est là que les psychanalystess'arrangeront mieux de se donner la peine de nous expliquer l'inexplicable et le mystère de la survivance de l'humanité endépit de sa démence. (Man får inte förvåna sig över att vårt sam-hälle fungerar ändock, trots våra grundläggande misstag. Vi kantrösta oss med att man kan säga samma sak om hela den män -skliga civilisationen. Sedan urminnes tider begår civilisationen devärsta tankefel med katastrofala återverkningar på mänsklighetensom följd. Ändå fungerar det fortfarande. Man får inte glömma,att världens historia är dårskapens historia. Det åligger psyko -analytikerna att försöka förklara det oförklarliga och hur detkommer sig att mänskligheten överlevt trots sitt vansinne.)Ivan Vinogradovitj Paharenko, sovjetisk ambassadör i London

1953, svarade på engelsmännens spydigheter: Quant aucontraste entre les plus estimées et les plus désavouéesfaçons d'exercer le pouvoir, c'est étonnant comme les simi-litudes entre les différences différencient les similitudes.(När det gäller kontrasten mellan de mest uppskattade ochde mest förkastliga sätten att utöva makt på, är det förvå-nansvärt hur likheterna mellan skillnader skiljer likheterna.)

Victor Ravini 141

Kleopatra68-30 f Kr

In vitro veritas.

Historikern Golo Mann – Thomas Manns son – brukade inle-da sina föreläsningar i Amerika: The worlds hysteria, I mean theworlds history… Han bröt så förfärligt på tyska, att man aldrigvar säker på om han menade historical eller hysterical. Därförkorrigerade de amerikanska feministerna Golo Mann och kräv-de, för jämlikhetens skull, att han skulle säga her-story.Fredrik Barbarossas (1152-1190) hovnarr grimaserade och

jämrade sig: ”Om dumheten skulle göra ont, då skulle man kunnase alla gå på torget och hålla huvudet i händerna, skrikande avsmärta; stark ast skulle de galningar skrika som styr världen.”Akbars hovnarr sade att ”olika folk skrattar åt olika saker och

somliga skrattar inte alls. Dårar, religiösa ledare och maktutöva-re tål inte skratt. Allt politiskt tal riktar sig till folk som inte för-står maktens utspel. Makthavarna är förtjusta i undersåtar somlyssnar på maktens monolog.” En omfattande antologi av denneokände hovnarrs visdom har bevarats tack vare brevväxlandetmellan Krakowski och Reuchlin. Till biskoparnas förtvivlan fort-satte deras korrespondens även efter det att båda var döda. Föratt undvika repressalier signerade avsändarna Ridendo CastigatMores (latin: genom skratt förbättras moralen). Man vet ingen-ting om vilken bakgrund stormogulens hovnarr hade. Det endaman vet är att han på alla språk kunde säga att han ingenting kun-de, medan de flesta inte kunde säga det på sitt modersmål.

Krakowski skrev till Thomas Morus (*1478 †1535): I amsuspicious about religion because of its claim to be satisfiedwith not understanding. We invented God and Godinvented Universe. The Universe needs an explanation.Instead we are looking for an alternative cosmology.Thomas Morus medgav att kristendomen var absurd,och att det inte var en ateist som påpekade dess absurdi-tet, utan själva kyrkofadern Tertulian us. Det var hansom skrev: credo quia absurdum, jag tror emedan det ärabsurt. Man tror gärna på absurditeter, och även omman inte gör det, lever man med dem. Världens religioner

och även hela civilisationen bygger mer på tro än på kunskap.Människan har en inbyggd rädsla för kunskap, och fort farandefinns det många som har svårt att förstå varför ett bi blio tek ärminst lika heligt som en kyrka eller någon annan kultplats.


Victor Ravini 143

När Europa på 1800-talet uppfattade att buddismen var enateistisk religion aktualiserades åter den bibliska myten om detutvalda folket i tre ateistiska versioner. Darwin uteslöt postulatetmed skaparguden och ersatte Gud med hypotesen om naturensselektiva urval bland en serie mutationer som han observeradeoch i avsaknad av förklaring absolutiserade till en dogm. Marxomarbetade myten till en övernationell version, där Jahves platstogs av ”den historiska nödvändigheten” och där det utvaldafolket blev proletariatet. Den nye profeten skapade således denfjärde judiska religionen, och tillskrev proletärerna, som var likafattiga som han själv, den messianiska rollen. Freud som tvivladepå allt, förpassade Gud till det undermedvetna och legitimeradepsykoanalytikerna såsom det utvalda folket. I föreläsningarna som Mircea Eliade höll för sina medfångade

järngardister kallade han psykoanalysen den femte judiska reli-gionen. När han tog avstånd från järngardet förstod alla att haninte kommit in i den religiös-nation alistiska rörelsen av överty-gelse, och att han inte heller av övertygelse tog avstånd från den.Han tvivlade på båda ställningstagandena och på allt han skrev.Man har sagt att människan var religiös redan vid sin tillkomst

och kanske även innan hon blev till människa. Hon grundade sintillvaro på tron om att det finns en metafysisk verklighet eller attdet inte finns. Vi vet inte huruvida djuren har eller inte har någontro på en verklighet bortom det synliga. Det enda som skiljer män - niskan från djuren är skrattet och konsten som skapas för kon -stens egen skull, med andra ord behovet av att skapa en alterna-tiv verklighet som en replik till den redan befintliga. Den imagi-nära verklighet en anses vara vackrare, bättre eller vara en kritikmot den som står till buds och som människan är en del av. Mankan tro på den ena eller andra religionen, eller inte tro på någonreligion alls. Men kan man leva utan att tro på den virtuella världsom skapas genom dialogen mellan konstnär och publik? Allareligioner utesluter skrattet. Det är bara Bibelns Gud som fårskratta i höjden. Men det får också konstnären och dess publik.Påve Clemens IX (1667-69) flyttade Drottning Kristinas för-

falskade brev från fodralet till ett relikvarium som aldrig tidigareinnehållit något annat än vinflaskor av sorten Lacrima Christi.Han använde fodralet som en hattpinne för sin påvliga tiara.Bo

num

vin

um e

t m

usic

a læ

tifica

t co

r ho

min

i. (E

cl. 9

:7)


Under Clemens X (1670-76) försvann det gyllene fodralet hösten1674 från påvens omklädningsrum i Peterskyrkan i Rom. Det gickolika rykten: att det hängde samman med skandalen Berluzzi ellermed den extensiva tillbyggnaden av Palazzo Altieri eller med kar-dinalen Paluzzi degli Albertonis vanärande reträtt från politiken.Ingen förstod vad saken hade med det schweiziska gardet att göra.Fodralet har fortfarande inte återfunnits.229 Doldahavs -

rullarna – som varit försvunna sedan drottning Kristina flyttadetill Rom – hittades nyligen av en slump i en lada bland andrahandskrifter. Gurgelheim forskarna körde parallellt olika data -register och listor på personer, titlar, och allt möjligt från helavärlden. Så associerade de Krakowskis titel doctor eremitus till enhandskrift vid Uppsalabiblioteket som var registrerad under nam-net Codex Eremiticus och låg bortglömd bland flera tusen andraoutforskade handskrifter som samlar damm. Det finns inte till-räckligt med personal som kan gå igenom alla värdefulla skriftersom finns på gamla bibliotek, och det finns inga pengar för var-ken fotografering eller inscanning eller för att föra ut dem i detvetenskapliga krets loppet. I Uppsalaregistret doldes Dolda-

havsrullarna eller Codex Ermeticus under namnet CodexEremiticus. Vem gömde den värdefulla handskriften genomatt registrera den under ett falskt namn som påminde om

Krakowskis doktorstitel, och varför? Var det någon bibliotekariesom befarade att Kristina skulle ta den med sig till Italien? Flera forskare från olika universitet har anmält sitt intresse att

komma till Uppsala för att dechiffrera Doldahavsrullarna. De ärförvånansvärt nog färre till antalet än vad man kunde ha förvän-tat sig. Orsaken är att de flesta universitet, framför allt i Europa,dras med svåra ekonomiska problem och inte har råd med huma-nistiska projekt som inte förväntas generera någon ekonomiskvinst. Om det kan vara en tröst, så kan man också påpeka att inteheller de tekniska fakulteterna går mot blomstrande tider. Sta-tistiken visar att den enda blomstrande branschen nuförtiden ärbrottsbranschen, och att brottsligheten ökar när man drar ner påutbildning och kultur. Investeringar i utbildning och kultur geravkastning efter femton-tjugo år, vilket för de flesta politiker är enoöverskådlig tid. Om staten inte svarar för sjukvård, utbildningoch kultur – vad sysslar då staten med? Det finns politiker i nu -

Kardinalen Paluzzi degli Albertoni

Victor Ravini 145

varande Mongoliet som anser att kulturen inte skall bekostas avstaten utan av dem som konsumerar kultur. Nästa steg i denna Djingis khan-inspirerade logik: sjukvård skall inte heller bekostasav staten utan av de sjuka, och skolor skall bekostas av elev erna.Vad tillfaller staten att bekosta, en armé av soldater med läs -svårig heter som varken förstår disciplin eller något annat? Böcker enar och håller folket ihop. Böcker räddar nationen när

den blir trängd av maktsammanslutningar och av större språk.Dechiffreringen av Doldahavsrullarna pågår, men forskningen

försvåras av synliga och osynliga hinder. Vem är den rättmätigeägaren till rullarna? Regeringen i Prag gör anspråk på hand -skriften eftersom den tillhörde klostret Strachow innan den f ördestill Uppsala. Vatikanen som lånade ut Doldahavsrullarna till kejsar Rudolf II kräver att handskriften skall komma tillbakadirekt till Rom. Spanien anser inte att Cortés hade skänkt hand -skriften till påven, utan bara lånat ut den, och i avsaknad av någotkvitto står ord mot ord. Påven Johannes Paulus II:s besök i Lati-namerika var nära ett fiasko, då högljudda mexikaner ställdepåven mot väggen och krävde tillbaka både handskriften och detgyllene fodralet, särskilt det sistnämnda. De bestrider att det komfrån Asien och hävdar att det var tillverkat av mexikanskt guld. Svaga röster höjdes från Indien, men de avfärdades lätt då

ingen kunde precisera någon ägare. Varken silkesrullarna ellerfodralet kan berätta vilka händer som smekte dem, vilka ögonsom beskådade dem och över vems axel, och inte heller hur fodra -l et hamnade i Stilla havet. Transporterades det kanske på en båtsom kantrade på Indus eller Ganges i Indien och eventuellt påYangtze-kiang eller Hwang-ho i Kina? En del före detta sovjet -republiker tar på sin ed att den omtvistade handskriften skrevs nedjust på deras territorium. Moskvahistorikerna har sin egen upp-fattning vilken man inte ens behöver nämna. Den labyrintiska trå-den leder tillbaka till Uppsala, där materialet harsitt ursprung. Eftersom Doldahavsrullarna harfärdats jorden runt och anlänt till baka tillursprungsorten, anser Uppsalabiblioteket attman har satt punkt för ägandetvisten.Nyligen har man också hittat Krakowskis

guld ring med heliotropstenen. Inskriften på

Dubium sapientiae initium.

stenen blandar tecken från olika alfabet. Varje tecken användssom ett ideogram. En sex uddig stjärna ✶ kan vara en solsymboloch står som motpol till månsymbolen ☾. Mellan de två himla -kropparna finns en fyrkant dividerad i fyra rutor av ett plusteck-en ⊞ vilket kan vara en symbol för jorden. I samma schatull harman hittat flera identiska kopior av ringen. Andra identiskakopior hittades på olika ställen i olika länder, vilket bekräftarhypotesen om en kollektiv identitet.

Högutbildade kvinnor ingick i ett slags internationell kvinno-förening vars outtalade syfte var att förse medlemmarna med enmöjlig överlevnadsstrategi och stödja dem att förverkliga sigsjälva i det intellektuella och konstnärliga livet. Föreningensgemensamma mål var att leta efter Doldahavsrullarna. Det fannsinga inträdesrestriktioner varken vad gällde folksslag eller religi-on. Det anses att organisationen grundades i södra Frankrike,tidigast vid normandernas ankomst och senast under utrot-ningskampanjen mot kättarna. Organisationen spred sig även tillandra länder, överallt där nya skolor och universitet öppnades.De flesta av medlemmarna arbetade som läkare och gjorde över-


Inval av en ny medlem i den internationellakvinnoföreningen ochtilldelning av kollelktiv identitet.

Var

och

en a

v os

s är

död

lig, t

illsa

mm

ans

är v

i ödö

dlig

a.Si

ngill

atiu

m m

orta

les,

cunc

tim p

erpe

tui.

Victor Ravini 147

sättningar på olika språk. Kvinnoföreningens oskrivna stadgarkrävde diskretion. Man fick inte bekymra sig för mycket ommedlemmarnas privata liv så länge det inte skandaliserade deutomstående. Men dåtidens lagar förbjöd alla former av förkläd-nad. Vid upptäckt i manlig dräkt brändes kvinnor på bål.Vi kommer kanske aldrig att få reda på deras verkliga identi-

tet. De kunde lika gärna ha varit judinnor, kristna eller muslims-ka kvinnor. Det går inte heller att fastställa vilken som är Ams-terdamus Krakowskis originalring och vilka som är kopior. Allt-så, därifrån fick Lessing sin inspiration till ringen som Nathan derWeise,Natan den vise, lämnade i arv till sina tre söner.Texten på heliotropstenen uppmärksammades först av Goethe

som på äldre dar föreslog dechiffreringen: ”Även den vackrasteflicka kan inte erbjuda mer än vad hon har.” Mircea Eliade trod-de sig ha identifierat ett balkanskt ordspråk: ”När det gäller attäta och dricka måste man anstränga sig, men om man inte kanarbeta då kan man inte det.” Enligt Schopenhauer innehöll inrist-ningen en av Konfucius aforismer: ”Var snäll, och de som intekänner dig kommer att kasta smuts på dig; fortsätt att vara snäll,och de kommer att känna dig.” Men aforismen återfinns inte hosKonfucius, och man vet inte varifrån Schopenhauer tog dettaoptimistiska citat. Den minst kontroversiella tolkning230 somföreslagits för texten på Amsterdamus Krakowskis ring lyder: ”Vilever i en orolig tid.”231Det är omöjligt att datera ringen.Det första avsnittet som dechiffrerades i Doldahavsrullarna

var ett matlagningsrecept.232 Besvikelsen blev så stor att manskyllde på dataprogrammerarna som kanske hade gjort något fel.Dessa kontrollerade, och det var inget fel på datasidan. Mankom på idén att pröva receptet. Svårigheten bestod i att ingenkände till de måttenheter som brukades i den försvunna kultursom alstrade Doldahavsrullarna. Råvarorna stämde inte hellermed det som nuförtiden står till buds. Manchansade och man tillagade enligt receptet spe-ciella vitlökskorvar, om korvar nu var den rikti-ga översättningen. Samtliga forskare var – av korvarnas smak att

döma – överens om att man hade lyckats meddechiffreringen. De blev både glada och besvik-

Noli me tangere.

Se non è vero, è bene trovato.

Nosce te ipsum.

✩ ☽


na. Staten ville inte längre be vilja anslag för att fortsätta dechiff-reringen av det man trodde vara en kokbok. De största livsme-delskedjorna i Europa ville inte heller sponsra översättningen aven föråldrad kokbok, skriven på ett dött språk.Dechiffreringen av Doldahavsrullarna kunde fortsätta tack

vare Aga-Ban, alias Atalij Almatov, den rike kirgisen från Alma-Ata i före detta Sovjet som påstår sig härstamma från Djingiskhan och som fortfarande äger tre av de fyra ryska banker hanstartade i Genève 1995 med ett garantikapital som överstigerUSA:s årsbudget. Aga-Bans smeknamn är Ali, alias Aliosha undersovjettiden. Han anser sig ha en direkt anknytning till Doldaha-vsrullarna, och sponsrar forskningen. En enda invändning hadehan, och strök med sin guldpenna över siffran som forskarnahade föreslagit. Ovanpå skrev han: obegränsad tills nya disposi-tioner. Han kräver att forskningsresultatet hemlighålls. Närforskningsgruppen blir klar med dechiffreringen vill exilbankirenAga-Ban ha texten översatt till kirgisiska och tryckt på bästamöjliga papper i en upplaga på ett exemplar.233

Alla matlagningsrecept i Doldahavsrullarna var korrekta, ochdet har senare visat sig att de fyllde en särskild funktion i texten.Avsnitt bestående av matlagningsrecept var de lättaste att dechiff-rera, och hade infogats i rullarna för att vilseleda eventuella obehöriga blickar och för att skydda merparten av texten, somhemliggjordes. En stor del av den resterande texten i Doldahavs-rullarna är skriven på det icke belagda språk som konventionelltkallas indoeuropeiska, och som inte har lämnat några skriftligaspår efter sig. Doldahavsrullarna innehåller den enda text somfinns på indoeuropeiska.Upptäckten av det försvunna indoeuropeiska språket anses

vara det viktigaste som hänt i språkvetenskapens historia; viktigare än Champollions dechiffrering av hieroglyferna ochGrotefends dechiffrering av kilskriften. Forskningsresultatenvisar att handskriften är skriven på flera språk, bland annat for-nnordiska, hettitiska, tochariska och indoeuropeiska. Texten påindoeuropeiska i Doldahavsrullarna är ett arkiv, indoeuropéernasurkundssamling, men ingen vanlig samling av akter utan derashemliga arkiv. Det föregår gamla Roms legender, grekisk ochnordisk mytologi. Georges Dumézil har redan analyserat para -

llellen mellan spionerihändelserna i den gamla romerska legen-den, där en kvinna vars namn är okänt öppnar portarna förangriparen mot betalning i guld, och liknande spionerier i nor-disk mytologi där vi påträffar en liknande förräderska vars ersätt-ning är okänd men som vi vet hette Guldrus.Litteraturvetarna vid Gurgelheimuniversitetet anser att spion-

romanen som separat genre inleds 1903 med The Riddle of theSands. A Record of Secret Service av Erskine Childer (*1870†1922). Han var själv engelsk spion i Tyskland, vapensmugglareunder första världskriget, och organiserade efter kriget underrät-telsetjänsten för den republikanska armén på Irland. Det förstaspiontemat förekommer redan hos James Fenimore Cooper 1821i The Spy. A Tale of Neutral Ground. Men spionämnen före-kommer även tidigare som till exempel i Iliaden eller Bibeln.Strax efter grekernas ankomst till Troja ertappas Odysseus av

kung Palamedes under ett försök att hoppa av till trojanerna.Odysseus simulerar tillfällig galenskap och räddar sitt ansikte.Han hämnas på den ärlige Palamedes. Odysseus gräver ner pengar i Palamedes tält och förfärdigar ett falskt brev där troja-nerna tackar för det begångna förräderiet samt omnämner densumma pengar de betalt. Inför de grekiska kungarna påstår Odysseus att han hittat brevet hos en fånge som blev mördadinnan denne kunde bestrida anklagelsen. Pengarna hittas, Palamedes döms och stenas. Odysseus själv kastar den dödandestenen. Vidare går Odysseus med Diomedes i förklädnad på spaning och träffar på den trojanske spionen Dolon som de tar tillfånga. Genom utpressning och tvetydiga löften får de alla informationer av den fege Dolon som de därefter omgåendedödar. Vi kan dock inte här erinra om alla Homeros spion -historier. Vergilius beklagar i Aeneiden den tragiska händelsenmed spionerna Euryalus och Nysus. Dessa två gör så grova fel attman snarare kan tro att Vergilius tragiska ton är ironisk.Alla dessa välkända spionberättelser, även de mindre kända

från Doldahavsrullarna, ger händelserna en mytologisk färg, mende är också så noggranna skildringar att de förmodas redovisa enhistorisk verklighet. Även Bibeln är fullspäckad av spionerier ochförräderier, stundom betraktade ur förlorarens och stundom urvinnarens synvinkel. ”Josua sände hemligen ut två spejare och

Victor Ravini 149

sade: ‘Gån och besen landet och Jeriko.’ De gingo åstad och kom-mo in i ett hus där en sköka bodde, vid namn Rahab” (Josua:2,1.), där de övernattar. James Bond kunde inte ha gjort annor-lunda. De räknade med den brännmärkta fruns förtrytelse motsitt eget folk. Statssäkerheten i Jeriko var på sin vakt, underrättadom Josuas planer, och kontraspionaget övervakade Rahabs hus.”För konungen i Jeriko blev inberättat: I natt hava några mänkommit hit för att utforska landet.” (Josua: 2,2) Jerikos poliskommer strax efter spionernas ankomst för att arrestera dem,men kvinnan gömmer dem på taket under linstjälkar och sätterpolisen på fel spår. Efter att luften rensats, lämnade Rahab tre vik-tiga informationer (Josua: 2,9-11): ”förskräckelse för eder har fal-lit över oss, ty vi hava hört huru Herren lät vattnet i Röda havettorka ut framför eder”. Den andra: jerikoborna hade hört också ”vad I haven gjort med amoréernas konungar”. Och slutligen: ”alla landets inbyggare är i ångest för eder, numera har ingen modatt stå eder emot”. Rahab uppvisar politisk intuition, erkänner att israeliternas Gud har all makt och därför hjälper hon och bön-faller den kommande segraren att skona hennes föräldrars ochsyskons liv och egendom. Hon visste att för israeliter var familjenlika viktig som för henne, och de uppskattade att hon tänkte påfamiljen och inte på egen vinning. Följaktligen iscensätter Josuadet så kallade undret med förbundsarken och stenen i vattnet(Josua: 4,3-9) som israeliterna gick på över Jordan. Därefter bryter de ner Jerikobornas psyke med högtidlig truppuppvisning,marscher och trumpetspel dag efter dag. De belägrade kan intelängre försvara muren som stormas – eller som i bildspråk faller. Det förmodas att även Doldahavsrullarna under mytologisk

täckmantel och sanningsförskjutning arkiverar hemligheter omindoeuropéernas omflyttning från Centralasien till Europa. Harden skett på fredligt eller på störande sätt? Kommer vi att få vetamer om deras vägar och etapper: var, när och med vilka folksslagindoeuropéerna kom i kontakt, samt vilka spänningar och kon-flikter de hade med Europas urbefolkning? Kommer vi att kunnakasta ljus över frågan om hur vi i fortsättningen skall betrakta helaproblem atiken: som indoeuropéernas invandring eller erövring?Arkivet i Doldahavsrullarna börjar med oändliga genealogier:

vem som var vems son och vems sonson. Betydligt intressanta re


är de avsnitt som genom väl utvalda metaforer talar om indo -européernas underrättelseverksamhet i samband med den mas -siva vandringen. Dessa metaforer var avsedda att göra texten obegriplig även för samtida indoeuropéer som inte var insatta i den hemliga verksamheten, en verksamhet som bedrevs på fleraplan: för det första deras inrikes spionage bland de styrande sominte var överens om en gemensam politik, och för det andra deras utrikes spionage bland Europas olika folk som de underkuvadeoch tvingade att gå över till segrarnas dräkt och språk. Vi får ald-rig veta huruvida härskarnas, medlöparnas och deras fiendersnamn är riktiga eller bara hemliga täcknamn. Alla gestalterbeskrivs med ett slags gloria. De har sagolika egenskaper ochutför osannolika gärningar. En anmärkningsvärd mening väckeruppmärksamhet eftersom den återfinns hos maya-folket i en nyli-gen dechiffrerad text på en väggmålning i Uaxactun i Mexico, ochenligt Sir James Frazer hos alla folkslag i världen i form av småsagor eller ordspråk: ”Det finns bara två sorters människor – degoda och de onda, de ärliga och de oärliga, de pålitliga och deopålitliga; gränsen mellan dessa två sorters människor går raktgenom var och ens hjärta.”I nuvarande forskningsläge är det svårt att pussla ihop mosaik -

bitarna och de små berättelserna i Doldahavsrullarna. Man för-söker urskilja om de framställer faktiska beskrivningar eller omdet var med avsikt att sanningen skulle ligga dold bakom levandebildspråk och döda metaforer. Den tilltänkte mottagaren skullesjälv söka och välja bland spegelvända nycklar för att låsa uppspegelvända metaforer och förstå budskapet i dess riktiga dimen-sioner och innebörd. Med rätt nycklar kunde man gå in i textens källare och dricka ur livets vin. För en oinsatt läsare är Dolda -havsrullarna bara en svårbegriplig text, struktur erad som en laby -rint med fällor på gränsen mellan fakta och spegelvänd sanning. En erfaren läsare kan dock skilja allvar från ironi och tappar

inte balansen när det är halt under mattan. Han eller hon ser i spe-geln den osynliggjorda sanningen och förstår att varje inverteradsanning är en metafor för en djupare sanning, att en ofullständigtutsagd sanning ofta är en mångfacetterad sanning som hänsyftarpå parallella och oändliga sanningar. Alla syllogismer är logiskaoch ett gyttjebrottning mellan motstridande sanningar kan vara

Victor Ravini 151

både avslöjande och berikande för den ena eller den andra parten. En sanningsförskjutning kan belysa den mångfasetterade sannin -gen ur flera vinklar. När man inser att sanningen är relativ blir allaauktoritetsanspråk löjliga, all maktutövning fåfäng. I avvaktanpå historiens domslut, kan man bara skeptiskt skratta i förskott.Skrattet är det mest bitande svaret på maktens monolog, eftersomgalenskapen tappar kontrollen inför skrattet och går överstyr.Som alla labyrinter är metaforerna också en form av prövning.

Man knäcker kod efter kod och bakom varje låst dörr upptäckerman att den enda sanningen är människan och att humanismenär ledtråden för att hitta vägen ut ur labyrinten. Att låsa upp dör-rar och riva ner murar ger förstärkt kraft för att älska ljuset ochgenomskåda mörkret. Glädjen över att forska i böcker, öppnafönstret och komma ut i de batten med ett filosofiskt leende på läpparna är Doldahavs forskarnas – och läsarnas – bästa belöning.


Victor Ravini 153

NOTER1 I Sankt Petersburg bevarades Codex Argenteuspå Eremitagemuseet. Den var aldrig tillgänglig förallmänhet eller forskning. Den förvarades på lag-ret, i en av de många lådor som bar en etikett medinskriften Tjerezvytjajno Tajno (ytterst hemligt).Efter glastnost och tövädret i Ryssland visade deryska myndigheterna sig villiga att öppna alla des -sa lådor för såväl ryska som utländska forskare.Tyvärr hade den ryska maffian varit snabbare ochtömt lagret på de mest värdefulla dokumenten.Codex Argenteus är kanske redan såld utomlandsoch ligger i en privat samling, undanhållen allforsk ning. Interpol inkopplades, och försökte kom -ma underfund med vilka personer från den ryskamaffian som borde mutas för att få dokumententillbaka. Spaningen finansierades av Aga-Ban.Hans identitet framträder efter hand i texten.

2 Tingets talesman förkunnade domen som ett sakralt yttrande med rytm och allitteration:Enligt Upplandslag: Enligt Södermannalag:jag dömer digtil kununx ok kununx dömistil krunu ok riki styrælandum radhæ ok fridh (at) haldælag at styrkiæ(Karl Olivecrona, Das Werden eines Königs nachaltschwedischem Recht. Der Königsritus als magischer Akt, Lunds universitets årsskrift. N. F.Avd. 1. Bd 44. Nr 1, 1947, s 9-10.)

3 Kungens sakralitet i Skandinavien bestrids avWalter Baetke. Han är grundare till den tyska hyperkritiska skolan i Leipzig som tvivlar på allahistoriska källors tillförlitlighet. (Walter Baetke,Yngvi und die Ynglinger – Königsheil und Kult –Eine quellenkritische Untersuchung über das nor-dische “Sakralkönigtum“, Akademie Verlag Ber-lin 1964. Sitzungsbericht der Sächsischen Akademie der Wissenschaften zu Leipzig, Philo -logisch-historische Klasse, Band 109, Heft 3.)

Den hyperkritiska inriktningen importeradestill Frankrike. En del franska hyperseriösa profes-sorer menar att det inte går att strikt vetenskap-ligt bevisa Napoleons existens. Även alla doku-ment och bilder rörande Hitlers existens betraktassom högst tvivelaktiga. Andra världskriget har aldrig ägt rum, inte ens för dessa professorer somsjälva har bevittnat kriget. De anser att till och

med deras egna minnesbilder och fotolegitimatio-ner från krigstiden saknar vetenskapligt värde.

En del forskare vid universitetet i Gurgelheimaccepterar den franska kristallklara logiken: det går inte heller att vetenskapligt bevisa att dessa hyperkritiska professorer existerar, trots attde är vid liv. Alla bevis om Auschwitz, Dachau,Buchen wald med mera underkänns av denna hyperseriösa historievetenskap, vilket hjälper förbrytaren att känna sig bättre till mods.

En uppmärksammad idéströmning i Tysklandpåstår att Berlinmuren aldrig funnits och att allabevis om dess existens är förfalskningar. De väl-kända bilderna med jublande folk på Berlinmurenpåstås vara bilder på huliganer efter en fotbolls-match. Oacceptabla sekvenser från historien faller således bort.

4 Forskare i Uppsala har lagt märke till en stilise-rad runskrift, den så kallade samgermanska elleräldre futharken (24-typig) blandad med ett för-svunnet arabiskt alfabet bevarat i skrifterna förden zoroastriska liturgin. Dessa avsnitt alternerarmed tibetanska ideogram och med avsnitt där vipåträffar ord från tochariska (ett fascinerande indoeuropeiskt språk) skrivna med en blandningav olika arabiska alfabet. Orden användes somideogram för motsva ran de ord på ett språk som i sin tur är en blandning bestående av ord från flera altaiska språk, indo europeisk grammatik ochsemitisk polysemantism. Samtliga avsnitt inledsmed gyllene bokstäver. Därför kallas handskriftenför Codex aureus…

5 Språket är en blandning av äldre runsvenska ochen västkinesisk dialekt blandad med rester av deskytiska och tochariska språken, nära besläktatmed sanskrit såsom det bevarats i buddistiskakloster på gränsen mellan norra Indien och Tibet.Avsnitten på andra språk är senare tillägg, senastfrån åren 712-751. Ett tilläg beskriver hur abbas-siderna störtade omajjaderna år 750. På flodenTalas påstås dessa ha besegrat kineserna. Påståen-det om seger styrks av muslimska lyriker men kinesiska källor och även Vatikanen ignorerarhändelsen. Delar av texten i Doldahavsrullarnaoch även fodralet kan eventuellt relateras till dentibetanska blomstringstiden under munkkungenK'ri-lDe-gtsug-bTsans (sic!) erövringar (704-755).

De avsnitt som står på äldre runsvenska härstammar från den ursprungliga varianten som

kallas för Codex argenteus Caspicus. Mer ellermindre direkt kan innehållet i Codex argenteusCaspicus förknippas med kultcentrat i gamlaUppsala och inte med Gotland, som de lun densiska forskarna tidigare ansåg.

6 A K Majumdar, “Das Islamische Spät-Mittel alter“, i Propyläen Weltgeschichte, eineUniversal geschichte, band 10, Berlin, 1991.

7 Att döma av det arabiska alfabetets kufiskaegendomligheter som var typiska för den tidenvid utkanten av det samanidiska riket.

8 I den gamla provinsen Jalalabadwastan.

9Handskriften utarbetades troligen av en multi-nationell grupp som levde i en pluralistisk miljö.Man kan urskilja olika handstiler, olika språksamt metaforer och referenser som kan relaterastill olika kulturer: nordisk mytologi, nestoria-nism, hinduism, buddism och konfucianism. Beträffande innehållet kan ingenting förknipasmed islam. Varken författaren eller den tilltänkteläsaren kan ha varit muslimer. Tvärtom, textensarabiska alfabet var avsett att vilseleda muslimer.

10Mangou, Möngke, eller Hsien Tsung (1251-1259), barnbarn till Djingis khan, erövrade Kina.

11Moses (1300-1200-talet f Kr). Egyptiska dokument garanterar inte Moses historicitet.Minst två egyptier med namnet Moses förekom-mer på 1300-talet f Kr. I sin egyptiska form ver karnamnet vara en förkortning av ett teo forisktnamn som slutar på -mesis, -moses eller - msès, ochvars första del är ett gudanamn, efter modellenRa-msès, Rada-mès, Radu-mès, Thut-mès ellerThut-mosis, Ah-mosis, Dedu-moses, Ka-moses,Amen-mesis, Am-nesis. Enligt den hebreiska tradi-tion som blandar ihop historiska och legendariskaelement var Moses monoteist. Monoteismen infördes i Egypten av Echn-aton (1350-1334) ocholagligförklarades sedan. Eftersom Aton-kultenvar den enda kända monoteistiska religionen i Egypten, var troligen Moses fullständiga namnAton- Moses, och man kan förstå varför den förstadelen i hans namn var mindre känd. Moses fördeut sitt folk ut Egypten mellan 1300-1290 f Kr. De tio bud och två löften (2Mos. 20) som hanpåstår sig ha fått av en Gud vars namn var okäntför israeliter är för filologer ett plagiat av hettit-kungarnas påbud i Anatolien. Moses hade tidigare arbetat i fyrtio år i den libyska öknen

som herde för getter, och hade dålig kännedomom öknen öster om Egypten. Han irrade omkringi fyrtio år och nådde ett mål som i vanliga fallskulle ha tagit en vecka eller två att gå till fots.Dessutom hade han dålig intuition, eftersom hangav israeliterna sanden och lämnade oljan åt ara-berna.

Man kan förstå varför Moses bror Aron intehade någon stor tillit till honom. Aron tyckte attdet var klokare att samla allt guld från folket ochförvalta det efter eget gottfinnande.

Å andra sidan innehåller Bibeln böcker som är präglade av stark monoteism och är äldre än Moses andra bok Exodus, exempelvis Moses första bok, Genesis, vilken kan relateras till kon-takten med Sumer – långt före kontakten medEgypten – och Job, Bibelns äldsta bok. Innehålls-mässigt kan Job relateras till en tid före den sume-riska och den egyptiska civilisationen, men dessämne är lika gammalt som urberget och moderntsom katastroferna eller debatterna i tidningarna.Farao Echnatons oförklarliga religiösa palats -revolution kan ha sin förklaring i israeliternas


närvaro i Egypten. Dessa var monoteister redanföre Josefs invandring på 1700-talet f Kr. Enligten rabbinsk tradition skulle inte Gud ha valt sittfolk, utan folket valde Gud. Gud gick ut och frå-gade folk om de ville välja honom till Gud. Gudträffade beduinerna och han erbjöd sina tjänster.De frågade Gud vad som krävdes för att han skul-le ställa upp för dem. ”Att ni inte skall mörda.”De tackade nej eftersom det var meningslöst attleva utan fejder och hämnd. Gud träffade på ettannat nomadfolk, och de frågade vad som kräv-des av dem. ”Att ni inte skall stjäla.” ”Vad ska vidå leva på?” Till sist träffade Gud israeliterna,och krävde endast att de inte skulle ha några an -dra gudar. Så valde de Honom, eftersom det varmera praktiskt att bara ha en gud än att ha flera.

12 Jesus, också kallad Messias eller Kristus (* år 7 eller 6 f Kr — † år 30 e Kr i april), profet, timmerman och helbrägdagörare.

13Muhammed (570-632), profet, kamel- och krigförare och versifikatör.

14 Edsvuren krigare.

15 Varjagerna var nordiska vikingar i Ryssland.Varjager är den slaviska varianten av väringar ochär en benämning på skandinaviska välbeväpnadehandelsmän som hemsökte eller vistades i slaviskaländer under vikingatiden. De var också kändaunder namnet rus (från finska ruotsi, som betyderde som drar i åror eller från Roslagen). Från detfinska namnet på svenskar kommer namnet Ryss-land som egentligen betydde svenskarnas land.

16 A Zajaczkowski, Ze studiów nad zagadnieniemchazarskim, Polska Akademia Umiejetnosci, PraceKomisji Orientalistycznej, nr 36, Krakow, 1947.

17 Slavernas apostlar var bröderna Cyrilos (827-868) och Metodius (825-885), två greker frånThes saloniki, eller snarare konverterade judar,vars far troligen var rabbin hos khazarerna. Detvar han som för länge sedan hade färdigställt detså kallade kyrilliska alfabetet. Le rayonnement dela culture byzantine fut prolongé par l’action dedeux érudits missionnaires de Thessalonique, saintCyrille et son frère Méthode, les fils d’un ancienrabbin des Khazares, qui avait depuis longtempsinventé l’alphabet glagolithique pour les languesslaves, dont ils l’ont implanté ensuite parmi les

Victor Ravini 155

slaves, et qui dorénavant sera mieux connu comme l’alphabetkyrillique. (Arnold Toynbee,L’autre Moitié de monde, i Ency -clopédie Elsevier, Paris-Bruxelles,Elsevier Séquoia, 1976, s 376.)Cyrilos och Metodius välkomna-des ofta vid Vatikanen, fick mis-sionärsuppdrag och pengar av på-ven, vilket skulle ha varit en omöj-lighet om de var greker. Från his -torien känner man inte en endastegrek som fått pengar av påven.

18 Detta stämmer väl med AbbaEbans definition av vem som ärju de och vem som inte är det. Enligt honom är denjude som själv säger sig vara jude, för den bordevara galen som säger sig vara det utan att vara det.

19 L’homme qui créa la musique et la poésie liturgique byzantines, héritage commun de tousles peuples chrétiens orthodoxes d’Orient, fut unjuif syrien converti au christianisme chalcédonien,Romanos le Mélode (480-550). Romanos écrivitses hymnes dans l’ancienne koinê attique, maisses mètres et ses mélodies étaient syriens. [Hanvar född i Emesa, Homs, i Syrien] Pour la poésieet la musique grecque, ce fut un nouveau départplein d’inspiration. (Arnold Toynbee, La grande aventure de l’humanité, Payot 1994, s 357.)

20 En 860, une flotile de pirates normands venuede Russie fut à un doigt de prendre Constantino-ple. (Arnold Toynbee, Guerre et civilisation, Paris, Gallimard, 1963, s 533.)

21 Ovanför den österrikiska kejsartronen stod femgyllene vokaler: A.E.I.O.U som förkortning på la-tin för Austriæ est imperare orbi universum. Över-satt på tyska Alles Erdliche ist Österreich untertan(Österrike är satt att härska över allt jord iskt).

22 Den förste kungen i Rom blev Romulus. Denförste kejsaren i Rom blev Augustus. RomulusAugustus blev den siste kejsaren i Rom. Den förste kejsaren i Östromarriket var Konstantinus I(307-337). Han såg till att kristendomen blev ettmaktvertyg. Den siste blev Konstantinus XI.

Rom grundades år 753 f Kr, huvudstaden flyttades till Konstantinopel och föll 1453 e Kr.

Namnet Brutus förekommer två gånger iRoms historia, för den förste och den siste repu-


blikanen. Första gången leder Brutus en samman-svärjning mot den siste kungen och inför republi-ken år 509 f Kr, då han blir konsul tillsammansmed Tarquinius Collatinus.

Andra gången leder Brutus en sammansvärj-ning tillsammans med en annan (C. CassiusLonginus), mot Cæsar år 44 f Kr när det står klartatt Cæsar inte vill återställa republiken. I bådafallen har Brutus ytterligare ett namn: Junius.

Flera regenter heter Henrik IV i olika länderoch tider. De är allihop ovanligt starka personligheter som grundar en dynasti, med undantag av Henrik IV impotenten (1454-1474),den siste i huset av Trastámara i Spanien.

Henrik IV, hertig av Bayern (995-1004; 1009-1017) och romersk-tysk kejsare (1002-1024) under namnet Henrik II helgonet.

Henrik IV (1056-1105), tysk kejsare, fleragånger bannlyst, erkände påvens överhöghet i Canossa den 25-28 januari 1077 men avsatte senare påven och plundrade Rom.

Henrik IV den blinde (1136-1196), grundadehuset av Namur i Luxemburg.

Henrik IV (1160-1190), markgreve av Baden.Henrik IV (1261-1267), hertig av Brabant.Henrik IV (1399-1413), grundade

huset av Lancaster i England.Henrik IV den store (1589-1610),

grundade huset av Bourbon i Frankrike.

23 Arthur Koestler, The Thirteenth Tribe – The Khazar Empire and his Heritage, Oxford University Press, 1986, ss 112-113.

24 The circumstances of the Khazar conversionremain obscure, the depth of the Jewish layer difficult to assess; the fact itself is, however, undis-puted and unparalleled in the history of centralEur asia. Christianity, chamanism and alcoholismwas also fairly widespread among the Khazars. –D M Dunlop, The History of the Jewish Khazars,Princetown 1954, s 363.

25 Ögödëï (1227-11 december 1241), Djingiskhans tredje son. Vid Ögödëïs död övertogs mak-ten av hans änka Törëgënë Nimacar Khatum till1246, då den mytiske prinsen Shaiban delegeradeGüÿüküglü eller Güÿük.

26 Güÿük, Külëgü eller Külügü (1246-22 jul1249), mongol som härjade över hela Eurasien.Som kinesisk kejsare hette han Dingzong.

Vid hans död övertogs makten av hans änka Oghul Ghaymis. Hon reserverade åt sig den östrahälften av den mongoliska väldet och gällandeden västra hälften delegerade hon sin makt åt den mytiske prinsen Shaiban, i vars namn regerade generaler som prinsen Shaiban själv utnämnde.

27 Idén med teleskopiska bilder gick från Koranen till Östkyrkans ikoner: Maria med Jesus barnet håller i handen en ikon föreställande samma motiv – Maria i miniatyr med en ännumindre ikon, och så vidare. Idén övertogs av för-laget Dikt och verklighet, inspirerat av GoethesDichtung und Warheit, i Bukarest. På slutet av1940-talet gjorde sig förlaget lönsamt genom attsälja toalettpappersrullar på vars omslag avteck-nades en rysk björn som skyndade sig till kundenstjänst med en toapappersrulle i handen som påomslaget hade en liknande, miniatyrbild.

28 Abou'z-ziaTevfik-Bey, “Numounèï-Edèbiyat“,i Journal asiatique, 1881, utgiven av Claude Huart.

29Mongolerna kallade sin gud Itog. I det klassis-ka mongoliska språket kallades han för Tangri eller Tengri, ett ord som härleds från tagera (upp-höjd, sublim) och är besläktat med det turkiskaordet teng (norrsken). Hos en del mongoler utspridda i de glesbefolkade områdena i Sibirienstår han än idag i spetsen för en överbefolkad gudapanteon och kallas för Yulgen eller Jul'en.

Mongol erna placerade guden i universumscentrum – vid Polstjärn an. Rester av björnkultenåterfinns i det latinska namnet på Karlavagnenoch Lilla Björnen: Ursa Major och Ursa Minor.Ursa Minors års rörelse med Polstjärnan i centrumsymboliserades av svastikan. Spår av den gamlabjörnkulten återfinns i ortnamnen Berlin, Bernsamt i deras stadsvapen och många andra liknan-de ortnamn som härleds av Bär (björn), och inteminst i välbekanta förnamn som Björn och Ursu-la. Björnkulten var en krigarreligion och i riternaanvändes mjöd som bryggdes på honung.

Vargkulten gav namnen Wolf, Ulf, Ylva ochWolfgang (vargens gång). Germaner, perser, romare och daker hade vargen som krigssymbol.Mongolerna dyrkade solen (husfaderns skyddan-de bror) och månen (husmoderns skyddande syster). Solsymbolen syddes på mannens höger -axel och månsymbolen på kvinnans vänsteraxel.Alla naturreligioner har associerat månfasernamed kvinnans biologiska rytm.

Victor Ravini 157

En relikt av sol- och måndyrkan enhetlig försten ålderns naturreligioner över hela Eurasien lever fortfarande kvar i kristen domen. Jesus uppfattades av romare som Sol invictus och fram-ställdes även på senare tid med en solgloria aveldslågor runt huvudet. Maria målades även långtsenare med fötterna på en liggande halvmåne. I Dialogum Creaturarum som trycktes i Sverige1483 (bevarad i Stockholm på Kungliga Biblio -teket) har Solen manligt och Månen kvinnligt ansikte. Den astronomiska könsindelningen vartypisk indoeuropeisk, och en kvarleva av dennagamla tro kan spåras i latinets och i de romanskaspråkens genus för respektive ord: il sole och la luna eller le soleil och la lune. Intressant är att det svenska ordet sol och det litauiska sáulè härleds från det indoeuropeiska -l- stamordet i maskulin um sauel- som gav det gotiska sauil och dominerar södra Europa (latin sol, grekiskahélios) medan den gotiska synonymen sunno härleds från ett indoeuropeiskt -n- stamord i femininum som gav die Sonne, det engelska sunoch det gammal isländska sunna. AmsterdamusKrakowski för klarade existensen av de två gotiska synonymerna genom soldyrkan vid skildasolpositioner på himlen, som till exempel vid vårdagjämning och sommarsolstånd.

På tyska heter det tvärtom die Sonne och derMond. Detta har andra, mera invecklade orsaker,men idag kan vi inte längre godta förklaringarnasom Amsterdamus Krakowski gav till Reuchlin.Däremot anmärker Krakowski att historien bakom ordet Frau visar hur kvinnan, åtminstoneinom en del av det germanska området, inte kun-de vara subjekt. Hennes identitet var enbart somett objekt tillhörande mannen. Mannen berövadehenne månen och tog således kontroll över hennes biologiska rytm, vilket är mycket egen-domligt för indoeuropéer och har sin motsvarig-het bara i Bibelns och Koranens könsdiskriminer-ing. Reuchlin kunde inte svara på Amsterdamus Krakowskis fråga, varför tyskans die Sonne är femininum. Han hittade inga logiska förklaringarförutom den bristande logik som återspeglas i dettyska språket där orden das Weib, das Mädchen,das Madel (reg), das Mädel och das Gör har samma bestämda artikel som obesjälade ting. De hade sämre social status än der Hund och dieKuh. (Günter Schoepflin u. Alfons von Quiquerez-Goutzwiller, Die Frau in der Vergangenheit, Gegenwart und Zukunft, Zürich-Tübingen,1883. Ny upplaga 1993.)

Ordet Frau kommer från mittelhochdeutschvrouwe och althochdeutsch frouwe som är ett genitiv från ahd. frô, som betyder Herren som harfrö eller spannmål. Från samma ord härleds froh(glad, förnöjd). Hade man spannmål och fru, då var man förnöjd. Det är samma tänkande somhos kineser (Doolittle, Social Life of Ants andChinese, Glasgow, 1908).

Sammanställer man de kinesiska tecknen förkvinna och barn, betyder det hus. Ställer mantecknet för ris bredvid, omvandlas alla tre substantiven till adjektiv och betyder bra. Upprepas barntecknet två eller flera gånger, kandet betyda mycket bra, välbärgad eller lycklig ålderdom. Men det kan likaväl betydahungersnöd. Den demo grafiska politiken i Kinahar mycket att brottas med, både vad gäller mentaliteten och alfabetet.

Släktskapet mellan fru, Frej, Freja och Frauåterknyter den nordiska mytologin till den indo-europeiska gemenskapen. Frej och Freja var bönder, därför framställdes han med en högaffeloch hon med en kvast. Kristendomen avsatte dehedniska gudarna och placerade dem i helvetet.


Frej med sin högaffel blev djävulen och Freja medsin kvast blev häxa. Germanerna dyrkade ugglanoch började dagen vid solnedgången. De ger-manska jägarna och krigarna var verksamma på natten och reglerade sina räder efter månfaserna. Kvinnorna rättade sitt dagliga arbete efter solen.

Kejsar Claudius Julianus Avfällingen (361-363e Kr) skildrade i sina memoarer hur germanernasnattliga krigskörer hindrade honom och den romerska hären från att sova, vilket fick honomatt tänka på att Alexander den store (336-323f Kr) hade hört barbarerna sjunga nattliga krigs -körer i Centralasien. Claudius Julianus var en avsin tids skarpaste filosofer samt en kontroversielloch karismatisk kejsare. Under sina härfärd skrevhan på natten med stor professionalism filosofiskadiatriber och avfärdade hela den kristna teologinsom en irrlära. Han är en av historiens mest intressanta personligheter och fascinerar alla fritänkare. Mordet på honom, under ett krig i Meso potamien, förblev ouppklarat och gärningsmannen oupptäckt. Misstankarna mot enav hans kristna livvakter sopades under mattanav utredningsutskottet. Historiens osynliga handundanröjer karismatiska statschefer. Risken finnsatt de kan styra mänskligheten med förnuft, ochdet är inte förnuftet som gör historien. Alla histo-riens tilldragelser styrs av antingen irrationellaimpulser och antihumanitära intressen å ena sidan, eller å andra sidan av desperata försök attklara sig ur utsatta situationer.

Juristerna synar bara små brott under för -storingsglas och bortser från att alla krig i självaverket är mord. Även heliga eller rättfärdiga krigär kriminella. Försvarskrig är mord i självförsvar,men mord. Krig är en form av kaos, men sätts –paradoxalt nog – igång av nationer eller härskaresom har en klar uppfattning om ordning ochreda. Begreppet krigsförbrytare döljer en djuparesanning: varje krigare är en fredsförbrytare. Det är allenast freden som är helig, inget krig kanheligförklaras. Är ett krig bara en extern konfliktmellan skilda stater och nationer eller en internkonflikt mellan senatus och juventus, mellan gamla män och unga män, mellan de rika som villbli rikare och de fattiga som har blivit för många och svårhanterliga?

Man har uppfattat de mongoliska invasioner-na som kaotiska. Men något annat folk med en så

inpiskad kult för ordning och noggrannhet är intekänt. I det mongoliska hemmet satt mannen alltidtill höger och kvinnan till vänster. Bakom dem påtält väggen fanns vederbörandes astronomiskasymboler. Denna kultiska placering har i Europabevarats bara vid kungliga upp trädanden, vid bröllop och i andra högtidliga tillfällen.

Hos mongolerna arbetade mannen enbart pågårdens högra sida och kvinnan enbart på denvänstra. Samma indelning respekt erades i de runda tälten, där den mystiska geografin varmycket komplicerad och motsvarade den kosmiska ordningen. Facit fanns på himlen. I allaasiatiska tempel placerades männen på höger -sidan och kvinnorna på vänstersidan. I de kristnakyrkorna i det gamla Europa var det likadant.

En del forskare tror att den gotiska stilen sombörjade med den franske abboten Suger och hansritningar för klosterkyrkan St Denis var ett utslagav kätterska tankar. Arkitekturen ämnade gekraft åt själen att ta ett språng upp mot himlen,utan att vänta på Guds initiativ. Andra tillade attvalvet ovanför de gotiska pelarna var inspireratav de mongoliska tälten, vilket är fel. De mongol -iska tälten såg annorlunda ut. Sankta Sofias kupoli Istanbul är inspirerad av de hunniska tält somvar lika runda som de mongoliska. Den gotiskaarkitekturen är inspirerad av seldjuk-turkarnastält som korsfararna såg i Mindre Asien under detförsta korståget. Efter återkomsten från Jerusalemorganiserade munkarna i Frankrike stora festmål-tider med turkiska rätter (som sedan vid det franska hovet utvecklades till det franska köket) i stora tält efter turkisk modell. Churchill sade attdet turkiska köket kommer på tredje plats en i värld en, efter det turkiska och det turkiska.

I den europeiska kulturen har man, långt merän vad man varit beredd att acceptera, både ärvtfrån urbefolkningen före indoeuropéernas an-komst och lånat seder och bruk från de andra kul -turer utanför Europa som man av tradition ned-värderar. Det förmodas att kvinnan i den urgamla religionen innan indoeuropéernas ankomst hadeen central roll, och döden uppfattades som en på-nyttfödelse, en återkomst till naturens livmoder.Rester av denna matriark aliska religion, som äräldre än den nordiska mytologin av indoeuro -

peisk härkomst, återfinns i det tyska Mutter Erde(Moder Jord – det övre och fruktbara jordskiktet)

Victor Ravini 159

och i de alltför ofta åt Mariakulten vigda kyrkor-na Notre Dame, Frauenkirche.

Korstecknet påträffas långt före vår tideräk-ning, till exempel på rödmålade stenar i grottanMas d'Azil i södra Frankrike som är tolv tusen årgamla. Förmodligen var det en solsymbol somprecis som i kristendomen kunde förknippas medeld- och blodmystiken. På vissa ställen, i kristnaagrara samhällen, offrar man ett lamm vid påskenmed förevändningen att det föreställer Jesus.Lammets metafor är svår att påvisa hos skriftlösaoch undanträngda religioner.

30 Djingis khan trodde på astrologi, och plane -rade sina överraskande anfall efter månfaser na.Men fiendernas astrologer kunde förutspå hansankomster, säkrast under fullmåne. Djingis khantrodde på energierna hos olika stenar och kristaller, på healing, på magnet iska fält, på slagruta och slagfält. Han bar alltid med sig en slag ruta på slagfältet.

31Hans order heter på latin Liber principis (Kejsarens påbud).

32 I många länder är politikernas okunnighet denallra högsta statshemlighet. Uttrycket top secretkommer inte från brittisk engelska, utan frånamerikansk engelska och syftar på den hemligaokunnigheten längst uppe i hierarkins topp. Alltså är ordet top inget modal-adverbial, utan plats- adverbial.

33 Det bysantinska inflytandet på Italiens konstbörjade med Ravennas blomstringstid under Justinianus (527-565) och Theodora (före dettacirkusartist som uppträdde i porrföreställningar)på initiativ av stadens ståthållare, tillika ärke -biskoparna Victor (538-545) och Maximian(546-556). Den sistnämnde blev odödlig i konst -historien tack vare sitt elfenbenstorn. Kyrkan SanVitale, vigd 547, byggdes åt kejsarparet med stödfrån finansmagnaten Julianus Argentarius.

34Man kan misstänka att unionstanken i Europaär en tvåtusenårig katolsk tanke. Under två tusenår har unions-strävanden drabbat Europa i vågorfrån alla håll: från Rom genom de gamla kejsarnaoch genom påveväldet, från centraleuropeiskt hållgenom Karl den store och Karl den femte, frånParis genom Napoleon, från Berlin genom Bismarck och Hitler. Den eurasiatiska union somPeter den store och Stalin drömde om verkar vara

en gammal mongolisk tanke. Ett Europa från Atlanten till Ural strider då mot både det katolskaoch det mongoliska projektet.

Alla unionsförsök upplöstes i nationalistiskafejder, och alla försök att dämpa nationalismenhar bara ökat nationalmedvetenheten. Som ebboch flod har efter varje nationalnedrustning följten ännu starkare nationalupprustning och ännusvårare problem. Det går att hålla ihop multi -nationella enheter, men med vilka risker?

35 Radueriel (Radweriel H’) identified or equatedwith Dabriel, Vretil, Pravuil, etc., as the heavenlyregister and recorder angel. Radueriel is includedoccasionally among the 8 great judgment princes ofthe throne whose rank is superior to Metatron’s.He is the angel of poetry, master of the muses. Of Radueriel it was said, ”out of every word thatgoeth forth from his mouth a song-uttering angelis born” [Rf. Talmud Hagiga, 13a.] Since Godalone is credited with the creation of angels, thispower and privilege to do likewise makes Radu -eriel unique among his fellow hierarch – exceptfor Pistis Sophia, who is claimed to be, in 3 Enoch,the ”procreator of superior angels.” (Gustav Davidson, A Dictionary of Angels including thefallen angels, The Free Press, A Division of Mac-millan, Inc., New York 1971, s 238.

Mahir betyder på turkiskaklyftig, klok. Eftersom tur-karna vid denna tidpunktännu inte kommit fram tillFrämre Orienten kan etymo-login vara ett indicium på att Mahir var verksam bland deturkomaniska stammarna i Centralasien.

36Huvudstaden i departementet Aude.

37 På samma ställen som angloamerikanerna debarkerade i slutet av andra världskriget.

38 Dozy, Recherches sur l'histoire et la littératurede l'Espagne pendant le moyen âge, tredje upplagan, band II, Leyde 1881, ss 250-332.

39 Ingen hävdatecknare har skrivit någon över-skådlig och sammanhängande redogörelse övernormandernas invasioner i Frankrike. Chroniconde gestis Normannorum är bara en kompilationfrån slutet av 900-talet efter några sporadiska anteckningar som huvudsakligen finns i Annales


de Saint Bertin. Annalerna och krönikorna från800- och 900-talet innehåller främst hagiografier, berättelser om mirakel och andra händelser somintygar att hävdatecknarna var mer förankrade i fantasi än i historia. I dåtidens anda var fantasi-livet viktigare än det praktiska livet.

Någorlunda användbar är Benoît de Sainte-Maure, Chronique des ducs de Normandie (omkring 1160), mest vad gäller franska språketshistoria. Normanderna har berikat det franskaspråket med en hel del ord, inte minst rörandesjöväsendet. Bland dem som fick störst framgångär joli som är besläktad med svenska ordet jul.

40 C-F Keary, The Vikings in Western Christen-dom a. d. 789 to a. d. 888, London 1891.

41 A Deville, ”Dissertation sur l'étendue du territoire concédé à Rollon par le traité de Saint-Clair-sur-Epte en 911”, i Mem. de la Soc. des Antiq. de Normandie, 1831, 1832, 1833.

42 J Steenstrup, Norrmannerne, København 1876-82, band 4.

43 G Dumoulin, Histoire générale de Normandie, Rouen 1631, in folio.

44… if one wants a symbol of Atlantic man that distinguishes him from Mediterranean man, a symbol to set against the Greek temple, it is the Viking ship. (Kenneth Clark, Civilisation,BBC and John Murray, London 1969, s 14.)

45 Normanderna kristnades i Normandie (nord-västra Frankrike) och blev bofasta på Sicilien ochi södra Italien där de tog över bysantinska fäst-ningar. Urbefolkningen på Sicilien pustade ut närde blev av med grekerna och deras korruptionoch äntligen fick veta vem som var herre i trakter-na. Dessutom var normanderna mycket företag-samma och förde enbart segerrika krig. GudenOden beskyddade dem fortfarande. Normander-na upptog i hären de inhemska banditerna på Sicilien som blev ganska nöjda med sin andel avkrigsbytet. Araberna förberedde en invasion avEuropa via södra Italien som försvarades mycketdåligt av ett Bysans i upplösning.

Vikingarna konkurrerade ut araberna och rensade Medelhavet från sjörövare. De krävde attpåven skulle visa sin tacksamhet mot dem och betala för deras militära upprustning. [V abbéDelarc, Les Normands en Italie depuis les premiè-res invasions jusqu'à l'avènement de Grégoire VII

(859-862, 1016-1073), Paris, 1883.]

46Mer om Robert Guiscard (1015-1085) ochhans storebror Guillome Bras de Fer (sv översätt-ning: Järnarmen) från Normandie, se i GaufridusMalaterra, “De Gestis Roberti Guiscardi“, i De Blasiis, La Insurezzione Pugliese e la conquista Normanna, Napoli 1874.

47 ”Jesus har spelat en viktig roll inom islamsmystik som ett ideal i fråga om helighet och fattig-dom.” (Gudmar Aneer, Religioners möte, Verbum1986, s 31.) Koranen uttalar sig vördnadsfullt,om än lite enigmatiskt om Jesus, när det erkännsatt Gud anförtrodde honom the evidencies, ochman vet inte vad som menas med det. (Parrinder,Geoff rey, Jesus in the Qur'an, London 1982, s 96 f.)

48 Därifrån härstammar ordet simsalabim.

49 Dulce et decorum est pro patria mori lät slag -ordet i gamla Rom. Det var senatus som skickadejuventus i krig. Relationen röntgades av Freud.

50Manikeism, från grundaren Mani eller Mani-chaeus (215/6-274?), en kristen asket som för -kastade Jesus frälsning och trodde sig vara denriktige Messias. (W B Henning, “The Compendi-um of the Doctrines and Styles of the Teaching ofMani“, i Asia Major, n s, III/ii, 1952.)

51 I sin vulgariserade form var millennarismentron på att världens undergång skulle inträffa år1000. Besvikna apokalyptiska förkunnare drogupp klockan för ytterligare tusen år.

52 Richard von Mach, “Beiträge zur Ethno- gra phie der Balkanhalbinsel“, i Dr. A. Peter-manns Mitteilungen, Gotha, 1899, ss 97-106.

53 Augustinus anses ha haft sin tids mest intelli-genta huvud.

54 Noël Verney et Georges Dambmann, Les Puissances étrangères sur le Balcan, dans le Levant, en Syrie et en Palestine, Paris et Lyon,1910, band 1, s 814.

55 Kublaï khan eller Shih Tsu (1260-1294), bror till Mangou, mongolisk kejsare i Kina.

56 Buddha Shakyamuni (500-talet f Kr), son till en skytisk hövding, religionsstiftare.

57 J de Saint-Genois, Les voyageurs belges du XIII siècle, Bruxelles 1846.

58 Les Archives du Tribunal Municipal de Genève, Les procès de Calvin, band 188.

Victor Ravini 161

59 Karl Brand, Mittelarterliche Weltanschauung,Humanismus und nationale Bildung, Berlin 1925.

60 Toscanelli, Paolo dal Pozzo (1397-1482), italiensk geograf och astronom.

61 Gelcich, Toscanelli in der älteren und neuerenColumbus Literatur, Mitteilungen der geographischen Gesellschaft in Wien, 1893.

62 Giancarlo Rosso di San Secondo Primero, Cristoforo Colombo e le Meraviglie dell'America,Biblioteca di cultura patriòttica, Genova, 1992.

63 Die Italiener stimmen nicht mit den über wiegenden Beweisen zu, daß Columbus von einer spanisch-jüdischen Familie abstamme,die sich in Genua niedergelassen hatte und späternach Savona kam, wo sein Vater Domenico als Seil weber arbeitete. Die dort gewebten blauenSeile sind als genoese (von Genua) und später, in unserer Zeit als Hosenmaterial mit dem davonabstammenden Namen Jeans bekannt geworden.Sogar die modernen Jeansnähte, die sogenanntenfranzösischen, sind eigentlich die alten Seilnähteder jüdischen Genuaner.

Der Apostel Paulus, der dem Stamme namensLewis angehörte und sich als Zeltmacher ver pfleg -te, nähte solche Doppelnähte. Die aus alten blauenSegeln neu angefertigte Hosen waren kennzeich-nend für damalige Seeleute. Columbus trug schonsolche Hosen am Hofe des spanischen Königs.

Columbus war kein genuanischer Patriot. Tatsächlich kämpfte er 1476 auf portugiesischerSeite gegen Genua, während seine Familie dort le-bte. Er war eher ein aufrichtiger Katholik als ein lokaler Patriot, da er im Auftrag des Papsteskämpfte, welcher den Portugiesen befahl, das ungehorsame Genua zu strafen. Columbus schrieb niemals in irgendeiner Form Italienisch,weder an seine Brüder noch an andere genua nische Personen und Institutionen, sondern immer auf Spanisch. Sein Tagebuch war ebenfallsin dieser Sprache geschrieben, bevor er überhauptnach Spanien kam. Seine Fehler in Latein warentypisch spanisch und wenn er Spanisch schrieb,machte er typisch jüdische Fehler. Er bevorzugtedie spanische Form seines Namens Colón, die italienische Form Colombo versuchte er,

weit gehend zu vermeiden, und niemals nannte er sich Columbus, selbst wenn er Latein schrieb.

Die Tatsache, daß Columbus die Segel für seine Entdeckungsreise am gleichen Tag (den 3.August 1492 vor Sonnenaufgang) setzte, als dieJuden aus Spanien ausgewiesen wurden, wirdheute mehr als Zufall betrachtet. Vermutlich bestand seine Mannschaft aus armen, bedau-ernswerten Juden, welche kein Geld besaßen, umzu emigrieren und sich deshalb schnellstens taufenlassen mußten. Die meisten von ihnen waren nurGepäckträger im Hafen und hatten keine Erfahrungen vom Segeln – trotzdem wurden sieaufs Meer geschickt in den mehr oder weniger si-cheren Tod. Die drei an Columbus anvertrautenSchiffe reicher jüdischer Besitzer wurden von König Ferdinand in Beschlag genommen. Der König wandelte diese Handelsschiffe in Kriegs-schiffe mit Kanonen um und taufte sie – so wurdez. B. aus Marigalante Santa Maria. Columbus'Ahnungen über das neue Festland jenseits des Atlantiks wurden ihm von den isländischen Fischern während seiner Reise nach Island (1478)bestätigt und sogar dessen Meridiangrade wurdenpräzisiert. (Kurt Strunk, Acta universitatis Gur-gelheimensis, Gurgelheim 1992, band XX s 69 f.)

64 Luciano Sterpellone, Cristoforo Colombo:Check-up di una Scoperta fra Tardo Medioevo e Umanesimo, Publicazioni dell'Istituto maggióredi scienze religiose e patriòttiche in Genova. Series maior, III, 1993.

Sterpellone kommenterar att jesuiterna var såfräcka, att de tillskrev Columbus följande avsnittur det förfalskade brevet: Paradoxalt nog tar makten sällan den information som är riktigpå allvar, men tar däremot gärna emot falsk information. Makten har en naturlig idiosynkrasi,motvilja, mot sanning och lyssnar gärna på det

På uttsidan av Colum-bus kista kan man läsa:”D. de la A. Per Ate.”

På kistans insida står det med gotisk-tyska bokstäver: ”Illtre y Esdo Varon Dn. Christoval Colon”. Resterna som hittades i kistan lades i en kristallurna i kapellet Bastides i domkyrkan i Ciudad Trujillo, huvud staden i Dominikanska republiken.


man helst vill höra. Det är maktens öde, att lättare sätta sin tilltro till lögn än till sanning.

65 The Italians refute the overwhelming eviden-ces that Columbus came from a Spanish-Jewishfamily that had settled in Genoa and later at Sa-vona. His father Domenico worked in a weavingmill for sail. The Genoese weaved the blue sail-cloth known as genoese, that later, in our time, isemployed for trousers with the derived name Je -ans. The modern seam for jeans known as Frenchseam is actually the old Jewish-Genoese sailseam.

The apostle Paul originated from the tribe of Lewis and was sewing such double seams forthe tents he manufactured for his bread. Sailorsavailed oneself of old blue sails to sew theirs newtrousers. Nevertheless did Columbus newer wearsuch a trousers, as he met the Spanish king.

But Columbus was no Genoese patriot. In fact, he fought with the Portuguese against Genoa in 1476, while his family resided there.Rather than a local patriot, he was a true Catho-lic, fighting in behalf of the Pope who instructedthe Portuguese to punish the disobedient Genoa.There is no explicit statement by him declaringhimself a Genoese. He never went back to Genoa.Columbus never wrote in any form of Italian, not even to his brothers, or to Genoese personsand institutions but always in Spanish. He wrotehis diary in Spanish before he came to Spain. His mistakes in Latin are definitely Hispanisms.He preferred the Spanish form of his name, Colón, rather than the Italian form, Colombo andnever Columbus, not even when writing Latin.

The fact that Columbus set sail on his voyageof discovery in the last day (August 3, 1492 befo-re sunrise) that the expelled Jews were allowed toreside in Spain has been viewed as more than merecoincidence. Supposedly his crew was needy, piti-able Jews not having money to emigrate. Most ofthem were longshoremen with no sailing experi-ence and sent offshore to a more or less sure death.

Columbus three ships had been confiscated bythe King Ferdinand from the opulent Jewish shipowners. The King metamorphosed the Jewishmerchant ships into war ships and baptised them.Marigalante was baptised to Santa Maria. Soon after landing in Portugal, Columbus sailedto Iceland (1478), and during this voyage seems already to have been thinking of his voyage to

”Chathay” (China) through the west. Supposedlyconfirmed the fishermen of Iceland his premoni-tion about the new land on the other side of At-lantic and precised for him the meridian degrees.

According to all accounts of unanimous Italian scholars, the crushing proof for an Italianextraction of Columbus is his memorial in Genoa. (Evgenij Labradow, Acta UniversitatisLomonosovensis, Moskva u.å., s 96.)

66 Könssjukdomarna var okända i Europa före 1495, då de uppmärksammades i Spaniens hamnar. Smittkopporna kom till Europa med samma båtar som guldet. Den katastrofala inflationen och arbetslösheten följde strax efter.Vid femhundraårsjubileet kom dataviruset.

67 Süleyman II den store (1520-1566), allie-rad med Frans I (1494-1547) mot Karl V.

68 Baber's Frank and Engaging Me -moires, the Baburnameh, från turkiskaav A S Beveridge, 2 band, 1921.

69 E-I-W Gibb, A History of Ottoman Poetry, London 1899.

70 L F Rushbrook Williams, AnEmpire Builder of the SixteenthCentury, Cambridge 1918.

71 A I Klibanov, V Cerepnin, Obrazovanierussko go tsentralizovannogo gosudarstva v XIV-XVI vv, Moskva, 1960.

72 S Ray, ”Humayun in Persia”, i Royal AsiaticSociety of Bengal Monograph Series, band 6, Delhi, 1948, s 299.

73 I den persiska hären dominera de sunnismen.Sunnismen förblev statsreligion i det ny erövraderiket. Officersgraderna reserverades för adeln ochavancemang skedde efter politiska sympatier ochintriger. I den mongoliska armén rådde sedangammalt en viss militär demokrati eller ett slagsbrödraskap. Före varje batalj hölls ett möte därkommendanten fungerade som ordförande. Beslutet klubbades genom att man med svärdetskar itu en pumpa. Sedan gällde hierarkin igen.Efter segern hölls möte och krigsutmärkelser ut-delades. För tapperhet eller strategiska insatserfick man militära symboler och förmåner somgjorde pengar ointressanta. Kejsaren fick ingakrigsutmärkelser och måste ta hand om pengarna.Vem som helst kunde belönas med höga grader.

Victor Ravini 163

Politiska åsikter var ett hinder i karriären. Vetera-ner stannade kvar i armén, fick en strutsfjäder i turbanen, instruerade nya rekryter och utfördeolika kontroller. Alla förutom kejsaren måste hälsa på veteranerna och inleda sin mening medtilltalet ”ärade fader”, buga sig och hålla högerhand på hjärtat. Veteraner sinsemellan måste säga ”ärade broder” och fick lov att tala sittandes.

74 Luther, TischredenWA I s 524 f.

75 M Steinschneider, ”Die hebräischen Über -setzungen aus der Europäischen nach arabischenund asiatischen Sprachen des Mittelalters und dieJudens als Dolmetscher bis Mitte des 17. Jahr-hunderts“, Sitzungsberichte der Kaiserlichen Aka-demie der Wissenschaften zu Wien, 152 und 154,1894, i Zeitschrift der Deutschen Morgenländ -ischen Gesellschaft, 60 (1898), Zentralblatt fürBibliothekwesen, band VII, 11 (1899), VirchowsArchiv, 154 (1900).

76 Gilbert Elliot, first Earl of Minto (1751-1814).

77 Den turkiske ambassadören missuppfattadebåde det engelska nonintervention och det fran -ska non-ingérence (sv icke-inblandning). Han sadeistället non-mix och hade inga invändningar motdet han trodde vara ”icke-blandningspolitiken”.

78Mogul eller Mughal är den arabiska och pers iska formen för Mongol.

79H Vámbéry, “Cagataische Sprachstudien“, i Acta Universitatis Gurgelheimensis, KlassischeKlasse, Band 26Y, Gurgelheim 1867.

80 Ordet Sibirien kommer från sanskrit Sibirasom betyder militärläger eller tält. Språklikheter,som parallellen mellan det ungerska flicknamnetIldikó och det turkiska stjärnnamnet Yulduz, ledde Krakowski till slutsatsen att ungrarna varbesläktade med turkarna. Universitetet i Gurgel-heim underkänner släktskapet – turkarna är betydligt bättre krigare. Sanskritordet för stjärnaär stár, vilket gör saken rather unfortunate.

De indoeuropeiska språken kallas för indoger-manska vid tyska universitet. Engelsmän och belgare gör inga anspråk på att indoeuropeiskanskall kallas indoengelska eller indobelgiska. Uttrycket indogermaner kan vara lämpligare,med hänsyn till Cæsars och Tacitus överensstäm-mande skildringar, om man hellre tror på teorinatt indoeuropéerna kom till Europa som krigare

och inte som fredligt folk.

81 Se Platons ideala statsstad och Moses anvisningar för templets byggande. Se också böckerna som Mohammadoch många andra visionärer har sett i himlen.

82World Church Council, Pappers on 10 Yearsof Christian-Muslim Dialogue, Bossey-Schweiz,u.å. s 83. (Förkortad WCC, Pappers.)

83 J N D Kelly, The Oxford Dictionary of Popes,Oxford New York, Oxford University Press, 1986.

84 Felaktigt uppges året 1558 i stället för 1556 av John E Morby, The Wordsworth Handbook ofKings & Queens, Wordsworth Reference, OxfordUniversity Press, 1989, s 123. Felaktigt uppges påsamma sida att Karl V blev kejsare 1530 och attFerdinand I kröntes inte till kejsare 1558. Ferdinand I kröntes den 24 mars 1556, nämligen i Frankfurt. Karl V var född 1500, blev kung avSpanien 1516 under namnet Karl I, kung av Sicili-en 1516 under namnet Karl IV och kejsare av detHeliga romerska riket av tyska nationen 1519 under namnet Karl V. Han abdikerade till förmånför sin son och sin bror 1555 -56, drog sig tillbakatill sitt privata residens utanför klostret San Yustei Spanien 1557 och dog 1558. Uppslagsverk somuppger att han gick i kloster (Encyclopædia

Britannica i 32 band, Brockhaus Enziklopädiei 30 band, La Grande Encyclopédie i 31 band)

uttrycker sig både slarvigt och vilseledande.Samma fel, att Ferdinand I kröntes till kejsare

1558, återfinns till och med i den ansedda upp -slagsboken Petit Larousse en couleurs, Paris 1985, s 1215.

Tryckfel (?) i Laffont-Bompiani,Dictionnaireuniversel des lettres, Paris 1961, s 351c: att Gibbon, född 1737, träffade Voltaire 1727.

Ett alltför grovt fel finns i Handbook to theBible (även översatt på svenska i EFS-förlagetStockholm) redigerad av fackkunniga från OakHill Theological College London, London BibleCollege, Rugby School, University of Aberdeen,University of Liverpool. På sidan 591 (fjärde för-bättrade upplagan 1985) finns en textbild där detstår: ”Denna figur framställer en romersk avrätt-ning”. På bilden syns en typisk staty av Marsyassom på fyra-femhundratalet före Kristus producerades i oräkneliga exemplar. Marsyas varen mytologisk karaktär, en satyr som bestraffades


av Apollon genom att bli levande flådd.Det är dock inte vårt syfte att här rätta till alla

fel som under vår dokumentation påträffats i dessa och andra referensböcker.

Roande fel har vi hittat i Gerhard Wahringshögst auktoritativa Deutsches Wörterbuch, Bertelsmann Lexikon-Verlag, där Moritat uppgeshärstamma från Moralität. Ännu roligare fel finnsi Der Grosse Duden Band 7. Das Herkunfts -wörterbuch, Bibliographisches Institut Mann -heim/Wien/Zürich som med ännu större auktori-tet bedyrar att Moritat kommer från Mord-tat,Mo-red-tat. DTV Lexikon, 1992 (i band 12 av 20)erbjuder i samarbete med Brockhaus minst tvåetymologier: moritat kommer antingen från latinets moritas – ordet finns inte annorstädes – eller från Rotwelsch, gycklarspråk, moores. Acta Universitatis Gurgelheimensis, Sprachwissen-schaftliche Klasse 1996, avfärdar alla dessa folk -etymologier och slår fast att Moritat är felstavat.Rätt stavning är Mohritat, ett sammansatt ordfrån Mohr (morian, neger) och Tat (bragd, bedrift).Mohritat kom till i tyska språket tydligen underkorstågstiden i samband med korsfararnas skryt-samhet, senast under det första Lautverschiebungsom inträffade i början av 1200- talet. Ett mycketkänt Mohritat är Louis Armstrongs Mack TheKnife efter Bertolt Brechts Die Dreigroschenoper.

I Bibelns mest tillförlitliga referensversionKing James originalutgåva 1611 är Guds namnfelstavat på flera ställen. Felen upptäcktes av Sch-legel, och offentliggjordes i förordet till hansöversättning av Shakespeare i början av 1800- talet, där han signalerar oräkneliga stavningsfel i Bibeln och även i Shakespeares verk.

I det högst auktoritativa uppslagsverket, Svenska Akademiens Ordlista 1984, fattas ordsom till exempel festaurang, ingensatans, nytto-samt eller substantivet förflutet. Orden försvinnaoch försvinnande uppges vara adjektiv. I 1986 årsupplaga uppges dessa ord vara adverb. SvenskOrdbok utarbetad vid Språkdata Göteborgs universitet 1986 preciserar att försvinna är verb,försvin nande är adjektiv och substantiv.

La saggiezza degli antichi, utgiven under PiusXI:s redaktion i Vatikanförlaget (utan år, underMussolinis tid) anses vara den mest utförliga ordspråkssamlingen på latin. Ändå fattas där de kända ordspråken: Patria est ubicumque est bene

(Fosterlandet är överallt där det är bra, Cicero,Tusculanes, V, 37), Ubi bene, ibi patria (sammamening, fast på folkets latin), och även Errare humanum est (Det är mänskligt att fela).

85 Benvenuto Cellini, La vita di Benvenuto Cellini scritta da lui medesimo, Firenze, Felice Le Monier editore, 1924.

86 Girolamo Francesco Maria Mazzola, kalladParmigianino: Die Madonna mit der Rose, 109 x 88,5 cm Dresdner Zwinger, Gemäldegalerie(161), Alte Meister, Erdgeschoß, Raum 118.

87 Giorgio Vasari pittore ed architetto di Arezzo,Vite de’ più eccellenti pittori, scvltori ed architetti,in Bologna, MDLXVIII.

88 Under alla de år som Copernicus arbetadefram sin Commentariolus och utarbetade sin nyaastronomiska världsbild, fick han betalt av kungSigismund I (1506-1548) för att sammanställahans majestäts horoskop. Astrologin var ett brasätt att utverka anslag för forskning i astronomi.

89 Fabroni, De Vita Leonis X, libri IV, Pisa 1797.

90 Det finns en del geografiskt betingade förut fattade meningar: portugiserna säger att allt som kommer från havet är gott. Vikingarna trodde att allt som kom från högre ortvar gott. Alltså var Jantelagen god. Under forn -tiden uttalades god, gott och Gud på samma sätt.

91 Ingen människa kunde ensam översätta Nya Testamentet på tre månader. På en tavla med titteln Luther och hans medarbetare som bevaraspå Reformationsgeschichtliches Museumi Lutherhalle Wittenberg avbildas Luther i mystisk trans med blicken riktad mot himlenoch en mängd lärda män som skriver ner över-sättningen efter hans diktamen. I verklighetenhade de som underlag Die Lübecker Bibel, trycktav Steffen Arndes 1494 in niederdeutschem Dialekt samt ytterligare 14 andra bibelöversätt-ningar på olika tyska dialekter. Samtliga bevaraspå Sächsische Landesbibliothek Dresden.

92 Om Luther sade Voltaire: C'est une seule choseque Luther n'a jamais réussie, celle de lire tout cequ'il a écrit. (Det finns en enda sak som Luther al -drig lyckades med, nämligen att läsa allt han skrev.)

93 Luthers företal till Nya Testamentet och Paulus brev till romarna. Luthers företal. Lutherstext i Bibeln är längre än Jesus utsagor. Jämför Pa

tria

est

ubi

cum

que

vir

fort

is s

edem

sib

i ele

geri

t. (Q

uint

us C

urtiu

s R

ufus

) En

sta

rk m

ans

fäde

rnes

land

är

där

han

välje

r at

t bo

sätt

a si

g.

Victor Ravini 165

med The Red Letter New Testament, 1950, däralla Jesus utsagor är tryckta med röda bokstäver.

94 Bibeln eller Den Heliga Skrift — Gamla ochNya Testamentets kanoniska böcker i överens-stämmelse med Bibelkommissionens normalupp-lagor, Stockholm, Evang. Fosterlands-StiftelsensFörlag, Nordiska boktryckeriet, Stockholm, 1916.

95 Affo, Vita del Francesco Mazzuola sopradettoParmigianino, Parma 1784.

96 G Herzog, Die Odalisken, Verlag “Heimatund Kultur“, München 1934.

97 Giorgio Vasari, Vite de’ più eccellenti pittori,scvltori ed architetti, Bologna, 1550.

98M Steinschneider, “Die hebräischen Übersetz -ungen aus dem Arabischen nach europäischenSprachen des Mittelalters und die Judens als Dol -metscher bis Mitte des 17. Jahrhunderts“, Sitz ungs -berichte der Kaiserlichen Akademie der Wissen-schaften zu Wien, 149 u. 151, 1893, i Zeit schriftder Deutschen Morgenländischen Gesellschaft, 50 (1897), Zentralblatt für Bibliothekwesen, vol6, 10 (1889, 1893), Virchows Archiv, 124 (1899).

99 Iosif Vißarionovitsch Stalin, “Die National-minderheitsfrage im Lichte der Geschichte und in Würdigung des hervorragenden Einsatzesdes Volks Eigentum Betriebigkeit Metallhütten- u.Halbzeugwerkzeuge“, i Gesammelte Werke, Band CLXXXIX, Seite 867, übersetzt von KurtStrumpf, VEB Akademieverlag Berlin, 1954. Se också: Sitzungsbericht der Sorbisch-SächsischenAkademie der Wissenschaften zu Leipzig, Philo-logisch-historische Klasse, Band 129, Heft 4, 1962.

100 Omar ibn Ibrahim El Khayyami, persiskpoet, matematiker, lyriker och mystiker (†1122).

101 Joh-Henr Mai, Vita Reuchlini, Durlach 1587;Horawitz, Zur Biographie und Correspondenz d. Reuchlin, Pforzheim, 1877.

102 Stœchelin u. Drummond, Erasmasia, Rotterdam, 1881.

103Maniganza i svensk översättning: ränksmidare.

104Manganilla i svensk översättning: förslagenhet.

105 Se Matteusevangeliet, XII, 24.

106 Il corriere della sera, 24 januari 1994, kultur-sidan. Se också påvens TV-intervju från samma dag.

107 Den grekiska titeln är Politeia. Enligt en

precisering som Platon själv gör i avsnitt 605b, refererar hans bok till individens känsloliv. Man kan inte riktigt översätta titeln med vare sig Republiken eller Staten. Båda titlarna leder till enpolitisk läsning, medan Platon syftade på indivi-dens inre liv och mentala struktur. Platon kan inteställas till svars för de förödande konsekvenser avden felaktiga tolkningen som han utsattes för,precis som Marx inte kan ställas till svars för hurLenin uppfattade och tillämpade hans texter.

108 Karl Barth, Fides quaerens intellectum. An-selms Beweis der Existenz Gottes im Zusammen-hang seines theologischen Programms, 1931; Die kirchliche Dogmatik, band 14, 1932.

109 Tunnelbanan i Paris invigdes år 1900, fem år före Jules Vernes död.

110 Kejsar Augustus (27 f Kr – 14 e Kr) har sagt:Plaudite, acta est fabula (Applådera, farsen är slut).

Goethe (1749-1832) har sagt: Licht, mehr Li-cht! (Ljus, mera ljus!).

Ferdinand Graf von Zeppelin (1838-1917)tillskrivs ha sagt: Luft, mehr Luft!.

Dante (*1265 †1321) har sagt: E finita la Commedia (Komedin är slut).

Luther (1483-1546) har sagt: Leben istScheiße. (Livet är skit.) Enligt andra källor skullehan ha sagt: Mein Leben war ein Kampf (Mitt livvar en kamp).

Karl V (1516-1556) har sagt: ”Jag var kung –eller kejsare var jag – över den nya världen därmänniskorna levde i överflöd, rättvisa och ärlig-het. Här i Europa har vi gått vilse och dömt osssjälva att leva i en avskyvärd värld.”

(Ur Remy de Gourmond, L'art des grandshommes de s'en aller, Fayard, Paris 1971.)


111 Även Karl Marx tänkte på flera språk sam -tidigt och brukade använda dessa språk i sammamening. Hans förläggare i olika länder måste förstöversätta till ett eller annat språk och gissa vad hanmenade med förkortningarna. Ett citat utdragetpå måfå ur Marxs egen anteckningsbok (ej publi-cerad) bevarad i Arkivet Marx-Engels vid Det In-ternationella Institutet för Samhällshistoria i Am -sterdam lyder: Russian Ambassador at Paris schü-tert d. Turkish Ministry ein über d. uncontrolledtendency d. reforms u. in einem pro memoria re-mis aux mains de Billecocq warnt u. aufklärt ihnder That that as the affairs of Western Europe be-come täglich plus compliqués, des nouvelles cle-ansing steps unternehmen werden müssen et parconséquence it implies a more elaborated propo-sal to une toute nouvelle state of things and a newGesetz präsentiert durch's gouvernment, wonachd. mari should obtain the right zu hypothecirenles biens de sa femme as soon as possibly über -reichen werden muß.Heft LXXXVI A, s 178.

112Han kallades så eftersom han var pizzabaga-re, och på spanska kan man inte skriva dubbel z,men gärna dubbel r.

113Mantés i svensk översättning: knipslug.

114 Bernal Vichador Díaz Escobal del CastilloHibueras Narváez y Viterbo, id s 17.

115 Francisco Antojo Zaharrón arzobispo deMexico, Historia verdadera y auténtica de NuevaEspaña escrita por su esclarecido y aventajadoconquistador, Hernán Cortés azotacalles y desco-medido major, aumentada con otros documentosy notas atolondrados, Tlaxcala, 1770, s 36.

116 J-M Gonzalez de la Vega Icazbalceta de losRios y Peralta Bustamante, “Relazione d’un gentil’huomo di F. Cortés“ i Rec. de Ramusio,1556, band III, ss 427 ff.

117 Bernal Vichador Díaz Escobal del CastilloHibueras Narváez y Viterbo Cabral do Nascimen-to, Historia verdadera y muy autorregadera de laconquista de Méjico, Coymbra, 1632, ss 213-225.

118 Sir Francis Arthur MacNutt, “Fernando Cortés and the Conquest of the Nueva España“, i serien Heroes of the Nations, band 1, del 3, nr 12, University College Press, Cambridge 1909, ss 816 et passim.

119 Anonymous Conqueror, “Narrative of Some

Things of New Spain and the Great City of Temes titán – Mexico, Transl. into English byMarshall H Saville“, i Documents and NarrativesConcerning the Discovery And Conquest of LatinAmerica, No. 1, The Cortés Society, New York,1917, ss 73 ff.

120 D Nielsen, M Guidi, Storia degli scoperti geografiche degli Arabi, fra le fantasie e la realtà,band 2, Casa editrice Mondadori, Milano, 1937,ss 143-147.

121 Ixtlilxóchitl Fernando de Alva, Horribles crueldades de los conquistadores de México,México, 1882.

122 Biblioteca Mexicana, Cronica Mexicana escrita por D. Hernando Alvarado Tezozomoc...anotada por el Sr. Lic. D. Manuel Orozco y Berra, y precedida del Códice Ramírez, Manu -scrito del Siglo XVI intitulado Relación del Origen de los Indios que habitan este Nueva España según sus Historias, y de un Examen deAmbas Obras a las cuales va anexo un estudio deCronología Mexicana por el mismo Sr. Orozco y Berra, Biblioteca Mexicana, José M Vigil, editor, 1878, México, ss 1402 ff.

123 Ibn Khaldun, Selections from the Prolegome-na of Ibn Khaldun of Tunis (1332-1406), tr. andarr. C Issawi, London, 1990, ss 93-101.

124 För ytterligare detaljer rörande dessa ana -logier, se Richard Hole, Remarks on the ArabianNights' Entertainments, in which the Origin ofSindbad's Voyages [...] is particularly considered,London 1797, ss 87-93, där det postuleras attHomeros var en källa för arabiska författare ochatt Odysseus var prototypen för Sindbad. De L O’Leary, How Greek Science Passed to theArabs, London, 1948, band 2, s 167 et passim,bestrider Cortés teori om arabisk landstigning påden mexikanska kusten. Det var inte araberna –Sindbad – som seglade till Mexiko, det var gre-kerna – Odysseus – som hade seglat dit. Fråganvar: Seglade Odysseus till Mexiko över Stilla havet eller över Atlanten?

125 Teorin om en forntida mongolisk vandringfrån Asien över Berings sund till Mexikos västrakust behandlas i bland annat följande böcker:– Emily W Haury, The Mogollon Culture ofSouth-western New Mexico, Medallion Papers,nr 20, Gila Pueblo, 1936;

Per

tutt

o è

buon

a st

anza

ov’

altr

i god

a, / E

d og

ni s

tanz

a al

val

ent’u

omo

è pa

tria

.

Victor Ravini 167

– Paul S Martin et al, Mogollon Cultural Continuity and Change from Asia to America, Fieldiana, Anthrop, band 40, 1952, ss 21 ff;– Dr Dr habil. Klaus Mylius und Sri Pagala, Beiträge zur Erläuterung Sanskritischen Etymologier: Mongol – Mogul – Mogollon, VEB Verlag Enzyklopädie, Leipzig, 1975.

126 Vasco da Gama (1469-1524), portugisisk sjöfarare, seglade runt Afrika till Indien 1497.

127 James Cook, engelsk sjöfarare (1728-1779),upptäckte Nya Zeeland och Hawaii.

128 Torquemada Society, A History of ModernCulture, Tauchnitz, Leipzig-London 1945, s 121.

129 Gaudenzio Bellabarba Dell'Aja, L'esotismofantastico medievale nella percezione colombianadel Nuovo Mondo e Colombina. Istituto di StudiRinascimentali, Genova 1994.

130 Dessa kvinnor hade bara bröst, eftersomfransmännen uppfann behån långt senare, eftercan-can-epoken.Sam tidigt uppfann tyskarna maskin geväret – vilket gav dem den ideologiska motiveringen till första världskriget– och engelsmännen kondomen.

131 Umberto Pizzingrilli, Dal mito dell'isola all'isola del mito, Deledda e dintorni, Genova 1993.

132 I N Telligent Sir Vice, ”Another Top-SecretDocument of the French Foreign Affairs”, i Daily News, London, 18 augusti 1877.

133 Förmodligen från den tyske kejsaren eller den engelske kungen.

134 De påvefientliga italienarna kallades ghibelli-ner och de kejsarfientliga guelfer. Båda parternahade illusoriska förväntningar på antingen påveneller den tyske kejsaren och debatterade sina me-ningsskiljaktigheter genom tvekamp med värjan.

135 Giuliana Zanelli, Streghe e società nell'Romadel cinque-seicento, Roma 1993, s 349. Sonatentogs upp av Mussolini och sjöngs av fascisternaunder marschen mot Rom till ackompanjemangav mandoliner.

136 Acta Universitatis Gurgelheimensis, Beiträgezur Erläuterung der Grundfragen der sogenanntenGegenwart in der Geschichte, Klassisch-histori-sche Klasse, Band 87 d II, Heft 1, Gurgelheim 1992.

137 Därifrån kommer uttrycket abrakadabra. Enligt andra källor kommer uttrycket från alke-misternas hemliga språk. De kristna alkemisternakonstruerade det från förkortningarna av några hebreiska ord: Ab (Fadern), Ben (Sonen),Ruah a Cadish (Den Helige Ande). De upprepadedet som en magisk formel mot huvud- och tand-värk. Uttrycksparet hokuspokus kommer från Jesus ord Hoc est corpus meum som prästerna använde när de delade ut nattvarden.

138 Nasir ad-Din Humayun Padishah(†1556.01.26) skickade sina ambassadörer tillIvan IV den förskräcklige eller den fruktansvärde(1533-1584) och Karl V (1519-1556) som undertiden hade abdikerat. När ambassadörerna komfram, visste de inte att Humayun redan hade dött.

139 Jalal ad-Din Akbar I regerade i 49 år, från1556 till 1605 och dog 62 år gammal i armarnapå sitt harem, samma år som tsaren Boris Godu-nov avrättades. Det verkar som om vissa stats -ledare behärskar konsten att dö. Attila (434-453e Kr) dog under festligheterna på sitt bröllop.

140 Roland Schütts översättning.

141 Sri Ram Sharma, The Religious Policy of theMughal Emperors, Calcutta University Press, 1940.

142 Sir Ramsey, A History of the MongolianThought, Oxford University Press, 1994.

143 L'opposition des types linguistiques d'Euro-pe et d'Extrême-Orient explique à la fois, et tendà maintenir, l'opposition de deux types de menta-lité: le Chinois ou le Mongol ignore le raisonne-ment syllogistique, parce que la langue chinoise etla langue mongole sont impuissantes à exprimerque si je suis un homme, et si les hommes sontmortels, je suis, par là même, mortel. (Kontrastenmellan den europeiska och de fjärranöstligaspråkmodellerna förklarar och tenderar att vid-makthålla kontrasten mellan två sätt att tänka:kinesen eller mongolen känner inte de syllogistis-ka resonemangen. Kinesiskan och mongoliskankan inte uttrycka följande syllogism: om jag är en människa och om alla människor är död liga, är jag också dödlig.) Antoine Meillet et Michel Lejeune, ”L'outillage Mental, Pensée,Langage”, i Encyclopédie Française, I, 1937, sidan 1.34.14 B, Tous droits de traduction et dereproduction réservés pour tous pays, y comprisla Suède, la Norvège, le Danemark et l'U.R.S.S.)

‚För

alla

är

gott

att

var

a va

rhäl

st m

an ä

r ly

cklig

, och

den

duk

tige

skal

l finn

a, at

t va

rt h

an ä

n ko

mm

er, h

ar h

an s

itt fo

ster

land

.


144 David Kowalewsky, Dictionnaire mongol-chinois-russe-français, 3 band, Harkow, (1844-49).

145 Ÿülëiän Önüödürjÿ, An Introduction to Com -parative Study of Postpositions in Mongo lian Dialects and the Written Language, Chëöÿ-BalsanUniversity Press, Ulan Bator 1991.

146 Sri Makhanlal Roychaudhuri, The Din-i-Ilahi, Calcutta University Press, 1993, ss 117 ff.

147 C Brockelmann, Geschichte der Beduin -ischen Literatur, band 12, s 703, Leipzig 1908.

148 Karlheinz Graudenz, Die Entwicklung undVerbreitung unserer Zivilisation, Berlin, 1942.

149 Klaus Christian Graf von Krockow, Das Auf-und Ausblühen unserer Zivilisation, Berlin, 1992.

150 Under Akbars regering (1556-1605) regerade i:England: Mary I, Elisabet I och James I

[Vatikanens information om att Akbar skulle hafriat till Elisabet och drömt om en personlig unionmellan England och Indien under mongoliskt herravälde är delvis grundlös och speglar snararejesuiternas förväntningar, än Akbars drömmar.Munkarna hopades andlöst se jungfrudrottningen hissas ner i Indien.],

Frankrike: Henrik IV den store plus fyra föregående kungar,

Sverige: fem kungar från och med Gustav I Vasa till och med Karl IX,

Spanien: Filip II (tillträdde tronen samma år som Akbar) och Filip III,

Portugal: nio krönta huvuden,det tyska heliga riket tre kejsare:

Ferdinand I (blev kejsare samma år som Akbar), Maximilian II och Rudolf II,

Österrike: sju kejsare,Vatikanen: elva påvar,Osmanska riket: fem sultaner bland andra

Suleiman II Magnificum eller Lagstiftaren och tjugosex visirer,

Donaufurstendömen: trettiosex maktskiften,Krim: fyra khaner,Ryssland: tre tsarer: Ivan IV den förskräcklige,

Teodor II, Boris Godunov,Polen: fyra kungar, bland andra Gustav Vasas

barnbarn Sigismund III som var kung i Sverige(1592-1599) och i Polen (1587-1632),

Danmark: tre kungar,Monaco: fyra furstar,Iran: fyra shaher,

Mongoliet: sex khaner,Kina: tre kejsare,Japan: fyra kejsare (Tokugawa abdikerade

året då Akbar dog) [Tokugawa förstärkte central-makten och isolerade Japan. Den japanska själv -isoleringen upphörde 1854 inför de amerikanskakrigsbåtarna. Kommendören Oliver Hazard Perry(1794-1858) öppnade med våld några japanskahamnar för handel och tvingade Japan ut ur sinfeodala isolering. Den amerikanske sjöofficerarentyckte att det bästa diplomatiska argumentet vidförhandlingsbordet alltid är en stark örlogsflotta.]

Vietnam: fem plus fem plus tre kungar,Kambodja: sex kungar,Laos: åtta kungar plus ett interregnum,Thailand: fyra kungar,Burma: fyra plus tre kungar (Naresuan

den store dog samma år som Akbar),Indonesien: nio sultaner,Etiopien: sex kejsare och kungar,Jaffna: sex kungar.

151 Nuförtiden är Akbar det vanligaste namnetpå cirkustigrar. Se en av femtiotalets mest drama-tiska filmer, Tigern Akbar.

152 Arnold Toynbee hade en annan uppfattning:Les artistes ont des antennes psychiques qui capt -ent les vibrations annonçant les évènements ma-jeures. (Konstnärerna har psykiska antenner somtar emot vibrationer som föregår stora tilldragel-ser.) ”La biosphère depuis 1871”, i La grandeaventure de l’humanité, Payot Paris 1994, s 550.

153 Fatehpur-Sikris arkitekt inspirerades av detgrekiska Akropolis. Ibadat-khana kan översättasbåde som Det andliga sökandets hus och som Underrättelsetjänstens hus. Ingen vid hovet förstod att en av kejsarens bästa vänner, som aldrig hade någonting att göra och barastruntpratade med alla ministrar, var en sortsunder rättelseminister, vilken Akbar kallade öppetför sin biträdande andlige sökare.

154 Den första översättningen av Bibeln och avKoranen till kinesiska som tillskrevs A Krakowskiskulle ha gjorts vid Akbars bibliotek. Böckernasom bevarades i de sista mogulernas bibliotek förstördes och deras blad användes för att laddamusköterna med krut, som cigarettpapper ellersåldes som rökelser med magisk kraft. Alla exemplar som Akbar hade skickat till Kina

Victor Ravini 169

användes senare för röksignaler i krig.

155 Johannes Gensfleisch – ovanligt namn för entysk, vilket lämnar utrymme för spekulationer omkring hans nationalitet eller religion – kalladGutenberg, lika ovanligt namn. (1394-1468).

156 G A E Bogeng, Geschichte der Buchdrucker-kunst, Dresden 1939-41, band 2, s 475.

157Han kritiserade skolväsendet i Tyskland. Det var så gott som obefintligt.

158 Luther hade som föredöme fursten Vlad Dracula (1456-1462 och 1476) som applåderadesav påven och hela Europa när han den 11 januari1462 dödade 23809,5 turkiska krigsfångar utan-för Istanbuls fästningsverk. Hovkrönikören komfram till denna siffra, eftersom en del av fångarnaredan var halvdöda av skräck. I Sverige kalladeshan Pål Djefvulen. (R T MacNally & R Florescu,Vem var Dracula? sv övers 1973.)

159Herbert Weisinger, “The Attack on the Renaissance in Theology Today“, i Studies in theRenaissance, band 2, New York, 1955.

160 Det grundades år 962 av Otto den store medkravet på universellt kejsardöme. Reformationen underminerade det.

Under det trettioåriga kriget såg kardinal Richelieu (*1585 †1642) till att det tyska riketmed Gustav II Adolfs hjälp försvagades. Richelieu,den röde sfinxen, stödde Sveriges militära upp -rustning och skickade mängder med guldfranc och valloner, med Louis De Geer (*1587 †1652) i spets en, för att den unge svenske kungen skulletill verka egna vapen och debarkera i Tysklandmed 30 000 man och 6 000 hästar. Louis De Geer,vallonsk vapenhandlare, bankir och bruksidkarebegav sig till Sverige 1627, förvärvade svensktmedborgarskap, erhöll svenskt adelskap 1641och avreste 1651 till Holland, där han avled.

Gustav II Adolfs militära framgångar i Tysk-land gladde, men började så småningom oroa,Frankrike. Gustav II Adolf råkade bli mördad justnär det passade Richelieu som bäst. Alla Richel ieus allierade råkade dö just när det passadeden röde sfinxen som bäst, och segraren i dettrettio åriga kriget blev Frankrike som inte bidragitmed några soldater. Trehundra år efteråt ladeFrank rike sina bud i det spanska inbördeskrigetdär franska intellektuella kämpade på Sovjets sida.

Napoleonkrigen upplöste det tyska riket 1806

och kejsardömet begränsades till Österrike. Versaillesfreden satte definitivt punkt för de storatyska kejsardrömmarna. Episoden Hitler var baradet gamla kejsarrikets återuppståndelse – återigenmed påvens välsignelse, Pius XII. Frankrike allie-rades återigen med avlägsna länder, efter Konfu- cius principen: ”närmaste granne är naturlig fiende, avlägsen granne är naturlig allierad.”

161 På vissa ställen i Tyskland splittras fortfaran-de samhällen i två församlingar. Dessa reste fördrygt trehundra år sedan ett stängsel mitt i kyrko-bygget från altaret till ingången. Den ena hälftenav kyrksalen används nuförtiden av protestanteroch den andra hälften av katoliker.

162 V A Smith, The Central Structure of theMughal Empire, Oxford University Press, 1936.

163Wallace R Ferguson, “Recent Trends in theEconomic Historiography of the Renaissance“, i Studies in the Renaissance, New York, 1960.

164 Johan Nordström, Moyen âge et Renaissan-ce, Paris, 1933; Giuseppe Toffanin, Che cosa fu il Rinascimento, Firenze, 1919.

165 Joseph Kulischer, Allgemeine Wirtschafts -geschichte des Mittelalters und der Neuzeit, München-Berlin 1954, band 2, ss 1305-6.

166 År 70 e Kr förstörde romarna Jerusalem ochmassakrerade alla lärda män. Judendomen över-levde tack vare en enda lärd man, R. Jochananben Zaccai, den främste religiöse ledaren underdet första århundradet i vår tideräkning. Han lyckades bli evakuerad i en begravningskistaav sina lärjungar under belägringen.


167 Burchard und Helga Brentjes, Die Heer -scharen des Orients, Brandenburgisches Verlags-haus, Berlin 1991.

168 G Jakob, Türkische Literaturgeschichte inEinzelndarstellungen, Berlin 1900.

169 von Heinrich Glück und Ernst von Diez ”DieKunst des Islam”, i Propyläen-Kunstgeschichte,Band 52, Berlin, 1925. Men det kan vara tvärt om, enligt La grande Encyclopédie, Inventaire Raisonné de toutes les sciences, des lettres et des arts (Supplément), Paris 1899.

170WCC, Pappers...s 100.

171 Den engelske kungen skrev många böcker,bland annat Essays of a Prentice in the Divine Artof Poetry (1584), Poetical Exercises (1591), Demonology (1597), The True Law of free Monarchies (1603), Déclaration du roi Jacques I-er pour le droit des rois (1615) med mera.

172 Golem, sagolik robotmänniska som rabbiLöw skapade av lera – en gammal biblisk idé.Prags Golem och hans skapare har fascinerat författare: Heinrich Heine 1833, Theodor Storm1851, den av nazisternas för trupper mördade tyske utrikesministern Walther Rathenau 1902,Gustav Meyrink 1915, Elie Wiesel 1953, Jorge Luis Borges 1958, Birgitta Trotzig 1982.Flera film atiser ing ar: de första tre av Paul Wegener (1915-20) och två även i den rysk -ockuperade Tjecko slovakien på 50-talet: Kejsarens bagare och Bagarens kejsare.

I Rehovot i Israel gav Weizmaninstitutets tekniker sin första stora databas namnet Golem I.

173 Ordet robot kommer från Karel Aapeks satyrR. U. R. (Rossum’s Universal Robots), 1921, spelad i Paris 1935: Les Robots Universels deRossum. Dessutom har Prag gett omvärlden ytterligare ett fint ord: defenestration – när mankastar ut en politisk motståndare genom fönstret.

174 Det förmodas att Jesus tänkte på pyramid-byggen när han sade att tron kan förflytta berg (1 Kor. 13:2, 1917-års utgåvan).

175 Agra Gazetteer, 8 September 1921, Agra.

176 Encyclopædia Americana, 1996, B 21, s 758d.

177 För hypotesen att arkitekten var europé, se V A Smith, History of Fine Art in India and Ceylon, London 1930, ss 182-185.

178 Arnold Toynbee, Le développement et la diffusion de la civilisation hellénique, Presses Universitaires de France, Paris 1961, s 199.

179 L’idéologie rationnelle de l’action proposéepar Aristote s’installe de Stagire à Athènes et sonmeilleur élève, Alexandre le grand, la répand duDanube au Nil et à l’Indus. Quelques générationsaprès l'épanouissement de la tragédie, personnene sait plus ce qu’est la conscience ni le goût tragiques, même pas le plus grand héros tragiquede tous les temps, le fondateur de la plus intéres-sante civilisation, connue sous le nom aléatoired'hellénisme, la première civilisation vraimentpluraliste, c'est-à-dire tolérante et digérante, le monde Romain étant la dernière. (Den rationa-listiska handlingsideologin som Aristoteles fö-reslog kom från Stagira till Athen och hans bästeelev, Alexander den store, spred den från Donautill Nilen och Indus. Några generationer efter tragedins blomstringstid fanns det inte längre någon som visste vad det tragiska medvetandetvar, och inte heller någon som hade smak för tragedi. Inte ens den störste tragiske gestalten genom tiderna, grundaren av den mest intressantacivilisationen, hellenismen. Denna var den förstamångkulturella civilisationen, tolerant och sammansmältande. Den romerska världen blevden sista.) Gheórghios Seferis (Nobelpriset 1963),intervju i L’Humanité, 15 jan 1964.

180 Illustrium virorum epistolæ, hebraïcæ, græcæet latinæ ad. Joh. Reuchlinum, Tubingue, 1514.

181 Den här gången skriver Krakowski på gammalgrekiska – därför är brevet så ofta citerat– och poängterar att det samtida grekiska uttaletinte längre överensstämde med antikens uttal.Grekerna i Aten torde för två tusen år sedan haskrivit som de talade. Om de under antiken hadehaft det uttal som kännetecknar nygrekiskan,skulle vi ha funnit spår av detta uttal i skrifterna.Men Krakowski hittade inga spår. Den latinskatranskriberingen av grekiska namn ledde honomtill samma slutsats. Krakowski kom fram till sinhypotes genom analogin med den ljud -förskjutning som hade skett i hebreiskan och den latinska transkriberingen av hebreiska namn.Men Reuchlin visste besser, och föreslog för efter -världen det så kallade reuchlinianska uttalet.

Krakowski vidarebefordrade även sina antaganden till Erasmus av Rotterdam. Erasmus

Victor Ravini 171

godkände Krakowskis teori och förmedlade tilleftervärlden det så kallade erasmiska uttalet. Tyska universitet utvidgade Reuchlins teori till att också omfatta latinet och syftade på, att Cæsar och Cicero uttalade sina namn precis såsom en saxare eller hamburgare i modern tid.

182 Vatikanen förkunnade att Konstantinopelföll för grekernas förräderi. Nutidens grekiskahistorieforskare förnekar inte detta, men denyans erar och förtydligar att merparten av befolkningen i både Konstantinopel och MindreAsien fann de turkiska banditerna mindre ondaän skatteindrivarna eller de rika landsmän somförsökte beröva de fattiga deras egendomar. Således var det makthavarnas girighet som nödgade folket att välkomna den främmande angriparen som en befriare.

183 Johann Reuchlin, De rudimentis linguæ he -bra icæ. Lehrbuch der hebräischen Sprache, 1506.Felaktigt uppges titeln De rudimentis hebraïcisi La Grande Encyclopédie, band 28, s 510b ochDe Rudimentis Hebraicis i Encyclo pædia Britan-nica, band 19, s 234a. Propiläen Weltgeschichte, 1991, band 7, s 631auppger den vulgariserade titeln Rudimenta hebraica. Det senaste Nordstedts uppslagsverk i ett band uppger den rätta titeln, men enbart dessförsta del: De rudimentis linguae hebraicae.

184 Reuchlin förlöjligade inkvisitören Hoog -straaten och sina fiender i Epistolæ obscurorum Virorum och skänkte honom skrattets odödlighet.

185 Luther stärkte, liksom Jesus på sin tid, guds-begreppet, inskärpte lag och moral, framföralltarbetsmoralen. Den lutherska filosofin gick ut påatt pengarna inte längre skulle skickas till en central ort utomlands, utan skulle stanna hemmaoch stimulera handel. Luthers isolationism är obsolet och ineffektiv när den katolska universal -ismen blåser över Europa igen.

186Hitler gick ett steg vidare och lät inordnaRom under Berlin. Han bemästrade arbets -lösheten och lediggjorde ytterligare miljontals arbetstillfällen genom att skicka Tysklands mest kompetenta arbetskrafter till Stalingrad och i döden. Från sin rullstol sade Churchill: ”Tyskland var Europas oförskämda barn och vi gjorde det till Europas bortskämda barn.”

187 Lenin avsatte tsaren och Gud och besatte

själv båda rollerna. Han visade att även ateismenvar en religion, för den behövde sin gud, en vallfartsort föreställande världens centrum och entro på en framtida lycka.

188 När Stalin tog makten var Ryssland ett land i kaos och räknades inte längre som en makt faktorpå världskartan. När han dog, hade Ryssland bli-vit en supermakt, med otrolig disciplin som höllpå med rymdprojekt. Fyra år efter Stalins dödrapporterade Sovjet den första lyckade satellitupp-skjutningen. (Sovjet-amerikanska manskap i rymd - en talade tyska.) Stalins polis lyckades döda fleraryssar än vad främmande krigshär gjort. I fråga ompersonligheternas och massornas roll i historien harman sagt att varje folk får de ledare det förtjänar.

189 Tacitus, De origine et situ Germaniae, Forum, Rom, 98 e Kr.

190H Sedlmayr, “Architektur als abbildendeKunst“, i Österreichische Akademie der Wissen-schaften, Sitzungsberichte, Phil.-hist. Klasse,225/3, 1948; id Die Kathedrale, Zürich, 1950.

191 Se Nationalmuseet i Prag.

192 Biblioteket vid Militärakademin i Frunze(före detta Sovjet) förfogar över en stencilerad föreläsning som dåvarande generalmajoren óó -Tao Hanzhang höll på sjuttiotalet. Hanzhang me-nar att Gustav II Adolf (1611-1632) står bakomen rad revolutionerande förändringar i den moderna militärkonsten:

För första gången i historien skapades en permanent krigsmakt med avlönade soldater och reservister (80 000 man). Viktlättnad infördes påinfanteristens vapen, muskötgaffeln rationalisera-des bort, laddningen genomfördes – tack vare eninnovation som föregick de moderna patronerna– inte längre genom gevärmynning och tratt, vilketökade skottfrekvensen från tre skott per timmetill tjugo, trettio per timme. Kalibern standardise -rades för alla slags gevär inklusive artilleripjäser.Fältartilleriet infördes, infanteri enheterna utrusta-des med lätta artilleripjäser som förstärkning.

I en senare kommentar citerar den kinesiskegeneral överstelöjtnant óóó Tao Hanzhang Friedrich Engels: ”Gustav Adolfs landstigning i Tyskland utgör ett oerhört framsteg för artille -riet.” Kavalleriet var uppdelat i tunga och medel-tunga enheter. Tunga skyddsbeklädda ryttare påbepansrade hästar var beväpnade med långsvärd


och ryttar pistol. Me del tunga dragoner hade kortasvärd, musköt och yxa. Kavalleriet återgavs sinroll som drabbningsvapen på slagfältet. Den flex-ibla, linjära strids anord ning en – bestående av in -fanteri enheter i centrum och kavalleri samt reser-ver på sidorna – återinfördes. De bakre radernaförflyttades till flank erna och fronten breddades.

Skyttarna erhöll en viktigare roll. Snabbt fram - ryckande plutoner och kompanier bestående avskyttar sköt med intensiv eld. De disponerades i treställningar: stående, med stöd på ett knä och lig-gande. Taktiken med intensiv eld var helt ny. Mo-bila enheter (regementen) inrättades och de förstastora taktiska enheterna (de moderna brigaderna)förfärdigades enligt kombinations systemet mellande viktigaste terrestriska vapnen. Taktiken medattacker i successiva formationer generaliserades.

Nya grader i officershierarkin instiftades: kapten, överstelöjtnant och general. Armékårenför administrationsofficerare inrättades, vilketökade effektiviteten för proviantering och utrust-ning under marscher och stationering. Proviant-baser, lager och regementståg organiserades. Läger förskansades, tältinkvartering för man -skapet anordnades. Hygienregler infördes ochjäm ställdes med disciplinreglerna, vilket minskade förlusterna till följd av epidemier. Det självklara för europeiska härar var att solda-terna först utspisades då man slog läger. Det själv-klara för Gustav II Adolf var hygienen.

Som strateg åstadkom Gustav IIAdolf en perfekt samordning avoperationer genomförda på flerafronter, över många floder ochberg, och ofta i samspel med allierade i andra länder. Förförsta gången kombineradehan strategi med diplomati.

Napoleon I (1804-1815) fördjupade sig redan på mili-tärskolan i Gustav II Adolfs tak-tik och betraktade honom på senare tid som en av världensfyra största krigförare, till -sammans med Alexander denstore, Hannibal och sig själv.Enligt Napoleon införde

Gustav II Adolf det metodiska kriget.J F C Fuller anmärkte att Gustav II Adolf hade

en modern uppfattning om armén ”som blev arketypisk för militär organisering tills början av nittonhundratalet”, när Fuller – enligt eget utsago– själv kom med nya idéer i det militära.

193 I stort sett slapp Frankrike tronföljdskrig eftersom där rådde den så kallade automatiskatronföljden, enligt principen som utropades avhärolden: Le roi est mort, vive le roi! (Konungenär död! Leve Konungen!), undantaget det hundra-åriga tronföljdskriget (1337-1453 som egentligentog slut efter 221 år med Calais återerövring –1558) och ytterligare några betydelselösa krig.

194Hertig Wilhelm Braunschweig (*25 apr 1806† 18 okt 1884), sin tids rikaste privatperson.

195Han har inte översatt färdigt Ramayana, Mahabharata, Veda, Upanishaderna med mera.

196 Den nestorianska kyrkan och den antiokens-ka skolan som rapporterades utrotade på 400- talet gick under jorden, och stod troligen bakomislams tillkomst. De har lämnat många spår i Koranen, de mest oomkullrunkeliga i form av låneord för abstrakta religiösa begrepp.

197 Apud Jules Michelet som kommenterar: Quant à l'amitié entre le roi et le poète, ils ne savaient pas plus l'un que l'autre tenir leur langue. Le ciel de Potsdam s’obscurcissait pourVoltaire et par conséquent, il découvrira le cielbleu de Ferney. (Vänskapen mellan kungen ochpoeten var sådan, att varken den ene eller den andre kunde hålla sin tunga i styr. Himlen i Potsdam fömörkades för Voltaire och följakt li -gen upptäckte han den blå himlen i Ferney. – La France devant l'Europe, Paris 1871.)

Jules Michelet tar upp Voltaires kända allergimot hundar och tyskar samt refererar tillkonflikt en mellan Voltaire och Fredrik II den store. Voltaire hade skrivit pamfletten Diatribe duDocteur Akakia mot Maupertius, ordförande i Berlinakademin. När kungen läste den skrattadehan först som en hingst, men besinnade sig sedanoch brände skriften i sitt rum vid slottet Sans Souci och lät den sedan på traditionellt sätt brännas igen av bödeln vid de viktigaste kors -vägarna i Berlin. För att öka sin trovärdighet ochkunna anhålla författaren, som redan i all hastvar på väg mot Frankrike, anklagades Voltaire avkungen för en oredlig banktransaktion. Det finnsingenting som kan knyta Voltaire till den tyska

Ced

ant

arm

a to

gae.

Victor Ravini 173

banken utom en rapport bevarad i kungens hemliga arkiv vid Sans Souci i Potsdam. Fredrik II blev informerad om att Voltaire skulleha sagt : En tysk mark är värd fem tyska mark.Voltaire var alltid omringad av flera kungars hemliga agenter, och han var glad för det. Därförgen mälde han för sina gäster i sin litterära salongi Ferney: Il ne faut pas parler aux enfants, auxfous et aux Allemands comme s'ils étaient desadultes, sans courir le risque qu'ils se mettent enguerre contre tout le monde. (Man kan inte talatill barn, dårar och till tyskar som om de vorevuxna, utan att löpa risken att de ställer till krigmot hela världen.) Voltaire var rädd för tyskarsom var rädda, och han undrade varför de kände sig ansatta av faror och ironier från allahåll när han inte var ironisk utan menade allvar.Annars beundrade Voltaire tyskarna för att devisste att varje sak bara kunde göras på ett endasätt. Han använde uttrycket tête d’allemand som superlativ i intelligensskalans båda riktningar.

Vidare skroderade Voltaire: ”Jag har läst språksom jag aldrig fick användning av. Jag har glömtbort dem och mår bättre av det. Det enda jag kansäga på tyska är Ich hab’ zwei Koffer à Berlin.”

198 Felix Reichman, A Comparative Study ofBookprices, Oxford University Press, 1956.

199 År 415 stormade den kristna pöbeln biblio -teket, satte det i brand och lynchade dess direktör,Hypatia, filosof och matematiker, dotter till Theon av Alexandria. Hypatia finns inte med i uppslagsverket Grosse Frauen der Weltgeschichte,Neuer Kaiser Verlag, Klagenfurt 1987, där ytter ligare andra viktiga kvinnliga personligheter fattas. Det är dock inte meningen att här uppmärksamma alla brister som under vårdokument ation påträffats i olika referensböcker.

Kalifen Omar (634-644) brände definitivt biblioteket i Alexandria med förevändningen att böckerna däri stred mot Koranen. Kalifensrådgivare försökte hejda honom: Böckerna stredinte mot Koranen. Då var böckerna överflödigaoch måste brännas, svarade Omar. Detta blev förefter värld en Omar-kalifens syllogism.

200 Tomaschek, Kritik der ältesten Nachrichten über den skytischen Norden, I. II. Sitzungs berichte Wien bd 116, 117.

201 Samma skytiska etymologi föreslog han för

skyttegrav, skyttelinje, skyttelslag, skyttelsöm.Det skytiska ordet peretu betydde vadställe och Krakowski hittade flera ortnamn Peretu på Balkan och derivat därav på den ryska slätten.

202M Vasmer, “Skyten und Sarmaten“, i M EbertsReallexikon der Vorgeschichte, XIII, ss 277-298.

203 Se också Voltaires tragedie Les Scythes, somspelades den 26 mars 1767 på teatern i Ferney.

204 Stjärnbilden Skytten syns tydligast på himlenjust under den säsong när skyterna brukade an falla, på jakt efter vinterproviant. I Ukraina hade Krakowski hört att tatarerna brukade rycka fram efter spannmål vid samma tidpunktsom skyterna. Själv bevittnade han hur tatarerundersökte gården där han hade sitt härbärge.

Tatarerna var på väg ut, när en av dem märkte hurdet tunna snö skiktet hade smält i stora, runda ochjämna fläckar på gården, vilket avslöjade förrådet.

Enligt Krakowski motsvarade stjärnbildenSkytten också jaktsäsongen. Fiskarna markeradeden rätta tiden för fiske. Kräftan kräftsäsongen.Oxen hade samband med boskapsskötseln, likasåVäduren. Tvillingarna ersätter ett äldre tecken:två getter. Vattumannen kom med regnsäsongenoch fick stor betydelse för dem som skötte bevatt-ningssystemet. Under Vågen inträffade skörde -festen med årsmarknaden. Under Skorpio varskorpionerna som farligast och under Leo lejonet.

205 Eiusdem, Illustrium virorum epistolæ...

206Man vet inte vilka av sin tids intellektuellaKrakowski syftade på, men man kan eventuelltstödja hans postulat med ett lysande exempel frånett brev som Georges Dumézil skrev till MirceaEliade den 2 mars 1952, och som publicerades i Manuscriptum, XIX nr 2, Bukarest 1988, ss 180-181, och som här för första gången offentliggörs i Sverige: … avant votre départ pourla Suède. J'ai reçu de Widengren une lettre cruelle,inhumaine, où il enterre allègrement votre amiWikander qui a cessé de lui plaire: ”il est fini,physiquement et intellectuellement”, ose-t-il m'écrire – sans doute pour se justifier de torpillerla dernière candidature de Wikander, à la chairede sanscrit de Uppsala! C'est la forme moderne,odieuse, du sacrifice humain. Gardez cela pourvous, mais quand vous serez dans le Nord, ne l'oubliez pas!... (...inför Din resa till Sverige.Jag har från Geo Widengren fått ett rått och

Ab

actu

ad

poss

e va

let

illat

io.

Ab

uno

disc

e om

nes.


omänskligt brev, där han gladeligen begraver Dinvän Stig Wikander som har slutat att behaga honom: ”han är slut, fysiskt och intellektuellt”vågar han skriva till mig – utan tvekan för att motivera sin torpedering av Wikanders senastekandidatur till professuren i sanskrit i Uppsala!Det är den moderna, avskyvärda formen av människooffer. Håll det för Dig själv, men när Dubefinner Dig i Norden, glöm det inte!...)

Trots torpederingen, fick Stig Wikander pro-fessuren i Uppsala den andra veckan i mars 1952.Den administrativa bekräftelsen fick han emeller-tid inte förrän ett år senare, den 13 mars 1953.

207 Denna gamla symbol för kunskap med rötteri Gamla Testamentets skapelseberättelse användssom varumärke för Macintosh-datorer. Det påvli-ga kansliet är utrustat med Macintoshdatorer. De anses vara mer kvinnliga och användarvänligaän PC-datorerna, inte minst därför att Macintosh-musen bara har en knapp. På alla datorer i Vati-kanen täckte munkarna först varumärket i formav ett bitet äpple med en dekal föreställande korset, och senare fick man specialleveranser utanäpplesymbolen. Påven, il Papa, har en Power Macsom heter PapaMac. Första gången man installe-rade en PC-konverterare på Papamacen kollapsa-de hela Vatikannätet på grund av en korsslutning.Papamacen har ingen mus, utan en stor track-ballsom föreställer jordglobens alla länder, så när på -ven flyttar pilen på skärmen välsignar hans fing-rar samtidigt land efter land. Påven får inte välsig-na en mus. Påven har en katt som hetter Musolini– utan ss – och det sägs vara en gipskatt. Påvenskickar fredstelegram som hetter Max-Pax-Fax.

Den livsfrånvände Dalai Lama – som lever i Montreux i stadsdelen Montpellerin på sammaställe där ryska tsarer vistades för att kurera sigmed vindruvor – använder också Macintosh.Hans dator hetter DalaiLamaMac.

Muslimska ledare däremot har PC-datorer.Det första erbjudandet av datorer till arabvärldenkom från Moskva, och journalister har gjort felaktiga associationer till denna affär då ryskarådgivare och biståndsarbetare kastades ut urEgypten. Sedan kom japanerna. Peace hälsadeshejken av Q8, och japanerna antog att arabenmenade PC. Olje shejken svarade OK. På Sverige-besök blev araben förtjust i Bästkustens strate -giska läge. Han kunde lite om demokrati.

Till sikher och muslimer säljer japanernamobiltele foner i miniatyr som man håller under turbanen så att de kan tala interturbansamtal.

208 Pythagoras (500-talet f Kr) teorem om hypo-tenusan var känt i Babylon tusen år före honom.

209 Se också Rudolf Dekker & Lotte van de Pol,Kvinnor i manskläder. En avvikande tradition.Europa 1500-1800, Symposion 1995.

210 (Mrs Margaret) Sinclair Stevenson, The Ritesof the Twice-Born, London, 1920.

211 Philip Schwarzherd Melanchthon, Epistolæ,judicia, concilia, etc. Herausgegeben von Bret -schneider und Bindseil, Halle, 1874, b. 28, s 587.

212Herrlinger,Die theologische Hefte Melan -chthons in ihrer geschichtlichen Entwicklung, Gotha 1879.

213Miguel Servet (*1511 †1553), spansk läkarefrån Tudela. Han observerade blod cirkulationen.Under antiken stu dera de Erasistratos vener ochartärer, men kunde inte förklara blodcirkulatio-nens hemligheter. Servet blev bränd på bål av Cal-vin i Genève. I både Servets och Tregonds fall harTingsrätten i Genève nyligen återkallat domen.

214 Josephus Flavius (*37 †100 e Kr), judisk general, historiker och författare.

215 ”Och när han hade kommit dit, bosatte hansig i en stad som hette Nasaret, för att det skullefullbordas, som var sagt genom profeterna, att hanskulle kallas nasaré.” (Matt. 2:23) ”Och han läm-nade Nasaret och begav sig till Kapernaum... ochbosatte sig där, för att det skulle fullbordas, somvar sagt genom profeten Esaias...” (Matt. 4:13-14).Se också Matt. 8:17; 12:17; 13:14, 35; 21:4.

216 Luigi A Santorno, Amleto e don Chisciotte. Il teatro e il testo instabile, Firenze, 1992.

217 Översatt från latinet till danska av J Olrik (1908-12).

218 Saxo Grammaticus Hamlet, prins avJylland på 400-talet, simulerade galenskap för att hämnas på sin farbror och ta makten. Farbrodern är usurpator och har ådragit sig de hedniska gudarnas illvilja. Gudarna har sett mordet på brodern som ingen människa bevitt-nat. Gudarna skänker honom ingen sakralitet,gud omlighet, utan straffar honom med lands -plågor över Danmark samt slavernas invasion.

Victor Ravini 175

Hamlet kunde inte så enkelt mörda usurpa-torn, eftersom den nye kungen ägde legitimitet inför folket. Han hade fått kronan som resultat av att han ockuperade drottningens säng. Kungen var laglig enligt rikets rådande lagar, men olaglig enligt de lagar som rådde i gudarnasmetafysiska, osynliga, värld. Att mörda konungengenom en gardin var ett sätt att undgå anklagel-sen om konungamord. Gardinens symbol, medkniven som går från den synliga till den osynligaverkligheten, samt gardinen som rivs sönder ochöppnar kommunik ationen mellan de två världar-na, är i sig en hel fenomenologi som kan spårasäven i andra sammanhang. Hamlet kunde intelagligt ta kronan så länge drottningen levde. Det är samma juridiska fråga om konungens lag-lighet som i Sofokles Oidipus. Situationen är om-vänd, eftersom Hamlet åtnjuter gudarnas välvilja.De vill inte att han skall gå i samma fälla som Oidipus, och underkänner därför Hamlets alibimed gardinen. Han får bara mörda Polonius.

Hos Saxo tvekar Hamlet inför att mörda konungen bakifrån och utan vittnen, eftersomhan tror att kronan på huvudet medför kungenssakralitet. Gudarna kan inte heller acceptera kupplanen, eftersom deras gunstling då skullehamna i samma juridiska dilemma.

Shakespeare kristnar sitt Danmark och hansHamlet undviker att mörda usurpatorn bakifrånunder andakten för att inte skicka honom direkttill det kristna paradiset. Hos båda författarnabromsas Hamlets politiska agerande av meta -fysiska betänkligheter. Men hos Shakespearefruktar inte Hamlet Guds hämnd. Hans Hamleträknar med den kristna förlåtelsen för sammadåd som de nordiska gudarna inte kunde förlåta.

Båda religionerna fördömer usurpatorn, sym -patiserar med kuppmakaren och väntar på att hanskall komma med en bättre plan. Efter förgift-ningen av drottningen har konungen förlorat sinlegitimitet och man får mörda honom i allas åsyn.

Hos Saxo har Hamlet större initiativförmågaän försynen. Hans palatskupp lyckas efter det atthan själv arrangerat drottningens förgiftning. Den gamla religionen hade lättare att accepteradubbel mordet. De nordiska gudarna belönar honom genom slavernas reträtt utan krig, välgångför folket, långvarigt herradöme, en bra hustrusom han tar från England och många snälla barn.

219 Se A E J Rawlinson, D D The New TestamentDoctrine of The Christ, 1929, avsnittet On themeaning and use of the title ”Son of Man” in theGospels, ss 242-250.

220Messias (hebr: den smorde), den väntade ko-nungen av Davids hus som snart skulle ha kom-mit och befriat Israel från det romerska slaverietoch återställt den förgångna ärorika glansen.Översättningen till gr Christos (sv: Kristus - frälsaren) medför helt andra konnotationer. Det grekiska ordet är politiskt neutralt och lämpar sig bättre för en religiös gestalt.

221 Den grekiska varianten av Gamla Testament -et, översatt från hebreiskan under handledning av 72 visa män i Egypten. Projektet sysselsatteoräkneliga översättare som arbetade intensivt ochkontinuerligt i trehundra år. Det startade underkung Ptolemaios II Filadelfos (283-246 f Kr) somstödde konsten och litteraturen, byggde biblio -teket, museet och fyren i Alexandria. Bibelöver-sättningen var färdig i början av vår tideräkning,förmodligen efter Jesus korsfästelse.

222 ”När du kommer så hav med dig den mantelsom jag lämnade kvar hos Karpus i Troas, så ockböckerna, först och främst pergamentskrifterna.”(1917 års översättning.)

”När du kommer, ha då med dig manteln som jag lämnade kvar i Troas hos Karpos, och så böckerna, framför allt mina häften.” (Bibel kommissionens utgåva 1981.)

223 ”Ty se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden…” (1Mos. 6:17.)

224 ”Och Gud såg, att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden.” (1Mos. 6:12.) ”… jorden är uppfylld av våld,som de utöva.” (1Mos. 6: 13.)

225 The Holy Bible, King James Version år 1611och The Red Letter New Testament, år 1950.Il Nuovo Testamento, utgiven av Alleanza BiblicaUniversale 1976 säger på italienska Giunia.

226 Today's English Version 1971, Living Bible1971, New International Version 1973, PhillipsModern English 1972, Revised Standard Version1971, Jerusalem Bible 1968, New English Bible1970, La Santa Biblia på spanska utgiven av Sociedades Bíblicas Unidas 1960. La Sainte Bible,Nouvelle Edition de Genève 1979. Die Bibel –


Die Heilige Schrift des Alten und Neuen Bundes.Vollständige deutsche Ausgabe, Herder Bücherei,1965. Die Bibel nach der Übersetzung MartinLuthers, Deutsche Bibelgesellschaft 1984. Nya Testamentet, Svenska Bibelsällskapet 1981.

227 Kleopatra VII (51-30 f Kr), förförde Cæsar,Antonius och misslyckades med Oktavianus.

228 Blaise Pascal, Pensées, VI, 18.

229 Interpol, Rapport annuel d’activité 1994,Lausanne, 1995 band Europe, I, s 3814.

230 Kalofilopulos, Nτεν χερ ικε σεριεσα εσεν ερ

μυκετ αλβαρλιγκ, Athens, 1994, s 181.

231 Lars Fyhr och Victor Ivanovitj, Vi lever i en orolig tid. Maieutiska dialoger, Anthropos, Göteborg-Bukarest 1973.

232 Textens numeriska struktur baseras på olikaheliga tal: tre, fem, sju, tio, tolv och tjugo, vilketanses vara bevis på mångkulturell härkomst. Tre-delningen uppfattad som en garanti för helhet ärtypisk för det indoeuropeiska arvet: tre kronor,tre kungars förbund i Kungälvsborg, tre repriser i tennis, tre signaler när vi knackar på dörren ärsamtliga gamla indoeuropeiska utslag i vår tid.Det urgamla tankemönstret är tydligt i den medel-tida tyska jordbrukstraditionen med Dreifelder-wirtschaft: sommar-, vinter- och trädes åker, i dentyska bygemenskapen www som rådde överWald, Weide und Wasser, i ordspråket alle guteDinge sind drei, som till exempel Wein, Weib undGesang eller första, andra och tredje riket. Indo-europeisk mytologi och folklore bygger också påtredelning: lagstiftare, krigare och bönder som ar-betade liksom Askungen för de två styvsyskonen,eller Frej och Freja för de överordnade gudarna.Förut fanns det i Europa det så kallade tredjeståndet, och nu finns det den tredje världen – alltgrundat på talet tre som helhets uttryck för ord-ning, perfektion och stabilitet. Tredje världensoroande instabilitet är den mest stabila situation.Biskopen i Laon (Frankrike) skildrade på medel -tiden sitt samtida samhälle som ”Guds hus” i treetager: andlighet, adel och bönder. Denna arkitek-tur har inte ändrats: beslutsfattare, verkställande(med feodal immunitet) och producenter – somdrömmer med Törnrosa om en bättre arkitektur.

Fem var Pythagoras perfekta tal. Sju var heligtför hebreer, och därifrån kommer veckans sju dagar efter sju under antiken kända planeter.

Tio var heligt för egyptier, och den egyptiskaveckan var på tio dagar. Från assyro-chaldéerkommer dussinen och de tolv månaderna.

Den ursprungliga befolkningen i Europa föreindoeuropernas ankomst använde ett räkne -system med basen tjugo, score på engelska: four score and a half (nittio), eller på franska quatre-vingt dix, ett system som inte användes avfranska klassiker men plockades upp av franskarevolutionen från ålderdomligt mål och dialekter. De danska räkneorden är också en relik från Europas urbefolkning, liksom de tyska och nors-ka räkneorden med omkastade ental och tiotal.

Muslimerna har svårt att förstå varför treenig-hetsläran inte söndrar monoteismen, utan tvärte-mot understryker den fullkomliga helheten justför indoeuropéernas mentalitet. Huruvida tre -enighetsläran uppkom med romaren Tertulianus i Norra Afrika är en annan fråga; den europeiskakulturen sträckte sig runt Medelhavet, som var eninsjö. Hav och flod har alltid varit mötesplatseroch inte barriärer. De är naturliga, frodiga puls -ådrar och är dåliga, onaturliga gränser. Vattnet är så livsviktigt att det kan inte separera, utantvärt om binder ihop stränder och förenar folk.Havet ger mat åt alla och meningen är att detskall fungera som en gemensam matskål och intesom en gemensam kloak.

233 Första gången kom mongolerna till Europamed Djingis khan, andra gången med Stalin, tredje gången med dollar.

Deus Tecum, lectore, hälsar Victor Ravini.

LITTERATUR– Abou'z-ziaTevfik-Bey, “Numounèï-Edèbiyat“, i Journal asiatique utgiven av Claude Huart, 1881.

– Acta Universitatis Gurgelheimensis, Beiträge zurErläuterung der Grundfragen der sogenanntenGegenwart in der Geschichte, Klassisch-histori-sche Klasse, Band 87 d II, Heft 1, Gurgelheim 1992.

– Acta Universitatis Gurgelheimensis, Sprach -wissenschaftliche Klasse, Gurgelheim 1996.

– Affo, Vita del Francesco Mazzuola sopradettoParmigianino, Parma 1784.

– Agra Gazetteer, 8 September 1921 Agra.

– Alf Lailah oua Lailah.

– Alighieri, Dante, Inferno, Ravenna 1300-1305.

– Aneer, Gudmar, Religioners möte, Verbum1986.

– Annales de Saint Bertin, Reims-Paris 900-talet.

– Armstrong, Louis, Mack The Knife, Juan-les-Pins 27 juli 1967.

– Atlakvida.

– Azmels, Aziz al, Ibn Khaldun in Modern Scholarship, London 1981.

– Baber, Baber's Frank and Engaging Me moires,the Baburnameh, från turkiska av A S Beveridge,2 band, 1921.

– Baetke, Walter, Yngvi und die Ynglinger – Kö nigsheil und Kult – Eine quellenkritische Untersuchung über das nordische “Sakralkönig-tum“, Akademie Verlag Berlin 1964. Sitzungs -bericht der Sächsischen Akademie der Wissen-schaften zu Leipzig, Philo logisch-historische Klasse, Band 109, Heft 3.

– Barth, Karl, Die kirch liche Dogmatik, band 14, 1932.

– Barth, Karl, Fides quaerens intellectum. Anselms Beweis der Existenz Gottes im Zusam-menhang seines theologischen Programms, 1931.

– Beldiceanu, Nicolae, Le timar dans l’État otto-man (début XIVe-début XVIe s.), Wiesbaden1980.

– Bellabarba Dell'Aja, Gaudenzio, L'esotismofantastico medievale nella percezione colombianadel Nuovo Mondo e Colombina. Istituto di Studi

Rinascimentali, Genova 1994.

– Beowulf.

– Bibeln eller Den Heliga Skrift — Gamla ochNya Testamentets kanoniska böcker i överens-stämmelse med Bibelkommissionens normalupp-lagor, Stockholm, Evang. Fosterlands-StiftelsensFörlag, Nordiska boktryckeriet, Stockholm, 1916.

– Bibeln, referensversion King James, London1611.

– Biblioteca Mexicana, Cronica Mexicana escritapor D. Hernando Alvarado Tezozomoc... anotadapor el Sr. Lic. D. Manuel Orozco y Berra, y prece-dida del Códice Ramírez, Manu scrito del SigloXVI intitulado Relación del Origen de los Indiosque habitan este Nueva España según sus Histori-as, y de un Examen de Ambas Obras a las cualesva anexo un estudio de Cronología Mexicana porel mismo Sr. Orozco y Berra, Biblioteca Mexica-na, José M Vigil, editor, México 1878.

– Blaremberg Ch, Dictionnaire des antiquités grecques et romaines, Hachette, Paris 1875-1892.

– Bogeng G A E, Geschichte der Buchdrucker-kunst, band 2, Dresden 1939-41.

– Bosl, Karl, Europa im Mittelalter – Perle derWelt. Im Kampf um Einheit und Macht entwickel-te sich die europäische Gesellschaftsform. Wir sinddie Erben dieser großen Vergengeiheit, in unserenHänden liegt die Gestaltund der Zukunft. Weltge-schichte eines Jahrtausends, Verlag Carl Ueberreu-ter, Wien 1970, Sonderausgabe für Gondrom Ver-lag GmbH u.å.

– Bosshard, Walter, Frans August Larson. EinSchwede als Herzog von Mongolei, Zürich 1952.

– Brand, Karl, Mittelarterliche Weltanschauung,Humanismus und nationale Bildung, Berlin 1925.

– Bratianu, Gheorghe, Privilèges et franchises municipales dans l’empire byzantin, Paris 1936.

– Braudel, Fernand, Les Structures du Quotidien:Le Possible et l’Impossible, Armand Colin Paris1979.

– Braudel, Fernand, Les Jeux de l’Echange,Armand Colin Paris 1979.

– Braudel, Fernand, Le Temps du Monde, ArmandColin Paris 1979.

– Brecht, Bertolt, Die Dreigroschenoper, 1928.

Victor Ravini 177

– Bréhier, Émile, La philosophie du Moyen Age,Albin Michel Paris 1937, 1971.

– Brentjes, Burchard und Helga, Die Heer scharendes Orients, Brandenburgisches Verlagshaus Branibor, Berlin 1991.

– Brockelmann C, Geschichte der Beduin ischenLiteratur, band 12, Leipzig 1908.

– Brockhaus Enziklopädie i 30 band.

– Bütler, Rene, Die Mystik der Welt. Quellen undZeugnisse aus vier Jahrtausenden. Ein Lesebuchder mystischen Wahrheiten aus Ost und West. OttoWilhelm Barth Verlag Berlin 1992.

– Čapek, Karel, R. U. R. (Rossum’s Universal Robots), 1921.

– Cellini, Benvenuto, La vita di Benvenuto Celliniscritta da lui medesimo, Firenze, Felice Le Moniereditore, 1924.

– Charlemagne, Liber principis, Aachen u.å.

– Chronicon de gestis Normannorum, 900-talet.

– Cicero, Tusculanes, Forum Romanum, Romau.å.

– Cioranescu A, Juan de Bethencourt, Tenerife1982.

– Clark, Kenneth, Civilisation, BBC and JohnMurray, London 1969.

– Codex Alarus.

– Codex Árabe de la Caja de Oro Ermetica de Méjico y Panáma.

– Codex Árabo Guatemalteco Mexicanus Erme-ticus de Panáma entre Mazatlán y Mazapán.

– Codex Aralus.

– Codex Argenteus Achilleus.

– Codex Argenteus Caspicus.

– Codex Aureus.

– Codex Eremiticus.

– Codex Ermeticus.

– Codex Euxinus.

– Codex Imperialis Arcticus.

– Codex Innominatibus.

– Codex Regius 2365.

– Conqueror, Anonymous, “Narrative of Some

Things of New Spain and the Great City of Temes titán – Mexico, Transl. into English byMarshall H Saville“, i Documents and NarrativesConcerning the Discovery And Conquest of LatinAmerica, No. 1, The Cortés Society, New York1917.

– Cooper, James Fenimore, The Spy. A Tale ofNeutral Ground, Burlington 1821.

– Copernicus, Commentariolus, Krakow 1548.

– Das Buch der Bücher.

– Davidson, Gustav, A Dictionary of Angels including the fallen angels, The Free Press, A Division of Macmillan, Inc., New York 1971.

– De Gyllene Silkesrullarna.

– Dekker, Rudolf, & Pol, Lotte van de, Kvinnor i manskläder. En avvikande tradition. Europa1500-1800, Symposion 1995.

– Delarc, abbé, Les Normands en Italie depuis les premières invasions jusqu'à l'avènement deGrégoire VII (859-862, 1016-1073), Paris 1883.

– Den Gyllene Boken.

– Den Gyllene Handskriften.

– Den Gyllene Silkesboken.

–Den Poetiska Eddan.

– Der Grosse Duden Band 7. Das Herkunfts -wörterbuch, Bibliographisches Institut Mann -heim/Wien/Zürich u.å.

– De Silverne Silkesrullarna.

– Deville A, ”Dissertation sur l'étendue du territoire concédé à Rollon par le traité de Saint-Clair-sur-Epte en 911”, i Mem. de la Soc. des Antiq. de Normandie, 1831, 1832, 1833.

– Dialogum Creaturarum, Stockholm 1483.

– Díaz Escobal del Castillo Hibueras Narváez yViterbo Cabral do Nascimento, Bernal Vichador,Historia verdadera y muy autorregadera de laconquista de Méjico, Coymbra 1632.

– Die Bibel – Die Heilige Schrift des Alten undNeuen Bundes. Vollständige deutsche Ausgabe,Herder Bücherei 1965.

– Die Bibel nach der Übersetzung Martin Lut-hers, Deutsche Bibelgesellschaft 1984.

– Die Lübecker Bibel in niederdeutschem Dialekt,


tryckt av Steffen Arndes 1494 samt ytterligare 14andra bibelöversättningar. Samtliga bevaras på Sächsische Landesbibliothek Dresden.

– Doldahavsrullarna.

– Doolittle I, Social Life of Ants and Chinese,Glasgow 1908.

– Dozy, Recherches sur l'histoire et la littératurede l'Espagne pendant le moyen âge, tredje upplagan, band II, Leyde 1881.

–DTV Lexikon, (20 band), 1992.

– Dumoulin G, Histoire générale de Normandie,in folio, Rouen 1631.

– Dunlop D M, The History of the Jewish Khazars, Princetown 1954.

– Dödahavsrullarna.

– Eban, Abba, Civilisation and the Jews as told byAbba Eban, Tel Aviv 1997.

– Eddan.

– Encyclopædia Americana, 1996.

– Encyclopædia Britannica, 1997.

– Enoch.

– Erskine Childer, The Riddle of the Sands. A Record of Secret Service, Dublin 1903.

– Evighetens Bok.

– Fabroni, De Vita Leonis X, libri IV, Pisa 1797.

– Ferguson, Wallace R, “Recent Trends in theEconomic Historiography of the Renaissance“, i Studies in the Renaissance, New York 1960.

– Focillon, Henri, Moyen Age Roman et Gothique,Armand Colin Paris 1938, 1963.

– Frazer, Sir James George, The Golden Bough.London 1922.

– Fossier, Robert, Le moyen age, Band 1,Les mondes nouveaux 350-950, Paris 1986.

– Fossier, Robert, Le moyen age, Band 2,L’Éveil de l’Europe 950-1250, Paris 1990.

– Fossier, Robert, Le moyen age, Band 3,Le temps des crises 1250-1520, Paris 1994.

– Fuller, J F C, Military History of the WesternWorld, 3 band, Oxford university Press 1954-56.

– Fyhr, Lars och Ivanovitj, Victor, Vi lever i enorolig tid. Maieutiska dialoger, Anthropos Göteborg-Bukarest 1973.

– Gelcich, Toscanelli in der älteren und neuerenColumbus Literatur, Mitteilungen der geographi-schen Gesellschaft in Wien 1893.

– Giovanni Paolo II, Rerum novarum, i Il corriere della sera, 24 januari 1994, kultursidan. Se ocksåpåvens TV-intervju från samma dag.

– Gibb E-I-W, A History of Ottoman Poetry,London 1899.

– Glasenapp, Professor Dr. Helmut von, Die ni-chtchristlichen Religionen, Fischer Bücherei,Frankfurt am Main und Hamburg 1957.

– Glück, Heinrich von, und Diez, Ernst von, ”DieKunst des Islam”, i Propyläen-Kunstgeschichte,Band 52, Berlin 1925.

– Goethe, J W von, West-Östlicher Divan. Gesam-tausgabe mit dem arabischen Titel der Ausgabe von1819. In Leinen M.3.–‚ in Leder M.4.50., Leipzig1916.

– Gonzalez de la Vega Icazbalceta de los Rios yPeralta Bustamante, J-M, “Relazione d’un gentil’huomo di F. Cortés“ i Rec. de Ramusio,band III, 1556.

– Gourmond, Remy de, L'art des grands hommesde s'en aller, Fayard Paris 1971.

– Grammaticus, Saxo, Gesta Danorum, Lund 1215.

– Graudenz, Karlheinz, Die Entwicklung undVerbreitung unserer Zivilisation, Berlin 1942.

– Grosse Frauen der Weltgeschichte, Neuer KaiserVerlag, Klagenfurt 1987.

– Guldboken.

– Hamdismål.

– Handbook to the Bible (även översatt på svens-ka i EFS-förlaget Stockholm) redigerad av fack-kunniga från Oak Hill Theological College Lon-don, London Bible College, Rugby School, Uni-versity of Aberdeen, University of Liverpool.(fjärde förbättrade upplagan 1985).

–Hansson, Gunnar D, Slaget vid Maldon och sjuelegier. Fornengelska dikter. Tolkning och kom-mentar, Anthropos 1991.

Victor Ravini 179

– Haury, Emily W, The Mogollon Culture ofSouth-western New Mexico, Medallion Papers,nr 20, Gila Pueblo 1936.

– Henning W B, “The Compendium of theDoctrines and Styles of the Teaching of Mani“, iAsia Major, n s, III/ii, 1952.

– Herrmanns, Ralph, Det judiska Prag, Natur ochKultur Stockholm 1997.

–Herrlinger,Die theologische Hefte Melan -chthons in ihrer geschichtlichen Entwicklung, Gotha 1879.

–Herzog G, Die Odalisken, Verlag “Heimat undKultur“, München 1934.

– Heuß A, Prinzipat und Freiheit, Berlin 1923.

– Hezar va iek shab.

– Himmelens Nyckel.

– Hizler, Friedrich och Stallmann, Hans Her-mann, Gestalt und Kritik des Westens. Beiträgezur christlichen Sozialethik heute. Kreuz-Verlag,Stuttgart 1960.

–Hole, Richard, Remarks on the Arabian Nights'Entertainments, in which the Origin of Sindbad'sVoyages [...] is particularly considered, London1797.

– Holmes, F.S.A., Martin, The Crown Jewels. Inthe Wakefield Tower of the Tower of London.Ministry of Public Building and Works. OfficialGuide.Her Majesty’s Stationery Office by SwindonPress, London 1953.

– Homeros, Iliaden.

– Homeros, Odysséen.

– Horawitz, Zur Biographie und Correspondenzd. Reuchlin, Pforzheim, 1877.

– Il Nuovo Testamento, Alleanza Biblica Univer-sale, Rom 1976.

– Illustrium virorum epistolæ, hebraïcæ, græcæ etlatinæ ad. Joh. Reuchlinum, Tubingue 1514.

– Index librorum prohibitorum, Rom, Köln u.å.olika upplagor.

– Interpol, Rapport annuel d’activité 1994, band I Europe, Lausanne 1995.

– Iorga, Nicolae, Byzance après Byzance, ny upp-laga, Paris 1985.

– Ivanovitj, Victor och Fyhr, Lars, Vi lever i enorolig tid. Maieutiska dialoger, Anthropos, Göteborg-Bukarest 1973.

– Ixtlilxóchitl, Fernando de Alva, Horribles cruel dades de los conquistadores de México,México 1882.

– Jakob G, Türkische Literaturgeschichte in Einzelndarstellungen, Berlin 1900.

– James, King, Essays of a Prentice in the DivineArt of Poetry, London 1584.

– James, King, Poetical Exercises, London 1591.

– James, King, Demonology, London 1597.

– James, King, The True Law of free Monarchies,London 1603.

– James, King, Déclaration du roi Jacques I-erpour le droit des rois, London 1615.

– Jerusalem Bible, 1968.

– Kalofilopulos, Nτεν χερ ικε σεριεσα εσεν ερ

μυκετ αλβαρλιγκ, Athens, 1994.

– Kant, Immanuel, Sämtliche Werke, in sechzenBänden. Herausgegeben von Felix Groß. JederBand in Leinen 6 M.; in Leder 7.50M., Leipzig1914-1918.

– Keary C-F, The Vikings in Western Christendoma. d. 789 to a. d. 888, London 1891.

– Kelly J N D, The Oxford Dictionary of Popes,Oxford New York, Oxford University Press, 1986.

– Khaldun, Ibn, Selections from the Prolegomenaof Ibn Khaldun of Tunis (1332-1406), tr. and arr.C Issawi, London 1990.

– Klibanov A I och Cerepnin V, Obrazovanierussko go tsentralizovannogo gosudarstva v XIV-XVI vv, Moskva, 1960.

– Khayyami, Omar ibn Ibrahim El, Rubayat, u.å.

– Koestler, Arthur, The Thirteenth Tribe – The Khazar Empire and his Heritage, OxfordUniversity Press, 1986.

– Kowalewsky, David, Dictionnaire mongol-chinois-russe-français, 3 band, Harkow, (1844-49).

– Krockow, Klaus Christian Graf von, Das Auf-und Ausblühen unserer Zivilisation, Berlin, 1992.


– Kulischer, Joseph, Allgemeine Wirtschafts -geschichte des Mittelalters und der Neuzeit, München-Berlin 1954, band 2.

– Labradow, Evgenij, Acta Universitatis Lomono-sovensis, Moskva u.å.

– Laffont-Bompiani,Dictionnaire universel deslettres, Paris 1961.

– La grande Encyclopédie, Inventaire Raisonnéde toutes les sciences, des lettres et des arts (Supp-lément), Paris 1899.

– La saggiezza degli antichi, utgiven under PiusXI:s redaktion i Vatikanförlaget (utan år, underMussolinis tid).

–La Sainte Bible, Genève 1979.

– La Santa Biblia, Sociedades Bíblicas Unidas,Madrid 1960.

– Latini, Brunetto, Tesoretto, Florens 1265.

– Les Archives du Tribunal Municipal de Genève, Les procès de Calvin, band 188.

– Lessing, Gotthold Ephraim, Nathan der Weise.

– Liber Mexicanus-Arabicus.

– Lissner, Ivar, Wir sind das Abendland. Gestalten, Mächte und Schicksale Europas durch 7000 Jahre, Bindlach 1993.

– Living Bible, 1971.

– Luther, Luthers företal till Gamla Testamentet.

– Luther, Luthers företal till Nya Testamentet.

– Luther, Luthers företal till Paulus brev till romarna.

– Luther, TischredenWA I-CXLVIII.

– Ly, Mÿ, L’empire mongole de Mali, Dakar 1977.

– Machiavelli, Nicolò, Il Principe, Firenze 1513,tryckt Venezia 1532, översatt till arabiska Delhi1583.

– Mach, Richard von, “Beiträge zur Ethno gra phieder Balkanhalbinsel“, i Dr. A. Petermanns Mitteilungen, Gotha 1899.

– MacNally R T, & Florescu R, Vem var Dracula?sv övers 1973.

–MacNutt, Sir Francis Arthur, “Fernando Cortésand the Conquest of the Nueva España“, i serien

Heroes of the Nations, band 1, del 3, nr 12, Uni-versity College Press Cambridge 1909.

– Mahabharata.

–Mahomet, Le Koran, Traduction nouvelle faitesur le texte arabe par M Kasimirski interprète dela Légation française en Perse, Fasquelle éditeursParis u.å.

–Mai, Joh-Henr, Vita Reuchlini, Durlach 1587.

– Majumdar A K, “Das Islamische Spät-Mittel alter“, i Propyläen Weltgeschichte, eineUniversal geschichte, band 10, Berlin 1991.

– Malaterra, Gaufridus, “De Gestis Roberti Guiscardi“, i De Blasiis, La Insurezzione Pugliesee la conquista Normanna, Napoli 1874.

– Manuscriptum, XIX nr 2, Bukarest 1988.

– Martin, Paul S, et al, Mogollon Cultural Continuity and Change from Asia to America,band 40, Anthrop Fieldiana 1952.

–Marx, Karl, Heft LXXXVI A. Arkivet Marx-Engels vid Det Internationella Institutet för Samhällshistoria i Amsterdam (ej publicerad).

–Meillet, Antoine, et Lejeune, Michel, ”L'outillage Mental, Pensée, Langage”, i Encyclopédie Française, I, Paris 1937.

–Melanchthon, Philip Schwarzherd, Epistolæ, judicia, concilia, etc. Herausgegeben von Bret -schneider und Bindseil, band 28, Halle 1874.

– Melodos, Romanos, Analecta sacra, Edition J B Pitra, Paris, 1876.

–Michelet, Jules, La France devant l'Europe, Paris 1871.

–Michelet, Jules et Quinett, Edgar, La Roumanieavant l'Europe, Paris 1878.

–Morby, John E, The Wordsworth Handbook ofKings & Queens, Wordsworth Reference, OxfordUniversity Press 1989.

– Mylius, Dr Dr habil. Klaus, und Pagala, Sri, Beiträge zur Erläuterung Sanskritischen Etymologier: Mongol – Mogul – Mogollon, VEB Verlag Enzyklopädie, Leipzig 1975.

– Nationalencyklopedin.

– New English Bible, 1970.

– New International Version, 1973.

Victor Ravini 181

– Nielsen D och Guidi M, Storia degli scoperti geografiche degli Arabi, fra le fantasie e la realtà,band 2, Casa editrice Mondadori, Milano 1937.

– Nițu, Radu Victor, Calea rătăcită, Albatros,București, 1985.

– Nordström, Johan, Moyen âge et Renaissance,Paris, 1933.

– Novum Testamentum Graece et Latine. Utrum-que textumcum apparatu critico imprimendumcuravit Eberhard Nestle novis curis elaboraveruntErwin Nestle et Kurt Aland Edicio vicesima secunda, United Bible Societies London 1969.

– Nya Testamentet, Svenska Bibelsällskapet 1981.

– O’Leary, De L, How Greek Science Passed to the Arabs, London, 1948.

– Olivecrona, Karl, Das Werden eines Königsnach altschwedischem Recht. Der Königsritus als magischer Akt, Lunds universitets årsskrift. N. F. Avd. 1. Bd 44. Nr 1, 1947.

– Orales de Saint Bertin, Reims-Paris 900-talet.

– Parmigianino, Girolamo Francesco Maria Mazzola, kallad, Die Madonna mit der Rose, 109 x 88,5 cm Dresdner Zwinger, Gemäldegalerie(161), Alte Meister, Erdgeschoß, Raum 118.

– Parrinder, Geoff rey, Jesus in the Qur'an, London1982.

– Pascal, Blaise, Pensées, VI, 18.

– Petit Larousse en couleurs, Paris 1985.

– Phillips Modern English, 1972.

– Piper, Otto, Burgenkunde. Bauwesen und Geschichte der Burgen zunächst innerhalb des deutschen Sprachgebietes, München 1912.

– Pizzingrilli, Umberto, Dal mito dell'isola all'isola del mito, Deledda e dintorni, Genova 1993.

– Platon, Politeia.

– Prandala, Clemendore, The French in India,Bombay 1947.

– Premerstein, A von, Vom Werden und Wesendes Prinzipats, Abh. d. Bayerischen Akad. d Wis-senschaften (Philosophisch-historische Klasse N.F. 15), München 1937.

– Propiläen Weltgeschichte, 10 band, 1991.

– Quinett, Edgar et Michelet, Jules, La Roumanieavant l'Europe, Paris 1878.

– Ramayana.

– Ramsey, Sir, A History of the MongolianThought, Oxford University Press 1994.

– Ranke, Hermann, Die ägyptischen Personenna-men, Münster 1902.

– Rawlinson D D, A E J, The New TestamentDoctrine of The Christ, avsnittet On the meaningand use of the title ”Son of Man” in the Gospels,ss 242-250, London 1929.

– Ray S, ”Humayun in Persia”, i Royal AsiaticSociety of Bengal Monograph Series, band 6, Delhi 1948.

– Redford, Donald B, Akhenaton, the HereticKing, Princeton University Press, Princeton 1994.

– Reformationsgeschichtliches Museum i Luther-halle Wittenberg.

– Reichman, Felix, A Comparative Study ofBookprices, Oxford University Press 1956.

– Renan, Ernest, Vie de Jésus, parut le 24 juin 1863chez Michel Lévy Paris.

– Reuchlin, Epistolæ obscurorum Virorum, Tubingue 1516.

– Reuchlin, Johann, De rudimentis linguæ hebra -icæ. Lehrbuch der hebräischen Sprache, 1506.

– Revised Standard Version, 1971.

– Rosso di San Secondo Primero, Giancarlo, Cristoforo Colombo e le Meraviglie dell'America,Biblioteca di cultura patriòttica, Genova 1992.

– Rowley, Sir Arthur, Hebrew and English Lexi-con of the Old Testament, based on the lexicon ofWilliam Gesenius (tr. Edward Robinson), Claren-don Press, Oxford 1906.

– Roychaudhuri, Sri Makhanlal, The Din-i-Ilahi,Calcutta University Press 1993.

– Rushbrook Williams, L F, An Empire Builder of the Sixteenth Century, Cambridge 1918.

– Sainte-Maure, Benoît de, Chronique des ducs de Normandie, Reims-Paris (omkring 1160).

– Saint-Genois, J de, Les voyageurs belges du XIII siècle, Bruxelles 1846.


– Santorno, Luigi A, Amleto e don Chisciotte. Il teatro e il testo instabile, Firenze, 1992.

– Schoepflin, Günter u. Quiquerez-Goutzwiller,Alfons von, Die Frau in der Vergangenheit, Gegenwart und Zukunft, Zürich-Tübingen 1883.Ny upplaga 1993.

– Sedlmayr H, “Architektur als abbildendeKunst“, i Österreichische Akademie der Wissen-schaften, Sitzungsberichte, Phil.-hist. Klasse,225/3, Wien 1948.

– Sedlmayr H, Die Kathedrale, Zürich 1950.

– Seferis, Gheórghios, intervju i L’Humanité 15jan 1964.

– Senger, Harro von, Strategeme. Lebens- undÜberlebenslisten aus drei Jahrtausenden. Die be -rühmten 36 Strategeme der Chinesen – lange alsGeheimwissen gehütet, erstmals im Westen vor-gestellt, Scherz Verlag Bern München Wien 1994.

– Sergent, Bernard, Les Indo-Européens. Histoire,langues, mythes, Payot Paris 1996.

– Sharma, Sri Ram, The Religious Policy of theMughal Emperors, Calcutta University Press 1940.

– Sitzungsbericht der Sorbisch-Sächsischen Akade-mie der Wissenschaften zu Leipzig, Philologisch-historische Klasse, Band 129, Heft 4, Leipzig 1962.

– Slaget vid Maldon och sju elegier. Fornengelskadikter. Tolkning och kommentar: Gunnar DHansson, Anthropos 1991.

– Smith V A, History of Fine Art in India andCeylon, London 1930.

– Smith V A, The Central Structure of the MughalEmpire, Oxford University Press 1936.

– Spalding, Henry D, Encyclopedia of JewishHumor. From Biblical Times to the Modern Age,Jonathan David Publishers New York 1989.

– Spengler, Oswald, Västerlandets undergång. Kon-turer till en morfologi om världshistorien. Gestaltoch verklighet, Atlantis, Stockholm 1996.

– Spengler, Oswald, Västerlandets undergång. Kon-turer till en morfologi om världshistorien. Värld-shistoriska perspektiv, Atlantis, Stockholm 1997.

– Stalin, Iosif Vißarionovitsch, “Die Nationalmin-derheitsfrage im Lichte der Geschichte und inWürdigung des hervorragenden Einsatzes des Volks Eigentum Betriebigkeit Metallhütten- u.

Halbzeugwerkzeuge“, i Gesammelte Werke, Band CLXXXIX, Seite 867, übersetzt von KurtStrumpf, VEB Akademieverlag Berlin 1954.

– Steenstrup J, Norrmannerne, band 4, København 1876-82.

– Steinschneider M, “Die hebräischen Übersetz -ungen aus dem Arabischen nach europäischenSprachen des Mittelalters und die Judens als Dol -metscher bis Mitte des 17. Jahrhunderts“, Sitz ungs -berichte der Kaiserlichen Akademie der Wissen-schaften zu Wien, 149 u. 151, 1893, i Zeit schriftder Deutschen Morgenländischen Gesellschaft, 50 (1897), Zentralblatt für Bibliothekwesen, vol6, 10 (1889, 1893), Virchows Archiv, 124 (1899).

– Steinschneider M, ”Die hebräischen Über -setzungen aus der Europäischen nach arabischenund asiatischen Sprachen des Mittelalters und dieJudens als Dolmetscher bis Mitte des 17. Jahr-hunderts“, Sitzungsberichte der Kaiserlichen Aka-demie der Wissenschaften zu Wien, 152 und 154,1894, i Zeitschrift der Deutschen Morgenländ -ischen Gesellschaft, 60 (1898), Zentralblatt fürBibliothekwesen, band VII, 11 (1899), VirchowsArchiv, 154 (1900).

– Sterpellone, Luciano, Cristoforo Colombo:Check-up di una Scoperta fra Tardo Medioevo e Umanesimo, Publicazioni dell'Istituto maggióredi scienze religiose e patriòttiche in Genova. Series maior, III, Genova 1993.

– Stevenson, (Mrs Margaret) Sinclair, The Rites of the Twice-Born, London 1920.

– Stœchelin u. Drummond, Erasmasia, Rotterdam 1881.

– Strunk, Kurt, Acta universitatis Gurgelheimen-sis, band XX, Gurgelheim 1992.

– Svenska Akademiens Ordlista, 1984.

– Svensk Ordbok utarbetad vid Språkdata Göteborgs universitet, 1986.

– Tacitus, De origine et situ Germaniae, ForumRomanum, Roma 98 e Kr.

– Talmud – Hagiga.

– Tao,&&&&&Hanzhang, The Art of War, Dissimulation and Diversion, Peking UniversityPress, Beijing 1992.

Victor Ravini 183

– Telligent Sir Vice, I N, ”Another Top-Secret Document of the French Foreign Affairs”, i Daily News, London 18 augusti 1877.

– The Golden Book.

– The Holy Bible, King James Version, 1611.

– The Illustrated Bible Dictionary, Inter-VarsityPress, Sydney and Auckland, 1980.

– The Red Letter New Testament, 1950.

– Today's English Version, 1971.

– Toffanin, Giuseppe, Che cosa fu il Rinascimento, Firenze 1919.

– Tomaschek, Kritik der ältesten Nachrichtenüber den skytischen Norden, I. II. Sitzungs -berichte Wien bd 116, 117, Wien u.å.

– Torquemada Society, A History of Modern Culture, Tauchnitz Leipzig-London 1945.

– Toynbee, Arnold, A Study of History, OxfordUniversity Press, 1972.

– Toynbee, Arnold, Guerre et civilisation, Gallimard Paris, 1963.

– Toynbee, Arnold, La grande aventure de l’humanité, Payot Paris 1994.

– Toynbee, Arnold, L’autre Moitié de monde, i Encyclopédie Elsevier, Elsevier Séquoia Paris-Bruxelles 1976.

– Toynbee, Arnold, Le développement et la diffusion de la civilisation hellénique, Presses Universitaires de France, Paris 1961.

– Tusen och en natt.

– Tzu, Sun, The Art of War, Acta UniversitatisPekinesis, Beijing 1992.

– Upanishaderna.

– Urmuz, Pagini bizare, Editura Minerva, București1970, 1983.

– Vámbéry H, “Cagataische Sprachstudien“, i Acta Universitatis Gurgelheimensis, KlassischeKlasse, Band 26Y, Gurgelheim 1867.

– Varron, Alan Ralph, ”Military Background ofthe Amarna Period”, i Journal of the AmericanResearch Center in Egypt, Mississanga 1992.

– Vasari pittore ed architetto di Arezzo, Giorgio,

Vite de’ più eccellenti pittori, scvltori ed architetti,in Bologna, Bologna MDLXVIII.

– Vasmer M, “Skyten und Sarmaten“, i M EbertsReallexikon der Vorgeschichte, XIII, Wien 1914.

– Veda.

– Verney, Noël et Dambmann, Georges, Les Puissances étrangères sur le Balcan, dans le Levant, en Syrie et en Palestine, band 1, Paris et Lyon, 1910.

– Vladimirtsov, Boris, Le régime social des Mon-gols; le féodalisme nomade, i Acta UniversitatisTjschëöÿbalsanensis, Ulan Bator 1948.

– Voltaire, Diatribe du Docteur Akakia , Berlin u.å.

– Wahrings, Gerhard, Deutsches Wörterbuch, Bertelsmann Lexikon-Verlag, Gütersloch 1975.

–Weisinger, Herbert, “The Attack on the Renaissance in Theology Today“, i Studies in theRenaissance, band 2, New York 1955.

–World Church Council, Pappers on 10 Years ofChristian-Muslim Dialogue, Bossey-Schweiz u.å.(Förkortad WCC, Pappers.)

– Zajaczkowski A, Ze studiów nad zagadnieniemchazarskim, Polska Akademia Umiejetnosci, PraceKomisji Orientalistycznej, nr 36, Krakow 1947.

– Zaharrón arzobispo de Mexico, Francisco Antojo, Historia verdadera y auténtica de NuevaEspaña escrita por su esclarecido y aventajadoconquistador, Hernán Cortés azotacalles y desco-medido major, aumentada con otros documentosy notas atolondrados, Tlaxcala 1770.

– Zanelli, Giuliana, Streghe e società nell'Romadel cinque-seicento, Roma 1993.

– Yoyotte, Jean, Moïse dans le Bassin de Djârou-ka-Kêmi, Geuthner, Paris 1959.

– Yusuf, Ali Abdullah, The meaning of the Glori-ous Qu’ran, Nadim, London 1975.

– Önüödürjÿ, Ÿülëiän, An Introduction to Com -parative Study of Postpositions in Mongolian Dialects and the Written Language, Chëöÿ-BalsanUniversity Press, Ulan Bator 1991.


Victor Ravini 185