Där Östersjön är Västersjön Seal, kus Läänemeri on Idameri

Där Östersjön är Västersjön Seal, kus Läänemeri on Idameri

Där Östersjön är Västersjön Seal, kus Läänemeri on Idameri

ROGIER BLOKLAND OCH RIITTA-LIISA VALIJÄRVI (RED.)

Festskrift till Virve och Raimo Raag Pühendusteos Virve ja Raimo Raagile

2020

© The Authors 2020Cover image: © Wikimedia Commons

Production: Graphic Services, Uppsala University

Distributed by Uppsala University, Department of Modern Languages, Box 636, 751 26 Uppsala, Sweden www.moderna.uu.se [email protected]

ISBN 978-91-506-2835-7http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-416455

Printed by Kph Trycksaksbolaget AB, Uppsala

Tabula Gratulatoria

Rogier Blokland, UppsalaTünde Blomqvist, UppsalaEesti Instituut, TallinnEesti Keele Instituut, TallinnEesti Vabariigi Suursaatkond

StockholmisMärit Frändén, UppsalaJohan Gille, UppsalaThomas Grub, UppsalaSatu Gröndahl, UppsalaRiho Grünthal, HelsinkiAnders Gustafsson, UppsalaCornelius Hasselblatt, ZuidwoldeMervi de Heer, UppsalaInstitutionen för moderna språk,

UppsalaOlena Jansson, UppsalaLeelo Keevallik, LinköpingOlle Kejonen, UppsalaKatrin Kern, TartuBirute Klaas-Lang, TartuHans Kronning, UppsalaChristina Kullberg, UppsalaIngrid Maier, UppsalaGun och Urpo Merila, BrysselIris Metsmägi, TallinnLiliana Mitrache, UppsalaGernot Müller, UppsalaJulia Nielsen, UppsalaCoco Norén, UppsalaMiina Norvik, Tartu & UppsalaMałgorzata Anna Packalén

Parkman, Uppsala

Renate ja Karl Pajusalu, TartuHelen Plado, Helsinki & Tartu

& VõruAivar Põldvee, TallinnEva Pärt Enander, UppsalaNicolaus Janos Raag, UppsalaHeiki Reila, TallinnThomas Rosén, GöteborgKristiina Ross, TallinnMeeli Sedrik, TartuDessislava Stoeva-Holm, UppsalaLars-Göran Sundell, UppsalaTorbjörn Söder, UppsalaTiina Söderman, TallinnKai Tafenau, TallinnLaura Talvineva, UppsalaTartu Ülikooli eesti ja

üldkeeleteaduse instituut, TartuTõnu Tender, TallinnMiriam Thegel, Leuven & UppsalaGábor Tillinger, UppsalaUdo Uibo, TallinnJaan Undusk, TallinnUppsala Eesti SeltsLembit Vaba, SakuJüri Valge, TartuRiitta-Liisa Valijärvi, London

& UppsalaJüri Viikberg, TallinnVõro Instituut, VõroKarine Åkerman Sarkisian, Uppsala

Table of Contents

Introduction ......................................................................................... 9

Se tavallinen Niemi – Finskspråkiga efternamn i Sverige ................ 11Märit Frändén

Hundar som heter Seppo – Några reflektioner kring den litterära flerspråkigheten ................................................................... 25Satu Gröndahl

Töörändajate keelekeskkond ............................................................. 36Leelo Keevallik

On the development of some Saami kinship terms ........................... 43Olle Kejonen

Eesti keele õpetamisest välisülikoolides ........................................... 54Birute Klaas-Lang

Två okända brev av ryske residenten Andrej Chilkov under det Stora nordiska kriget ................................................................... 61Ingrid Maier & Olena Jansson

Die Multiperspektivität der Bühnentextübersetzung. Die Physiker von Friedrich Dürrenmatt in schwedischer Bearbeitung .................. 74Liliana Mitrache

På spaning efter ”det polska” som flytt… ......................................... 84Małgorzata Anna Packalén Parkman

Vabatahtlik sundgrammatisatsioon: nuks-i edulugu ......................... 95Renate Pajusalu & Karl Pajusalu

Ühest umbsõlmest eesti kirjakeele teel pastorite keelest talurahva eeleks ............................................................................... 105Aivar Põldvee, Heiki Reila, Kristiina Ross & Kai Tafenau

Living with elephants: Albanian and Estonian in their linguistic neighbourhoods ................................................................ 116Thomas Rosén

Frukostdags – när en måltid byter skepnad och funktion ............... 123Dessislava Stoeva-Holm

Ett franskt öga i 1930-talets Estland ............................................... 136Lars-Göran Sundell

Seriella adpositioner i sydsamiska .................................................. 147Torbjörn Söder

Kui Tiina Uppsala ülikooli jõudis olid Virve ja Raimo juba kohal ehk killukesi elust ........................................................................... 157Tiina Söderman

Suur tänu, Raimo Raag, 1989. aastal peetud loengute eest Universitas Tartuensises! ................................................................ 165Tõnu Tender

From obligation to volition: the diachronic development of necesitar ‘need to’ in the Spanish modal system ............................ 171Miriam Thegel

See viies viik ................................................................................... 184Udo Uibo & Meeli Sedrik

Vigala anomaalia ehk lisandus eesti sõnavara ajaloo uurimisse ..... 191Lembit Vaba

Raimo Raag ja Emakeele Selts ....................................................... 200Jüri Valge

Rootsi ja rootslased eesti keeles ning meeles .................................. 207Jüri Viikberg

9

Introduction

The articles in the present volume have been written by colleagues, friends and students of Virve and Raimo, both in Sweden and Estonia, as a tribute to the couple on the occasion of Raimo’s retirement this year and Virve’s in 2021.

Virve and Raimo have dedicated years of their lives to teaching Estonian at Uppsala University (Raimo since 1978, Virve since 1979), but also to changing the way how Estonian is taught. This is an important point, because in 2006 the teaching of Estonian switched from campus teaching to online teaching. At the time this was a completely new idea, beset by technical com-plications (of course), and a risky step, but due to the enormous efforts made Virve and Raimo (and by Leelo Keevallik) it worked out beautifully. Many colleagues interested in online teaching have gone to them for help, which, in the typical Raagian manner, was generously given, and in these COVID-19 times, many at the Department of Modern Languages have suddenly come to realize how useful it is to have had teachers with more than a decade of online teaching experience under their belts.

University teaching is nothing without research, and, indeed, both Virve and Raimo have explored and worked on practically all aspects of Estonian. A few keywords must suffice here, but topics on which Virve and Raimo have published especially prolifically include Swedish Estonian, Old Written Esto-nian, Estonian morphology, Estonia and Estonians abroad, Swedish loan-words in Estonian, the languages of the Swedish Empire, Estonian syntax, South Estonian, Vote, Estonian neologisms, Estonian translations of 18th cen-tury Swedish cookbooks, etc. However, in addition to these occasionally very specific themes they have not forgotten learners of Estonian, for whom they have also written a number of textbooks and dictionaries.

Also indicative of the Raags’ wide-ranging talents is the fact that Virve was asked multiple times to be Head of Department, a task which entails an enormous amount of work, and which she carried out for ten years expertly and conscientiously. Raimo, on the other hand, has been Professor of Estonian since 2001 and has received numerous awards for his pedagogical and scholarly achievements.

Following the spirit of the title (of which the authors of the articles were not aware!), there are three articles on Swedo-Estonian topics, ranging from Estonians in Sweden (Keevallik) via Swedish loanwords in Estonian (Uibo & Sedrik) to uses of the word Rootsi, rootsi ‘Sweden; Swedish’ in Estonian (Viikberg). There are other articles on Estonian etymology (Vaba) and bor-rowed Estonian morphology (Pajusalu & Pajusalu), a theme dear to Virve’s

10

heart. Old Written Estonian, a field Raimo has been very active in, is also represented (Põldvee & Reila & Ross & Tafenau), as well aspects of teaching Estonian abroad (Klaas-Lang). Further afield, Finno-Ugric languages are rep-resented by articles on Finnish surnames in Sweden (Frändén), literary multi-lingualism (Gröndahl), kinship terminology in North Saami (Kejonen) and se-rial adpositions in South Saami (Söder).

It is never easy for the editors of a Festschrift to present the contributions as a coherent whole. However, we specifically wanted the research being car-ried out on the languages and literatures of the Department of Modern Lan-guages to be widely represented, and the articles include the following themes: a comparison of Albanian and Estonian (Rosén), the life of a Frenchman in 1930s Estonia (Sundell), a comparison of the Swedish translation of a Swiss theatre play and its German original (Mitrache), the culture and language of breakfast (Stoeva-Holm), Polish literature in Sweden (Packalén), undiscov-ered Russian letters from the time of the Great Northern War (Maier & Jans-son), and the Spanish modal system (Thegel). Also included, and these are especially welcome, are personal reminiscences of the Raags (Söderman, Ten-der, Valge). An eclectic collection, but, after all, that is what makes a Festskrift a Pühendusteos.

We would like to thank the Department of Modern Languages for its un-stinting support. In addition, we would also like to thank Martin Högvall (Uppsala University’s Graphic Services) who gave us swift help beyond the call of duty.

In closing, we wish Virve and Raimo wonderful and active retirement years. Hakkame teist puudust tundma! Rogier Blokland, Uppsala Riitta-Liisa Valijärvi, London & Uppsala

11

Se tavallinen Niemi – Finskspråkiga efternamn i Sverige Märit Frändén, Uppsala

1. Inledning Virtanen är ett av Finlands vanligaste efternamn, och uttrycket ihan tavallinen Virtanen, ’en helt vanlig Virtanen’, är en motsvarighet till att omtala Svensson som en vanlig svensk. Sirkka Paikkalas (2004) doktorsavhandling om finskt släktnamnsskick heter Se tavallinen Virtanen, men det finskspråkiga namnskicket i Sverige skulle inte speglas lika bra av samma titel – hellre då se tavallinen Niemi.

I norra Sverige har det i alla tider funnits finsktalande befolkning, vars språk sedan år 2000 officiellt benämns meänkieli. Därtill kommer inflyttning av finsktalande, från 1500- och 1600-talets skogsfinnar (vilkas namn behand-las av bl.a. Olovsson 1979; Forsberg & Persson 2003; Bladh, Myhrvold & Persson 2009 och Nakari 2015), över 1900-talets arbetskraftsinvandring och till nutida inflyttning, vilket har gjort sverigefinnar till en av de numerärt största minoritetsgrupperna. Sverige har därmed gott om finskspråkiga (här inkluderat meänkieliska) efternamn. I den här artikeln vill jag se närmare på de vanligaste namnen.

Att jag talar om efternamn som ”finskspråkiga” innebär inte att alla andra språktillhörigheter kan uteslutas. Namn är ljudföljder som ibland kan ha olika uppkomst, och om man inte undersöker varje enskild namnbärare (vilket jag inte har gjort) kan man egentligen inte veta säkert. I det här sammanhanget kan påpekas att efternamnet Aho förutom finskt också kan vara assyriskt/syri-anskt, och att åtminstone Oja och Ojala kan vara estniska. Eftersom det bor många människor i Sverige med rötter i finskspråkig kultur, kan man dock trösta sig med att en majoritet av fallen bör vara finska.

Termerna efternamn, släktnamn och familjenamn åsyftar samma sak. Efternamn är den term som används i nutida namnlagstiftning, medan släktnamn och familjenamn är vanligare när man talar om äldre förhållanden.

12

2. De vanligaste finskspråkiga efternamnen i Sverige, Norrbottens län och Finland Min utgångspunkt i undersökningen är de 20 vanligaste finskspråkiga efter-namnen i Sverige, vilket sammanfaller med de namn som har minst 600 bä-rare. Jag utgår från en databas vid Institutet för språk och folkminnen, baserad på uppgifter från SCB gällande den 31 december 2013. Databasen omfattar efternamn med minst 11 bärare, i landet som helhet samt länsvis.

De 20 vanligaste finskspråkiga efternamnen i Sverige är, i fallande ordning, Niemi, Aho, Laine, Lahti, Kinnunen, Mäkinen, Anttila, Korhonen, Lehto, Rova, Virtanen, Kangas, Heikkinen, Karjalainen, Ojala, Nieminen, Lantto, Mäkelä, Heinonen och Salo. Man kan notera att 9 namn är enledade, 8 har suffixet -nen och 3 suffixet -la/-lä.1

Jag har också tittat på de 20 vanligaste finskspråkiga efternamnen i Norr-bottens län samma datum, vilka är Niemi, Rova, Lantto, Kemi, Mäki, Lahti, Kero, Töyrä, Uusitalo, Niva, Palo, Lehto, Oja, Hannu, Juntti, Waara, Jatko, Keskitalo, Ylipää och Alatalo. Fördelningen mellan namntyper är här 16 enle-dade och 4 tvåledade namn.

Som jämförelse tar jag också upp de 20 vanligaste efternamnen i Finland. Uppgifter om dessa är hämtade från Avoindata och gäller den 5 februari 2020. De finska toppnamnen är Korhonen, Virtanen, Mäkinen, Nieminen, Mäkelä, Hämäläinen, Laine, Heikkinen, Koskinen, Järvinen, Lehtonen, Lehtinen, Saarinen, Salminen, Heinonen, Niemi, Heikkilä, Kinnunen, Salonen och Turunen. Här är således fördelningen 16 namn på -nen (inklusive ett -lainen/-läinen), 2 på -la/-lä och 2 enledade namn.

Fördelningen mellan namntyper sammanfattas i Tabell 1.

Tabell 1. Bildningstyper för de 20 vanligaste finskspråkiga efternamnen i Sverige som helhet, Norrbottens län och Finland

Område Antal enledade

Antal -nen Antal -la/-lä

Antal tvåledade

Summa

Sverige 9 8 3 0 20 Norrbottens län 16 0 0 4 20 Finland 2 16 2 0 20

I Finland dominerar nen-namnen; i Norrbottens län de enledade namnen. I Sverige som helhet är fördelningen ungefär jämn mellan dessa båda grupper, och dessutom finns tre efternamn på -la/-lä.

I Tabell 2 presenteras de 20 svenska toppnamnen med uppgifter om antal bärare samt rangplacering i en fallande frekvenslista.

1 Vokalen a/ä växlar p.g.a. finskans vokalharmoni.

13

Tabell 2. Antal bärare och rangplacering för Sveriges vanligaste finskspråkiga efter-namn

Namn Antal bärare i Sverige

Rang i Sverige

Antal bärare i Nb län

Rang i Norrbot-tens län

Antal bärare i Finland

Rang i Finland

Niemi 1 476 617 567 53 14 151 16 Aho 971 919 80 426 7 235 73 Laine 907 976 33 904 17 823 7 Lahti 866 1 010 292 115 7 537 70 Kinnunen 769 1 125 75 448 13 872 18 Mäkinen 766 1 131 13 2 063 19 997 3 Anttila 731 1 174 137 266 9 477 43 Korhonen 722 1 196 34 878 22 338 1 Lehto 722 1 196 261 138 8 918 47 Rova 693 1 248 417 77 115 6 040 Virtanen 689 1 251 26 1 131 21 767 2 Kangas 680 1 268 163 224 5 892 107 Heikkinen 656 1 306 27 1 092 17 291 8 Karjalainen 647 1 322 34 878 12 273 25 Ojala 645 1 326 31 961 10 619 31 Nieminen 643 1 328 <11 – 19 825 4 Lantto 632 1 360 389 83 569 1 524 Mäkelä 624 1 377 47 674 18 887 5 Heinonen 620 1 385 20 1 433 14 256 15 Salo 609 1 408 17 1 643 12 879 21

I Sverige som helhet finns bara tre av de undersökta namnen med bland lan-dets 1 000 vanligaste efternamn. I Norrbottens län är 14 namn bland länets 1 000 vanligaste, och tre av namnen till och med på topp-100. I Finland är flera namn bland landets allra vanligaste, med 17 namn på topp-100. Två namn är dock ovanliga i Finland, nämligen Rova och Lantto. Båda dessa namn har fler bärare i Sverige än i Finland – Rova har till och med fler bärare i Norrbottens län än i hela Finland.

I Tabell 3 visas motsvarande uppgifter för toppnamnen i Norrbottens län. I Finland är många av namnen ovanliga, endast Niemi, Lehto, Lahti och Mäki kommer in på topp-100. Medan Sveriges finskspråkiga toppnamn ofta är van-liga i Finland, är alltså fallet det omvända med toppnamnen i Norrbottens län.

14

Tabell 3. Antal bärare och rangplacering för Norrbottens läns vanligaste finsksprå-kiga efternamn

Namn Antal bärare i Sverige

Rang i Sverige

Antal bärare i Nb län

Rang i Norrbot-tens län

Antal bärare i Finland

Rang i Finland

Niemi 1 476 617 567 53 14 151 16 Rova 693 1 248 417 77 115 6 040 Lantto 632 1 360 389 83 569 1 524 Kemi 599 1 435 322 102 302 2 656 Mäki 594 1 446 302 109 6 159 99 Lahti 866 1 010 292 115 7 537 70 Kero 398 2 055 291 117 618 1 395 Töyrä 419 1 970 286 120 58 10 253 Uusitalo 564 1 507 278 129 5 472 119 Niva 576 1 476 272 133 962 907 Palo 553 1 536 267 135 1 152 774 Lehto 722 1 196 261 138 8 918 47 Oja 486 1 728 248 153 1 301 679 Hannu 349 2 374 233 160 171 4 355 Juntti 328 2 503 231 162 202 3 780 Waara 456 1 818 220 170 43 12 875 Jatko 333 2 472 212 176 < 20 – Keskitalo 328 2 503 177 203 2 215 377 Ylipää 219 3 633 171 211 42 13 116 Alatalo 413 1 994 170 213 2 916 270

3. Utbredning inom Sverige För att se hur de 20 svenska toppnamnen fördelar sig inom landet, har jag undersökt hur stor del av varje läns befolkning som bär dem. I Tabell 4 anges, för varje namn, de två län som har störst andel namnbärare (med frekvenser i promille, ‰) samt hur stor procentandel av landets bärare som bor i Norrbot-tens län. För överskådlighetens skull är namnen sorterade efter vanligaste län.

Som tabellen visar har hälften av de undersökta namnen sin högsta frekvens i Norrbottens län, medan de övriga fördelas jämt mellan Västmanlands och Södermanlands län. Tabellens fyra översta namn är runt 10 gånger så vanliga i Norrbottens län som i nästkommande län. Längre ner är förhållandena jäm-nare, t.ex. Aho (0,32 ‰ i Norrbottens län mot 0,28 ‰ i Västmanlands län), Mäkinen (0,17 ‰ i Västmanlands län mot 0,15 ‰ i Södermanlands län) och Heinonen (0,17 ‰ i Södermanlands län mot 0,16 ‰ i Kronobergs län).

15

Tabell 4. Riks- och länsfrekvenser för de 20 vanligaste finskspråkiga efternamnen i Sverige

Namn Län med högst frekvens

Län med näst högst frekvens

Fre-kvens riket

Andel av bä-rarna i Nb län

Lantto Norrbottens 1,56 ‰ Västerbottens 0,16 ‰ 0,07 ‰ 62 % Rova Norrbottens 1,67 ‰ Västerbottens 0,11 ‰ 0,07 ‰ 60 % Niemi Norrbottens 2,27 ‰ Södermanl. 0,21 ‰ 0,15 ‰ 38 % Lehto Norrbottens 1,05 ‰ Västmanl. 0,12 ‰ 0,07 ‰ 36 % Lahti Norrbottens 1,17 ‰ Västerbottens 0,20 ‰ 0,09 ‰ 34 % Kangas Norrbottens 0,65 ‰ Västmanl. 0,20 ‰ 0,07 ‰ 24 % Anttila Norrbottens 0,55 ‰ Västmanl. 0,24 ‰ 0,08 ‰ 19 % Kinnunen Norrbottens 0,30 ‰ Dalarnas 0,15 ‰ 0,08 ‰ 10 % Aho Norrbottens 0,32 ‰ Västmanl. 0,28 ‰ 0,10 ‰ 8 % Mäkelä Norrbottens 0,19 ‰ Västmanl. 0,19 ‰ 0,06 ‰ 8 % Korhonen Västmanl. 0,28 ‰ Örebro 0,19 ‰ 0,07 ‰ 5 % Ojala Västmanl. 0,23 ‰ Jönköpings 0,16 ‰ 0,07 ‰ 5 % Karjalainen Västmanl. 0,15 ‰ Örebro 0,14 ‰ 0,07 ‰ 5 % Virtanen Västmanl. 0,22 ‰ Södermanl. 0,21 ‰ 0,07 ‰ 4 % Mäkinen Västmanl. 0,17 ‰ Södermanl. 0,15 ‰ 0,08 ‰ 2 % Laine Södermanl. 0,26 ‰ Västmanl. 0,17 ‰ 0,09 ‰ 4 % Heikkinen Södermanl. 0,20 ‰ Dalarnas 0,19 ‰ 0,07 ‰ 4 % Heinonen Södermanl. 0,17 ‰ Kronobergs 0,16 ‰ 0,06 ‰ 3 % Salo Södermanl. 0,11 ‰ Västmanlands 0,10 ‰ 0,06 ‰ 3 % Nieminen Södermanl. 0,23 ‰ Östergötlands 0,11 ‰ 0,07 ‰ –

Samtliga namn på 20-i-topp för Norrbottens län har också högst länsfrekvens där. I Tabell 5 anges namnens frekvens i Norrbottens län, län med näst högst frekvens samt hur stor del av landets bärare som bor i Norrbottens län. Nam-nen är sorterade efter det sistnämnda värdet.

Trots att befolkningen i Norrbottens län bara utgör 2,6 % av landets befolk-ning, har 12 namn mer än hälften av bärarna där, och 16 namn mer än 45 %. Det näst vanligaste länet är i 11 av 19 fall Västerbottens län.

I efternamnsdatabasen behandlas varje stavning som ett enskilt namn, så tabellens uppgifter för Waara gäller just denna skrivform. Stavningen Vaara har 210 bärare i Sverige (att jämföra med Waaras 456) och 1 133 bärare i Finland (mot Waaras 43). I Sverige har alltså den dekorativa stavningen dub-belt så många bärare som den enkla, medan den appellatividentiska stavningen dominerar kraftigt i Finland.

16

Tabell 5. Riks- och länsfrekvenser för de vanligaste finskspråkiga efternamnen i Norrbottens län

Namn Fre-kvens Nb län

Län med näst högst frekvens Frekvens riket

Andel av bärarna i Nb län

Ylipää 0,69 ‰ – 2 – 0,02 ‰ 78 % Kero 1,17 ‰ Västerbottens län 0,05 ‰ 0,04 ‰ 73 % Juntti 0,93 ‰ Västerbottens län 0,06 ‰ 0,03 ‰ 70 % Töyrä 1,15 ‰ Västerbottens län 0,08 ‰ 0,04 ‰ 68 % Hannu 0,93 ‰ Västerbottens län 0,04 ‰ 0,04 ‰ 67 % Jatko 0,85 ‰ Örebro län 0,12 ‰ 0,03 ‰ 64 % Lantto 1,56 ‰ Västerbottens län 0,16 ‰ 0,07 ‰ 62 % Rova 1,67 ‰ Västerbottens län 0,11 ‰ 0,07 ‰ 60 % Keskitalo 0,71 ‰ Örebro län 0,05 ‰ 0,03 ‰ 54 % Kemi 1,29 ‰ Västerbottens län 0,17 ‰ 0,06 ‰ 54 % Oja 0,99 ‰ Västerbottens län 0,15 ‰ 0,05 ‰ 51 % Mäki 1,21 ‰ Västerbottens län 0,09 ‰ 0,06 ‰ 51 % Uusitalo 1,11 ‰ Uppsala län 0,10 ‰ 0,06 ‰ 49 % Palo 1,07 ‰ Blekinge län 0,07 ‰ 0,06 ‰ 48 % Waara 0,88 ‰ Västerbottens län 0,16 ‰ 0,05 ‰ 48 % Niva 1,09 ‰ Örebro län 0,15 ‰ 0,06 ‰ 47 % Alatalo 0,68 ‰ Dalarnas län 0,08 ‰ 0,04 ‰ 41 % Niemi 2,27 ‰ Södermanlands län 0,21 ‰ 0,15 ‰ 38 % Lehto 1,05 ‰ Västmanlands län 0,12 ‰ 0,07 ‰ 36 % Lahti 1,17 ‰ Västerbottens län 0,20 ‰ 0,09 ‰ 34 %

I figurerna 1–3 visas den geografiska utbredningen för namnen Niemi, Niemi-nen och Lantto (observera att skalan skiljer sig mellan kartorna).

2 Den 31 december 2013 hade Ylipää färre än 11 bärare i alla län utom Norrbottens.

17

Figur 1. Utbredningskarta för Niemi. Vitt 0,00—0,05 ‰ Ljusgrått 0,07—0,13 ‰ Mörkgrått 0,16—0,21 ‰ Svart 2,27 ‰

Figur 3. Utbredningskarta för Lantto. Vitt 0,00 ‰ Ljusgrått 0,01—0,10 ‰ Mörkgrått 0,16 ‰ Svart 1,56 ‰

Figur 2. Utbredningskarta för Nieminen. Vitt 0,00 ‰ Ljusgrått 0,02—0,08 ‰ Mörkgrått 0,09—0,11 ‰ Svart 0,23 ‰

18

4. Utbredning i Finland Juhani Pöyhönens Suomalainen sukunimikartasto (1998) möjliggör en över-blick över den finska utbredningen för namnen i min undersökning. En del namn är för ovanliga i Finland för att tas upp i atlasen (t.ex. Jatko och Rova), andra har så få bärare att de inte uppvisar något tydligt kärnområde (t.ex. Juntti och Kero) och många är allmänna i stora delar av landet (t.ex. Laine, Mäkelä och Heinonen). Men några namn har en utbredning som förtjänar att kommen-teras. De tre -talo-namnen, Keskitalo, Uusitalo och Alatalo finns alla i Lapp-land och framför allt Norra Österbotten. Keskitalo har också ett centrum i Egentliga Finland, Uusitalo är ganska allmänt i hela västra Finland, och Ala-talo har också bärare i landskapet Södra Karelen. Kinnunen skiljer sig från många andra högfrekventa nen-namn genom att vara ovanligt i sydvästra Fin-land, men däremot ha många bärare i Norra Karelen, Norra Savolax, Kajana-land och Norra Österbotten, och färre, men trots allt några, i Lappland. Kangas finns framför allt i Södra, Mellersta och Norra Österbotten samt västra Lapp-land. Slutligen har vi tre namn med tydligt nordlig utbredning: Vaara (med denna stavning) finns generellt i Lappland, men både Lantto och Niva har sina bärare framför allt i västligaste Lappland, mot den svenska riksgränsen. (Pöy-hönen 1998: 21, 98, 101, 128, 159, 250, 251.) Efternamnet Rova tas upp på Tuomas Salstes3 söksidor för efternamn, vilket visar att även Rova har sina bärare framför allt i västra Lappland.

5. Förekomst i svenska folkräkningar Genom Riksarkivets digitaliserade folkräkningar kan man få en bild av nam-nens förekomst i Sverige i äldre tid. Digitaliseringen är inte avslutad, men för åren 1880, 1890, 1900 och 1910 är samtliga län klara. I Tabell 6 anges träffar för dels riket som helhet, dels Norrbottens län. Namnen i Tabell 6 är uppställda efter förekomst i Sverige. Trots att de absoluta talen är små har jag använt procentsatser, eftersom detta ger en snabb överblick.

Som Tabell 6 visar, är det de namn som har längst historia i Sverige som också har stor andel av sina bärare i Norrbottens län. Av de namn som är nyare i Sverige är den första bäraren ofta är registrerad i Stockholms stad. Det gäller t.ex. bärarna av Laine och Mäkelä 1890, och Mäkinen (två personer), Niemi-nen och Virtanen 1900.

I Tabell 7 presenteras samma undersökning för de 20 vanligaste finsksprå-kiga efternamnen i Norrbottens län. Eftersom en stor del av dessa namn har samtliga sina bärare i Norrbottens län, anges procentandelen endast om den understiger 100 %.

3 https://www.tuomas.salste.net/suku/nimi/

19

Tabell 6. De vanligaste finskspråkiga efternamnen i Sverige: Namnträffar i Riksarki-vets digitaliserade svenska folkräkningar 1880, 1890, 1900 och 1910, i landet som helhet respektive i Norrbottens län

Efternamn An-tal 1880

varav Nb län

An-tal 1890

varav Nb län

An-tal 1900

varav Nb län

An-tal 1910

varav Nb län

Lahti 66 66 (100 %)

71 71 (100 %)

99 99 (100 %)

112 100 (89 %)

Niemi 54 54 (100 %)

65 63 (97 %)

72 71 (97 %)

112 96 (86 %)

Rova 52 52 (100 %)

57 56 (98 %)

68 68 (100 %)

78 78 (100 %)

Lehto 49 49 (100 %)

65 65 (100 %)

71 71 (100 %)

105 99 (94 %)

Kangas 45 45 (100 %)

35 34 (97 %)

47 47 (100 %)

67 59 (88 %)

Lantto 43 43 (100 %)

60 60 (100 %)

65 64 (98 %)

82 79 (96 %)

Anttila 17 17 (100 %)

28 28 (100 %)

26 25 (96 %)

35 34 (97 %)

Aho 10 10 (100 %)

11 11 (100 %)

15 15 (100 %)

17 15 (88 %)

Ojala 4 4 (100 %)

2 2 (100 %)

2 2 (100 %)

7 4 (57 %)

Kinnunen 3 3 (100 %)

3 3 (100 %)

3 3 (100 %)

6 4 (67 %)

Heinonen 3 1 (33 %)

7 7 (100 %)

12 10 (83 %)

22 12 (55 %)

Heikkinen 0 0 1 1 (100 %)

8 8 (100 %)

14 9 (64 %)

Laine 0 0 1 0 2 0 15 0 Mäkelä 0 0 1 0 1 0 5 1

(20 %) Karjalainen 0 0 0 0 7 6

(86 %) 14 7

(50 %) Mäkinen 0 0 0 0 2 0 8 0 Nieminen 0 0 0 0 1 1

(100 %) 3 1

(33 %) Salo 0 0 0 0 1 1

(100 %) 4 0

Virtanen 0 0 0 0 1 0 12 0 Korhonen 0 0 0 0 0 0 7 2

(28 %)

Samtliga namn i Tabell 7 fanns i Sverige redan år 1880. Med tiden syns en försiktig spridning över landet. De första bärarna utanför Norrbottens län finns i en del fall i Stockholms län (t.ex. Lantto och Kemi 1900), men även på andra håll, t.ex. Hannu 1900 i Gävleborgs län, Alatalo 1880 och 1890 i Kopparbergs län och Palo 1910 i Östergötlands län. Dessa kan förstås vara ditflyttande från antingen Norrbottens län eller Finland.

20

Tabell 7. De vanligaste finskspråkiga efternamnen i Norrbottens län: Namnträffar i Riksarkivets digitaliserade svenska folkräkningar 1880, 1890, 1900 och 1910, i lan-det som helhet respektive i Norrbottens län

Namn Antal 1880

varav Nb län

Antal 1890

varav Nb län

Antal 1900

varav Nb län

Antal 1910

varav Nb län

Ylipää 5 5 8 8 12 12 20 20 Kero 8 8 7 7 12 12 20 20 Juntti 36 36 32 32 43 43 50 50 Töyrä 21 21 29 29 27 27 54 54 Keskitalo 9 9 18 18 29 29 47 47 Oja 11 11 16 16 26 26 45 45 Mäki 21 21 23 23 32 32 41 41 Uusitalo 38 38 57 57 70 70 94 94 Niva 28 28 37 37 35 35 57 57 Palo 43 43 53 53 63 63 78 77

(99 %) Waara 27 27 34 34 63 63 88 84

(95 %) Lehto 49 49 65 65 71 71 105 99

(94 %) Lahti 66 66 71 71 99 99 112 100

(89 %) Kemi 33 33 53 53 67 66

(99 %) 89 97

(98 %) Hannu 26 26 30 30 41 40

(98 %) 36 36

Lantto 43 43 60 60 65 64 (98 %)

82 79 (96 %)

Jatko 25 25 40 39 (98 %)

38 36 (95 %)

51 50 (98 %)

Niemi 54 54 65 63 (97 %)

72 71 (97 %)

112 96 (86 %)

Rova 52 52 57 56 (98 %)

68 68 78 78

Alatalo 27 26 (96 %)

24 23 (96 %)

29 29 42 42

6. Namnbildning I avsnitt 1 konstaterades att framför allt de finska och norrbottniska toppnam-nen kan föras till olika formella kategorier. Här ska vi titta närmare på det.

På Finlands topplista har 16 av 20 namn suffixet -nen. Detta suffix har, skriver Paikkala, gammal historia i östra Finland, och var då ofta patronymiskt eller kopplat till bostad eller sysselsättning. Suffixet kom dock att få större spridning under 1800-talets nationella uppvaknande, när många finskspråkiga efternamn antogs och suffixet -nen kom att få status som finskhetssymbol. Under 1800-talets sista decennier antog mellan 100 000 och 200 000 personer efternamn av detta slag. Man använde gärna naturbetecknande stammar som

21

virta ’ström’, niemi ’udde’, koski ’fors’ och järvi ’sjö’. Även suffixlösa efter-namn antogs, varav det vanligaste var Laine (fi. laine ’våg, bölja’). (Paikkala 2004: 801–803.)

Erik Wahlberg skriver att det ”föreligger ett intimt samband mellan de tor-nedalska familje- och släktnamnen och gårdsnamnen”. Ända fram till 1901 (när det svenska släktnamnsbruket först regleras) användes gårdsnamnen också som släktnamn, och om en bonde bytte hemman, bytte han samtidigt också släktnamn (Wahlberg 1962: 109). Även Hugo Tenerz påpekar att ”går-dens namn blir det stationära och innehavaren bär dess namn” (Tenerz 1960: 67; se även Sandström 1985: 150).

Bland Norrbottens läns finskspråkiga toppnamn finns 16 enledade och 4 tvåledade. Tre av de tvåledade namnen har efterleden -talo ’hus’. Uusitalo (uusi ’ny’), Keskitalo (keski ’mitt, mellan, det mellersta’) och Alatalo (ala ’ne-der, nedre; sydligare’) uppvisar alla typisk gårdsnamnssemantik. Även det fjärde tvåledade namnet, Ylipää, med förleden yli ’över, övre; nordligare’ och efterleden pää ’huvud; ände, slut’, har formen av ett gårdsnamn, kanske syf-tande på det bortersta huset.

Två av de enledade namnen, Hannu och Juntti, är former av mansnamnen Hans respektive Johannes. Tenerz (1960: 49, 60) uppger att gårdar kan få namn efter innehavaren, och nämner bl.a. Hannu och Juntti som gårdsnamn. Även Jatko är ett ursprungligt gårdsnamn. Appellativet jatko betyder ’fortsätt-ning; förlängning’, och som gårdsnamn anger Sandström (1991: 124) betydel-sen ’förlängning av en by eller åker’.

De övriga enledade efternamnen består av naturbeteckningar av olika slag, såsom lahti ’vik’, lantto ’damm, tjärn’, niva ’strömdrag’, oja ’bäck’, lehto ’lund’, mäki ’backe, höjd’, töyrä ’liten kulle, mindre backe’, vaara ’skogbe-klätt berg’ och rova ’stenröse, stenbacke’. Palo ’brandplats, sved’ och aho övergiven gräsbevuxen sved’ vittnar om svedjebrukskultur. (Wahlberg 1962: 111–114.). Appellativet kero betyder ’större berg med kal hjässa, stenigt och skoglöst parti av ett berg’ (Wahlberg 1963: 183).4 För kemi anger Lönnrot (1930) betydelsen ’åbrant som instörtat’. Flera av dessa appellativ förekom-mer också som gårdsnamn (Tenerz 1960: 60). Wahlbergs uppgifter om ett nära samband mellan släkt- och gårdsnamn tycks alltså stämma in fint på de under-sökta namnen.

Suffixet -la/-lä, som återfinns i tre av Finlands och två av Sveriges toppnamn, är platsbetecknande. Namnen Anttila och Ojala är alltså bildade som ’Anttis plats/gård’ respektive ’platsen/gården vid bäcken’. Suffixet -lainen/-läinen är härkomstbetecknande (karjalainen ’karelsk, karelare’, hämäläinen ’tavastländsk, tavastlänning’).

4 Sandström (1991: 111) nämner att appellativen kero, niva, rova och vaara kan vara samiska lån i nordfinska dialekter. Som vi har sett stämmer det överens även med efternamnens ut-bredning.

22

Sammantaget tycks de finskspråkiga efternamnen i Norrbottens län ofta vara kopplade till gårdsnamn, medan toppefternamnen i Finland i stället ofta återspeglar landets nationsbyggande – under en tid då ju Tornedalen hörde till Sverige.

7. Sammanställning De vanligaste finskspråkiga efternamnen i Sverige har här undersökts genom både äldre belägg och nutida utbredning. Tabell 8 sammanställer dessa upp-gifter.

Tabellen visar att de finskspråkiga efternamnen i Sverige har flera skikt: Vissa namn har lång historia i Sverige, hög frekvens i Norrbottens län men hör inte till Finlands vanligare namn. Andra är toppnamn i Finland, men nyare i Sverige, och ofta med sin högsta frekvens längre söderut i landet. Några namn hör till båda grupperna: lång och nordlig historia i Sverige, samtidigt burna av många finländska inflyttare. Bland de finskspråkiga efternamnen i Sverige finns olika mönster – och varje namn har sin egen historia.

23

Tabell 8. Sammanställning av undersökningens resultat Namn I Sverige

sedan 1880

Högst nutida frekvens i Nb län

Topp-20 av finsk-språkiga i Nb län

Topp-20 av finsk-språkiga i Sverige

Topp-100 Fin-land

Topp-20 Finland

Ylipää x x x Kero x x x Juntti x x x Töyrä x x x Keskitalo x x x Oja x x x Uusitalo x x x Niva x x x Palo x x x Waara x x x Kemi x x x Hannu x x x Jatko x x x Alatalo x x x Rova x x x x Lantto x x x x Lehto x x x x x Lahti x x x x x Kangas x x x Anttila x x x x Aho x x x x Mäki x x x x Kinnunen x x x x x Niemi x x x x x x Ojala x x x Heinonen x x x x Mäkelä x x x x Karjalainen x x Salo x x Mäkinen x x x Nieminen x x x Virtanen x x x Korhonen x x x Heikkinen x x x Laine x x x

Referenser Avoindata. Sukunimitilasto 2020-02-06. https://www.avoindata.fi/data/sv/data-

set/none/resource/957d19a5-b87a-4c4d-8595-49c22d9d3c58 (2020-03-02) Bladh, Gabriel & Myrhvold, Jan & Persson, Niclas. 2009. Skogsfinska släktnamn i

Skandinavien. Karlstad University Studies 2009:58. Karlstad: Karlstad universi-tet.

24

Forsberg, Anna & Persson, Niclas. 2003. Carl Axel Gottlunds förteckning över famil-jenamnen på de svenska och norska finnskogarna: En dokumentation 1817–1823. Gävle: Veidarvon.

Lönnrot, Elias. 1930. Suomalais-ruotsalainen sanakirja. Finskt-svenskt lexikon. Toi-nen, manulmenetelmällä jäljennetty painos. Porvoo: WSOY.

Nakari, Minna. 2015. På jakt efter innovationer i skogsfinnarnas tillnamnsbruk. I: Aldrin, Emilia; Gustafsson, Linnea; Löfdahl, Maria & Wenner, Lena (red.). In-novationer i namn och namnmönster: Handlingar från NORNA:s 43:e symposium i Halmstad den 6–8 november 2013. NORNA-rapporter 92. Uppsala: NORNA-förlaget. 168–177.

Namntjänst, Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Sökning av släkt-namn. https://verkkopalvelu.vrk.fi/nimipalvelu/default.asp?L=2 (2020-03-18)

Olovsson, Olov. 1979. Finska släktnamn i mellersta Sverige och Norge: Faksimilut-gåva av en artikelserie i tidskriften Finnbygden 1962–1973. Broberg, Richard & Malmström, Knut & Stanley Sundvall (red.). Torsby: Lions Club.

Paikkala, Sirkka. 2004. Se tavallinen Virtanen: Suomalaisen sukunimikäytännön mo-dernisoituminen 1850-luvulta vuoteen 1921. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 959. Helsinki: Suomalaisen kirjallisuuden seura.

Pöyhönen, Juhani. 1998. Suomalainen sukunimikartasto. Atlas of Finnish surnames. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 693. Helsinki: Suomalainen kir-jallisuuden seura.

Riksarkivet. Folkräkningar (Sveriges befolkning). https://riksarkivet.se/Media/pdf-fi-ler/NAD/produktionsstatus-folkrakningar.pdf (2020-03-09)

Riksarkivet. Sök i arkiven. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar (2020-03-02) Salste, Tuomas. Sukunimi-info. https://www.tuomas.salste.net/suku/nimi/ (2020-04-

15) Sandström, Raija. 1985. Individuella variationer vid anteckningen av finska och icke-

finska tillnamn i 1800-talets kyrkböcker från Nedertorneå. I: Fries, Sigurd & Ot-terbjörk, Roland (red.). Regional och social variation i nordiskt personnamns-skick: Handlingar från NORNA:s tionde symposium i Umeå 3–5 maj 1983. NORNA-rapporter 29. Uppsala: NORNA-förlaget. 145–152.

Sandström, Raija. 1991. Om försvenskningen av efternamnen i Pajalatrakten på 1900-talet och dess orsaker. Fenno-ugrica Suecana: Tidskrift för finsk-ugrisk forskning i Sverige 10. 107–156.

Statistiska centralbyrån. Uppgifter om efternamn med mer än 10 bärare i riket och länsvis per den 31 december 2013. Databas vid Institutet för språk och folkmin-nen.

Tenerz, Hugo. 1960. Namnen i Tornedalen under 1500-, 1600 och 1700-talen. I: Be-skow, Hans & Isaksson, Olov (red.). Norrbotten: Norrbottens läns hembygdsför-enings årsbok 1960. Luleå: Norrbottens läns hembygdsförening. 33–81.

Wahlberg, Erik. 1962. Tornedalska familje- och släktnamn. I: Hvarfner, Harald & Isaksson, Olov (red.). Norrbotten: Norrbottens läns hembygdsförenings årsbok 1962. Luleå: Norrbottens läns hembygdsförening. 109–120.

Wahlberg, Erik. 1963. Finska ortnamn i norra Sverige: Förberedande studier med introduktion till utforskningen av ortnamnen i Torne älvdal med angränsande områden. Tornedalica 2. Uppsala: Uppsala universitet.

25

Hundar som heter Seppo – Några reflektioner kring den litterära flerspråkigheten Satu Gröndahl, Uppsala

1. Bakgrund Vid ett lärarmöte på Institutionen för moderna språk under höstterminen 2019 fick jag en oväntad fråga. Vi diskuterade undervisning i litteratur, bland annat vilka kriterier som gäller för val av skönlitteratur som läses av studenterna. Jag nämnde att läslistan med finsk litteratur börjar vid 1800-talet, med inslag av klassiska verk som nationaleposet Kalevala (1849), Aleksis Kivis Sju brö-der (1870) och J.L. Runebergs (1804–1877) produktion. Då fick jag en fråga av en kollega – varför ska en svenskspråkig författare behandlas inom ramen för finsk litteratur? Det var en tankeväckande iakttagelse. Idag räcker det kanske inte med att bara konstatera att Runeberg traditionellt har ansetts som Finlands nationalskald. Runebergs ställning i den finska litteraturen fick sin början med utgivningen av Fänrik Ståls sägner (1848, 1860), ett fosterländskt verk som består av hjälteballader med motiv från finska kriget 1808–09. En-ligt Kai Laitinen (1988: 80) gjorde utgivningen av Fänrik Ståls sägner Rune-berg ”i ett slag” till Finlands nationalskald.

Frågan om Runebergs ställning inom den finska litteraturen anknyter till en aktuell inriktning i litteraturforskningen, studier i den litterära flerspråkig-heten. Enkelt uttryckt handlar den litterära flerspråkigheten om samspelet mel-lan fler än ett språk i litteratur. Termen har använts på olika sätt och ofta pa-rallellt med termerna flerspråkig litteratur och litterär translingualism. Gene-rellt kan man säga att litterär flerspråkighet har klassificerats på grundval av estetiska, individuella eller politiska kriterier. Monika Schmitz-Emans (2004: 11–16) har gjort en uppdelning kring begreppsparet litteratur och flerspråkig-het genom att presentera fem till varandra angränsande och besläktade områ-den. Hon menar att dessa områden kan indelas i a) flerspråkiga nationers, sta-ters, regioners eller kulturers litteratur; b) en- eller flerspråkiga litterära verk av flerspråkiga författare; c) flerspråkiga texter; d) intermedialitet och e) inomspråklig flerspråkighet. Intermedialitet avser gränsöverskridande mellan olika konstformer, som t.ex. ord- och bildkonst, eller litteratur och musik (Schmitz-Emans 2004: 15). Ralf Kauranen, Markus Huss och Heidi Grön-strand (2019: 6) diskuterar å sin sida litterär flerspråkighet som ett mångfaset-terat fenomen som är i ständigt omformulerande. De delar forskningen om den i tre generella inriktningar där fokus ligger på den litterära texten, på författa-ren och hans eller hennes produktion, eller på den litterära institutionen (ibid.).

26

Då Finland konstitutionellt är ett tvåspråkigt land med både finska och svenska som nationalspråk, kan definierandet av Runebergs produktion som ”finsk” litteratur ses som ett exempel på en flerspråkig nations litteratur (Sch-mitz-Emans punkt a) eller som ett exempel på ett specifikt litterärt fält kon-textualiserat på en nationell nivå (Kauranen, Huss & Grönstrand 2019: 6). Ru-neberg fick sin ställning som nationalskald i den politiska situation som Fin-land befann sig i under 1800-talet. Efter att Sverige förlorat Finland till Ryss-land 1808 blev Finland ett autonomt storfurstendöme under Ryssland och förhållandena i Finland förändrades mycket. Landet var till att börja med i stort sett administrativt oberoende av Ryssland, något som bidrog till formu-leringen av en särskild finsk identitet och uppkomsten av en nationell väck-else. Enligt Henrik Meinander uppstod det för Finland en unik möjlighet att ”formas till en stat i staten, […] som drygt 100 år senare var mogen att klippa av banden till Ryssland och förklara sig som en självständig republik” (Mei-nander 2014: 123–124). Den litterära flerspråkigheten är med andra ord ett kontextbundet fenomen vars olika betydelser ofta realiseras först vid en över-sikt eller analys av den samhälleliga och politiska situationen. De inbyggda språkliga ideologierna som har sin grund i nationalstatsideologin från 1700- och 1800-talet producerar dock fortfarande monolinguala tolkningsramar hos majoriteter såväl som hos minoriteter.

2. Enspråkighet vs flerspråkighet som paradigm Runebergs ställning som Finlands nationalskald byggdes upp under en lång period. Frågan om huruvida en svenskspråkig författare kunde representera hela det finska folket ventilerades bland andra av Ossian Grotenfelt. I den långa essän ”Johan Ludvig Runeberg och landets finsktalande befolkning” presenterar han kriterier för varför Runebergs produktion kan anses vara re-presentativ för nationen. Grotenfelt nämner bland annat att skalden under sin livstid blivit bekant med den finsktalande befolkningen, att han hade översatt poesi från finska till svenska och att han kunnat beskriva den finska naturen och folksjälen på ett trovärdigt sätt. Skriften kan nästan ses som programma-tisk i sin beskrivning av Runeberg som en enande kraft för Finlands folk: ”Ru-neberg [har] blifvit Finlands store nationalskald därigenom, att han i klara, härliga toner sjungit främst det, som döljer sig i hela finska folkets bröst” (Grotenfelt 1902/2015: 85). Vidare hänvisar Grotenfelt till Runebergs ”varma fosterlandskärlek” som ”omfattade alla hans landsmän med tvenne olika språk” (Grotenfelt 1902/2015: 87). Det var den historiska tidsperioden som gav förutsättningarna för J.L. Runebergs ställning som nationalskald. Man kan säga att Runeberg fick ”till uppgift att definiera finnen”, som Michel Ekman (2004) har påpekat. Runebergs produktion och Fänrik Ståls sägner har seder-mera utgjort välkända intertexter i den finskspråkiga litteraturen, något som ytterligare stärker bilden av hans betydelse för den finska kulturen.

27

Men uppfattningen om (national)litteraturer som monolinguala institut-ioner tycks i högsta grad vara gångbar än idag. Inom litteraturstudier lyfter man ofta gärna upp Yasemin Yildiz Beyond the Mother Tongue (2012) som en vändpunkt i förståelsen av den enspråkiga vs flerspråkiga litteraturen. Yil-diz använder uttrycket ”the monolingual paradigm” (enspråkighetsparadig-met) som började vid de gryende nationsbyggesprocesserna i 1700-talets Europa. Termen hänvisar till enspråkighet som en organiserande princip eller ett paradigm för den moderna individen och nationen. Vidare menar Yildiz att detta paradigm följs av en ”postmonolingual” period som utmärks av försök till att bemöta och dekonstruera den ideologi och praxis som är kring ensprå-kighetsidealet. Ideologierna om enspråkighet och flerspråkighet kan över-lappa varandra i tid och rum och det finns sällan ”rena” perioder, då ett para-digm är allenarådande:

Taking these dimensions together, “postmonolingual” […] refers to a field of tension in which the monolingual paradigm continues to assert itself and mul-tilingual practices persist or reemerge. This term therefore can bring into sharper focus the back-and-forth movement between these two tendencies that characterizes contemporary linguistic constellations. (Yildiz 2012: 5)

Den litterära flerspråkigheten har funnits lika länge som det funnits litteratur, även om medvetenheten om flerspråkighet och litteratur har blivit betydligt större alltsedan slutet av 1900-talet. Debatten om språkets eller språkens roll vid uppbyggandet av en litterär kanon är inte heller ny. Marc Shell (2002) och Werner Sollors (1998) underströk redan för två decennier sedan, att det offi-ciella förhållningssättet till språkmångfalden i USA länge varit motstridigt. Shell och Sollors menade att den monolinguala förståelsen av amerikanska språkförhållanden, amerikansk identitet och amerikansk litteratur var institut-ionaliserad och att olika discipliner vid universiteten återspeglade ideologin om en i grunden enspråkig kultur. Under de senaste decennierna har den ame-rikanska litteraturforskningen alltmer börjat uppmärksamma litteratur skriven på andra språk än engelska, som till exempel litteratur på tyska, kinesiska, jiddisch, spanska eller grekiska.

3. Litteratur och (språk)politik Definieringen av litterära traditioner och dessa traditioners språk är alltid arti-ficiell och berättar mer om samhällets aktuella värderingar än i sig ”objektiva” eller estetiska kriterier. Litteratur skriven av författare med sina rötter i nat-ionella minoriteter i Sverige och litteratur skriven på nationella minoritets-språk ger flera exempel på hur definitionen av litteratur är ytterst kontextbun-den. Idag utgör till exempel den sverigefinska litteraturen en allmänt erkänd,

28

specifik litterär delkultur, beskriven i både den finska och svenska litteratur-historien. Det är dock bara några decennier sedan existensen av en specifik sverigefinsk litteratur ifrågasattes och den sågs som en tidsbunden kulturell formation utan signifikant betydelse, predestinerad till att förtvina (jfr Grön-dahl 1996; Jokinen 1994). Beskrivningen av denna litterära delkultur har i hög grad varit bunden till den sverigefinska gruppens samhälleliga status. I och med det politiska erkännandet genom Europarådets minoritetskonventioner har gruppens kultur och litteratur blivit mer synliggjorda och accepterade som kategorier även i forskningsvärlden.

Minoritetslitteraturer definieras ofta utifrån vilket språk dessa litteraturer skrivs eller förmodas vara skrivna på. Kampen mellan det enspråkiga och flerspråkiga paradigmet är i allra högsta grad närvarande i konstituerandet av minoritetslitteraturer. I det samiska litterära fältet, till exempel, har det sedan ett par år tillbaka pågått en diskussion om huruvida samiska författare som skriver på andra språk än samiska får vara medlemmar i Sámi Girječálliid Searvi (Samiska författarförbundet, se Gröndahl & Grönstrand 2019). Språkliga kriterier kan även inverka på vilka nationella kontexter som kan bli aktuella vid beskrivning av minoritetslitteratur. Använder man lingvistiska kriterier vid definierandet av litteratur skriven på meänkieli – i stället för geopolitiska eller språkpolitiska – kan denna litteratur inkluderas i den finska litteraturhistorien. I Finland är termen ”meänkieli” relativt obekant som en officiell benämning på ett av Sveriges minoritetsspråk och man tenderar att förstå denna språkliga varietet främst inom ett finskt dialektkontinuum, som en nordbottnisk dialekt av finskan. Å andra sidan kan nordfinska författare bli inkluderade i den tornedalska litteraturen i Sverige, något som sker i Bengt Pohjanens och Kerstin Johanssons (2007) Den tornedalsfinska litteraturen: Från Kexi till Liksom. Litteraturhistorien behandlar bl.a. produktionen av de finska författarna Rosa Liksom (1958–) och Timo K. Mukka (1944–1973). Anne Heith (2020: 175) som studerat platsskapande i tornedalsk kultur har också påpekat att de spatiala gränserna för vad som uppfattas ingå i tornedalskhet är flytande och att även norska områden inkluderas ibland.

En utveckling från monolingual förståelse av litteratur till flerspråkig sådan går även att skönja i Sverige. En av de senaste litteraturhistorierna med fokus på svenska förhållanden, Nordens litteratur (Teleman 2017) uppmärksammar även litteraturer skrivna på gamla nordiska minoritetsspråk. I den svenska lit-teraturhistorien är det en ny företeelse att de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska nämns som viktiga språk för den svenska kulturen och historien (Peterson 2017). Att forskningen om minoritetslitteraturer i Sverige länge gjordes inom sådana områden som (multi)kulturella studier och minoritetsstudier och inte inom ämnet litteratur-vetenskap vittnar också om att dessa litteraturer var relativt perifera inom den litteraturvetenskapliga disciplinen. Att litteratur skriven på nationella minori-tetsspråk idag nämns som ett specifikt område är ett tecken på att dessa språk

29

fått högre status och att uppfattningen om ”svensk” litteratur håller på att änd-ras.

4. Paradigm i förändring? Läser man beskrivningar av litteraturens språk idag är det lätt att finna exem-pel på att flerspråkigheten uppfattas alltmer som en utgångspunkt i definieran-det av olika litteraturer. Mart Velsker (2015: 115–116) framhåller att litteratur som skrivs på sydestniska eller võrudialekt kan beskrivas som flerspråkig lit-teratur, trots att grunden för den sydestniska litteraturen är just det specifika minoritetsspråket: ”[…] the most productive approach seems to be taking the use of the South Estonian language in literary texts as its primary defining characteristic” (Velsker 2015: 122). Han menar dock att även om språket är det viktigaste kriteriet och även om författaren använder standardestniska i sin produktion, kan avsaknaden av minoritetsspråket kompenseras med andra vik-tiga karaktäristika som behandlade teman, berättarens framtoning, författarens ursprung, territoriella gränser, kulturell kommunikation osv. (Velsker 2015: 122).

Även den tornedalska litteraturen kan ses som ett exempel på hur flersprå-kigheten utgör en grund i uppbyggandet av en litterär institution. Den torne-dalska litteraturen illustrerar olika språkideologiers påverkan på den litterära flerspråkigheten. I artikeln ”Etnicitet och identitet – några reflektioner med utgångspunkt i språksituationen i Tornedalen” har Erling Wande (2005: 112) understrukit att i Tornedalen har ”den etniska kontinuiteten” historiskt sett ”främst och tydligast” burits av meänkieli/tornedalsfinska, den med språket förknippade bakgrunden och anknytningen till regionen som sådan. Wande påpekar att även om dagens tornedaling inte nödvändigtvis behärskar meänki-eli själv, är språket en viktig faktor i den tornedalska identitetsuppfattningen. Att detsamma gäller för meänkieli/tornedalsfinska är en tydlig faktor i upp-byggandet av en egen litteratur, men språket är inte det enda kriteriet som de-finierar denna litteratur. Även tematiska och geografiskt eller regionalt bundna kriterier används (se Gröndahl, Hellberg & Ojanen 2002).

Som tidigare nämnts påpekar Yildiz (2012: 5) att det kan förekomma mot-stridiga språkliga tendenser under en och samma tidsperiod i en miljö där olika språk lever sida vid sida. Flerspråkiga miljöer kan snabbt transformeras till enspråkiga strukturer, då individerna i ökande grad omsluts av praktiker som endast avser ett enda etniskt predeterminerat språk (Yildiz 2012: 5). Ambiva-lensen i språkliga attityder kan skönjas tydligt i den tornedalska litteraturen. De första pionjärerna som skrev litterära alster på tornedalsfinska var William Snell (1896–1980) och Johan Lantto (1885–1960). Båda valde medvetet att använda det lokala språket tornedalsfinska i stället för svenska eller finska. Publiceringen av Lanttos verk fick dock vänta i flera decennier och kom inte ut förrän i början av 1970-talet. Snells Kamaripirtiltä (1944) gavs först ut i

30

Finland och en andra upplaga publicerades i Sverige 1972. I mitten av 1900-talet då Snell och Lantto skrev sina verk hade den assimilatoriska språkpoliti-ken vunnit allmänt gehör och man började uppfatta tornedalsfinskans gradvisa försvinnande som en oundviklig utveckling. Under samma tid som Snell och Lantto ivrade för att använda tornedalsfinska i litteraturen, förespråkade för-fattaren Hilja Byström (1908–1993) en övergång till svenska, som hon ansåg vara framtidens språk och som representerade modernisationen. (Gröndahl, Hellberg & Ojanen 2002: 149.)

Utgivningen på meänkieli kom igång på allvar först i mitten av 1980-talet, då flera nordiska minoriteter, som sverigefinnar, samer och kväner, redan bör-jat mobilisera sig kring språkfrågor. Meän kieltä. Kirjotuksia Tornionlaakson kielelä (Kenttä & Pekkari 1986) presenterar texter på meänkieli och dess olika varieteter i kronologisk ordning från 1600-talet. Volymen kan ses som ett grundläggande verk för utvecklingen av meänkieli.

5. Tornedalskhet på svenska Flera etnicitetsforskare har hävdat att det inte är det kulturella innehållet eller de kulturella formerna som gör grupperna etniska utan snarare skapandet av gränser mellan de olika grupperna. Detta kan illustreras med Mikael Niemis dikt ”Och detta är Tornedalen”, där gränser skapas flerspråkligt med oerhört små medel. Dikten är skriven på svenska men uttrycker många tornedalingars uppfattning och upplevelser av Tornedalen.

Och detta är Tornedalen – ett land där plogbilarna dundrar som drakar med röda vingar längs vägarna och täljer snö över barnen som gömmer sig i drivorna en älv som kan många smugglarhistorier, som spränger isen med sin bryska yxa på vårarna, som svalkar bastuheta kroppar från två nationer och bär midnattssol och tjuvfiskare på sin arbetarrygg byar med fler fiskeställen än pojkar, byar med tre gatlysen och en rutten mjölkpall, med krumma gummor som säger nå och jo och kokar kaffe som doftar himmel och bönemöte gubbar med kniv i bältet och grovsalt i fickan, gubbar som kan bygga tjärdalar och lossa timmerbrötar, gubbar som äter nyfångad harr på kvällen och tänker på lillbrorsan som drunknade i forsen

31

ungdomar som gillar hårdrock och torrkött och far till jobbet i gruvan i trimmade jänkare, ungdomar som står kvar på gården och pratar med satan medan sinnessjukdomens långa skugga vrider sig runt som en timvisare hundar som heter Seppo och kutar mellan råtthålen på ängen som jagar långtradare på landsvägen eller står vid bäckmynningen och tuggar på en knastrande gäddskalle främlingar som en gång föddes häruppe, som kommer varje sommar och låser upp pörten och vedbodar, som sitter en stund på ålderdomshemmet och matar en gamling med fil och välling (Niemi 1988: 16–17)

Som tidigare framgått har den geografiska platsen, de behandlade ämnena och deras historiska anknytning till minoritetsgruppens kultur stor relevans för ka-tegorisering av litteratur. Att Mikael Niemis ”Och detta är Tornedalen” ut-trycker för många ”själva essensen i det tornedalska” (Wande 2005: 107) ut-gör ett exempel på hur litteratur på ett annat språk än det identitetsbärande språket kan fungera som en etnisk markör. Dikten beskriver det tornedalska landskapet, i synnerhet Tornedalsälven, den nordliga naturen, för området ty-piska näringar, flyttningen söderut och den tornedalska mentaliteten. Som Wande (2005: 107–108) har påpekat, är ingen av dessa markörer unik för Tor-nedalen; det finns många trakter i svensk, finsk och norsk glesbygd som kunde karaktäriseras på ett liknande sätt. Det kanske mest ”minoritetsmässiga” i dik-ten uttrycks med fokusering på kategorier som ofta står för marginalisering, i synnerhet klass och kön. Näringarna är typiska för arbetarklassen: det talas om smuggling, timmerarbete och tjuvfiske. Nästan alla fysiska föremål och arbetsplatser hör till en manlig livssfär eller för arbeten typiska för män: ved-bodar, skog, älv. Både kvinnor och personer i reproduktiv eller arbetsför ålder lyser med sin frånvaro. De som flyttat söderut kallas för ”främlingar” som besöker sin gamla hemort på somrarna. I och med att etnicitet, kön och klass markeras så tydligt i Niemis dikt manifesterar den en klassisk bild av vad vi uppfattar som ”minoritetstillvaro”.

Att dikten handlar om Tornedalen uttrycks naturligtvis redan i dess titel ”Och detta är Tornedalen”. Det är dock anmärkningsvärt att flerspråkigheten är så omarkerad. Det är endast några språkliga allusioner – ”krumma gummor som säger nå och jo” och ”hundar som heter Seppo” – som lokaliserar dikten till Tornedalen. Diskurspartiklarna nå och jo används förvisso både i finska och svenska, men de kan lätt kontextualiseras som uttal av meänkielitalande personer i sammanhanget, i synnerhet om man vet att meänkieli först och främst talas av den äldre generationen. Carla Jonsson (2011: 212) som har studerat kodväxlingen i Mikael Niemis roman Populärmusik från Vittula (2000) utgår ifrån vad hon kallar för lokal och global kodväxling. Medan lokal kodväxling fungerar på den textuella nivån och syftar på t.ex. kulturspecifika fenomen, relaterar global kodväxling till en makronivå och växelverkan med

32

samhället, och behandlar t.ex. frågor om makt. Citatet ”hundar som heter Seppo” anknyter närmast till den av Jonsson (2011: 221) använda kategorin av kodväxling som handlar om tilltal eller familjära ord och den bidrar till en intim atmosfär i dikten.

Enligt Jonsson (2011) kan användningen av kodväxling ses som en del i strävan att synliggöra ett assimilerat minoritetsspråk och stärka språkanvän-darna. Jonsson sätter den globala kodväxlingen i samband med minoriteternas försök att återta en position som agerande subjekt:

These novels, therefore, contribute to legitimizing silenced voices. Voices can be silenced at home, at school and in society as a whole. It is often monolingual norms and the perceived status of different languages in society which lead to the silencing of voices. (Jonsson 2011: 224)

Det finns flera tornedalska författare, som Gunnar Kieri (1928–), Bengt Kos-tenius (1945–), Bengt Pohjanen (1944–), Mona Mörtlund (1957–) och Kata-rina Kieri (1965–), som använt sig av svenska som sitt litterära språk och som kritiserat den assimilatoriska språkpolitiken. I flera verk har Katarina Kieri behandlat förlusten av meänkieli. Hon använder sig ofta av kodväxling vid skildring av händelser där meänkielitalande personer är närvarande och valet av språk kan bli till ett problem, eller också utmynnar valsituationen i tystnad. I romanen Vårt värde (2015) återkommer Kieri till temat om den unga gene-rationen som inte fått lära sig föräldrarnas språk:

Våra mammor satt med spända lår och en bristfällig grammatik och höll i sig i sätet, de knep ihop sina redan tunna läppar så att de vitnade och bad till den gud de inte trodde på att de skulle slippa drunkna. De sa inte: Lähemä nyt kotia. Och vi sa inte: Prata svenska. (Kieri 2015: 9)

Kodväxlingen som uttrycks som en (tilltänkt) replik av modern, visar på att meänkieli är ett outtalat, men närvarande språk.

6. Kontinuum av språk Den tornedalska litteraturen ger flera exempel på att gränserna mellan språken inte är tydliga, utan att de skapas i en pågående process och att termen ”torne-dalsk litteratur” i sig refererar till närvaron av flera språk (jfr Kauranen, Huss & Grönstrand 2019: 12). Bengt Pohjanens flerspråkiga produktion – han skri-ver på finska, svenska och flera varieteter av meänkieli – utgör ett exempel på litterär flerspråkighet i den tornedalska litteraturen. Förutom de estetiska ef-fekterna reflekterar flerspråkigheten den faktiska språkliga situationen hos tornedalingar, liksom också de multipla identiteterna hos denna minoritet (jfr

33

Laakso 2015: 29). Förbindelsen mellan text och territorium, oavsett det språk man använder, är dock starkt närvarande i den tornedalska litteraturen.

I och med att det råder en diglossisk språksituation för meänkieli och svenska – dessa språk används i olika domäner och samtalssituationer – och eftersom litteraturen på dessa språk skapas under ömsesidig påverkan präglas den tornedalska litteraturen av ett kreativt språkbruk och innovativa stilistiska lösningar. Själva kategorin ”språk” förses också med nya betydelser i en litte-ratur som aktivt hämtar intryck från flera kulturer och språk. I Tornedalstrilo-gin kommenterar Pohjanen (2002) den komplexa språkliga situationen i Nord-kalotten genom att berätta om de olika språkens användningsområden:

Voi kielihankaluuksitten ääretöntä määrää! Koirile freistathiin yläkylissä puhua lapinkieltä ja Jumalalle meänkieltä ja ihmisille Jumalan puolesta postillan kautta purfinskaa, oikeata suomea, ja herroile ja ummikoile rensvenskaa, puhasta ruottia.

Å, vilken gränslös mängd av språkliga krångligheter! Med hundarna försökte man tala samiska i övre byarna och med Gud meänki-eli och med människor å Guds vägnar genom postillan purfinska, den riktiga finskan, och med herrarna och enspråkiga rensvenska, ren svenska. (Pohjanen 2002: 51, svensk övers. SG)

I likhet med beteckningen kreolkontinuum, som avser den frankofona lit-teraturens hybrida språkanvändning på de Karibiska öarna, kunde man tala om ett ”tornedalskontinuum”, när det gäller litteratur med inslag (huvudsakligen) av svenska, finska och meänkieli. Samverkan mellan språken utgör ett signi-fikant kännetecken för den tornedalska litteraturen och t.ex. Bengt Pohjanens, Mikael Niemis, Lars Mikael Raattamaas och Annika Korpis verk präglas av stark metalingvistisk medvetenhet i form av reflektioner om språkets konnekt-ioner till maktstrukturer såväl som till existentiella frågeställningar.

Johanna Domokos (2018: 19) har klassificerat litteraturer på uraliska språk i fem typer utifrån hur hotade de är och hur framtidsutsikterna för dem ser ut. Litteratur på meänkieli hamnar i kategori tre, ”heritage literatures”, med få författare och begränsat digitalt material. Däremot kan den tornedalska litte-raturen, som fallet är med många andra minoritetslitteraturer, definieras på breda språkliga grunder. Även om språket är en viktig identitetsbärare för en grupp, kan en litteratur sällan definieras som en monolingual institution. Upp-komsten av en litteratur är alltid sammanbunden med en historisk och socio-logisk situation och återspeglar den aktuella språkpolitiska utvecklingen.

34

Referenser Domokos, Johanna. 2018. Endangered Literature: Essays on Translingualism, Inter-

culturality, and Vulnerability. Budapest: Károli G. Univ. of the Reformed Church in Hungary – L’Harmattan.

Ekman, Michel. 2004. Runeberg fick till uppgift att definiera finnen. Svenska Dag-bladet 2004-02-05. https://www.svd.se/runeberg-fick-i-uppgift-att-definiera-fin-nen (2020-02-25)

Grotenfelt, Ossian. 1902/2015. Johan Ludvig Runeberg och landets finska talande be-folkning. Förhandlingar och uppsatser 16. Svenska Litteratursällskapet SSLS 56, 1902. 85–112. https://www.sls.fi/sites/default/files/publications/pdf/1316.pdf (2020-02-17)

Gröndahl, Satu (under utg.). Minority Literature as an Emancipatory Force: The De-velopment of Tornedalian and Sweden-Finnish Literature. I: Laakso, Johanna (red.). Ways of being in the world: Studies on European minority literatures. Finno-Ugrian Studies in Austria 10. Wien: LIT Verlag.

Gröndahl, Satu. 1996. Den finska litteraturen i Sverige – språkvård och status. Sprog i Norden. Köpenhamn. 73– 89.

Gröndahl, Satu & Grönstrand, Heidi. 2019. Editors’ Note. Multiethnica. Journal of the Hugo Valentin Centre 39. 7–11.

Gröndahl, Satu; Hellberg, Matti & Ojanen, Mika. 2002. Den tornedalska litteraturen. I: Gröndahl, Satu (red.). Litteraturens gränsland. Invandrar- och minoritetslitte-ratur i nordiskt perspektiv. Uppsala Multiethnic Papers 45. Uppsala: Centrum för multietnisk forskning.

Heith, Anne. 2020. Experienced Geographies and Alternative Realities: Representing Sápmi and Meänmaa. Göteborg, Stockholm: Makadam.

Jokinen, Maijaliisa. 1994. Mikä se on, joka on ja ei ole eli ruotsinsuomalaisen kult-tuurin arvoitus. Kanava 4/1994. Helsinki.

Jonsson, Carla. 2011. Making Silenced Voices Heard: Code Switching in Multilingual Literary Texts in Sweden. I: Sebba, Mark, Mahootian, Shahrzad & Jonsson, Carla (red.). Language Mixing and Code Switching in Writing: Approaches to Mixed-Language Written Discourse. London: Routledge. 212–232.

Kauranen, Ralf, Huss, Markus & Grönstrand, Heidi. 2019. Introduction. The Pro-cesses and Practices of Multilingualism in Literature. I: Grönstrand, Heidi, Huss, Markus, Kauranen, Ralf (red.). The Aesthetics and Politics of Linguistic Borders. Multilingualism in Northern European Literature. New York: Taylor & Francis Group: Routledge. 3–23.

Kenttä, Matti & Pekkari, Albert (red.). 1986. Meän kieltä. Kirjotuksia Tornionlaakson kielelä. Luleå: Tornedalica.

Kieri, Katarina. 2015. Vårt värde. Stockholm: Norstedts. Laakso, Johanna. 2011. Linguistic approaches to Finno-Ugric literary multilingual-

ism”. I: Laakso, Johanna & Domokos, Johanna (red.). Multilingualism and Mul-ticulturalism in Finno-Ugric Literatures. Finno-Ugrian Studies in Austria 8. Wien: Lit Verlag. 26–36.

Laitinen, Kai. 1988. Finlands litteratur. Helsingfors: Otava. Meinander, Henrik. 2014. Finlands historia. Linjer, strukturer, vändpunkter. Helsing-

fors: Schildts & Söderströms. Niemi, Mikael. 1988. Näsblod under högmässan. Stockholm: Norstedts. Peterson, Margareta. 2017. Nordisk litteratur i ett svenskt perspektiv. I: Peterson,

Margareta & Schönström, Rikard (red.). Nordens litteratur. Lund: Studentlittera-tur. 11–18.

35

Pohjanen, Bengt. 2002. Mettäperän pyhät, Meänmaan Manalaiset. Överkalix: Ba-rents Publisher.

Pohjanen, Bengt & Johansson, Kirsti. 2007. Den tornedalsfinska litteraturen: Från Kexi till Liksom. Överkalix: Barents Publisher.

Schmitz-Emans, Monika. 2004. Literatur und Vielsprachigkeit. Aspekte, Themen, Voraussetzungen. I: Schmitz-Emans, Monika (red.). Literatur und Vielsprachig-keit. Hermeia Grenzüberschreitende Studien zur Literatur- und Kulturwissen-schaft 7. Heidelberg: Synchron. 11–26.

Shell, Marc. 2002. Babel in America. I: Shell, Marc (red.). American Babel: Litera-tures of the United States from Abnaki to Zuni. Cambridge, MA & London: Har-vard University Press. 3–33.

Sollors, Werner. 1998. Introduction. After the Culture Wars. Or, From “English Only” to “English Plus”. I: Sollors, Werner (red.). Multilingual America. Transnation-alism, Ethnicity, and the Languages of American Literature. New York & Lon-don: New York University Press. 1–16.

Teleman, Ulf. 2017. Nordens språk. I: Peterson, Margareta & Schönström, Rikard (red.). Nordens litteratur. Lund: Studentlitteratur. 23–34.

Wande, Erling. 2005. Etnicitet och identitet – några reflektioner med utgångspunkt i språksituationen i Tornedalen. I: Huss, Leena & Lindgren, Anna-Riitta (red.). Rätten till eget språk. Oikeus omaan kieleen. Språklig emancipation i Finland och Sverige. Uppsala: Centrum för multietnisk forskning. 82–93.

Velsker, Mart. 2015. South Estonian Literature: A New Phenomenon with a Centu-ries-long History. Interlitteraria. The Changing Baltics. 20(1): 115–130.

Yildiz, Yasemin. 2012. Beyond the Mother Tongue: The postmonolingual Condition. New York: Fordham University Press.

36

Töörändajate keelekeskkond Leelo Keevallik, Linköping

Aastal 2004 huvitas meid Virve ja Raimoga eesti keele kasutus Rootsis. Tegime lindistusi ja intervjuusid ning uurisime, kuidas II maailmasõja aegsete põgenike keel on ajapikku muutunud. Juba sel ajal oli Rootsis ka päris palju uuemaid tulijaid Eestist, Statistiska centralbyrån annab aastal 2004 Eesti kodakondsusega Rootsi alaliste elanike arvuks 2155. Neliteist aastat hiljem oli eestlasi võimalik kohata igal sammul, näiteks laste jalgpalliväljaku ääres suvalises Rootsi väikelinnas. Statistiska centralbyråni järgi on Eesti kodakondsusega inimesi aastal 2018 Rootsis pidevalt elamas 4930, arvestamata kahekordse kodakondsusega isikuid. Just sel aastal hakkasime taas uurima eestlaste keelekasutust Rootsis. Sedapuhku on mu projektikaaslasteks Hedda Söderlundh ja Linda Kahlin Södertörni ülikoolist ning Matylda Weidner Kazimierz Wielki ülikoolist Poolas ja finantseerijaks Östersjöstiftelsen. Sihtgrupiks on mitme maa vahet pendeldavad töölised.

Ilmselt pole kellelegi jäänud märkamata asjaolu, et Rootsis käib nüüd tööl muljetavaldav hulk idaeurooplasi, ning et poola torumehest on saanud lausa selle nähtuse sümbol. Peale seda, kui Euroopa Liit 2011. aastal kinnitas tööjõu vaba liikumise seaduse, ehitatakse Rootsis maju ja koristatakse tänavaid suuresti ajutiste tööliste abiga teistest maadest. Milline on nende inimeste keeleline igapäev?

Eestlaste otsinguil leidsime rändtööliste hulgas kolm rühma, kelle tööelu ja keelevajadused on küllaltki erinevad. Esiteks need, kes tulevad Rootsi vaid päevaks-paariks. Meie esmane keelejuht selles rühmas oli köögi tööpindade paigaldaja Paul (nimi muudetud), kellel Rootsi vahet tuli sõita üsna tihti. Tema firma kontor on Eestis, kust kontaktisikute kaudu aetakse asju põhiliselt inglise keeles. Teiseks on tööliste grupid, keda saadetakse samamoodi Eesti firmadest ajutiselt Rootsi, aga korraga mitmeks nädalaks. Nemad elavad matkakodudes või lihtsamates hotellides ning vastutavad pikemaajaliselt mingi suurema töötüki eest. Meil õnnestus muuhulgas jälgida ja intervjueerida töölisi, kes paigaldasid ühes suures majadekompleksis köögimööblit. Ka nende inimeste ülemus ajas asju peamiselt inglise keeles, pendeldades Eesti kontori ja Rootsi ehitusplatside vahel. Kolmandaks on eestlased end sisse seadnud kohalikes Rootsi firmades ning siia koos peredega ümber asunud. See grupp käib ilmselt ülaltoodud riikliku statistika sisse, kuigi meie arusaadavatel põhjustel kellegi kodakondsuse ega juriidilise staatuse kohta kunagi aru ei pärinud. Meie kontaktideks selles grupis olid avaliku ruumi hooldajad, keda koordineeris nii eesti kui rootsi keelt oskav töödejuhataja. Pildi ajab pisut

37

kirjumaks asjaolu, et ka see firma kasutas lisaks oma töötajaskonnale veel hea meelega Eestist tulnud hooajatöölisi, näiteks kiviplaatide panekul ja muruniitmisel.

Ülaltoodud kolme põhirühma inimeste keelelised vajadused ja väljakutsed on üsnagi erinevad. Üheltpoolt töölised, kes pidevalt ühelt maalt teisele käivad ja kellele paari kohaliku keele äraõppimine ei annaks mingeid käegakatsutavaid eeliseid, ja teiselt poolt need, kellele pisikesegi karjäärisammu tegemiseks oleks rootsi keelt hädasti tarvis. Iseloomustan järgnevalt neid kahte situatsiooni.

1. Keeledžungel Ühele keeleteadlasele on päris suur seiklus panna tööle minekuks pähe oranž kaitsekiiver ja mässida kaamera tolmu kaitseks kilekotti. Ehitajate kannul mööda poolelioleva kortermaja koridore tormates kuulsime aga uskumatut rikkust: kahhelpõrandaid paigaldasid poolakad, torusid ukrainlased, kappe eestlased; seinu värvisid rootslased ja materjale kandsid üles gambialased. Kontoris otsustasid rootsi ülemused, mis täna teha tuleb, ja koosolekuid peeti inglise keeles. Koordineerimisprobleemide vältimiseks oli näiteks Eesti allettevõtja rangelt paika pannud reegli – kõik suhtlus juhtkonna ja teiste allettevõtjatega käib läbi töödejuhataja. Selline kord ei nõua reatöölistelt põhimõtteliselt mingit keeleoskust, mis on ka arusaadav, kui paari nädala kaupa ollakse eri maades. Sellegipoolest nõutakse sellesse Eesti ehitusfirmasse tööle võtmisel mõningast inglise keele oskust. Firmas töötab lisaks eestlastele ka üks lätlane ja paar venelast, kellega (vastavalt põlvkonnale) suheldakse vene või inglise keeles. Kapipaigaldajate omavaheline suhtlus piirdub päeva jooksul vaid paari lause ja telefonikõnega – kõik töötavad kortermaja eri osades ja teavad, mida teha. Praktilist infot saavad nad eelkõige paigaldusjoonistelt ja seintele kritseldatud numbritelt ning töö edenemine on asjaosalistele silmaga näha. Igasuguste hilisemate kvaliteedivaidluste vältimiseks dokumenteerivad töölised oma tegemisi lisaks mobiilikaameratega. Seega on suur osa ehitusplatsi töösuhtlusest visuaalne.

Samas tuleb pidevalt jälgida teiste meeskondade tööd. Näiteks ei saa kappe lõplikult paigaldada enne, kui elektrik on oma töö ära teinud. Nii käisidki töölised aeg-ajalt ringi, et asjade edenemist kontrollida ja siis end järgmises kohas sisse seada. Sealjuurest ei vahetatud isegi mitte tervitusi. Eesti töömehed eelistasid „oma“ korteris kuulata eesti raadiojaamu ja ehitada uste ette barrikaad, et kellelgi ei tuleks pähegi segama tulla. Ühiseid kohvitamisi, pidusid ja tähistamisi – mis Rootsi ettevõtetes alati kombeks – pigem välditi. Suuline suhtlus on seega viidud miinimumini, lühiajalistele töötajatele on peamine töö efektiivsus ja tähtaegadest kinnipidamine.

Vahel siiski juhtub, et on vaja abi mõne probleemi lahendamisel ja oma firma inimesi pole kohe võtta. Esmaseks suhtlusvahendiks tundub olevat

38

inglise keel, mis on Rootsi ehitusplatsidel kujunenud lingua francaks. Järgneva stseeni lindistasime köögiehituselt, kus eesti töömees Paul ootas elektrikku, kes kontakti õigesse kohta tõstaks. Ainus hing lähikonnas oli aga aknaid mõõtev tundmatu (Pilt 1). Paul alustas vestlust inglise keeles (rida 01), aga saanud vastuseks pearaputuse ja tõlgendamatu häälitsuse proovis ka vene keelt (03). Transkriptsioon on tehtud koostöös Matylda Weidneriga, lindistas Hedda Söderlundh.

Pilt 1. Eesti köögipaigaldaja (nägu hägustatud) kontakteerub poola aknapanijaga 01 Paul: do you know the electric.<is it electric> here.#

’kas tead elektrikku? kas elektrik on siin?’ #Pilt 1. 02 Kuba: +my=my. +

+pearaputus+ 03 Paul: e:::h,(.) govorish po russki.

’kas räägid vene keelt?’ 05 Kuba: po polsku:.

’poola keelt’

39

06 Paul: po polski. ’poola keelt’ ((vene keeles))

07 Kuba: ta:,

’ja’ 08 Paul: russki ne govori:sh,

’vene keelt sa ei räägi?’ 09 Kuba: ciut=ciut.

’natukene’ 10 (0.4) 11 Paul: chut=ch&ut. (0.2) ’natukene’ ((vene keeles)) 12 jelektrik.

’elektrik’ 13 Kuba: za::raz się zapytam. ale dzisiaj nie widzia:łem ’kohe küsin aga täna ma pole elektrikku’ 14 elektryka:. ’näinud.’ 15 Paul: mhm:. Küsimusele, kas teine räägib vene keelt tuleb selge vastus, et hoopis poola keelt. Küsimus on esitatud vene ja vastus poola keeles ning Paul kordab seda jälle vene keeles (rida 06). Kuna tegu on lähisugukeeltega, on teineteise mõistmine võimalik. Kuba omakorda kinnitab Pauli küsimuse lühikese kinnitava vastusega ta ’jah’ real 07, mis jällegi sarnaneb vene keele kinnitavale vastusele. Sellest hoolimata proovib Paul edasi uurida, kas Kuba tõepoolest vene keelt ei räägi, millele seekord tuleb vastus, et pisut (real 09). Paul kordab sellegi vastuse vene keeles üle, ilmselgelt väga hästi vastuse sisu mõistes. Real 12 esitab ta uue küsimuse ainult võtmesõnaga jelektrik ’vn.k. elektrik’, mispeale Kuba vastab ladusalt poola keeles ja Paul näib vastusega rahule jäävat, tõenäoliselt kuna ka eitus nie ja verbivorm widziałem on vene keelega väga sarnased. Vajalik info on vahetatud vene ja poola keelesegus. Rootsi keelt tundub Paul oskavat täpselt nii palju, kui on sõnu köögilaua kohale kirjutatud: spis, disk, skåp ja ho. Erinevate keelekompetentside rakendamine vastavalt praktilisele vajadusele ongi Rootsi ehitusplatside igapäev. Keeleteadlased iseloomustavad seda situatsiooni terminiga supermitmekesisus, ingl.k. superdiversity.

40

2. Keelekõrb Ka hommikul kell pool viis teepuhastusautosse istumine on keeleteadlasele parajalt põnev seiklus ja väidete kohaselt tõi elust lobisemine ka rutiinse koristustöö tegijatele mõnevõrra vaheldust. Nimelt saab tänavaid koristades juba paari päeva jooksul selgeks, kuivõrd üksildane on see amet. Suhtlus kohalikega piirdub mõne pensionäri märkusega pargis vahetamata jäänud prügikoti kohta või ingliskeelse telefonikõnega politseisse, kui avastatakse öösel lõhutud aken. Isegi töökaaslastega vahetatakse vaid sõbralik lehvitus, kuna paratamatult ollakse teatud vahemaa taga, kas autos või näiteks puhuriga tee teises otsas.

Ühiskonnas on üliolulisi töid, mille tegemine peaks eelistatavalt jääma nähtamatuks ja kuuldamatuks. Näiteks välised heakorratööd, trepikodade koristamine ja prügiviimine. Need ülesanded sobivad hästi ka inimestele, kes kohalikku keelt ei valda. Nii ongi ühes Rootsi linnas end sisse seadnud terve eestikeelne töörühm, võtmeisiku pere- ja sõpruskond, kõik pärit Eesti ühest kõrgema tööpuudusega maakonnast. Suhtlus ülejäänud firma ja Rootsi erinevate ametitega toimub võtmeisiku kaudu, kes on rootsi keele omandanud läbi pikaaegse kohaliku töökogemuse ja keda ülejäänud täielikult usaldavad. Kuna inimesed on paiksed juba väga mitu aastat ja rootsi keele omandamise võimalus on firma kaudu kõigile tagatud, võiks eeldada, et ka teiste siiakolinute keeleoskus ajapikku paraneb. Intervjuudest aga selgub, et mõne huvitavama töö otsimine jääb siiski just napi keeleoskuse taha, isegi kui inimene on Eestis omandanud teise kutse, nagu näiteks juuksur, veebidisainer või paadikonstruktor. Võib hästi ette kujutada, milline keskendumisvõime on kell seitse õhtul keeletunnis inimesel, kes hommikul kell pool viis tänavaid koristama hakkas. Paremini läheb nendel, kes saavad käia hommikust õhtuni intensiivkursustel. Selleks on sageli perekonna üks osapool, kuna teine peab raha teenima. Kuigi meie valim on väike, on näha, kuidas just naised on selle võimaluse saanud ning peale efektiivset keelekursust asunud uusi elukutseid omandama.

41

Pilt 2. Ühiskonnast isoleeritud Selgub ka, kuidas eestikeelsed töölised süstemaatiliselt inimestevahelisi kontakte väldivad. Kuigi kõigil on õigus töökohal hommikust ja lõunat süüa ja isegi kaks korda päevas traditsioonilisi kohvipause pidada, peavad nad paremaks neist mitte osa võtta ja pigem töö kiiresti ära teha, et ometi koju saada. Kohustuslikel koosolekutel istutakse siiski ära, kuid meie külastatud koosolekul ei võtnud eestlastest keegi peale võtmeisiku sõna ning on selgusetu, kui palju nad juhtkonna esitatud majandusaruandest aru said. Arenguvestlused ülemusega peetakse inglise keeles, dokumente täidetakse numbritega või koos võtmeisikuga. Infovahetus käib ka siinses töökeskkonnas arvude, aadresside ja piltidega. Kommuunist saadetakse näiteks pilt koristamata klaasihunnikust koos aadressiga ja töötajad leiavad koha digitaalselt kaardilt. Töötunde raporteeritakse samuti digitaalselt. Paradoksaalselt pidurdavad digitaalsed suhtlusvahendid oluliselt keele omandamist – seda ei ole lihtsalt vaja. Samuti on lõppkokkuvõttes pidurdav ka tubli võtmeisiku olemasolu, kes on alati vaid eestikeelse telefonikõne kaugusel ja lahendab kõik kohalikud probleemid alates materjalide ostust ja lõpetades pahaste linnakodanike rahustamisega, kes kaebavad müra või liikumistakistuste üle. Tundub, et väga üksildased tööülesanded ei soosi kuidagi ka siin pikaajaliselt elavate eestlaste rootsi keele omandamist ja seega

42

võimalust ühiskonnas laiemalt osaleda. Huvitaval kombel ei tunne näiteks mitmed intervjueeritavad üldse kesklinna kohvikuid ja ärisid, sest eraelus nad linnas lihtsalt ei käi. Grupi eraldatus on ilmselt sisserännanute seas üsna tüüpiline.

Kokkuvõtteks võib nentida, et Rootsis töötamine-elamine on eestlaste seas üha tavalisem ja seega keeleteadlastel tööpõld ikka lai.

43

On the development of some Saami kinship terms Olle Kejonen, Uppsala

1. Introduction The relationships we have with our family members are arguably the strongest bonds in human society, and the terms we call our kin by are an integral part of every language. Consequently, the study of kinship terminology holds an important place in the research of any given people’s language, culture and history. Accounts on the Saami kinship terminology range from comparative lists of kinship terms in different varieties (e.g. Drake 1918: 220–226; Itkonen 1948: 301–305) to more detailed descriptions of the kinship terminology in specific idioms (e.g. Falkenberg 1953; Whitaker 1955: 125–133) and histori-cal-comparative studies of the Saami kinship system as a whole (e.g. Bergsland 1942).

A striking feature of the traditional Saami kinship terminology is that while there is only one word for ‘mother’s brother’ (e.g. standard North Saami eanu), there are two words for a brother of the father. These two terms for paternal uncles are differentiated by the uncle’s age relative to ego’s father (e.g. standard North Saami eahki ‘father’s elder brother’ vs. čeahci ‘father’s younger brother’). Similarly, there is only one word for ‘father’s sister’ (e.g. standard North Saami siessá), but two age-differentiated terms for a sister of the mother (e.g. standard North Saami goaski ‘mother’s elder sister’ vs. muoŧŧá ‘mother’s younger sister’). This terminology, which distinguishes rel-ative age only for same-sex siblings of the parents, is attested throughout the Saamic languages and is thus of a considerable age. All six words for siblings of the parents can be reconstructed to Proto-Saami and all but the word for ‘mother’s younger sister’ have been reconstructed even further back within Uralic (YS: 22, 32, 58, 78, 124; UEW: 34, 72, 74, 189, 432–433; note however that the etymology of siessá ‘father’s sister’ in UEW is marked as uncertain; cf. Kümmel 2015: 123).1 Table 1 shows the terms for siblings of the parents 1 At the Department of Modern Languages at Uppsala University there is an unpublished card index entitled Samisk etymologisk ordbok (‘Saami etymological dictionary’), compiled by Tryggve Sköld, Bert-Erik Isacsson and Torvald Ranta between 1955 and 1960. In this card index, muoŧŧá ‘mother’s younger sister’ is suggested to be a borrowing, and the derivational suffix of its polar term muoŧŧal (also found in siessal, polar term of siessá ‘father’s sister’) is put in relation with Germanic diminutives. A Germanic etymology for muoŧŧá etc. has also been proposed by Ruong (1969: 49), who associates it with Swedish mor ‘mother’, and by Kümmel (2015), who suggests a Germanic form *mōþō(n)- ‘mother’s sister’ as the source of the word.

44

in standard North Saami, along with their cognates in standard Lule Saami (SaaL) and standard South Saami (SaaS), as well as their reconstructed Proto-Saami (PSaa) forms. Note that the glosses given here are slightly simplified: in several varieties, the terms used for the parents’ siblings can—at least in the traditional terminology—also refer to cousins of the parents, in some cases even including second or third cousins (see, e.g., Falkenberg 1953: 82).

Table 1: Traditional terms for siblings of the parents Standard North Saami SaaL SaaS PSaa eanu ‘mother’s brother’ änoj jyöne *ɛnᴖjeahki ‘father’s elder brother’ iehke jiekie *ɛkēčeahci ‘father’s younger brother’ tjiehtje tjietsie *ćɛcēsiessá ‘father’s sister’ siessá seasa *sēsāgoaski ‘mother’s elder sister’ goasske gåeskie *kᴖskēmuoŧŧá ‘mother’s younger sister’ muohtá muahra *mōϑē

As seen in Table 1, the standard languages reflect the traditional Saami kinship terminology, differentiating relative age for paternal uncles and maternal aunts. In this paper, I present data from several varieties of North Saami, Lule Saami and South Saami where this age distinction has been lost. Based on these materials, I conclude that there is a tendency for the words traditionally meaning ‘father’s younger brother’ and ‘mother’s younger sister’ to obtain a general meaning ‘father’s brother’ and ‘mother’s sister’, respectively, while the corresponding words for elder siblings of the parents are rendered obso-lete.

The data presented here stem both from published sources and previously unpublished word collections, as well as from original interviews with speak-ers of Čohkkiras (Jukkasjärvi) North Saami and the Lule Saami forest dialect, recorded between 2018 and 2020. All interviewed speakers—three women and five men—were born in the 1930s and 1940s. The original data gathered by myself were obtained through elicitation, making it possible to ascertain not only which words and meanings are found in a specific idiolect, but also which words are not used by the interviewed speaker. I have also chosen to limit myself to those written sources which explicitly include information on whether a certain word is not in use, leaving the materials of e.g. Lagercrantz (1939) and Hasselbrink (1981–85) outside the scope of the study.

The original North Saami data presented here were collected in connection with an ongoing project aimed at producing a grammatical description of Čohkkiras North Saami (see Kejonen 2020 for a project description); the original data on Lule Saami were recorded as part of a small-scale documentation project supported by the Uppsala Language Documentation Group UPPLADOC (see Kejonen, forthcoming). These original materials are given in the respective standard orthographies of North Saami and Lule Saami, slightly adapted to reflect local pronunciation (e.g. Čohkkiras North Saami č

45

pro c). Materials gathered by other scholars are quoted in their original form and glosses in other languages have been translated into English. The previously unpublished materials presented here, collected by K. B. Wiklund (1868–1934) in 1886 and Björn Collinder (1894–1983) in 1928–33, are provided in two appendixes.

2. Data Already some two decades before he became the first professor of Finno-Ugric languages at Uppsala University, the young linguist K. B. Wiklund did pioneer work in documenting the Saamic varieties spoken in Sweden. Among his vast primary materials, stored at the Uppsala University library, is a list of kinship terms noted down in the reindeer herding district of Girjjis in 1886. In this list, presented in its whole in Appendix 1, there are two words for paternal uncles, as well as two words for maternal aunts: äähki ‘father’s brother, older than father’, čäähci ‘father’s brother, younger than father’, koske ‘mother’s sister, older than mother’ and muöhta ‘mother’s sister, younger than mother’. In other words, the traditional kinship terminology of the Saamic languages was still retained in this dialect in the late 1800s.

When Wiklund’s successor Björn Collinder conducted linguistic fieldwork in the same area in 1926, a radical change in the kinship terminology had al-ready taken place. In this period of just forty years, the age distinction of both maternal aunts and paternal uncles had been lost, albeit in two different ways. According to the speaker interviewed by Collinder, the words ǟhkè and ťšǟhtšē, meaning ‘father’s elder brother’ and ‘father’s younger brother’ in the traditional kinship system, were both used in the general meaning ‘father’s brother (older or younger than father)’. The word meaning ‘mother’s elder sister’, on the other hand, was not known at all, while the word mu·ȯhtā, mean-ing ‘mother’s younger sister’ in the traditional system, was used for all mater-nal aunts, regardless of age (Grundström 1946–54: 74, 341, 538, 1162).

Today, this development has gone even further. The speaker from Girjjis with whom I work the closest only uses the words čeahči (genitive-accusative čeaži) and muohá (genitive-accusative muohá), and only in a general meaning ‘father’s brother’ and ‘mother’s sister’. He is not familiar with the standard North Saami word goaski ‘mother’s elder sister’; however, he remembers his father using the word eahki. He also remembers his father using the form muohtá, although he himself says muohá, as did his mother.

The situation in the Girjjis district is exceptional in that it is possible to follow the simplification of the kinship terminology over a period close to a century and a half: from Wiklund’s pioneer work in the late 1800s and the precise transcriptions of Collinder in the 1920s to the high-quality recordings of today. The development itself is, however, not unique for this dialect. North of Girjjis, in the dialects of Čohkkiras North Saami spoken in the reindeer

46

herding districts of Leaváš and Gabná, the situation appears to be much the same. In this area, I have only noted the words čeahči and muohá, and only in a general meaning ‘father’s brother’ and ‘mother’s sister’. The use of the word čeahči in the meaning ‘father’s brother’ has even been pointed out as an ex-ample of discrepancy between the Čohkkiras variety and the North Saami standard language (Hansegård 1988: 215; curiously enough, Hansegård makes no mention of the terms used for maternal aunts). None of the speakers I have interviewed uses the standard North Saami words eahki ‘father’s elder brother’ or goaski ‘mother’s elder sister’.

The loss of an age distinction has likely taken place earlier in this area than in Girjjis. In word collections made by Björn Collinder in 1928 and 1930, only the words traditionally referring to ‘father’s younger brother’ and ‘mother’s younger sister’ are noted in Leaváš and Gabná, and only in a general meaning, e.g. Gabná ťšäɔťšē ‘father’s brother (older or younger than father)’ and mu·ȯhà ~ muȯhā ‘mother’s sister (older or younger than mother)’. The equivalents of the standard North Saami words eahki ‘father’s elder brother’ and goaski ‘mother’s elder sister’ are noted as not used by the speaker interviewed by Collinder in Gabná; for Leaváš, no information is given on these two words.

The western variety of Čohkkiras North Saami, spoken in Norway, seems to agree with its eastern neighbour. From a speaker of this variety, I have rec-orded the forms čeahči and muohtá (genitive-accusative muodá). This speaker did not recognize the standard North Saami word eahki ‘father’s elder brother’, nor the word goaski ‘mother’s elder sister’.

When Collinder documented the dialect of the Sárevuopmi district in 1930 and 1932, he noted both terms for paternal uncles and both terms for maternal aunts from one speaker. However, even this speaker regarded the words ähkḕ ‘father’s elder brother’ and koᴖsske˴ ‘mother’s elder sister’ as obsolete. From other speakers in the same district, Collinder has only noted the words mean-ing ‘father’s younger brother’ and ‘mother’s younger sister’ in the traditional system, and only in the general meaning ‘father’s brother’ and ‘mother’s sis-ter’.

Further north, in the Gárasavvon (Karesuando) dialect of North Saami spo-ken in the Lávnnjitvuopmi district, the age distinction of paternal uncles was still maintained when Collinder documented the variety in 1933. On the mother’s side, however, the age distinction had already disappeared and the word mŭȯϑϑà, meaning ‘mother’s younger sister’ in the traditional system, was used for all maternal aunts, regardless of age. The word for ‘mother’s elder sister’ was not used by the speaker interviewed by Collinder. Just shy of two decades later, in 1952, the anthropologist Ian Whitaker noted that the tra-ditional (or “classic”) system of differentiating paternal uncles and maternal aunts by relative age was no longer found in the Lávnnjitvuopmi district, and that “čæcce was almost universally used even when referring to persons properly designated in the classic system as ække, although older persons rec-ognized this latter term even if they did not use it. The term for mother’s elder

47

sister, goasˈke, seems to have disappeared entirely.” (Whitaker 1955: 128). Whitaker further noted the words for siblings of the parents as used also when referring to the parent’s first cousins. During a subsequent documentation trip in 1977, he found that these words were no longer used for cousins of the parents, but only for their siblings (Whitaker 1979: 86, 1980: 233).2

In the neighbouring Geaggánvuopmi district, the speaker interviewed by Collinder in 1933 maintained an age distinction both for paternal uncles and for maternal aunts. Surprisingly enough, however, no cognate of standard North Saami goaski ‘mother’s elder sister’ is attested for this speaker. Instead, the loanword tɛ`te (cf. Finnish täti ‘aunt’) is noted with the meaning ‘mother’s sister (older than mother)’. In other words, this speaker retained the system of expressing the relative age of the parents’ same-sex siblings, but the lexical material used for this purpose had been partly replaced, as a foreign word with a wide meaning ‘aunt’ had been borrowed with the narrower meaning ‘mother’s elder sister’. When the anthropologist Robert N. Pehrson docu-mented the kinship terminology of Geaggánvuopmi in 1952, he recorded all four traditional terms for paternal uncles and maternal aunts: “Thus, Ego calls his father’s brother or father’s male cousin older than father ække and his fa-ther’s brother or father’s male cousin younger than father čæcce, his mother’s elder sister or female cousin goasˈke, his mother’s sister or female cousin younger than mother muossa.” (Pehrson 1964: 26).3 However, Pehrson (1964: 27) also noted that fifteen out of twenty interviewed speakers used the words traditionally referring to younger siblings or cousins of the parents also for the parents’ elder relatives.

The late loss of an age distinction is also documented in the Bástečearru district, south of Girjjis. While the word koᴖskē ‘mother’s elder sister’ is at-tested in Collinder’s materials from this area, it is noted as obsolete. Accord-ing to the speaker interviewed by Collinder, the word mŭȯhtā used to refer to a younger sister of the mother, but at the time of the interview it was used for elder and younger maternal aunts alike (Grundström 1946–54: 341, 538). Fur-ther south, in the Lule Saami dialects of Sirges and Jåhkågasska, Harald Grundström has noted the word ėɛhkē (standard Lule Saami iehke) ‘father’s elder brother’ as “almost obsolete” (“nästan obrukligt”). For one speaker from 2 Another kinship term noted down by Whitaker in 1952 merits further comment. In a footnote on the nominative plural vānhëmâk ‘parents’, Whitaker (1979: 83) writes: “In retrospect I can-not believe that this is correctly recorded, as the Karesuando plural would end in -t. It may well be an example of the unconscious influence exerted on the fieldworker by Nielsen’s dictionary.” While this is possible, it may very well also be the case that the final -k noted by Whitaker is actually correct: the nominative plural suffix -k was still in use when Collinder documented the Lávnnjitvuopmi dialect some twenty years earlier (e.g. muoϑδàhk, nominative plural of mŭȯϑϑà ‘mother’s sister’). 3 On the following page, Pehrson (1964: 27) notes that “Könkämä Lappish generally substitutes an initial c for initial č, thus čæcce and [its polar term] čæccet become cæcce and cæccet.” The development of a voiceless dental fricative *ϑ to a sibilant s, seen in the word muossa, is also found in other dialects of North Saami, as well as in Pite Saami, Ume Saami and the southern variety of Saamic documented by Per Holmberger in the 1770s (Kejonen 2019: 228).

48

Jåhkågasska, the word ťšėĕhťšē (standard Lule Saami tjiehtje) is noted as hav-ing been used in the meaning ‘father’s younger brother’ before, but at the time of the interview, this word was used for all paternal uncles alike. The word mŭȯhtā (standard Lule Saami muohtá) is noted only in a general meaning ‘mother’s sister’ in Jåhkågasska, whereas no such general meaning is given for koᴖskē (standard Lule Saami goasske) ‘mother’s elder sister’ (Grundström 1946–54: 74, 341, 538, 1162).

The loss of an age distinction has also taken place in the Lule Saami forest dialect spoken in the Jiellevárre reindeer herding district. In 1923, Björn Col-linder noted the existence of the word for an elder brother (or cousin) of the father in this variety (Grundström 1946–54: 74; note however that no tran-scription is provided for this word). In interviews with two speakers of this dialect, carried out in 2019 and 2020, none of the speakers recognized this word (standard Lule Saami iehke), nor the word for ‘mother’s elder sister’ (standard Lule Saami goasske). Instead, both speakers used the words tjiehtje (genitive tjietje) and muodá (accusative muodáv) in a general meaning ‘fa-ther’s brother’ and ‘mother’s sister’.

Finally, the same loss of an age distinction is also attested in the southern-most varieties of Saamic. In 1941, Björn Collinder noted the counterparts of standard North Saami eahki ‘father’s elder brother’ and goaski ‘mother’s elder sister’ as missing in the Hïerjedaelie (Härjedalen) dialect of South Saami. In-stead, he noted the word ᴅzė`tze`ɛ (standard South Saami tjietsie) in the general meaning ‘father’s brother’ and the word muääta` ~ muätà (standard South Saami muahra) in the general meaning ‘mother’s sister’ (Collinder 1943: 17, 65, 108, 109).

At approximately the same time as Collinder documented the Hïerjedaelie dialect, Knut Bergsland noted that the relative age distinctions of the tradi-tional kinship terminology were “almost completely levelled out” (“nesten helt utjevnet”) in the Plassje (Røros) dialect of South Saami spoken in Nor-way. The word čiečie, meaning ‘father’s younger brother’ in the traditional system, was used regardless of age, as was the word ṃeæta, traditionally meaning ‘mother’s younger sister’. The word jiekie, meaning ‘father’s elder brother’, was noted as “almost not used” (“brukes nesten ikke”) and the word goåškie (standard South Saami gåeskie) was attested only as referring to a maternal grandmother’s elder sister (Bergsland 1942: 152). As noted by Bergsland, this latter shift in meaning points towards the late loss of an age distinction in the terms for maternal aunts.

3. Discussion In the varieties of North Saami, Lule Saami and South Saami described here, the relative age distinction in the terms for paternal uncles and maternal aunts has been wholly or partly lost. Instead there is a tendency, noted in passing

49

already by Collinder (1953: 157, 1959: 110), for the terms traditionally mean-ing ‘father’s younger brother’ and ‘mother’s younger sister’ to take on a gen-eral meaning ‘father’s brother’ and ‘mother’s sister’, respectively, and for the words referring to elder siblings of the parents to fall out of use. One notable exception to this rule is the situation documented by Collinder himself in Girj-jis, where the two terms for paternal uncles were apparently used interchange-ably close to a century ago. This situation could be seen as an intermediate step towards the present state of affairs in the area, where the word originally meaning ‘father’s younger brother’ has taken on a general meaning ‘father’s brother’, just as in several other varieties described here.

In a number of varieties, there is also a tendency to lose the word for ‘mother’s elder sister’ before the word for ‘father’s elder brother’. This can for instance be seen in Whitaker’s description of the situation in Lávn-njitvuopmi, as well as in the contemporary materials from Girjjis. In both of these cases, the word eahki ‘father’s elder brother’ is still remembered—alt-hough not used—while the corresponding term on the mother’s side of the family is altogether unknown. This tendency can also be seen in the idiolect documented by Collinder in Geaggánvuopmi, where the Saami word for ‘mother’s elder sister’ has been replaced by a loanword, while the traditional terminology remains intact on the father’s side of the family. In this context, it should however also be noted that there is a male bias in the material as a whole. For instance, both Collinder’s data and my own materials from the Lule Saami forest dialect represent male speakers only. The extent of which this bias affects the data is not clear—unfortunately, I have only been able to in-terview male speakers of this dialect.

The dialects of North Saami and Lule Saami described here are spoken in a contiguous area, making it likely that the developments in these varieties are related. In the case of South Saami vis-à-vis North Saami and Lule Saami on the other hand, two factors make a common innovation less likely. First, there have been no regular contacts between these groups, the distance between e.g. Hïerjedaelie and Lávnnjitvuopmi being some 800 km as the crow flies. Se-cond, as shown above, the loss of an age distinction has taken place recently, in some cases as late as during the last century. While the situation in Pite Saami and Ume Saami—the two Saamic languages traditionally spoken be-tween Lule Saami and South Saami—would merit further research, I have not had the opportunity to make any detailed investigations of these varieties.

As none of the languages in contact with Saamic makes an age distinction for paternal uncles or maternal aunts, it is easy to imagine one or several vari-eties of Saamic losing this feature as a result of language contact. Even though this scenario is possible—or even probable, considering the significant impact of the neighbouring languages on Saamic—language contact alone cannot ac-count for the words meaning ‘father’s elder brother’ and ‘mother’s elder sis-ter’ recurrently being rendered obsolete in favour of the words originally meaning ‘father’s younger brother’ and ‘mother’s younger sister’. Of course,

50

it cannot be ruled out that the identical developments in e.g. Lávnnjitvuopmi and Hïerjedaelie may be a mere coincidence. It is however a conspicuous fact that none of the varieties treated here uses the words traditionally reserved for elder uncles and aunts in a general meaning, but instead favour their younger counterparts—everything else being equal, there should be no reason to favour one age category over another. It seems, then, that the motivation for these developments should be looked for among extralinguistic factors.

Compared to many other endangered indigenous languages of the world, the Saamic varieties must be seen as fairly well documented. Although much is still to be done in terms of language documentation and description, the published and unpublished materials on Saamic present a unique possibility to study the change of language over time. In this paper, I have described one such case of language change: the loss of an age distinction in the terms for paternal uncles and maternal aunts in several varieties of North Saami, Lule Saami and South Saami. While a definitive explanation for this change re-mains to be found, I hope that the data presented here can benefit further re-search on kinship terminology and language change.

4. Conclusion In the traditional kinship terminology of the Saamic languages, there are two words referring to a paternal uncle, differentiated by the uncle’s age relative to ego’s father (e.g. standard North Saami eahki ‘father’s elder brother’ vs. čeahci ‘father’s younger brother’). Similarly, there are two age-differentiated words referring to a maternal aunt (e.g. standard North Saami goaski ‘mother’s elder sister’ vs. muoŧŧá ‘mother’s younger sister’). Drawing on both published and previously unpublished materials, as well as on original inter-views, I show that in several varieties of North Saami, Lule Saami and South Saami, this age distinction has been lost. Instead, the words traditionally re-served for the parents’ younger same-sex siblings have gained a general mean-ing (e.g. Čohkkiras North Saami čeahči ‘father’s brother’ and muohá ‘mother’s sister’) while the terms traditionally referring to an elder paternal uncle and elder maternal aunt have fallen out of use. This change in the kinship terminology has taken place recently, in some cases as late as during the last century.

51

Acknowledgments I am grateful to the speakers of North Saami and Lule Saami who have pro-vided me with their time and knowledge, in particular: Sören Andersson, Lars Eriksson, Eivor Keinil, Gunhild Niia, Bror Saitton, Bertil Svonni, Sixten Svonni and Lorense Øivand. I am also grateful to Rogier Blokland, Richard Kowalik and Torbjörn Söder for valuable comments on an earlier version of this paper, and to Jussi Ylikoski for bringing to my attention the papers of Ian Whitaker. Finally, I want to thank my daughter’s muohá Marit for always be-ing there and, indirectly, enabling part of the research presented here.

References Bergsland, Knut. 1942. Det samiske slektskaps- og svogerskapsordsystem. Norsk tids-

skrift for sprogvidenskap 13: 148–198. Collinder, Björn. 1943. Lappisches Wörterverzeichnis aus Härjedalen. Uppsala: Lun-

dequistska bokh. Collinder, Björn. 1953. Lapparna: en bok om samefolkets forntid och nutid. Stock-

holm: Forum. Collinder, Björn. 1959. Språket: inledning till det vetenskapliga språkstudiet. 1. uppl.

Stockholm: Natur o. kultur. Drake, Sigrid. 1918. Västerbottenslapparna under förra hälften av 1800-talet: etno-

grafiska studier. Diss. Uppsala Univ. Falkenberg, Johannes. 1953. Slektskapssystemet hos Snåsa-samene. In: Lid, Nils

(ed.). Liber saecularis in honorem J. Qvigstadii D. IV Aprilis A.D. MCMLIII edi-tus. P.2. Oslo: Aschehoug. 69–86.

Grundström, Harald. 1946–54. Lulelapsk ordbok: Lulelappisches Wörterbuch. Upp-sala: Lundequistska bokh.

Hansegård, Nils Erik. 1988. Språken i det norrbottensfinska området. Luleå: Högsk. Hasselbrink, Gustav. 1981–85. Südlappisches Wörterbuch. I-III. Uppsala: Dialekt-

och folkminnesarkivet. Itkonen, Toivo Immanuel. 1948. Suomen lappalaiset vuoteen 1945. Osa 2. Porvoo:

WSOY. Kejonen, Olle. 2019. Review of Per Holmberger och sockenlapparnas språk, by Lars-

Gunnar Larsson. Svenska landsmål och svenskt folkliv 141: 227–229. Kejonen, Olle. 2020. North Saami, Čohkkiras variety (Sweden, Norway) – Language

Snapshot. Language Documentation and Description 17. 178–185. Kejonen, Olle. Forthcoming. The inflectional verb morphology of the Lule Saami for-

est dialect. Kümmel, Martin Joachim. 2015. Die Schwestern der Eltern: Samische Evidenz für

germanische Wortbildung? In: Krisch, Thomas & Niederreiter, Stefan (eds.). Di-achronie und Sprachvergleich. Beiträge aus der Arbeitsgruppe „historisch-ver-gleichende Sprachwissenschaft” bei der 40. Österreichischen Linguistiktagung 2013 in Salzburg, unter redaktioneller Mitwirkung von Michael Crombach. Inns-bruck: Institut für Sprachen und Literaturen an der Universität Innsbruck. 121–129.

Lagercrantz, Eliel. 1939. Lappischer Wortschatz. I–II. Lexica Societatis Fenno-Ugri-cae VI. Helsinki: Suomalais-Ugrilainen Seura.

52

Pehrson, Robert N. 1964. The bilateral network of social relations in Könkämä Lapp district. [New ed.] Oslo: Universitetsforlaget.

Ruong, Israel. 1969. Samerna. Stockholm: Aldus/Bonnier. UEW = Rédei, Károly et al. 1986–1991. Uralisches etymologisches Wörterbuch. I-

III. Wiesbaden: Harrassowitz. Whitaker, Ian. 1955. Social relations in a nomadic Lappish community. Oslo: Norsk

folkemuseum. Whitaker, Ian. 1979. The kinship and affinal terminology of the Karesuando Lapps

(Sámi). Finnisch-Ugrische Forschungen 43: 80–110. Whitaker, Ian. 1980. Changes in the kinship terminology of the Karesuando Sámi.

Ethnos 45: 3–4, 230–243. YS = Lehtiranta, Juhani. 2001. Yhteissaamelainen sanasto. Suomalais-Ugrilaisen

Seuran Toimituksia 200. Helsinki: Suomalais-ugrilainen seura.

Appendix 1 “Släktskapsnamn, norra Gellivare 1886”, K. B. Wiklund’s manuscript collec-tion 17, Uppsala University library.

farbrors hustru: ipmi, gen. imee morbrors ” : ” ” farbror, äldre än far: äähki ” yngre ” ” čäähci morbror: äänuj faster: siessa. fasters man: maahka en mans svåger: maahka ” kvinnas ” sibjuk en mans svägerska eller svägerskas kusin: sibjuk en kvinnas svägerska: mańńa 4 sonhustru: ” måg: vivva brorsbarn: čäähceep, äähkeep. systerbarn: näähpaat; näähpam! vokativ. moster äldre än mor: koske ” yngre ” ” : muöhta. koskes systerbarn: koskeep muöhtas ” : muöhtal. siessas brorsbarn: siessal farfars, morfars barnbarn: aaďďup farmors, mormors ” : ahkup.

4 In the original manuscript, there is a question mark under the final vowel of this word (cf. North Saami mannji, Lule Saami mannje).

53

Appendix 2 Materials from Björn Collinder’s North Saami word collections, archived at the Institute for Language and Folklore (Institutet för språk och Folkminnen), Uppsala. North to South: Ordsamling från Könkämä, Karesuando [= Kk, SaaN Geaggánvuopmi, 1933], ULMA 10041; Ordsamling från Lainiovuoma, Ka-resuando [= Lv, SaaN Lávnnjitvuopmi, 1933], ULMA 06029; Ordsamling från Suijavaara by, Karesuando [= Su, SaaN Sudjávárri, 1932], ULMA 05409; Ordsamling: Sevä-dialekten, Muodoslompolo kapellag, Pajala [= Se, 1932], ULMA 05373; Ordsamling från Saarivuoma, Jukkasjärvi [= Sv, SaaN Sáre-vuopmi, 1930, 1932], ULMA 10040; Ordsamling från Rautasvuoma, Jukkas-järvi [= Rv, SaaN Gabná, 1930], ULMA 09898; Ordsamling från Kaalasvuoma, Jukkasjärvi [= Kv, SaaN Leaváš, 1928], ULMA 01911). Ab-breviations: elat. = elative, gsg = genitive singular, npl = nominative plural. eahki‘father’selderbrother’Kk1ɛhkè,farbror(äldreänfar);Lv1ɛhkè,äldrefarbror;Sv∞ahkḕ(obsolet;Sv2kännsinteviddet),✝Sv7,isänvanhempiveli;✝Rv

čeahci‘father’syoungerbrother’Kk¹tsɛtz'è,elat.tsɛᴅzèn,setä(yngreänfar);Lv¹tsɛhtsè,tsɛhtzè,gsgtsɛhts'è,yngrefarbror;Sutsaɔtsè,npltsǟtzèɔk,setä;Se³ťsaɔťsè,setä;Sv⁷ťsahťsē,nplťsaťsēhH t,elat.ťsaᴅzēn,⁷farbror(yngreo.äldre),Sv∞ťsahťsḕ,∞isännuorempiveli;Rv¹ťsaɔťsē,gsgťsǟťsḕ,farbror(äldrel.yngreänfadern);Kv¹bťsǟɔťsē,farbror

goaski‘mother’seldersister’

✝✝Lv1;✝Sv7,Sv∞koᴖsske˴(obsolet;Sv2kännsinteviddet),äldremoster;✝Rv1

muoŧŧá‘mother’syoungersister’Kk1muȯϑMδà,muoϑδaʰt,moster(yngre);Lv1mŭȯϑϑà,nplmuoϑMδàhk,moster;Sv2muohtā,Sv∞muohtā,yngremoster,Sv4muohtā,Sv7mu˴ohtā,nplmùohāhH t7moster;Rv1mu·ohà,muohā,moster(äldrel.yngreänmor);Kv¹bmuohā,moster

54

Eesti keele õpetamisest välisülikoolides Birute Klaas-Lang, Tartu

1. Eesti keel välismaa ülikoolides – ajalugu1 2019.a tähistas Tartu Ülikool rahvusülikoolina tegutsemise 100. aastapäeva. Eesti rahvusülikooli staatus tähendab kindlasti olla eestikeelse kõrghariduse ja teaduse koda. Eesti keel kui õppeaine ülikooli auditooriumides on aga oluliselt pikema ajalooga kui viimased sada aastat. Kui Tartu Ülikool 1802. a taasavati, siis juba järgmisest ehk siis 1803. aastast alustas Friedrich David Lenz eesti keele kursust, õppijateks peamiselt tulevased pastorid, kes vajasid maarahva keele tundmist oma ametikohustuste tõttu. Huvi kohaliku keele ja ka rahvakultuuri vastu oli seega ühelt poolt kantud kohalike ametimeeste vajadusest, kuid teisalt annab see huvi edasi tolleaegseid üldhumanistlikke suundumusi ühiskonnas, mis pani haritlased õppima talupoegade keelt ja tutvuma rahvakultuuriga.

Eesti keelt tutvustavad kursused välisülikoolides saavad alguse mõnikümmend aastat hiljem ja on eelkõige seotud fennougristika ja ajaloolis-võrdleva keeleteaduse levikuga akadeemias. Esimeseks eesti keele õpetuskohaks sai Helsingi Ülikool, kus 1833.–1834. õppeaastal andis sealne esimene soome keele lektor Carl Niclas Keckman sugulaskeelte võrdleva grammatika kursuse raames üliõpilastele teadmisi ka eesti keelest. Keckmani tööd jätkas teiste hulgas Helsingi Ülikoolis professor Emil Nestor Setälä, kes on andnud otsese panuse, et Uppsala ülikooli jõudis eesti keel. Nimelt õppis Helsingis tulevane Uppsala ülikooli soome-ugri keelte professor Karl Bernhard Wiklund, „kus ta peale muude professor E. N. Setälä loenguid Soome-Ugri keeltes kuulas, omandades enesele Eesti teoreetilise ja Soome keele tundmise“, nagu kirjutas 15. märtsil 1928 ajaleht Postimees2. Wiklund alustas Uppsala ülikoolis fennougristika õpetamist 1894. aastal esmalt soome ja saami keeltega ja sellega sai „soome-ugri keeleteadus Uppsala ülikoolis endale pinna jalge alla“ (Larsson 1989). Aga tulevane professor Wiklund oli ka esimene õppejõud, kes Uppsala ülikoolis pidas üliõpilastele süsteemse eesti keele kursuse ja seda siis juba 1901.–1902. õppeaastal (Raag 1996).

Pidev eesti keele õpetamine välismaal algas siiski alles 1923.a, kui Helsingi Ülikoolis avati esimene eesti keele lektoraat. Õppejõuna töötas seal kuni oma surmani 1942 keeleteadlane, folklorist ja poeet Villem Grünthal

1 See artikkel on pühendatud Virve Raagi ja Raimo Raagi missioonile olla eesti keele akadee-milise õpetuse tugisambad Rootsis. 2 https://dea.digar.ee/cgi-bin/dea?a=d&d=postimeesew19280315.2.58

55

(kirjanikunimega Grünthal-Ridala). Enne II maailmasõda lisandusid veel mõned õpetuskohad: 1935.a alustas kirjandusteadlane Aleksander Aspel eesti keele õpetamist Pariisis Idakeelte ja Kultuuride instituudis. See kestis kuni 1946. aastani. 1938.a algas folkloristi ja keeleteadlase Felix Oinase eestvedamisel järjepidev eesti keele õpetus Budapesti ülikoolis. On tähelepanuväärne, et kõik nimetatud ülikoolid pakuvad eesti keele ja kultuuri õpetust ka tänapäeval.

II maailmasõja järgselt jätkus eesti keele õpetamine välisülikoolides paljuski väliseesti teadlaste ja estofiilide toel. Huvilisteks olid kohaliku päritoluga üliõpilastele lisaks ka arvukas Eesti diasporaa ja nende järeltulijad välismaal. Ülikoolidel puudus sel ajal praeguse olukorraga võrreldes tugev surve saavutada maksimaalne tulude-kulude optimeerimine, mis lubas riigilt saadava tegevustoetuse abil õpetada ka väiksema kasutusalaga keeli, sh siis ka eesti keelt. Väliseesti teadlaskonna kõrval said ka Eestist pärit õppejõud asuda välismaal tudengitele eesti keelt ja kultuuri õpetama, seda peaasjalikult just Soome ülikoolides. Nii kirjutab kunagine Helsingi ülikooli eesti keele lektor ja hilisem eesti keele külalisprofessor Helle Metslang: „Vahelduvate külalisõppejõudude kutsumine Soome ülikoolidesse Eestist algas 1960. aastatel, kui meie maade vahelised akadeemilised ja kultuurisuhted uuesti ellu ärkama hakkasid ning Soome ülikoolidesse eesti keele külalislektorite saatmine Soome ja Nõukogude Liidu koostöölepingusse kirjutati.“ (Metslang 2007) Esimese Eestist tulnud lektorina asus Helsingi ülikoolis 1969.a tööle Ago Künnap, noor fennougrist Tartu Riiklikust Ülikoolist. Helsingi ülikoolile lisaks töötasid eesti keele lektorid Oulu, Turu, Jyväskylä, Joensuu ja Tampere ülikoolis.

2. Eesti keel välismaa ülikoolides – teel tänapäeva Pärast Eesti taasiseseisvumist 1991.a valiti ja lähetati eesti keele lektoreid välismaale eelkõige ülikoolidevaheliste lepingute alusel, sest Eestil puudus esialgu riiklik toetus oma keele ja kultuuri õpetamiseks välisülikoolides. Ka siinkirjutaja alustas oma eesti keele lektori karjääri Helsingi Ülikoolis 1991. sügisel just Helsingi Ülikooli ja Tartu Ülikooli vahelise lepingu alusel. 1990ndatel oli eesti keele akadeemiline positsioon välismaal arvestatavalt hea. Huvi taasiseseisvunud Balti riikide vastu kasvatas ka huvi nende keelte ja kultuuride vastu. Näiteks siinkirjutaja eesti keele grammatika kursust kuulas Helsingi ülikoolis 40 üliõpilast. Ilmselt kehtib see rekord tänase päevani. Eesti keele õpetamist jätkasid traditsioonilised õpetuskohad, põhiliselt just pikaaegsete fennougristika uurimise traditsioonidega, aga lisandus ka hulgaliselt uusi ülikoole, kus lühemalt või pikemalt anti tudengitele eesti keele algteadmisi ja kasvatati Eesti sõpru. Rootsi oli oma kolme õpetuskohaga – Uppsala, Lund ja Stockholm – märkimisväärne eesti keele ja kultuuri uurimise ja õpetamise akadeemiline keskus välismaal.

56

Eesti riigi süsteemne ja ka rahaline panustamine oma keele ja kultuuri akadeemilisse välisõppesse algas küll alles 2002.a sügissemestril, kui Eesti riigi lähetatud õppejõud alustasid tööd Vilniuse Ülikoolis ja Peterburi Riiklikus Ülikoolis ning 2003.a Pariisis Idakeelte ja Kultuuride instituudis. Lektorite lähetamisele eelnes aga mitme aasta pikkune ettevalmistusperiood. 1998. aast–al tegi Vabariigi Valitsus oma 21. aprilli protokollilise otsusega haridusministeeriumile (praegune haridus- ja teadusministeerium) ülesandeks koostada eesti keele arendamise strateegia, milles kavandati ka tegevused eesti keele nähtavuse tõstmiseks välismaal. Kuna 2001.a oli kuulutatud Euroopa keelte aastaks – tunnuslausega Rohkem keeli, rohkem Euroopat , asutati 2000. aasta 6. aprillil Euroopa keelte aasta korraldamise Eesti komitee (hilisem Eesti keelenõukogu) ning asuti eesti keele strateegia riikliku allprogrammina ette valmistama ka eesti keele ja kultuuri akadeemilise välisõppe programmi. Selle viimase ülesandega tegeles Eesti keele ja kultuuri akadeemilise välisõppe nõukogu, mis asutati 2001.a. Praegu kehtib selle riikliku programmi neljas etapp (2018–2027), eelnevad perioodid olid 2000–2004 (nime all Eesti keele akadeemilise välisõppe riiklik programm), 2005–2010, ja 2011–20173.

Oma keele ja kultuuri õpetamisega välisülikoolides suurendavad enda nähtavust paljud riigid. Nii töötavad näiteks Tartu Ülikoolis lektorid Soomest, Ungarist, Saksamaalt, Prantsusmaalt ja mujaltki. Taasiseseisvumise kümne aasta jooksul suutis ka Eesti selliseks tegevuseks valmistuda. Kindlasti oli survestajaks ka muutunud olukord kõrghariduses Euroopas tervikuna, sest ülikoolid asusid kärpima kulusid ning riigid mõjutasid ülikoole oma õpetussuundi üle vaatama, kokku tõmbama ja dubleerimisest hoiduma, seda eriti väikese üliõpilaste hulgaga erialade puhul. Ka nö väikeste keelte õpetamine (aga eesti keel oma miljoni emakeelse kõnelejaga on paratamatult pigem väiksema kui suurema kasutusalaga keel) ülikoolides vaadati vägagi hoolikalt üle. Viimase paarikümne aasta jooksul on vähenenud oluliselt näiteks eesti keele õpetamine Soome ja Ungari ülikoolides. Ka Rootsis on senised kolm õpetuskohta taandatud üheks – Uppsala ülikoolil on ainukesena vastutus eesti keele õpetamise eest kogu Rootsi akadeemias. Tänu Raimo Raagi loodud virtuaalsele klassiruumile ja veebipõhisele õppele on siiski tudengeid kõikjalt Rootsist ja ka mujalt Skandinaaviast.

Eesti keele ja kultuuri akadeemilise välisõppe programm 2005–2010 võeti vastu majandusliku tõusu ajal ning seatud ambitsioonikas plaan – 25 aasta jooksul 25 Eestist lähetatud lektorit välisülikoolides tundus igati saavutatav eesmärk. Programmi esimestel aastatel saadetigi välisülikoolidesse 1-2 uut lektorit aastas ( vt ka Adamson 2011). Programmi kehtivusperioodi lõpuks töötasid 2011.a Eestist saadetud lektorid Vilniusele, Peterburile ja Pariisile lisaks veel ka Göttingeni Georg Augusti ülikoolis (Saksamaa, alates 2005), Glasgow’ ülikoolis (Suurbritannia, alates 2006), Varssavi ülikoolis (Poola,

3 http://haridus.archimedes.ee/programm/eesti-keele-ja-kultuuri-akadeemiline-valisope

57

alates 2007), Moskva riiklikus ülikoolis (Venemaa, alates 2008), Lvivi Ivan Franko nimelises ülikoolis (Ukraina, alates 2009), Brno Masaryki ülikoolis (Tšehhi, alates 2009), Pekingi Välisõpingute ülikoolis (Hiina, alates 2010), Läti Ülikoolis Riias (Läti, alates 2011).

Kulude drastiline kärpimine majanduskriisi ajal Eestis (sama toimus ju ka teistes riikides) jättis jälje ka programmi arengusse. Üldine kokkuhoid tähendas uute õpetuskohtade rajamises piduri tõmbamist, aga ka väikese õppijate arvuga õpetuskohtade sulgemist. Nii lõpetas uue perioodi (2011–2017) alguses tegevuse Glasgow’ lektor, Moskva riiklik ülikool rahastas eesti keele õpetamist edasi Eesti riigi abita ja oma vilistlaste toel. Oma kunagiste laienemisplaanidega oli edasi võimalik minna alles 2018. a, kui Eesti saatis lektori Ungarisse, ELTE ülikooli Budapestis. Artikli kirjutamise ajal 2020. a kevadel on kaalumisel eesti keele ja kultuuri lektori lähetamine ühte USA ülikooli, mis loodetavasti saab teoks 2020. a sügisel.

Peale Eesti riigi mehitatud lektoraatide on päris palju ka neid ülikoole, kus eesti keelt ja kultuuri õpetatakse asukohariigi ja –ülikooli toel, mis teeb kokku igal aastal umbes 1000 õppijat 36s maailma ülikoolis4. Eesti riik rahastab välisõppekeskustes lektorite tööd, toetab õppevara ja külalisloengutega, annab välja eesti keele ja kultuuri õppurite stipendiume suveülikoolidesse Tartus ja Tallinnas, aga ka uurijastipendiume Estophilus, pakub välisülikoolide õppejõududele koolitusi ja korraldab iga nelja aasta tagant konverentsi Eesti keel ja kultuur maailmas. Esimene konverents selles seerias toimus 2000. aastal ja artikli kirjutamise ajal valmistame ette järjekorras kuuendat. Raimo Raag, kes kuulus aastaid eesti keele ja kultuuri välisõppe nõukogusse, on kahe programmi tegevuse algataja ja ristiisa. Nimelt pakkus Raimo välja uurijastipendiumi Estophilus nime ja tema initsiatiivil saab iga uus õpetuskoht morgongåva ehk siis hommikukingi, mis Skandinaavias on olnud traditsiooniline noore abielumehe kingitus oma naisele pulmajärgsel hommikul. Programmi jaoks tähendab see seda, et iga uus õpetuskoht saab tegevuse alustamiseks märkimisväärsel hulgal õppe- ja eestikeelset ilukirjandust, vajadusel ka tehnikat jms.

3. Eesti keele akadeemiline välisõpe – riigi vaatenurk Eesti keele ja kultuuri akadeemiline õpe välisülikoolides teenib kindlasti ühelt poolt Eesti suuremaks ja nähtavamaks tegemise huve. Teisalt kannab Eesti Euroopa Liidu liikmesriigina vastutust ka selle eest, et aidata kaasa ühe liidu ametliku keele – eesti keele – oskajate hulga kasvule. Euroopa Liidu ametliku keele staatus on märgatavalt kasvatanud ka huvi eesti keele vastu. Näiteks võib tuua Hiina, kus eesti keelt õpetatakse kogunisti kahes ülikoolis: Pekingi

4 http://haridus.archimedes.ee/ulikoolid-kus-saab-oppida-eesti-keelt

58

Välisõpingute Ülikoolile (Beijing Foreign Studies University, BFSU) lisaks veel ka Pekingi Rahvusvaheliste Õpingute Ülikoolis (Beijing International Studies University, BISU), seda lausa peaerialana, toetuseks vahetusprogrammid Tartu Ülikooli ja Tallinna Ülikooliga.

Oma keele ja kultuuri õpetamine välismaal tugevdab kindlasti riikide, sh siis ka Eesti positiivset kuvandit maailmas ning asendit rahvusvahelises akadeemilises elus. Ega asjata nimetata sellist tegevust pehmeks diplomaatiaks, sest sel moel kasvatab Eesti välismaal riigi tuntust, hankides juurde sõpru selle maa tulevaste intellektuaalsete liidrite seas ja tihendades estofiilide võrgustikku. Kindlasti on iga-aastaselt üle 1000 eesti keelt välisülikoolis õppijad ka potentsiaal Eesti kõrghariduse jaoks. Sageli saab välisüliõpilase teekond Eesti ülikoolide magistri- ja doktoriõppesse, aga ka lihtsalt Erasmuse vahetusprogrammi alguse just eesti keele algkursusest välismaal.

Eesti keele ja kultuuri lektori saatmiseks välisülikooli on päris mitu eeltingimust. Õpetuskohtade valikul on oluline nii riiklik vajadus ja koostöö ergutamise soov, aga teisalt ka lektorit vastu võtva ülikooli ja akadeemilise keskkonna sobivus eesti keele ja kultuuri õpinguteks. Eelistatud on riigid, millega on sõlmitud vastastikused haridus- ja kultuurialased koostöölepingud; kus on huvi Eesti vastu ning toetus eesti keele ning kultuuri õpetamisele; kus Eesti tutvustamine ning Eestisse soodsa suhtumise kujundamine on tähtis poliitilistel, majanduslikel või ajaloolis-kultuurilistel põhjustel. Silmas on peetud ja peetakse ka geograafilist tasakaalu, et välisõppekeskused jaotuksid võimalikult ühtlaselt eri piirkondade vahel, prioriteetideks naaberriigid, Euroopa Liidu riigid, aga ka teised Eestile olulised riigid (näiteks Hiina, USA). Eesti Vabariigi Välisministeerium on prioriteetide määratlemisel oma pädevusega alati abiks olnud.

Lisaks riigi sobivusele ja kahepoolsete heade koostöösidemete olemasolule Eestiga on väga oluline loomulikult ka välisülikooli huvi eesti keele ja kultuuri õpetamise vastu ning tahe seda sisuliselt toetada. Eesti keele õpingud kuuluvad traditsiooniliselt fennougristikaga tegelevate ülikoolide õppekavasse, aga mitte ainult. Ka rahvusvahelised suhted, Balti regiooni uuringud, ajakirjandus ja muud ühiskonnateadused võivad olla sobivad erialad, millele eesti keele ja kultuuri õpingud võivad liituda. Eesti Instituudi poolt eesti keelt õppivate üliõpilaste ja lektorite seas 2013.a ja 2016.a läbi viidud küsitlused näitasid selgelt, et filoloogidele lisaks tunnevad ka teiste erialade üliõpilased huvi eesti keele vastu: küsitlustele vastanutest 61% õppis filoloogilisi erialasid, aga 39% muid erialasid.5

Eesti keele lektori saatmiseks välisülikooli peaks seal olema ka piisav hulk motiveeritud üliõpilasi. Huvi tundvate üliõpilaste hulk on aga kindlasti seotud

5 http://home.einst.ee//download/EKKM/Kysitlus/Yliopilaste-kysitluse-2012.pdf

59

vastavate kursuste pakkumisega. Kui eesti keele ja kultuuri õpet ei toimu, on asjatu loota, et Eestist huvitujate hulk võiks märkimisväärne olla.

4. Miks tudeng peaks õppima ja miks ta õpib eesti keelt? Igasuguse õppe tulemuslikkuse alustalaks on motivatsioon ehk siis soov (või ka vajadus) õppida. Selles osas pole erand ka keeleõpe. On keeli, mida oskamata ei ole võimalik ühiskonnas, aga ka laias maailmas hakkama saada, saada head haridust ja leida hea töökoht, olla rahvusvahelisel tööjõuturul väärtustatud tööotsija. Sellise suure pragmaatilise väärtusega keeleks, mida ka Eesti üldhariduskoolides õpib üle 80% õpilastest, on kahtlemata inglise keel, hariduse „turuliider“. On keeli, mida õpitakse huvist kas siis kogu rahva ja kultuuri või siis selle rahva ja kultuuri mõne meeldiva esindaja vastu. Kui lähtuda õppijast kui keele abil tulevasest kasusaajast, siis väikeste ja „väheväärtuslike“ keelte õppimise ergutamine võõrkeelena tundub olevat juba ette ebaõnnestumisele määratud tegevus. Kas eesti keelel võiks siis olla rahvusvahelisel haridusturul ka oma väärtus ehk siis „turuväärtus“, kui majanduse termineid kasutusele võtta (vt ka Klaas-Lang 2019)?

Viimaste aastate uuringud ja kirjutised näitavad, et motivatsioon õppida teisi keeli kui inglise keel on hoopis teistsugune. Inglise keele puhul on kindlasti oluline pragmaatiline lähtekoht ehk siis instrumentaalne motivatsioon, et saada õpinguteks, tööks, aga ka anglo-ameerika kultuuri tarbimiseks sobivam stardipositsioon. Nende teiste keelte õppimise motivatsiooni uurimise puhul on senisest enam välja toodud integratiivset faktorit (Al-Hoorie 2017: 6–7; Reile 2018; Klaas-Lang & Reile 2019), mis lihtsasti ära seletatuna tähendab, et õpitakse huvist, uudishimust, aga ka tunnetuslikest seostest lähtuvalt.

Üliõpilaste eesti keele õpimotivatsiooni uuringud on näidanud, et eesti keelt õpitakse välismaal nii keeleteaduslikust huvist, aga ka soovist saada piirkonna eksperdiks, paljuski ka perekondlikest ja sõprussidemetest lähtuvalt, soovist töötada Eestis (Klaas-Lang 2014). Eesti keel on välisülikoolis õppija jaoks väärtuslik nii lühiajalist perspektiivi silmas pidades, kuuludes näiteks kohustusliku ainena õppekavasse (ülikooli lõpetamiseks on ju vaja õppekava läbida), kuid pikas perspektiivis nii pragmaatilist kui ka emotsionaalset kasu silmas pidades (vt ka Kütt 2018). Sõbrad, armastuse sidemed või juured ühelt poolt, aga ka selge tunnetus, et väikese „nišikeele“ oskus võib tulevikus tööturul eeliseid anda – põhjuseid, miks eesti keelt õppida, on mitmesuguseid ja käivitajaks erinevad motiivid.

60

5. Kokkuvõtteks Kas tuhat eesti keelt välisülikoolis õppivat tudengit aastas on vähe või palju? Oleneb muidugi, mille ja kellega kõrvutada. Maailmakeeltega võrreldes on see hulk muidugi väike, kuid miljonile emakeelsele rääkijale lisaks saada tuhatkond kas või väheselgi määral eesti keelt oskavat noort aastas juurde pole üldse kehv saavutus. Keeleoskuse ja kultuuri tundmisega suureneb ka huvi ja positiivne suhtumine maasse, mille keelt õpitakse. Siinjuures sügav kummardus ja tänu Virve ja Raimo Raagile, kes paljude aastate jooksul on eesti keele hea käekäigu jätkumisele Rootsi akadeemias kaasa aidanud.

Kirjandus Adamson, Andero. 2011. Eesti keele välisõppest. Õiguskeel 2011: 2.

https://www.just.ee/sites/www.just.ee/files/eesti_keele_valisoppestviidetega_a_adamson.pdf

Al-Hoorie, Ali H. 2017. Sixty years of language motivation research: Looking back and looking forward. SAGE Open (7) 1: 1–11.

Klaas-Lang, Birute. 2014. Eesti keele nähtavusest maailmas. Hennoste, Tiit (toim.). Rahvusvahelised rahvusteadused. Tartu: Tartu Ülikooli Kirjastus. 131−146.

Klaas-Lang, Birute & Reile, Liis. 2019. Miks õppida väikest keelt? Integratiivne vs. instrumentaalne motivatsioon välisüliõpilaste eesti keele õppimisel. Eesti Rakenduslingvistika Ühingu aastaraamat 15: 83–98.

Klaas-Lang, Birute. 2019. Eesti keele turuväärtusest - ajas ja praegu. Altnurme, Riho (toim.). Humanitaarteadused ja kunstid 100-aastases rahvusülikoolis. Tartu: Tartu Ülikooli Kirjastus. 83−94.

Kütt, Evelin. 2018. Eesti keele ja kultuuri akadeemiline välisõpe – ajalugu, hetkeseis ja tulevikuperspektiivid. Magistritöö. Tartu: Tartu Ülikool. http://hdl.handle.net/10062/60556

Larsson, Lars-Gunnar. 1989. Uppsala ülikooli soome-ugri keelte kateeder: ajalugu ja tänapäev. Keel ja Kirjandus 9: 531−541

Metslang, Helle. 2007. Eesti keele ja kultuuri õpetamisest Helsingi ülikoolis. Oma Keel 1: 60−67.

Raag, Raimo. 1996. Karl Bernhard Wiklund und Estland. Larsson, Lars-Gunnar (toim.). Lapponica et Uralica: 100 Jahre finnisch-ugrischer Unterricht an der Universität Uppsala : Vorträge am Jubiläumssymposium 20.-23. April 1994. Acta Universitatis Upsaliensis 26. Stockholm: Almqvist & Wiksell. 399−411.

Reile, Liis. 2018. Eestis õppivad välisüliõpilased ja eesti keel: hoiakud ja keeleõppimise motivatsioon. Magistritöö. Tartu: Tartu Ülikool. http://hdl.handle.net/10062/60670

61

Två okända brev av ryske residenten Andrej Chilkov under det Stora nordiska kriget1 Ingrid Maier, Uppsala & Olena Jansson, Uppsala

Vi var från början något tveksamma till huruvida det skulle vara möjligt att hitta någon beröringspunkt mellan våra intressen å ena sidan och Raimo och Virve Raags å andra sidan ‒ vi kan ju inte ens tala något av de språk som behandlas i deras forskning, ännu mindre skulle vi kunna behandla något så-dant språk ur lingvistisk synvinkel. Men vid närmare eftertanke kom vi på att det ändå finns gemensamma historiska intressen, och även en del gemensam historia – vårt lilla bidrag berör ibland även Estlands historia.

Vi har valt att här spinna vidare på en forskningstråd som vi började med några artiklar skrivna med utgångspunkt i en genealogisk plansch – som för-varas på Uppsala universitetsbibliotek – om ättlingarna till den legendariske Rurik.2 Vi kom då in på två personer som blev krigsfångar i Sverige: det ryska sändebudet furst Andrej Jakovlevič Chilkov (1676‒1716) och hans kammar-tjänare, sekreterare och översättare Aleksej Il'ič Mankiev (död 1723). Chilkov kom till Sverige på sommaren 1700 som rysk resident på uppdrag av tsar Pe-ter. När kriget hade brutit ut och den svenske residenten i Moskva, Tomas Knipercrona, hade arresterats, drabbades Chilkov och hans medarbetare av samma öde. Under sina sexton år i Sverige hann Chilkov skriva ett mycket stort antal promemorior, besvärsskrifter och vanliga brev, och dessa är i all-mänhet utgivna och har beaktats av både svenska och ryska historiker.3 Många

1 Författarna vill rikta ett hjärtligt tack till Lars Bruzelius, utan vars omfattande sjöhistoriska kunskaper vi knappast skulle ha vågat oss ut på svag is ända till Björkösund och belysa Andrej Chilkovs äventyr därstädes under hösten 1710. Lars har hjälpt oss med kartor och transkript-ioner och han har även läst och kommenterat en tidigare version av vårt bidrag till denna fest-skrift. Vi tackar också Martina Björklund (Åbo) för några tips angående ortnamnet Härkälä och Torun Jansson för mycket välkomna stilistiska förbättringsförslag. 2 På Carolina Rediviva finns en handskriven stamtavla över den ryska Rurik-härskardynastin i form av ett stort, konstnärligt utfört träd. Vi kom fram till att de ryska härskarnamnen skrevs ut av Aleksej Mankiev, Chilkovs tjänare, och lyckades datera stamtavlan till omkring 1715. Se Jansson & Maier 2018 (fulltext tillgänglig via databasen http://uu.diva-portal.org och plattfor-men https://www.academia.edu). 3 Chilkovs tid i Sverige behandlas av H. Almquist (1942). Bland de ryska forskare som har skrivit om Chilkovs liv bör nämnas framför allt S. Kozlov (2011), S. Dolgova & G. Jakuškin (Ėpistoljarnoe nasledie 2015) samt G. Šebaldina (2014). I. Midy (2010) har gjort filologiska transkriptioner av Chilkov-brev som förvaras i Sverige. Kozlov 2011 innehåller delvis samma brev som Midy 2010. De brev som finns på arkiv i Moskva är utgivna i Ėpistoljarnoe nasledie 2015. Vi antar för övrigt att Helge Almquist mycket väl kan ha sett de två breven vi här presen-terar.

62

av Chilkovs brev finns dessutom bevarade i svensk (och ibland tysk) översätt-ning, i synnerhet skrivelser till svenska myndigheter och ämbetsmän, men även brev adresserade till mottagare i Ryssland, när dessa föll i svenskarnas händer: de översattes, och eventuellt skickades originalet vidare till Ryssland, men många gånger arkiverades de i stället i Sverige och finns nu på Riksarki-vet i Stockholm (fortsättningsvis: RA).4 Där kan man alltså hitta en rad brev både på ryska och i någon översättning (vanligtvis till svenska), men vi har också hittat en del brev som antingen enbart finns på svenska eller vars ryska original, ifall de också har arkiverats, har hamnat i helt andra samlingar.

Riksarkivets samlingar är delvis tillgängliga via Internet, och det gäller också många av Chilkovs skrivelser. Av naturliga skäl har framför allt ryska forskare varit intresserade av dessa brev, och de har antagligen inte förstått (eller ens kunnat läsa) de svenskspråkiga dokumenten. Därför har de inte hel-ler märkt att det inte alltid finns en ryskspråkig motsvarighet till en svensk översättning. Vi har plockat ut två brev som vi anser vara särskilt intressanta för forskningen och som inte har publicerats tidigare eftersom bara de svenska versionerna finns tillgängliga. Båda förvaras i Riksarkivets ämnessamling ”Militaria. Ryska fångar i Sverige” och kan läsas online. Men breven är inte helt lättlästa, varför vi tror att en exakt transkription kan vara värdefull (se bild 2 nedan med en sida ur vårt andra brev). Man skulle kunna ställa frågan om det är meningsfullt att publicera översättningar av brev, och hur mycket vi kan lita på dessa översättningar. Vårt intryck är att den svenska kronans översättare från ryska var mycket kvalificerade och att det i mycket stor ut-sträckning går att lita på deras översättningar som historiska dokument (i av-saknad av de ”äkta” originalen). Eftersom vi har studerat hela händelseförlop-pet även på grundval av svenska dokument – i synnerhet brev från Kungliga rådet, Karl XII och från kommendörkapten Magnus Palmgren (befälhavare på linjeskeppet Wrede) och kapten Johan Wilhelm Douglies (på fregatten Wol-gast) till viceamiral Gustav Wattrang (på flaggskeppet Estland) – kan vi dra slutsatsen att Chilkov beskriver händelseförloppen korrekt, om än ur ett helt annat perspektiv än kaptenerna på de svenska eskaderskeppen.5

4 På Riksarkivet förvaras Chilkovs (och andra ryska fångars) brev framför allt i krigshistoriska samlingen (Militaria 1520–1524) och i Extranea-samlingen (Extranea 156.5, 157.2, 157.3). 5 Breven till Wattrang för åren 1710 och 1711 förvaras på Uppsala universitetsbibliotek (i fort-sättningen UUB), Nordin 208.

63

Bild 1. Gustaf af Klints karta över Finska viken (Stockholm, 1805).6 St. Petersburg längst till höger, Björköarna i nordvästlig riktning (se utsnittet i bild 3 för detaljer).

Vårt första Chilkov-brev är riktat till Kungliga rådet i september 1710, kort innan residenten sändes till den svenska flottans eskader i Björkösund. Han fördes dit den 5 oktober 1710 (se brev nr 2), tillsammans med sina män och sitt lösöre. Med på gallioten7 fanns också kollegan Tomas Knipercrona, som hade varit svensk resident i Moskva och arresterats när kriget bröt ut, men utvisats till Sverige, medan hans fru och barn fortfarande hölls kvar som fångar och gisslan.8 Nu, i Björkösund, inte långt från den ryska flottan (som var instängd vid ön Retusaari/Kotlin9), var det tänkt att en officiell utväxling av Chilkov mot Knipercrona skulle äga rum.10 (I praktiken var det fråga om Knipercronas familj och egendom, eftersom han själv redan befann sig i Sve-rige sedan 1707.) Det fanns åtminstone en chans; i själva verket blev det inte så, men det visste Chilkov ännu inte när han skrev brev nr 1, 17 september 1710:

6 https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/K0022114_00001 (2020-04-15). 7 Ett medelstort tvåmastat, flatbottnat och rundgattat lastfartyg. 8 Tomas Kniper föddes 1650 på Ösel/Saaremaa och adlades år 1700 som Knipercrona. 9 På äldre kartor förekommer även det svenskt klingande namnet Reitskär. 10 Utförligare om den planerade utväxlingen se Maier, Jansson & Bruzelius (opublicerat manu-skript, inlämnat för publicering).

64

Hans Kongl: Maijtz högbetrodde H:rr Rådh och Grefl. Excellentier

Eders Excell:tier månde efter H.r Capitein Essens11 hijtkomst gifwa ett swahr på dhe puncter som han hade medh sig angående Guarnisonen i Wiborg, hwilket swahr hans Excell:ce gref Wrede mig berättade, neml. att Schnawen medh folck samt alt tillbehör, såsom den tagen är, skulle innan kortt Dimitteras och iag komma på frijfoot att utbytas emot KniperCrona. Uppå samma swahr insinuerade iag twenne Memorialer, begiärandes att iag måtte blifwa lösgifwen till Ryßland på parole efter min revers på det iag medelst denne min Dimission deß lättare och beqwämligare hoos hans Tzariska Maijst: muntel. måtte kunna recommendera Wiborgska Guarnisonens befrielse. Men som iag uppå mine Memorialer intet swahr af Eders Excell:tier erhållit, så haar iag talt med H.r Admiralen || Appelbom12 och bedt honom att han min ansökning och begiäran, hwilken är lijka som den förre, Eders Excell:tier föredraga wille, nembl. att iag gena wägen fram till Pettersburg lösgifwas måtte, för den orsaken skuld att Schnawen som ifrån CarlsCrona hijtt till Stockholm förd är, nu återigen för reparattions skuld här ifrån till CarlsCrona affärdat blifwer, utom hwilken iag till Swänske flåttan intet kan resa mindre det kan hända att samma fahrkost blif:r liggiandes i Swerje öf:r winteren, och om iag kommer till flåttan och Schnawen eij fölljer med, så blif:r iag twungen att wända om till Stockholm igen. Hwarföre iag med få radar måste föredraga, att så framt Eders Excell:tier willja hafwa Wiborgske Guarnisonen löös, dhe då wille gifwa mig ett skrifteligit swahr med egne händers underskrifwande bekräftat; att om Schnawen nu i höst eij kan komma till Swänska flåttan, och samma flåtta ifrån Biörckön till sitt winterläger sig begif:r, iag då, till att deß beqwämligare kunna utwärka Wiborgske Guarnisonens befrijelse, genaste wägen åth Pettersburg Dimitteras, och intet tilbaka till Swerje eller någon Swänsk province föras måtte; jämwäl mitt folck och saker, så snart iag kommer till flåttan, ända fram ifrån bem:te flåtta till Pettersburg utan uppehåld affärdas; men Capitein Lieutenant Schmitt,13 med alt folck som till farkosten hörer, såsom och Schnawen med all Equipage, utom den ringeste qwarlåtenskap i wåhr till den ort återställas hwarest || han fängslig opbracht är, deßutan att alt folcket utan wacht, och för Konungens arbete, fritt hållas måtte, så länge dhe ifrån närwarande tijdh i Swerje förblifwa. Uppå hwilket mitt föredragande Eders Excellentier om ett nådigt swahr iag ödmiukel: will hafwa anmodat förblifwande

Hans Tzariska Maijstz: Min allernådigst Herres

Näre Stolnick och Resident Knes A: Chilkoff

Stockholm d 17 Septemb: 171014

11 Vi har hittills inte lyckats identifiera denna (von) Essen; utan förnamn eller förbandstillhö-righet är det omöjligt. Han omnämns även i Chilkovs brev 1710-08-26 till Rådet, här som von Essen, med latinska bokstäver (transkription i Midy 2010: 105). 12 Amiral Anders Appelbom, 1652–1721. 13 Kapten Schmidt på den uppbringade snaubriggen var i rysk tjänst. 14 RA, Militaria, Ryska fångar i Sverige, SE/RA/754/2/XXIII/9/1, bildid: A0070143_00185-186 (direktlänk till första sidan: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0070143_00185; häm-tat 2020-04-14).

65

Chilkov begär här ett skriftligt svar från Kungliga rådet på några förslagspunk-ter som en viss kapten (von) Essen haft med sig (från Ryssland). I Sverige vill man att de soldater som hade försvarat Viborg (Viborgs garnison) och som mot ingångna avtal hade tagits tillfånga av ryssarna skulle friges, och för det var man beredd att göra några eftergifter. Ett av kraven var att ett ryskt skepp, en snaubrigg (”Schnaw”, ett tvåmastat skepp), skulle lämnas tillbaka med be-sättningen. Den hade uppbringats av en svensk eskader året innan (1709) och sedan dess anhållits, fastän den – enligt den ryska versionen – hade seglat ”med vit flagg”. Chilkov själv skulle officiellt utväxlas mot Knipercrona, ett krav som tsar Peter hade framfört många gånger tidigare. Brevskrivaren näm-ner några memorialer, där han hade begärt att på parole (hedersord) få åka till Ryssland och där personligen förhandla om Viborg-garnisonens frigivande. Då borde alltså både Chilkov och snaubriggen sändas till Ryssland, och som vi vet ur andra dokument så väntade man på den tiden vid den svenska eska-dern i Björkösund på ”residenterna” (Chilkov och Knipercrona) och snaubrig-gen.15 Men det finns en komplikation, påpekar Chilkov: snaubriggen är just nu i Karlskrona för att repareras, så det är inte möjligt att den under hösten kan skickas från Stockholm till Björkösund – eskadern skulle bara vara kvar där ungefär till slutet på oktober. (Det står inget datum i Chilkovs brev.) Om Chilkov kommer till Ryssland utan det ryska skeppet är chansen minimal att han kan bli utväxlad mot Knipercrona, för Ryssland är då inte beredd att frige Viborg-garnisonen, det mest angelägna kravet från svensk sida. När snaubrig-gen nu verkligen inte kan ta sig till Björkösund tillsammans med ”residen-terna” ber Chilkov åtminstone om en skriftlig förpliktelse från Rådet att skep-pet till våren ska återlämnas till den ort där den uppbringades. (Vi vet inte varifrån skeppet hade seglat innan det togs av amiral Ankarstiernas eskader under sommaren 1709, möjligen från Narva; från Petersburg kunde inget skepp segla ut, till det ändamålet skickades det en svensk eskader till Björkösund varje år, till och med 1713; Andrejeva 2009: 132). Dessutom an-söker Chilkov för fjärde gången om att bli skickad till Ryssland (Petersburg) för att där kunna förhandla om Viborg-garnisonens frigivande (och därmed komma närmare sin egen utväxling).16

15 Palmgren till Wattrang, 1710-10-26 (UUB, Nordin 208, fol. 425‒426). 16 Chilkovs skrivelser 1710-07-11, 1710-08-26, 1710-09-04 är utgivna (Midy 2010: 104–108).

66

Bild 2. Första sidan av furst Chilkovs brev från [Stor-]Sarvlax till greve Carl Nieroth (i vänstra hörnet finns en arkivanteckning: 16 januari 1711).

Vårt andra Chilkov-brev kom till stånd flera månader senare, när utväxlings-försöket via den svenska flottans eskader i Björkösund hade misslyckats. Bre-vet skrevs på Sarvlax-gården, som ligger mitt emellan Pernaja/Pernå och Lo-viisa i dagens Finland. Det är riktat till greve Carl Nieroth (1650‒1712), be-fälhavare över den finska armén sedan Viborgs fall.17 Den mycket detaljerade redogörelsen som Chilkov skrev på Sarvlax-gården den 16 januari 1711 var troligen en reaktion på en uppmaning av Nieroth18. Vi presenterar först en transkription av brev nr 2 och lägger till några kommentarer efteråt.

17 Carl Nieroth utnämndes av Karl XII till Estlands generalguvernör (1709-10-12), men instal-lerades aldrig i sitt ämbete: när kungens brev från Bender äntligen hade anlänt, i mars 1710, var det inte längre aktuellt; se Asker 1987–1989. 18 I ett brev till ”premiärminister” G. A Golovkin skriver Chilkov att han den 15 januari blivit ombedd av Nieroth att författa ”en memorial” (Ėpistoljarnoe nasledie 2015: 229). Vi antar att brevet Chilkov skrev till Nieroth den 16 januari är denna memorial.

67

Hans Kongl. Maytz Högtbetrodde H:r Rådh och Fältmarskalk sampt Gouverneur

i Förstendömet Finland H:r grefwe Niroth.

Såsom jagh i föllje af Hans Kongl. Maytz Senats i Swerje förordning blifwit försänd ifrån Stockholm till Swänske flåttan d 5 Octobris widh Biörköö och vice Admiralens Wattrangz esquadre, till den ändan att jag under mitt wijstande der sammastädes ifrån flåttan måtte kunna hafwa deß bättre corre-spondence medh Ryske Ministrerne om Wijborgske Guarnisonens befrijelse, och när jag anlände till Biskopzön twå mijl ifrån Swänske flåttan blef jag der qwarlämnad af vice Commandeuren Palmgreen och sedan efter ehrhållen kundskap genom honom, Vice Commandeuren, af vice Admiralen Wattrang mig antydt att jag på samma farkost skulle fara öf:r ifrån Biskopzön till H:r General Major Lybeckers armée, men || när jag hörde en sådan befallning, be-giärde jag låf af vice Commandeuren att sielf få resa till Vice Admiralen på flåttan, och foor så, efter undfången tillåtelse, med Swänske Residenten H.r Knipercrona till honom. När wij wore ankomne, lefwererade wij honom Sena-tens ordres och skrifwelse, Hwar på han swarade att Senaten skickar fuller ordres, men weet intet att han förståår flåttans conservasion bättre än dhe. Hwilke ord Hans Excell:ce gref Strömberg, som då war hoos honom i Caijutan, anförde, och der med affärdade han oß midnattstijdh i en stoor storm /:hwilket H:r Residenten Knipercrona sielf kan bewittna:/ gifwandes oß widh wår di-mission den befallningen att wij skulle transporteras ifrån den fahrkosten uppå hwilken wij ifrån Stockholm ankomne wore till örlig Fregatten Wollgast, men mitt bagage och folck låfwade han att sända på det fahrtyget med hwilket jag reste ifrån Stockholm, till Pettersburg. den andre dagen förde vice Comman-deuren Palmgreen efter hans befallning, H:r Residenten Knipercrona och mig öf:r på Fregatten Wollgast ifrån bem:te farkost, och mitt folck med bagaget || foro ifrån Biskopzön till flåttan, och när dhe woro öf:rkomne till vice Admira-len Wattrang, så glömde han bortt sin låfwen och släppte intet mitt bagage och folck öf:r uppå samme farkost, utan lät transportera dem på en örlig Fregatt benämd Wiborg och skickade dem till Cronslott, ifrån hwilken Fregatt, Ca-pitein Boman affärdade min betiänte till Cronslott att gifwa det tilkiänna. Samme dag när han kom tillbaka, och berättade att något fartyg straxt skulle sändas dijt att emottaga mitt bagage, så wille han, Capiteinen, intet sådant afwachta, utan hißade op seglen och begaf sig genast till flåttan igen, komman-des samma dag till oß widh Biskopzön, ansägandes mig att Wattrangen befalt mig att gå öf:r ifrån Fregatten Wollgast till den gamle Galliotten, hwar på jag war kommen ifrån Stockholm, derest jämwäl hela mitt bagage blef inlagdt, att der medh fara öf:r till H:r General Major Lybeckers troupper. Men jag gick intet, efter denne befallningen öf:r på bem:te farkost, af orsak att båtzmännerne och myckit folck dersammastädes wore siuke. || Sedan lät samma Capitein föra mitt bagage och folck till lands på Wiborgske stranden, men wij blefwo qwar på Fregatten Wollgast wid Biskopzön i tre weckors tidh, och foro så till ar-méen, men för mootwäder skuld, sedan wij wore komne 4 mijl ifrån Bis-kopzön, till en ort Urpal ben:t, blefwo wij der liggiandes ännu 3 weckor, hwar-ifrån jag efter min begäran blef hämtat till dhe troupper som commenderades

68

af H:r General Majoren Liwen,19 och oppehåller mig nu på en ort benämd Sarwilax. Men som Vice Admiralen Wattrang icke welat efterlåta mig att, i föllje af Senatens ordres, pläga någon correspondence ifrån flåttan till Ryßland, och intet släppt mig bortt att förblifwa på b:te flåtta, fastän han efter min ankomst stod der qwar i 6 weckor, hwilket om han tillåtit, så troor jag, att ofwannämde ährende längesedan wunnit sin fullbordan: Så är och swårt för mig att correspondera härifrån för Pestilentian skuld sampt den swåre passa-gen, i synnerheet efter bref hafwa intet sådant eftertryck med sig som ens närwarelse: altså beder jag ödmiukast att Eders grefl. Excellence, hans Kongl. May:tz Rådh och fältmarskalk nu på mitt Cavaillers och || och [sic] adelige parole wille släppa mig bortt, wharutinnan jag widh min honneur och lijf för-plichtar mig der till, att så snart jag kommer till Ryßland willja anhålla hoos hans May:t min allernådigste Tzar och Herre om Wijborgiske guarnisonens lösgifwande, efter Swänske Senatens låfwen. Skulle och Hans May:t eij behaga gifwa guarnisonen löös, så skall jag innom 3 eller 4 månader komma igen till Swerje. Hwilken min försäkringzskrift och revers jag medh egen hand och Sig-nete bekräftar

Hans Tzariske May:tz

Min allernådigste Tzars och Herres

Resident Knes A: Chilkoff

Sarwelax d. 16 January 1711.20

Chilkov börjar sin redogörelse för greve Nieroth med att förklara syftet med hans resa till svenska flottan, närmare bestämt viceamiral Wattrangs eskader ”widh Biörköö”: att förhandla med de ryska ministrarna om Viborg-garniso-nens frigivning (och om sin egen utväxling, fast det framgår inte ur brevet). Han uppger även ett exakt datum för avresan, 5 oktober (ett datum som är känt enbart från detta brev). Ur andra källor vet vi att gallioten med Chilkov och Knipercrona och deras följen anlände till Biskopsön den 25 oktober.21 Han räknar inte eskaderns utpost vid Biskopsön till ”Swänske flåttan”, som enligt honom ligger två mil därifrån (det betyder i praktiken att huvuddelen av eska-dern låg två mil längre söderut). Om man läser lite mellan raderna förstår man att ”residenterna” antagligen togs ombord på Palmgrens fregatt Wrede, medan deras bagage och följe förmodligen tills vidare lämnades kvar på gallioten. Chilkov begär av kommendörkapten Palmgren att själv få åka till viceamira-len (dvs. till Gustav Wattrang på flaggskeppet Estland). Ur andra källor vet vi

19 Hans Henrik von Liewen, född i Estland 1664, befordrad till generalmajor 1710 (se Hofberg 1906: 50). 20 RA, Militaria, Ryska fångar i Sverige, SE/RA/754/2/XXIII/9/1, bildid: A0070143_00189-191 (direktlänk till första sidan: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0070143_00189; häm-tat 2020-04-12). Det är möjligt att det är det enda bevarade brevet från Chilkov till Nieroth. Vi tackar arkivarie Kristina Lauridsen (RA) som för vår räkning har sökt igenom volymerna ”Al-lehanda skrivelser” och ”Strödda skrivelser till Nieroth” (i samlingen Militaria), och även Bio-graphica-samlingen, för att eventuellt hitta fler Chilkov-brev till Nieroth. 21 Palmgren till Wattrang, 1710-10-25 (UUB, Nordin 208, fol. 422).

69

att Chilkov vägrade överlämna Kungliga rådets brev och ytterligare ett brev till Palmgren, utan insisterade på att lämna det till Wattrang personligen.22 (Det sistnämnda brevet var förseglat.) När han hade fått tillstånd av Palmgren fördes båda residenterna i en slup till flaggskeppet Estland. Här återger Chil-kov en intressant kommentar av Wattrang, som den senare måste ha yttrat efter att ha läst de båda breven från Stockholm: ”Senaten skickar fuller ordres, men weet intet att han förståår flåttans conservasion bättre än dhe” (han är natur-ligtvis Wattrang, och man kan inte missa ironin över stockholmarnas idéer: de tror att de vet hur en flotta fungerar!). Antagligen anser han att det som för-väntas av honom är orealistiskt. Vi får här av Chilkov den ytterst intressanta nyheten att ”gref Strömberg” befann sig i Wattrangs kajuta. (Rigas före detta kommendant Strömberg hette greve Nils Stromberg vid det laget, och vi vet ur andra källor att han hade kommit till flaggskeppet Estland den 19 oktober, tillsammans med generaladjutanten Yxkull;23 se Holmberg 1917: 423). De lämnar flaggskeppet med Wattrangs kanske muntligt givna order om att resi-denterna ska placeras på fregatten Wolgast, och så lovade Wattrang Chilkov – säkert enbart muntligt – att Chilkovs ”bagage och folck” skulle sändas till Petersburg på det fartyg som de hade kommit med från Stockholm. Dagen därpå – det torde ha varit 27 oktober – placerades residenterna på Wolgast (förmodligen hade de varit Palmgrens gäster på skeppet Wrede i två nätter). Gallioten med Chilkovs följe och lösöre seglade iväg till Wattrangs Estland, men nu skickade Wattrang inte denna galliot till Petersburg, som han hade lovat Chilkov dagen innan (om det inte hade skett något missförstånd dem emellan), utan nu sände han örlogsskeppet Viborg till Kronslott i stället (på ön Kotlin/Retusaari, strax utanför St. Petersburg).24 När Chilkov skriver att ”Ca-pitein Boman [=Nyman] affärdade min betiänte till Cronslott att gifwa det til-kiänna” syftar han uppenbarligen på Aleksej Mankiev, Chilkovs trogna kam-martjänare, sekreterare och översättare, som också hjälpte J. G. Sparwenfeld med det stora slaviska lexikonet och som var inblandad i framställandet av den genealogiska planschen över rurikiderna som finns på UUB (Jansson & Maier 2018). Denne tjänare – troligtvis Mankiev – kunde nu antagligen inte få till stånd någon lösning. (Enligt andra källor verkar denna händelse ha ägt rum den 31 oktober.) Ett ryskt fartyg skulle ”straxt” skickas till fregatten Vi-borg för att ta emot Chilkovs ”bagage” (allt hans lösöre, inte bara en kappsäck) och – som vi vet ur andra källor – även Chilkovs män (inklusive kammartjä-naren), men kapten ”Boman/Nyman” ville inte vänta på det ryska fartyget,

22 Rådet till Wattrang, 1710-10-01 (ibid., fol. 423–424). Brevet är undertecknat av Knut Posse. 23 Yxkull måste vara friherre Otto Reinhold Yxkull (1670–1746). Också ombord på något av eskaderskeppen var den ryske generalen Adam Adamovič Vejde (Weide), som ursprungligen skulle utväxlas mot Adam Ludwig Lewenhaupt, men som de facto – genom någon sorts kupp av tsar Peter, som det verkar – utväxlades mot Nils Stromberg (se Maier & Jansson & Bruzelius för fler detaljer). Vejde kom till Petersburg i slutet på januari 1711 (ibid.). 24 Att kaptenen på Viborg skulle ha hetat Boman måste någon ha fått om bakfoten, för skeppets befälhavare hette Matias Nyman (Holmberg 1917: 425).

70

utan seglade tillbaka till svenska eskadern samma dag. Att Chilkov nu be-ordras tillbaka på den ”gamla Gallioten, hwar på jag war kommen ifrån Stock-holm” och ska föras till generalmajor Lybeckers trupper (dvs. till Finland), betyder att hoppet om en utväxling vid Björkösund egentligen inte längre är aktuellt. Chilkov berättar om sin vägran att återvända till gallioten, där ”båtzmännerne och myckit folck” under tiden hade insjuknat. Sjukdomens namn förekommer längre ner i brevet: Pestilentian! Den skördade förfärligt många liv under denna tid både i Sverige och i Finland, och för övrigt vägrade kollegan Knipercrona också återvända till gallioten. ”Samma Capitein” – alltså fortfarande Boman/Nyman – lät föra iland Chilkovs lösöre och följe ”på Wiborgske stranden”. Vi vet alldeles exakt vid vilken plats det var: några går-dar, på den tiden, som låg på halvön Kiperort, mitt emot norra delen av Bis-kopsön. På finska hette platsen Härkälä, men i flera andra dokument kallas den, lätt förvrängt, Harkala (på svenska) resp. Harcala (på latin), sedan Геркеле/Геркеля och så småningom Хяркяля på ryska. (Idag har orten ett hel-ryskt namn, Годуновка/Godunovka.) Residenterna fick stanna kvar på Wol-gast. Chilkovs tidsangivelse ”i tre weckors tidh” (vid Biskopsön) förstår vi så att han hade tillbringat tre veckor där sammanlagt, alltså från 25 oktober till ungefär mitten på november, fastän det verkar väl tilltaget även vid en sådan tolkning, för det fanns ingen saklig anledning att stanna kvar där så länge – förutom motvind. Ytterligare tre veckor tillbringade Wolgast vid en ort som kallas Urpal i brevet och som enligt Chilkov ska ligga fyra mil från Biskopsön. Vi antar att det är fråga om svenska mil och att han har fått denna uppgift av kaptenen, men vi har bara hittat en enda plats som skulle kunna passa, fast bara två svenska mil (ca 21 km) från Biskopsön, i nordvästlig riktning. Denna plats omnämns som ”Urpala jåckj” (=Urpalajoki ’Urpala-å’) i en gränsbe-skrivning mellan Ryssland och Sverige efter 1721 (Löven & Fabre 1843: 216).

Om vi har rätt i att det var där Wolgast låg i tre veckor (det finns åtminstone en ankarplats där!) så skulle Chilkov – eller översättaren – bara ha förvrängt namnet lite grand. (Se bild 3, där Urpalajoki är utsatt.) Chilkov hämtades till slut från Wolgast och fördes i land, till Sarvlax, där han skriver brevet.

71

Bild 3. Utsnitt ur Gustaf af Klints karta över Finska viken (jfr bild 1). Björkö, Bis-kopsö, Nervö och till och med Urpalajoki (öster om ”Werolax Wik”) är utsatta.

Ur brevet får vi också reda på att Wattrang inte tillät Chilkov att från den svenska eskadern korrespondera med ryska myndigheter, vilket – som Chil-kov påpekar – strider mot Senatens (Kungl. rådets) brev och order. Enligt Chilkovs brev låg också Wattrang med flaggskeppet Estland kvar i Björkösund i sammanlagt sex veckor efter hans ankomst från Stockholm (som var 25 oktober), och även det verkar kunna stämma, för det är känt att huvud-styrkan av eskadern lämnade ”Lilla Narva” den 29 november (Holmberg 1917: 423) för att segla tillbaka till flottbasen.25 Även nu, dvs. på Sarvlax-gården, är det svårt att korrespondera, på grund av pesten och ”den swåre pas-sagen”, varmed brevskrivaren kanske menar att postbefordran så här års är svår. Chilkov avslutar sitt brev med en förpliktelse: om han skickas till Ryss-land så kan han där förhandla om Viborg-garnisonens frigivande. Han anser att Senaten redan har gett honom tillstånd till detta, och han lovar på hedersord att komma tillbaka, ifall tsaren ändå inte skulle släppa de soldater som hade försvarat Viborg.

Är det möjligt att identifiera översättaren (eller översättarna) av dessa brev? Vi tror att det går, dock inte så länge arkiven är utom räckhåll för oss. Bland de ryskkunniga personer som anlitades av svenska kronan under den relevanta tiden kan vi säkert utesluta språkvetaren Johan Gabriel Sparwenfeld (1655– 25 Vi antar att författaren avser den lilla ön väster om Björkö som på kartan kallas Nervö (det finska namnet är Narvi).

72

1727) och diplomaten Samuel Eosander (1637–1712, adlad Göthe 1698) –dessa hjälpte nog nästan enbart till vid muntliga förhandlingar (Almquist 1942: 49). Fångarnas skriftliga framställningar översattes av rysstolkarna Pet-ter Lindman26 och Enoch Lilliemarck, och av dessa var, enligt Almquist, Lil-liemarck den mer kvalificerade (ibid).27 Det finns anledning att tro att det första brevet (1710-09-17), som är riktat till Rådet, är en renskrift av en pro-fessionell skrivare, medan det andra, till Nieroth, antagligen är skrivet av över-sättaren själv (det innehåller flera överstrykningar, vilka vi inte har återgivit i vår transkription). Naturligtvis kan vi inte heller utesluta att de båda breven har översatts av två olika översättare. Det faktum att stavningen skiljer sig systematiskt visar bara att två olika personer skrev ut de båda breven, så över-sättaren skulle fortfarande kunna vara en och samma. Vårt intryck är att båda breven är översatta på ett föredömligt sätt. Visserligen har vi gjort denna be-dömning utan tillgång till de ryska originalbreven, men med tanke på hur klar och begriplig framställningen är till och med för oss, drygt trehundra år senare, vågar vi gissa att ifall de nu har översatts av en och samma översättare, så bör det ha varit en mycket duktig translator, alltså sannolikt Enoch Lilliemarck.

Referenser Almquist, Helge. 1942. Ryska fångar i Sverige och svenska i Ryssland 1700‒1709. 1.

Ryssarna i Sverige. Karolinska förbundets årsbok. Stockholm: Karolinska för-bundet. 38‒191.

Andrejeva, Jekaterina. 2009. Svenskarna som byggde den ryska huvudstaden. I: Jon-son, Lena & Torstendahl Salytjeva, Tamara (red.). Poltava: krigsfångar och kul-turutbyte. Stockholm: Atlantis. 125‒138.

Arne, Ture J. 1917. Det stora Svitjod: essayer om gångna tiders svensk-ryska kultur-förbindelser. Stockholm: Hugo Gebers förlag.

Asker, Björn. 1987–1989. Carl Nieroth. I: Nilzén, G. (red.). Svenskt biografiskt lexi-kon. Bd 26: Munck af Rosenschöld – Nilsson. Stockholm: Norstedt. 630–632.

Ėpistoljarnoe nasledie. = 2015. Долгова, С. Р. & Якушкин, Г. Р. (сост.). 2015. Эпи-столярное наследие русского резидента в Швеции А. Я. Хилкова 1676‒1717: К истории Северной войны. Сборник документов. Москва ‒ Санкт-Петер-бург: Альянс-Архео.

Hofberg, Herman. 1906. Liewen, Hans Henrik von. I: Svenskt biografiskt handlexi-kon: alfabetiskt ordnade lefnadsteckningar af Sveriges namnkunniga män och

26 Petter Lindman innehade en officiell inspektors- och translatorsbefattning under åren 1687–1725. En av hans uppgifter var att kontrollera handelstolkarnas arbete på Ryssgården (Arne 1917: 192). 27 Translatorn Enok Stigzelius Lilliemarck (1660–1736) började tjänstgöra på Kanslikollegium med översättaruppdrag hösten 1704. Parallellt hade han haft underrättelseuppdrag (Rosén 2016: 187). Enligt Šebaldina (2014: 178) var han ”den främste specialisten på de ryska fångarnas hemliga skrift” (se även Rosén 2016: 187). Ett brev från Chilkov till Lillemarck på RA (1706-03-09, A0070143_00123) vittnar om en mera omfattande korrespondens dem emellan. Chilkov misstänkte att Lilliemarck skrev till honom på uppdrag av svenska myndigheter.

73

kvinnor från reformationen till nuvarande tid. Senare delen L-Ö; Samt supple-ment. Stockholm: Bonnier. 50. http://runeberg.org/sbh/b0050.html (2020-04-15).

Holmberg, Ernst. 1917. Sjöexpeditionen till finska farvatten 1710. Tidskrift i Sjövä-sendet 80. 422‒427.

Jansson, Olena & Maier, Ingrid. 2018. «Ruriks stamträd» ‒ en av de ryska skatterna på Carolina Rediviva. Slovo: Journal of Slavic Languages, Literatures and Cul-tures 59: 7‒39.

Kozlov [Козлов, Сергей Александрович]. 2011. Русские пленные Великой Север-ной войны 1700–1721. Санкт-Петербург: Историческая иллюстрация.

Löven, Axel & Fabre, Jacob J. 1843. Gränsreglering med anledning af Fredsslutet i Nystad (Fortsättning). Suomi, tidskrift i fosterländska ämnen. Andra häftet. Helsingfors: J. Simelii Enka. 213‒222. https://archive.org/details/su-omi44seurgoog/page/n239/mode/2up (2020-04-15).

Maier, Ingrid, Jansson, Olena & Bruzelius, Lars. Försökte ryske residenten furst An-drej Chilkov fly ur svensk fångenskap under det Stora nordiska kriget? (opublic-erat manuskript)

Midy, Isabelle. 2010. Nominal morphology in Russian correspondence 1700‒1715. Part two. Stockholm: Acta Universitatis Stockholmiensis.

Rosén, Thomas. 2016. Ryssarnes intriguer: om translatorn Enok Stigzelius Lil-liemarck. I: Ambrosiani, Per; Bodin, Per-Arne & Zorikhina Nilsson, Nadezjda (red.). Да веселитсѧ Новъградъ. Må Novgorod fröjda sig: Hyllningsskrift till Elisabeth Löfstrand. Stockholm: Stockholms universitet. Stockholm Slavic Pa-pers 26. 179‒191. http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1055318/FULL-TEXT01.pdf (2020-04-15).

Šebaldina [Шебалдина, Галина Викторовна]. 2014. Заложники Петра I и Карла XII. Повседневный быт пленных во время Северной войны. Москва: Ломо-носовъ.

74

Die Multiperspektivität der Bühnentextübersetzung. Die Physiker von Friedrich Dürrenmatt in schwedischer Bearbeitung Liliana Mitrache, Uppsala

1. Die Physiker - Uraufführung und Übersetzung ins Schwedische Dürrenmatts Vorliebe für das Drama und sein Interesse für die Problematik der Bühne spiegeln sich in seinem literarischen Schaffen wider, einerseits durch seine theoretischen Schriften zu den Theaterproblemen und andererseits durch die umfangreiche Bühnenproduktion.

Am 20. Februar 1962 hat Dürrenmatts Komödie Die Physiker Urauffüh-rung im Schauspielhaus Zürich. Das Theaterstück wird zu einem künstleri-schen Triumph und es gehörte bald zum meistgespielten Theaterstück im deutschen Sprachraum. Dürrenmatt ist ein Perfektionist, der seine Werke im-mer wieder in Neufassungen umschreibt. Die Physiker, ursprünglich für die Bühne geschrieben, veröffentlicht er 1980 erneut als Prosa-Fassung. Bis auf geringfügige Details verzichtet er auf Änderungen. Die Physiker scheinen eine Lücke in der Welt des Theaters zu füllen. Die Rezeption des Theater-stücks ist positiv: „ein einmaliges Kunstwerk [...], reich an Substanz und Ein-drucksvermögen-“ (23. Februar 1962, Tages-Anzeiger, Zürich). Die Neue Zürcher Zeitung (23. Februar 1962) prophezeite schon damals: „Dürrenmatts Komödie Die Physiker wird im Theaterleben der Gegenwart Epoche ma-chen.“

Das Interesse, das Dürrenmatts Komödie weltweit erweckt, findet Aus-druck in den zahlreichen Übersetzungen und Aufführungen. Im gleichen Jahr mit der Uraufführung in Zürich findet die Erstaufführung Die Physiker in San-tiago, Mexico-Stadt und Lima statt, 1963 in London und 1964 in New York.

Das Stück wurde 1962 von Bengt Anderberg (1920–2008), Schriftsteller und Übersetzer, für die Aufführung am Göteborger Stadttheater ins Schwedi-sche übersetzt. Das Manuskript umfasst 104 Seiten. Achtzehn Jahre später wird Anderbergs Übersetzung von Per Sjöstrand (1930–2008) für das König-liche Dramatische Theater (Dramaten) in Stockholm bearbeitet. Dieses Ma-nuskript umfasst 118 Seiten. Die Physiker hat Premiere am 26. September 1980 auf der großen Bühne von Dramaten und bringt es auf insgesamt 48

75

Aufführungen. Per Sjöstrand hat nicht nur Regie geführt, er war auch Schau-spieler – zwischen 1952 und 1992 hat er 87 Rollen am Königlichen Dramati-schen Theater in Stockholm gespielt und wurde auch als Drehbuchautor für Film und Fernsehen bekannt.

Es ist wichtig hervorzuheben, dass Dürrenmatts berühmte Komödie keine veröffentlichte schwedische Übersetzung kennt. Der deutsche Originaltext wurde ins Schwedische ausschließlich für die Bühne übersetzt, die Überset-zung von Bengt Anderberg befindet sich in der Theaterbibliothek Göteborgs, während Per Sjöstrands Bearbeitung im Bibliotheksarchiv von Dramaten in Stockholm zu finden ist.

In der vorliegenden Untersuchung wird Dürrenmatts Originaltext mit Per Sjöstrands ausschließlich für das schwedische Nationaltheater geschriebene Bearbeitung desselben Textes verglichen. Besonders hervorgehoben werden in diesem Zusammenhang die Übertragungen von Phraseologismen, wie auch die Doppeldeutigkeit des Wortspiels im Dialog. Die Offenheit, Vagheit und Potentialität der idiomatischen Bedeutung ermöglicht die kreative Verwen-dung der Phraseologismen im literarischen Text (vgl. Mitrache 1999: 90). Ne-ben der Idiomatizität der Phraseologismen spielen die Konnotationen eine wichtige Rolle, denn sie signalisieren durch Lexem- und Phraseolexemwahl die Einstellung des Autors auf der lexikalischen Ebene des Textes. Der idio-matische Stil – wie Markus Weber betont – wird zu einem übersetzungsrele-vanten Aspekt, da er „die psychologischen Realitäten der Figuren und des so-zio-kulturellen Kontexts, in dem sie sich bewegen, transparent machen“ (We-ber 2007: 256). Die Ironie und das Groteske sind ästhetische Erscheinungen, die durchgehend Dürrenmatts Werk prägen und besonders in der Sprache sei-ner Charaktere vertreten sind. Die Groteske als ästhetische Kategorie verbin-det das Grauenvolle mit dem Komischen in einer verzerrten Wirklichkeit. Ma-thilde von Zahnd ist hier ein relevantes Beispiel, deren Wirklichkeit sich als völlig entstellt erweist.

2. Hintergrund. Dürrenmatt – Die Physiker Dürrenmatt postuliert die Macht der Komödie in der heutigen Gesellschaft, denn durch sie kann der Autor Distanz gegenüber dem Geschilderten schaf-fen. In der Komödie bekommt das Groteske eine wichtige Rolle, denn anhand des Grotesken kann das Publikum die Handlung wahrnehmen, ohne sich dabei zu engagieren oder unmittelbar beteiligt zu sein. Dürrenmatt beschreibt alle seine Theaterstücke als Komödien, die aber nicht im Sinne von Molières Ge-sellschaftskomödien, sondern als Darstellung einer ungestalteten, veränderli-chen Welt zu verstehen sind.

76

Die Komödie animiert das Publikum, Dialoge zu akzeptieren, die es nor-malerweise nicht so leichthin akzeptieren würde: „Die Komödie ist eine Mau-sefalle, in die das Publikum immer wieder gerät und immer noch geraten wird“ (Dürrenmatt 1980, Bd. 24: 64).

Die Physiker behandeln ein ständig aktuelles Gesellschaftsthema, wo tech-nologische Entwicklung die kollektive Verantwortung impliziert. Die Komö-die in zwei Akten präsentiert die Welt als Irrenhaus, das sich in ein Gefängnis verwandelt. Die Einheit von Raum, Zeit und Handlung ist streng eingehalten: „Einer Handlung, die unter Verrückten spielt, kommt nur die klassische Form bei“, erklärt Dürrenmatt im ersten Akt. Das Irrenhaus wird zu einem Zu-fluchtsort verantwortungsvoller Wissenschaftler und allmählich zu einem Ge-fängnis. Drei Physiker entscheiden sich, sich ins Irrenhaus zurückzuziehen, um die verheerenden Folgen abzuwenden, falls ihre Entdeckungen bekannt werden sollten. Dabei ist alles umsonst, denn die Leiterin der Anstalt, die ein-zige Irre im Stück, hat die Manuskripte längst kopiert. Das Opfer des Einzel-nen gilt nicht: „Was einmal gedacht wurde, kann nicht mehr zurückgenom-men werden“, stellen die Physiker fest.

3. Die Multiperspektivität der Bühnentextübersetzung Dem Autor des Bühnentextes steht eine Vielzahl von Ausdrucksmöglichkei-ten zur Verfügung, die sich unter dem Begriff „Multiperspektivität“ zusam-menfassen lassen. Der dramatische Text ist performativ, wirkt nicht nur auf der rein linguistischen Ebene, sondern wird anhand von visuellen und auditi-ven Mitteln ergänzt. Der performative Aspekt des dramatischen Textes, sowie die Rolle des Publikums als öffentliche Dimension sind zentral im Rahmen einer Bühnenübersetzung (vgl. Weber 2006: 254).

Es wird für den Übersetzer eine veritable Herausforderung Dürrenmatts Text für die schwedische Bühne zu bearbeiten und dabei die Intensität des Originaltextes zu bewahren und weiterzuvermitteln. Der Übersetzer muss nicht nur die semantische Komplexität des Ausgangtextes in Betracht ziehen, sondern u. a. auch auf die Übertragung von Mimik und Gestik und auf die paralinguistischen Merkmale, wie Tempo, Rhythmus, Intonation und Sprech-pausen Rücksicht nehmen. Die Konkretisierung einer Figur durch die Wahl ihrer Redegegenstände, durch ihr sprachliches Verhalten und durch ihren Sprachstil gehört zu den wichtigsten Techniken der Figurencharakterisierung im Drama (Pfister 1982: 156).

Dürrenmatt selbst überlässt bei der Inszenierung seiner Theaterstücke nichts dem Zufall, er geht bei der Beschreibung des Dekors und der Charak-tere bis ins kleinste Detail. Auch die Schauspieler bekommen genaue Anwei-sungen über Gestik, Mimik und Handeln, während sie ihre Repliken ausspre-chen. Diese Anweisungen sind auch in der schwedischen Version erhalten,

77

manchmal mit verdeutlichenden Ergänzungen, die dem Publikum das Verste-hen der Handlung erleichtern.

Für Dürrenmatt ist der Dramatiker derjenige, der die Rollen schreibt, die dann durch Schauspieler dargestellt werden. Die Dichtung wird nur möglich auf der Bühne, wenn sie sich durch den Schauspieler ereignet: „Die Kunst des Dramas ist Menschendarstellung durch das Medium des Schauspielers“, so Dürrenmatt. Er betont die Unmittelbarkeit und die Einmaligkeit in der Insze-nierung eines dramatischen Textes. Der Dialog ist der grundlegende Darstel-lungsmodus, durch welche die Figuren sich selbst als Redende darstellen kön-nen. Die Unmittelbarkeit der Wirkung auf den Zuschauer ist durch die zeitli-che Einheit der Inszenierung bedingt, die Spieldauer ist die Erlebnisdauer.

4. Die Physiker und Per Sjöstrands Bearbeitung für die Bühne Dürrenmatt beeindruckt durch den knappen Stil des Dialogs, wie auch durch die elegante Ironie, die in den Beschreibungen der Charaktere oder ihren Rep-liken zu finden ist. Die äußere Handlung ist minimal, die Spannung ergibt sich aus der inneren Veränderung der Situationen und der Reaktion der Figuren auf sie.

Die vierseitige Einleitung im ersten Akt ist eine detaillierte Einführung in die Handlung des Theaterstücks. In Sjöstrands Bearbeitung für die Stockhol-mer Bühne spielt ein Schauspieler, wie im antiken griechischen Theater, die Rolle des Erzählers, der das Publikum über den Stand der Handlung infor-miert. Modern und der Bühne angepasst ist die Bild- und Lautcollage, mit dem das Theaterstück beginnt und die zusammenfassend das Dilemma der neuen Zeiten betont: die Kontrolle des Staates über Forschung und Forscher. Die Bearbeitung endet im ähnlichen Sinne wie der Anfang, mit einer drama-tischen Bild- und Lautcollage, ein offenbarer Einfluss von Per Sjöstrand, mit seiner Erfahrung als Drehbuchautor für Film und Fernsehen. Die Schluss-szene kulminiert mit dem triumphalen Auftreten der Anstaltsleitern Mathilde von Zahnd.

Die kurzen, dynamischen Repliken im Drama ermöglichen eine genaue Übersetzung und Wiedergabe des Ausgangtextes. Die Anweisungen sind am Anfang jeder Replik im schwedischen Bühnentext deutlich auf die Schauspie-ler verteilt, im Unterschied zum Originaltext, wo sie selbstständig angegeben sind.

Der Übersetzer muss die Balance zwischen notwendiger textlicher Expli-zitheit und den außertextlichen situationsgebundenen Aspekten dramatischer Handlung finden. Besonders Dürrenmatts Komödie, die sich durch einen kompakten und ironischen Dialog kennzeichnet und gut durchdachte Rede-wendungen enthält, spielt die Genauigkeit der Übersetzung eine wichtige

78

Rolle. Dies impliziert dabei nicht nur gute Sprachkenntnisse, sondern auch, dass der Übersetzer vertraut mit dem Stil des Autors bzw. hier mit den theo-retischen Überzeugungen des Dramatikers Dürrenmatt ist.

Satzkonstruktion und Grad der Explizitheit entscheiden über die Spielbar-keit eines Textes. Dürrenmatts dramatischer Text enthält kurze Sätze, die problemlos an das Publikum vermittelt werden. Besonders wichtig ist, dass in der Übertragung die Wortwahl aus dem Originaltext erhalten bleibt, wie auch die Kürze, um Originaltext vorgegebene Spielbarkeit zu erhalten.

Dabei spielen die Phraseologismen eine bedeutende Rolle in Dürrenmatts Text, denn oft betonen sie die Ironie und das Groteske der Situation oder der Charaktere. Dürrenmatts Ausdrucksweise scheint zeitlos zu sein, eine Eigen-schaft, die auch von dem umgangssprachlichen Ton des Dialogs unterstützt wird, was eine zusätzliche Herausforderung an den Übersetzer impliziert.

5. Phraseologismen in schwedischer Übersetzung

Beispiel 1 Oft finden die Phraseologismen aus dem Originaltext das entsprechende Äquivalent in der Zielsprache. Die groteske Figur verkörpert von Fräulein Doktor Mathilde von Zahnd enthüllt in diesem Beispiel Details über die Re-lation mit ihrem Vater:

AT: Frl. Doktor: „Er hasste mich wie die Pest, er hasste überhaupt alle Men-schen wie die Pest.“ S. 20 ZT: Doktorn: ”Han hatade mig som pesten, han hatade över huvud taget alla människor som pesten.” S. 21

Der Phraseologismus jmdn. hassen wie die Pest – hata någon som pesten hat dieselbe Bildkonstruktion und dieselbe Bedeutung im Ausgangstext wie im Zieltext: „jmdn. sehr hassen“.

Beispiel 2 Dasselbe ist gültig auch für das Übersetzen des Phraseologismus: jmdn. in Schach halten – att hålla någon i schack mit derselben Bedeutung in den bei-den Sprachen: „jmdn. niederhalten, nicht gefährlich werden lassen“ (Duden, Bd. 11). Hier planen die zwei Agenten, wie sie mit Möbius umgehen werden.

AT: Einstein: „Im Gegenteil. Er wird uns gehorchen müssen. Wir halten ihn schließlich im Schach.“ S. 61 ZT: Einstein: ”Tvärtom. Han måste lyda oss. När allt kommer omkring så är det vi som håller honom i schack.” S. 98

Pers Sjöstrands Bearbeitung nimmt so weit wie möglich Rücksicht auf die Wiedergabe der Phraseologismen und der entsprechenden Satzkonstruktion aus dem Ausgangstext.

Beispiel 3 Manchmal sind aber die Möglichkeiten in der Zielsprache begrenzt, um die subtile Ironie, die in Dürrenmatts Originaltext angedeutet wird, zu rekonstru-ieren, auch wenn die Redewendung mit dem entsprechenden Äquivalent im Zieltext übersetzt wird.

AT: Newton: „Meine Mission stand in Frage, das geheimste Unternehmen un-seres Geheimdienstes.“ S. 54 ZT: Newton: ”Mitt uppdrag stod på spel. Säkerhetstjänstens hemligaste pro-jekt.” S. 84

Der Phraseologismus in Frage stehen mit der Bedeutung „ungewiß, zweifel-haft sein“ wird hier mit dem gleichwertigen Phraseologismus någonting står på spel (auf dem Spiel stehen mit der Bedeutung: „in Gefahr sein; etwas ist ungewiß“) übersetzt.

Die Wiederholung des Adjektivs „geheim“ in demselben Satz im Aus-gangstext bagatellisiert Newtons verdeckten Auftrag - „das geheimste Unter-nehmen unseres Geheimdienstes“ - und wird zu einer komischen Anspielung. Angedeutet wird, dass weder der Geheimdienst, noch das geheimste Unter-nehmen besonders geheim oder zuverlässig sind. Im Schwedischen kommt nicht dasselbe Wortspiel zur Geltung. Das Kompositum „säkerhetstjänst“ (Geheimdienst) ist aus den Substantiven „säkerhet“ (Sicherheit) und „tjänst“ (Dienst) gebildet. Der Superlativ „geheimste“ ist entsprechend mit dem Su-perlativ „hemligaste“ wiedergegeben. Auch wenn das Wortspiel aus dem Ausgangstext nicht im Zieltext erscheint, bleiben die Satzkonstruktion und Bedeutung der Wörter erhalten.

Beispiel 4 Eine vollständige Äquivalenz des Phraseologismus aus dem Ausgangstext kommt ebenfalls im folgenden Beispiel vor. Wie auch in dem vorigen Beispiel bleiben Rhythmus und Länge der Sätze in der Bearbeitung dem Original treu. Die Replik enthält auch ein Wortspiel, das aber in der Bearbeitung nicht wie-dergegeben werden kann. Es wird paraphrasiert, um die Bedeutung deutlich an das Publikum zu vermitteln.

AT: Newton: „Zuerst hielt ich die Abhandlung für eine Spielerei. Dann fiel es mir wie Schuppen von den Augen. Ich hatte es mit dem genialsten Dokument der neueren Physik zu tun. Ich begann über den Verfasser nachzuforschen und kam nicht weiter. Darauf informierte ich den Geheimdienst und der kam dann weiter.“ S. 55

80

ZT: Newton: ”Först tyckte jag att den var rena skämtet. Men så föll det som fjäll från mina ögon. Det var ju den moderna fysikens genialaste dokument: Jag började forska efter författaren. Jag fann inga uppgifter. Då underrättade jag säkerhetstjänsten: och den fann uppgifter.” S. 86

„Eine Spielerei“ kann paraphrasiert werden „mit nicht ernstzunehmender Be-schäftigung bzw. unnützer Gegenstand“ (DUW). Die Übersetzung im Schwe-dischen: „der reine Witz“ (rena skämtet) betont die abwertende Konnotation aus dem Originaltext u. zw.: die Abhandlung sei wertlos.

Der Phraseologismus jmdm. fällt es wie Schuppen von den Augen wird mit dem völlig äquivalenten Phraseologismus im Schwedischen übersetzt: fjällen föll från hans ögon, beide mit der Bedeutung „jmdm. wird etwas plötzlich klar“ (Duden, Bd. 11). Das Bild ist auch beibehalten.

Dürrenmatt schafft durch eine einfache Sprache und ein wirkungsvolles Wortspiel einen komischen Effekt, hinter dem sich eine ernsthafte Botschaft versteckt. Die Dynamik des Dialogs wird hier mit Hilfe der Wiederholung des doppeldeutigen Verbs „weiterkommen“ betont. Die konkrete Bedeutung schwingt in der idiomatischen/übertragenen Bedeutung mit. Im Schwedischen wird der Ausdruck paraphrasiert und explizit übersetzt mit „ich fand keine Information/Angaben“. Durch die Wiederholung derselben Wortwahl in der Übersetzung („fann inga uppgifter“ und „den fann uppgifter“) bleibt die Dy-namik im Text erhalten, auch wenn die komische Anspielung aufgrund der Doppeldeutigkeit fehlt.

Beispiel 5 Bildreich und ausdrucksvoll ist auch folgende Replik der Ärztin, die wieder mit einem Phraseologismus geschmückt ist:

AT: Frl. Doktor: „Der Opelfonds für kranke Wissenschaftler, die Doktor-Stei-nemann-Stiftung. Geld liegt wie Heu herum, und es ist meine Pflicht als Ärz-tin, Ihrem Johann Wilhelmlein davon etwas zuzuschaufeln.“ S. 30 ZT: Doktorn: ”Oppel-fonden för sjuka vetenskapsmän, Doktor Steinemanns Stiftelse. Här ligger pengar på hög, det är min plikt som läkare att låta vår käre Johann Wilhelm få en del av det.” S. 40

Der Phraseologismus Geld wie Heu haben mit der Bedeutung „sehr reich sein“ erscheint hier in modifizierter Form: Geld wie Heu herumliegen. Der Vergleich im Originaltext erlaubt eine thematische Erweiterung des Bildes anhand des Verbes „zuzuschaufeln“, die Verteilung des Geldes wird sogar visualisiert. Das Geld lässt sich wie Heu zuschaufeln, der ganze Dialog wirkt lebendig und leicht humoristisch. Der zum Teil äquivalente Phraseologismus mit derselben Bedeutung existiert auch im Schwedischen - att ha pengar som gräs - in wortwörtlicher Übersetzung „Geld wie Gras haben.“ Das Bild enthält einen ähnlichen Vergleich im Zieltext wie im Ausgangstext, das Geld ist so zahlreich wie Heu bzw. auf Schwedisch wie Gras. Der Phraseologismus att

81

ha pengar som gräs beschreibt eher eine Person und nicht eine Stiftung oder Organisation. Dabei ist der Stil fast salopp.

In der schwedischen Bearbeitung wird der Phraseologismus att lägga pen-gar på hög verwendet, mit der Bedeutung „sehr viel Geld sammeln“, hier leicht modifiziert pengar ligger på hög - das Geld liegt gestapelt. Dieses Idiom erlaubt im Zieltext nicht mehr das Wortspiel aus dem Ausgangstext. Es kommt zu einer Paraphrasierung: Johann Wilhelm soll „einen Teil davon be-kommen“.

Beispiel 6 Dürrenmatt ist kurz und intensiv im Austausch von Repliken. Betont werden hier das Groteske und das Komische anhand des Wortspieles „Wir wären fer-tig“ bzw. der Antwort des Inspektors „Und mich macht man fertig.“

AT: Blocher: „Wir wären fertig“, Herr Inspektor.“ Inspektor (dumpf): „Und mich macht man fertig.“ (Stille. Der Inspektor wischt sich den Schweiß ab.) Inspektor: „Ihr könnt die Leiche hinausschaffen.“ S. 15 ZT: Blocher: (Till kriminalarna som packat ihop sina saker) ”Ja, då skulle ni vara färdiga då?” (Dann seid ihr fertig?) “ Komissarien: (Dystert) ”Jag är snart färdig jag också. “ (Ich bin selbst bald auch fertig). (Paus. Han torkar svetten ur pannan.) Ni kan ta ut liket.” S. 10f.

Hier folgt eine elegante Lösung in der schwedischen Bearbeitung für die Bühne, denn das Wortspiel des Ausgangtextes hat keine volle Äquivalenz im Zieltext. Die Aussage im Ausgangstext wird zu einer Frage im Zieltext, mit derselben Wortwahl. Der Polizist richtet seine Frage an Beamte, die die Lei-che aus dem Zimmer wegbringen. Dabei folgt die Replik des Inspektors wie ein Kommentar zu der ganzen Situation.

82

5. Schlussbemerkungen Die schwedische Bühnenbearbeitung von Per Sjöstrand steht dem Original sehr nahe und ist bestrebt so wenig wie möglich von Dürrenmatts Darstellung abzuweichen. Die Deutlichkeit hat Vorrang, Redewendungen werden para-phrasiert, um sicher zu sein, dass Dürrenmatts subtile Ironie adäquat vom Pub-likum rezipiert wird. Ein Teil der Phraseologismen hat sogar die vollständige Äquivalenz in der schwedischen Übersetzung gefunden. Die Bühnenanpas-sung ist gelungen, die Ausdrücke deutlich, konzentriert, der Stil Dürrenmatts bleibt erhalten und wird adäquat an das Publikum vermittelt.

Die Übersetzung von Bühnentexten ist in erster Linie eine Stilfrage, denn “...style is that which causes a play to sound as if it had originally been written in the target language“ (Wellwarth 1981: 142). Die Wirkung auf das Theater-publikum ist unmittelbar. Per Sjöstrand gelingt es Dürrenmatts Stil wiederzu-geben und die Ironie und das Groteske, die sich hinter dem kurzen und inten-siven Dialog der skurrilen Charaktere verstecken, auszudrücken.

Dürrenmatts genaue Anweisungen an die Schauspieler zu Gestik, Mimik und Handeln sind auch in der schwedischen Version erhalten, manchmal mit verdeutlichenden Ergänzungen, um dem Publikum das Verstehen der Hand-lung zu erleichtern. Dabei ersetzen Gesten die Repliken aus dem Ausgangs-text, um die Szenen zu verkürzen. Die einleitende Bild- und Lautcollage ist dagegen ein Beitrag von Per Sjöstrand, der gut mit der Film- und Fernseh-branche vertraut war.

Literatur Dürrenmatt, Friedrich. 1962. Die Physiker. Zürich: Arche. Dürrenmatt, Friedrich. 1980. Werkausgabe in dreißig Bänden. Herausgg. in Zusam-

menhang mit dem Autor. Band 24 – Theater. Essays, Gedichte und Reden. Zürich: Diogenes. Mitrache, Liliana. 1999. Intertextualität und Phraseologie in den drei Versionen der

Panne von Friedrich Dürrenmatt. Aspekte von Groteske und Ironie. Studia Ger-manistica Upsaliensia 51. Uppsala: Uppsala University.

Mitrache Liliana. 2006. Metaphern in literarischen Übersetzungen. Eine Analyse der Übersetzungen des schwedischen Romans ‚Hemsöborna’ von August Strindberg ins Deutsche. Uppsala. Studia Germanistica Upsaliensia.

Muschg, Walter. 1990. „Die Physiker“. In: Keel, Daniel (Hrsg.). Über Friedrich Dür-renmatt. Zürich: Diogenes. 171–176.

Pfister, Manfred. 1982. Das Drama. München: Fink. Weber, Markus. 2006. „Sprechtheater“. In: Snell-Hornby, Mary; Hönig, Hans &

Schmitt, Peter (Hrsg.). Handbuch Translation. Tübingen: Stauffenburg. 253–258. Wellwarth, George. 1981. Special considerations in drama translation. In: Rose,

Marilyn Gaddis (ed.). Translation spectrum: Essays in theory and practice. Albany: State of University of New York Press. 140–146.

83

Nachschlagewerke Duden. Deutsches Universalwörterbuch 2011. Mannheim. (DUW) Duden. Redewendungen und sprichwörtliche Redensarten. Wörterbuch der deutschen

Idiomatik. Bd. 11. 1992. Mannheim. Svenska Akademiens Ordbok. 1898 ff. Bd. 1 ff. (SAOB)

84

På spaning efter ”det polska” som flytt… Małgorzata Anna Packalén Parkman, Uppsala

Under senare år har det utkommit ett flertal böcker som inte sällan klassifice-ras som s.k. ”invandrarlitteratur”. Men vad döljer sig bakom denna term? Är det litteratur för invandrare? Eller litteratur skriven av invandrade författare? På grund av de politiska oroligheterna har under lång tid många polacker sökt sin tillflykt till Sverige. Mycket har också skrivits om emigrantöden och sö-kande efter identitet i det nya landet. Idag kan skrivande immigranter bosatta inom Europas gränser knappast längre kallas för ”exilförfattare”, likaså har emigrationslitteraturen, tills nyligen betraktad som en motvikt till den nation-ella belletristiken, på senare tid förenats – åtminstone till synes – med littera-turen i allmän mening. Innebär detta att den traditionella uppdelningen mellan dessa två mer eller mindre förlorat sitt existensberättigande? Frågan är mer komplex än man skulle kunna tro: många författare, som av olika skäl inte bor i ursprungslandet, men som i viss grad tidigare formats av dess kultur, tar fort-farande och i hög grad upp problem relaterade till livet i exil. Intressant är också att dessa motiv även gärna berörs av nästa generation, dvs. av deras barn, födda, uppväxta och assimilerade i det nya landet, samt också av s.k. ”migrerande” författare, som bara tillfälligt vistas i ett främmande land.

Mina reflektioner grundar sig på några verk som under de senaste decenni-erna publicerats i Sverige eller i Polen, skrivna av polska författare eller av författare med polskt ursprung, som skriver på polska och/eller på svenska. Gemensam nämnare för dessa publikationer är deras referenspunkter, såväl vad gäller förhållandet till Polen och/eller polacker, som till Sverige och/eller svenskar, samt de gemensamma motiven beträffande förmedlingen av den s.k. ”polskheten” eller ”det polska” (i bred bemärkelse), som dessa romaner tar upp och behandlar. En viktig aspekt utgör också språket som skriv- och kom-munikationsverktyg, och därmed problemet med översättningsbarhet eller i många fall oöversättbarhet av vissa sociokulturella aspekter, liksom mottagan-det av dessa verk och deras kategorisering i Sverige.

Man kan grovt dela in dessa författare i tre grupper: 1) författare från den politiska emigrationen sensu stricto (t.ex. Michał Moszkowicz, Zbigniew Kruszyński); 2) de s.k. ”nomaderna” (t.ex. Katarzyna Tubylewicz); 3) förfat-tare av andra generationens polacker bosatta i Sverige (t.ex. Zbigniew Kuklarz, Emmy Abrahamson).1

1 I följande artikel presenterar jag en förkortad och svenskspråkig version av den av mig tidigare skrivna texten: Packalén Parkman, Małgorzata Anna. 2018. „Poszukiwanie utraconej ‘polskości’? O literaturze emigracyjnej w Szwecji”. Tambor, Jolanta (ed.). Polonistyka na początku XXI wieku. Diagnozy, koncepcje, perspektywy. Katowice: Wydawnictwo Uniwersytetu Śląskiego. 66–83.

85

En företrädare för den första gruppen, Michał Moszkowicz (1941–2017), är en signifikativ representant för politiska flyktingar från det dåtida kommun-istiska Polen: född i en judisk familj lämnade han landet efter Marsrevolten 1968. Den tidigare i Polen påbörjade litterära verksamheten återupptog han i Sverige. Existentiella problem hos en individ som oåterkalleligen förlorade sina rötter samt dilemmat med att försöka förena två kulturer, från det nya och det gamla landet, kom att utgöra ledmotivet i alla hans romaner. Redan titeln på ett av de tidiga verken, Morbus peregrinorum (1977), alltså ”utlännings-sjuka”, symboliserar tydligast huvudpersonens kontroversiella andliga kamp, dvs. en ständig jakt efter sin identitet. Moszkowicz är författare till flera verk2 men majoriteten av dem är skrivna på polska: han kände sig aldrig bekväm i det svenska språket och beklagade detta ofta, som t.ex. i den självbiografiska romanen Rachunki sumienia [Samvetsräkenskaper]:

Jag, som alltid ville bli författare, förstod inte att språket i det land där man bor är nyckeln till alla kontakter. Jag stängde in mig i mitt polska författarskri-vande. [...] Jag var stum och jag förblev stum. Svenskan fick mig att skratta. Jag kände mig som i en cirkus. (Moszkowicz 2014: 45, 86)3

Emigrationsproblematiken är utan tvekan ständigt i fokus i Moszkowiczs verk, framför allt beträffande problem relaterade till svårigheter med att uti-från den egna socio-kulturella uppväxten anpassa sig till ett annat samhälles koder och normer. Och, som resultat av detta, problem med känslan av utan-förskap som åtföljer huvudpersonen i nästan alla Moszkowskis böcker. Alla dess portalfigurer återges dessutom genomgående i ”jag”-form, vilket fördju-par intrycket att nästan var och en av dem kan betraktas som författarens alter ego. Den polska och judiska kulturen influeras givetvis av den svenska, men – vilket ska betonas – det är inte det polsk-judiska perspektivet utan just ”polskheten” som är den viktigaste (för att inte säga den enda) referenspunk-ten för författaren. Denna märkliga kulturella ”sammansmältning” underlättar givetvis inte romanfigurernas andliga identitetsdilemma, vilket bäst åter-speglas i romanen Kadisz (sv. Kaddisch), då bokens huvudperson väntar sin sons födelse:

[…] jag [var] rädd för att jag inte skulle leva upp till rollen som förälder. […] Hur skulle jag som inte var helt säker på vem jag själv var kunna uppfostra en son? Jag föddes i Uralbergen, återvände till Polen som barn, var en jude och hade helst velat vara polack. Nu hade jag hamnat i detta främmande land. Vem skulle min son vara mitt i allt det här? (…) Vad skulle jag berätta om honom om mig själv? Jag hade ingen riktig identitet. (Moszkowicz 2007: 70–71)4

2 Bl.a. Morbus perigrinorum, 1977; Punkt zero, 1984; Nekrolog, 1989; Zamach, 1990; Psi pasz-port, 1994; Lokator, 1997; Anatema, 2002; Kadisz, 2003; Rachunki sumienia, 2014. 3 Alla översättningar från polska till svenska – om inget annat anges – är mina egna. 4 Övers. Stefan Ingvarsson.

86

De flesta av Michał Moszkowiczs verk är skrivna i Sverige, men, som kriti-kern Dana Platter påpekar i sina reflektioner kring Moszkowiczs författarskap: ”[…] hans hemland är polskheten” (Platter 2008). Även Janusz Korek betonar det faktum att författaren ”[…] ständigt gör upp med polskheten som ömsom retar honom ömsom gör ont, men som han alltid bryr sig om och som de facto är för honom den viktigaste hänvisningen.” (Korek 2013:242). Utan att be-gränsa Moszkowiczs böcker till endast en specifik invandrarbekännelse, är det värt att påpeka att alla dessa verk – utan undantag – på ett eller annat sätt (och utöver själva assimilationsproblematiken) de facto behandlar en av existens-dilemmats största aspekter, nämligen människans rotlöshet – ett i högsta grad allmängiltigt och globalt ämne som numera berör en stor del av världens be-folkning. Dessvärre har ännu bara två av Moszkowiczs romaner översatts till svenska.5 Publicerade av det polska förlaget ”Polonica” i Stockholm (som de flesta av författarens övriga verk) riktade de sig s.a.s. på förhand till en ganska begränsad mottagarkrets.

Liknande problem tar Zbigniew Kruszyński (född 1957) upp i sina romaner. Han kom till Sverige till följd av de politiska förändringarna i Polen 1980. Som utbildad filolog ser han världen genom både en emigrants och en lingvists filter. I motsats till Moszkowiczs alster fokuserar hans verk mer på själva in-vandringen än utvandringen. Så är det t.ex. i romanen Schwedenkräuter (1995), vars huvudperson, som ofrivilligt hamnar i ett främmande land, ställs inför alla de acklimatiseringsproblem som följer därefter. Den nyanlände drabbas av, som Kruszyński kallar det, ett slags przemieszczenie, alltså en ”förflyttning”, en ”omplacering” eller en viss ”dislokation” – inte bara i fysisk mening. Detta är en viktig vändpunkt i den givna personens liv: allt som tidi-gare var bekant ställs nu mot allt det nya och främmande. Till skillnad från Moszkowicz analyserar Kruszyński emigrationsproblematiken främst i ljuset av språkliga problem. Ett nytt språk utgör ju ett hinder och en begränsning, men samtidigt utgör det en möjlighet att tillgodogöra sig och kunna finna sig (om endast ytligt) i den nya verkligheten. Allt måste dock namnges på nytt, som vi läser i romanen:

Endast för dem som bor där de föddes, är allt säkert och identiskt med varandra; vatten är vatten, sten är sten, sand är sand. För de fördrivna förblir allt en gåta, ett mysterium […]. Även om vi skulle lära oss att behärska ert omöjliga språk [...] – kommer vi ändå att avslöjas av ett litet ord […]. (Kruszyński 1995: 14)

5 Punkt zero (1984), sv. Nollpunkten, (1995), Stockholm: „Polonica”; Kadisz (2003), sv. Kad-disch (2007), Stockholm: „Polonica”.

87

Kan man jämföra dessa två författare, även om de delar en liknande utvand-rarverklighet? Kruszyński undviker helst ordet ”emigrant” och just detta att han hellre använder sig av begreppet ”förflyttning” eller ”omplacering” ger hans verk en bredare, generell dimension. Ewa Nawój, som räknar in Kruszyńskis roman i den litterära emigrantgenren från 1980-talet, konstaterar:

Denna litteratur [...] fokuserar inte på frågor om avstånd från hemlandet eller olika sorts längtan efter det, utan gör en analys av vad som är här och nu, hur man växer in i en ny miljö och upplever konstigheter i kollisionen med en främmande kultur. [...] Det är inte viktigt var man kom ifrån (utvandring – alltså en känsla av exil), utan var man hamnat (invandring – alltså nykomling-ens allmäntillstånd). (Nawój 2010)

En annan viktig skillnad mellan författarna är det faktum att emigrationen för Kruszyński inte innebar en livstids exil – vilket fallet var för Moszkowicz. Kruszyński bor idag åter i Polen, där han fortsätter att skriva. Vilka spår har han då lämnat på den svenska bokmarknaden med romanen Schwedenkräuter samt med sina andra värdefulla verk, t.ex. romanen Szkice historyczne [Histo-riska skisser, 1996], som ju också direkt eller indirekt hänvisar till Sverige? Inte så många, kanske delvis p.g.a. den språkliga barriären och definitivt inte i samma utsträckning som i Polen, där den sistnämnda romanen blev nomine-rad till det prestigefyllda priset Nike Literary Award (den polska motsvarig-heten till Augustpriset). Kruszyński och Moszkowicz representerar alltså en grupp polska författare i exil vars verk inte gav något större eko i den svenska läsekretsen, även om de utan tvekan förtjänade detta: ett synligt bevis på hur svårt det är, för utländska författare, att ta plats och försöka existera i en främ-mande kulturell och språklig verklighet.

En av företrädarna för den andra författargruppen, av mig definierad som ”no-mader”, är Katarzyna Tubylewicz (född 1964), författare, översättare och pub-licist, sedan många år bosatt i Stockholm, men som delvis vistas och publice-rar sina verk i Polen. I hennes tidigare roman Własne miejsca (Egna platser, 2005) är begreppen ”emigration” och ”flykting” nyckelorden: Tubylewicz åtar sig där problemen med identitet för både den första och andra generations invandrare. Hennes senare roman, Rówieśniczki (Väninnor, 2014) handlar i sin tur om tre jämnåriga kvinnor vars relation och vänskap har sitt ursprung i Polen och som efter många år träffas i Stockholm, numera som vuxna och var och en med sina egna livserfarenheter.6 Handlingen utspelas därför främst i Sverige, men det är just Polen som hela tiden utgör beröringspunkter och re-ferensramar till både gamla och nya händelser och tvister. Genom dessa tre kvinnors liv exponeras verkligheten på olika sätt, särskilt om man tolkar den

6 Jag skriver om detta utförligare i: Packalén Parkman, M. A. 2014. „Nieustające poszukiwanie. O powieści Katarzyny Tubylewicz”.

88

utifrån olika slags filter: de sociala, historiska, religiösa och emotionella. Tu-bylewicz konfronterar också attityden i båda dessa länder beträffande viktiga problemkomplex. Hon tvekar t.ex. inte att beröra många omtvistade ämnen, till exempel samhällets inställning till olika sexuella orienteringar, preventiv-medel och abort. Hon tar också upp problematiken kring den kontroversiella polsk-judiska utvandringen från Polen till Sverige i slutet av 1960- och början av 1970-talen och den underliggande antisemitismen – såväl i Polen som i Sverige.

De komplexa frågorna i dessa romaner, som båda främst handlar om in-vecklade interpersonliga relationer, fokuserar särskilt på hur starkt människor formas av sina egna ursprungliga kulturmönster, oavsett i vilket land de senare vistas eller bor, samt hur lätt man låter sig påverkas – medvetet eller omedvetet – av andras sociokulturella förebilder. Tubylewicz är känslig för alla typer av hyckleri: såväl sociala som religiösa. Hon fångar upp och karikerar också olika nationella stereotyper, i Polen, men inte minst i Sverige, särskilt vad gäller inställningen till främmande nationaliteter och kulturer. Detta dubbla perspek-tiv betonas också ofta av författaren själv, som till exempel i följande intervju:

För mig har emigrationen först och främst öppnat många nya dörrar och fått mig att gå in i ett nytt språk. Wittgenstein skrev ju att ”Gränserna för mitt språk innebär gränserna för min värld”, alltså kan man säga att jag blev berikad med en ytterligare värld. (Kurdwanowska 2016)

En viktig skillnad i jämförelse mellan författarna Moszkowicz och/eller Kruszyński, utgör det faktum att Tubylewicz aldrig varit en politisk emigrant. Därför bör det först och främst betonas vad också Joanna Pasterka uppmärk-sammar i sitt arbete om kvinnlig utvandring: ”[…] temporäritet, förändrings-benägenhet och framför allt frivillighet beträffande denna förändring av plats och destinationsmålet, är först och främst av kognitiv-vetenskaplig natur, och bara i andra hand sker den med tanke på ekonomisk vinst.” (Midnight Mass 2015: 23). Författare – vagabonder eller nomader – som skriver utanför sitt eget land, utnyttjar till fullo de många möjligheterna att bedöma världen som denna extra dimension av multikulturell erfarenhet ger dem:

Vagabonds uppträdande i en given miljö innebär dess förändring. I deras ur-sprungliga beteende ligger sökandet efter sanningen om människan och om den moderna världen. Tack vare dem blottlägger man förfalskningar och ste-reotyper vars skamligt dolda sanning då kommer fram. (Pasterska 2015: 25)

Katarzyna Tubylewicz är medveten om att emigration (eller snarare immigrat-ion) har berikat hennes syn på världen. Men berikade hennes erfarenheter och reflektioner på något sätt den svenska läsarens världsbild beträffande polska frågor och polsk kultur? Båda böckerna skrevs i Sverige och Polen, men pub-licerades i Polen, vilket automatiskt leder Tubylewiczs verk till polska läsare i Polen eller utomlands. Även om det idag är svårt att se Tubylewicz som en

89

typisk ”exilförfattare”, skulle dessa verk i det svenska allmänna medvetandet förmodligen klassas, liksom Moszkowiczs eller Kruszyńskis verk, som ”in-vandralitteraturen”, dvs. om någon av dem skulle översättas till svenska.

Det är inte lätt att tvätta bort den stigmatiserande etiketten ”e-och/eller-im-migrant”. Det räcker inte ens, som man skulle kunna förvänta sig, att skriva och publicera i Sverige och på svenska. Detta ser man tydligt då man under-söker receptionen av litterära verk skrivna av den tredje författargruppen, som hör till andra generationens invandrare. Dessa författare är födda i Sverige, i polska eller polsk-svenska familjer. Ett exempel är Petrus Zbigniew Kukulski (född 1967). Han debuterade 2005 (under pseudonymen Zbigniew Kuklarz) med romanen Hjälp, jag heter Zbigniew, i vilken han ger en suggestiv bild av kollisionen mellan två kulturella identiteter: den polska och den svenska.

Huvudpersonen i boken är en ung man född i Sverige. Båda hans föräldrar är polacker, men deras son, liksom andra invandrarbarn, försöker dölja sitt polska ursprung. Han skäms över sina föräldrars bristfälliga svenska och andra avvikelser från de vedertagna sociala koderna i deras närmiljö. Handlingen kretsar kring huvudpersonens systers födelsedagskalas. Kalaset, i takt med en ständigt ökande konsumtion av alkohol, förvandlas snabbt till en riktig polsk fars – särskilt om man ser det utifrån ett svenskt perspektiv. Som den svenske recensenten Erik Löfvendahl mycket riktigt påpekade i Svenska Dagbladet, är den närmast groteska födelsedagsfesten ” […] den laboratoriemiljö författaren behöver för att under lupp och ibland mikroskop, varvat med återblickar, stu-dera det polska kynnet. Det är ett kollektiv av individer som han ömsom äls-kar, ömsom föraktar. Han vill både distansera sig från dem och tillhöra dem.” (Löfvendahl 2005)

I motsats till de mycket positiva svenska omnämnandena, var de flesta re-aktionerna av de i Sverige bosatta polska läsarna och kritikerna förödande. Kuklarzs bok emottogs som ett förtal av Polen och polacker – både de i Polen och de i Sverige. Och detta trots att boken, med dess ofta parodiska bilder, inte bara uppdagar problemet med identiteten för den andra generationens invand-rare, utan också – och framför allt – för deras föräldrar, vars värderingar och kulturella koder inte går ihop med de i Sverige födda och uppväxta barnens normsamlingar. Endast ett fåtal polska, i Sverige bosatta, kritiker uppskattade de litterära värdena i romanen, exempelvis Tadeusz Nowakowski:

Detta är en bok som man måste läsa, om än bara för att den är kontroversiell och tar upp det aktuella ämnet: sökandet efter sin egen identitet. För att läsa den måste man dock ha ett stort avstånd till sig själv, till vår polska mentalitet, man måste också förstå att unga generationer polacker ser på många frågor rörande polacker i Sverige på ett annat sätt. […] Denna litterära debut kunde inte ha varit mer kontroversiell och kraftfullare. Den krävde också mod, vilket är värt att belöna. (Nowakowski 2006).

90

Svenska recensenter, av naturliga skäl befriade från emotionell anknytning till de polska nationella symbolerna, emottog som sagt romanen positivt. I reflekt-ionerna över den läggs emellertid huvudtyngden på frågan om invandring och även på författarens ursprung. Man tillskrev boken den alltmer i Sverige syn-liga litterära invandringstrenden, som t.ex. Erik Löfvendahl gör, i den tidigare nämnda recensionen:

Minst en tiondel av Sveriges befolkning består av så kallade nya svenskar eller invandrare. Egentligen har det bara varit en tidsfråga innan detta förhållande åtminstone delvis skulle börja avspeglas i den svenska litteraturen. Nu är vi inte där ännu, men på senare år […] börjar vi så smått ana vilken drivbänk för litteraturen de invandrartäta förorterna egentligen är. (Löfvendahl 2005)

Ett liknande problem tas också upp av Emmy Abrahamson (född 1976), dotter till en polsk mor och den välkände Polenkännaren Kjell Albin Abrahamson,7 i sin debutroman Min pappa är snäll och min mamma är utlänning (2011). Huvudtemat i boken är, som i Zbigniew Kuklarzs roman, kulturkrockar. Emmy Abrahamson exponerar och parodierar de polska beteendena och va-norna utan att tveka och avslöjar de polska mindervärdeskomplexen gentemot svenskarna, samt svenskarnas stereotyper och fördomar gentemot polackerna. Denna bok, som mottogs utan entusiasm av den polsk-svenska läsekretsen, blev desto mer uppskattad bland svenska skribenter. En av dem skriver: ”Denna originella roman, där livets svårigheter inte förnekas men ses i en skrattspegel, är en välbehövlig motvikt till de dystopier och problemfyllda skildringar som länge dominerat utgivningen.” (Kåreland 2011) Det är en syn-lig bekräftelse på att immigrantproblematiken, återspeglad i den andra gene-rationens snedvridande spegel, tydligen har större genomslagskraft och infly-tande på den svenska läsekretsen än invandrarproblematiken sensu stricto.

Vad vittnar detta om? Och hur skall man bedöma litterära verk som skrivs av dagens e-och/eller i-migranter? Och är det överhuvudtaget möjligt att i tider av ständig global territoriell rörlighet nästan automatiskt använda begreppet ”invandrarlitteraturen” om deras verk? Problem med invandraridentitet är ju inte bara problem med självidentifiering i det nya samhället, utan också med den identitet som ålagts individen av det nya samhällets normativa krav.

Tyvärr hör det till regeln att man beträffande verk skrivna av invandrarför-fattare tillämpar ett specifik etniskt filter, oavsett vilket ämne de berör och vilket språk de skrivs på. Ett paradoxalt exempel på detta är författaren Astrid Trotzig: adopterad som barn från Korea av svenska föräldrar, uppvuxen och bosatt i Sverige, skriver Trotzig i essän ”Makten över prefixen” om hur hon och poeten Johannes Anyuru (vars far är från Uganda och mor från Sverige)

7 Kjell Albin Abrahamson (1945–2016), en svensk journalist och författare, under många år Sveriges Radios östeuropakorrespondent.

91

ständigt bjöds in till litterära arrangemang med ”det så kallade mångkulturella samhället som tema” (Trotzig 2005: 106). Detta har fått Trotzig att misstänka att de efterfrågades huvudsakligen i egenskap av representanter för en icke-svensk författaridentitet:

Det är den utländska bakgrunden som i mångas ögon ger våra böcker och för-fattarskap en extra dimension, som ger oss en status av ’exotisk krydda’ i den tämligen etniskt homogena kulturvärlden. (Trotzig 2005: 106)

Trotzig tolkar detta som ett symptom på ett större allmänt intresse för den litterära offentligheten för etnicitet (eller åtminstone för andra etniciteter) än den svenska: ”Som svensk författare med utländsk bakgrund får man […] de-finitivt vänja sig vid att detta utländska ursprung blir en faktor i bemötandet av den litteratur man skriver”. (Trotzig 2005: 107) Detta får henne att dra slut-satsen att etnicitet blivit just ett filter genom vilket en invandrad författare och hans/hennes verk betraktas:

Jag är ju ”bara” adopterad, inte ”invandrare”. Båda mina föräldrar är svenska, jag har ingen dubbel kulturell identitet […]. Jag har inget med den så kallade invandrarlitteraturen att göra. Jag har inget gemensamt med en grupp flyk-tingar men man kan se på mig att jag inte hör hemma här. (Trotzig 2005: 126)

Trots att Zbigniew Kuklarz och Emma Abrahamson utseendemässigt inte av-viker från sin omgivning och trots att de – dessutom som modersmålstalare – skrev sina böcker på svenska, betonade recensenterna utan undantag deras im-migrantursprung. Som följd av detta klassificeras deras verk som emigrant- (eller invandrar-) litteratur. Och detta trots (eller kanske just därför?) att båda författarna, var och en på sitt sätt, tar itu med – utöver själva karikerandet av vissa typiska polska nationella drag och egenheter – det generella mänskliga problemet, dvs. individens försök att kunna hitta sig själv mellan olika identi-teter.

Låt mig sammanfatta de tre författargrupperna. Mottagarna av verk vars författare representerar den polska politiska utvandringen är främst polska lä-sare bosatta i Sverige och även om några av dessa böcker översatts till svenska, är antalet potentiella svenska läsare så gott som obefintligt. Den gruppen – som ju tematiskt i viss mån gränsar till existentiella dilemman hos de politiska författarna – utgörs av andra generations skribenter, vars skri-vande (på svenska) gör upp med den äldre generationens ”polskhet” i vid me-ning. ”Det polska” kämpar alltså här för autonomi mot svenska sociokulturella stereotyper, som hos de unga skribenterna tränger undan föräldrarnas polska historiska och kulturella koder. Mottagarna av dessa verk är i första hand svenska läsare som i sin tur behandlar dem som ett lika intressant som exotiskt tillägg till den sedan länge befintliga bilden av Polen och polacker. I andra hand läses böckerna framför allt av de i Sverige bosatta polackerna. De reage-

92

rar ofta negativt på minsta tecken på kritik eller ironi som ev. förlöjligar ”Po-lenbilden” i svenskarnas ögon. Dessvärre lyckas inget av dessa verk – som ju av kritikerna närmast unisont stämplats som ”invandrarlitteraturen” – för-medla ”det polska” på så sätt att det skulle kunna påverka, omvärdera eller berika svenskarnas uppfattning om det polska samhället och den polska kul-turen i den grad man skulle kunna förvänta sig eller hoppas på.

Den grupp som jag kallar ”nomader” har dock en chans att undvika invand-rarstämpeln, dvs. de som skapar sina verk i förhållande till Polen och ”det polska”, fast utanför Polen och i ständig rörelse mellan olika länder, utan nå-gon s.k. ”migrationstillhörighet” – som just i Katarzyna Tubylewiczs fall. På gott och ont: dessa verk riktar sig a priori till polska läsare, huvudsakligen i Polen, där de också är publicerade och lästa. Om man alltså ser dem ur de vanliga läsarnas medvetande i Sverige, som ju är det land som dessa verk på ett eller annat sätt berör, beträffande ”det polska” bidrar dessa böcker inte till något nytt. Man kan just därför inte betrakta dem som ”litteratur i exil” ef-tersom det snarare rör sig om narrationer som tar i anspråk erfarenheter vad gäller att leva i ett annat land och möjligheter att se på detta ur ursprungslan-dets kulturella perspektiv. Och – tvärtom – att se Polen och ”det polska” från ett kulturellt avstånd, berikat av det nya landets ytterligare värdefulla perspek-tiv.

Hur länge kan man emellertid utnyttja denna ”invandringskälla”? Har denna litteratur, där den polska identiteten utgör en konstant referenspunkt, en verklig chans att nå världen, även om man bortser från den språkliga barriä-ren? Hur länge kan man diskutera invandraridentitetsproblematiken och/eller revidera nationella stereotyper genom dessa verks litterära hyperboler? Sär-skilt i tider då Europa översvämmas av en ny våg ”riktiga” flyktingar, vilkas potentiella författarproduktion förmodligen snart ger exempel på liknande äm-nen, där det nationella medvetandet berikas med dubbla eller flerdubbla per-spektiv. Och är det inte en paradox att emigrantlitteraturen (exempelvis de polska) riktar sig antingen till mottagaren som är bosatt utomlands och/eller till en potentiell läsare i Polen? Och även om den är t.ex. på svenska, vänder den sig till en läsare som redan i förväg är benägen att – p.g.a. verkets själv-klara nationella tillhörighet och författarens inhemska kulturidentitet – klassi-ficera den som just invandrarlitteratur? Risken finns ju att denne läsare med-vetet eller omedvetet kommer att betrakta sådana verk som ”underlägsna” de ”äkta” svenska litterära alstren eller översättningarna av en ”riktig” utländsk litteratur till svenska.

Emigrantlitteratur skyddas tydligen inte längre av den särskilda status som ”exillitteratur” tidigare innebar. Man måste därför se de verk som kommer att skapas i en tid präglad av den nya geografiska mobiliteten (inte sällan p.g.a. de politiska faktorerna), inte som invandrarlitteratur – detta begrepp är sedan länge inadekvat. Om den nödvändigtvis ska motställas den inhemska littera-turen, låt oss snarare se den som en litteratur ”mellan” eller ”interkulturell”

93

(dock ej ”mångkulturell”), alltså som en trans- eller gränsöverskridande hy-brid. Men man kan också – för att använda forskaren Elwira Grossmans be-nämning, som i högsta grad avspeglar denna frågas komplexitet – betrakta den som ”de transkulturella idiomens litteratur” (Grossman 2016: 60), eftersom den ju grundar sig på idiomatisk kunskap av båda de berörda områdena (det inhemska och det nyförvärvade) och på så sätt skapar en helt ny, tredje di-mension.

Vad gäller potentiellt kommande polska litterära verk i Sverige är det på tiden att dess upphovsmän försöker sluta spana efter ”det polska” som flytt. Det är dags för dem att befria sig från den ”polska koden” som inte längre har samma genomslagskraft som i forna dagar. Också de svenska mottagarna, som är vana att klassificera verk skrivna av icke svenskar enligt de gamla mönst-ren, måste sluta att ständig ge den etniska faktorn tolkningsföreträde. Må värdekriteriet i stället vara ett resultat av de givna författarnas sökande efter egna narrativa röster, så pass originella, att verken kan göra anspråk på att behandlas främst i universella termer, även om detta skulle ske i förhållande till olika socio-kulturella koder, där ”det polska” kan utgöra (men inte behö-ver) vara en av dem.

Referenser Abrahamson, Emmy. 2011. Min pappa är snäll och mina mamma är utlänning. Stock-

holm: Rabén & Sjögren. Grossman, Elwira. 2016. „Dwu(wielo)języczny teatr w zglobalizowanym kontekście

brytyjskim, czyli o różnych stylach dramatu migracyjno-transkulturowego”. teksty drugie 3: 60–80.

Korek, Janusz. 2013. „Tajemnice tożsamości – o prozie Michała Moszkowicza”. I: Ewa Teodorowicz-Hellman & Janina Gesche (ed.). Między językami, kulturami, literaturami. Polska literatura emigracyjna w Berlinie i Sztokholmie po roku 1981. Stockholm Slavic Papers 22. Stockholm. 237–244.

Kruszyński Zbigniew. 1995. Schwedenkräuter. Kraków: Oficyna Literacka. Kuklarz, Zbigniew. 2005. Hjälp, jag heter Zbigniew. Stockholm: Albert Bonniers För-

lag. Kåreland, Lena. 2011. ”’Min pappa är snäll och min mamma är utlänning.’ Välberättat

och med framtidstro”. Svenska Dagbladet, 2011-04-26. Kurdwanowska, Dagny. 2016. „Emigracja dała mi siłę i niezależność myślenia

[wywiad z Katarzyną Tubylewicz]. http://sukcespisanyszminka.pl/emigracja-dala-mi-sile-niezaleznosc-myslenia/ (2020-03-19)

Löfvendahl, Erik. 2005. „Debutant med utanförskapets dubbla blick”. Svenska Dag-bladet, 2005-08-12.

Moszkowicz Michał. 1977. Morbus peregrinorum. Sztokholm-Londyn: Print book. Moszkowicz Michał. 2003. Kadisz. Stockholm: Författares Bokmaskin. Moszkowicz Michał. 2007. Kaddisch (övers. Ingvarsson, Stefan). Stockholm: Po-

lonica Förlag. Moszkowicz Michał. 2014. Rachunki sumienia. Stockholm: Wydawnictwo Polonica. Nawój, Ewa. 2010. „Zbigniew Kruszyński – Życie i Twórczość”. Culture.pl

2016/10/28, http://culture.pl/pl/tworca/zbigniew-kruszynski (2020-03-19)

94

Packalén Parkman, Małgorzata Anna. 2014. „Nieustające poszukiwanie. O powieści Katarzyny Tubylewicz”. Suecia-Polonia 3: 18–20.

Packalén Parkman, Małgorzata Anna. 2018. „Poszukiwanie utraconej ‘polskości’? O literaturze emigracyjnej w Szwecji”. Tambor, Jolanta (ed.). Polonistyka na początku XXI wieku. Diagnozy, koncepcje, perspektywy. Katowice: Wydawnictwo Uniwersytetu Śląskiego. 66-83.

Pasterska, Joanna. 2015. Emigrantki, nomadki, wagabundki. Kobiece narracje (e)mi-gracyjne. Rzeszów: Wydawnictwo Uniwersytetu Rzeszowskiego.

Platter, Dana. 2008. „Michał Moszkowicz – imigrant doskonały”. Sztokholm: Po-loniaInfo (2020-03-04)

Trotzig, Astrid. 2005. ”Makten över prefixen”. Matthis, Moa (ed.). Orientalism på svenska. Stockholm: Ordfront förlag. 104–127.

Tubylewicz, Katarzyna. 2005. Własne miejsca. Warszawa: Jacek Santorski & Co. Tubylewicz, Katarzyna. 2014. Rówieśniczki. Warszawa: Wydawnictwo W.A.B.

95

Vabatahtlik sundgrammatisatsioon: nuks-i edulugu1 Renate Pajusalu, Tartu & Karl Pajusalu, Tartu

1. Sissejuhatus Uue keelendi juurdumiseks kirjakeeles ei piisa üksnes keeleuuendajate ettepanekust ega ka kooligrammatikate soovitusest. Kui eesti keeleuuenduse laineharjal pakkus Oskar Loorits 1920ndate aastate alguses välja tingiva kõneviisi mineviku nuks-vormi ja kaudse kõneviisi mineviku nuvat-vormi (Loorits 1922, 1923), ei osanud ta nähtavasti ette näha nende vormide erinevat edukust eesti kirjakeelde juurdumisel. nuvat-vormide kasutus on järgneva sajandi jooksul jäänud marginaalseks, nuks-vormid muutunud aga üha loomulikumaks osaks eesti keele grammatikast. Nende kahe keelendi sedavõrd erineval edukusel peavad olema kindlad põhjused. Need ei saa olla seotud eeskätt keeleväliste teguritega, sest mõlema vormi läbiminekuks on olnud ühiskondlik valmisolek ja muu sotsiolingvistiline kontekst suuresti sama.

Keelendi teadlikku juurutamist on nimetatud sundgrammatisatsiooniks, sellel võib olla eri vormide puhul erinevaid soodustavaid ja ka takistavaid tegureid (vt Metslang 2011, 2016). Lisaks sobivusele keelesüsteemi on oluliseks teguriks võimalus uut keelendit rakendada kindlate suhtlustaotluste väljendamiseks. Üheks nuks-i kasutuse soodustajaks on võinud saada selge stiililine eripära, mis on uue keelendi levikuks tähtis (vt V. Raag 1998: 40; R. Raag 2008: 253; Uuspõld 1983). olnuvat-vormi omaksvõtu pärsijaks on aga olnud ilmselt üksiku mineviku kesksõna varasem sarnane kasutus öeldisena (vrd ta olnuvat kodus ja ta olnud kodus) ning ka asjaolu, et vat-tunnusega evidentsiaalne verbikategooria on üldse eesti kirjakeeles uuem ja semantiliselt hägusam kui näiteks tingiv kõneviis. Siiski peab nuks-i edule olema kaasa aidanud veel lisaks keelesiseseid taganttõukajaid, mida püüame selles artiklis esile tuua.

Järgnev tingiva kõneviisi mineviku vormide leviku ja kasutusviiside analüüs põhineb Tartu Ülikooli eesti kirjakeele korpusel, mille ilu- ja ajakirjanduse allkorpuste abil on jälgitud nuks-vormide levikut eesti kirjakeeles alates 1930. aastatest, ning tänapäeva eesti kirjakeele koondkorpusel EtTenTen (2013). Oma analüüsis käsitleme nuks-vorme,

1 Täname Helle Metslangi mitmekülgse abi eest artikli ja selle aluseks oleva uurimistöö valmimise erinevatel etappidel.

96

arvestades tingiva kõneviisi erinevate süntaktiliste ja semantiliste funktsioonidega eesti keeles.

2. Konditsionaali funktsioonid eesti keeles Konditsionaali tähendused jagunevad kahte suurde rühma, mida Kauppineni (1998) ja Metslangi (1999) järgi võib nimetada kaheks erinevaks tõlgenduseks. Raamitõlgendust kasutatakse siis, kui lausungiga väljendatav paigutub tinglikusse situatsiooni (Metslang 1999: 49), lausungi tähenduse seisukohalt kuulub kirjeldatav sündmus sel juhul irreaalsesse maailma. Kõneleja ei võta konditsionaalis esitatud sisu kui kindlalt toimuvat või toimunut (vt ka Peegel 1957: 68). Intentsioonitõlgenduse puhul kannab konditsionaal endas eelkõige pragmaatilist informatsiooni kõneakti tüübi kohta (soov, kavatsus vms) ja on tihti viisakuskoodi teenistuses (nn viisakuskonditsionaal, vt Peegel 1957: 56–57). Konditsionaal esineb teatud tüüpi lausetes, nagu ettepanekulause, tingimuslause, soovlause jms (Metslang 1999: 54–55).

Varasem analüüs Tartu ülikooli suulise kõne korpuse argivestluste põhjal näitas, et konditsionaali kasutatakse tüüpiliselt järgmistes funktsioonides (vt täpsemalt R. Pajusalu ja K. Pajusalu 2004; R. Pajusalu 2015):

1. Modaalverbide konditsionaalivormid preesensis esinevad

enamasti ilma isikutunnuse ja pronoomenita, kuid sisaldavad oletuslikult kõnelejat ühe (potentsiaalse) tegijana (nt peaks helistama tädi Juulile2; kalapulki võiks teha; tahaks tegelikult mingit raviteed aga noh.);

2. Perfektivormis kahetsused (se oleks ikka stiilne maja olnd) või narratiivides sündmuste kirjeldused, mis peaaegu oleksid juhtunud, kuid ei juhtunud siiski (ma=oleks=muidu (.) hooga nagu vastu aknalauda või kuskile maandunud);

3. et-kõrvallaused eesmärgi väljendajana või mõtlemisverbide laiendajana (et papi nagu hakkaks mõtlema tal=on potentsiaalne ostja olemas).

Ajakirjanduskeele konditsionaalivormide sagedaste funktsioonidena on nimetatud tõenäosuse väljendamist, soovitusi ja kritiseerimist (Sarapuu 2003).

Selles artiklis vaatleme ainult konditsionaali lühikesi perfektivorme, mistõttu eelnevatest funktsioonidest on olulised eelkõige kahetsused ja toimumata sündmused (mis siiski oleks võinud toimuda). Need tähendused võivad realiseeruda nii pea- kui ka kõrvallausetes (mis on eelkõige otstarbe-

2 Siinsed näited on pärit Tartu ülikooli suulise kõne korpusest ja on juba esitatud varasemas uurimuses (Pajusalu ja Pajusalu 2004).

97

ja tingimuslaused, vt Erelt 2017: 723–729). Lisaks võivad perfektivormid esineda ka relatiivlausetes (Pajusalu ja Pajusalu 2010) ja sarnastavas kõrvutuslauses (nagu-, otsekui- jms laused; Erelt 2017: 715). Vähemalt mõnedele tüüpilistele konditsionaalivormide esinemiskontekstidele on omane pöördsõnajärg, näiteks järgneb verb sidesõnadele nagu, justkui, otsekui jms ning subjekt esineb alles lause lõpus (Lindström 2017: 553).

Varem on nuks-vorme eesti kirjakeele eri perioodidel vaadelnud Mirja Jõgi (2008). Tema materjaliks olid eesti keele 12 sagedasema verbi konditsionaalivormid 1930., 1970. ja 1990. aastatel. Jõgi andmestik võimaldas seega võrrelda analüütilisi (olema-abiverbiga) ning sünteetilisi (nuks-vormid) pöördelõpuga ja -lõputa vorme eri aastakümnetel. Tema tulemused näitasid, et 1970ndatel hakkas nuks-vorm levima ja 1990ndatel kasvas nuks-vormi kasutus veelgi. Siinse uurimuse jaoks oleme vaadanud 1930., 1950., 1960., 1970., 1980. ja 1990. aastate nuks-vorme TÜ kirjakeele korpuse põhjal ja lisanud neile hilisema, 2013. aastal valminud EtTenTen korpuse materjali. Vaatleme kõikide verbide (mitte ainult sagedamate) nuks-vorme, samuti neid sisaldavate lausete süntaktilisi ja funktsionaalseid omadusi.

3. nuks-i vormistik ja lausetüübid Analüüsime kõigepealt nuks-vormide esinemist kirjakeele korpustes morfoloogiliste ja süntaktiliste tunnuste kaupa. Eraldi toome välja pöördelõpuga ja pöördelõputa vormide esinemise. Süntaktiliste lausetüüpide osas oleme eraldi vaadanud, kas nuks-vorm esineb pealauses (siia on arvatud ka lihtlaused ja rindlause osalaused, st mittealistatud (osa)laused) või kõrvallauses (alistatud osalauses) ning milline on nuks-vormi asend grammatilise subjekti suhtes (kui see esineb). Tabelis 1 esitame kümnendite kaupa koondandmed nuks-vormide morfoloogiliste ja süntaktiliste põhitüüpide esinemuse kohta.

1930. aastate ilu- ja ajakirjanduskeele allkorpustes oli nuks-vorme kokku 26, enamasti olid need kolmanda isiku vormid nagu (1). Ainult kahes lauses sai nuks-vormis kasutada ka pöördelõppu, ja see esines seal ka mõlemal korral (2). Nuks-vormid esinesid enamasti kõrvallausetes, kuid 8 korral ka pealauses. Kõrvallausete hulgas oli sagedasim et-lause (2), kuid kolmel korral esines ka nagu-lause.

98

Tabel 1. nuks-vormide esinemus kümnendite tõlkes

(1) Näis, et kividki ei läikinud enam endiselt, nagu jahutanuks tüdruku ükskõiksus nende sädelust.

(2) Kuidas sa võid mõtelda, et saanuksin hakkama häbematusega jätta tulemata! 1950. ja 1960. aastate ilu- ja ajakirjanduskeele allkorpustes oli nuks-vorme vähem kui 1930. aastate materjalis. Ka nende väheste hulgas on enamus kõrvallausetes, neid on aga nii vähe, et mingeid süntaktilisi tendentse välja

3 Esimene nuks-vorm leidus korpuses 1910. aastate ilukirjandusest (kujul mina tahtnuksin…). Kontrollimisel originaalteosega selgus siiski, et lause on korpusesse valesti sisestatud ja originaalteoses on verb selles lauses hoopis katsusin. Seega esinevad esimesed nuks-vormid 1930. aastate korpuses. Tabelis on esitatud 1930-1980 nuks-vormide üldarv, alates 1990 analüüsitud vormide arv. 4 Kuna nuks-vormide sagedus on kõigil perioodidel väga harv ja samas suurte korpuste puhul on nuks-vormide koguarv vaid umbkaudne, ei ole protsent korpuse sõnedest eriti usaldusväärne näitaja. Eriti raskesti võrreldavad on 2013. aasta korpuse andmed teiste perioodide andmetega. Oleme selle siiski esitanud, sest reservatsioonidega aitab see näha vormi kasutussageduse üldist dünaamikat.

1890, 1900 ja 19103

1930 1950 1960 1970 1980 1990 EnTen-Ten (2013)

nuks-vorme kokku

0 26 8 9 62 107 85 190

nuks-vorme korpuse sõnedest4

0 0,007% 0,003% 0,003% 0,015% 0,025% 0,03% 0,007%

VORM võimaliku pöördelõpuga vormid

2 1 0 19 24 14 34

nendest pöördelõpuga

2 1 0 13 (68% )

11 (44%)

7 (50%)

8 (24%)

LAUSETÜÜP pealause 8

(31%) 2 4 27

(40%) 66

(62%) 53

(62%) 99

(52%) et-lause 7

(27%) 1 0 8

(13%) 5

(5%) 2

(2%) 20

(11%) nagu-lause 3 1 1 9

(15%) 17

(16%) 5

(6%) 5

(3%) relatiivlause 4 1 1 5

(8%) 6

(6%) 9

(10%) 32

(17%) muu kõrvallause

4 3 3 13 (21%)

13 (12%)

16 (19%)

34 (18%)

SÕNAJÄRG SV-järg 14

(54%) 0 3 26

(42%) 41

(38%) 33

(39%) 85

(45%) VS-järg 8

(31%) 5 6 27

(44%) 50

(47%) 41

(48%) 78

(41%) subjektita geneeriline v.

4 3 0 9 (14%)

16 (15%)

11 (13%)

27 (14%)

99

tuua ei saa. Vaid üks kord esines nuks-vorm, mis võimaldas pöördelõppu, ja selles lauses pöördelõpp ka oli (3). (3) Põletatud savimaterjalist oli esitatud vaid mõni vaas ja üks serviis, mis paneb

mõtisklema mitte niivõrra selle üle, mida nägime näitusel savitööde alalt, kui selle üle, mida võinuksime seal näha, kui isetegevusala eest vastutavad asutised ja nende asutiste juhid pisutki rohkem hoolt osutaksid.

Nuks-vormide arvukus tõuseb kirjakeeles 1970. aastatel. Morfoloogiliselt esineb nüüd nii pöördemarkeeringuta (4) kui ka -markeeringuga vorme (5). Sarnaselt varasemate allkorpustega esineb nuks-vorme palju kõrvallausetes, eelkõige et- (6) ja nagu-lausetes (4). (4) Need mõistmise ja arusaamise esimesed virved valmistasid mulle suurt, ehedat

rõõmu – nagu toitunuks ma seni rõõmu konservidest. (5) Võinuksin muidugi ka kantseleis töötada, kus oleks mõtlemiseks aega jäänud,

nii töö ajal kui ka pärast tööd. (6) Ei ole küll kuulnud, et mõni mu vanavanavanematest olnuks „Libahundi“

Tiina, keda huntide sekka aeti. 1980. aastate ilu- ja ajakirjanduskeeles on nuks-vormide osakaal jätkuvalt tõusnud. Pöördemarkeeringuga nuks-vorme esineb suhteliselt sama palju kui 1970. aastate materjalis – umbes ¾ kõigist võimalikest juhtudest. Samas on aga suurenenud nende lausete hulk, kus modaalverbi nuks-vormi isikut pole võimalik määrata. Neid vorme võiks nimetada geneerilisteks, sest pronoomeni või pöördelõpu lisamisel kaoks lauselt üldistav tähendus (7). Nendega funktsionaalselt sarnased on laused, kus grammatilise subjekti rolli täidab da-infinitiiv, mistõttu verbivorm on küll ühemõtteliselt ainsuse kolmandas isikus, kuid mis tahes isikus tegija võiks olla lisatud määrusena. Lauses (8) on see implitsiitne tegija pigem mina (mulle paistnuks), kuid võib olla tõlgendatud ka geneerilisena (paistnuks ükskõik kellele). Nuks-vormiga kõrvallausete puhul paistab silma verbialguliste nagu-konstruktsioonide tõusnud sagedus (9) ja et-kõrvallausete suhteline vähenemine. (7) Nagu võinuks arvata arstide kohta, kes hästi tunnevad anatoomiat, et nad ei

suuda oma partneri keha käsitada samasuguse müsteeriumina, kui seda teeb romantiline ignorant.

(8) Võib-olla oleksin pidanud püsti hüppama ja nõudma, et joodik bussist välja

tõstetaks, kuid olin nii kaua vaikinud, et nüüd veel skandaali teha paistnuks lihtsalt nõme.

100

(9) Korraks oli terav õhtuvalgus küll aknamüürile ja lähematele naridele paistnud, nagu küdenuks akna taga ahjusuu.

1990ndate allkorpuse ajakirjanduse ja ilukirjanduse osad on mahuliselt palju suuremad kui varasemate aastakümnete omad. Päringule nuks vastas 488 lauset; võtsime neist vaatluse alla 100 lauset. Kuna korpus on suurem, on selle perioodi puhul nuks-vormide osakaal korpuses määratletav ainult umbkaudu, kuid tundub siiski püsivat 1980. aastatega vähemalt samal tasemel. Vaadeldud lausetes ilmnes -nuks ka teistes grammatilistes vormides (nt nimisõna saava käände vormis surnuks), seetõttu jäi analüüsitavaks 85 konditsionaali nuks-vormi, neist 14 oli selliseid, millel oleks võinud olla pöördelõpp. Nendest omakorda pooltel oligi pöördelõpp. Varasemate kümnendite andmestikus tavalised et- ja nagu-laused ei ole enam suhteliselt nii sagedased, sest enamasti esineb nuks-vorm põimlause pealauses või lihtlauses (10). Üldpildilt on 1990. aastad sarnased eelmisele kümnendile. (10) Otsekui pidanuks keegi - Hardo näiteks - teda selliste meeste eest enesest

mõistetavalt kaitsma. 2013. aastate materjal pärineb EtTenTeni korpusest, mis põhineb veebis leiduvatel tekstidel, mistõttu selle andmestik ei ole sisuliselt päriselt võrreldav varasemate kümnendite omaga. Ka EtTenTeni korpuse otsinguvõimalused on erinevad. Nuks-vormid on leitavad seal verbi konditsionaali minevikuvormi päringu abil. Materjal näitab, et nuks-vormide osakaal on sõnede arvu kohta väiksem kui 1980. ja 1990. aastatel; see võib tuleneda ilukirjandustekstide vähesusest korpuses ega pruugi tähendada, et nuks-vorme ka tegelikult vähemaks on jäänud. Analüüsiks pärisime korpusest 200 lauset, neis leidus 190 nuks-vormi. Pöördelõppe võimaldavatest vormidest (kokku 34) olid vaid 8 (24%) pöördelõpuga markeeritud, mis on vaadeldud materjalis kõige väiksem pöördelõppudega vormide osakaal. Võrreldes 1990. aastatega on taas tõusnud et-lausete osakaal. Suurenenud on nuks-vormide esinemine relatiivlausetes (11). (11) Kõik need nelja riigi keskpankade juhid on erineva taustaga – siiski enamasti

ühiskonna koorekihi lähedal olevad inimesed, keda oodanuks edukas karjäär mõne erapanga juhina.

Kuna nuks-vormile on iseloomulik esinemine pöördjärjega lausetes, kus verb (nuks-vorm) esineb enne oma grammatilist subjekti, vaatasime ka sõnajärje muutusi materjalis. 1930ndate andmestikus on VS-järjega 31% lausetest, alates 1970. aastatest aga 41—48%. Samas on kogu materjalis (v.a 1950. ja 1960. aastad) nuks-vormidest stabiilselt 14—15% eksplitsiitse subjektita. Muutused pole seega suured, kuid näitavad siiski, et pärast 1970. aastate „uuestisündi“ on nuks-vormidele omasem esineda osalause algul (mõtleme

101

siin nii pealauset, põimlause kõrvallauset kui ka rindlause osalauset), mis tavaliselt on hoopis subjekti teema-positsioon. Ehk teisiti öeldes: nuks-vorm esineb vaid umbes 40% juhtudest neutraalse sõnajärjega normaallauses, mille puhul lause algab definiitse subjektiga ja järgneb sellega ühilduv verb. Et selle materjali alusel midagi veel üldistavamalt öelda, oleks siiski võrdluseks vaja kogu korpuse sõnajärje analüüsi.

Siinses uurimuses ei ole nuks-vorme võrreldud oleks+-nud konstruktsiooniga (nagu on teinud Jõgi 2008). Ometi on ilmne, et kui lauses on mitu konditsionaali perfektivormi, siis pigem esineb alguses pikk (oleks+ -nud) ja lause lõpu poole lühike (nuks) vorm (12 ja 13, vt ka 16), kuid kategoorilise reegliga kindlasti tegu ei ole. (12) Aga nende puhul poleks Reks nohhigi öelnud ja Leevegi tundnuks nad kaugelt

ära. (1970ndad) (13) Oleksin pidanud kohe ära sõitma – keskpäevased bussid on tühjemad ning

saanuksin kõrge seljatoega istmel mõnusalt tukkuda. (1980ndad)

4. nuks-i tähendused Konditsionaal on tänapäeva eesti keeles sage eelkõige modaalverbide vormina, olles tihti kasutusel viisakusvormelites, nagu kas te saaks/võiks; ma tahaks jms (R. Pajusalu ja K. Pajusalu 2004, Pajusalu jt 2017). See kehtib aga eelkõige olevikuvormide kohta. Minevikus paistab suulises kõnes olevat tavaline pikkade (olema-abiverbe sisaldavate) konditsionaalivormide kasutamine etteheite või kahetsuse väljendamiseks. Vaatame kõigepealt, millistest verbidest seda on moodustatud. Tabelis 2 ongi nuks-vormid esitatud verbide kaupa.

Kõige sagedamad olid meie materjalis verbi olema nuks-vormid, järgnesid võima vormid. Kui vaadata neid verbe läbi aastakümnete, siis olema on suhteliselt sagedam siis, kui nuks-vorme on muidu väga vähe (vt 1950. ja 1960. aastad). Võima sagedus on mõnevõrra kõikunud, olles madalaim 1990. aastate korpuses. Sisuverbide (st ei modaalverbid ega olema) osakaal on alates 1970.–1980. aastatest olnud umbes 40%, 1990. aastate ja 2013. aasta korpuses aga mõnevõrra madalam (26%).

Andmestik näitab tõsiasja, et olema ja modaalverbid on kõikidel ajaperioodidel moodustanud põhiosa nuks-vormidest. Kogu materjalis, aga eriti 2013. aasta korpuses on väga palju selliseid lauseid, kus pöördeline verbivorm on olnuks (14), võinuks (15), pidanuks (10) või tulnuks (16) ning lause on kas ilma nominaalsubjektita või on subjektiks mõni nominalisatsioon või muu abstraktsõna, kuid mitte isikut väljendav nimisõnafraas. Funktsioonilt on need laused enamasti etteheited, kahetsused või muud „tagantjärele tarkused“, mille puhul autor väljendab negatiivset suhtumist

102

minevikus toimunusse ja esitab nuks-vormi abil seda, kuidas asi oleks pidanud olema. Ajakirjanduskeele konditsionaalivormide puhul on seda funktsiooni varem nimetatud ka kritiseerimiseks (Sarapuu 2003: 144–146). (14) Igatahes leian, et veteranpoliitikul olnuks kohane esineda plakatil nõnda,

nagu teda praegu healt pressifotolt tunneme. (15) Pronkssõduri võinuks ammu maha võtta, aga selleks on vaja tahet, mitte

parlamendis kahtlase väärtusega eelnõude menetlemist. (16) Lihtsustatult oleks täpsem vast, et kui tavaliselt jälgid süžeed ja mõtet, mida

peale selle tunnetad, siis nüüd tulnuks see järjekord pea peale keerata.

Tabel 2. nuks-vormid verbiti 1890,

1900,

1910

1930 1950 1960 1970 1980 1990 EtTenTen

(2013)

nuks-vorme

kokku

0 26 8 9 62 107 85 190

olema 6

(23%)

6

(75%)

5

(56%)

21

(34%)

24

(22%)

27

(32%)

52

(27%)

pidama 1 - 1 2

(3%)

10

(9%)

13

(15%)

13

(7%)

võima 5

(19%)

2 2 8

(13%)

19

(18%)

10

(12%)

46

(24%)

tulema

(modaalverbina)

- - - 1 2

(2%)

6

(7%)

17

(9%)

muud

modaalverbid

3

(12%)

- - 4

(6%)

10

(9%)

7

(8%)

12

(6%)

sisuverbid 11

(42%)

- 1 26

(42%)

42

(39%)

22

(26%)

50

(26%)

Teine suhteliselt sage kontekst, milles nuks-vorme kasutatakse, on minevikus vastu võetud otsuste motivatsiooni esitamine (mis oleks juhtunud, kui oleks teisiti talitatud, 17). (17) Teha nägu, nagu poleks midagi juhtunud ja nagu võiks elu vanaviisi edasi

minna, tähendanuks ilmutada poliitilist küündimatust.

103

Need on siiski ainult mõned tüüpnäited nuks-vormiga lausetest. Andmestikus leidub ka selliseid sisuverbide nuks-vorme, millel on isikut tähistav subjekt ja mis seega on igati „tüüpilise“ lause moodi. (18) Mitte et ta armastanuks toda lärmakat kombinaati, kus ta pea iga päev

kohutava pingepeavalu sai – ta kuulus oma kaaskannatajatest klassiõdedega kokku.

5. Kokkuvõtteks Nuks-vormide kasutuse korpusanalüüs näitab, et need vormid hakkasid levima eesti kirjakeeles peagi pärast nende väljapakkumist Oskar Looritsa poolt 1920. aastate alguses. Levik on läbi aastakümnete olnud üsna järjekindel, päriselt eesti kirjakeele grammatilise süsteemi osaks saavad need vormid aga 1970. aastatel. Lisaks sotsiolingvistilistele teguritele, nagu 1960ndate ühiskondlik sula ja sellega kaasnenud eesti keelesüsteemi uuenemine, mille käigus nuks-vormid said lausa keelemoeks (vt Põhjala 2019), on tähtsad olnud ikkagi keelesisesed faktorid – nuks-vormid omandasid kindlad süntaktilised ja semantilised funktsioonid eesti kirjakeeles.

Vormimoodustuse poolest on nuks-vormid liikunud pigem ilma pöördemarkeeringuta variandi kasutamise üldistumise suunas. Süntaktiline esinemus on eri perioodidel mõnevõrra kõikunud, näiteks on nuks-vormid esinenud 1970. aastatel eriti palju et- ja nagu-kõrvallausetes, 2013. aasta korpuses aga relatiivlausetes. Praeguses kirjakeeles näib nuks-vorm eelistavat pöördjärjega osalauset ning infinitiivset või abstraktnoomeniga väljendatud grammatilist subjekti.

Tänapäeva eesti kirjakeeles ei puudu ometi päriselt nuks-vormiga minevikusündmusi neutraalselt kirjeldavad, inimsubjektiga normaallaused. Siiski on -nuks kasutusel peamiselt vormides olnuks, võinuks ja tulnuks ning seda sageli kahetsevas või etteheitvas funktsioonis, n-ö tagantjärele tarkusena. Seega peale vormiliste eeliste, nagu lühidus ja kompaktsus, on nuks-vormidel kujunemas ka kindlad semantilised funktsioonid ning võime täiendada eesti tuntud kõnekäändu ja öelda, et oleks on paha poiss, olnuks veel halvem.

Kirjandus Erelt, Mati. 2017. Liitlause. Erelt, Mati & Metslang, Helle (toim.). Eesti keele süntaks.

Eesti keele varamu, 3. Tartu: Tartu Ülikooli Kirjastus. 647–755. Jõgi, Mirja 2008. Konditsionaali minevikuvormide kasutus 1930.–1990. aastatel eesti

kirjakeeles. Bakalaureusetöö, ms. Tartu Ülikooli eesti keele osakond. Kauppinen, Anneli. 1998. Puhekuviot: tilanteen ja rakenteen liitto. Helsinki:

Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.

104

Lindström, Liina. 2017. Lause infostruktuur ja sõnajärg. Erelt, Mati & Metslang, Helle (toim.). Eesti keele süntaks. Eesti keele varamu, 3. Tartu: Tartu Ülikooli Kirjastus. 537–565.

Loorits, Oskar. 1922. Tingiva ja kaudse kõneviisi minevik. Eesti Keel. 5–6: 170–173. Loorits, Oskar. 1923. Eesti keele grammatika. Tartu: Odamees. Metslang, Helle. 1999. Is the Estonian and Finnish conditional actually a conditional?

In: Erelt, Mati (toim.). Estonian: Typological Studies III. Publications of the Department of Estonian of the University of Tartu 11. Tartu. 97–127.

Metslang, Helle. 2011. Some Grammatical Innovations in the Development of Estonian and Finnish: forced grammaticalization. Linguistica Uralica XLVII(4): 241–256.

Metslang, Helle. 2016. Can a language be forced? The case of Estonian. In: Cuyckens, Hubert; Ghesquière, Lobke & Van Olmen, Daniël (eds.). Aspects of Grammaticalization, (Inter)Subjectification and Directionality. Trends in Linguistics. Studies and Monographs 305. Berlin: De Gruyter. 281−309.

Pajusalu, Renate. 2015. Referential properties of concealed subjects in Estonian. In: Helasvuo, Marja-Liisa & Huumo, Tuomas (eds.). Subjects in constructions – canonical and non-canonical. Constructional approaches to language, 16. Amsterdam: John Benjamins. 43−72.

Pajusalu, Renate, Pajusalu, Karl. 2004. The Conditional in Everyday Estonian: its form and functions. Linguistica Uralica XL(4): 257–269.

Pajusalu, Renate, Pajusalu, Karl. 2010. Konditsionaal relatiivlauses. Eesti ja soome-ugri keeleteaduse ajakiri 1(2): 243–254.

Pajusalu, Renate; Kaska, Maret; Klaas-Lang, Birute; Pajusalu, Karl; Treikelder, Anu & Vihman, Virve-Anneli. 2017. Characteristics of request formulation in Estonian, Finnish, French, Lithuanian, and Russian. Language Typology and Universals 70(3): 455–488.

Peegel, Juhan. 1957. Tingiva kõneviisi tähenduslikest funktsioonidest ja kohast eesti kõneviiside süsteemis. Emakeele Seltsi aastaraamat III: 49–69.

Põhjala, Priit. 2019. Kõlamaks graatsiliselt. Õpetajate leht, 18.10.2019. https://opleht.ee/2019/10/keelekaste-kolamaks-graatsiliselt/

Raag, Raimo. 2008. Talurahvakeelest riigikeeleks. Tartu: Atlex. Raag, Virve. 1998. The effects of planned change on Estonian morphology. Studia

Uralica Upsaliensia 29. Uppsala: Uppsala University. Sarapuu, Kathy. 2003. Konditsionaali modaalsed funktsioonid juhtkirjades. Kasik,

Reet (toim.). Tekstid ja taustad II. Tartu Ülikooli eesti keele õppetooli toimetised 26. Tartu: Tartu Ülikool. 136–149.

Uuspõld, Ellen. 1983. Tänapäeva eesti kirjakeele grammatilise vormistiku mõningaist arenguist. Ahven, Heino (toim.). Kirjakeel 1983. Tallinn: Valgus. 62–70.

Kasutatud korpused Eesti kirjakeele korpus 1890-1990 https://www.cl.ut.ee/korpused/baaskorpus/ Eestikeelsete veebilehtede korpus etTenTen (2013) https://www.keeleveeb.ee/

105

Ühest umbsõlmest eesti kirjakeele teel pastorite keelest talurahva keeleks Aivar Põldvee, Tallinn & Heiki Reila, Tallinn & Kristiina Ross, Tallinn & Kai Tafenau, Tallinn

Raimo Raag on oma ülevaateteoses „Talurahva keelest riigikeeleks“ (Raag 2008) elegantselt näidanud, kuidas 19. sajandi keskpaiga eesti kirjakeelest arendati tänapäevane normikeel. Varem toimunust ehk sellest, kuidas jõuti suulisest hõimukeelest eesti talurahva kirjakeeleni, antakse raamatu esimeses peatükis (lk 27–48) sisutihe kokkuvõte. Siinkirjutajad on viimastel aastatel püüdnud leida ja raamatuks kokku koondada materjale, mis aitaksid veelgi lähemalt tundma õppida just seda varasemat aega, mil sakslastest (vähemal määral ka rootslastest) pastorid eesti kirjakeele lõid ja seda arendama asusid. Missugused olid keelelised arusaamad, millest nad oma tegevuses lähtusid? Kas, kuidas ja miks need arusaamad kirjakeele kolme sünnisajandi jooksul muutusid? Ja mida arvas esialgu poolkirjaoskamatu eestlane tema tarvis loodud kirjakeelest? Neile küsimustele vastuseid otsides tuleb püüda kontekstualiseerida arhiividokumente ja keeleliselt uurida ning kõrvutada säilinud tekste. Toome selle kohta siin ühe näite.

Selles, et talurahvas pastorite loodud kirjakeele aegamisi tõesti omaks võttis, oli oluline roll ladusa rütmiga lõppriimilistel koguduselauludel ja õpetlikel salmidel, mida alates 17. sajandi keskpaigast talurahvale tõlkima ja kokku seadma hakati. Juba 1656. aastal ilmunud esimene riimiline lauluraamat oli värsivormilt ülimalt meisterlik, ehkki keeleliselt veel üsna kohmakas. Sajandi teisel poolel vaidlesid Eesti- ja Liivimaa pastorid kirjakeele arendamise ja eriti laulude tõlkimise üle tuliselt edasi ning 1721. aastal ilmus pietistide väljaandel lauluraamat, mis jäi väikeste täienduste ja väheste parandustega eestlaste seas kasutusele kuni 19. sajandi lõpuni. Nendesamade laulude saatel ja toel toimus esimene laulupidu ja kogu rahvuslik ärkamine. Laulutõlgete keelelist arengut nende 65 aasta jooksul, mis kulusid nii kestliku tekstiversioonini jõudmiseks, on seni paraku vähe uuritud, kuigi ilmus mitmeid trükitud lauluraamatuid ja säilinud on käsikirjalisi materjale tõlkevaidlustest ja -katsetustest. Järgnevas tutvustamegi käsikirja, mis on seotud tolle ajajärgu ühe huvitava trükise, 1693. aastal Tallinnas trükitud lauluraamatu eellooga.

Kõigepealt selgituseks paar sõna 1693. aasta lauluraamatust. 17. sajandi teisel poolel suunasid eesti kirjakeele arengut Eestimaa konsistooriumi vaimulike ja Liivimaal Johann Fischeri ülesandel töötanud tõlkijate

106

vastasseisust sündinud keelevaidlused, millest on räägitud eeskätt seoses eestikeelse piiblitõlke ja aabitsaga (Piiblikonverentsid 2003, Põldvee 2010, Tafenau 2011, Kilgi jt 2014). Eestimaalaste keelekasutus tugines Heinrich Stahli (Henricus Stahelli) kehtestatud keelekujule, mida arendati edasi barokses juhuluules, piiblitõlkekatsetes ja kirikulaulutõlgetes. Seda keeletraditsiooni võibki tervikuna nimetada barokseks. Selles hinnati ratsionaalsust ja reeglipära ning eriti luulekeeles ka originaalsust ja leidlikkust. Liivimaa keeleuuendajad hakkasid naeruvääristama niisuguse keele tehislikkust ja nõudsid, et kirjakeele kujundamisel tuleb rohkem arvestada eestlaste tegeliku keelekasutusega. Laulutõlkeid ilmus pärast esimest värsistatud lauluraamatut ja enne suurt pietistlikku lauluraamatut Tallinnas, Riias ja Leipzigis rohkem kui tosinas mahukamas või õhemas väljaandes. Eestimaa konsistooriumi barokset keelevaadet, nii nagu see avaldus Georg Salemanni, Reiner Brocmanni, Martin Giläuse ja Heinrich Gösekeni tõlgitud ja 1656. aastal Tallinnas ilmunud esimeses värsistatud lauluraamatus, kannab kõige selgemini edasi selle 1673. aastal ilmunud 2. trükk, mida toimetas Heinrich Göseken ja millele oli lisatud kolm Christoph Blume tõlgitud laulu. Sama luuletraditsiooniga haakuvadki Christoph Blume Leipzigis ilmunud raamatutes avaldatud tõlked, mille keelel on küll teatud erijooni, kuid mis sobivad üldjooniselt siiski Tallinna lauluraamatuga hästi kokku. Ka Liivimaa konsistooriumi väljaandel 1685. aastal Riias ilmunud esimene lõunaeestikeelne lauluraamat kuulub üldilmelt sama tõlkelaadi juurde. Selle olid põhjaeesti lauluraamatust lõunaeesti keelde kohandanud Andreas Virginius, Lorenz Moller, Marcus Schütz ja noor Adrian Virginius. Kuid liivimaalaste teine lõunaeestikeelne lauluraamat (1690), mida toimetas ja täiendas Adrian Virginius, ning Riias välja antud põhjaeesti lauluraamat (1694), mis kuulus ühe osana Adrian Virginiuse, Reiner Brocmann noorema, Johann Daniel Bertholdi, Magnus de Moulini ja Johann Hornungi poolt välja antud kirikukäsiraamatu koosseisu, kajastavad nii keeleliselt kui tõlketehniliselt uuenduslikke ideid.

Seda, kuidas rahvakeelele lähemat väljenduslaadi nõudvate uuendajate ideed järk-järgult imbusid vana barokse traditsiooni kaitsjate väljaannetesse, on huvitav jälgida ajavahemikul 1693–1702 Eestimaa konsistooriumi väljaandel Tallinnas ilmunud lauluraamatute näitel. Nende korral on õieti raske öelda, kas tegemist on esimese värsistatud lauluraamatu 3. trükiga ja selle lühendatud versiooniga või mitme uue erineva väljaandega. Segadus võib olla suurenenud hilisema köitmise käigus, sest osa 1702. aasta tiitellehega väljaandeid sisaldavad hoopis 1693. aasta lauluraamatut (Masing, Soosaar [1965]1999: 72–74). Tiitellehel aastaarvu 1693 kandvad väljaanded jagunevad ortograafia poolest trükipildilt selgelt kaheks: need, milles vokaali pikenduse märgina kasutatakse läbikriipsutatud h-tähemärki (Ehsti-Mah Laulo-Rah[sic!]mat), ja need, kus kasutatakse ainult tavalist h-d (Ehsti-Ma Laulo-Rahmat). Trükilao järgi on kummagi variandi korral eristatavad algtrükk ja järeltrükk või -trükid ning näiteks vokaali pikenduseks tavalist h-

107

d kasutavate eksemplaride kolmas järeltrükk on dateeritud aastatesse 1697–1701 (ER 2000: 123). Üldiselt on tiitellehel aastaarvu 1693 kandev lauluraamat siiski käsitletav esimese värsistatud lauluraamatu 3. trükina, mida on keeleliselt toimetatud ja kuhu on lisatud uusi laule, millest enamik on koondatud raamatu üldpaginatsiooniga haakuvasse lisasse „Wehl ühhet kaunit Laulut“. Toimetamisel näib olevat arvestatud keeleuuendajate poolt lauluraamatu eelmisele trükile tehtud kriitikaga, kuid laias laastus jätkab väljaanne Eestimaa konsistooriumi senist tõlketraditsiooni. Seevastu osale tavalist h-tähemärki kasutavatest eksemplaridest on lõppu lisatud veel eripaginatsiooniga väike lisa „Weel monnikat kaunit Laulut“. Selles teises lisas on kümme uut tõlget, mis erinevad laulude põhikorpusest nii keeleliselt kui tõlketehniliselt ning kuuluvad selgesti uuendusliku tõlkesuuna juurde (osa neist ongi ilmselt võetud 1694. aasta Riias ilmunud lauluraamatust).

1693. aasta lauluraamatu väljaandmine sai alguse Tallinna gümnaasiumi raamatutrükkali Christoph Brendekeni ettepanekust Eestimaa konsistooriumi 19. jaanuari istungil. Brendeken kurtis, et eestikeelsetest raamatutest on suur puudus, mis takistab talunoorte lugema õpetamist, iseäranis aga nõuavad talupojad temalt laulu- ja evangeeliumiraamatut, mille uuesti väljaandmiseks oleks vaja luba. Konsistoorium otsustas „selles väga tähtsas asjasˮ, et lauluraamat tuleb välja anda nii, et selles oleks kõik eelmises, Adolph Simoni trükitud raamatus leidunud laulud ning ka teised „vaimurikkad lauludˮ, mis üksmeelselt heaks kiidetakse. Toimetamise said ülesandeks pastorid Caspar Costerus (Hageri), Abraham Winkler (Rapla), Johann Wilcken (Jõelähtme) ja Gustav Johann Laurentius (Risti), kes pidid hea seisma, et ka Tallinna vaimulikud enne raamatu trükkimist kõik laulud hoolega läbi vaataksid.1 Brendeken pöördus lauluraamatu asjus Mihkli pastori Heinrich Göseken noorema poole, nagu selgub viimase kirjast 29. jaanuaril 1693 praost Andreas Knüpfferile Märjamaal. Göseken on läbi vaadanud kõik 1689. aasta käsiraamatu laulud ja neist välja kirjutanud parandamist vajavad kohad, et uues editsioonis saaks eesti keel ometi kord täiuslikuks ning säilitaks oma „õige väljendusrikkuse ja ilu (rechte Redens-Art und Zierde)ˮ.2

Seni pole õnnestunud välja selgitada, kes oli 1693. aasta lauluraamatu põhiline toimetaja, ega ka seda, kes täpsemalt tegeles järeltrükkide organiseerimise ja kokkupanemisega. 1680. aastate keelevaidlustest selgub, et Eestimaa konsistooriumi esindajad ei moodustanud päris ühtset rinnet. Eriti elavalt vaieldi ortograafia üle, sest selle kohendamise või vähemalt ühtlustamise vajadus oli ilmne. Kuid eri autorite keelekasutuses ja tõlkearusaamades leidus muidki erinevusi, mis ositi leiavad kajastamist tollases kirjavahetuses, ositi aga on välja loetavad kirjapandud eestikeelsetest tekstidest. 1680. aastate teisest poolest on säilinud kolm käsikirjalist luulekimpu, mis aitavad ilmestada 1693. aasta lauluraamatule eelnenud

1 Rahvusarhiiv (RA), EAA.1187.2.11, l. 6p‒7. 2 RA, EAA.1187.2.376, l. 473‒473p.

108

luulepilti: seitse kirikulaulu tõlget Väike-Maarja pastorilt Johann Engelhard Benderilt,3 anonüümne tsükkel tõenäoliselt 1687. aastast, mis sisaldab kolme kirikulaulu tõlget ja üht lihtsakoelist õnnistamislaulu,4 ning Keila pastori Anton Heidrichi koostatud, suures osas värsistatud katekismus, mille käsikirja tiitellehele on kronogrammina peidetud aastaarv 1687.5 Üks agaramaid ametliku lauluraamatu kritiseerijaid oli Väike-Maarja pastor Johann Engelhard Bender (Masing [1962]1999). Tema säilinud laulutõlked ei anna siiski alust kahtlustada, et teda oleks lauluraamatu kolmanda trüki koostamisse kaasatud, sest tema tõlked sobivad uuendajate taotlustega veelgi vähem kokku kui alalhoidliku peavoolu tõlked. Keelevaidlustes tõuseb olulise persoonina esile ka Anton Heidrich, kelle katekismuse-salmid annavad tunnistust tema luulehuvist. Oma salmides tsiteerib Heidrich vähemalt kolme värsi ulatuses täpselt lauluraamatut, mis lubab oletada, et ta oli pigem selle järgija ja kasutaja kui toimetaja või ümbertegija. Ka originaalvärsside osas vastab Heidrichi keel hästi ametliku lauluraamatu väljakujunenud keelepruugile ega ilmuta erilisi uuenduslikke kalduvusi. Mingeid erijooni võib tema keelest siiski leida, kuid pigem kinnitavad need tema seisukohtade konservatiivsust. Heidrichi kirjavahetusest selgub, et ta oli tegev 1689. aastal ilmunud koolilastele mõeldud väikese käsiraamatu kokkupanemisel, kuid palus end sellest ülesandest vabastada (Piiblikonverentsid 2003: 264). Kirjavahetuses ei leidu midagi, mis seoks teda otseselt suure uue lauluraamatu ettevalmistustega, ja tema surma-aasta (1692) välistab ta isikliku osaluse raamatu lõplikul toimetamisel ning eriti järeltrükkide suunamisel.

Kolmas säilinud tekstikimp, 1687. aastast pärinev anonüümne käsikiri, on aga lauluraamatu ettevalmistajatega kindlasti seotud, sest kolm seal esinevat tõlget on võetud 1693. aasta väljaandesse, üks neist liidetud koguni põhikorpusesse, teised kaks toodud raamatu esimeses, üldpaginatsiooniga haakuvas lisas. Anonüümses käsikirjas tõlgitud lauludeks on Johann Risti „O Traurigkeit! O Hertzeleid“, Martin Behmi „O Jesu Christ, mein’s Lebens Licht“ ja Johannes Niedlingile omistatav „Herr Jesu Christ dich zu uns wend“. Neljanda teksti, lihtsakoelise õnnistamislaulu originaali ei ole seni õnnestunud tuvastada ning pole välistatud, et tegemist on eesti keeles loodud õpetliku palaga. Laulud ise on niisugused.

O Traurigkeit! O Hertzeleid! etc.

1. O Kurbaduss! O Willizuss!

Ep se on halle isse?

5. O magkus Suh! Ke olli tru,

Me wegka löti Tedda! 3 RA, EAA.1187.2.4949, 1. 832–833p. 4 RA, EAA.1187.2.371, l. 288–289. 5 RA, EAA.1187.2.736:2, l. 4, 8, 11–23, EAA.1187.2.5323. Kronogrammi moodustavad Rooma numbritena liidetud tähed: Anno / SIhe, IesU, MICh betrÜbten, / Ia LIebster hIer Von nUn an GnaD erWeIse.

109

Jumla Jssa ainus laps, Kantaks haua sisse!

2.

O surem Rist! se Jesus Christ

On Risti Ladwas surnut Nink meil sedda Taiwa Ux

Armust lachte murrnut!

3. O Jnnimenn! Ochk tulle tenn!

Neh! neh! miß so Patt teggi, Kuß se Sinnust koggones

wottis wihmne weggi!

4. So Peigko-Mêes,6 Sihn werre sêes,

Kud wagga Lambas pantut Kumb ni wegka rochkeste sinno ehs on antut

Jgka üx ke Mah pehl on, Kaebap se suhr Hedda!

6. O Jllus Mehs, So Negko sehs!

Mariast wotsit Kehha; Ükskit woip so kallist werd

Jlma Nutto nehha!

7. O önnis se, Ke jergkeste,

Se pehle motlep isse Kui se Jssand Taiwa sêest

Pantaks haua sisse!

8. O Jesu Sa! Mo Abbi ka!

Sind halledaste hüan, Aita, et ma hauani,

Sinno pohle püan!

O Jesu Christ meines Lebens Licht etc.

1. O Jesu Christ Mo Ello Pâas Mo Trôost, mo Onn, mo lotuss

Ma ollen wöras Ma pehl sihn, Nink waiwap Mind se Patto Pihn!

2.

Mull on üx raske Reiß mo êes, So jure Paradisi sêes,

Sehl on mo oigke Jssa-Mah, kumb sâatsit oma werre ka!

3.

Mo Südda nödder reisida, Sell Jhhull pissut weggi ka,

Waid minno hingke hüap Sind: Ochk Jssand tötta, wotta Mind!

8. So wihmne hehl mull kühnlaks sâap Kuß Surm mo Südda tapma tahp

Ochk aita Mind, et komb on heh Kuß Minna norketan mo Peh

9.

So Risti-Pu mull Kaikaks on, So pöhha haud, Mo Rahwo hôon,

So puchtat Rettet olkut kâas, Mull Surma Serkiks Muldas Mâas!

10.

So Naila Asse neitko mull Et ollen wallitsetut Sull,

Lebbi So lachte Külgke hôol Mo hingke sâata koddo pôol.

6 Sõnades Mêes ja sêes on mõlemas tagumisele e-le kriips peale tõmmatud ja rea lõpus on sul-gudes läbikriipsutatud h. Siin ja mujal on tsirkumfleks topeltvokaalide peal tegelikult mõlema vokaali kohal, mitte ainult esimesel.

110

4. Sest olko Sinno Kannatuss Mull Surma waiwas Kinnituss!

So werrin’ higki tröstko Mind Mind techko fri, me siddus Sind!

5.

Need Witsat, me Sind peksit sehl, Mo Patto wermet rôokwat tehl;

So Rist, nink KibboOrja witza Krôon

Mull Auwux nink kâas Romuks on!

6. Se Sapp, kumb Sa sait Etikaks Mind nöddra techko wegkiwaks

So halle Hehl So hedda sêes Mind hoidko Pörgko Tulle êes

7.

Kuß Mo Suh teps woip rehkima Sihs, Jumal, Mo sees kissenda!

Ochk aita, et Hingk Taiwa nehp kuß Minno Negko pimeks jehp!

11. So Erralachkomisse pehl Ma lôotan, kuß Ma Surma wehl,

Teh Minnull Taiwa Uxe lacht, Kuß otsas tullep Ello-Wacht!

12.

Mind wihmsel Pehwal herreta Et saan So korwal seisama

Sihs Mind So hehl ep hirmotap Kumb Kochto Moistuss kulotap!

13.

Sihs minno kehha uhenda, Et sâax, kud Pehwlik paistama

Nink Sinno Jhhokehha sarnasex

Et tema kud üx Engkel jehx!

14. Kui römus saan sihs ollema Kuß laulan Engli Seltzis ka

Nink sedda pohha Hulka sees Saan seißma Sinno Palgke êes.

Herr Jesu Christ dich zu uns wend! etc.

1. Hend Jesu pöra meite pôol! Meil lekkita So Waimo hôol! So Abbi nink So Armo ka, Meit Tödde Te pehl johata!

2. Teh lachti Suh Sull Kitusseks, Kaas Süddant sehda Palwel hehks Teh kindlaks Usko-Moistusse Et Sinno Nimi tunnekse!

3. Ni kaua kunni Taiwas sehl Meilt kolmkord Pöhha laultaks pehl, Nink seissame So Palgke êes Sehl Walkusse n. Römo sees.

4. Auw olko Jssall, Pojalle, Kâas Pöhhall Waimul üchtlesse Ke ainus omat Kolmekest, Sell olko Kituss igkawest!

Der Seegen!

1. O Jssa Jumal önnista Mind, n. Mo omat Armo ka Mo hing n. Jhho hoida hehst Et Rist ep sako woimus sest

2. O Jesu Christ So Palgke tehl

3. O Pöhha Waim ochk tösta kâas So Palgke meie pehle tâas Meil anna Rahwo hedda sêes Nink hoida meit keik kurja êes

4. Ke Ainus ollet kolmekest

111

Meil paistko lebbi Sanna hehl Ochk anna Armo Armust nüht Nink Merress heita Patto Sühd.

Sind Jumal pallun igkawest So Suhst mo Palwet kinnita Se pehl ma laulan: amen! ja!

Johann Risti laulu „O Traurigkeit! O Hertzeleid“ tõlge esineb ka keeleuuendajate kogumikes (nii 1690. kui ka 1694. aasta lauluraamatus). Barokse lauluraamatu 1693. aasta väljaandes on siinne anonüümne tõlge väikeste parandustega lisatud raamatu põhikorpusesse. Nelja versiooni kõrvutades võib näha, et need esindavad kahte selgesti eristuvat tõlkevarianti. 1690. ja 1694. aasta väljaannete tekst kattub enam-vähem sõna-sõnalt, välja arvatud üksikud 1690. aasta väljaande lõunaeestilised sõnad, mis põhjaeesti keeles on asendatud (koolma > surema, mõskma > pesema, ikma > nutma, kaema > vaatama, nägema), ning neist asendustest tingitud värsikohendused. Selle keeleuuendusliku tõlke eesti keel on praktiliselt veatu ja saksa originaalist ei hoita selles kuigi kiivalt kinni. 1687. aasta anonüümne tõlge on sellega võrreldes märgatavalt originaalilähedasem, kuid sisaldab keelelisi konarusi. Tõlget võib pidada kuuluvaks barokse traditsiooni paremikku ning 1693. aasta lauluraamatus on sellesse tehtud ainult üksikuid parandusi. Muu hulgas on siiski parandatud objekti vormistust, mille käigus nt 2. salm on tulnud täiesti ümber sõnastada (1693: O hirmus Rist! Se Jesus Christ / On Surmax Risti pohtut / Kumba lebbi meile hähx / Taiwast Röhm on tohtut). Näitena toodagu laulu 6. salm originaalis (TGB 1672 järgi) ja kahe eestinduse kokku neljas variandis: Johann Rist O Lieblich Bild! schön zart und mild du Söhnlein der Jungfrauen Niemand kan dein heisses Blut sonder Reu anschauen. 1690 1694 Oh! kaege Oh! watage kui halleste mis waeseste Koold Junkro Pojakenne Nüüd surreb Jesukenne Ei woi seddä ikmatta Ei woi sedda Nuttota [Kaija] Innimenne Nähha Innimenne 1687 1693 O Jllus Mehs O illus Mehs So Negko sehs! So neggo sehs Mariast wotsit Kehha; Se Neizi sehst sait Kehha Ükskit woip so kallist werd Üxkit woip so kallis Werd Jlma Nutto nehha! ilma nutto nehha.

112

Martin Behmi laulu „O Jesu Christ, mein’s Lebens Licht“ anonüümse tõlke võib samuti lugeda barokse traditsiooni paremikku kuuluvaks. Seda laulu keeleuuendajate kogumikes ei leidu, nii et teiste tõlgetega seda võrrelda ei saa. Kuid tallinlaste traditsiooni kohaselt on tõlge väga originaalitruu ja säilitab kõik olulised lähtekujundid, ent eksib paiguti eesti keele reeglite vastu. Lauluraamatu 1693. aasta väljaandes leidub see esimeses, üldpaginatsiooniga lisas. Käsikirja ja trükiversiooni võrdluses torkab silma, et käsikirjas kasutatud omapärane sõnakuju Ochk ’oh’, millest allpool veel juttu tuleb, on trükiversioonis toimetatud üldlevinud kujule Och. Samuti on trükiversioonis ära kaotatud käsikirjalises tõlkes 10. salmi 3. värsi alguses esinev rõhulibistus ning tekitatud Opitzi reeglite kohane puhtalt jambiline rütm: 1687 Lebbi So lachte Külgke hôol > 1693 So löchke kisktut Külge Hohl. Käsikirjas tähistamata jäetud murtud silbid on trükiversioonis esitatud väiksemas kirjas ja tõstega, nt 8. salmi 2. värss 1687 Kuß Surm mo Südda tapma tahp > 1693 Kus Surm mo Süddame tappada tahhap.

Kolmanda tõlke näol on tegemist 17. sajandi ühe levinuima kirikulauluga. Selle autoriks on peetud Johannes Niedlingit, kelle käsiraamatus see 1648. aastal kolmesalmilisena ilmus, kuid hiljem levis laul ka neljasalmilisena ning alates 1676. aastast mainiti autorina Saksi-Weimari hertsogit Wilhelmit. Nagu esimene tõlgitud lauludest nii esineb seegi laul eesti tõlkes lisaks 1687. aasta anonüümsele käsikirjale veel 1690. ja 1694. aasta uuendusliku keelega väljaannetes ning 1693. aasta lauluraamatus, ehkki mitte viimase põhikorpuses, vaid koos teise lauluga üldpaginatsiooni järgivas esimeses lisas. Selle laulu korral on kahe tõlkeversiooni iseseisvus veelgi ilmsem, sest keeleuuendajate tõlge (1690. ja 1694. aasta versioonides) on kolmesalmiline, barokne tõlge neljasalmiline. 1687. aasta käsikirjaline tõlge ja 1693. aasta trükiversioon erinevad omavahel peamiselt ortograafia poolest; muus osas leidub vaid pisierinevusi (nt teise salmi esimeses värsis on muudetud objekti käänet: 1687 Teh lachti Suh > 1693 Teh lachti Sühd, kus ü pro u on ilmselt trükiviga).

Kes võis olla nende anonüümsena säilinud eesti tõlgete ja õnnistuslaulu autor? Kui ta ka ei kuulunud ise 1693. aasta lauluraamatu koostajate ja toimetajate hulka, pidi ta olema nendega lähedalt seotud, kui tema tõlked uude trükki inkorporeeriti. Säilinud kirjapaneku käekirja ei ole seni õnnestunud tuvastada. Pealegi pole välistatud, et tegemist võib olla ümberkirjutusega, mis ei pärine tõlke autori enda sulest.

Käsikirja keelelises kujus äratab kohe esmapilgul tähelepanu mõneti omapärane ortograafia, eriti pikkade vokaalide märkimisel. Tavapärase h-pikendusmärgi kõrval (kühnlaks, Mehs), kasutatakse paiguti läbikriipsutatud h-d (ehs, pohle), paiguti kahte vokaalimärki ja nende mõlema kohale asetatud tsirkumfleksi (Mȇes, sȇes, hȏol). Läbikriipsutatud h vokaalipikendusmärgina oli 1688. aastal Eestimaa konsistooriumi algatusel kasutusele võetud kompromisskirjaviisi uuendus, üle kahe vokaalimärgi ulatuvat tsirkumfleksi on ajuti kasutanud Anton Heidrich, aga tsirkumfleksi vokaali pikendajana

113

leidub teistelgi autoritel. Võõrtähti anonüümses käsikirjas esineb, kuid nende asemel kasutatakse ka uuenduslikke märkimisviise (nt üx, sarnasex, kuid hehks = heaks, wegkiwaks = vägevaks, kantaks = kantakse). k-hääliku märkimisel enam c-d ei kasutata (Kaikaks), kuid c esineb endiselt h-häälikut tähistavas kombinatsioonis (Kochto). Ortograafiliste seikade põhjal on tõlkija isiku kohta siiski riskantne midagi isegi oletada, sest käsikirja arvatav kirjapanekuaasta 1687 kuulub tuliste õigekirja-alaste otsingute perioodi, mil põhimõtteliselt igaüks võis katsetada erinevaid lahendusi. Kui oletada, et säilinud tekst on võõrakäeline koopia, on ortograafia põhjal eriti kahtlane seoseid otsida.

Mõnevõrra kindlamat pidepunkti võiksid pakkuda sõnakasutus ja morfosüntaktiliste konstruktsioonide eripära. Paraku tuleb siingi arvestada, et sõnu ja fraase võidi üksteise tõlgetest üle võtta ning isegi kuitahes omapärase sõna või fraasi tuvastamine kahes eri tekstis ei tõesta veel, et tekstidel peaks olema üks ja seesama autor. Mingites piirides on kogu tollase lauluvara keel võrreldav rahvalaulu vormelliku keelepruugiga, kus häälikuliselt kokkukõlavad ja nõutavasse rütmiskeemi sobilikud keeletükid rändasid tekstist teksti. Barokse juhuluule innustusel sündinud tõlketraditsioonis hinnati küll originaalseid leide ja lahendusi, kuid nende korduvkasutust peeti igati loomulikuks.

Enamik anonüümse luulekimbu keelendeid, mis tänapäeva keele taustal silma torkavad, olid Eestimaa konsistooriumi 17. sajandi teise poole keeles täiesti tavalised. Paar asja tõusevad siiski üldisel taustal esile. Näiteks sõnakasutuses äratab tähelepanu eespool juba mainitud hüüdsõna oh omapärane k-lõpuline kuju ohck ~ Ochk. Sama kuju esineb ka Anton Heidrichi katekismuse tekstis ning selle võib leida veel ühe autori eesti keelest. Selleks meheks on 1680. aastate lõpus Madise ja Risti kiriku abiõpetajana töötanud Gustav Johannes Laurentius, kellelt pärineb 1686. aastal ilmunud juhuluuletus Anton Heidrichi abikaasa surma puhul (Alttoa ja Valmet 1973: 63–68), milles kõnealune sõnakuju esineb korduvalt, nt Ochk / ke sahx otza nehha! Nagu eespool mainitud, oli Laurentius ka üks neljast 1693. aasta lauluraamatule määratud toimetajast.

Veel torkab anonüümsete laulude keeles silma ilma teise eituspartiklita teps-eitus: Kuß Mo Suh teps woip rehkima ’kui minu suu ei saa rääkida’ (vrd sks VRevGB 1706: 1100 Wenn mein mund nicht kan reden frey). Partiklit teps kasutavad eituse vormistamisel ka paljud teised autorid, kuid enamasti esineb see koos teise eituspartikliga (ep ~ ei, mitte), nt 1673. aasta lauluraamatus Eth teewat teps meit kurbax mitt, Heidrichi katekismuselauludes Ei teps siis keskut needwad mind. Ilma teise eituspartiklita teps-eitus esineb aga lisaks anonüümsetele lauludele taas Laurentiuse juhuluuletuses: Ma tahhan teps sind denima. Tasub meenutada, et selle 147-värsilise leinaluuletuse autori luuleannet on esile tõstnud juba Villem Alttoa ja Aino Valmet, loetledes muu hulgas tema kujundlikke liitsõnu, nagu Hedda-Orgkust, Nutto-Leiba, Pörko-Koñ. Viimati mainitud sõna näib siduvat Laurentiuse luuletegevust 1693.

114

aasta lauluraamatu toimetajaskonnaga. Nimelt oli esimeses värsistatud lauluraamatus tõenäoliselt Georg Salemanni poolt sõnavormi on riimipaarilisena kasutusele võetud põrgukonn kuradi sünonüümina Eestimaa konsistooriumi tõlgetes kasutusel kuni 1702. aasta lauluraamatuni (vt lähemalt Ross 2013). Uudissõna üle ironiseerisid Liivimaa keeleuuendajad, kes oma tõlgetes seda ei kasutanud. 1693. aasta väljaandes tarvitatakse sõna lisaks 1. ja 2. trüki seitsmele kasutuskorrale aga koguni veel ühes lisatud tõlkes, nimelt Johann Heermanni laulu „Zion klagt mit Angst und Schmerzen“ eelviimases salmis: Sind ep petko Kurrat isse / Kumb se hirmus Pörgo Kon. Sama laulu oli 1666. aastal tõlkinud ka Christoph Blume, kuid tema tõlget pole lauluraamatu uude väljaandesse võetud. Barokset riimsõna põrgukonn rakendav tõlkevariant esineb lauluraamatu esimeses lisas nagu ka kaks anonüümse käsikirja tõlget. Kui põrgukonn selle Heermanni laulu tõlke ja Laurentiuse leinalaulu juba kokku on viinud, muutub kõnekaks ka sellessamas Heermanni laulu tõlkes esinev ilma teise eituspartiklita teps-eitus: Zion teps mo Mehlest lähhep, mis sobib kokku nii Laurentiuse trükitud leinalaulu kui ka anonüümsena säilinud käsikirjaliste tõlgete keelega.

Neljandat teksti, õnnistamislaulu, lauluraamatus ei leidu. Ent sellest võib leida kokkulangevusi Heidrichi katekismuselauludega. Õnnistamislaulu viimane rida Se pehl ma laulan: amen! ja! kattub Heidrichi katekismuse pikemates lauludes kaks korda esineva salmi viimase reaga. Ka eelviimane rida So Suhst mo Palwet kinnita on lähedane Heidrichi katekismuse ühe laulu kahe värsi sõnastusele (kus taas esineb ka eelmise tsiteeritud värsi lõpufraas): Kahs Pöha waim nühd kinnita / So Suhst mo Palwet. Amen, Ja! Veel langeb Heidrichi katekismuselaulude ühe reaga kokku õnnistamislaulu esimene rida O Jssa Jumal önnista, mis oma ootuspärasuses pole aga nii kõnekas.

Niisiis võib tõdeda, et anonüümsetel luuletõlgetel, mis võeti barokse lauluraamatu 3. trükis kasutusele, on keelelisi ühisjooni nii Anton Heidrichi kui ka Gustav Johannes Laurentiuse lauludega. Käekirja võrdlus kinnitab, et kumbki neist ei ole säilinud käsikirja autor, nii et esialgu jäävad siin esitatud killud kokku panemata ja ootama edaspidiseid leide ning kõrvutusi. Pole siiski kahtlust, et tõlgete autor seisis lähedal 1693. aasta lauluraamatu ettevalmistamistöödele ning arvatavasti pärineb tema sulest lisaks neile kolmele laulule ja eespool mainitud Heermanni laulule veel teisigi tõlkeid või parandusi – isegi kui ta polnud kogu väljaande põhitoimetaja. Erilist uuendusmeelsust tema tõlgetest välja lugeda paraku ei saa, nii et teist lisa sisaldavate järeltrükkide organiseerimises pole teda alust kahtlustada. Võib-olla ei õnnestugi tema isikut välja selgitada. Kui isegi esimese eesti keele grammatika autori nimekuju pole päris kindel (Raag 2002), siis pole imestada, et lauluraamatu kolmanda trüki toimetaja küsimus lahtiseks jääb. Igatahes oli 1693. aasta lauluraamat koos teiste sama ajajärgu kirjakeele avaldustega, nagu Raimo Raagi uuritud sõjaväemäärustikud ja 1697. aasta vandetekst (Raag 1993), põnev verstapost kirjakeele ajaloos.

115

Kirjandus Alttoa, Villem & Valmet, Aino. 1973. 17. sajandi ja 18. sajandi alguse eestikeelne

juhuluule. Tallinn: Eesti Raamat. ER 2000 = Annus, Endel (toim.). 2000. Eestikeelne raamat 1525–1850. Tallinn: Eesti

Akadeemiline Raamatukogu. Kilgi, Annika; Käsi, Inge; Põldvee, Aivar; Reila, Heiki; Ross, Kristiina & Tafenau,

Kai. 2014. Mis juhtus Puhja kiriklas? Keel ja Kirjandus 7: 525–538. Masing, Uku. [1962]1999. Martin Gilläuse „Ehstnische Sprachbemerkungen“. Ma-

sing, Uku. Eesti vanema kirjakeele lood. [Tartu:] Ilmamaa. 91–99. Masing, Uku & Soosaar, Albert. [1965]1999. Kolme sajandi eest värsistatud lauluraa-

matust. Masing, Uku. Eesti vanema kirjakeele lood. [Tartu:] Ilmamaa. 59–90. Piiblikonverentsid 2003 = Pahtma, Leino & Tafenau, Kai (koost.); Beyer, Jürgen

(toim.). Piiblikonverentsid ja keelevaidlused. Põhjaeestikeelse Piibli tõlkimise ajaloost (1696–1690). Allikapublikatsioon. Ex fontibus archivi historici Estoniae. Tartu: Eesti Ajalooarhiiv.

Põldvee, Aivar. 1989. Paar rännakut eesti kirjandusloo koiduhämaruses. Keel ja Kir-jandus 9–10: 552–557, 604–611.

Põldvee, Aivar. 2010. Bengt Gottfried Forselius ja tähed. Täiendusi vana kirjaviisi ja uue õppeviisi mõistmiseks. Keel ja Kirjandus 5–6: 331–352, 419–429.

Raag, Raimo. 1993. 1697. aasta vandetõotuse keelest. Akadeemia 4: 699–729. Raag, Raimo. 2002. Mis oli õieti esimese eesti keele grammatika autori nimi? Keel ja

Kirjandus 3: 183–192. Raag, Raimo. 2008. Talurahva keelest riigikeeleks. Tartu: Atlex. Ross, Kristiina. 2013. Riimi sunnil sündinud elukas. Keel ja Kirjandus 7: 522–528. Tafenau, Kai. 2011. Diskussionen über die estnische Schriftsprache in der zweiten

Hälfte des 17. Jahrhunderts: Argumente und Beispiele. Linguistica Uralica 2: 130‒143.

TGB 1672 = Trostreiches Gesangbuch D. M. L. und anderer geistreicher Männer, jetzt aufs neu und zum erstenmal alhier gedruckt, und mit vielen geistreicher Lie-dern vermehret. Nach Ordnung der Jahr-Zeiten und hiesigen Kirchen-Gebrauche eingerichtet. Reval: Adolph Simon.

VRevGB 1706 = Vollständiges Revalisches Gesang-Buch, So Auf hohe Vorsorge aus denen auserlesensten geistreichsten Liedern, Sonderlich des theuren Mannes Lu-theri, des geistreichen Paul Gerhards und andern vortrefflichen Männer mit Fleiss zusammen getragen, Mit saubern Kupffern gezieret, und mit einem schönen Gebet-Buche versehen, Damit einem betrübten Kinde Gottes nichts ermangeln möge Sich Zu allen Zeiten, in allen Fällen, in Fest- und Freuden-Tagen, in gros-ser Seelen-Traurigkeit, in Verfolgung und Verachtung, in Kranckheit, in Armuth, in Todes-Noth etc. mit völligem Troste und himmlischer Freude beständig zu ver-gnügen. Reval: Christian Trapp.

116

Living with elephants: Albanian and Estonian in their linguistic neighbourhoods Thomas Rosén, Gothenburg

1. Introduction In 1969, Canadian Prime Minister Pierre Trudeau compared being neighbours with the United States to “living next to an elephant” (Milnes 2017: 17). While this metaphor was coined as a description of Canada’s geopolitical predica-ment, it is applicable to almost any political entity sharing borders with a big-ger neighbour. It is especially striking as a characterization of conditions in the areas inhabited by Albanians and Estonians. Territorially small, both these cultures have, throughout recorded history, experienced pressure and influ-ence from significantly larger neighbours.

In 335 B.C. Alexander of Macedon overran Illyria (Heckel 2008). Since then, the Western Balkans have been conquered by successive neighbouring empires and have, in various constellations, been included in the Roman, Byz-antine, Bulgarian, Serbian, Venetian, Ottoman, and Italian empires. At the end of the Second World War the area also lived through a period of German oc-cupation (Fischer 1999). From 1944 to the early 1990s, Albania was a Stalinist one-party state, while Kosova, for the better part of the 20th century, was a part of Serbia and later of Yugoslavia. All of this has, to little surprise, left traces in Albanian linguistic history. Some of these traces are easy to follow, others less so.

In a comparable fashion, Estonian lands have been ruled by Danes, Knights of the Sword, Teutonic knights, Swedes, German landowners, and, of course, Russians. Like the Albanian lands, Estonia was hit hard by the Second World War, and later endured 45 years of Soviet occupation (Estonia 2020).

For obvious geographical reasons, the histories of the Albanians and Esto-nians have developed largely along uncrossing paths. However, during the past three decades, Albanians and Estonians have shared the experience of Post-Communist transition, a fact that is receiving increased attention from historians and political scientists: “both countries (i.e. Albania and Estonia) went through the process of democratization facing the many challenges this process presents.” (Kalemi 2019: 61).

The topic for this short essay is neither historical, nor political, but linguis-tic: a cursory comparison of the Albanian and Estonian languages. I will be asking two questions: first, what—if indeed anything—do the linguistic his-tories and current situations in Estonia and in the Albanian-speaking lands

117

have in common? Secondly, can we gain any useful insights by comparing them? The questions thus posed have many potential answers, and I make no claims to exhaustiveness. Thus, I will refrain from discussing the fact that the phonological systems of both languages contain the close rounded front vowel /y/, and that the national awakenings of the respective nations took place around the same time. These and other discussions would expand well beyond the humble format of the present contribution. I must limit myself to a few observations, some of which have to do with linguistic structure, while others are of a more sociolinguistic nature.

A suitable ending to this lengthy introduction is, perhaps, to disclose the reason why I have chosen this particular topic. To do so, I must go back in time to 2008, when Uppsala University introduced a beginners’ course in Al-banian. The task of designing the curriculum fell to me and, from the outset, I designed the course for online teaching. Throughout this process, which was highly formative for me, both recipients of the present celebratory volume—Raimo Raag and Virve Raag—offered me moral support and good advice. They did so from a position of experience, both as linguists and as experts in the emerging field of online course design. A few years previously, in associ-ation with Leelo Keevallik, the Raags had provided a fresh start for Estonian in Sweden by creating an online course (Raag 2010). I place great value on the encouragement that Raimo and Virve so readily offered, and I take this opportunity to express my gratitude.

2. Roots and Contacts At first glance, Albanian and Estonian would seem to have precious little in common, apart from being spoken at opposite ends of the same continent. The languages are not genetically related. Albanian is Indo-European and the only surviving representative of its immediate family. Estonian, on the other hand, belongs to the Fenno-Ugric branch of the Uralic languages, and is closely re-lated to Finnish, Karelian, Olonets, Lude, Veps, Vote and Livonian (Collinder 1965: 9). The close proximity of Estonian to several other Fenno-Ugric lan-guages makes it an obvious candidate for comparative study within that lan-guage family. However, Estonian also occurs naturally in investigations of the linguistic situation in the Baltic Sea area (cf. Fernandez & Raag 1996; An-dersson & Raag 2012).

As it lacks close relatives, Albanian is most often compared to other branches of the Indo-European family of languages. Although its origins are disputed, the evidence seems to indicate a connection to the Illyrians of antiq-uity (Mann 1977: ii; Demiraj 2006: 211). However, the status of Albanian within this family was not properly understood for a long time. Nineteenth-century linguists often referred to it as a “semi-Romanic mixed language” – “halbromanische Mischsprache” (Haarmann 1978: 21). Today, we know that

118

Albanian is no more “mixed” than other Indo-European languages. The lin-guistic neighbourhood of Albanian was for a long time dominated by Greek, Latin, Italian and Ottoman Turkish, so it is only natural that loanwords from these languages have entered the language in large quantities. Digging deeper, we find unexpected and intriguing similarities with more distant relatives. The Albanian word akull ‘ice’, e.g., has its closest cognate in Old Norse jǫkull ‘icicle, glacier’, possibly through Balkan Gothic mediation (Orel 1998: 3; Orel 2000: 250–268; SAOB). Also, due to its proximity to the Latin- and Greek-speaking areas, Albanian has picked up certain roots more than once. One such example, from a large body of international words shared by Estonian and Albanian, is the Greek word µηχανή mēkhanē ‘device, instrument’ which oc-curs in Albanian both as mokër/mokën ‘millstone’ (a very old loanword) and makinë ‘machine, automobile’ (Orel 1998: 273). The word is also present in Estonian: masin ‘machine’ (Online sõnaraamat 2020).

As in the case of Albanian, contacts with neighbouring languages has caused Estonian to borrow many words. Raimo Raag has identified some 500 lexical items in Standard Estonian, older written Estonian and in dialects that have been borrowed from Swedish. This reflects Sweden’s position as a great power in the Baltic area from the middle of the sixteenth century to the begin-ning of the eighteenth century, and the fact that, until 1945, Estonia had a Swedish-speaking minority (cf. Björklöf 2017: 369). Throughout the eight-eenth and nineteenth centuries, modern Estonia remained split between two governorates of the Russian Empire: the Estonian and the Livonian (Lazdiņš 2017: 153f). In itself, the Estonian word for ‘governorate’, kubermang, pro-vides an illustrative example of the linguistic realities of the period. The word, which denotes a unit of administration of the Russian Empire, was not bor-rowed directly from Russian губерния, but from German Gouvernement.

On a supra-national level, the classical heritage, as a common European culture, also unites Albanians and Estonians. Thus, the Albanian-born histo-rian Marinus Barletius Scodrensis published his Latin-language history of the nobleman and national hero Gjergj Kastrioti (1405–1468), Historia de vita et gestis Scanderbegi, Epirotarum principis, ʻA history of the life and deeds of Scanderbeg, prince of the Epirotes,’ in Rome (ca. 1508–1510). Half a century later, the Tallinn preacher Gregorius Krugerus wrote a lengthy elegy in the same language (Elsie 1992: 249; Päll 2010: 118). We must assume that, had these gentlemen met, language would not have been an obstacle.

3. Linguistic Typology From the point of view of linguistics, however, it is not comparative or ety-mological studies that has attracted the most attention in Albanian, but the fact that the language is a member of the so-called Balkan Sprachbund, i.e. a shared set of typological properties which unite the languages spoken in the

119

Balkan Peninsula, whether genetically related or not (Mišeska Tomić 2006; Friedman 2011).

In the context of the sprachbund, Albanian and Turkish have common fea-tures in the area of evidentiality (cf. Kehayov 2008; Aikhenvald 2018). It is also here that it is possible to find typological similarities between Albanian and Estonian. Björn Wiemer explains:

Agglutinated morphemes indicating hearsay, either as a central function or as a functional extension, are rare in Europe; they appear only in three languages of its South-Eastern and Eastern periphery: in Estonian, Albanian and Turkic. Only Est. -vat specializes in hearsay, whereas the reportive function of Turk. -mIş and Alb. -kam is only a contextually conditioned reading of a broad evi-dential (including mirative) meaning potential. (Wiemer 2010: 116)

4. Literacy Turning now to the role of language in human society and, more specifically, to the history of literacy, Albanians and Estonians are located at opposite ends of a spectrum.

Lea Leppik (2008: 2) finds that the Estonian nation was a reading nation already from the end of the seventeenth century. In 1850, Russia had around 5 to 10 percent literacy while, in Sweden, matters were the reverse: 90 percent of the population qualified as ‘literate’. Scotland and Prussia followed close behind at 80 percent. The Protestant Estonian-speaking inhabitants of the Es-tonian and Livonian governorates were, in other words, more similar to their co-religionists across the Baltic Sea than to their neighbours in the Russian Empire; by 1886, only about 2 percent of Estonian army recruits were unable to read (Fischer 2005: 290f; Estonia 2020). The Estonians continue to be a nation of readers to this day: a survey conducted in 2018 suggests that Esto-nians, on average, spend 13 minutes per day reading books (Jezard 2018).

Albania, like other Balkan countries, lagged far behind Northern Europe in terms of literacy during the nineteenth century, with figures far below 20 per-cent. By 1918 in the newly independent Albania, literacy remained an essen-tially urban phenomenon. Even in towns and cities, however, literacy was not evenly distributed. In Shkodra, a major population centre in northern Albania, 40.4 percent of men and 12.3 percent of women were literate among the pop-ulation older than 12 years. At the same time, people in the countryside were generally illiterate (Gruber 2012: 354). At the time of the Communist seizure of power, in 1944, some 90 percent of Albanians remained illiterate (Misja, Teta & Kallulli 1986: 12). Efforts to eradicate illiteracy were largely success-ful, and, by the early 2000s, it had fallen to between 2 and 5.5 percent (de-pending on the statistical method employed) (Misha, Kapllani, Xhillari et al.

120

2004: 31). Even today, however, reading is not an activity favoured by Alba-nians:

This topic of discussion comes due to the shocking and frightening data issued by the Albanian institute of statistics, which claimed that 1 million Albanians (from a population of approximately 2.8 million, i.e. roughly 30 percent – T.R.) hadn’t read at least one book in a year. The reasons vary from economic, social, education-related, and psychological. (Tirana Times 2018)

5. Ideology and Language Communist partisans, under the leadership of Enver Hoxha, seized power in Albania in November of 1944 (Fevziu 2016: XI). At the very same time, the last German troops were being evacuated from Estonian territory. As of De-cember, 1944, both countries were under Communist rule. This time marks the beginning of a long period of increased ideological influence on both lan-guages. The most obvious signs of the new order were the scores of new names given to streets, squares and public institutions. Virve Raag writes: “Names in the public space in Estonia were ideologized for the purpose of communist education of the citizens” (Raag 2015: 180). A similar process was under way in Albania, where names such as Rruga Komuna e Parisit ‘Paris Commune Street’, Sheshi i partizanëve ‘Partisan Square’, Ndërmarrja bujqësore sht-etërore Ylli i Kuq ‘Red Star state farm’, and similar ideologized names became very common. In the 1990s, when the former ideological pressure vanished, many politically motivated names were abolished without being replaced. Streets in Albanian towns sometimes ended up without any name at all (Krushelnycky 2004).

6. Conclusion Albanians and Estonians live half a continent apart and do not have much in the way of a common history. Nonetheless, they have developed under com-parable circumstances, such as long periods of foreign domination, exposure to war and social unrest, and ideological repression. Contrastive investigations of Estonian and Albanian language structure, and of the social contexts in which these language function, yield thought-provoking results. I end this es-say on a positive note, hoping that such studies will become more frequent in the future.

121

References Aikhenvald, Alexandra Y. (ed.). 2018. The Oxford handbook of evidentiality. Oxford:

Oxford University Press. Andersson, Bo & Raimo Raag (red.). 2012. Från Nyens skans till Nya Sverige:

språken i det svenska riket under 1600-talet. Stockholm: Kungl. Vitterhets histo-rie och antikvitets akademien.

Björklöf, Sofia. 2017. Svenska lånord i den västra gruppen av estniska kustdialekter. In: Östman, Jan-Ola; Sandström, Caroline.; Gustavsson, Pamela & Södergård, Lisa (eds.). Ideologi, identitet, intervention: Nordisk dialektologi 10. Nordica Helsingiensia; No. 48. Dialektforskning; No. 5. Helsingfors: Helsingfors univer-sitet, Finska, finskugriska och nordiska institutionen, Nordica. 369–394.

Collinder, Björn. 1965. An introduction to the Uralic languages. Berkeley and Los Angeles: University of California Press.

Demiraj, Shaban. 2006. The origin of the Albanians (linguistically investigated). Ti-rana: ILAR.

Elsie, Robert. 1992. Albanian literature in English translation: a short survey. The Slavonic and East European Review 70(2): 249–257.

Estonia 2020. Britannica Academic. https://academic-eb-com.ezproxy.ub.gu.se/lev-els/collegiate/article/Estonia/109851#37289.toc (2020-05-07)

Fernandez, M. M. Jocelyn & Raag, Raimo (eds.). 1996. Contacts de langues et de cultures dans l’aire baltique. Contacts of languages and cultures in the Baltic area: Mélanges offerts à Fanny de Sivers. Uppsala Multiethnic Papers, 39. Upp-sala: Centre for Multiethnic Research, Uppsala University.

Fevziu, Blendi. 2016. Enver Hoxha: the iron fist of Albania. London: I. B. Tauris. Fischer, Bernd J. 1999. Albania at war, 1939–1945. London: Hurst & Company. Fischer, Steven Roger. 2005. A history of reading. London: Reaktion Books. Friedman, Victor A. 2011. The Balkan languages and Balkan linguistics. Annual Re-

view of Anthropology 40. 275–291. Gruber, Siegfried. 2012. The quarters of Shkodra in 1918: differences and similarities.

In: Kaser, Karl (ed.). Household and family in the Balkans: two decades of his-torical family research at University of Graz. Wien: LIT Verlag. 349–364.

Haarmann, Harald. 1978. Balkanlinguistik (1): Areallinguistik und Lexikostatistik des balkanlateinischen Wortschatzes. Tübingen: TBL Verlag Gunter Narr.

Heckel, Waldemar. 2008. The conquests of Alexander the Great. Cambridge: Cambridge University Press. Jezard, Adam. 2018. These are the European countries that read the most. World eco-

nomic forum. https://www.weforum.org/agenda/2018/05/chart-of-the-day-where-europeans-read-the-most-and-least/ (2020-05-08)

Kalemi, Ramiola. 2019. Challenges of the democratization process in Albania from a political culture perspective: a comparative case study of Albania and Estonia. University of New York, Tirana. (Doctoral dissertation.) http://unyt.edu.al/wp-content/uploads/2019/12/Doctoral-Dissertation-Ms-Ramiola-Kalemi.pdf (2020-02-28)

Kehayov, Petar. 2008. An areal-typological perspective to evidentiality: the cases of the Balkan and Baltic linguistic areas. Dissertationes linguisticae universitatis Tartuensis, 10. Tartu: University of Tartu. https://dspace.ut.ee/han-dle/10062/6524 (2020-05-13)

Krushelnycky, Askold. 2004. Where the streets (and towns) have no name: Albania. The Independent, 24 October, 2004. https://www.independ-ent.co.uk/news/world/europe/where-the-streets-and-towns-have-no-name-alba-nia-535397.html (2020-05-8)

122

Lazdiņš, Jānis. 2017. History of Latvian law before the proclamation of the state of Latvia. In: Kerikmäe, Tanel; Joamets, Kristi; Pleps, Jānis; Rodiņa, Anita; Berk-manas, Tomas. & Gruodytė, Edita. (eds.). The Law of the Baltic States. Cham: Springer International Publishing. 152–155.

Leppik, Lea. 2008. Social mobility and career patterns of Estonian intellectuals in the Russian empire. Historical Social Research 33: 1–18.

Mann, Stuart E. 1977. An Albanian historical grammar. Hamburg: Helmut Buske Verlag.

Milnes, Arthur (ed.). 2017. With faith and goodwill: a 150 years of Canada-U.S. friendship. Washington & Ottawa: CABC.

Mišeska Tomić, Olga. 2006. Balkan sprachbund morpho-syntactic features. Dordrecht: Springer.

Misha, Arjana & Kapllani, Elda & Xhillari, Lindita & Murthi, Manuela & Gjonça, Arian. 2004. Living condition and inequality in Albania: population and housing census 2001. Tiranë: Instat. http://www.instat.gov.al/media/4388/living-condit-ion-and-inequality-in-albania-2001.pdf (2020-05-11)

Misja, Vladimir, Teta, Arqile & Kallulli, Adriatik. 1986. Higher education in Albania. Bucharest: CEPES.

Online sõnaraamat 2020. Online sõnaraamat. http://www.dictionary.ee/en/ (2020-05-01)

Orel, Vladimir. 1998. Albanian etymological dictionary. Leiden: Brill. Orel, Vladimir. 2000. A concise historical grammar of the Albanian language. Lei-

den: Brill. Päll, Janika. 2010. Humanistengriechisch im alten Estland und Nord-Livland. In:

Volt, Ivo & Päll, Janika (eds.). Byzantino-Nordica 2004: papers presented at the international symposium of Byzantine studies held on 7–11 May 2004 in Tartu, Estonia. Tartu: Tartu University Press. 114–147.

Raag, Raimo. 2010. Den språkliga mångfalden – småspråkens renässans. In: Lee, Jenny (ed.). Kunskapens nya världar: mötet mellan pedagogik och teknik vid Uppsala Learning Lab. Uppsala: Uppsala University. 211–221.

Raag, Virve. 2015. Ploščad´ proletarskoj diktatury: on ideologized names and the reestablishment of pre-Soviet names in Estonia. In: Eckhoff, Hanne Martine & Rosén, Thomas (ed.). Knigamʺ bo estńeiščetnaja glubina: essays in honour of Irina Lysén. Uppsala: Uppsala universitet. 167–183.

SAOB. Svenska Akademiens ordbok. https://www.saob.se/. (2020-05-08) Tirana Times 2018. National book fair launches 21st edition. Tirana Times, November

16, 2018. https://www.tiranatimes.com/?p=139320 (2020-05-08) Wiemer, Björn. 2010. Hearsay in European languages: toward an integrative account

of grammatical and lexical marking. In: Diewald, Gabriele & Smirnova, Elena (eds.). Linguistic realization of evidentiality in European languages. Berlin: Wal-ter de Gruyter. 59–129.

123

Frukostdags – när en måltid byter skepnad och funktion Dessislava Stoeva-Holm, Uppsala

1. Om mat och frukostvanor Det är uppenbart att när vi bedömer andra människors matvanor tar vi alltid det egna beteendet som utgångspunkt och de för oss välbekanta normerna. I kontrast till det egna ses och klassificeras skillnader som avvikelser och be-döms mer eller mindre negativt eller möts av positiv förundran. Andra indivi-ders eller sociala gruppers beteende och vanor har genom tiderna varit ett po-pulärt ämne för reflektioner, kommentarer och påpekanden. Rumpnissarnas fråga i Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, ”voffor gör di på detta viset?” har förmodligen ställts någon gång på de flesta av världens språk. Den ställs av förvåning över ett beteende som skiljer sig väsentligt från det som verkar be-kant och anses vara vedertagen praxis i den egna vardagen och bedöms därför vara mer eller mindre lämpligt eller riktigt. Tar vi t.ex. maten och ätandet så kan uppfattningen om nödvändigheten och rutinen att äta på morgonen skilja sig mellan individer eller grupper av människor. Likaså kan det skilja sig mel-lan vad som bör ingå i en frukost och vad som gör att detta mål kan anses vara en god frukost. Detta gäller även för människors frukostbeteende som åter-finns i andra språk- och kulturområden. Om detta vittnar den tematiska publi-kationen Kulinaristik des Frühstücks / Breakfast Across Cultures. Ach‘impap – Breakfast – Chōshoku – Colazione – Doručak – Ekyenkya – Frühstück – Frukost – Futūr – Petit Déjeuner – Śniadanie – Zaofan. Analysen – Theorien – Perspektiven (2018) utgiven av kulturvetaren och germanisten Wierlacher. I denna antologi samlas analyser och teorier om dagens första eller tidiga mål-tid ur ett ämnesövergripande vetenskapligt perspektiv. Utgångspunkten är an-tagandet att det finns ett utbrett, mest implicit frukostmönster i olika länder och kulturer. Detta verk som 2018 belönades med ”Sonderpreis” av Gastro-nomische Akademie Deutschlands (GAD) för bästa publikation speglar kom-mentarer och reflektioner över andra människors frukostbeteenden i andra språkområden och tolkningsstereotyper kan vaskas fram. Följande överlägg-ningar i detta bidrag bygger på en artikel publicerad i ovan nämnda verk (se Stoeva-Holm 2018).

Just jämförelser och kontrastiva överväganden används ofta för att fördöma vad som skiljer sig från den egna kulturen, eftersom kontrasten gör det lättare att se skillnader, att kategorisera, bedöma och döma. Påtalade skillnader i be-teendet i andra kultursamhällen kan i sin tur bero på olika uppfattningar om

124

vad som är ’normalt’ med avseende på attityder och värderingar inom ett eller flera områden inom det etiska kunskapssystemet. Särskilt i kulturella sam-manhang, t.ex. i humoristiska reseberättelser om svenska turister utomlands, blir etablerade åsikter över det egna och främmade synliga. I krönikan av Step-han Linnér med titeln ”Blågula frukostkrav”, som publicerades i tidningen Kvällsposten den 23 april 2009, kan läsas:

Som det där med frukostarna... Jag har insett att här går en avgörande skilje-linje mellan olika matkulturer, och den ger upphov till dagliga diskussioner, som alltid leder till den svenska frukostkulturens seger. Söderut, bortom Tysk-land, existerar, enligt ständigt lika häpna svenska turister, en miserabel frukost-kultur, lika torftig som onyttig. Kaffe, bröd, som mest tycks bestå av luft, söt marmelad eller honung, en croissant eller cornetto (beroende på vilket land man befinner sig i) och möjligen en sockerkaksbit. Förklaringen att två omfat-tande måltider ofta väntar under dagen hjälper inte.

Främst är det avsaknaden av ost på frukostbordet som upprör den svenska turisten. Möjligen finns där en skiva skinka, men ost kommer ytterst motvilligt fram på bordet först efter långa förhandlingar mellan hotellets personal och researrangören.

Dessutom anses ofta kaffet smaka underligt. Hur mycket kaffemaskinen än stönar och stånkar och fräser så blir det ändå aldrig svenskt kaffe som den spottar ur sig. Och i ärlighetens namn inte heller något som torde tilltala en fransman, spanjor eller italienare; i synnerhet inte den sistnämnde som ju kan det där med kaffe.

Detsamma gäller ’juicen’ som mest brukar ha tycke av utspädd saft. (Kvällsposten 2009-04-23)

Här resonerar skribenten över de svenska turisterna som insisterar att få en frukost som speglar deras egna preferenser och föreställningar över en god frukost snarare än värdlandets, även om en påkostad lunch och middag kan förväntas enligt den praxis som råder i landet. Av denna krönika framgår att det dras en gräns mellan olika frukostvanor, mellan olika matkulturer i bety-delse av nationaliteter. I detta sammanhang blir en obefintlig frukost något osvenskt och också moraliskt laddat – med implikationen att svensk frukost-kultur med svensk ost och svenskt kaffe är bättre och mera näringsrikt än den eländiga, dåliga och ohälsosamma frukosten som konsumeras söder om Tysk-land.

Ur resonemanget i krönikan blir inte bara skillnaderna i frukostkulturer synliga. Kontrasten gör det även möjligt att skapa, befästa och tradera koncept på ”det egna” som t.ex. ”svenskt kaffe”. Genom att referera smaken som en nationell bragd säkerställs att ett s.k. ”svenskt kaffe”-koncept lever långt i det kollektiva minnet. Men det lever också från autostereotypen att man kan vara stolt över denna prestation som innehåller allt det eftersträvansvärda och som

125

finns förevigat i t.ex. välkända konstnärliga yttringar som i Hanna Paulis1 eller Carl Larssons2 målningar (se bild 1 och bild 2).

Påfallande i dessa två målningar är perspektivet. Paulis målning för tan-karna till antropologen Lévi-Strauss överläggningar kring dialektiken mellan natur och kultur i t.ex. hans arbete The Raw and the Cooked (1964). Han häv-dade att skillnaden mellan natur och kultur är grundläggande och att vara mänskligt är att vara kultiverat och därmed att skilja sig från den icke kultive-rade naturen. I målningen framträder det kultiverade bl.a. genom dukning och den tillagade maten (bild 1). Larssons målning sätter frukosten som social händelse i fokus, där t.o.m. hundens status som familjemedlem blir avbildad. Genom att placera hunden sittande på en stol vid bordet synliggörs konstellat-ioner och familjära band (bild 2).

Bild 1. Frukostdags av Hanna Pauli (1887)

1 https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=7498131 2 https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Frukost_under_stora_björken_av_Carl_Lars-son_1896.jpg

126

Bild 2. Frukost under stora björken av Carl Larsson (1896)

Dock frukostbeteendet varierar genom tiderna och påverkas starkt från olika håll i världen. Detta kan bl.a. utläsas ur källor som hushålls- och kokböcker och andra dokument. Utifrån dessa källor syns vad som ätits av vem och när, vilka trender som gällde och gäller. Dessa dokument visar att frukostätandet i Sverige, liksom måltider vid andra tidpunkter på dygnet, är föremål för sam-hälls-sociala och kulturella faktorer. Mattraditioner från tidigare århundraden vittnar om att sammansättningen av en svensk frukost har förändrats mycket. Ingredienser som sill och snaps i dieten från 1700-talsbönderna försvann och kaffe och pålägg tillkom. Idag består en frukost i Sverige som enligt måltids-forskare som Richard Tellström är en relativt ny företeelse i mathistorien av en varm eller kall dryck som kaffe, te, mjölk eller juice med smörgåsar. Ofta serveras mat som kan konsumeras med en sked, t.ex. gröt eller yoghurt. Fru-kosten kan också inkludera spannmål. Ytterligare komponenter kan vara ett kokt ägg eller färsk frukt.3

Men vanor och mat varierar fortfarande. Nya trender i den svenska frukost-kulturen kan utforskas och följas via digitala medier och med hjälp av nytill-komna källor i skrift, ljud och bild. I modern tid måste även statens och myn-digheters inflytande på befolkningen i Sverige övervägas, som t.ex. Livsme-delsverket, liksom andra aktörer i samhället som Måltidsakademien, vars upp-gift är att främja forskning kring och utveckling av måltiden ur ett helhetsperspektiv.4

3 https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=7089740 4 https://ma.akademierna.se/

127

2. Frukosten – den viktiga måltiden att börja dagen med Efter beräkningar av måltidsforskaren Richard Tellström äter en person cirka 17 500 frukostar genom livet, vilket i sig berättigar frågan om vem eller vad som påverkar eller t.o.m. styr detta beteende. Vad som borde ätas i Sverige idag och vilken mat som ska undvikas regleras av Livsmedelsverket. Till Livs-medelsverkets rekommendationer kan såväl institutioner som privatpersoner förhålla sig till. Som en autonom statlig myndighet har Livsmedelsverket tolk-ningsbehörigheter och formulerar sina egna mål på sin webbplats enligt föl-jande:

Vi arbetar för säker mat och bra dricksvatten, att ingen konsument ska bli lurad om vad maten innehåller och för bra matvanor. Det är vårt recept på matglädje.5

Det är uppenbart att den svenska myndigheten försöker påverka matvanor för att främja hälsomedvetet ätbeteende. Detta är möjligt eftersom måltider som serveras t.ex. i förskolor, skolor, sjukhus och vårdhem är dokumenterade, kan undersökas och därför också påverkas eller regleras. De officiella rekommen-dationerna för måltiderna är att de inte bara måste vara säkra och näringsrika, utan maten måste vara välsmakande, tillagad med ingredienser av god kvalitet och serveras i en trevlig miljö. Livsmedelsverket rekommenderar dessutom att måltiderna ska vara miljömässigt och socialt hållbara och integreras i den dagliga verksamheten. Dessa grundläggande tankar om mat kan illustreras av måltidsmodellen6 utvecklad av Livsmedelsverket (se bild 3).

Bild 3. Måltidsmodell enligt Livsmedelsverket

5 https://www.livsmedelsverket.se/om-oss 6 https://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa--miljo/maltider-i-vard-skola-och-om-sorg/maltidsmodellen

128

Påståendet om hälsosamt ätbeteende och bilden av en hälsosam måltid kan spåras tillbaka över decennier under 1900-talet. I sin avhandling Hur maten blev en risk påpekade sociologen Torbjörn Bildtgård (2002) hur staten för-sökte befästa sunda matvanor i samband med industrialiseringen, som en del av produktionsprocessen. En individ som uppförde sig ansvarslöst mot sin hälsa genom att inte etablera goda matvanor betraktades i detta av staten re-glerade sammanhang som en individ som inte fullföljde sina medborgerliga förpliktelser i samhället (Sandberg 2004: 159).

På liknande sätt betraktas beteende hos unga som inte äter frukost som ett riskbeteende (Hansen 2008; Nowicka & Flodmark 2006: 320), vilket måste motverkas, eftersom det kan leda till koncentrationssvårigheter och därmed till dåliga inlärningsresultat. Inom medicinsk forskning ser man bland befolk-ningen en tendens till att hoppa över frukosten kopplad till åldern och till ett okontrollerat kaloriintag från mellanmål. Ungdomar som äter frukost anses i denna kontext ha bättre matvanor i allmänhet, uppvisa större fysisk aktivitet och t.o.m. högre socioekonomisk status än ungdomar som inte äter frukost (Hansen 2008). Ur ett socio-ekonomiskt perspektiv tecknas dock en bild av frukosten som dagens mest avvikande måltid (Hallström 2011; Rasmussen et al. 2004). Likväl om Livsmedelsverkets rekommendationer har för avsikt att främja och stödja ett hälsosamt matbeteende som vilar på vetenskaplig grund, följer mat- och frukostvanor ofta faktorer som är kulturellt determinerade.

3. Frukostkultur som uttryck för delad kunskap När fokus i det följande ligger på frukosten, är denna synvinkel baserad på uppfattningen om frukosten som en kulturell yttring. Med kultur avses inte bara en ’högkultur’ eller ett rent materiellt fenomen som avbildades t.ex. av Hanna Pauli (se bild 1) eller Carl Larsson (se bild 2) utan även tydliga, åter-kommande mönster i beteenden, resonemang och tolkningar som delas av människor (Geertz 1967). Goodenough (1964) definierar kultur på följande sätt:

As I see it, a society’s culture consists of whatever it is one has to know or believe in order to operate in a manner acceptable to its members, and do so in any role that they accept for any one of themselves. Culture, being what people have to learn as distinct from their biological heritage, must consist of the end product of learning: knowledge, in a most general, if relative, sense of the term. By this definition, we should note that culture is not a material phenomenon; it does not consist of things, people, behavior, or emotions. It is rather an or-ganization of these things. It is the forms of things that people have in mind, their models for perceiving, relating, and otherwise interpreting them. (Goodenough 1964: 36)

129

Det är den delade kunskapen om den kulturella yttringen som förbinder män-niskorna och gör det möjligt att agera på ett sätt som är både tydligt och ac-ceptabelt. Den delade kunskapen är också förutsättningen för en lyckad kom-munikation inom gruppen. Enligt Rathmayer (1998:181) verkar det vara för-hållandet mellan ideologier eller mentaliteten i betydelse av utbredda åsikter, grundläggande ideologiska koncept, dominerande världssyn och rådande praxis, vilka ömsesidigt legitimerar varandra och gör allt begripligt.

3.1 Morgonmålet genom tiderna Ur etnologiska arbeten av Berg & Harnesk & Liby (1981) om maten och spe-ciellt om frukosten kan utläsas att frukosten på bondgårdar i Uppland intogs under 1800-talet kring kl. 08.00 och att den bestod i huvudsak av bröd, upp-värmd gröt eller av sill och potatis (Berg & Harnesk & Liby 1981: 19). Hos torparen åt man potatis, saltsill och bröd till frukost. (Berg & Harnesk & Liby 1981: 21). I skriften hänvisar författarna till dokumentationen av länsläkaren i Tierp från 1870 som beskriver traktens matvanor:

Levnadssättet är mycket tarvligt och enkelt. Födan utgöres huvudsakligen af rågbröd, potatis, strömming och sill. (Berg & Harnesk & Liby 1981: 20)

Ett århundrade senare, i början på 1900-talet ändras bilden. Frukosten beskrivs av Berg & Harnesk & Liby (1981: 20) på följande sätt: kl. 5.00 på morgonen dricker man morgonkaffe. Kring kl. 7.00 åt man hårt bröd, smör, lättöl, stekt fläsk, potatis och stekt ägg. Som synligt ändras frukostbeteendet. Bröd och potatis behåller sin centrala plats på frukostbordet, men fisken utgår och ägg, fläsk, smör förtärs till frukost, vilket stark förenklat pekar på förändrade socio-ekonomiska förhållanden. På 1930-talet började man äta annan mat till frukost än maten man äter under resten av dagen och på 1970-talet dök föreställningen om bra och dålig kost upp. Ett decennium tidigare på 1960-talet uppkom my-ten om frukosten som dagens viktigaste mål.

Idag på 2000-talet och ca 100 år senare än de dokumenterade frukostvanor från Berg & Harnesk & Liby (1981) syns ett förändrat frukostbeteende bl.a. i storstäderna där frukosten intas utanför hemmet, innan jobbet eller där famil-jer och sällskap intar en lyxigare frukost på helgen på kaféer och restauranger. Det är ett nytt uteätande som har kommit på 1990-talet och hänger ihop med postmodernismen och kopplas till individens bättre ekonomiska förutsätt-ningar. Inte bara lunch och middag intas nu i det offentliga rummet utan även frukosten. Uppgifter från Statistiska Centralbyrån (SCB) om den genomsnitt-liga månadsomsättningen per person i Sverige 2007–2015 (med korrigering för prisförändringar) är synliga utifrån diagrammet7 i bild 4:

7 https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2016/Svenskarna-ater-ute-mer/

130

Bild 4. Utgifter för livsmedel och restaurangbesök i Sverige

Enligt SCB omsatte livsmedelsbranschen 261 miljarder och restaurangbran-schen 99 miljarder Sverige under 2015. Det motsvarade cirka 3 000 kronor per person och månad, eller 18 procent av den totala hushållskonsumtionen. Ökningstakten för utgifterna var 5 gånger så stor i restaurangbranschen (15,6 procent) som för livsmedelsbranschen (3,2 procent) mellan 2007 och 2015 med hänsyn tagen till prisförändringar. Utifrån de spenderade utgifterna på livsmedel å ena sidan och utgifter för restaurangbesök syns ett förändrat bete-ende där frukosten är en del av det. Genom att frukosten flyttar ut i det offent-liga rummet blir det mera synligt och föremål för samtal och funderingar kring den även utanför den privata sfären.

3.2 Språk och ordförråd som spegel för matkultur och habitualisering Inte bara etnologisk forskning och statistiska uppgifter vittnar om vanor och beteenden. Betraktar man språkliga artefakter som ordförrådet, som bl.a. ett resultat av kulturell handling och utbyte, ger detta tillgång till rådande ideolo-gier, föreställningar, värderingar och åsikter inom samhället. Ordens betydelse och deras bruk tillåter slutsatser om kunskapssystem och mönster för tolkning tidsandan och tillåter också en inblick i historisk utveckling. Just genom språ-ket och ordförrådet kan uppfattningar och åsikter spåras tillbaka i tiden men också lagras och bevaras för framtiden.

131

Tittar man närmare på etableringen av det svenska ordet frukost från det medellågtyskans vrökost som resultat av en svensk-tysk språk- och kulturkon-taktfenomen samt på andra lexem som benämner matbeteende under dygnets början som t.ex. dagvard (som under Vikingatiden och även under medeltiden benämnde den första huvudmåltiden), risp eller åbett, blir det tydligt, att ge-nom etableringen av ordet frukost under 1400-talet övertog funktionen att be-nämna första huvudmålet på morgonen, förmiddagen eller mitt på dagen. Or-det frukost lämnar dock ingen information över måltidens storlek som t.ex. låneordet brunch eller frunch (frukost + lunch) i betydelsen av ’riklig frukost’. Däremot förstås med det dialektal spridda ordet risp en lättare frukost bestå-ende av smörgås och en snaps eller bara snaps. Risp refererar till en i strupen rivande känsla som infinner sig efter alkoholkonsumtion. Även det i Nordsve-rige dialektalt spridda ordet åbett (snack) och lillfrukost hänvisar till att det är en måltid som intas på morgonen men de hänvisar också att måltidens omfång är av ringa mått (jfr Hellquist 1922). Särskilt förväntas att det finns en andra frukost efter lillfrukosten, som även framgår av kollokationer som första fru-kost och tidig frukost.

Inte bara själva lexemet frukost indikerar därmed vad som kan vara viktigt eller har varit viktigt i ett samhälle utan även kollokationer, ordbildningar och ordgrupper belyser artefakternas kulturella betydelse. De två huvudfunktion-erna i sammansatta substantiv, nämligen nomineringsfunktionen för att peka ut nya enheter, liksom den typologiska funktionen för inbäddning av dessa enheter i den kända världen, med andra ord deras potential till rekontextuali-sering, gör detta möjligt. Av denna anledning verkar sammansatta substantiv vara särskilt lämpliga när nya begrepp skapas för att benämna nya företeelser, med andra ord för att legitimera, integrera och konsolidera dessa nya företeel-ser i den egna världen.

Sammansatta substantiv som frukostmöte, frukostprat, frukostseminariet, frukostklubben eller frukostkokbok antyder att frukost inte bara är förknippad med matintag. Frukosten flyttar ut ur den privata sfären och är nu etablerad i den offentliga miljön (seminarierummet, klubben). Den främjar sociala hän-delser som underlättar utbytet av information och kunskapsöverföring. Ur dessa ordformationer kan frukostens sociala kontaktfunktion utläsas och inte endast matupptagningsfunktionen. I dessa komposita rekontextualiseras fru-kosten som ett socialt fenomen där gemenskap, dialog och kunskapsutbyte lyfts fram.

3.3 Frukostkokböcker – hälsa och kultur i ett Särskilt frukostkokböcker är en pålitlig källa för att kunna följa förändringar av frukosten som artefakt och beteendemönster. I kokböcker förvandlas råva-ror till kulturella uttryck. Måltidsakademien som sedan 2001 sammanställer

132

vilken måltidslitteratur8 som har publicerats i Sverige framhåller att det i Sve-rige ges ut mest kokböcker per invånare och år. För 2017 var antalet nyutgivna titlar 315. När man tittar på det stora utbudet av kokböcker om frukost i Sve-rige idag är det inte bara möjligt att bestämma vilka beståndsdelar en frukost uppvisar, utan också vilka tankegångar och värderingar kring matkultur och hälsa kan kopplas till frukostätandet. Tematisk fokus på matkultur och hälsa är återkommande och ger en fingervisning om samhället. Texterna i kokböck-erna är normativa och förmedlar attityder till matval som formar värderingarna kring dessa (Jarlbring 2012; Tellström 2015). Påfallande idag är även fram-ställningen av måltiden som sensorisk upplevelse och estetisk njutning.

Fram till slutet på 1900-talet ägnade sig kokboksförfattarna huvudsakligen åt till att presentera maträtter, som skulle ätas vid andra tillfällen än morgon-timmarna. Publiceringen av frukostkokböcker förändrade inte bara det svenska kokboklandskapet i början av 2000-talet och gav denna måltid en mer framträdande position. De överdådiga kokbokstitlarna, som alla innehåller lexemet frukost, belyser den speciella ställningen av frukosten idag som ett väl etablerad koncept likt de andra måltiderna som intas under dagen:

• Frukostkokboken (2008) av Fredrik Colting & Carl-Johan Gadd • Good morning: frukost hela dagen (2015) av Liselotte Forslin • Frukost hela dagen (2018) av Anna & Rasmus Axelsson • En god morgon: härliga frukostar för en bra start (2016) av Anja Forsnor • Made by Marys gröna frukost: 40 ljuvligt goda recept (2016) av Maria

Strömberg Bååth • Magnifika frukostar: För kemister och andra livsnjutare (2018) av Ulf

Ellervik • Karins Frukost: raw food & vegan (2015) av Karin Haglund

Av dessa titlar blir det tydligt att frukostkulturen eller den bild som förmedlas av den skiljer sig mycket från bilden från tidigare tider. Om frukosten var nå-got traditionellt förknippat med att äta en måltid på morgonen eller tidigt på dagen, blir den under 2000-talet till en speciell händelse. Denna händelse är oberoende av fördefinierade platser eller fasta tider.

Menyförslagen för frukostevenemanget är allt annat än traditionella. Det finns fortfarande tal om müsli, rostat bröd och omelett – tillsammans med nä-ringstips för rätt mat – men dessa delar av frukosten blir alltmer föremål för en förändring eller diversifiering: frukostflingorna ”hottas till”, rostat bröd får konkurrens från hembakade muffins, omeletten är exotisk och kommer från Vietnam (”Vietnamesisk omelett”), äggen förvandlas till specialiteter från Marocko och crêpes är inte längre franska utan indiska. Språkbruket kring frukosten idag pekar på mönster, som tydligt uttrycker ett nytt sätt att tänka på vikten av frukost. Ordbildningskonstruktionerna som kan hittas i kokböcker 8 http://måltidslitteratur.se/index.php/guider

133

innehåller låneord som chiapudding, rödbetshumus eller fraser som hirsgröt med Earl Grey smak och vittnar om hybrida matskapelser och om kreativitet.

Konceptet, ofta återgivet i omslagstexterna för kokböckerna, är relativt en-kelt och öppet och innehållsförteckningarna är fulla av lån från det anglo-sax-iska kulturområdet som i Colting & Gadds Frukostkokboken (2008):

Det finns många olika sätt att äta frukost på. Ofta äter man samma frukost varje dag, men så behöver det inte vara! Den här boken ger dig fler än 100 härliga frukostrecept och tips på hur du kan göra mer av din frukost. Gör din egen müsli, rosta eget kaffe, servera en sommarfrukost i parken eller stek frukost-pannkakor och servera med hemlagad sylt. Om du söker enklare sätt, finns tips på hur du kan hotta till dina flingor, olika grötrecept eller hur man fixar en hederlig bakfyllefrukost. Du finner även färdiga frukostmenyer, roliga fakta om vad man äter till frukost i andra länder och hur man äter frukost i rymden. Frukost - det naturliga sättet att starta dagen på!9

Kombinationen av tradition (i form av frukost på morgonen och konsumtion av vissa livsmedel) med innovation (i form av urval och tillagning av fru-kosträtter) är avsedd att motverka enhetlighet och enformighet, under anta-gande att förändringar alltid är nödvändiga och att förändringar alltid är bra. Inte bara dietister och måltidskreatörer tar plats med sina böcker inom kok-bokslandskapet utan även kemiker som Ulf Ellervik. Så marknadsförs hans kokbok av förlaget och Bokus med följande argument:

Frukosten är dagens bästa mål. Kemiprofessorn Ulf Ellervik samlar de syndig-aste recepten som dryper av smör och sirap och doftar av bacon och kaffe. Han lär oss koka det perfekta ägget och beskriver hur vi får ut mest näring av gröten.

Detta är en hyllning till frukosten i populärkulturen men också inom kemin. Det är en hisnande resa där vi får äta bookmakertoast med Moby Dick och dela scones med Tolkiens hobbitar. Ellervik vidgar våra perspektiv och får oss att förstå att en frukost kan bestå av så mycket från Kalles kaviar och singapori-ansk kaya till -glukaner och Maillardreaktioner.10

Innovation och kreativitet kan emellertid endast utvecklas när det finns en sta-bil kulturell självuppfattning – först då kan kreativitet förverkligas. Denna uppfattning bildas genom att titta på de ’andra’ och på ’andra frukostkulturer’ (som till och med lämnar jorden – ”frukost i rymden”), men också genom att fokusera på det ’egna’, det hemlagade: kreationen av ens egen müsli, kaffe-rostning och den hemlagade sylten (Colten & Gadd 2008). Nytt för vår tid är också de vegetariska och veganska recepten: våffelwraps. Matchalatte, Nana Ice Cream, presenteras tillsammans med ”klassiker i ett nytt utseende” (om-slagstext till Anja Forsnor 2016) som mandelscones, rawghurt, turbosnabbt nötbröd, shots och smoothies. Tradition och innovation har kombinerats i

9 https://www.provlas.se/frukostkokboken-ebok/ 10 https://www.bokus.com/bok/9789188589125/magnifika-frukostar-for-kemister-och-andra-livsnjutare/

134

dessa frukost-kokböcker. Frukost idag är en etablerad kulturell artefakt som uttryckligen är: ”Frukost – det naturliga sättet att börja dagen” (omslagstext Colting & Gadd 2008).

4. I stället för en resumé Även om frukost i det svenska språk- och kulturområdet beskrivs som dagens viktigaste måltid, verkar nya frukostvanor dyka upp i Sverige. Dessa utvecklas i mellanrummet mellan tradition och innovation. Det är inte frågan om frukost behövs, det är snarare frågan om vad som ska ätas vid frukosten och när under den vakna tiden. Olika frukosterbjudanden (miniscones eller pannkakor till frukost) antyder en sammansättning och kombination av olika frukostkulturer samtidigt. Denna utveckling vittnar om öppenhet, nyfikenhet och en förkärlek för det experimentella. Och visst blir man nyfiken genom att läsa recepten och motiverad att prova något nytt utan att för den delen glömma den välbeprö-vade och traditionella smörgåsen till frukost eller det ”svenska kaffet”.

Referenser Axelsson, Anna & Axelsson, Rasmus. 2018. Frukost hela dagen. Stockholm: Natur

och kultur. Bildtgård, Torbjörn. 2002. Hur maten blev en risk. Medicinens bidrag till regleringen

av det svenska ätandet. Diss. Uppsala: Uppsala universitet. Colting, Fredrik & Gadd, Carl-Johan. 2008. Frukostkokboken. Stockholm: Nicotext. Ellervik, Ulf. 2018. Magnifika frukostar: För kemister och andra livsnjutare.

Stockholm: Fri Tanke förlag. Forslin, Liselotte. 2015. Good morning: frukost hela dagen. Malmö: Kakao Förlag. Forsnor, Anja. 2016. En god morgon: härliga frukostar för en bra start. Stockholm:

Norstedts. Geertz, Clifford. 1987. Dichte Beschreibung. Beiträge zum Verstehen kultureller Sys-

teme. Frankfurt/M.: Suhrkamp. Goodenough, Ward H. 1964. Cultural Anthropology and Linguistics. I: Hymes, Dell

(red.). Language in Culture and Society. A Reader in Linguistics and Anthropol-ogy. New York/Evanston/London: Harper & Row. 36–39.

Haglund, Karin. 2015. Karins Frukost: raw food & vegan. Life vision förlag. Jarlbring, Johan. 2012. Vardagslivets medialisering: mat och medier i privata recept-

samlingar. Rig – kulturhistorsik tidskrift 2: 78–90. Lévi-Strauss, Claude. 1983 [1964]. The Raw and the Cooked: Mythologiques, Volume

1. Chicago: University of Chicago Press. Rathmayr, Renate. 1998. Die Thematisierung von Kultur in argumentativen Phasen

interkultureller Verhandlungsgespräche. I: Berger, Tilman & Raecke, Jochen (red.). Slavistische Linguistik, 1997. Referate des XXIII. Konstanzer slavistischen Arbeitstreffens, Blaubeuren, 26.–28.8.1997. Slavistische Beiträge, 375. München: Sagner. 177–194.

Sandberg, Helena. 2004. Medier och fetma: En analys av vikt. Lund Studies in Media and Communication 8. Lund: Lunds universitet.

135

Stoeva-Holm, Dessislava. 2018. Der neue Stellenwert des Frühstücks in Schweden. I: Wierlacher, Alois (red.). Kulinaristik des Frühstücks / Breakfast Across Cultures. Ach‘impap – Breakfast – Chōshoku – Colazione – Doručak – Ekyenkya – Früh-stück – Frukost – Futūr – Petit Déjeuner – Śniadanie – Zaofan. Analysen – The-orien – Perspektiven. München: Iudicum. 169–183.

Strömberg Bååth, Maria. 2016. Made by Marys gröna frukost: 40 ljuvligt goda recept. Stockholm: Pagina Förlag.

Tellström, Rikard. 2015. The construction of food and meal culture for political and commercial ends: EU-summits, rural businesses and world exhibitions. Diss. Örebro: Örebro University.

Wierlacher, Alois. 2018. Kulinaristik des Frühstücks / Breakfast Across Cultures. Ach‘impap – Breakfast – Chōshoku – Colazione – Doručak – Ekyenkya – Frühstück – Frukost – Futūr – Petit Déjeuner – Śniadanie – Zaofan. Analysen – Theorien – Perspektiven. München: Iudicum.

Internetkällor [Målning Frukostdags] https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=7498131

(2020-03-23) [Målning Frukost under stora björken] https://commons.wikime-

dia.org/wiki/File:Frukost_under_stora_björken_av_Carl_Larsson_1896.jpg (2020-03-23)

[Måltidsakademin] https://ma.akademierna.se/ (2020-03-23) [Intervju med Rikard Tellström] https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?pro-

gramid=112&artikel=7089740 (2020-03-23) [Livsmedelsverket] https://www.livsmedelsverket.se/om-oss (2020-03-23) [Livsmedelsverket] https://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa--miljo/malti-

der-i-vard-skola-och-omsorg/maltidsmodellen (2020-03-23) [Statistiska Centralbyrån] https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2016/Svens-

karna-ater-ute-mer (2020-03-23) [Måltidslitteratur] http://måltidslitteratur.se/index.php/guider (2020-03-23). [Reklam Colting & Gadd]https://www.provlas.se/frukostkokboken-ebok/ (2020-03-

23) [Bokus] https://www.bokus.com/bok/9789188589125/magnifika-frukostar-for-ke-

mister-och-andra-livsnjutare/ (2020-03-23)

136

Ett franskt öga i 1930-talets Estland Lars-Göran Sundell, Uppsala

1. Inledning En tidig septembermorgon 1929 anländer en ung fransman vid namn Jean Cat-hala (1905‒1991) med den tyska ångbåten Rügen från Stettin till Tallinn.1 Han är utsänd från Frankrike för att under en ettårsperiod undervisa i franska språ-ket och litteraturen vid Lycée français.2 Han har dessutom till uppgift att eta-blera en lokalavdelning av Alliance française,3 vilket sker strax efter ankoms-ten till det nya landet. Han knyts till den franska legationen i Tallinn som pressattaché och kommer också att undervisa i franska vid dåvarande Krigs-högskolan vid Sõjakooli park.

Jean Cathala är utexaminerad från universitetet i Bordeaux och han har re-dan spenderat ett år i Prag med liknande arbetsuppgifter. Efter sejouren i Est-land är han utlovad Egypten som sin nästa destination. Ödet vill dock an-norlunda; han blir betagen av landet och kommer att bli kvar till dess att han 1941 utvisas av den sovjetiska ockupationsmakten. Under drygt ett år är han internerad i olika läger i Kazakstan. Efter att ha lyckats etablera kontakt med general de Gaulles exilregering (France Libre) knyts han till dess legation och kvarstannar sedermera i Moskva.

1 Jag besökte Estland första gången 2008 som ingående i en internationell grupp för utvärdering av utbildning och forskning inom de romanska språken vid universitetet i Tallinn. Virve Raag, prefekt för Institutionen för moderna språk, och Raimo Raag ledde 2012 en initierad och lärorik studieresa till Tallinn. Jag har sedermera haft tillfälle till återbesök ett antal gånger och då, utöver Tallinn, bland annat besökt (universitetet i) Tartu, Haapsalu, Pärnu, alla platser som återskapats i mitt medvetande vid författandet av denna artikel till Virves och Raimos ära. 2 Lycée Français de Tallinn (Tallinna Prantsuse Lütseum) grundades 1921 och fick fasta lokaler 1937. Under ockupationstiden fusionerades skolan och bildade Tallinna VII Kool. 1992 återin-vigdes skolan och återfick 1994 sin ursprungliga adress, Hariduse 3. 3 Alliance française hade grundats i Paris 1883 på initiativ av Paul Cambon, kabinettssekrete-rare hos Jules Ferry, den dåvarande konseljpresidenten. Bildandet ska ses i ljuset av det franska debaclet i det fransk-tyska kriget 1870-71 med det uttalade syftet att befrämja studiet av franska som andraspråk. Organisationen blev snabbt mycket framgångsrik och det kan anföras att ex-empelvis lokalföreningen i Uppsala bildades redan 1891 på initiativ av den framstående roma-nisten Carl Wahlund, som också blev föreningens förste ordförande (Sundell 2013). Den initiala stödkommittén i Paris bestod av framstående kulturpersonligheter och vetenskapsmän såsom Louis Pasteur, Philippe Berthelot, Ferdinand de Lesseps, Ernest Renan, Armand Colin och Jules Verne. Sammanslutningens officiella namn vid bildandet tydliggör målsättningen: Alliance française pour la propagation de la langue nationale dans les colonies et à l’étranger.

137

Under sin tid i Estland hade han vinnlagt sig om att lära språket4 och han gör under sin tid i Sovjetunionen en del översättningar av estnisk litteratur, främst poesi (till exempel Johannes Semper, Mats Traat, Jaan Kaplinski) för franska tidskrifter. Under sina sista år i Estland hade han också tagit sig före att lära ryska5 och han blir en framstående översättare av rysk litteratur. Han återvänder till Frankrike 1973. I det följande behandlar jag Jean Cathalas estniska period under vilken han framträder som den främste förmedlaren av fransk kultur i Estland och av est-nisk kultur till Frankrike.6 Han skildrar landets gruvsamma historia och dess samtid utifrån sina egna erfarenheter efter åtta år i landet i den utomordentligt intressanta Portrait de l’Estonie (1937),7 ett mindre mästerverk i sin genre.

I Sans fleur ni fusil (1981) skildrar han händelseutvecklingen efter Röda arméns inmarsch och gör utförligt reda för sina egna farofyllda strapatser sam-tidigt som han ger uttryck för personligt tillbakablickande reflektioner. Vad betydde egentligen hans egna umbäranden under denna tid i det stora hela. Kanske inte så mycket, menar han:

Treize mois, plus des broutilles, derrière les barbelés, qu’est-ce que ça re-présentait, finalement? Une ligne dans un curriculum vitae. (Cathala 1981: 232)

2. Portrait de l’Estonie ‒ 1937 Att för en fransk publik presentera Estlands historia och aktuella situation ter sig som en inte helt enkel uppgift för Jean Cathala. Landet ligger utanför den franska radarskärmen i en annan del av världen och är därför svårbeskrivet:

4 ”Et c’était de propos délibéré qu’au lieu de me mettre à l’étude du russe, je m’étais astreint à apprendre l’estonien pour fréquenter des Estoniens, lire leurs journaux, m’initier à leur litté-rature, vivre ce pays et non pas seulement l’habiter.” (Cathala 1981: 22) 5 ”J’apprends le russe: tout seul, dans un manuel allemand, en noircissant des fiches de mots russes et de mots allemands que je récite à haute voix en arpentant mon bureau car, si je pars de zéro pour la langue de Pouchkine, je n’ai jamais bien maîtrisé celle de Kant.” (Cathala 1981: 86) 6 Jean Cathala sände också korrespondenser till Paristidningen Le Temps. Grundad 1861 upp-hörde den att utkomma när den Fria Zonen i söder (Vichy) i Frankrike ockuperades av Tyskland och Italien i slutet av 1942. På begäran av general de Gaulle återupptogs utgivningen av tid-ningen den 19 december 1944, nu under namnet Le Monde. 7 Den franska läsekretsen hade redan 1935 kunnat ta del av Hans Kruus, Histoire de l’Estonie. Hans Kruus (1891-1976) blev professor i estnisk och nordisk historia 1934 i Tartu och seder-mera sovjetvänlig omstridd politiker på höga poster till dess att han föll i onåd 1950. En modern fransk historik med omfattande referenser är Jean-Pierre Minaudier, Histoire de l’Estonie et de la nation estonienne, 2007.

138

Faire le portrait de l’Estonie est une tâche plus complexe. […] Tout son passé, même proche, se meut dans un autre cycle d’Europe. (Cathala 1937: II)8

Utgångspunkten kan heller inte vara, menar Cathala, att begränsa sig till en ren faktauppräkning eller enbart till en beskrivning av stad och land. Ett sådant angreppssätt skulle inte göra landet rättvisa:

Limiter le portrait de l’Estonie à la description de ses campagnes ou de ses villes, ce serait le livrer sans clef, et même le trahir. (Cathala 1937: II)

Den helhetsbild Cathala önskar förmedla integrerar historia, geografi, kultur, politik, mentalitet, allt ytterst baserat på hans personliga upplevelser och en-gagemang. Utgångspunkten blir att genom en historisk resa i tiden nå fram till det konkreta rumsliga nuet: ”Le portrait dans le temps nous éclairera le portrait dans l’espace.” (Cathala 1937: II)

Läsningen ger vid handen att Jean Cathala är en skarp observatör och en be-tydande stilist. I sin egenskap av ett främmande öga tillåter han sig emellanåt nog så djärva jämförelser med oftast franska företeelser i syfte att tydliggöra sina iakttagelser och faktauppgifter.

Portrait de l’Estonie omfattar två delar med vardera fyra kapitel. Den första historiska delen har titeln Sept siècles de batailles, dix-neuf ans de liberté 9 och den andra delen Par les routes d’Estonie.10

Jag förbigår den inledande historiska delen och begränsar framställningen till den bild Jean Cathala förmedlar av den estniska samtid han bevittnade och intimt genomlevde. Icke desto mindre gör sig även i dessa avsnitt historiens vingslag gällande. Några subjektivt valda nedslag rörande städerna Tallinn, Tartu, Haapsalu och Narva får tjäna som illustration.

8 Denna typ av titel var vid tiden vanligt förekommande i introduktionsböcker till främmande länders kultur och historia som till exempel: Georges Oudard, Portrait de la Roumanie, 1934; René Puaux, Portrait de la Lettonie, 1937; Jean-Louis Perret, Portrait de la Finlande, 1937. 1947 utkom Portrait de la Suède av den bretonske författaren Henri Quéffelec, som hade varit utländsk lektor i franska vid Uppsala universitet 1935-1939. 9 1: Le champ de bataille de deux mondes: L’Estonie indépendante; La conquête allemande (1208-1227); De mains en mains (1227-1721); Le bilan 2: Sous l’aigle russe: La libération de l’individu (1721-1870); Le réveil de la conscience nationale (1870-1917); 3: Naissance d’un état (mars 1917-février 1920): Vers la proclamation de l’indépendance (mars 1917-février 1918); Invasions et libération du territoire (février 1918-février 1919); On ne passe pas (février 1919-février-1920); 4: Quand la vie redevient quotidienne… (février 1920-1937): La Républi-que parlementaire (1920-1934); La République autoritaire (1934…) 10 1: Tallinn; 2: Le Centre (Tartu m.fl.); 3: L’Ouest (Pärnu, Saaremaa, Haapsalu, Vormsi m.fl.); 4: Vers l’Est (Narva, Petserimaa m.fl.)

139

3.1 Tallinn Jean Cathalas replipunkter innefattar även jämförande iakttagelser från tiden för den egna ankomsten till landet åtta år tidigare. I sitt porträtt av huvudstaden Tallinn tillåter han sig en nostalgisk tillbakablick, möjligen på tvärs med be-folkningens åsikter:

Il est un autre visage de Tallinn, mal connu du touriste, peu apprécié de l’Esto-nien, peut-être son charme le plus prenant. […] Tallinn, sous les tsars, s’endort chef-lieu de département. Ses nobles la désertent pour Saint-Pétersbourg tout proche; ses gros marchands s’étiolent; en marge de son port de guerre et de ses arsenaux, c’est une bonne petite ville de bonnes petites gens, Toulon ou Roche-fort. Ces deux siècles de sommeil slave l’ont marquée.

Il est hélas de moins en moins sensible dans les choses. En huit ans, que de vieilleries familières ai-je vu disparaître! Les hôtels à brocs et à cuvettes, les isbas du centre, le tramway à pétrole de l’Avenue de Pärnu, le massif de gé-raniums de la Place de la Liberté, des kilomètres de pavés à entorses, tout cet air inimitable de chef-lieu de canton ’arrivé’ qui distinguait Tallinn (Cathala 1937: 108-109)

Detta sagt, framträder i Cathalas beskrivning en modern stad, befriad från sina sekellånga bojor, karakteriserad av energi och mänsklig värdighet:

Mais Tallinn moderne, c’est bien autre chose […] C’est un être vivant doué d’activité, de volonté et d’idéal: une force morale. […] Le vrai Tallinn, mieux que ses monuments, bien plus que ses cafés ou ses boîtes de nuit, c’est cette tension de l’énergie. […] le passé a lié indissolublement l’indépendance de l’homme à celle du pays, la notion de dignité humaine à celle de souveraineté nationale; il a incorporé la patrie à l’intérêt individuel. (Cathala 1937: 120-124)

3.2 Tartu Universitetet Academia Dorpatensis grundades med Uppsala universitet som förebild som Academia Gustaviana under den svenska stormaktstiden 1632 av Gustav II Adolf.11 Det har därefter bytt namn, skepnad och geografisk be-lägenhet åtskilliga gånger beroende på historiens växlingar till dagens, från 1989, Tartu Ülikool (Universitas Tartuensis).12

11 ”Sous l’impulsion, semble-t-il, de la Suède, beaucoup plus intelligente en ce point que le suzerain allemand, le pasteur luthérien se met à étudier la langue de l’indigène; des bibles, des catéchismes en estonien se publient. Et Gustave-Adolphe, pour donner à sa conquête une arma-ture religieuse, fonde en pays naguère polonais, à Tartu, une Université (1632), qui dans sa pensée doit être essentiellement un instrument de reconquête protestante et orientée vers l’in-digène, comportant de nombreuses bourses pour étudiants pauvres, prévoyant l’enseignement de la langue maternelle […]” (Cathala 1937: 20) 12 Det är intressant att notera att universitetet redan 1922 hade fått ett lektorat i svenska språket. 1928 beslöt dessutom den svenska riksdagen att bekosta en professur i svenska språket och litteraturen, som innehades av nordisten Per Wieselgren (1900-1989) mellan åren 1930-1941,

140

Jean Cathala dissekerar ingående den gamla universitetsstaden, dess stu-dentliv, undervisning och forskning, vilket allt får en speciell ställning genom landets långa historia av ockupationsmakter:

Dans ce décor province, rococo et nordique vit, plus que tricentenaire, la doy-enne des universités de la Baltique orientale. Non point à la manière de nos universités de France, îlots noyés dans une cité occupée d’autres soucis; plutôt à la manière de Heidelberg ou d’Oxford, ville université et non ville d’univer-sité. […]

La vie scolaire de l’étudiant de Tartu ne diffère pas fondamentalement de celle de ses camarades de Paris ou de Tokio. Cours, bibliothèques, travaux pratiques, problèmes, dissertations, exposés, l’éternelle antienne… […]

… l’instruction n’est pas ici recherche individuelle désintéressée, mais défense et illustration de la patrie. Tartu n’est que secondairement un séminaire à savants; c’est d’abord le sanctuaire de la culture nationale. (Cathala 1937: 141‒147)

Denna aspekt av universitetet som intellektuell nationalhelgedom kopplas av Cathala intimt samman med landets självständighet:

L’indépendance a créé Tartu estonien […] Je ne sais si le Français de France peut se représenter l’énormité de la tâche [fonder une culture nationale]: un pays dont les livres de droit, les traités de médicine, les éditions critiques, les manuels scientifiques, les études historiques ou philosophiques, la plupart des professeurs même viennent du dehors, et qui s’attache à nationaliser tout cela pour libérer son esprit comme il a libéré son territoire. […]

Car l’Université de Tartu a réalisé son programme. […] Elle a fait à la nat-ion un cerveau estonien.” (Cathala 1937: 148)

3.3 Haapsalu Inom behagligt avstånd från Tallinn upptäcker Jean Cathala staden Haapsalu, vackert belägen på Estlands västkust:

Un rapide électrique couvre en moins de deux heures les 104 kilomètres qui séparent Haapsalu de Tallinn. […]13

när han utvisades av den tyska ockupationsmakten. Han skildrade sina erfarenheter i Från ham-maren till hakkorset. Estland 1939-1941, 1942. Hustrun, historikern Greta Wieselgren (1901‒1998), undervisade vid universitetet som svensk lektor 1934-1940. Hon blev sedermera en för-kämpe för kvinnliga akademikers rättigheter (Den höga tröskeln. Kampen för kvinnas rätt till ämbete, 1969). Dottern Sigbrit Swahn, född i Tartu 1933, utnämndes 1993 till professor i franska, ssk franskspråkig litteratur, vid Institutionen för moderna språk, Uppsala universitet. 13 ”In the 1920s and 1930s, visitors’ needs were also considered in scheduling Tallinn‒Haapsalu train traffic: on weekends the trains were longer, trips were more frequent and discounted. Sun-day tickets were made available. The diesel train adopted in the summer of 1935 shortened the travelling time to one hour and 45 minutes.” (A Guide to the Resort of Haapsalu 2018: 19)

141

Comme à Pärnu, le temps y a déposé trois villes; une plage en surface, un chef-lieu de province dessous, une cité médiévale au fond.” (Cathala 1937: 167-168)

Cathala uppmärksammar det stora skandinaviska inslaget på den kända kuror-ten,14 dess berömde besökare, tonsättaren Tjajkovskij, och den iögonfallande djurkavalkaden vid stranden:

La station balnéaire vit de l’antique réputation de ses bains de boue; bien avant la guerre elle était célèbre en Baltique; Tchaikovski y vint faire trempette; des caravanes de Scandinaves y nomadisent l’été: je crois qu’à la saison on y en-tend le suédois autant que l’estonien. Sa réputation ne lui a pas tourné la tête. Haapsalu-les-Bains est essentiellement une jetée-promenade de modeste hauteur […] Elle mène à la plus touchante des plages artificielles: figurez-vous, sur un rectangle de sable rapporté de quelque 10 mètres de côté, parmi baigneurs, baigneuses et chaises longues, des chevaux-bascule, un crocodile en caoutchouc, un ours polaire de plâtre et une vraie mine sous-marine sur socle de rocaille ‒ toute une arche de Noë pour vieux enfants sages…

Tchaikovski, dit-on, ramena de Haapsalu l’un des thèmes de la Pathétique. (Cathala 1937: 170)15

3.4 Narva Staden Narva är som insvept i sin krigiska historia, vilken den inte kan undslippa:

Mais Narva ne peut échapper à son destin. Rues, cafés et cinémas sont peuplés d’uniformes; des batteries de forteresse montrent leurs canons bâchés comme des éléphants frileux; de petits postes animent la campagne; partout des ca-sernes, des états-majors, des parcs.

14 ”After Estonia became independent in 1918, the visitors’ composition changed. The number of Estonian vacationers was around 90%, while in the second half of the 1930s, the number of foreigners among the registered visitors reached one-quarter. Instead of vacationers from Rus-sia, there were now visitors from Sweden, Finland, Germany, Latvia, Poland and elsewhere. According to the town government, Haapsalu had 500 summer apartments and houses for rent. By the end of the 1930s, the number of vacationers was nearly 3 000.” (A Guide to the Resort of Haapsalu 2018: 33) 15 Tjajkovskij (1840‒1893) tillbringade sommaren 1867 i Haapsalu och komponerade Souvenir de Hapsal (tre stycken för piano: 1. Ruines d’un château; 2. Scherzo; 3. Chants sans paroles). Om dessa slottsruiner skriver Jean Cathala (1937: 168): ”Le passé, c’est un château en ruines, un de plus. Encore déchiffrable d’ailleurs: du bien moins beau travail qu’à Viljandi… Le donjon subsiste, grand et maigre comme le Hermann de Tallinn; le mur d’enceinte, passablement ébré-ché, tient debout; des escaliers débouchent dans le vide; des baies s’ouvrent sur le néant; la chapelle est intacte: aux vitraux du chevet, les soirs d’août sans lune, une forme blafarde se dessine parfois qui semble prier; la Dame Blanche, ne manqueront pas de vous expliquer les bonnes gens.” Tjajkovskij inspirerades till inslag av estnisk folkmusik i sin berömda sista Sym-foni nr 6 h-moll Pathétique från 1893, som folksången Kallis Mari (Kära Marie). Hans vistelse har med tiden fått stor betydelse för Haapsalus kultur- och musikliv. Ett minnesmärke i form av en stor stensoffa – Tjajkovskijs bänk – uppfördes till hundraårsminnet av hans födelse 1940 vid strandpromenaden, som bär hans namn.

142

Les châteaux forts abritent maintenant le 1er régiment d’infanterie estonien. (Cathala 1937: 188)

Cathala klargör stadens utsatta läge, dess tunga historiska arv, dess position som bålverk och ser den som en både reell och moralisk försvarslinje:

Ici la république de dix-neuf ans hérite d’une mission sept fois séculaire; ici la défense de la petite patrie se mue en garde de l’ouest; par la grandeur comme par l’ancienneté de sa tâche ici l’Estonie se hausse au-dessus de son âge et de sa taille, se donne un sens qui la dépasse et des ancêtres. Pour l’histoire qui réconcilie tout, à l’avant-poste de Narva elle prend la relève de ceux qui la conquirent. (Cathala 1937: 189-190)16

4. Sans fleur ni fusil ‒ 1981 Den sovjetiska ockupationen i juni 1940 förändrar dramatiskt Jean Cathalas eget livsöde, liksom den estniska nationens framtid och fortsatta existens:

De l’été de 1940 à celui de 1941, l’Estonien n’aura le temps ni de croire ni de s’abêtir: seulement d’être traumatisé. (Cathala 1981: 81)

Sommaren 1939 hade Jean Cathala valt att stanna kvar i Estland under som-marferierna, närmare bestämt på Vormsi,17 också för att bättra på sina färdig-heter i estniska.18 Det är här som han en tidig morgon väcks av beskedet om

16 Bland alla de fältslag Narva bevittnat erinrar Cathala om Karl XII:s seger över tsar Peter den store: ”Célèbre victoire de Charles XII sur Pierre le Grand en 1700” och noterar uppförandet av minnesmärket år 1936. Karl XII var ju ännu ett välkänt namn i Frankrike tack vare Voltaires Charles XII från 1731: ”Hors ville, des terrains vagues, quelques fermes de bois, des moulins pourris: le champ de bataille de Narva. A l’automne de 1936 les Bernadotte y ont inauguré un monument.” (Cathala 1937: 187) Minnesmärket – Svenska lejonet – formgivet av Ragnar Öst-berg, invigdes av prins Gustaf Adolf. Det förstördes under slaget vid Narva 1944, men återupp-fördes, delvis förändrat, år 2000 vid fästningen Hermannsborg. 17 Vormsi (svenska Ormsö): Ön, belägen utanför Haapsalu, beräknas ha haft omkring 3 000 estlandssvenskar som huvudsaklig befolkning på 1930-talet, vilka evakuerades eller flydde ef-ter den sovjetiska ockupationen 1944. Jean Cathala känner ön väl sedan tidigare och ger (1937: 175–176) insikter i befolkningens urgamla levnadssätt: ”Pauvres comme Job, d’ailleurs. Les femmes tiennent la maison méticuleusement astiquée, soignent la vache et les moutons, et, dans le silence et la nuit de l’hiver, tissent des vêtements, des tapis, des couvertures multicolores, d’un dessin inconnu du continent et qui n’a point varié depuis le moyen âge. L’homme est marin; pas sur des transat, bien sûr; matelot sur les tramps estoniens qui ballottent l’hiver leur rouille dans les mers chaudes; gabier sur les goélettes vadrouilles qui vendent leur pontée de bûches aux ports de la côte; pêcheur de menu frétin; chasseur de phoques quand la Baltique gelée permet l’approche de la bête en traîneau camouflé d’une voile blanche…” 18 ”Je pars en vacances la première semaine de juillet. Pour ne pas trop m’éloigner de mon poste, je n’irai pas en France. J’ai choisi Vormsi comme lieu de villégiature. C’est une petite île de la côte ouest, dont les indigènes ‒ ils descendent, assure-t-on, des Varègues ‒ ne parlent que le suédois du XIVe siècle. L’instituteur veut bien me louer son rez-de-chaussée: quatre pièces, dont un salon immense. De surcroît, il parle estonien.” (Cathala 1981: 32)

143

icke-angreppspakten mellan Sovjetunionen och Tyskland ‒ Molotov‒Ribben-trop-pakten ‒ undertecknad dagen före i Moskva och som i ett slag förändrar den politiska situationen:

‒ Lève-toi, mon petit: c’est la guerre. Ce matin du 24 août 1939, c’est instituteur de Vormsi qui m’a réveillé: Radio-Stockholm venait d’annoncer la signature du pacte germano-soviétique. Une barque de pêcheur m’a ramené à Haapsalu, et un taxi à Tallinn. (Cathala 1981: 32)

I juni 1940 följer så den sovjetiska inmarschen i Estland 19 och Cathala ställs inför ett moraliskt dilemma: kvarstanna med alla risker det innebär eller låta sig evakuera till hemlandet med den franska legationen.20 Hellre än att åter-vända till ett Frankrike under Vichy-regimen väljer Jean Cathala att förbli på sin post. Snart nog får han emellertid besked om att han inte längre är önskvärd i landet. Möjligen på grund av den allmänna oredan verkställs inte utvisningen omgående, men han förlorar alla möjligheter till utkomst och tvingas till sin förtvivlan åse hur de institutioner han byggt upp förbjuds:

Mais, la même semaine, les journaux annoncent la fermeture de tous les établissements, d’enseignement ou autre, à participation étrangère. Notre lycée, l’Institut de Tartu, et, hélas, ’mon’ Alliance française sont de la char-rette. (Cathala 1981: 74)

En sista åtgärd från Cathalas sida blir att söka rädda det bokbestånd han mö-dosamt upprättat under sina år i Tallinn:

La commission de liquidation de l’Alliance française étant composée d’amis, nous nous sommes battu trois mois pour, au moins, laisser entre bonnes mains l’héritage: la bibliothèque à l’ex-Lycée français, devenu ‒ sans français ‒ l’École No 7, et la discothèque au Conservatoire. Mais il n’y eut aucun moyen de sauver les cours. (Cathala 1981: 85)

Arbetslös och utan inkomst måste Jean Cathala nu helt förlita sig på sina est-niska vänners välvilja. Dessa kommer honom till undsättning inte minst ge-

19 ”Le vendredi 14 juin, le jour que la Wehrmacht entre dans Paris, on apprend à Tallinn que la presse de Moscou accuse les gouvernements baltes de s’être constitués en bloc antisoviétique, de connivence avec les impérialistes occidentaux. Le 16, des notes officielles informent les trois capitales que l’URSS se voit dans l’obligation d’assurer la protection de ses bases. Et l’Armée rouge franchit les frontières.” (Cathala 1981: 56) 20 ”Les Allemands occupaient la France. Un de ces quatre matins, l’Estonie allait se réveiller République soviétique. […] Il n’y avait que deux choix: ou se faire rapatrier avec la Légation; ou rester. Se faire rapatrier, ce serait se rendre à l’ennemi après un ‘oui’ de frime à de Gaulle. Rester était au moins choix honnête.” (Cathala 1981: 63)

144

nom att erbjuda honom möjlighet att ge privatlektioner. Detta bevis på solida-ritet ska han alltid bära med sig.21 Sanningens ögonblick inträder emellertid snart nog och för att inte bli utvisad till Tyskland, eller för den delen Finland, begär Cathala att utvisas via Moskva för att kunna förenas med de Fria franska styrkorna i Levanten. Planen går dock inte i lås genom ett historiens moment 22, vilket Cathala långt efteråt kan tillåta sig att ironisera över:

‒ Le gouvernement de Vichy ayant rompu les relations diplomatiques avec le gouvernement de l’Union soviétique, nous sommes obligés de vous interner. De vous mettre, si vous préférez, en état d’arrestation… ‒ Être resté en URSS parce que je refusais de servir Vichy, et me faire coffrer parce que Vichy a rompu avec l’URSS, voilà qui ne manque pas de piquant. (Cathala 1981: 107)

Nu väntar i stället en boskapsvagn för vidare transport, interneringsläger i Ka-zakstan (Aktyubinsk, Karaganda) och slutligen i Tjeljabinsk vid Uralbergen. Här nås han efter dryga året av beskedet att han är fri.22 Lika oväntat får han via ett telefonsamtal, lakoniskt återgivet, veta att han erhållit en befattning vid legationen i Moskva:

A l’autre bout du fil, une voix joviale: ‒ Enfin! Garreau commençait à s’inquiéter: vous deviez prendre vos fonctions le 1er août. ‒ Quelles fonctions? ‒ Ils ne vous ont pas prévenu? Vous êtes nommé attaché de presse. (Cathala 1981: 249)

21 ”Des leçons particulières me tombent du ciel. Ce sont des amis, parfois dont je me croyais oublié, le plus souvent d’anciens élèves ou mes ex-collaboratrices du bureau de presse, qui se sont ingéniés à me les procurer. […] Jamais je ne me suis senti si entouré qu’en ce rude hiver de 1940-1941. […] Je savais l’amitié estonienne solide. C’est alors que j’en ai vraiment connu le prix.” (Cathala 1981: 86) 22 Vid avskedet från den vakthavande officeren ber denne mer eller mindre om ursäkt och hop-pas att Jean Cathala inte tagit illa vid sig av den behandling han utsatts för. Han försäkrar att så inte är fallet ‒ allt ligger i systemet: ”Je l’en assurai. Sans mentir. C’est l’inhumanité tranquille d’appareils, comme ceux du Parti ou de la littérature, qui me révélera que l’impardonnable est dans le système même.” (Cathala 1981: 233) Den vänsterorienterade franske nobelpristagaren André Gide hade 1936 väckt stor uppståndelse med sin skoningslösa kritik av det sovjetiska systemet i Retour de l’U.R.S.S. (Resa i Sovjet, 1948). Inbjuden att tala vid Maksim Gorkijs begravning avvek han under sin vistelse delvis från det officiella programmet och mötte en helt annan verklighet. En annan litterär gigant, Marguerite Yourcenar, första kvinna att inväljas i Franska Akademien 1980, låter i sin kortroman Le Coup de grâce, 1939 (Nådastöten, 1971) den balttyska storhetstidens undergång i Baltikum utgöra berättelsens bakgrund 1919-1920.

145

Bäst sammanfattar Jean Cathala själv, nu som Solzjenitsyns översättare,23 sin egen lägertid tjugoett år tidigare i jämförelse med vad Sjuchov, dvs. Ivan De-nisovitj, hade fått utstå:

Quand je traduirai Ivan Denissovitch, les pieds au chaud, la description du bourane muera en certitude l’impression qui me hantait dès les premières pages. Je me sentais ramené vingt et un ans en arrière. C’est de ce côté-là, sûrement, que le Choukhov de Soljénitsyne avait vécu sa journée… Au vrai, ce fut à Ékibastouz, treize cents kilomètres plus loin, dix ans plus tard. Nous n’aurions pas pu nous rencontrer. Mais, au regard de la steppe kazakhe, l’espace ni le temps ne comptent. (Cathala 1981: 170)

5. Avslut Jean Cathala avlider i Paris den 22 september 1991 en dryg månad efter Est-lands självständighetsförklaring den 20 augusti 1991. I Portrait de l’Estonie (1937: 205) föreställer han sig ett känsloladdat avsked från landet. Föga kunde han då ana hur annorlunda hans egen avfärd från järnvägsstationen i Tallinn skulle te sig i en godsfinka avsedd för kreatur.

Ett vackrare farväl till det land han kom att älska är svårt att tänka sig:

Il est un signe irrécusable. Un beau soir, voyageur d’Estonie, un porteur de la gare de Tallinn hissera vos valises dans les filets du sleeping. Des amis que vous ne reverrez plus, épiant la pendule, échangeront avec vous sur le quai ces propos déjà distants qui sont le rituel des grands départs. Le chef de gare aboyera quelque chose; vous monterez en hâte; des mains s’agiteront; le décor du Dôme, une dernière fois, emplira la portiere… Et puis l’Estonie commenc-era à tomber dans votre passé.

Vous comprendrez alors que vous l’avez aimée. Comme tous ceux qui ont vécu là, vous sentirez que ce départ n’est pas comme tous les départs et que le sifflet de l’homme à casquette n’a pas déchiré seulement vos oreilles…

Aucune description, aucune analyse n’iront si loin que cette peine obscure. Et il n’y a pas de plus bel hommage. Tallinn, 21 décembre 1936, Jean Cathala

23 Alexandre Soljenitsyne, Une journée d’Ivan Denissovitch, traduit du russe par Lucia et Jean Cathala, Paris, Robert Laffont, 2015 (1976). Några andra översättningar av Jean Cathala: Sergej Eisenstein, Réflexions d’un cinéaste, 1958; Viktor Konetskij, L’Inconnue d’Arkhangelsk, 1962; Vasilij Aksionov, Billet pour les étoiles, 1963; Michail Sjolochov, Ils ont combattu pour la patrie, 1965; Terres défrichées, 1965.

146

Referenser A Guide to the Resort of Haapsalu. 2018. SA Haapsalu ja Läänemaa Muuseumid. Andersson, Bo & Raag, Raimo (red.). 2012. Från Nyens skans till Nya Sverige. Språ-

ken i det Svenska Riket under 1600-talet. Stockholm: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Konferenser 78.

Cathala, Jean. 1937. Portrait de l’Estonie. Paris: Plon. Cathala, Jean. 1981. Sans fleur ni fusil. Paris: Albin Michel. Gide, André. 1936 et 1937. Retour de l’U.R.R.S. suivi de Retouches à mon ”Retour

de l’U.R.R.S.”. Paris: Gallimard. Kruus, Hans. 1935. Histoire de l’Estonie. Traduit de l’allemand par A.-D. Tolédano

et J. Hændler. Paris: Payot. Minaudier, Jean-Pierre. 2007. Histoire de l’Estonie et de la nation estonienne. Bibli-

othèque finno-ougrienne 17. Paris: L’Harmattan – ADÉFO. Pistohlkors, Gert; Raun, Toivo U. & Kaegbein, Paul (red.). 1987. Die Universitäten

Dorpat / Tartu, Riga und Wilna / Vilnius 1579‒1979. Quellen und Studien zur Baltischen Geschichte, Band 9. Köln - Wien: Böhler Verlag.

Raag, Raimo. 1990. The linguistic development of Estonian between 1900 and 1914. I: Loit, Alexander (red.). The Baltic Countries 1900‒1914. Studia Baltica Stock-holmiensia 5. Stockholm. 425–455.

Raag, Raimo. 1996. Bland filologer, grevar, bolsjeviker och landsflyktiga. Ur den upsaliensiska estniskundervisningens hävder. I: Raag, Raimo & Larsson, Lars-Gunnar (eds.). Finsk-ugriska institutionen i Uppsala 1894‒1994. URSUS 2. Upp-sala. 143-168.

Raag, Virve. 2010. The Sovietisation and de-Sovietisation of Estonia. I: Metuzāle-Kangere, Baiba (red.). Inheriting the 1990s. The Baltic Countries. Studia Uralica Upsaliensia 37. Uppsala. 106–130.

Sundell, Lars-Göran. 2013. Carl Wahlund ‒ romanist och donator. Årsbok. Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala. 79–94.

Yourcenar, Marguerite. 1939. Le Coup de grâce. Paris: Gallimard. Wieselgren, Per. 1942. Från hammaren till hakkorset. Estland 1939‒1941. Stock-

holm: Idé och form förlag.

147

Seriella adpositioner i sydsamiska Torbjörn Söder, Uppsala

1. Inledning För att beskriva rumsliga omständigheter används i sydsamiska adverbiella uttryck bestående av adverb, adpositionsfraser, dvs. post- eller prepositions-fraser, samt kasusböjda nomina. Med avseende på betydelsekomponenterna MÅL, PLATS, KÄLLA och VÄG kan uttrycken delas in i fyra kategorier (Magga & Mattsson Magga 2012: 75–76, 85–87, 219–223; Bergsland 1994: 63–64). Med MÅL avses här en riktning till eller mot en position, t.ex. diekie ’hit’ (ad-verb), gåetie-n duakan hus-GEN in.bakom ’in bakom huset’ (adpositionsfras), vaaran fjäll.ILL ’till fjället’, mov vööste jag.GEN mot ’mot mig’. Med PLATS åsyftas en position där någon eller något befinner sig, t.ex. daesnie ’här’, buertie-n nelnie bord-GEN ’på bordet’, tjïehtjelisnie rum.INE ’i rummet’. Med KÄLLA avses utgångspositionen för en riktning, t.ex. bijjede ’ovanifrån’, voesse-n sistie säck-GEN ur ’ur säcken’, krovhte-ste gryta-ELA ’ur grytan’, me-dan VÄG syftar på en sträcka förbi en position eller längs ett område, t.ex. daagkoe ’härförbi’, johke-n mietie å-GEN längs ’längs ån’, (sovke-dh) jaevrie-m (ro-INF) sjö-ACK ’(ro) över sjön’ (jfr SAG II: 627, 658). De uttryck som i artikeln definieras som uttryck för PLATS och VÄG har i vissa fall semantiska likheter. Vanligen används uttryck för PLATS i sammanhang där någon uppe-håller sig eller där något finns, som i exempel (1), där guelpesne golv.INE ’på golvet’, dueljie-n nelnie renskinn-GEN på ’på ett renskinn’ och råavka-n sisnie skinnfäll-GEN ’i en skinnfäll’ anger platsen där berättaren ska sova. Det före-kommer emellertid också att samma eller motsvarande uttryck anger ett om-råde där en rörelse sker, som i exempel (2), där njuanesne udde.INE ’på udden’ anger platsen där renkalvarna går runt. (1) (Mattsson Magga 2016: 64)

Manne måjhtam, manne galke-m dle guelpesne jag minns.PRS.1SG jag skola-PRS.1SG så golv.INE dueljie-n nelnie åeredh, råavka-n sisnie renskinn-GEN på sova.INF skinnfäll-GEN i ’Jag minns att jag ska sova på golvet, på ett renskinn i en renfäll’

(2) (Mattsson Magga 2016: 114)

Jïh dle desnie dah miesie-h och så där de ren.kalv-PL

148

jårrin dennie njuanesne abpe våhkoe-m springa.runt.PRT.3PL det.INE.ATTR udde.INE hela vecka-ACK ’Och så sprang renkalvarna omkring på udde hela veckan’

Uttryck för VÄG används som nämnts ovan för att beteckna en sträcka förbi en po-sition eller utmed ett område, men motsvarande uttryck kan i vissa kontexter också användas för att beteckna ett område där någon eller något befinner sig, ofta med en approximativ eller övergripande betydelse. Denna variation illu-streras exempelvis i översättningen av daagkoe ’her, her omkring; her forbi, denne veien’ (Magga & Mattsson Magga 2012: 75) och återfinns också mellan exempel (3) och (4).

(3) (Mattsson Magga 2016: 58) Dagkoe hov almetjh provhkin juhtedh tjaktje-n där.förbi ju människa.PL bruka.PRT.3PL flytta.INF höst-GEN jïh gïjredaelvie-n bæjjese jerkiehtin jïeleginie och vårvinter-GEN upp vända.PRT.3PL renhjord.COM ’Därförbi brukade folk flytta på hösten och på vårvintern vände de upp med ren-hjorden’


Vaedtsieh datne tjaetsie-m veedtjh. Dïhte johketje gå.IMP.2SG du vatten-ACK hämta.IMP.2SG den bäck hov dogkoe ju där.borta ’Gå och hämta vatten. Bäcken är där borta.’

Bland adverbiella uttryck förekommer ett antal lexikaliskt besläktade uttryck som bildar serier där det enskilda uttrycket anger någon av omständigheterna MÅL, PLATS, KÄLLA eller VÄG. Adverb (jfr perspektiva adverb, SAG II: 672) bildar sådana serier av uttryck med deiktisk betydelse, t.ex. daase ’hit’ daesnie ’här’, daestie ’härifrån’, daagkoe ’här omkring, här förbi’, och adpositions-fraser serier med annan grundläggande rumslig betydelse, t.ex. bæjjese ’upp, uppöver’, bijjene ’uppe’, bijjede ’ovanifrån’, bijjege ’längs ovansidan’; gå-etie-n duakan hus-GEN in.bakom ’in bakom huset’, gåetie-n duekesne hus-GEN bakom ’bakom huset’, gåetie-n duekeste hus-GEN från.baksida ’från bak-sidan av huset’, gåetie-n duekiem hus-GEN längs.baksida ’längs baksidan av huset’. Motsvarigheten till dessa serier bland kasusböjda substantiv är singular illativ-, inessiv-, elativ- och ackusativformer, t.ex. vaaran fjäll.ILL ’till fjället’, vaeresne fjäll.INE ’på fjället’, vaereste fjäll.ELA ’från fjället’ och (tjoejke-m) vaerie-m skida-PRS.1SG fjäll-ACK ’(jag skidar) över fjället’. Illativ, inessiv och elativ är i grunden lokalkasus som används för att uttrycka MÅL, PLATS och KÄLLA medan ackusativ är ett kasus som vanligen markerar objektet i en sats, t.ex. bïjle-m vuajnam bil-ACK se.PRS.1SG ’jag ser bilen’. Frasen tjoejkem

149

vaeriem ’jag skidar över fjället’ (se ovan) visar emellertid att kasuset tillsam-mans med ett rörelseverb också används i uttryck för VÄG. Objektskasus som markör av VÄG förekommer även i andra samiska och uraliska språk (Nickel & Sammallahti 2011: 308; ISO: § 972; Wickman 1955: 6).

2. Adpositionstyp 1 och 2 De adpositioner1 som bildar serier enligt schemat MÅL-PLATS-KÄLLA-VÄG kan delas in i tre olika typer. Typ 1 har en tydlig semantisk och morfologisk koppling till ett tvåstavigt ord med något slags rumslig betydelse. Exempelvis kan adpositionerna duakan ’in bakom’, duekesne ’bakom’, duekeste ’från plat-sen bakom’ och duekiem ’längs baksidan’ ses som regelbundna illativ-, ines-siv-, elativ- och ackusativformer av substantivet duekie ’platsen bakom’. På samma sätt har också andra adpositioner av samma typ en lika tydlig seman-tisk och morfologisk koppling till ett ord med rumslig betydelse, se tabell 1. Substantivet korresponderar semantiskt till den rumsliga betydelsekomponent som är gemensam för samtliga adpositioner i en serie, oavsett om de uttrycker MÅL, PLATS, KÄLLA eller VÄG. I artikeln kommer begreppet konfiguration, efter engelskans configuration (jfr Kracht 2002: 159, 161), att användas för denna betydelsekomponent. Adpositionerna duakan, duekesne, duekeste och duekiem har den gemensamma konfigurationen BAKOM som semantiskt kor-responderar till duekie ’platsen bakom’. På motsvarande sätt förhåller sig ex-empelvis serien nualan-nuelesne-nueleste-nueliem till konfigurationen UN-DER som korresponderar med substantivet nuelie ’platsen under’, se tabell 1.

Tabell 1. Exempel på adpositioner av typ 1 konfiguration MÅL PLATS KÄLLA VÄG BAKOM duakan duekesne duekeste duekiem UNDER nualan nuelesne nueleste nueliem FRAMFÖR åvtese åvtesne åvteste åvtem

Typ 2 består av adpositioner som alltid är tvåstaviga. Liksom den första seri-etypen har även den andra en gemensam konfiguration, men till skillnad från den första saknas en adposition som uttrycker VÄG, se tabell 2.

Tabell 2. Adpositioner av typ 2 konfiguration MÅL PLATS KÄLLA PÅ nïlle nelnie nelhtie I sïjse sisnie sistie

1 Begreppet adposition omfattar i artikeln ord som bildar en fras (adpositionsfras) tillsammans med ett morfologiskt markerat framför- eller efterställt komplement. Många av de adpositioner som behandlas har emellertid inte bara funktion som post- eller preposition, utan kan också användas som adverb.

150

Syntaktiskt fungerar typ 1 och 2 som postpositioner och bildar en adpositions-fras med ett komplement i genitiv, t.ex. mov duekesne jag.GEN bakom ’bakom mig’, buertie-n nelnie bord-GEN på ’på bordet’. I sammanhanget kan också adpositionerna gåajkoe ’till’, luvnie ’hos’, luvhtie ’från’ nämnas. Som serie betraktad utgör adpositionerna en suppletiv serie, där gåajkoe (MÅL) avviker. Adpositionerna luvnie (PLATS) och luvhtie (KÄLLA) ansluter emellertid mor-fologiskt till nelnie och nelhtie (se tabell 2). Med undantag för formerna sisnie och sistie, som ur ett synkront perspektiv framstår som en regelbunden ines-siv- respektive elativform av ett enstavigt nomen (jfr mesnie ILL, mestie ELA < mij ’vad’), har adpositionerna en morfologi som kan knytas till ett äldre kasussystem. Formerna nelnie och luvnie reflekterar det ururaliska suffixet *-nA och nelhtie och luvhtie suffixet *-tA (Lehtinen 2007: 67–68; Sammallahti 1998: 66, 206; Janhunen 1982: 30), vars funktioner kan antas tidigare ha varit närmast desamma som inessivens och elativens i dagens sydsamiska. För dis-kussion om introduktionen av komponenten -s- i det samiska lokalkasussyste-met, se Ylikoski 2016 (jfr Korhonen 1981: 216–19, 221–224; Sammallahti 1998: 203–207; Lehtinen 2007: 77–80).

3. Adpositionstyp 3 Typ 3 består av adpositioner som har slutljudande -len, -lisnie, -listie eller -li, t.ex. vuelelen ’nedanför’, bijjielisnie ’ovanför’, jillielistie ’västerifrån’ och minngeli ’bakom, längre bak’. Liksom den första serietypen bildas den av ad-positioner som semantiskt och morfologiskt går att knyta till ett ord med rums-lig betydelse. En skillnad gentemot övriga serietyper är att den även omfattar serier där adpositionerna relaterar till väderstreck. Till typen kan också de deiktiska adpositioner som daebpelen ’(till) hitom’ osv. (jfr Bergsland 1994: 126) räknas, se tabell 3. För jämförbarhetens skull definieras i artikeln även väderstreck och deiktisk betydelse som konfiguration.

Tabell 3. Exempel på adpositioner av typ 3 konfiguration MÅL PLATS KÄLLA VÄG NEDANFÖR vuelelen vuelielisnie vuelielistie vueleli ÖVER bijjelen bijjielisnie bijjielistie bijjeli HÄR daebpelen daebpielisne daebpielistie daebpeli VÄSTER jillelen jillielisnie jillielistie jilleli BAKOM minngelen minngelisnie minngielistie minngeli

Gemensamt för serietypen är förekomsten av komponenten -l-, som uppträder efter den andra stavelsens vokal. Elementet brukar etymologiskt knytas till avledningssuffixet -la i estniska, som i haigla ’sjukhus’, och finskans -la/-lä, som i pappila ’prästgård’ (Sammallahti 1998: 228; jfr Aikio & Ylikoski 2007: 53). Komponenten knyter till sig en stavelse vilket gör att adpositionerna har

151

en morfologi som återfinns bland trestaviga substantivstammar. Liksom öv-riga serier har typen en gemensam rumslig betydelsekomponent som liknar den konfiguration som återfinns i övriga typer. Skillnaden är emellertid att denna komponent inte betecknar MÅL, PLATS, KÄLLA eller VÄG i direkt an-slutning till en position. Istället förmedlar serietypens adpositioner att den rumsliga omständigheten föreligger på ett avstånd från den position som den står i relation till, se exempel (5–8).

Den semantiska skillnaden mellan typ 1 och 2 å ena sidan, och typ 3 å den andra, kan åskådliggöras med hjälp av de två etymologiskt besläktade adpo-sitionsserierna nualan-nuelesne-nueleste-nueliem och vuelelen-vuelielisnine-vuelielistie-vueleli. Båda serierna förlägger den rumsliga omständigheterna (MÅL-PLATS-KÄLLA-VÄG) på en lägre nivå än den position till vilken adposit-ionen relaterar. Skillnaden är att medan nualan-serien snarast relaterar till en position i direkt anslutning till den rumsliga omständigheten, relaterar vuele-len-serien till en mer avlägsen position. Värt att notera är att medan den se-mantiska kopplingen mellan konfigurationen UNDER och NEDANFÖR är tämli-gen transparant föreligger på fonetisk nivå kontrasten initialt n- och v- mellan de båda serierna. Etymologiskt brukar ord som tillhör etymologin knytas till en ursamisk form med initialt *v- (Lehtiranta 1989: 152; Sammallahti 1998: 267; Álgu s.v. vuolˈdĕ), vilket för sydsamiskans del stämmer överens med vuelelen-serien, men inte med nualan-serien (jfr Collinder 1943 s.v. vuolest, vuollai). Etymologisk hör serierna ihop med estniskans all ’under’ och fins-kans alla ’idem’ (SSA s.v. ala). Den initiala konsonanten v- anses ha uppstått som ett protetiskt ljud redan i ursamiskan (Korhonen 1981: 131). Den sydsa-miska nualan-serien, vars adpositioner alltid är postpositioner och har ett komplement i genitiv, har med största sannolikhet erhållit den initiala nasalen under påverkan av genitivsuffixet -n, som, förutom när komplementet står i plural, uppträder slutljudande i komplementet som föregår postpositionen, t.ex. buertie-n nualan bord-GEN inunder ’inunder bordet’. En parallell form till nuelie (> nualan-nuelesne-nueleste-nueliem) är vuelie- ’neder-’, som van-ligen förekommer som förled i sammansättningar, t.ex. vuelieraedtie ’neder-kant’. Den senare formen reflekterar, vad den initiala konsonanten beträffar, den för samiskan normala utvecklingen. Anledningen till att vuelelen-serien, liksom vuelie-, inte utvecklat ett protetiskt n-, kan tillskrivas serietypens syn-taktiska egenskaper. Till skillnad från adpositioner av typ 1 och 2 fungerar adpositionerna av typ 3 ofta som prepositioner och även som adverb (se ex-empel 5–8), vilket har till följd att adpositionerna inte regelmässigt föregås av ett komplement i genitiv. I detta sammanhang bör också adverben vuelhtie ’nedifrån’ och vuelnie ’nere’ nämnas. Formerna har samma etymologi som adpositionerna i nualan- och vuelelen-serien och ansluter semantiskt närmast till vuelielistie (KÄLLA) och vuelielisnie (PLATS). I morfologiskt hänseende reflekterar adverben vuelhtie och vuelnie liksom adpositionerna i grupp 2 (se tabell 2) ett äldre kasussystem än adpositionerna i nualan-serien. De senare reflekterar istället sydsamiskans synkrona kasussystem.

152

Gentemot typ 1 och 2 utmärker sig typ 3 syntaktiskt genom förekomsten av ambipositioner, dvs. adpositioner som fungerar både som post- och prepo-sition. I funktionen som postposition tar adpositionerna ett komplement i ge-nitiv och i funktionen som preposition ett komplement i ackusativ singular eller nominativ plural. De är också de former som på sydsamiska används för att markera objekt i satser med transitiva verb (t.ex. bïjlem vuajnam ’jag ser en bil’, bïjlh vuajnam ’jag ser bilar’). Transitive verb kan också ta ackusativ plural. Skillnaden mellan objektsmarkering i ackusativ och nominativ plural är, enligt David Kroiks (2016) studie, att ackusativ används för att markera objekt med definit referens, t.ex. bïjlide vuajnam ’jag ser bilarna’, medan no-minativ används för att markera objekt med indefinit referens, t.ex. bïjlh vu-ajnam ’jag ser bilar’. Motsvarande distinktion görs emellertid inte i samman-hang där VÄG anges, då nominativ plural även används för att markera nomen med definit referens, se exempel 8. I sammanhanget ska också nämnas att ad-positioner med slutljudande -len och -li också kan ta komplement i genitiv även som prepositionen (Bergsland 1994: 65–66).

Ur morfologiskt perspektiv uppvisar adpositionerna i typ 3 likheter och olikheter med adpositionerna i typ 1. Liksom i typ 1 återfinns former som kan definieras som inessiv och elativ, t.ex bijjielisnie och jillielistie (jfr. gie-riehtsisnie INE.SG, gieriehtsistie ELA.SG < gierehtse ’pulka’). Avvikande är emellertid de former som kan definieras som genitiv singular och plural, t.ex. vuelelen och minngeli (jfr gierehtsen GEN.SG, gierehtsi GEN.PL). Enligt Magga & Mattsson Magga (2012: 86) fördelar sig adpositionerna betydelsemässigt på så sätt att genitiv singular anger MÅL, inessiv PLATS, elativ KÄLLA och ge-nitiv plural VÄG. Att inessivformer anger PLATS och att elativformer anger KÄLLA är helt i enlighet med den betydelsemässiga fördelningen i typ 1. Bru-ket av genitiv singular som markör för MÅL och genitiv plural som markör för VÄG tycks saknas på annat håll i sydsamiska och en jämförelse med nord-, lule-, pite- och umesamiska visar att motsvarande serie där delvis har en annan fördelning av kasus i förhållande till MÅL, PLATS, KÄLLA och VÄG. De rums-liga omständigheterna PLATS och KÄLLA anges, precis som i den sydsamiska serien, med inessiv respektive elativ. Däremot är, i nämnda samiska språk, formerna för MÅL en illativform och formerna för VÄG en form som etymolo-giskt speglar en form i genitiv singular, t.ex. saN badjel < *pejēlēn (Sammal-lahti 1998: 228), alltså, den kasusform som på sydsamiska enligt Magga & Mattsson Magga (2012: 86) anger MÅL, se tabell 4.

Tabell 4. Adpositioner och adverb i nord-, lule-, pite-, ume- och sydsamiska med konfigurationen ÖVER och ursprung i ursamiskt *pejēl-

MÅL PLATS KÄLLA VÄG nordsamiska badjelii badjelis badjelis badjel lulesamiska badjelij badjelin badjelis badjel(a) pitesamiska badjelij badjelin badjelis badjel umesamiska bijjielisse bijjielisne bijjieliste bijjiele sydsamiska bijjelen bijjielisnie bijjielistie bijjeli

153

Det finns emellertid exempel på att genitiv singularformerna även i sydsa-miska kan ange VÄG, se exempel (5). Att adpositionsfrasen i exemplet ut-trycker VÄG understryks av att den förekommer tillsammans med adverbet dagkoe ’där förbi’ som också anger VÄG.


Manne måjhtam gosse libie tjöönghkeme dam jag minns.PRS.1SG när vara.PRS.1PL samla.PPTCP den.ACK jïelege-m jïh dle seateme dagkoe vuelelen hjord-ACK och så driva.PPTCP där nedanför dam Nåara-m den.ACK Nåara-ACK ’Jag minns när vi har samlat den flocken och så drivit därförbi nedanför Här-bergsdalen’

Den sydsamiska internetordboken Nedtedigibaakoeh (NDB) anger för adpo-sitionen vuelelen betydelsen ’nedenfor (bevegelse til)’ (s.v.) vilket också följer beskrivningen hos Magga & Mattsson Magga 2012. Exemplet (6) som anförs ger emellertid inte någon entydig indikation på att vuelelen anger MÅL, utan öppnar kanske snarare upp för att vuelelen i exemplet anger VÄG.

(6) (NDB s.v. vuelelen)

Vaedtsieh vuelelen doem gåetie-m! gå.IMP.2SG nedanför det.där hus-ACK ’Gå nedanför det där huset!’

En tydlig skillnad mellan adpositioner i genitiv singular och plural är att de förra tar ett komplement i singular och de senare ett komplement i plural. I exempel (6) uppträder komplementet i ackusativ singular (doem gåetie-m det.där.ACK hus-ACK ’det där huset’) och i exempel (8) i nominativ plural (doeh gåetie-h det.där.NOM.PL hus-NOM.PL ’de där husen’). (8) (NDB s.v. vueleli)

Vaedtsieh vueleli doeh gåetieh! gå.IMP.2SG nedanför de.där hus.NOM.PL ’Gå nedanför de där husen!’

Det råder sålunda numeruskongruens mellan adpositionerna i genitiv och komplementet: Adpositionen i genitiv singular tar ett komplement i ackusativ singular och adpositionen i genitiv plural ett komplement i nominativ plural. Skillnaden i komplementets numerus leder till att adpositioner i genitiv singu-lar anger VÄG i relation till en position, medan adpositioner i genitiv plural anger VÄG i relation till flera. Följaktligen kan antas, givet att alla andra för-utsättningar är lika, att VÄG uttryckt med en adposition i genitiv singular nor-malt avser en utsträckning i rummet som är kortare än den som uttrycks med

154

hjälp av en adposition i genitiv singular, eftersom adpositionen i genitiv plural anger VÄG i förhållande till flera positioner. Skillnaden framgår av en jämfö-relse av exempel 7 och 8. Följden blir att adpositioner i genitiv plural i högre grad anger VÄG än adpositioner i genitiv singular och det tycks vara just det förhållandet som motiverar att adpositionen i genitiv singular tolkas som ut-tryck för MÅL och adpositioner i genitiv plural som uttryck för VÄG. Man skulle emellertid kunna hävda att båda typerna av adposition uttrycker VÄG, och att serien i grunden har en struktur som liknar den som presenteras för övriga samiska språk i tabell 4. Det som talar emot är att serien i sydsamiska tycks sakna illativformer. Vare sig SIKOR, ÅDB eller SW anger de potentiella illativformerna *bijjielasse, *jillielasse, *vuelielasse. Det kan förklaras av att adpositionsfraser med adpositioner i genitiv singular semantiskt kontrasterar tillräckligt mot adpositionsfraser med adpositioner i genitiv plural för att mo-tivera dem som uttryck för MÅL.

De flesta adpositionerna i tabell 3 kan också fungera som adverb. Som ad-verb anger de också ett rumsligt förhållande till en position, men utan att den senare explicit anges, se exempel (9). I detta hänseende skiljer sig emellertid adpositioner i genitiv plural från de övriga då de inte tycks användas som ad-verb (se t.ex. NDB s.v. bijjeli, jilleli, vueleli): Utan komplement i plural tycks ett bruk av former i genitiv plural inte vara motiverade.


Dellie hajkele voestegh luvlelen men Så springa.iväg.PRS.3SG först öster.ut men idtji man varke NEG.PRT.3SG så snabbt ’Så springer den först iväg österut, men inte så snabbt’

4. Avslutning

Av de seriella adpositioner som avhandlas i artikeln har typ 1 och typ 2 tydliga gemensamma semantiska och syntaktiska drag: dels avser de en grundläg-gande konfiguration som är knuten direkt till en position, dels är de postposit-ioner som tar ett komplement i genitiv. En viktig skillnad mellan typerna är att typ 1 har en morfologi som återspeglar kasussuffix i det samtida sydsa-miska kasussystemet, medan typ 2 i större utsträckning återspeglar en urura-lisk morfologi. Tillsammans med den tydliga semantiska kopplingen mellan adpositionerna i typ 1 och ett ord med rumslig betydelse gör det adposition-erna morfologiskt och semantiskt transparanta. Fortfarande idag är adposit-ionsfraser av typ 1, till skillnad från typ 2, ofta analyserbara som konstrukt-ioner bestående av ett genitivattribut och huvudord. Konstruktionen gåetie-n duekesne hus-GEN utrymmet.bakom.INE (jfr ÅDB s.v. duekie ’rommet bak noe’) kan i det hänseendet, med stöd i morfologin, översättas till ’på husets

155

baksida’ istället för ’bakom huset’. I ljuset av det framstår adpositionerna av typ 2 som i högre grad grammatikaliserade. Typ 3 avviker med sin morfologi och syntaktiska variation från övriga typer. Inessiv och elativformerna knyter emellertid an till respektive kasus rumsliga betydelse, medan formerna i geni-tiv står kontraster med motsvarande adpositioner av typ 1 och 2.

Förkortningar ACK – ackusativ; ATTR – attributiv; COM – komitativ; ELA – elativ; ILL – illativ; IMP – imperativ; INE – inessiv; INF – infinitiv; NEG – negationsverb; NOM – nominativ; PL – plural; PPTCP – perfekt particip; PRS – presens; PRT – preteritum; SG – singular; 1 – första person; 2 – andra person; 3 – tredje person

Referenser Aikio, Ante & Jussi Ylikoski. 2007. Suopmalaš gielaid L-kásusiid álgovuođđu sáme-

ja eará fuolkegielaid čuovggas. I: Ylikoski, Jussi & Aikio, Ante (red.). Sámit, sánit, sátnehámit: riepmočála Pekka Sammallahtii miessemánu 21. beaivve 2007. Suomalais-Ugrilaisen Seuran Toimituksia 253. Helsinki. Suomalais-Ugrilainen Seura. 11–71

Álgu = Sámegielaid etymologalaš diehtovuođđu (http://kaino.kotus.fi/algu/index.php?t=sanue&sanue_id=33211) (2020-04-25)

ISK= Hakulinen, Auli; Vilkuna, Maria; Korhonen, Riitta; Koivisto, Vesa; Heinonen, Tarja Riitta & Alho, Irja. 2004. Iso suomen kielioppi. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 950. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.

Janhunen, Juha. 1982. On the structure of Proto Uralic. Finnisch-ugrische Forschun-gen 44: 23–42.

Korhonen, Mikko. 1981. Johdatus lapin kielen historiaan. Suomalaisen Kirjallisuu-den Seuran Toimituksia 370. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.

Kracht, Marcus. 2002. On the semantics of locatives. Linguistics and Philosophy 25: 157–232.

Kroik, David. 2016. Differential object marking in South Saami: Umeå: Umeå uni-versitet.

Lehtinen, Tapani. 2007. Kielen vuosituhannet: suomen kielen kehitys kantauralista varhaissuomeen. Tietolipas 215. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.

Magga, Ole Henrik & Mattsson Magga, Lajla. 2012. Sørsamisk grammatikk. Karasjok: Davvi Girji.

Mattsson Magga, Lajla. 2016. Mojhtesh. Indre Billefjord: Iđut. Nickel, Klaus Peter & Pekka Sammallahti. 2011. Nordsamisk grammatikk. Karasjok:

Davvi Girji. SAG II = Teleman, Ulf; Christensen, Lisa; Hellberg, Staffan & Andersson, Erik. 1999.

Svenska akademiens grammatik. Volym 2, Ord. Stockholm: Svenska akademien. Sammallahti, Pekka. 1998. The Saami Languages: an introduction. Karasjok: Davvi

girji.

156

SSA = Itkonen, Erkki & Kulonen, Ulla-Maija (red.). 1992–2000. Suomen sanojen al-kuperä. Etymologinen sanakirja. I-III. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimi-tuksia 556. Kotimaisten kielten tutkimuskeskuksen julkaisuja 62. Helsinki: Koti-maisten kielten tutkimuskeskus – Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.

SW = Hasselbrink, Gustav. 1981–85. Südlappisches Wörterbuch Bd I–III: Grammatik. Wörterbuch Å–Yvd’e. Uppsala: Dialekt- och folkminnesarkivet.

Wickman, Bo. 1955. The form of the object in the Uralic languages. Stockholm: Almqvist & Wiksells bokh.

Ylikoski, Jussi. 2016. The origins of the western Uralic s-cases revisited: historiographical, functional-typological and Samoyedic perspectives. Finnisch-ugrische Forschungen 63: 6–78.

ÅDB = Bergsland, Knut & Mattsson Magga, Lajla. 1993. Åarjelsaemien-daaroen baakoegærja. Sydsamisk-norsk ordbok. Indre Billefjord: Iđut.

157

Kui Tiina Uppsala ülikooli jõudis olid Virve ja Raimo juba kohal ehk killukesi elust Tiina Söderman, Tallinn

Aasta oli siis 1982. Tulin Stockholmist Uppsalasse eesti keelt õppima. Olin esimest korda elus Uppsala rongijaamas ja Uppsalas üldse ja arutasin, kus see ülikool on. Olin küll linnaplaani muretsenud aga kuna mul suunataju puudub, võttis Humanist Centrumi ülesleidmine aega.

Esimesse tundi jäingi hiljaks, sest seiklesin linna peal. Oli Virve tund. Ta ütles nii rahulikult, et pole hullu, enne, kui olin jõudnud küsida, mis tund siin toimub, ja kas ma üldse õiges kohas olen. Ja olingi oma esimeses Uppsala ülikooli eesti keele tunnis.

Olin enne seda Stockholmi ülikoolis kaks aastat soome keelt õppinud ja teisel aastal oli väike eesti keele kursus. Minu õpetaja oli Paul Laan, kes andis eesti keele tunde soome filoloogidele. Ta soovitas mul Uppsala ülikooli eesti keelt edasi õppima minna. Olen talle selle nõu eest väga tänulik. Sügisel 1982 algas minu teekond eesti keelde, kultuuri, ajalukku ja sõprusesse Virve ja Raimoga. Meid ootas ees ligi 40 aastat toredat aega ja veel järgmised 40 aastat! Oleme olnud koos nii rõõmus kui mures. Rõõmu on lihtsalt rohkem olnud.

Esimesel semestril Uppsala ülikoolis õppisin ka ungari keelt. Mõtlesin, et otsustan kumma keele, kas eesti või ungari, endale peaaineks valin. Tagantjärgi imestan, et kuidas ma suutsin teha 40 (tollast) ainepunkti ühe semestri jooksul. Sõitsin Stockholmist Uppsalasse kolm-neli korda nädalas. Rongiga võttis edasi-tagasi sõit aega umbes poolteist tundi. Muidugi, rongis oli aega õppida. Eks noor inimene jõuab kõike, mida tahab. Igatahes otsustasin eesti keelega edasi tegeleda. Seda paljuski tänu headele ja asjatundlikele õppejõududele Virvele ja Raimole. Ungari keelest on mul ainult üks lause meeles: “Kérek fehér bort.” Eesti keelest on ikka natuke rohkem meelde jäänud.

Edasi tuli eesti keele B ja C tase. Sügissemestril 1983 oli C taseme lõputöö kirjutamise aeg käes. Ma ei mäleta enam, miks valisin teemaks soome keele laensõnad Kirde-Eesti rannikumurdes. Küllap Virve või Raimo soovitas. Igal juhul oli Raimo juhendajaks. Ilmselt oli täitsa korralik töö, sest jällegi emb-kumb soovitas saata see töö Rootsi Eesti Teadusliku Seltsi üliõpilastööde konkursile. Sain auhinna 3000 Rootsi krooni, mis oli sellel ajal täitsa hea summa. Kui ma nüüd täitsa valesti ei mäleta, tegin Virvele ja Raimole sel puhul mingis Uppsala restoranis head ja paremat välja. Selle teemaga läksingi akadeemiliselt edasi. Sellest aga natuke rohkem teksti lõpu poole.

158

Tuli meelde paar suulist eksamit. Esimesel semestril olin käinud Ahvenamaal ostlemas. Teatasin Virvele suulise kõneoskuse eksamil rõõmsalt, et käisin Ahvenamaal soomlase liha ostmas. Suomalainen liha, mis soome keeles tähendab Soome päritolu liha, muutus eesti keeles soomlase lihaks. Virve on pärast rääkinud, et see oli tal üks lõbusamaid eksameid ja raske oli mitte laginal naerda. Aga ta suutis siiski naermata olla. Üks C taseme Eesti kirjanduse või kultuuri eksam Raimoga oli ka väga huvitav. Mul oli vist viies küsimus, vastasin, Raimo aga ei olnud mu vastusega nõus. Olin täitsa kindel, et mul on õigus, olin väga hoolega õppinud. Raimo võttis riiulist raamatu, kontrollis ja ütles: „Sul on õigus, eksamihinne on Väl godkänd ehk hästi tehtud.“

Sügissemester 1983 oli väga huvitav aeg. Siis sündis Virve ja Raimo esimene laps Vaike. See juhtus 25. oktoobri öösel. Sama päeva pealelõunal oli mul Raimoga eesti murrete tund. Rohkem üliõpilasi peale minu sellel kursusel polnud. Kohusetundlik nagu Raimo on, tuli ta ikka tundi selle asemel, et mulle teatada, et tund jääb ära. Näha ja tunda oli küll, et ta mõtted on hoopis mujal kui eesti murrete juures. Tunni pidas ta aga sama asjatundlikult ära nagu tavaliselt.

Samal 1983. aasta sügisel, novembris, käisin esimest korda Eestis. Sellel ajal polnud otse ei laeva- ega lennuühendust Stockholmist Tallinna, vaid tuli läbi Soome sõita. Esimene reis oligi kolmepäevane turismireis. Peatusin loomulikult Viru hotellis. Küsisin Virve ja Raimo käest mida Tallinnas teha. Raimo esimene vastus oli, et jaluta vanalinnas, vaata maju, fassaade, need on väga huvitavad. Esimesel reisil Tallinna jäi see vaatamine ära, sest oli pime novembrikuu ja kõik need kolm päeva sadas lund. Sellel reisil tutvusin aga Virve õe Marjega ja viisin talle esimesed fotod Vaikest. Meenub veel, et aastal 1969 olid Raimo isa Johannes ja Virve õde Marje Soomes Lappeenrantas soome keele suvekursustel. See ongi vist Virve ja Raimo love story algus, sest hiljem Marje kaudu tutvus Raimo Virvega ja Virve Raimoga. Eks nad ise teavad paremini, kuidas see käis. Pulmad peeti aastal 1977.

159

Foto 1. Pulmad 1977

Esimese Tallinna reisil käisin ka Eesti Keele ja Kirjanduse Instituudis, raamatupoodides ja olgugi, et ilma oli väga lumesajune ja pime jalutasin siiski ka veidi linnas. Marjega Eesti Keele ja Kirjanduse Instituudi kohvikus käies juhtus see, mis ei oleks tohtinud juhtuda. Nimelt olime tundides arutanud eesti ja soome keele sõnavara, ühisosa ja erinevusi ja neid ohtlikke ehk eksitussõnu. Aga kui Marje mu käest küsis, kas ma kohvi kõrvale viinereid tahan. Vastasin: „ikka“, ja sain kohvi kõrvale vorstikesed. Ma ju teadsin, et eesti keele sõna viiner ei ole soome keele viineri ehk viini sai. Aga see oli meelest ära läinud.

Kuidas tundus see esimene kord Tallinnas? Tunne oli väga kummaline, „Tallinna pisik“ või „Eesti pisik“ nakatas mind.

Lõpetasin Uppsala ülikooli kevadel 1984. Peaaine oli siis eesti keel. Mis nüüd edasi teha? Raimo ettepanek oli, et mingu ma doktorantuuri, aga enne seda Eestisse õppima. Kuidas? Raimo ise oli käinud seitsmekümnendate lõpus Rootsi ja Nõukogude Liidu vahelise üliõpilasvahetusega Tallinna Ülikoolis õppimas. Tegelikult polnudki siis veel Tallinna Ülikooli vaid ENSV Eduard Vilde nimeline Tallinna Pedagoogiline Instituut.

Raimo oli teine Rootsist Nõukogude Eestisse Tallinna õppima pääsenud inimene ja mina siis kolmas. Sellel ajal oli Rootsi ja Nõukogude Liidu vaheline vahetus, kus Rootsi üliõpilased pääsesid Nõukogude Liitu ja Nõukogude Liidu omad Rootsi. Rootsis tegeles vahetuste korraldamisega Rootsi instituut (Svenska institutet). Selgus aga, et vahetusse pääsemiseks

160

peab olema Rootsi kodanik. Mis mul muud üle jäi, kui võtta Rootsi kodakondsus. Põhjamaade kodanikel oli see väga lihtne. Oled elanud viis aastat mõnel teisel Põhjamaal ja lihtsalt teatad kodakondsuse vahetamisest. Saigi see ära tehtud ja sügisel 1985 sõitsin kümneks kuuks Tallinna.

Kevadel 1986, kui ma Tallinnas elasin, sain rõõmusõnumi Virvelt ja Raimolt. 25.03. sündis neil poeg, kes sai nimeks Hannes. Mind ja mu abikaasat Gunderit paluti ristivanemateks. See oli suur rõõm ja au. Hannesest sai mulle nagu oma poeg. Ja Vaike oli ja on praegugi samuti nagu oma laps.

Kui 1986. aastal tagasi Rootsi tulin, pakuti mulle tunnitasulist eesti keele õpetaja kohta Uppsala ülikoolis. Algus oli jube, ausalt. Õpetada eesti keelt rootsi keeles! Aga mõtlesin, millised õppejõud on Virve ja Raimo mulle olnud ja uskusin, et saan hakkama, sest nende käest olin õppinud, kuidas peale teadmiste õpetamise on väga oluline suhtlemine üliõpilastega – sõbralikult, inimest austades.

Pidusid ja tähtpäevi sai peetud koos Virve, Raimo ja teistega. Volbripäev Uppsalas ja jaanipäev Stockholmis. Nalja sai kõvasti, kui hullud soomlased ja eestlased koos olid. Võtame näiteks 1985. aasta volbripäeva Uppsalas. Pooleteiseaastane Vaike oli kärus ja võttis koos meiega Lossimäel volbrit vastu. Lörtsi ja vihma sadas, külm oli, aga meie pidasime ikka pidu. Pärast pidutsesime veel Raagide kodud edasi.

Foto 2. Volbriõhtul 1985 juba toasoojuses Raagide juures. Vasakult: Lia, Vaike ja Raimo, Tiina, Rebane, Päivi, Gunder

Jaanipäeval peavad soomlased ja eestlased ikka metsa või järve äärde minema ja lõket tegema. Sai seda Stockholmiski tehtud. Aastas pole päris kindel, aga

161

ilm oli sama “suurepärane” nagu volbripäeval. Ja vähemalt üks laps oli ikka kärus. Aastal 1997 aga õnnestus jaanipäeva pidada ilusa ilmaga.

Foto 3. Jaaniõhtu 1997 Stockholmis. Vasakult: Pelle, Raimo, Virve, Tiina

1989. aasta kevad on mulle eluks ajaks meelde jäänud. Virve ja Raimo tahtsid üle aastate koos kuskile sõita. Prantsusmaa kutsus. Küsisid, et kas me Gunderiga lapsehoidjateks tuleks. Aga loomulikult. Oli üks hästi tore nädal koos Vaike ja Hannesega. Jäätisesöömist jagus sinna oi, kui palju, mängimist ja lusti ka.

162

Foto 4. Hannes ja Virve Stockholmis aastal 1989

Meile Gunderiga sündisid ka lapsed, Valter ja Henrik. Oli kuidagi enesestmõistetav, et palusime Virve ja Raimo Henriku ristivanemateks. Ka Henriku ristsetel sai nalja, kui Valter ja Hannes koos (Valteri algatusel) sõid ära kõik tortide martsipanroosid ja tegid muidki tempe.

Kunagi 1980-ndatel näitas Raimo mulle okupatsioonieelse Eesti Vabariigi aegset lahti tegemata suitsupakki, mille ta oli oma isa käest saanud. Lubas mulle, et kui Eesti vabaks saab, siis teeb ta selle lahti ja teeme koos suitsu (Raimo pole muidu kunagi suitsetanud). Mul tuli see asi meelde (vist 1995. aastal) ja ütlesin Raimole: „Mäletad, hakkame suitsu tõmbama.“ Raimo tõi

163

paki välja, tegi selle lahti ja suitsetasime koos. Oli vist 20. august, Raimo sünnipäev ja Eesti taasiseseisvumispäev. Ilus sünnipäev oli nagu pidigi olema.

Foto 5. Raimo, Eesti lipp ja suitsupakk Raimo oli mu doktoritöö juhendaja. Olin ta esimene doktorant (kohe kahju Raimost). Nagu eespool kirjutasin jäi teemaks Kirde-Eesti rannikumurde sõnavara. Tahtsin pealkirja panna, et osa I. Raimo ütles, et ära pane. Nähtud küll, et kirjutatakse esimene osa ja seda teist ei tule kunagi. Õigus tal oli. Ta oli väga hea ja kannatlik juhendaja. Virve aitas mind venekeelsete artiklitega.

164

Palus aga, et ma eessõnas teda selle eest ei tänaks, sest äkki ta on mulle valesti tõlkinud. Hahaa! Väitekiri sai aga kaitstud.

Kolisin oma perega Rootsist Soome aastal 1997 ja kontaktid Raagidega polnud enam sama tihedad. Aga suhtlesime siiski. Kui alustasin Tartu ülikoolis 2001. aastal soome keele välislektorina, oli nii kodune tunne, kui Vaike Tartusse eesti keelt õppima tuli. Vaike ja Niko tutvusid Tartus.

Järgmine suurem koosolemine oli Vaike ja Niko pulm Uppsalas 2009. aasta suvel. Nii tore oli üle aastate terve kambaga koos olla. Väga vahva pulmapidu oli. Meie noored ehk Hannes, Valter ja Henrik pidutsesid ikka täiega. Vanainimesed vist läksid varem magama.

Järgmine suurem pidu oli juba Hannese (kulla ristipoeg) ja Marre pulm suvel 2018. Jälle oli nii hea ja tore koos olla, vaadata säravaid noori ja õnnelikke vanemaid.

Sügisel 2019 kui mina 60 sain, olid peol nii suuremad kui väiksemad Raagid kõik kohal.

Veel tahan meenutada meie reisi Ilkkaga Maria Langi „maadele“ suvel 2019 koos Virve ja Raimoga. Oli suurepärane reis.

Mais 2020 kui ma seda kirjutan on Virvel ja Raimol neli lapselast: Adrian, Ludvig, Jonathan ja Julius. See on suur rõõm. Ja lõpetuseks soovin niin Virvele kui Raimole ilusat, toredat pensionipõlve! Pidutseme edasi!

165

Suur tänu, Raimo Raag, 1989. aastal peetud loengute eest Universitas Tartuensises! Tõnu Tender, Tallinn

1. Sissejuhatuseks Ajalaev on saabunud 2020. aasta nimelisse vahesadamasse. Professor Raimo Raag – laia silmaringiga tuntud ja tunnustatud keeleteadlane, viljakas autor, armastatud õppejõud ning kõrgelt hinnatud ja heatahtlik kolleeg – lõpetab juunis töö Uppsala ülikoolis. Tehkem tema auks ja kiituseks lühike ajarännak minevikku: 1989. aasta oktoobrisse.

Rootsi eestlasest Uppsala ülikooli õppejõud Raimo Raag külastas Eestit (toona: Eesti NSV-d) ning pidas Tartu ülikooli üliõpilastele kolm eestikeelset loengut. Tartu oli välismaalastele suletud linn, sest Raadil paiknes väga oluline sõjaväeline objekt: Nõukogude strateegiliste kaugpommitajate lennuväli, üks suuremaid sõjaväelennuvälju Ida-Euroopas. Kuid üha sagedamini külastasid Tartut välismaa õppejõud ja teadlased, kes peatusid linnas üha kauem ning jäid siia isegi ööbima.

Kuulusin nende eesti filoloogia üliõpilaste hulka, kellele Raimo Raag oma loenguid pidas. Soovin loenguid hea sõnaga meenutada ning lektorit tänada. Ta oli vaba maailma esimeste keeleteadlaste seas, kellega Tartu üliõpilastel oli võimalus vahetult kohtuda ning eesti keeles suhelda.

2. Näiteid 1989. aastal maailmas ja Eestis toimunust Loetlen tollase olustiku kirjeldamiseks mõningaid 1989. aastal aset leidnud sündmusi.

• Oli Nõukogude Liidu toonase (viimase) juhi Mihhail Gorbatšovi

algatatud perestroika ja glasnosti aeg. Neid püüti tähistada eestikeelsete sõnadega uutmine ning avalikustamine, kuid venekeelsed laensõnad on kõnesolevate nähtuste esitamiseks iseloomulikumad ja asjakohasemad. Eesti sammus taasise-seisvumise suunas.

• Jaanuari keskpaigas taasloodi Eesti Olümpiakomitee. 18.I võeti vastu Eesti NSV keeleseadus (jõustus aasta pärast): eesti keel sai riigikeele staatuse.

166

• Veebruari keskpaigas mõistis Iraani usujuht ajatolla Homeini moslemite usulisi tundeid riivava romaani „Saatanlikud värsid“ eest surma india-briti kirjaniku Salman Rushdie. Veebruari keskel jõudis lõpule Nõukogude vägede väljaviimine Afganistanis ning Eesti NSV Ülemnõukogu Presiidium kuulutas 24. veebruari ise-seisvuspäevaks: 24.II hommikul heisati Tallinna Toompea lossi Pika Hermanni torni taas sinimustvalge lipp. Eesti Muinsuskaitse Selts, Eesti Rahvusliku Sõltumatuse Partei ja Eesti Kristlik Liit esinesid üleskutsega Eesti kodanike komiteede asutamiseks, Eesti kodanike registreerimiseks ja Eesti Kongressi ettevalmistamiseks.

• Märtsi alguses toimus interliikumise (rahvasuus: internatside) I kongress. Intrid viisid Tallinnas, Tartus ja Kohtla-Järvel läbi meeleavaldusi.

• 9. IV ajas Nõukogude miilitsa eriüksus Gruusia pealinnas Tbilisis sapöörilabidatega laiali valitsushoone ees toimunud rahvakogunemise. Surma sai paarkümmend inimest, sh naisi ja lapsi.

• 4.VI aeti Pekingis Tiananmeni väljakul tankidega laiali üliõpilaste meeleavaldus. Hukkus sadu, võib-olla isegi tuhandeid noori. 8.–17.VI toimusid Eestis I ülemaailmsed eesti noorte päevad. 25.VI taasavati Tahkurannas Konstantin Pätsi ausammas.

• 23.VIII möödus 50 aastat Molotovi-Ribbentropi pakti sõlmimisest. Balti riikide rahvarinded korraldasid enam kui 600 kilomeetri pikkuse inimketi Tallinnast läbi Riia Vilniusesse, milles seisis kuni kaks miljonit inimest.

• 24.IX teatas paavst Johannes Paulus II, et Galileil oli omal ajal siiski õigus.

• 1.X seadustas Taani maailma esimese riigina samasooliste abielu. 5.X anti Nobeli rahupreemia Tiibeti vaimulikule juhile XIV dalai-laamale. 25.X teatas NSV Liidu Riigipank rubla devalveerimisest.

• 9.XI algas Berliini müüri lammutamine, rahvas liikus vabalt Berliini ühest osast teise. Saksamaa jõudis taasühinemise lävele. Paar päeva hiljem valiti Eesti Kodanike Peakomitee eesotsas Tunne Kelamiga. 13.XI võttis Eesti NSV Ülemnõukogu vastu otsuse „Ajaloolis-õiguslikust hinnangust Eestis 1940. aastal toimunud sündmuste kohta“. Novembri lõpus avati Tallinna–Stockholmi lennuliin. Eesti hakkas välismaailmale (taas)avanema. Pea iga kümnes eestlane kasutas võimalust ja käis vähemalt korra välismaal, peamiselt Soomes.

• 2.XII kohtusid Maltal kahe suurriigi juhid George Bush vanem ja Mihhail Gorbatšov esimest korda silmast silma. Seda kohtumist peetakse külma sõja lõpu üheks tähiseks. 15.XII taasasutati Eesti Pank. Samal päeval puhkesid Rumeenias rahutused, mis viisid nädalaga Nicolae Ceaușescu režiimi kokkuvarisemiseni ja

167

diktaatori hukkamiseni. 24.XII tunnistas Nõukogude Liidu rahvasaadikute kongress MRP salaprotokollide olemasolu ning kuuluts need õigustühiseks. Jõulud muutusid Eestis taas ametlikuks pühaks …

Aasta oli põnevatest, kohati ka julmadest või traagilistest sündmustest tulvil, Eestile lootust ja ootusi täis.

3. Raimo Raagi 1989. aasta külalisloengud 3.1 Esimene loeng Neljapäeval, 5. oktoobril toimus Tartu ülikooli peahoone loengusaalis nr 139 ehk J. V. Veski nimelises auditooriumis (varasemalt tuntud ka auditooriumina nr 5) Raimo Raagi esimene loeng, milles ta kõneles laensõnadest. Kuulajaskonna moodustasid eesti filoloogia üliõpilased ning õppejõud. Külalisloeng toimus professor Huno Rätsepa sõnavaraajaloo loengu ajal (asemel). Siinkirjutajal on mitmed ülikooli huvitavamate loengukursuste konspektid alles. Õppejõu poolt loengul kõneldud teave tuli üliõpilastel konspekteerida, st pastakaga või sulepeaga paberile (kaustikusse) sisukokku-võttena kirja panna. Toona ei olnud laua- ega sülearvuteid, internetti ega nutiseadmeid. Mehaaniline kirjutusmasina omaminegi oli kõva sõna. Paljundusmasinaid leidus asutustes väga vähe ning neid sai kasutada kas eriloa alusel või tutvuse kaudu.

Mida olen Raimo Raagi 5.oktoobri loengul üles kirjutanud?

’Laenamine’ pole just kõige täpsem või sobilikum termin, sest laen tuleks omanikule tagastada, ehk sobiks hoopis sõna ’ülevõtmine’!?

Laenud ehk ülevõtmised jagunevad: tsitaatlaenud, st häälikuliselt kohandamata sõnad, nt show [šõu] häälikuliselt kohandatud laenud, nt sidrun < sks Zitrone, vagun < vn

вагон asendused (tõlkelaenud), nt ülejooksik < sks Überläufer semantiliselt laenud, nt Rootsi eestlastel rootsi keele mõjul: ma loen eesti

keelt, st ma õpin eesti keelt loomelaen ei ole tõlgitud, puudub otsene häälikuline vaste, mingi sõna on

võõrmõjul kujundatud omakeelseks, nt (heli)lindistaja < ? rootsi bandspelare Eesti kirjakeeles (ja murretes) on u 600 sõna, mida peetakse rootsi

laenudeks. Rootsi laenude, st ülevõetu liigendamisel on vaja lähtuda rootsi kirjakeelest, selle liigendamise perioodidest.

Vanarootsi keel: ruunirootsi keel, aastatel 800–1225 muinasrootsi keel, aastatel 1250–1526

168

vanem uusrootsi keel,1526–1732: (Eestis: 1561–1710 de facto, 1582–1721 de jure)

noorem (uuem) uusrootsi keel, 1732–19. sajand Laenamine (ülevõtmine) eeldab suhtlemist, suhtlemine eeldab keeleoskust Vanarootsi 8.–16. sajand riigirootsi ehk riksvenska: vanema uus-rootsi laenud uuema uus-rootsi laenud tänapäeva rootsi laenud Kontaktid: kaubalised suhted, sõjalised kokkupuuted, nt 1187 Sigtuna. Misjonitegevuse mõjud: nii idast kui ka läänest Rts: siunata ’õnnistada’, nunn, paast, paastuaeg Idast: rist, raamat, papp Keskajal asuvad rootslased elama Eestisse, eelkõige Loode-Eestisse,

rannarootslaste alale. Enne Rootsi aega oli neid ka linna käsitööliste seas: 18,5 % oli skandinaavlasi (taanlasi jt).

Paul Johannsen ja Heinz von zur Mühlen (1973) „Deutsch und undeutsch

im mittelalterlichen und frühneuzeitlichen Reval“

LINN sakslased rootslased eestlased ülemkiht 100% - - keskkiht 59% 23% 18% alamkiht 2% 25% 73% MAA sakslased rootslased eestlased ülemkiht 55% 41% 4% keskkiht - 26% 74% alamkiht - 8% 92% Rootslased olid puhvertsooniks sakslaste ja eestlaste vahel. barkare > parkal lör(dag) laupäev köp kaup ö > au (kohapealne muutus) båt paat å > ā (enne 1300. aastat) Rootsiaegsed laenud: friiherra (vabahärra), herra, hertsog, kadalipp,

kindral, kroonu, küüt, plagu, kroon, tükk (kahur), tund (hetk) Rootsi ajal tõlgiti eesti keelde nn kuninglikke plakateid ehk käske 1781 „Köki ja Kokka Ramat …“ prantsuse sõnad, mis tuleks lugeda rootsi

laenudeks Idarootsi laenud: Eestirootsi laenud Soomerootsi laenud Ojamaa ehk Gotlandi murdelaenud Nõukogude ajal: ilukirjanduse tõlked, nt Pipi Pikksukk.

169

3.2 Teine loeng Esmaspäeval, 9. oktoobril pidas Raimo Raag Tartu ülikoolis loengu 1781. aastal ilmunud esimesest eestikeelsest köögi- ja kokaraamatust: „Köki ja Kokka Ramat, mis Rootsi Kelest Eesti-ma Kele üllespandud on.“ Ajakirjas „Keel ja Kirjandus“ oli mõni aasta varem (1985, nr 3) ilmunud Ants Viirese artikkel „Kokaraamatud kultuuriloo kajastajatena“. Viires märkis, et tõlkes on kasutatud hulgaliselt tol hetkel veel vähetuntud, kuid hiljem kinnistunud toidutermineid, nt supp, puljong jms.

Nimetatud kokaraamat sisaldas 700 lehekülge eestikeelset teksti. Kes oskas tol sügaval Vene ajal Eestis nii palju rootsi keelt?

Kokaraamatu autoriks oli Christina (Cajsa) Warg „Hjelpreda I Hushållningen För Unga Fruentimber” 1755. Tegemist on kuulsaima rootsi kokaraamatuga, mis on tänaseni tuntud. Autor C.W. sündis Kesk-Rootsis. Stockholmis kerkis ta esile kuulsa köögimamslina. 1755 ilmus tema kuulus kokaraamat, 1759 väljaande teine trükk, 1762 kolmas trükk. Üks tema tööandjaist olnud parun Stackelberg.

Vennad Berndt Otto Stackelberg noorem (1703–1787) ja Walter (Wolter) Reinhold Stackelberg (1705–1801) olevat olnud kaks suurt õgardit. Berndt Otto sündis Tallinnas 1703. aastal, 1724–1746 viibis Saksamaal, tõusis lahinguis feldmarssaliks (1778). Tema esimene abielu oli lastetu, teises abielus sai naiselt 17 last. Soomes viibides oli Turu garnisoni ülem, hiljem Rootsi Soomes paiknevate väeosade ülemjuhataja. 1763. aastal Turus viibides oli temaga kaasas kolm last, nende õpetajaks oli Johann Lithander. Viimane oletatavasti ongi kokaraamatu tõlkija. Lithander oli kaitsnud 1765. a kirikualase väitekirja ning paar aastat hiljem väitekirja magnetitest. Lithander sooritas kirikuõpetaja eksamid, seejärel sai sõjaväe pastoriks. Kuid mingi intriigi tõttu vabastati ametist. 1768. a siirdus ta Hiiumaale Reigisse õpetajaks. Ta oli Noarootsi rootslaste pastor ning alates 1776. a-st pidas eestlastele eestikeelseid jutlusi.

Milliseid keeli Lithander võis osata? Sellel on tõlkimisel oluline kaal. Ta oskas rootsi, saksa, prantsuse (tolle aja moekeel) ja ladina keelt. Võib-olla ka soome, heebrea ja kreeka keelt.

Vrd pr Soup a la Reine tõlgitud eesti keelde: supp a la Rään Kokaraamat oli mõeldud sakste eestlastest kokkadele, mitte talupoegadele.

Raamat on tõlgitud otse rootsi keelest, nt rootsi vispa > eesti vispeldama, rts såpsil > supisõel jm.

Kokaraamat on välja antud 1755, 1759, 1762, 1765 (retsepte on täiendatud), 1770, 1773, 1780, 1781. 1781 ilmus Stockholmis kokaraamatu 8. trükk. Neli esimest trükki ilmusid anonüümsena, ka eestikeelne tõlge ilmus anonüümsena. Tõenäoliselt on kasutatud 1765. a trükki, sest nii rootsi kui ka eestikeelses tõlkes on juba lisatud retsepte.

Laenud: hummer (rts ja sks) ’homaar’, Ör/mage – liwapuggo (kahekordne laenamine).

170

3.3 Kolmas loeng Teisipäeval, 10. oktoobril pidas Raimo Raag ülikooli peahoone eesti keele kateedris seminariloengu eesti keele eriharu üliõpilastele. Ta tutvustas Rootsi eesti keskusi Uppsalas, Lundis ja Stockholmis, seal tegutsenud ja tegutsevaid väljapaistvaid eesti (keele)teadlasi, asutusi, institutsioone, nende endisi ja praeguseid juhatajaid ning olulisi väljaandeid.

Minu esimene Stockholmi-reis toimus jaanuaris 1990. 1989. aasta sügisel tegelesin sõidupaberite vormistamisega. Seepärast küsisin külalisõppejõult teavet Stockholmi eestikeelsete raamatupoodide kohta. Raimo Raag oskas kohe head nõu jagada: Lilla Nygatan 9 Välis-Eesti raamatukauplus ning Eesti Majas Wallingatan 34 asuvat Eesti Kultuurkoondis.

4. Lõpetuseks Pärast Raimo Raagi 1989. aasta Tartu loenguid oleme mitmel korral kohtunud. Kõik kokkusaamised on olnud sõbralikud ning huvitavad. Kuid esimene kord püsib mul endiselt erksana meeles.

Ajalaev on jõudnud 2020. aasta nimelisse vahesadamasse. Raimo Raag lõpetab töö Uppsala ülikoolis, kuid on jätkuvalt heas vormis. Loodan väga, et ta jätkab oma viljakat publitseerimistegevust.

Pea paarikümne aasta eest arutasime Rakveres kolmekesi – Raimo Raag, Jüri Viikberg ning siinkirjutaja – võimalikku koostööd. Lõime käed koostada kunagi ühiselt kopsakas slängisõnaraamat, mis sisaldaks nii Eestis kui ka paguluses kasutatud ainest. Aeg on käes lubadus teoks teha!

171

From obligation to volition: the diachronic development of necesitar ‘need to’ in the Spanish modal system1 Miriam Thegel, Uppsala & Leuven

1. Introduction In diachronic linguistics, studies of grammaticalization have come to play an important role in the endeavour to explain how languages change over time. Grammaticalization, the process in which lexical items gain grammatical functions and grammatical elements develop additional functions (Hopper & Traugott 2003), is the driving force behind the emergence of modal expres-sions related to the notions of possibility and necessity (van der Auwera & Plungian 1998). The following two examples of the Spanish verb tener ‘to have’ illustrate a semantic change due to grammaticalization. In (1), tener ex-presses a lexical, possessive function, whereas in (2), it has grammaticalized into tener que ‘have to’, an expression of social obligation, i.e. deontic modal-ity:

(1) Déjame, Tristán que tengo que

leave.IMP.1SG.ACC Tristan as have.1SG.PRS something hacer do.INF ‘Leave me, Tristán, as I have things to do.’ (17th c. El perro del hortelaño, Lope de Vega)

(2) Tengo que hacerte una confesión

have.1SG.PRS to make.INF.2SG.DAT a confession muy importante very important ‘I have to make a very important confession.’ (20th c. El Antecristo, Francisco Navarro Villoslada)

Tener que, as well as other Spanish modals such as deber ‘must’ and haber de ‘have to’, has received an increased attention in diachronic studies on so-called modal verbal periphrases published in the last decade (e.g. Garachana Camarero & Rosemeyer 2011; Blas Arroyo & Vellón Lahoz 2015; Garachana

1 This study is part of the project Survival of the fittest: semantic evolution in the Spanish modal system (2019-00625), funded by the Swedish Research Council.

172

Camarero 2017). In contrast, the modal verb necesitar ‘need to’, with a se-mantic content similar to the mentioned modals, is virtually absent from the literature, due to its more peripheral nature and syntactic behaviour. Necesitar was borrowed from Latin into Spanish in the Middle Ages (RAE: www.rae.es) as a lexical verb with the meaning ‘to oblige, to force’ and eventually devel-oped a modal meaning. In the present study, the diachronic path of necesitar is investigated, to establish how it developed modal uses, and to follow its semantic evolution over time. It is suggested that necesitar gradually devel-oped a modal function from its lexical meaning ‘to oblige’ via passive and impersonal clauses and that it has started to undergo a process of subjectifica-tion, leading to a new meaning of volition.

2. Background 2.1 Grammaticalization and semantic change During the last few decades, researchers have increasingly shown an interest in the field of grammaticalization, striving to gain further insights into the process in which lexical elements come to mark grammatical relations. An example of grammaticalization often referred to in the research literature is how the Latin verb habere ‘to have’ combined with an infinitive developed into the future tense in Romance languages (Hopper & Traugott 2003: 52). In a Latin sentence like (3), several interpretations of the function of habere were possible.

(3) Haec cantare habeo

these sing.INF have.1SG.PRS ‘I have these things to sing’ (Hopper & Traugott 2003: 54)

The most basic sense was the possessive ‘to have’, but the sentence could also be understood as the obligation I have to sing these things, and even as a future action, I will sing these things. This reinterpretation of habere is generally referred to as reanalysis and is considered one of the essential mechanisms behind grammaticalization (Heine, Claudi & Hünnemeyer 1991; Hopper & Traugott 2003). In Spanish, this reanalysis gave rise to the future cantar he ‘I will sing’, and eventually to the reduced cantaré (Company Company 2006: 350).

A second factor behind grammaticalization is analogy, described as a gen-eralization or an extension (Heine, Claudi & Hünnemeyer 1991; Itkonen 2005), by which the use of a linguistic construction can be broadened or a paradigm can be extended to include new members. For instance, Aaron (2016) convincingly shows how the Spanish degree modifier altamente ‘highly’ (as in altamente infantiles ‘highly [very] childish’) possibly served as

173

a model for the later degree modifiers extraordinariamente ‘extraordinarily’ and enormemente ‘enormously’.

Grammaticalization is an umbrella term for changes on different linguistic levels, namely pragmatic change, semantic change, morphosyntactic change and phonetic change (Hopper & Traugott 2003). The present study focuses primarily on semantic change but also to some extent on syntactic change. Even though semantic change may take different forms, researchers have identified regular patterns and even proposed unidirectional tendencies for se-mantic change, among them the tendency for linguistic items to undergo sub-jectification (Traugott & Dasher 2002). Subjectification is defined by Traugott (2010: 35) as the process “whereby meanings are recruited by the speaker to regulate attitudes and beliefs” and can be exemplified by the development of the English modal verb must from obligation (Jane must go, the boss requires it) to an estimation of probability made by the speaker (Jane must be tired) (Traugott & Dasher 2002: 106). Previous research on modality, in particular studies of modal verbs, is the topic of the next section.

2.2 Previous research on modals In works on grammaticalization, modal verbs are frequently mentioned as ex-amples of lexical items that have gained grammatical functions. As was shown in example (1) and (2), the Spanish modal tener que ‘have to’ developed from the lexical verb tener ‘to have’. Especially in research on Germanic languages, for instance English (e.g. Coates 1983; Verhulst et al. 2013) and Dutch (e.g. Nuyts & Byloo 2015), the semantics of modal verbs have been studied in de-tail, leading to fruitful discussions on their core meanings and mutual interac-tions. A recurring topic in previous works is the polysemous nature of modal verbs, leading to debates about how to distinguish between different modal subtypes. Another important issue in previous studies is the relationship be-tween modality and subjectivity, as many modals (come to) express the speaker’s estimation or attitude (Traugott & Dasher 2002).

In research on Spanish modals there has, until recently, been a tendency to focus mainly on the syntactic behaviour of modal expressions, while their se-mantics has played a secondary role. Modals verbs have often been studied in terms of so-called modal verbal periphrases, where the entire verbal construc-tion modal verb (+ preposition) + infinitive has been analysed and compared to other verbal periphrases (e.g. Gómez Torrego 1988; Olbertz 1998, Fernán-dez de Castro 1999; Garachana Camarero 2017). To qualify as a verbal pe-riphrasis, a verbal construction needs to fulfil certain syntactic requirements. For instance, the periphrases allow clitic raising, exemplified in (4), but do not allow ellipsis of the main verb, exemplified in (5):

174

(4) Debes hacerlo > Lo debes hacer must.2SG.PRS do.INF.it > it must.2SG.PRS do.INF ‘You must do it’

(5) *Lo que debes es llamar a tu *that what must.2SG.PRS be.3SG.PRS call.INF to your madre mother *‘What you should is to call your mother.’

In order to make a grammatical sentence out of (5), it is necessary to add hacer ‘do’ after the modal verb (Lo que debes hacer… ‘What you should do…’). However, a more recently developed modal like necesitar ‘need to’ partly fails the syntactic tests above. While it functions as deber in the sentence given in (4) (Necesitas hacerlo > Lo necesitas hacer), it allows the main verb in (5) to be omitted (Lo que necesitas es llamar a tu madre). For this reason, necesitar has been labelled a semi-auxiliary by RAE/AALE (2009) and thus a peripheral member of the auxiliaries. While RAE/AALE (2009: 2770) briefly mentions necesitar, describing it as a verb of volition and intention, this verb has barely received any attention in previous research literature, possibly due to its pe-ripheral nature as an auxiliary. In Garachana Camarero (2017), an impressive volume on the diachronic development of the modal verbal periphrases, nece-sitar is absent, while focus lies on more established auxiliaries like deber (de) ‘must’, haber (a/de) ‘have to’ and tener (a/de/que) ‘have to’.

The present study aims to fill this gap, focusing on the diachronic path of the neglected necesitar. As will be shown in section 4, there are indications that necesitar interacted with the other modal verbs in the system, imitating their structure to get established as a modal.

3. Data and method The data used in this study was extracted from the diachronic part of the Cor-pus del Español (CDE, www.corpusdelespanol.org), a 100-million-word cor-pus created by Mark Davies which consists of more than 10,000 texts from the 13th to the 20th centuries. A lemmatized search was carried out to find all the forms of necesitar. Subsequently, two different types of data extractions were made.

First, a randomized sample of 400 cases of necesitar per century (16th–20th centuries) was collected.2 Each case was subsequently classified according to the type of construction used, in order to follow the grammaticalization path of the verb. Occurrences with necesitar in the past participle used as a noun (Los necesitados ‘The ones in need’) or an adjective (El hombre necesitado 2 Before the 16th century, only 9 cases of necesitar were found.

175

‘The man in need’), where the syntactic role of necesitar was not that of a verb, were excluded from the sample.

Second, the semantics of the modal construction with necesitar was stud-ied. For this part, 50 occurrences from each century were extracted from a new randomized sample, analysed in depth and categorized according to the pa-rameters internal vs. external necessity and type of modality. The first param-eter has been defined and used in works by van der Auwera & Plungian (1998) and Nuyts & Byloo (2015), among others. In the present study, internal ne-cessity is considered to be a need stemming from an urgent impulse, will or intention of the modal subject,3 or a need conditioned by its internal properties. An example is given in (6).

(6) [D]ecidí irme sola a Grecia.

decide.1SG.PFV go.INF.1SG.REFL alone to Greece Necesitaba estar sola unos días need.to.1SG.IPFV be.INF alone a.few days ‘I decided to go alone to Greece. I needed to be alone for a few days…’ (20th c., Celos, Gerardo Lartigue)

External necessity is defined as a need imposed by the circumstances or an external authority, conditioning the action of the modal subject, as seen in (7).

(7) Pocos pasos necesitaba andar para poner su

few steps need.to.3SG.IPFV walk.INF to put.INF his trémula mano en los cerrojos ungidos shaking hand in the bolts anointed ‘He only needed to take a few steps to reach the anointed bolts with his shak-ing hand.’ (19th c., Costas y montañas: diario de un caminante, Amós de Escalante)

Within the categories of internal and external necessity, respectively, it was possible to identify different semantic values, such as volition, intention or physical need, but for reasons of simplicity and space, these subtypes were kept together when showing the distribution of necesitar over time. The dif-ference and relation between these subtypes will be investigated in a future study.

As far as the parameter modality type is concerned, a division was estab-lished between dynamic and deontic modality, based on definitions by Nuyts (2005) and, more specifically for Spanish, Thegel (2017: chapter 5). Accord-ingly, dynamic modality is described as a non-volitional, inevitable necessity, imposed on the modal subject, whereas deontic modality is an attitudinal cat-egory, expressing the speaker’s or another person’s wish that the necessary action be carried out. In (6) above, necesitar indicates deontic modality,

3 The term modal subject is used here to refer to the person required to carry out the action in question.

176

whereas dynamic modality is expressed in (7). In section 4, more examples will be shown to clarify these parameters and their use further.

4. The diachronic path of necesitar The earliest occurrences of necesitar in the CDE are dated to the 15th century, while the first modal cases are found one century later. In order to identify the constructional environment of necesitar, the extracted samples of 400 cases per century (i.e. a total of 2,000 cases) were analysed. The following five con-structions with a verbal use of necesitar were found:

• necesitar + noun phrase (Necesito dinero ‘I need money’) • necesitar + subjunctive (Necesito que me oiga ‘I need you to listen to me’) • necesitar a + infinitive4 in the sense of ‘to oblige’ [H]an echado su Es-

poso […] le necesitan a ir a buscar otra posada ‘They have thrown their husband out […] they oblige him to seek another place to stay’

• necesitar (a/de) + infinitive in the modal use (Necesitan de comer y descansar ‘They need to eat and rest’)

• estar necesitado (a) + infinitive in the sense of ‘be obliged to’ ([E]stán necesitados […] a vender ‘They are obliged […] to sell’).

The frequency of every construction per century are displayed in Table 1.

Table 1. The constructional variation of necesitar over time. Construction 16th c. 17th c. 18th c. 19th c. 20th c. necesitar + noun phrase 71 226 311 244 271 necesitar + subjunctive 4 4 4 13 12 necesitar a + infinitive ‘oblige’

27 17 1 - -

necesitar + infinitive ‘need to’ 17 32 64 119 103 (ser/estar) necesitado + infini-tive

20 12 3 - -

Total5 139 291 383 376 386

As shown in Table 1, the use of necesitar as ‘to oblige’, inherited from Latin, seems to have completely disappeared by the 19th century. In contrast, the modal use, which was less frequent than the other infinitive constructions in the 16th century, shows a notable increase in the 18th century and even more

4 There are a few examples where necesitar expresses ‘to oblige’ without the infinitive com-plement being explicit, rather inferred, but as they are in minority, the prototypical construction is necesitar a + infinitive. 5 The total indicates the remaining number of occurrences of the sample of 400 cases, after removing the nominal and adjectival uses of necesitar which were frequent in the 16th and 17th centuries (see section 3).

177

during the 19th century. Figure 1 presents the changes of each construction over time, showing the percentages of the constructions in comparison to each other.

Figure 1. The constructional variation of necesitar over time.

As is clearly shown in Figure 1, the lexical construction of necesitar + NP is predominant over time, especially from the 17th century onwards. What is more interesting here is what happens with the three infinitive constructions.6 The data indicates that the modal use of necesitar begins to increase at a point in time where the old meaning of necesitar ‘to oblige’ is disappearing. In the following paragraphs, a hypothetical scenario that would explain these changes is described.

As stated above, necesitar was borrowed from Latin into Spanish and was constructed as a transitive verb, necesitar a alguien a hacer algo ‘oblige some-one to do something’, with the preposition a as a link between the first verb and the second.7 As seen from the results above, until the 18th century, nece-sitar also appeared in the past participle as a passive combined with the infin-itive to indicate that someone was obliged to do something (estar necesitado a hacer algo), where the preposition a was mostly used.8 It is suggested here is that the past participle construction served as a bridging context between the old Latin use ‘oblige’ and the new modal use ‘need to’. A bridging context is described by Heine (2002: 84) as a context that permits two simultaneous meanings, an old one and a new one, and is regarded as crucial for semantic change. The fact that the agent is omitted in the passive construction, as in (8),

6 The construction of necesitar + subjunctive is marginal throughout the entire time period and will not be further commented on here. 7 In the present data, all occurrences except one are constructed in this way. 8 There are also examples of necesitado de/ø hacer algo but a is always more frequent.

178

enables a reanalysis, in which necesitar ‘oblige’ is reinterpreted as ‘need to’ or ‘have to’.

(8) Si fuere herencia, ha de hacer if be.3SG.FUT.SBJV inheritance have.to.3SG.PRS make.INF diligente inquisición en el negocio, y, si careful examination in the business and if alcanza ser de otro, está . reach.3SG.PRS be.INF of other be.3SG.PRS necesitado dársela oblige.PST.PTCP give.INF.3SG.DAT.it ‘If it is an inheritance, one has to make a careful examination of the business, and, if it turns out to be someone else’s, he is obliged/he needs to give it back.’ (16th c., Summa de tratos y contratos, Tomás de Mercado)

In Spanish, the impersonal construction with se ‘one’ can also be used to omit the agent of the clause. Among the first modal cases found in the 16th century, there are several examples of impersonal se, which may have been a natural step from the passive construction estar necesitado a + infinitive. An example is shown in (9).

(9) Mas como se necesitaban administradores que but since one need.3PL.IPFV administrators that tuvieran cuidado de este dinero have.3PL.IPFV.SBJV care of this money se necesitó, evidentemente fijar one need.to.3SG.PFV evidently set.INF un estipendio o paga razonable a a stipend or pay reasonable to dichos administradores. these administrators ‘But since administrators were needed to take care of this money […], it was obviously necessary [lit. one needed] to set a stipend or a reasonable pay to these administrators.’ (16th c., Tratado sobre los préstamos y la usura, Luis de Molina)

In (9), the clausal subject has the obligation to carry out an action, an obliga-tion stemming from a remote source, invisible in the text. Necesitar is thus used here in the same way as other modal verbs, for instance tener que, exem-plified in (1), and seems to be going through a reanalysis, a reinterpretation of its semantic content.

The reanalysis of necesitar as a modal verb was most likely also favoured by analogical factors. As stated before, when necesitar developed a modal function, there were already several other modals in the system, constructed according to the scheme MODAL VERB (+ PREPOSITION) + INFINITIVE. Most of

179

these modals had an element before the verbal infinitive, for instance haber, combined with a or de, and tener, followed by de or que (Yllera 1980). It is thus likely that the reinterpretation of necesitar a +infinitive, with a similar semantic content to haber a/de +infinitive and tener de/que + infinitive, was facilitated by these existing modal constructions. As stated by Fischer (2013: 520), “less frequently occurring structures, whether abstract or concrete, will tend to adapt themselves to more frequent types, provided there are enough similarities between them, either in form or function or both”.

The two constructions which maintained the old sense of necesitar contin-ued to exist alongside the new meaning for several centuries, which is usually the case due to the gradual nature of semantic change (Hopper & Traugott 2003: 46) Eventually, as necesitar was increasingly used in its modal sense, the old meaning became outdated and it disappeared before the 19th century, according to the findings from the CDE presented here.

As far as the semantics of necesitar is concerned, the new modal construc-tion seems to have maintained a flavour of the old meaning ‘to oblige’ in its early use, expressing an external necessity imposed on the patient of the clause, but over the years it slowly turned into a modal marker of internal necessity. Moreover, starting off as a marker of dynamic necessity, necesitar gradually developed a deontic meaning. Table 2 shows the distribution of necesitar over time according to the parameters internal vs. external necessity and type of modality (dynamic vs. deontic).

Table 2. The distribution of necesitar according to internal vs. external necessity and type of modality

16th c. 17th c. 18th c. 19th c. 20th c.

Dyn. Deon. Dyn. Deon. Dyn. Deon. Dyn. Deon. Dyn. Deon.

External 12 (63%)a

1 (5%)

30 (60%)

1 (2%)

11 (22%)

3 (6%)

8 (16%)

7 (14%)

7 (14%)

3 (6%)

Internal 5 (26%)

- (0%)

17 (34%)

1 (2%)

29 (58%)

4 (8%)

30 (60%)

3 (6%)

21 (42%)

17 (34%)

Ambigu-ous

1 (5%)

1 (2%)

3 (6%)

2 (4%)

2 (4%)

Total 19b

(100%) 50

(100%) 50

(100%) 50

(100%) 50

(100%) a The percentages shows the proportion of the category in relation to the total number of cases of every century. bIn the 16th century, only 19 modal cases were found in the entire corpus.

In the 16th and 17th centuries, necesitar frequently expressed external dynamic necessity, related to a remote external authority, which, despite being absent in the text, is placing a condition on the modal subject. It was generally used in judicial documents or statements, as in (10).

(10) Los particulares que litigan entre sí

the individuals that dispute.3PL.PRS among each.other

180

sobre alguna encomienda no necesitan about some encomienda NEG need.to.3PL.PRS tener ni exhibir título have.INF nor show.INF title para colorar su posesión. to legimate.INF their property ‘The individuals that have a dispute about a certain encomienda9 do not need to have nor show a title to make their property legitimate.’ (17th c. Política indiana, Juan de Solórzano Pereira).

In (10), the document refers to a principle regarding the encomiendas in the colonies of the Spanish empire, stating that no title is needed, thus we see an absence of a necessity, conditioned by the source.

Although limited in numbers, occurrences of external deontic necessity were also found. In these cases, exemplified in (11), an external authority, the speaker or someone else, calls upon the required action.

(11) Ánimo, el día 26, a votar. […]

Come.on the day 26 to vote.INF Madrid necesita cambiar. Madrid need.to.3SG.PRS change.INF ‘Come on, let’s vote the 26th. […] Madrid needs to change.’ (20th c. España oral.)

From the 18th century onwards, internal necessity is predominant, especially of the dynamic type. The internal dynamic necessity is frequent in situations where certain internal properties are needed to achieve a specific goal, for ex-ample, to find a suitable feather, as in (12).

(12) La pluma, para ser buena, necesita

the feather to be.INF good need.to.3SG.PRS tener las cualidades siguientes: have.INF the properties following bien curada, mediana de grueso […]. well stiff médium of thick ‘The feather, to be good, needs to have the following properties: stiff enough, medium-thick […].’ (19th c., Nueva arte de aprender y enseñar a escribir la letra española para uso de todas las escuelas del reino, Antonio Alverá Delgrás)

In the 20th century, a dramatic increase in internal deontic cases can be seen, in which the desire of the modal subject is expressed. The majority of these

9 The use of encomienda here is reflects the colonial labour system, according to which con-querors from Spain were assigned an encomienda, a group of indigenous people, from the Span-ish crown to work for them as serfs.

181

cases appear in the first person, thus overlapping with the role of the speaker, as in (13).

(13) [N]ecesitaba sentarme y escribir.

need.to.1SG.IPFV sit.INF.1SG.REFL and write.INF Sólo sentía deseos just feel.1SG.IPFV desires de escribir, nada me motivaba más. to write.INF nothing 1SG.ACC motivate.3SG.IPFV more ‘I needed to sit down and write. I just felt a desire to write, nothing could mo-tivate me more.’ (20th c. Barrio palestina, Susana Gertopan)

The external and internal deontic cases have something in common, namely the expression of a volitional attitude, frequently deriving from the speaker. Hence, the results shown in the presented study indicate that necesitar has begun to undergo a process of subjectification. Starting off as a modal which, influenced by its lexical source ‘to oblige, to force’, generally expressed an external, dynamic necessity, it has undergone a semantic evolution, in which “meanings [have been] recruited” related to the speaker’s “attitude and be-liefs” (Traugott 2010: 35). In this manner, the semantic evolution of necesitar corroborates the framework proposed by Traugott and Dasher (2002) in which (increased) subjectification is considered a general, and even unidirectional pattern in semantic change.

5. Conclusions In this study, the diachronic path of the recent modal verb necesitar was in-vestigated, analysing how it evolved from the transitive verb necesitar a al-guien a hacer algo ‘oblige someone to do something’ to the modal construc-tion necesitar a hacer algo ‘need to do something’. It was hypothesized that passive clauses and impersonal sentences with se ‘one’ served as bridging contexts in which the verb could be reanalysed as a modal verb. Moreover, it was suggested that analogical processes favoured this development, i.e. that the reinterpretation of necesitar as a modal was helped by existing modal con-structions, compound according to the scheme MODAL VERB (+ PREPOSITION) + INFINITIVE. Finally, a semantic analysis showed that necesitar has shifted from an expression of external necessity to instead indicate internal necessity and that deontic meanings have developed, pointing towards a process of sub-jectification.

The present study constitutes a first step towards a deeper understanding of the diachrony of necesitar, hence complementing previous diachronic studies on other Spanish modals. Still, a number of questions remain, for instance, which factors influenced the shift from external to internal necessity, and what

182

is the relation between necesitar and the other modal verbs. These questions need to be addressed in future studies.

Abbreviations 1 – first person; 2 – second person; 3 – third person; ACC – accusative; DAT – dative; FUT – future; IMP – imperative; INF – infinitive; IPFV – imperfective; NEG – negation; PFV – perfective; PL – plural; PRS – present; PST – past; PTCP – participle; REFL – reflexive; SBJV – subjunctive; SG – singular

References Aaron, Jessi Elana. 2016. The road already traveled: Constructional analogy in lexico-

syntactic change. Studies in Language 40(1): 26–62. Blas Arroyo, José Luis & Vellón Lahoz, Javier. 2015. The refuge of a dying variant

within the grammar: change and continuity in the Spanish verbal periphrasis ha-ber de + infinitive in the past two centuries. Language Variation and Change, 27(1): 1–28.

Coates, Jennifer. 1983. The semantics of the modal auxiliaries. London: Croom Helm. Company Company, Concepción. 2006. Tiempos futuros de formación romance II.

Los futuros y condicionales. In: Company Company, Concepción (ed.). Sintaxis histórica de la lengua española. La frase verbal. Vol. 1. Mexico City: Universi-dad Nacional Autónoma de México/Fondo de Cultura Económica. 347–418.

Davies, Mark. 2002–. Corpus del Español. Available online at: www.cor-pusdelespanol.org/

Fernández de Castro, Félix. 1999. Las perífrasis verbales en el español actual. Ma-drid: Gredos.

Fischer, Olga. 2013. An inquiry into unidirectionality as a foundational element of grammaticalization: On the role played by analogy and the synchronic grammar system in processes of language change. Studies in Language 37(3): 515–533.

Garachana Camarero, Mar. (ed.). 2017. La gramática en la diacronía. La evolución de las perífrasis modales en español. Madrid: Iberoamericana Verveurt.

Garachana Camarero, Mar & Rosemeyer, Malte. 2011. Rutinas léxicas en el cambio-gramatical. El caso de las perífrasis deónticas e iterativas. Revista de Historiade la Lengua Española 6: 35–60.

Gómez Torrego, Leonardo. 1988. Perífrasis verbales. Madrid: Arco Libros. Heine, Bernd. 2002. On the role of context in grammaticalization. In: Wischer, Ilse &

Diewald, Gabriele (eds.). New reflections on grammaticalization. Amsterdam: Benjamins. 83–101.

Heine, Bernd, Claudi, Ulrike & Hünnemeyer, Friederike. 1991. Grammaticalization: a conceptual framework. Chicago: University of Chicago Press.

Hopper, Paul & Traugott, Elizabeth Closs. 2003. Grammaticalization. 2nd ed. Cam-bridge: Cambridge University Press.

Itkonen, Esa. 2005. Analogy as structure and process: approaches in linguistics, cog-nitive psychology and philosophy of science. Amsterdam: Benjamins.

183

Nuyts, Jan. 2005. The modal confusion. On terminology and the concepts behind it. In: Klinge, Alex & Müller, Henrik Høeg (eds.). Modality: studies in form and function. London: Equinox. 5‒38.

Nuyts, Jan, & Byloo, Pieter. 2015. Competing modals: beyond (inter)subjectification. Diachronica 32(1): 34‒68.

Olbertz, Hella. 1998. Verbal periphrases in a functional grammar of Spanish. Berlin: Mouton de Gruyter.

RAE. Diccionario de la lengua española. Available online at: www.rae.es RAE/AALE. 2009. Nueva gramática de la lengua española. Madrid: Espasa Libros. Thegel, Miriam. 2017. ¿Opiniones, normas o pura necesidad? La modalidad deóntica

y la modalidad dinámica a través de deber y tener que. Uppsala: Acta Universi-tatis Upsaliensis.

Traugott, Elizabeth Closs. 2010. (Inter)subjectivity and (inter)subjectification: a reas-sessment. In: Davidse, Kristin; Vandelanotte, Lieven & Cuyckens, Hubert (eds.). Subjectification, intersubjectification and grammaticalization. Berlin: De Gruy-ter Mouton. 29–71.

Traugott, Elizabeth Closs & Dasher, Richard. 2002. Regularity in semantic change. Cambridge: Cambridge University Press.

van der Auwera, Johan & Plungian, Vladimir A. 1998. Modality’s semantic map. Lin-guistic Typology 2: 79‒124.

Verhulst, An; Depraetere, Ilse & Heyvaert, Liesbet. 2013. Source and strength of modality. An empirical study of root should, ought to and be supposed to in pre-sent-day British English. Journal of Pragmatics 55: 210‒225.

Yllera, Alicia. 1980. Sintaxis histórica del verbo español: las perífrasis medievales. Zaragoza: Universidad de Zaragoza.

184

See viies viik Udo Uibo, Tallinn & Meeli Sedrik, Tartu

Tormis mässab viha meri,

viigi peal on võidu kaal, jõena voolab vahva veri, katse-aeg on kodumaal.

Jakob Liiv, Ülemjärve Vanake

Tänapäeva eesti keeles on suuremal või vähemal määral käibel mitu homonüümset sõna viik (omastav viigi). Seletav sõnaraamat annab neile järgmised tähendused: 1) ’sissepressitud volt püksisäärel’; 2) ’mitte kummagi poole võit või edu, võrdne tulemus (või mänguseis)’; 3) ’viigimari’; 4) ’laht, lahesopp’ (EKSS 6: 323). Õigekeelsussõnaraamat lisab zooloogiatermini viik ’paeluss’ (ÕS 2018: 1075). Igapäevaselt tarvitatakse kaht esimest homonüümi (tähendustega ’püksivolt’ ja ’viigiseis’), ülejäänud kolm on haruldasemad.

Enamik sõnu on hõlpsasti läbinähtava päritoluga ning on usutava etümoloogia leidnud õige ammu. Sõna viik ’viigimari’ on eesti kirjakeeles teada juba XVII sajandi esikümnendil peetud Georg Mülleri jutluste käsikirjast (Figelecht, Vige Puh; vt Habicht jt 2000: 184, 407) ja on meile laenatud vaimuliku diskursuse kontekstis. Selsamal sajandil on Heinrich Göseken osutanud, et tegu on saksa laenuga (Kingisepp jt 2010: 284); hiljem on täpsustavalt kõneldud alamsaksa laenust (< kasks vige ’viigimari’; vt nt Schlüter 1910: 21; Ariste 1940: 32; EEW XII: 3818; EES: 602 jm). Tänapäeval on see kasutusel põhiliselt omastavalise tüve kujul liitsõnade esikomponentides, iseseisva sõnana harva.

Sõna viik ’laht, lahesopp’ on kirjakeeles samuti registreeritud juba Georg Mülleri jutlustes (vt Habicht jt 2000: 406) ning seegi on laensõna, allikaks tõenäoliselt niihästi alamsaksa kui ka rootsi keel (vrd kasks wīk ja erts vīk ’(mere)laht’; vt nt Ariste 1929: 166–167; EES: 602).

Zooloogiaterminiks ülendatud Lääne-Eesti saarte ja Kirde-Eesti ranniku murdesõna viik ’paeluss’ on üldiselt peetud alamsaksa laenuks (< kasks vīk ’paeluss; paelussi tang; ficus morbus, eelkõige hemorroid; sõrme mädapaise’; vt nt Wiget 1928: 259, kes õigustatult mainib ka rootsi laenuvõimalust; Raun 1982: 203; EES: 602), aga kuivõrd tegemist on kirjasõnas hilise, teada olevalt alles XIX sajandil registreeritud sõnaga, siis võib see olla laenatud ka baltisaksa murdest (vrd bsks Fik ’paeluss’, Gutzeit 1864: 281).

Kõige hiljem, alles 1975. aastal on seletuse saanud sõna viik ’sissepressitud püksivolt’ päritolu. Püksiviigid tulid moodi kahe maailmasõja vahelisel ajal, ja nagu Paul Ariste on näidanud, toodi selle uudisasja tähistamiseks kirjakeelde suhteliselt vähe levinud murdesõna (Hi, Mar, Hag, Juu, Kad), mis

185

on laenatud eestirootsi murdest (< erts vīk ’volt; kurd, korts’; vt Ariste 1975: 14–15). Seletus on usutav ja praegu üldaktsepteeritud (vt nt Raun 1982: 203; EES: 602).

Erandiks on jäänud sõna viik ’võrdne tulemus või mänguseis’, mille päritolu pole eraldi käsitletud. Seetõttu on ka etümoloogilised teatmeteosed jäänud ebamääraseks ja kõhklevaks. Julius Mägiste etümoloogiasõnaraamatu käsikirjas pole päritolu üldse käsitletud (EEW XII: 3818). Alo Rauna väike etümoloogiline teatmik pakub võrdluseks keskalamsaksa verbi wiken ’loobuma’, aga ei pea seda võrdlust kindlaks (Raun 1982: 203). „Eesti etümoloogiasõnaraamatus“ (2012), meie uusimas etümoloogilises teatmeteoses, on oletatud, et mängus võrdset tulemust tähendavat sõna saab samastada püksiviiki tähendava sõnaga. Tähendusmuutuse aluseks võivat olla väljend viigi peal olema ’ebakindel, otsustusvõimetu olema’ (EES: 602). Siingi reedab artikli sõnastus kõhklust ning kindlat etümoloogiat pole esitatud.

Siiski annab etümoloogiasõnaraamat olulise vihje, juhtides tähelepanu idioomile viigi peal olema ’ebakindel, otsustusvõimetu olema’. Teada olevalt on selle Põhja-Eestis vähe ja hajusalt registreeritud murdeväljendi (VNg, Lüg, JMd, Juu, KJn, Iis, vt VMS II: 673) esmakordselt esitanud Ferdinand Johann Wiedemanni sõnaraamatu esitrükk: wīk G. wīgi in der Redensart wīgi peal ‘unsicher, unentschieden, dem Wechsel unterworfen, auf heute und morgen, nicht von Bestand’ (Wiedemann 1869: 1524–1525). Sealsamas on esitatud näited rahwas on wīgi peal ’die Leute sind unentschieden, ob sie gehen oder bleiben sollen’, mõiz on wīgi peal ’es ist bei dem Gute ein Wechsel der Herren in Aussicht’. Hiljem on murretest kirja pandud ka nt asi on nii viigi peal, kas soan kiriku `minna või mitte; see asi on nii viigi peal, ei tea, mis sest soab, kas edasi või tagasi Juu; üks asi jääb viigi `piäle, ühe kõvadused jäid viigi `piäle KJn (EMSUKA).

Wiedemanni sõnaraamatust on selle väljendi spetsiifilises tähenduses kirjakeelde toonud Ado Grenzstein. Tema „Male-õpetuse“ 13. peatükk „Viik“ algab selgitusega: „Igakord ei lõpe võitlus mitte võiduga ehk võidu kautamisega. Mõnikord jääb võit kahevahele . Siis üteldakse: Mäng jäi viigi pääle“ (Grenzstein 1883: 18). Eesti esimeses uudissõnastikus, mis nägi trükivalgust aasta hiljem, on korratud: „viik1 (Patt im Schachspiel), malemäng, mis nii lõpeb, et kumbgi võitu ei saa; mäng jääb vi igi pääle“ (Grenzstein 1884: 176). Number 1 sõna juures märgib, et tegemist on uue sõnaga, mille „üleüldist pruukimist tuleb soovida“. Siit ilmneb, et tähendus ’võrdne tulemus või mänguseis’ on uus ja kirjakeelne; etümoloogilisel kõrvutamisel tuleks lähtuda väljendi viigi peal vanemast rahvakeelsest tähendusest ’ebakindel, otsustusvõimetu’ – või siis ’kahevahel’, nagu selle on fikseerinud Ado Grenzstein ja „Väike murdesõnastik“.

Olgu lisatud, et ka spordisõnavaras jäi esialgu käibele just väljend viigi peal(e); iseseisva sõnana (mäng, võit jäi viigi peale → mäng jäi viiki) hakkas viik figureerima alles XX sajandil ja väljend kadus tasapisi kirjakeele sõnaraamatutest. Esimeses õigekirjutuse sõnaraamatus on esitatud tähendust

186

lisamata viigi (pääl olema) (EÕS 1918: 140), alates 1933. aasta väikesest õigekeelsus-sõnaraamatust kuni 1946. aasta väikese õigekeelsus-sõnaraamatuni on esitatud nii väljend viigi [peal olema] kui ka viik 4. (otsustamatus, ei kummagi poole võit) (VÕS 1933: 418, EÕS III 1937: 1663, VÕS 1946: 555). Alates 1953. aastal ilmunud väikesest õigekeelsuse sõnaraamatust on piirdutud mitte kummagi poole võitu tähistava nimisõnaga viik ja väljendit viigi peal ei ole enam nimetatud (VÕS 1953: 310, ÕS 1960: 749, ÕS 1976: 789 jt).

Paistab silma, et ebakindlat olekut tähendavad sõnad ja väljendid lähtuvad eesti keeles mitmel juhul sõnast kaks: kahevahel olema ehk kahtlema, sellest reeglipäratult tekkinud kahklema ja viimasest omakorda reeglipäratult kujunenud kõhklema (EEW II 650, 652, EEW IV 1084; EES 120, 116, 198). Murretes on kahevahel oleku kohta kasutatud ka väljendeid kahevahepeal, katevahepeal, aga ka kahepeal ’kahevahel; ebakindel; otsustamata’, nt on kahe pεεl, kas jääb elama vöi sureb ära Jäm, sie asi on kahe peal, ei tea viel `kindlast üölda VJg (EMS). Väljend kahe peal (olema) on kirja pandud XVIII sajandi algusest alates Vestringi sõnaraamatust (Vestring 1998: 34, Hupel 1780: 170, Hupel 1818: 66, Wiedemann 1869: 209).

Et oletatavasti on tegemist germaani keelte semantilise mõjuga (vrd nt saksa zwei ’kaks’ ja zweifeln ’kahtlema’), siis tekkis mõte, et vahest võiks viik olla laenatud mõnest germaani keelest. Esimeses järjekorras jäi kohe silma alamsaksa keel, kus sobiv tüvi twī- on olemas (vrd nt kasks twē, twei, twī- ’kaks(-)’ ja twīfel, twīvel ’kahtlus’, Lübben 1888: 421, 428), aga paraku näib, et läänegermaani keeltes puuduvad selle tüve k-sufiksiga tuletised.

Niisugused tuletised on aga olemas rootsi keeles. Rootsi kirjakeeles on verb tveka ’kõhklema, kõhelema, ebalema, kahevahel olema’ ja substantiiv tvekan ’kõhklus, kõhklemine, kahevahelolek’ (RES 1158). Rootsi akadeemia sõnaraamatus on märgitud ka varem kasutatud i-ga variant tvika ja selle kõrval verbaalsubstantiiv tvek, tvik (SAOB, s.v. tveka, tvek). Tvika leiab märksõnana Johan Ernst Rietzi (1862–1867: 766) murdesõnaraamatust, levikuna on märgitud Dalarna Kesk-Rootsis ja Ångermanland Põhja-Rootsis. Vanarootsi variantidena on Rootsi akadeemia sõnaraamatus esitatud tväka, tveka, tvika (SAOB, s.v. tveka). Ka vanarootsi leksikaalne andmebaas esitab ühe vanarootsi variandina i-lise twika (FsvLDb, s.v. tväka). Sõna koosneb kahest osast: tve-, tvi- ’kaks-’ ning sellele on lisatud sufiks -k- (SAOB, s.v. tve-, SEO 1035). Rootsi kirjakeeles on sõna tvekan registreeritud alates XV sajandi teisest poolest (SO, s.v. tvekan).

Eesti keeles on väljendi viigi peal esmamainimine teada aastast 1869, nagu eespool nimetatud. Võiks arvata, et sõna ei kuulu vanemate, Rootsi ajast pärit laenude hulka. Nii peaks esimese võimalusena kaaluma laenamist eestirootslastelt ja soomerootslastelt. Eestirootsi murrete sõnaraamatutes rootsi sõna tveka, tvekan kirja pandud ei ole (Freudenthal, Vendell 1886, Danell 1951, Isberg1970–1971, Vendell 1904–1907). Rootsi idamurretes on sõna siiski kasutatud, see on fikseeritud soomerootsi murretes kujul tvık

187

’kõhklema’ Gamlakarlebyst (sm Kokkola) Kesk-Pohjanmaal (Vendell 1904–1907: 1056) ja diftongiga variandid (lihtsustatult) tveik, tveika Nagust (sm Nauvo) Lääne-Turunmaal (Wessman 1925–1932: 474). Uus soomerootsi sõnaraamat (OFSF) ei ole veel ilmumisega t-ni jõudnud.

Üks võimalik rootsi laenude rühm eesti keeles on Gotlandi ehk Ojamaa laenud (Raag 1988: 732). Gotlandilt ja Fårö saarelt on Sävede materjalide põhjal kokku pandud sõnaraamatus märgitud substantiiv tvik ’kõhklus, ebakindlus’ ja verb tvikä (GO 1918–1945: 1119). Teises, hiljem ilmunud Gotlandi murde sõnaraamatus (OLG 1972–1985) neid ei ole nimetatud.

Väljend viigi peal on registreeritud Eesti murretes hajusalt. Vaadates eriti levikut põhjarannikul (VNg, Lüg), oleks ootuspärane laenutee soomerootslastelt. Raimo Raag (1988: 731) on tõdenud, et rootsi sõnade esinemisel Tallinnast idas on tähtsamad tegurid Soome lahe põhja- ja lõunakalda elanike vastastikune kaubitsemine ning Eesti kalurite rändkalapüük Soome vetes. Kesk-Pohjanmaa soomerootsi murrak (Gamlakarleby) ei ole eesti murdeid tõenäoliselt mõjutanud. Turu ümbruse soomerootsi murrakutega võib olla aja jooksul kokku puututud, kuid sealt on kirja pandud diftongiga variant, mis ei ole tõenäoline laenualus. Jääb võimalus, et sõnaraamatutesse ei ole jõudnud kogu info. Praegu meile kasutada olevast sobivat soomerootsi sõna teada ei ole. Ojamaa ehk Gotlandi laenud eesti murretes on võimalikud, kuigi neid on üksikuid, aga nagu on märkinud Raimo Raag, neid ei ole ka väga otsitud; kontaktid on olnud eeskätt saartega (Raag 1988: 732). Praegusel juhul ei näi küll põhjust olevat arvata, et sõna on laenatud Gotlandilt, pigem võiks oletada rootsi sõna laiemat levikut soomerootsi murretes. Soomes kõneldavate soomerootsi murrete kõrval on ka soomerootsi ühiskeel, mis on seotud keskrootsi ühiskeele kujunemisega ja hiljem riigirootsi keele arenemisega (Raag 1988: 728). Laenuandjaks võib olla ka riigirootsi keel.

Praegu kasutatakse rootsi keeles nii määramata (en tvekan) kui ka määratud vormina nimisõna kuju tvekan (SAOL). Tänapäeva keele sõnaraamatutes on nimetatud nt väljendid med tvekan ’kõheldes’ ja utan tvekan ’ilma kõhkluseta, kahtluseta’ (RES 1158, SO). Sellest vormist ei ootaks eesti keelde laenatuna i-tüvelist sõna. Võib arvata, et lähtekujuks on olnud varasem, tänapäeval vananenud kuju tvek, täpsemalt selle variant tvik, Rootsi akadeemia sõnaraamatus on nimetatud väljendid stå (ut)i tvek ’olema ebakindel v kahevahel (millegi tulemuses)’, sätta või hålla ngt i tvek ’milleski kõhklema, kahtlema’ (SAOB, s.v. tvek). Need väljendid sarnanevad eesti omaga, rootsi keeles kasutatud eessõnadele vastavad sõna-sõnalt tõlkides eesti keeles sisekohakäänetega väljendid.

Laenamisel on sõnaalgulise konsonantühendi tv- muganemine v-ks ootuspärane. Vrd nt murretes veebak, veebaak ’kuivik’, mis on keskalamsaksa laen, < kasks twebak ’kuivik’ (sõna-sõnalt ’kaks korda küpsetatud’) (nt EEW XII: 3772, ASL). tv-algulised sõnad on eesti keeles vähesed uuemad laenud, nt võõrsõnade leksikonis tviid, tvill, tvist, ja murretes nt vene laenud tvarokk,

188

tvorokk ’(paks) kohupiim’, kuid levinumad on v-algulised variandid voruk(as) jt, ja (t)voika ’kaks tähist ligistikku noodatiibadel’, siingi on kõrval konsonantühendita variant (VL 2012, Must 2000: 445, 479).

Niisiis on põhjust arvata, et sõna viik ’mitte kummagi poole võit või edu, võrdne tulemus (või mänguseis)’, mille on eesti kirjakeeles selles tähenduses kasutusele võtnud Ado Grenzstein 1883. aastal, on laenatud rootsi keelest. Kirjakeelse sõna aluseks on olnud rahvakeelne väljend viigi peal ’kahevahel, ebakindel’, mille esiosa võib olla laenatud rootsi sõnast tvik ’kõhklus, kahevahelolek’. Sobivat vastet soomerootsi murretest ei ole teada, võimalik, et laenatud on riigirootsi keelest või soomerootsi ühiskeele vahendusel.

Kihelkonna- ja murdelühendid Hag – Hageri; Hi – Hiiumaa murrakud; Iis – Iisaku; Jäm – Jämaja; JMd – Järva-Madise; Juu – Juuru; Kad – Kadrina; KJn – Kolga-Jaani; Lüg – Lüganuse; Mar – Martna; VJg – Viru-Jaagupi; VNg – Viru-Nigula

Muud lühendid bsks – baltisaksa keel; erts – eestirootsi keel; kasks – keskalamsaksa keel

Kasutatud allikad Ariste, Paul 1929. Mõningaid sõnaseletusi. Eesti Kirjandus 4: 164–167. Ariste, Paul 1940. Georg Mülleri saksa laensõnad. Tartu Ülikooli toimetused. B.

XLVI. 1. Tartu: Eesti Vabariigi Tartu Ülikool. Ariste, Paul 1975. Uusi sõeliseid. Sõnasõel 3: 5–16. ASL = Alamsaksa laensõnad eesti keeles. Koostaja Jüri Viikberg.

http://www.eki.ee/dict/asl/index.cgi (2020-04-15). Danell, Gideon 1951. Ordbok över Nuckömålet. Skrifter utg. av Kungl. Gustav Adolfs

Akademien 27. Lund: Lundquistska bokh. EES = Metsmägi, Iris; Sedrik; Meeli & Soosaar, Sven-Erik. 2012. Eesti

etümoloogiasõnaraamat. Eesti Keele Instituut. Tallinn: Eesti Keele Sihtasutus. EEW = Mägiste, Julius 1982–1983. Estnisches etymologisches Wörterbuch. I–XII.

Helsinki: Finnisch-Ugrische Gesellschaft. EKSS = Langemets, Margit; Tiits, Mai; Valdre, Tiia; Veskis, Leidi; Viks, Ülle & Voll,

Piret. 2009. Eesti keele seletav sõnaraamat. 1–6. Tallinn: Eesti Keele Sihtasutus. EMS = Eesti murrete sõnaraamat. I–, 1994–. Eesti Teaduste Akadeemia, Eesti Keele

Instituut. Tallinn: Eesti Keele Instituut, Eesti Keele Sihtasutus. http://www.eki.ee/dict/ems/ (2020-04-15).

EMSUKA = Eesti murrete ja soome-ugri keelte arhiiv Tallinnas Eesti Keele Instituu-dis.

EÕS 1918 = Eesti keele õigekirjutuse-sõnaraamat. Eesti Kirjanduse Seltsi väljaanne. Tartu: K.-Ü. „Rahvaülikooli“ kirjastus, 1918.

189

EÕS III 1937 = Eesti õigekeelsuse-sõnaraamat. „Eesti keele õigekirjutuse-sõnaraa-matu“ II täiendatud ja parandatud trükk. III köide. Ripp‒Y. Tartu: Eesti Kirjan-duse Seltsi kirjastus, 1937.

FsvLDb = Fornsvensk lexikalisk databas. https://spraakbanken.gu.se/fsvldb/ (2020-04-15).

Freudenthal, A[xel] O[lof] & Vendell, H[erman] A[lbert] 1886. Ordbok öfver est-ländsk-svenska dialekterna. Skrifter utgifna af Svenska litteratursällskapet i Fin-land VII. Helsingfors.

GO 1918–1945 = Gustavson, Herbert (red.). Gotländsk ordbok på grundval av C. och P. A. Säves samlingar. [1918–1945.] [Nyutgåva.] Visby 1991. https://www.isof.se/om-oss/publikationer/institutets-publikationer/dialek-ter/2016-09-22-gotlandsk-ordbok.html (2020-04-15).

Grenzstein, A[do]. 1883. Male-õpetus. Olevikust ära trükitud. Tartu. Grenzstein, A[do]. 1884 = Eesti Sõnaraamat. 1600 uut ja võerast sõna korjanud ja

(Saksa sõna lisandustega) Eesti keeles selgitanud A. Grenzstein. Tartu. Gutzeit, Woldemar v. 1864. Wörterschatz der Deutschen Sprache Livlands. Bd. I, Lfg.

2. Riga: N. Kymmel. Habicht jt 2000 = Habicht, Külli; Kingisepp, Valve-Liivi; Pirso, Urve & Prillop, Külli

2000. Georg Mülleri jutluste sõnastik. Tartu Ülikooli eesti keele õppetooli toime-tised 12. Tartu: Tartu Ülikool.

Hupel, August Wilhelm. 1780. Ehstnische Sprachlehre für beyde Hauptdialekte, den revalschen und dörptschen; nebst einem vollständigen Wörterbuch. Riga und Leipzig: Johann Friedrich Hartknoch.

Hupel, August Wilhelm. 1818. Ehstnische Sprachlehre für die beyden Hauptdialekte, den revalschen und dörptschen, nebst einem vollständigen ehstnischen Wörter-buche. Zweyte durchgängig verbesserte und vermehrte Auflage. Mitau: J. F. Stef-fenhagen uns Sohn.

Isberg, F[ridolf]. 1970–1971. Supplement till G. Danells Ordbok över Nuckömålet. Acta Academiae Regiae Gustavi Afolphi XLVII. Uppsala.

Kingisepp jt 2010 = Kingisepp, Valve-Liivi; Ress, Kristel & Tafenau, Kai 2010. Heinrich Gösekeni grammatika ja sõnastik 350. Tartu: Tartu Ülikooli eesti ja üldkeeleteaduse instituut.

Lübben, August. 1888. Mittelniederdeutsches Wörterbuch. Nach dem Tode der Ver-fassers vollendet von Christoph Walther. Norden und Leipzig: Diedr. Soltau’s Verlag.

Must, Mari. 2000. Vene laensõnad eesti murretes. [Tallinn:] Eesti Keele Sihtasutus. OFSF = Ordbok över Finlands svenska folkmål. (abbal–pövel). 2013–. Institutet för

de inhemska språkens webbpublikationer 33. Helsingfors: Institutet för de in-hemska språken. http://kaino.kotus.fi/fo/ (2020-04-15).

OLG 1972–1985 = Ordbok över laumålet på Gotland av Mathias Klintberg † och Herbert Gustavson. Skrifter utgivna genom dialekt- och folkminnesarkivet i Upp-sala Ser. D: 2. Uppsala [1972–1985]. https://www.isof.se/om-oss/publikat-ioner/institutets-publikationer/dialekter/2016-10-11-ordbok-over-laumalet-pa-gotland.html (2020-04-15).

Raag, Raimo. 1988. Nunn, prilla, koka ja teised. Eesti keele rootsi laensõnadest. Keel ja Kirjandus 11–12: 655–664, 725–732.

Raun, Alo. 1982. Eesti keele etümoloogiline teatmik. Rooma–Toronto: Maarjamaa. RES = Aidla, Mari; Cousins, Signe; Elken, Maiu; Kanarbik, Madis; Mullamaa,

Kristina; Mullamaa, Tiina; Pertšjonok, Marina; Praizner, Mai; Raag, Raimo; Raag, Virve & Tuldava, Juhan (toim.). 2004. Rootsi-eesti sõnaraamat. Svensk-estnisk ordbok. Tallinn: Valgus.

190

Rietz, Johan Ernst 1862–1867. Svenskt dialektlexicon eller Ordbok öfver svenska all-mogespråket. Lund. http://runeberg.org/dialektl/ (2020-04-15).

SAOB = Svenska Akademiens ordbok. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ (2020-04-15). SAOL= Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. Tryckår 2015.

https://svenska.se/saol/?sok=tvekan&pz=4 (2020-04-15). Schlüter, W. 1910. Über die Beienflussung des Estnischen durch das Deutsche. Mit

der besonderer Berücksichtigung des Niederdeutschen. Vortrag gehalten zur Feier des Jahrestages am 18. Januar 1909. Sitzungsberichte der Gelehrten Estni-schen Gesellschaft 1909. Jurjew–Dorpat. 1–45.

SEO = Hellquist, Elof. 1922. Svensk etymologisk ordbok. Lund: C. W. K. Gleerups Förlag; http://runeberg.org/svetym/ (2020-04-15).

SO = Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien. Tryckår 2009. https://svenska.se/so/?id=56369&pz=7 (2020-04-15).

Vendell, Herman 1904–1907. Ordbok över de östsvenska dialekterna. Skrifter utgivna af Svenska litteratursällskapet i Finland LXIV, LXXI, LXXV, LXXIX. Helsing-fors: Svenska litteratursällskapet i Finland.

Vestring, Salomo Heinrich 1998. Lexicon Esthonico Germanicum. Eesti-saksa sõnaraamat. Tartu: Eesti Kirjandusmuuseum.

VL 2012 = Paet, Tiina (peatoim.). 2012. Võõrsõnade leksikon. 8., põhjalikult ümber töötatud trükk. Tallinn: Eesti Keele Instituut.

VMS II = Pall, Valdek (toim.). 1989. Väike murdesõnastik II. Eesti NSV Teaduste Akadeemia Keele ja Kirjanduse Instituut. Tallinn: Valgus. http://por-taal.eki.ee/dict/vms (2020-04-15).

VÕS 1933 = Muuk, Elmar. 1933. Väike õigekeelsus-sõnaraamat. Tartu: Eesti Kirjan-duse Seltsi kirjastus.

VÕS 1946 = Muuk, Elmar. 1946. Väike õigekeelsus-sõnaraamat. Tartu: RK „Teadus-lik kirjandus“.

VÕS 1953 = Väike õigekeelsuse sõnaraamat. Eesti NSV Teaduste Akadeemia Keele ja Kirjanduse Instituut. Tallinn: Eesti Riiklik Kirjastus.

Wessman, V[ilhelm] E[liel] V[iktorinus] 1925–1932. Samling av ord ur östsvenska folkmål. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 178: 1–2, 215: 1–2. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland, Mercator.

Wiedemann, Ferdinand Johann 1869. Ehstnisch-deutsches Wörterbuch. St. Peters-burg: Kaiserliche Akademie der Wissenschaften.

Wiget, Wilhelm 1928. Herkunft und Verbreitung der neueren germanischen Lehnwör-ter im Estnischen. Õpetatud Eesti Seltsi aastaraamat. Sitzungsberichte der Ge-lehrten Estnischen Gesellschaft 1927. Tartu. 255–275.

ÕS 1960 = Nurm, Ernst; Raiet, Erich & Kindlam, Magnus (toim.). 1960. Õigekeelsuse sõnaraamat. Tallinn: Eesti Riiklik Kirjastus.

ÕS 1976 = Kull, Rein & Raiet, Erich (toim.). 1976. Õigekeelsussõnaraamat. Tallinn: Valgus.

ÕS 2018 = Raadik, Maire (toim.). 2018. Eesti õigekeelsussõnaraamat ÕS 2018. Tal-linn: EKSA.

191

Vigala anomaalia ehk lisandus eesti sõnavara ajaloo uurimisse Lembit Vaba, Saku

Läänemaa Vigala murrakus on läti sõnalaene, mida kas pole registreeritud teistest Läänemaa murrakutest või mis on mujal eesti keelealal täiesti tundmatud. Olen varem välja selgitanud ja publitseerinud sellised juhtumid: kapl : kabla ’(lume-, jää)kamp, -pank’: iä kablad, lume kablad (Oese k) < lt gabals ’tükk’; samast laenualusest Khk kabal : kabala ’suurem tükk (leiba, liha)’, Har kabaľ : kabali ’(leiva)tükk’ (Vaba 1997: 79–80); nees : neesi ’seljas kantav koorem, väike koorem’: neli neesi odre < lt nẽsis ’veekandam, kaks ämbrit vett’, nēši pl ’kaelkoogud, kannipuu vee kandmiseks, kandam’ (ibid.: 140); pootsakas : pootsaka ’vana, poollagunenud maja’ < lt bũcenis ’uberik’; samast laenualusest Har poodsak : poodsagu id. (ibid.: 164); suťsjak, suťs-suťs-suťs! (interj sigade kutsumiseks) (Paljasmaa k) < lt cũcis, cũciņa dem ’(noor) siga’, suķis ’kesik, põrsas’; samast laenualusest Jäm suuť-suuťs-suuťs!, Vll sooťs-sooťs!, Krj Vll suťť-suťť-suťť! id. (ibid.: 209–210); sigade kutsehüüe esineb siiski ka Vändra vanade pulmakommete kirjelduses: Sajavanamees võttis teri ja raputas neid pruudi päha üteldes: „Suts suts siakene, perenaine on ju kodus” (1897) ERA.

Hilisema uurimistöö käigus on mul õnnestunud välja selgitada veel kaheksa analoogilist juhtumit; ühtekokku on Vigala seega esindatud 12 eksklaavse läti laenuga. Analüüsi tulemused esitan esmakordselt siin.1

kuland : kulandi ~ kulend : kulendi ’linakupra sasi’ (Kaart 1) lina kulandid oo need, mis `kammesest järele jäeb ja kui `kuprad juba ää tallatud oo; katusse arja peäle oo ned kulandid eäd EMS; siis kui kuprad tallatud saavad, saab rehaga ära riisutud, saab kergitatud, sideme peale pandud, kinni seotud, siis saab ta oma koha peale pandud, --- kui katuse harjamine on, katuse harja peale on need k[ulandi]d head, need on ühes 1 Murdeaines esitatakse lihtsustatud transkriptsioonis.

192

mässus kõik, ega ühte k[ulandi]t pole (Oese k) EKMS 2: 598 Linatööstus; EKMS 4: 735 Õlg, -e. Rahvapärimus räägib, et linakupra sasi e linaaganaid lisatud näljaajal leivale (Liiv 1940: 384, 385). ~ lt kula-, vrd nt kulāji pl ’ivamata linakuprad; õlesasi / die Hülsen, aus denen Leinsamen ausgedroschen werden; ausgedroschenes, kurzes Stroh’, kult (kuļ, kũla) ’lööma, peksma, kolkima; reht peksma / schlagen, prügeln; dreschen’, kulstît frekv ’peksma, kolkima; linu ropsima (murtud linavarsi lõugutiga linaluudest puhastama) / wiederholt schlagen; Flachs schwingen, reinigen’, kulstĩjums ’ropsitud lina, linaropsimine (lõugutatud linade puhastamine linaluudest) / der gereinigte Flachs, die Reinigung des Flachses ME 2: 304, 308–309. kuland on kohanenud nd-liiteliste sõnadega, vrd nt eeLä peksand ’viljapeksmisel lademete alt saadud vili’ VMS.

Kaart 1. Sõnade kuland ja pagalad levik eesti murdekeeles

Samast läti laenualusest lähtuvad separaatse iseloomuga mulgimurdelised kol(a)-tüvelised linatöötlemisjäätmeid (s.o linakupra sasi) tähistavad kolaku(d) pl: kui linu tehasse, sis need, mis säält tulevad, linatükid, takutükid, linaluud ja rämps, see on kolakud (Saa), kolakid pannas loomile ala, vanast `panti neid katuse arja pääle ja kive pääle (Pst), lina `siimnid sõkutetse, siis `võetse kolaku edimelt ärä, siis agana, siis seeme (Hls); kolakit oidass `lehmi iist, jääve kõrdmakku kinni (Krk); kolatsime pl: kolatsimit om küll paľlu, aga seemet om vähä; [katuse] arja `pääle `panti lina kolatsimet, siss kateti kividege `kinni; lina kolatsimit pannass kardula kooba suu ette ja tare arja pääl, et `vihma `siśsi ei saja (Krk) EMS.

193

Vigala ja Mulgi sõnadel on tüvesugulane lv kulssəm, kultsəm, kulsmə ’zum dreschen ausgebreitete getreideschicht’ näol, mis on separaatne laen läti sõnast kulsums id. (Kettunen 1938: 161a). Mulgi esinemust on häälikuliselt mõjutanud (o pro u) samasse mõisterühma kuuluvad `koľkme ’lõugutama, lina või kanepit töötlema’, koľts, koľdsik ’linalõuguti’ MES; EMS.

Pole ehk huvituseta kuland ~ kulend käsitluse lõpetuseks lisada, et Vigala linakasvatuse tava on saanud alguse kauges minevikus, juba siis, kui Lõuna-Eesti lina veel eriti ei tuntud. Väljaveokaubaks sai Vigala lina Rootsi aja lõpuks (1650–1700). 19. sajandil oli lina Vigala peamine tuluallikas ja kihelkond oli tollal Läänemaa jõukamaid piirkondi, nn Läänemaa Mulgimaa (vt lähemalt Aitsam 2006: 75–78). „Juba looduse ja rahvatõu poolest on Vigala nurk väljapaistev ning eraldi seisev tervel Läänemaal ja põhjapoolsel Pärnumaal. Maa on tasane, täieste vaba põllukividest, viljarikas, metsavaene, suurte veeohtrate (Teenuse, Kasari ja Päärdu) jõgede vahel, savise pinnaga. Rahvas on suure ja täie kasvuga, tegev ja töökas, ettevõtlik, vaimliselt erk, rõemsameelne, avalik ja jutukas,” on Andrus Saareste vaimustatult kirjutanud 1917. a (Saaberk 1917: 4).

pagalad pl ’kandepuud, -raamid; põhuhunnikud’ (Kaart 1) pagalatega `väeti `loomele `põhku; põhu pagalad EMS; ’mingi põhukandmise raam’: veiste p[agala]tega veeti loomadele põhku, selle raamiga saab kahe vaimuga tõsta ja vedada EKMS 1: 945 Kanderiistad. Võimalik laenualus on lt pãrkalas resp. pārkaļi pl (dissimilatiivselt < pãrkaras, pãrkari) ’sao-, viljarõugu-, kuhjamalgad, harimalgad kaitseks tuule eest / die Überhängsel von zusammenhängenden Ruten über Heu-, Kornhaufen und über Dächern zum Schutz gegen den Wind’, mis on tuletatud verbist pakārt (pakar, pakāra) ’(üles) riputama, (üles) pooma / an-, aufhängen, erhängen’ ME 3: 158–159 või pārkārt ’üle riputama’. Selles tähenduses on läti laen registreeritud Lätiga piirnevalt kitsalt alalt Kagu-Eestis (Har Krl), samuti Leivu keelesaarelt: Har paargalinaʔ pl ’heinakuhja või viljarõugu malgad’, Krl `paagariʔ ~ `paakaariʔ pl ’kuhjamalgad’, Lei `paarkkuna id. (Vaba 1997: 145). Läti murdekeelest on teateid, et laenualus tähistab ka kandmisvahendeid: pārkars2: kārts, kuŗu paveŗ caur nuokautas cūkas kājās, lai varētu nest [’ritv, mis pistetakse läbi tapetud sea jalgade, et saaks kanda’] ME 3: 159; pakaras pl: bija nuokrauta tik liela vaiņagu un zâļu guba, ka bija jāmȩt divās pakarās, lai aiznȩstu pruom [’oli kuhjatud nii suur vanikute ja taimede virn, et pidi viskama kahele p-le, et saaks minema viia’] EH 2: 140. Laenualusena ei tule semantika tõttu ilmselt arvesse lt mrd pagâlis2 ’kivi või puupakk, mis raske eseme tõstmisel pannakse kangi alla / ein Stein od. Holzklotz, den man beim Heben eines schweren Gegenstands unter den Hebel legt’ EH 2: 133; selle läti morfoloogiliselt liitse sõna (< pa- + galva ’pea’) põhitähendus on ’padi, peaalune’.

194

Laenuetümoloogia tõepära suurendab tõik, et sõnal ei ole tüvesugulasi eesti ega teadaolevalt ka teistes läänemeresoome keeltes.

pogar : pogara ~ pogaras : pogara ~ pogarase ’mullapank põllul’ suured saue pogarad, põllupogarad (Velise k, Oese k) EMSUKA; EKMS 4: 206 Tükk; ühtlasi on Vigalast registreeritud samatüveline adjektiiv pogarane: p. põld ’mullapanku täis põld’(Velise k) EMSUKA. ~ lt buguris ’küngas, kink; iga väike konarus mis tahes pinnal / ein kleiner Hügel; jede (sei es auch noch so kleine) Erhabenheit auf einer beliebigen Fläche’, bugurains ’konarlik / höckerig’ ME 1: 345. Kõrvutus on semantiliselt laitmatu, samuti häälikuliselt, sest Vigala murrakut on iseloomustanud sporaadiline 1. silbi u > o; nähtus ei ole uus (lähemalt Saaberk 1917: 24, vt ka Juhkam, Sepp 2000: 15). Siiski ei saa välistada, et pogar(as) on geneetiliselt seotud Pärnumaalt (Tõs Aud PJg Vän) registreeritud sõnaga pagaras : pagara ’käsn, mügar; pank, kamakas’ EMS, vrd pagaras : pagara ’Scholle, Klos (Erde)’ Wiedemann 1973: 748, mida Julius Mägiste peab eesti või läänemeresoome deskriptiivsõnaks (EEW 6: 1880).

präu ’tragi’ präu inimene ’tubli, tragi ja teovõimeline inimene’ EMSUKA ~ lt pràvs [prāus] ’üsna või küllalt suur, / recht gross, ansehnlich’: puika diezgan prāvs, var pats jau maizi pelnīt [’poiss päris suur, võib juba ise leiba teenida’], prāvs ’kärme, tore, suurepärane / hurtig, fürnehmlich, fürtrefflich’: tas ir prāvs vīrs ’see on tore mees / das ist ein hurtiger Kerl’ ME 3: 384. ä pro a kas sporaadiline (a > ä juhte vt Juhkam, Sepp 2000: 13) või viitab afektiivsele häälikuarengule. Esitatud etümoloogia on siiski ebakindel: alternatiivne laenualus oleks vn правый ’õige, õiglane’; Mari Must (2000: 292) on Se `praavna, Lut pravna ’ilus, hea, korralik’ sidunud samatüvelise vene murdesõnaga справный ’korralik, tubli, jõukas (peremees)’.

seppel : seple ’rauaräbu’ see oo raua siett, seppel jääb seäsi: sepipa(east aetasse vael suured unikud tätä `väľlä (Avaste k) EMSUKA ~ lt šķẽpele ’(puu-, kivi-, klaasi- jne) kild) / ein abgesplittertes od. abgespaltenes Stück, ein kleines Stück Holz, eine Scherbe’ ME 4: 32–33; ĀK 2: 393, vrd šķembele ’kild, pind / ein Splitter’ ME 4: 27. Laenualuse ē lühivokaalne substituut e muudab kõrvutuse ebakindlaks. Läti etümoloogia eeldab substitutsiooni šķ- > s-, mis on haruldane, kuid mõeldav (vrd Vaba 1988: 50). Häälikulistel kaalutlustel ei ole pigem mõeldav siduda Vigala esinemus vene sõnaga щéбень ’rähk, kivipuru’; viimasest küll Plt Ran seebeń ’kivikillustik tee sillutamiseks’ (Must 2000: 357).

195

reťs : retsi ’traadist korv, mis pandi ridva otsa, kuhu tehti jaanituli’ jaanistuled sis, kas `niukse --- raadi korvi [’traatkorvi’] `sisse või, kus puud said panna --- sis, kui see [jaanituli] juba sialt retsi seest, mee `üitsime reťs, see kus sees need puud olid, retsi sees puud ää põlesid, sis oli jaanistuli läbi Juhkam, Sepp 2000: 215–216.

Oletan, et Vig reťs ei ole samalähtene kui läänemurdes laialt levinud rääts : räätsi ~ räätsa ’vitstest punutud kala- või kartulikorv’ (< lt kriẽcis id., vt Vaba 1997: 193–194), vaid inspireeritud läti sõnaperest, kuhu mh kuuluvad režģis ’punutis, võre, punutud hoiunõu; rehesari / das Flechtwerk, Geflecht, ein geflochtenes Behältnis; das Riegensieb’, režģe ’nöörist punutud kandekorv / eine aus Stricken geflochtener Tragkorb’ ME 3: 516.

säugas : `säuka ’eputaja, pisut liiderlik tüdruk’ see Mann on üks säugas, ega sellest tõsist naist saa (Velise k) EMSUKA ~ lt čaũga ’tohl, kapsas, mis pead ei kasvata; kapsapea, halva mäluga; memmepoeg, mammatütar, hellik / ein sich nicht zusammenschliessender Kohlkopf; der Kopf, gew. im verächtl. Sinne von untreuem Gedächtnis; der Weichling ME 1: 405. č mõjul a > ä (Vaba 1997: 423). Esitatud laenuetümoloogia tõepära suurendab tõik, et sõnal ei ole usutavaid tüvesugulasi eesti ega teadaolevalt teisteski läänemeresoome keeltes; samuti on mõeldav seos interjektsiooniga säuh, mis märgib hoogsat liikumist.

`viugam : `viugami ’koorem’ `markam o viis eäd `viugami, `markam – väga suur koorem, `viugam – veidi väiksem koorem (Kesu k); aga kui suur se `markam o? viis eäd `viugami (Vana-Vigala k) EMSUKA; Vigalas on erinimetused väikese ja suure koorma tarvis. Esimene on nees (gen. -si), teine viugam (gen. -mi). Näit. „neli neesi odre, viis viugamit kaeru”. Viimane lause kuulub küll rohkem naljakeelde.” Leinbock 1927: 160

Oletan, et viugam on inspireeritud läti sõnaperest, kuhu kuuluvad lt mrd jûga ’hobuserakmed / Pferdegeschirr’, jûgs ’härjaike / das Joch der Zugochsen’, jūgums ’(hobu)rakend / das Gespann’, jûgt (jūdz, jūdza) ’veolooma ette rakendama / spannen’ ME 2: 121. Oletatav läti päritolu laen on kohanenud am-liiteliste nimisõnadega, vrd nt ee mrd vinnam : vinnami ’kandam’ vindam : vindami ’suur koorem’ VMS, nende eeskujul võib-olla ka v- protees.

Käsitletud etümoloogiatest pean sisuldasa tähelepanuväärseks järgmisi: kuland ~ kulend, nees, paglad ja viugam.

Vigala on sisemaakihelkond, vahetud naabrid läänes Kirbla ja Mihkli, põhjas Kullamaa, idas Märjamaa ja lõunas Pärnu-Jaagupi kihelkond. Otsekontakt läti keelealaga Vigalal puudub. Ülalesitatu ajetab kirjeldatud

196

Vigala olukorda pidama erandlikuks, anomaalseks. Märkimisväärsed läti sugemed võiksid viidata mõningasele läti asustusele Vigala-mail, kuigi pidepunkte ajaloolise konteksti loomiseks on vähe. Väikesearvuliste, oma rahvast eraldatud siirdlaste ümberrahvustumine toimub üldiselt kiiresti ja nende kultuuriline ning keeleline mõju ümbrusele on tavaliselt üsnagi hoomamatu. On kasinaid andmeid, et Eestis on lätlasi arvukamalt elanud Vasknarvas, Narvas ja Lüganusel, kuid nad ei ole jätnud mainimisväärset keelelist jälge kohalikku murdekeelde (Vaba 1997: 472–473). Detailsemat teavet on Laiuse lätlaskonna kohta, kes sundasustati sinna ajavahemikus 1795–1811 Valmiera maakonna Mazsalaca kihelkonnast. 19. sajandi esimesel poolel oli lätlaskond Laiusel veel sedavõrd tugev, et nt kirikuõpetaja valimisel 1822. a osutus määravaks asjaoluks läti keele oskus (ibid.: 473), kuid läti mõju Laiuse murdekeeles pole sellegipoolest täheldatav.

Lätlaste resp. Lätimaalt tulnute sporaadilisest asumisest eesti küladesse annab mõningast aimu vakuraamatuis jm leiduvad rahvust tähistavad lisanimed; nt on teada, et 1555 palus Tallinna raadilt turbeõigust Vigala talupoeg Hans Letlant, kes oli surnuks löönud naabri Naanu (Aitsam 2006: 204). Etnonüümi lätlane ja läti esinemise ja tähenduse kohta Eesti kohanimedes (peam küla- ja talunimedes) on avaldatud mitu lühiuurimust. Matthias Johann Eisen (1921: 35) on kirjutanud: „Läänemaal on kõige rohkem läti-nimelisi kohti Vigala kihelkonnas ---.” Kuna põhjaeestilise murdekeelega Vigalale pole omane apellatiiv läte : lätte ’allikas; kaev’ ja segiminek etnonüümiga läti on välistatud, võiks etnonüümiga siduda järgmisi Mihkel Aitsami töös „Vigala kihelkonna ajalugu” (2006) toodud küla-, talu-, lisa- ja perekonnanimesid:

– 1696 Lette Jan Väike-Vigala e Vanamõis (Altenhoff) Waggoja k (297), – 1696 Lette Juchkam Väike-Vigala e Vanamõis (Altenhoff) Palasmägi k (298), – 1726 Letti Tönnis, Letti Ann Suur-Vigala v Jöggema k (301), – 1774 Letty Jacob, Letty Hindrich Vana-Vigala v Letty k (306), – 1774 Letty Jaani Hans Vana-Vigala v Palasmä k (306), – 1774 Lette Michel Vana-Vigala v Waggoja k (307), – 1774 Letty Michel Vana-Vigala v Wängle karjus (307), – 1795 Läti Mihkel Vana-Vigala v Tamma k (309), – 1795 Läti Jaagup, Läti Mihkel Vana-Vigala v Läti k (310), – 1795 Läti-Jaani Ants Vana-Vigala Paljasmaa k (310), – 1800 Leti Johnn t Kivi-Vigala v Torgu k (59), – 1836 Hendrik ja Ann Läti Lätty t Vana-Vigala v Vaguja k (317), – 1836 Anu Lätty Vana-Vigala v Audmeeste k Andruse t (319), – 1836 Letty t Vana-Vigala v Letty k (320), – 1836 Letty Jani t Vana-Vigala v Paljasmaa (Paelasma) k (322), – Otto Lätt Vabadussõjas langenu (356).

197

„Talude ja inimeste nimekirjades pärast perekonnanimede panekut 1836“ leidub kolm perekonnanime, mille puhul võiks minu arvates kõne alla tulla läti päritolu. Need on: Aadu Kulben Ojapere k Kivi-Vigala v (330), vrd lt gulbis ’luik’, Gulbene (kohanimedes); Aadu ja Ann Luuben Tooma t Ojapere k Kivi-Vigala v (330), vrd lt luba, lubiņa dem ’katuselaast’, Lubene (kohanimedes); Kustas ja Ann Virbel, Ott ja Triinu Virbel Velise v (341), vrd lt virbulis ’varras, nõel’ või zvirbulis ’varblane’.

Tungiv vajadus pärisorist talurahvast tühjadesse taludesse sundümberasustada tekkis mõisaomanikel pärast suurt näljahäda 1695–1697 ja üsna pea sellele järgnenud katkuepideemiat 1710–1712, kui rahvast suri kümnete tuhandete viisi. Ajaloolane ja arhivaar Otto Liiv on 1695–1697 näljahäda iseloomustanud kui üht rängemat loodusõnnetust, mis kunagi Eestit on tabanud ja mille ohvriks langes arvatavasti viiendik rahvast (Liiv 1940: 5). Eestimaa kannatas nii näljahäda kui ka katku tõttu rohkem kui Liivimaa (Liiv 1932: 81; 1940: 138). Lätikeelne Liivimaa ala kannatas nälja all samuti märksa vähem ja suremus oli seal väiksem (Liiv 1938: 70– 1). Eesti rahvapärimus räägib ajast, kus „inimesi oli nii vähe järgi jäänud, et kui keegi leidis teise inimese jalajälje, siis andis ta sellele suud” (Liiv 1940: 135). Katk puhkes Läänemaal nähtavasti 1710. a kesk- või hilissuvel ja möllas seal ka järgmisel aastal (Blumfeldt 1938: 39). Ajaloolase Evald Blumfeldti teatel toodi Vigala tühjadesse taludesse 37 perekonda uusasukaid, kelle seas „nimetatakse isegi kahte-kolme lätlast. --- Üldse oli Vana-Vigalas 1726. a. 474 taluinimest ja nende hulgas võõraid 177 ehk 37,3%” (ibid.: 41).“

Ka Mihkel Aitsami (2006: 32, 33, 60) andmeil toimus suurem sundasustamine Vigalasse pärast Põhjasõda ja suurt katku, mis möllas seal 1710 ja 1711: enne katku elas kihelkonnas 3182 inimest, neist suri katku 2828, s.o 88,9%, ellujäänuid oli 354; asustatud oli vaid 80 talu, 264 olid tühjad. Kuna Vigala Üxküllide sugukonnal oli mitu mõisat Tartu- ja Valgamaal, kus katku oli vähem, toodi sealt hulk peresid Vigalasse. Ka Viljandimaalt (Tarvastu, Karksi) olevat inimesi toodud, kuid selle kohta pole säilinud kirjalikke andmeid. Aitsam on juhtinud tähelepanu sellele, et veel 19. saj keskel kanti Vigalas siiluskuube punaste väljaõmblustega ja laia kaelusega särki, mis pärit Viljandimaalt (ibid.: 227). Andrus Saareste (Saaberk 1917: 4) on Vigala rahva ja mulkide suhet iseloomustanud nii: „Üleüldse, tuleb tunnistada, on Vigala rahval palju ühiseid jooni mulkidega, ja nad isegi kinnitavad, et vanaste suure katku ja nälja järel Viljandimaalt (praeguse keele järel otsustades vist lõunapoolsest osast) siia rännanud, viljarikkale ja hästi haritud maale, mis sel ajal elanikkudest tühi olnud.” Siin analüüsitud võimalikest lätipärasustest võiks sõna kuland ~ kulend vahest arvata mulgipärasuste hulka. Teistel käsitletud sõnadel etümoloogiline vaste Mulgis puudub. See sunnib oletama, et need omandati kohapeal, ja järeldama, et Vigala lätlastest uusasukaid pidi olema arvukamalt kui kaks-kolm, keda allikatele toetudes teab nimetada ajaloolane Evald Blumfeldt. See seletaks Vigala anomaalia tekkepõhjust ja tagamaid. Siin esitletud lätipärasteks peetud sõnade häälikuehitus osutab, et tegemist on läti

198

keskmurdest saadud laenudega, kuid täpsemalt laenuallika murdetausta ei ole võimalik määratleda.

Kihelkonnalühendid Aud – Audru; Har – Hargla; Helme; Hls – Halliste; Jäm – Jämaja; Khk – Kihelkonna; Khn – Kihnu; Krj – Karja; Krk – Karksi; Krl – Karula; Lei – Leivu; PJg – Pärnu-Jaagupi; Plt – Põltsamaa; Pst – Paistu; Ran – Rannu; Saa – Saarde; Tõs – Tõstamaa; Vig – Vigala; Vll – Valjala; Vän – Vändra

Muud lühendid dem – deminutiiv; ee – eesti keel; eeLä – eesti keele läänemurre; frekv – frekventatiiv; k – küla; lt – läti keel; lv – liivi keel; mrd – murdesõna; pl – pluural; t – talu; v – vald

Kirjandus Aitsam, Mihkel. 2006. Vigala kihelkonna ajalugu. [Kivi-Vigala:] Vigala Vallavalitsus

ja Volikogu. ĀK 1–2 = Ādamsons, E[duards] & Kagaine, E[lga]. 2000. Vainižu izloksnes vārdnīca

1–2. Rīga: LU Latviešu valodas institūts. Blumfeldt, Evald. 1938. Läänemaa ajalugu. Tartu: Eesti Kirjanduse Selts. EEW 1–12 = Mägiste, Julius. 2000. Estnisches etymologisches Wörtebuch 1–12.

Helsinki: Finnisch-Ugrische Gesellschaft. EH 1–2 = Endzelīns, Jānis & Hauzenberga, Edīte. 1934-1946. Papildinājumi un

labojumi K. Mǖlenbacha Latviešu valodas vārdnīcai I–II. Rīgā: Herausgegeben vom lettischen Kulturfonds / Grāmatu apgāds.

Eisen, M[atthias] J[ohann] 1921. Läti jäljed Eestis. Eesti Kirjandus 1921/2: 33–37. EKMS 1–4 = Saareste, Andrus. 1958–1963. Eesti keele mõisteline sõnaraamat. 1–4.

Stockholm: Vaba Eesti. Juhkam, Evi, Aldi Sepp. 2000. Läänemurde tekstid. Eesti murded VIII. Tallinn: Eesti

Keele Instituut. Kettunen, Lauri. 1938. Livisches Wörterbuch mit grammatischer Einleitung. Lexica

Societatis Fenno-Ugricae V. Helsinki: Suomalais-Ugrilainen Seura. Leinbock [Linnus], Ferdinand. 1927. Rahvaomastest mõõtudest Eestis. Album M. J.

Eiseni 70. sünnipäevaks. Tartus: Eesti Kirjanduse Selts. 155–163. Liiv, O[tto]. 1932. Linnad ja maarahvastik Eestis suure nälja-aja kriisikuudel. Anni,

A.; Laid, E.; Liiv, O. jt. (toim.). Kultuuri ja teaduse teilt. Mõtteid ja uurimusi Tartu Ülikooli 300-nda mälestusaasta puhuks. Tartu: Loodus. 80–91.

Liiv, O[tto]. 1938. Suur näljaaeg Eestis 1695–1697. Lisa: Valimik dokumente suurest näljaajast. Akadeemilise Ajaloo-Seltsi toimetised IX. Tartu, Tallinn: Loodus. https://www.etera.ee/zoom/8295/view?page=1&p=separate&tool=info

Liiv, Otto. 1940. Katkujärgne Eesti. Võim ja vaim. Album Eesti Üliõpilaste Selts „Veljesto“ 20-ks aastapäevaks. Tartu. 135–142.

199

ME 1–4 = K. Mīlenbacha Latviešu valodas vārdnīca 1–4. Rediģējis, papildinājis, turpinājis J. Endzelīns. Rīgā: Herausgegeben vom lettischen Bildungsministerium / Herausgegeben vom lettischen Kulturfonds, 1923–1932.

Must, Mari. 2000. Vene laensõnad eesti murretes. Toim. Lembit Vaba. Tallinn: Eesti Keele Sihtasutus.

Saaberk, Alb[ert] [Saareste, Andrus]. 1917. Vigala murde peajooned. (Aruanne murdekogumisest suvel 12. V. – 20. VI. A. 1916.). Helsingis: Soome Kirjanduse Seltsi trükikojas.

Vaba, Lembit 1988. Läti laensõnu eesti murdekeeles. Emakeele Seltsi aastaraamat 32: 46–56.

Vaba, Lembit 1997. Uurimusi läti-eesti keelesuhetest. Tallinn-Tampere: Eesti Keele Instituut, Tampereen yliopiston suomen kielen ja yleisen kielitieteen laitos.

Wiedemann, Ferdinand Johann. 1973 (1893). Estnisch-deutsches Wörterbuch. Vierter unveränderter Druck nach der von Jakob Hurt redigierten Auflage. Tallinn: Valgus.

Sõnavarakogud ja võrgumaterjalid EMS = Eesti murrete sõnaraamat. http://www.eki.ee/dict/ems/ EMSUKA = Eesti murrete ja soome-ugri keelte arhiiv Tallinnas Eesti Keele

Instituudis ERA = Eesti rahvalaulude andmebaas. http://www.folklore.ee/regilaul/andmebaas/. MES = Mulgi sõnastik. http://www.eki.ee/dict/mulgi/ VMS = Väike murdesõnastik. http://portaal.eki.ee/dict/vms

200

Raimo Raag ja Emakeele Selts Jüri Valge, Tartu

See oli läinud aastasaja viimase veerandi keskel1, kui Rootsi kuningriigi töökas alam Raimo Raag oma immatrikuleerimispalvekirja2 maarahva Emakeele Seltsi kontoris Tallinnas Roosikrantsi tänavas sisse sai anda ja see teiste samasuguste kõrvale paksu kausta kinni klõpsutati. Tõe huvides tuleb küll ära seletada, et see mitte esimene kord ei olnud, kui ta seda teha proovis. Aga kuigi inimesed olid tolgi päeval suurelt jaolt samad (või kas ikka olid?), olid aeg ja olud muutunud ning vabaks saamise ootusest ja ise otsustamise tahtest tiinet õhku tulvas sisse ka Emakeele Seltsi uksest ja akendest.

Päev hiljem, paastukuu 30. päeval 1989. aastal andsid oma peakoosolekule kogunenud tulevased tsunftikaaslased kõrgesti õpetatud meeste Mati Erelti ja Tiit-Rein Viitso soovitamisel – erilist pealekäimist, iseenesestmõista, ei olnud muidugi vaja – oma jah-sõna, meistri õigustes Jüri Viikberg ja sekretaarius Eha Viluoja panid protokollile käe alla ning nii oligi Raimo ligi 70-aasta vanuse auväärse ühenduse liikmeks arvatud3 – koos kõikide väikeste õiguste ja samavõrd suurte kohustustega. Viimaseid on ta kolmkümmend aastat seltsi truult teenides ka täitnud.

Ajaloolist tõde silmas pidades tuleb küll seegi ära märkida, et Raimo mitte esimene läänepoolse õhtumaa kodanik ei olnud, kellele Emakeele Seltsi rasked väravad pärast suurt sõda ja pool sajandit kestnud orjaööd lahti lükati: Turu ülikooli õpetatud mees Kalevi Wiik nimelt oli jõudnud oma palvekirja4 veel varem sisse anda ning tollel samal 30. märtsi koosolekul neid paberite kausta klõpsutamise järjekorras ka arutamisele ja liikmeks arvamisele võeti. Ja niipalju tuleb veel juurde ütelda, et nemad kaks tegid järgmistele tee lahti: Mauno Koski, Kari Laukkanen, Harri Mürk, Matti Punttila, Ilse Lehiste jt olid esimesed ning nende järel polnud enam vahet, kas oled vaba- või kuningriigi alam, tuled siit- või sealtpoolt Soome lahte, Läänemerd või ookeani või koguni Sarmaatia lagendikelt.

Asjal on siiski veel üks mainimisväärne lisaseik. Nimelt võeti välisriikide kodanike tegevliikmeks valimist lubav seltsi uus põhikiri5 vastu sellel samal aastakoosolekul ning Kalevi Wiigi ja Raimo Raagi valimine oli selle põhikirja rakendamise esimene juhtum. See oli selge märk Emakeele Seltsi iseseisvumisest: seniselt emaorganisatsioonilt, ENSV Teaduste Akadeemialt, enam luba ei küsitud ei põhikirjauuenduseks ega selle rakendamiseks – vähemalt must valgel ja ametlikult mitte6. See oligi tollele ajale iseloomulik: väga kiiresti muutuvates oludes, mida kokkuvõtlikult on ju „laulvaks revolutsiooniks“ nimetatud, tehti otsused kohe teoks, elu jõudis paberil kirja

201

pandust sageli ette, vanad ja uued reeglid läksid segi ja sassi, vähemalt kohakuti, enne kui esimesed teiste ees lõplikult taanduma pidid. Peale tõdemuste, et selts tegutseb „Eesti Teaduste Akadeemia juures“ ning et viimane on üks seltsi tulude allikas, pole 30.03.1989 vastu võetud põhikirjas ühtki akadeemiale viitavat lauset, millest hiljem ka akadeemiale eraldi teada anti7.

Raimo Raag ei tulnud seltsi korraliku ettevalmistuseta ega tühjade kätega8.

Koduharidus isa Johannes Raagi käe all, selle eestikeelne ja -meelne jätk Stockholmi Eesti Algkoolis ning Valter Tauli ja Andrus Saareste, eriti esimese, lähedane mõju lõid sobiva lähtepinnase. Õpingud Uppsala Ülikooli humanitaarteaduskonnas – soome-ugri keeled, eelkõige eesti keel – kuulusid juba peaaegu paratamatute jätkutegevuste hulka. Sugugi mitte paratamatu, aga olusid arvestades paras julgustükk ning tubli annus õnne oli 1977. a avanenud täiendusõppevõimalus Tallinnas. See aitas süvendada selletagi sügavaid teadmisi9 eesti keele kohta, tõi Raimo omamehena ja nö värske tuulena Eesti keeleinimeste ringi ning tõukas tagant publitseerimisvajadust ja -valmidust ka Eesti väljaannete lehekülgedel. Raimo rootsi laensõnade käsitlus10 1988. a tõi talle samal aastal ajakirja Keel ja Kirjandus aastapreemia. Kui eelöeldule lisaks nimetada veel Raimo aktiivset iseloomu, suhtlemis- ja töövõimet ning kontakte väliseestlaskonnaga, sh omal ajal Eestist lahkuma sunnitud keeleteadlastega, siis olid kõik eeldused olemas selleks, et temast saaks see, kes sai: suhete looja Emakeele Seltsi ja sellele aegamööda avaneva välismaailma vahele.

Juba kümmekond aastat enne kirjutise alguses mainitud immatrikuleerimisüritust oli Emakeele Seltsi juhatus vastu võtnud Uppsala ülikooli ettepaneku hakata taas väljaandeid vahetama. Ei ole mingit põhjust kahelda Raimo osaluses selle ettepaneku tegemisel. Sama kehtib ESi poolt koos VEKSA ühinguga korraldatud noorte väliseestlaste eesti keele ja kultuuri kursuste kohta. VEKSAst on muidugi teada, et selle asutamise eesmärk oli viia tollaseid ametlikke seisukohti siit välja. Sellega käis aga paratamatult kaasas, et hoopis teistsuguseid seisukohti õnnestus okupeeritud Eestisse ka sisse tuua ning lisaks ei ulatunud järelevalvajate kõrvad kaugeltki kõike kuulma, mida siinsetel kursustel ja kohtumistel piiri tagant tulnud inimestele räägiti. Võimude soovitud ajupesu oli vaid napp viletsa maiguga kaste, mille sees täiesti korraliku mekiga biifsteeki pakuti.

Kümmekond aastat pärast esimesi VEKSA-kursusi oli muutunud väga palju. Juba aasta enne seda, kui Raimo Raagist ametlikult Emakeele Seltsi liige sai, on juhatuse koosoleku protokolli kirja pandud tema valmidus asuda kodu- ja väliseesti vahele ehitatud müüri lõhkuma. 1988. a J. V. Veski päeval 27. juunil teeb Mati Erelt juhatuse seisukohta väljendades ettepaneku kaasata seltsi tegevusse välisliikmeid ning kui juhatus teadussekretäriks kandideeriva Mart Meri tegevuskava arutab, siis leidub selle täiendusettepanekute hulgas arvamus, et „ES võiks teha koostööd 4 väliseesti organisatsiooniga Raimo Raagi vahendajaks olles“11. Juba järgmisel aastal (1989) otsustab ES luua

202

ametliku kontakti Uppsala ülikooliga, mille Eesti-kontaktide algataja ja arendaja ei saa olla loomulikult keegi muu kui seal 1978. aastast töötav Raimo Raag.

Raimo Raagi ja Emakeele Seltsi edasise koostöö võib jagada kolme ossa: ettekanded ESi üritustel Eestis, esinemised ja korraldusabi Emakeele Seltsi väliskeelepäevadel ning muud eesti keelega seotud ettevõtmised. Lisaks on ta alates 1998. aastast kuulunud Emakeele Seltsi aastaraamatu toimetus-kolleegiumi.

Esimest korda astus Raimo Raag Emakeele Seltsis ettekandega üles 11. aprillil 1990, kui pidas Tallinna kõnekoosolekul ettekande „Esimene rootsi keelest eesti keelde tõlgitud raamat ja selle filoloogilisest taustast“. Rootsi-eesti keelesuhteid oli Raimo Raag käsitlenud muidugi ka varem, ent Tallinnas 1781. aastal välja antud, Stockholmi virtina Christina Wargi kirjutatud ja Noarootsi-Reigi pastori Johann Lithanderi tõlgitud kokaraamatu12 tutvustamisel oli keelelisest laiemgi tähendus. Üheksakümnendate aastate kontekstis oli igasugune viide seostele läänemaise kultuuri (ka kulinaariaga) värskendav ja vajalik. Lisaks muidugi ettekandepidaja veetlevalt elegantne käsitluslaad ning huumor.

Raimo esinemised on olnud jätkuvalt seotud teemadega, mis Eesti keele-elus on parajasti (või alati) aktuaalsed. Üheks selliseks oli nii 1990. a kui ka enne ning paraku ka pärast seda eesti keele õpetamine koolis, sh vene õppekeelega koolis. Raimo ettekanne 27. juunil Johannes Voldemar Veski päeval „Eesti keele õpetus Rootsis: minevik, olevik, pilk tulevikku“13 sobis teiste ettekannete hulka nii oma kaalumist väärivate võimalustega kui ka teemakäsitluse eeskuju pakkuva rahuliku laadiga.

Aktuaalsete teemade käsitlemist on Raimo jätkanud viimase ajani. 24. jaanuaril 2019 peeti Tallinnas Emakeele Seltsi ja Eesti Teaduste Akadeemia korraldusel eesti keele aasta (seoses eesti keele riigikeelena esmamainimise 100. aastapäevaga) avakonverents „Eesti riigikeele sajand“. Raimo ettekanne konverentsil oli „Eesti keel kui rahvusvaheline rahvuskeel“. Sama konverentsi raames esitleti ka Raimo Raagi „EV 100“ sarjas ilmunud raamatut „Välis-Eesti sada aastat“14.

On arusaadav, et valdkond, millega Raimo hästi kursis on, mille käsitlemist Eestis oodatakse ja millest Raimo ka rääkida tahab, on Rootsi-teema. F. J. Wiedemanni keelauhinna asutamise 20. aastapäeval Väike-Maarjas 16.-17.04.2008 Emakeele Seltsi kaaskorraldatud rahvusvahelise konverentsi „Emakeelne Eesti, emakeelne Euroopa“ mõtteks oligi analüüsida, kuidas elavad riikide põlisrahvaste keeled tänapäeva Euroopas. Esinejad olid peale Eesti Ungarist, Saksamaalt, Soomest, Venemaalt, Lätist ja Rootsist. Viimast esindas Raimo ettekandega „Kuninglik rootsi keel“15. Parajasti koostatava Eesti keeleseaduse uusversiooni autoreil oli kosutav kuulata ettekande lõppjäreldust: „Niisiis võtab veel aega, enne kui Rootsi keeleseaduse eelnõu keeleseadusena jõustub, aga ilmselt koidab siiski üsna varsti see päev, mil

203

kuninglik rootsi keel saab ametliku seisundi osaliseks ja muutub kuninglikuks rootsi riigikeeleks.“

Väliseksperdina aitas Raimo Raag oluliselt kaasa Eesti keelenõukogu ning Haridus- ja Teadusministeeriumi koostatava „Eesti keele arengukava 2011—2017“16 sünnile, Emakeele Seltsi kõnekoosolekul aga tutvustas arengut Rootsis. Kui ES korraldas 17. detsembril 2009 Tartus seminari „Naabrite keelearenduskavad“, millel käsitleti Soome, Läti, Leedu, Venemaa ja Rootsi keelearenduspoliitikat, siis viimasest rääkis Raimo Raag ettekandes „Lihtsameelsusest reaalsustajuni: Rootsi keelearenduse hiljutisest suunamuutusest“17. Aasta tagasi Väike-Maarjas räägituga võrreldes oli jutt teine – nagu ettekande pealkirigi näitab.

Raimo koostöö Emakeele Seltsiga ei ole piirdunud sugugi ainult ettekannetega Eestis. Emakeele Selts aitas korraldada II Ukraina eestlaste päevi, mis olid pühendatud eestlaste Krimmi asumise 140. aastapäevale. Sel puhul organiseeritud konverentsil pidas ettekande „Hiiumaa rootslased Ukrainas“18 Raimo Raag. Raimole omaselt on selleski seotud eesti ja rootsi teema ning käsitletava paralleelid. Kuidas Eesti talupojad Juhan Leinbergi alias prohvet Maltsveti õhutusel Krimmi rändasid, sellest on oma versiooni esitanud Eduard Vilde19. Seda, kuidas 967 Hiiumaa rootslast Katariina II käsul 1781. a augustis Haapsalu lähedalt jalgsi Ukraina Novorossija kubermangu poole hakkasid astuma ja mis neist ning nende asutatud Gammalsvenskbyst tänaseks on saanud, on palju uuritud ja seda tutvustas oma põhjalikus, dramaatilise sisuga ettekandes ka Raimo20.

Emakeele Seltsi väliskeelepäevadel on Raimo Raag ettekandega „Andrus Saareste eesti keele mõistelise sõnaraamatu saamislugu ja koht eesti sõnaraamatute seas“ üles astunud kahel korral: 23. septembril 2006 Uppsalas ja järgmisel päeval Göteborgi eestlastele esinedes21. Oleks raske ette kujutada kedagi paremat Saarestest ja tema suurteosest rääkima kui Raimo Raag22: Saareste poolt oma sõnaraamatule tegemata jäänud indeksi koostas Johannes Raag, Raimo oli isale oluliseks abiks ning ta on tema enda sõnul ainuke inimene maailmas, kes suure sõnaraamatu 4 korda kaanest kaaneni sõna-sõnalt läbi on lugenud.

Tookordset Uppsalas-käiku, Raimo Raagi ja tema Saareste-ettekannet meenutades tuleb nimetada veel üht olulist sündmust. Nimelt oli Raimo mõni aeg tagasi teatanud ohust, et Andrus Saareste haud võidakse kustutada kalmistute registrist ning hauaplats anda kellegi teise viimseks puhkekohaks. Raimo saadetud foto põhjal tehti Eestis esialgse mälestuskivi koopia, mitme ministeeriumi koostöös toimetati kivi Rootsi ja pandi kalmule kadunud hauatähise asemele. Uppsala keelepäeva ajal viisid Emakeele Seltsi esindajad kivi ette lilled ja laususid Saarestele sündmusekohased tänusõnad. Ühtlasi sai selgeks, et niipea pole kivi kadumist vaja karta.

Nii Andrus Saareste mälestuskivi kui teistegi Emakeele Seltsi Rootsi-üritustega seoses kehtib täpipealt Jüri Viikbergi poolt Raimo sünnipäeva puhul 16 aastat tagasi kirjutatu: „R. Raag on olnud neile (st Eestist tulijaile –

204

JV) lahke saatja, seletaja ning vahendaja (k.a näiteks peaminister Tiit Vähi tõlkimine). Ta on olnud jätkuvalt tegev ettekannete-esinemiste-konverentside (ja külaliste vastuvõtu, öömaja, ajaviitmise jpm) korraldamisel.“23

Raimo pole olnud mitte üksnes sõnade, vaid ka tegude mees. 2014. aastal andis ta Emakeele Seltsile üle tõelise bibliofiilse harulduse, Andrus Saareste „Eesti keele mõistelise sõnaraamatu“ 7 köitesse ühendatud 14 autorikommentaaridega vihikut. Viisteist aastat varem, 1999. a, jõudsid Raimo Raagi kingitusena Emakeele Seltsi raamatukokku 46 Rootsis ilmunud keele- ja folkloorialast väljaannet24, nende hulgas Oskar Looritsa eesti rahvausundikäsitlus25, Aleksander Loidi ja Nils Tibergi lugu Hiiumaa rootslaste kirikuraamatutest26, Gösta Franzeni uurimus Ruhnu kohanimedest27 ja Gustav Ränga raamat mõisatest Eestis28.

Mõningal määral on Raimo Raagi ja Emakeele Seltsi suhete käsitlusel olemas ka teine pool: see, kuidas on selts oma aktiivse liikme tegemisi tähele pannud ja hinnanud. 27. augustil 2013 korraldas selts Tallinnas Raimo sünnipäevale pühendatud osavõtjaterohke ettekandekoosoleku. Seal esitleti ka Tiina Södermani koostatud kogumikku „Keelemees Raimo Raag 60“29. Sünnipäeva puhul ilmus seltsi ajakirjas Oma Keel intervjuu Raimo Raagiga30.

Lõpetuseks ja teemast mõnevõrra mööda kalduvalt olgu meenutatud veel ühte seika Raimoga seotud juhtumustest. Kui Eesti haridus- ja teadusministeeriumi keeleosakond pärast päev läbi kestnud pingelist tööplaaniarutelu 2002. a kevadsuvel kauni Piusa jõe kaldal turismitalus õhtusöögilauda istus, pidi üheks maiusroaks olema Raimolt palve peale kingiks saadud hõrgutis, mille kohta Rootsis öeldavat, et kui korrusmaja ühes korteris seda süüakse, siis sõidavad teiste asukad suvilasse. Ei ole võimalik, et igatpidi täpne ja korrektne ning kahtlemata inimesearmastaja loomuga Raimo oleks purgiavamisjuhtnöörid (vee all, ava suund avajast ja publikust eemale) andmata jätnud – aga ju need suures naudinguootuses meelest läksid. Haisev fontään tabas nii avajat kui ka taluperenaist, kelle kohta peremehe otsus oli kiire ja karm: „Kaks nädalat magad teises voodis!“ Ei ole teada, kas ja kuidas talurahva abieluõnn edasi kestis või ei kestnud. Teada on, et öötundideks lauale jäänud toidujäägid oli pere koer hommikuks ühte erandit tehes absoluutse põhjalikkusega ära kasutanud – peale sama absoluutselt puutumata jäänud surströmmingi. Teada on seegi, et õhtune kulinaarne intsident ei häirinud vähimalgi määral järgmise päeva jätkuvalt pingelist eelarvearutelu.

Raimot tundes on teada see, et ees ootav rütmimuutus, mille puhul käesolev lugugi on kirjutatud ja ka see kogumik kokku pandud, ei tähenda tegelikult mitte midagi muud kui järgmise eriilmelise, kindlasti töö- ja tulemusrohke eluperioodi algust. Jõudu, Raimo!

205

Kirjandus 1 Vrdl Tammsaare, Anton Hansen. 1981. Tõde ja õigus I. Kogutud teosed. 6. köide. Tallinn: Eesti Raamat. 5. 2 Nimestiku nr. 566. Liikmeks astujate ankeetavaldused. Liikmeks olekuga seonduv kirjavahetus. Toimik 2/13. ENSV Teaduste Akadeemia Teaduslik Keskarhiiv. Fond 25, nimistu 1. Käsikiri Emakeele Seltsis. 3 Protokoll nr 3, 30.03.1989. ESi koosolekute protokollid (alustatud: 18.03.1987, lõpetatud 10.04.1991). Käsikiri Emakeele Seltsis. 4 Nimestiku nr 574. Liikmeks astujate ankeetavaldused. Liikmeks olekuga seonduv kirjavahetus. Toimik 2/13. ENSV Teaduste Akadeemia Teaduslik Keskarhiiv. Fond 25, nimistu 1. Käsikiri Emakeele Seltsis. Kalevi Wiigi seltsi astumise avaldus pidi koguni 24. 04. 1987 saadik arutamisele võtmist ootama. 5 Emakeele Seltsi põhikiri. Vastu võetud Eesti Teaduste Akadeemia Emakeele Seltsi üldkoosolekul 30. märtsil 1989. aastal. 6 Täpselt samasuunalisi iseseisvumismuudatusi oli tegemas ka akadeemia ise: vaid mõni nädal pärast ESi uue põhikirja vastuvõtmist võeti vastu ka akadeemia uus põhikiri, kust tähed NSV olid kadunud; põhikirja Ministrite Nõukogus kinnitada laskmise kohustusest oldi vabanetud juba varem. Aasta hiljem tunnistas ülemnõukogu nimetuse „Eesti Nõukogude Sotsialistlik Vabariik“ üldse kehtetuks, asendades selle nimetusega „Eesti Vabariik“ ning veel aasta edasi taastas Eesti Vabariigi Ülemnõukogu Raimo sünnipäeval, 20. augustil 1991 Eesti iseseisvuse. 7 Protokoll nr 876, 4. oktoober 1991. Emakeele Seltsi juhatuse koosolekute protokollid 24.11.1986–12.02.1993 (nr. 838–884). Fond 25, nimistu 1. Käsikiri Emakeele Seltsis. 8 Vt Viikberg, Jüri. 2003. Raimo Raag 50. Keel ja Kirjandus 8: 625–627. 9 Ühe osa neist teadmistest võttis Raimo Raag kokku 2. juunil 1982 doktoriväitekirjana kaitstud, juba varem ilmunud raamatus „Lexical Characteristics in Swedish Estonian“; veelgi varasemast tuleb kahtlemata nimetada ka tegijat ennast harinud tööd Andrus Saareste mõistelise sõnaraamatu indeksi koostamisel. 10 Raag, Raimo. 1988. Nunn, prilla, koka ja teised. Eesti keele rootsi laensõnadest. Keel ja Kirjandus 11: 655–664; 12: 725–732. 11 Protokoll nr 854, 21. september 1988. Emakeele Seltsi juhatuse koosolekute protokollid 24.11.1986—12.02.1993 (nr. 838—884). Käsikiri Emakeele Seltsis. 12 Warg, Christina. 1781. Köki ja Kokka Ramat, mis Rootsi kelest Eesti-ma Kele ülespandud on. Tõlkinud Johann Lithander. Tallinn. 13 Vt Emakeele Seltsi aastaraamat 35–42 (1989—1996). Tartu 1998. 212. 14 Raag, Raimo. 2018. Välis-Eesti sada aastat. Väljarändajad, pagulased ja kultuurisaadikud. Tallinn: Riigikantselei ja AS Eesti Meedia, Post Factum. 15 Raag, Raimo. 2008. Kuninglik rootsi keel. Sutrop, Urmas & Valge, Jüri (toim.). Emakeelne Eesti, emakeelne Euroopa. Tallinn: Eesti Keele Sihtasututs. 177–195. 16 Eesti keele arengukava (2011—2017). Tallinn, 2011. 17 Emakeele Seltsi aastaraamat 55 (2009). Tallinn, 2010. 253. 18 Raag, Raimo. 2002. Hiiumaa rootslased Ukrainas. Viikberg, Jüri (toim.). Krimmi kogumik. Konverentsi „140 aastat eestlust Krimmis“ ettekanded (09.-10.09.2001). Tallinn. 132–142. 19 Vilde, Eduard. 1985. Prohvet Maltsvet. Tallinn: Eesti Raamat. 20 Dramaatikat jätkus ka ettekandevälisesse aega: päev hiljem, 11.09.2001, rünnati New Yorgi kaksiktorne ning eks kuulu rünnakujärgse ebakindluse ja hirmu üleelaminegi Raimo ja paljude teiste ESi liikmete ühiste kogemuste hulka. 21 Emakeele Seltsi aastaraamat 52 (2006). Tallinn, 2007, lk 224. 22 Vt Raag, Raimo. 1995. Andrus Saareste Uppsalas. Keel ja Kirjandus 7: 455–467.

206

23 Vt Jüri Viikberg, 626. 24 Emakeele Seltsi 80. tegevusaasta (1999). Emakeele Seltsi aastaraamat 44–45 (1998–1999), 214–215. 25 Loorits, Oskar. 1957. Grundzüge des estnischen Volksglaubens. III. Skrifter Utgivna av kungl. Gustav Adolfs Akademien 18:3:1. Heft 1. Lund. 26 Loit, Aleksander & Tiberg, Nils. 1958. Gammalsvenskbydokument. Skrifter Utgivna av kungl. Gustav Adolfs Akademien. 31. Uppsala. 27 Franzén, Gösta. 1969. Runö ortnamn. Acta G. Adolfs Akad. 33. Estlandssvenskarnas folkliga kultur 4. Uppsala. 28 Ränk, Gustav. 1971. Die älteren baltischen Herrenhöfe in Estland. Acta G. Adolfs Akad 50. Stockholm. 29 Söderman, Tiina (toim.). 2013. Keelemees Raimo Raag 60. Eesti Keele Instituudi toimetised 15. Tallinn: Eesti Keele Sihtasutus. 30 Valge, Jüri. 2013. Sünnipäevajuttu keeleteadlasest sillaehitajaga. Oma Keel 2: 73–81.

207

Rootsi ja rootslased eesti keeles ning meeles Jüri Viikberg, Tallinn

Läänemeri on ühendanud siinseid mereäärseid rahvaid juba muistseist aegadest ning hiljemalt viikingiajast on vastastikku elavalt suheldud. Seda tõendavad arheoloogilised leiud, vanemad ja hilisemad keelemõjustused nagu ka märkmed Skandinaavia ajalooürikuis. Eestlastel on rootslastega olnud ammu pistmist nii mitmeski mõttes, olgu geograafilises, ajaloolises või etnograafilises seoses: 1) Rootsi riik ja sealne rahvas on meie läänenaabrid; 2) aastail 1561–1721 kuulusid meie alad Rootsi kuningriigi koosseisu ning 3) alates 13.–14. sajandist on Lääne- ja Loode-Eesti asukatena elanud rannarootslasi (aibofolket).

Neid seoseid tunnukse huvitav avastada ja jälgida. Naaberrahvaste puhul on täheldatud, et nende läbisaamine võib olla küll asjalik ning sõbralik, kuid mitte alati ega kõikidega, liiati kui teisesse suhtutakse eelarvamuste, iroonia või halvakspanuga (nt Oinas 1962: 61–70, 1979: 97–116). Käesolevas kirjutises vaadeldakse, milliseid jälgi leidub rootslaste kohta meie rahvapärimuses, tuginedes eeskätt eesti murde- ja vanema kirjakeele andmetele. Murdekeele näited pärinevad Eesti Keele Instituudi murdesõnavara kartoteegist (EKI MK) ja on välja kirjutatud lihtsustatud transkriptsioonis. Lühendid näidete järel osutavad kihelkonnamurrakutele. Murdenäited väljendavad eesti talurahva arusaamu ning keelekasutust aastatest 1840–1940.

1. Rootsi kohanimena Eestikeelne kohanimi Rootsi osutab iidsetele kontaktidele meie ülemerenaabritega läänes. Nii nagu meil on naabrite kohta omakeelsed Läti (pro Latvija) ja Venemaa (pro Rossija), on meil ka Rootsi (pro Svealand või Sverige). Iseloomulik on seegi, et teisi rahvahõime on hakatud nimetama lähima piirkonna järgi. Nagu Eesti on soomlastel muistse Viru maakonna järgi Viro ja lätlastel Ugandi maakonna järgi Igaunija, sugenes eesti keelde Rootsi svealaste Upplandi rannikupiirkonna nimest Roslagen ~ Rodzlagen. Läänemeresoomlaste silmis on rootslased elanud Läänemere läänekaldal (vrd soome Ruotsi, karjala Ruočči ~ Ruačču, liivi Ruotšmoo või vadja Roocci), kuid näiteks sürjakomi rot ś ~ rut ś või handi rutš tähistab hoopis venelast. See pole kujunenud juhuslikult, vaid ikka seoses Roslageniga. Kunagisi rootslastest varjaage, Roslagenist pärit inimesi, tähistanud nimetus kandus aja

208

jooksul üle nii venelastele kui ka Venemaale (Ross > Rossija) (EEW 1982: 2540; SSA 2000: 108).

2. Rootsi vanas kirjakeeles Ammustele kokkupuudetele osutavad nimed ja nimetused jõudsid suulisest keelekasutusest hiljem ka kirjalikesse allikatesse. Umbkaudu 1570. aastal esitatud ametivandes lubab Tõnis Kärk Rootsi riigile (sehll suuer weckewell Rottsehl Rickes) ja Tallinna linna raeisandatele vaga ning sõnakuulelik olla (EKVTS 1997: 79). Kohanime Rothze (Rōtze, Rotβe, Rotze) on korduvalt maininud oma jutlustes Pühavaimu õpetaja Georg Müller, kes on nimetanud ka kolme tollast kohalikku keelt: needt Laulut, mea meӱe Saxa, Maa, echk Rotze Kelell /--/ laulame (Müller 1600–1606: 301). Kohanimi Rohtzimah (‘schweden’) leidub Heinrich Stahlil (Stahl 1637: 111) ja Rôtzimah (‘Schweden‘) Johannes Gutslaffil (Gutslaff 1648: 237), Heinrich Gösekeni grammatikas (1660) on fraas ma ollen Rohzist perrit ‘ma olen Rootsist pärit‘ (Göseken 350: 486) ja Rootsi kuningat mainib Joachim Rossihnius: meije ausa rotsche Kunningat ninck Emandat (Rossihnius 1632: 311). Päris ootuspärane ongi rootsi-/Rootsi-sõna leidumine 16.–17. sajandi kirjapanekutes ja trükistes, kuulusid ju eestlaste asualad tollal Rootsi kuningriigi piiridesse.

3. Rootsi murdekeelepeeglis Rootsi on maa- ja riiginimena levinud kõigil Eesti murdealadel, näiteks: üks `rätsep õli, läks `Ruotsi (elama) Lüg; Rootsi on vana Skandi`naavia maa, `kuulus maa Khk; mehed oo Rootsimaal köin küll Muh; kõige esimene olnd see Eesti maa Rootsi käe Mar; Rootsi riik Mär; Rootsimoa on põhja pool Juu; siss läks temä `Rootsi ja on Rootsis Vil; Roodsi kunigas Hls; Roodsi kirikide sehen paluts me iist jumalt Krk; Roodsi maalt tuleve `ruutslese Krl; seo kah oĺl vanast Roodsimaa, vineläne `võtse ärʔ Plv.

Rootsis käidi kaubareisidel ja sedakaudu said paljud kaubaartiklid tuntuks kui Rootsist pärit tooted. Üle Eesti on olnud kuulsad Rootsi kirved, vikatid ja Gotlandi käiad, aga ka raud ja teras, nt Eesti àegu, siis oli `poodis `kervid `müia, rootsi `kerved olid; sel aal oli teras koa, mis rotsi teraseks `üiti Pöi; roodsi `kirvit òlli vähä, na olliva kah `rohkõmb soomõ kirveste `muudu Ran; roodsi kirvõśs Har. Üldtuntud on olnud ka Rootsi punane, iseloomulik punakaspruun värv puithoonete värvimiseks. Saaremaal näiteks oli Rootsis-käimine üsna tavaline toiming, mida ilmestab kas või selline eufemistlik ümbernurgaütlus: kaśs läks `Rootsi keia`reisi (öeldi lastele, kui kassipojad ära uputati) Khk.

209

Alljärgnevas on toodud valik iseloomulikke keelenäiteid, kus Rootsi-täiendiga ei osutata mitte rootslastele ega rootsi sugu inimestele, vaid milles on iseloomustatud Rootsist pärinevaks või rootsipäraseks peetud asju:

Rootsi kardinad ’vangimaja’ Ei tea, mis ta süüd tegi, et rootsi kardinate taha

`pandi Mar; Viide roodsi kardinate `taadõ Räp Rootsi kott ruotsi kott, sie tähendä `tündrist kotti; `ruotsi kodi `täüe `saimme

tänäuon `porgandi; Magu ies `nindagu `ruotsi kott Kuu Rootsi kuu [Küsimusele: kui vana sa oled? vastatakse põiklevalt:] Seitse rootsi

kuud Rei Rootsi riie ~ rõivas alli`karva ruotsi riidest õlivad püksid jalas Lüg; ruotsi

`riide, üks kõvemb `riide, `ruutuline Jõh; rootsi riie oli ka rutuline ja triibulist [oli] ka Lai; roodsi rõivast `peeti kõvast, oĺl määnest `kruuti taht, `pakso linast `muudu Plv

Rootsi trumm Suur kõht ees kui rootsi trumm Trm Rootsi tund `kannada viel puol `ruotsi `tundi (s.t natuke aega) Kuu; ma

paranda ta ärä, saesap paar roodsi `tundi Ran; Ku nii rüä rehe ärä saass pestuss, siss eläss viil mõni roodsi tuńn Puh; Pidä vasta mõnõ hää roodsi tunni (tükk aega) Räp

Rootsi vikat nina peas kui rootsi vikat (suur kongis nina) Kul Rootsi värv `üiti rootsi värviks, oli välisväŕv, ei kart `päikest ega `vihma Jür

Omaette loendi võib saada rahvapärasest loodussõnavarast, mis on kujunenud Rootsi-täiendiga, andes märku Rootsi päritolust või rootslaste vahendatud liikidest:

Rootsi hein roodsi hain “ristikheinataoline kollaste õitega umbrohi, olevat

muiste sõjaaegadel Rootsist toodud kaertega siia sattunud” – Rõu Rootsi härg ’merihärg’ rootsi ärjad oo `sitked (kalad) Mus; ruotsi ärjal olid

kroonid peas; ruotsi ärja liha ei ole nii ea (kui simbu ärjal) JõeK Rootsi kärbes ’porgandikahjur’ – JJn Rootsi madarad – Muh Rootsi oder ’odrasort’ rootsi oder, see oli kahe tahulene Rid Rootsi puna ’naistepuna’ rootsi punnad ’Johanniskraut’ (Hupel 1780: 259),

’ивановъ цветъ, пипавка’ (Lunin 1853: 162); rootsi punad ’Johanniskraut’ (Hypericum L.) (Wiedemann 1869: 1080); rootsi puna nuttidega sai `värvida lillakaspunast Hls

Rootsi ristik (Trifolium hybridium) – KuuK Rootsi rukis ~ rüga ’rukkisort’ rootsi rukit olen kuuln küll Lih; rootsi rukki

õli peenema ja pikema teraga, kui se Sangaste rukki nüid Trm; ruatsi rükis one kua Kod; enne üteldi tedä rootsi rüäss, peräst òĺli ta soome rügä Ran

Rootsi vang Heeringat `kutsi roodsi vang Rõu Rootsi varblane Rohziwarblane, rohtzi warblane ’Amsel/musträstas’

(Göseken 350: 600); rootsi `varblane ’kuldnokk’ Mus; roets`varblased

210

/--/ `võtvad ikke sirr-sorr, nagu rootsi keelt `rääkväd Mar Rootsi värb `ruatsi värv ’kuldnokk’ `ruatsi värvod, niid òngi kuldnokad vai

mussad räässäd Kod Rootsi võit roodsi võit ’kaerasort’ roodsi võit ja taani võit läävä rutto `maaha

Räp

Mainitud sõnade levikut arvestades (saartest Võrumaani) ei paista tegu olevat just kitsalt lokaalse sõnakasutusega. Seetõttu mõjub mõnevõrra üllatavalt, et ei Heino Kiige ”Maailma viljad” (1989), Gustav Vilbaste käsiraamat ”Eesti taimenimetused” (1993) ega Renata Sõukandi ja Raivo Kalle rahvameditsiini botaaniline andmebaas HERBA (2008) sisalda ainsamatki eestikeelset Rootsi-täiendiga taimenimetust. Ometi neid leidub, aga nad on kirjas eestikeelsete taimenimede andmebaasis (TNAB): rootsi kadakas (Juniperus commiunis suecica), rootsi karutubakas ~ hunditubakas (Pilosella suecica), rootsi kottsammal (Calypogeia suecica), rootsi kukits (Cornus suecica L.), rootsi lõokannus (Corydalis solida), rootsi müürlook (Arabidopsis suecica), rootsi pojeng (Paeonia bergiana), rootsi silmarohi (Euphrasia suecica), rootsi tuhkpuu (Cotoneaster suecicus) ning rootsi varemerohi (Symphytum uplandicum). Nagu näha, pole neid eesti taimenimesid hakatud omaette välja mõtlema, vaid nad on täies vastavuses rahvusvahelise nomenklatuuri ladinakeelsete nimedega.

Kui nüüd aga pilk maakamaralt kõrgemale tõsta, siis näikse Rootsiga andnud seostada isegi taevaseid nähtusi, tähekogusid:

Rootsi hobu Root si hobu ’Väike Vanker’ (Wiedemann 1869: 1080) Rootsi oda Root si oda ~ warras ’Orioni vöö’ (Wiedemann 1869: 1080) Rootsi vanker `Ruotsi `vanker ’Suur Vanker’ – Kuu

4. Rootsi rahvas, rootslased Nii nagu Rootsi riiki, on hästi teatud ka rootsi rahvast, rootslasi (nii Rootsi riigirootslasi kui ka oma rannarootslasi). Mõiste rootslased (’rootsi rahvusest’ resp. ’Rootsist pärit inimesed’) on levinud enam-vähem üle Eesti, kõige enam saartel ja Lääne- ning Põhja-Eesti rannikualadel, aga ka kesk- ja idamurdes kuni Mulgi ja Võru murdeni välja. Selline laiem levik osutab tõsiasjale, et nimetuse taga ei ole üksnes Rootsimaal elavad inimesed, vaid nimetuse esinemus meie sisemaal on osutuseks ka kunagisele Rootsi ajale ning Eestis kohatud rootslastele. Murdearhiivi materjal pakub selle kohta piisavalt näiteid:

I. rootsi rahvusest inimesed `kaptein old `ruotslaine Kuu; `ruotsilaisi kävi `meie sadamas VNg; `Ruotsimal on `ruotslased Lüg, `ruotslaised `käisivad `kanga`piirdasi `kauplemas Vai; `rootslεst elavad Rootsi `riikis; Köppus peab olema ka `rootslεisi Emm; `rootslased on Iiust ära aedud Rei; `roetslased oo

211

need, kes seal Rootsimaal elavad Mar; `root slasi sai sii kuulda, nad köesid laevadega `Pärnus Aud; siin taga `randes elab ikka `ruotslasi; siin on ranna `ääri möda `rootslesi Ris; `ruotslasi elas ka Estis Tür; vanast käve `ruut slasõʔ mereroodsi sukõ müüen Har; mõisa herr ollõv `ruutslanõ Plv

II. omaaegne Rootsi sõjavägi `Ruutslasõ `tahtnuva vene väḱe ärä uputada Võn, Sinnä [saarele] `lännöväʔ naase ja latsõʔ `vaŕjo, ku ruudslanõ üle lät s Räp. Vanade mälestustega Rootsi-ajast võib olla seotud ka ütlus ülesoolatud supi kohta: Om õge ruutslane man käenu Trv

Loodussõnavaras tähistab rootslane ~ rootsvarblane kuldnokka (Sturnus vulgaris) või musträstast (Turdus merula) `roetslased `lendvad `parves, pojad jo `väljas Pöi; ènni ikke `ööti, et `roetslased roal, `võtvad siidi paiode all rootsi keelt peale, vihma akkab tulema; öötasse, et roets`varblased nägevad `vihma, siis `võtvad sirr-sorr, nagu rootsi keelt `rääkväd Mar; need sii oo must`räästad või `ruutslased Mih; ruuts`varblasõ, nemä olõva Roodsist `väĺlä àetu, om tennuva sääl niipaĺlu `kurja Ran

Rootslane on võinud tähendada ka Rootsi võimu all oleva territooriumi elanikku, nt Soomest pärit soomlast, eesti keeles nt rootsi mees, rootslane ’шведъ; финляндец’ (Lunin 1853: 162). Šidjärve vepslastelt on Eemil Nestor Setälä kirjutanud 19. sajandi lõpul üles mitmusliku sõna roćid ’soomlased’, kusjuures ainsuses olev sõna ročō tähendas õigeusklike vepslaste jaoks ristimata last (Zajceva-Mullonen 1972: 477). Rootsi-täiendiga on tähistatud Soome-päritolu ka näiteks Siberis Omi ~ Jelanka koloonias: 1861. aastal rajatud Rootsikülas elasid Soomest väljasaadetud, Narva külas elasid aga Ingerimaalt väljasaadetud (Viikberg, Vaba 1984: 148).

Johannes Gutslaffi grammatikast (1648: 75) alguse saanud mees- ja naissoo eristamine rahvanimedes (vrd Rôtzelinne ‘rootslane’ ja Rôtzick ’rootslanna‘, Somalinne ‘soomlane’ ja Sômick ‘soomlanna’) leidis järgimist hiljemgi, nt rootsi-mees ja rootsik (Helle 1732: 170), rootsi-mees ~ rootslane ‘ein Schwede’ ja rootsik ‘Schwedin’ (Hupel 1780: 259; 1818: 539), Roots ‘Die Schwede’ ja Roodsik ‘Schwedische Weibsperson’ (Vestring 1720–1730: 209), kuni rootsik-sõna kõrvaltähendusest 18. sajandil ‘saksapäraseid riideid kandev naine’ (Helle 1732: 170; Hupel 1780: 259) sai Wiedemanni sõnaraamatus (1869: 1080) põhitähendus halbdeutsches Weib ‘kadakasaksast naine’.

5. Rootsi-ajast pärit Roots Minevikuline nimetus Roots ~ roots (tähendusega ‘Rootsi’ või ‘rootslased’) on levinud üle kogu Eesti. See pärineb tõenäoliselt Rootsi valitsuse ajast (1561–1721), mis Põhjasõjaga otsa sai, ent mis veel rahvakeeles kajastub: Roets on södind [meie maal] Krj; vanasti on roots siin oln Ris; Ruut s käis Venega sõdimas KJn; Ruuts tulep Trv; paĺlu `ruutse Hls; Tuu kuningas oli

212

Kengu mäe sisen. Kui ärä oli võidetu ruut s, siis lännü paḱku San; ruuts oĺl iks mi maal olnuʔ Rõu.

Tolle omaaegse Rootsi-ajaga paistab olevat seotud kõnekäänd juba roots roal, vana venelane tea kedagi (ütleb peremees tuppa astudes, kui teised juba söövad): ruots rual, ei vana peremes ~ (veneläne) tiieki Kuu; roots roal, vana venelaine ei `teagi VNg; ruots rual, veneläne ei `tiägi Lüg; juba ruots rual, vana venelane ei `tiagi Jõh; roots roal, `vaene venelane ei `teagi [öeldakse], kui `keegi oli kärmas `sööma akkama ènne `teisi) Jür; juba ruats rual, venelaine `vaene viel vehib Iis.

Rahvasuu seletab tolle kõnekäänu teket nõnda: Sie `ütlemine on `sellest ajast, kui `ruotslane ja venelane meie maa perä jagelesid. `Ruotslane oli `kärmem, sai ènne `ruale Jõh; Kui palju `lapsi oli söömas, siis vanaisa `ütles, et roots roal `jälle. Siis `lapsi pidi olema nii palju, kui rootsi sõjaväge Lai. Väljendiga wana Roots on 19. sajandil tähistatud Norrat (Wiedemann 1869: 1080; Salem 1890: 334).

Tollest 16.–17. sajandist on pärit ka hulk Rootsi-täiendiga sõnavara:

Rootsi aeg `ruotsi aig õli, sel ajal õli inimestel `rohkemb `priiust; `Ruotsi ajal õld suvel kole ägädad ìlmad Lüg; Vana rootsi aeg òlla ea aeg olnd Pöi; Sii olli igi vana roodsi ajast pärit suurtüḱk Hls

rootsiaegne ’Rootsi ajast pärinev; fig väga vana’ `ruotsi àegane `vaśkine üörine raha KuuK; meitel on vana rootsi àegne ait Phl; vanu rotsi àekseid nimesi on HMd

Rootsimaa kui `Ruotsima Vene`maaga sõdis Lüg; `rootslased ning Rootsimaa meitel on ikka (räägitud) Jäm; Rootsimaa oo ikke Rootsi kuninga maa Mar

Rootsi mõõt rootsi möödud on ikka änam olnd Kär Rootsi sõda (’tõenäoliselt periood Liivi sõjast 1558–1583 kuni Põhjasõjani

1700–1721’) sie on vana Ruotsi soja aigane juttu VNg; tema järeltulejad old ènne Rootsi sõda Pruunakõrves Kukepala koha pial Amb; `sinna on kolm kindralid maha maetud Ruatsi sõja ajal VJg; Ruotsi sõda ta õli Pal; sii olli Roodsi sõa aig Hls; `pääle Rootsi sõja tullu see katoliku aig Võn; Rootsi sõa aig ollu panguraha Ote; sääl om sis ollu vanast Roodsi sõda Rõn; Roodsi sõa àigu inemine lät s mitokümmend `versta, es kuule kikka `kirgmist ega peni `haukmist Räp

Rootsi süld vene süld oli kuus `jalga, rootsi süld oli seitse `jalga Kär Rootsi vakk ènne oli ikka rootsi vakk (6 külimittu) Kär Rootsi verst rootsi wirst r., d. ’eine Viertel-Meile’ (Hupel 1780: 259)

Pärimustes vanast Rootsi-ajast on hästi säilinud mälestus, et ka meie maa on Rootsi riigi osa olnud: isa `näitas `Reasvere mets (’metsas’), et Rootsi `Kaarli sild Lai; seo kah oĺl vanast Roodsimaa Plv; üldäss, et mi olõ roodsi rahvaśs, vineläsel võõdeduʔ Se. Neis pärimustes on säilinud endeid, et Rootsi aeg võib veel tagasi tulla: Tuu Roodsi kunigass Piirimäe ala lõi tammõ `latva pite

213

kasuma, ütel nii, et kui sjo puu lätt latva piteh kasuma, siss saa sjo Roodsimaa tagasi Roodsi kunigalõ Se

Pärimused Rootsi ajast ning kuningast on säilinud isegi Siberi setudel kauges Krasnojarski krais. 19. sajandi lõpul Siberisse väljarännanud setude järeltulijad on jutustanud, et kunagi oli Setumaal hüä Roodsi aig, kui neid valitses hüä Roodsi kunigas. Enese usuvad nad olevat Roodsi sõavangi Vinnemaal, ent neil pole kadunud lootus, et Roodsi kunigas tuleb neile veel Siberisse järele ja viib nad kunagisse kodukanti tagasi. (Piho 2001: 93, 98.)

6. Rannarootslased Rootsimaa ja riigirootslaste kõrval on eestlastele olnud lähemalt tuntud rannarootslased, kelle asuala oli levinud nii saartel kui ka Loode-Eestis. Neid saabus Eestisse alates 13. sajandist ja nende asustus laienes pärast Jüriöö ülestõusu (1343), kui osa eesti külasid jäi tühjaks. Rannarootsi asustuse aluseks olnud n-ö rootsi õigus tähendas peamiselt piiratud koormisi ja inimestele isiklikku vabadust. See isiklik vabadus eristas rootslasi eestlastest, kes muudeti sunnismaisteks ja langesid hiljem pärisorjusse. Seal, kus rootslased oma eriseisundist ilma jäid või kus mõisnikud seda ei aktsepteerinud, sulandusid nad kaunis kiiresti eestlaste hulka. (Sarv 1999: 147–148) 1855. aastast pärineb Haapsalu kreiskooli õpetaja Carl Ruβwurmi tähelepanek, et ”rootslane hoiab veel enamikus paikades talle omase visadusega esiisade kommetest kinni ja kaitseb eriti oma keelt kui kallist muinasajast päritud aaret võõraste naabrite sissetungi eest” (Ruβwurm 2015: 45).

Kauane kõrvutielu eestlastega tähendas siiski nii rootsi-eesti kui ka eesti-rootsi kakskeelsust, kuni 19. sajandi teisel poolel algas rannarootslaste märgatav keeleline assimileerumine. Eesti Vabariigis kehtestatud kultuurautonoomia (1925) laienes ka rootslastele ja arvestas nende kultuurilist eripära, ent rootslased oma kultuuromavalitsuse loomiseni ei jõudnudki. Nõukogude okupatsiooni ja Teise maailmasõja mõjul lahkus enamik rannarootslasi 1940–1944 Rootsi, nii et kunagistest naabritest ja tihedatest suhetest nendega jäi allesjääjatele üksnes mälestus.

Eesti Keele Instituudi murdearhiivi on talletatud ülestähendusi rannarootslaste (eestlaste suus lihtsalt rootslaste) kohta peamiselt Lääne- ja Loode-Eestist: `ruotsi `rahva sugu oli mei maal (st rannarootslased) Vai; rootsi küla Rei; üsna vanasti ta on ikka rootsi küla olnd, isa oli rootsi `leeris käind Noa; rootsi inimesed (’noarootslased’) LNg; `randes oli ruotsi pulm; rotsi sugu rahvas Ris; vanu rotsi nimesi oli [inimestel] HMd. rootsi-täiendsõna osutab, et põhisõna tähenduseks on eeskätt ’rootslaste (oma)’, ’rootsikeelne’ või ’rootsi külast pärit’:

214

rootsi keel `Suomess ühess kohass /--/ `muutku `ruotsi kiel just oli Kuu; rootsi keel Khk; ranna `ääri `mööda oli rotsi keel ja /--/ rotsi sugu rahvas; mere `ääres oli `kuskis rootsi keele kuol; see rootsi keel kaos tal ära Ris

rootsi keer rootsi keer käib [lõngal] `vastu `pääva ja `öige keer käib `mööda `pääva Rei

rootsi kiri ’vöökiri’ – Tõs rootsi küla rootsi küla (Hiiumaal) Rei rootsi murre `löosed (’lojused’), sie on vana ruotsi murre Ris rootsi müts root si mütsid olid, need olid jälle üks `siidi`riidest Ris rootsi ring ’rahvatants’ enne tańtsitud muud ühti kui labajala vaĺtsi ja ruotsi

`ringi Ris rootsi saar Ruhnu, see oo rootsi saar, sellele peab Root si ikke abi ànma Aud rootsi tants ’rahvatants’ rootsi tants oli viimane tants, kui pulm òtsa sai. olid

öhöteise sabas `kinni /--/, iga ùonest `käidi läbi Ris rootsi tanu minu ema `kańdis root si tanu, `valge tanu ja siss pitsid `ääres Ris rootsi vokk `ruotsi vokk oli `kolme `jalgane ja sie oli vana Avi`nurme `plaani;

`Paldiski puol `tehti neid `ruotsi vokkisi ja nie `müüdi `Ruotsi VNg

Tuntust ja tähelepanu äratavaid jooni võib sageli iseloomustada rahvahuumori võtmes. 20. sajandi algusest pärinev kogumik ”Eesti rahvanali” ütleb: ”Wõerastest rahwastest teeb rahwanali juudid ja mustlased oma sülelasteks. Wenelased astuwad enamisti harjuskite kujul ette, muid wenelasi leiame harwa. Sakstele annab rahwanali sõbrakätt, sakslasi kui iseäralikku rahwast ei tunne ta peaaegu sugugi. Pisut peatab rahwanali soomlaste ja lätlaste juures. Kui ka rahwal rootslastega sagedasti kokku puutumist oli, läheb rahwanali neist ometi uhkelt mööda.” (Eisen 1909: 7) Seega pole andmeid, et rootslaste üle oleks nalja visatud.

Rahvahuumori põhjal kipub rannarootslastest jääma mulje, et nad võisid olla tuntud oma elukohapiirkonnis, kuid mitte kaugemal. Naabrite vahelisteks pilkamisteks, tögamisteks või muigamisteks pole nad nähtavasti nimetamisväärset kõneainet andnud. Et sellealast pärimust pole eraldi kogutud, siis on mõningaid väheseid tähelepanekuid võinud teha keele- ja rahvateadlased. Elupõline murdeuurija Evi Juhkam (snd 1932) on meenutanud1, et rootslaste kogukond tundus kaunis enesekeskne. Nad hoidsid kõvasti kinni omast elulaadist ja tõrjusid kõike, milles nad nägid midagi eestilikku. Mõne iseloomuliku mälupildi on talletanud Harju-Madise rahvapärimus. Tüüpilise näitena on mainitud, et kui eestlane abiellus Pakrile, siis ega talle seal asu antud. Teda hakati kiusama, kui ta ei rutanud igakülgselt kohastuma elulaadiga uues keskkonnas, sest eestlases nähti ”võõrast pealetungijat”. Teine näide pärineb mandrilt Kurkse külast. Rootslane hakanud hommikul heinale minema, kui tanumal juhtunud talle eestlane vastu

1 Isiklik teade 28.02.2020.

215

tulema. Seepeale pööranud rootslane otsa ringi ja läinud koju tagasi. Vastutulev eestlane olnud märgiks, et sel päeval ei tule tööst midagi välja ja kogu tööpäev oli rikutud.

Lõpetuseks võib öelda, et eestlased on olnud kursis nii Rootsi ja sealsete asukatega kui ka meil Lääne- ja Loode-Eestis elanud rannarootslastega. Murdearhiivi keelenäidetest võib välja lugeda, et suhtumine rootslastesse on olnud heanaaberlik, rannarootslastega on esinenud ilmselt ka mõlemapoolseid eelarvamusi. Kõige rohkem ja kõige positiivsemat keelematerjali üle Eesti leidub siiski kunagise Rootsi aja kohta, mis on püsinud rahva mälus nii mälestuste kui ka kõnekäändude kujul.

Kihelkonnalühendid Amb – Ambla; Aud – Audru; Emm – Emmaste; Har – Hargla; Hls – Halliste; HMd – Harju-Madise; Iis – Iisaku; JJn – Järva-Jaani; Juu – Juuru; JõeK – Jõelähtme (keskmurde ala); Jõh – Jõhvi; Jäm – Jämaja; Jür – Jüri; Khk – Kihelkonna; KJn – Kolga-Jaani; Kod – Kodavere; Krj – Karja; Krk – Karksi; Krl – Karula; Kul – Kullamaa; Kuu – Kuusalu (rannamurde ala); KuuK – Kuusalu (keskmurde ala); Kär – Kärla; Lai – Laiuse; Lih – Lihula; LNg – Lääne-Nigula; Lüg – Lüganuse; Mar – Martna; Mih – Mihkli; Muh – Muhu; Mus – Mustjala; Mär – Märjamaa; Noa – Noarootsi; Ote – Otepää; Pal – Palamuse; Phl – Pühalepa; Plv – Põlva; Puh – Puhja; Pöi – Pöide; Ran – Rannu; Rei – Reigi; Rid – Ridala; Ris – Risti; Rõn – Rõngu; Rõu – Rõuge; Räp – Räpina; San – Sangaste; Se – Setu; Trm – Torma; Trv – Tarvastu; Tõs – Tõstamaa; Tür – Türi; Vai – Vaivara; Vil – Viljandi; VJg – Viru-Jaagupi; VNg – Viru-Nigula; Võn – Võnnu

Kirjandus EEW 1982 = Mägiste, Julius. 1982. Estnisches etymologisches Wörterbuch. I–XII.

Helsinki: Finnisch-Ugrisches Gesellschaft. Eisen, Matthias Johann. 1909. Eesti rahvanali. Tallinn: G. Pihlakas. EKVTS 1997 = Ehasalu, Epp; Habicht, Külli; Kingisepp, Valve-Liivi & Peebo, Jaak.

1997. Eesti keele vanimad tekstid ja sõnastik. Tartu Ülikooli eesti keele õppetooli toimetised 8. Tartu: Tartu Ülikooli Kirjastus.

Gutslaff 1648 = Peebo, Jaak (toim.). 1998. Gutslaff, Johannes. Grammatilisi vaatlusi eesti keelest. Tõlkinud ja väljaande koostanud Marju Lepajõe. Tartu Ülikooli eesti keele õppetooli toimetised 10. Tartu: Tartu Ülikooli Kirjastus.

Göseken 350 = Kingisepp, Valve-Liivi; Ress, Kristel & Tafenau, Kai. 2010. Heinrich Gösekeni grammatika ja sõnastik 350. Tartu: Tartu Ülikooli eesti ja üldkeeleteaduse instituut.

216

Juhkam Evi. 2017. Loode-Eesti murdelood. Risti ja Harju-Madise. Valimik murdetekste X. Toimetanud Mari-Liis Kalvik ja Jüri Viikberg. Tallinn: ETA Emakeele Selts.

Lunin 1853 = Эстонско-русскiй словарь, составленный по Гупелью Иваномъ Лунинымъ. Дерптъ, 1853: Типография вдовы Шюнмана и К. Маттисена.

Matsulevitš, Anni. 1993. Rootslastest. Matsulevitš, Anni (toim.). Vähemusrahvuste kultuurielu Eesti Vabariigis 1918–1940. Dokumente ja materjale. Tallinn: Olion. 160–190.

Müller 1600–1606 = Habicht, Külli; Kingisepp, Valve-Liivi; Pirso, Urve & Prillop, Külli. 2000. Georg Mülleri jutluste sõnastik. Tartu Ülikooli eesti keele õppetooli toimetised 12. Tartu: Tartu Ülikooli Kirjastus.

Oinas, Felix. 1962. Naabrid ja naaberrahvad kõnekäändude kõverpeeglis. Tulimuld 1: 61–70.

Oinas, Felix. 1979. Naabrid ja võõrad keeles ning rahvaluules. Felix Oinas. Kalevipoeg kütkeis ja muid esseid rahvaluulest, mütoloogiast ja kirjandusest. Toronto: Mana. 97–116.

Piho, Mare. 2001. Rootsi aeg Siberi setude kultuuris. Pajusalu, Karl & Rahman, Jan (toim.). Õdagumeresoomõ ütistüseq. Läänemeresoome ühendusteed. Võro Instituudi toimõndusõq 11. Võro. 92–100.

Rossihnius 1632 = Kingisepp, Valve-Liivi; Habicht, Külli & Prillop, Külli. 2002. Joachim Rossihniuse kirikumanuaalide leksika. Tartu Ülikooli eesti keele õppetooli toimetised 22. Tartu: Tartu Ülikooli Kirjastus.

Ruβwurm, Carl. 2015. Eibofolke ehk rootslased Eestimaa randadel ja Ruhnus. Tõlkinud Ivar Rüütli. Haapsalu: MTÜ Eestirootsi Akadeemia.

Salem 1890 = Eesti-Wene sõnaraamat. Wiedemanni järele seadnud M. Salem. Täiendanud ja läbi waatanud J. Kunder ja T. Kuusik. Tallinn: Th. Jakobsoni kirjastus.

Sarv, Ain 1999. Eestirootslased. Viikberg, Jüri (koost. ja toim.). Eesti rahvaste raamat. Rahvusvähemused, -rühmad ja -killud. Tallinn: Eesti Enstüklopeedia-kirjastus. 147–156.

SSA 2000 = Kulonen, Ulla-Maija (toim.). 2000. Suomen sanojen alkuperä. Etymologinen sanakirja 3 (R – Ö). Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura – Kotimaisten Kielten Tutkimuskeskus.

Stahl 1637 = Haarmann, Harald (Hrsg.). 1976. Stahl, Heinrich. Anführung zu der Esthnischen Sprach (1637). – Die estnischen Grammatiken des 17. Jahrhunderts I. Kommentiert und herausgegeben von Harald Haarmann. Hamburg: Helmut Buske Verlag.

Zajceva-Mullonen 1972 = Зайцева, М. И. & Муллонен, М. И. 1972. Словарь вепсского языка. АН СССР. Карельский филиал института языка, литературы и истории. Ленинград: Наука.

TNAB = Eestikeelsete taimenimede andmebaas. Eesti Looduseuurijate Seltsi botaanika terminoloogia komisjon. http://taimenimed.ut.ee/ (28.02.2020)

Vestring 1720–1730 = Kaldjärv, Ellen (toim.). 1998. Vestring, Salomo Heinrich. Lexicon Esthonico Germanicum. Tartu: Eesti Kirjandusmuuseum.

Viikberg, Jüri & Vaba, Lembit. 1984. Siberi põhjaeestlasi kõnetamas. Keel ja Kirjandus 3-4: 145–156, 210–223.

Documents

Där Östersjön är Västersjön Seal, kus Läänemeri on Idameri