Droger i arbetslivet Sjukvården i fokus - SNPF · 2015. 4. 21. · Klaipeda, ibland fler än etthundra, måste passera tullgränsen och samtala med en tullinspektör innan färden

Nr 2/2012

SVENSKA

POL ISFÖREN INGENS T IDSKRIFT

Största enskilda dopningsbeslaget gjordes i Karlskrona

Ny riskstrategi ökar kraven på drogprevention

Metadonbehandlingen 50 år

Svensk narkotikagrupp besökte Rumänien

Vanligaste preparaten vid drograttfylleri

Droger i arbetslivetSjukvården i fokus

1svenska narkotikapolisföreningen 2-2012

INNEHÅLLledaren .............................................................................................. 2info från styrelsen ................................................................................3redaktörens spalt ................................................................................3Tema: Droger i arbetslivet – Sjukvården i fokus ............................... Missbrukande vårdpersonal – en fara för patientsäkerheten ....6 sjuksköterska på beroendeklinik...............................................7 allvarligt drogmissbruk inom vården .......................................10 läkare misstänkt för narkotikabrott skrev ut sin egen narkotika .....................................................12 Doktor knark – receptförskrivare och missbrukare .................14 notiser .....................................................................................18 Dags att lagstifta om droger i arbetslivet .................................22karlshamn och karlskrona – en utmaning för tullverkets gränsskydd..........................................26största enskilda dopningsbeslaget gjordes i karlskrona ...................31vanligaste preparaten vid drograttfylleri? ..........................................34lagens långa arm räckte inte ända fram ...........................................38Mcnaughton 1843 skulle ha fällt Breivik 2011 ...................................42ny riskstrategi ökar kraven på drogprevention ..................................46rättsrutan ..........................................................................................50info från skl Droganalysenheten .....................................................51Notiser: världen runt ........................................................................54 landet runt ..........................................................................55Metadonbehandlingen 50 år ..............................................................58Jag rökte i Holland .............................................................................61svensk narkotikagrupp besökte rumänien .......................................64förebyggande arbete och nätdroger på snpf-utbildning i skövde ..69sundsvallspolis på praktiktjänst i nicaragua......................................72Boktips ..............................................................................................76senaste nytt om klassningar av droger m.m......................................78stipendierutan ...................................................................................80

svenska

NarkotIkapoLIsförENINgENstidskrift

aNsVarIg UtgIVarE:Mika Jörnelius

CHEfrEDaktör:gunnar Hermansson (gH)

rEDaktIoNskoMMIttÉ:Jonas Hartelius (JH), bitr. redaktörChristoffer Bohman (CB)lennart karlsson (lk)

aDrEss:snpf:s tidningpolismyndigheten i västra götalandlkp – narkrBox 429401 26 göteborgtelefon: 070-751 53 71Webb: www.snpf.org

sVENska NarkotIkapoLIs-förENINgENs aNNoNsaVDELNINg:c/o Mediahuset i göteborg aBMarieholmsgatan 10415 02 göteborgtelefon: 031-707 59 55fax: 031-84 86 [email protected]

MEDLEMskap 200 kr pEr Åransökan om medlemskap inges tillstyrelsen svenska narkotikapolis-föreningen;Box 429, 401 26 göteborgtel: 010-562 83 53. ansökan via hemsidan www.snpf.orgpostgiro snpf 63 73 06-2

aDrEssÄNDrINg:via www.snpf.org eller e-posta till [email protected]

MaNUsstopp:7 maj 2012. Utgivning v.24, 2012. skicka in bidrag och bilder i god tid före manusstopp [email protected]

oMsLagEt:Droger i arbetslivetSjukvården i fokus

proDUktIoN oCH trYCk:Åkessons tryckeriaktiebolagBox 148, 361 22 emmabodatelefon. 0471- 482 50www.akessonstryck.se

issn 1101-6817

2/12 Årgång 25

sidan 72-73

sidan 26-27

26 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 2-2012 27SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 2-2012

☞ forts s 30

En gråmulen tisdagsmorgon i februari besöker jag en av Tullverkets gränsskyddsgrupper i Stillerydsham-nen utanför Karlshamn. Klockan närmar sig nio och den dagliga bilfärjan från Klaipeda i Litauen är på väg att lägga till vid kajen. Gruppchefen Lars Liljesson och hans kollegor Christine, Roger, Pär och David förbe-reder dagens kontroll av bilar, förare och passagerare.

Enligt förhandsinformationen medför färjan idag ett 40-tal långtradare, ungefär lika många personbilar och några passagerare utan fordon.

Måndagar är normalt sett mest hektiska och under gårdagen hade färjan 106 lastbilar ombord. Några ska lossa sin last i Sverige, medan andra har Norge eller Danmark som slutdestination. I personbilarna färdas huvudsakligen hantverkare av olika slag.

Förutom sedvanlig tullkontroll gör gränsskydds-

gruppen också nykterhetskontroll av fordonsförarna. Tullverket har sedan flera år samma befogenheter och samma utrustning för kontroll av utandningsluften som Polisen har. Gruppen brukar kontrollera så många bilförare man hinner med och idag får alla blåsa.

Numera avslöjar gruppen minst en alkoholpåverkad förare i veckan, men det var betydligt fler för några år sedan. De frekventa kontrollerna har uppenbarligen haft effekt.

Dagens arbete fördelas så att Christine tar långtra-darkontrollen, David och Roger, som också är hundfö-rare, tar personbilskontrollen medan Lars och Pär tar emot ett tjugotal passagerare som reser in utan fordon. De hämtas med buss vid färjan och får passera genom ett tullfilter i terminalbyggnaden.

Fem-sex personbilar och en långtradare tas ut för

närmare visitation inomhus. Då får också Rogers labrador Gebby medverka.

Denna morgon var dock lugn och varken smugglare eller onyktra förare kunde upptäckas. De gånger man gjort beslag av narkotika har det oftast gällt amfetamin och i mindre mängder. Men också ett par större amfe-taminbeslag har gjorts på Polenfärjan i Karlskrona.

I oktober förra året gjorde Lars Liljesson och hans grupp ett mycket stort beslag av anabola steroider, det största enskilda beslaget i Sverige någonsin. En lastbils-förare från Polen hade lite väl mycket alkohol i hytten och Lars beslöt att titta lite närmare i andra utrymmen på bilen. I ett utvändigt förvaringsfack på ena sidan hittades ett stort antal kartonger som innehöll ampuller och tabletter. (Läs mer om ärendet på sidan 31.)

Gränsskyddsgrupperna rör sig över flera länI Blekinge fi nns fyra gränsskyddsgrupper som alla är stationerade i Karlshamn. De tillhör Kompetenscenter (KC) gränsskydd Malmö och deras arbete styrs också från Malmö.

Förutom färjan från Klaipeda kommer en gång i veckan en godsfärja från St. Petersburg till Karlshamn. Till Karlskrona anlöper två gånger dagligen, morgon och kväll, bilfärjor från Gdynia i Polen.

Eftersom Tullverkets enhet i Blekinge även ansvarar för Kronobergs och Kalmar län, kan gränsskyddsgrup-perna ibland dirigeras till någon av flygplatserna i Växjö, Kalmar eller Ronneby, för att utföra kontroller i samband med ankommande utrikes flyg.

Ett par gånger i månaden gör gränsskyddet nattpass och då får gruppen åka till Lernacken eller Helsingborgs hamn för att biträda sina skånska kollegor.

Kompetenscenter gränsskydd i MalmöTullverkets Kompetenscenter i Malmö omfattar således förutom Skåne även Blekinge och de två sydliga länen i Småland.

Michael Nelander är KC-chef och basar över ca 400 medarbetare. Han berättar att Öresundsbron är flitigt frekventerad av smugglare och kontrollstatio-nen vid Lernacken tar därför mycket resurser. Här gör Tullverkets gränsskydd varje år en mer ingående kontroll av cirka 10 000 objekt. Under 2011 gjordes här 1800 narkotikabeslag och totalt sju illegala vapen togs i beslag.

Skåne har också några stora hamnar som flera gång-er dagligen angörs av bilfärjor från Polen, Tyskland och Danmark.

29 gränsskyddsgrupper, inklusive de fyra i Blekinge, arbetar inom KC Malmö med att motverka smuggling och kontrollera nykterheten på de inresande bilförarna.

Michael Nelander är mycket nöjd med det resultat gränsskyddet uppnår, men han är bekymrad över den höga snittåldern på 52 år. När Tullverket för några år sedan gjorde en drastisk minskning av personalen, försvann många av dem som då tillhörde de yngre inom gränsskyddet och det syns nu som ett glapp i ålderskurvan.

Till hamnarna i Karlshamn och Karlskrona anländer dagligen flera hundra långtradare och personbilar med bilfärjorna från Litauen och Polen, två länder som genom åren också har förknippats med smuggling av amfetamin och andra droger. Tullverkets gränsskyddsgrupper arbetar målmedvetet med de resurser man har och lyckas emel-lanåt avslöja smugglingsförsök, även i större skala.

Karlshamn och Karlskrona – en utmaning för Tullverkets gränsskyddTEXT OCH FOTO: GUNNAR HERMANSSON

Alla låntradare som dagligen kommer med färjan från Klaipeda, ibland fler än etthundra, måste passera tullgränsen och samtala med en tullinspektör innan färden kan gå vidare in i landet.

MIL

JÖM

ÄR

KT ÅKESSONS TR

YC

KE

RI

LICENSNUMMER 3410

93

72 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 2-2012 73SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 2-2012

Plötsligt stod han där vid grinden och ville komma in. Hans tuffa blick vek sig inte när han berättade varför han kommit och genom hans attityd kunde man utläsa att han under lång tid varit tvungen att sätta sig i respekt för att överleva. Han var kort och tunn till växten, klädd i t-shirt, säckiga jeans och stora gymnastikskor. På ryggen bar han en ryggsäck. Trots att han bara var 23 år så vittnade ögonen och kroppsspråket om ett långtgående narkotikamissbruk. Vi kan kalla honom Jorge och han är en i mängden av alla de gängledare som sprider skräck i kvarteren, som på spanska heter los barrios, runtom i Nicaraguas huvudstad Managua. Jorge hade kommit till oss för att få hjälp med att bryta med sitt kriminella liv på gatan. Och han hade bestämt sig den här gången.

Den här historien utspelade sig i Managuas utkant på Polisens Center för Utbildning och Utveckling av Ungdomar (Centro de Formación y Desarrollo Juvenil). Jag fanns där och fi ck följa Jorges första dag då han beslutat sig för att ta tag i sitt liv. Han hade nämligen fått höra talas om centret genom snacket på gatan. Detta tack vare polisens uppsökande verksam-het runtom Managuas kvarter, där man aktivt vistas i gängområdena och tar kontakt och pratar med ungdo-marna. Verksamheten sker inom en av den nationella polisens specialiteter, avdelningen för ungdomsfrågor (Dirección de asuntos juveniles).

Centret är relativt nybyggt och ligger strax utanför Managua, i sydöstra hörnet närmare bestämt. Hela

området är omgärdat av en stor mur med lärosalar, verkstadslokaler och aula samt matsal och en basket-plan. Mellan 100-200 ungdomar kommer dagligen i bussar till centret vid halvåttatiden på morgonen. Förutom deltagande i undervisning och sportaktiviteter så genomsyras dagarna av disciplin i form av regel-bundna uppställningar och gemensamma marscher till och från lektioner och matuppehåll.

Respekt mot sina medmänniskor är något som de ungdomar som först kommer till centret saknar men bygger upp här. Det är också stor variation på ungdo-marna. Vissa har bestående skador från drogmissbruk och har svårt att hålla sig vakna en timme i lärosalen. Vissa andra verkar ha hamnat på helt rätt ställe och har funderingar och idéer om det mesta och håller långa filosofiska utläggningar för sina kamrater. Under och mellan lektionerna förs ett ovårdat språk som lärarna hela tiden försöker stävja. Trots detta är stämningen oftast god och det skrattas mycket. Vissa mindre bråk uppstår dock ibland men detta är inget man gör någon stor sak av – man måste ju komma ihåg att merparten har slagits och missbrukat hela sina liv. Klockan 17 bussas ungdomarna tillbaka till Managua till sina res-pektive hem för att återkomma nästa dag igen.

Man kan ju undra hur en svensk polisman lyckas nästla sig in hos polisen i Nicaragua. Ja, det var inte så svårt egentligen eftersom svensk och nicaragu-ansk polis har haft samarbete under många år på fl era nivåer. Ett tidigare projekt, ”Nicaraguaprojektet”, som under fl era år leddes av Mats Palmgren från Göteborg, har arbetat upp mycket bra kontakter inom landets po-lis och även inom andra myndigheter. Sen handlade det mycket om rätt tajmning i mitt fall. Via Kim Nilvall på RKP fi ck jag höra talas om projekten och samarbetena med polisen i Nicaragua. Jag var vid det tillfället myck-et intresserad av att utveckla mina nyvunna kunskaper i spanska och såg nu en chans i att samtidigt få ut lite mer av en resa även arbetsmässigt. Jag tog kontakt med Mats som nappade på idén och med hjälp av General Mercedes Ampie, som är chef för en av den nationella Nicaraguanska polisens specialiteter – avdelningen för våld mot kvinnor och barn – utformades ett program för mitt besök. Under två månader skulle jag få lära känna den nationella polisen samtidigt som jag skulle få privatundervisning i spanska och lära känna nya människor och en ny kultur.

Hur gick det för Jorge då? Jo, eftersom man måste söka sig till utbildningarna på centret och bli antagen, dessutom vara fri från droger, så sattes Jorge i en bil tillsammans med en polis och en sociolog för transport till ett behandlingshem. Jag fi ck under den här resan på knappt en timme möjligheten att prata med honom och han var mycket öppen mot mig. Jorge berättade att han fram till helt nyligen ledde ett mindre gäng i ett av Managuas kvarter. Jorge och hans gäng ägnade sig dagligen åt personrån och våldsbrott för att dra in pengar. En del av pengarna fi nansierade gängets kokainmissbruk. Jorge hade under fl era år missbrukat kokain, som tillsammans med marijuana dominerar. Ett gram kokain på gatan i Managua kostar 100-200 svenska kronor. Amfetamin är dyrare än i Sverige vil-ket innebär att det är ganska ovanligt. Likaså heroin, som är klart mycket dyrare i Managua än i Sverige, fi nns nästan inte alls. Detta drogförhållande kan säkert förklaras av drogernas ursprung.

Nicaragua är ett transitland för kokain från Sydamerika till Guatemala och Mexico för vida-re transport norrut till USA. Kokainet transporte-ras i båtar utanför Stillahavskusten i väster och Atlantkusten i öster och i lastbilar genom landet eller till någon av landets hamnstäder för vidare transport med båt norrut. I vissa fall flygs också kokainlaster i mindre flygplan över landet vilka polisen ibland ingriper mot då de landar för att tanka. Naturligtvis finns också en inhemsk marknad i Nicaragua med enskilda importörer. Jag snappade upp tre händelser under mina två månader i landet. Vid dessa tillfällen handlade det om partier i storleksordningen 500-600 kilo kokain som beslagtogs i lastbilar vid olika platser. Vid ett tillfälle försökte också sex colombianer fly med kokain i båt utanför norra ostkusten varpå några sköts ihjäl av polisen.

Det jag fick med mig från Nicaraguas natio-nella poliskår hem till Sverige är att de är en otroligt stolt poliskår där man har kommit mycket långt inom vissa områden. Dessa områden är främst arbetet mot ungdomar och arbetet inom våld i nära relation. Förutom min tid på polisens ungdomscenter utanför Managua så fi ck jag mycket insyn i arbetet mot just våld i nära relation. Jag gjorde fl era besök runt om i landet på polisstationer och på varje polisstation fi nns också ett ”Comisaría”, som arbetar mot våld i nära relation. På ”Comisaría” fi nns poliser, socialarbetare och psykologer. Man arbetar efter en speciell ”ruta” där offret träffar de olika funktionerna i tur och ord-ning för att till sist väl uppbackade och förberedda ska kunna vittna mot sina förövare i en rättegång. Bra eller dåligt? Ja det verkar i alla fall fungera.

En sak till jag tyckte de gjorde bra var att de höll koll på frigivningar. Det vill säga att när det blir dags för frigivning av en dömd misshandlare så åker polisen hem till kvinnan och säger att hennes man eller sambo är på väg ut från fängelset och att hon kan ringa om han dyker upp. Därefter sker fortsatta kontakter vilket ger kvinnorna en ökad trygghet.

Om någon är intresserad av att åka till Nicaragua för att bättra på sin spanska och/eller lära känna kol-legor i en annan världsdel så rekommenderar jag varmt att ta kontakt med Mats Palmgren i Göteborg eller undertecknad. Mina intryck av de kollegor jag träffade ”därborta” är att de har en väl utvecklad polishumor likt vår egen och att människorna överlag är otroligt gästfria och varma. Alla bjöd in mig i sina hem och tog med mig på saker vilket gjorde att dessa två månader gick otroligt fort. Och maten... mmm den är suverän!

Tack till SNPF som bidrog med ett litet resestipendium!

Sundsvallspolis på praktiktjänst i NicaraguaTEXT OCH FOTO: NIKLAS SANDELL, KUT, POLISEN SUNDSVALL

Dagligen efter ankomst i de gula ”skolbussarna” och upp-ställning på gården så går ungdomarna en och en igenom en visitation i huvudbyggnaden.

Pedro Rodriguez (polisen i mitten på fotot) talar till ungdomarna. Denna morgon blev han tyvärr tvungen att meddela att en av ungdomarna, som uteblivit under några dagar, hittades död i hemmet. Dödsorsaken var intag av stora mängder av alkohol.

2 svenska narkotikapolisföreningen 2-2012

Det initiativ SNPF tog i detta forum kring kravet att poliser bör drogtestas, fick inte helt oväntat stor upp-märksamhet i media. Att vi är rätt ute förstår vi på det sätt kravet har blivit bemött. I sakfrågan kan man inte tolka det på annat sätt än att det råder konsensus då ingen tyngre instans framfört argument som talar emot. Uttalanden har gjorts i media av representanter från Rikspolisstyrelsen, Arbetsgivarverket och Justitie-utskottet. I radions P1 Morgon tog RPS och Polisför-bundet helt förståeligt upp frågan om möjligheterna till slumpmässiga tester och en undran kring vad i omvärl-den som föranlett SNPF till initiativet att drogtesta. Ett kort svar och exempel blir att England har implemen-terat regelverket och testandet sedan 2007. En jämför-bar kategori poliser borde kunna vara Scotland Yard och Metropolitan Police. 2009 testade 11 poliser från Scotland Yard positivt på kokain, heroin och canna-bis, Metropolitan Police hade 10 fall, samtliga genom slumpmässigt urval. I det internationella nätverk SNPF ingår, delas uppfattningen och erfarenheten när vi både formellt och informellt talar med varandra att riskerna för polisers drogbruk både har ökat och kommer att öka. Nu återstår det att bereda frågan vidare för att så småningom implementera en ny drogpolicy för polisen. Polisen är inte det enda samhällssegmentet som be-höver se över sin drogpolicy och införa drogtester. Det bör gälla alla verksamheter där liv och hälsa för tredje man står på spel. Vi lever i ett samhälle som har en väl utvecklad förmåga att hjälpa och rädda i allehanda utsatta situationer som människor frekvent hamnar i. Framgångsfaktorerna är bland annat yrkesskicklighet och avancerad teknik. Vi lägger mycket resurser på kvalitetskontrollen av utrustning, metoder och kompe-tens. När det ändå går fel finner man ofta den mänsk-liga faktorn som förklaring, vilket är högst mänskligt då vi alla oavsiktligt begår misstag.

Det får dock inte vara så att det är andra faktorer, som narkotikamissbruk, som är orsaken till att någon inte klarar en livsviktig arbetsuppgift.

Till sjukvården kommer människor som råkat illa ut genom sjukdom eller olyckshändelser med en rättmätig förhoppning om yrkesskickliga insatser för ett tillfrisk-nande. Det ställs stora krav på förmågan inom vården att i en stressig miljö kunna hantera sina resurser med

högteknologiska instrument, bedöma symptom, ställa diagnoser, utföra kirurgiska ingrepp och identifiera de rätta doserna för medicinering. I tillägg till detta även ha förmågan till empati och medmänsklighet i kontak-terna med patienten. Det nämnda kräver personal som är vid sunda vätskor med koncentrationsförmåga och alert beteende. Så är det naturligtvis i regel, men un-dantagen finns med dem som tjänstgör påverkade.

Sjukvården är en speciell riskmiljö där narkotika-klassade preparat ständigt finns exponerade och utgör en lockelse för de bland personalen som av skilda skäl efterfrågar dem för eget bruk. Där det inte råder strikt kontroll av preparaten är det allför lätt att förse sig och komma in i ett missbruk som det kan ta tid att upp-täcka. Vederbörande fortsätter med ansvarsfulla upp-gifter och kollegorna förstår efter en längre tid hur illa det är ställt. Under den tid det pågått innan upptäckt kan mycket ha riskerats för patienterna och deras an-höriga. Personen kan under hög narkotikapåverkan ha utfört eller medverkat vid avancerade operationer, el-ler nattetid ensamt burit stort ansvar för en avdelning. Personen själv blir efter kontroll misstänkt för omfat-tande stölder av narkotiska preparat och det hela leder till avsked.

Sjukvården har allt emellanåt den här typen av per-sonalproblem. Men det är en trovärdighetsfråga och en säkerhetsfråga att sjukvården gör mer för att förhindra att patienter behandlas av någon som är narkotikapå-verkad. Det är svårt att se annan lösning än att sjuk-vården ser över sin drogpolicy och inför drogtester.

En annan aspekt av droger i arbetslivet är de kon-sekvenser som kan uppstå med epidemisk spridning på samma sätt som i skolmiljön. Är det en stark personlig-het som hamnat i missbruk, vill vederbörande gärna ha med sig fler på vagnen. Det kan på en arbetsplats bli socialt accepterat att bruka narkotika och ett sådant förhållande nyttjas gärna av den som behöver finansie-ra de egna ovanorna med inkomster av försäljning till arbetskamraterna. Det heter gärna att det är tjänster man fixar för att man är hygglig. Vi har som poliser ge-nom åren träffat på verkliga skräckexempel på diverse arbetsplatser i samhället där narkotika blivit en gemen-sam nämnare. Följderna blir katastrofala för både per-sonal och arbetsgivare när det gäller säkerhetsriskerna.

Debatten om drogtester i arbetslivet fortsätter

Ledaren

Info från styrelsen SNPF fyller 25 årI år firar Svenska Narkotikapolisföreningen 25-årsjubile-um i samband med utbildningskonferensen i Göteborg, som är den 26:e i ordningen sedan starten i Hindås 1987.

Årets konferens blev liksom förra årets fullbokad redan någon vecka innan anmälningstiden gick ut.

Antalet deltagare är i år begränsat till drygt 650 och vi hälsar alla er välkomna till Göteborg. Vi öppnar regist-reringen den 4 maj på Gothia Hotel kl 11.00 och invig-ningen börjar kl. 14.00

Kom i tid för att inte missa några aktiviteter.

SNPF:s årsmötehålls lördagen den 5 maj 2012 kl 16.00 direkt efter dagens sista föreläsningar i Svenska Mässans lokaler.

Bli Stödmedlem!Till dig som inte kan bli ordinarie medlem i SNPF (anställd inom rättsväsendet), men ändå vill få tidningen i brevlådan fem gånger per år, bli Stödmedlem!

Besök www.snpf.org och läs mer om stödmedlemskap. Du är mycket välkommen med din ansökan.

Vi saknar fortfarande några e-postadresser till vårt medlemsregister Vi vänder oss till er som nyligen bytt mailadress eller kanske inte tidigare anmält er e-postadress till oss.

Gör det via adressändring på hemsidan så underlättar det när vi behöver kontakta er.


redaktörens spaltI sjukvårdens medicinskåp och lager förvaras gigantiska mängder narko-tikaklassade och beroendeframkal-lande läkemedel. Preparaten levereras från apoteken som i sin tur lagrar sto-ra mängder narkotika i sina butiker.

Det är därför inte ologiskt att missbruk av beroendeframkallande läkemedel är mycket utbrett och stän-digt ökar. Missbruket finns givetvis även bland personal som arbetar i vårdsektorn.

Från vissa håll brukar man påstå att läckaget av narkotika från sjuk-vården och apoteken är en mindre del och att istället smuggling i huvudsak förser den illegala marknaden.

Vad sägs då om läkaren i Stock-holm som nyligen dömdes till flera års fängelse för att ha förskrivit ca 178 000 narkotiska tabletter till miss-brukare under drygt nio månader. Det verkliga antalet tabletter var tro-ligen uppåt en kvarts miljon, vilket är mer än var polisen brukar ta i beslag under ett år i hela landet. Den läkaren är heller inte ensam om sitt tilltag. Läs mer om detta och missbruks-problemen inom sjukvårdssektorn i tidningen.

SNPF beviljar varje år ett antal ansökningar om resebidrag från med-lemmar som har en önskan om att besöka kollegor utomlands. Vi vill i gengäld bara ha en artikel om lärdo-mar och erfarenheter från resan för publicering i tidningen.

I detta nummer kan ni läsa om narkotikagruppen i Lidköping som besökt den nordiske sambandsman-nen i Bukarest. Ni hittar också en intressant skildring om hur en polis från Sundsvall deltog i arbetet på Polisens Center för Utveckling och Utbildning av Ungdomar i Managua i Nicaragua.

gunnar hermansson070-751 53 71

Finns det tillgång till varor i företaget som kan avyttras svart så är lavi-nen igång. Man får inkomster dels till sitt missbruk, men girigheten leder till en uppåtgående spiral där man fartblint vill var med och roffa år sig delar av verksamheten så att andra inte får större fördelar. När kaoset lagt sig blir facit uppsägningar, ett företag med förlorad kompetens och därtill ekonomiska skador.

Globalt är narkotika en av våra mest angelägna miljöfrågor. I vår var-dag är narkotika en högst påtaglig arbetsmiljöfråga. n

Anders StolpeVice ordförande i SNPF


Droger i arbetslivet

Problemet med drogmissbrukande vårdpersonal har vid flera tillfällen berörts i media under senare år. Socialstyrelsen (SoS) har också påtalat problemet, bland annat i rapporten ”Överförskrivning av narko-tiska läkemedel” 2011, då man ansåg att läkare som förskriver narkotika till sitt eget missbruk är riskindi-vider och ett hot mot patientsäkerheten. Man kan inte garantera att dessa läkare inte är påverkade i tjänsten och det bör övervägas om egenförskrivning av nar-kotiska läkemedel ska vara tillåten, enligt rapporten. Idag finns inga bestämmelser som förhindrar att läkare förskriver narkotika till sig själv, men det anses vara olämpligt och ska i svårare fall anmälas av apoteksper-sonal till Socialstyrelsen.

Tillsynschefen på Socialstyrelsen, Per-Anders Sunesson, uppgav i en TT-intervju som publicerades i medierna i november 2011, att man nu upptäcker allt fler missbrukare bland vårdpersonalen. Närmar ett hundratal ärenden som hade samband med miss-bruk av alkohol och nar-kotika var under utred-ning, betydligt fler anmäl-ningar än under tidigare år.

Detta kunde, enligt Per-Anders Sunesson, höra ihop med den patientsäkerhetslag som började gälla den 1 januari 2011. Arbetsgivarna är numera skyldiga att anmäla alla fall av missbruk bland vårdpersonal, vil-ket har resulterat i en ökning av antalet ärenden hos Socialstyrelsen.

Tidigare var det så att varken kollegor eller chefer reagerade och ingrep mot missbrukande läkare, enligt en artikel i Läkartidningen nr 43, 2007. En läkare i artikeln kallar det för ”tystnadens konspiration” att läkare med missbruksproblem kan fortsätta att arbeta utan att någon reagerar öppet.

I en annan av artiklarna i Läkartidningen uppskattas antalet alkohol- och narkotikamissbrukande läkare i landet till 1500, och att dessa individer utgör en påtag-lig fara för patientsäkerheten.

När en läkare förskriver narkotika till sig själv eller till annan person för sitt eget missbruk eller andras missbruk, är detta mycket sällan att betrakta som ett brott mot svensk lag och alltså inte ett fall för rättsvä-sendet. (Ett undantag redovisas på sidan 14.)

Utredningar om läkares olämplighet görs istället

av Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter i Malmö, Jönköping, Göteborg, Örebro, Stockholm och Umeå. SoS inspektörer har rollen av både polis och åklagare, men arbetet är omgärdat av en betydande byråkrati som polisen slipper. Utredningarna och besluten skick-as till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) som fungerar som domstol.

Även om läkare med missbruksproblem riskerar att förlora sin legitimation eller åläggas prövotid, ofta kombinerad med indragen förskrivningsrätt, är den risken väldigt liten i praktiken. Det finns många hinder på vägen från att en anmälan inkommer till Socialstyrelsen och till ett beslut i HSAN. Den sam-manlagda utredningstiden är numera minst ett och ett halvt år och under tiden har den anmälde läkaren i regel möjlighet att tjänstgöra.

Socialstyrelsens högsta ledning har vid flera tillfällen försäkrat att individtillsynen är ett prioriterat område, men resultaten visar något annat. De ärenden som redovisades till HSAN 2011 minskade till en tredjedel mot åren innan. De enda som vinner på detta är naturligtvis alla läkare och

annan sjukvårdspersonal som missbrukar narkotiska läkemedel och andra droger utan påföljder.

Handläggarna av tillsynsärenden är oftast högt medicinskt utbildade och många gör ett gediget och grannlaga arbete. Men utredningsprocessen är mycket tungrodd och i många fall ineffektiv.

Stränga sekretessregler verkar hämmande på arbetet. När grundutredningen är klar ska den dessutom gran-skas av jurister i olika led, först på den egna enheten och därefter på SoS huvudkontor i Stockholm, innan ledningen fattar beslut och överlämnar till HSAN för ny utredning och slutligt beslut.

Läkemedelsmissbruk är idag ett växande samhälls-problem, inte bara bland hälso- och sjukvårdens per-sonal. Tillsynsenheterna är viktiga kuggar i kampen för ett drogfriare samhälle och de måste därför ges till-räckliga resurser att stävja det omfattande läckaget av narkotiska läkemedel till den illegala marknaden och motverka missbruk bland vårdpersonal. Byråkratin måste minska och samverkan med polisen göras till rutin. n

Gunnar Hermansson

Missbrukande vårdpersonal - en fara för patientsäkerhetenVem vill söka hjälp för sina hälsoproblem hos en läkare som kanske är påverkad av alkohol eller narkotika?

””Arbetsgivarna är numera skyl-diga att anmäla alla fall av missbruk bland vårdpersonal



En av anledningarna till det utbredda beroendet/missbruket inom vården kan vara att en sköterska har tillgång till medicinskåpet där narkotikaklassade och beroendeframkallande läkemedel förvaras. Denna tillgång har inte läkarna, men en läkare kan å andra sidan skriva ut preparat till sig själv.

För vissa personer kan det då vara frestande att ta de möjligheter som ligger nära till hands för att självmedicinera i samband med en psykiskt jobbig period i livet eller vid smärta. Sömnmedel och lugnande medel används mycket inom vården och de har en stor missbrukspotential. Kodeinpreparat som Citodon, TreoComp m.fl. är ofta en inkörsport till missbruk av morfin och andra tyngre opiater. Kodeintabletter har inte förrän helt nyligen blivit klassade som narkotika och därför varit lättare att komma över.

Ingrid olsson har erfarenhet, eftersom hon under sina 18 år på beroendekliniken har behandlat ett flertal sjuksköterskor men även läkare som fastnat i ett beroende.

Just nu genomgår 3-4 sjuksköterskor och någon läkare behandling på beroendekliniken. En av sjukskö-terskorna till och med tjänstgjorde på beroendeklini-ken när hennes beroende avslöjades. Hon hade blivit beroende av Citodon och det gick ganska lång tid innan detta upptäcktes av hennes kollegor.

– Det är svårt att upptäcka missbruk hos personal inom vården, säger Ingrid Olsson. Det som kan avslöja är att minnet blir sämre och arbetet går långsammare. Men oftast upptäcks missbruket inte förrän det börjar försvinna tabletter.

Ingrid Olsson nämner ytterligare några av de fall där hon haft kollegor som patienter under senare år. Det har varit sjuksköterskor från operationsavdelningen, akuten och intensiven på det närbelägna sjukhuset. En sjuksköterska på en vårdavdelning fick opiater för-skrivna av fyra olika läkare.

För några månader sedan blev en sköterska på sjuk-huset häktad för stöld och narkotikabrott sedan hon

stulit fentanyl i injektions-form, sammanlagt flera liter. Den knappt 30-åriga kvinnan hade börjat använ-da Citodon som medicin mot smärta. Hon märkte att hon mådde bra av kodei-net och fortsatte efter en tid att missbruka morfin och senare fentanyl, som är ett mycket potent opiatläkeme-del. Den unga kvinnan, som också är gravid, vårdas nu på ett behandlingshem i avvaktan på rättegång.

risken att utveckla ett läkemedelsberoen-de av lugnande och sömnmedel är relativt hög och drabbar upp till hälften av patienterna redan efter kort behandlingstid. Det är enligt Ingrid Olsson sjuk-vården som i stor utsträckning är orsak till att män-niskor drabbas av ett läkemedelsberoende och det är läkarnas ansvar som förskriver läkemedlen att se till att förskrivningen begränsas till enbart kortare perioder. Hon har noterat att 95 procent av dem som kommer in för behandling av sitt beroende av bensodiazepiner fått läkemedlet i en krissituation och fortfarande efter 20 år får preparaten förskrivna av sin läkare.

Ingrid Olsson menar att alltför många läkare inte informerar sina patienter om beroenderisken. I syn-nerhet äldre läkare fortsätter att förskriva utan att reflektera och i många fall tycks de inte vara medvetna om beroenderisken och det verkar inte heller som om de är särskilt intresserade av att lära sig mer om detta. För opiatpatienter kan det gå fort att bli beroende. Detta gäller också för dem som tar tramadolpreparat, vilket kan leda till ett missbruk som är mycket svårt att avgifta och komma ur. n

Gunnar Hermansson

sjuksköterska på beroendeklinik:

– Jag har behandlat mångadrogberoende kollegor – Läkemedelsberoende bland sjukvårdspersonal är ganska vanligt förekommande och enligt vad jag har hört skulle det kunna röra sig om ca 10 procent, säger Ingrid Olsson, sjuksköterska på beroendekliniken i Linköping. Hon kan inte verifiera uppgif-ten, men med sin drygt 40-åriga erfarenhet som sjuksköterska, varav 34 år inom vård och behandling av människor med beroende/missbruk, tror Ingrid Olsson att siffran 10 procent kan ligga nära sanningen.

Ingrid Olsson



Den 53-årige manlige kirurgen anmäldes till Socialstyrelsen av ett landsting eftersom han inte ansågs kunna utöva sitt yrke tillfredsställande. Anledningen var läkarens missbruk av alkohol och narkotika och att han vid tre tillfällen stulit Ketogan-ampuller (starkt morfinliknande opiatläkemedel) på sin arbetsplats. Stölderna var polisanmälda och han hade vid förhör erkänt tillgreppen.

Enligt anmälaren hade läkaren inte uppträtt synbart drogpåverkad i tjänsten och inga patienter ansågs ha kommit till skada, trots att missbruket visade sig ha pågått i 17 år.

Socialstyrelsen startade en sedvanlig utredning, begärde in och gick igenom journaler och andra relevanta handlingar och kallade även in läkaren för samtal.

Hans missbruk inleddes i samband med behandling efter en trafikolycka. Han var då 36 år och missbruket har sedan dess skiftat i intensitet mellan stora mängder alkohol och/eller läkemedel till inga droger alls.

När ett apotek för några år sedan reagerade på att läkaren skrev ut större mängder kodein och Ketogan till sig själv, ledde detta till en terapeutisk kontakt med psykiatrin.

Även arbetsgivaren reagerade och läkaren kallades till ett samtal med sina chefer. Efter detta skrev inte kirurgen ut någon narkotika till sig själv under åtta år. Alkoholkonsumtionen ökade istället.

Efter några år började han åter missbruka opiater. Han manipulerade sjuksköterskorna på olika sätt för att komma över Ketogan. Kirurgens överdrivna hjälpsamhet att hjälpa till vid injektioner gjorde dem fundersamma. Han har bytt ut etiketter på sprutor som varit avsedda för patienter, som då löpte risk att få koksalt istället för Ketogan. Läkaren gick så långt att han gjorde inbrott i ett medicinskåp med en peang för att komma åt Ketogan-ampuller.

Själv ville han tona ner omfattningen och allvaret i sitt alkohol- och läkemedelsmissbruk, som tidvis hade varit desperat och gravt. Att per dag och på en gång inta 8-10 Citodon (kodein) och 15 Ketogan-tabletter ansågs av Socialstyrelsen som mycket anmärkningsvärt.

Ärendet är ännu inte avgjort och läkaren har kvar sin legitimation. Han är avstängd från sin senaste anställning, men har möjlighet att söka ny tjänst via bemanningsföretag.

32-årig manlig sjuksköterska anmäldes av en kommun eftersom han varit drogpåverkad under arbetet på ett korttidsboende. Han blev också polisan-mäld för stöld av tre ampuller Morfin och tre ampuller Midazolam (en bensodiazepin). Han togs in på bero-endeklinik sedan urinprov visat på intag av morfin och bensodiazepin.

Socialstyrelsen utredde saken och hade ett samtal med sjuksköterskan. Han hade tidigare vistats på olika vårdinrättningar för sitt missbruk som pågått i olika former sedan han var 15 år. Mannen hade prövat en rad olika sorters narkotika som marijuana och hasch, heroin, amfetamin, LSD, Propofol, Xanor och andra bensodiazepiner, Oxycontin, Fentanyl, Morfin, allt efter tillgång. Han hade rökt, injicerat och intagit dro-gerna som tabletter och ibland delat sprutor med andra missbrukare.

Sjuksköterskan är sedan tidigare dömd för narkoti-kabrott, varusmuggling och anstiftan till mened. Han hade hållhakar på andra personer som han utpressade till att ge honom läkemedel och annan narkotika.

socialstyrelsen utreder en 30-årig kvinnlig sjuksköterska sedan hon anmälts av två vårdföre-tag för missbruk och misskötsel av arbetsuppgifter.

Den unga kvinnan blev legitimerad sjuksköterska 2011 efter att ha arbetat som sjukvårdsbiträde och undersköterska några år. Hennes missbrukskarriär sträcker sig också många år bakåt i tiden och det verkar obegripligt att hon lyckats avancera till sjuksköterska med tanke på vad som kommit fram i SoS utredning.

Den ena arbetsgivaren anmälde att sjuksköterskan uppträtt egendomligt och okoncentrerat. Hon missade att anteckna under rapportering, skrev på fel patient, somnade, kunde inte dela ut medicin och inte heller logga in på datorn. Hon iordningställde insulin till patienter som redan fått detta och vid samtal med arbetsgivaren hade hon alltid en massa bortförkla-ringar.

Sjuksköterskan drogtestades och trots att tester påvisade narkotiska läkemedel i urinen, förnekade hon missbruk både nu och tidigare.

En tidigare arbetsgivare kunde bekräfta att den kvinnliga sjuksköterskan missbrukat narkotikaklassa-de läkemedel och att hennes beteende i tjänsten gjorde

allvarligt drogmissbruk inom vården– Några typfall från socialstyrelsens utredningar

På vårdinrättningar hanteras begärliga narkotiska preparat, vilket får ses som en av anledningarna till att missbruk förekommer och dessutom tycks öka bland vårdper-sonal.Här nedan beskrivs några slumpmässigt utvalda fall som anmälts till Socialstyrelsen.



att hon avstängdes. Trots flera drogtester som påvisade opiater och bensodiazepiner, förnekade kvinnan miss-bruk och hade alltid bortförklaringar.

En annan anmälare uppgav att kvinnan uppträtt märkligt under ett semestervikariat. Hon sov över på sjukhuset för att kunna öppna mottagningen på morgonen, men hon sov fortfarande och var mycket svårväckt när ordinarie personal kom.

I narkotikapärmen fanns anteckningar om uttag för påhittade patienter med fingerade personnummer. Andra patienter som varit på besök på mottagningen hade noterats för läkemedel som de inte blivit ordine-rade. Den 30-åriga sjuksköterskan hade signerat alla de påhittade uttagen, vilket hon nekade till.

Man konstaterade ett svinn av narkotiska läke-medel på mottagningen som omfattade 29 ampuller morfin, 27 zopiklontabletter, 20 Ketogantabletter, 5 Stesolid suppositorier, 3 ampuller Stesolid, 2 tabletter Oxascand och 5 fentanylplåster. Svinnet polisanmäldes som stöld.

Fyra dagar senare drogtestades sjuksköterskan och var då positiv på opiater och bensodiazepiner i urinen. Hon förnekade stöld och hade som vanligt många för-klaringar till sitt beteende.

Socialstyrelsens utredning redovisar ett flerårigt miss-bruk av narkotikaklassade läkemedel som kvinnans arbetskamrater och arbetsgivare noterat. Läkemedlen hade hon oftast tagit på sina arbetsplatser, men också handlat ”på gatan och på nätet”. Det har kommit fram att hon också rökt heroin och andra opiater under flera år och andra illegala droger som kokain, ecstasy och amfetamin finns i hennes missbrukskarriär, liksom ett alkoholmissbruk sedan minst åtta år. Hon drack mycket på fester och blev så oregerlig att värden vid ett tillfälle ringde polisen som tog kvinnan till en beroen-deklinik. Då hade hon 2,61 promille alkohol i blodet.

Den 43-årige narkosläkaren skrev ut stora mängder Temgesic (ett narkotikaklassat opiatläkeme-del) till en anhörig på annan ort. Ett apotek reagerade på att läkaren själv hämtade ut tabletterna och man kontaktade Socialstyrelsen. Nu gjordes kontroll av läkarens förskrivningar och det visade sig att han under 70 dagar skrivit ut 1400 Temgesic 0,4 mg till den anhöriga, vilket var fem gånger mer än ordinationen. Han förde inte heller journal över de förskrivningarna.

Efter några krystade förklaringar om den kom-plicerade behandlingen av den anhöriga, berättade narkosläkaren för Socialstyrelsen att han själv använt alla tabletterna. Han hade sedan 6-7 år missbrukat opioider som Citodon, Panocod och Dexofen. Efter några år gick han över till Temgesic – som innehåller buprenorfin, samma substans som i Subutex.

Under ett och ett halvt år missbrukade han Temgesic utan att ha kontroll, tills han avslöjades.

Läkaren ansåg att han kunnat sköta sitt arbete trots missbruket.

Socialstyrelsen tog kontakt med 43-åringens verk-samhetschef, som ansåg att läkaren hittills skött sin tjänstgöring och skulle därför få fortsätta arbeta.

Läkaren remitterades till avgiftning på en beroende-klinik, som i journalen dokumenterade att narkoslä-karen under ett och ett halvt år tagit 37-50 tabletter Temgesic varje vardag och 50-75 tabletter per dag på helgerna. Det var betydligt mer än han uppgett till Socialstyrelsen.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) beslutade om tre års prövotid på Socialstyrelsens yrkande. Redan efter sju månader återkallades läka-rens legitimation, sedan Socialstyrelsen uppdagat fort-satt missbruk. Läkaren överklagade men Länsrätten avslog.

Läkaren ansökte ganska snart hos HSAN om att återfå sin legitimation, men Socialstyrelsen och Länsrätten avstyrkte.

Efter ett och ett halvt år utan legitimation ansökte läkaren på nytt om att återfå sin behörighet. HSAN beviljade nu detta trots att Socialstyrelsen avstyrkte. Socialstyrelsen ansåg att fem års dokumenterad drog-frihet borde krävas, medan HSAN tyckte att det räckte med den tid som gått.

53-årig sjukhusläkare på akutklinik anmäl-des av sin arbetsgivare till Socialstyrelsen. Orsaken var läkarens fleråriga missbruk av kodein och morfin och på senare tid fentanyl.

Läkaren berättade för SoS inspektörer att han börjat missbruka kodein redan under läkarutbildningen och att han nu missbrukat opiater i 20-30 år med två års uppehåll under en period. Han ansåg också att han mått bra av opiaterna.

De senaste två åren har läkaren använt fentanylplås-ter som han klippt i bitar och missbrukat genom att tugga på bitarna. Plåstren har han kommit över efter att en gång ha skrivit ut till sig själv och vid 5-6 tillfäl-len till sin hustru. Han tog själv hand om och missbru-

Temgesic är ett smärtstillande opioidläkemedel som innehål-ler 0,2 eller 0,4 mg av den verksamma substansen buprenor-fin. Samma substans ingår i Subutex, men då är styrkan upp till 8 mg per tablett.



kade hälften av hennes plåster, dvs. 10-30 plåster per uttag.

Läkaren berättade att han också utnyttjade andra anhöriga och släktingar som bulvaner för att komma åt fentanylplåster. En svåger har vid 8-10 tillfällen hämtat ut 30-60 plåster per gång. Svärdotterns far har vid 2-3 tillfällen fått 30 plåster förskrivna. Dotterns sambo fick vid ett par tillfällen recept på plåster. Alla dessa närstående lämnade de uthämtade fentanylplåstren till läkaren som använde dem själv i sitt missbruk.

Hans missbruk eskalerade och det förekom svåra avtändningar som han själv behandlade med benso-diazepiner. Under en kort tid var läkaren inne på en beroendeklinik där han behandlades med Subutex. Han kände ingen effekt av Subutex och hoppade av behandlingen. Samma sak hände under ett försök med Metadonbehandling.

Läkaren gick med på avgiftning och behandling för att familjen led av hans missbruk och att arbetsgivaren krävde det. Själv hade han egentligen ingen önskan om att leva ett drogfritt liv.

Socialstyrelsens utredning resulterade i att HSAN beslutade om prövotid 3 år och indragen förskrivnings-rätt för narkotikaklassade läkemedel.

Genom läkarens förslagenhet att köpa tillbaka och missbruka de fentanylplåster som han skrivit ut till anhöriga och släktingar, kunde han enligt Socialstyrelsen misstänkas för att ha gjort sig skyldig till narkotikabrott och att åtal borde övervägas. En polisutredning inleddes men lades senare ner då brott inte ansågs kunna styrkas. n

Gunnar Hermansson

I juni 2011 fick tunnelbanepolisen i Stockholm åka till Centralstationen och möta upp ett tåg från Uppsala. Tågpersonal misstänkte att en av de resande hade tagit en överdos.

När poliserna kom till platsen så möttes de av en tågvärd som berättade att det i en av vagnarna satt en man som inte gick att väcka. Mannen, som var i 35-årsåldern, sov och var helt frånvarande. Det rann saliv ur munnen.

Poliserna klev ombord på tåget för att kontrollera mannen. Vid kontroll så visade det sig att mannen inte svarade på tilltal. Poliserna försökte att väcka mannen men han reagerade inte. De försökte också att stimu-lera vissa smärtpunkter i syfte att väcka mannen. Det hjälpte inte heller. Poliserna beslutade då att tillkalla ambulans. I väntan på ambulans vaknade dock man-nen till liv.

Mannen berättade omedelbart att han hade ätit en stor mängd Xanor-tabletter. Han kunde dock inte redogöra adekvat för omständigheterna kring sitt tablettintag varför han kom att bli misstänkt för nar-kotikabrott. Vid kontroll av mannens väska anträffade poliserna narkotika. I väskan fanns 490 Oxycontin-tabletter och 97 Xanor-tabletter. Där fanns också kany- ler, bränd tesked och rem. Poliserna var nu överty-gade om att de hade en vanlig missbrukare framför sig. Men nästa fynd skulle förändra en del.

I väskan fanns också ett receptblock som var delvis ifyllt. Poliserna trodde först att blocket var stulet. Det visade sig dock att den man som poliserna hade framför sig var läkare. Han hade själv fyllt i recepten. Narkotikan som han hade med sig var dock märkt med en annan persons namn. Poliserna reagerade på alla oklarheter och bestämde sig för att gripa läkaren.

Det tog några timmar för läkaren att kvickna till så pass att det gick att genomföra förhör med honom. När läkaren senare förhördes så förnekade han narkotikabrott. Han sa att han för tillfället inte praktiserade men att han hade förskrivningsrätt. Han menade att han därmed också hade rätten att skriva ut sin egen medicin.

Ärendet redovisades till åklagaren som valde att inte väcka åtal. Anledningen till detta var att läkaren redan åtalats för och dömts för narkotikabrott. En och en halv månad tidigare hade han gripits med 0,8 gram heroin på en offentlig toalett.

Heroininnehavet kunde inte förklaras bort med förskrivningsrätten. Läkaren dömdes då till skydds-tillsyn. Socialstyrelsen utreder läkarens förskrivnings-rätt. n

Lennart Karlsson

Läkare misstänkt för narkotikabrott skrev ut sin egen narkotika

Xanor innehåller alprazolam, den mest missbrukade benso-substansen i Sverige.



”Jag ska icke ge någon gift om man ber mig därom…” Citatet är en del av en 2400 år gammal skrift. Skriften tros vara författad av Hippokrates som anses vara läke-konstens fader. Skriften brukar kallas för Hippokrates ed eller läkareden. Redan de gamla grekerna förstod tydligen att det finns en fara i att självdestruktiva indi-vider kommer till läkare och ber om gift. Tyvärr finns idag en hel del läkare som tycks ha glömt de gamla gre-kernas råd. I början på januari 2012 dömdes en läkare i Stockholms tingsrätt för grovt narkotikabrott. Påfölj-den blev 3 år och 8 månader. Det här är berättelsen om doktor Knark.

omfattande tablettförsäljningRedan 2009 börjar poliser på Plattangruppen irritera sig på en viss läkare. Anledningen är enkel. Läkarens namn dyker ständigt upp som förskrivande läkare av narkotikaklassade tabletter. Tabletter som säljs vidare i stor omfattning av de mest ökända narkotikasäljarna på Sergels Torg.

Poliserna arbetar frustrerat vidare i några år med förhoppningen att deras insatser på gatunivå ska minska trycket. Det finns dock inga tendenser att förskrivningen minskar, tvärtom tycks den bara öka. Upprepade anmälningar till Socialstyrelsen ger inte heller någon effekt. Efter sommaren 2011 tar tålamo-det hos inblandade poliser slut. Doktor Knark måste bort!

spaning med hemliga tvångsmedelPoliserna kontaktar åklagaren Gunnar Fjaestad och för ett resonemang om läkaren skulle kunna anses som skäligen misstänkt för grovt narkotikabrott. Trots lä-karens legala rätt att skriva ut narkotika är det enligt poliserna så uppenbart att förskrivningen inte handlar om behandling. Det finns starka skäl att tro att för-skrivningen sker med uppsåt att tjäna pengar.

Åklagare Fjaestad tittar på polisernas hittills sam-lade bevisning och gör bedömningen att det hela räcker för skälig misstanke. Tingsrätten beviljar spaningar med hemliga tvångsmedel. Spänningen är stor när tele-fonavlyssningen inleds. Alla inblandade inser naturligt-vis att det normalt integritetskränkande tvångsmedlet avlyssning kan spetsas till ytterligare när man avlyssnar en läkare. Nästan omgående visar dock avlyssningen att läkaren inte har några förtroliga patientsamtal på telefon. Istället kan det rätt och slätt konstateras. Han säljer knark.

kvinnliga medhjälpareVid fortsatta spaningar så framträder en tydlig bild. Läkaren säljer recept som hämtas ut av kända narko-tikamissbrukare. Kön till läkarens bostad, från vilken han bedriver sin verksamhet, är lång. Till sin hjälp har läkaren två kvinnor. Båda är välkända missbrukare av bensodiazepiner. Vill man raljera så kan man påstå att de båda fungerar som läkarsekreterare.

Läkaren och hans sekreterare ser till att receptblan-ketterna skrivs ut i en aldrig sinande ström. Spanarna följer mottagare av recept direkt från läkarens lägen-het. Recepten expedieras och tabletter hämtas ut.

Doktor knark - receptförskrivare och missbrukaretext och foto: lennart karlsson

För första gången har en läkare i Sverige dömts för grovt narkotikabrott för att ha för-skrivit narkotikaklassade läkemedel.

Hos en av medhjälparna anträffades fentanylplåster som klippts isär för att användas som missbruksdoser.

Tabletter hamnar sedan på Sergels Torg där de säljs utan urskiljning. Den kriminella cirkeln är sluten.

ofattbar omfattningNär åklagare Fjaestad anser bevisningen tillräcklig grips doktor Knark. Den bild som nu framträder är att läkaren är en man som fulltständigt har tappat greppet. Lägenheten/kontoret framstår som en knarkarkvart. Det är uppenbart att läkaren själv är grav missbrukare av bensodiazepiner. Hans fysiska status är så pass dålig att det initialt finns en oro att avtändningen på ben-sodiazepiner ska hota hans liv. De eventuella journal-anteckningar som en gång har funnits ligger utspridda bland sopor och klädhögar i lägenheten.

Den utredning som nu följer visar en skrämmande bild. Under den period som åtalet avser har läkaren skrivit ut hela 177 255 narkotikaklassade läkemedel – 12 400 OxyContin, 491 fentanylplåster och resten bensodiazepiner såsom Flunitrazepam, Xanor, Sobril, Iktorivil, och Imovan - med stöd av 1095 recept. Då ska man veta att detta är under en begränsad tidspe-riod, 1 januari – 18 oktober 2011, och att utredare och åklagare har valt att göra ett ordentligt ”säker-hetsavdrag”. Mängden narkotika som doktor Knark har ställt ut till den illegala marknaden är enorm. Bäst beskrivs det av överläkaren Britt Wikander som vittnar i rättegången. Hon menar att den mängd narkotika som läkaren skrivit ut dagligen ”skulle räcka till ett helt sjukhus”.

Uppsåtligt brott?Den centrala frågan i utredningen och rättegången blir självklart om läkaren har haft uppsåt. Läkaren själv uppger att han har varit ett offer för omständigheterna. Han anger till sitt försvar att han närmast har blivit hotad och tvingad av missbrukarna att skriva ut recept. Bevis i spaningarna ger dock en annan bild. Läkaren har tydligt varit medveten om att de narkotikaklassade läkemedlen säljs vidare. Centrala bevis för uppsåtet blir främst överhörda och avlyssnade samtal. Där framgår

att läkaren känner till att ”patienterna” säljer tabletter vidare. Han använder även denna kunskap när han för-handlar med vissa missbrukare om deras betalning för recepten. En annan omständighet som styrker uppsåtet är att läkaren har hanterat recepten mycket vårdlöst. Han har lämnat ut recept in blanco. Recept som se-dan fylls i av missbrukarna och expedieras. Läkarens försvar om att han känt sig hotad av missbrukarna un-derkänns av rätten. Uppsåtet avseende grovt narkotika-brott anses styrkt.

Även medhjälparna döms för narkotikabrott, även om påföljden inte blir lika allvarlig som för läkaren. De döms för att ha skaffat fram kunder, förmedlat och fyllt i recept. En av medhjälparna har agerat ”förlängt kontor” i perioder då trycket av missbrukare har varit för hårt vid läkarens lägenhet.

Ett ärende av prejudicerande karaktärLäkaren döms för grovt narkotikabrott i tingsrätten. Utredningen och domen är till viss del unik i svensk rättshistoria. Tidigare har man i princip hållit slarvan-de och vårdslösa läkare utanför rättsystemet. I detta fall var är det dock så uppenbart att det handlar om rent kriminell verksamhet som döljs bakom en läkar-legitimation. Utredningen visar också att läkarnas för-skrivningsrätt inte friskriver dem från ansvar jämlikt narkotikastrafflagen, när uppsåtet kan bevisas.

Läkaren överklagade tingsrättens dom och förhand-lingen i Svea hovrätt hölls vid denna tidnings presslägg-ning.

Följderna av detta ärende kommer att bli tydliga. Fler läkare kommer att bli dömda för narkotikabrott. I skrivande stund sitter ännu en Stockholmsläkare häk-tad för grovt narkotikabrott. Utredningen och rättsliga prövning i det ärendet kommer att redovisas i senare nummer av SNPF-tidningen. n



Beslag av ett stort antal tabletter och recept gjordes vid gri-panden och husrannsakan hos de misstänkta.



Läkarlegitimationen indragen efter avslöjande i mediaEn läkare i Norrbotten har fått legitimationen in-dragen sedan han trakasserat och pressat två kvinn-liga patienter att i utbyte mot sexuella tjänster få narkotikaklassade läkemedel utskrivna. HSAN an-såg att läkaren ”på ett allvarligt sätt brustit i omdö-me. Hans agerande får anses innebära att han visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket som läkare”

Beslutet bygger också på omfattande överför-skrivningar till missbrukare, där mängderna varit så pass stora att de sålts vidare. Att det sen skett för att utverka en motprestation anser HSAN vara synnerligen anmärkningsvärt.

Bakgrunden är att två journalister vid NorrbottensKuriren, Johanna Hövenmark och Peter Johansson i oktober 2011 avslöjade att en läkare i december 2009, då anställd vid en vård-central i Norrbottens Läns Landsting, via e-post och sms försökt pressa en kvinna och hennes väninna att sälja sexuella tjänster. Som betalning erbjöd läkaren narkotikaklassade läkemedel. Uppgifterna i Kuriren kom som en överraskning för Socialstyrelsen trots att myndigheten utrett läkaren i ett och ett halvt års tid.

Läkaren har under pågående utredning arbetat för två olika bemanningsföretag samt vid en vård-central i Västerbotten.

HSAN:s generaldirektör Aud Sjökvist medgav för Kuriren att det var tidningens granskning som lett fram till att läkaren miste sin legitimation. Hon ansåg också att Socialstyrelsens handläggnings-tid varit alldeles för lång. Under de två åren av utredning har läkaren kunnat tjänstgöra på flera olika ställen och har då varit en potentiell fara för patientsäkerheten. Åsa Dahlberg

överförskrivning – dödliga överdoser – livstidsstraff

Två fall i USA indikerar hårda tag mot läkarnas langning.

Chicagoläkaren Paul H Volkman, 64, dömdes till livstids fängelse fyra gånger om för att illegalt ha förskrivit och tillhandahållit opiatläkemedel och andra beroendeframkallande läkemedel, vilket orsakat fyra personers död genom överdoser.

De förskrivna medlen avsåg miljontals preparat av bl.a. diazepam, alprazolam, hydrokodon, oxi-kodon och karisoprodol.

Volkman hade praktik på fyra ställen i Ohio innan DEA:s utredning stoppade verksamheten. Kunder betalade kontant mellan 125 och 200 USD per besök.

Klinikerna öppnade sitt eget dispensary, utskänkningsställe, sedan de lokala apoteken väg-rat att expediera recept Volkman förskrev.

Lisa Tseng, 42, läkare i Rowland Heights i Los Angeles, häktades nyligen och utreds nu av LA County District Attorney´s Office för att hennes förskrivningar av narkotiska läkemedel orsakat tre dödliga överdoser. Doktor Tseng är anklagad för mord av andra graden och ytterligare några brott.

De tre avlidna männen, som var mellan 21 och 29 år, fick mycket stora mängder läkemedelsdro-ger förskrivna av Lisa Tseng. Om hon döms för de brott hon anklagas för, kan straffet bli upp till 45 års fängelse eller livstid.

Förutom mord är läkaren misstänkt för ett fall av förfalskning och tjugo fall av förskrivning utan laglig grund. Tre av förskrivningarna gällde de tre avlidna männen och de övriga avsåg patienter som överlevde överdoser eller förskrivningar till undercover-poliser.

En talesman för DEA sade att missbruk av läke-medel har ökat till alarmerande nivåer och har en förödande effekt på familjer och på samhället. Dödliga överdoser av förskrivna droger har tagit epidemiska proportioner och är nu fler än döds-fallen i trafiken.

Källa: Drug Enforcement Administration, DEA.

Läkarstudenter och bruk av narkotikaVar sjätte student på Läkarprogrammet i Uppsala har använt narkotika under sin studietid, enligt en enkät som SR Upplandsnytt gjorde hösten 2010.

Hälften av de närmare 900 läkarstudenterna i Uppsala svarade på enkäten. De flesta som prövat narkotika är män och den vanligaste drogen är hasch eller marijuana.

Kokain, amfetamin och oklassade nätdroger var inte helt ovanliga och även ecstasy, mefedron och heroin förekom.

Fem procent av studenterna ansåg att cannabis bör legaliseras.

GH



Missbruk av narkotika, hälsofarliga varor, dop-ningsmedel m.m. har blivit ett allvarligt problem i många yrkesgrupper. Missbruk förekommer även i grupper som i sin professionella verksamhet hanterar narkotika eller möter narkotikamissbrukare, såsom sjuksköterskor eller kriminalpoliser.

Ett sätt att på ett tidigare stadium fånga upp miss-bruk (icke-medicinskt bruk) är att genomföra drog-tester. Sådana bygger på att droger eller drogrester (metaboliter) finns kvar i kroppen eller utsöndrings-produkter (urin, svett, saliv eller hår) under en viss tid (dagar – veckor). Genom att ta ett prov kan man påvisa drogintag även om man inte kan se att personen är påverkad just vid prov-tagningstillfället.

Vid svenska drogtester i olika arbetsverksamma grupper har man hittat positiva svar (visande förekomst av droger eller drogrester) i omkring 2 – 4 procent av fallen.

tunga skäl emot – och förHittills har argumenten mot lagregle-rad drogtestning dominerat debatten. Här har man sagt att det i svensk ar-betsmarknadstradition ligger att parterna själva skall reglera frågor som denna. Man har också sagt att det är ett kraftigt intrång i den personliga integriteten att bli påtvingad ett test. Vidare har det hävdats att frek-venserna av aktivt missbruk är så låga att det är ett ineffektivt sätt att spåra missbruk. Några försök (bl.a. 2002) har gjorts att lagstifta utan resultat.

Under tiden har argumenten för lagreglerad drog-testning blivit starkare. Allt fler sektorer, bl.a. tung industri och värdetransporter, har avtalsreglerade tes-ter. Därmed håller tanken på allmänna tester att vinna allt större acceptans. Men det finns viktiga grupper som står utanför allmänna testsystem. bl.a. vårdper-sonal. På den svenska arbetsmarknaden finns sedan EU-inträdet allt fler aktörer som inte har svenska kollektivavtal. En stor svensk koncern lånar ibland in personal från ett dotterbolag i Nederländerna. Där är det tillåtet att röka cannabis, vilket en del medarbetare också gör under veckosluten hemma. När de kommer till Sverige under arbetsveckorna använder de det s.k. Christiania-försvaret, nämligen att man rökt på utom-lands där det inte är straffbart. Med nuvarande regler är de svåra att stoppa.

Utökade drogtester motiveras ytterst av att miss-bruk är en viktig säkerhetsfråga. Missbruk kan vålla olyckor, stillestånd, konflikter, hot m.m. Det är därför angeläget att förebygga, upptäcka och hejda missbruk så tidigt som möjligt, t.ex. genom allmänna drogtester.

krav på testförfarandetEftersom resultatet av ett drogtest kan få långtgående konsekvenser måste formerna för hanteringen och ana-lysen av ett prov regleras noga. I lagen eller motsvaran-de förordning bör man införa bestämmelser om bl.a.:

1. Grunder för drogtester, t.ex. vid anställning, slumpmässigt, vid miss-tanke eller i samband med behand-ling.

2. Beslutsprocedurer, alltså vem som skall fatta beslutet om att genom-föra ett test eller en serie tester.

3. Tekniska krav på testprocedu-ren, alltså identitetskontroll, former för tagande och övervakning av pro-vet, säkerställande av fortsatt hante-ring m.m.

4. Certifiering av laboratorier m.m., så att testproceduren har samma

forensiska kvalitet som exempelvis kriminaltekniska eller rättskemiska analyser.

5. Åtgärder vid vägran. Eftersom testet genomförs inom ramen för en civilrättsligt reglerad anställning kan det inte bli fråga om fysiskt påtvingade tester som vid trafiknykterhetskontroller. I stället får man disku-tera andra åtgärder, t.ex. att vägra anställning eller att säga upp den anställde.

6. Informationsplikt och sekretess. Uppdagande av narkotika- eller annat missbruk kan påverka bl.a. innehav av behörigheter som körkort men även tjänst-barheten i trafik. Många instanser kan vilja ha del av informationen.

För att skapa enhetliga regler över hela arbetsmark-naden bör lagen vara indispositiv, d.v.s. den bör inte gå att förhandla bort.

Frågan om drogtester i arbetslivet har varit föremål för diskussioner och modellprojekt i mer än ett kvarts-sekel. Med hänsyn till frågans vikt bör den snarast bli föremål för lagstiftning. n

Jonas Hartelius

Dags att lagstifta om drogtester i arbetslivet?

§?


En gråmulen tisdagsmorgon i februari besöker jag en av Tullverkets gränsskyddsgrupper i Stillerydsham-nen utanför Karlshamn. Klockan närmar sig nio och den dagliga bilfärjan från Klaipeda i Litauen är på väg att lägga till vid kajen. Gruppchefen Lars Liljesson och hans kollegor Christine, Roger, Pär och David förbe-reder dagens kontroll av bilar, förare och passagerare.

Enligt förhandsinformationen medför färjan idag ett 40-tal långtradare, ungefär lika många personbilar och några passagerare utan fordon.

Måndagar är normalt sett mest hektiska och under gårdagen hade färjan 106 lastbilar ombord. Några ska lossa sin last i Sverige, medan andra har Norge eller Danmark som slutdestination. I personbilarna färdas huvudsakligen hantverkare av olika slag.

Förutom sedvanlig tullkontroll gör gränsskydds-

gruppen också nykterhetskontroll av fordonsförarna. Tullverket har sedan flera år samma befogenheter och samma utrustning för kontroll av utandningsluften som Polisen har. Gruppen brukar kontrollera så många bilförare man hinner med och idag får alla blåsa.

Numera avslöjar gruppen minst en alkoholpåverkad förare i veckan, men det var betydligt fler för några år sedan. De frekventa kontrollerna har uppenbarligen haft effekt.

Dagens arbete fördelas så att Christine tar långtra-darkontrollen, David och Roger, som också är hundfö-rare, tar personbilskontrollen medan Lars och Pär tar emot ett tjugotal passagerare som reser in utan fordon. De hämtas med buss vid färjan och får passera genom ett tullfilter i terminalbyggnaden.

Fem-sex personbilar och en långtradare tas ut för

Till hamnarna i Karlshamn och Karlskrona anländer dagligen flera hundra långtradare och personbilar med bilfärjorna från Litauen och Polen, två länder som genom åren också har förknippats med smuggling av amfetamin och andra droger. Tullverkets gränsskyddsgrupper arbetar målmedvetet med de resurser man har och lyckas emel-lanåt avslöja smugglingsförsök, även i större skala.

karlshamn och karlskrona – en utmaning för tullverkets gränsskyddtext och foto: gunnar hermansson


+ forts s 30

närmare visitation inomhus. Då får också Rogers labrador Gebby medverka.

Denna morgon var dock lugn och varken smugglare eller onyktra förare kunde upptäckas. De gånger man gjort beslag av narkotika har det oftast gällt amfetamin och i mindre mängder. Men också ett par större amfe-taminbeslag har gjorts på Polenfärjan i Karlskrona.

I oktober förra året gjorde Lars Liljesson och hans grupp ett mycket stort beslag av anabola steroider, det största enskilda beslaget i Sverige någonsin. En lastbils-förare från Polen hade lite väl mycket alkohol i hytten och Lars beslöt att titta lite närmare i andra utrymmen på bilen. I ett utvändigt förvaringsfack på ena sidan hittades ett stort antal kartonger som innehöll ampuller och tabletter. (Läs mer om ärendet på sidan 31.)

gränsskyddsgrupperna rör sig över flera länI Blekinge finns fyra gränsskyddsgrupper som alla är stationerade i Karlshamn. De tillhör Kompetenscenter (KC) gränsskydd Malmö och deras arbete styrs också från Malmö.

Förutom färjan från Klaipeda kommer en gång i veckan en godsfärja från St. Petersburg till Karlshamn. Till Karlskrona anlöper två gånger dagligen, morgon och kväll, bilfärjor från Gdynia i Polen.

Eftersom Tullverkets enhet i Blekinge även ansvarar för Kronobergs och Kalmar län, kan gränsskyddsgrup-perna ibland dirigeras till någon av flygplatserna i Växjö, Kalmar eller Ronneby, för att utföra kontroller i samband med ankommande utrikes flyg.

Ett par gånger i månaden gör gränsskyddet nattpass och då får gruppen åka till Lernacken eller Helsingborgs hamn för att biträda sina skånska kollegor.

kompetenscenter gränsskydd i MalmöTullverkets Kompetenscenter i Malmö omfattar således förutom Skåne även Blekinge och de två sydliga länen i Småland.

Michael Nelander är KC-chef och basar över ca 400 medarbetare. Han berättar att Öresundsbron är flitigt frekventerad av smugglare och kontrollstatio-nen vid Lernacken tar därför mycket resurser. Här gör Tullverkets gränsskydd varje år en mer ingående kontroll av cirka 10 000 objekt. Under 2011 gjordes här 1800 narkotikabeslag och totalt sju illegala vapen togs i beslag.

Skåne har också några stora hamnar som flera gång-er dagligen angörs av bilfärjor från Polen, Tyskland och Danmark.

29 gränsskyddsgrupper, inklusive de fyra i Blekinge, arbetar inom KC Malmö med att motverka smuggling och kontrollera nykterheten på de inresande bilförarna.

Michael Nelander är mycket nöjd med det resultat gränsskyddet uppnår, men han är bekymrad över den höga snittåldern på 52 år. När Tullverket för några år sedan gjorde en drastisk minskning av personalen, försvann många av dem som då tillhörde de yngre inom gränsskyddet och det syns nu som ett glapp i ålderskurvan.

Alla låntradare som dagligen kommer med färjan från Klaipeda, ibland fler än etthundra, måste passera tullgränsen och samtala med en tullinspektör innan färden kan gå vidare in i landet.


Tullverket har långtgående befogenheter att kontrol-lera inflödet av varor till Sverige, men i ett avseende har utvecklingen försämrat förutsättningarna för tullens arbete. Idag får inkommande brev- och paketförsän-delser endast kontrolleras på de utväxlingspostkon-tor där postförsändelserna först anländer till landet, dvs. Arlanda flygplats och Postterminalen Toftanäs i Malmö.

Michael Nelander skulle gärna se en översyn av lagstiftningen som ger Tullverket samma möjligheter att även kontrollera den ökande mängden brev och paket som fraktas in i landet av olika små och stora kurirföretag. Tulltjänstemännen får idag inte göra kon-troller av försändelser i företagens egna terminaler inne i landet, utan man är hänvisad till att göra kontrollen vid gränsen.

Kameraövervakning vid gränsstationerna och bättre möjlighet till ID-kontroll av inresande är ytterligare ett par hjälpmedel som Michael Nelander har på önskelis-tan över åtgärder som skulle effektivisera Tullverkets arbete.

De som anländer i personbilar och minibussar från Litauen är oftast hantverkare på väg till Sverige, Norge eller Danmark.

Ett par beslagtagna skåpbilar som använts vid spritsmuggling står uppställda i terminalen.

Christine räcker över alkotestaren till en lastbilschaufför. Idag får alla blåsa och alla klarade testet.

Labradoren Gebby undersöker en personbil tillsammans med hundföraren Roger.


Som vanligt en måndagsmorgon fanns mer än 100 långtradare ombord. En av dessa var en polskregistre-rad kyl/frystrailer. När Lars Liljesson frågade föraren om han hade något att förtulla blev svaret nekande. Frakthandlingarna visade att lasten bestod av IKEA-möbler, huvudsakligen sängar, madrasser och fåtöljer, som skulle levereras till ett IKEA-varuhus i Oslo.

Vid en titt i lastbilshytten konstaterade Lars Liljesson att där fanns några spritflaskor och en del öl, lite mer än vad som var brukligt. Han beslöt då att kontrollera de olåsta yttre förvaringsfacken på trailern. I det högra facket fanns några lastpallar och en svart plast som dolde tolv större paket inslagna i brunt papper.

Då chauffören tillfrågades om vad detta var, ställde han sig ovetande och visade heller inget intresse för paketen. Ekipaget togs då ut för närmare kontroll.

rekordstort beslag av anabola steroiderDe tolv paketen visade sig innehålla en mycket stor mängd anabola steroider i form av 22 000 tabletter och ca 8000 ampuller i storlekarna 1 ml och 10 ml. Där fanns också 500 ampuller tillväxthormon. Den beslag-tagna mängden motsvarar drygt 1.6 miljoner enheter á 5 mg verksam substans, en rekordstor mängd som troligen inte tidigare förekommit i ett enskilt beslag.

Den 48-årige polske chauffören var helt lugn och sade sig vara helt ovetande om hur den illegala las-ten på drygt 100 kilo hamnat i hans fordon. Tullens utredare, tullinspektörerna Josefine Runesson och Margareta Persson, fann dock ingen rimlig förklaring till hur paketen skulle ha hamnat i trailerns förva-ringsfack utan chaufförens kännedom. Han häktades misstänkt för grov smuggling och satt häktad fram till rättegången den 13 mars.

Chauffören frigavs och åtalet ogilladesEfter rättegången försattes den polske chauffören på fri fot. Tingsrätten ogillade åtalet eftersom det inte gått att styrka att chauffören varit delaktig i smugglingen.

Åklagarens argument för chaufförens delaktighet var bl.a. att resrutten inte var planerad långt i förväg och inte var känd av utomstående. Detta talar emot att okända personer skulle ha kunnat lasta trailern med 109 kilo smuggelgods till ett värde av ca 2 miljoner kronor i användarledet och riskera att partiet inte gick att återta.

Tingsrätten valde att hellre fria beroende på att indi-cierna inte var övertygande och att chauffören tidigare

var ostraffad, levde under normala förhållanden och uppträdde lugnt och förtroendeingivande i rätten.

Kammaråklagare Eva Pihl från internationella åkla-garkammaren i Malmö kommer troligen inte att över-klaga tingsrättens beslut. n

Gunnar Hermansson

största enskilda dopningsbeslaget gjordes i karlskrona

Måndagen den 17 oktober 2011 kl. 08.00 anlände bilfärjan Stena Spirit från Gdynia i Polen till Verköhamnen i Karlskrona. Linjen trafikeras två gånger per dag och just denna morgon hade gruppchefen Lars Liljesson och hans gränsskyddsgrupp uppdra-get att kontrollera de ankommande fordonen och passagerarna.

…och innehöll anabola steroider i form av ampuller och tabletter, samt tillväxthormon.

I kyltrailern sidofack förvarades smuggelgodset…

… tolv paket som vägde sammanlagt 109 kilo…


Vid olyckor, vårdslös körning eller tips har man i regel tillräckligt starka skäl för att undersöka nykterheten även avseende andra droger än alkohol. Men för blod-provstagning i samband med en vanlig trafikkontroll vid vägkanten, krävs att polismannen först uppfattar tecken på drogpåverkan och bekräftar denna misstanke genom en ögonundersökning..

En utbredd uppfattning i Sverige är att amfetamin och cannabis är de droger som oftast förekommer vid drograttfylleri. En anledning till detta kan vara att när Rättsmedicinalverkets Rättskemiska avdelning (RMV) i Linköping analyserar blodprov där polisen misstän-ker drograttfylleri, avbryts analysarbetet när en narko-tikaklassad substans är påvisad. Sedan 2005, samma år som varningstriangeln togs bort på förpackningar med narkotikaklassade läkemedel, har RMV och Polisen en överenskommelse att sökandet efter narkotikaklassade ämnen i proverna ska göras i en viss ordning; opiater (heroin), amfetamin, cannabis, kokain, metamfetamin, bensodiazepiner, buprenorfin, ecstasy. När en av dessa narkotikaklassade substanser har påvisats, undersöker man alltså inte om blodprovet kan innehålla fler sub-stanser. Eftersom läkemedel kommer bland de sista i analysordningen, innebär det att de blir underrappor-terade i statistiken

Detta framgår av de analyser som RMV gjorde under 2010 av de 12 900 blodprov som polisen skickat in. Man fann flest fall med amfetamin (43 %), THC (19 %), metamfetamin (17 %) och därefter bensodia-zepiner i ordningen diazepam (5 %), alprazolam (2 %), klonazepam (2 %), nitrazepam (0,4 %) och flunitra-zepam (0,3 %). Av opiatläkemedel påvisades morfin, kodein, tramadol, buprenorfin och metadon i fallande skala från 4 – 1 procent.

Förutom dessa siffror, som finns att läsa i FASS ang. Trafik och läkemedel, har nästan inga liknande studier gjorts i Sverige sedan drograttfyllerilagen kom till. I FASS-texten hänvisas till utländska studier, bland annat i Skottland, som visat att förare som intagit bensodiazepiner och liknande medel löpte upp till fem gånger större risk att råka ut för olyckor.

(Det bör påpekas att bensodiazepiner, dvs. sömn-

medel och lugnande, ångestdämpande och muskel-avslappnande medel, påverkar GABA-receptorn i hjär-nan och verkar dämpande på centrala nervsystemet, på liknande sätt som alkohol.)

I Norge har man forskat betydligt mer på läkemedel och andra droger i trafiken. I studien Frequent detection of Benzodiazepines in Drugged Drivers in Norway, Christoffersen/Mørland 2008, påvisades förekomsten av bensodiazepiner och andra narkotikaklassade äm-nen i blod hos bilförare som den norska polisen gripit för drograttfylla. Studien omfattade åren 2001-2005, då mellan 4000 och 5000 prover undersöktes varje år.

Oftast hittas två, tre eller fler droger i samma prov-material. Under 2005 var de vanligaste påvisade dro-gerna bensodiazepiner (46,2 %), amfetamin (33,4 %), THC (30,3 %), morfin (6,8 %) och kodein (4,4 %).

Vanligaste preparaten vid drograttfylleri?Sedan 1999 är det som bekant olagligt att framföra motorfordon om föraren har ett narkotikaklassat ämne i blodet. Avslöjade fall av drograttfylleri har nu blivit näst intill lika många som vanligt rattfylleri, trots att polisen måste ha en skälig misstanke om drogpåverkan för att få ta blodprov på den misstänkte föraren.

Varningstriangeln på förpackningar med narkotikaklassade läkemedel togs bort 2005.


Kokain och ecstasy förekom i mindre än 3 procent av fallen.

Bensodiazepiner har varit den oftast påvisade drog-gruppen, ofta i kombination med andra droger, i sam-band med drograttfylleri i Norge under flera år och man har sett en ökning sedan år 2000.

Förhöjda koncentrationer av bensodiazepiner i blod påvisades i ett stort antal fall i studien. Till exempel under 2004 uppmättes mängder som översteg en tera-peutisk dos för flunitrazepam i 82,4 procent av fallen, för alprazolam i 67,7 procent och för nitrazepam i 46,2 procent av fallen. Tendensen var densamma över hela perioden, vilket indikerar att majoriteten av de benso-diazepinpositiva fallen inte representeras av patienter som följer läkarens ordination. I många fall är det snarare frågan om ett missbruk av läkemedel inköpta på den illegala marknaden. Studien visade också att i de fall koncentrationen motsvarade en ordinerad dos så var det hos förare över 50 år.

Slutsatsen som forskarna drog av studieresultaten var att de som kör bil med bensodiazepiner i blodet inte representerar den patientgrupp i landet som får bensodiazepiner förskrivna av läkare. Den stora mäng-den benso-positiva prover visar på ett behov av att inkludera dessa substanser i alla analyser av blodprov från misstänkt drogpåverkade förare och för att kunna studera drogers inblandning i trafikolyckor och risk-tagningar i trafiken.

En färsk norsk studie, Trends in amphetamine and benzodiazepine use among drivers arrested for drug impaired driving in Norway 2000-2009, S. T. Bogs-trand et al, presenterades i slutet av 2011.

Syftet med studien var att undersöka påverkan av amfetaminer och bensodiazepiner hos norska bilförare under åren 2000 – 2009, och jämföra resultaten med beslagsstatistiken av dessa droger under de aktuella åren. Blodprover från närmare 40 000 bilförare ingick i studien.

Forskarna fann att bensodiazepiner förekom i 40 procent av proverna år 2000 och ökade till 63 pro-cent 2002. Det året var flunitrazepam (Rohypnol) en mycket vanlig drog på den illegala marknaden, vilket också syntes i all statistik. Efter 2002 har förekomsten av bensodiazepiner varierat mellan 52 och 57 pro-cent bland alla kontrollerade förare. Det har påvisats stora variationer mellan olika benso-substanser, vilket motsvarar variationen i de beslag av bensodiazepiner som polisen gör. Flunitrazepam har minskat kraftigt, medan alprazolam, diazepam och i synnerhet klona-zepam har ökat. Prover med mer än en bensodiazepin ökade kraftigt under perioden.

Amfetaminer (amfetamin och metamfetamin) har förekommit i 35 – 43 procent av proverna under tio-årsperioden. En förskjutning har skett från övervägan-de amfetamin i början av perioden till metamfetamin i slutet. Två tredjedelar av alla förare som var positiva på amfetaminer var också positiva på en eller flera bensodiazepiner.

Den typiske drogpåverkade bilföraren är en man, 20-35 år. Han kombinerar ofta illegala droger, läke-medelsdroger och alkohol. Koncentrationen av läke-medelsdroger i blodet är oftast högre än vad som förväntas av ordinerade doser.

En jämförelse mellan statistik över användare av förskrivna bensodiazepiner och benso-påverkade bilfö-rare visade en skillnad i ålder mellan de två grupperna. Majoriteten av bilförare med bensodiazepiner i blodet var mellan 20 och 40 år gamla, medan majoriteten av norrmännen som fått bensodiazepiner förskrivna av läkare var över 50 år.

Studien visade alltså att de droger som påvisades i blodprover från gripna bilförare matchade polisens beslag av narkotika. Man kunde också påvisa att amfe-tamin och bensodiazepiner är en vanlig kombination hos drogpåverkade bilförare. n

Gunnar Hermansson

Vid misstanke om drogpåverkan får polisen vid trafikkontroller göra ögonundersökning på föraren för att eventuellt kunna gå vidare till blodprovstagning.

80 kilo amfetamin sommaren 2002Hela ärendet startade sommaren 2002 då Citypolisens narkotikaspanare hade fått säkra uppgifter om att både narkotika och vapen förvarades i en lägenhet vid Frid-hemsplan i Stockholm. Piketen hjälpte till med inbryt-ning den 27 juni. Vid husrannsakan fann man hasch, en pistol, falska passhandlingar och en magnetnyckel.

Ganska snart kunde nyckeln spåras till Safe Minilager i Solna. I lagret förvarades tre kartonger som innehöll sammanlagt 68 kilo amfetamin förpackat i mindre foliepaket. Av texten på paketen framgick att de innehöll någon form av läkemedel.

Lagerlokalen var hyrd två veckor tidigare av en 20-årig f.d. bosnier som bodde hemma hos sin mamma i Bandhagen. Vid husrannsakan där hittades ytterligare 12 kilo amfetamin.

omfattande kartläggning av telefontrafikGenom fingeravtryck kunde en 22-årig serbisk med-borgare bindas till narkotikapartiet i lagret. 22-åringen

hade befunnit sig i den lägenhet vid Fridhemsplan där magnetnyckeln hittades av City-poliserna. Teknikerna fann vidare handflateavtryck på tejp på en av kartong-erna som innehöll narkotika. De avtrycken härrörde från den serbiske medborgaren P.S. som dömts flera gånger tidigare för brott i Sverige. Det visade sig att han nyligen hade lämnat landet.

Citypolisens utredare Bertil Lundström gick igenom och analyserade telefontrafiken mellan de inblandade personerna. P.S. och den 20-årige bosniern hade haft telefonkontakt sedan april 2002. I juni var kontakten intensiv. P.S. hade fyra olika telefonnummer och fem telefoner. Han använde numren i tur och ordning vid sina kontakter med bl.a. 20-åringen.

Den 10 juni 2002 åkte P.S. och en annan person i sambons bil till Hamburg. Han ringde efter någon dag från en telefonkiosk i Hamburg till 20-åringen. Denne åkte kort därefter med sin bil till Lund.

P.S. återvände från Hamburg, vilket bekräftats bl.a. av att bilen blev fotograferad vid Lernacken. Enligt 20-åringen träffades han och P.S. i Lund och där hade de också kontakt med en irländsk långtradare.

Vid förhör har 20-åringen senare berättat att P.S. instruerat honom att träffa en långtradarchaufför på en plats i Lund och där hämta några kartonger som skulle tas till Stockholm.

20-åringen fick med sig tre kartonger som innehöll 80 kilo amfetamin. Han tog dem till sin bostad, men P.S. uppmanade honom att istället skaffa ett lager-utrymme i Solna. Han hyrde då ett utrymme på Safe Minilager och placerade de tre kartongerna med nar-kotikan i tre flyttkartonger. Två veckor senare hittade polisen narkotikan.

Den irländske långtradarchauffören identifierades, greps i sitt hemland och fördes till Sverige. I februari 2003 dömdes han för grov narkotikasmuggling till tio års fängelse. Enligt tingsrätten hade irländaren smugg-lat in narkotikan i sin lastbil på uppdrag av P.S.

20-åringen och 22-åringen fick också 10 års fäng-else för grovt narkotikabrott. Hovrätten fastställde domarna och ökade på med livstids utvisning för chauffören och 22-åringen.

p.s. förmodades uppehålla sig i UsaP.S. hade kontakter i USA och det var dit han troligen tagit sin tillflykt. Han efterlystes i slutet av september 2002 och utredarna fortsatte sina försök att spåra ho-nom. Under den första tiden bodde han troligen i To-ronto i Kanada, där han försörjde sig som byggnads-arbetare.


Lagens långa arm räckte inte ända fram44-årige P. S. dömdes i Stockholms tingsrätt i december 2011 till tio års fängelse och livstids utvisning. Han hade enligt tingsrätten gjort sig skyldig till grovt narkotikabrott 2002 och därefter lämnat landet. Efter gediget polisarbete kunde han gripas i USA nio år senare.

I det obemannade lagerhotellet hittade polisen tre kartonger som innehöll 68 kilo fuktigt amfetaminpulver. Foto: Polisen Stockholm.


2005 kunde P.S. knytas till samtalstrafik mellan Chicago och Sverige. Men eftersom han vistades ille-galt i USA använde han falska ID-handlingar och spå-ren efter honom var få.

Det var först när utredaren Bertil Lundström fick hjälp av Rikskriminalpolisen och deras nya Fugitive Active Search Team, FAST, som man

Documents

Droger i arbetslivet Sjukvården i fokus - SNPF · 2015. 4. 21. · Klaipeda, ibland fler än etthundra, måste passera tullgränsen och samtala med en tullinspektör innan färden