1/2010

2

Ibland känns det som att man som ung arbetssökande inte kan vinna. Vi får höra att vi snabbt måste ut i arbetslivet när de stora generationerna går i pension. Vi får höra att vi helst inte skall ta mellanår och att vi helst inte skall jobba vid sidan av studierna. Och så kan det hända att vi får jobba många år efter fyllda 60. Här om dagen besökte jag en eventuell fram-tida arbetsplats. Där fick jag höra att jag för att få en arbetsplats borde vara kunnig, allmänbildad och ha ett gott språk. Jag borde också vara en intressant person, som inte bara gått i skola hela mitt liv utan också up-plevt allt möjligt. Så vi skall alltså studera snabbt, men ändå uppleva nytt och utvecklas som människor för att vara attraktiva för arbetsgivare. Ett ännu större problem uppstår när vi efter studierna skall in i arbetslivet och får höra att vi måste ha arbetserfarenhet. Så hur kan man vinna? Proble-men kan ändå börja mycket tidigare. Man har inte en chans att få jobb över huvud taget om man inte har arbetserfarenhet. Det är något av en catch-22. Var skall man börja? När en kompis till mig, som är intelligent, handlingskraftig, kreativ och färdig att jobba hårt med vad som helst, inte kan få jobb är det något ruttet med världen. Motiveringen av arbetsgivarna var i många fall att kompisen saknade arbetserfarenhet. I det här numret av Elevbladet kan vi läsa om tips en framtidsfor-skare ger unga i dag. Enligt honom måste man i framtiden hela tiden lära sig nytt och anpassa sig till att förändringar sker allt snabbare. Arbete, inlärning och fritid blandas ihop mer än förr. ”Lämpligare, lyckligare, mer produktiv.” Det var enligt Radiohead en av sloganerna för 1990-talet. Det kunde väl vara fråga om sloganer för 2010-talet också. Om det stämmer att jobb, inlärning och fritid smälter samman – vad händer med dem som inte får något jobb? Fjolåret präglades av en ökad arbetslöshet och lättare verkar det inte bli på en tid. Ungdomsarbetslösheten har ökat med om-kring 40 procent på ett år. Så återigen: om framtidsscenariot stämmer och jobb blir lika med fritid, vad händer med de arbetslösa? Jag förstår inte att en människa i dagens samhälle kan jobba så mycket att han eller hon blir utbränd, medan en annan människa inte får något jobb alls. Att arbetet blandas ihop med fritid och inlärning kan också ses som något positivt. Huvudsaken skall ändå vara att så många som möjligt skall ha arbete och att arbete inte skall vara lika med hela livet. I Conan O’Briens sista avsnitt av The tonight show konstaterade han att bra saker sker åt den som är vänlig och arbetar hårt och att sär-skilt ungdomar inte skall vara cyniska eftersom det inte leder någon vart. Att vänlighet och hårt arbete skulle räcka kan ändå många finländska ung-domar fnysa åt. Unga skall inte behöva bli cyniska. Men efter att man blivit nerslagen tillräckligt många gånger orkar man inte längre stiga upp. Då måste man få höra att man gör något för att förbättra situationen. Någon kanske fortfarande påstår att unga i dag är passiva, narcissistiska och lata. Den som påstår något sådant här har fel. Jag upplever att unga är färdiga att jobba häcken av sig – bara de skulle få chansen. Våra beslutsfattare kan strunta i att oroa sig över vad som händer när de stora generation-erna går i pension. De skall börja oroa sig för att över trettio tusen unga är arbetslösa. För om man inte åtgärdar det kan resultatet senare bli passiva och utslagna ungdomar. Då är vi illa ute.

SARA SUNDMAN

EN OMÖJLIG EKVATION

ELEVBLADET 01/2010Elevbladet är Finlands Svenska Skolungdomsförbunds medlemstidning. FSS har gett ut Elevbladet sedan 1920 under namnet Nordan, Svensk Undom, Ung Makt och Elevbladet.

S. 2 INLEDNING / S. 4 MEDVERKANDE / S. 5 HEY MEDLEM! / S. 6 ...OCH DEN LJUSNANDE FRAMTID ÄR VÅR? / S.8 DE TOLKAR VÅR FRAMTID / S. 9 FRAMTIDENS SKOLA / S. 10 DAGS ATT BÖRJA MOTIONERA!/ S. 11 DRÄGEL OCH ROLIGA SLUT / S. 12-13 ETT MELLANÅR UTVECKLAR OCH VIDGAR VYER / S. 14-15 FRAMTIDS-MASKINEN / S. 16-17 VILDMARK OCH GUIDER I KRONOBY / S. 17 KÅSERIET / S. 18-19 ATT ÅKA I UTBYTE - HIMMEL ELLER HELVETE? / S. 20 KAFFE PÅ KANSLIET / S.21 CITYVAMPYREN / S. 22 TIO-I-TOP FRAM-TIDSSKILDRINGAR / S. 23 NOVELLEN : SUSANNA / S. 24 EBL RECENSERAR / S. 25 NÄR CYBORGERNA KOM-MER / S. 26 EBL ÄLSKAR

Ansvarig utgivare för Elevbladet: Förbundsordförande Alina Böling / Chefredaktör: Sara Sundman, 0503684980, sara.sundman@skolungdom.fi / Art Di-

rector: Camilla Englund, camilla.englund@skolungdom.fi / Tryckt i KSF Medias tryckeri.

Medarbetare i Elevbladet nr 1: Nicholas Kujala, Elin Sundqvist, Natasha Miikki, Jay Snellman, Otto Ekman, Charlotte Karlsson, Hedda Halinen, Christoffer

Gröhn, Benjamin Knopman, Julius Uusikylä, Jenni Tuovinen, Malin Nyqvist, Sofia Mattjus, Alina Böling, Tiia Sundberg, Valter Söderman, Camilla Englund,

Sara Sundman

Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS rf / FSS är skolungdomarnas egen intresseorganisation och riktar sig till elever i åk 7-9, studerande vid

andra stadiet samt folkhögskolor. / Förbundsordförande: Alina Böling, 0442778669, alina.boling@skolungdom.fi / Genreralsekreterare: Tiia Sundberg,

0440690098, tiia.sundberg@skolungdom.fi / Organisationssekreterare: Cecilia Portnoj, 09644881, cecilia.portnoj@skolungdom.fi / Kaserngatan 1 D

65-66, 00140 Helsingfors / kansliet@skolungdom.fi / www.skolungdom.fi

EN OMÖJLIG EKVATION

4

MEDVERKANDE :

Jag huserar för tillfället i Stockholm där jag förutom att läsa filmvetenskap också käm-par för finlandssvenskans rättigheter. På ‘att göra-listan’ finns “avsluta journalistikstudi-erna i Helsingfors”, “få bättre självförtroende” och “lär dig franska”. Jag har ännu inte gett upp hoppet om att bli något stort, men vad det skulle vara har jag ingen aning om. Ännu.

JENNI TUOVINEN

Tidigare var livet planerat, jag hade allt rel-ativt strikt under kontroll. Men nu, sedan jag började gymnasiet, blir det mesta lite ogenomtänkt. Överraskande nog fungerar det, och vi kom med en kompis fram till att allting löser sig förr eller senare. Den nya slappheten beror nog på min nya omgivning. Jag omgivs av inspirerande människor nu för tiden. Allt det här nya har väckt mig, och jag vill ut i världen. Jag SKA resa runt jorden någon dag, och nu har jag planerat igen.

CHARLOTTE KARLSSON

5

HEY MEDLEM!

TEXT & FOTO : SOFIA MATTJUS

Namn: Linda Javén

Skola: Katedralskolan i Åbo

Hemort: Åbo

Medlem i FSS sedan: nästan ett år tillbaka

Hur skulle du beskriva din vanliga skoldag?

Fyra till fem lektioner, suspekt mat där emellan och tio minuters raster att prata med kompisar.Vad tycker du om idén om att ha två dagar i veckan då man skulle servera vegetarisk lunch i skolan?Fantastiskt bra idé.

En vän av vegemat där! Vem är din förebild och varför?

Jag vet faktist inte vem eller varför.

Vad är roten till all ondska?

Varmluftspumpar och den som tyckte vi skulle komma ner från träden.

Intressant. Nämn en av dina hemliga talanger!

Jag kan få min tumme att se ut som en anka.

Fem snabba:

Sommar/vinterKollektivtrafik/privatbilismHår/rakatMetall/electroTv/radio

6

FÖRBUNDSORDFÖRANDE

Då jag inte för så länge sedan blev student fick jag ett gratulationsbrev av min bank. Brevet valde att önska mig lycka till genom att uppmuntrande citera en vers av studentsången. Själv tyckte jag att meningen lydde ganska så lustigt: ”Ännu vet du kanske inte vad du gör i framtiden, men som studentsången fastslår: och den ljusnande framtid är vår.” ”Haha”, tänkte jag, ”hur kan nu studentsången fastslå att min framtid blir ljus”? Efter ett tag började jag ändå undra om inte det just är tron på en bra framtid som garanterar att framtiden blir bra. Framtiden är en av de sakerna man tenderar oroa sig för. Kommer man in på den skola man vill, får man det där sommarjobbet man behöver, vad kommer man överhuvud-taget att göra om ett, fem eller tio år? En viss grad av oro och framtidsångest kan vara häl-sosam och kan motivera en att arbeta för att komma dit man vill. Att oroa sig för framtiden så mycket att man inte ens kan tro att den blir bra är emellertid en helt annan sak. I december fick vi än en gång läsa dystra nyheter om unga i Finland. Denna gång handlade nyheterna om att Finland under förra året slog rekord i självmord bland barn och unga. Det här är ett skrämmande fenomen som kanske också tyder på avsaknad av fram-tidstro i vår generation. Undersökningar visar att en stor del av de unga känner oro och osäkerhet inför allt från hur man själv kommer att klara sig på arbetsmarknaden som vuxen till hur världen kommer att se ut och hur den kommer att må i framtiden. Personligen tror jag att skälet till att så många oroar sig och känner sig ängsliga är att det man oroar sig för är sådant man känner att man själv inte kan eller har möjlighet att kontrollera och påverka. Då de flesta beslut tas av gubbar i kostym bakom stängda dörrar känner man sällan att man har en reell chans att bestämma hur framtidens samhälle kom-mer att se ut. Min mamma brukar ibland säga att saker nog sedan sist och slutligen blir som de skall. Å andra sidan, huvudkaraktären Mersault i en av mina favoritromaner, Albert Camus Främlingen låter det gå som det går med resultatet att han av misstag tar livet av en annan man och till sist döms till döden. I François Truffauts film De 400 slagen är det huvudper-sonen Antoines näromgivning som genom sina handlingar indirekt får hans liv att spåra ur. Frågan om vem det egentligen är som har vår framtid i sina händer är det många som har ställt och kommit med förslag till. Jag vågar påstå att både min mor, Camus och Truffaut har en poäng, saker blir som de blir men inte utan att vi och andra skulle ha en chans att påverka dem. Grovt förenklat kunde man kanske säga att vi själva aktivt borde arbeta för att göra vår framtid till det vi vill att den skall vara. Människorna vi har runt omkring oss och i oss ungas fall speciellt de vuxna skall hjälpa och stöda oss att gå i rätt riktning. Den sista biten måste vi kanske lämna åt ödet. Samhället borde se till att alla unga har möjlighet att känna att de kan påverka sin egen framtid så mycket att de inser att den ljusnade framtid faktiskt är vår. För så länge vi tror på den och är beredda att arbeta lite för den är den det.

ALINA BÖLING

…OCH DEN LJUSNANDE FRAMTID ÄR VÅR?

8

Framtiden fascinerar. Vill inte nästan alla veta hur det kommer att gå för oss när vi blir vuxna eller hur världen ser ut på det nästa årtiondet? En gammal vän till mig, som är hemma från Nicaragua, besökte med jämna mellanrum en spåkvinna då familjen ännu bodde i Centralamerika. Spåkvinnan hade regelbundet gett spådomar som uppfyllts och hennes råd hade faktiskt hjälpt familjen i olika situationer. I själva verket besökte pap-pan i familjen fortfarande spåkvinnan på sina regelbundna resor till Centralamerika när familjen redan bodde i Finland. Man kan fråga sig hur spåkvinnan burit sig åt och hur stor del av spådomarna som kanske varit förutsägbara. Jag blir ändå nyfiken på min egen framtid. Om en spågum-ma kunnat berätta vad framtiden för med sig kunde man ju tro att framtiden är förut-bestämd. Vad säger då en framtidsforskare och en kirolog, som läser människors hän-der, om framtiden? Jag åker metron i Helsingfors till Nordsjö för att träffa Vieno Puustjärvi. Hon har en mottagning i sitt hem där hon läser människors handflator för att ta reda på vilka förutsättningar för livet de har. – Jag är ingen spågumma! En hel del människor ringer till mig och vill att jag ska spå deras framtid, berätta för dem hur många barn de kommer att få eller något liknande. Det skulle vara helt ansvarslöst att ge sådana råd åt någon. Jag är inget me-dium som får något slags UFO-signaler som jag tolkar, säger hon.

Allt står i händerna

Att läsa händer heter kirologi. Kirologen tit-tar på händernas form och på linjerna i hän-derna. Målet med konsten är att få reda på vad framtiden för med sig. – Händerna är hjärnans synliga del.

Linjerna i händerna speglar allt i din person-lighet och dina egenskaper, säger Puustjärvi. Även om jag har kommit för att in-tervjua henne får jag höra en hel del om mig själv när hon tittar på mina händer. Jag är förvånad över att jag faktiskt känner igen mig vid saker hon säger om min personlighet. Kunde hon gissa sig fram genom att se hur jag beter mig? ”En människas undermedvetna berättar om dens framtid och det kan man läsa i händerna”, står det i en av böckerna som Puustjärvi visar mig. Enligt en annan ser man en människas förflutna i vänstra handen och framtiden i den högra. Hon har många tjocka pärmar prydligt sorterade vid sitt skrivbord i vilka hon slår upp och låter mig läsa. – Det finns mycket information inom kirologi. Jag fungerar som en tolk mel-lan informationen och dig. Det jag sysslar med är något i gränszonen mellan konst och vetenskap. Puustjärvi säger att det är viktigt att inse att man själv bygger sin framtid med sitt eget beteende och sin personlighet. Fast man kan läsa framtiden i händerna betyder det inte att den är färdigt skriven. – Det jag tycker är det viktigaste att komma ihåg är att man kan ändra på sig själv och på det sättet påverkar man sin framtid. Det är ändå få som är så viljestarka att de lyckas göra det, säger hon.

Framtiden en osäker vetenskap

Juha Kaskinen arbetar med att forska i fram-tiden. Framtidsforskning går ut på att man undersöker gångna trender för att räkna ut framtiden. Kaskinen är själv sociolog till sin utbildning men påpekar att de som forskar i framtiden har en varierande bakgrund: det finns statsvetare, tekniskt utbildade, human-ister, ekonomer och filosofer. Mångveten-skaplighet ger en mer omfattande bild av

framtiden. Egentligen är det fel att säga att man får en enda bild av framtiden. Kaskinen påpekar att framtidsforskning går ut på att komma fram till olika scenarier för hur fram-tiden kunde se ut. Ingenting är säkert. – Vi är inte fatalister som tror att framtiden kommer att se ut på ett visst på förhand bestämt sätt. Vi kan inte säga hur det kommer att vara utan vi räknar snarare ut olika sannolikheter för olika möjliga fram-tidsscenarier. Kaskinen är chef på centralen för framtidsforskning på Åbo universitet. På cen-tralen arbetar totalt femtio forskare. Själva forskningen görs med varierande tidsperspe-ktiv. Den kan gå ut på att fundera hur världen kunde se ut om till exempel fem, tio, femtio, tjugo eller till och med trettio år framåt. Det vanligaste perspektivet är ändå mellan 15 och 25 år framåt. Kaskinen säger att det ar-bete de gör är ett hjälpmedel åt andra. – De som beställer våra rapporter, till exempel olika företag, använder våra resul-tat när de fattar beslut med hjälp av dem. Vi är inga beslutsfattare, utan hjälper dem som är det i sina beslut.

Framtidens värld: komplicerad

I en viss mån har framtidsforskningen inte helt samma status i forskarkretsar som gamla vetenskaper. Delvis beror det på att forskningen inte kan ge några exakta svar. – Hur ska man hantera helt otän-kbara utvecklingsförlopp eller scenarier som är mycket osäkra? Det är viktiga utveckling-sområden för framtidsforskarna, säger han. Samtidigt är framtidsforskningen ingen exakt vetenskap. Den bygger på hypo-teser, vetenskapliga gissningar. Forsknings-grenen är också ganska ny. – Tänk till exempel på att man i uni-versiten i Finland har sysslat med fysik sedan 1600-talet. Framtidsforskningen har börjat

ta fart på 1940- och 1950-talen och utveck-las ännu mycket i dag. Därför har den kanske inte samma tyngd som gamla vetenskaper bland universitetspersoner och forskare. Hur ser då framtiden ut om 15 år? När jag ställer frågan vill inte framtidss-cenarierna ta slut hos Kaskinen. Han kastar fram många tankar. — Om världen nu känns komplic-erad kommer den i framtiden åtminstone inte att bli enklare. Världen blir väldigt mycket mer global och olika nätverk mellan männis-kor blir starkare. Det blir svårare att styra och ställa och det blir viktigare att bilda olika grupper och kollektiv i sitt liv. — Datorer kommer att vara mer och mer närvarande. Det blir vanligare att nästan konstant vara uppkopplad till internet var man än befinner sig. — Så blir det nog svårt att hantera klimathotet och till exempel få oss att minska på vår energiförbrukning i stället för att öka på den. 2020-talet kommer vara en brytning-stid för sätten vi producerar och använder energi. Bland annat bilmotorerna kommer att se mycket annorlunda ut än i dag. Innan vi slutar vårt samtal ger Kaskinen ännu ett råd åt dem som nu går i skolan. — I framtiden är det viktigt att hela tiden kunna lära sig nytt och anpassa sig till att förändringar sker i allt snabbare takt. Ar-bete, inlärning och fritid blandas ihop mer än förr i våra liv, vilket också blir en utmaning i framtiden. Jag hoppas att människor inte blir lamslagna av det utan orkar förstå och ta vara på det positiva med det. Det kräver lång stubin. Åtminstone är det uppenbart att framtiden är inte förutbestämd. Den kan te sig förutsägbar när man ser på det förflut-na. På längre sikt blir det svårare. I varje fall är det bäst att satsa på nuet.

JULIUS UUSIKYLÄ

De tolkar vår framtid

ILLUSTRATION : MALIN NYQVIST

9

Elevbladet bad fyra elever i fyra olika skeden av sin utbildning beskriva hur de ser på framtiden och framtidens skola.

FRAMTIDENS SKOLA

Om 10 år då jag är 20 vill jag bli en jätte bra polis eller forskare (jag gillar att forska ) och ha fritidsjobb som skådespelare. Jag vill ha en man, kanske två barn och såklart ha djur. Jag kanske ska ta en liten paus från jobbet och åka och vara med i svenska Idol nångång och jag hoppas att jag vinner. Jag ska också helt säkert ha en egen sajt. Jag ska förhoppningsvis ha ett jätte stort hus... Jag ska inte vara fet utan tvärtom jag ska ha jätte bra kondition.

Natasha Miikki är 10 år och går i Vasa övningsskolas lågstadium

Egentligen har jag inga som helst framtidsvisioner så långt fram i tiden som tio till femton år, men jag kan ju alltid stenhårt hoppas på att jag är en stabil och lycklig människa utan bekymmer, tristess och dåliga ovanor som att peta på allt jag ser, slicka tallriken eller hoppa upp och ner i sängar med bra studs. (Å andra sidan är sängar med bra studs ytterst gemytliga, så länge man är tillräckligt kort så man inte slår i taket, det gör ont). Ett lyckligt liv ska också innehålla god mat som dyr choklad och pepparbiff, vilket betyder att jag är tvungen att ha en någotsånär hyfsad ekonomi. Då har jag två alternativ; antingen studerar jag som attans och hoppas jag har tur i jobbet, eller så gifter jag mig med en stenrik man som försörjer mig. Denna man ska också ha andra trevliga egenskaper, som omtänksamhet, ett vackert yttre, en trevlig bekantskapskrets och så måste han vara tillräckligt intelligent för att kunna tala med mej om andra saker än bilar och actionfilmer. Jag hoppas verkligen också att jag förutom denna underbart perfekta man har stiftat många nya bekantskaper med olika människor ute i världen eftersom människor är något som jag uppskattar väldigt, speciellt på fester där människorna bidrar med att höja stämningen rejält ( förhoppningsvis ska jag väl hinna på några sådana till inom tio år). Faktiskt så vet jag inte var jag vill bo senare i livet, det är alldeles öppet, dit vägarna bär så att säga. Det enda jag vet säkert är att jag absolut inte kommer stanna och studera i Vasa där jag bor nu ( nog för att det är en väldig mysig stad, men man måste ju vidga sina vyer lite...) utan högst antagligen någonstans där borta i södra Finland. Kanske flyttar jag utomlands någon gång, eller så får min rike och perfekte man ta med mig på resor hit eller dit. Detta förutsätter dock att jag antingen inte har några barn, eller en tålmodig barnvakt. Men detta med barn känns just nu så fjärran att jag inte ens orkar spekulera i det hela. Det får tiden utvisa!

Elin Sundqvist är 16 år och går i Vasa Övningsskolas Gymnasium

Om femton år bor jag i ett egnahemshus i Hagalund i Esbo. Jag bor tillsammans med min fru och en hund. Jag studerade efter grunds-kolan i gymnasiet svenska normallyceum i Helsingfors. På mitt tredje år åkte jag till USA för ett år som utbyteselev. I USA studerade jag lite meteorologi och åkte med på en resa och forskade stormar. Efter det åkte jag till västkusten. Efter gymnasietiden började jag studera till matematiklärare för högstadie elever, först på Helsingfors universitet och efter det i Vasa. Jag fyllde 27 då jag blev färdig som lärare och jag började jobba i Lagstads Skola följande höst som matematiklärare. Jag jobbade där i två år tills jag flyttade till Mattliden. Om femton år jobbar jag i Mattlidens skolcentrum som matematik- och fysik lärare.

Nicholas Kujala är 14 år och går på åttan i Lagstads skola, Esbo

I yrkesskolorna nu under 2000-talet tror jag att en studerande har allt de vill ha, så som goda klasskompissar, god mat, möjligheter till café och trevliga lärare. Om någon vill ändra något så lyssnar faktiskt lärarna och så har man ju börjat med olika elevkårer. För när jag tänker efter så finns det inget jag känner att jag har behov av i min skola. Men något jag tror kommer att ändra om några år är nog att utbildningarna kommer att bli bredare och även kanske längre. Jag tror också att det kommer att bli svårare och svårare att komma in på en yrkes-kola. Jag tror också att man kunde ta och föra samman alla “killyrken” till en och samma skola som till exempel bil, el och bygg. Och så skulle man kunna föra samman “flickyrken” som till exempel kosmetolog, frisör och så vidare. Så man får olika yrken men med samma riktning under samma tak. Det vore också roligt med vuxenutbildning på alla brancherna så att också äldre har möjlighet att studera vidare eller utbilda om sig. Jag tror att yrkeskolor om fem till tio tio år kommer att vara mycket större och att de kommer att ha flera branscher. Alla de olika yrkesskolorna i Finland kommer att ha likadana utbildningar så man inte behöver resa eller flytta för att utbilda sig. Som andra årets frisörstuderande på yrkesnivå har jag sett att mobbning inte förekommer lika mycket i yrkesskolor som i låg- och högstadier, så nu när alla är vänner så tycker jag att man i olika yrkesskolor skulle kunna ha något slag av elevrum, där vi studerande skulle kunna sitta och plugga och prata om vi har en håltimme eller har lite längre raster. För som det är nu blir det mycket så att man bara sitter och slöar i korridorerna eller sitter i skolans café och har tråkigt. Elevrummen skulle kunna föra ihop två arbetspartners kanske eller så har man bara fasligt roligt med någon man bara ser då och då när de kommer och fixar bilen till skolverkstaden eller kommer och klipper sig till skolsalongen. Jay Snellman går på frisörlinjen vid yrkesakademin i Vasa

10

DAGS ATT BÖRJA MOTIONERA!

Med lite över två månader kvar till årets höjdpunkt; Elevriksdagen 2010 den 23-25.4 i Mariehamn är

det nu dags för alla skolungdomar att fundera fram visioner om vad de vill att skolan skall vara! Under

ERIK har nämligen varje FSSare en möjlighet att genom en motion föreslå vad de vill att FSS skall

arbeta för under det kommande verksamhetsåret!

En steg-för-steg guide till motionsskrivning:

1) Fundera först ut vad du vill att din motion skall handla

om, det vill säga vad tycker du att FSS borde arbeta för un-

der kommande verksamhetsår?

2) Innan du börjar skriva kan det vara bra att gräva lite i

ditt ämne; vad säger skollagen, hur är det i andra skolor, har

tidningarna nyligen diskuterat problemet? Ring kansliet och

fråga om inte annat!

3) Formulera en brödtext till din motion. Brödtexten

skall vara relativt kort och innehålla motiveringen för varför

du vill att FSS skall arbeta för det du föreslår i din motion.

4) Formulera –att klämmar. –Att klämmarna är de

konkreta förslagen till vad FSS skall arbeta för och skall

vara korta och koncisa. En motion kan innehålla en eller

flera -att klämmar.

5) Det kan vara bra att låta någon annan läsa

igenom din motion för att försäkra dig om att du inte

glömt eller missat något!

6) Då din motion är färdig, skicka in den till

tiia.sundberg@skolungdom.fi! Gör det senast den 15

mars!

Motionärer har tidigare föreslagit att:- Elevbladet blir en tabloidtidning (ERIK 2003)- FSS under kommande år arbetar för att sänka röståldern i skolans direktion till 16

år (ERIK 2005)- FSS skall arbeta för en mer kvalitativ sexualundervisning på alla stadiers utbildning

(ERIK 2006)- att FSS skall jobba för att religionskunskap införs på alla stadier (ERIK 2007)

- att FSS skall arbeta för en gemensam gymnastikundervisning för flickor och pojkar

(ERIK 2009)

Ifall det är något du undrar eller vill ha hjälp med din motion; kontakta FSS kansli!

En motion kan se ut såhär:

Elevrum åt eleverna!

Alla skolor tycks ha lyxiga lärarrum med ljusterapilampor och mjuka fåtöljer eller åtminstone en kaffeautomat! Under skoldagen ska såväl lärare

som elever ha rätt till rekreation och vila. Medan lärarna myser i lärarrummen blir eleverna oftast förpassade till korridorerna. Visserligen existerar det kanske

soffgrupper och bänkar, men träbänkar är ett tråkigt underlag att umgås på och de tre sofforna räcker knappast till alla eleverna.

Lösningen skulle vara elevrum; ett rum som är elevernas eget utrymme under rasterna. Elevrummet kunde exempelvis i samma veva fungera som elevcafé om elevkåren bedriver café- eller kioskverksamhet. Att tillbringa sina raster i ett trevligt skrymsle är säkerligen också roligare än att gå omkring och demolera skolan, ett tidsfördriv som är rätt så vanligt då rastsysselsättning lyser med sin frånvaro. Ge eleverna ansvar och utrymme i

skolan!

Jag föreslår:- att FSS under verksamhetsåret 2007-2008 arbetar för elevernas rätt till

elevrum

Sara HoviVasa Övningsskolas Högstadium

Eller såhär:

Standardkvot för grönväxter i skolornaFör att öka trivseln i skolan under den långa ledsna vin-

tern tycker vi:- att FSS skall fastslå en standardkvot för antalet grönväxter per kvadratmeter i skolbyggnaden samt övervaka att den följs.

Sami Horttana och Akse Pettersson, Tölö gymnasium

11

GÄSTKOLUMNEN

Varje gång jag tänkte på Sverige började dräglet rinna. Som hos en av Pavlovs hundar. Eller nästan i alla fall. Reaktionen var alltid den samma. Enorm pulsökning. Men vi tar det från början. Tills för några år sedan tyckte jag det var oerhört behändigt att bli definierad av andra. Rörde du dig i cybervärlden kände du mig kanske under signaturen Rundrufsi-gihåretsakfrånfinland eller Glad Leverfläck – båda täcknamn jag blivit tilldelad av folk i min omgivning. Jag var den likbleka men för den skull inte livlösa flickan och trivdes med det. Tills en dag då jag inte visste vad jag skulle svara. ”Vem är Jenni Tuovinen?”, frågade någon. Jag blev stum. Sedan den dagen har jag bara gjort sa-ker jag själv velat göra och varit den jag själv velat vara. Viljan visade sig vara en bra ledstjärna och för ett halvår sedan anlände jag till öarnas stad, Stockholm. Pulsökningarna och mitt filmintresse hade fått mig att söka plats som utbytesstudent vid Stockholms universitets institution för film-vetenskap. Jag hade ingen aning om vad studier i filmvetenskap skulle innebära, men jag antog att suget som fick min mun att vattnas bådade gott. Och visst hade jag rätt. Jag har aldrig känt mig såhär levande och har dessutom blivit många er-farenheter rikare. Men det jag lärt mig sträcker sig långt utanför filmvetenskapens, och Sveriges, gränser. Exotiska miljöer, spännande matkulturer och främmande civilisationer är några tänkbara skäl till att folk åker utomlands för att studera. Jag längtade efter att bekanta mig med det kanske lite mindre exotiska ”landet lagom” för att se om ens någon av alla de fördomar jag hade om Sverige stämde. Det skulle bli en lätt match; språket var ju inget problem och inte heller kulturen var mig obekant. Jag var beredd att tala långsamt, säga inte och skulle, höja tonläget och tacka för mig på ett sätt som i Finland mest bara skulle låta ironiskt (tack så JÄTTEmycket!). Jag lärde mig så smånin-gom att det inte går att äta batonger i Sverige (med dem slår man här) och att ingen här är snål på choklad (okej, vissa kanske är sugna på det). Vad jag däremot inte hade förberett mig på var att man som utbytesstudent mer än någon-sin blir förknippad med sin nationalitet, och kan-ske just därför får ett mycket mer levande förhål-lande till sitt hemland. Jag har lärt mig mycket om

Sverige, men betydligt mer om mig som finländsk medborgare. Jag brukar tycka att jag kan mitt mod-ersmål bra, men aldrig tidigare har jag känt mig så osäker på svenska som här. Jag hade heller ingen aning om hur irriterad jag kan bli när människor jag träffar tror att finlandssvenskar är finnar som bott länge i Sverige och därför blivit bra på svenska. Å andra sidan är de här kulturchock-arna ofta väldigt underhållande, och studierna i Stockholm har erbjudit många oförglömliga up-plevelser som väger upp de mindre trevliga hän-delserna tusenfalt. Jag kommer aldrig att glömma den afroamerikanska föreläsaren som iklädd designkostym, manschettknappar, slips och duk i bröstfickan drog kopplingar till gangsterfilmer genom att citera och själv sjunga med en Jay-Z-låt, eller professorn med känt släktnamn som helt ogenerat framför över 250 studerande visade bilder på nakna män och ritade manliga könsorgan på tavlan för att understryka mandomens olika ut-tryck. Faktum är att föreläsningarna kan un-derstryka kulturella skillnader man annars inte skulle fästa uppmärksamhet vid. Under en engelsk-språkig kurs i svensk film- och tv-kultur började alla amerikanska utbytesstudenter gapskratta i slutet av vissa filmer. Det hände nästan varje gång vi såg på stumfilm, och jag kunde för mitt liv inte förstå vad som var så roligt. ”Slut*”, stod det ju bara. Men det finns många typer av slut, och i amerikanernas ögon var det ett väldigt småkon-stigt sätt att avsluta en film. Och visst var det roligt, när jag väl förstod det. Har du, som jag, något du verkligen brin-ner för och som höjer din puls till det maximala? Ge dig då ut på en jakt med både kulturchockar och nya perspektiv. Har du tur hittar du dig själv på köpet.

JENNI TUOVINENStuderar till vardags journalistik vid Helsingfors univer-sitet och delar med sig av sina filmupplevelser i bloggen filmfest.ratata.fi.

*Slut (engelska); slampa, slyna, subba

DRÄGEL OCH ROLIGA SLUT

12

– Ända sedan högstadiet har jag fått höra att det värsta man kan göra är att ta ett mellanår. Det var lika med döden, ett sätt att hamna på villovägar, säger Hedda Wallen, 22. Hedda höll ett mel-lanår efter att hon tagit studenten från gymnasiet Lärkan. Nu är hon glad att hon vågade göra det. Finländska ungdomar håller i medeltal tre mellanår mellan andra och tredje stadiet. Mindre än hälften av studenterna fortsätter studierna ge-nast efter gymnasiet. Det här vill både beslutsfattare och näringslivet ändra på. Regeringen vill att vår tid i arbetsliv-et förlängs, vilket innebär att ungdomar borde övergå från studier till arbetslivet snabbare. Till exempel på undervis-ningsminister Henna Virkkunens webb-plats kan man läsa att det är väsentligt att minska på antalet mellanår före hög-skolestudier. Hon föreslår åtgärder som att öka på studiehandledningen och att förbättra högskolornas ansökningsför-farande. En del menar ändå att en paus från skolan och dess rutiner kan vara nyttig. Ett mellanår kan ge unika upplev-elser och hjälpa en människa att utveck-las.

Från juridik till medier

Planen för Hedda Wallen var att bli ju-rist. Det hade hon velat bli ända sedan hon var liten. När någon från juridiska fakulteten presenterade utbildningen under ett studieinfo i gymnasiet insåg Hedda ändå att juridik inte var för henne. När studentskrivningarna var över vis-ste Hedda inte vart hon skulle söka in. – Jag var helt lost. Jag gjorde ingenting efter studentskrivningarna, jag bara drev omkring. Ganska snabbt tvingade Hedda ekonomiska situation henne att söka jobb. Hon påpekar att det inte var lätt för henne som en ung människa utan

utbildning att hitta arbete. Lyckligtvis fick hon ändå en längre anställning på ett da-ghem i Helsingfors. – Att jobba på dagiset var givande. Det låter som en kliché, men jag växte som människa. Före det var jag ganska självisk, jag tog ju jobbet för att jag behövde pengar för mig själv. På jobbet insåg jag att det fanns andra män-niskor än jag. Just vid den tiden då ansöknin-gen till högskolorna pågick insåg Hedda att hon inte ville fortsätta med att jobba på dagiset. Hon sökte upp Frida West-erback på Ung info, som hjälpte henne att luska ut vilken utbildning som skulle passa henne. Samma vår sökte Hedda in till Arcadas mediekulturlinje. – Att söka in till en utbildning kändes skrämmande, stressande och svårt. Genom Ung info fick jag en knuff framåt. Nu studerar Hedda för andra året och trivs bra. Hon hade jobbat med medier tidigare, men hade inte sökt in tidigare eftersom medievärlden skrämde henne. Arbetssituationen inom branschen ser inte precis ljus ut. Hedda förstår dem som väljer säkra yrken. Att jobba inom en bransch där arbetsmöj-ligheterna är osäkra skrämmer henne. Hon tror ändå att hon bli lyckligare om hon satsar på det hon brinner för. – Varför skulle jag söka in till en utbildning vars bransch är ekonomisk lönsam om jag inte är intresserad av den? Hellre satsar jag på något som jag är intresserad av, säger Hedda.

Att gå mot strömmen

Hedda tror att många inte har mellanår ens som ett alternativ eftersom det inte uppmuntras alls. – Jag minns att målet var att alla i gymnasiet skulle söka in någon-stans. För mig kändes det som att alla visste vad de ville studera. Jag vet inte

hur, men det verkade som om alla hade en klar plan. Det var inte ett svårt beslut för mig att ta ett mellanår eftersom jag inte visste vad jag ville göra. Hedda berättar att många av hennes kompisar hoppat av utbildningen de sökte in till eftersom den av en orsak eller en annan inte varit den rätta utbild-ningen eller att det inte varit den rätta tidpunkten att studera. – Jag säger inte att det är fel att söka in någonstans bara för att pröva. Men det lönar sig att ens överväga ett mellanår, tycker Hedda. Nu när Hedda ser tillbaka på sitt mellanår är hon glad att hon inte gjorde något i början. Enligt Hedda har saker och ting en tendens att lösa sig. Det gjorde de i hennes fall. Hon behövde tid att tänka. – Det var nödvändigt för mig. Efter en tid blev det långtråkigt, det var faktiskt ganska hemskt att inte göra någonting. Min mamma var orolig men jag sade åt henne att det fixar sig. Att få jobbet på dagiset var det bästa som hänt mig. Heddas mamma tyckte det var en dålig idé att hon skulle ta ett mellanår. Hon var rädd att Hedda skulle hoppa av framfarten och glömma bort hur det är att gå i skola. Hennes pappa litade däremot på att situationen skulle lösa sig. – Jag förstår min mammas atti-tyd. Om jag hade ett barn som skulle bete sig som jag gjorde skulle jag också vara orolig. Jag är glad att min mamma ändå litade på mig. I Heddas bekantskapskrets fanns det bara en annan som inte sökte in någonstans efter gymnasiet. – Nu har många sagt att de ön-skar att de väntat med att söka in. Hedda betonar ändå att det är individuellt, men att människor borde fun-dera ut vad de vill göra i stället för att söka in någonstans bara för att alla andra gör

det. Hon menar att människor alltid är rädda för det som inte är normerna. – Om man skuffar folk in i ut-bildningar som de egentligen inte vill vara på hoppar de bara av dem utan att någonsin slutföra dem. Det här tänker beslutsfattarna inte på. Hedda visste att hon ville fortsät-ta med att studera efter gymnasiet. Mel-lanåret behövde hon för att luska ut vad det var. Nu har hon satsat på studierna och följt hennes studieplan. – Jag tycker det är viktigt att studera fullt ut om det är det man väljer att göra. Om man ska göra någonting ska man göra det ordentligt. När jag började på Arcada kände jag att det var roligt att gå i skola igen. När Hedda blir stor vill hon ha ett eget medieproduktionsbolag. Hon hoppas att hon kommer att hitta rätt väg och att hon inte har varit tvungen att kompromissa för mycket för att nå den. Heddas tips för de som står inför ett nytt skede av sina liv är att de inte måste göra som alla andra och att det lönar sig att fundera noggrant på vad man vill. – Man ska utforska möjligheterna. Det lönar sig att tala med människor, till ex-empel med Ung Info, som hjälpte mig. Jag tror man känner inom sig vad som känns rätt.

Utan plan efter studentexamen

I slutet av hennes gymnasiestudier i Borgå hade Joanna Österblom, 22, in-gen plan. Hon hade alltid varit intresse-rad av samhället, men blev överraskad av att det inte fanns en plan för hur hon skulle fortsätta. Från lågstadiet till gym-nasiet fanns det en klar plan. – Jag hade inte insett att det efter gymnasiet var jag själv som fick bestämma och jag själv som fick välja något som jag sedan ska syssla med för resten av livet. När jag insåg det här

Ett mellanår utvecklar och vidgar vyer

TEXT & FOTO : SARA SUNDMAN

13

kände jag mig ganska handfallen. Därför sökte Joanna inte in till någon utbildning efter gymnasiet. Hon lit-ade på att hon skulle hitta sin plan i något skede. Också Joannas mellanår började med att hon inte gjorde någonting. På hösten fick hon ”nästan av misstag” ett jobb på en lunchrestaurang i Borgå simhall. De behövde en inhoppare och genom det fick hon heltidsjobb i åtta månader. – Det var på inga sätt ett plane-rat mellanår. Det gick bara så eftersom jag inte tänkt tillräckligt långt, säger hon. Joanna upplever det som ett problem att gymnasiet fokuserar så starkt på studentexamen. – Hela gymnasiet går ut på stu-dentskrivningarna. Man förbereder sig i tre år och sedan mitt i allt är de där. Attityden är att bara man klarar stu-dentskrivningarna, så går allt bra. Men sedan har man plötsligt inträdesförhör framför sig, vilka är mycket svårare. Efter studentskrivningarna kände jag att ”nu har jag klarat det här, nu behöver jag inte göra något på en tid”. Joanna har dansat sedan hon var liten, så drömyrket då var att bli dan-sare. Tanken om att våga satsa på dans fanns länge någonstans i bakhuvudet. Samtidigt har Joanna alltid känt att uni-versitetsstudier var något för henne. Det förklarar Joanna med att hon kommer från en familj av akademiker. – Det fanns nog inget krav på att jag också skulle skaffa en akademisk utbildning, men jag tror jag hade fått motivera mig själv om jag hade bestämt mig för att åka till USA för att satsa på en karriär inom dans. Men mina föräl-drar skulle ha stöttat mig vilken val jag än gjorde, säger Joanna.

Ansvar med frihet

Under hennes mellanår trodde Joanna att hon hittat den rätta utbildningen: världspolitik på Helsingfors universitet. Hon läste i några månader, men kom inte in. – Jag borde kanske ha kollat hur många som kommer in i förväg. Jag trodde att jag kommer in om jag gör mitt bästa och läser ordentligt. Lägsta grän-sen att komma in var en halv poäng från maxpoäng, säger hon leende. Joanna började kolla in folkhög-skolor och hittade till Cityfolkhögskolan i Helsingfors, där hon stormtrivdes. – Det var ansvar med frihet, vilket var underbart. Under hennes andra mellanår

Det är två år sedan Jannina Fagerström skrev studentexamen. – Jag tror det är viktigt för män-niskor att komma ihåg att det inte finns något de måste göra. Det här skedet i livet är en gyllene chans att göra det man vill, säger hon.

började Joanna känna att medier, sär-skilt film, var det hon ville satsa på. Då var den naturliga fortsättningen att söka till Arcadas medielinje eller till journalis-tiklinjen på Svenska social- och kommun-alhögskolan. Hon sökte in till båda, men valde Soc&kom.

Mognadsperiod

– Det första mellanåret känns nu i eft-erhand lite onödigt. Men jag tror att jag hade varit ännu mer frustrerad om jag hade sökt in någonstans och gjort något onödigt. Jag fick ännu vara tonåring, barn, och bo hemma. Att flytta hemifrån till en ny stor stad skulle ha känts som ett stort steg då. Joanna berättar att hennes andra mellanår på Cityfolkhögskolan fick henne att växa upp. – Jag fick mer säkerhet att våga satsa på det jag ville. Jag vet inte om jag skulle ha hittat rätt utan mina två mellanår. Det är absolut inget jag ån-grar. Att hon jobbat under sitt första mellanår gjorde också att Joanna hade ekonomiskt mycket lättare att flytta hemifrån och inse hur mycket saker och ting kostar. – Jag har alltid tyckt att ålder inte spelar någon roll, men man märker tydligt skillnad mellan människor som fortsatt studera genast efter gymnasiet

och människor som haft ett mellanår. Ett mellanår lärde mig självständighet.

Medvetet val

Jannina Fagerström, 20, hade aldrig ens tänkt fortsätta studera efter gym-nasiet. Hon kastade bort all studieinfo hon fick under gymnasietiden och är nu inne på sitt andra mellanår. Efter gymnasiet föreslog hennes kompis att de skulle åka till Aus-tralien för att jobba. Då tog Jannina vara på tillfället. Hon tillbringade ett halvår på andra sidan jordklotet, först några månader i Sydney och sedan med att plocka frukt i Leeton. – Jag ville se något helt annat. Att åka till Australien var en enastående chans och en otrolig upplevelse. Jag skulle inte byta ut den för något, även om det var den varmaste sommaren på 100 år när vi var där. Hon berättar att resan fått henne att mogna eftersom hon måste lära sig att klara sig på egen hand och fixa allt själv. Hon fick dessutom komp-isar som kommer från många olika stäl-len i världen. Nu verkar det som om Jan-nina inte vill stå stilla allt för länge. Efter tiden i Australien jobbade hon på ett café i sin hemstad Vasa, men flyttade i höst till Helsingfors. Hon jobbar nu på ett café i Helsingfors centrum, men ska tillbringa våren i Schweiz där hon ska jobba på ett scoutcenter. Planen för nästa år är att studera på en folkhögskola i Sverige.

Grupptryck

– När folk frågar vad jag gör så säger jag att jag håller mellanår. Men jag ser den här tiden mera som upplevelser. Enligt Jannina är hon är in-tresserad av så många olika ämnen att det inte går att välja en enda utbildning. Samtidigt känner hon en press att börja studera eftersom det är det som förvän-tas av henne. Särskilt nu när det börjar vara ansökningstider upplever hon att det finns ett grupptryck att göra som alla andra. Någonstans är hon rädd att hon kommer att flänga runt för evigt. – Jag tycker inte att studier är lika med framtid, men utbildning är ett sätt att komma vidare i livet och något man kan falla tillbaka på. Just nu saknar jag inte skolan alls. Karriär är inte viktigt för Janni-na. Hon upplever att det är mycket vikti-gare att hon hittar ett jobb hon trivs och kan uppnå ekonomisk trygghet med. Det enda Jannina saknar i studieväg är den

sociala gemenskapen som studielivet ger. Nu när hennes kompisar studerar och hon själv jobbar märker hon av den. Hon är också orolig för att vara mycket äldre än de andra på hennes årskurs när hon börjar studera. Jannina vill inte kritisera männi-skor som fortsätter studera genast eft-er gymnasiet. Om man hittar den rätta vägen redan då är det bra, men Jannina menar att det är osannolikt att man hit-tar rätt så tidigt. Därför råder hon unga att våga tänka utanför ramarna. Under sina mellanår har Janninas bästa up-plevelse varit Australien resan och den gemenskap som fanns bland de unga backpackers som reste runt. Hon ön-skar att också andra skulle ta vara på chansen att uppleva det. – Jag tror det är viktigt för människor att komma ihåg att det inte finns något de måste göra. Det här ske-det i livet är en gyllene chans att göra det man vill, man måste ta vara på den, säger hon.

II stadiet

Är du intresserad av att studera till ett yrke nu?

NEJ

Vill du i framtidenstudera

utomlands?

JA

IB - gymnasium

NEJ

Vill du specialisera dig

i gymnasiet?NEJ

JA

Välj enligt ditt eget intresse

mellan : musik, bildkonst,

företagsekonomi,dans, human

ekologi,naturvetenskap,din idrottsgren

och flyg

Ettallmänbildande

gymnasium

JA

VÄLJ :människa eller material(djur)

VÄLJ :ute eller inne

Gillar du att tillreda mat?

JA

VÄLJ :stressfri eller stressig miljö

Inomlivsmedelsbranschen

är meijeri-, kött-, bageri- och

livsmedelstillverkarede mera stressfria

yrkena

Som kock arbetar man

under tidspress men om du gillar

tävlingen mot klockan är

kock-yrket det rätta valet för dig

Intresserarfordon dig?

NEJ

NEJ

Identifierar du dig med Trötter,

Glader och Dummer?

JA

Gruvarbetarekunde bli din

grej

NEJ

Gillar du skönhet i material?

JA

Gillar du att sy kläderl?

JADå kan du bli klädsömmare, textilsömmare, modist eller

skräddareNEJTycker du om att inreda

utrymmen i dina tankar?

JAInredare kunde

passa dig

NJA..

Blev dina legoklossar

alltid till hus?

Passar ett mera grundligt skapande av utrymmen dig?

NEJ

NEJ

JAFundera på målare,

tapetserare eller snickare

JA

Gillar du att skapa eller reparera?

Husbyggareeller

stenmontörkunde bli ditt

yrke

Hur låter rör-, el-, ventilations- eller kylmontör?

NEJ

Är elmaskiner din grej?

Elektronik-montörkunde

passa dig

NEJÄr IT ‘it!’ för dig?

Du kan jobba med mikrostöd

ochprogrammering

JA

NEJSmider du

järnet då det är hett?

Metall och energi kunde

vara ditt yrkesval

JA

VADÅ?

Försök dig på labyrinten på

nytt, se om du kan hitta en annan väg

JAFjäril, hund eller fisk?Flygplan är ditt element. Flyga, leda, montera - kan du välja?

Du har fyra hjul på marken =

bilar! Chaufför, mekaniker,försäljare

- möjligheterna är många

Du trivs ute på sjön med fartyg. Utbildning finns för reparatör,

fartygselektriker,styrman och

maskinsmästare

Fria djur, djur i bur eller inga djur?

Skogsbruk, trädgård eller naturen i allmänhet

kunde passa dig

Lantbrukare, häst- hushållning, fiskodling,

renskötare kunde passa digMiljövårdare

ellernaturinstruktörkunde passa dig

VÄLJ :ute eller inne

Är du idrottsintresserad?

Somidrottsinstruktörarbetar du ute med människor

JA

NEJ

Föredrar du konstämnen?

Kropp eller händer?

JA

Inom kulturen kan du utbilda dig bl.a.

som musiker, fotograf, artesan,

dansare,mediassistent eller

bildartesan

NEJGillar du att möta nya kulturer?

NEJ

VÄLJ :handel, hälsa, pedagogik eller estetik

Du kunde utbilda dig till kosmetolog

ellerkosmetikrådgivare

Du kunde bli en bra

teckenspråks-handledare,

barnledare eller ungdoms- och

fritidsinstruktör

Närvårdarekunde passa

dig

Du kunde bli merkonom

JAInom

turistbranschenkan du själv skapa resetjänster, bli en turisttjänstepersoneller receptionist. Också servitörer

möter konstant nya kulturer inom sitt

yrke

JA

FRAMTIDSMASKINENVart skall jag efter grundskolan? Genom att svara på frågorna och se vart svaren för dig, kommer du att presenteras olika möjligheter på andra stadiet. Denna maskin ger dig inte ett absolut svar på vad du skall bli, men mera ett sätt att vidga dina vyer och fundera på vilka svar som för dig till vilken utbildning. Gör gärna testet flera gånger för att se hur slutresultatet skiljer sig åt. För att få mer information om olika utbildningar kan du vända dig till din studiehandledare. Lycka till med framtidsmaskinen!

II stadiet

Är du intresserad av att studera till ett yrke nu?

NEJ

Vill du i framtidenstudera

utomlands?

JA

IB - gymnasium

NEJ

Vill du specialisera dig

i gymnasiet?NEJ

JA

Välj enligt ditt eget intresse

mellan : musik, bildkonst,

företagsekonomi,dans, human

ekologi,naturvetenskap,din idrottsgren

och flyg

Ettallmänbildande

gymnasium

JA

VÄLJ :människa eller material(djur)

VÄLJ :ute eller inne

Gillar du att tillreda mat?

JA

VÄLJ :stressfri eller stressig miljö

Inomlivsmedelsbranschen

är meijeri-, kött-, bageri- och

livsmedelstillverkarede mera stressfria

yrkena

Som kock arbetar man

under tidspress men om du gillar

tävlingen mot klockan är

kock-yrket det rätta valet för dig

Intresserarfordon dig?

NEJ

NEJ

Identifierar du dig med Trötter,

Glader och Dummer?

JA

Gruvarbetarekunde bli din

grej

NEJ

Gillar du skönhet i material?

JA

Gillar du att sy kläderl?

JADå kan du bli klädsömmare, textilsömmare, modist eller

skräddareNEJTycker du om att inreda

utrymmen i dina tankar?

JAInredare kunde

passa dig

NJA..

Blev dina legoklossar

alltid till hus?

Passar ett mera grundligt skapande av utrymmen dig?

NEJ

NEJ

JAFundera på målare,

tapetserare eller snickare

JA

Gillar du att skapa eller reparera?

Husbyggareeller

stenmontörkunde bli ditt

yrke

Hur låter rör-, el-, ventilations- eller kylmontör?

NEJ

Är elmaskiner din grej?

Elektronik-montörkunde

passa dig

NEJÄr IT ‘it!’ för dig?

Du kan jobba med mikrostöd

ochprogrammering

JA

NEJSmider du

järnet då det är hett?

Metall och energi kunde

vara ditt yrkesval

JA

VADÅ?

Försök dig på labyrinten på

nytt, se om du kan hitta en annan väg

JAFjäril, hund eller fisk?Flygplan är ditt element. Flyga, leda, montera - kan du välja?

Du har fyra hjul på marken =

bilar! Chaufför, mekaniker,försäljare

- möjligheterna är många

Du trivs ute på sjön med fartyg. Utbildning finns för reparatör,

fartygselektriker,styrman och

maskinsmästare

Fria djur, djur i bur eller inga djur?

Skogsbruk, trädgård eller naturen i allmänhet

kunde passa dig

Lantbrukare, häst- hushållning, fiskodling,

renskötare kunde passa digMiljövårdare

ellernaturinstruktörkunde passa dig

VÄLJ :ute eller inne

Är du idrottsintresserad?

Somidrottsinstruktörarbetar du ute med människor

JA

NEJ

Föredrar du konstämnen?

Kropp eller händer?

JA

Inom kulturen kan du utbilda dig bl.a.

som musiker, fotograf, artesan,

dansare,mediassistent eller

bildartesan

NEJGillar du att möta nya kulturer?

NEJ

VÄLJ :handel, hälsa, pedagogik eller estetik

Du kunde utbilda dig till kosmetolog

ellerkosmetikrådgivare

Du kunde bli en bra

teckenspråks-handledare,

barnledare eller ungdoms- och

fritidsinstruktör

Närvårdarekunde passa

dig

Du kunde bli merkonom

JAInom

turistbranschenkan du själv skapa resetjänster, bli en turisttjänstepersoneller receptionist. Också servitörer

möter konstant nya kulturer inom sitt

yrke

JA

FRAMTIDSMASKINENVart skall jag efter grundskolan? Genom att svara på frågorna och se vart svaren för dig, kommer du att presenteras olika möjligheter på andra stadiet. Denna maskin ger dig inte ett absolut svar på vad du skall bli, men mera ett sätt att vidga dina vyer och fundera på vilka svar som för dig till vilken utbildning. Gör gärna testet flera gånger för att se hur slutresultatet skiljer sig åt. För att få mer information om olika utbildningar kan du vända dig till din studiehandledare. Lycka till med framtidsmaskinen!

16

VILDMARK OCH GUIDER I KRONOBY

För den som inte vet vad hon eller han vill studera i framtiden är utbudet brett: engelsk filologi, närvårdarstud-ier, juridik... listan är oändlig. Därför lönar det sig att utforska möjlighet-erna. Vid Outdoor Academy i Kronoby folkhögskola lär man sig friluftsliv och ledarskap. Elevbladets Österbottenre-porter Sofia Mattjus har bekantat sig med utbildningen. Jag startar en tidig onsdagmorgon för att ta mig till Kronoby för att träffa lärare och studerande vid Outdoor Academy. I dag är första årets studerande på väg till Hästös-katan i Kronoby där de ska starta sin skidtur som kommer att räcka två dagar. De kom-mer sen att övernatta nära Larsmosjön. — Det här är egentligen första vinterövningen för de som går första året, berättar lärare Henrik Husberg innan vi ger oss av. Väl på plats vid Hästöskata får jag snacka med Maximilian Lund och Ulrika Fell-man. Båda två trivs med utbildningen.

— Bara man är ens lite intresserad av friluftsliv kommer man att trivas, säger Fellman. — Det är perfekt om man inte ännu vet vad man vill syssla med i framtiden, men-ar Lund. Fellman tog studenten vid Jakob-stads gymnasium. Efter det tog hon fyra mel-lanår då hon jobbade, reste och studerade också ett tag vid Åbo. — Jag hade tidigare funderat på att studera vid en folkhögskola och jag visste ju från förr att Kronoby hade en. Sedan såg jag en annons och jag tyckte att det lät bra. Lund tog studenten vid ett tekniskt gymnasium på Gotland och efter det sökte han sig till Kronoby. Han fick tips om skolan av en vän som hade gått linjen. Lund säger att han ännu inte vet vad han exakt vill bli, han vill följa sina intressen ett tag innan han bestämmer sig. Fellman ville också få chan-sen att få in mera frilufsliv i sin vardag och det är annars svårt att hinna med. — Men här handlar det mycket om friluftsliv! Lund upplever att frihet är både

studiernas för- och nackdel. Fellman gillar ock-så det breda utbudet. På Outdoor Academy får de prova på allt från sällskapsdans till att fjällvandra. Båda tycker också att allt samar-

bete inom gruppen är väldigt utvecklande.

Lär sig människokännedom

Friluftslinjen Outdoor Academy började vid Kronoby folkhögskola i mitten på 1990-talet. En tid arbetade man tillsammans med en liknande linje på Åland, men nu verkar linjen självständigt i Kronoby. Linjen är tvåårig. — Det första året är ett mer per-sonligt år där vi också lär oss grundtekniker-na i ledarskap medan man efter det andra året kan få examen som vildmarksguide, säger lärare Henrik Husberg. Bland de studerande finns männi-skor från både Kronoby och Danmark, men ungefär hälften just nu är från Sverige. Enligt Husberg är de studerande allt mellan 18 till 30 år, men att medelåldern just nu ligger runt 22 år. —Linjen har ibland haft sina svack-or, men det har varit rätt stadigt. Vi har alltid haft folk som sökt hit, säger Husberg.Husberg har arbetat på skolan i två år nu. Han själv studerade specialpedagogik och även till vildmarksguide på en annan ort.

Ulrika Fellman och Maximilian Lund.

17

— På den här skolan lär sig de stu-derande människokännedom. De flesta av dem bor på vårt internat, de har gemensam-ma upplevelser och eftersom de inte ”slipper från” varandra måste man ta tag i proble-men om sådana dyker upp. Vid Kronoby folkhögskola finns även Base Camp, som är ett så kallat tionde år. Outdoor Academy och Base Camp samar-betar till exempel genom att gemensamt åka en vecka till Ruka under vintern och Outdoor Academys andraåringar håller även kurs för Base Camparna. — Undervisningen är indelade i så kallade block. Om vi är ute och åker kajak blir skoldagen förstås längre än en vanlig skoldag. Vi åker även under vintern fem veck-or till Tärnaby och bor i stuga och snötält. Men då får studerande också längre ledighet efter det, förklarar Husberg. Vad förväntar sig de studerande av

sin första vinterövning? Det spontana svaret jag får av Ulrika Fellman och Maximilian Lund är köld. — Men också fina landskap! tilläg-ger Lund. Efter intervjun sällar sig Fellman och Lund till gruppen där de andra håller på att kontrollera att alla har var sitt par av ski-dor och skidstavar. Deras första vinterövning kan börja.

TEXT & FOTO : SOFIA MATTJUS

TVÅ MILJONER ÅR AV FRAMTIDTEXT : OTTO EKMAN

Framtiden är onekligen en ganska intressant sak att fundera på. Därför funderar många

människor på den och de flesta i ganska lika banor.

Vissa tror att de så klart kommer att hitta sommarjobb, andra att de så klart inte

kommer att behövas ens på den arbetsplats där de jobbat flera somrar i rad. Vissa andra

med mer långsiktiga funderingar tänker sig grön energi eller elbilar med noll utsläpp medan

deras mer pessimistiska kamrater tänker sig smultna polarkalotter och drunknande isbjörnar

(just isbjörnarna har jag själv aldrig egentligen oroat mig för. Bilderna jag sett i naturböcker

av glada isbjörnar som bara chillar och äter sig mätta på soptippar i norra Kanada får mig att

misstänka att just den här arten redan lyckats anpassa sig till människornas värld bättre än vi

tror. Att sedan jämföra deras smutsgråa pälsar med den skinande Pepsodentvita färgen på

nallarna i reklamfilmer på tv känns nästan komiskt).

Andra ser framtiden som en eskapistisk fantasi. Vad spelar det för roll om man är

groteskt överviktig och inte har några andra vänner än sin internetanslutning? Kanske man en

dag kommer att dö och återfödas som en graciös Na’Vi (ni vet, steroidsmurfarna från Avatar).

Eller så tar Illuminati och frimurarna över världen år 2012 och offrar oss alla till rymdhärskaren

Xenu. I den stora grannen i Väst har åtminstone det senare alternativet drivit vissa mer eller

mindre balanserade individer till självmordstankar, rapporterade LA Times här om veckan.

Framtiden kan också vara en väldigt skön plats att placera besvärligheter som till

exempel deadlines eller krabbis. Man kan spara dem till magiskt abstrakta ”senare”. I morgon,

i övermorgon…

För en glad riskkapitalistisk bankir kan det kännas skönt att tänka att den ekonomiska

kris som förr eller senare kommer att uppstå då man leker och spelar med icke-existerande

pengar inte kommer att knacka på dörren förrän i framtiden, då man själv hunnit samla ihop

en tillräckligt stor personlig förmögenhet för att bara skita i alltihop. Och när korthuset rasar

kommer det ändå alltid att finnas politiker som är villiga att använda skattebetalarnas pengar

för att rädda den globala marknaden från total kollaps och ta emot all skit från pöbeln, samtidigt

som man själv skrattar hela vägen till banken på Cayman Islands.

För en ung människa som växer upp med våld eller extrem politisk stagnation som

en del av vardagen är det lätt hänt att tron på framtiden försvinner helt och hållet. Då är

tröskeln inte särskilt hög att låta sig rekryteras till terrorism och självmordsdåd. Sedan spelar

trivialiteter som tro eller religion ingen roll, vad än populisterna vill få dig att tro.

Människor spekulerar ivrigt om världens och mänsklighetens framtid, som om den

skulle vara något helt nytt fräscht och underbart. Det som ingen tänker på är att den mänskliga

rasen har två miljoner år av framtid bakom sig. En lite grundligare koll på vår historia visar att

människan må vara hur unik, speciell och oförutsägbar som helst på individnivå, men ta en lite

större grupp och vi blir ungefär lika individuella i vårt agerande som ett sillstim. Och tur är väl

det, med tanke på att nyckeln till vår framgång som art är just vår förmåga att kommunicera

och samarbeta.

Men nu blev resonemanget kanske lite väl djupt, vad var det vi höll på och avhandlade

egentligen? Aj just det, framtiden! Deadlines var det visst…

En stark tro på framtidens generösa utbud av överloppstid kan vara till stor hjälp då

man lider av verklig eller inbillad skrivtorka alternativt anser sig ha något bättre att göra än att

utföra alla de arbetsuppgifter man egentligen borde utföra snarast möjligt. Varför göra något

i dag som du lika gärna kunde göra i morgon? Men då är det lätt hänt att den lysande framtid

man tänker sig snabbt solkas ner av ackumulerad stress. Då kan det kännas plågsamt skönt

att bara luta sig bakåt, sluta ögonen och drömma om sommarlov. I sådana situationer känns

framtiden både smärtsam och underbar, men framför allt väldigt avlägsen.

18

Att åka som utbyteselev rekommen-deras starkt av de flesta. Norska staten beviljar understöd för att deras ungdomar ska lämna landet för ett år. Över 50 länder arbetar med utbytes-verksamhet. Här hemma vet vi att det aldrig ser dåligt ut med ett ”mycket goda språkkunskaper” utskrivet på CV:n.Men som allt annat kan också ”det bästa året i ditt liv” ha en baksida. Eller flera baksidor. Emellanåt hör man om de riktigt extrema fallen, då allt bara gått snett. Det finns de som blivit tvungna att flytta till en annan värd-familj eller avbryta utbytesperioden helt och hållet, vilket måste kännas bortkastat. Men är det alltid bortka-stat?

Utbyte som business

Taija Syrman, produktchef på EF (Education First), berättar att det vanligaste felet ung-domar som åker på utbyte gör, är att ha en alldeles för euforisk och lättsam bild av det kommande året. — Man måste inse att ett år som utbyteselev är överraskande påfrestande, eftersom du inte känner någon i din om-givning, som dessutom kanske går på ett språk du inte förstår!

EF skickar inte iväg dig med noll språkkontroll, de anser att allt annat nytt är tillräckligt. Vill man ändå åka måste man söka sig till en annan organisation med mindre krav. Orsaken till att EF har intervjuer med de utbytessökande innan organisationen bestämmer om man duger för att åka är att de försäkrar sig om att de sökande fått en

realistisk bild av vad det är de ger dig in på. Och kanske viktigast, men mest svårkontrolle-rat, att de både psykiskt och fysiskt är tillräck-ligt starka. Runt 1 000 ungdomar åker årligen i utbyte från Finland. Av alla dem är det endast några procent som blir tvungna att avbryta året. Då beror det oftast på någon personlig kris hemma i Finland. Familjeutbyten inträffar ofta i Stor-britannien, Irland och Nya Zeeland, där värd-familjerna fortfarande får en liten summa pengar (omkring 450 euro i månaden) för att de tar emot utbyteselever. Att familjerna får ersättning är en gammal kvarleva som kul-turen i dessa länder har fått verksamheten att behålla, trots att den slopats i andra län-der. Syrman försvarar det med att det är så små summor, att ingen går på vinst av det. Ändå händer det att vissa familjer är överop-timistiska och tror sig kunna dra ekonomisk nytta av att låta en eller flera utbyteselever bo hos dem. Utbyteseleverna har en kontaktper-son på plats, en så kallad områdesöverva-kare. En annan brist är att områdesöverva-karen inte är anställd av organisationen, utan gör allt på sin extra tid och belönas med små bonusar, som semesterresor. Det här gör att det ibland finns de övervakare slarvar med sina uppgifter, vilket inte är något vidare för utbytarna.

Fjärilar inför Chile

Cecilia Björkqvist, 16 år, har ingen aning om hur det kommer att bli när hon åker iväg till Chile nu i februari 2010. Hon kan inte någon spanska ännu. — Och mamma kommer inte att finnas där för att bädda sängen. Men det är också det hon mest ser fram emot; att lära sig språket (som hennes båda syskon gjort tidigare, också de i Sydamerika) och att bli mer självständig för att klara sig bättre på egen hand. Det hon oroar sig mest för är att familjen inte ska tycka om henne. — Jag klarar nog av att smälta dem, men det är jag som är gästen i deras hus, så vad de tycker är viktigt, säger Ceci-lia. Annat hon oroar sig över är spor-tandet. — Jag dansar, spelar handboll och så gott som bor på gymmet här hemma, och där får man inte ens gå ut och gå för sig själv! Cecilia ser det här ändå inte som ett avgörande problem. Sonen i familjen dan-sar och gym hittar hon förhoppningsvis. Man får helt enkelt bara lov att göra det bästa av vad som finns.

Tvåspråkig förvirring i Finland

Antonia Rien, 17 år, från Segeste, Tyskland, befinner sig för tillfället här i Finland. Hon kom i augusti 2009 och har nu alltså varit

I Oxford passade människorna - och festerna för Mikaela.

Att åka i utbyte – himmel

eller helvete ?

Väggen vittnar om 42 år av erfarenhet i Finland, Taija Syrman bekräftar.

19

här halva utbytesåret. Språkkunskaperna är det lite si och så med. Hon förstår visserligen svenska nu, men får inte riktigt grepp om språket så pass att hon skulle våga börja använda det själv. Problemet ligger enligt henne logiskt nog i att det enda stället hon hör språket på är i skolan. När hon går utanför den omgivs hon av finska, språket som hon så gärna ve-lat lära sig sedan det blev klart att hon skulle skickas till Finland. Hon hade oturen att bli placerad i en tvåspråkig familj, vilket inte är en bra egenskap då man tar emot utbytese-lever. Hemma talar de två språk, vilket gör det väldigt svårt för Antonia att hänga med och lära sig något alls den vägen. Antonia placerades i en svensk skola. Med det försvann alla utsikter för att lära sig finska. Det är kämpigt, men trots det håller hon modet uppe och gör det bästa av vad som finns tillgängligt. Det här just den här egenskapen verkar ständigt gå att finna i utbyteseleverna. Som svar på frågan om hon tänkt på att byta familj eller om hon slagits av hem-längtan skakar hon bestämt på huvudet. — Så hemskt är det ju inte, en ny familj skulle kanske vara ett problem. Jag saknar så klart allt där hemma, men hem-längtan tänker jag inte drabbas av. Trots att det inte har varit som hon tänkt sig och kanske hade velat, säger hon uppriktigt: — Man lär sig så mycket om sig själv, och om andra människor. Bortkastat är det absolut inte! Orsaken till att Antonia över huvud taget ville åka som utbyteselev var att hon var trött på Tyskland. — Det är tråkigt där, jag ville att något skulle hända.

Dessutom var hon ny-fiken på att få testa på hur människor i andra länder och kulturer lever. För vem av oss vill väl inte skaffa vän-ner omkring i världen?

Från familj till familj i Storbritannien

Till skillnad från de tidigare utbyteseleverna kom den då 17-åriga Mikaela Wik-ströms idé om utbyte mer spontant. Hon hade inte, som de andra, alltid velat åka, utan fick idén via vän-ner som var på väg. Utan att tänka desto vidare på det hela åkte hon iväg till Storbri-tannien i augusti 2007 . Mikaela möttes av ett lite annorlunda år. Det lilla hon hunnit vänta sig var att slipa till sig en brittisk accent, att få resa mycket och att bli en del av familjen. De här dröm-marna krossades mest-adels. Året utvecklades så

att Mikaela bodde allt som allt hos tre olika familjer. Den första familjen Mikaela bodde hos befann sig i Daventry, ”mitt ute i skogen”, vilket kom som en chock för henne. Hon medger att hon hade väntat sig mer av det man ser på brittisk tv, men tänkte att hon nog klarar sig. När hon efter två veckor fick veta att familjen hade undanhållit att mor-modern antagligen skulle dö inom den tid hon och den andra, japanska, utbyteseleven bodde där. Mamman i familjen var mycket up-priven. — Jag bestämde mig för att jag inte ville förstöra mitt livs år med att se någon jag inte känner gråta. Efter en del problem, ringda sam-tal med nekande svar och kämpande från Mikaelas sida fick hon till slut byta familj och förflyttades till lite utanför Oxford. Den här gången bodde det två andra utbyteselever, en tyska och en mexi-kan, samt mexikanens äldre syster och den ensamma mammans två egna barn också i huset. Alla utbyteselever bodde tillsammans i ett och samma lilla rum, inträngda med alla sina saker på golvet, och sov sista tiden i en och samma säng. Då den äl-dre mexikanen åkt hem sista månaden, blev det värre än det varit innan, och värd-mamman ”flippade totalt”. När hon utan förvarning åkte iväg på en några dagars resa stängde hon av värmen i huset. En natt låste hon ut dem, en annan dag lämnade hon deras tvättade kläder i en plastpåse i skjulet på gården. Hon klagade på att de inte gjorde något ordentligt, trots att de skötte barnen, hunden och marsvinet.

Trots allt det här, som till slut fick dem att kontakta områdesövervakaren och byta familj – igen – säger Mikaela att det var den här tiden hon fick ut mest av. Då hon tänk-er på sitt utbytesår tänker hon inte genast på den tredje familjen, hos vilka hon placerades till sist och bodde hos längst, där allt var bra och lugnt i jämförelse med den tidigare. Med familj nummer två fick hon se, om än lite, några delar av England. De hade en fin jul och hon lärde sig att man nog klarar sig genom det mesta. Sedan Mikaela kom tillbaka till Fin-land har hon insett hur trångsynt hon varit in-nan, hur mycket det finns att uppleva och så är hon mer sig själv nu. — Man hittar sig själv på något vis, det låter patetiskt, jag vet, men det stäm-mer!

Utbyte vid 16 år för tidigt?

Enligt Cecilia, Antonia och Mikaela är 16-årsåldern rätt ålder för att åka iväg ett år. De menar att man i det skedet är mest mottaglig för nya upplevelser och att utbytet fungerar som ett passligt mellanår. Thea Eriksson håller inte med. Hon är studiehandledare och jobbar med den byråkratiska delen av utbyteselevernas skol-liv. Att göra ett avbrott mitt i andra stadiets utbildning är enligt henne att göra det onö-digt svårt och besvärligt för sig. Hon anser att man gott och väl kunde vänta till senare och åka för att studera via universitet eller yrkeshögskola istället. — De som åker mitt i gymnasie- eller yrkesskoletiden växer mycket och har oftast haft en positiv upplevelse, men de har inte en realistisk bild av livet efteråt. De inser inte hur noggrant man måste planera sina kursval och hur svårt det kan vara att komma tillbaka till gruppen. Dessutom väntar sig de som åker att de ska få flera kurser tillgodor-äknade, medan sanningen är att de ofta bara får ett par tillämpade kurser inräknade i sin studietid.

Ta det som det kommer

Summan av alla de tre utbyteserfarenheterna är ändå att man klarar sig ganska långt som utbyteselev med ”det blir vad man gör det till- attityden”. Alltid räcker det inte till, men oftast kan man med en tillräckligt stor kämparanda

och vilja få ut det bästa av året. Högst anta-gligen kommer upplevelsen inte att bli som du tänkt dig på förhand, men det som inte dödar dig gör dig starkare. Och att åka i ut-byte kommer förhoppningsvis inte att ta död på någon.

TEXT : CHARLOTTE KARLSSON

Baseball match i Georgia, USA. Jeanette Karlsson (inspiration till texten) under lippisen.

Åka sparkstötting i -20: Antonias vanliga nyårsfirande? Knappast.

20

Vill du också gå i dina förfäders fotspår?

Sök då till HTT!

...Eller så kan du göra ett smartare val och välja Arcada i stället! Ta reda på vilken utbildning som är rätt för dig med vårt roliga yrkesvalstest, läs om våra utbildningsprogram och delta i tävlingen på www.dinframtid.fi

Kom ihåg - ansökningstiden för Gemensam ansökan är 1.3 – 16.4.2010!

Stig-Göran, rektor för HTT

Kaffe på kanslietmed presidenten för Ungdomens Nordiska Råd Minna Lindberg

FSS kansli bjöd in Minna Lindberg, president för Ungdomens Nordiska Råd UNR på en kopp kaffe för att tala om varför nordiskt samarbete behövs och om det finns möjlighet för unga att delta i det.

— Med presidiet strävar vi speciellt efter att lyfta upp ungdomsfrågor, förklarar Minna Lindberg. Lindberg sätter fokus speciellt mycket på ungdomsarbetslöshet i sitt ar-bete med UNR. Enligt Lindberg fungerar UNR som Nordiska rådets ungdomssam-vete. Det har i uppgift att också påminna parlamentarikerna i Nordiska rådet om de glömmer bort de unga i sitt arbete. Några dagar tidigare har UNR påpekat att det dan-ska ordförandeskapet för Nordiska minister-rådet glömt de unga i sitt ordförandeskap-sprogram. Det här ledde till att den danska undervisningsministern meddelat att han vill diskutera med representanter från UNR för att åtgärda frågan. Lindberg anser att barn och unga är välrepresenterade inom det nordiska sa-marbetet. — Som ungdomsrepresentant har man chansen till tals på lika villkor med de parlamentariker som sitter i Nordiska rå-det, menar Lindberg. En nära kontakt med beslutsfat-tarna är det som enligt Lindberg möjliggör att man som ungdomsrepresentant kan påverka mycket inom det nordiska samar-betet.

— På en middag råkade jag få platsen emellan Erkki Tuomioja och Jan-Erik Enestam och insåg inte ens först att jag satt mellan två före detta ministrar, berät-tar Lindberg som under sina tre år i UNR:s presidium också lärt känna ett flertal nord-iska parlamentariker. Nordiska rådet koncentrerar en stor del av sitt arbete på att se till att min

imera gränshindren mellan de nordiska länderna. Ett klassiskt exempel är den nor-diska passfriheten. Brandfrågor för UNR har varit bland annat studiestöd och so-cialskyddsfrågor, till exempel att unga ska ha möjlighet till att så smidigt som möjligt kunna studera i olika nordiska länder. Då många politiska beslut och lös-ningar under de senaste åren har flyttats upp till europeisk nivå tycker Lindberg att det är precis lika aktuellt och viktigt med nordiskt samarbete som förut. — Eftersom en majoritet av vår lagstiftning i dagens läge kommer att skapas på EU-nivå är det viktigt att man hela tiden samarbetar inom Norden då den nya lagstiftningen också påverkar allt man åstadkommit tidigare.

Värdefullt samarbete

Att Minna halkade in på den nordiska banan var egentligen mest en slump då hon för ett antal år sedan blev invald i Pohjola-Nordens Ungdomsförbunds styrelse. — Jag tror inte att någon blir född

till nordist, så småningom blev Norden och det nordiska samarbetet en fråga som en-gagerade mig speciellt mycket. Det nordiska samarbetet är enligt Lindberg speciellt värdefullt på grund av det gemensamma nordiska kulturarvet. Efter-som samhällena i de nordiska länderna är så lika är det lätt att hämta välfungerande idéer och modeller från varandra.

Då Minna Lindberg i oktober val-des till president för Ungdomens Nordiska Råd under dess session i Stockholm hade hon redan under två års tid suttit i UNR:s presidium, som förutom presidenten består av representanter för olika partipolitiska un-gdomsorganisationer i Norden. Minna blev invald i UNR från Nordiska centerungdo-mens förbund till vilken hennes finländska organisation Svensk Ungdom hör. Ungdomens Nordiska Råd håller sin session årligen under hösten. Under sessionerna behandlas många slags frågor som lyfts upp till behandling av någon av UNR:s medlemmar och på ett eller annat sätt berör nordiskt samarbete. Under tidi-gare sessioner har allt från valfångst och legaliserandet av prostitution till användan-det av engelska som arbetsspråk inom det nordiska samarbetet varit frågor som be-handlats. Presidiet som nu leds av Lindberg sköter UNR:s arbete mellan sessionerna och deltar i Nordiska Rådets möten. För den som vill pröva på nord-iskt samarbete i praktiken finns enligt Lind-berg massor med möjligheter, till exempel

NORDISKA RÅDETS UNGDOMSSAMVETE

FAKTARUTA : Nordiskt samarbete 101

Nordiska rådet

– Är samarbetsorganet för de nordiska ländernas parlament.

Ungdomens Nordiska Råd UNR

– Är ett politiskt samarbetsforum för alla partipolitiska ungdomsorganisa-tioner inom norden. Nordisk Ungkon-servativ Union (NUU), Kristdemokratisk Ungdom i Norden (KDUN),Den Nord-iske Centerungdoms Forbund (NCF), Socialistisk Ungdom i Norden (SUN), Forbundet Nordens Socialdemokratiske Ungdom (FNSU), Nordens Liberale og Radikale Ungdom (NLRU) är de partpo-litiska takorganisationerna som finns representerade inom UNR.

Nordiska ministerrådet

– Är samarbetsorganet för alla nord-iska länders regeringar.

NORDBUK

– Är Nordiska ministerrådets organ för barn- och ungdomsfrågor. Även i NOR-DBUK finns ungdomsrepresentanter från de nordiska länderna.

TEXT : ALINA BÖLING

program som Nordjobb eller Nordplus, samarbete med nordiska vänkommuner, engagemang i Pohjola-Nordens Ungdoms-förbund eller, om man är partipolitiskt ak-tiv, Ungdomens Nordiska Råd. Dessutom tipsar LIndberg om att en nordisk interaktiv ungdomsportal kommer att öppna under senare delen av 2010 och att man som ung medborgare i Norden är välkommen att kontakta UNR:s presidium ifall man har synpunkter på nordiskt samarbete.

Minna Lindberg på FSS kansliet.FOTO AV : ALINA BÖLING

Minna Lindberg håller tal vid Nordiska Rådets session i Stockholm, Oktober 2009. FOTO AV : MAGNUS FRÖDERBERG/norden.org

21

Vill du också gå i dina förfäders fotspår?

Sök då till HTT!

...Eller så kan du göra ett smartare val och välja Arcada i stället! Ta reda på vilken utbildning som är rätt för dig med vårt roliga yrkesvalstest, läs om våra utbildningsprogram och delta i tävlingen på www.dinframtid.fi

Kom ihåg - ansökningstiden för Gemensam ansökan är 1.3 – 16.4.2010!

Stig-Göran, rektor för HTT

CIT

YV

AM

PY

REN

AV

BEN

JAM

IN K

NO

PM

AN

22

TIO-I-TOPP FRAMTIDSSKILDRINGARElevbladet listar världens bästa framtidsskildringar. Det visade sig att också populärkulturen erbjuder profeter.

10. Nina Simone: 22nd CenturyFör att melodin är efterhängsen, förföljande, mässande på det bästa möjliga sättet. För att man kunde lyssna Nina Simone sjunga igenom telefonkatalogen.

9. Ultra Bra: KahdeksanvuotiaanaFör att vi börjat inse att världen kommer att gå under, men att låtens åttaåring inser det ackopanjerad av snärtig bossa nova.

8. V for VendettaFör att den tecknade serien är snygg, smart och vinner filmen 6-0. För att det inte finns tillräckligt med framtidsskildringar som utspelar sig år 1997. För att det inte finns tillräck-ligt med serietidningsnördar i Finland.

7. Talking Heads: (Nothing But) FlowersFör att om framtidens värld vore täckt av blommor skulle vi garanterat önska att vi hade en gräsklippare. För att låtens huvudperson saknas fabriker, shoppingcenter och bensin. För att David Byrnes ironi alltid är slående.

6. Twelve monkeysFör att det är enda filmen där Bruce Willis faktiskt verkar uttrycka känslor. För att temat är Astor Piazzolla. För att klimathotet inte var mediasexigt 1995. För att Terry Gilliam är underuppskattad.

5. Children of menFör att filmen innehåller Banksys konst. För att nästan varje tagning innehåller ett djur. För att en krigsscen är över sex minuter lång och filmad i en och samma tagning. Inte kanske den mest gripande filmen, men erbjuder en av de intressantaste framtisskenarierna: att mänskligheten inte mera kan fortplanta sig.

4. Flugornas herreFör att romanen inte är ett alternativt universum eller ens särskilt framtiden, utan gäller än i dag. För att civilisation inte riktigt klingar rätt efter att man läst den.

3. MetropolisFör att den är spännande och underhållande. För att den bevisar att spektakel och action inte behöver sakna innehåll. För att drömmen som några få delar blir den stora massans mardröm. För att det händer hela tiden i dag.

2. Blur: The UniversalFör att krokarna är fantastiska. För att kombinationen av en hoppfull durmelodi och Da-mon Albarns modfällda lyrik är underbar.”No one here is alone, satellites in every home”.

1. 1984För att 1984 är framtidskildringarnas härskare, dystopiernas kung. För att dagens store-bror inte är precis likadan som i 1984, men precis lika, om inte mer, deprimerande.

23

Jag tittade mig omkring. Uppe på ena väg-gen hängde en liten tavla. Så liten att man knappt såg den. Men ramarna lyste, vilket gjorde att tavlan märktes i det annars så mörka rummet. Runt omkring mig var det svart så långt ögat kunde nå. Beckmörkt. Jag steg försiktigt upp från golvet och gick mot tavlan för att ta en närmare titt. Tavlan föreställde en kvinna. En naken kvinna med svallande långt brunt hår. Kvinnan hängde på ett kors. Hennes bröst var blodiga och hennes ansikt-suttryck såg plågat ut. Jag tog tag i tavlan och lyfte bort den från kroken som den hän-gde på. Bakom stod ett namn. Susanna. Jag famlade omkring i rummet. Rörde mig planlöst i mörkret. Kröp omkring på alla fyra. Men vart jag än vände mig var det mörkt och omöjligt att se. Jag började gå. Gick med händerna framsträckta. Plötsligt kände jag att jag hade kommit till en dörr. Jag tog tag i handtaget. Jag svängde det neråt. Dörren öppnades. Den ledde till ett annat mörkt ställe. Jag stod där inne. Och så plötsligt började det gå neråt. Med en ofantlig fart. Stopp. Jag klev ut i mörkret. Jag gick längs med en korridor och stödde mig mot väggen. Jag gick en lång stund i mörkret innan jag kom till ett upplyst rum. Rummet var enormt. Där fanns svarta hyllor så långt ögat kunde nå. Jag gick till den som var närmast. I hyllan fanns en massa lådor. Jag drog ut en låda. Inne i den fanns små runda genomskinliga skivor. På skivorna stod sifferserier i stil med “25 e.S”. Jag började gå längre in i det enorma rummet. Då jag gått en stund märkte jag att lådorna i hyllorna var ersatta med böcker. Min blick drogs till en stor tjock bok med brun rygg där det stod “The Book”. Jag drog ut den ur hyllan och öppnade den. Den var fylld med teckningar. Samma per-son återkom på varenda teckning. Och per-sonen såg bekant ut. Men jag kom inte på varifrån jag kände igen personen. Förrän jag kommit till den sista sidan. Där var samma bild som fanns på tavlan på våningen ovanför. Och då insåg jag. Hela denna bok handlade om Susanna. Hon var avbildad överallt. På en teckning flög hon ovanför en stor grupp människor som alla såg upp på henne. Som såg ut att hylla henne. Jag lystrade till. Jag hörde ett ljud. Det lät som om det kom underifrån. Det ökade i styrka. Högre och högre, högre och högre, högre och högre. Jag började sprin-ga. Jag sprang mot öppningen. Jag sprang rakt in i det mörka lilla rummet som rörde på sig. Jag började åka neråt igen. J a g undrade vart jag var på väg och började känna på väggarna runt omkring mig. Plöts-

ligt stannade jag. Ljudet var outhärdligt. Jag sprang. Det första jag mötte var en figur som hade en röd tjock hjälm på huvudet. Och sedan såg jag en till. Och ännu en. De var överallt. Och de skrek. Jag försökte fly. Och hittade något som såg ut som en trap-pa som ringlade neråt. I våningen under fanns flera hjälm-försedda figurer. De var alla kortare än jag. Två av dem kom plötsligt fram till mig. Den ena hade en hjälm i sin hand och sträckte fram den åt mig. Uppe på hjälmen fanns en antenn och jag noterade att dessa figurer gick omkring med en liten mojäng i handen, som de hela tiden fingrade på. De båda fig-urerna omringade mig och lade hjälmen på mitt huvud. Den ena gav sedan en likadan mojäng, som de använde, åt mig. Mojängen hade fyra knappar med fyra olika symboler på. En boll, en fyrkant, ett streck och något som liknade ett Y. Jag tryckte tre gånger på knap-pen med bollen på. Plötsligt började alla hjälmförsedda figurer samlas runt omkring mig. De stod i en ring och tittade alla på mig. Sedan tryckte jag på Y två gånger. En av fig-urerna närmade sig mig. Den ställde sig ba-kom mig och lade in någonting i mina byxor. Någonting som surrade och som trängde in i mig. Intresset hos figurerna runt omkring mig verkade öka. De sträckte upp händerna. Efter en stund kände jag att figuren bakom mig tog bort saken från min byxor. Plöts-ligt sprang alla hjälmförsed-da figurer i väg nerför trapporna. Jag tog av mig hjälmen. Och då märk-te jag det. Ljudet hade återkommit. Det fruktans-värda skriket. Jag lade på hjälmen igen. F r a m f ö r mina ögon inne i hjälmen uppenbarade sig en bild. En bild på någon. Någon som såg bekant ut. Någon som jag sett förut. Motiv-et var också bekant från förr. Där var

hon igen. Kvinnan på korset. Susanna. Hennes konturer exponerades framför min blick och jag var tvungen att st-irra på de nakna brösten och på den blodiga bilden. Sedan försvann den. Lika fort som den hade kommit. Jag tittade på mojängen i min hand. Den med de fyra knapparna och fyra symbolerna. Jag tryckte på fyrkanten. Fram-för mina ögon uppenbarade sig en ny bild. En bild på något som såg ut som ett piller. Jag tryckte på fyrkanten en gång till. Från hjälmens insida sträcktes två svarta armar ut som tog tag i min mun och öppnade den med våld. Jag tryckte på fyrkanten en gång till. Men det hjälpte föga. Istället kom pillret ut från bilden och lades in i min mun. Jag svalde det. Pillret växte inne i min mage, kän-des det som. Växte och växte. Tills det fyllde ut hela magen. Jag fortsatte min färd neråt. Jag såg en trappa och började följa den. Runt omkring mig var det ännu ganska mörkt, men det blev ljusare och ljusare ju längre neråt jag gick. Våningen jag kom till var redan ganska ljus. Jag såg mig omkring. Väggarna var fyllda med bilder. Bilder med samma mo-tiv. På alla bilderna stod en kvinna i svallande långt brunt hår och sträckte ut sina armar. I ena handen hade hon en rund boll. Det var hon igen. Susanna.

V i d ena väggen av rummet stod ett rött bord. Och runt det satt hjälm-f ö r s e d d a f i g u r e r med an-tenn på hu-vudet. Jag n ä r m a d e mig grup-pen. Men de verkade inte märka mig. Jag tryckte på en av knap-parna på min mo-jäng. Knap-pen med s t r e c k e t på . Plöts-ligt gick en stråle ut från anten-nen på min

hjälm och nådde antennen på en av figur-ernas hjälm. Inne i min hjälm uppenbarade sig en bild. En bild av en röd bordsyta där en hjälmförsedd figur satt. Jag gick mot det röda bordet. Jag närmade mig figuren som hade mottagit strålen. Jag gick runt bordet och tittade på figurerna. Ingen reagerade. Plötsligt hände det något med bilden inne i min hjälm. Den förändrades till en helbild på en hjälmförsedd figur. En figur som såg bekant ut. En figur som var jag. Bilden inne i hjälmen föreställde mig själv. Och då förstod jag vad som hade hänt. Bilden föreställde det som figuren, som hade mottagit min stråle, såg. Jag var inne i en annan figurs hjärna. Jag gick fram till bordet och granskade figurerna. Jag såg på dem. Såg på deras röda glänsande hjälmar. Tittade riktigt noga. Och då märkte jag det. Deras ansikten. Eller rättare sagt avsaknaden av ansikten. Deras ansikten var uttryckslösa. Intetsägande. Tomma. Livlösa. Döda. De hade inga ögon. Istället för ögon fanns två urgröpningar. Två svarta hål. Och då var det dags igen. Dags för skriket. Impulsivt började alla figurer skrika. Skrika för full hals. Och bilden inne i min hjälm förändrades. Förändrades till en kvinna i svallande långt brunt hår. Den förän-drades till Susanna på korset. Än en gång. Sedan blev det tyst. Knäpptyst. Jag började röra på mig. Gick neråt. Gick neråt för en vindlande svindlande trappa. En trap-pa som gick runt, runt. Ljuset ökade i styrka medan jag gick. Jag gick förbi våningar. Lju-sa kala våningar med livlösa hjälmförsedda figurer. Figurer som satt och figurer som stod. Men alla stirrade de livlöst omkring sig. Jag fortsatte min färd. Fortsatte neråt för spiraltrappan. Fortsatte mot ljuset. Det vita starka ljuset. Jag gick. Och jag gick. Och jag gick. Sedan tog trappan slut och jag kom till en stor sal. Jag tittade mig omkring. Uppe på ena väggen hängde en stor tavla. Så stor att man inte kunde undvika att se den. Runt omkring mig fanns bara ljus. Ljus som bländade mig med en outhärdlig styrka. En ofantlig mängd ljus. Jag gick mot tavlan för att ta en närmare titt. Tavlan föreställde en kvinna. En naken kvinna. Som hängde på ett kors. Hennes bröst var blodiga och hennes ansikt-suttryck såg plågat ut. Under tavlan stod ett namn. Susanna. Under tavlan fanns också en stol. En liten röd stol. Och på stolen satt en kvinna. En kvinna med svallande långt brunt hår. – Välkommen, sade hon.

NOVELLEN

SusannaAV : CHRISTOFFER GRÖHNILLUSTRATION : MALIN NYQVIST

24

Daybreakers (2010)Regissör: Michael och Peter Spierig.I rollerna: Ethan Hawke, Willem Dafoe, Sam Neil, Claudia Karvan m.fl.

Som många säkert märkt har vampyrerna upplevt ett stort uppsving på sistone. Skönlitteratur om vampyrer och adaptioner av böckerna till tv och film har ökat explosionsartat. Det är liksom ett säkert kort att satsa på blodsugare, dock med varierande framgång. Filmen Daybreakers är på många sätt ett fräscht sätt att behandla denna odödliga figur (medvetet skämt) under den pågående vampyrboomen.

År 2019 har nästan hela världsbefolkningen blivit vampyrer efter en epidemi tio år tidigare. De sista människorna lever antingen på flykt eller i gigantiska blodbanker, där deras medvetslösa kroppar mjölkas på blod. Majoritetsbefolkningen vampyrerna lever egentligen som förr, även om man nuförtiden får blod i sitt kaffe på Starbucks och även om folk sover om dagarna och jobbar om nätterna. Edward Dalton (Ethan Hawke) är en hematolog som försöker skapa syntetiskt blod både för att rädda världens befolkning (vampyrerna) som börjar lida av brist på människoblod, men även för att få slut på jagandet av människor, vilket han anser vara barbariskt. Ett möte med en av ledarna för de kvarstående människorna sätter i gång en händelsekedja som förändrar allting både för vampyrer och för människor.

Daybreakers är intressant såtillvida att den återbekantar oss med en ofta bortglömd undergenre bland vampyrfiktion, nämligen den vetenskapliga vampyren. Då vampyrer oftast skildras som mystiska varelser, finns det även de som föredrar ett vetenskapligt ursprung till nattens barn, ofta på grund av någon apokalyptisk epidemi. Vampyren skildras då ofta även mera våldsam och med färre sexuella nyanser, till skillnad från majoriteten av vampyrhistorier som sällan missar möjligheten att leka med tanken om vampyren som en romantisk karaktär. En tidig föregångare av denna mera science fiction -inriktade linje var Richard Matheson med sin succéroman I Am Legend. Undergenren skiljer sig från mängden även med sina ofta mera politiska undertoner, där vampyren används som ett redskap för att egentligen studera mänskligt tänkande och beteende i olika krissituationer. Så även Daybreakers, där man bland annat kan jämföra vampyrernas oändliga behov av blod med kapitalismens behov av oändlig tillväxt, ett renodlat (om även underhållande) sätt att behandla Karl Marx tanke om kapitalets vampyraktiga sätt att enbart kunna existera genom att utsuga arbetarklassen.

Filmen i sig är något av en modern b-film, på både gott och ont. För en intresserad krets (jag själv medräknad) kommer den säkert att förbli en direkt klassiker, medan en större publik nog kan underhålla sig någon timme med en spännande horrortriller, men kanske inte uppleva desto större tankeställare.

TEXT : VALTER SÖDERMAN

BayonettaUtvecklare: Platinum Games/Utgivare: Sega/Format: Playstation 3, Xbox 360

Platinum Games berättelse om häxan Bayonettas kamp mot övernaturliga krafter är verkligen en orgie i grabbighet. Det är våld, våld och mera våld. Och sex. Kameran zoomar i tid och otid in huvudpersonen läderklädda rumpa, sveper över hennes bröst och svävar framför hennes skrev. Då hon i stridens hetta träffas av fiendesvärd stönar hon upphetsat, bara för att sekunden senare utföra kamptekniker som kräver att hon slänger av sig kläderna. Tonårsgrabbarna flämtar upphetsat − feministerna får slag.Men den som ignorerar Bayonetta på grund av spelets visuella presentation gör ett stort misstag. För under alla lager av japansk gubbsjuka döljer sig ett oerhört välbalanserat stridssystem. Det märks att mannen bakom spelet, Hideki Kamiya, har actiontitlar som Devil May Cry och Viewtiful Joe på sitt CV. Bayonetta är nämligen ljusår före allt annat i genren. Kontrollen är lättillgänglig, men bäddar samtidigt för milslånga kombinationsattacker, som exploderar i fantasifulla och härligt råa avrättningar. Statyer förvandlas till småsten, änglar knuffas in i giljotiner och resten av fiendefloran förintas i en kaskad av kroppsvätskor. Miljöerna kommer inte heller undan. Ena stunden slåss man i en gotisk katedral, nästa stund klamrar man sig fast vid resterna av den. Och plötsligt står hela staden i lågor.Bayonetta är kanske inte världens mest könsneutrala spel. Men i stället är det spelhistoriens mest skruvade, variationsrikaste och bästa actionupplevelse.

TEXT: BENJAMIN KNOPMAN

25

GENERALSEKRETERARE

”Evolution sker inte lineärt, utan som stora hopp framåt, en innovation som plötsligt möjliggör ännu flera uppfinningar och möjligheter.” Detta berättade en uppfinnare för mig, under en diskussion som handlade om framsteg i världshistoria. Det var min väldiga skräck för människans kombinering med maskiner som fick oss in på ämnet evolution i första hand. Det sägs att inom 20-talet (hör och häpna 2020) kommer en femtedel av jordens mänskliga befolkning ha i sig teknologi, vars syfte är att förbättra människans prestations-förmåga och intellekt. Jag är övertygad om att det här kom-mer att vara det nästa ” stora hoppet” i människans utveckling. En mikro chip i huvudet här, en elektronisk arm där, många är möjligheterna, men vilka är behoven? Elektronikindustrin törstar efter den nya vågen innovationer som skulle bära lika mycket frukt som datorns framgång gav en gång i tiderna. Framgång är evolution, evolution är framgång. Var står det skrivet att en människa inte är fullbordad utan en hjärna med femhundra gångers minneskapacitet, eller ben som går att töja på, eller andra innovationer påhittade länge sedan. Samtidigt som jag fruktar en verklighet där jag utan tekniska fröbättringar är sämre än alla omkring mig, ser jag på evolution och innovation som grunder för samhällets up-pkomst och framtida existens. Ett på ställe stående samhälle kommer med tiden att försvinna av en liten plötslig förändring, medan ett samhälle van med att omfamna förändring, kom-mer att överleva. Överlevnad är det största motiveringen för att skapa nytt. Nytt är inte mera så enkelt som det tidigare var, för ärligt talat börjar största delar av världens under vara i al-las vetskap. Det finns ingen eftersträvan i livet, inget extra, som kunde göra livet så mycket mer märkvärdigt, för allt är några datorklick ifrån. Törsten för nyheter börjar gå för långt. Det finns in-gen poäng med att äga tusen par skor, femtio bilar, hundra datorer, eller vad är det i så fall? Jag tycker det ett hemskt fenomen i dag är nya varor som skapas, nya modeller av nya varor och varianter av modellerna av varorna. Behöver män-niskor mera varor, innovationer, nyskapelser, för att känna sig hemma i förändring? Samtidigt som alla befinner sig i sitt eget kaos, skapat för att tåla förändring, är alla ensam, för det finns inte tid att se sig omkring och inse hur det går för de andra, man har för mycket på sina egna axlar för att orka bry sig. Vem är det som skall säga stopp? Vem kan övertyga alla att stanna upp och se sig omkring, för att sedan kunna ändra riktningen vi är på väg mot? Framtiden som jag fruktar, en värld som styrs av cyborger för människorna som vi kän-ner dem, har antingen blivit till cyborger, eller rivits i bitar för att göra robotar mera humana. Hur skall man ha tillåtelse att vara sig själv, när man till största delen består av främmande material. Jag säger stopp och önskar att någon annan gör det med.

TIIA SUNDBERG

NÄR CYBORGERNA KOMMER

26

FASTLAGSBULLARVad är bättre denna tid på året, då man julmaten redan smält och Runebergstårtan nyss slukats än att äta en bulle fylld med grädde. Dessutom är frågan om det skall vara mandelmassa eller sylt i bullen alltid lika kontroversiell.

MINDRE UNDERVISNINGSGRUPPER,och att undervisningsministeriet har beslutat att ge 30 miljoner euro för att garantera att klassrummen inte blir överfyllda.

CURLING PÅ TVVill man slappna av lagom till OS är curling den bästa grenen att följa med. En lugn men spännande vintersport som inte höjer pulsen på åskådaren lika snabbt och häftigt som hockey eller puckelpist.

MOTIONSSKRIVANDEFör att det är ett bra sätt att få igång en förändringsprocess för något som är galet i dagens skola, dessutom en ypperlig uppvärmning för Elevriksdagen i April!

PULKAPulkaåkning bekräftar gravitationskraften på ett roligt sätt. Empirisk forskning då den är som bäst.

BLOGGEN CAKEWRECKSFör att det av någon underlig anledning är ganska underhållande att se på och skratta åt misslyckade tårtor.

RÖSTRÄTT VID 16 I KOMMUNALVALFör att justitieministeriet har tillsatt en arbetsgrupp som skall utreda frågan.

SOLENFör att den kurerar vår d-vitaminbrist, värmer och dessutom blir man allmänt glad av att den kommer fram igen.

TEXT : ALINA BÖLING / BILDERNA ÄR HÄMTADE FRÅN cakewrecks.blogspot.com, fotoakuten.se

ELEVBLADET LOVES

27

UPPDATERA DIG PÅ WWW.SKOLUNGDOM.FI