Embed Size (px)
Citation preview
EARTH SCIENCES CENTRE GÖTEBORG UNIVERSITY B439 2005
STORMAR PÅ SVERIGES ÖSTKUST 1920-2003
Elin Smedsén
Department of Physical Geography GÖTEBORG 2005
GÖTEBORGS UNIVERSITET Institutionen för geovetenskaper Naturgeografi Geovetarcentrum
STORMAR PÅ SVERIGES ÖSTKUST 1920-2003
Elin Smedsén
ISSN 1400-3821 B439
Projektarbete Göteborg 2005 Postadress Besöksadress Telefo Telfax Earth Sciences Centre Geovetarcentrum Geovetarcentrum 031-773 19 51 031-773 19 86 Göteborg University S-405 30 Göteborg Guldhedsgatan 5A S-405 30 Göteborg
SWEDEN
Abstract Storms on the Swedish East Coast 1920-2003 The purpose of this essay is to compare the frequency of storms over the research period, the year and variations in wind direction on the east coast of Sweden. The period of years investigated is 1920 to 2003, a period of 84 years. Differences between north and south and the impact hurricanes have on people have also been studied. For the study statistics of the number of storms have been taken from SMHI and regional newspapers have been used to see the hurricanes impact on people. The result show that the stormiest period is between 1929 - 1940, but this result is under consideration though the measuring instrument and method under the early period not is totally reliable. Under the period of 1970 – 1990 the storm frequency increased and this rise is more reliable. The storms have a clear seasonal change with maximum during winter and minimum during summer. The most frequent wind direction is from north to northwest and no differences in hurricanes impact on people’s lives have been found.
i
Sammanfattning Syftet med uppsatsen är att undersöka hur stormar längst Sveriges östkust har varierat vad gäller fluktuation över tid, vindriktning och årstidsvariation över en period på 84 år från 1920 till och med 2003. Skillnader mellan norr och söder har också studerats samt hur människan påverkats av orkaner och om detta skiljer sig över undersökningsperioden. Material från SMHI har använts för insamlandet av data. För att få en bild av hur människor påverkats av orkaner har artiklar från regionala tidningar i de berörda områdena studerats. Resultatet visar att den stormigaste perioden var mellan 1920 till 1940 men att detta inte är helt sanningsenligt då mätutrustningen och mätmetoderna under den tidsperioden inte är helt tillförlitliga. Under 1970 till 1990 ökade storantalet återigen och denna uppgång är mer tillförlitlig. Vad gäller årstidsvariationen är resultatet tydligare, det stormar mest under vintermånaderna och minst under sommaren. Den vanligaste vindriktningen är nord till nordväst, inga skillnader i orkaners påverkan av människor har påträffats.
ii
Förord Denna C-uppsats i Geografi har skrivits under hösten 2004. Ämnet fick jag av min handledare docent Björn Holmer på naturgeografiska institutionen vid Göteborgs Universitet och det är också honom jag främst vill tacka för god handledning och hjälp med Excel. Andra jag skulle vilja tacka är Marcus Flarup på SMHI för informationen beträffande stationsbeskrivningar av de undersökta mätstationerna, samt mina klasskamrater för givande diskussioner och allmänt stöd. Elin Smedsén Göteborg 2005 01 12
iii
Innehåll 1. Inledning 1 1.1 Bakgrund 1 1.2 Syfte och Frågeställningar 2 2. Uppkomst av stormar 3 2.1 Lågtryck och cykloner 3 2.2 Vindmätning 3 3. Metodik 5 3.1 Insamlande av data 5 3.2 Felkällor 6 4. Områdesbeskrivning 7 5. Resultat 9 5.1 Variationer i stormantalet 9 5.2 Variationer över året 12 5.3 Nord-sydliga skillnader 14 5.4 Vindriktning 14 5.5 Orkaners inverkan på människor 22 6. Diskussion 25 6.1 Variationer i stormantalet 25 6.2 Variationer över året 25 6.3 Nord – sydliga skillnader 26 6.4 Orkaners inverkan på människor 26 7. Slutsatser 28 8. Referenser 29 8.1 Böcker och tidskrifter 29 8.3 Muntliga och otryckta källor 29
iv
1. Inledning 1.1 Bakgrund Vädret påverkar människors liv i stor utsträckning och så har det alltid varit. Stormar hör till en vädertyp som är relativt vanligt förekommande, så gott som alla har någon gång varit med om en kraftig storm. Vissa stormar lever kvar i människors minne och kan vara ett samtalsämne under lång tid. När en kraftig storm dragit förbi ett område klassas den ofta som den värsta stormen på så och så många år, eller som den mest förödande stormen genom tiderna. Medias bild av stormar kan också bidra till människors syn på stormar. Människor som lever och verkar i kustområden är kanske de som påverkas mest av stormar. Behovet av stormvarningar i kustområden var en av anledningarna till att Statens Meteorologiska Centralanstalt inrättades. År 1895 kontaktade fiskare och sjöfarare på västkusten staten och framförde sina önskemål om stormvarningar, detta gav resultat, redan samma år började centralanstalten observera och göra prognoser på stormar som rörde västkusten. Allt som oftast var prognoserna riktiga, problemet var bara att få ut informationen till de berörda i tid. Det skulle komma att dröja tio år innan det problemet löstes. 1905 hade Centralanstalten kunskap och teknik som gjorde det möjligt och man sände ut stormvarningar till 27 stationer efter västkusten. Stormvarningsnätet byggdes successivt ut och 1907 innefattades även Skåne och Blekinge, på begäran av fiskarna där. Ett 40 tal stationer fick nu stormvarningar skickade till sig. Då en stormvarning utlystes skickades den till de berörda stationerna och sattes upp på en speciell tavla där. På vissa stationer använde man även signalmaster för att föra ut stormvarningarna till lokalbefolkningen. Systemet ansågs ekonomiskt då man endast sände ut varningar och inte regelbundna rapporteringar. I stormvarningarna antecknades vindstyrkan och i vissa fall vindriktningen (Moen 1973, s 36-37). Östman (1926) har studerat Svea- och Götalands kustområden och främst tittat på antalet kulingtillfällen för åren 1912 till 1921. Han kommer fram till att det stormar mest under höstmånaderna samt att sommarmånaderna är den perioden på året då stormantalet är som lägst. Även Sjölander (1965) ser samma mönster då han studerat norra västkusten, hösten är den årstid då stormar är vanligast förekommande. I Holmers (1978) undersökning som sträcker sig mellan åren 1920 till 1976 studeras stormar i Göteborgsområdet samt vilka skadeverkningar dessa förde med sig. Han kommer fram till att stormar är vanligast under höst- och vintermånaderna, att den vanligaste förekommande vindriktningen är västlig samt att åren 1920 och 1921 är de år då flest stormtillfällen registrerats. I en undersökning som bland annat behandlar stormars vindriktning i Sydsverige kommer Jönsson (1990) fram till att västliga vindar för med sig ett mildare klimat under vintermånaderna samt att vindar från denna riktning blir vanligare i Sydsverige under 1900-talet Några tidigare undersökningar som berör just de specifika områdena Norra Östersjön, Bottenhavet samt Bottenviken har inte påträffats. De undersökningar som gjorts har främst varit inriktade på västkusten samt södra Östersjön. Två C-uppsatser gjorda på Göteborgsuniversitet har studerats. Eek (2000) studerar tre stationer utmed hela den svenska kusten, det är Vinga på västkusten, Ölands södra udde och Bjuröklubb i Bottenviken, och ser hur de påverkas av North Atlantic Oscillation (NAO). Hon kommer fram till att under vinterhalvåret kan man se ett visst samband mellan NAO och stormfrekvensen men att under sommar halvåret är sambandet obefintligt. Olssons (2002) undersökning omfattar sjutton
1
mätstationer utmed västkusten och hon studerar stormfrekvensen mellan åren 1919 till 2000. Hon ser på hur stormarna varierat över tidsperioden samt över årstiderna. Hon tittar också på vindriktningen samt hur orkanerna påverkar människan i regionen. Hon kommer fram till att det är främst västliga vindar som förekommer på mätstationerna och att den högsta stormfrekvensen är under höst och vintermånaderna och som lägst under vår och sommar. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med den här uppsatsen är att se hur antalet stormar längst norra Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken har varierat i antal under en 83 års period och om det sker några variationer i antalet stormar mellan årstiderna. Även stormarnas påverkan på befolkningen ska studeras. Mina frågeställningar är: • Hur varierar stormantalet över undersökningsperioden? • Hur ser variationerna mellan årstiderna och stormfrekvensen ut? • Vilka är skillnaderna mellan nord och syd? • Hur varierar vindriktningen över undersökningsperioden? • Hur påverkas människan av stormarna och finns det skillnader över tid?
2
2. Uppkomst av stormar 2:1 Lågtryck och cykloner Längs polarregionerna finns frontzoner till vilka cykloner är knutna, mellanbreddscykloner, dessa områden är ständigt i rörelse, det är i och med dessa som Sveriges typiska klimat med temperaturer, vindar och nederbörd uppkommer. I samband med cyklonerna skapas också stormar. För att en lågtryckscyklon ska bildas krävs en stationär front och en sådan bildas då en varm luftmassa blockeras av en kall. För att den varma luftmassan ska kunna fortsätta att röra sig måste den stiga över den kallare och i och med det bildas kondensation vilket ger upphov till moln och senare nederbörd, värmeenergi frigörs vilket omvandlas till rörelseenergi. De båda luftmassorna börjar nu cirkulera motsols vilket påverkar lufttrycket som sjunker. Luftmassorna trycks nu mot varandra och när den undre, kallare luftmassan förlorar kontakt med marken bildas ocklusion. Bakom kallfronten intensifieras lågtrycket och kraftiga vindar uppstår (Taesler 1972, s 35). På våra breddgrader kommer det ofta ett antal lågtryck efter varandra, tre till fem åt gången. När den sista av dessa cykloner dragit förbi brukar de oftast ersättas av kallare luft norrifrån. Med hjälp av isobarer kan hastigheten på den här typen av luftströmmar följas vilket ger en bild av hur lufttrycket kommer att fördela sig. Ju tätare isobarerna ligger varandra, desto kraftigare vindar är det att räkna med (Taesler 1972, s 35). Då Sverige ligger i västvindsbältet kommer lågtrycken oftast in från väster vilket medför att de, för att nå Östersjön, måste passera en större landmassa vilket gör att de försvagas något. Den vanligaste banan lågtrycken tar är över Oslobukten och upp över Sverige, detta medför att då lågtrycket når Östersjön är det i höjd med Stockholmsområdet. Vindar som når de nordligaste delarna av Östersjön kommer antingen från lågtrycket i söder eller från rena nordvindar (Holmer muntligen). 2:2 Vindmätning För att vinden ska kunna uppskattas och jämföras över tid och rum är det viktigt att det finns en enhetlig nationell och internationell skala för vindmätning. I början av 1700-talet lät J Jurin utforma ett vindmätningssystem där en femgradig skala användes, där noll representerade lugnt väder och fyra representerade storm. Ett drygt sekel senare, 1806, utformade F Beaufort en liknande skala där vinden mättes från ett till tolv. Då det främst var sjömän och fiskare som var beroende av vindmätning utformades Beaufortskalan efter havets egenskaper och segelföringen hos fartyg. Vindmätningsinstrument var inte vanliga under det tidiga 1800-talet vilket medförde att lotsar och annan vindmätnings personal manuellt fick uppskatta vilken grad på Beaufort skalan som vinden hade. Under 1900-talet blev den här metoden omodärn och vindmätning i meter per sekund infördes. Det blev nu också lättare att jämföra vindhastigheten internationellt (Moen 1973, s 113). För att kunna mäta vinden används olika instrument, 1923 infördes J W Sandströms skålkors på de svenska stationerna. Skålkorset är, precis som namnet anger ett kors med en skål längst ut på de fyra armarna. När vinden blåser och korset snurrat ett varv har det blåst fem meters vindväg. Varje tjugonde varv (100 meter) ringer det i en klocka hos lotsen och denne kan då räkna ut vindens hastighet (Moen 1973, s 113). De tidigare typerna av skålkors var tyngre än dagens och vid hård vind, när korset kommit i rotation, kunde en högre hastighet under en längre tid än den egentliga vindens registreras på grund av korsets tyngd och tröghet (Holmer 1978, s 46).
3
Var vindmätaren placeras är också av betydande. Vindens hastighet avtar på lägre höjder då friktionen från bland annat hus och vegetation hindrar vinden från att fritt röra sig. På grund av detta har en internationell överenskommelse gjorts där det bestämts att vindmätningsintrumentet ska sitta på en tio meter hög mast i ett fritt läge (Eek 2000, s10).
4
3. Metodik 3:1 Insamlande av data Den undersökta tidsperioden sträcker sig mellan åren 1920 till 2003 det vill säga 84 år. Att just dessa år valts ut beror på att det finns lättillgängligt material för hela tidsperioden. För att få information om de olika stormtillfällena på respektive stationer har månads sammanställningar använts. Från perioden från 1920 fram till och med 1983 användes Månadsöversikt över väderlek och vattentillgång från SMHI, 1984 bytte den namn till Väder och vatten. Månadsöversikterna har gåtts igenom manuellt och datum, vindriktning och vindstyrka har noterats. Då hård vind kan klassas som storm först vid 22 meter per sekund (Holmer muntligen) har lägre noteringar uteslutits och endast de vindar på lägst 22 meter per sekund tagits med i undersökningen. Data för de tidigare åren har på vissa stationer varit angivet i Beaufort, dessa siffror har räknats om för vara jämförbara med övriga stationer samt mätningar från senare år då vinden för alla stationer angivs i meter per sekund. Nio Beaufort har ett värde på 22,8 – 24,4 meter per sekund ett ungefärligt medeltal av detta har räknats ut och blivit 23 meter per sekund, tio Beaufort är 24,5 – 28,4 meter per sekund och blir här 26 meter per sekund, elva Beaufort är 28,5 – 32,6 meter per sekund och det blir 30 meter per sekund och tolv Beaufort är 32,7 – 36,9 meter per sekund vilket kommer att motsvara 34 meter per sekund i denna uppsats. Då detta var avklarat fördes siffrorna in för hand i excel. Sju mätstationer har valts ut utmed Sveriges ostkust. De är Landsort, Söderarm, Örskär, Brämö, Lungö, Holmögadd och Bjuröklubb. Dessa stationer har valts ut på grund av att de har väderdata för hela tidsperioden. Undantaget är Lungö och Brämö som inte har någon data för perioden från ungefär 1970 till ca 1990 samt Örskär som inte har någon vindmätnings rapportering förrän 1943. Dessa stationer har ändå tagits med i undersökningen på grund av dess geografiska läge i mitten av det studerade området. De sju utvalda stationerna är jämt fördelade utmed hela kuststräckan och kan därför förväntas ge en rättvis bild av eventuella variationer i stormfrekvensen. För att få en mer överskådlig bild av variationerna mellan de olika mätstationerna från norr till söder har tre grupperingar gjorts. De sju mätstationerna har delats in i tre huvudområden. Landsort och Söderarm tillhör området norra Östersjön, Örskär, Brämön och Lungön representerar Bottenhavet medan Holmögadd och Bjuröklubb tillhör Bottenviken. För att få information om de berörda stationernas läge och vindmätarnas fysiska placeringar och eventuella förändringar över tidsperioden har Marcus Flarup på SMHI kontaktats. Då även människans påverkan av kraftiga stormar ska studeras i uppsatsen har tidningsartiklar ur regionala tidningar undersökts. För att få tillgång till de regionalt utgivna tidningarna för hela tidsperioden har Kurs- och Tidningsbiblioteket används där tidningarna finns lagrade på mikrofilm. De stormtillfällen då vindsstyrkan överstiger 32 meter per sekund, orkan, (Holmer muntligen) har valts ut och studerats. Regionala tidningar som täcker hela eller delar av det område som påverkats av stormarna har gåtts igenom. Dock har inte alla tidningar som kan tänkas beröra det aktuella området studerats utan en tidning för varje mätstationsområde har valts ut. Ett bortfall på tre orkantillfällen förekommer då tidningar från dessa datum ej funnits tillgängliga.
5
3:2 Felkällor Då årsböckerna gåtts igenom manuellt kan en viss felmarginal förekomma då enstaka stationer kan ha missats. Även införandet av data i excell har skett manuellt och även här kan enstaka fel ha begåtts under trötthet. Mer betydande fel är det då de äldsta rapporterna inte alltid har en helt tillförlitlig information vad gäller stormstyrkan. Dåtidens apparatur och vindmätningsmetoder gav inte alltid ett helt exakt mätresultat och vindhastigheten kan i vissa fall ha angetts som kraftigare än den egentligen var. Mätapparaturens läge i förhållande till omkringliggande landskap och bebyggelse samt höjden över markan kan också ha påverkat vindhastigheten. Detta syns dock inte i undersökningens siffror och är en sak man får ha med sig i bakhuvudet. För stationerna Lungö och Brämö saknas det data för en period på ungefär 30 år, från 1965 till 1995, om detta beror på att det inte stormade på stationerna under tidsperioden eller om stormarna inte registrerades är ovisst men det senare alternativet är dock mer troligt.
6
4. Områdesbeskrivning Mätstationernas placeringar har varierat över åren och det samma gäller för vilken mätutrustning som använts. En närmare beskrivning av varje mätstation kommer att ges, dels för att på ett övergripande sätt visa på de förändringar som gjorts, dels för att ge en bild av omgivningen runt stationerna. Det är också av betydelse att området runt vindmätarna beskrivs då olika externa faktorer som avståndet till stranden, vindmätarens placering och närbelägen bebyggelse kan påverka mätresultaten. 1. Landsort ligger på ön Öja utanför Nynäshamn i Södermanland (SMHI, txt dokument). Öja är en avlång ö, cirka fyra kilometer lång och en halv kilometer bred, i nord sydlig riktning (Nord, 1975). Ön är till största delen kal förutom i norr där viss vegetation finns. Den nuvarande automatstationen är belägen på öns högsta punkt på den södra delen av ön. Avståndet till stranden är ungefär 100 – 300 meter i riktningarna nordost – ost – syd sydost och sydväst – väst – nordväst, åt nord nordväst – nord är det cirka tre kilometer åt syd – syd sydväst är det en kilometer (SMHI, txt dokument). Vindmätaren är placerad på en topp sydost om lotsutkiken (SMHI, stationsbeskrivningshäfte) det ger ett öppet läge åt alla riktningar men en viss läverkan kommer från lotsutkiken i nordväst och en mast i nordost (SMHI, txt dokument). Fram till 1957 var mätstationen placerad i fyren, därefter flyttades den åt nordväst till en tio meter hög mast. 1963 byttes masten ut till en på arton meter. 1986 flyttades vindmätaren till lotsutkikens tak, 35 meter över havet. 1995 flyttades vindmätaren på den nuvarande placeringen (SMHI, stationsbeskrivningshäfte). 2. Söderarm i Uppland är en liten kal ö, cirka 200 meter i diameter (Nord 1975) i de yttre delarna av Stockholms norra skärgård. Den 23 meter höga fyren är belägen på den södra delen av ön i närheten av öns högsta punkt. Avståndet till stranden är ungefär 100 – 200 meter. Mätstationen är inte placerad vid fyren utan den finns att hitta på den norra delen av ön (SMHI, txt dokument). Perioden 1955 till 1986 fanns instrumenten för vindriktning och hastighet på en tio meter hög mast men 1986 byttes den ut mot en mast på arton meter (SMHI, stationsbeskrivningshäfte). Mätaren har fritt läge i alla riktningar, möjligen kan fyren i söder ha en något dämpande inverkan på vinden (SMHI, txt dokument). 3. Örskär är en relativt stor och skogsbevuxen ö utanför Uppsala i Uppland. Fyren är belägen på öns nordvästra sida (SMHI, txt dokument) och vindmätaren är, sedan 1925, placerad uppe i fyren på 40 meters höjd över marken (SMHI, stationsbeskrivningshäfte). Avståndet till stranden är 100 – 200 meter i sydvästlig – nordvästlig – nordöstlig riktning. På grund av mätarens höjd över marken är läget fritt åt alla riktningar då öns topografi är flack (SMHI, txt dokument). 4. Brämön ligger ungefär tre mil sydost om Sundsvall i Medelpad. Fyren är belägen på öns nordöstra udde och mätstationen är placerad uppe i fyrbyggnaden cirka sexton meter över marken och 30 meter över havsytan. Till stranden är det cirka 200 – 400 meter i riktningarna nordväst – nordost – sydost. I övriga riktningar finns ön som är ungefär två till fyra kilometer lång, små kuperad och täckt med skog (SMHI, txt dokument). 5. Lungön är belägen åtta kilometer ost nordost om Härnösand i Ångermanland. Mätstationen är placerad cirka 30 meter sydost om fyren i gles barrskog på öns södra udde. Det är ungefär 100 – 200 meter till stranden i alla riktningar utom åt väst nordväst – nord som är in mot ön. Lungö har ett relativt flackt landskap. Vindmätaren är placerad uppe i fyren, ungefär sexton
7
meter över marken och 30 meter över havsnivån. Mätarens läge är fritt åt alla riktningar utom från väst nordväst – nord som skyms något av ön (SMHI, txt dokument). 6. Holmögadd är en liten ö söder om Holmöarna i Umeås skärgård i Västerbotten. Mätstationen är belägen vid fyren på öns södra del. I alla vädersträck är det strand utom åt nord – nordost där det är låd blandskog (Nord, 1975). Vindmätarens placering har varierat över åren. 1937 sattes en ny mätare upp tio meter öster om den tidigare för att förhindra läverkan från fyren. 1942 flyttades den igen för att placeras 150 meter syd sydost om fyren. Sju år senare, 1949, placeras vindmätaren en och en halv meter ovanför fyrkupolen, 23 meter över marknivå. 1963 flyttas vindmätaren till sin nuvarande placering på en tio meter hög mast söder om fyren och de tillhörande byggnaderna. (SMHI, stationsbeskrivningshäfte) 7. Bjuröklubb är en halvö ca 40 km sydost om Skellefteå i Västerbotten (Nord, 1975). Från 1949 är vindmätaren placerad tio meter över marken på fyrbyggnaden men 1970 flyttas den till sin nuvarande plats på en tio meter hög mast sydväst om byggnaden (SMHI, stationsbeskrivningshäfte). Mätstationen är placerad vid fyrplatsen på den norra spetsen av udden (Nord, 1975) på 45 meter hög bergsklack. Halvön är glest bevuxen och sträcker sig i nord nordvästlig riktning. Då vindmätaren är placerad på en udde är det nära till stranden, cirka 150-400 meter, i tre riktningar medan det i sydost – sydsydost är land i flera kilometer. I syd sydvästlig – väst sydvästlig riktning ligger Gäddviken med stryklängder över vattnet på cirka två kilometer. Avståndet till kustlinjen är fyra till fem kilometer i väst syd västlig – nordlig riktning. (SMHI, stationsbeskrivningshäfte).
Fig 1, Karta över stationernas lokalisering längst den svenska östkusten. Map over the stations and their location on the Swedish east coast.
8
5. Resultat Resultatdelen inleds med en redovisning av antalet stormtillfällen för de olika mätstationerna under hela undersökningsperioden. Därefter visas det på variationer över året samt hur vindriktningen varierat för de olika mätstationerna över tidsperioden. Här görs också en jämförelse mellan de tidigare och de senare åren i undersökningen. Avslutningsvis kommer de undersökta tidningarnas artiklar från orkantillfällena att redovisas. 5:1 Variationer i stormantalet För att få en mer överskådlig bild av stormarnas fördelning över tidsperioden har en geografisk uppdelning gjorts. De sju utvalda stationerna har delats upp i tre områden. Norra Östersjön där Landsort och Söderarm ingår, Bottenhavet som inkluderar Örskär, Lungö och Brämö samt Bottenviken med Holmögadd och Bjuröklubb.
0
5
10
15
20
25
1920
1923
1926
1929
1932
1935
1938
1941
1944
1947
1950
1953
1956
1959
1962
1965
1968
1971
1974
1977
1980
1983
1986
1989
1992
1995
1998
2001
Årtal
Ant
al s
torm
ar
SöderarmLandsort
Fig 2, Variationer i stormfrekvensen över hela tidsperioden i området norra Östersjön. Variations in storm frequency for the whole period in the area of norra Östersjön. Figur 2 visar att Landsort har en topp i stormantalet under perioden från slutet av 1920- talet till slutet av 1950-talet. Toppen kan bland annat bero på att mätaren under den här perioden var placerad uppe i fyrtornet, fritt exponerad för vinden. På 1960-talet minskar antalet stormar för att under mitten av 1970-talet återigen öka, dock är den senare ökningen inte lika kraftig som den tidigare. Under slutet av undersökningsperioden sjunker stormfrekvensen återigen och de sista åren är frekvensen som lägst för hela perioden. Söderarm, som ligger i samma region som Landsort kan inte uppvisa samma mönster i stormfrekvens. Söderarm har en låg och jämn kurva med en stormfrekvens på fem stormar eller mindre per år ända fram till början av 1970-talet då kurvan stiger något. Några höga toppar finns det dock inte på Söderarms kurva, med undantag för början av 1980 talet då kurvan letar sig uppemot femton stormar per år. Stormfrekvensen från 1980 och framåt är relativt jämn och ligger mellan tre och tio stormar per år. Till skillnad från Landsort sjunker inte stormantalet mot slutet av perioden utan den högre kurvan håller i sig.
9
0
5
10
15
20
1920
1923
1926
1929
1932
1935
1938
1941
1944
1947
1950
1953
1956
1959
1962
1965
1968
1971
1974
1977
1980
1983
1986
1989
1992
1995
1998
2001
Årtal
Ant
al s
torm
ar
LungöBrämöÖrskär
Fig 3, Variationer i stormfrekvensen över hela tidsperioden i området Bottenhavet. Variations in storm frequency for the whole period in the area of Bottenhavet. Då figur 3 studeras framgår det att Örskärs kurva är väldigt ojämn, topparna är höga medan de lägsta nivåerna är låga och på vissa ställen lika ned noll. Det mönster som dock framträder visar på att toppnoteringarna stadigt stiger under hela perioden för att under början av 1980 talet kraftigt stiga, 1983 hade Örskär nitton stormar vilket är stationens högsta notering. Efter toppen på 1980-talet återgår kurvan till den nivå den var på tidigare. Kurvorna för Brämön och Lungö är relativt jämna och likvärdiga under hela undersökningsperioden, stormfrekvensen överstiger inte fem stormar per år för någon av de båda stationerna. Från mitten av 1960-talet till mitten av 1990-talet finns inte några stormnoteringar från varken Lungö eller Brämö, om det beror på att det inte stormat under den perioden eller om mätverksamheten varit nedlagd är oklart. Att stationernas mätvärden är relativt liknande kan bero på att stationerna är geografiskt närbelägna.
0
5
10
15
20
1920
1923
1926
1929
1932
1935
1938
1941
1944
1947
1950
1953
1956
1959
1962
1965
1968
1971
1974
1977
1980
1983
1986
1989
1992
1995
1998
2001
Årtal
Ant
alet
sto
rmar
BjuröklubbHolmögadd
Fig 4, Variationer i stormfrekvensen över hela tidsperioden i området Bottenviken. Variations in storm frequency for the whole period in the area of Bottenviken.
10
Även stationerna i det nordligaste området, figur 4, är närbelägna men här är kurvornas likheter inte lika påtagliga. Stormfrekvensen för Holmögadd ligger högre under den inledande delen av undersökningsperioden. Under början av 1940-talet sjunker antalet stormar till en relativt låg nivå med endast ett fåtal stormar per år. Under mitten av 1960-talet kommer en kortvarig topp på ett år men efter denna lägger sig kurvan på den tidigare nivån igen. Nästa uppgång blir på 1980-talet, den är inte lika markant som de tidigare men den är ändå värd att nämna då det rör sig om en tydlig uppgång. Efter ökningen av stormar på 1980-talet sjunker kurvan kraftigt och planar helt ut under den senare delen av undersökningsperioden. För Bjuröklubb kan ett något tydligare mönster skönjas. Med undantag från en hög topp alldeles i inledningen av perioden har Bjuröklubb en lång period i början av undersökningsperioden då stormfrekvensen är relativt låg, inte över fem stormar per år. 1949 finns en toppnotering med fjorton stormar och den efterföljs av en jämn period där antalet stormar ligger runt fem stycken per år. Under slutet av 1960-talet till början av 1970-talet framträder en kortare nedgång i stormfrekvensen. Efter den korta nedgången kommer en märkbar ökning av stormarna och det är först under början av 1990-talet som nästa nedgång framträder. Från 1990 och fram till slutet av undersökningsperioden håller sig stormarna på en lägre nivå, under fem stormar per år.
0
5
10
15
20
25
1920
1923
1926
1929
1932
1935
1938
1941
1944
1947
1950
1953
1956
1959
1962
1965
1968
1971
1974
1977
1980
1983
1986
1989
1992
1995
1998
2001
Fig 5, Variation i stormfrekvens över hela undersökningsperioden för samtliga stationer. Variations in storm frequency for the whole period for all stations. Med undantag för enskilda toppar kan ett visst mönster för hur det totala stormantalet för de undersökta mätstationerna i figur 5 urskönjas. Den inledande perioden från 1920 till 1940 har en hög koncentration stormar som ligger på en relativt hög och jämn nivå, uppgången kan till viss del kopplas samman med Landsorts höga stormantal under den tidigaste perioden. Kurvan har ingen tydlig nedgång och det är först under slutet av 1950 talet som en nedgång kan noteras. Nästa uppgång är inte lika tydligt markerad som den tidigare men det går ändå att urskilja en viss uppåtgående trend mellan 1970 till 1990. Efter 1990 går kurvan åter ned.
11
5:2 Variationer över året För att få en tydlig bild av hur stormfrekvensen varierar över året har tre diagram utformats, figur 6 – 8, ett för varje undersökningsområde efter ostkusten.
0
5
10
15
20
25
jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec
Månader
Proc
ent
SöderarmLandsort
Fig 6, Variationer över året för området Norra Östersjön Variations over the year in the area of norra Östersjön. När diagrammet för Norra Östersjön, figur 6, studeras framträder en klar likhet mellan de båda stationerna. Mätvärdena för Landsort och Söderarm följs åt under året. Minst antal av årets stormar förekommer under de olika sommarmånaderna, från maj till augusti. Maj och juni är de månader som har minst antal stormar. Mätvärdena följs åt även under vintermånaderna då antalet stormar ökar för de båda stationerna. November, december och januari är de stormtätaste månaderna och båda mätstationerna håller sig här över femton procents sträcket. Under sensommarmånaderna och hösten är stormfrekvensen något högre i Söderarm än i Landsort.
0
5
10
15
20
25
jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec
månader
proc
ent Brämön
LungöÖrskär
Fig 7, Variationer över året för området Bottenhavet Variations over the year in the area of Bottenhavet.
12
Mätstationerna i området Bottenhavet, figur 7, skiljer sig åt mer sinsemellan om man jämför med hur det såg ut i Norra Östersjön. Trots att det inte finns en lika jämn kurva över året syns ändå en genomgående trend för de tre mätstationerna. Under sommarmånaderna, april till augusti, sjunker stormfrekvensen för samtliga mätstationer medan de ökar under vintermånaderna. November har den högsta stormfrekvensen om man ser till det gemensamma värdet för de tre stationerna. I Lungö stormar det mest i mars, för Örskärs del är december stormigast medan det stormar som mest i november på Brämön. Det finns inga registrerade stormar för Brämön i månaderna april och maj under hela undersökningsperioden. Vad som är tänkvärt är att stationerna Lungö och Brämö som ligger relativt nära varandra geografiskt har så stora skillnader sinsemellan. Det är Lungö som urskiljer sig, likheterna mellan Brämö och Örskär är mer synliga.
0
5
10
15
20
25
jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec
Månader
proc
ent
BjuröklubbHolmögadd
Fig 8, Variationer över året för området Bottenviken Variations over the year in the area of Bottenviken. För området Bottenviken, figur 8, är trenden tydlig trots att variationer mellan mätstationerna under vissa månader förekommer. Även i detta område är månaderna maj till juli de månader med minst antal stormar för båda mätstationerna medan vintermånaderna har en högre stormfrekvens. Vad som kan vara intressant för Bottenviken är att Bjuröklubb har en högre procent stormar under majoriteten av månaderna men månaderna december till februari stormar det mer i Holmögadd. I januari är skillnaden som störst och det är också den månad då stormfrekvensen är som störst i Holmögadd. Över lag är det november till januari som har den största andelen stormar.
13
5:3 Nord – sydliga skillnader För att få en klar och övergripande bild av hur stormantalet skiljer sig från norr till söder har de undersökta mätstationernas totala stormtillfällen summerats i figur 9 från Bjuröklubb, överst, i norr till Landsort, nederst, i söder.
0 100 200 300 400 500 600
1
Mat
stat
ione
rna
från
nor
r till
söd
er
Antal stormtillfällen
Landsort Söderarm Örskär Lungö Brämö Holmögadd Bjuröklubb
Fig 9, Det totala antalet stormtillfällen för de undersökta mätstationerna redovisade från norr till söder. Total number of storms for each station from north to south. Vad som framgår av diagrammet (figur 9) är att Landsort är den mätstationen som har flest antal stormtillfällen, nästan 540 stycken. Efter Landsort är det Örskär det stormat mest på genom åren. Vad som är intressant är att det har stormat mer på Örskär än på Söderarm, trots att Örskär har en kortare mätperiod med nästan 20 år. Att det stormat så lite i de mellersta stationerna, Brämö och Lungö, beror till stor del på att det i deras mätserier saknas data för en period på ungefär 30 år, som jämförelse bör det dock tilläggas att även Örskär har en lång period där information om antalet stormtillfällen saknas. Det övergripande mönstret i diagrammet visar att de sydliga stationerna har flest antal stormtillfällen, mot mitten av landet avtar stormantalet för att öka något för de nordligaste stationerna. Det har alltså stormat mer i på de södra stationerna än på de norra under de senaste 84 åren. Att ett sådant mönster framträder kan kopplas till att lågtrycken oftast når Östersjön vid Stockholmsområdet och att vindarna därav blir som starkast i detta område. 5:4 Vindriktning För att se om vindriktningen på de mätstationerna har varierat under undersökningsperioden har ett antal vindrosor framställts (figur 10 – 16). Eftersom den undersökta perioden sträcker sig över så lång tidsperiod är det även av intresse att se om vindriktningen förändrats över tid. undersökningsperioden på 84 år har här delats av på hälften så att två perioder på 42 år bildats. Den tidiga perioden innefattar åren 1920 till 1961 och den senare perioden behandlar åren 1962 till 2003.
14
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
Hela tidsperioden
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNVN
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
1920 – 1961 1962 – 2002
Fig 10, Vindriktningar för Landsort åren 1920 – 2002. Directions of wind for Landsort 1920-2002. Den dominerande vindriktningen för Landsort (figur 10) för hela tidsperioden är västlig men även vindar från söder är vanligt förekommande. De nordliga vindarna är färre men ändå representerade. För den tidigare undersökningsperioden sjunker antalet västliga vindar till förmån för de från SV respektive SSV. De rent sydliga vindarnas antal är oförändrade. För den senare delen av undersökningsperioden stiger vindarna från väst kraftigt på bekostnad av vindarna från VSV, SV och SSV som sjunker. Under både den tidiga och sena perioden är vindarna från nord få vilket kan ha att göra med att vindmätaren är placerad på den södra delen av ön vilket gör att en viss läverkan från nord förekommer.
15
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
Hela tidsperioden
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
1924 - 1961 1961 - 2003
Fig 11, Vindriktning för Söderarm åren 1924 – 2003. Direction of wind for Söderarm 1924-2003. Vindrosorna för Söderarm (figur 11) skiljer sig markant från vindrosorna över Landsort, detta trots att de ligger i relativ närhet av varandra. När vindrosen för hela tidsperioden studeras framträder ett tydligt mönster där vindar från nord respektive NNV dominerar. Även vindar från NNO och NV är av betydelse medan vindarna från sydligare riktningar är färre. Vindrosen för den tidigare perioden är avvikande från de övriga rosornas mönster. Här dominerar fortfarande vindar från nord men vindarna från syd är i stort sett lika vanligt förekommande. Bortsett från den stora delen sydvindar är även vindar från VNV, NNV, NNO och NO vanliga under den tidiga perioden. Under den senare perioden har vindarna från söder så gott som försvunnit till förmån för vindar från NNV. Rena nordvindar är även vanliga samt vindar från NV, vindar från övriga väderstreck är få.
16
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
Hela tidsperioden
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
1943 - 1961 1962 - 2003
Fig 12, Vindriktning för Örskär 1943 - 2003. Direction of wind for Örskär 1943-2003. För hela undersökningsperioden dominerar en klart nordlig vind Örskär (figur 12) även NNO vindar samt vindar från NNV och NV är vanligt förekommande på stationen. Några sydliga vindar förekommer men de är få. Även för den tidigare perioden är det de nordliga vindarna som är flest till antalet och även här är både vindar från NNO och NV vanliga, vindar från den NNV riktningen har dock sjunkigt om man jämför med hur det såg ut för hela tidsperioden. Inga sydliga vindar finns registrerade fram till 1962. Vindrosen för den senare perioden påminner om den för hela undersökningsperioden, rent nordliga vindar dominerar medan vindar från NNO, NNV och NV är vanligt förekommande.
17
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
Hela tidsperioden
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
1920 - 1961 1962 - 2002
Fig 13, Vindriktning för Brämö 1920 - 2002. Direction of wind for Brämö 1920-2002. Stormar som blåser från NV är vanligast i Brämön (figur 13) för hela undersökningsperioden men även vindar från NNV och NNO förekommer regelbundet. Vindar från sydliga vädersträck är få men förekommer ändå. För vindrosen som representerar den tidigare perioden gäller ett liknande mönster med undantag för vindar från NNV som är betydligt färre under denna period. Vindrosen för den senare perioden skiljer sig markant från de två övriga vindrosorna, här dominerar vindar från NNV även vindar från NV är vanliga men vindar från övriga vädersträck är få. Att det blir en så stor koncentration av vindarna på vindrosen för den senare tidsperioden kan bero på att de noterade stormtillfällena för mätstationen är relativt få samt att det under den senare perioden finns ett glapp på 27 år då inga stormar noterats.
18
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
Hela tidsperioden
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
1920 - 1961 1962 - 2002
Fig 14, Vindriktning för Lungö 1920 - 2002. Direction of wind for Lungö 1920-2002. Vindrosorna för Lungö (figur 14) är intressanta på grund av att en så lång mätperiod i mitten av undersökningen saknas. Vindrosen för hela tidsperioden visar på att stormar från de nordliga vädersträcken dominerar, flest stormar blåser från VNV men även vindar från NV, NNV, N NO, S och SSV är vanliga. Jämförs detta med vindrosen för den tidigare perioden syns det att vindarna från de sydliga vädersträcken är betydligt färre medan vindarna från VNV, NV och NO är oförändrade. Vindrosen för den senare perioden visar på att majoriteten av de sydliga vindarna för hela tidsperioden är rapporterade här. Även rent nordliga vindar samt vindar från NNO är vanliga medan de mer västliga vindarna saknas. Vid avläsning av Lungös vindrosor tål det att tänkas på att stormtillfällena är relativt få samt att en period på 28 år saknas under den senare vindrosperioden vilket medför att varje stormtillfälle syns betydligt tydligare än vad det skulle göra om stormtillfällena var fler.
19
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
Hela tidsperioden
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
1923 – 1961 1962 – 1992
Fig 15, Vindriktning för Holmögadd 1923 - 1992. Direction of wind for Holmögadd 1923-1992. För Holmögadd (figur 15) är den dominerande vindriktningen sydlig för hela undersökningsperioden. Vindar från VSV, SV, SSV, S och SSO är vanligast men även vindar från N förekommer samt vindar från NO. För den tidigare perioden drar vindrosen något åt sydväst och samtliga vädersträck från detta håll förekommer ofta. De rent nodliga vindarna samt vindar från NO är också representerade. För vindrosen för den senare tidsperioden dominerar stormar från tre riktningar, det är SSV, S och SSO, övriga vindriktningar är registrerade men inte vanligt förekommande. Att vindar från söder är så vanligt förekommande på Holmögadd kan bero på mätstationens läge på den södra delen av ön samt vindmätarens placering.
20
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
Hela tidsperioden
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
N
NNO
NO
ONO
O
OSO
SO
SSO
S
SSV
SV
VSV
V
VNV
NV
NNV
1920 - 1961 1962 - 2002
Fig 16, Vindriktning för Bjuröklubb 1920 - 2002. Direction of wind for Bjuröklubb 1920 - 2002. Samtliga vindrosor för Bjuröklubb (figur 16) har ett tydligt och gemensamt mönster. Vindar från nord som drar mot väster är vanliga för hela undersökningsperioden samt för den tidigare och senare perioden. Det som skiljer dem åt är att de sydliga vindarna är något mer förekommande under den tidigare perioden jämfört med den senare, det samma gäller vindar från de ostliga vädersträcken. Jämför man Bjuröklubbs vindrosor med de från Holmögadd som tillhör samma geografiska område, Bottenviken, ser man att de skiljer sig åt markant. Holmögadds vindrosor drar åt söder medan vindar från nord dominerar på Bjuröklubb. Att vindar från söder saknas på Bjuröklubb kan kopplas till mätstationens geografiska läge norr om en större landmassa samt att vindmätaren är placerad på halvöns norra spets vilket medför läverkan från söder.
21
5:5 Orkaners inverkan på människor Under hela tidsperioden har 26 stycken stormar med en styrka på 32 meter per sekund eller mer registrerats på de sju undersökta mätstationerna, 32 meter per sekund innebär orkan. Den första orkanklassade stormen registrerades 1928 och den sista 1983, efter 1983 har inga stormar på 32 meter per sekund registrerats på någon av de undersökta stationerna. Av de 26 orkanklassade stormarna har sexton stycken belysts av den regionala dagspressen i det berörda området. En tidning för varje område har studerats med undantag för Landsort där tre tidningar använts, detta på grund av att det här registrerats orkaner under hela tidsperioden och ingen tidning som täcker hela perioden har hittats. Trots att tre tidningar använts har det ändå blivit ett bortfall på tre stormtillfällen då ingen tidning från det berörda området och tidsperioden funnits på Kurs- och Tidningsbiblioteket. De berörda stormarna som inte tagits med i undersökningen inträffade år 1960 samt 1969 och hade en vindstyrka på 32 till 33 meter per sekund. För området norra Östersjön har fjorton stormar med orkanstyrka registrerats och av dessa har tio belysts av den regionala dagspressen. Dock saknas det uppgifter om tre stormar från landsort åren 1960 samt 1969. Den 9 februari 1928 (Landsort, 38 meter per sekund, västlig vind) drabbas Södermanland av ett oväder som medförde brutna kraft- och telefonledningar, förstörda ladugårdar och omkullvälta träd, tegelpannor lossnade och flög av taken och Flen drabbades av översvämning. I Eskilstunatrakten blåste en loge sönder och skadorna uppmättes till 15000 kronor. Hela södra Sveriges telefonnät påverkades av stormen och lotsen på Landsort kan inte erinra sig om att en rak vind från väster rivit upp sådan sjö på den korta sträckan ut till Landsort, de senaste 40 åren (Södermanlands Läns Tidning 10/2 1928). Den 16 januari 1929 (Landsort, 33 meter per sekund, nordostlig vind) har det varit snöoväder i Södermanland och det har ställt till problem. Texten är svårläst, ljus och suddig (Södermanlands Läns Tidning 17/1 1929). Den 15 oktober 1929 (Landsort, 32 meter per sekund, nord nordvästlig vind) rapporteras det om en cyklonartad storm i Södermanland som ställde till oreda både på land och till sjös. Inga personskador eller annan skadegörelse rapporteras inte heller elnätet hade några störningar men var under reparation hela dagen. Stockholmsområdet drabbades hårdast (Södermanlands Läns Tidning 16/10 1929). Den 15 december 1931 (Landsort, 32 meter per sekund, nordlig - västlig vind) drabbas hela norrlandskusten av ett kraftigt oväder, hård vind och snö orsakar stora problem för fartyg och lotsar. Även telefon- och tågtrafiken har svårigheter och den sistnämnda fick kraftiga förseningar. Nedfallna träd skapade strömavbrott i Södertälje, inga personskador förekom dock (Södermanlands Läns Tidning 16/12 1931). Den 1 februari 1932 (Landsort, 33 meter per sekund, nordlig vind) välter två ladugårdar och i och med det skadas tre människor och ett antal kreatur. Den hårda stormen som drabbat området medför att telefon- och strömledningar i hela Södermanland skadas. I Flen blåste taket av kyrkskolan och gatubelysningen slocknade, i övrigt var skadorna lindriga (Södermanlands Läns Tidning 2/2 1932).
22
Den 8 februari 1934 (Landsort, 34 meter per sekund, ost nordostlig vind) drabbas stora delar av södra Sverige av ett kraftigt oväder. I Malmö rasade flera hus och en fallande skorsten dödade två personer. I Södermanland är skadorna få och lindriga och lotsarna rapporterar om att det blåser ”bra” men att det inte medför några problem (Södermanlands Läns Tidning 9/2 1934). Den 2 mars 1945 (Landsort, nordlig vind) nämns den orkanklassade stormen bara i en liten notis inne i tidningen som informerar om att färjorna från Nynäshamn till Gotland är inställda (Södermanlands Läns Tidning 3/3 1945). Den 15 april 1981 (Söderarm, 34 meter per sekund, nordvästlig vind) skriver Norrtelje tidning om att 3000 abonnenter blivit strömlösa i tolv timmar i Roslagen. Det var även problem på vägarna då flera träd knäcktes och föll över vägbanorna, vägverket hade ett tiotal utryckningar men på grund av att privatpersoner hjälpte till med röjningen blev det inga större förseningar i trafiken (Norrtelje Tidning 15/4 1981). Den 30 december 1983 (Landsort, 33 meter per sekund, väst nordvästlig vind) drog kraftiga stormbyar på 25 – 30 meter per sekund över Södermanland. Vägar fick stängas av på grund av att tegelpannor lossnade från taken, träd blåste över el- och teleledningar och över vägarna. Inga personskador rapporteras och inga fartyg är i sjönöd (Södermanlands Nyheter 31/12 1983). Den 13 januari 1984 (Landsort, 32 meter per sekund, sydlig vind) fick flera hus i centrala Nyköping taken avblåsta och polisen fick spärra av flera gator för att slippa personskador. Östra Södermanland var hårdast drabbat med bland annat strömavbrott. Vindbyar på 25 till 30 meter per sekund uppmättes och människor hade svårt att gå raklånga i blåsten. Stora delar av södra Sverige är också drabbat. Inga personskador rapporteras i Sverige men däremot ute i Europa (Södermanlands Nyheter 14/1 1984). De undersökta mätstationerna i området Bottenhavet har haft sex stycken stormar med orkanstyrka under undersökningsperioden och av dem har de regionala tidningarna rapporterat om fyra stycken. Den 2 mars 1945 (Örskär, nordlig vind) drabbades hela Uppland av snöstorm och vindstyrkan uppmättes till 38 meter per sekund. Hårdast drabbat var norra Roslagen och det rapporteras att det inte blåst så hårt i området sedan 1931. Från Uppsalatrakten rapporteras det om förseningar i busstrafiken och problem att ta sig fram på vägarna detta gjorde att mjölktransporterna blev försenade. Sikten försvårades på grund av snöfallet (Upsala Nya Tidning 3/3 1945). Den 16 oktober 1955 (Örskär, 33 meter per sekund, nordlig vind) härjade orkanen ”Berit” i Uppland. Tåg stoppades, telefonstationer isolerades och nedblåsta träd raserade elledningar. Det kraftiga snöfallet försvårade situationen ytterligare. Telefonnätet blev hårt drabbat och praktiskt taget alla stationer runt Stockholm fick kännig av ovädret, inte sedan 1925 har telefonledningarna drabbats så hårt under en storm. I Enköpingstrakten höll ett stolpras på att orsaka en bussolycka, i centrala Uppsala blåste cirka tio träd ner och många fallna elledningar orsakade strömavbrott. Även i tågtrafiken var det problem och SJ fick sätta in taxibilar för resenärerna (Upsala Nya Tidning 17/10 1955).
23
Den 2 november 1969 (Örskär, 41 meter per sekund, nordlig vind) drabbades hela Uppland av el- och teleavbrott vid en kraftig storm som uppmätte 40 meter per sekund. Stormen krävde tre dödsoffer en person omkom på grund av ett fallande träd, dessutom föll två personer över bord och drunknade. De materiella skadorna var också omfattande och uppskattas till en miljon kronor. I hela Uppland blev 50000 abonnenter utan ström och hårdast drabbade var de på landsbygden där även en del vägar spolades bort. Även teletrafiken hade betydande avbrott. Ute vid kusten, på Gräsö, spolades sjöbodarna 30 meter upp på land och båtar blåste sönder i ovädret. Hela upplandskusten är mycket hårt drabbat, vattnet steg till en nivå som var 1,5meter över det normala, många vägar blev oframkomliga på grund av nedfallna träd. Bönderna tog sina frysboxar och åkte in till städerna som inte var lika hårt drabbade (Upsala Nya Tidning 3/11 1969). Den 3 november 1969 (Örskär, 32 meter per sekund, nordlig vind) fick en familj en tall över sitt hus, taket gav vika men inga personskador rapporteras. Stormens skador är inte värre än snöfällningen året innan. Vad som orsakat stormen tros vara en jetström på 5000 meters höjd som gör att lågtrycken kommer in fortare (Upsala Nya Tidning 4/11 1969). För mätstationerna i området Bottenviken har sex stycken orkanklassade stormar på 32 meter per sekund eller mer registrerats under hela undersökningsperioden. Av dessa sex har två stycken belysts av dagspressen i området. Den 3 oktober 1936 (Holmögadd, 37 meter per sekund, nordostlig vind) uppmättes vindstyrkan på Holmögadd till 37 meter per sekund och Västerbottenskuriren bevakade händelseförloppet och verkningarna efter det kraftiga ovädret. Inga personskador rapporterade utan det var främst båttrafiken som belystes. Då Umeå hamn ligger ute vid kusten måste lastfartygen ta sig upp efter älven för att kunna lasta av i Umeå stad, detta medförde problem då vattnet i älven sjönk till 110cm under medelnivån. Avlastning i hamnen ute vid kusten blev nödvändigt och de ekonomiska följderna oroar artikelförfattaren som dock påpekar att inga störningar i telefonlinjerna eller tågtrafiken rapporterats (Västerbottenskuriren 5/10 1936). Den 30 september 1949 (Bjuröklubb, 35 meter per sekund, västlig vind) uppmättes 35 meter per sekund i Bjuröklubb. Stormen påverkade stora delar av norrbottens- och västerbottens kusttrakter. Västerbottenskuriren ägnar stort utrymme åt stormen, i Umeå blåste träd ned, i Munksund utanför Piteå härjade en brand och på grund av stormen spred den sig hastigt, i Bergnäs utanför Luleå föll träd och ledningsstolpar ned med elavbrott som följd. På flera andra platser i området rapporterades det om brand, elavbrott, tak som blåste av hus och personskador (Västerbottenskuriren 1/10 1949). När orkantillfällena jämförs framkommer det att stormen 1969 på Örskär är det storm då den högsta vindhastigheten för undersökningsperioden uppmätts, det blåste 41 meter per sekund. Det är också denna storm som medfört den största skadegörelsen och som påverkat flest antal människor, 50 000 abonnenter blev utan ström och tre miste livet. En annan storm som även den starkt påverkat människorna i trakten var stormen 1949 i Bjuröklubb. Stora delar av Norr- och Västerbotten drabbades och flera bränder spreds i vinden.
24
6. Diskussion Diskussionsavsnittet kommer att redovisas efter samma mönster som resultatet, först tas stormantalet över hela tidsperioden upp, detta efterföljs av variationer över året samt nord – sydliga skillnader. Avslutningsvis diskuteras människans påverkan av stormar. 6:1 Variationer i stormantalet Då mätstationerna har så pass långa geografiska avstånd mellan varandra är det svårt att urskilja ett tydligt mönster mellan upp- och nedgångar i stormfrekvensen som överensstämmer med samtliga stationer. När samtliga stationers stormtillfällen jämförs syns ändå en något otydlig men ändå synlig kurva. Under de inledande åren är kurvan över antalet stormtillfällen hög för att under 1950 talet minska. Under 1970 talet ökar stormtillfällena åter men dock inte lika markant som vid den tidigare uppgången. Under de avslutande tio åren av undersökningsperioden sjunker stormtillfällena igen. Att stormfrekvensen är så pass hög i början av undersökningsperioden kan förklaras av att man då använde sig av Beaufortskalan som, på grund av att mätinstrument inte används utan att endast en uppskattning av vinden sker, inte ger ett lika exakt värde som när man mäter vinden i meter per sekund. Många stationer använde sig av detta system vilket kan ha medfört att stormstyrkan klassades som högre än den egentligen var och att en vind som inte nådde upp i stormstyrka ändå klassades som storm. En annan orsak till att antalet stormar var så högt under den inledande delen av undersökningsperioden kan vara att vindmätarna på de undersökta stationerna inte har haft samma läge under hela undersökningsperioden, detta kan ha påverkat mätresultaten. I figur 2 uppvisar Landsort en topp från undersökningens början fram till 1957 då antalet stormar per år kraftigt minskar. Detta kan kopplas till att vindmätaren på Landsort flyttades 1957 från fyrens tak till en tio meter hög mast. Vindmätaren är inte längre lika utsatt för vinden vilket också påverkar mätresultaten. Även Holmögadd visar på att vindmätarens placering kan ha påverkat mätresultatet. 1937 flyttades mätaren för att förhindra läverkan och i och med det minskar antalet stormar per år på stationen. 1942 till 1949 är vindmätaren placerad 150 meter syd sydost om fyren och under den här perioden minskar antalet stormar drastiskt. Variationerna i antalet stormtillfällen per år kan vara naturliga men med tanke på att kurvan för närliggande Bjuröklubb inte följer samma mönster är det troligare att vindmätarens placering har en stor påverkan på mätresultatet. Mönstret för ostkusten stämmer inte överrens med Olssons (2002) resultat för västkusten. Hon kommer fram till att stormfrekvensen är hög i början för att 1930 drastiskt minska, därefter ökar antalet stormar stadigt för att vara som högst under 1980 talet. Efter 1990 går kurvan åter ned. Eek (2000), som behandlar hela Sveriges kust i sin undersökning, kommer fram till att stormfrekvensen är som högst under åren 1950 till 1970 för att därefter plana ut mot slutet av undersökningsperioden. Eek (2000) har dock inte samma höga kurva under de inledande åren som framträdde i denna uppsats. 6:2 Variationer över året Enligt Olsson (2002) har västkusten en högre stormfrekvens under höst månaderna medan stormantalet sjunker under juni och juli. Holmer (1978) ser samma mönster för Göteborgsområdet. Östman (1926) som studerat hela den sydsvenska kusten upp till Stockholmsområdet, drar samma slutsats som ovannämnda, det är vanligast med stormar
25
under höstmånaderna medan sommarmånaderna har minst antal stormtillfällen. För östkusten gäller samma princip men den skiljer sig något åt från västkusten. Stationerna som använts i denna uppsats har ett stormmaximum under vintermånaderna, november till januari, medan det under månaderna maj till juli stormar som minst. En förskjutning med några månader på östkusten för vinterstormarnas ökning och något av en tidigareläggning av nedgången under sommarmånaderna. Den station som urskiljer sig från mönstret är Lungö som har ett stormmaximum under november samt under de tidiga vårmånaderna januari till mars. Från april till augusti ligger stormantalet på en jämn och låg nivå och ingen markant ökning märks förrän i november. 6:3 Nord – sydliga skillnader Om man jämför de olika stationerna med varandra ser man att stormantalet är som högst i Landsort för att sedan minska ju längre norrut man kommer, dock urskiljer sig de mellersta stationerna Brämö och Lungö som har de absolut lägsta stormfrekvenserna av stationerna Detta kan bland annat bero på att då lågtrycken når Östersjön sker det oftast i höjd med stockholmsområdet vilket medför att vindarna här blir kraftigare. Ju längre från lågtrycket man kommer desto mer avtar vindstyrkan. Det blir alltså fler stormtillfällen i söder än i norr. Vad gäller vindriktningen generellt för samtliga stationer är att vindar från norr som drar mot väster är vanligt förekommande. Det finns dock några undantag. För Landsort är vindar från söder som drar mot väster vanligast. Vindar från de nordligare vädersträcken förekommer också men inte i samma utsträckning. Skillnaden mellan den tidigare och senare perioden är inte heller särskilt utmärkande. Detta kan bero på Landsorts placering, precis söder om en landmassa samt att vindmätaren är placerad på den södra delen av ön vilket gör att vindar från norr hamnar i lä. Holmögadd har också en majoritet av sydliga vindar som drar mot väster. För hela tidsperioden förekommer det även vindar från norr men dessa försvinner så gott som helt under den senare perioden. Detta kan kopplas samman med att vindmätaren för Holmögadd flyttats 1963 till en tio meter hög mast söder om fyren och de tillhörande husen vilket bidrar till en läverkan från nordliga vindar. För Bjuröklubb gäller motsatsen, här saknas så gott som helt vindar från söder, vilket kan förklaras med att mätstationen är placerad på halvöns norra spets samt att en stor landmassa åt söder gör att vinden inte kommer upp i stormstyrka lika ofta som från norr där det är öppet hav. Lungö är ett undantag, här är vindar från många vädersträck representerade men vad som utmärker sig är att vindar från söder helt saknas i den tidigare perioden medan de är i majoritet under den senare delen av undersökningsperioden. Detta kan förklaras av att antalet mättillfällen för Lungö är färre än de övriga stationerna samt att det under den senare mätperioden saknas 28 år vilket kan bidra till att ett fåtal stormar från söder ger majoritet. Olsson (2002) ser ett tydligt mönster mellan stationerna på västkusten där västvindar dominerar. Denna homogena bild framträder inte på östkusten där flera stationer avviker från mönstret. Jag hade förväntat mig att skillnader skulle visa sig men att de skulle vara av mer nord – sydlig karaktär. Inte att två stationer i var sida av undersökningsområdet skulle överrensstämma medan de övriga stationerna följer ett annat mönster. 6:4 Orkaners inverkan på människor De hårdaste stormarna, orkanerna, påverkar människor i deras vardag men jag ser inget mönster som visar på att det var varken bättre eller sämre förr. Skadverkningarna är de
26
samma, el- och telefonnäten blir påverkade då träd faller över dem, människor hindras i trafiken och hus blåser sönder. Det som kanske är mest påfallande är att det rapporters om färre skador och dödsolyckor i och med de kraftiga stormarna under undersökningens senare del. Olsson (2002) skriver att det på västkusten är störst skador in mot land medan det inte framträder någon sådan skillnad på östkusten. Här förstörs bryggor och båtar spolas upp på land samtidigt som hus förstörs och träd faller över vägarna i inlandet. De undersökta tidningarna ger ofta en något skrämmande bild av orkanernas verkningar där rubriker och bilder på bränder eller förstörda vägar förekommer. De flesta av de genomgångna tidningsartiklarna har bilder och stora rubriker och majoriteten av dem är placerade på tidningens förstasida. Relativt ofta förekommer liknelser med tidigare stormar som till exempel, ”den kraftigaste stormen sedan 1931”. Dessa liknelser blir varken fler eller färre utan de förekommer frekvent genom hela undersökningsperioden. Den största skillnaden på stormarna då och nu är att nu är fler människor beroende av att elnätet är helt och fungerar. Det är också fler som reser nu och vid höga stormstyrkor kan tåg och flyg trafiken påverkas och det påverkar i sin tur människorna.
27
7. Slutsatser Några tydliga upp och ned gångar i stormantalet som är enhetliga för alla undersökta stationer har inte gått att se, däremot kan ett visst mönster skönjas då värdena för samtliga stationer slagits samman. Under de inledande 20 åren, från 1920 till 1940 syns en kraftlig uppgång i antalet stormar därefter kommer en längre nedgång och nästa uppgång inträffar först 1970 till 1990, uppgången följs av en nedgång. Den kraftigare uppgången i början av perioden tycks ha ett samband med några stationers placering av vindmätaren. Vad gäller stormantalets koppling till årstiden är mönstret mer framträdande, det stormar mest under vintermånaderna och minst under sommarmånaderna. Det är fler antal stormar som registrerats på de sydliga stationerna än på de nordliga. Vad gäller vindriktningen är det ingen skillnad mellan syd och nord. Generellt för de flesta stationer är att det är vindar från nord till nordväst som dominerar men stationer där sydliga vindar har hög representation finns både i söder och i norr. Mätarens placering i förhållande till omgivande topografi och eventuell läverkan har betydelse för resultatet. Det tycks inte vara någon skillnad i människans relation till kraftiga stormar, orkaner, för undersökningsperioden. De undersökta tidningarnas rapportering har inte förändrats nämnvärt under perioden, samma typer av skador sker, det enda som kan sägas är att under den senare delen av undersökningsperioden är att färre antal människor skadas eller dödas till följd av orkaner.
28
8. Referenser 8:1 Böcker och tidskrifter Eek F, (2000) Stormar i Sverige och North Atlantic Oscillation från 1920 till 1998. Department of Physical Geography, Göteborg. GVC serie B, 28 s Holmer B, (1978) Vindklimataet i Göteborg. GUNI rapportserie nr 11, Göteborg 224 s. Jönsson P, (1990) Wind climate during the instrumental period and recent wind erosion in southern Scandinavia. Meddelande från Lunds universitet geografiska institution. Avhandling 121, 204 s. Moen J, (1973) Vädret, vattnet och Vi, SMHI Allmänna förlag, Ljungbyhed 264 s. Nord M, (1975) Vindhastighetens avtagande med avståndet från kust, Byggforskningen, Rapport R31, Norrtelje Tidning 1981 Olsson B, (2002) Stormar längst Sveriges västkust 1919 – 2000. Department of Physical Geography, Göteborg 31 s. GVC serie B. Sjölander G, (1965) En statistisk undersökning av kuling och storm i svenska farvatten del 1, Västkusten, norra delen. SMHI Notiser och preliminära rapporter Serie Meteorologi 12, 25 s. SMHI (1919 – 1984) Månadsöversikt över väderlek och vattentillgång SMHI (1984 – 2000) Väder och vatten Södermanlands Läns Tidning 1928 - 1945 Södermanlands Nyheter 1983 och 1984 Taesler R, (1972) Klimatdata för Sverige, Stockholm 672 s. Upsala Nya Tidning 1945 - 1969 Västerbottenskuriren 1936 och 1949 Östman CJ, (1926) Om stormar vid Svealands och Götalands kuster, Meddelande från SMHI Band 3, No 6, 37 s. 8:2 Muntliga och otryckta källor Holmer muntligen Marcus Flarup, SMHI SMHI stationsbeskrivningshäfte: Häfte med kartor och stationsbeskrivningar från Marcus Flarup SMHI txt dokument med stationsbeskrivningar från Marcus Flarup
29
