EN ANALYS AV VALET 2010 OCH EFTERFÖLJANDE PERIOD I BURMA

RÄTTSSTATEN OCH DEMOKRATISERING: UR ETT RÄTTSPERSPEKTIV

SAMMANSTÄLLT AV BURMA LAWYERS’ COUNCIL JANUARI 2010

2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING

I. BURMAS BAKGRUND: KONSTITUTIONER, VAL OCH POLITISK VILJA

A. 1947 ÅRS KONSTITUTION SAMT VAL

B. 1974 ÅRS KONSTITUTION SAMT VAL

C. VALET 1990 OCH FRÅGAN OM KONSTITUTIONERNA FRÅN 1947 OCH 1974

D. FRAMVÄXTEN AV EN NY MILITÄRDOMINERAD KONSTITUTION

II. KOPPLINGEN MELLAN 2008 ÅRS KONSTITUTION OCH VALET 2010

III. VALET 2010: POLITISKA PARTIER OCH ETNISKA ORGANISATIONER

A. POLITISKA PARTIER

B. ETNISKA ORGANISATIONER

IV. DET OMÖJLIGA MED FRIA VAL UNDER BEFINTLIGA DRAKONISKA LAGAR

A. TRYCKERIERS OCH UTGIVARES REGISTRERINGSLAG FRÅN 1962

B. STATSSKYDDSLAGEN FRÅN 1975

C. ELEKTRONISKA TRANSAKTIONSLAGEN FRÅN 2004

D. AVSNITT 505 (B) I STRAFFLAGEN

V. OFRI DEMOGRAFI: MIGRANTARBETARE, FLYKTINGAR, INTERNFLYKTINGAR, FÖRDRIVNA

PERSONER OCH POLITISKA FÅNGAR

A. MIGRANTARBETARE

B. FLYKTINGAR OCH INTERNT FÖRDRIVNA PERSONER

C. POLITISKA FÅNGAR

VI. DEMOKRATISK VALSTANDARD

A. VALKOMMISSIONEN

B. RÖSTLÄNGDEN

C. RÖSTNING, FÖRHANDSRÖSTNING, RÖSTNING FRÅN UTLANDET

D. VALOBSERVATÖRER

3

E. RÄKNING, ÅTERRÄKNING OCH FÖRKLARING AV RESULTAT

F. VALFUSK

FALLSTUDIE: ZIMBABWE 2008

G. KLAGOMÅL OCH JURIDIKENS ROLL

H. RÄTT TILL INFORMATION OCH MEDIERNAS ROLL

VII. ANALYS AV SITUATIONEN I BURMA

A. SPDC: PLANERAR INTE ATT AVGÅ UTAN ATT STÄRKA SIN MAKT

B. ÄR ALLA VAL SPRÅNGBRÄDOR FÖR EN SUCCESSIV DEMOKRATISERING?

C. ANALYS UTIFRÅN DET CIVILA SAMHÄLLETS ASPEKT

VIII. STRAFFRIHETSFRÅGAN OCH DET INTERNATIONELLA SAMFUNDETS ANSVAR

A. INTERNATIONELLA BROTT

B. BRISTEN PÅ INHEMSKA ÅTGÄRDER OCH INTERNATIONELLA JURIDISKA SKYLDIGHETER

C. UPPHÄVANDE AV 2008 ÅRS KONSTITUTION OCH BILDANDET AV EN

UNDERSÖKNINGSKOMMISSION

D. FN:S GENERALSEKRETERARE BAN KI-MOONS OCH DET INTERNATIONELLA

SAMFUNDETS ANSVAR FÖR ATT FÅ ETT SLUT PÅ STRAFFRIHETEN

IX. REKOMMENDATIONER

4

INTRODUKTION De senaste femtio åren har Burma styrts av en militärdiktatur, vilket har medfört en förstörd ekonomi, upphävd rättssäkerhet och tusentals brott mot mänskliga rättigheter gentemot de egna medborgarna. Militärregimen, känd som The State Peace and Development Council (SPDC), värvar regelbundet barnsoldater, använder sexuellt våld gentemot den civila befolkningen, har med våld tvångsförflyttat och förstört fler än 3000 byar tillhörande etniska minoriteter och verkställt avrättningar ostraffat1. Staten har för närvarande fler än 2000 politiska fångar, Nobels fredspristagare Daw Aung Sang Suu Kyi inkluderad, och har vägrat upprepade krav på frigivning eller rättegångar. Det Internationella Samfundets försök till att både isolera och engagera militärjuntan har varit resultatlöst. Regimen har tillkännagett att val kommer att hållas 2010 som en implementering av dess av militären dominerade konstitution, som godkändes mot medborgarnas vilja i maj 2008. Burma Lawyer’s Council har försökt att få fram en uttömmande analys av det kommande valet genom att noga undersöka regimens politiska agenda, belysa erfarenheterna av val i Burma historiskt med hänvisning till relevanta konstitutioner, undersöka de former av val som borde tillämpas i Burma, ge respons till de missuppfattningar som det Internationella samfundet har angående 2008 års konstitution och valet 2010 och analysera troligheten till fria och rättvisa val under nuvarande politiska villkor i Burma. Dessutom vill man undersöka den uppkomna straffriheten i samband med regimens konstitution från 2008 så väl som det Internationella samfundets ansvar. Denna uppsats/skrivelse föreslår dessutom konkreta steg till en fredlig demokratisering av Burma förankrad i rättsäkerhet och mänskliga rättigheter.

1 International Human Rights Clinic at Harvard Law School, ‘Crimes in Burma’ (2009) <http://www.law.harvard.edu/programs/hrp/documents/Crimes-in-Burma.pdf> accessed 16 October 2009.

5

I. BURMAS BAKGRUND: KONSTITUTIONER, VAL OCH POLITISK VILJA

A. 1947 ÅRS KONSTITUTION SAMT VAL

År 1948 blev Burma självständigt från Storbritannien och etablerade ett flerpartisystem, en demokratisk stat med ett tvåkammarparlament i enlighet med 1947 års konstitution2. Demokra-tiska val hölls och parlamentet bestod av en deputeradekammare3 (fördelad efter befolkningen) och en kammare av olika nationaliteter4 (fördelad i enlighet med de delar som ingår i unionen).

En öppen marknadsekonomi utövades och individuella rättigheter var enligt lagen5 garanterade och skyddade6. Dessutom skapades ett oberoende rättssystem7 för att kontrollera makten hos de lagstiftande och verkställande organen. Allmänna val hölls vart fjärde år enligt 1947 års konstitution och var – till stor del – fria, rättvisa och inkluderande. Tyvärr var 1947 års konstitution inte rättvis för de icke-burmanska etniska stater som ingår i unionen. Den ekonomiska utvecklingen inträffade i de låglänta områden i Burma där den burmanska eller etniskt burmesiska befolkningen8, som utgör en majoritet i landet, var bosatt och som gynnades mest. Samtidigt förblev de icke-burmanska, etniska minoriteternas bergsregioner orörda. På grund av de bestämmelser för representation som angavs i konstitutionen, var de

burmanska företrädarna överlägsna i antal9 jämfört med de icke-burmanska representanterna i parlamentet och därmed i beslutsprocesserna.

De icke-burmanska etniska ledarna insåg att burmanerna överlägset skulle ockupera deputeradekammaren, som skulle baseras på befolkningsstorleken. Eftersom demo-kratin i form av majoritetsstyre var uppskattad, debatterade de inte detta faktum. Däremot var de missnöjda med bildandet av kammaren av nationaliteter eftersom deras analys visade att den burmanska gruppen inte bara hade stor påverkan på deputeradekammaren, utan även på kammaren av nationaliteter10.

2 Constitution of the Union of Burma (1947), Chapter VI. 3 Constitution of the Union of Burma (1947), Articles 83 and 84. 4 Constitution of the Union of Burma (1947), Articles 87, 88, and 89. 5 Constitution of the Union of Burma (1947), Articles 13-23. 6 Constitution of the Union of Burma (1947), Articles 24-29. 7 Constitution of the Union of Burma (1947), Chapter VIII. 8 The term “Burmese” was conceived by Chao-Tzang Yawnghwe, the son of Burma’s first independent President Sao Shwe Theik. 9 The Chamber of Nationalities consisted of 125 representatives: 25 from Shan, 24 from Karen, 12 from Kachin, 3 from Karenni, 8 from Chin, and 53 from Remaining Territories. Under the title of “Remaining Territories”, Bur-man Nationalities could also be represented in the Chamber of Nationalities. 10 Aung Htoo, ‘Ethnic Tensions in Burma’ [2000] Panorama <http://www.kasasia.org/Panorama.htm#pano32000> accessed 9 November 2009.

6

När det blev uppenbart att de etniska folken inte fick, och inte inom en överskådlig framtid skulle få, njuta av politisk och ekonomisk jämlikhet med den burmanska majoriteten, startades och intensifierades inbördeskriget. Ett antal etniska väpnade grupper bildades under de följande sextio åren av inbördeskrig. B. 1974 ÅRS KONSTITUTION SAMT VAL År 1962 ledde general Ne Win en statskupp under förevändningen att skydda unionen från sönderfall. Generalerna hävdade att denna drastiska åtgärd var nödvändig eftersom unionen hotades av ”separatistiska komplotter” av Shanprinsar11. Militärkuppen gjorde slut på den kortlivade demokratin och satte nästan alla sektorer i samhället under statsmakten. General Ne Win införde en ny konstitution 1974, som gav honom politisk legitimitet att härska på obestämd tid och eliminerade alla politiska partier utom hans eget – Burmas Socialistiska Programparti12. 1974 års konstitution nämnde sju etniska stater – Arakan, Chin, Kachin, Karen, Kayah (Karenni), Mon och Shan – och delade de återstående burmesiska territorierna i sju regioner som var

och en hade sam-ma status som en etnisk grupp13. Utöver detta avskaffades kammaren av nationaliteter och en folkförsamling14 (fördelad efter folkmängd) inrättades. Individuella rättigheter inskränktes och den statligt drivna ekonomin utarmade snabbt lokala medborgare. Val hölls fyra gånger under general Ne Wins regeringstid, men aldrig på ett demokratiskt sätt. Under hela denna tid kamouflerade sig militären

med civila kläder och fortsatte att styra landet genom rigid centralisering. Hand i hand med centraliseringen kom ”burmaniseringen”, ett försök att överskölja alla kultu-rer i Burma med etniskt burmansk kultur, och samtidigt ignorera eller undertrycka obekväma skillnader15. De regeringar och regimer som kom efter självständigheten i Burma, försökte ska-pa enighet genom att framföra tanken på en gemensam, burmesisk identitet delad av alla invå- nare i det moderna Burma16, men kampanjerna förmedlade negativa budskap till de icke-bur- 11 Chao-Tzang Yawnghwe, ‘Burma and National Reconciliation: Ethnic Conflict and State-Society Dysfunction’ (2001) 10 Legal Issues on Burma Journal <http://www.blc-burma.org/activity_pub_liob.html> accessed 9 November 2009. 12 Constitution of the Socialist Republic of the Union of Burma (1974), Article 11 states: ‘The State shall adopt a single-party system. The Burma Socialist Program Party is the sole political party and it shall lead the State’. 13 Constitution of the Socialist Republic of the Union of Burma (1974), Article 31. 14 Constitution of the Socialist Republic of the Union of Burma (1974), Chapter IV. 15 Louis Southalan, ‘Issues of Self-determination in Burma’ (2000) 5 Legal Issues on Burma Journal <http://www.blc-burma.org/activity_pub_liob.html> accessed 9 November 2009. 16 See Martin Smith, Burma: Insurgency and the politics of ethnicity (2nd edn, Zed Books Ltd., London 1999) for further elaboration.

7

manska etniska minoriteterna. Som en följd tog inbördeskrigen fart och Burmas ekonomi blev ännu mer lidande, och år 1987 placerade FN Burma på ”minst utvecklade länder”-listan17. Livet under denna repressiva regim blev alltmer outhärdligt, vilket ledde till utbredda prode-mokratiska demonstrationer som kulminerade i 8888-upproret den 8 augusti 1988. Hårda, mili-tära kraftåtgärder ledde till tusentals dödsoffer och general Saw Maung iscensatte i sin tur en statskupp, och skapade Law och Order Restoration Council (SLORC). C. VALET 1990 OCH FRÅGAN OM KONSTITUTIONERNA FRÅN 1947 OCH 1974 Inför internationella fördömanden gick SLORC med på att genomföra val i efterdyningarna av

militärkuppen. I sitt första uttalande efter att ha kommit till makten den 18 september 1988, meddelade militärregimen att den hade tagit kontroll för att kunna ”anordna demokratiska, allmänna flerpartival”18. SLORC kungjorde snabbt en politiska partiers registreringsakt och tillät politiska partier att registrera sig, rekrytera medlemmar och bedriva begränsad politisk verksamhet. Den 31 maj 1989 antog SLORC folkförsamlings-vallagen ”för att hålla fria och rättvisa allmänna, demokratiska flerpartival och för att välja representanter till folkförsamlingen”. Enligt artikel 3 i valla-gen, ”Folkförsamlingen skall bildas med de folkförsam-

lingens representanter som har valts i enlighet med denna lag”. I sin 43:e nyhetskonferens den 9 juni 1989 meddelade SLORC:

För närvarande har vi två konstitutioner i vårt land, det är 1947 års konstitution och 1974 års konstitution. /.../ De förtroendevalda kan välja en av konstitutionerna till att bilda regering med, och vi kommer att överföra makten till den regering som bildas genom dem. Vi är redo att överföra makten till den regering som kommer fram i enlighet med konstitutionen. Om de inte tycker om de två existerande konstitutionerna, kan de utarbeta en kon-stitution /.../. De förtroendevalda skall utarbeta konstitutionen.

Juntan hade räknat med en seger av pro-militära National Unity Party, efterföljaren till den tidigare styrande Burma Socialist Program Party, som finansierades tungt och backades upp av militä-ren. Som en extra åtgärd, fick NUP stor uppmärksamhet i media, vilken SLORC också kontrol-lerade. 17 ‘Myanmar’ UN Development Policy and Analysis Division (1987) <http://www.un.org/esa/policy/devplan/profile/country_129.html> accessed 13 November 2009. 18 SLORC announcement No. 194 (16 February 1989).

8

I valet 1990, chockade befolkningen militärjuntan genom att rösta en överväldigande majoritet för oppositionspartiet National League for Democracy (NLD). NLD fick 82 procent av rösterna, och fyllde 392 av 489 platser i nationalförsamlingen. Efter den fantastiska segern för demokra-tiska partier i valen i maj 1990, blev det snabbt uppenbart att militären inte hade för avsikt att överföra makten till det nyvalda parlamentet. För att avleda de växande inhemska och interna-tionella påtryckningarna för att erkänna valresultatet och att sammankalla folkförsamlingen, meddelade SLORC att en ny konstitution måste godkännas först. D. FRAMVÄXTEN AV EN NY MILITÄRDOMINERAD KONSTITUTION Under SLORCs första officiella uttalande om sin ställning sedan valen i maj, meddelade gene-ralmajor Khin Nyunt, förste sekreterare i SLORC, under SLORCs 100:e presskonferens den 13 juli 1990:

I dagsläget bör vi överväga valet mellan 1947 års och 1974 års konstitution. Det är up-penbart på grund av ändrade tider och villkor, att ingen av konstitutionerna är nu lämplig eller användbar. Så vilken författning ska vi använda för att överföra makt? Vi bör utar-beta en ny konstitution. För att en stark regering ska kunna framträda, måste vi gå syste-matiskt fram i enlighet med lagen.

De vinnande partierna bör arbeta för framväxten av en resolut, långsiktig konstitution för staten och för hela folket. De politiska partierna är ansvariga för utformningen av konsti-tutionen.

När det gäller SLORC, kommer vi inte att betrakta det som något som inte har något in-tresse för oss. Jag skulle vilja säga att SLORC kommer att ge bistånd så mycket som möjligt. ... Det är av intresse för oss och vi är ansvariga för det.

Två veckor senare, på tröskeln till ett möte med NLDs representanter som valts av folkförsam-lingen, utfärdade SLORC meddelande nr. 1/90 som säger:

En politisk organisation får inte automatiskt de suveräna lagstiftnings-, administrativa- och rättsliga befogenheterna genom framväxten av en folkförsamling. Dessa befogenhe-ter kan endast erhållas på grundval av en konstitution. /.../ De representanter som väljs av folket ansvarar för att utarbeta en konstitution för en framtida demokratisk stat.

Men SLORC ogiltigförklarade valresultatet helt och hållet. De representanter som valts av fol-ket fick inte ens lov att utarbeta en konstitution för en framtida demokratisk stat. Som svar på SLORC:s uttalande om utarbetandet av en permanent konstitution, betonade NLDs företrädare punkt 9 i Gandhis Hall-deklaration:

Endast folkförsamlingen har ansvaret att anta den nya konstitutionen. /.../En konstitution som utarbetas när som helst och var som helst utan folkförsamlingen /.../ kommer inte att ha en verkställande makt [och] kommer inte att få någon respekt. Det är av största vikt att sammankalla folkförsamlingen så snabbt som möjligt för att utarbeta en ny konstitution som syftar till att bygga den nya demokratiska union som efterfrågats av folket19.

19 ‘Gandhi Hall Declaration’ National League for Democracy (29 July 1990) <http://www.burmalibrary.org/docs/Gandhi_Hall_Declaration.htm> accessed 10 November 2009.

9

I stället för att underlätta utarbetandet av den nya konstitutionen i samarbete med de företrädare som utsetts i valet under maj 1990, inledde SLORC sitt nationella konvent i januari 1993. I själva verket var det nationella konventet en bluff. Nästan alla konventets delegater var inte bara utvalda, utan också strängt kontrollerade för att säkerställa deras samtycke till en konstitu-tion som utarbetats helt av militären. Företrädarna som valts ut av folket under valen i maj 1990, uteslöts helt från konstitutionens utarbetningsprocess. Regimen antog sin militärt dominerande författning med våld genom valfusk och hot mot väl-jare under en folkomröstning i maj 2008, medan ca en tredjedel av landet översvämmades efter cyklonen Nargis framfart. SPDC blockerade det internationella stödet i den mest avgörande pe-rioden direkt efter cyklonen, och istället fortsatte man med folkomröstningen om konstitutio-nen. Cyklonen Nargis resulterade så småningom i över 100 000 förlorade liv. Ingen hänsyn togs till medborgarnas behov, utan hemlösa burmeser tvingades obarmhärtigt från tillfälliga härbärgen på skolor och kloster till att inrätta vallokaler20. Trots besudlingen med uppenbart valfusk, förklarade juntan ett 99-procentigt valdeltagande under folkomröstningen, med 92 procent till förmån för den nya konstitutionen21. Inte bara folket i Burma, utan också det internationella samfundet, liksom regimen självt, har formellt godkänt 1990 års valresultat. Parallellt med sina egna lagar, är militären fortfarande skyldig att överföra makten till de folkets representanter som valdes 1990 som en uppfyllelse av SLORCs meddelande nr 1/90. Följaktligen skall varje val som hålls av regimen 2010 eller därefter blir olagligt eftersom 1990 års valresultat aldrig genomfördes, detta är verkligheten i rättsstaten. Men om begreppet ”verklighet” bara definieras som det faktum att militären fortfa-rande utövar makt, då kommer rättsstaten aldrig att bli verklighet. Snarare kommer militär dik-tatur att bli en permanent verklighet i Burma. International Bar Association menar att: ”Det är viktigt att organ från statsmakten, den verk-ställande makten, försvarsmakten, polisen, säkerhetstjänsten, och den lagstiftande och den dö-mande makten, accepterar att de alla omfattas av lagen” 22. I centrum av den politiska dialog som skall rekommenderas av FN23 till juntan bör vara ”återställande av rättsstatsprincipen i Burma”. Denna nuvarande praxis att söka oändliga politiska förhandlingar, undergräver rätts-statens principer och har en långsiktig negativ inverkan på mänskliga rättigheter.

20 Human Rights Watch, ‘Burma: Stop Forced Evictions’ Human Rights Watch (29 May 2008) <http://www.hrw.org/en/news/2008/05/29/burma-stop-forced-evictions> accessed 21 October 2009. 21 ‘Burma “approves new constitution”’ BBC News (15 May 2008) <http://news.bbc.co.uk/2/hi/asiapacific/ 7402105.stm> accessed 21 October 2009. 22 ‘The Rule of Law: A commentary on the IBA Council’s Resolution of September 2005’ International Bar Association (July 2008) <http://www.ibanet.org> accessed 8 October 2009. 23 ‘Secretary-General’s briefing to the Security Council on Myanmar’ UN Secretary General (13 July 2009) <http://www.un.org/apps/sg/sgstats.asp?nid=3970> accessed on 9 November 2009.

10

II. KOPPLINGEN MELLAN 2008 ÅRS KONSTITUTION OCH VALET 2010 Det internationella samfundet har vid upprepade tillfällen krävt att juntan ska hålla fria och rättvisa val 2010, samt tillåta internationella övervakare att observera dem, men enbart detta är ett otillräckligt svar på den allmänna politiska situationen. Innan fokus läggs på framtiden, måste det internationella samfundet vända sig till det förflutna och ta itu med de aspekter av

2008 års konstitution som negligerar demokratin. Först skrevs konstitutionen utan intressenterna24. För det andra lades den fram till en befolkning där 69 procent uppgav sig ha ”ingen medvetenhet om detaljerna i den föreslagna konstitutionen”25. För det tredje, trots att FN har dokumenterat en mängd kränkningar av mänskliga rättigheter av SLORC och SPDC, lovar artikel 445 straffrihet för militären26. Således har själva förutsättningen för valet 2010 som ett steg mot demokratin redan äventyrats. Dessutom innehåller konstitutionen stora brister vad gäller delarna av regeringen, och representerar inte demokratiska normer. I de lagstiftande försam-lingarna är 110 av de 440 platserna i Pyithu Hluttaw (Folkets hus) reserverade för militär personal27. Amyotha Hluttaw (nationalförsamlingen) innehåller 224 platser, med 56 platser reserverade för militären28. Således skulle hela 25 % av Pyidaungsu Hluttaw (Unionsparlamentet) bestå av militärer utsedda av Överbefälhavaren inom Försvarsdeparte-mentet. Denna andel har särskild betydelse eftersom

2008 års grundlag bara kan ändras med mer än 75 procent av parlamentets godkännande29. Som en följd kommer det att bli omöjligt att ändra författningen utan militärens godkännande. Den verkställande makten leds av presidenten som väljs av elektorer i presidentvalet (PEC) 30. PEC består av tre enheter: en representant från varje kammare i parlamentet, och en från den militära personal som utses av Överbefälhavaren inom Försvarsmakten. Varje grupp utser en vice presidentkandidat, från vilken presidenten ska väljas efter en omröstning från hela PEC. Detta säkerställer att en tjänstgörande officer i armén kommer att hålla en av de tre statshuvud-positionerna (antingen som president eller en av de två vicepresidenterna). Författningen ger den verkställande vidsträckta befogenheter trots att han inte är vald av folket och därmed inte representativ för befolkningen. 24 Larry Jagan, ‘Democracy and death in Myanmar’ AsiaTimes (29 May 2008) <http://www.atimes.com/atimes/Southeast_Asia/JE29Ae01.html> accessed 21 October 2009. 25 ‘Burma News International: Release of nationwide voters survey on the Burmese referendum’ BurmaNet News (7 May 2008) <http://www.burmanet.org/news/2008/05/07/burmanews- international-release-of-nationwide-voters-survey-on-the-burmese-referendum> accessed 22 October 2009. 26 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 445. 27 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 109. 28 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 141. 29 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 436. 30 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 60.

11

Från State Peace and Development Council (SPDC) till National Defense and Se-curity Council (NDSC) Den nya konstitutionen ger även mandat för bildandet av ett irreguljärt råd i den verkställande grenen som kallas Nationella försvars- och säkerhetsrådet (NDSC)31. NDSC består av elva per-soner som representerar olika myndigheter och ministerier. Men den process som används för att välja representanter garanterar en majoritet av militärer i NDSC. Presidenten utnämner mi-nistrar genom att välja bland Hluttaw-företrädare och en förteckning över militära kandidater från Försvarets Överbefälhavare32. Försvarsministeriet, inrikesfrågorna, samt gränsfrågorna är uteslutande avsedda för de militära kandidaterna33. Sålunda kommer åtminstone sex av de elva platserna i NDSC att vara tillsatta av militär personal, vilket utgör ett kriterium för att kunna skicka motioner. Den verkställande makten ser således ut på följande sätt:

Statspresidenten Vice Presidenten Vice Presidenten Talmannen i Folkets Hus Talmannen i Huset av nationaliteter Överbefälhavaren inom försvarsmakten Biträdande Överbefälhavaren inom försvarsmakten Försvarsministern Utrikesministern Inrikesministern Ministern för gränsfrågor

NDSC utövar huvudsaklig verkställande makt tillsammans med ordföranden, inklusive befo-genheten att utlysa undantagstillstånd effektivt genom hela nationen34. I enlighet med ett före-skrivet undantagstillstånd skulle all verkställande, lagstiftande och dömande makt överföras till Överbefälhavaren inom försvarsmakten i upp till ett år, vilket sedan kan förlängas med ett yt-terligare år35. Om parlamentsperioden tar slut under ett undantagstillstånd, finns det helt enkelt inga representanter i det lagstiftande organet tills nästa val – som anordnas av NDSC – kan äga rum36. Sålunda skulle militären styra landet under konstitutionell juridiskt simulering. Slutligen saknar det burmesiska rättsväsendet befogenheter som har motsvarigheter i liberala demokratier. Särskilt påfallande är att Högsta Domstolen förbjuds att tolka konstitutionen37. Eftersom den inte kan tolka lagligheten av konstitutionen, saknar den även makt till rättslig prövning, vilket är en nödvändig kontroll för de verkställande och lagstiftande organen i funge-rande demokratier. Denna brist gör ”rättsstaten” omodern. Dessutom finns en separat militär-domstol som skapats enbart för att döma militärer och poliser38. På grund av styrd och hierar- 31 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 201. 32 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 232(b). 33 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 232(b)(ii). 34 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 417. 35 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 418. 36 Id. 37 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 295. 38 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 319.

12

kisk organisation av det militära kommandot och underordningen av militära domare till överordnade, saknar bildandet av en sådan domstol de befogenheter som krävs för oberoende och opartiskhet39. I huvudsak ger särskilda domstolar för värnpliktiga straffrihet för brott. Även om det finns en ytlig kontroll och maktfördelning mellan de lagstiftande, verkställande och dömande organen, finns det ingen myndighet som håller Överbefälhavaren eller NDSC i schack. Trots en påstådd avsikt att demokratisera, lämpar sig inte konstitutionen för ett sådant politiskt system och blockerar i praktiken sådana framsteg. Genomförandet av ett val under 2010, även om det på något sätt skulle vara fritt och rättvist, skulle i slutändan vara självde-struktivt eftersom det skulle ge legitimitet åt en odemokratisk ram. Alltså måste SPDC:s 2008-konstitution revideras innan valet 2010 utlyses. Efter valet kommer det att vara för sent att ändra den politiska strukturen, vilket skulle befästa den militära makten på obestämd tid.

III. 2010 VAL: POLITISKA PARTIER OCH ETNISKA ORGANISATIONER

A. POLITISKA PARTIER Kapitel 10 i 2008 års konstitution redogör för de politiska partierna. Främst bland målen för de politiska partierna är ”icke-upplösningen av unionen, icke-sönderfall av nationell solidaritet och fortbestående suveränitet”40. Dessutom förutbestämmer 2008 års konstitution en uppsätt-ning oföränderliga partimål. I liberala demokratier bildas dock politiska partier just för att re-presentera en mängd olika synpunkter och erbjuda olika alternativ för väljarna. Frågan om fastställda mål är betydande i fallet Burma eftersom majoriteten av de politiska par-tierna är oense om 2008 års konstitution och kommer inte att följa den. Regimen kan inte tvinga ett politiskt parti att ändra sin dagordning, men om ett politiskt parti inte kan hålla sig till konstitutionen, kommer det automatiskt att diskvalificeras. Således kan invändningar mot konstitutionen och underlåtenhet att registrera sig som ett politiskt parti i enlighet med dessa riktlinjer, leda till indragning av den lagliga ställningen för partiet. Utan officiell juridisk status, kan SPDC effektivt utestänga dessa grupper från valet och regeringen. Detta kan tolkas som ett medvetet försök att begränsa oppositionsrollen i politiskt deltagande, vilket omöjliggör en äkta flerpartidemokrati. Artikel 407 diskuterar motiveringen till att lösa upp politiska partier genom att fastställa:

Om ett politiskt parti strider mot en av följande bestämmelser, skall den inte ha rätt till fortsatt existens: (a) har förklarats som en olaglig sammanslutning enligt gällande lag; (b) direkt eller indirekt har kontakt med, eller medverkar i en upprorsgrupp som inleder väpnade uppror mot Unionen eller sådana föreningar och personer som av Unionen anses ha begått terrordåd eller föreningar som förklarats vara olagliga; (c) direkt eller indirekt tar emot och utnyttjar ekonomiska, materiella eller annat stöd från en utländsk regering, en religiös förening, annan sammanslutning eller en person från ett främmande land;

39 Amnesty International, ‘Fair Trials Manual: Chapter 29.6 Military Courts’ Amnesty International USA <http://www.amnestyusa.org> accessed 24 October 2009. 40 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 404(a).

13

(d) missbrukar religionen för politiska ändamål41. Bestämmelserna i denna artikel uppfyller inte de krav på rättvisa och objektivitet som finns i författningarna i andra demokratiska länder. I Sydkorea, till exempel, får politiska partier en-dast upplösas om ”syften eller verksamheten i ett politiskt parti strider mot den grundläggande demokratiska ordningen”, som bestäms av dom i författningsdomstolen42. Den burmesiska för-fattningen tillåter dock inte någon översyn av verksamheten av ett opartiskt och legitimt organ. Omfattningen av denna artikel är så bred att det i praktiken innebär att SPDC kan undanröja vilket politiskt parti som helst. Samtidigt är det riktat till att omfatta grupper som har proteste-rat mot SPDC. Med tanke på dess historiska konflikt med grupper som företräder etniska mino-riteter, liksom sin antagonism mot NLD, är möjligheten för rättvis medverkan nästan obefintlig. B. ETNISKA ORGANISATIONER Burma utövar ett ”First Past the Post” (FPTP) valsystem, vilket innebär att man överlämnar makten till den kandidat som finns i ett distrikt med störst andel röster. Burma har otaliga mi-noritetsgrupper (minst 135 enligt militärregimen) och 60 procentig etniskt burmansk majori-tet43. Med FPTP systemet är det praktiskt taget omöjligt för minoriteter att få representation i parlamentet. Brist på representation i regeringen har historiskt sett varit en mycket allvarlig stö-testen för de etniska minoriteterna, men valsystemet gör ingenting för att åtgärda detta. I demokratier runt om i världen har lagstiftare prioriterat säkerställandet av representation för traditionellt marginaliserade befolkningsgrupper, såsom etniska minoriteter och kvinnor. Oftast kan detta åstadkommas genom att avsätta en kvot för personer i denna grupp. Dessutom kan valsystem såsom listproportionell representation (list-PR) vara ett kraftfullt sätt för regeringen att tillkännage sitt stöd för mindre grupper. Men en reserverad kvot eller användningen av list-PR är icke-existerande i 2008 års konstitution. Sedan självständigheten har Burma praktiserat enkel majoritet eller FPTP-systemet. I ett antal valkretsar blev en del folkvalda utan att få över 50 procent av rösterna. Denna verklighet har en negativ effekt för representationen av etniska minoriteter, i termer av den totala befolkningen, i lagstiftande församlingar. Nationalförsamlingen, kallad Amyotha Hluttaw, verkar vara den logiska platsen för representa-tionen av minoriteter, men ingenting är särskilt reserverat för etniska grupper. Istället består Amyotha Hluttaw bara av lika många företrädare (tolv) från varje region och stat44. Medan Amyotha Hluttaw kan tyckas verka utjämnande för makten i riksdagen eftersom representatio-nen är baserad på område istället för befolkning – och med kunskapen om att staterna är ocku-perade av en dominerande etnisk grupp – kan ändå avsaknaden av särskilda bestämmelser i 2008 års konstitution resultera i att nästan alla företrädare blir etniska burmeser. Även om problemet med etnisk representation i parlamentet kan redas ut, skulle fortfarande den kontroversiella frågan om etniska miliser och övergångsperioden finnas kvar. Många av de etniska grupperna har stående säkerhetsstyrkor, även om de flesta har tecknat vapenstille-ståndsavtal med SPDC. I april 2009 kontaktade Tatmadaws officerare ledare för olika grupper med förslaget att omvandla etniska arméer till en Border Guard Force (BGF). BGF skulle be- 41 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 407. 42 Constitution of the Republic of Korea (1988), Article 8. 43 Nehginpao Kipgen, ‘Obama Energizes Burma’s Ethnic Minorities’ The Irrawaddy (11 November 2008) <http://www.irrawaddy.org/article.php?art_id=14606> accessed 30 October 2009. 44 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 141.

14

hålla de etniska soldaterna för gränssäkerhet och de skulle betalas på samma villkor som ordi-narie Tatmadaw-soldater, men man skulle tillsätta Tatmadaw-officerare för att ”övervaka” verksamheten45. Nästan alla grupper som tecknat vapenvila vägrade delta i detta arrangemang och SPDC hämnades genom att skicka tusentals soldater till nordöstra Burma. Efter nästan tju-go år bröts avtalet om eldupphör med förnyat våld mellan SPDC-styrkor och Kokangarmén46. En sådan viktig fråga borde ha diskuterats i nationella konventet i samförstånd med ledarna för etniska minoriteter innan konstitutionen skrevs formellt. Därifrån kunde de riktlinjer ha dragits som anges i kapitlet om övergångsbestämmelser. Tyvärr har militärregimen inte vidtagit några sådana åtgärder. Snarare, genom att helt enkelt använda militär makt, har etniska organisatio-ner i vapenvila tvingats förvandlas till BGF och stå i förfogande för regimen, utan beaktande av konstitutionen. Som ett resultat av detta, har militärregimen skapat ett konstitutionellt problem som kommer att leda till långsiktig destabilisering. Om konstitutionen från 2008 träder i kraft kommer alla väpnade styrkor tekniskt ligga under befäl av Försvars-makten47. Med tanke på den historiska verkligheten i över sextio år av inbördeskrig är det inte möjligt att placera alla etniska, väpnade organisationer under ledning av SPDC-armén. Trots att SPDC kunde tvinga mindre etniska, väpnade organisationer att acceptera en BGF-ställning, vägrar starkare organisationer som t.ex. Förenta Wa-armén (UWSA) och Kachin Independence Organization (KIO) följa SPDCs plan. Tidsfristen var satt till den 31 oktober 2009, men USWA och KIO har förklarat sin avsikt att fortsätta förhandlingar och möten med högt uppsatta officerare48. Båda organisationerna har krävt själv-ständighet i sina etniska regioner, som skulle kunna hotas av översvämning av Tatmadaw offi-cerare inom BGF-planen. KIO har uttryckt sin avsikt att bli Kachins regionala Guard Force un-der den nya regeringen i stället för en delgrupp under Tatmadaw49, men inga framsteg har hit-tills gjorts mellan de bägge parterna. Den sista demografin av större etniska, väpnade organisationer är de i aktiv konflikt med regi-men, såsom Karen National Union, Karenni Nationella Framstegspartiet och Shan State Army (Södra). De har offentligt förklarat att 2008 års konstitution är oacceptabel och måste revideras. Om SPDC följer sin egen plan för att hålla 2010 års val utan att ta itu med självbestämmande-frågan för etniska minoriteter i en reviderad författning, kommer inbördeskrig och förluster av liv att bestå. Om den nuvarande trenden fortsätter, kommer det att finnas en tydlig uppdelning mellan de et-niska vapengrupper som har tagit en BGF-roll och de som inte har det. I sådana fall kan, under ledningen av 2008 års konstitution, SPDC eller den ”valda regeringen” förplikta BGF – som står under direkt befäl av Försvarsmakten – att ta upp kampen mot de etniska, beväpnade 45 Wai Moe, ‘Border Guard Force Plan Leads to End of Ceasefire’ The Irrawaddy (31 August 2009) <http://www.irrawaddy.org/article.php?art_id=16691> accessed 31 October 2009. 46 Id. 47 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 338. 48 Saw Yan Naing, ‘Border Guard Deadline Passes Without Agreement’ The Irrawaddy (2 November 2009) < http://www.irrawaddy.org/article.php?art_id=17116> accessed 19 November 2009. 49 Id.

15

organisationer som vägrat att omvandlas till BGF. SPDC har skapat en situation där en etnisk grupp är systematiskt tvingad till att slåss mot sin egen grupp.

IV. DET OMÖJLIGA I ATT HA FRIA VAL UNDER NUVARANDE

DRAKONISKA LAGAR Fria val kännetecknas av rätten till tillgång av politisk information, frihet att organisera sig för politiska syften och rätten till att ha kampanjer; regelbundna val hålls där utgången avgörs av en majoritet som har fått lägga röster, och där alla medborgare har samma rösträtt50. SPDC har begränsat vart och ett av dessa grundsatser med hjälp av drakoniska lagar, och med den nya konstitutionen kommer fria val att permanent kunna förnekas under olika förespeglingar. Till exempel, är rätten till tillgång av politisk information för närvarande kränkt på grund av det faktum att regimen kontrollerar all media, och begränsar andra informationskällor. ICCPR beskriver rätten till information i artikel 19. Kommittén för mänskliga rättigheter säger uttryck-ligen att skyddet av rätten till information innefattar ”frihet att söka och erhålla [information] oberoende av gränser och i vilket medium som helst”51. Det finns ingen sanktionerad kanal för information med undantag för det som SPDC tillhandahåller. De som har försökt att söka efter politiska alternativ som strider mot SPDC eller som har försökt att öka medvetenheten om dem, är nu fängslade52. A. TRYCKERIERS OCH UTGIVARES REGISTRERINGSLAG FRÅN 1962 1962 års Tryckeriers och utgivares registreringslag sätter faktiskt en munkavle på yttrandefri-heten. Enligt denna lag, måste allt tryckt eller skrivet material få ett förhandsgodkännande av den centrala registreringsstyrelsen53. Dessutom måste alla tryckare registrera sig hos regering-en54, men registreringen kan återkallas om tryckaren ”[skadar] regeringens ideologi och åsik-ter”55. Detta används vanligen för att tysta oliktänkande genom att ge fängelse för publicerat material. Det är också praktiskt för att utpeka oppositionsledare genom att helt enkelt plantera ett obehörigt papper i deras ägo, och åtala dem enligt denna lag56. Denna lag har varit i ständigt bruk sedan starten och ändrades först 1989 för att kunna ge högre påföljder, som omfattar upp till sju års fängelse och böter på 30.000 kyat57. Under ett val, måste allt kampanjmaterial från alla politiska partier godkännas av regimen innan det distribueras. Denna process skulle, i bästa fall, sakta ned kampanjer i onödan och i värsta fall beröra ett brett politiskt nätverk, vilket är målet för regimen. Då regeringen censurerar material, begränsar det onekligen medborgarnas tillgång till information och politiska partiers rätt till att ha kampanjer. 50 Eric Bjornland, Beyond Free and Fair Election: Monitoring Elections and Building Democracy (Wilson Center Press and Johns Hopkins University Press, Baltimore 2004). 51 UNCHR ‘General Comment 10’ in ‘Note by the Secretariat, Compilation of General Comments and General Recommendations adopted by Human Rights Treaty Bodies’ (2008) UN Doc HRI/GEN/1/Rev.9 (Vol. I). 52 Assistance Association for Political Prisoners (3 October 2009) <http://www.aappb.org/> accessed on 2 November 2009. 53 1962 Printers and Publishers Registration Law (1962), Part 5. 54 1962 Printers and Publishers Registration Law (1962), Part 4. 55 1962 Printers and Publishers Registration Law (1962), Part 4(10). 56 Interview with U Nyi Nyi Hlaing, Defense Lawyer, Mae Sot (12 November 2009). 57 Law No 16/89 — the Law Amending the 1962 Printers and Publishers Registration Law (1989).

16

B. SKYDDSLAGEN FRÅN 1975 1975 års statliga lag tillåter militären att förebyggande gripa och ge böter åt människor för brott som kan ”hota suveräniteten och statens säkerhet eller allmän ordning och lugn”, även om de ännu inte har begåtts58. Språket är tillräckligt vagt för att låta SPDC tolka det enligt önskemål. De föreskrivna konsekvenserna är tyvärr dock specifika och svåra. Lagen har artiklar som tillå-ter regeringen att förlänga en persons förvar i upp till tre år59. Eftersom det inte finns några fastställda gränser för hur många gånger en fånges förvar kan förlängas, kan denna lag använ-das för att kvarhålla en person på obestämd tid. Den statliga lagen föreskriver godtyckligt frihetsberövande, eller upphävande av någon an-nan ”grundläggande rätt för varje person som misstänks” ha för avsikt att bryta mot denna lag60. I den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) 61 – som anses vara bruklig vid internationellt lagstiftning – liksom enligt de nationella konstitutio-nerna i demokratiska nationer runt om i världen, är misstänkta oskyldiga tills dess att motsatsen bevisats. Dessutom har fångar i allmänhet garanterat snabb tillgång till rättvisa och rätt att för-svara sig i en behörig domstol. Artikel 9 (e) säger emellertid att en person mot vilken åtgärd vidtas ”kommer endast att överlämnas till de rättsliga myndigheterna om tillfredställande mängd fakta för att lämna in en stämningsansökan har samlats in”62. Formuleringen antyder att folk fortfarande kan hållas i häkte utan rättegång ifall gott om bevis inte kan visas upp. Åter-igen är begreppet ”tillfredsställande” tillräckligt ospecifikt för att ge scenarier av sannolika övergrepp från regeringens sida. 1975 års lag inte bara förvägrar tillgången till rättslig prövning, men går så långt som att speci-fikt hindra fångar från att överklaga sin häktning till myndigheterna63. Totalt sett är Statens skyddslag ett olagligt verktyg som används nyckfullt för att beröva oskyldiga medborgare de-ras grundläggande rätt till frihet. Eftersom SPDC historiskt använt en bred tolkning av denna lag för att eliminera oppositionella från det offentliga livet, kan det utläsas att politiska aktivis-ter antingen kommer att avskräckas från ett öppet kampanjarbete eller straffas för detta. Stämplade som ”omstörtande”, kan de politiska partierna styras och därmed förvägras rätten att organisera sig fritt. C. 2004 ÅRS ELEKTRONISKA TRANSAKTIONSLAG 2004 års elektroniska transaktionslag utfärdades av SPDC för att diktera villkoren för all användning av elektronisk teknik. Det påstådda syftet med denna lag är att stödja moderniseringen, öka möjligheterna till utveckling i olika sociala sektorer, och att kommunicera med internationella organisationer, regionala organisationer, andra länder, myndigheter, etc64. Men som med de ovan nämnda lagarna, har de främst tillämpats som ett medel för att anklaga och straffa politiska motståndare till militären. I 33 § i denna 58 State Protection Law (1975), Article 7. 59 State Protection Law (1975), Article 14. 60 Id. 61 International Covenant on Civil and Political Rights, Article 14(2). 62 State Protection Law (1975), Article 9(e). 63 Notification No 11/91—the Law Amending the State Protection Law (1972). 64 The Electronic Transactions Law (2004), Section 3.

17

lag beskrivs ”Brott och straff” för missbruk av elektronisk transaktionsteknik vilket inkluderar: (a) att begå en handling som kan skada statens säkerhet, eller förekomsten av lag och ordning, eller samhällets lugn och stabilitet, nationell solidaritet, eller den nationella eko-nomin eller kulturen; (b) mottagande, sändning och spridning av information om hemligheter i statens säkerhet, förekomsten av lag och ordning, samhällets lugn och stabilitet, nationell solidaritet, eller den nationella ekonomin eller kulturen65.

I denna nuvarande era är Internet och mobiltelefoner kraftfulla verktyg som används för att sprida information brett och billigt. I demokratier är elektronisk teknik till ömsesidig nytta för politiker och väljare. Politikerna kan förmedla sina dagordningar till en omfattande publik inom en kort tid, opinionen inom olika politiska plattformar kan snabbt mätas och justeras på

ett sätt som verkligen svarar mot befolkningens behov. För utvecklingsländerna där infrastrukturen gör resor svåra, kan Internet även användas för att informera väljarna om valfrågor och röstning. Tyvärr gör den elektroniska transaktionslagen dessa moderna verktyg oanvändbara genom att ha hårda straff för normal elektronisk användning. En överträdelse inom detta område kan resultera i sju till femton års i fängelse66. Detta straff användes nyligen för att döma den framträdande prodemokratiska ledaren Min Ko Naing, ordförande för All Burma Federation of Student Unions och 88-generationens studentgrupp, och nästan fyrtio andra dissidenter till sextiofem år i fängelse67. Medlemmarna i 88-gene-

rationens studentgrupp åtalades för brott mot fyra paragrafer i den elektroniska transaktionsla-gen, där varje kränkning medförde som högst femton års fängelse. Detta är ett mycket opropor-tionerligt straff för att bara använda e-postkommunikation68 och, i likhet med Statens Skydds-lag, utgör den en allvarlig risk för politiska motståndare av SPDC. D. AVSNITT 505 (B) I STRAFFLAGEN Enligt § 505 (B), den ålderdomligt burmesiska strafflagen, kan personer dömas för varje påstå-ende, rykte eller rapport om att ”med uppsåt att orsaka, eller som sannolikt kommer att orsaka rädsla eller oro hos allmänheten eller för någon del av allmänheten och som innebär att någon person kan förmås att begå ett brott mot staten eller mot allmänhetens lugn”69. Juntan har an-vänt lagen för att undertrycka och bestraffa dem som yttrar sig fritt, deltar i fredliga demonstra-tioner och bildar organisationer70. Mest uppmärksammat, har § 505 (B) delvis använts för att 65 The Electronic Transactions Law (2004), Section 33. 66 Id. 67 Phanida, ‘Min Ko Naing & “’88 Generation Students” Given 65 Years’ Mizzima (15 November 2008) <http://www.mizzima.com/news/inside-burma/1307-min-ko-naing-a-88-generation-students-given-65-years.html> accessed 10 November 2009. 68 Interview with U Nyi Nyi Hlaing, Defense Lawyer, Mae Sot (12 November 2009). 69 The Penal Code (1860), Section 505(b). 70 Human Rights Watch ‘2100 by 2010: Free Burma’s Political Prisoners’ Human Rights Watch (16 August 2009) <http://www.hrw.org/en/free-burmas-prisoners/background> accessed on 2 November 2009.

18

döma U Gambira, ledare för All Burma Monks Alliance och nyckelaktivist i 2007 års Saffrans-revolution, till sammanlagt 68 års fängelse71. Saffransrevolutionen var en helt fredlig protest av religiösa personer som brutalt krossades av militärjuntan72. Med de hårda konsekvenserna av denna lag allmänt kända, är de politiska partierna förvägrade sin rätt att organisera sig och göra kampanjer. Detta i sin tur kränker dessutom medborgarnas rättigheter till att få tillgång till den politiska information som behövs för att göra ett välgrundat val under röstningen.

V. OFRI DEMOGRAFI: MIGRERANDE ARBETARE, FLYKTINGAR, INTERNFLYKTINGAR OCH

POLITISKA FÅNGAR Frågan om ”lika rösträtt för alla medborgare” är mycket kontroversiell vad gäller Burma. Burma är och har varit en nation i kris i nästan femtio år. Hårt militärt styre har resulterat i en spridd befolkning på grund av ekonomiska skäl eller säkerhetsskäl. Således finns ofrivilliga migranter både utanför och inne i Burma. Även om en registrering sammanställdes inför valet 1990, har de värsta interna striderna inträffat efter detta, och det kräver en uppdaterad registre-ring. Rösträtten garanteras i artikel 25 i ICCPR. Dessutom, i General Comment 25, tillämpar kom-mittén för mänskliga rättigheter (HRC) principen om icke-diskriminering som anger att ”rätten att rösta måste erkännas och skyddas för alla medborgare utan åtskillnad eller begränsningar på grund av ras, färg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt”73. Slutligen ger HRC en positiv skyldighet för staten att främja rätten att rösta, och beordrar den till att ”vidta särskilda åtgärder för att säker-ställa att hinder för röstning och deltagande, såsom fattigdom, analfabetism, restriktioner för den fria rörligheten och hemlöshet, kommer till rätta” och att ”väljarna ska kunna bilda åsikter oberoende, fria från våld eller hot om våld, tvång, uppmuntran eller manipulativa ingrepp av något slag”(min kursivering)74. Följande grupper av människor har berövats sin rösträtt under SPDC:s nuvarande politik. A. MIGRERADE ARBETARE 1962 års statskupp och påföljande ekonomiska miss-lyckande under general Ne Win utarmade Burma. Bristen på ekonomisk liberalisering, tillsammans med politisk instabilitet, ledde till minskade investeringar i landet och en stigande arbetslöshet. Medborgarna började snart passera 71 ‘U Gambira to Serve Total of 68 Years in Prison’ Mizzima (21 November 2008) <http://www.mizzima.com/news/inside-burma/1343-u-gambira-to-serve-total-of-68-years-in-prison.html> accessed on 10 November 2009. 72 Andrew Buncombe, ‘Burma: Inside the Saffron Revolution’ The Independent (27 September 2007) <http://www.independent.co.uk/news/world/asia/burma-inside-the-saffron-revolution-403645.html> accessed on 12 November 2009. 73 UNCHR ‘General Comment 25’ in ‘Note by the Secretariat, Compilation of General Comments and General Recommendations adopted by Human Rights Treaty Bodies’ (2008) UN Doc HRI/GEN/1/Rev.9 (Vol. I). 74 Id.

19

internationella gränser (framför allt till Thailand) för att tjäna pengar genom manuellt arbete. Många arbetare är papperslösa, och även de med dokument har sällan möjlighet att återvända hem för att rösta utan att förlora sina jobb. Konventionen om skydd av rättigheter för alla migrantarbetare och deras familjemedlemmar understryker ”rätt till deltagande i offentliga angelägenheter i deras ursprungsland och att rösta och att bli valda vid val i denna stat”75. Även om Burma inte har ratificerat denna särskilda konvention, är rätten att rösta fortfarande en internationellt erkänd norm76. Bruket av utlands-landsröstning (OCV) har genomförts i många länder i världen, bland annat i Filippinerna, Ma-laysia, Indonesien, Thailand och Laos77. Filipino Overseas Absentee Voting Act från 2003 till-låter migrantarbetare att registrera sig vid konsulat eller ambassader i bosättningslandet, och ansöka om att rösta i sin frånvaro78. 65 procent av de 359.297 registrerade utlandslandsväljarna deltog i valet 200479, vilket var jämförbart med valdeltagandet inom landet. Således är det möj-

ligt för ett utvecklingsland att underlätta OCV. Ännu viktigare är det är ett tydligt brott mot rätten att rösta om SPDC inte genomför åtgärder för att medborgare ska kunna rösta i sin frånvaro80. Avsaknaden av en sådan politik skulle förneka upp till tre miljoner burmesiska migrantarbetare i Thailand81 deras rösträtt. Tidigare i år började SPDC i ett partnerskap med den thailändska regeringen att utfärda provisoriska pass utan att tvinga migranter att återvända till Burma. Detta har bidragit till att underlätta nationalitetskontroll och dokumentation för migrerande arbetare. I samma anda är

regimen skyldig att skapa en process för registrering av väljare som gör det möjligt för arbetare att avge röster utan att behöva återvända till Burma. B. FLYKTINGAR OCH INTERNT FÖRDRIVNA PERSONER När striderna intensifierades mellan de etniska grupper som är belägna i norr och väst längs Burmas gränser, förstördes många byar och folk fördrevs med våld. Många asylsökande har passerat internationella gränser 75 UNGA ‘International Convention on the Protection of the Rights of All Migrant Workers and Members of their Families’ UN GAOR 45th Session Supp No 49A UN Doc A/45/49 (1990). 76 Universal Declaration of Human Rights (adopted 10 December 1948) UNGA Res 217 A(III) (UDHR) art 21. International Covenant on Civil and Political Rights (adopted 16 December 1966, entered into force 23 March 1976) 999 UNTS 171 (ICCPR) art 25. 77 ‘Voting from Abroad: Handbook on external voting’ International IDEA and IFE (2007) <http://www.idea.int/publications/voting_from_abroad/> accessed 19 November 2009. 78 The Overseas Absentee Voting Act of 2003 (Republic Act No. 9189), Section 6 and Section 11. 79 ‘The Philippines: The First Experience of External Voting’ ACE Electoral Knowledge Network <http://aceproject.org/ace-en/topics/va/country-case-studies/the-philippines-the-first-experience-of-external> accessed 19 November 2009. 80 Alexander Kirshner, ‘The International Status of the Right to Vote’ Democracy Coalition Project (2003) <www.demcoalition.org> accessed on 2 November 2009. 81 ‘UN Report Speaks Up for Migrant Workers’ Irrawaddy (7 October 2009) <http://www.irrawaddy.org/article.php?art_id=16944> accessed on 9 November 2009.

20

och fastnat i thailändska flyktingläger utan en status av att tillhöra någon nation. Enligt Refu-gees International, finns uppskattningsvis 3,5 miljoner fördrivna burmeser82. Asylsökande och flyktingar befinner sig i en situation av förföljelse, vilket gör det riskabelt för dem att återvända till Burma. Även om deras säkerhet skulle kunna garanteras i Thailand, bor många för närvarande i läger, som de är förbjudna att lämna. Internt har människor tvingas från byarna, men utan att passera gränsen har de inrättat nya bostäder på säkrare platser. Internt fördrivna personer kan dock inte återvända till sina ursprungliga hem utan att riskera sin fysiska säkerhet. Återigen bör en utomlandsröstning (OCV) eller ett system för frånvarande införas för att ge rösträtt åt rättmätiga medborgare. Detta är särskilt viktigt i Burmas fall, eftersom internt och externt fördrivna personer innehåller en oproportionerligt hög andel etniska minoriteter. Minoritetsgruppers deltagande är internationellt erkänt som nödvändigt för att kunna ändra befintliga regeringsvillkor som leder till diskriminering83. En politisk förändring kan dock inte ske när etniska minoriteter inte ens kan utöva sin rätt till politiskt deltagande. Fördrivning, särskilt i kombination med etnicitet, skapar särskilda omständigheter för sårbarhet. Därför måste särskild uppmärksamhet ges och bestämmelser genomföras för att garantera säkert politiskt deltagande för denna population. C. POLITISKA FÅNGAR Artikel 392 i konstitutionen förbjuder rösträtt av ”personer som avtjänar fängelsestraff”84. ”The Assistance Association of Political Prisoners” (AAPP) gör uppskattningen att över 2100 poli-tiska fångar för närvarande är fängslade utan rättegång85. Fångar har, som en följd av att bryta det sociala kontraktet i lagen, historiskt varit förvägrade rätten att rösta. Denna praxis har dock visat sig alltmer ologisk. Deltagande i det civila samhället genom demokratiska normer och förståelse av större samhälleliga strukturer är ett viktigt sätt att återengagera dem som gjort sig skyldiga till brott86. Om staterna kan välja att begränsa rätten att rösta, understryker HRC att sådana åtgärder måste vara ”objektiva, rimliga och proportionerliga”87. Få brott har gett till-räckliga skäl eller proportioner för att motivera förlorad rösträtt. I fråga om Burmas politiska fångar är förnekandet av rätten att rösta särskilt olämpligt, eftersom de allra flesta inte har prö-vats av en behörig domstol.

82 ‘Burma’ Refugees International <http://www.refintl.org/where-we-work/asia/burma> accessed on 2 November 2009. 83 ‘The Lund Recommendations on the Effective Participation of National Minorities in Public Life and Explanatory Note’ Organization for Security and Cooperation in Europe (September 1999) <http://www.ecmiserver.de/polpart/resources/> accessed on 2 November 2009. 84 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 392. 85 Assistance Association for Political Prisoners (3 October 2009) <http://www.aappb.org/> accessed on 2 November 2009. 86 Philip Lynch, ‘The Human Right to Vote and Participate in Public Affairs’ Human Rights Law Resource Centre (March 2006) <http://www.hrlrc.org.au/content/topics/prisoners/prisoners-right-to-vote/> accessed on 4 November 2009. 87 UNCHR ‘General Comment 25’ in ‘Note by the Secretariat, Compilation of General Comments and General Recommendations adopted by Human Rights Treaty Bodies’ (2008) UN Doc HRI/GEN/1/Rev.9 (Vol. I).

21

Efter ett möte med FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon i juli 2009, har juntan lovat att frige politiska fångar via en amnesti i tid inför nästa års val88. Medan AAPP rapporterade om frigiv-ningen av tre politiska fångar i oktober, greps 41 till89. Det är klart att SPDC fortfarande har en lång väg att gå innan löftena är uppfyllda. Intressant nog anger avsnitt 401 i straffprocesslagen att endast Presidenten kan medge benådning90. Men presidenten general Than Shwe har inte tagit sig an presidentens befogenheter, vilket är ett orosmoment i sig. I fråga om sådana benåd-ningar har de dock använts som ett verktyg för att fysiskt särskilja aktivister som betraktas som ett hot mot regimen91. Till exempel har nåd beviljats för vissa medlemmar i politiska organisa-tioner men inte för andra, för att underlätta en ”söndra och härska” inställning till oliktänkan-de92. Även om SPDC kan släppa alla politiska fångar inför valet, är timingen också en faktor. Det räcker inte att ge dem frihet omedelbart före omröstningen. Snarare bör militärregimen ge gott om tid för politiska fångar att organisera sig och ha kampanjer inför 2010 års val så att de kan delta på lika villkor med alla andra politiska aktörer.

VI. DEMOKRATISKA VALSTANDARDER

För att valet 2010 ska kunna betraktas som en verkligt fri och rättvis process, finns en rad vill-kor som måste vara uppfyllda. A. VALKOMMISSIONEN En oberoende valkommission måste skapas för att övervaka valen. 2008 års konstitution ger mandat för bildandet av Unionens Valkommission (UEC) för detta ändamål, men kommissio-nens parametrar lämnar föga utrymme för självständighet93. Enligt författningen, utser presi-denten varje medlem av kommissionen och behöver inget godkännande av parlamentet94. Detta är en oregelmässig praxis, eftersom den tillåter en person att bestämma och utse en förment ob-jektiv kommitté. Dessutom, eftersom det för närvarande inte finns någon president, kan man

dra slutsatsen att SPDC ska välja medlemmarna i den första valkommissionen. Även om konstitutionen nämner att UEC är ansvarig för ”valdom-stolarna”, vilket pekar på att det skulle gå att skapa en mekanism för klagomål vid valtvister, går den inte in i detalj om hur tvister

ska kunna lösas95. Det är även troligt att valkommissionen inte kommer att utreda anklagelser-na mot SPDC. En annan oroande faktor är att UEC har avgörande beslutanderätt i alla frågor 88 Laura Trevelyan, ‘Burma junta “to free dissidents”’ BBC News (13 July 2009) <http://news.bbc.co.uk/2/hi/8148850.stm> accessed on 4 November 2009. 89 ‘Monthly Chronology- October 2009’ Assistance Association for Political Prisoners (October 2009) <http://aappb.org/Chronology_Oct_2009_Eng.pdf> accessed on 10 November 2009. 90 The Code of Criminal Procedure (1898), Section 401. 91 Interview with U Nyi Nyi Hlaing, Defense Lawyer, Mae Sot (12 November 2009). 92 Id. 93 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 398. 94 Id. 95 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 399.

22

som rör val96. Sålunda kommer ett organ som saknar minimikrav för opartiskhet att ha en odiskutabel rätt att bedöma regeringen. Det finns ingen högre myndighet öppen för överklagande och UECs uppenbara brist på självständighet tillintetgör tillförlitligheten till hela valet. För att balansera UEC och upprätthålla neutraliteten bör militärregimen begära internationella observatörer för att observera och döma i tvister vid valet antingen självständigt eller åtminstone som komplettering. B. RÖSTLÄNGDEN Röstlängden eller registreringen av väljare är avgörande för att förhindra valfusk i olika former. För närvarande är det oklart vad militärjuntan använder för röstlängder. Om 2010 års röstlängd baseras på en sammanställning inför valet 1990, är den i stort behov av en uppdatering efter-som en hel generation har fötts och fått rätt att rösta under denna tidsperiod. Under folkomröst-ningen 2008 fanns många anklagelser om att oegentligheter i röstregistreringen rapporterats97. Om juntan planerar att använda röstlängden från folkomröstningen, måste oegentligheter utre-das och åtgärdas. Dessutom är det tveksamt om 2008 års röstlängd inkluderar ovan nämnda ofria grupper. Ett av de största problemen med att registrera fördrivna väljare är att identitetshandlingar ofta förstörs eller blir kvarlämnade när människor flyr från konflikter. Följaktligen bör SPDC be in-ternationella organisationer såsom Internationella organisationen för migration (IOM) att ge identitetshandlingar till fördrivna personer i syfte att sammanställa ett väljarregister. IOM har lång erfarenhet av att arbeta i konfliktområden för att tillhandahålla denna specifika tjänst. Denna process bör inledas omedelbart för att säkerställa tillräcklig tid för att dubbelkontrollera befintliga namn på registret och att kontrollera berättigandet av nya väljare. Därefter bör kopi-or av dessa listor visas offentligt för att eventuella felaktigheter ska kunna rättas till eller för att kunna prova berättigandet av registrerade. C. RÖSTNING, FÖRHANDSRÖSTNING, UTOMLANDSRÖSTNING Enligt artikel 391 i den nya konstitutionen, kommer röstning att ske genom sluten omröstning. Det finns inga ytterligare specifikationer i konstitutionen, men för att förhindra valfusk eller hot, bör vallagarna ange riktlinjer för valdagen och utbildning i omröstning för valarbetare. Som en förberedelse inför valdagen bör instruktörer resa runt i landet och förklara röstningsför-farandet för medborgarna, samt åtgärder för sekretess. Av säkerhetsskäl är det inte möjligt för ett stort antal människor att återvända till Burma och rösta. I syfte att uppfylla sin skyldighet att garantera rätten att rösta, skulle militärregimen kun-na inleda förhandsröstningen och åtgärder enligt OCV. Förhandsröstningen ger en ökad flexi-bilitet för medborgare som har möjlighet att resa tillbaka till Burma, men inte på den specifika valdagen. Alternativt kan OCV underlättas av IOM i något land där det finns ett uppdrag. IOM har hjälpt till med att utföra OCV i konfliktområden (Irak och Afghanistan), men kommer inte att delta utan särskild begäran från en FN-medlemsstat98. OCV är visserligen en svår uppgift att 96 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 402. 97 ‘Burma: Events of 2008’ Human Rights Watch (2008) <http://www.hrw.org/en/node/79297> accessed on 5 November 2009. 98 ‘Overview Information’ UN Electoral Assistance Division <http://www.un.org/Depts/dpa/ead/overview.html#Requesting_Assistance> accessed 4 November 2009.

23

utföra med bilaterala avtal och en hög grad av reglering. Men med tanke på behovet av delta-gande för en pluralistisk demokrati byggd i en etniskt heterogen stat som Burma, bör OCV pri-oriteras och genomföras. D. VALOBSERVATÖRER Valobservatörer är vanliga under fria och rättvisa val. I blomstrande liberala demokratier kan nationella observatörer vara adekvata för att möta klagomål under valet. I övergångs- eller unga demokratier, däremot, måste nationella observatörer ofta kompletteras med internationel-la observatörer som har lång erfarenhet av val. Under 2010 kommer Burmas första val på tjugo år att hållas, och därför skulle det vara klokt att begära hjälp av internationella observatörer. Olika icke-statliga organisationer (NGO), såsom det asiatiska nätverket för fria val (ANFREL), Carter Center och National Democratic Institute (NDI) erbjuder oberoende valövervakning. ANFREL, till exempel, har tidigare bett om att få samarbeta med ett antal asiatiska länder för att utbilda inhemska observatörer angående valnormer. ANFREL bedriver verksamhet i Indo-nesien (2009), Thailand (2007/2008), Kambodja (2008), Bangladesh (2008) och andra länder för att hjälpa till med att förbereda och underlätta val99. Organisationen fungerar som en utbil-dare för valförrättare, liksom för de allmänna väljarna genom att producera valmaterial och öka medvetenheten om politiska frågor på gräsrotsnivå. Valobservatörer åberopas för att avslöja bedrägerier eller andra oegentligheter som kan leda fram till ett val som inte motsvarar interna-tionella normer. Observatörer ger också legitimitet till valresultatet, om de uppfattas som obe-roende. Dock måste observatörer ha fritt spelrum i värdlandet för att på lämpligt sätt kunna fullgöra sina uppgifter. Detta innefattar förmågan att resa mycket för att säkerställa allmän rösträtt, till-gång till finansiella handlingar, möte med valförrättare, tillåtelse att vara fysiskt närvarande under röstningen och rösträkningen, tala med representanter från alla politiska partier, möjlig-heter till att intervjua vanliga medborgare, och allt annat som observatörerna anser vara nöd-vändigt för att kontrollera giltigheten i valet100. Om SPDC verkligen har för avsikt att hålla rättvisa val, bör man inte tveka att tillåta observatörer i landet. Men om restriktioner för utlän-ningar inte avlägsnas eller observatörerna inte ges full frihet att göra sitt arbete, kommer Bur-ma inte att kunna göra anspråk på en demokratisk valprocess. E. RÖSTRÄKNING, OMRÄKNING OCH FÖRKLARING AV RESULTAT Rösträkningen är en avgörande faktor för val eftersom den bestämmer den nya regeringen, men den är också känslig för olika former av bedrägeri. ACE Electoral Knowledge Network re-kommenderar följande åtta principer som bör beaktas när man bygger upp riktlinjer för röst-räkningen101. Öppenhet krävs för att låta representanter från politiska partier bevittna eller delta i processen. Nationella och internationella observatörer bör också vara närvarande för att registrera de räk- 99 ‘Country Observation and Monitoring’ Asian Network for Free Elections (November 2009) <http://www.anfrel.org/countrymonitoring/index.asp> accessed 19 November 2009. 100 ‘Declaration of Principles for International Election Observation and Code of Conduct for International Election Observers’ United Nations Electoral Assistance Division (27 October 2005). 101 ‘Guiding Principles of Vote Counting’ ACE Electoral Knowledge Network <http://aceproject.org/ace-en/topics/vc/vc20> accessed 4 November 2009.

24

nemetoder som används. Manuell räkning anses vara mer öppen än datoriserad räkning, som kan bearbetas lättare. Därför bör bestämmelser anges i vallagarna för att säkerställa att en re-presentant från varje politiskt parti får närvara vid rösträkningen. Säkerheten kring röstsedlar och valurnor måste bibehållas från början av omröstningen till fullbordandet av rösträkningen. Representanter från alla politiska partier och valövervakare ska bevaka urnorna hela dagen, och följa med röstsedlar om de flyttas till en central räkneplats. Urnorna kan vara transparenta för att förhindra bedrägerier. Efter att röstsedlarna samlats in, bör urnorna eller väskorna bli individuellt numrerade och inbrottssäkrade. Alternativt kan rös-ter räknas i vallokalen efter valet för att minimera sannolikheten av röstfyllning längs vägen. I båda fallen bör oberoende internationella observatörer närvara för att verifiera integriteten av valurnorna. Professionalism, som exempelvis utbildning för valarbetare, är nödvändigt för att rösträkning-en skall ske på rätt sätt. Lokala ledare som är kända för att vara opartiska bör väljas till valarbe-tare och FN:s Election Assistance Division bör uppmanas att förbereda dem. Rösträknarna måste underteckna en ed där de åtar sig vara opartiska, och där konsekvenser för partipolitiska beteenden omfattar åtal. Dessutom bör eden innefatta sekretess för att skydda känslig informa-tion, såsom väljares identitet. Noggrannhet är nödvändigt för att undvika anklagelser om bedrägeri och är direkt relaterad till integriteten i valet. Tydliga förfaranden som befäster öppenhet, adekvat utbildning av per-sonal, och mekanismer för omräkning bidrar till ökad noggrannhet. För närvarande finns inga åtgärder för att underlätta dessa mål. Därför bör regeringen ge medel för att börja utbilda valar-betare och kanske investera i röstsammanräkningsteknik som administreras av ett externt obe-roende företag. Sekretessen är särskilt viktigt under den situation i Burma där det finns risk för repressalier för viss typ av röstning. Väljarna ska inte bli offer eller hotas på grund av sitt val. Om sekretess är en fråga på lokal nivå, får röstsedlar tas till en central plats och randomiseras innan räkning. Detta måste naturligtvis vägas mot säkerhetsfrågor. Om väljarnas identifiering är nödvändig för räkningsändamål, måste detta hållas strikt konfidentiellt av rösträknare. Väljarna bör vara av-skiljda när de avger sin röst och inga andra utom utbildade valarbetare bör finnas i vallokalen. Dessutom bör ingen få befinna sig inom en viss omkrets av byggnaden och personer i myndig-hetspositioner (säkerhetsstyrkor, ledare, arbetsgivare etc.) bör straffas ifall de diskuterat valfrå-gor med individer. Dessa restriktioner kommer att tillåta människor att rösta som de vill utan rädsla för repressalier. Tidsaspekten är viktig eftersom förseningarna i rösträkningen skulle kunna resultera i en ne-gativ uppfattning om röstningsförfarandet. Valkommissionen bör beskriva de olika stegen i rösträkningsprocessen, och göra realistiska överväganden om transport och kommunikation, i syfte att presentera en rimlig tidsplan för de officiella resultaten. Uppdateringar bör ges regel-bundet för att försäkra allmänheten om att integritet och noggrannhet bibehålls. En tjänsteman utanför organisationen ska ge rapporter tillsammans med den nationella valkommissionen för att ge legitimitet, och att bekräfta att det görs framsteg. Ansvar på nationell nivå kommer sannolikt att falla på valkommissionen. Tydligt ansvar och chain-of-command behövs för att isolera och lösa problem. Dessutom måste ett entydigt sy-stem för klagomål och överklagande finnas lättillgängligt. Proffs med auktoritet och kompetens, som har väljarnas förtroende, bör förvalta dessa processer. Räkningsregler och kriterier för att

25

avvisa omröstningar bör beslutas om och förstås av alla inblandade i processen. Detta är en förutsättning för att klara av de revisionskedjor som är väsentliga för att säkerställa ansvarighet. Med tanke på den allmänna befolkningens misstro mot militärregimen är det absolut avgörande för SPDC att bjuda in observatörer på alla nivåer, och att ge dem tillgång till all information som begärs. Jämlikhet, eller idén om att reglerna bör vara samma för alla deltagare, bidrar till att räkningen administreras på ett rättvist sätt. Således måste alla politiska partier vara överens om och vara nöjda med den process som används för att räkna rösterna. F. VALFUSK Det finns otaliga sätt för valfusk att kunna uppstå i de kommande valen. Ett av de mest uppen-bara och svåraste att kontrollera är missbruk av regeringsmakten. Eftersom SPDC har hand om alla aspekter av detta val och hittills inte har bett om hjälp från några oberoende organisationer, är det tveksamt om deras metoder kommer att följa internationella normer. Med total kontroll över vallagarna och media, kommer det att vara svårt för andra politiska partier att öka med-vetenheten om deras plattformer. På grund av nuvarande lagar, är politiska partier och aktivis-ter redan förbjudna att organisera sig fritt, vilket eliminerar chanserna för att kunna motverka regeringens propaganda102. Ser man på 2008 års folkomröstning som ett exempel, förekom det omfattande trakasserier och användning av förmärkta valsedlar. Valsedlarna hade även identitetsuppgifter som förhindrade sekretess, och många väljare var tvungna att fylla i sin valsedel under ”valobservatörers” vakande blick103. Hot om utvisning från byar eller förlust av arbete användes också för att framtvinga resultatet104. SPDC anklagades också för andra former av bedrägerier, såsom röstut-fyllnad och demografisk manipulation105. För att synliggöra valfusk, måste valövervakare släp-pas in i landet och få frihet att resa vart som helst inom detta område, liksom tillgång till in-formation och dokument. Allt annat kommer att äventyra legitimiteten i valet.

FALLSTUDIE: ZIMBABWE 2008

Det är svårt att nog betona behovet av fria, rättvisa och trovärdiga val. På spel är inte bara den kommande regeringen i Burma och den efterföljande riktningen i landet, utan även idealet om själva demokratin. Länder som Zimbabwe representerar en varning för diktatorer som använder skendemokrati för att driva sina egna länder i fördärvet. Valet 2008 i Zimbabwe bör ses som ett exempel på vad man ska undvika och försäkra sig emot för att kunna administrera verkliga val. Valfusk identifierades i Zimbabwes nationella val den 29 mars 2008, när väljarregister identifi-erade över 8000 icke-existerande väljare. Dessa ”väljare” var registrerade på mark som är känd 102 The Penal Code (1860), Section 505(b). 103 Max Quincy, ‘A people’s ballot, Burma style: vote for the army or else’ The Observer (4 May 2008) <http://www.guardian.co.uk/world/2008/may/04/burma.humanrights> accessed 4 November 2009. 104 Id. 105 ‘Burma: Events of 2008’ Human Rights Watch (2008) <http://www.hrw.org/en/node/79297> accessed 5 November 2009.

26

för att vara obebodd. Oppositionspartiet Movement for Democratic Change (MDC), ingav kla-gomål till Zimbabwes valkommission (ZEC). Tyvärr har ZEC också kritiserats för att trycka 50 procent fler röstsedlar än antalet registrerade väljare. MDC uppgav att deras anhängare blev borthysta från vallokalerna, och att raderbart röstnings-bläck användes för att byta lagda röster. Lokala valobservatörer konstaterade att valdeltagandet var lågt, och hotelser användes i den sittande presidenten Robert Mugabes fästen. Dessutom i vissa distrikt, hade byarnas överhuvuden instruerat den lokala befolkningen att rösta på Muga-be. Internationella observatörer förbjöds att komma till landet. De viktigaste källorna till valfusk ingick således i valet genom registreringen av icke-existerande väljare, hot vid vallokalerna, tvång från lokala ledare som dikterade valresultatet, och bristen på skydd mot manipulering vid omröstning. Ett annat uppenbart problem var bris-ten på valkommissionens oberoende, då den var som en lakej till Mugabe. Vid tidpunkten för valet, kunde Zimbabwe lätt ha ansetts vara en diktatur under Robert Muga-be under skenet av en ”demokrati”, vilket framgår av oppositionspartierna. Avsaknaden av in-ternationella observatörer, som skall bjudas in av regeringen, är ett tecken i sig på en brist på öppenhet och en ovilja att följa internationella normer för demokratiska val. Även om opposi-tionspartiers röster kunde höras, begränsades de på alla nivåer på grund av Mugabes totala kon-troll. Denna situation visar på en ”oliberal demokrati”, ett begrepp myntat av författaren och redaktören för Newsweek International Fareed Zakaria, som med detta uttryck beskriver länder som helt enkelt håller val utan att bygga upp institutioner för frihet, lag och styre106. Trots tal om en verklig övergång till demokrati, har SPDC nu skapat ett rättsligt instrument för att befästa sin makt. Det internationella samfundet borde akta sig för de kommande valen, som riskerar att ge en fasad av legitimitet till en brutal militärdiktatur. Denna ”demokrati”-etikett kommer inte att innebära slutet på brott mot mänskliga rättigheter eller att förövarna kan ställas inför rätta. Liberala demokratier innebär med nödvändighet att det finns institutioner som skyddar och främjar individens rättigheter och inte bara genomfö-randet av en omröstning. Ett positivt exempel som ändå kan fås från Zimbabwe är att på grund av påverkan av det internationella trycket fick man Mugabe att etablisera en koalitionsregering med Morgan Tsvangirai och MDC. SPDC, som är mer motståndskraftiga än Mugabe, har sva-rat på internationella påtryckningar tidigare. Under de kommande månaderna fram till valet, bör det internationella samfundet använda sitt kollektiva inflytande för att tvinga fram en för-ändring som gagnar Burmas befolkning.

G. KLAGOMÅL OCH JURIDIKENS ROLL Den enda mekanismen för klagomål administreras för närvarande via unionens valkommission, UEC (vilket diskuterades i avsnitt A), som har sista ordet i alla valtvister. Detta är mycket ore-gelmässigt, eftersom de mest funktionella demokratierna använder domstolar som är en perma-nent del av rättssystemet som slutlig skiljedomare i tvister. Dessa domstolar kan vara konstitu-tionella domstolar (Spanien, Österrike, Frankrike, Tyskland), valtribunaler (Mexiko), eller en 106 Fareed Zakaria, The Future of Freedom: Illiberal Democracy at Home and Abroad (W.W. Norton & Company, New York 2003).

27

högsta domstol (USA). Oavsett vilket, är de erkända som självständiga och opartiska, med en definitiv grund i vederbörlig rättsprocess och rättsstatsprincipen. För länder som saknar ett oberoende rättssystem, såsom Burma – kan en alternativ tvistlösning vara ett legitimt alternativ. Denna modell innebär skapandet av en expertgrupp med stöd av en internationell organisation som FN. Detta organ för tvistlösning tar hänsyn till lokala lagar och seder när de medlar, utan att förbise rättsprocessen och demokratiska principer. Denna modell kan vara särskilt användbar för att bygga upp förtroendet i en miljö där anklagelser om jäv är särskilt stora, eller där tidigare konflikter gör det svårt för oppositionsparter att enas om villko-ren för en lösning. Alternativ tvistlösning har framgångsrikt använts i Bosnien, Kambodja och Sydafrika107. H. RÄTT TILL INFORMATION OCH MEDIERNAS ROLL Som tidigare framhållits, är rätten till information en aspekt av artikel 25 i ICCPR. Historiskt har juntan misslyckats med att sprida uppgifter om förfarandet eller insatsernas innehåll vad gäller politiskt deltagande. Till exempel släpptes texten i 2008 års konstitution bara en månad före folkomröstningen, och den såldes i bokhandeln till ett pris som motsvarar en dagslön för en person108. Konstitutionen har inte översatts till något etnisk språk, vilket inte bara visar jun-tans likgiltighet för etniska deltagare i regeringen, utan det är också ett brott mot artikel 25109. Grundsatserna förklarades inte110, och majoriteten av befolkningen medgav att de inte kände till dess principer111. Media förbjöds att skriva någonting som antyder ett ”Nej” vid folkom-röstningen och tvingades istället att publicera regeringspropaganda som förespråkade ett entusiastiskt ”Ja”112. Dessa metoder måste förhindras i 2010 års val. Yttrandefriheten har varit helt censurerad i Burma, och de som är modiga nog att trotsa SPDC blir misshandlade, fängslade eller både och113. Oberoende medier finns i Burma, men är under ständigt hot för att följa partilinjen. Vid valet 2010 bör den mediebevakning som genomförs av oberoende journalister och utländska korrespondenter få sändas offentligt. Oppositionspartier-na måste kunna ha kampanjer utan rädsla för repressalier, och valkommissionen bör sprida in-formation i en sådan utsträckning att medborgare kan fatta ett informationsbaserat beslut om de politiska alternativen. Utan offentliga samtal om regeringsrollen, kan systemet inte förklaras demokratisk eller reflektera folkets vilja.

107 ‘Legal Framework’ ACE Electoral Knowledge Network <http://aceproject.org/ace-en/topics/lf/lfb/lfb12/lfb12a/lfb12a05> accessed 19 November 2009. 108 ‘Survey: 66.4% to Vote “No” in Referendum on Burma’s New Charter’ The Friedrich Naumann Foundation (May 2008) <http://www.fnfasia.org/index.php?option=com_content&view=article&id=173:survey-664-to-vote-no-in-referendum-on-burmas-new-charter&catid=24:burma&Itemid=55> accessed 5 November 2009. 109 UNCHR ‘General Comment 25’ in ‘Note by the Secretariat, Compilation of General Comments and General Recommendations adopted by Human Rights Treaty Bodies’ (2008) UN Doc HRI/GEN/1/Rev.9 (Vol. I). 110 Max Quincy, ‘A people’s ballot, Burma style: vote for the army or else’ The Observer (4 May 2008) <http://www.guardian.co.uk/world/2008/may/04/burma.humanrights> accessed 4 November 2009. 111 ‘Burma News International: Release of nationwide voters survey on the Burmese referendum’ BurmaNet News (7 May 2008) <http://www.burmanet.org/news/2008/05/07/burma- news-international-release-of-nationwide-voters-survey-on-the-burmese-referendum> accessed 4 November 2009. 112 ‘Fifteen IFEX members and others call on junta to allow free expression of views on referendum’ World Press Freedom Committee (2 May 2008) <http://www.wpfc.org/?q=node/177> accessed 5 November 2009. 113 Id.

28

VII. ANALYS AV SITUATIONEN I BURMA

A. SPDC: PLANERAR INTE ATT AVGÅ MEN ATT STÄRKA SIN MAKT SPDC har visat sin ovilja att avstå från makten. Regimen har gång på gång lovat en sak för att sedan bryta sitt löfte för att tjäna sina egna syften. Under 2005 inrättade SPDC Naypyidaw som den nya huvudstaden i Burma. Belägen cirka 320 km norr om Rangoon, visar flytten att SPDC:s avsikt är att behålla politisk kontroll. I kontrast till Rangoon, är Naypyidaw relativt outvecklat och obefolkat (utom vad gäller statstjänstemän). Det finns igen täckning för mobil-telefoni i området och privata fasta telefoner är förbjudna för offentligt anställda. Den högsta militära generalen lever gömd från allmänhetens ögon i en boning 11 kilometer från Reger-ingskansliet. Naypyidaw motsvarar mindre en huvudstad där en medborgare kan skicka en mo-tion till sin regering, men mer vad det egentligen är – en militärbas med mycket lite civil ut-styrsel114. En aspekt med den nya huvudstaden är att den är tillräckligt långt borta från befolkningen för att kunna störas av händelser som 2007 års Saffransrevolution, då munkar övertog gatorna i Rangoon. Verksamheten fortsatte som vanligt i Naypyidaw, medan juntan brutalt kvävde upp-roret söderut och godtyckligt fängslade tusentals medborgare. Trots en sådan uppenbar protest, fortsatte General Than Shwe med att förbereda sig för en folkomröstning den 10 maj 2008 för att ratificera den konstitution som utvecklats av det nationella konventet. B. ÄR ALLA VAL SOM SPRÅNGBRÄDOR FÖR EN SUCCESSIV DEMOKRATISERING? Grundsatserna för liberal demokrati – skyddandet av individens rättigheter, separationen och oberoendet av regeringens grenar, mediernas frihet och ett robust civilt samhälle – kommer inte att uppenbaras över en natt. Sådana institutioner måste med avsikt främjas och upprätthållas i ett politiskt klimat som är gynnsamt. Det är svårt att upprätthålla demokratin i den bästa av si-tuationer, och det är nästan omöjligt att införa demokrati efter en historia av våld jämförbar med den i Burma. Det nuvarande exemplet Irak belyser svårigheterna med att förena en hete-rogen befolkning under en nationell, demokratisk regering efter årtionden av auktoritärt styre, trots miljarder dollar i stöd och tekniskt bistånd. Bristen på information i Burma är ett annat hinder för övergången till demokrati. Även om liberala normer är helt klart uppfattade, är det en helt annan sak att använda dem i praktiken. För att förbereda befolkningen för demokrati, borde SPDC ge det civila samhället fritt spelrum till att utbilda andra om utövandet av liberala rättigheter. Utan denna politiska bakgrund, är valet bara ännu en dockteater utan några tydliga förändringar. Tidigare i år släppte International Crisis Group (ICG) en rapport som beskriver 2008 års kon-stitution som en ”felaktig produkt av en bristfällig process”115. Samtidigt lämnade rapporten optimistiska förhoppningar inför valet för att sporra politisk förändring. Även om Burma La-wyers’ Council inget hellre vill än att detta val ska starta upp en äkta demokratiseringsprocess, är det viktigt att komma ihåg att 2008 års konstitution, som det är nu, aldrig kan leda till en så- 114 Nina Martin, ‘Living in a ghost town’ Bangkok Post (18 October 2009) <http://www.bangkokpost.com/news/investigation/25872/living-in-a-ghost-town> accessed 21 October 2009. 115 International Crisis Group, ‘Myanmar: Towards the Elections” (20 August 2009) <http://www.crisisgroup.org/home/index.cfm?id=6280> accessed 13 November 2009.

29

dan förändring. Även om val hölls fyra gånger enligt 1974 års konstitution, kan inget av dessa val beskrivas som en gradvis språngbräda mot demokratisering. ICG tog upp tre punkter om varför 2010 års val kan leda till demokrati:

• hoppfulla löften om omvandling på grund av generationsskifte; • bestämmelserna i 2008 års konstitution ger en vision om en flerpartistat som kan repre-

sentera olika intressen; • förbättringen av inhemska och internationella sammanhang, bland annat utvecklingen av

informationsteknik (IT), media, det civila samhället och politisk medvetenhet116. Tyvärr, även med tanke på dessa eftergifter, finns det ingen anledning att tro att detta scenario kommer att skilja sig från de historiska förloppen av val i Burma. Första positiva generationsskiftet kan bara inträffa när den generation som kommer till makten har exponerats för och tror på fördelarna med avreglering. Ingenting de senaste femtio åren har lagt grunden för detta. Dessutom leder 2008 års konstitution inte i rätt riktning för främjandet av mänskliga rättigheter och den demokratiska rättsstaten. Inget land i världen har förändrats från en militär diktatur till en demokrati inom ramen för en grundlag som liknar SPDC:s kon-stitution från 2008, som bara legitimerar militärdiktatur. För det andra, trots påståenden om flerpolaritet, finns inga åtgärder från SPDC:s sida för att skapa ett sådant politiskt klimat. Årtionden av anti-förening och anti-församling gör att dekla-rationer om politisk heterogenitet ringer ihåligt. Även om olika grupper fick väljas och inneha sitt ämbete, skulle demokraticharaden vara slut där. Mellan den 75 procents majoritet som krävs för att väcka motioner och de 25 procent av parlamentsplatserna som innehas av militä-ren, skulle det vara nästan omöjligt för någon grupp att genomföra meningsfull lagstiftning. Ett flerpartisystem är meningslöst om även den bästa av koalitioner är oförmögen att göra föränd-ringar. För det tredje, medan det civila samhället och den politiska medvetenheten i Burma otvivelak-tigt har utvecklats de senast 35 åren, visar instanser såsom Saffransrevolutionen att det fortfa-rande inte går att ha inflytande på de styrande befogenheterna. Media är så fullständigt censu-rerat att det symboliserar juntans oemotsägbara kontroll mer än något annat. Regionala på-tryckningar är osannolika att materialisera sig när man betänker hur passiv Association of Southeast Asian Nations (ASEAN) är i kontakten med militären. Analysen av att ”det [regiona-la] sammanhanget har förändrats”117 presenterar ett oroande antagande. Dessutom har avsak-naden av ett allt hårdare tryck och konkreta åtgärder från det internationella samfundet faktiskt verkat resultera i en allt modigare regim. Även om det internationella samfundet har uttryckt sin avsikt till att vidta åtgärder, tycks pågående insatser osamordnade och ibland motstridiga. I asiatiska länder där demokratisering har skett (till exempel Sydkorea, Taiwan och Indonesien) har ekonomisk liberalisering och lättnad på den politiska kontrollen föregåtts av sådana över-gångar. Vad gäller samtliga dessa tre länder, har militärdiktaturer härskat under flera decennier. Generationsövergångar skedde dock inte inom ramen för konstitutionerna. Istället var det stu-dentdemonstrationer med stöd av det civila samhällets organisationer som borgade för en sam-hällsförändring utanför den konstitutionella ramen. Dessutom var de auktoritära regimerna i alla tre länderna rimligen känsliga för folkopinionen, vilket banade väg för stabilisering i libe- 116 Id. 117 International Crisis Group, ‘Myanmar: Towards the Elections” (20 August 2009) <http://www.crisisgroup.org/home/index.cfm?id=6280> accessed 13 November 2009.

30

ral demokrati. Således kan det civila samhället bara vara effektivt i en propellerande demokra-tisk förändring om de styrande myndigheterna också är villiga att överlämna makten fullstän-digt. Dessa faktorer är fortfarande inte på plats i Burma. På grund av godtyckliga begränsning-ar som militärregimen118 infört, har statusen för det civila samhället inne i Burma ännu inte uppnått den nivå av civil delaktighet som upplevdes i något av de nämnda länderna före avreg-leringen.

C. ANALYS UTIFRÅN ASPEKTEN AV DET CIVILA SAMHÄLLET C. (1) KONCEPTET OM DET CIVILA SAMHÄLLET

STAT OCH SAMHÄLLE Med hänvisning till det ursprungliga civila samhället som begrepp använder vi begreppet ”det civila samhället” som en synonym för ett gott samhälle, som utgörs av alla sektorer i samhället, snarare än bara en del av den. Sokrates filosofi om att lösa konflikter i samhället genom offent-ligt argumenterande med ”dialektik” kan åberopas i alla konflikter i alla sektorer i samhället, oavsett om de är rasistiska, religiösa, ekonomiska, sociala eller politiska. En ”sammanslutning av sammanslutningar” som möjliggör för medborgarna att ta del av det goda uppdraget att re-gera och bli regerade, som utarbetades av Aristoteles, och som kan uppfattas som ett idealtill-stånd, vilket är ett rättvist samhälle, enligt Platon. I den moderna världen, ifrågasätter ingen förekomsten av staten som ett väl organiserat samhäl-le som tar hand om problemet med allas krig mot alla, som ägde rum i människors äldre histo-ria, vilket betonats av Thomas Hobbs. Staten, som är en politisk institution, är också en effektiv maskin för social styrning som upprätthåller lag och ordning i samhället. Här är det nödvändigt att diskutera betydelsen av ”lag” i samhället. Lag och Samhälle Lag och samhället har en intim relation. Juridiken omfattar endast de socio-politiska aspekterna av samhället. Lagen åberopar samhällsproblem i stor omfattning. Lagen berör de juridiska aspekterna av samhället för att bevara det sociala systemet så att sociala framsteg kan nås. Staten, ett av de viktigaste begreppen i studiet av lagen, bildades under samhällsutvecklingens långa process. I själva verket ansågs staten under lång tid vara en social institution. Begreppet staten som en politisk institution uppstod under en senare period. Så man kan säga att först föddes lagen ur samhällets livmoder. Utan lag kan ett institutionaliserat samhälle, som en stat, inte existera. Lagen har kommit ur samhället på grund av att sådant som kommunalisering, se-kularisering, nationell integration, etc. främst är sociala, snarare än juridiska problem. De har sina rötter djupt förankrade i samhället. Detta har slagits fast i studier av staten alltsedan de klassiska forskarna till dagens moderna beteendevetenskapliga studier. Moderna beteendevetare som David Easton anser att alla juridiska system beror väldigt mycket på den sociala miljön. Från den sociala miljön får ett rättssystem sina intryck. Lagen får sina 118 Community-based and non-profit organizations cannot receive funding directly from international sources.

31

grundläggande råvaror från samhället. Som sådan måste vi erkänna samhällets inflytande på lagstiftningen. Samhället påverkar inte bara lagen, utan den är också beroende av lagen. Om de verkliga principerna för en rättsstat inte råder, kan stabiliteten i samhället endast ske på ett yt-ligt plan. För att det civila samhället där rättvisa lagar råder, ska kunna komma till stånd, är rättsstaten som grund viktig. Människor, liksom människors organisationer, bör vara medvetna om de la-gar och regler som finns i staten, samt den typ och det sätt som regeringen fungerar på, och dess positiva eller negativa inverkan på samhället. Tillämpningen av det civila samhället som koncept i fallet Burma För att ta itu med de extrema utmaningarna av att utveckla det civila samhället i Burma, och för att klargöra missförståndet om att valet 2010 kan skapa ett utrymme för en gradvis demokrati-seringsprocess, behövs en mer omfattande definition av hur det civila samhället bör utformas och främjas. Med hänsyn till särdragen i Burmas situation är det klargjort att ett verklig civilt samhälle består av fyra områden: (1) regering (den verkställande makten och parlamentet), (2) individer och privata företag som bildar en ekonomisk kraft, (3) statliga institutioner som stöd-jer en god samhällsstyrning (rättsväsendet, kommissioner och andra oberoende statliga organ), samt (4) oberoende organisationer och medier.

Det civila samhället

Institutioner Staten Regeringen Stödjande God styrning Individer Oberoende och privata organisationer ekonomiska företag Den första sektorn: Regeringen Regeringen skapar i stor utsträckning statusen i samhället, vare sig den är bra eller dålig. Det finns inget land i världen som inte har en regering, för utan förekomsten av en regering kan samhället inte organiseras som en väl etablerad politisk institution. För att stabilisera samhället är regeringens roll, som sammanförande politisk kraft, av största betydelse. Regeringens främs-

32

ta skyldigheter måste anges. För det första är det att behålla stabiliteten i samhället i enlighet med rättvisa lagar, på grundval av principerna om rättsstaten. För det andra att skydda sina medborgare mot farorna med missbruk av rättigheter och andras frihet, vilka strävar efter att utplåna hela samhället. För det tredje förbättra och ge ekonomiskt tillräckliga levnadsvillkor. Att den ekonomiska självförsörjningen ska underlättas av regeringen bör inte felaktigt tolkas som att regeringen ska ta den ekonomiska makten och reglera ekonomin för hela samhället. Man brukar säga att regeringen är ett nödvändigt ont. I många fall har det blivit verklighet ef-tersom ett antal regeringar i världen är orättfärdiga. Detta beror främst på att regeringen till-tvingar sig makt och överdriver sin roll mer än nödvändigt, men samtidigt undviker sina skyl-digheter som nämns ovan. Vid bedömningen av hur regeringens roll kan utgöra en integrerad del av det civila samhället, finns det en modell där den politiska makten i första hand genom-förs av regeringen, medan den ekonomiska maktfördelningen är tilldelad de vanliga medbor-garna. Historien har visat att om regeringen, oavsett vilken politisk uppfattning som antas, läg-ger beslag på både den politiska och den ekonomiska makten, kommer regeringen rutinmässigt att blir reaktionär, missbrukande och korrupt, och de negativa konsekvenserna är att samhället säkerligen kommer att förlora sin öppenhet och tillförlitlighet, vilka är grundläggande värden som eftersträvas i det civila samhället. För att kringgå ovanstående problem, ska regeringens beslutsfattare anta det civila samhälls-konceptet och ha begränsad makt. Om de inte gör detta, som nämns i ursprunget till det civila samhällskonceptet, som John Locke bidragit med, kan konsolideringen av den politiska makten förvandlas till ett envälde, där regeringen har obegränsad makt, vilket resulterar i en otäck ef-fekt på samhället i sin helhet. Dessutom, ännu viktigare, den huvudsakliga uppgiften för obero-ende föreningar och frivilligorganisationer är att både övervaka den operationella mekanismen, strategierna och funktionen för regeringen, analysera om huruvida regeringen fullgör sina skyl-digheter eller missbrukar sin makt, att blottlägga de underliggande samhällsfrågorna, bland an-nat deras orsaker och följder, och bedriva opinionsbildning, lobbying och kampanjer för att lindra lidandet för människor, ändra lagstiftningen och regeringens politik, och främja statusen i samhället. Först då kan dessa organisationer kategoriseras som civila samhällsorganisationer. Andra sektorn: Privatpersoner och privata ekonomiska företag Det civila samhället fokuserar också på välbefinnandet för personer i den meningen att med-borgarna skall vara starka nog, i ekonomiska termer, för att balansera upp statligt maktmiss-bruk. Trots filosofers oro över den negativa aspekten av kapitalismen, som kan uppstå när pri-vata bolag är tillåtna att göra affärer och handla fritt och självständigt inom och utanför grän-serna för en stat, så finns det ännu inget annat alternativ. Historien har redan visat att Sovjet-unionen och Östeuropa föll främst på grund av att de styrande regimerna lade beslag på både den politiska och ekonomiska makten samtidigt, de förespråkade rigid centralisering, avvisade kontroll och balans i samhällssystemet, och ignorerade främjandet av ekonomisk självförsörj-ning för människor. Den senare är värre än det förra. Människor som är hungriga eller som lever ur hand till mun kanske inte kan fästa avseende vid samhällsfrågor och deras orsaker och effekter. För det första är en regering, som utgör en del av det civila samhället, skyldig att ta itu med de ekonomiska problem som befolkningen som helhet har, eller som en del av samhället har. Fattigdom orsakar brist på kunskap och ocivilise-ring, och förnekar ett ”gott liv” för människorna. Utöver andra ekonomiska faktorer som äger rum på nationella och internationella arenor, utgör rigid centralisering av regeringen en extrem inskränkning av människors frihet och leder till fattigdom, särskilt i utvecklingsländer. Prof.

33

Amartyr Sen, som fått Nobelpriset i ekonomi, hävdar att om människor saknar frihet kan fat-tigdomen inte kringgås, vilket tas upp i en forskningsskrift med titeln, ”Development as Free-dom”. En korrekt fungerande marknadsekonomi kräver ett gott styre. God förvaltning innebär en effektiv, oberoende, ansvarsfull och öppen förvaltning utan korruption och en hängivenhet till det allmännas bästa. God förvaltning fokuserar på fyra huvudområden: ansvar, tillgång till in-formation, öppenhet och en rättslig ram för utvecklingen. Ett bra styre underlättar ekonomisk trygghet för människor. Om det inte praktiseras av regeringen, kan det civila samhället aldrig bli en verklighet. Medan regeringen själv är skyldig att utöva god förvaltning, är det civila samhällets organisationer skyldiga att iaktta de faktorer som påverkar livsbetingelserna för människor, vilket kan leda till ekonomisk självförsörjning, och vidta nödvändiga åtgärder, och förena sig med folket, för att främja dem. Tredje sektorn: Statliga institutioner som stödjer god samhällsstyrning Rättsväsendet har en central roll i att balansera makten från regeringen, och i ett antal demokra-tier utövar rättsväsendet prövning av makt, som kontrollerar om regeringens uppdrag är i linje med grundlagen i staten och andra organiska lagar. Den grundläggande principen om begreppet parlamentarisk suveränitet är att de personer som agerar genom parlamentet har fullständig su-veränitet. Trots att det har antagits av ett antal demokratier, har det nu förlorat kraft och tynat bort från Frankrike till Sydafrika till Israel. Brittiska domstolar uppvisar växande aktivism vid kontroll av regeringen, särskilt sedan 1980-talet. Idag är vi mitt uppe i en global expansion av den dömande makten. Den mest synliga makten som domare har är domstolsprövning. Idén om begränsad regering eller konstitutionalism, är i konflikt med idén om parlamentarisk suveränitet, eftersom konstitutionalism tryggas genom ju-ridisk översyn. Eftersom folkvalda demokratier är bristfälliga i att skydda civila och politiska friheter, har efterfrågan av rättsligt skydd vad gäller grundläggande rättigheter uppstått. Begreppet utökad juridisk makt har även smugit sig in bakvägen i det internationella systemet om huruvida FN:s Säkerhetsråds slutsatser är prövningsbara av Internationella Domstolen. Tom Ginsburg analyserar kortfattat den kejserliga kinesiska rättstraditionen med en bakgrund av konfucianism, som betonar social ordning över individuell autonomi och ansvar över rättig-heter. Han kommenterade följaktligen att lagen inte finns för att stärka och skydda individer från staten, utan som ett instrument för statlig kontroll, och att de rättigheter som finns beviljas och återkallas av staten, och föreställningen om en mellanstatlig kontroll på den högsta makten, som kan vara en grund för rättslig prövning, är främmande för det traditionella konfucianska tänkandet. Enligt hans översikt, är ömsesidighet och personalism centrala i många beskrivning-ar av Öst- och Sydostasien politik och ekonomi, och asiater föredrar ordning mer än frihet, hie-rarki mer än jämlikhet och harmoni mer än konflikt. Nu är det dags att skapa ett samhälle där friheten skyddas samtidigt som ordningen upprätthålls, jämställdheten praktiseras samtidigt som hierarkin respekteras och konflikter löses fredligt genom rättsväsendet samtidigt som har-monin bevaras. Det finns ett antal konflikter som inte kan lösas genom offentliga argument med hjälp av den ”dialektik” som belyses av Sokrates. Domarkåren borde vara den sista utvägen för att lösa de underliggande konflikterna i samhället fredligt, utan att tillgripa våld. En fredlig lösning av konflikter kan bli verklighet först med förekomsten av ett opartiskt, oberoende och effektivt rättsväsende. Rättslig prövning i demokratin är en kontroll av majoritetens makt genom att in-

34

rätta ett effektivt rättsligt institut i enlighet med konstitutionen. Om människorna är de huvud-män å vars vägnar konstitutionen skapas, bör konstitutionella domar spegla behovet av att övervaka de politiska aktörerna och hindra dem från att köpslå med medborgarna. Det kan inte finnas något genuint civilt samhälle utan rättsstaten, och det finns ingen rättsstat utan ett oberoende rättsväsende. För närvarande är rättsväsendet i Burma helt utnyttjat av mili-tärregimen. För första gången på årtionden har dock advokater och demokratiaktivister nyligen blivit offentliga kämpar för en rättvis rättegång, rättvisa och lika tillämpning av lagen i rättssa-len. Flera har gripits och andra skrämts av hot om domstolstrots. Deras insatser är ett utmärkt exempel på framväxten av det verkliga civila samhället. Det är absolut nödvändigt att en sys-tematisk reform tillämpas på Burmas rättsväsende för att skydda det civila samhällets utveck-ling. I dagens värld kan andra statliga institutioner, förutom rättsväsendet, som upprätthåller god förvaltning hittas. Kommissioner för mänskliga rättigheter, nationella antikorruptionskommis-sioner, kommissioner för könsjämnlikhet etc. Organisationer innanför och utanför Burma, som kan kategoriseras som det civila samhällets organisationer, måste åtminstone utöva ansträng-ningar för att reformera det sittande rättsväsendet i Burma så att det kan bli oberoende, opar-tiskt och effektivt, och framför allt, skall dessa organisationer belysa befattningshavares ingri-panden inom rättsväsendet, vilket resulterar i förnekandet av en stark rättslig skyddsmekanism, som i hög grad äventyrar framväxten av det civila samhället. Fjärde sektorn: Oberoende organisationer och medier En av de mest talande definitionerna av det civila samhället fokuserar på den fjärde sektorn, det vill säga att ”Det civila samhället är ett tätt nätverk av organisationer som arbetar öppet i ett demokratiskt samhälle och som har förmåga att nå beslutsfattare för att påverka händelseut-vecklingen. Ett civilt samhälle kommer att bestå av en blandning av olika former av organisa-tioner som fritt kommer att samverka och kommunicera med varandra i en anda av hövlighet och tolerans av hänsyn till hela befolkningen. Social pluralism, dvs. möjligheten hos alla grup-per att arbeta fritt, öppet och jämlikt utan att kränka andras rättigheter, är ett av de grund-läggande begreppen i det civila samhället. Här är det viktigt att notera att ett civilt samhälle, som hyllar idén om demokrati, inte tillåter en civil grupp att agera själviskt för sina egna mål utan hänsyn till andra”. I många länder, inklusive Burma, betraktas följande organisationer normalt som det civila samhällets organisationer:

1. Rättighetsbaserade föreningar (Mänskliga rättigheter, arbetarnas rättigheter, jordbrukarnas rättigheter, etniska rättighe-ter, etc.)

2. Folkets organisationer eller intressegrupper (Fackföreningar, lärarorganisationer, advokatnämnder, kvinnoorganisationer, etc.) 3. Akademiska institutioner (universitets-. och forskargrupper) 4. Sakorienterade organisationer (NGOs, icke-vinstdrivande organisationer) 5. Utvecklingsorganisationer och stiftelser (hälsa, utbildning, jordbruk, etc.) 6. Etnicitet, religiösa och kulturella institutioner 7. Den sociala trygghetens assistentgrupper

(Begravningshjälp, barnhem, hem för de fattiga och fattiga äldre, dricksvattenföreningar, förskolor, sociala stödgrupper för människor som drabbats av cyklonen Nargis, etc.)

35

Vår analys är att när endast ovannämnda organisationer finns i alla länder, kommer essensen av det civila samhället inte att uppnås. Historiskt har det visat sig att trots att alla dessa organisa-tioner utom de i kategori (1) fanns i Burma fram till 1988, har det civila samhället aldrig kom-mit till stånd. För att till exempel genomföra ett utvecklingsprojekt, kan utvecklingsorganisationer tillhanda-hålla utbildningar för jordbrukare, lära dem hur man odlar växter, distribuera utsäde, bistå med jordbruksutrustning, etc. Det är ett bra bidrag till att främja jordbrukarnas liv i viss utsträckning. Trots detta, om inte dessa organisationer utmanar den rådande politiken och förseelser av re-geringen vad gäller ignoreringen av människors rätt att äga mark, olaglig konfiskering av mark från de lokala myndigheterna, förbud mot friheten att välja vilka grödor som ska odlas, be-gränsningar av den fria handeln med jordbruksprodukter m.m., kan dessa organisationer inte kategoriseras som det civila samhällets organisationer. För att ta ett annat exempel, blotta förekomsten av religiösa institutioner, oavsett om de är buddhistiska, kristna, hinduistiska, muslimska eller tillhör någon annan religion, underlättar det inte tillkomsten av det civila samhället om de bara träffas för gudstjänst, där fokus är på läran-de och undervisning om egna religiösa doktriner, och där alla övar på sina respektive religiösa ritualer. Med hänvisning till det munkledda upproret i september 2007 samlades munkar fred-ligt, men inte för att träna regelbundna ritualer, utan för att sätta press på regimen att söka en förhandlingslösning för att omvandla samhället till ett fredligt, fritt och utvecklat samhälle. De-ras beteende indikerar att de försökte spela en roll för att driva på framväxten av det civila samhället. Men regimen tog till med hårdhandskarna för att slå till mot fredliga sammankoms-ter. Ännu viktigare är att den stora, buddhistiska religiösa institutionen som formellt bildats av den styrande regimen inne i Burma, ännu inte har visat några tecken på att de kan utgöra en del av det civila samhället. Närhelst samhället är skadat, är lindrandet av lidande en viktig åtgärd, oavsett om skadan beror på naturkatastrofer, mänskliga handlingar eller regeringens misskötsel. Hjälpen från sociala or-ganisationer till drabbade – nationellt såväl som internationellt – bidrar i hög grad till samhället och hjälper offren att återupprätta sina egna liv. Trots detta, så länge som dessa organisationer bara inriktar sig på humanitärt bistånd och att försöka läka sociala sår, kommer de aldrig att förvandlas till civila samhällsorganisationer. Media Två sektorer i samhället som är värda att nämnas är rättsväsendet och media. Oberoende medi-er är viktiga för att utveckla ett öppet samhälle och för att åstadkomma ett utbyte av åsikter, vilket är nödvändigt för att det civila samhället ska växa fram. För att medier, juridiska organisationer och andra oberoende organisationer ska utvecklas, kan registrering för att regeringen ska kunna utöva kontroll inte tillåtas. Det är rimligt att kräva re-gistrering vid statsfinansiering, eller att kräva att organisationer betalar skatt på inkomst eller åtminstone ansöker om undantag. Samhället ska dock inte tillåta regeringen att använda regi-streringsprocessen som en metod för att sålla ut föreningar som den inte godkänner eller för-bjuda organisationer som motsätter sig regeringens politik. Möjligen med undantag för terro-ristorganisationer, måste människor vara fria att organisera sig som de vill. Dessa fyra sektorer syftar till att kontrollera och balansera varandras makt. Icke-statliga sekto-rer måste vara starka nog att formellt utmana regeringen. Generellt har akademiker och FN fo-

36

kuserat för mycket på den fjärde sektorn som om den var den enda som utövar kontroll på re-geringen. Det civila samhällets aktörer inne i Burma, liksom utanför landet, måste fokusera på alla fyra sektorer lika mycket. Var och en av dessa fyra sektorer är beroende av varandra för styrka och effektivitet. Till exempel måste rättsväsendet vara tillräckligt oberoende för att kun-na granska statliga lagar och åtgärder, för utan ett starkt rättsväsende kan oberoende organisa-tioner inte åberopa rättsligt skydd mot godtycklig statlig inblandning.

Slutsats

Det civila samhället kan aldrig komma till stånd så länge människor över hela världen, särskilt i Burma, saknar tillräckliga kunskaper om det civila samhället, så länge orättvisa lagar som berövar individen frihet och som kraftigt begränsar den fria förenings-, mötes- och yttrandefriheten finns i samhället, så länge det råder brist på mekanismer till skydd av rättigheter och rättsväsendet är underordnat den verkställande makten, så länge regeringen innehar övermakt, tillämpar strikt centralisering och inte fullgör sina skyldigheter och så länge strukturella reformer av de fyra sektorerna, som tjänar till att kontrollera och balansera makten sinsemellan, inte genomförs. Om strukturella förändringar görs inom alla fyra sektorer, är den demokratiska rörelsen övertygad om att det civila samhället kommer att uppstå. Internationella organisationer måste anta detta nya koncept och omsätta det i praktiken. Internationella organisationer bör inte hävda att de arbetar för ett äkta civilt samhälle om de inte gör detta. De bör inte använda det civila samhället som en ursäkt för att ingripa om de endast tillhandahåller humanitärt bistånd och främjar människors sociala välbefinnande, trots att vi uppskattar det helhjärtat. Burmas konstitution från 2008 har främst förhindrat framväxten av ovan nämnda fyra sektorer som kommer att kunna kontrollera och balansera makten sinsemellan. Snarare har man systematiskt fastställt grunden för en strikt centralisering, som vanligtvis utövas under diktatoriska system. Förekomsten av de fyra sektorerna kommer att bli verklighet först när de verkliga principerna för rättssäkerhet råder. Så länge gärningsmän som har begått internationella brott förblir ostraffade i all oändlighet, kommer tillämpningen av rättsstaten att förbli ett hån, och som en följd av detta kommer den eventuella uppkomsten av ett civilt samhälle efter valet 2010, som ska genomföras med 2008 års författning, att förbli en myt.

VIII. STRAFFRIHETSFRÅGAN OCH DET INTERNATIONELLA SAMFUNDETS ANSVAR

Kanske det mest problematiska och störande hinder för en verklig demokratisering i Burma är den befintliga kulturen av straffrihet. Trenden för internationella brott som sker i Burma är väl dokumenterade av Human Rights Watch (HRW), Amnesty International (AI), Internationella Röda korset (ICRC), International Federation of Human Rights (FIDH), FN, och många andra. Problemet med straffrihet för internationella brott kräver ett inhemskt och internationellt gensvar. Tyvärr har båda medierna visat sig verkningslösa.

37

A. INTERNATIONELLA BROTT Den burmesiska juntan har inte hindrat internationella brott från att äga rum, men har varit avgörande för spridningen av sådana brott. Trots ratificeringen av konventionen om barns rättigheter (CRC)119, fortsätter Tatmadaw att värva barnsoldater i direkt strid med artikel 38120. Det sexuella våldet har nått sådana nivåer att det innebär brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser121. SPDC har även varit djärv nog att iscensätta massiva attacker mot motståndare likt Depayin-massakern122, vilket resulterade i minst 100 eller kanske så många som 300 dödsoffer bland NLD-anhängare123.

Depayin-massakern, som inträffade den 30 maj 2003, utgjorde ett planerat angrepp på Daw Aung San Suu Kyi och NLD-medlemmar124. Nära slutet av en framgångsrik politisk kampanjturné av NLD, intensifierades trakasserierna av NLD:s konvoj av medlemmar av den pro-militära unionen Solidarity and Development Association (USDA), vilket resulterade i dödligt våld. Angripare beväpnade med järnrör och vässade bambupålar bar vita armbindlar för att skilja sig från offren. Under massakern, bildade Aung San Suu Kyis supportrar en mänsklig kedja för att skydda hennes fordon, 119 Convention on the Rights of the Child (adopted 20 November 1989, entered into force 2 September 1990) 1577 UNTS 3 (CRC) art 38. 120 International Human Rights Clinic at Harvard Law School, ‘Crimes in Burma’ (2009) <http://www.law.harvard.edu/programs/hrp/documents/Crimes-in-Burma.pdf> accessed 4 December 2009. 121 UNHRC ‘Human Rights Situations that Require the Council’s Attention, Report of the Special Rapporteur on the situation of human rights in Myanmar, Tomás Ojea Quintana’ (2009) UN Doc A/HRC/10/19. 122 UNCHR ‘Question of the Violation of Human Rights and Fundamental Freedoms in any Part of the World, Situation of Human Rights in Myanmar, Report submitted by the Special Rapporteur, Paulo Sérgio Pinheiro’ (2004) UN Doc E/CN.4/2004/33. 123 ‘The Depayin Massacre Two Years On, Justice Denied’ ASEAN Inter-Parliamentary Myanmar Caucus (30 May 2005) <http://www.aseanmp.org/docs/resources/Depayin%20Massacre.pdf> accessed 4 December 2009. 124 UNCHR ‘Question of the Violation of Human Rights and Fundamental Freedoms in any Part of the World, Situation of Human Rights in Myanmar, Report submitted by the Special Rapporteur, Paulo Sérgio Pinheiro’ (2004) UN Doc E/CN.4/2004/33.

38

och fick ta emot de slag som var riktade mot henne125. Efter att hennes bil undkom fortsatte morden på civila tills de försvunnit därifrån. Därifrån såg gömda vittnen hur polis och militär lastade liken på lastbilar, samt rengjorde scenen126. Depayin-massakern är ett bevis på det utbredda och systematiska mönstret av utomrättsliga avrättningar i Burma. Dessutom uppstod det efter att Romstadgan trätt i kraft år 2002, vilket innebär att en utredning av Depayin och andra brott i Burma kan omfattas av jurisdiktionen för Internationella Brottmålsdomstolen (ICC)127. Hittills har de burmesiska myndigheterna inte vidtagit några åtgärder för att utreda morden i Depayin eller hitta gärningsmännen. Detta är bara ett av många flagranta exempel på hur prejudikat för laglöshet och straffrihet har fastställts. Som ett resultat av detta kan andra fall av kränkningar fortsätta, såsom mord som kollektiv bestraffning, tortyr, påtvingade försvinnanden, godtyckliga fängslanden, tvångsarbete och tvångsförflyttningar128. För ett samhälle som lever under dessa förhållanden innebär det en ständig brist på mänsklig säkerhet och kränkningar av mänskliga rättigheter.

B. BRISTEN PÅ INHEMSKA ÅTGÄRDER OCH INTERNATIONELLA JURIDISKA SKYLDIGHETER

Inom landet är Burmas rättsväsende utan medel och ovilligt att ta itu med kränkningar av mänskliga rättigheter. Rättsväsendets oberoende och opartiskhet är fortfarande obefintligt129. Dessutom finns det ingen åtgärd i 2008 års konstitution mot dessa brister, och i själva verket förvärras situationen genom att skapa immunitet för brottslingar130. Vissa länder har infört amnestilagar efter perioder av allvarlig konflikt (t.ex. Chile, Argentina, Paraguay, Peru etc.), men inget land har försökt att bygga in sådana åtgärder i sina nationella grundlagar. Dessutom har flera av dessa amnestilagar sedan dess upphävts, och överträdare har åtalats juridiskt. Viktigast är dock att amnestilagar inte överensstämmer med internationella normer beträffande statens skyldighet att åtala brottsliga gärningar. Som en stat som är en del av Genèvekonventionerna och som en FN-medlemsstat, finns det folkrättsliga åtaganden om att skydda civila som måste följas av Burma. Dessutom, som en del i konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW), bör FN:s Säkerhetsråds (FNSR:s) resolutioner 1325, 1674 och 1820 framhävas särskilt131. Dessa resolutioner betonar kvinnors särskilda utsatthet, och försöker få ett slut på könsrelaterat våld genom att placera kvinnor i äkta beslutsfattande positioner, samt genom att stärka nationella skyddsmekanismer. Anmälningar av brott i Burma fortsätter att väcka global uppmärksamhet, och CEDAW-kommittén uttrycker sin oro över den ”höga förekomsten av våld mot kvinnor 125 Id. 126 Id. 127 Rome Statute of the International Criminal Court (adopted 17 July 1998, entered into force 1 July 2002) 2187 UNTS 90 (Rome Statute) art 11. 128 ‘Crimes Against Humanity in Eastern Myanmar’ Amnesty International <http://amnesty.org/en/library/info/ASA16/011/2008/en> accessed 5 December 2009. 129 UNHRC ‘Human Rights Situations that Require the Council’s Attention, Report of the Special Rapporteur on the situation of human rights in Myanmar, Tomás Ojea Quintana’ (2009) UN Doc A/HRC/10/19. 130 Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008), Article 445. 131 UNSC Res 1325 (31 October 2000) UN Doc S/RES/1325; UNSC Res 1674 (28 April 2006) UN Doc S/RES/1674; UNSC Res 1820 (19 June 2008) UN Doc S/RES/1820.

39

och flickor, såsom utbrett våld i hemmet och sexuellt våld, inklusive våldtäkt”132. Utskottet noterade vidare: ”våld tycks vara samhälleligt legitimerat och åtföljs av en kultur av tystnad och straffrihet”133. Trots påståenden om att utreda brott och skipa rättvisa, har juntan inte vidtagit några meningsfulla åtgärder. Medan vissa påtryckningar har kommit från det internationella samfundet, har det regionala ASEAN varit alltför tyst vad gäller frågor om mänskliga rättigheter och straffrihet. Även om Asean länge har deklarerat ”icke-inblandning i interna angelägenheter av ASEAN:s medlemsstater”134 såsom en grundläggande princip, är passiviteten av organisationens medlemsstater samtidigt uppenbart oförenligt med dess påstådda mål. Av särskilt intresse är Artikel 1 (7) i stadgan, där det betonas att ASEAN:s syfte är att ”stärka demokratin, stärka goda styrelseformer och rättsstatsprincipen, och att främja och skydda mänskliga rättigheter och grundläggande friheter”135. ASEAN-stadgan skapades som en rättslig ram för att regionalt förstärka ovedersägliga normer i många internationella fördrag. Principen om icke-inblandning inför allvarliga brott mot mänskliga rättigheter, strider dessutom mot det internationella ansvaret om att skydda, en skyldighet för samtliga medlemsstater i FN enligt FN:s Säkerhetsråds resolution 1674136. Således, enligt bestämmelserna i sin egen stadga, liksom för att uppfylla sina folkrättsliga åtaganden, är ASEAN-medlemmarna skyldiga att vidta åtgärder vad gäller de mänskliga rättigheterna i Burma. Den besvärliga situationen i Burma utgör en möjlighet för ASEAN att visa sin politiska vilja och poängtera en uttalad avsikt om att förbättra livet för människor i Sydostasien. Det är dags för organisationen att sätta främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter i praktiken i anslutning till internationella lagar. C. UPPHÄVANDET AV 2008 ÅRS KONSTITUTION OCH BILDANDET AV EN UNDERSÖKNINGS-KOMMISSION Vikten av en konstitution, som en grund för nationell lagstiftning, kan inte nog understrykas. Grundlagsforskaren, Yash Ghai137, förklarar att syftet med att utarbeta en ny författning i konfliktområden är att ta itu med de mekanismer som orsakar den nuvarande otillfredsställande situationen138. Ghai noterar vidare att den konstitutionella redaktionella processen vanligtvis är en övning för att skapa delatagande försoning och förtroende139. Båda dessa aspekter försummades i fallet Burma. Eftersom beredningsprocessen och den efterföljande konstitutionen har misslyckats med att uppnå sina syften, är det rimligt att begära ett upphävande av 2008 års konstitution av FN:s Säkerhetsråd. Företräde för en sådan åtgärd finns i FN:s Säkerhetsråds resolution 554 gällande 132 UN Committee for the Elimination of All Forms of Discrimination against Women, ‘Concluding observations of the Committee on the Elimination of Discrimination against Women’ (7 November 2008) UN Doc CEDAW/C/MMR/CO/3. 133 Id. 134 Id., art 2(e). 135 ‘The ASEAN Charter’ (20 November 2007) <http://www.aseansec.org/publications/ASEAN-Charter.pdf> accessed 6 December 2009. 136 UNSC Res 1674 (28 April 2006) UN Doc S/RES/1674. 137 Ghai is head of the Constitution Advisory Support Unit of the UN Development Program in Nepal and Special Representative of the UN Secretary General for Human Rights in Cambodia. 138 Yash Ghai, ‘The 2008 Myanmar Constitution: Analysis and Assessment’ (2009) <http://www.tacdb-burmese.org/downloads/2008_Myanmar_constitution_analysis_and_assessment.pdf> accessed 7 December 2009. 139 Id.

40

Sydafrika från 1983 års apartheidbefästande författning140. 1983 års konstitutionella förslag skulle ha berövat den inhemska afrikanska majoriteten alla grundläggande rättigheter, inklusive medborgarskap, och eldat upp spänningar mellan olika etniska grupper141. Som ett resultat, framhöll FN:s Säkerhetsråd handlingens oförenlighet med FN-stadgan och förklarade att resultatet av folkomröstningen var ogiltigt142. Dessutom avvisade FN:s säkerhetsråd konstitutionen och ”alla smygande manövrar av den rasistiska minoritetsregimen /.../ att befästa vitt minoritetsstyre och apartheid”143. Den sydafrikanska regeringen försökte vid den tiden att stifta nationella lagar som i sig var i strid med internationella lagar för att hindra en betydande del av befolkningen från politiskt deltagande och beslutsfattande. På samma sätt har den burmesiska militärjuntan förtryckt folket i Burma under ett halvt sekel och den utbredda oviljan till regeringsförändring är obestridlig. Nu, när SPDC haft möjlighet att söka försoning genom att skapa en ny konstitution, valde de istället att befästa sin politiska ställning. Det liknar apartheiderans Sydafrika, SPDC:s konstitution utesluter viktigt engagemang från etniska grupper. Ännu viktigare är dock att juntan är ansvarig för brott mot mänskligheten, precis som de vita afrikanerna som förespråkade apartheid var. Med resolution 554, kunde FN:s Säkerhetsråd ge ett avgörande uttalande mot regimen i Sydafrika som agerade i klar opposition mot folkets vilja. FN:s Säkerhetsråd medgav vidare att den enda lösningen för en rättvis och varaktig fred skulle vara inrättandet av ”ett icke-rasistiskt, demokratiskt samhälle baserat på majoritetsstyre genom en fullständig och praktiserad rösträtt för alla vuxna människor i ett enat och icke-fragmenterat Sydafrika”144. Med fortsatt stöd från det internationella samfundet, kunde den sydafrikanska befolkningen så småningom reformera sitt samhälle och skapa en ny regering som bygger på demokratiska ideal. Samma övergång skulle kunna uppnås i Burma om det internationella samfundet skulle sätta press på SPDC genom konkreta åtgärder utöver kraftfulla uttalanden. Medan tiden har passerat har det internationella samfundet framfört sin kritik till den burmesiska militärens ledare. Dock har inga omfattande åtgärder ännu materialiserats. Efter att SPDC undanhållit stöd till följd av cyklonen Nargis, angav Europeiska Unionen (EU) i en parlamentarisk resolution att juntan ska ställas till svars för brott mot mänskligheten och uppmanar EU:s medlemsstater att verka för en remiss från säkerhetsrådet till ICC145. Berövandet av mat och medicin till offren för cyklonen Nargis betraktas som ett brott mot mänskligheten enligt artikel 7 (2) (b) i Romstadgan146. Eftersom SPDC inte har gjort någonting för att utreda kränkningar av mänskliga rättigheter gällande den här händelsen, tillsammans med många andra påståenden om internationella brott, bör en undersökningskommission bildas av FN:s Säkerhetsråd, med hänvisning till följande resolution, som bland annat, antogs av FN:s generalförsamling den 29 oktober 2009:

Starkt uppmanar regeringen i Myanmar att snarast vidta åtgärder för att sätta stopp för kränkningar av internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt, bl.a. riktat mot

140 UNSC Res 554 (15 November 1983) UN Doc A/RES/38/11. 141 Id. 142 Id. 143 Id. 144 UNSC Res 554 (15 November 1983) UN Doc A/RES/38/11. 145 European Union (European Parliament) ‘European Parliament resolution of 22 May 2008 on the tragic situation in Burma’ (22 May 2008) 2009/C 279 E/16. 146 Rome Statute of the International Criminal Court (adopted 17 July 1998, entered into force 1 July 2002) 2187 UNTS 90 (Rome Statute) art 7.

41

personer som tillhör särskilda etniska grupper, till attacker mot civila vid militära operationer, samt våldtäkt och andra former av sexuellt våld, och ett slut på straffriheten för sådana handlingar147.

D. FN:S GENERALSEKRETERARE BAN KI-MOONS OCH DET INTERNATIONELLA SAMFUNDETS ANSVAR FÖR ATT FÅ ETT SLUT PÅ STRAFFRIHETEN SPDC växlar mellan att förneka alla anklagelser om kränkningar och hävdar statens suveränitet i inrikespolitiken, tillsammans med principen om icke-ingripande. Straffriheten härrör från

2008 års författning, som dock inte bör betraktas som en ”intern angelägenhet” för staten. Sådan straffrihet skulle skydda krigsförbrytare och hindra att brott mot mänskligheten dras inför rätta; allvaret i sådana brott – som faller under FN:s Säkerhetsråd – diskvalificerar frågan från att hanteras inhemskt. På samma sätt har FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon, enligt artikel 99 i FN-stadgan, ansvar för att frågan om straffrihet i 2008 års konstitution uppmärksammas av FN:s säkerhetsråd som ett brott mot internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt148. Varje straffrihet till följd av 2008 års konstitution skulle utgöra en allvarlig överträdelse av

tvingande normer, liksom ett uppenbart förnekande av det väsentliga i FN-stadgan och Genèvekonventionen. Det är nästan säkert att SPDC kommer att genomföra valet 2010, men verklig demokratisering kommer inte att uppstå. Genomförandet av 2010 års val är tänkt att legitimera 2008 års konstitution. I december 2009 hade det inte förekommit några tecken på att SPDC planerar att revidera konstitutionen, eller åtminstone upphäva bestämmelsen om amnesti. Erkännande av valet 2010 av det internationella samfundet – i hopp om en gradvis utveckling mot en demokratisk förändring – kommer endast att innebära överensstämmelse med gällande immunitet. Dessutom, om uppdraget för internationella brott förblir ignorerat, kommer styret av den militära diktaturen att förbli förankrat, och fred och säkerhet hotas inte bara i Burma, utan också i den större delen av Asien.

IX. REKOMMENDATIONER

Valen 2010 baseras på en konstitution som inte återspeglar folkets vilja, och således har den inte någon grund för legitimitet. Om SPDC verkligen är inriktat på att införa demokrati, måste följande åtgärder vidtas omedelbart. För det första måste konstitutionen från 2008 revideras och de delar av konstitutionen som inte återspeglar viljan hos folket och inte heller uppfyller de internationella normer som återfinns i blomstrande, liberala demokratier, internationell rätt avseende mänskliga rättigheter 147 UNGA ‘Situation of human rights in Myanmar’ (29 October 2009) UN Doc A/C.3/64/L.36. 148 Charter of the United Nations and Statute of the International Court of Justice (adopted 26 June 1945, entered into force 24 October 1945) 1 UNTS XVI (UN Charter) art 99.

42

och humanitär rätt, bör omarbetas. Dessutom måste alla attacker mot etniska minoriteter upphöra omedelbart och ledare bör uppmanas att bidra med sina synpunkter på genomgången av författningen. I detta syfte bör SPDC genomföra en öppen, heltäckande och omfattande genomgång av konstitutionen, samt engagera sig fullt ut med den demokratiska oppositionen och etniska grupper149. För att den nya regeringen ska ha någon legitimitet, måste bristerna i konstitutionen åtgärdas omedelbart. För det andra måste alla politiska fångar, inklusive Daw Aung San Suu Kyi, släppas. ”Rätten att utan ingripande hysa åsikter” garanteras i artikel 19 i ICCPR, som också innefattar rätten att ”söka, mottaga och sprida uppgifter och tankar av alla slag”150. I enlighet med denna artikel skall SPDC tillåta politiska partier och kandidater en frihet att organisera sig och ha kampanjer utan orimliga restriktioner och tillgång till medierna. Återigen måste detta ske så snart som möjligt, så att medborgarna har tillräckligt med tid på sig att bli informerade om de olika politiska alternativen, så att de kan lägga en välinformerad röst. För det tredje måste vallagarna och den faktiska valprocessen uppfylla internationella normer. FN:s Electoral Assistance Division bör uppmanas att delta i att hjälpa SPDC med att anpassa sig till dessa normer, och internationella övervakare bör bjudas in för att övervaka valet under en lång period. För det fjärde måste SPDC erkänna att när en ”befolkning lider allvarlig skada till följd av inbördeskrig, uppror, förtryck eller stater i upplösning, och den berörda staten är ovillig eller oförmögen att stoppa eller avvärja det, så ska principen om icke-intervention ge företräde åt det till internationella ansvaret att skydda”151. Därför kommer alla försök från SPDC om att bevilja immunitet genom 2008 års konstitution, eller genom andra nationella lagar och åtgärder för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten eller andra brott som omfattas av Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion, inte att ha någon juridisk betydelse under en utredning av Säkerhetsrådet eller en remiss152. Det internationella samfundet bör fördubbla sina påtryckningar på FN:s Säkerhetsråd för att bilda en internationell undersökningskommission för att utreda om internationella brott äger rum i Burma för att effektivt kunna underlätta arbetet för att få ett slut på straffriheten. Efter decennier av militärt styre och otaliga brott mot mänskliga rättigheter, förtjänar medborgarna i Burma en regering som tar det primära ansvaret för att skydda sitt folk. Under 1988 års demokratiska folkuppror, fick folket i Burma offra tusentals liv för att avskaffa 1974 års konstitution. Om det internationella samfundet ger stöd åt eller legitimerar ett val av SPDC som gör att 2008 års författning kommer i kraft, kommer den onödiga förlusten av liv med all säkerhet att fortsätta. Översättning från engelska av: Anu Niskanen Korrekturläsning: Soili Niskanen Burma Lawyers' Council För mer information, var vänlig och kontakta: Aung Htoo, General Secretary, Burma Lawyers' Council Tel: 46 (0) 70 866 4159; E-post: aunghtoo@csloxinfo.com; SKYPE - aung_htoo