En gammal anteckningsbokAv tobaksarbetaren Andreas WinqvistMed förord och exerpering av originaltexten av Sven Rosborn

Andreas LudvigWinqvist föddes den 27 september 1818 i Malmö S:t Petri församling. Han dog den 13 april 1894 i Caroli församling.

Andreas kom som mycket ung i lära på Kockums tobaksfabrik i Malmö, belägen i den nuvarande Jörgen Kocks gård vid Stortorget. Han blev denna arbetsplats trogen i hela sitt liv.

Winqvists arbeten består av fyra anteckningsböcker som överlämnades till Malmö stadsarkiv den 19oktober 1948 som gåva av disponent Gösta Landby. Dåvarande stadsarkivarien Leif Ljungberg gav ut en del av hans anteckningar i Malmö fornminnesförenings årsskrift 1951 men då översatt i nu-tidssvenska. Härigenom missar man emellertid det dåtida uttalet eftersom Winqvist uppenbart skrev som han talade. Nedanstående text täcker den tredje anteckningsboken - en bok som Ljungberg inte medtagit i sin artikel år 1951.

När Winqvist skrev använde han sig inte av punkter mellan meningarna. De olika meningarna börjar inte heller med stor bokstav vilket däremot varje rad gör. Texten är därför lite svårläst. Min rekommendation är emellertid att man läser den högt eftersom man då snabbare uppfattar satsernas uppbyggnad. Lycka till!

För säxstjo år sen hur såg då malmö Ut emot såm nu jo staden dän Wa in snargd i rep och dän tiden såHade fruarna inte så rå till att hållaKafferep såsom nu där för så hade Malmö repslagare alla sina rep åmKring hela malmö stad en repsla-gare bana långs med gatan ått kongs-Parken en dito i nygatan långs åtgamla begravningsplatsen en ditoFrån gamlaväterlinska gårdenRakt ner till och över sälfängelseBroen och en från slåtsgatan åttNåra valgatan. Så va där en i pro-menaden för bi husara stallarnaOch en från sederborgs kalkungn

---(sidbrytning)

Ner till betlehim dän sluta mitFör där där gasvarket är nu.Män hur såg gustaf adålfs tårgUtt jo dätt va uplag för al stad-dens sopelse. Tat vid gamla begrav-ningsplatsen va itt stort vatten-hål såm där sima ändår uti och så va där inte mer än två brolagdaTjörbanor över tårget män såFullades dätt up med sopelse.Dän nu nybygda tulkamarenÄr den tredja i årdningen i minTid dän älsta stod på dän plats där dättgamla fisktårget har varit mit

---(sidbrytning)

för hotäl horn ut med graven förDätt va inte fråga åm någon kajDän tiden utan bara di gravade Kanalårna med sina stora rör-Wassa i alla kantår dän älstaTulkamaren va indast itt en vån-nings hus med gamla götiskagavla dätt va ifrån danska tiden.Nu har hantvarckskloben bygditt ståteligt hus i stäle för mittför dän äldsta tulkamaren därStod indast tulkamarens tjänste-Parsonals afträdeshus må troDär har mångten dansk tullhar-re och tullbetjänt låsat sina bycksor.

---(sidbrytning)

Hamnens varshus dätt va iDätt gamla huset såm står innanÅm västra hamnbroen till högårDätt va en kongeli förordning attDär skule vara itt varshus inåmHamnen för sjöfålk och dänWarshus mannen hite dalbargOch säkårt åm malmö hamn-Dirisjon vile sätta up itt varshusin åm sitt hamnåmråde så behöv-de di inte krusa malmö bränevinsBolag för di lär inte kona kullkastaEn kongelig previlegium för

---(sidbrytning)

Brännevins bolaget har nåckAldrig tjupt räcktig hetårna afHamndirsjonen ej häller af gam-la dalbargska stamens arvingar.När man nu betänkår förSäxstijo år sen va hamnen kan haFyllats up stora åmråden hamnenÄgde dän tiden inga uplagstomtårFör västra hamnåmrådet va inda-st en hamnarm en 6 alnarBred ända ut till lycktan närMan nu tänkår säj in i dän tidenNär själva stora sjöen gick up tillDär gamla fisktårget har varitFör loskaptinens hus dät stod

---(sidbrytning)

där nu telegrafbygnaden dän stårNär man nu går och beskådar pro-menadårna va vackert är dät inteimod di höge jordvallarna di valla-rna röllade och gravade fångarna Wäck och fulla up andra ställen.Så lämnades jorden till trägårdsmä-stare på vissa år fritt för han sku-le plantera där si så blev all jordenin staketat och så hade trägårds-Mästarna grönsakår imälanTräden män nårdå di åren di vaSlut så va dät väck med staketetOch trädgårdsmästaren han fick

Ta him både sina vidkålshuvudGula rutår och rabbor och timjan

---(sidbrytning)

För i tiden bötades inte för osnyg-gande på almängata till och medPå jusa dagen var di så en krokSå satte di säj ner både onga och Gamla så åm en sådan krpk dänWa fullad med mänsjosmotsFårst i vickan så fick dätt ligaTils lördagsäftårmidag och såm-liga hade då säj en rulebör fullFör här sopades aldrig mer än Åm lördagen. när dän gamla kro-ne magasinet stod där nu malmöSparbank är bygd där va dän står-sta kroken för sådant brukOch där gick alltid husar på vaktåm natten för där va pänninge-

---(sidbrytning)

Ränter i kanselibygnadenått adelgatan så mit för bode enLagman såm hite volf han hadeEn piga såm hade en husar tillFästeman såm va på vackt åmKvällen mit för volven ochSama dag hade pigan lagat blod-Kårv och hon skule åm aftonenSmy ut en talrick blodkorv tillHusaren män när hon nu kåmHän i dändära smotsiga krokenSå falt hon och tapa talricken i smotsen och all blokårven där iBlan så skule hon ska up däni mårke så fick hon fatt i en bitSå sa hon de va en lort de smaga

---(sidbrytning)

Jag näj se där va en bid pulsaDe locktade jag.Hela stora nygatan har inteWarit stensatt mer än i enTrätjo år för ut måte åm vin-tåren tjöra i smots så att dättHålt på att gå hästarna til knänaDi mackadamisera inte en gång

Sådana nyja gatår även fabriks-gatan låg likadan och nåre gataÄven nåra vallgatårna för mode-ligen va staden så fattig så dänKonde inte män di hade åtmin-stone konat tjört grov grus på däm.

---(sidbrytning)

Läsaren må inte tycka illa åmAtt jag kåmmer med lite kori-josa imälan åt. Hos tjöpmanDidång mit för skogens gårddi skule hava kalas en dagOch där ibland va prostenGulandår bjuden och vid sammaTillfälle hade di en hund såmSkule begravas i trädgårdenOch dän jordfästningen skulleBodkarlen förrätta när då siromi-nijen skule begyna så fick diProsten även ut att höra på vadBod karlen skule säga när han

---(sidbrytning)

Skule kasta jord på hunden ochNär di då va alla församlade så kåmBodkarlen med en låda sand hänTill hundgraven och tog en handFull med sand och sa för fårstaHandfulen en hund är du och För andra itt hundaleverneHar du burit och för tredje handfull står du up när alla andraHundar di står up igänSi så kan både lärda och olärdaRalijera över en sak såm diBorde hava vördnad för alldän-Stund när dätt hör till religionenFör dän vördas och inte smädas

---(sidbrytning)

Samma bodkarl kåm di å buda närHans qvina va död så sa budbä-raren mobarg nu skall jag häl-aa däj att din qvina är dödår såSvarade han budet ja de ä bra såmdätt är dätt va ticken till tank-Löshet och ordguderi.

För i tiden så brukades här i malmöItt stort kortspels självsvåldLångs åt kongsparken och inTill husraden va en grön gräsPlan dän kallades för slåtsplatsDär låg di hela söndagen igenåmOch spelade kort karlar så välSåm påykar dän ena högen äftår

---(sidbrytning)

Dän andra ja jag räkna en gångFämtijo sådana mänsjospelHöga. Så en söndagsäftårmidagSå vadär en fånge rumd frånSlåttet så kåm suldatårna ut iStaden att söka up fången såSkule någon söka bland spel-högarna så låg där en fisk-Handlare såm hade gråa klä-dår på säj rätt såm dätt vaSå fick han itt slag i skallenAf en bajonät med svordomHär har jag däj nu skall duSlipa å springa så långt mänDär blev itt bråk på suldaten

---(sidbrytning)

Här bedrevs även itt stort själs-våld bland alla påykar di spelaMed kåppar pänningar emot En jarnkula så di skule vändaPänningen åm med jarnkulanNå huru såg vår kåpparmyntUt jo di va alla kypiga såm små Skålar och ingen myndighet laSäj imot itt sådant pänningeFördarv förän till slut så begy-nte handlarna att inte taga emotNågon fördarvad pänning. HärVa många toma uppna jordtom-tår män alla fulla åm hela sönda-gen med påykar såm spelade.

---(sidbrytning)

Här skriver jag för ungdom förAtt låta dän veta var för förstä-dårna kallas värna jo di va allaSjyldiga att hava värne män in-

qvarterade dätt va krigsfålk såmSkule sjuda staden och därför kåmDi till att hitta värnarna – ÖstreOch södra tulgatårna dätt kåmmerAt straks över båda broarnaVa itt tullhus till och med är nui år dätt gamla tulhuset ner riv-itt såm stod narmst broen på Davidhalstomten och vid vargeTullbro vad är en bom för ochBomvackt för att böndårnadi inte skule kona tjöra ifrån

---(sidbrytning)

Sin tulafgift tulen bestod att vargeBonde skule giva vist af sitt lass vahan skule sälja i staden så som afitt las ved itt vedträ itt lass tårv Vissa tårvor och af itt lass säd ittvist mått och så vidare af bådeTårvaror så väl såm våtvarorSkule bonden giva tal af alt vadhan skule sälja i staden. SåHände dätt en gång att en bondeSkule lura säj in med itt stortHallsalerkrus fult med bränevinSå smög han säj långsåt kanalenOch tullvackten fick syn på hånåmOch tog fast hånåm å skule taga däti beslag så sägår bonden harrenhan kan väl la mäj smage fust på ad

---(sidbrytning)

För ja har gån inte säl smågtPå ad och så tog bonden sig en dock-tig klonk och sedan slunga hanLerkruset utt i kanalen och sa därKan i gån ta de och sprang sin väg.För i tiden så kåm här någonGång en löpare till malmö dän för-sta jag såg va en lappflicka såmSkule tjöra ront åm slåttet vissaGångår med sin ren och en litenWangn såm såm likna en båtOch såm hon tjörde i fult springSå kasta hon säj i vagnen ochAf igän och så fort såm renendän kunde springa och hon hade

---(sidbrytning)

Bröstet fult med medaljer mänAndra gången va en karl såm spr-ang ront åm slåttet så ingen hästdän stog säj och tredje gången så sprang en löpare ifrån broenOch till broen vid östra tulgatan jaDit och åm igän till sälfängelse-Broen uttan att få vila. Och dänFjarde gången sprang en på vägenifrån södervärn till östervärnOch rörsjöen va full med fålk såmSkule sepå män löparen han låteWänta på säj länge rätt såm dät vaSå kåm där en lång karl springandeMed itt långt spö i handen flenskaliOch barhuvad i sko och långa ulstrompor

---(sidbrytning)

Högt över knäna när di då fick sedän löparen så skrek alla påykarDätt är göte och äftår hånnåm ochHan slog med sitt spö och hans skali-ga huvud kåm säj av han hadeKlipt af en ny ocksablåsa såmBlodådrorna syntes på och krängtPå huvudet så han såg ut såm hanHavde blivit skallperat och inteFör än en god stund där äftår kåmDän räte löparen med en pisk i handenJa göte va frame alla ståns.

---(sidbrytning)

Jag gick en dag förbi kakelungs-Makare åkesons port förut rådeEn kakelungsmakare åm dänSåm hite knåust och han hade enGesäl såm hitte levan och dänna

---(sidbrytning)

Levan låg i ansökan för att blivaSkarprättare så för han skule konaHoga lika så förfardiga han åmDagarna gobar af lera och hog hu-vudet af däm män han till och medinte skarprättare ändå huru må-nga lergoba han hog huvudet af.

En tid där äftår i knaustport kåmPigan ut en mårgon så såg hon enNatväcktare såm stod å såv vidväggen i porten och hon kalla utFålk så såv han inte han va dödMed vacktaresaxen åm halsenHan hade sömnadt och stöd säjFramanför och kåmit med halsen

---(sidbrytning)

I saxsen och blivit qvald till döds.Ifall någon aldrig har hört talas åmAlströms spökeri i malmö så villJag skriva upp dätt här dätt vaWintåren förän malmbårggenBlev mördad i generalens hågeAtt här gick ett så ryseligt spö-ke åm nättårna så ingen vågaSäj ut åm natten åm dätt va änSå angeläget, ja spöket dät väck-ste så i blan så att dätt stod ochSåg i fönståren i övra våning-garna inga bran vacktår vågaSäj på dätt och malmö hade inteMera än två polisår och di hadeWarit bagaregesälor båda

---(sidbrytning)

Liksåm jag män hade dättWarit fråga åm kringlor dättHade varit en helt annan sak.Män så fans här en inda och hanHade inte mera än en och en halvArm han hite tjisnår han vaSkattkrävare han smög äftårSpöket en nat och drog dätt i sittEna långa ben så spöket ramlaNer i gata så blev han tjänd dät vaAlström överdragen med vit tygOch hade trapsteg på sina styltårSå blev dätt slut med spökeriet iMalmö och tjisnår blev från dänStunden ansid för dän jarvaste

---(sidbrytning)

Mannen i malmö han bode och rådeåm itt litet hus där nu ångköket är.Män så somaren där på så fick

Malmö boarna trevligare för där hade En näcktårgal tat sin vistelse iRönehålmsparken – dän tiden vaRönehålmsparken en gång tillSå stor, jo varge afton skulle bådeOnga och gamla ut å höra på näck-tergalen och dät gick en tid i allGlädje tils påykar di blev förvetnaAtt klyva up i trädet där fågelen vaOch när en påyke va kåmen uppSkrek han de är en karl såm sjon-går näcktårgals sången här uppe

---(sidbrytning)

Så blev dätt slut med näcktårgals-Sången för dätt va alströmSåm hade spökat åm vintårenSom kunde sjonga näcktergals-Sång – och sedan sa gamla gomorAtt aldrig i malmö hade så mångaPigor blit med barn såm dänSåmaren då di gick i rönehålm förAtt höra på näcktårgalssången.När nu mordet va begånget en natPå malmbårgen så togs där tvivelTankar på alström för han va för-Svonen från malmö så va härIngen så dristig såm tjisnårHan reste till ystad och där fanthan hånåm på itt varshus

---(sidbrytning)

Och fårsla han hit till malmö slåtNär han nu betjände så hade di va-rit fyra parsoner åm mordetMalmbårggens trägårdsmästareOch hans piga hon hade ståt å håltJuset för mårdarna och en skoma-kare såm di kalla för pitter danskOch sen mordet va begånget så hadePigan smord blod på trägårdsmä-staren och bondit en mängdKlutar kring hans huvud såmVa blodiga och sedan la han säjI sin säng och sedan gick pigan utPå gatan å skrek att henes husbondeVa bliven mårdat åm natten och så

---(sidbrytning)

Störta där up mänsjor och alla bekla-ga dän stackars trädgårds mästarenSåm låg så blodig i sängen och dänTrägårdsmästaren va med i sinHusbondes begravning och stod åGråt vid graven och beklaga förFålk åm det ryseliga mordet såmVa begånget på hans husbondeMän när då alström hade betjändPå däm så kåm trägårdsmästarenPigan och pitor dansk åp på slåtetOch pitår dansk han hängde säj påSlåttet och pigan fick fårtijo slagRis och livstids spinhus mänAlström och trägårdsmästaren

---(sidbrytning)

Blev halshugna på en dag fårstAlström så kasta di halm över hånnåmSå ville inte trägårdsmästaren läga Säj på stypeståcken förän han hadeFått sitt alströms lik så la han säjHan trode att di hade smugit bårtHånåm för han va av rik familgi malmö di bode på östergata mänReste bårt under dän olyckeliga tid.War och en malmöbo vet varHohöga backana di ligår ällerSå får jag säga dätt di ligå öståråm staden när man tjör till joha-neslust och di hör till boltåftaEgendomen – jo, för många årTillbaka i danska tiden så råde

---(sidbrytning)

En åm dåm såm hitte hothäj ochHan va domare i malmö män hanSkall ha varit mycket barbariskt ochOrätvis i sina domar så när han vaDödor så ville di inte begrava hånåmIbland andra döda uttan di begrafdeHan i en av sina backa och därförKåm di till att hita hohöga backarnaOch äftår sin död så tjörde han åmNättårna i många år i mällan hohö-Gabackarna och malmö fästningMän jag har aldrig sitt hånnåm

För jag har aldrig bodt i någon afDi gatårna där han hade sin tjöre-Väg män en gång så hade enGamal gomma på öster värn

---(sidbrytning)

Att hon skule passa på åm natteni mällan klåckan tålf och itt ochRätt såm hon stod å tjka i sin för-stugudör så begynte dätt att romlaNu är dätt tid tänkte gomman attPassa på åm man skal få någon tingAtt veta och så när romlandät vaMitt för henes dör så blev där itt bra-kande och skramlande inne i hinesStuga så hon måte in där va ingenTid att tänka på hothäj. För hennesHörnhyla hade ramlat till gålvetMed hela gommans kaffesarvis ochSlagits i söndår och hon låva dättAtt hon skule aldrig stå å lura påHothäj mera för han hade skul tillOlyckan att sarvisen gick söndår.

---(sidbrytning)

För säxstijo år sen så va här inte merÄn en parson i hela malmö såmTordes gå å rök sin tobackspipa påGatårna sigarer begyndes fårstan 1834 Näj ingen våga dätt måtte vara bårg-mästare eller landshövding så hadeingen räcktighet mer än en vagn-man eller nu åkare och dätt va förHan hade varit liktjörare i päst-tiden dätt va så strängt så diWåga inte att gå över sin ränestenMän i sin förstugudör tordes diStå å röka så myke di ville mänNils pålson han kåm tjörandesMed halmlass såm han satt å röka i

---(sidbrytning)

dändära nils pålson hade en gångTillegnat säj något skråning så fickHan hita skråbårg så fråga en gångEn bonde hånåm varför han hadeKåmit till att hita skråbar sen hanWa kåmen till malmö jo svara han

War och en såm flytar från landetTill staden han får säj itt bårgårligtNamn och dänna nils pålsonHan skule en gång tjöra itt lik påLandet jo fru docktorinnan hallHade en piga från landet legatLänge sjuk och hon dog så skrefFru hall til prästen åm di vileKåma å hämta dän döda pigan

---(sidbrytning)

Män di kåm inte å hämta liketNå så skule nils pålson tjöra dättTill byjens tjyrka och han kåmjämt till kjyrkan när tjårke-Fålket kåm ut från tjyrkanMän di ville på inte vilkor tagaEmot liket och han vile på inteWilkor tjöra liket till malmöigän och rätt såm han stod i vang-nen så tog han och kastade lik-tjstan ner på landsvägen så attLiktjistan gick söndår och liketUt på landsvägen och så piska hanPå hästarna så han slap fort ifrånBöndårna så di fick behålla liket.

---(sidbrytning)

Dän sissta parsonen såm fick ståi gapeståcken han kallades förJuns ördår dätt skule di ha till strafNär di hade varit i marken och tagitNågot och så skule di stå med föt-tårna i ståken ifrån mäsans begy-nelse tils att tjårkefålket va gångnaFrån tjårkan och så skule di havaLite i dän högra handen af dättStulna och stå å visa tjårkefålketSå hade di stulit potatis så skuleDi stå å peka med en handful potatisOch hade di varit i en pilehäck ochindas skurit säj en pilegren såSkule di stå åm söndagen å pekaMed en qvist i hande mot fålket

---(sidbrytning)

Så va där en en gång såm stod iGapeståken med en gren i handen

Så sa han åt tjårkefålket dätt vaEn grön gren såm jag stal mänDi har givit mäj en tår furugrenI stälet att stå å peka med – och nuWill jag tydeligen beskriva hur en Gapeståck såg ut dätt va inte enUtan dätt va två ståckar såm lågTät tillsamans med en grov häng-sla i ena ändan så att di kundeWidgas ut när någon skule stå därI och i andra ändarna va itt jarn-överfal med krampor till hänge-lås över båda ståckarna så att

---(sidbrytning)

Den fångne kunde inte gå där ur för-Än väcktaren han låste up och vidgaut ståckarna och ståckana di va ur-Hålkade in under till foten och bådaStåckarna va urholkade mit imälandäm till smalbenen så di stod liksåmÅm di hade ståt i itt par träskostövlaFör åm där inte hade varit urhålkatUnder till så hade fötårna blivit krå-sade af två grova ståkar. – jag begyn-te åm juns ördår ja han va både yrOch ördår för han sa åt alla mänsjorWad han behagade för en gång kåmBårgmästare malmbårg gångande påSödra förstadsgatan så sa juns ördårHär går du med ditt stora huvud ochDu dumår och dumår tils gamle erick

---(sidbrytning)

Han tar däj och själde någon harresäller dams hund på hånom så saHan åt däm ät själv ditt brö och låtdin röv jo, juns ördår han håltSäj alltid i di botikorna i södra tull-Gatan och när en bokhålare gafHånåm docktigt med bränevinOch sa hör du juns dän dära bokhå-laren han har förnarmat mäjRyseligt gå in och själ ut hånåmså skall du få mere bränevin nårdu kåmer tillbaka och så blev dänKarlen grondeligt utsjäld – män då dän bokhålaren såm blev utsjä-ld hör du juns kåm hit och tag

däj en konjackssnaps och där har du

---(sidbrytning)

En tålvsjiling till gå så in å själlUt hånnåm såm har sjikat däj förDätt är just han såm har föroläm-pat mäj och så bar dät ut å junsBegynde å själla ut dän fårste såmHade sjikat hånåm och dät kunde Gå ifrån dän ena boden till dän andraTils juns blev pin ful så måtte hanWingla him för att lägga säj.Wi hade en i malmö såm hitte tangHan hade varit sjarsant vid kron-prinsens husara han hita på fleraUptåg så va dätt itt år att brödet vaMycket dyrt så en dag så hade hanTjupt säj itt sex styvers bröd och

Passa på när dän rikaste maneni malmö kåm ner till hamnenDätt va tomas frick så gick tangHän och gaf fricke sitt lila brödOch sa fast jag är fatig så har jagLikväl rå till att giva bårt en bitBröd och friken måtte taga emotDätt å ståpa dätt i låmman ochSå gick friken genast till bårgmä-stare halling å anmälde saken såFråga bårgmästaren åm han sa nå-got kränkande näj sa fricken, jadå kan jag inte arrestera hånnåmFör att han har givit däj ett litet brödOch fricken måtte gå och nöja säj med brödet.

---(sidbrytning)

Män så en söndags aftårmidag hadeTang samlat en hel lyng arbetare jaFrån både hamn och andra inåm sta-den med var sin trästage på acksel-len såm masjera på gustav adålvstårg och tang va däras åficer nå när nuStaden harrar fick se dätta regemän-tet så blev dätt raporterat för myn-digheten och så gick där polispatrulTill tang vad äxesisen skule betydaJo svara tang vi är fattig vi harInte något roligt hima i fatig-dom så tog vi åss dätta osjyldiga

Nöjet för vi har inte rå till att gåPå teatåren såm di rike – ja mänNu slutar ni up med gör vapen-

---(sidbrytning)

Övning, kåss sa tang vapen dätÄr ju inte annat än kvastaska-ft, är nu dätta nöjet förbjudit Och så såm va så osjyldigt saTang då ska man va tvongenAtt liga hima å gråta över tomMage och inte våga att stikaNäsan ut åm dören fram åtMarjs till våra him sa tang-Män så en afton va tang full så gickhan förbi och där va kalas hos bårgmästarehalling si så nu är dät fårstasignalen till uproret för tanghan slog in en ruta hos bårgmäst-aren och där blev sprongigt äftårdän såm slog in rutan och han

---(sidbrytning)

Blev fasttagen så va dätt tangSå up på slåtet med hånnåm nå un-der rättegången förklarade han att hanDän aftonenvarken hade sans ellerMening för han va full och ramla På fönståret och sådant hade häntMångten hederlig man utan någonOnd afsikt män han blev likvälHålt på slåtet en lång tid och när han Då va utslupen från slåtet så blevHan sjuklig och dog så gick hans hustruTill bårgmästaren för att be åm lite gälpSå tog han up en tijo ricksdaler och saDänna giver jag däj i glädje för att enSå ryselig uprorstiftare är kåmen bårtOch han va indast en uptågsmakare

---(sidbrytning)

Nu har jag inte något för tillfäletAtt skriva up åm malmö mark-vardiga händelser för krig har Här inte varit så stora dätt får-sta kriget i min tid va 1848 dåSvänskarna skule gälpa dansken

Mot tysken då låg här ju 11000Man såm hade sina tält i hela Södra promenaden och hela planen Där kongsparken är planteratOch hela fältet där slåtskvarnenDän står ja dätt såg markvardigtUt med en sådan mängd tältOch så med en sådan mängd musik-kårer i olika ungefårmer och instrumäntår

---(sidbrytning)

Män dätt va väl att dätt inte blevAnnat än törnistkrig för törnistårnaMå i tro att di va laddade af alt vad morHade konat skrapat tillsamans av spis-kamaren män di va urladade när dikåm him igän där för va dät bra attDär inte blev någon annan sårts utgu-telse än docktigt med latrinutgu-telse – och när nu alla regemäntenDi skule him igän så hade di pratatFör en mängd malmöflickor åm kjär-lekslöften och äcktenskapslöftenDärför va dätt ynkeligt att skådaNär melitären skule gå åmbordHur där stod i hondradetals medFlickor vid kajen och vred sinaHändår och gråt var äftår sin till

---(sidbrytning)

Bedjare såm di viste att di aldrig skuleFå se mera i dätta livet och så stod diDär så länge di kunde se ångbåtarna._________

Nu vill jag skriva åm itt krigDätt löjeligaste krig såm nånstinHar varit inåm svarges landamä-ren jo dätt är kriget emot tulbargJag har åft tänckt att inte någon Teatår diricktör har fått säj enTeatår pjes af dätt löjeliga kriget.Jo tullbarg va en för dätta kårporalHan hade tagit säj för att prosäsajord egendoma j från en del afAdelen såm han påstod va orätFångit gods i från forntiden

---(sidbrytning)

Och dätt va ju hårt tiltagit emotDi höge upsatta nå vad va att göraÄn att förklara tulbarg krig ochHan va alena å hans skrivareÄskelson och hans söstår maijaDätt va krig mot tre parsoner nåHuru mycket krigsfålk skulledär nu behövas å sändas för att tagatre till fånga - jo tjugofäm manHusara till häst med skarpladadePistoler och sablar och lika så många Suldatår med skarpladade gevärFör uttan aa amunisjon och fyraPolisår från malmö och länsmanå fjärdingsman där uppe i dänOrten där tulbarg hade himma

---(sidbrytning)

Hade här i malmö fonits detektivaDän tiden så hade två styken varitNog Så hade inte kriget blivit såStort män när nu krigsfålketWa kåmna up i skogsbygden såSkule fårst tulbargs fästning, kri-ngringas och stårmas och där eröv-rades alla tulbargs paper och sedanÄskelsons likaledes där fant di inteMän så häng där på väggen tvåoladade jackt bösor som va äskilsonsDi erövrades af malmö polisor ochj krigsbyte till krigsåmkåstna-der - män när då krigsfångarnadi va tagna två till antalet och fördain i jarnvägs samlingsrumet

---(sidbrytning)

Så kåm där en tjåck länsman pustandeMed en mage som en skrif pulpet medFjärdingsmanen bak äftår säj såmSläpa på konduklövana så skrekLänsmannen med hes röst var harJag bovarna och så gav han krigsfål-ket befalning att noga bevaka allaingångar till jarnvägsstasjonen så attDi två krigsfångarna di inte kundeRumma och sedan blev di fyljda in iFångvangnen af tjugofäm husaraTill häst och lika så många sulldater

Med fäld bajonätt förutom länsmanFjärdingsman och två polisår frånMalmö - män så i malmö va härEn fålksamling när krigsfångarnaDi skule kåma med tåget ja från jarn-

---(sidbrytning)

vägen ända till sälfängelset stod fultMed fålk, män så kåm di inte med merÄn skrivaren äskelson di fick inte seTulbarg näj han va sänd i itt bätre för-var och den store prosäsaren motAlt orät fånget gods - män så en dagj vickan så kåm här i malmö hamnEn kroneångslup dän hade indast En passesjerareoch dät va tulbargOch han va ner stuvad i lastrumetmed luka över för säkår heten ochKronemän satt åvan på lukanMän när lukan blev aftagen såStack tulbarg huvudet up och gickUp på däck med träsko på ochStövlarna i handen så tog han

---(sidbrytning)

Stövlarna på säj och glumdeSina träsko åm bord så bar dätAv på sällfängelset där sat hanNågra dagar tils han kåm til tin-gs och så kunde di inte göra hanAnnat än han måte giva sittHedersord på att aldrig prosässaÅm orätfånget gods mera ochSå blev han fri och en tid därräftår så reste tulbarg till ame-rika och då blev di fårstanGlada så viste di att di fick behålaSå mycket gods såm di ine hadeOch skrivaren äskelson hanBlev frigiven - och dätt galenskaps

---(sidbrytning)

Kriget dätt kåsta inte så litetÅm ingen ting såm hade angåttNågon länsman män åm jarnVägsstyrelsen fick sin betalningFör äxtra tåget såm di krävde

Länsmannen för dätt vet jagInte och en hederlig krigsmanHan gav mäj två knalhatta frånKriget såm itt minne såm jagHade tänkt att sjänka malmöMuseum män di är förloradeOch tulbarg hämta aldrig sinaTräsko å troligen så sjänkte befäl-havaren då till ståckholmsAntikvitets samlinggar för ditkåmer alt annat markvardigt

Slut