Embed Size (px)
Citation preview
ENGAGERAD ELLER
BEROENDE?
- EN KVALITATIV STUDIE OM UNGA KVINNORS TRÄNINGSVANOR
JOSEFINE FRIBERG
EMMA SALLANDER
Examensarbete i folkhälsovetenskap, 15 hp Malmö Högskola Folkhälsovetenskapliga programmet Hälsa och Samhälle Juni 2014 205 06 Malmö
ENGAGERAD ELLER BEROENDE?
EN KVALITATIV STUDIE OM UNGA KVINNORS TRÄNINGSVANOR
JOSEFINE FRIBERG
EMMA SALLANDER
Friberg, J & Sallander, E. Engagerad eller beroende? En kvalitativ studie om unga kvinnors
träningsvanor. Examensarbete i folkhälsovetenskap 15 poäng. Malmö högskola: Fakulteten
för hälsa och samhälle, enheten för folkhälsovetenskap, 2014.
Bakgrund: Det diskuteras ofta om vinsterna med fysisk aktivitet, men alltför sällan om de
risker det kan medföra då det går till överdrift. Det skapar en komplex situation då träning och
att vara “hälsosam” i huvudsak framstår som något positivt. Dagens unga kvinnor tränar allt
mer, och är den riskgrupp med högst sannolikhet att hamna i ett riskbeteende i form av
ätstörningar, psykisk ohälsa och träningsberoende. Syfte: Syftet med studien är att undersöka
vilka bakomliggande faktorer som kan identifieras för dessa unga kvinnor som tränar mer än
rekommenderat. Metod: Föreliggande studie är av kvalitativ karaktär då vi vill undersöka
varför unga kvinnor tänker, gör och agerar på ett visst sätt. Studien har sin utgångspunkt i en
hermeneutisk ansats då det är en forskningsmetod där tolkningen är central. Metoden används
för att genom förståelse tolka samhällsyttringar och andra produkter av mänskligt
medvetande. Empirin bygger på fem semistrukturerade intervjuer med unga kvinnor i åldern
19-25 år. Resultat: Studien visar att de intervjuade unga kvinnorna visar tecken på
träningsberoende. De visar även tecken på kroppsfixering och en problematisk relation till
kost. Således behöver unga kvinnor stödjas och medvetandegöras om de risker som
överträning medför och det krävs empowerment för att dessa kvinnor ska få egenmakt över
sina liv. De fynd vi gjort visar att det finns betydligt mer att undersöka inom området och då
främst de bakomliggande faktorerna för överdriven träning.
Nyckelord: folkhälsa, kroppsideal, motivation, sociala medier, träning, träningsberoende,
ätstörningar, unga kvinnor
DEDICATED OR ADDICTED?
A QUALITATIVE STUDY OF YOUNG WOMEN’S EXERCISE HABITS
JOSEFINE FRIBERG
EMMA SALLANDER
Friberg, J & Sallander, E. Dedicated or addicted? A qualitative study of young women's
exercise habits. Thesis in Public Health 15 points. Malmö University Faculty of Health and
Society, department of Public Health, 2014.
Background: The benefits of physical activity is often discussed, but too rarely the
consequences when it becomes excessive. It creates a complex situation when exercise and
being "healthy" is essentially seen as something positive. Young women today are exercising increasingly, and they have the highest probability of ending up in a risky behavior such as
eating disorders, mental illness and exercise dependency. Aim: The aim of this study is to
examine the underlying factors that can be identified for these young women who exercise
more than recommended. Method: This study is qualitative in nature since we want to study
why young women think, do and act in a certain way. The study was based on a hermeneutic
approach as it is a research method in which interpretation is central. The method is used so
we by understanding are able to interpret social expressions and other products of human
consciousness. The empirical data is based on five semi-structured interviews with young
women aged 19-25 years. Results: The study displays that the interviewed young women
shows signs of exercise dependency. They also show signs of body fixation and a problematic
relationship to diet. Thus, the young women need to be supported and made aware of the risks
of overtraining causes and requires empowerment to gain power over their own lives. The
findings show that there is much more to explore in the area, mainly the underlying factors for
excessive exercise.
Keywords: body ideal, eating disorders, exercise, exercise dependence, motivation, public
health, social media, young women
FÖRORD
Främst vill vi rikta ett stort tack till alla informanter som under mycket givande intervjusamtal
delat med sig av sina känslor, funderingar och erfarenheter, utan er medverkan hade det inte
blivit någon studie.
Vi vill även tacka vår handledare Ellis Janzon för hennes stora engagemang och positiva
inställning under skrivandets gång. Ett tack riktas även till Martin Berzell för värdefulla råd
och kommentarer. Ni har båda varit till stor hjälp!
Tack även till familj och vänner som stöttat oss under arbetets gång.
Tack!
Josefine Friberg
Emma Sallander
Malmö, 27 maj, 2014
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INTRODUKTION ................................................................................................................................... 1
2. BAKGRUND .......................................................................................................................................... 1
2.1 Fysisk aktivitet ............................................................................................................................... 3
2.1.1 Rekommendationer ................................................................................................................ 4
3. TIDIGARE FORSKNING ......................................................................................................................... 4
3.1 Omgivningsfaktorer ....................................................................................................................... 5
3.2 Motivationsfaktorer ...................................................................................................................... 5
3.3 Risker med fysisk aktivitet ............................................................................................................. 6
3.3.1 Träningsberoende .................................................................................................................. 7
3.3.2 Riskfaktorer för att utveckla träningsberoende ..................................................................... 8
3.4 Ätstörningar ................................................................................................................................... 9
3.4.1 Kopplingen mellan ätstörningar och träningsberoende ...................................................... 10
3.5 Kroppsbild och kroppsuppfattning .............................................................................................. 11
4. STUDIENS BIDRAG TILL TIDIGARE FORSKNING - EGNA REFLEKTIONER............................................. 12
5. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ....................................................................................................... 13
6. METOD............................................................................................................................................... 13
6.1 En kvalitativ ansats ...................................................................................................................... 13
6.2 Studiens avgränsningar och urval ............................................................................................... 14
6.3 Etiska överväganden ................................................................................................................... 14
6.4 Genomförande ............................................................................................................................ 15
6.5 Databearbetning och analys ........................................................................................................ 16
7. METODDISKUSSION ........................................................................................................................... 16
8. TEORETISKA RAMVERK ...................................................................................................................... 18
8.1 Grounded theory ......................................................................................................................... 18
8.2 Hermeneutik ................................................................................................................................ 19
8.3 Förförståelse ................................................................................................................................ 19
8.3.1 Författarnas förförståelse .................................................................................................... 20
9. RESULTAT........................................................................................................................................... 20
9.1 Presentation av informanterna ................................................................................................... 21
9.2 Synen på hälsa och träning för ”medelsvenssons” ..................................................................... 21
9.3 Fysisk aktivitet – en koppling mellan barndom och vuxenliv ...................................................... 22
9.4 Vad motiverar till träning? .......................................................................................................... 23
9.5 Träningsberoende eller engagemang? ........................................................................................ 24
9.6 Den mediala kraften och kroppsidealets påverkan ..................................................................... 27
9.6.1 “OJ du har gått upp”- omgivningens påverkan .................................................................... 28
9.7 Relationen till mat ....................................................................................................................... 30
9.8 Personlighetens samband med träning....................................................................................... 31
10. RESULTATDISKUSSION ..................................................................................................................... 32
10.1 Synen på hälsa och träning........................................................................................................ 32
10.2 Omgivningens påverkan ............................................................................................................ 33
10.3 Den mediala bilden och kvinnokroppen ................................................................................... 34
10.4 Träningsberoende kopplat till personlighet .............................................................................. 36
10.4.1 Behovet av empowerment ................................................................................................. 38
10.5 Den ansträngda relationen till mat ........................................................................................... 38
11. AVSLUTANDE REFLEKTIONER .......................................................................................................... 39
11.1 Ett nytt folkhälsoproblem? ........................................................................................................ 39
11.2 Konklusion ................................................................................................................................. 40
12. REFERENSER .................................................................................................................................... 41
BILAGOR ................................................................................................................................................ 46
1
1. INTRODUKTION
Människors motions- och matvanor framstår som ett av de centrala hälsoproblemen i dagens
samhälle. Det diskuteras ofta om dess vinster, men överskrids rekommendationerna kan
hälsorisker utvecklas. Debatten kring fysisk aktivitet, kost och kroppsideal tar sig dock olika
uttryck. Genom media bombaderas dagens unga vuxna av träningstips, dieter och vältränade
kroppar och i sociala medier påminns vi ständigt om det perfekta liv vi borde ha. Vi ska äta
rätt och rent, träna ofta och intensivt samtidigt som vi inte får tappa fokus på vänner, familj
och karriär. I svenska dagstidningar kan man läsa rubriker som “5:2-metoden hjälper dig
tappa vikt snabbt” (Lagercrantz, 2013, 22 augusti) och “Så gör du för att få en vältränad kropp
– med slanka muskler” (Warg, 2013, 11 september). Även rubriker som “Hetsen ett hot mot
hälsan” (Henriksson, 2014, 4 maj) och “Sociala medier kan leda till träningshets” (Fogelberg,
2013, 13 augusti) kan läsas på löpsedlar. Det är svårt att veta vilken information som är
korrekt och vilken som är felaktig, samt vilket förhållningssätt individen ska ha till all
hälsoinformation. Att å ena sidan uppmana till viktnedgång och ökad fysisk aktivitet, å andra
sidan tala om tränings- och hälsohets tyder på en komplex situation där gränsen mellan
hälsosam och ohälsosam skapar ett nytt samhällsproblem. Detta dubbla budskap om vikten att
träna, men inte träna för mycket, att äta rätt, men fortfarande unna sig tror vi skapar en
problematisk situation för unga kvinnor och deras prioriteringar i livet. I Sverige minskar den
totala mängden regelbunden fysisk aktivitet samtidigt som de som motionerar rör på sig allt
mer (Folkhälsomyndigheten, 2014b). Nu tränar man inte för hälsans skull utan även för andra
mål. Faktorer som blivit allt viktigare för unga kvinnors motionerande i Norden förespråkas
av en kroppstrend som innebär perfekt utseende, smala kvinnokroppar och ett hälsosamt
leverne. Om vi inte längre tränar för vårt välmående, varför tränar vi då?
2. BAKGRUND
Världshälsoorganisationen, WHO, har en vision av hälsa, från 1948 som lyder:
Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt
välbefinnande och inte bara frånvaron av sjukdom eller handikapp
(World Health Organization [WHO], 1946)
2
Hälsobegreppet har kritiserats för att vara allt för ouppnåeligt, då ingen människa någonsin
kan uppnå fullständigt välbefinnande. Vid Ottawakonferensen år 1987 definieras istället hälsa
som en resurs för att nå andra mål i livet, inte ett mål i sig.
Hälsa ses som en resurs i vardagslivet, inte målet med livet. Hälsa är ett positivt
koncept som betonar sociala och individuella resurser såväl som fysisk förmåga
(WHO, 1986)
Människans hälsa påverkas av flertalet olika bestämningsfaktorer såsom biologiska faktorer,
levnadsvanor, samhällsfaktorer och sociala relationer. Dessa bestämningsfaktorer delas ofta in
i fyra nivåer. Ytterst finns övergripande strukturella faktorer, nästa nivå består av individens
livsvillkor, därefter följer levnadsvanor och den innersta nivån står för sociala relationer och
nätverk (Socialstyrelsen & Statens folkhälsoinstitut [FHI], 2013). Forskning visar att det är
flera samverkande faktorer vid de flesta sjukdomar och hälsoproblem, det är sällan samtliga
som utsatts för en given sjukdomsorsak blir sjuka, det krävs oftast ytterligare faktorer.
Exponering för en och samma riskfaktorer bidrar däremot ofta till flera olika sjukdomar och
skador (FHI, 2005). Dessa orsaker påverkar ofta förekomsten av varandra, det bildas så
kallade orsakskedjor där samtliga faktorer påverkar varandra. Exempelvis kan arbetslöshet
påverka en individs matvanor vilket i sin tur påverkar vikten som i sin tur påverkar
förekomsten av hjärtinfarkt. Faktorer som påverkar hälsan behöver inte vara direkt kopplade
till individen utan de kan finnas på samhällsnivå. Figur 1 visar hur de olika faktorerna
påverkar människors hälsa. Det innebär att det är mer effektivt att rikta folkhälsoarbete mot de
bestämningsfaktorer som påverkar hälsan, än mot enskilda sjukdomar. En insats som sätts in
tidigt i orsakskedjan omfattar fler individer och skapar på så vis en större förebyggande effekt
(Socialstyrelsen & FHI, 2013). Folkhälsoarbetet i Sverige strävar efter det övergripande
nationella målet "att skapa samhälleliga
förutsättningar för en god hälsa på lika
villkor för hela befolkningen". Där utefter
utvecklades en samlad målstruktur i form
av elva målområden för att underlätta
arbetet med att uppnå målet. De faktorer
i människors levnadsvanor och livsvillkor
som har störst betydelse för hälsan, det
vill säga hälsans bestämningsfaktorer,
kategoriserades in i elva målområden. Figur 1. Hälsans bestämningsfaktorer
Det här arbetet innefattar främst målområde Källa: G. Dahlgren och M. Whitehead, 1991.
3
9, fysisk aktivitet (Folkhälsomyndigheten, 2014a).
2.1 Fysisk aktivitet
Med fysisk aktivitet menas all kroppsrörelse som är ett resultat av skelettmuskulaturens
kontraktion och som resulterar i en ökad energiförbrukning. Begreppet fysisk aktivitet
används som ett samlingsnamn och omfattar kroppsrörelser under både fritid och arbete såväl
som olika former av kroppsövningar exempelvis lek, idrott, gymnastik, kroppsövning,
friluftsliv och motion (Folkhälsomyndigheten, 2013a). Genom människans historia har fysisk
aktivitet varit en del av vår vardag och en grundförutsättning för hälsa och välbefinnande.
Forskning visar att fysisk aktivitet har starka gynnsamma effekter på likaså fysisk som
psykisk hälsa. Fysisk aktivitet förebygger en rad sjukdomar och minskar risken för förtidig
död samt slaganfall, hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes, benskörhet, höga blodfetter, övervikt
och fetma, högt blodtryck och andra sjukdomar. Fysisk aktivitet kan även bidra med
förbättrad balans, kondition och koordination samt styrka i muskler och bindväv. Det kan
även främja hälsan genom att motverka psykisk ohälsa såsom depression, oro och ångest samt
främja självkänsla och positiv kroppsuppfattning. En stillasittande livsstil däremot ökar risken
för ovan nämnda sjukdomar och för fetma. Gemensamt för sjukdomarna är att de har flera
samverkande orsaker (US Department of Health and Human Services, 1996).
Samtidigt som många vuxna är mer fysiskt aktiva på fritiden minskar den totala mängden
regelbunden fysisk aktivitet i befolkningen. Ökningen av fysisk aktivitet på fritiden
kompenserar dock inte den totala mängdens nedgång. Förutom att ökad fysisk aktivitet har
stor betydelse för den enskilde individens hälsa är det mycket som tyder på att det även är en
mycket lönsam samhällsekonomisk åtgärd (Folkhälsomyndigheten, 2014b). Nationella
undersökningar av befolkningens hälsotillstånd ger varierande resultat, bland annat kring den
andel som uppnår den rekommenderade fysiska aktivitetsnivån. Folkhälsoenkäten från 2012,
som genomförs vart fjärde år i hela landet, visade att andelen ligger på 65 procent. I andra
befolkningsundersökningar, exempelvis ULF-undersökningen, framgår att ungefär hälften av
befolkningen uppnår den rekommenderade fysiska aktivitetsnivån. Det framgår även av
undersökningen att var tionde person tillhör en högriskgrupp och cirka 40 procent har en
riskabelt låg aktivitetsnivå (Folkhälsomyndigheten, 2013b). Statistik från Statistiska
centralbyrån visar att åldersgruppen 16-24 år är den som tränar mest vad gäller kraftig träning
minst två dagar i veckan. Det framgår av rapporten att unga kvinnor i åldersgruppen 16-24 år
som utövar hård fysisk träning minst två gånger i veckan är 39 procent, 22 procent tränar två
gånger i veckan eller mer, tolv procent tränar en gång i veckan, 20 procent tränar då och då
4
samt sju procent som inte motionerar alls. Av männen i samma åldersgrupp utövar 50 procent
hård fysisk träning minst två gånger i veckan. Hårdare fysisk träning minskar sedan gradvis
med åldern, vilket syns tydligare bland männen än kvinnorna. Att motionera regelbundet,
minst två gånger i veckan, avtar inte med åldern utan verkar snarare öka. Det utövas då
troligtvis i lättare form, exempelvis genom simning, cykelturer, promenader och
motionsgymnastik. Det är relativt hög andel kvinnor i åldern 24-34 år, i den familjebildande
livsfasen, som inte motionerar alls (Statistiska centralbyrån, 2009).
2.1.1 Rekommendationer
För att öka den fysiska aktiviteten i Sverige bedrivs ett omfattande folkhälsoarbete på lokal,
regional och nationell nivå. Insatserna sker på allt från strategisk till operativ nivå och
ansvaret ligger på flera olika aktörer (Folkhälsomyndigheten, u.å.a). Med syfte att främja
hälsa, minska risken för kroniska sjukdomar, förebygga förtidig död och bevara eller förbättra
fysisk kapacitet rekommenderar Folkhälsomyndigheten bland annat att alla över 18 år bör
vara fysiskt aktiva med måttlig intensitet minst 150 minuter i veckan. Fysisk aktivitet vid hög
intensitet kan minskas till minst 75 minuter per vecka. Den fysiska aktiviteten bör genomföras
under flera av veckans dagar och vara minst tio minuter lång vid varje tillfälle. Aktiviteten ska
vara av aerob karaktär där måttlig intensitet ger en ökning av puls och andning, medan hög
intensitet ger en markant ökning av puls och andning. Fysisk aktivitet avser alla typer av
kroppsrörelser som ger en ökad energiförbrukning. Exempel på aktiviteter kan vara 30
minuters rask promenad fem dagar i veckan eller 20-30 minuters löpning tre dagar i veckan.
Ökas intensiteten och/eller antalet minuter per vecka kan ytterligare hälsoeffekter uppnås.
Minst två gånger per vecka bör muskelstärkande fysisk aktivitet utövas för flertalet av
kroppens stora muskelgrupper. Även de som uppfyller rekommendationerna bör undvika
långvarigt stillasittande exempelvis genom regelbundna korta pauser, "bensträckare", särskilt
för de som har ett stillasittande beteende eller stillasittande arbete (Folkhälsomyndigheten,
u.å.b).
3. TIDIGARE FORSKNING
I följande avsnitt presenteras ett urval av både kvantitativ och kvalitativ forskning som anses
vara av relevans och ligga till grund för studiens syfte och frågeställningar. Forskningen
kommer främst behandla hur omgivningen påverkar individens fysiska aktivitet, vad som
5
motiverar till fysisk aktivitet, eventuella risker med fysisk aktivitet samt kopplingen mellan
träningsberoende och ätstörningar.
3.1 Omgivningsfaktorer
Faktorer i den omgivande miljön påverkar graden av fysisk aktivitet. Den tydligast
förutsägande faktorn för fysisk aktivitet bland vuxna var tidig fysisk aktivitet under
uppväxten. Deltagande i ungdomsidrott och fysiska aktiviteter under uppväxtåren gav en bred
och varierad erfarenhet av idrott, vilket förbättrade sannolikheten av att vara aktiv senare i
livet också. Det råder dock delade meningar kring huruvida tidig fysisk aktivitet har ett svagt
eller starkt samband med fysisk aktivitet i vuxen ålder (Engström, 2008; Tammelin, 2005;
Yang, Telama, Leino & Viikari, 1999). En starkt påverkande faktor var även socialt stöd från
vänner och familj, som har konsekvent samband med graden av fysisk aktivitet (Eyler et al.,
2002). Motionsnivån bland medelålders individer var nära kopplad till personens
utbildningskapital och sociala position. Studier visar att individer som har en bakgrund med
relativt hög social position, hög yrkesmässig status och anställningsform och/eller stark
ekonomi tränade oftare än personer med färre sociala och ekonomiska resurser. Vuxna
individers motionsvanor kan även kopplas till social ställning där individer med hög
utbildningsnivå och/eller höga betyg i skolan kan relateras till en ökad chans för fysisk
aktivitet (Scheerder, Vanreusel, Taks & Renson, 2002; Scheerder, Vanreusel & Taks, 2005;
Yang et al., 1999). Höga betyg i skolidrott och en hög upplevd självförmåga (self-efficacy)
under uppväxten ses i vissa studier som förutsägande faktorer för en högre fysisk
aktivitetsnivå i vuxen ålder. Följaktligen var sämre prestationer i skolan en förutsägande
faktor för fysisk inaktivitet i vuxen ålder. Däremot har andra studier inte observerat ett sådant
signifikant samband (Eyler et al., 2002). Tammelin (2005) uppmärksammar att en låg social
klass i barndomen kunde förknippas med fysisk inaktivitet i ungdomen, en koppling som dock
försvagas och försvinner efter tonåren. Fysisk aktivitet i vuxenlivet tycks påverkas mer av en
individs egna skolprestationer och utbildning, än familjens bakgrund. Högre utbildning tycks
vara en viktig väg till en friskare livsstil, vilket gör sambandet mellan motion och social
ställning till ett intressant område.
3.2 Motivationsfaktorer
I dagens samhälle är de naturliga möjligheterna för fysisk aktivitet inte lika lättillgängliga de
som det tidigare varit, vilket har omkonstruerat fysisk aktivitet till träning som en planerad
aktivitet istället för ett spontant beteende. I en studie av Ryan, Frederick, Lepes, Rubio och
Sheldon (1997) beskrivs en skillnad mellan inre och yttre motivationsfaktorer för fysisk
6
aktivitet. Inre motivationsfaktorer är upplevelsen av personlig utveckling, men även energi
och glädje, att utöva sina intressen samt känna mental tillfredställelse av sin aktivitet. Yttre
faktorer utförs i syfte att erhålla belöningar, exempelvis komplimanger från omgivningen,
eller andra önskade resultat. Hit inkluderas kroppsrelaterade motiv, en önskan att förbättra
utseendemässiga faktorer eller fysisk form. Studien indikerar att inre motiv var vanligare
förekommande bland de som utövar sport, medan det var vanligare med yttre
kroppsrelaterade motiv för motionärer (Ryan et al., 1997). En annan studie visar att individer
som inte tränar överhuvudtaget rapporterar fysisk form, viktminskning och andra
hälsorelaterade faktorer som motivation för fysisk aktivitet. Medan de individer som är fysiskt
aktiva motiveras av glädje, personlig utveckling och mental tillfredsställelse. Det framgår
även att oavsett initial motivation för träning är det mer sannolikt att individen fortsätter träna
om denne motiveras av inre faktorer (Withall, Jago & Fox, 2011). Samtidigt är en av de
största orsakerna till att sluta träna avsaknaden av glädje i sin träning, avsaknaden av inre
motivation. I studien framgår även att det är vanligare bland kvinnor att träna av
kroppsrelaterade motiv än bland män. Det stämmer överens med tidigare studier som visar att
kvinnor tenderar att bry sig mer om kroppsbild och utseende än män (Ryan et al., 1997).
Allender, Cowburn och Foster (2006) ser en märkbar skillnad mellan motivationsfaktorer för
fysisk aktivitet bland unga kvinnor och vuxna. Medan unga kvinnor motiveras av viktkontroll,
kroppsform samt kamrat- och familjestöd uppger vuxna att känslan av prestation,
kompetensutveckling, nöje och medicinsk påföljd är mest motivationshöjande.
3.3 Risker med fysisk aktivitet
Trots flera fördelar med fysisk aktivitet är de eventuellt skadliga aspekterna inte tillräckligt
utforskade i dagsläget. Fysisk aktivitet ger en rad hälsovinster fysiskt, funktionellt och
psykiskt och samhället satsar mycket resurser på att öka den fysiska aktiviteten. Paradoxalt
nog, trots de många positiva effekterna av fysisk aktivitet, finns det en informell
samstämmighet om att träning kan ge negativa effekter (Szabo, 1998). Fysisk aktivitet kan
föra med sig en risk i förbindelse med högintensiv motion eller deltagande i idrottsaktiviteter.
Eventuella risker med fysisk aktivitet kan vara kardiovaskulära (tillfällig högre risk för
plötslig hjärtdöd eller till exempel obehag vid för hög puls), biomekaniska (genom negativa
effekter eller skador på skelettben) eller en kombination av dessa. Överdriven fysisk aktivitet
kan även ses i samband med ätstörningar och kan leda till benskörhet och utebliven
menstruation (amenorré) (Sundgot & Torstveit, 2004). I studier om kvinnor som utför hård
konditionsträning har man sett att 30-50 procent har störningar i menstruationen jämfört med
2-5 procent i hela befolkningen (FHI, 2006). De potentiellt negativa effekterna av den
7
växande samhälleliga betoningen på fysisk aktivitet är dock fortfarande i sin linda och
kriterier för att avgöra hur mycket som är för mycket återstår fortfarande att fastställa
(Hausenblas & Symons Downs, 2002). Flertalet forskare studerar området och de forskare
som undersöker de negativa konsekvenserna av fysisk aktivitet har fokuserat främst på
träningsberoende.
3.3.1 Träningsberoende
Redan 1987 skrev De Coverley Veale om så kallat ”träningsberoende”. Men begreppet, som
det används nu, begränsas inte längre till maratonlöpare eller elitidrottare. Vissa experter tror
att det är ett betydligt allvarligare tillstånd än många professionella för närvarande vill
erkänna (Wolf & Akamatsu, 1994; Yates, 1996). Träningsberoende är ett vagt begrepp, men
Hausenblas och Symons Downs (2002) definierar träningsberoende som ett sug efter fysisk
aktivitet vilket resulterar i överdriven träning och bidrar med negativa fysiologiska
(överanvändningsskador och tolerans) och psykologiska symptom (negativ påverkan av att
vara oförmögen att träna). En tydligare definition med diagnostiska kriterier har föreslagits av
Hausenblas och Giacobbi (2004) för att urskilja ett träningsberoende. De beskriver
träningsberoende som ett otillräckligt mönster av träning som leder till kliniskt signifikant
försämring eller ångest, vilket visar sig i tre eller fler av följande punkter:
1. Tolerans, definieras som antingen behovet av signifikant ökade träningstillfällen
för att uppnå önskad effekt eller en avtagande effekt vid fortsatt användande av
samma träningsmängd.
2. Tillbakadragande, vilket visar sig i ångest och trötthet när mängden träning
minskar.
3. Träningen tas ofta i större mängder eller under längre tid än det var planerat.
4. Tappad kontroll över den sportiga eller fysiska aktiviteten.
5. Överdriven tid läggs på aktiviteter som krävs för att erhålla eller förbereda
träningen.
6. Konflikter, så som sociala, yrkesmässiga eller fritidsaktiviteter ges upp på grund
av träningen.
7. Fortsättning, att träning fortsätter trots kunskap om ett fysiskt problem som
orsakas av träning (Hausenblas & Giacobbi, 2004).
Inom fysisk aktivitet finns en fin linje mellan vad som kan anses vara hälsosamt och inte, att
vara engagerad eller beroende. Enligt Biddle, Fox och Boutcher (2000) tränar individer som
8
utövar fysisk aktivitet av engagemang av sociala skäl och för att främja hälsan. De ser inte
fysisk aktivitet som den viktigaste delen i vardagen och låter den inte gå ut över andra
intressen och det sociala livet. Personer som lider av träningsberoende tränar av helt andra
orsaker. Ett skäl kan vara att uppnå personlig tillfredställelse men även att undvika abstinens.
För dessa individer påverkas vardagen mycket, vilket kan leda till negativ påverkan av deras
sociala relationer och övriga intressen.
I forskning kring träningsberoende är det bara en liten del som fokuserar på förekomsten av
träningsberoende hos motionärer på friskvårdsanläggningar. En studie från år 2008
genomfördes i Frankrike med syfte att undersöka just detta. Resultatet visade att 125 av 300
deltagare, alla över 18 år, visade tydliga tecken på träningsberoende. Deltagarna som visade
tecken på träningsberoende kände starka behov av fysisk aktivitet och abstinensreaktioner när
de inte tränade. De hade även föreställningen att deras hälsa hade samband med antal timmar
som spenderades på fysisk aktivitet. De hade inte heller förmågan att begränsa eller reducera
de timmar som lades på träning (Lejoyeux, Avril, Richoux, Embouzza & Nivoli, 2008).
3.3.2 Riskfaktorer för att utveckla träningsberoende
Trots det ökade intresset för träningsberoende, finns det begränsad forskning som undersöker
förhållandet mellan personlighetsegenskaper och symptom på träningsberoende (Hausenblas
& Giacobbi, 2004). Jacobs (1986) föreslår i sin allmänna teori om missbruk att det finns en
beroendeframkallande personlighetstyp som ligger bakom samtliga missbruk, snarare än att
olika personligheter är associerade med olika beroenden. Det har hittats positiva samband
mellan symptom på träningsberoende och perfektionism, tvångsmässighet samt drag av
ångest och negativa samband har upptäckts mellan träningsberoende och självkänsla
(Hausenblas & Symons Downs, 2002; Coen & Ogles, 1993). Sambandet mellan
träningsberoende och narcissism och extraversion är dock ofullständiga. Där har forskare
hittat antingen ett positivt samband, ett negativt samband eller inget samband alls (Spano,
2001; Davis & Fox, 1993). Hausenblas och Giacobbi (2004) har funnit att neuroticism, även
kallat emotionell instabilitet, är en förutsägande faktor för träningsberoende. Individer med
hög neuroticism visar begränsad impulskontroll, har svårt att hantera stress och är ofta
irrationella (Costa & McCrae, 1990). Individer som uppvisar hög neuroticism kan också vara
extra benägna till överdriven oro överlag eller särskild oro över sitt utseende eller sin hälsa.
Det är troligt att personer som rapporterar flera symptom på träningsberoende använder
träning som en metod att hantera sin stress, ett försök att undvika eller lindra
abstinenssymptom. De mest frekvent rapporterade abstinensbesvären för personer som lider
9
av träningsberoende är skuld, depression, irritation, rastlöshet, spänning och ångest
(Hausenblas & Symons Downs, 2002). Hausenblas och Giacobbi (2004) fann vidare att
extraversion var en förutsägande faktor för träningsberoendesymptom. Personer med hög
extraversion karaktäriseras som påstridiga, energiska, aktiva, optimistiska samt gillar
spänning. Eftersom ett symptom på träningsberoende är överdriven motion är det inte
förvånande att dessa individer rapporterar att de bland annat är mer energiska, aktiva och
optimistiska. Det är i själva verket så att individer som ägnar sig åt överdriven träning kräver
dessa egenskaper. De fann att välvilja (agreeableness) var ytterligare en förutsägande faktor
för träningsberoende. Människor med lägre välvilja brukar vara egocentriska, skeptiska till
andras avsikter och tävlingsmänniskor.
3.4 Ätstörningar
Enligt Fariburn och Harrison (2003) är ätstörningar en viktig orsak till fysisk och psykosocial
sjuklighet bland tonårsflickor och unga vuxna kvinnor och det är mycket mindre vanligt hos
män. Ätstörningar är indelade i tre diagnoskategorier: anorexia nervosa, bulimia nervosa och
de atypiska ätstörningarna även kallade ätstörningar utan närmare specifikation. Definitionen
av en ätstörning är när det finns en tydlig störning av matvanor eller ett viktkontrollsbeteende,
att denna störning (eller tillhörande ätstörningsfunktioner som omfattar störningar av att äta
och alla tillhörande övervärderingar av form eller vikt) resulterar i en kliniskt signifikant
försämring av fysisk hälsa eller psykosocial funktion, samt att den beteendemässiga
störningen inte bör vara sekundär till någon allmän medicinsk störning eller till något annat
psykiatriskt tillstånd. Huvudsakliga diagnostiska kriterier för anorexia nervosa är
övervärdering av form och vikt, aktivt underhåll av en alltför låg kroppsvikt samt amenorré.
För bulimia nervosa är kriterierna övervärdering av form och vikt, återkommande hetsätning,
extremt viktkontrollsbeteende, ofta självförvållade kräkningar eller laxerande missbruk och
att kriterierna för anorexia nervosa inte uppfylls. De atypiska ätstörningarna är ätstörningar av
klinisk svårighetsgrad som inte uppfyller de diagnostiska kriterierna för varken anorexia
nervosa eller bulimia nervosa (Fariburn & Harrison, 2003).
Anorexia nervosa förekommer hos ungefär en procent av samtliga flickor och unga kvinnor i
åldrarna 13 till 30 år och är ungefär tio gånger vanligare bland tjejer än bland killar. När det
gäller bulimia nervosa är förekomsten lite högre, ungefär två procent i samma ålderskategori.
Det är vanligare med anorexia nervosa bland tonåringar, medan bulimia nervosa är vanligare
efter tonårstiden (Kunskapscentrum för ätstörningar, u.å.). Den ätstörning som däremot ökat
10
mest de senaste åren och som i dagsläget är den mest förekommande formen av ätstörning, är
ätstörningar utan närmare specifikation (Thomas, Vartanian & Brownell, 2009).
3.4.1 Kopplingen mellan ätstörningar och träningsberoende
Allt fler individer med ätstörningar diagnostiseras med träningsberoende. ”Anorexia
Athletica” och ”Activity Anorexia” är två begrepp som används för att beskriva individer som
förmodligen har ”ett biologiskt baserat självsvältande syndrom som utlöses av kost- och
träningsrutiner” (Epling & Pierce, 1996, sid. 3). Även om många individer som lider av
anorexi och bulimi tvångsmässigt tränar för att bränna kalorier, kan personer som inte har en
kliniskt diagnostiserad ätstörning passa in i kriterierna för ett träningsberoende. Det framgår
av deras ”överdrivna träning; skuldkänslor då de inte kan träna /…/ och träning trots mindre
skador” (De Coverley Veale, 1987, s. 737). Träningsberoende kan delas in i primära och
sekundära undergrupper. Enligt De Coverley Veale (1987) är träning för individer med
primärt träningsberoende ”ett mål i sig och bantning och viktminskning används för att
förbättra prestationen” (s. 738). Personer med ett sekundärt träningsberoende har en primär
diagnos av anorexi eller bulimi och använder träning för viktminskning eller för att
kompensera hetsätning. Träningsberoende hos personer med ätstörningar kan innebära
allvarliga hälsorisker, men kanske är individer med ett primärt träningsberoende lika viktiga.
Det omfattar de individer som tränar i gymmet flera timmar åt gången, de som alltid verkar
vara på gymmet och de som rutinmässigt avbryter sociala händelser med familj, vänner och
arbetskamrater så att de kan slutföra sina ansträngande träningsrutiner. Medan vissa ser dem
enbart som ytterst engagerade eller motiverade, kan många av dessa personer vara besatta av
träning (Zmijewski & Howard, 2003).
I en studie av Zmijewski och Howard (2003) visade resultatet att symptom på
träningsberoende var relativt vanligt bland universitetsstudenter i USA. Abstinenssymptom i
samband med upphörande av träning var vanligt och visade betydande könsskillnader.
Kvinnor var betydligt mer benägna än män att rapportera att de kände behov av träning, kände
sig uppblåsta eller var lynniga, deprimerade, spända eller rastlösa samt oroliga när de inte
kunde träna. Träning för att förebygga eller lindra dessa abstinenssymptom rapporterades av
en betydligt större andel kvinnor än män (53,6 % mot 37,5 % ). En relativt liten, dock ej
ointressant, procentandel av deltagarna uppgav att de avstått viktiga sociala, yrkesmässiga,
akademiska eller fritidsaktiviteter på grund av träning eller att de hade fortsatt träna trots
psykiska eller fysiska problem som förvärrades av träningen. Kvinnorna visade signifikant
högre träning på grund av viktkontroll och av hälsoskäl, än männen. Även om träning för att
kontrollera vikt eller av hälsoskäl brukar betraktas som positiva skäl att träna tyder resultatet
11
av studien på att många kvinnliga universitetsstudenter utövar sin träning i samband med en
formell eller subklinisk ätstörning. Studien visar således på en viktig koppling mellan
problematiska attityder till mat och träningsberoende och särskilt intressant är att detta främst
rör kvinnor. Dessutom verkar det som att träningsberoende är betydligt vanligare än man
tidigare trott, särskilt bland unga vuxna (Zmijewski & Howard, 2003).
En studie av Arthur-Cameselle och Quatromoni (2010) beskriver att de unga kvinnor som
utvecklat ätstörningar har en låg självkänsla, perfektionism och erhåller en känsla av kontroll.
Känslan av kontroll upplever de oftast inte i andra situationer i deras liv och därmed känner
de att det känns bra att ha kontroll över någonting, det vill säga maten. Det kan liknas vid
träningsberoende där viktkontroll ofta är en motiverande faktor till träning (Allender,
Cowburn & Foster, 2006).
3.5 Kroppsbild och kroppsuppfattning
Det starka kulturella värdet i att vara smal, speciellt för kvinnor, får tyvärr ofta gå före hälsan.
Medan missnöjet med sin kroppsuppfattning kan leda till att normalviktiga människor går på
diet, förknippas det också med sjuklig viktminskning, återhållsamhet med förtäring,
ätstörningar, depression och dålig självkänsla (Paguettea & Raineb, 2004). Kroppsuppfattning
är ett viktigt utvecklingsbekymmer för både män och kvinnor. Forskning visar på samband
mellan kroppsmissnöje och låg självkänsla, riskfyllda kroppsförändringsstrategier och
ätstörningar (Ivezaj et al., 2010; Westerberg-Jacobsen, Edlund & Ghaderi, 2010). Etiologiska
modeller slår konsekvent fast sociokulturella faktorers roll i utvecklandet av och
upprätthållandet av kroppsmissnöje och problematiska matvanor. Tonåringar och unga vuxna
är känsliga för pressen att uppfylla upplevda normer för utseende, eftersom dessa
utvecklingsperioder är avgörande för bildandet av en identitet i samband med fysisk
självvärdering och självkänsla (Arnett, 2000; Jones, 2004). Den miljö universitetsstudenter
befinner sig i framkallar en ökad medvetenhet om sociala normer relaterade till utseende och
attraktionskraft som ökar deras risk för att engagera sig i ohälsosamma
kroppsförändringsstrategier, till exempel ätstörningar (Bergström, Neighbors & Lewis, 2004;
Brunet, Sabiston, Dorsch & McCreary, 2010). Historiskt sett har forskning främst fokuserat
på kroppsmissnöje bland kvinnor, vilken tyder på en strävan efter tunnhet, att vara smal.
Uppkomsten av ätstörningssymptom inträffar vanligen mellan 15 och 20 års ålder (Striegel-
Moore & Bulik, 2007), och kvinnliga universitetsstudenter löper stor risk för att ägna sig åt
riskfyllda beteenden såsom viktminskning och bantning, användande av laxermedel,
självframkallade kräkningar samt överdriven träning (Mintz & Betz, 1988; Wharton, Adams
& Hampl, 2008).
12
I en studie med flickor i tioårsåldern såg man att mediabilden av det smala idealet upplevdes
som en stor press att bli smal. Medias influenser förstärktes av en mer omedelbar subkultur
bestående av kollegor och familj. Många av flickorna rapporterade att de bantade på grund av
sociala faktorer som mobbning, viljan att passa in eller för att behaga andra samt vänners
bantning. Familjens inflytande (speciellt mammans), både destruktiva och stödjande, var
också relevant (Wertheim, Paxton, Schultz & Muir, 1997). I en annan studie om
kroppsuppfattning med 46 kvinnor i åldrarna 21-61 år erkände majoriteten medias makt och
den process vilken påverkar kroppsuppfattning. Medias makt förefaller mycket mer komplex
än att vara enbart en överföring av orealistiska bilder och reklam av produkter och tjänster för
att för att uppnå socialt konstruerade fysiska ideal. Kvinnors sociala nätverk, familj, partner
och vänner bidrar även till att föreviga sociokulturella budskap genom att stödja mediernas
bild av sociala normer av acceptabla kroppar. Genom att förstärka socialt tryck för att
kvinnors kroppar ska vara på ett visst sätt, är kvinnors relationer med andra och sig själva, ett
sätt att återge en form av social kontroll som upprätthåller och förstärker en orealistisk och
ohälsosam social norm (Paguettea & Raineb, 2004).
4. STUDIENS BIDRAG TILL TIDIGARE FORSKNING -
EGNA REFLEKTIONER
Det valda området är i dagsläget relativt outforskat ur en kvalitativ utgångspunkt och det
efterfrågas ytterligare forskning (Allender et al., 2006). Det behövs mer kunskap om vilka
faktorer som påverkar träningsvanor bland unga kvinnor samt hur dessa interagerar. Då
informanterna aldrig är desamma kan resultatet tillföra ny kunskap till forskningsområdet
vilket vår studie syftar att göra. Förhoppningsvis kan vår studie öka kunskapen och skapa en
djupare förståelse om fysisk aktivitet bland unga kvinnor. En sådan typ av förståelse kan
användas för att få insikt i målgruppens kontextuella förutsättningar. Det blir således vårt
bidrag till tidigare forskning.
13
5. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med studien är att undersöka vilka bakomliggande faktorer som kan identifieras för
dessa unga kvinnor som tränar mer än rekommenderat. Detta kommer göras utifrån följande
frågeställningar:
Vilka är de huvudsakliga motivationsfaktorerna för att de övertränar?
Finns det inslag av träningsberoende?
Hur ser relationen ut mellan träning och kost?
6. METOD
Metoddelen inleds med en introduktion till ett kvalitativt tillvägagångssätt följt av studiens
avgränsningar och urval, etiska överväganden och arbetets genomförande. Avslutningsvis
redogörs för databearbetning och analys.
6.1 En kvalitativ ansats
Då syftet med vår uppsats är att undersöka bakomliggande faktorer till varför en grupp unga
kvinnor tränar mer än rekommenderat valde vi att använda en kvalitativ ansats. Genom att
använda en kvalitativ metod kan syfte och frågeställningar undersökas utifrån varför de
tänker, gör och agerar på ett visst sätt. Kvalitativa intervjuer går bland annat ut på att förstår
hur den intervjuades föreställningsvärld ser ut, vilka erfarenheter den har samt hur denne
känner och tänker. Det som utmärker kvalitativa intervjuer är till exempel att frågorna som
ställs är enkla och raka, vilka kan generera innehållsrika och komplexa svar. Materialet som
erhålls blir otroligt rikt och innehåller många intressanta skeenden, mönster och åsikter. I en
kvalitativ undersökning handlar det om att söka efter betydelser och om uppdagandet av en
djupare mening än det uppenbara och omedelbara (Trost, 2010). Sådan information är inte
möjlig att erhålla vid användning av en kvantitativ metod, då kvantitativa metoder främst ger
svar på spridningen av ett fenomen i en population, inte orsakerna till dessa fenomen.
Kvantitativa metoder ger statistisk information om exempelvis andelen unga kvinnor som
tränar minst fem gånger i veckan eller andelen som går på diet (Eliasson, 2010). Valet stod
mellan att använda djupintervjuer eller intervjuer av semistrukturerad karaktär som kvalitativ
ansats. Då djupintervjuer ger ett omfattande material men är tidskrävande valdes
semistrukturerade intervjuer då det upplevdes rimligare inom studiens angivna tidsram.
14
Genom att använda en semistrukturerad intervjuguide bestäms ordningen och innehållet av
projektets syfte då guiden innehåller en lista med öppna frågor som tar upp stora delområden
(Trost, 2010). Metoden uppmuntrar informanten att tala fritt om förvalda ämnen med sina
egna ord utan att begränsas av alltför snäva frågor. Genom att förbereda en frågeguide med
specifika ämnen kan vi vara säkra på att de ämnen vi valt inkluderas under intervjutillfället
(Polit & Beck, 2004).
6.2 Studiens avgränsningar och urval
Studiens inklusionskriterier var att informanterna skulle vara unga kvinnor i åldrarna 19-25
år. Vi ville ha en någorlunda snäv åldersavgränsning då det kan vara stor skillnad i
tankegångar och agerande mellan exempelvis en 19-årig och 29-årig kvinna vilket också låg
till grund för valt åldersspann. Inkluderingskriterier för den tilltänkta målgruppen var, utöver
ålder och kön, att dessa ska träna fyra till fem dagar i veckan på minst måttlig nivå. De som
utövar en sport eller idrott på tävlingsnivå utöver sin träning på motionsanläggningen
exkluderades. Detta då vi tror att de som tränar på tävlingsnivå har ett annat mål med sin
träning och därmed en annan mentalitet.
Målgruppen grundas i den forskning vi tagit del av i kapitel 3. Där framgår det bland annat att
fler kvinnor rapporterar ett sug efter träning och blir spända, rastlösa eller oroliga om de inte
kan träna. Dessutom är många kvinnor missnöjda med sina kroppar och visar en högre
tendens till att träna för viktkontroll och av hälsoskäl, än männen (Hausenblas & Symons
Downs, 2002; Paguettea & Raineb, 2004). Det visas även på en viktig koppling mellan
problematiska attityder till mat och träningsberoende och att detta främst rör kvinnor.
Dessutom verkar träningsberoendet vara betydligt vanligare än man tidigare trott, särskilt
bland unga vuxna (Zmijewski & Howard, 2003). Likaså ätstörningar är vanligare bland unga
kvinnor än bland män och är vanligt i tonåren samt åren efter tonårstiden (FHI, 2006). Enligt
Rädda barnens enkätundersökning med ungefär 25 000 barn och unga i Sverige, i årskurs 6, 8
och 1 på gymnasiet, har 17 % av tjejerna haft ätstörningar under det senaste året. Resultaten
från Ung röst visar att tjejer konsekvent upplever mer psykisk ohälsa än killar och andelen
barn som uppger att de mår dåligt ökar med åldern (Rädda Barnen, 2014).
6.3 Etiska överväganden
Det är viktigt att överväga etiska aspekter vid forskning, främst för att värna om
informanternas integritet. Informanterna fick innan intervjutillfället ta del av ett
informationsblad, se bilaga 1. Där beskrivs mer konkret om studiens syfte, urval, rätten att
15
delta eller avstå samt rätten att avsluta under intervjuns gång. Vidare berättar vi om etiska
hänsynstaganden som informanternas anonymitet, vår tystnadsplikt, att uppgifterna hanteras
konfidentiellt samt hur resultatet ska användas och redovisas. Informanterna signerar därefter
ett samtycke, se bilaga 2, där de ger sitt godkännande att bli intervjuade. Innan intervjun
påbörjades var vi tydliga med att svara på frågor om studien och förfarandet både skriftligt
och muntligt för att undvika missförstånd och se till att informanten kände sig bekväm.
Genom att avidentifiera och endast behålla det som är nödvändigt för tolkning och analys
värnar vi om informanternas integritet. Då vi vill erbjuda lite bakgrundsfakta om
informanterna har de getts fingerade namn, samt angivit typ av bostadsort och ålder utan att
beskriva dem för ingående. För många kända egenskaper gör det möjligt att urskilja personen
bakom det fingerade namnet (Trost, 2010). Syftet är inte att generalisera, vi vill inte finna en
sanning om unga kvinnor i åldern 19-25 år. Vi ämnar enbart uttala oss om deltagarna i
studien.
6.4 Genomförande
För att finna informanter till vår studie kontaktade vi de fyra största träningskedjorna i Malmö
stad. Utav Sats, Fitness24seven, Nordic Wellness och Friskis&Svettis var det enbart
Friskis&Svettis som gav sitt godkännande att sätta upp informationslappar om vår studie på
sina träningsanläggningar. De resterande tre kedjorna meddelade att enbart information
angående den egna anläggningen var tillåten. Efter godkännande från marknads- och
informationsansvarig på Friskis&Svettis Malmö sattes lappar upp på samtliga fem
träningsanläggningar i Malmö. På dessa lappar beskrevs studiens syfte, kriterier och
intervjuförfarande. Efter ungefär en vecka hade metoden inte genererat några informanter
vilket ledde till att sökandet utökades med hjälp av snöbollsmetoden och genom personliga
kontakter. Efter ett inlägg på Facebook kom vi i kontakt med en ung kvinna. Via olika
personliga kontakter lyckades vi rekrytera tre informanter varav en i sin tur hjälpte oss att
sprida informationen vidare till vänner och bekanta vilket ledde till att vi fick kontakt med
ytterligare en informant. Samtliga informanter delgavs informationsbladet antingen vid
intervjutillfället eller via mail. Sammanlagt genomförde vi semistrukturerade intervjuer med
fem informanter, där båda författarna deltog.
Innan den första intervjun genomfördes en pilotstudie i syfte att testa frågeguiden samt öva på
vårt samspel och intervjuteknik. Då det behövdes förändringar kommer inte resultatet från
pilotstudien att redovisas. Efter viss revidering framtogs en intervjuguide med fem olika
ämnesområden, detta för att hålla sig i linje med studiens syfte samt följa en röd tråd och
16
därmed enklare kunna tematisera resultatet, se bilaga 3. Viktigt att ta i beaktande är att platsen
för intervjun har stor betydelse för både den som intervjuar och informanten. Intervjuerna
genomfördes på platser där informanterna kände sig bekväma. Det innebar för fyra av dem i
en av intervjuarnas hem, den femte på caféet på ett bibliotek (Eriksson-Zetterquist & Ahrne,
2011). Intervjuerna varade från 40 minuter upp till ungefär en timme och vid samtliga
intervjuer erbjöd vi fika. Detta för att skapa en så avslappnad miljö som möjligt.
6.5 Databearbetning och analys
För att få en så fullständig dokumentation som möjligt av materialet användes diktafon under
samtliga intervjuer, efter informantens godkännande. Skulle endast anteckningar användas
ökar risken för feltagelser, missförstånd eller missar. Ett inspelat material underlättade
analysen då identifiering av exempelvis tonlägen, pauser och skratt kunde göras. Samtidigt
gavs vi med diktafonens hjälp frihet att koncentrera oss på dynamiken i intervjun och ämnet.
Diktafonen har även gjort det möjligt för oss att gång på gång återvända till materialet för
omlyssning (Kvale & Brinkmann, 2009). När materialinsamlingen var slutförd
transkriberades intervjuerna i sin helhet. Vi startade genom att grundligt läsa igenom det
transkriberade materialet för att skapa en överblick innan analysen tog vid. Materialet gicks
igenom mer än en gång, då det vid kvalitativ ansats alltid finns en risk att söka efter det man
sedan innan tror sig veta (Hartman, 2004). Därefter analyserades varje enskild transkribering
som resulterade i att ett antal intresseväckande teman observerades. Resultatet redovisades
tematiskt med hjälp av talande citat från informanterna och därefter sammankopplades
informanternas utsagor med tidigare forskning utifrån vald teori.
7. METODDISKUSSION
Genomförandet av studien påbörjades med vissa bekymmer. Dels var vi författare under en
tid drabbade av sjukdom, därefter infann sig initiala problem med att finna informanter. Det
var svårare än vi förväntat oss att komma i kontakt med informanter, då med anledning till att
enbart Friskis&Svettis gav oss lov att informera om vår studie. Vi tror att rekryteringen hade
underlättats om samtliga träningskedjor varit behjälpliga. En tanke om det skulle kunna vara
att resterande träningskedjor sa nej med anledning att det kan vara dåligt för deras “image”,
påverka deras rykte och/eller deras medlemmar. Samtidigt hade de informanter vi rekryterade
vissa svårigheter att planera in tidpunkt för intervjun, detta trots att vi var ständigt tillgängliga.
Det bidrog till viss stress då det innebar att vår tidsplan påverkades.
17
När det gäller urvalet i vår studie kan vi se både för- och nackdelar med att få kontakt med
informanter via personliga kontakter. Det positiva är att informanterna har kommit i kontakt
med oss via en personlig förbindelse, det tror vi skapade en trygghetskänsla då vi på så vis är
länkade till varandra via en gemensam nämnare. Den känslan kan ha påverkat viljan att dela
med sig av tankar och erfarenheter. Samtidigt är risken med personliga kontakter att urvalet
kan bli snedvridet och ensidigt. Men då ingen av informanterna har rekryterats av samma
personliga kontakt tror vi att den risken är liten. Dock är syftet med kvalitativa studier att
förstå helhetssammanhanget för en viss person, inte få fram ett generaliserbart resultat.
Antalet informanter som var önskvärt inledningsvis i studien uppgick till mellan fyra och sex
stycken. Antalet informanter vi kom i kontakt med, fem stycken, ansågs således tillräckligt för
vår studie. Möjligtvis hade en sjätte person kunnat intervjuas för att få ytterligare material,
men på grund av de initiala problemen fanns inte tillräckligt med tid. Det kan tyckas vara få,
men vid kvalitativa metoder är antalet oväsentligt, det är kvaliteten som är viktig. Det är
bättre med ett lägre antal utförliga intervjuer än ett större antal med bristande kvalitet. Likaså
kan ett alltför stort antal informanter leda till ett överflöd av material som inte hinner
analyseras och bearbetas på bästa sätt (Trost, 2010).
Det kan vara både en fördel och nackdel att vara två som leder intervjuer med enbart en
informant. Det finns en risk att informanten känner sig förhörd istället för intervjuad och
hamnar i underläge, men det kan även vara fördelaktigt (Trost, 2010). Vi upplevde dock
enbart positiva gensvar då det skapade en samtalssituation snarare än en förhörssituation
vilket bidrog till ett positivt intervjuklimat. Samtidigt var det en fördel för oss som intervjuade
då vi kompletterade varandra bland annat vid följdfrågor. Vid genomförandet av intervjuerna
eftersträvade vi att finna avskilda platser i en tyst och lugn miljö. Eftersom fyra av de fem
informanterna intervjuades hemma hos en av oss var miljön för dessa väldigt bra. Miljön på
caféet på biblioteket var något livligare, men då vi satt någorlunda avskilt tror vi inte
omgivningen påverkade informanten nämnvärt. Vid samtliga intervjutillfällen erbjöds fika i
form av kaffe/te och frukt. Det var både för att inledningsvis skapa en lättsammare ton mellan
oss och informanterna, men vi hade även en tanke att vi genom exempelvis tedrickande kunde
skapa naturliga tystnader i samtalen. Den tanken föll väl ut och vid flera intervjuer har dessa
tystnader lett till att informanten fortsatt samtala efter en viss tids tystnad. Intervjuerna
fungerade bra och den frågeguide vi använde oss av var till stor hjälp. Vid de tillfällen vi fick
svar som av oss upplevdes otillräckliga följdes dessa upp med följdfrågor. När vi fick
otillräckliga svar var det ibland svårt att inte ställa ledande frågor. Men uppgiften vid en
18
kvalitativ ansats är ibland inte att undvika dessa frågor utan i stället erkänna betydelsen av
dem. Det görs i linje med en hermeneutisk betoning av förförståelsens roll genom att göra
dessa frågor explicita för läsaren. På så vis ges läsaren möjlighet att både bedöma inflytandet
av frågorna på forskningsresultaten samt validiteten hos dessa forskningsresultat (Kvale &
Brinkmann, 2009).
Vi upplever att vår intervjuteknik utvecklades under tidens gång vilket genererade ett bra
material. Vi är överlag nöjda med både metod och genomförande.
8. TEORETISKA RAMVERK
Som ett verktyg för att förstå vad som motiverar vissa grupper och personer till ett visst
beteende och varför beteenden skiljer sig åt mellan grupper används teoretiska ramverk. I
denna studie används Grounded theory som teori vilken skiljer sig från andra kvalitativa
metoder. Här är inte utgångspunkten en känd teori, utan tanken är att genom ett induktivt
arbetssätt själv bygga upp teorin utifrån insamlad empiri (Svensson & Starrin, 1996).
Då vi vill svara på frågan “vad är det som visar sig och vad är innebörden i det” använder vi
oss även av den hermeneutiska forskningsprocessen. Eftersom vi inte ska göra en redogörelse
för objektiva fakta använder vi därmed tolkningen som huvudsaklig forskningsmetod
(Nutbeam, Harris & Wise, 2010).
8.1 Grounded theory
Forskarens utgångspunkt och erfarenheter är viktiga delar i konstruktionen, samtidigt som
utgångspunkten är att gå in i studien utan förväntningar på eventuella fynd. Det är inte förrän
efter datainsamling skett och empirin visar sig det är tid för forskaren att använda sin
förförståelse. Forskaren analyserar således ständigt sitt eget förhållande till materialet. Då
forskare inte väljer att utgå ifrån på förhand färdiga teorier binder dessa inte upp sig att följa
tidigare trampade stigar, utan ges möjlighet att upptäcka fakta som av andra förbisetts (Guvå
& Hylander, 1998). Vanligtvis används grounded theory inom outforskade problemområden,
där det ännu inte finns definierade eller formulerade variabler, där det blir forskarens uppgift
att urskilja, definiera och bygga på det material som insamlas. Då datainsamling sker med
hjälp av intervjuer i samband med grounded theory används inte standardiserade
frågeformulär, utan kvalitativa intervjuer (Kvale & Brinkmann, 2009). Forskaren använder, så
som vi valt att göra i vår uppsats, en intervjuguide med öppna frågor. Under analysarbetes
19
gång förekommer flera olika begrepp, som sedan styr utvecklingen av arbetet. Genom att
därefter sortera in analyserad data under olika begrepp ges en ny teori möjlighet att växa fram
(Guvå & Hylander, 1998). Värt att nämna är att teorin inte används på en avancerad nivå, vi
använder en ”lightversion” av teorin då vårt arbete inte har den omfattning som krävs för att
generera sannolikhetsbaserade teorier om ämnet. I arbeten med ansats inom grounded theory
är det viktigt att närma sig forskningsområdet så neutralt som möjligt, utan förväntade
problemområden. Men då forskningsområdet är aktuellt är det svårt att undvika en viss
föraning av problembilden, se vidare under kapitel 8.3.1.
8.2 Hermeneutik
Hermeneutik är namnet på de försök som finns när det gäller att försöka klargöra vad tolkning
och förståelse är, hur det är möjligt och de problem som kan uppstå vid tolkande av
meningsfulla fenomen. För samhällsvetenskaper är hermeneutiken relevant då många av
dessa ämnens datamaterial består av meningsfulla fenomen, exempelvis muntliga yttranden
och handlingar. En stor del av det samhällsvetenskaperna försöker förklara är meningsfulla
fenomen såsom normer, beteendemönster, värderingar och förväntningsmönster. Således
ligger förståelse av meningar och tolkningar till grund för dessa discipliner. Stora delar av det
arbete som görs kan dessutom uppfattas som en tolkningsprocess. Människor har
uppfattningar om sin egen identitet. De har uppfattningar om vilka de är likväl som vilka de
önskar vara. Individers egna och andras uppfattningar om vilka de är bestämmer ofta vilka
dessa individer är. De har även uppfattningar om hur samhället är och hur det bör vara.
Samhällsforskarens uppgift blir därför att tolka och förstå något som i sig redan är en
tolkning, de måste således förhålla sig till en värld som redan är tolkad av individerna själva.
Det sker vare sig individernas tolkningar är felaktiga eller ej, en felaktig tolkning kan vara
lika informativ som en riktig tolkning. Forskare får svårt att förklara en individs handlingar
utan kunskap om hur denne tolkar världen. Det är även viktigt att vara medveten om att inom
hermeneutiken är meningsfulla fenomen enbart förståeliga i den kontext eller i de
sammanhang de förekommer i. Sammanhanget skapar en bestämd mening (Gilje & Grimen,
2004).
8.3 Förförståelse
Vid användandet av hermeneutik inom forskning är det av stor vikt att bena ut den bakgrund
forskaren har av fenomenet, den förförståelse forskaren har innan tolkningen börjar, för att på
så vis kunna hålla en mer distanserad profil. En grundtanke inom hermeneutiken är att
människor aldrig kan möta världen förutsättningslöst, vi förstår alltid något mot bakgrund av
20
vissa förutsättningar. Förutsättningar bestämmer vad som för oss är förståeligt och vad som är
oförståeligt. Förförståelse är även ett nödvändigt villkor, då tolkning av meningsfulla
fenomen utgår från vissa idéer. Dessa idéer uppstår inte ur tomma intet utan bygger på vår
förförståelse, den hjälper oss med riktning på undersökningar såväl som vart vår
uppmärksamhet skall riktas. En individs förförståelse består av flertalet olika komponenter.
Dessa komponenter finns med då individen interagerar med andra och de påverkar
förförståelsen. Komponenter som påverkar förförståelsen kan vara exempelvis språk och
begrepp, trosuppfattningar samt personliga erfarenheter. Forskare är inga undantag utan tar,
precis som andra individer, med sig denna förförståelse in i forskningsarbetet där de tolkar
meningsfulla fenomen (Gilje & Grimen, 2004).
8.3.1 Författarnas förförståelse
Vi inledde studien med en uppfattning om ämnet, och är således redan färgade av vår egen
förförståelse. Den beror på flera orsaker, först och främst att fysisk aktivitet förekommer
dagligen som en naturlig del av vardagen, men även den ökade uppmärksamhet den på senare
år getts i massmedia. Som folkhälsovetare tar vi även del av ny forskning, vilken är i
kontinuerligt förändring, inom området fysisk aktivitet relaterat till hälsa. Vår förförståelse
utgår därmed både från den vetenskapliga världen, men också utifrån vad som sker i vårt
privata liv. Således fanns ett outtalat antagande om vilken riktning studien skulle ta.
9. RESULTAT
Resultatet bygger på de huvudrubriker som framkommit under resultatanalysens gång. Först
presenteras informanterna och sedan kortfattat om deras syn på hälsa. Därefter redovisas
materialet utifrån följande utvalda teman:
Synen på hälsa och träning för ”medelsvenssons”
Fysisk aktivitet – en koppling mellan barndom och vuxenliv
Vad motiverar till träning?
Träningsberoende eller engagemang?
Den mediala kraften och kroppsidealets påverkan
Relationen till mat
Personlighetens samband med träning
21
9.1 Presentation av informanterna
Samtliga informanter har i studien getts fingerade namn, detta för att undvika identifiering.
Klara är en 24 år gammal student som är uppvuxen i ett mindre samhälle, men numera bor i
en större skånsk stad. Maria är 22 år och arbetar i butik, hon bor nu i en större skånsk stad
men kommer ifrån en tätort utanför. Sofie, Linnea och Jasmin är alla 23 år och studenter.
Samtliga är födda och uppvuxna i en större skånsk stad.
De som studerar har samtliga en hälsorelaterad inriktning. Alla är mellan 22-24 år och tränar
minst fem pass i veckan. Träningsformen varierar, de flesta går på gym och instruktörsledda
pass, men det förekommer även annan träning som simning, fotboll och dans. Träning är för
samtliga informanter det största intresset, utöver vardagliga/sociala aktiviteter som att umgås
med vänner, familj och shoppa.
9.2 Synen på hälsa och träning för ”medelsvenssons”
Inledningsvis under intervjutillfället samtalar vi med informanterna om vad hälsa är för dem. I
enlighet med WHO:s definition av hälsa innefattas såväl fysisk förmåga som psykiskt och
socialt välbefinnande i informanternas svar (WHO, 1946; 1986). Samtliga benämner att hälsa
är att “må bra”, dock har begreppet olika innebörd. Några nämner träning och kost som de
mest påverkande faktorerna för en god hälsa, medan andra menar att de enbart är en del i
sammanhanget. Istället lyfts energi, lycka och inre balans fram som definitionen av god hälsa.
- Hälsa. Skulle väl säga att när man, att du mår bra, att du tränar, att du äter bra, att du mår
bra i sinnet, att du mår bra med dig själv. (Maria)
Jasmin beskriver sina tankegångar:
- /.../ Det är inte det att man alltid behöver motionera och träna och äta rätt eller så utan det
är klart det ingår, det är en påföljd av det hela att du känner dig mer energi och lycklig men
det är en inre balans som är hälsa.
Folkhälsomyndigheten har utvecklat rekommendationer för fysisk aktivitet, måttlig intensitet
minst 150 minuter i veckan alternativt hög intensitet 75 minuter i veckan vars syfte är att
främja hälsa, förebygga sjukdom samt bevara eller förbättra fysisk kapacitet
(Folkhälsomyndigheten, u.å.b). Flertalet informanter är bekanta med rekommendationerna.
Efter att ha upplysts om dessa var samtliga överens om att rekommendationerna är bra för att
bibehålla hälsa och må bra. De är överens om att rekommendationerna låter rimliga för
22
“vanliga” människor, för de som enbart vill bevara sin hälsa. Samtidigt menar de att de tränar
för att erhålla resultat vilket kräver ytterligare fysisk aktivitet.
- Ja, det låter väl rimligt för en vanlig person /.../ jag vill ju se resultat så, alltså om det är en
medelsvensson som är vanlig, alltså som tränar för att må bra inte för att liksom se resultat
på det viset, så låter det väl mer lagom /…/ (Maria)
9.3 Fysisk aktivitet – en koppling mellan barndom och vuxenliv
Det finns flera omgivningsfaktorer som påverkar en individs fysiska aktivitet. Vi kan se att
informanternas träningsvanor idag har påverkats av grad och variation av fysisk aktivitet i
barndomen samt familjens aktivitetsnivå och inverkan. Samtliga informanter har under sin
uppväxt, i varierande utsträckning, utövat någon form av fysisk fritidsaktivitet. Vanligast
förekommande var att ha testat flera olika aktiviteter under mer eller mindre långa perioder.
Klara berättar om sin mångfald av idrotter i ung ålder:
- /.../ Jag testade fotboll, jag testade simning, allt möjligt /.../ Sen så var det nått annat litet
ställe där det fanns lite kickboxning, lite step och såhär som man också gick på /.../ Och sen
gick jag över till judo direkt efter det /…/ det finns ingen röd tråd i det jag har testat /.../
När det gäller informanterna i studien har samtliga varit aktiva i tidig ålder. Således kan vi
ana en koppling som stödjer den forskning som hävdar att de som är fysisk aktiva under
uppväxten tränar mer i vuxen ålder. Socialt stöd av familj nämns också av de unga kvinnorna
som en påverkande faktor, och majoriteten hade en aktiv familj under uppväxten. Klara
styrker den tanken, då hennes mamma tränade under hennes uppväxt:
- Ja det tror jag. Att hon tränade då det har nog liksom sått nått litet att man “ska göra det”
liksom. Jag vet inte om det påverkar, men jag kan tänka mig att om man har föräldrar som
tränar, kanske det finns där sen man var liten också /.../ (Klara)
Även Maria berättar hur hennes föräldrar påverkat hennes fysiska aktivitet i barndomen, då de
båda varit aktiva i ungdomen och förespråkade betydelsen av att vara aktiv. De betonade även
vikten av att alltid ha någon aktivitet att sysselsätta sig med. Hon menar att utan sina
föräldrars influenser och pushande hade hon sannolikt gett upp träningen lättare. Jasmin
bekräftar bilden om hur familjen påverkat hennes fysiska aktivitet i uppväxten:
- /…/ jag har en mamma som tränar och tre äldre syskon som alltid är aktiva /.../ men sen är
vi väl en sportig familj, vi åker på semestrar, antingen vandrar eller åker skidor eller
cykelsemester, så vi gör mycket sånna semestrar också.
23
9.4 Vad motiverar till träning?
Motivation är vilka faktorer som driver en individ att utföra en handling. I vår studie visar
informanterna tecken på både inre och yttre motivationsfaktorer som Ryan et al. (1997)
beskriver i tidigare forskning. Samtliga talar om att de tränar av inre motivationsfaktorer, att
träning är ett nöje men det framgår även att motivation av yttre skäl förekommer, mer än de
själva är medvetna om. Klara är tydlig med att nämna ”endorfin-effekten”:
- /.../ Jag tycker det är kul att köra typ slut på mig själv och känna att man verkligen är helt
slut efteråt. Det tycker jag är en jätteskön känsla och man, jag mår bra liksom. Endorfinet
pumpar och man känner sig nöjd liksom efter att man har tränat och haft en bra
träningsvecka /.../
Flera informanter instämmer i att träningen ger dem energi och gör dem piggare, en
energikick som gör att allt blir lite lättare. De menar att det gör dem mer effektiva och bidrar
med ork till vardagslivet. Jasmin sätter ord på hur känslan får henne att bli en gladare och
lyckligare person:
- Ibland är det helt underbart för att du får en energikick efteråt verkligen, och jag känner
verkligen att man känner sig levande man kommer igång med allt annat, man blir mycket mer
effektiv i skolarbetet eller andra saker som ska göras.
De unga kvinnorna menar i dagsläget att de tränar utav inre motivationsfaktorer även om den
initiala motivationen var en annan, men för flera utav dem är yttre motivationsfaktorer
fortfarande närvarande. Flera av informanterna inledde sin träning av yttre orsaker när de
påbörjade sina träningsvanor i en något yngre ålder. Flera började träna utav utseendemässiga
skäl, Maria illustrerar ett exempel där viktnedgång var hennes initiala motivation:
- /.../ jag har väl alltid varit lite överviktig eller smårund sådär /.../ det blev det man la på sig
lite, sen la man på sig lite till och sen så, man märker liksom inte av det på det viset, man blir
liksom så himla blind liksom /.../ förra året som jag bara kände, NÄ, nu har jag fått nog, nu
måste jag ta tag i detta /.../ jag har ju gått ner 35 kilo.
Trots att de intervjuade fortfarande är unga kvinnor har de påbörjat förändringen från att träna
av en yttre motivation till en inre. Flera av informanterna har en träningshistorik som
bekräftar förloppet att de började träna av den anledning att de inte var nöjda med sig själva,
vilket senare ledde till att de hittade inre inspiration att fortsätta. Trots att informanterna själva
menar att de numera tränar av en inre motivation så framgår det att yttre motivation
fortfarande gör sig påmind som en viktig faktor. Vissa har en mer uttalad yttre motivation än
andra, vilket betyder att de tränar för exempelvis kroppskontroll och utseendemässiga skäl.
Samtliga talar om att de vill se mer vältränade ut vilket tyder på att utseendet har stor
24
betydelse, där idealbilden framgår vara slank och kvinnlig med muskler. Två informanter
delar sina tankar om idealbilder:
- Jaa, det är väl som sagt alla tjejer är väl så, liksom det sladdrar lite där eller sladdrar... du
vet liksom, typ "nu tränar jag lite extra sådär för att jag vill tighta till det" /.../ Nä men jag
tycker det är snyggt med kurvor. Fast ändå... slank. Nä men det ska inte vara såhär, men en
snygg rumpa, det tränar jag för. (Maria)
- Jag tycker om alltså att man ser vältränad ut och att man kanske inte ser jättebiffig ut, men
att man fortfarande ser kvinnlig och vältränad ut liksom. (Sofie)
Informanterna talar även om att resultatet är en viktig del av träningen, att se resultat
uppmuntrar till fortsatt träning. Som tidigare nämnts uppger samtliga informanter att de tränar
för nöjes skull men samtidigt är det inte enbart för att ha kul. Det framgår att om resultat
uteblir försvinner även en del av nöjet.
- /.../ ja hade man inte fått nåt resultat så hade man kanske inte tyckt det var lika kul å träna,
men det är ju klart att det blir ju en belöning att man känner, ja man känner sig fin liksom om
man är slank och fin så, det är klart (Maria)
Det är således tydligt att samtliga av studiens unga kvinnor snarare motiveras av yttre
motivation än inre. Att se resultat och få en mer vältränad kropp förväntas vara en följd av
träningsutvecklingen snarare än en motivationsfaktor.
9.5 Träningsberoende eller engagemang?
Studiens unga kvinnor tränar betydligt mer än rekommenderat, vilket gör att det bör
uppmärksammas. Även om informanterna säger att hälsa definieras som att må bra, så innebär
hälsa för dem att träna eftersom de mår bra av det. Det kan därmed finnas en risk för
träningsberoenden. Enligt Hausenblas och Giacobbi (2004) finns sju kriterier för
träningsberoende. Ett av dessa tecken är tillbakadragande vilket visar sig i ångest och trötthet
när mängden träning minskar. När informanternas träning uteblir upplever samtliga en fysisk
och psykisk påverkan, och verkar omedvetna om den egentliga orsaken. Hos informanterna
förekommer en fysisk reaktion då de inte tränar. De lider dels av sömnproblem då de upplever
det svårt att somna eftersom de inte gjort av med tillräckligt energi. Samtidigt beskrivs en
orkeslöshet vid utebliven träning, att de orkar mindre exempelvis i skolan. Klara illustrerar
denna motsägelsefulla reaktion:
25
- /.../ Och får jag inte träna så blir jag nästan mer, man blir rastlös och det är svårt att sova
på natten /.../ jag inte gör av med tillräckligt mycket energi, jag är inte trött. Man ligger och
bara är rastlös typ på kvällarna för att man inte har gjort nånting /…/
Informanters sömnsvårigheter tyder delvis på dåligt samvete och en missbelåtenhet över att ha
missat en träning. Flera berättar även att de upplever stress vid utebliven träning. Stressen
uppkommer framförallt vid de tillfällen då informanterna själva inte valt bort träningen utan
det är “påtvingat”. Det sker exempelvis om de hindras att träna på grund av sjukdom eller
tidsbrist. Den stress som upplevs vid utebliven träning påverkar sedan informanterna
ytterligare. Klara beskriver hur stressen kan uttrycka sig i irritation och frustration vid
exempelvis sjukdom:
- /…/ Så kan det bli lite frustrerande, och då kan jag lätt bli lite lättirriterad för att man… Det
är väl både på grund av att man inte kan träna och att man inte känner sig fullt frisk liksom,
så blir det, det blir ett irritationsmoment. Och även som sagt att jag sover dåligt och då
påverkar det ju att man också blir lättirriterad, så det kan nog va irritation som yttrar sig.
Samtidigt berättar några av informanterna att de använder träningen som ett verktyg för att
stressa ner. De menar att träningen ger dem en möjlighet att koppla bort annat som påverkar
dem. Det leder till att deras stressnivå ökar vid de tillfällen då de inte har möjlighet att träna.
Det framgår även tydligt att de måste öka prestationen för att uppnå tillfredställelse. Tolerans
är ett annat symptom på träningsberoende det vill säga att känna behov av att träna mer för att
erhålla samma effekt. De måste successivt prestera mer för att uppnå samma känsla.
Fysisk aktivitet kan motverka psykisk ohälsa såsom oro och ångest, men för de unga kvinnor
vi talat med är fysisk aktivitet istället en bidragande faktor till ångest, som skapas då de inte
kan träna. Både ångesten och irritationen över utebliven träning kan härstamma från
abstinens. Här kan således ses tydliga tecken på träningsberoende som Lejoyeux et al. (2008)
beskriver det, då samtliga informanter känner starka behov av fysisk aktivitet och lider av
abstinensreaktioner när de inte tränar. Vid träningsberoende läggs en överdriven tid på
aktiviteter som krävs för att erhålla eller förbereda träning. Då träningen är en stor del i
informanternas vardag, krävs en viss planering för att det ska fungera. Dessa unga kvinnor ser
träning som sitt intresse och det har ofta, om inte alltid, högsta prioritet till och med framför
eventuella relationer. Sofie berättar att träning är hennes prio ett. I och med att hon tränar
nästan varje dag så innebär det mycket planering kring olika muskelgrupper och träningspass.
Maria har en liknande inställning:
26
- Jag planerar ganska mycket runt min träning, jag vill verkligen inte missa den, för det är
väldigt viktigt. Och det är väl även, alltså jag vill väl träna typ såhär fem dar i veckan plus
minus och då tycker jag det är väldigt, man blir nästan irriterad när folk kommer och så när
man inte får lov att träna det som man har tänkt träna /.../
Ett symptom på träningsberoende kan även vara konflikter, att sociala, yrkesmässiga eller
fritidsaktiviteter ges upp på grund av träningen. Samtalen om huruvida träningen påverkar
informanternas sociala relationer är något tvetydig. Informanterna själva menar att det inte
direkt inverkar på deras sociala liv eller på fritidsaktiviteter. De tycker att det sociala påverkas
främst positivt då de träffar kompisar under träningen. Samtidigt som de säger att träningen
inte påverkar det sociala negativt, planeras vardagslivet kring just träning. Det är även vanligt
att de motsäger sig själva under samtalens gång. De säger att träningen inte krockar med det
sociala men om de träffar vänner måste de träna först, vilket ofta påverkar de inblandade.
- /…/ Alltså man blir såhär… Omständig. Och bara ”nej men jag kan inte ses förrän åtta”
liksom man bara ”nej okej fast då kan vi ju inte laga mat”. Men, det har jag som jag sa lite
tidigare blivit bättre på att man bara ja men då kör vi en vilodag idag eller bara går ut och
går en runda eller ta ett tidigare pass kanske. (Klara)
Här ses återigen en koppling till vad Biddle et al. (2000) skriver om träningsberoende. De
menar att individer som inte lider av träningsberoende inte låter träningen gå ut över det
sociala livet eller andra intressen. Dessa kvinnor har överlag inga övriga intressen utan de ser,
som tidigare nämnts, träningen som sitt främsta intresse. Klaras resonemang på frågan om
hon säger nej till saker på grund av träningen illustrerar informanternas tankegångar:
- Är det nåt väldigt roligt kan man ju strunta i träningen, men ska man fika med en kompis så,
så kanske man kan fråga om vi ta det en timme senare. Men har man klyddat liksom fyra
gånger med att säga ”nej”, ”kan vi inte köra då istället?”, BARA på grund av träningen så
får man ju ibland bara strunta i den.
Ibland kan det verka som att informanterna vill intyga att de inte är intresserade av att göra
andra saker än att träna, istället för att acceptera det faktum att deras vardag främst cirkulerar
kring träning. De är säkra på att den tid som läggs på träning i annat fall hade förblivit
outnyttjad.
Hausenblas och Symons Downs (2002) nämner i sin definition av träningsberoende de
negativa fysiologiska symptom som kan uppkomma vid ett träningsberoende, såsom
överanvändningsskador och tolerans. Att träning fortsätter trots kunskap om att ett fysiskt
problem kan orsakas av träning. Fysiologiska yttringar framkommer inte hos alla unga
kvinnor vi talat med, men det nämns hos några. Flera har tränat vid sjukdom vilket resulterat i
ett förvärrat och utdraget tillstånd. Det mest allvarliga står Klara för som fått
27
hjärtmuskelinflammation två gånger på grund av träning, som i sin tur bidragit till att hon
varit sjuk mycket i bland annat halsfluss. Trots detta så vill hon helst inte att det påverkar
hennes antal träningstillfällen per vecka:
- /.../ det har påverkat att jag inte har kunnat träna lika mycket heller. Så man får börja lugnt
och sen gå upp och såhär, men man har ju ändå ett mål med hur, att man vill typ ligga runt
fem dar i veckan och såhär så man försöker ju planera lite runt det, men inte lika nitiskt /.../
Det är tydligt att informanterna upplever flera negativa effekter då de inte tränar. Utebliven
träning bidrar till ångest, oro och stress. Flera har tränat vid sjukdom som därmed förlängt
sina besvär. Då informanterna planerar sina liv kring träningen så kan det i sociala
sammanhang kollidera vilket upplevs som besvärligt. Detta till trots upplever informanterna i
helhet ingen problematik kring deras träning.
9.6 Den mediala kraften och kroppsidealets påverkan
Dagens kroppsideal är att vara vältränad och stark, snarare än enbart smal. Samtidigt omtalas
det i intervjuerna att smalhetsen fortfarande finns där, att kvinnor ska vara slimmade. Studiens
unga kvinnor verkar medvetna om dagens kroppsideal och är överens om att vara smal med
muskler är en trend som har vuxit fram de senaste åren. Det framgår även att informanterna är
medvetna att media och sociala medier påverkar i stor utsträckning, men att de själva i
dagsläget inte tar åt sig av budskapet. Linnea pratar om dagens ouppnåeliga kroppsideal och
det eftertraktade ”lårgapet”:
- Det är ganska på modet att träna mycket, att vara stark, att va slimmad… Jag vet inte om
det alltid är hälsosamt. Det är nog det som är tanken, men det kanske inte riktigt funkar för
alla. Alla kan inte komma i ett par storlek 25 byxor eller väga runt 50 kilo eller alltså vad fan
det nu kan va liksom. Alla kan inte få det här lårgapet liksom som är supermodernt.
Även Linnea har uppmärksammat det faktum att träning verkar vara “på modet”:
- Klart man påverkas av det, det måste man ju göra liksom. Det här med att det är en liten
modegrej, jag vet inte riktigt. Jo, jag tror att det är ganska mycket såhär träningshets eller
vad man ska säga, det är rätt många som tränar rätt mycket i Sverige /…/
Samtliga informanter menar att de i yngre ålder påverkats av idealet. De har svårt att avgöra
huruvida de påverkas i dagsläget, men flera säger att de troligtvis gör det även om de inte vet
hur eller varför. Det är intressant då tonåringar och unga vuxna är känsliga för den press som
skapas att uppfylla de upplevda normer som finns vad gäller kroppsideal, som informanterna
själva menar kommer från media.
28
- /.../ vi blir hela tiden påverkade från media och yttre och hur vi ska se ut och hur vi ska
prata och hur vi ska klä oss. Och det påverkar nog en hela tiden att alla vill väl se ut som alla
andra /…/ ur en tjejs perspektiv så ska tjejen vara väldigt smal, stor rumpa, stora bröst och
ganska vältränad men det ska inte vara synliga muskler /.../ (Jasmin)
Informanterna berättar således att kvinnor påverkas av den mediala bilden. Det verkar som de
själva är omedvetet är präglade av dagens samhällsideal då samtliga har ett mer eller mindre
uttalat utseendemässigt önskemål som ett resultat av träningen. Alla vill se vältränade ut.
Sociala medier är en stor del i dagens yngre generation och därmed en påverkande faktor till
unga människors självbild. Samtliga informanter uppger att de på ett eller annat sätt påverkas
av sociala medier såsom Facebook, Twitter, Instagram och bloggar. Klara talar om att det
blivit väldigt mycket hets kring träning och hur man ska se ut:
- /.../Det är ju lite träningshets nu. Alla tränar, alla äter rätt, lägger upp på Facebook, lägger
upp på Instagram /.../ det är ju JÄTTEmånga på Instagram som lägger upp att “ja nu kör vi
legday” liksom. Hade dom gjort det för femton år sen hade man vart så bara ”men va?”, ”är
hon en kille?”. Nej, men lite så…
9.6.1 “OJ du har gått upp”- omgivningens påverkan
Förutom media så påverkar familj, sociala nätverk och vänner ungas syn på kroppsideal
(Paguettea & Raineb, 2004). Informanterna tycks vara mer medvetna om att de påverkas av
sin närhet snarare än medias. Jasmin berättar om hur omgivningen påverkade henne då hon
gick upp i vikt. Själv levde hon livet utomlands utan tanke på utseende, men när hon kom
hem chockades hon av omgivningens reaktioner:
- /.../ och så kom jag hem och så sa alla att “OJ du har gått upp”. Alltså jag hade ju inte gått
upp SÅ mycket men det hade ändå fördelat sig lite på kroppen då ju. Då fick jag väldigt
mycket för de här tio kilona jag lagt på mig från omgivningen /.../ Så började man redan där
tänka på där “nu måste jag börja träna, måste börja äta rätt och blablabla“. Så man är
jättepåverkad av omgivningen, absolut. Tyvärr.
Klara beskriver en annan typ av påverkan, om hur hon blir peppad av att se de vältränade
instruktörerna på hennes gym. Hon ser att träning har gett resultat på dem vilket bidragit till
hennes kroppsideal och en strävan efter liknande resultat. Ingen informant har några direkta
förebilder. Det är främst individer i deras närhet som på olika sätt kan ses som förebilder.
Exempelvis är det som ovan nämnts uppenbart hur viktiga instruktörerna är för Klara på det
gym hon tränar. Dessa blir hennes förebilder vilka hon ser upp till både utseende- och
prestationsmässigt. Träningsbloggar nämns som en annan källa till inspiration. Linnea brukar
gå in på Alexandra Brings blogg (en träningsblogg, förf. anm.) för inspiration:
29
- /.../ så kan jag tycka att hon gör rätt bra övningar och vilka snygga armmuskler hon har
eller liksom… Såna grejer /…/ att och dom där övningarna ser ju lite spännande ut, dom
kanske man ska testa, eller fan såna där armar hade jag också velat ha liksom /.../
Flera av de unga kvinnorna har upplevt en smalhets, främst under gymnasietiden. De berättar
att de inom stora tjejgäng pushade varandra till restriktiva matvanor vilket ledde till något
som kan beskrivas som en tävling om vem som åt minst. Grupptrycket gick i vissa fall för
långt och Linnea berättar att en klasskamrat fick sluta skolan och läggas in för behandling.
Intressant är att Jasmin istället upplevt pressen från en danslärare, en person med starkt
inflytande:
- /.../ under gymnasiet då var det så att alla skulle se exakt likadana ut, och tyvärr så hade vi
lärare som sa att vi skulle banta fast att ingen var överviktig, och där fick man ju mycket
mycket påfrestning ifrån vuxna som man ändå tycker borde ha en annan syn på vikten /.../
Kommentarer från omgivningen verkar ha en stor inverkan på informanterna även idag, såväl
positiva som negativa. De tilltalande kommentarerna är något som uppskattas av samtliga
informanter, som främst kommer från personer med liknande träningsvanor. Kommentarer av
sådant slag upplevs som peppande, glädjande och ger en känsla av nöjdhet. En som fått
många positiva kommentarer till följd av sin viktnedgång är Maria, såhär upplever hon
omgivningens reaktioner:
- Nä men "så fin du har blivit liksom", "så smal du har blivit" och ja att jag är så duktig
liksom att ja /…/ Och det ger ju en kick varje gång man får höra det, man ba´ "yes" /.../ Ja det
motiverar ju också mycket, det gör det ju. Även om man kanske inte ska bry sig så jävla
mycket om vad andra tycker så gör man ju det. Så är det ju.
Det som däremot framträder mest under intervjuerna är kommentarer av negativt slag. Ofta är
det synpunkter på informanternas träningsvanor som påpekas, då främst från familj och
vänner. Åsikterna uppfattas olika av samtliga informanter men blir oftast ignorerade. I regel
handlar det oftast om kommentarer som antyder att de tränar för mycket och för ofta. Flera
visar på att de uttrycker sin oro för informanternas välmående, ett exempel på det är Maria
och hennes oroliga mamma:
- Ja. Det är väl många som typ e.. Mamma e ju typ en sån. "Du tar det försiktigt nu va? Du
äter väl ordentligt? Du tränar väl inte för mycket" Såhär. Hon vet ju att det kan ju gå till
överdrift liksom.
Informanterna anser själva att de inte påverkas av de negativa kommentarerna. Men när
samtalet går vidare framkommer det att de nog faktiskt påverkas trots att det inte tror det, då
30
de upplever åsikterna som påfrestande, onödiga och irriterande. Flera är till viss del
motsägelsefulla i vad de berättar. Denna motsägelse illustreras av Klara som reagerar på
kommentarerna genom att inte berätta när hon tränar:
- Inte mycket mer än att jag inte berättar det. Jag, det var väl lite såhär att, ”jaja men bry ni
er inte, för att jag bryr mig liksom inte om att ni går till hästen varje dag”/.../ Men, jag kan
bli väldigt irriterad när folk har åsikter om det, när dom säger till mig ”ähh träna inte så
mycket”. Jag kan bli så ”fast nä, det bestämmer jag själv!” /.../
9.7 Relationen till mat
Samtliga informanter menar att vad de äter har en stor betydelse och ser en koppling mellan
kost och träning. Ingen äter direkt ohälsosamt nu, men alla menar att de kan äta bättre och
flera av informanterna har ätit annorlunda, “mer hälsosamt” tidigare. Flera nämner att de inte
får ångest av att äta exempelvis en kaka/pizza, men de vill inte göra det flera gånger i veckan
eller om de haft en “dålig” kostvecka. Således tycks vissa fortfarande ha en ansträngd relation
till kost. Maria som har gått ner mycket i vikt berättar om sin relation till mat:
- /.../ jag har ju en jobbig relation till mat, för annars hade jag ju aldrig varit så stor som jag
var. Det är ju inte så att det bara försvinner bara för att man går ner så mycket liksom, det
kommer ju alltid finnas med /.../ Ibland så kan jag få jättemycket ångest liksom, då kanske
man känner att man har ätit en massa, och så hinner man inte med att träna, så bara åhh...
/.../ alltså, jag äter ju inte potatis, ris och pasta och sånt. Jag gick ju på LCHF så det har jag
fortfarande, så sånt håller jag mig fortfarande borta ifrån. /.../
De andra informanterna menar att de har en bra relation till kost, men nämner ångest i olika
sammanhang. Att ”synda” vid enstaka tillfällen menar de inte påverkar i det stora, men om
det sker upprepade gånger inom en kort period får de ångest. Exempelvis berättar Klara att
hon får ångest av att äta kakor ett flertal dagar i veckan. Andra informanter instämmer i att
ohälsosam mat inte bör vara ett återkommande inslag i deras kosthållning. Ett återkommande
tankesätt hos flera informanter är ett sorts “allt eller inget”-tänk. De menar att under de
perioder de tränar mer, äter de också mer hälsosamt och att de har lättare att strunta i en
”sund” kost då de inte tränar. Däremot ser Linnea på mat och träning precis tvärtom.
/.../ När jag tränar så lägger jag inte om min kost. Jag ser tvärtom, att när du rör på dig, då
får du ju också en, lite berättigad att du kan ju käka vad du vill liksom /.../ att fasen, har du
väl gått passet klart tryck i dig fan en extra efterrätt. Det är ju då du har rätt i att käka hur
mycket du vill och vad du vill. Eller rätt, det är klart att du har rätten alltid, men då kan du
göra det utan att alls känna dåligt samvete eller känna ”fan varför tog jag två gånger” /.../
I Linneas beteende kan utläsas att maten rättfärdigas av träningen. Hon har inte samvete att
äta mycket utan att ha uppnått en viss mängd träning, vilket kan tolkas som ett osunt
31
beteende. Några av informanterna tycks uppvisa tecken på ett ohälsosamt beteende eller
symptom på ätstörningar, under ungdomsåren. Informanterna tror själva att det beror på en
annan självbild samt större påverkan utifrån.
- /.../ Att då liksom lägger man om maten, äter mycket mindre, äter mycket nyttigare eller
mindre kalorier eller vad det nu än kan bli /.../ då var det en period när jag åt väldigt lite. Så
då var det mer en besatthet, det där att, ja man satte upp regler och grejer och lite sånt. Ja,
då kunde jag unna mig att käka en ordentlig, att bli mätt en gång i veckan typ. Eller utbyta att
man blir mätt mot att äta efterrätt typ. (Linnea)
9.8 Personlighetens samband med träning
Bland informanterna uppmärksammas en rädsla för att misslyckas och även uttryck om
perfektionism. Samtidigt talar flera av informanterna om känslan av kontroll, något som kan
grunda sig i en dålig självkänsla och självförtroende, prestationsångest eller en känslomässig
instabilitet. Jasmin berättar att hennes strävan efter perfektion bland annat skapar problem i
situationer inom hennes arbete som instruktör på en träningsanläggning. Hon påpekar dock att
det enbart är sig själv hon kritiserar, ingen annan. Hon fortsätter att berätta att dessa höga krav
funnits redan under gymnasietiden:
- /.../ Men för mig blev det mer en ångest och jag har inte riktigt den där kämparglädjen som
jag ibland önskade att jag skulle ha, ”ja men då pushar jag mig själv lite till” utan då lägger
jag mig hellre ner och så ger jag upp för att jag känner att ingenting klarar jag. Och det, där
kan jag ju bli irriterad på mig själv och så går jag bara och nöter det i huvudet "varför kan
jag inte bara", som vissa andra har. Bara köra liksom och vara nöjd med det.
Gemensamt för de unga kvinnorna är att träna mer än rekommenderat. De är omedvetna om
att det de själva uppfattar som ”nitiskhet” eller ”besatthet” kan vara ett uttryck för
träningsberoende. Informanterna talar om hur de tidigare varit nitiska eller besatta av träning
samt om omgivningens rädsla att de återigen ska fastna i ett sådant beteende. Linnea berättar
att hennes besatthet kan gälla både träning och mat och att hon bland annat undviker dieter för
att inte utsätta sig för risken att falla tillbaka. Hon beskriver hur hon hanterar rädslan:
- /.../Alltså jag vet att jag kan bli lätt besatt av det här med träning och att det kan gå från att
va på en bra nivå till att plötsligt bli en besatthet. Så dels kanske att jag säger det till folk i
min omgivning. Eller pratar om det, att ”ja jag vet att jag kan bli lätt besatt ”. För det är
lättare liksom då att folk säger att ”alltså shit nu behöver du nog lugna dig lite”. Och sen ja,
att man tänker efter lite mer kanske /…/ Min mamma kan fråga ”har du nu blivit besatt
här?”. ”Ja lite grann”. ”Jaja men du tar det väl lugnt”, liksom så. ”Jaa, det tror jag”.
Trots att Klara inte nämner ordet besatt så visar hennes tankesätt på att det finns en viss
tendens till besatthet eller ett nitisk beteende vad gäller träning:
32
- /.../ Men det är ju svårt och skippa en träning när helt plötsligt, när man kan alla dagar i
veckan, då är det ju svårt att veta vilken dag man ska strunta i. Så det är ju bra att ha en
anledning till och inte träna för annars blir det ju för mycket. Eller det blir lätt att det blir för
mycket om man inte har något annat inplanerat.
Informanterna menar att den hälsosamma och roliga träningen ska vara i fokus. Dock framgår
det tydligt att flera av dem är tävlingsinriktade, att det är en del av deras personlighet och att
det påverkar deras träning. De tävlar främst mot sig själva och strävar efter att hela tiden
prestera bättre, bli starkare, springa snabbare eller klara ett visst antal pass varje vecka. En
annan gemensam nämnare som framgår bland informanterna är en känsla av att känna sig
stolta och nöjda efter en ”bra” träningsvecka. Antalet pass per vecka bestämmer hur tillfreds
de är med sig själva. Ju fler pass de tränar, desto nöjdare är de. Deras psykiska välmående kan
påverkas och resultera i bland annat stress, ångest och irritation. Det här syns bland samtliga
informanter, men hos Jasmin är tillfredsställelsen svår att uppnå:
- /…/ känner mig lätt missnöjd med mig själv. Jag går till väldigt personangrepp, jag känner
"varför klarar jag inte av det, varför kan alla andra tycka det är så lätt och enkelt att bara
komma iväg, men jag klarar ingenting" så är det liksom psykisk klocka som "ja, nu går man
upp i vikt" och det är mycket utseendet som tyvärr kommer in i det hela också som man inte
alltid vill. Men det hade nog varit mycket det. Att jag hade blivit arg på mig själv.
10. RESULTATDISKUSSION
Då vi arbetar utefter en hermeneutisk ansats är vår ambition att tolka empirin. Resultaten
beskrivs därmed utifrån vår förförståelse, vår tolkning och med hjälp av vad vi anser vara
relevant forskning. Tolkningen utgår ifrån hela intervjukontexten, inte enbart utifrån
informanternas svar. Det är enbart med hjälp av ett helhetsperspektiv som ett sammanhang
kan erhållas och de bakomliggande orsakerna kan finnas.
10.1 Synen på hälsa och träning
Informanterna upplever inte sitt förhållande till sin träning som problematisk. Men även om
det inte är ett upplevt problem, innebär det nödvändigtvis inte att det är ett sunt beteende.
Deras självbeskrivning av vad som är bra respektive dåligt, problematisk respektive inte
problematisk är inte nödvändigtvis verklig. Situationen är komplex då träning i huvudsak
upplevs som ett positivt medel för att hälsosamt leverne. Vid intervjuns inledande skede
samtalar vi med de unga kvinnorna om vad hälsa är för dem. Trots lite olika svar är
huvudtanken hos samtliga att hälsa innebär att må bra. Under intervjun fick informanterna
33
även beskriva sina åsikter gällande folkhälsomyndighetens rekommendationer om fysisk
aktivitet. Samtliga menar att rekommendationerna är bra för en ”vanlig” individ vars mål är
att bibehålla en god hälsa och må bra, men att de anser att det inte är tillräckligt för deras
träning. Vi undrar då vad de egentligen tränar för. Om de anser att de tränar med syfte att må
bra, varför tränar de då mer än rekommenderat?
10.2 Omgivningens påverkan
Det råder delade meningar kring huruvida tidig fysisk aktivitet är signifikant med högre
träning i vuxen ålder (Engström, 2008; Tammelin, 2005; Yang et al., 1999). Vår studie tyder
dock på att en aktiv familj och tidig fysisk aktivitet under uppväxten förbättrar sannolikheten
att man tränar i vuxen ålder. Samtliga av informanterna var fysiskt aktiva i barndomen
och/eller hade en aktiv familj. Studien bekräftar forskningen om socialt stöd från Eyler et al.
(2002), då det framgår att både familj och vänner har stark påverkan och var den bidragande
faktorn till att samtliga informanter påbörjade sin träning. Forskning av Engström (2008),
Tammelin (2005) och Yang et al., (1999) visade att sannolikheten att vara aktiv senare i livet
förbättrades om en varierad och bred erfarenhet av idrott introduceras genom att delta i idrott
och olika fysiska aktiviteter vid ung ålder. Även detta bekräftas i studien då samtliga
informanter hade fler än en fysisk aktivitet i ung ålder.
Som tidigare nämnts spelar socialt stöd stor i roll i en individs liv. I studien syns hur
informanterna påverkas av sin omgivning, främst i form av kommentarer. De nämner att de
får både positiva och negativa synpunkter från sin närhet. De av positiv karaktär upplevs
komma främst från personer som ”förstår dem” eller som tränar i samma utsträckning som de
själva. Det framgår att informanternas träning skapar en oro bland personer i deras
omgivning. Flera föräldrar och vänner uttrycker oro över att träningen är överdriven, styr eller
tar en allt för stor plats i kvinnornas liv. Informanterna förbiser omgivningens kommentarer
och förnekar att det är ett problem. Flera av dem blir uppretade av kommentarerna och
upplever att deras problem är det faktum att de blir ifrågasatta, när det möjligtvis är beteendet
som är problematiskt i sig. Det kan tolkas som ett självbedrägligt beteende att till exempel ge
skulden på föräldrar eller vänner som är bekymrade, vilket kan tyda på en försvarsmekanism.
I ett missbruksbeteende döljer man ofta sin livsstil och blir irriterad när omgivningen
kommenterar ens beteende.
34
10.3 Den mediala bilden och kvinnokroppen
I direkt samband med intervjuerna förvånades vi över hur sällan massmedia och sociala
medier nämndes. Det verkade som att dessa unga kvinnor inte påverkas negativ i den
utsträckning vi trott. Informanterna menade, till och med vid ledande frågor hur exempelvis
Instagram påverkar dem, att de inte påverkas nämnvärt. Även om området inte varit vårt
fokusområde, förvånades vi. Det visade sig dock efter mer ingående resultatanalys och
genomgång av samtliga intervjutranskriberingar att så inte är fallet, de påverkas omedvetet
hela tiden. Forskning visar att det kulturella värdet i att vara smal ofta får gå före hälsan och
att det idealet skapar stor press bland unga kvinnor (Paguettea & Raineb, 2004; Wertheim et
al., 1997). Informanterna talar om det kroppsideal som finns i dagens samhälle, ett
kroppsideal som innebär att vara smal, men vältränad. De berättar hur detta ideal inte direkt
påverkar dem, för att därefter motsägelsefullt tala om hur de tränar för att gå ner i vikt och
bygga muskler. De åskådliggör därmed vad Paguettea och Raineb (2004) beskriver, hur den
mediala bilden är komplex och en starkt påverkande faktor. De utseendemässiga önskemål
kvinnorna har är en direkt spegling av samhällets bild, vilket gör att kvinnorna bekräftar och
själva stödjer de socialt konstruerade fysiska idealen som samhället skapat (Paguettea &
Raineb, 2004).
Det framgår tydligt genom informanterna att träning är en aktuell modetrend i dagens
samhälle. Linnea nämner det eftertraktade ”lårgapet”, något som unga kvinnor idag strävar
efter. Det är ett ideal som också är tydligt i exempelvis jeansreklam. Samhället verkar
manipulativt för unga, och då främst kvinnor, att fokusera på det yttre. Det genomförs
massiva kampanjer i media om allt från träningskläder från Intersport till reklam för nya
träningsanläggningar. Idag syns människor i träningskläder i alla sammanhang, de ser alltid ut
att vara på väg till eller från träning med en vattenflaska i handen. Det signalerar hur hälsosam
och ”trendig” denne individ är. Det verkar som att de unga kvinnor vi samtalat med inte har
någon direkt självinsikt. De menar att ideal inte påverkar dem nämnvärt, men det är flera som
följer träningsbloggar. De är troligtvis omedvetna om hur manipulerade de är av exempelvis
kändisar och reklam. Då medias uppgift är att påverka vårt undermedvetna tycks det ha haft
framgång bland informanterna. Vi menar att det yttre har blivit främsta fokus i dagens
samhälle. Dessa unga kvinnor använder sina kroppar som sitt ”skyltfönster”, istället för att
fokusera på intellekt, hjärta, mänskligt värde och personlighet. Det skapar ett problem då
tonåringar och unga vuxna befinner sig i utvecklingsperioder som är avgörande för bildandet
av en identitet. Kvinnorna är i den åldern då de är extra känsliga för pressen att uppfylla
upplevda normer för utseende (Arnett, 2000; Jones, 2004). Med en sådan press från samhället
35
är det troligt att risken för kroppsmissnöje ökar vilket i sin tur ökar risken för riskfyllda
kroppsförändringsstrategier och ätstörningar (Ivezaj et al, 2010; Westerberg-Jacobsen, Edlund
& Ghaderi, 2010).
I samband med samhällets utseendemässiga krav finns de unga kvinnornas sociala nätverk så
som familj, partner och vänner som samtliga bidrar till att föreviga detta sociokulturella
budskap. Till skillnad från medias inflytande vilken påverkar informanterna undermedvetet,
tycks de vara mer medvetna om hur det sociala nätverket påverkar dem. Troligen handlar det
om den omedelbara verkan exempelvis en kommentar från någon i ens närhet kan ge snarare
än en reklam på tv. Under gymnasietiden var det flera informanter som ägnade sig åt
riskfyllda kostbeteenden då de åt väldigt lite i syfte att åstadkomma viktnedgång. Det
riskfyllda beteendet var kopplat till ”smalhets” och det grupptryck som förekom. Dessa
orsaker till bantning stöds av forskning då Wertheim et al. (1997) rapporterar att många
flickor bantar på grund av sociala faktorer som mobbning, viljan att passa in, i syfte att
behaga andra eller i samband med vänners bantning.
Allender et al. (2006) talar om att motivationen för träning förändras med åren. De menar att
unga motiveras av vikt, kroppsförändring och familjestöd medan vuxna tränar för prestation,
kompetens och nöje. Informanterna menar själva att de gått vidare från att träna av yttre
motivationer, att det inledningsvis var så, men att de numera tränar för att de finner ett nöje i
träningen. Här motsäger de dock ofta sig själva. De är målinriktade och vill se resultat
samtidigt har de fortfarande utseendemässiga önskemål med sin träning. Det är möjligt att de
tagit något externt och internaliserat det. Vi undrar om det inte är så att dessa unga kvinnor
tränat så pass länge att de i dagsläget inte längre minns orsakerna till sin träning, att de tagit in
samhällets krav på utseende och gjort det till sitt eget. De menar själva att de tränar av ”rätt”
anledningar, av inre faktorer i syfte att må bra och ha roligt, vilket ökar sannolikheten att de
fortsätter det riskfyllda beteendet (Ryan et al, 1997). Empirin visar också på hur
informanternas omgivning stödjer medias bild och sociala normer om kroppsideal. De
påverkas att behålla sina ideal då de exempelvis får komplimanger vid viktnedgång och
negativa kommentarer vid viktökning. Genom att förstärka socialt tryck för att kvinnors
kroppar ska vara på ett visst sätt, är kvinnors relationer med andra och sig själva, ett sätt att
återge en form av social kontroll som upprätthåller och förstärker en orealistisk och
ohälsosam social norm (Paguettea & Raineb, 2004).
36
10.4 Träningsberoende kopplat till personlighet
Inom fysisk aktivitet finns en fin linje mellan vad som kan anses vara hälsosamt och inte, att
vara engagerad eller beroende. Begreppet träningsberoende har länge varit begränsat till
elitidrottare (De Coverley Veale, 1987) och huruvida en individ tränar för mycket är svårt att
värdera. I tidigare forskning nämner Hausenblas och Giacobbi (2004) en definition av
träningsberoende, innehållande diagnostiska kriterier, vilka vi har till hjälp vid tolkningen.
Det har under tolkningen framkommit att informanternas berättelser på många sätt kan
kopplas till begreppet träningsberoende, trots att ingen utav dem ser sina träningsvanor som
problematiska. Vi har uppmärksammat förnekelse som en punkt i träningsberoende, vilket är
ett beteende som påträffas i alla missbruk. Informanterna förnekar att det är ett problem och är
oförmögna att förstå omgivningens betraktelser.
Majoriteten av informanterna beskriver känslan av att träna och ”energikickar” upplevs som
så angenäma efter ett pass att de därmed skapar en viktig motivation till fortsatt träning.
Fenomenet de beskriver är endorfinet som pumpar i kroppen och att jaga dessa kickar kan
vara ett tecken på beroende. Flera nämner att de tränar för att ha kul, men det framgår inte
vara det primära målet med träningen. Det som är kul med träningen kan således vara ett
resultat av att få endorfinkicken eller att se resultat i form av definierade muskler. Även
trötthet nämns som ett resultat av utebliven träning, men antagligen är de trötta för att de
saknar energi då de tränade dagen innan och inte har fått någon endorfinkick den dagen.
Informanterna beskriver även att träning leder till att de stressar ner, blir mer effektiva eller
sover bättre, men det kanske egentligen är ett sätt att ”dopa” sig för att dämpa oro och ångest.
US Department of Health and Human Services (1996) beskriver att fysisk aktivitet bland
annat kan motverka ångest. Utebliven träning bidrar inte enbart till trötthet enligt de unga
kvinnorna, utan även rastlöshet vilket illustreras av Klaras upplevelse av att utebliven träning:
- Man ligger och bara är rastlös typ på kvällarna för att man inte har gjort nånting /.../ sen så
att man kanske får, inte ångest men att man blir, man tycker det är lite jobbigt när man… jag
vill egentligen inte få den ångesten av att man inte tränar /…/
Känslor som dessa kan tolkas som dåligt samvete och/eller missnöjdhet med sig själv. Att
träna upplevs värderas högre än andra aktiviteter och om dagens träningspass uteblir har
dagen således varit innehållslös. Biddle et al. (2000) beskriver att personer utan
träningsberoende inte ser fysisk aktivitet som den viktigaste delen av vardagen och låter den
inte gå ut över andra intressen och det sociala livet. Att vara oförmögen att träna är
psykologiska symptom på träningsberoende menar Hausenblad och Symons Downs (2002).
37
Det bekräftas då informanterna beskriver en upplevd stress vilken yttrar sig i irritation och
frustration, vid utebliven träning. Bland individer som rapporterar flera symptom på
träningsberoende, vilket de unga kvinnorna i vår studie gör, rapporteras skuld, depression,
irritation, rastlöshet, spänning och ångest som de vanligaste abstinensbesvären (Hausenblas &
Symons Downs, 2002). Detta är besvär som samtliga informanter upplever vid utebliven
träning.
Samtliga informanter har, som ovan nämnts, symptom på träningsberoende. Forskning har
gjorts för att undersöka huruvida särskilda personlighetsdrag kan kopplas till
träningsberoende och det kan ses tydliga kopplingar mellan tidigare forskningsresultat och de
fynd vi gjort i vår studie. Bland de unga kvinnorna i vår studie finns en rädsla att misslyckas
och det förekommer drag av perfektionism. De uttrycker en vilja att kontrollera sin träning, en
kontroll som kan grundas i dålig självkänsla. En tolkning skulle kunna vara att de oftast inte
upplever känslan av kontroll i andra situationer i deras liv och då känns det bra att ha kontroll
över någonting, i detta fall träningen. Dessa faktorer har framkommit bland informanterna och
försätter dem i risk att utveckla ätstörning enligt Arthur-Cameselle och Quatromoni (2010).
Den dåliga självkänslan ges uttryck då de berättar hur de känner sig nöjda efter en ”bra”
träningsvecka. Det indikerar att de känner missnöje vid utebliven träning eller otillräcklig
mängd träningspass. Dessa kopplingar bekräftas i flera studier där det funnits positiva
samband mellan träningsberoende och perfektionism samt negativa samband mellan
träningsberoende och självkänsla. De drag av ångest som nämnts vid flera tillfällen i vårt
resultat har också visats ha positiva samband med symptom på träningsberoende (Hausenblas
& Symons Downs, 2002; Coen & Ogles, 1993). Samtidigt beskriver informanterna hur de
upplever stress vid utebliven träning och att flera av dem hanterar sin stressade vardag med
hjälp av träning. Det tyder på att de har svårt att hantera stress vilket enligt Costa och McCrae
(1990) visar sig hos individer med hög neuroticism. Deras något neurotiska syn på mat kan
också vara tecken på det och neuroticism är en förutsägande faktor för träningsberoende.
Studier har även visat att drag av välvilja är en förutsägande faktor för träningsberoende, och
då att personer med lägre grad av välvilja har större risk att hamna i ett träningsberoende.
Tecken på lägre välvilja är att individen är egocentrisk, skeptisk till andra människors avsikter
samt tävlingsinriktade (Hausenblas & Giacobbi, 2004). Samtliga informanterna menar att de
tränar för att det är roligt, men flera av dem är tävlingsmänniskor som hela tiden vill prestera
bättre, vilket tyder på en lägre välvilja. Samtidigt är de skeptiska till andra individers avsikter,
38
då åsikter om deras träning ignoreras och de sätter sin träning främst, före det sociala livet,
vilket kan vara en antydan till egocentriska drag.
10.4.1 Behovet av empowerment
Det finns flera olika definitioner av empowerment, men i denna uppsats används Tenglands
definition (2013) där empowerment innebär att som individ ha kontroll över de avgörande
faktorerna för ens livskvalitet. Ju mer kontroll en individ har över dessa faktorer, desto mer
empowerment besitts (Tengland, 2013). De unga kvinnorna i vår studie verkar sakna den här
känslan av kontroll över sina egna liv. Det är möjligt att de upplever att de inte kan
kontrollera sin omgivning, världen omkring dem utan istället fokuserar på att helt och hållet
kontrollerar sig själva och sina kroppar. Således saknar kvinnorna empowerment, och det är
därmed önskvärt att rikta fokus mot att på något vis öka deras empowerment. Livskvalitet är
den viktigaste faktorn att kontrollera då det är mest värdefullt för människor. De faktorer som
påverkar individers kontroll av livskvaliteten är flera, bland annat hälsa, kunskap,
självständighet, självförtroende och självkänsla (Tengland, 2007; 2008). Sålunda ger en
ökning i någon av dessa faktorer sannolikt en ökad kontroll av en individs livskvalitet.
10.5 Den ansträngda relationen till mat
Då överdriven fysisk aktivitet kan ses i samband med ätstörningar (Sundgot & Torstveit,
2004), fann vi det av intresse att samtala om ämnet kost och informanternas kostvanor. Det
finns även en viktig koppling mellan problematiska attityder till mat och träningsberoende,
något som främst rör kvinnor (Zmijewski & Howard, 2003), vilket innebär att det är viktigt
att undersöka dessa unga kvinnors relationer till och syn på kost. Samtliga informanter menar
att de har en bra relation till kost och att de äter vad de är sugna på. De tror således att de inte
har en problematisk syn på kost, men återigen framgår en motsägelsefullhet då ordet ångest
används flitigt under samtalens gång. Det tyder på att de har en ansträngd relation till mat och
alla menar att de kan äta mer hälsosamt än vad de i dagsläget gör. Det verkar som att
informanterna har en lätt neurotisk inställning till mat. Det syns exempelvis i deras
tankegångar kring kakor, pizza och liknande. De menar att de inte har några problem med att
äta sådant, men får ångest om det sker vid upprepade tillfällen. Deras ansträngda relation till
mat kan mycket väl grundas i de ätstörningssymptom de uppvisade under ungdomsåren.
Striegel-Moore och Bulik (2007) skriver att uppkomsten av ätstörningssymptom vanligtvis
inträffar mellan 15 och 20 års ålder, vilket styrker ett sådant påstående. Och då samtliga
informanterna uppvisar ett eller flera tecken på träningsberoende, ökar risken att de även lider
av någon form av ätstörning (Zmijewski & Howard, 2003). Det ses bland annat hos Maria
39
som uppvisar sådana symptom då hon gärna kompenserar större matintag med träning.
Samtidigt verkar flertalet informanter utgå ifrån ett storts ”allt eller inget”- tänk. Vi menar att
det kan tyda på ett nitiskt, osunt beteende som bör uppmärksammas. Att rättfärdiga sin kost
som bland annat Linnea gör, att ge sig själv rätt att äta mer då hon tränat är inte heller
hälsosamt och skulle kunna vara ett tecken på ätstörning. Då allt fler individer med
ätstörningar diagnostiseras med träningsberoende anser vi att det är det av stor vikt att
uppmärksamma ett sådant beteende (Epling & Pierce, 1996).
11. AVSLUTANDE REFLEKTIONER
Avslutningsvis sammanfattas studiens viktigaste upptäckter, författarnas tankar kring
områdets framtida värde samt hur samhället kan förhindra att unga kvinnor hamnar i ett
träningsberoende.
11.1 Ett nytt folkhälsoproblem?
Vi gick in i studien med antagandet att hitta ett problematiskt beteende både relaterade till
kost och självbild hos de unga kvinnorna, utifrån vår förförståelse var det svårt att inte göra
det. Genom att ha tolkat helheten av våra samtal med dessa unga kvinnor kan det
sammanfattningsvis sägas att deras överdrivna träning är ett problematiskt beteende ur
aspekten att det påverkar dem psykiskt och att samtliga troligtvis lider av träningsberoende.
Däremot är det svårt att hantera fenomenet träningsberoende ur aspekten att det är ett
avvikande beteende som egentligen inte skadar andra individer. Är det verkligen ett problem
att de enbart mår dåligt då de inte gör något hälsosamt, tränar? En tanke vi haft är att sport är
mer försvarbart när det gäller en hög frekvens av fysisk aktivitet än någon som enbart tränar
på gym. Ingen ifrågasätter att en hockeyspelare tränar sex dagar i veckan. Har samhället
skapat en social konstruktion där vi särskiljer idrott från fysisk aktivitet som
fritidssysselsättning? Det är således ett oerhört komplext område som innebär svårigheter
gällande främjande arbete. Träningsberoende bör uppmärksammas mer i offentliga rum då
problemet verkar relativt vanligt förekommande. Samtidigt kan det vara av vikt att poängtera
omgivningens påverkan på unga kvinnor som tränar mer än rekommenderat. Här kan det
exempelvis vara ett förslag att uppmana till ett holistiskt synsätt för de personer som
exempelvis arbetar på träningsanläggningar. Det kanske inte enbart är tillräckligt att kunna
informera om vikten av att vara fysiskt aktiv, det kanske även behövs kunskap om hälsans alla
40
bitar, fysisk såväl som psykisk och socialt? De fynd vi gjort visar att det finns betydligt mer
att undersöka på området och då främst de bakomliggande faktorerna för träningsberoende.
Det handlar om att stävja ett beroende innan det går över styr och utvecklar sig i mentala
alternativt fysiska problem. Det ska inte gå så långt att dessa unga kvinnor utvecklar anorexia,
stress, utbrändhet eller rent av självskadliga beteenden. Det handlar om att uppmärksamma
och synliggöra strukturer i samhället för att få unga kvinnor nöjda med sina kroppar. Därefter
kan de istället njuta av träning på en lagom nivå för att det är roligt, socialt och hälsosamt
utan att ständigt tänka på träning och diet för att skulptera sina kroppar in i dagens attraktiva
ideal. För att uppnå ett sådant tillstånd hos dessa kvinnor, där de inte längre påverkas av
kroppsideal och samhällsstrukturer krävs empowerment. De behöver känna att de har makt
över sina egna liv och att de kan påverka fler saker än enbart sin egen kropp genom kost och
träning. Därav är arbetet med empowerment oerhört viktigt, inte bara bland unga kvinnor utan
bland samtliga unga i vårt samhälle. Vi vill inte att dessa unga kvinnor ska sluta träna, träning
i sig är en hälsosam aktivitet, däremot vill vi förändra de grundläggande orsakerna till träning.
De behöver erhålla en ökad kontroll över sin tillvaro för att på så vis förändra orsakerna till
träning, vilket i sin tur skapar en hälsosammare inställning till såväl träning som kost. Om de
upplever att de kan kontrollera andra faktorer i sin omgivning, inte enbart sin träning, kan en
ökad livskvalitet uppnås.
11.2 Konklusion
Samtliga unga kvinnor i vår studie visade tecken på överträning, ångest och sömnproblem vid
utebliven träning. De visade även tecken på kroppsfixering och en problematisk relation till
kost, särskilt i samband med sin träning. Detta är riskfaktorer för skev kroppsuppfattning,
vilket i sin tur kan leda till exempelvis anorexi och bulimi. Det framkommer att
bakomliggande faktorer till överdriven träning på många sätt kommer från omgivningen, både
från kvinnornas närstående, men också från de samhälleliga strukturerna. Unga kvinnor
behöver stödjas och medvetandegöras om de risker som överträning medför samt de
strukturer i samhället som är pådrivande inom området. Motion är dokumenterat bra för
hälsan om den inte överdrivs och det är viktigt att det är det budskapet som gemensamt ges
från folkhälso-och idrottsvetare. Det är vidare angeläget att instruktörer på
träningsanläggningar uppmärksammar unga kvinnor som är i riskzonen för överträning, för att
på så vis stävja problemet och arbeta främjande. Då träning på den här nivån är ett nytt
hälsofenomen i samhället bör utvecklingen följas och fler och större studier är nödvändigt.
41
12. REFERENSER
Allender, S., Cowburn, G., & Foster, C. (2006). Understanding participation in sport and
physical activity among children and adults: a review of qualitative studies. Health Education
Research, 21, (6), 826-835.
Andersson, S. I. (2002). Hälsopsykologi - en introduktion. Lund: Sanitas.
Arnett, J. J. (2000). Emerging adulthood: A theory of development from the late teens through
the twenties. American Psychologist, 55, (5), 469-480.
Arthur-Cameselle, J. & Quatromoni, P. (2010). Factors Related to the Onset of Eating
Disorders Reported by Female Collegiate Athletes. The Sport Psychologist, 25,1-17.
Bergström, R. L., Neighbors, C., & Lewis, M. A. (2004). Do men find “bony” women
attractive? Consequences of misperceiving opposite sex perceptions of attractive body image.
Body Image: An International Journal of Research, 1, (2), 183-191.
Biddle, S. J. H., Fox, K. R., & Boutcher, S. H. (2000). Physical activity and psychological
wellbeing. London: Routledge.
Brunet, J., Sabiston, C. M., Dorsch, K. D., & McCreary, D. R. (2010). Exploring a model
linking social physique anxiety, drive for muscularity, drive for thinness and self esteem
among adolescent boys and girls. Body Image, 7, (2), 137-142.
Coen, S. P., & Ogles, B. M. (1993). Psychological characteristics of the obligatory runner: a
critical examination of the anorexia analogue hypothesis. Journal of Sport & Exercise
Psychology, 15, (3), 338-354.
Costa, P. T. Jr., & McCrae, R. R. (1990). Personality: another ‘‘hidden factor’’ in stress
research. Psychological Inquiry, 1, (1), 22-24.
Davis, C., & Fox, J. (1993). Excessive exercise and weight preoccupation in women.
Addictive Behaviors, 18, (2), 201-211.
De Coverley Veale, D. M. W. (1987). Exercise dependence. British Journal of Addiction, 82,
(7), 735-740.
Eliasson, A. (2010). Kvantitativ metod från början. Lund: Studentlitteratur.
Epling, W. F., & Pierce, W. D. (1996). Principles and processes of activity anorexia: An
overview of activity anorexia. In W. F. Epling & W. D. Pierce (Ed.), Activity anorexia:
theory, research and treatment (pp. 3-11). New Jersey, NJ: Erlbaum.
Eyler, A. E., Wilcox, S., Matson-Koffman, D., Evenson, K. R., Sanderson, B., Thompson, J.,
Wilbur, J., & Rohm-Young, D. (2002). Correlates of physical activity among women from
diverse racial/ethnic groups. Journal of Women’s Health & Gender Based Medicine, 11, (3),
239-253.
Engström, L-M. (2008). Who is physically active? Cultural capital and sports participation
42
from adolescence to middle age - a 38-year follow-up study. Physical Education & Sport
Pedagogy, 13, (3), 319-343.
Eriksson-Zetterquist, U., & Ahrne G. (2011). Intervjuer. G. Ahrne & P. Svensson. (Red.).
Handbok i kvalitativa metoder. Malmö: Liber.
Fariburn, C. G., & Harrison, P. J. (2003). Eating disorders. The Lancet, 361, (9355), 407-416.
Fogelberg, T-M. (2013, 13 augusti). Sociala medier kan leda till träningshets. Sveriges radio.
Hämtad den 2014-05-15, från:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=5615755
Folkhälsomyndigheten. (u.å.a). Nationella insatser. Hämtad 2014-04-07, från
http://www.folkhalsomyndigheten.se/far/nationella-insatser/
Folkhälsomyndigheten. (u.å.b). Rekommendationer, aktivitetsnivå och attityder. Hämtad
2014-04-07, från http://www.folkhalsomyndigheten.se/far/rekommendationer/
Folkhälsomyndigheten. (2013a). Definitioner. Hämtad 2014-05-19, från:
http://www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/livsvillkor-och-levnadsvanor/fysisk-
aktivitet/definitioner/
Folkhälsomyndigheten. (2013b). Fysisk aktivitet. Hämtad 2014-05-01, från
http://www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/livsvillkor-och-
levnadsvanor/folkhalsans-utveckling-malomraden/fysisk-aktivitet/fysisk-aktivitet/
Folkhälsomyndigheten. (2014a). Folkhälsans utveckling - målområden. Hämtad 2014-05-01,
från www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/livsvillkor-och-levnadsvanor/folkhalsans-
utveckling-malomraden/
Folkhälsomyndigheten. (2014b). 9. Fysisk aktivitet. Hämtad 2014-05-01, från
http://www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/livsvillkor-och-
levnadsvanor/folkhalsans-utveckling-malomraden/fysisk-aktivitet/
Gilje, N., & Grimen, H. (2004). Samhällsvetenskapernas förutsättningar. Göteborg: Daidalos.
Glanz, K., Rimer, B., & Viswanath, K. (2008). Health behavior and health education: theory,
research and practice. San Francisco: Jossey-Bass.
Guvå, G., & Hylander, I. (1998). Att tillägna sig Grounded Theory. (Fog rapport Nr 43).
Linköping: Institutionen för beteendevetenskap Linköpings Universitet
Hausenblas, H. A., & Symons Downs, D. (2002). Exercise dependence: a systematic review.
Psychology of Sport and Exercise, 3, (2), 89-123.
Hausenblas, H. A., & Giacobbi Jr, P. R. (2004). Relationship between exercise dependence
symptoms and personality. Personality and Individual Differences, 36, (6), 1265-1273.
Henriksson, M. (2014, 4 maj). Hetsen ett hot mot hälsan. Sydsvenskan, B18.
Ivezaj, V., Saules, K. K., Hoodin, F., Alschuler, K., Angelella, N. E., Collings, A. S.,
Saunders-Scott, D., & Wiedemann, A. A. (2010). The relationship between binge eating and
43
weight status on depression, anxiety, and body image among a diverse college sample: a focus
on Bi/Multiracial women. Eating Behaviors, 11, (1), 18-24.
Jacobs, D. (1986). A general theory of addictions: a new theoretical model. Journal of
Gambling Behavior, 2, (1), 15-31.
Jones, D. C. (2004). Body image among adolescent girls and boys: a longitudinal study.
Developmental Psychology, 40, (5), 823-835.
Kvale, S., & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur.
Kunskapscentrum för ätstörningar. (u.å). Ätstörningar i siffror. Hämtad 2014-05-23, från:
http://www.atstorning.se/har-jag-en-atstorning-2/fragor-svar-2/atstorningar-i-siffror/
Lagercrantz, V. (2013, 22 augusti). 5:2-metoden hjälper dig tappa vikt snabbt. Expressen.
Hämtad 2014-05-16, från: http://www.expressen.se/halsa/52-metoden-hjalper-dig-tappa-vikt-
snabbt/
Lejoyeux, M., Avril, M., Richoux, C., Embouazza, H., & Nivoli, F. (2008). Prevalence of
exercise dependence and other behavioral addictions among clients of a Parisian fitness room.
Comprehensive Psychiatry, 49, (4), 353-358.
Mintz, L. B., & Betz, N. E. (1988). Prevalence and correlates of eating disordered behaviors
among undergraduate women. Journal of Counseling Psychology, 35, (4), 463-471.
Nutbeam, D., Harris, E., & Wise, M. (2010). Theory in a Nutshell - a practical guide to health
promotion theories. Sydney: McGraw-Hill.
Paguettea, M-C., & Raineb, K. (2004). Sociocultural context of women’s body image. Social
Scinence & Medicine, 59, (5), 1047-1058.
Polit, D. F., & Beck, C. T. (2004). Nursing Research. Philadelphia: Lippincott Williams &
Wilkins.
Ryan, R. M., Frederick, C. M., Lepes, D., Rubio, N., & Sheldon, K. M. (1997). Intrinsic
motivation and exercise adherence. International Journal of Sports Psychology, 28, (4), 335-
354.
Scheerder, J., Vanreusel, B., Taks, M., & Renson, R. (2002). Social sports stratification in
Flanders 1969-1999: intergenerational reproduction of social inequalities? International
Review for the Sociology of Sport, 37, (2), 219-246.
Scheerder, J., Vanreusel, B., & Taks, M. (2005). Stratification patterns of active sport
involvement among adults: social changes and persistence. International Review for the
Sociology of Sport, 40, (2), 139-162.
Socialstyrelsen & Statens folkhälsoinstitut. (2013). Folkhälsan i Sverige - årsrapport 2013.
Stockholm: Socialstyrelsen.
Spano, L. (2001). The relationship between exercise and anxiety, obsessive-compulsiveness,
and narcissism. Personality and Individual Differences, 30, (1), 87-93.
44
Statens folkhälsoinstitut. (2005). Folkhälsopolitisk rapport 2005 (Statens folkhälsoinstitut, nr
R 2005:5). Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2006). Fysisk aktivitet och folkhälsa. Östersund: Statens
folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2012). Stillasittande och ohälsa – en litteratursammanställning.
Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Statistiska centralbyrån. (2009). Fritid 2006-07. (Levnadsförhållanden, rapport 118).
Stockholm: Statistiska centralbyrån.
Striegel-Moore, R. H., & Bulik, C. M. (2007). Risk factors for eating disorders. American
Psychologist, 62, (3), 181-198.
Sundgot-Borgen, J., & Torstveit, M. (2004). Prevalence of eating disorders in elite athletes is
higher than in the general population. Clinical Journal of Sport Medicine, 14, (1), 25-32.
Svensson, P-G., & Starrin, B. (1996). Kvalitativa studier i teori och praktik. Lund:
Studentlitteratur
Szabo, A. (1998). Studying the psychological impact of exercise deprivation: are
experimental studies hopeless? Journal of Sport Behavior, 21, (2), 139-147.
Tammelin, T. (2005). A review of longitudinal studies on youth predictors of adulthood
physical activity. International Journal of Adolescent Medicine and Health, 17, (1), 3-12.
Tengland, P-A. (2007). Empowerment: A goal or a means for health promotion? Medicine
Health Care and Philosophy, 10, (2), 197–207.
Tengland, P-A. (2008). Empowerment: A conceptual discussion. Health Care Analysis, 16,
77–96.
Tengland, P-A (2013). Behavior Change or Empowerment: On the Ethics of Health-
Promotion Goals. Health Care Analysis, Epub ahead of print.
Thomas, J. J., Vartanian, L. R., & Brownell, K. D. (2009). The relationship between eating
disorder not otherwise specified (EDNOS) and officially recognized eating disorders: meta-
analysis and implications for DSM. Psychological Bulletin, 135, (3), 406-433.
Trost, J. (2010). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Rädda Barnen. (2014). Det är aldrig någon som nånsin frågat ”Vad tycker ni om det här?” -
Ung röst 2014. Stockholm: Rädda Barnen.
US Department of Health and Human Services. (1996). Physical activity and health: a report
of the surgeon general. Atlanta, GA: Department of Health and Human Services, Centers for
Disease Control and Prevention, National Center for Chronic Disease Prevention and Health
Promotion.
45
Warg, I. (2013, 11 september). Så gör du för att få en vältränad kropp – med slanka muskler.
Nyheter24. Hämtad den 2014-05-16, från: http://nyheter24.se/halsa/752863-ida-warg-sa-gor-
du-for-att-fa-en-valtranad-kropp-med-slanka-muskler/halsa
Wertheim, E., Paxton, S., Schultz H., & Muir, S. (1997). Why do adolescent girls watch their
weight? An interview study examining sociocultural pressures to be thin. Journal of
Psychosomatic Research, 42, (4), 345-355.
Westerberg-Jacobson, J., Edlund, B., & Ghaderi, A. (2010). A 5-year longitudinal study of the
relationship between the wish to be thinner, lifestyle behaviours and disturbed eating in 9-20
year old girls. European Eating Disorders Review, 18, (3), 207-219.
Wharton, C. M., Adams, T., & Hampl, J. S. (2008). Weight loss practices and body weight
perceptions among US college students. Journal of American College Health, 56, (5), 579-
584.
Withall, J., Jago, R., & Fox, K. (2011). Why some do but most don't. Barriers and enablers to
engaging low-income groups in physical activity programmes: a mixed methods study. BMC
Public Health, 11, 507.
Wolf, E. M., & Akamatsu, T. J. (1994). Exercise involvement and eating-disordered
characteristics in college students. Eating Disorders: The Journal of Treatment & Prevention,
2, (4), 308-318.
World Health Organization. (1946). Official records of the World Health Organization no.2 –
Proceedings and final acts of the International Health Conference held in New York from 19
June to 22 July 1946. New York & Geneva: World Health Organization
World Health Organization. (1986). Ottawa charter for health promotion. Köpenhamn:
World Health Organization
Yang, X., Telama, R., Leino, M., & Viikari, J. (1999). Factors explaining the physical activity
of young adults: the importance of early socialization. Scandinavian Journal of Medicine and
Science in Sports, 9, (2), 120-127.
Yates, A. (1996). Clinical observations and implications of activity anorexia: Athletes, eating
disorders, and the overtraining syndrome. In W. F. Epling, & W. D. Pierce (Ed.), Activity
anorexia: Theory, research and treatment (pp. 179-188). New Jersey, NJ: Erlbaum.
Zmijewski, C. F., & Howard, M. O. (2003). Exercise dependence and attitudes toward eating
among young adults. Eating Behaviors, 4, (2), 181-195.
BILAGOR
Bilaga 1. Informationsblad
”EN KVALITATIV STUDIE OM UNGA KVINNOR OCH TRÄNINGSVANOR” Vi heter Emma Sallander och Josefine Friberg och studerar sista terminen på
folkhälsovetenskapliga programmet på Malmö högskola. Programmet avslutas med att skriva
en c-uppsats som examinationsuppgift inom valfritt folkhälsovetenskapligt ämne. Vi har valt
att skriva om träningsvanor hos unga kvinnor. Fysisk aktivitet har alltid varit en del av vår vardag och en grundförutsättning för hälsa och
välbefinnande. Forskning visar att fysisk aktivitet har starka gynnsamma effekter på likaså
fysisk som psykisk hälsa. Fysisk aktivitet förebygger en rad sjukdomar och minskar risken för
förtidig död samt slaganfall, hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes, övervikt och fetma,
benskörhet, höga blodfetter, högt blodtryck och andra sjukdomar. Med syfte att främja hälsa,
minska risken för kroniska sjukdomar, förebygga för tidig död och bevara eller förbättra
fysisk kapacitet rekommenderar Folkhälsomyndigheten bland annat att alla över 18 år bör
vara fysiskt aktiva med måttlig intensitet minst 150 minuter i veckan. Fysisk aktivitet vid hög
intensitet kan minskas till minst 75 minuter per vecka. Den fysiska aktiviteten bör genomföras
under flera av veckans dagar och vara minst 10 minuter lång vid varje tillfälle. Exempel på
aktiviteter kan vara 30 minuters rask promenad fem dagar i veckan eller 20-30 minuters
löpning tre dagar i veckan.
Genom media bombaderas dagens unga vuxna av träningstips, dieter och vältränade kroppar
och i sociala medier påminns vi ständigt om det perfekta liv vi borde ha. Man ska äta rätt och
rent, träna ofta och intensivt samtidigt som man inte får tappa fokus på vänner, familj och
karriär. Med detta som utgångspunkt vill vi genomföra en kvalitativ studie med syfte att
undersöka orsakerna till att unga kvinnor tränar flitigt samt attityderna till träning och
närliggande områden.
Studien utförs med en kvalitativ ansats och det innebär att vi kommer genomföra
djupintervjuer med hjälp av en semistrukturerad frågeguide. Intervjutillfällena förväntas ta
ungefär 45 minuter. All information som framkommer under intervjuerna behandlas i alla
avseenden anonymt och konfidentiellt. Deltagandet är helt frivilligt och du som informant kan
när som helst avbryta ditt deltagande. Det är önskvärt att erhålla dina kontaktuppgifter om vi
under arbetes gång kan behöva komplettera intervjun i efterhand, dessa uppgifter behandlas
också anonymt och konfidentiellt.
Intervjuerna ligger därefter till grund för resultatdelen av vår uppsats och publiceras, efter
examination, i Malmö högskolas bibliotek. Om du som informant är intresserad av att ta del
av den publicerade studien går det bra att kontakta oss.
Kontaktpersoner är Emma och Josefine och eventuella frågor kan mailas till:
Om du vill dela med dig av dina tankar och erfarenheter om din träning vore det av
stort intresse för vår studie!
Vänliga hälsningar,
Emma och Josefine
47
Bilaga 2. Samtyckesbilaga
Samtyckesbilaga
Projektets titel:
”En kvalitativ studie om unga kvinnor och
träningsvanor”
Datum:
2014-??-??
Studieansvarig:
Josefine Friberg och Emma Sallander
E-post:
Studerar vid Malmö högskola, Hälsa och
samhälle, 206 05 Malmö, Tfn 040 – 66 57 000
Utbildning:
Folkhälsovetenskapliga programmet 120 p
Nivå: Kandidatnivå
Jag har muntligen informerats om studien och tagit del av bifogad skriftlig
information. Jag är medveten om att mitt deltagande är frivilligt och att jag
när som helst kan avbryta mitt deltagande.
Jag lämnar härmed mitt samtycke till att delta i ovanstående undersökning:
Datum: ……………………………………………………………………………..
Deltagarens underskrift: …………………………………………………………
48
Bilaga 3. Intervjuguide
Familj/bakgrund Ålder?
Bor?
Civilstatus?
Sysselsättning?
Intressen?
Vad är hälsa för dig?
Vem tog med dig på din första träning?
Träning Hur tänker du när du planerar din träning?
Hur får din träning dig att må?
Vad betyder träningen för dig?
Upplever du stress över att inte hinna med din träning?
Känner du till FHI’s rekommendationer om träning?
Självbild/kroppsideal Vad motiverar eller inspirerar dig till träning?
Vad är dina tankar om kroppsideal?
Kost/matvanor/övriga vanor Ser du en koppling mellan träning och kost?
Tankar kring dieter?
Röker du?
Dricker du?
Socialt Har du svårt att förstå att andra människor inte tränar och sköter sin hälsa och kost?
Brukar andra ha en åsikt om din träning?
Påverkas ditt sociala liv av träningen?
Ser du en skillnad på din egen träning och andras?
Vad anser du om din egen träning?
