— 49 =

-t.l /* ""-f-'

! Tl

a jowunes sSfyola de gamla spelmanssldtyernas arvtagareoch dttlingar skapa -enr fotfffiiusikens rendssans**

Var folldiga musik gar emot enreniissans, har det sagts, ochvittnesborden harom ha ju

icke saknats. De allt oftare atefkom-mande spelmanstavlingarna och upp-spelningarna vid de kulturella ung-domsfesterna vittna om okad fbrsta-else och uppskattning av de gamlaallmogemelodierna, vart folkmusikdn-stitut i Arvika ar ett fundamente]^bevis harpa, och det stora intre^for utstallningarna av folkliga mu^instrument utgor ocksa ett gladjari-';de tecken. Den folkliga musikensjit-b'vare. spelmannen rundt om i *"ha ocksa ryckt upp p& bred fiha ingatt som medlemmar iforbund, de ha tills&nimansfolkdansande ungdomeii sinning, och flerfaldiga tecken •sagt, pa en ny folkmusikensringstid, aven om det icke inar jazzmusiken gnaller i vairanger och nbjeslokaler. Darondt sagt om den publik, soioch 'kanner sig road och gl;eggmide tonerna. Till bei

. Stockholm aren — stockholmar|ojj'jdag besoker restaurant

i mt&ikkonditorier - - ma dock sagas,{att ban -lyssnar garna, 4,a, kanske my c-'J^L heflre, till de enkla, hjartetrognafolkmelodierna, an till de senasteschlagerna. Det finns kanske hos defiesta stadsbor en aning bond.blodkvar, som ger resonans da laten kom-mer med halsning ifran myr och mo.ifr% ,fprs och sater...

-Far da mfmne icke stadernaskafeernas och restau-

rangernas schlager, erovrat oron oplsiniien 'ocks'a -pa laiidsbygden ? ,

— Knappast iitstraekningmsnjjjiralio tw. Eevymelodierna pas-,sa icke tillsa.niTnq:ris m«d lovade fogareller smjala fcystigar, de hora helt en-

kelt icke hemma i bygden o_.troligen aldrig att bli bofasta dar.

Det ar Sve'nska migdoinj|j:mgensfor bygdekultur entusiastisfea fore-sprakare for allt som har gammalhavd och dess energiske forkiimpe;speelellt pa hembygdsmusikens omra-de, hr Ernst Gr^hammarT som ickevill frtFpa att rraiidbns kung Jazz arnagon Nidhogg, som gnager i dengamla svenskjii5t8f%S*«ikcns rot ichhotar splittra o^hjl$j0.era clensamma.Hr Granhammar har gladjande erfa-renheter av atjt <$olkmusiis$n, vilkenman for en,del ar sedan var fre.stadtro, att den enbart ha,d«,•plot* inoinramen av museiverksamh\ler pa ett ateruppvackas i^.^lll vidarekretsar. Och ban har g|[adjft^de be-vis pa att stammen folksft^^Jin icl^ear utdod, utan att tvartora^le. gamlaspelmansslakterna ha viir4a<ja<,arvta-gare och attlingar i vara, o^agar.

Sektionen for folkmusik inorn Sven-ska ungdomsringen har 5genem hrGranhammar igangsatt

• -?-.1- J? .1 ;^^ nnnc.4-\jiTaniinnuutij. igaiigoukb v-^-jj^,,..storisk forskning just ror-ande varadagars bygdespelman, dels toi; att ut-rona den musikaliska arftjl^eten ochdels fer att i rent folkloristislst ayseen-de feartiagga landet. Slutl|g^n tir me-ningfaHtfpcksa den, att samla ajja sven-

ygdespelman till ett "forbund,tjrgcnom detta na Uyen de mest

'toende spelmtin-ju^j, upplivafortsatt arbete samt genom

mmor soka yidmakthrilla,vidga intressef hos saviil

aldre utqvare av den gam-musikkonsjten. Detta

ai^ogwiuv.f Jcl^v,o redan strax efter dennv ^fec^olms-Tidningen och Sven-

^g^omsringen anonlnade ut-ui |i av hemgj^pda, musikin;

' f>ch omnamndes aven da ;

de stora uppspelniijgar,ommo vid utstallningen.

i7aujni!HR*c a,j. gatt sedan utstallningen,och Stilan kallelserna till spelmannenutgirigQ$ ha vi sandt oss till hj? Gran-hamni^f for att hora om nagot resul-tat fb'rsports.

Vi f^ttino hr Granhammar pa^ afto-nen.yj^itt hern nte vid Eiksmtiseet,plocl^ande i sina papper, fQtografip.roeh : ti<jningar, vilka som -Jiajo. sadetycktes alldeles tillintetgora varjebans fristund.

- Om det blivit resultatl Jo, var$£ saker^ sager hr G. och tar fram enstor packe blanketter ur en Uda. £Har,:ha inkommit omkring 200 svar fraus-pelman, vilka onska inga ^om wed*lemmar i ett forbund. Det ar ratt s&vidlyftiga fragor vi stall t till spel-^maniien, och det har visat- sig vararatta vagen for erhlllande av up;ply,s5-ningar , om var gamla bygdspkuitBt;,Ungt utoyer mnsikens. qmrAdf.lei ha ilyllt vorje fr&ga, och liar inte

formularet rackt, sa ha de bifogat ettibrev med upplysmngar i ett eller an-|nat avseende. Dagligen inkotnma nyaanmalningar, vilket gor att det i nar-

stund ar omojligt att nagor-akt saga hur manga spelman" ager. Att inte folkmusikenupphallningen, eller att in-

den gatt ned, bevisas bastav de livliga skildringarna, som in-Jfeo^-i^ibfe^n spelmannen om olika.tjfgdw nejesliv annu i vara dagar. Iformularen fragas aven om garajai^^Eirnigt och bygdedrakten, och endel spelman ha pil dessa fragor givit8*JT t /r^ti^e^kiita svar, liksom pa^S9H[5ioi»omptefl*ir och forekomsten

am1a!;vi^f(>oc•i^I ^pflman.^ musik i

lerne som moderne-lar-tean det lata ibland:.t L' storspelman, men far j

talas om musik oc|i*r ^ ye inte, igq i-.mor had^si sin slaktti^era gen^-j

)n var mycket,lisk och sjong gamla visor <f^ps&jbarn »ar far var ute. ' Jiianolandr^ ;,$jong mor — berattamskrivaren — en visa, som jfie! ijut-jskilt .lagt pa minnet; den IfjifV salhar ham

VI ska ga vaUm& dagen alllangst ut i stora mossem.?/1^och dagen var Iftngoch magen var svang a

'" och litet la mor i passei.

Och iblaiid later det bizkomna svarea si har: "Sabaka i detqiorgangna, som J0H||sterna ;ni^ teim^fet1 funnitsvaraarri aiitfet^liscfiniiga ha Tourifi

klockajne"

ifid .-» r-f inska

1809. JElan kunde en hel delsom

som bmUopsman En del sadana ,

han ocfesfi sjalv.?'S&. berSttas det om

koja eller masugn, iellep gillestuga, yidrbrollopsgarden, rid;,midsommardanser, om

Brrqqo

nat konstigt. Om seder oofe btrufowkom draktskick i gamta^tidtolika tillfalien och ar&tider. Mjiflselfingo de se och erfara de gamlatsp^b-mannen, och dar veridigheten slutadtetog fantasien vid. Att en spelri^aup.som vakat i fyra, fern nattep»,fcnEdeifa se bade huldran och nackeit, varinte att forundra sig over.

De gamla saval som de yiigre Spel-mannen aro i regel mer eller minchre jkonstnarsnaturer. En del ax* fiol-.J

= 50

byggare och en del ha vid sidan avsitt dagliga slit knapat med nigotkonstinassigt arbete. , De£ gor.es sombekant an i dag fiblef och iiyckelhar-por rnndt om i vira bygdcr cc'h manhamtar tra av gamla skullbradei4 frinkyrkor, eller golvplankor frin kyar-nar. Det ar akta svenskt virke i degamia nyckelharporna, som ljudavid de upplandska brukens midsom-mardanser. ' 'Har ar svenskt virkei bide don och person", skriver enspelman fran Uppland.

En del spelman klaga bittert overtidens och folks Oforstaende for fplk-musiken, men en del tror sig markaett omslag till folkmusikens renas-sans. En spelman skriver: VDet serut soia om det nya femradiga hand-klaveret inte vore nagoa-; svirarefieridp-till fiolen. Det mygljaia taletom hgndklaveret som fpi-sto^.-jtolkmu-

jsikenft'tbr,cle vara val bVer^itfV'et. och!kry(p,at av ovederhaftig kritiklrfsta.' VissJif'^gfin har det tviradi'ga latt-

.handklayeret eller s. k. 'pig-till en dekadans inom

.musiken, men det storakohsertbalgaspelet gor sa-

ett mindre farligt intringstrikinstftimentenas omride. MEn-

geii nyboriAre pa ktayer ar av denisikten at^» fiol ar ett bra myeketbiittre ini^^ftient pi alia satt an detoviga, tjPfca! oc^1 dyra handklave-

P>tt inls5ffiLen^ som i ii^a tidervarit ett.j|lp3tt sidant for vira bvg-!der ar kfflmittten. Sorgligt nog' ardet inte^anga bland de inj?o,ajnasvaren frin spelmannen, solnamner klarinetten. De;vara glomd och andock."minga litar som aro sjponerade eller passande

T- Se pi denna broil]sager hr Gfranhammar,.fram bland massor amars^f frin Smiland,reprised ar den glada rsakta ackompanjerad a\fjlii* ett ar vira st^rstaiter v^cka intressel;Det %r Ibte nog med attupp si och si minga tusqjjdet viktig^ste ar att:"lade i'-osgft och by.karlek ocfi hangivenhet'inhemska ton£r OMistammig "fi^till gladje f«musik jch mde bide incLgranser. * sl)x$ssT 'I98J

Detinti

dragiaus'Ora.sina

Ochbyspe

na, som spelmannen var meavenom vid under

fFF

det vardagls&avid lirfj-ostar avenochman meddetetj *M;f"han' undetelelftvarit borta pa icke mindwdaH- 140olika softs tillstallningar i en socl 6noch andock hade han sagtw ne|/Iflera bestallningar. *e ,bujr

Var je bygd hade sin speojeLted >"<*Pman och spelmannen gingooliwtos? ;na i vagen for varandra.de & omse hall vara bereddacqufiAh IWtrolleri och stryk. En dekt ai&gamle spelmannen

ofSh 'det fick loy att vara en <?ifl&mf;>(S. Jvar litet fortrogenster, soin skulle vaga sig ien anna n- spelman. Del hftrattes,(attden beromdei Borgsjo socken-i ;Vfc<par tillfallen fiqk.

han anvande ftU-Bia

immivar

koinmitskuile s' la pi ett

Itefci ,skaran vandrade^Istgivajegirden,

att trolla avelman-ch fick

its in-trolle-

pa, men somFb'rsta gangenen Vaitill bygdettbrollop; sirfr^n kyrkpilyckades d|t,

rierna nagon makt over.— Men det ^fi'Cva^l^^^^frock de

dar historierna med spelmaimenstricks och "trolBlW ' f**

— Naja, det ma vara hur ^omheist med den '^ftei^^^J^ir1 «ii»'h-hammar, jag kan dock inte neka mignojet att beratt«e8«i ^ll Mt«ll tdttdra-geise, d§ jag en gang var vittne tillhur ett par dalaspelman skulle for-soka ti-olla varind*wi TfFi»tJteinnaju kalla dem for O och A. Det varspmmaren 1920, 3^1 hatfd ki& stor ;riksspelmansstamma pi Skansen. F. jo. den sista stamnmn sortt' revisions- Jsekreterare Nils Andersson i Lund;yar med ocli liffyheR^ffi. sktiile^just fram och speJL-W nan ' fick syn 'pa A., som sto<J o$ft ^fe ett tor- ,smadligt leende pa la^»nn. 0. bfev !arg och pa sitt oeifern^rmmai sade han: > rSfftdu, for d£ kan dc.t hnnd,';daj da.du ska fram." "Aktsjalv du", sade A. Mera blevsagt, men di 0. kom upp pa;'po<3ietoch skulle borja, fick han s'ehdjragi ett finger ocfi maste avbryt3r'"NarA. sedan skulle upp fick han s&tfcfragi ttt ben och sS kom en regnskftr^ |omavbrot uppspelningarna. Detta'-g|or-

,ttll'ejte

de att vi alia som stodo omklfrrighorde pi fingo hejdlost roligt.'

Det lag i alia fall mvstik over det

I*

ilspelet och avenstor df"

oro df?medhade.ande varmliJonsson i Lomjaust

i Grasttiark, vanligenjansgiiten. Han var eh

!som yandra^e ifran he^a._pclt1 ripp mot (

dar han &var ti

arb^tskamratemahan fick i st&fijTW&

LfcA'JL t *.j.x, V Oi O LJ/O IL«, JLJLCJ.14- ~T Ci-4. tJ\J

Ii 7'ar frin hustru och barn och k'just hem, da hans: hustru stod i fimed att gifta om sig. Si lev hi"Eemma nigra ar och gav sig dafi vag igen. Han dog taj-x?h han ligger begraveij[Liarks kyrkogird.

Men det har funnits ^varit kraftkarlar aven iseende. En sadau varfrin Lillvallen i Delsbo,vanlig vallpojke blev solsmaningom kapten for /,pani, blev adlad och fick n|Schwartz och stred med t'i Ryggland. Han fick sin

han ha'omponerat

locfe. liga

!ka en strids^amratoch dessa Btar levaHaJsmgeBpfderna.

bar han kompoiierat enblivit kaliad "Bendern-

•»samt en som kallas "Over-v Dyna". Ay hans reper-

:auner man bast igen "Ddlensvigor", vilken liksom Lomjansgutensfiesta Ulster ar byggd pa trekiangjen.

Halsingland har att nppvisa' enling rad av storspelman. En fav; destyvasteMwAr sakerligen From-Olle iJarvs% daksi han elev nagon tid hosOlle Bull Han komponerade ickemindte an 1,200 polskor jamte ettantal marscher, vilka dock nastansamtliga blevo forstorda av hans dot-ter och mag, som ansago dem varaendast djavulens redskap; en storkista fullstoppad av noter brandes.Nagra fa av hans latar blevo dockraddade pfi nagot konstigt satt, bl. a.den pampiga From-Olles brollops-marsch. En elev av From-Olles skolavar den kande Liv-Anders, efter vil-ken finnes en polska benamnd Liv-Anders polska, Liv-Andcrs dog pSfattighuset i Jarvso, utfattig ochelandig. I Halsingland leva fortfa-rande manga storspelman, och sjalva.var Sven Kjellstrom ar fran borjan

; Halsingespelman, dessutom ha vi Tul-pans Olson i Alfta, Hardelin i Dels-bo och den duktige spelmannen Jon| Hall laiigt uppe i Hasselaskogarnaj pa gransen mot Medelpad och mangajflera. Aven i MedeIpa<J ha vi stor-! spelman, sasom Gullik Falk i Borgsjo,i Sundin i Matfors, Hogerberg i Vikenm. fl. I Jiimtland fanns pi, sin tidden kande Lapp-Nils, efter vilkenfinnas s& manga latar, och an i dagleva hans toner bland Jamtlands fjalloch skogar.

Att fqrsoka saga vilken spelman isom ansetts for den framste i det!stora Dalarna ar omojligt. GamlePekkos-Per var enligt Hjort-Andersde,n styvaste, men enligt Orsa-spel- ^mannen var Blekko Anders Olson iOrsa den varsta i sin krafts dagar.B*t finnes fortfarande i JD

= 51 =

som i Halsiigland.en hel del dukt igaspelman, Iv vilka jag vill nam la:Tillnttrt, Dala-Fldda, 1f8£&Oiino}ersAnd«h;9on i Orsa,, Hookson i Rattvik, Hjortfran Bingsjo. I vissa tfafet*0PVastmanlattd har bygd^Atisik^b. 3nytt liv. D^r bildas smar<p6 bdaefcttar iav Spelmaniren-i samma traM&o&p lj$qam fiolen och klarinetts8Hiite#JiPir~rifa an nagonsin fb"ra&™* ,j9innust

ha viHrlia land. Musikens, dansfensg•id jens hemvist. D¥K<MOftin] its

• &&nga storspelmafc, ysom rgi ffetor ira jUM$fcr de ljusa bjorkarna pS de vfc: TO-landska kyrkogardarna. HafrabfeEf innits typer och karaktarer, r*8*i \ovarda en skildring. . Hat haf.Lomjans-Per, Spel-Ola och Jam&feoch har ha vi fortfarande mang*

et

&er,al-

dre spelman och mangagripit om de glittrande felastrtogar-na vid folkliga musikskolan i Apfrika.

Som ett vackert bevis p§, Varm-landsungdomeiis vordnad och karlektill sina hadangangna storspelmannamner hr Granhammar, att jordbru-karungdomen i Brunsberg har latit

;resa en vacker gravsten over Spel-mans-Ola, som yar med och speladevid kyrkbygget i Brunskog. Pa ste-.nen synes en fiol med brustna strSn-gar och dar lases en kort men' vackerinscription.

Det ar en vacker kansla och tartke, ]soin ligger bakom den handlingen. jPen kan mana till efterf oljd. Ty va- 1

re spelman aro kulturbarare frlrnslaktled till slaktled, de melodier despela ha for manga av mmsikens fram-ste blivit en grundstomme, pa villbyggts manga vackra tonskapelser.MIT vi alltsa icke underskatta democh ej heller deras musik, utan ma vialia komma ihag att:

Vi ha inte rid att forloraden kail a till styrka och Fsom fanns i de gamlas sto:barbariskt forskingradfr-

!

;-£ -r^1* .•

Fran en svensk yngling harjag mottagit ett Maningsord! tillvar Ungdom, hvilket jag garna6'nskar kunde rfa.'^hvarje svenskung man, .oehr'fTicka och vackatill eftertankerpelt besinriing.

Han skrffver^

Vi, Sv^e.ri&e^, Ungdom, ha ettdyrbart a/itfa&reJV; £ang o'fver-taga. , Svajft' och .-tungt blir vartvarf, ansvarsfuH var uppgift. Detkrafves obraten, ;kraft och friska,sunda viljor h^rtill.

Dock -7, t^ arbetet var plikt,sa ar ndjet-mr riitt. Nojet ger

, arbetslusf <9ejr spanstighet at sin-net. Ar^t^l oe-h nojet bora gahand i li^nd^r

Och — nu *kommer jag till,hvad jag egentligeh har pa hartat

- bland alia nojen finns det val, for oss ungdomar inget harligareoch mera uppfriskande andans en!

Men mina kara vanner ochungdomskamrater, hur har icked'et harskande modet fatt forstoradetta noje for oss!

Skall det val kallas-dans, dessavansinniga, fula, skamlosa nigger-krumbukter, som nu presteras ivara^ danslokaler! Ar det dans,vardig svensk Ungdom? Vi bordeblygas for var liknojdhet, att viicke for lange sedan reageratharemot!

Titta blott pa en sadan dar"jazzgosse" och dito "bona"dessa fortjusande produkter afden moderna dansen -- och sagsedan, hvad ni tycker. Om det arsa, svensk Ungdom skall vara i

^ut.seende och upptradande?^)ch passar det sig for en karn-

! frisk, nordisk yngling och enblond, rodkindad svensk flicka attstalla sig midt emot hvarandraoch gnida sig som tva skabbigahundar - - ja, liknelsen ar kanskeval kraftig, men den ar dock sann

^och traffande.Nej, dem vill man se slanga

ivag i en frisk, frasande hambo,;for att nu inte tala om en vacker

"Ivals eller nagon lustig polkett,dessa gamla harliga danser. Och

- nar man hartill hor vara karn- ' jfriska, aktsvenska latar, ja, hvem I

. kanner sig inte da varm om jhjartat!

Se, det ar ett noje, vardigt|svensk Ungdom!

Och vi ha ju afven andra dan-|" ser an de typiska folkdanserna. |,£n elegant franchise, en gracios1

vals till tonerna af en Strauss el-;

-

Jef nagon glad polka, de kunnaocksa skanka ett noje, som ej aratt forakta.

; Tycker ni ej, mina kara vannerroch ungdomskamrater, att yi bor-^e rycka upp oss, och ej som nuMta allt ga vind for vag. Att det|rrppa tiden, att vi samlas till kampmot-dessa sinnessvaga nigger-danser, som i stallet for ett sundtnoje endast forsloa och fordarfva'j*det J)|jSta mom oss."

ikorrgiSashag,-att vi aro, nordis*ras, och att vi

hat uraldriga, arorika traditioneratt bevara. Darfor bora vi sluta.^HP«kring v-ara ~egna, gamla kara,SY£Eska.krait ocistarker och inte •rordarfyar sinnet.

Ungdomskamrater, upp till skydd-ft5r-vart bastaalQie — den svenskadansen!

En svensk yngling'.