Ett stärkt kontrollsystem för fet fisk från Östersjön · vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader..... 106 8.1.9 Beskrivning av vilka andra kostnader

Dnr 2016/01598

Ett stärkt kontrollsystem

för fet fisk från Östersjön

1

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning .................................................................................................................... 1

1 Sammanfattning ....................................................................................................................... 9

2 Inledning ................................................................................................................................ 10

2.1 Bakgrund ....................................................................................................................... 10

2.2 Uppdraget och dess genomförande ................................................................................ 10

Samråd med myndigheter och kontakter med branschföreträdare ........................ 11 2.2.1

2.3 Förslagen i korthet ......................................................................................................... 11

Underlättande av informationsutbyte mellan kontrollmyndigheter ....................... 11 2.3.1

Direktåtkomst till HaV:s spårbarhetsdatabas ......................................................... 12 2.3.2

Anpassning av HaV:s spårbarhetsdatabas och åtkomst för övriga myndigheter ... 12 2.3.3

Omfördelning av ansvaret för offentlig kontroll av fisk och fiskeriprodukter ...... 13 2.3.4

Kompletterande nationella märkningskrav ............................................................ 13 2.3.5

Detaljerade spårbarhetskrav för sill/strömming ..................................................... 13 2.3.6

Uppdatering av Livsmedelsverkets föreskrifter ..................................................... 13 2.3.7

Generella informationsinsatser, kontrollprojekt och utredningsbehov .................. 14 2.3.8

3 Författningsförslag ................................................................................................................. 15

3.1 Förslag till ändring i livsmedelsförordningen (2006:813) ............................................. 15

3.2 Förslag till ändring i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och

fiskerinäringen ........................................................................................................................... 15

4 Gällande rätt .......................................................................................................................... 17

4.1 Gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel ................................................... 17

Undantaget för vissa feta fiskarter från Östersjöområdet ...................................... 17 4.1.1

Kommissionens rekommendation.......................................................................... 18 4.1.2

4.2 Nationella regler om vissa fiskarter från Östersjöområdet ............................................ 19

Lagen om Sveriges sjöterritorium.......................................................................... 19 4.2.1

Förordningen om vissa fiskarter från Östersjöområdet ......................................... 19 4.2.2

Livsmedelsverkets föreskrifter om vissa fiskarter från Östersjöområdet .............. 20 4.2.3

4.3 Bestämmelser om spårbarhet ......................................................................................... 21

2

Spårbarhet av livsmedel ......................................................................................... 21 4.3.1

Spårbarhet inom den gemensamma fiskeripolitiken .............................................. 22 4.3.2

HaV:s föreskrifter om spårbarhet .......................................................................... 24 4.3.3

4.4 Bestämmelser om kontroll och tillsyn ........................................................................... 25

Offentlig kontroll enligt livsmedelslagstiftningen ................................................. 25 4.4.1

Kontrollmyndigheterna i livsmedelskedjan ........................................................... 26 4.4.2

Tillsyn av kraven i den gemensamma fiskeripolitiken m.m. ................................. 27 4.4.3

4.5 Livsmedelsinformation .................................................................................................. 27

4.6 Den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter ............. 28

Bestämmelser om handelsnormer .......................................................................... 28 4.6.1

Bestämmelser om konsumentinformation ............................................................. 29 4.6.2

Kontroll av handelsnormer .................................................................................... 30 4.6.3

4.7 Fri rörlighet av varor ...................................................................................................... 30

4.8 Anmälningsskyldighet till Tullverket ............................................................................ 32

4.9 Definitionen av fiskeriprodukter .................................................................................... 33

5 Nuvarande förhållanden ......................................................................................................... 33

5.1 Undantaget från EU:s gränsvärden för viss östersjöfisk ................................................ 33

Livsmedelsverkets kostråd ..................................................................................... 34 5.1.1

5.2 EU:s kritik mot den svenska kontrollen ......................................................................... 34

5.3 Information om främmande ämnen och berörda fiskarter ............................................. 35

Allmänt om halterna av främmande ämnen ........................................................... 35 5.3.1

Allmänt om lax och öring ...................................................................................... 36 5.3.2

Allmänt om sill/strömming .................................................................................... 37 5.3.3

Röding från Vättern och flodnejonöga .................................................................. 38 5.3.4

Fiske i Vänern och Vättern .................................................................................... 38 5.3.5

5.4 Krav på spårbarhet saknas för beredda fiskeriprodukter ............................................... 38

5.5 Övergripande om livsmedelskedjan för fisk och fiskeriprodukter ................................ 38

5.6 Kontroll och tillsyn i livsmedelskedjan för fisk och fiskeriprodukter ........................... 39

Generellt om myndigheternas uppgifter ................................................................ 39 5.6.1

3

Sammanfattning av kontrollmyndigheterna i livsmedelskedjan ............................ 40 5.6.2

Länsstyrelsens kontroll av primärproducenter ....................................................... 41 5.6.3

Översiktligt om myndigheters ansvar för kontroll av primärproducenter ............. 41 5.6.4

Med primärproduktionen sammanhängande verksamheter ................................... 42 5.6.5

Verksamheter i leden efter primärproduktionen .................................................... 43 5.6.6

Tullverkets kontroller ............................................................................................ 46 5.6.7

5.7 Gränsöverskridande flöden av fisk från Östersjön ........................................................ 46

Handel inom EU .................................................................................................... 46 5.7.1

Export till länder utanför EU ................................................................................. 47 5.7.2

Olaglig utförsel ...................................................................................................... 47 5.7.3

Vägar för utförsel och export av fisk och fiskeriprodukter .................................... 49 5.7.4

Provtagning ............................................................................................................ 53 5.7.5

5.8 Livsmedels- och konsumentinformation ....................................................................... 53

Konsumentinformationen är en del av livsmedelsinformationen .......................... 53 5.8.1

5.9 HaV:s kontroller av fisk och fiskeriprodukter ............................................................... 56

En spårbarhetsdatabas för fisk och fiskeriprodukter .............................................. 56 5.9.1

5.10 Planerade och genomförda kontroller och andra åtgärder ............................................. 58

Nationell övervakningsplan och informationskampanjer ...................................... 58 5.10.1

Samordnad kontroll ............................................................................................... 59 5.10.2

Kontroll av förstahandsmottagare av lax och öring ............................................... 60 5.10.3

Kontroller i detaljhandeln ...................................................................................... 60 5.10.4

Kontroller i förskolor och skolor ........................................................................... 61 5.10.5

En sakområdesgrupp har skapats ........................................................................... 62 5.10.6

Ett kontrollsystem för export av fisk ..................................................................... 62 5.10.7

Kompetenshöjande åtgärder .................................................................................. 63 5.10.8

6 Analys .................................................................................................................................... 64

6.1 Flera myndigheter utför liknande kontroller .................................................................. 65

6.2 Information om ICES-delsektioner saknas i HaV:s spårbarhetsdatabas ........................ 66

6.3 Kontrollfrekvensen i primärproducentledet är för låg ................................................... 67

4

6.4 Otillräckliga krav på ursprungsmärkning ...................................................................... 69

Kostråden förutsätter ursprungsmärkning ............................................................. 69 6.4.1

Bearbetade produkter omfattas inte av krav på ursprungsmärkning...................... 69 6.4.2

Varningsmärkning i form av Livsmedelsverkets kostråd ...................................... 70 6.4.3

6.5 Otillräcklig spårbarhet i produktionskedjan för fiskeriprodukter .................................. 71

6.6 Behovet av informationsåtgärder ................................................................................... 71

7 Livsmedelsverkets förslag ..................................................................................................... 72

7.1 Informationsöverföring mellan myndigheter ................................................................. 72

Konsumentinformationen kontrolleras av flera myndigheter ................................ 72 7.1.1

Spårbarhetsreglerna är mycket lika varandra ......................................................... 73 7.1.2

Myndigheterna bör få ta del av information från varandra .................................... 74 7.1.3

Sekretessbestämmelser inom kontroll och tillsynsverksamhet .............................. 75 7.1.4

Sekretessbrytande uppgiftsskyldighet .................................................................... 77 7.1.5

Överförd sekretess ................................................................................................. 77 7.1.6

Information från HaV:s spårbarhetsdatabas är relevant för livsmedelskontrollen 78 7.1.7

Direktåtkomst till HaV:s spårbarhetsdatabas ......................................................... 79 7.1.8

Personuppgifter ...................................................................................................... 81 7.1.9

Skyldighet för myndigheterna att utbyta ytterligare information .......................... 82 7.1.10

Tullverket behöver information om utförsel .......................................................... 83 7.1.11

Sekretessbestämmelser inom Tullverkets verksamhet och överförd sekretess ...... 83 7.1.12

7.2 Anpassning av HaV:s spårbarhetsdatabas ..................................................................... 85

Anpassningar som kan minska risken för olovlig utförsel ..................................... 85 7.2.1

Att göra ändringar i systemet är möjligt enligt HaV.............................................. 86 7.2.2

Tillägg av uppgift om ICES-delsektion för sill/strömming ................................... 86 7.2.3

Önskvärt att systemet kan varna för partier med utförselrestriktioner ................... 86 7.2.4

7.3 HaV som kontrollmyndighet i livsmedelskedjan ........................................................... 87

En mer effektiv kontrollorganisation ..................................................................... 87 7.3.1

Enklare för företagen ............................................................................................. 88 7.3.2

Inspektörer som är specialiserade på fiske ............................................................ 88 7.3.3

5

Överväganden om alternativa lösningar och effekterna om regleringen inte 7.3.4

kommer till stånd ................................................................................................................... 89

Slutsatser ................................................................................................................ 90 7.3.5

Hur skulle ändringen gå till ................................................................................... 92 7.3.6

De närmare konsekvenserna behöver utredas vidare ............................................. 92 7.3.7

Samordning av kontrollen av spårbarhet i hela livsmedelskedjan bör utredas ...... 93 7.3.8

7.4 Nya nationella märkningskrav ....................................................................................... 94

Angivelse av ursprunget som Östersjön ................................................................ 94 7.4.1

Förutsättningar för nationell särreglering .............................................................. 94 7.4.2

Märkning av lax och öring som fångas i vattendrag som mynnar ut i Östersjön .. 95 7.4.3

Bristande kunskap om att fisk från inre vattendrag omfattas av restriktioner ....... 96 7.4.4

Tydligast att ursprunget för fisk från inre vatten anges som Östersjön ................. 97 7.4.5

Behov av utredning av märkningskrav för bearbetade fiskeriprodukter................ 98 7.4.6

7.5 Nya krav på spårbarhet för sill/strömming från Östersjön............................................. 99

Kännedom om ICES-delsektion är nödvändig innan utförsel och för att märka rätt7.5.1

99

Krav på uppgift om ICES-delsektion i HaV:s spårbarhetsdatabas förutsätter 7.5.2

nationella regler ................................................................................................................... 100

Spårbarhetsinformationen behöver sparas för att möjliggöra kontroll ................ 100 7.5.3

Bemyndigande att föreskriva ............................................................................... 101 7.5.4

7.6 Lättnader i krav på provtagning för viss sill/strömming .............................................. 101

7.7 Marknadskontroller och kontrollprojekt ...................................................................... 102

7.8 Generella informationsåtgärder och övriga utredningsbehov ...................................... 103

Informationsåtgärder ............................................................................................ 103 7.8.1

Utredningsbehov om gränsen för registrering av älvfiskeverksamheter ............. 104 7.8.2

8 Konsekvensutredning .......................................................................................................... 105

8.1 Underlättande av informationsutbyte mellan kontrollmyndigheter och direktåtkomst till

HaV:s spårbarhetsdatabas ........................................................................................................ 105

Beskrivning av problemet, skäl för förslagen ...................................................... 105 8.1.1

6

Beskrivning av alternativa lösningar och effekterna om regleringen inte kommer 8.1.2

till stånd 105

Vilka som berörs av regleringen .......................................................................... 105 8.1.3

Kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse 8.1.4

av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen ............................................... 105

Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de 8.1.5

skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen ............................. 106

Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för 8.1.6

ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser ........................... 106

Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är 8.1.7

verksamma i samt storleken på företagen ............................................................................ 106

Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och 8.1.8

vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader ........................................ 106

Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för 8.1.9

företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av

den föreslagna regleringen ................................................................................................... 106

Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka 8.1.10

företagens konkurrensförhållanden ..................................................................................... 106

Beskrivning av hur regleringen kan komma att påverka företagen i andra 8.1.11

avseenden ............................................................................................................................. 106

Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas 8.1.12

utformning ........................................................................................................................... 107

8.2 Angivelse av ursprung för lax och öring från vattendrag som mynnar i Östersjön ..... 107

Beskrivning av problemet, skäl för förslagen ...................................................... 107 8.2.1


till stånd 107






7




verksamma i samt storleken på företagen ............................................................................ 114




företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av

den föreslagna regleringen ................................................................................................... 114


företagens konkurrensförhållanden ..................................................................................... 114


avseenden ............................................................................................................................. 115


utformning ........................................................................................................................... 115

8.3 Nya krav på spårbarhet för sill/strömming från Östersjön........................................... 115

Beskrivning av problemet och skälen för förslaget ............................................. 115 8.3.1

Beskrivning av alternativa lösningar och effekter om regleringen inte kommer till 8.3.2

stånd 115


Kostnadsmässiga och andra konsekvenser som regleringen medför och en 8.3.4

jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen ............................. 116






verksamma i samt företagens storlek ................................................................................... 117


vad den innebär för företagens administrativa kostnader .................................................... 117


företagen och vilka förändringar i verksamheten som de kan behöva vidta ........................ 118

8


konkurrensförhållandena för företagen ................................................................................ 118


avseenden ............................................................................................................................. 118

Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag när reglerna 8.3.12

utformas 118

8.4 Lättnader i krav på provtagning för viss sill/strömming .............................................. 119

Beskrivning av problemet och skäl för förslaget ................................................. 119 8.4.1


till stånd 119









verksamma i samt företagens storlek ................................................................................... 120




företagen och vilka förändringar i verksamheten som de kan behöva vidta ........................ 121


konkurrensförhållandena för företagen ................................................................................ 121

Beskrivning av hur regleringen kan påverka företagen i andra avseenden .......... 122 8.4.11


utformning ........................................................................................................................... 122

9

1 Sammanfattning

EU-kommissionen har påpekat att den svenska offentliga kontrollen av fisk och fiskeriprodukter

inte genomgående utförs enligt EU:s krav. Det kan bland annat leda till att sådana produkter som

överskrider fastställda gränsvärden för dioxin och PCB släpps ut på den gemensamma EU-

marknaden. Sverige har beviljats undantag från gränsvärdena för ovan nämnda miljögifter i viss

östersjöfisk under förutsättning att utsläppandet endast sker i Sverige. Ytterligare en förutsättning

för undantaget är att Sverige kan garantera att konsumenterna får fullständig information om hur

olika befolkningsgruppers bör begränsa sin konsumtion av livsmedel som kommer från fet fisk

från Östersjöområdet.

Regeringen har gett Livsmedelsverket i uppdrag att analysera grundorsakerna till bristerna när det

gäller olaglig utförsel av fisk och fiskeriprodukter som omfattas av det svenska undantaget från

EU: s gränsvärden och att se över organiseringen av kontrollen för att säkerställa att sådana pro-

dukter inte förs ut ur Sverige, samt vid behov föreslå ändringar av hur kontrollen kan organiseras

och bedrivas. I uppdraget ingår även att föreslå åtgärder för att komma till rätta med felaktig

märkning av fisk och fiskeriprodukter som omfattas av undantaget från EU:s gränsvärden för

dioxin och PCB.

Några av grundorsakerna till problemet är att:

- företagen brister i att säkerställa spårbarheten i hela produktionskedjan och att produkter-

na märks på ett korrekt sätt,

- kontrollorganisationen är komplex med flera myndigheter involverade i olika delar av

produktionskedjan,

- kontroller utförs inte tillräckligt regelbundet, och

- myndigheters information till branschen har varit otillräcklig.

Livsmedelsverket föreslår därför en rad åtgärder som bland annat innefattar:

- Nya sätt för informationsöverföring kontrollmyndigheter emellan inklusive ett effekti-

vare utnyttjande av Havs- och vattenmyndighetens (HaV) spårbarhetsdatabas.

- Förslag till ny kontrollorganisation när det gäller kontroll av primärproducenter som be-

driver fiske i havet.

- Utökade märkningskrav för fisk fångad i vattendrag som mynnar ut i Östersjön. För be-

arbetade fiskeriprodukter ska detta utredas vidare.

- Ökade dokumentationskrav för livsmedelsföretag som tar emot eller till andra livsme-

delsföretag levererar viss fisk och fiskeriprodukter från Östersjöområdet.

10

- Att samordnade kontrollprojekt ska planeras och genomföras där kontrollerna får bäst

verkan.

2 Inledning

2.1 Bakgrund

Dioxiner och polyklorerade bifenyler (PCB) är organiska miljöföroreningar som har fått stor

spridning i miljön. Människor får i sig dioxiner och dioxinlika PCB via maten.1 Ämnena är fett-

lösliga och finns främst i feta animaliska livsmedel som fisk, kött och mejeriprodukter. Särskilt

höga halter finns i fet fisk som strömming och vildfångad lax och öring från förorenade områden,

till exempel Östersjön, särskilt Bottniska viken och sjöarna Vänern och Vättern.

EU-kommissionen har vid revisioner av den svenska offentliga kontrollen av fiskeriprodukter

kommit fram till att kontrollen inte genomgående utförs enligt EU:s krav. Det skulle kunna leda

till att fiskeriprodukter som inte uppfyller EU:s krav (dvs. bl.a. fiskeriprodukter som överskrider

gemensamma gränsvärdena för dioxin och PCB) släpps ut på den gemensamma EU-marknaden.

Sverige kunde enligt kommissionen inte lämna tillräckliga garantier för att sådan fisk inte säljs

till andra medlemsländer.

2.2 Uppdraget och dess genomförande

Regeringen har gett Livsmedelsverket i uppdrag att stärka kontrollsystemen och redligheten när

det gäller fisk och fiskeriprodukter från Östersjöområdet som omfattas av Sveriges undantag från

EU:s gränsvärden för dioxin och PCB.2

Bakgrunden till uppdraget är de brister som framkom vid en revision av kontrollsystemen för fisk

och fiskeriprodukter som genomfördes i Sverige under våren 2015 av EU-kommissionens dåva-

rande kontor för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO).3

Uppdraget innebär att Livsmedelsverket i samråd med HaV, länsstyrelserna, Jordbruksverket och

Tullverket ska:

1 Dioxinlika PCB har en struktur som är mycket lik dioxinernas och verkar via samma mekanismer som

dioxinerna i kroppen. I rapporten används benämningen PCB istället för dioxinlika PCB. 2 Termerna fisk- och fiskeriprodukt avser samma typer av varor. I EU-lagstiftningen används termen fiske-

riprodukt oftast och i svensk nationell reglering förekommer även begreppet fiskprodukt. Det begrepp som

används i detta dokument beror på vilken lagstiftning som diskuteras för tillfället.

Vattenbruksprodukter som odlad fisk och produkter därav omfattas inte av undantagen från EU: s lagstift-

ning och denna rapport avser därför endast vildfångad fisk. 3 Se i avsnitt 5.2.

11

Analysera grundorsakerna till bristerna när det gäller olaglig utförsel av fisk som omfat-

tas av det svenska undantaget.

Analysera frågan om felmärkta fisk- och fiskeriprodukter.

Se över organiseringen av kontrollen för att säkerställa att fisk som omfattas av undanta-

get från EU:s gränsvärden för dioxin och PCB inte förs ut ur Sverige.

Vid behov föreslå ändringar av hur kontrollen organiseras och bedrivs.

Analysera hur samordningen mellan inblandade kontrollmyndigheter ska stärkas.

Ta fram en åtgärdsplan för att komma tillrätta med felaktig märkning av fisk och fiskeri-

produkter, med särskild inriktning på fisk som omfattas av undantaget.

Undersöka behovet av anpassningar av bestämmelserna för märkning till konsument

samt för spårbarhet och sådant uppgiftslämnande från fisket som ligger till grund för

spårbarhet och märkning.

Arbetet skulle bedrivas i en tydlig och öppen process gentemot berörda branschorganisationer.

Samråd med myndigheter och kontakter med branschföreträdare 2.2.1

Samråd har skett med HaV, länsstyrelserna, Jordbruksverket och Tullverket. Även Kustbevak-

ningen har bidragit med synpunkter.

Två möten har hållits med branschföreträdare. Ett möte där bland annat branschorganisationerna

Livsmedelsföretagen och Svensk dagligvaruhandel inbjöds att medverka och ytterligare ett möte

där Sveriges Fiskares Producentorganisation och Fiskbranschens Riksförbund deltog.

2.3 Förslagen i korthet

Underlättande av informationsutbyte mellan kontrollmyndigheter 2.3.1

Sekretess gäller mellan myndigheter och sekretessbestämmelser om bl.a. affärs- och driftsförhål-

landen hindrar ofta att behöriga kontrollmyndigheter i livsmedelskedjan och HaV lämnar viktiga

uppgifter till varandra. Även Tullverket har ett behov av att få information om när varor med

restriktioner (inklusive fisk och fiskeriprodukter som omfattas av denna redovisning) förs ut ur

Sverige.

För att effektivisera kontrollen av efterlevnaden av livsmedelslagstiftningen och fiskerilagstift-

ningen bör regeringen föreskriva att Livsmedelsverket, länsstyrelserna och HaV ska lämna vissa

uppgifter om fisk- och fiskeriprodukter som myndigheterna kan antas behöva för att bedöma om

kontrollåtgärder bör vidtas när reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken respektive livsme-

12

delslagstiftningen inte följs. Även annan information som är nödvändig för kontrollen av fisk-

och fiskeriprodukter ska lämnas på begäran av den andra myndigheten.

För att effektivisera Tullverkets arbete ska HaV lämna sådana uppgifter till Tullverket om fisk

och fiskeriprodukter som myndigheten kan antas behöva för att bedöma om åtgärder behöver

vidtas enligt lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land

inom Europeiska unionen. Även annan information som är nödvändig för kontrollen av fisk och

fiskeriprodukter ska lämnas på begäran av den andra myndigheten.

Direktåtkomst till HaV:s spårbarhetsdatabas 2.3.2

Livsmedelsverket och kommunerna bör få tillgång till information som finns i HaV:s digitala

spårbarhetsdatabas genom direktåtkomst. En sekretessbrytande skyldighet för HaV att lämna

vissa uppgifter även till kommunerna behövs för att möjliggöra detta.

Anpassning av HaV:s spårbarhetsdatabas och åtkomst för övriga myndigheter 2.3.3

HaV bör utforma sin spårbarhetsdatabas enligt följande:

Aktörerna bör få information om att det på grund av dess fångstområde finns utförselre-

striktioner för ett visst parti med fisk eller fiskeriprodukter.

Uppgift om från vilken eller vilka ICES-delsektioner partiet kommer bör kunna anges för

sill/strömming.

Information bör kunna anges om att ett parti med sill/strömming har provtagits och lever

upp till gränsvärdena eller att det har sorterats.

När information om ICES-delsektion saknas för ett parti med sill/strömming bör det

framgå att varorna därför inte får föras ut på EU-marknaden utan provtagning.

När information om en ICES-delsektion med utförselrestriktioner finns för ett parti med

sill/strömming bör det framgå att varorna därför inte får föras ut på EU-marknaden utan

provtagning.

För vildfångad lax och öring från Östersjöområdet bör det framgå att dessa alltid omfat-

tas av utförselrestriktioner.4

Förslaget förutsätter att HaV får de resurser som krävs för att anpassa sitt system. Detta bör utre-

das vidare.

4 Med lax och öring menas havsvandrande individer som fiskas i havet eller i älven fram till första vand-

ringshindret. Inklusive sådan fisk som fiskas i Vänern och Vättern.

13

Omfördelning av ansvaret för offentlig kontroll av fisk och fiskeriprodukter 2.3.4

Regeringen bör genom en ändring i livsmedelsförordningen tilldela HaV ansvaret att utföra of-

fentliga kontroller av efterlevnaden av livsmedelslagstiftningen av primärproducenter som bedri-

ver fiske i havet.

Det bör utredas om ansvaret för att kontrollera spårbarhet av partier med fisk och fiskeriprodukter

i leden efter primärproduktionen enligt rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november

2009 om införande av ett kontrollsystem i unionen för att säkerställa att bestämmelserna i den

gemensamma fiskeripolitiken efterlevs m.m. bör överföras till kommunerna och Livsmedelsver-

ket.

Kompletterande nationella märkningskrav 2.3.5

Livsmedelsverket ska föreskriva att lax och öring som fångas i vattendrag som mynnar i Öster-

sjön och produkter därav som omfattas av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fisk-

och vattenbruksprodukter ska märkas med ”ursprung Östersjön”.

Livsmedelsverket ska utreda om även beredda livsmedel som innehåller fisk som omfattas av

undantagen ska märkas med ursprung.

Detaljerade spårbarhetskrav för sill/strömming 2.3.6

För att möjliggöra kontroll av flödena av sill/strömming och möjliggöra korrekt märkning ska

Livsmedelsverket föreskriva att livsmedelsföretag som hanterar sådana produkter i stegen innan

detaljhandelsledet ska ta emot och till mottagande livsmedelföretag lämna vidare information om

var fisken fångats (ICES-delsektion). Dokumentationen ska sparas minst fem år för att möjlig-

göra verifiering av uppgifterna.

Uppdatering av Livsmedelsverkets föreskrifter 2.3.7

Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2014:22) om vissa fiskarter från Östersjöområdet ska

ändras så de överensstämmer med EU:s rekommendationer om fet fisk från Östersjöområdet.5

Ändringen kommer att innebära att det kommer bli enklare att släppa sill/strömming på EU-

5 Kommissionens rekommendation (EU) 2016/688 av den 2 maj 2016 om övervakning och hantering av

förekomsten av dioxiner och PCB i fisk och fiskeriprodukter från Östersjöområdet. Ändringarna kommer i

praktiken innebära vissa lättnader i kraven för fiskare.

14

marknaden eftersom fler områden i havet undantas från krav på sortering eller provtagning innan

utförsel.

Generella informationsinsatser, kontrollprojekt och utredningsbehov 2.3.8

Livsmedelsverket ska tillsammans med andra berörda myndigheter (HaV, Jordbruksverket, läns-

styrelser och Tullverket) ta fram informationsmaterial till företag som är verksamma i livsme-

delskedjan för fisk och fiskeriprodukter om deras skyldigheter avseende spårbarhet, livsmedels-

och konsumentinformation, provtagning och storlekssortering med mera.

En analys av och förbättring av instruktioner med mera om hur kontrollen ska genomföras.

Det ska bl.a.:

Klargöras att samtliga inre vattendrag, inklusive älvar, i Sverige ingår i Östersjöområdet i

lagstiftningen och att berörda fiskarter därmed omfattas av restriktioner för utsläppande

på EU-marknaden,

Klargöras att endast fisk och fiskeriprodukter som lever upp till kraven i lagstiftningen

får släppas på EU-marknaden (med undantag för medlemsstater som har samma undan-

tag),

Klargöras att älvsfiskad havsvandrande lax och öring ska hanteras som om den vore fis-

kad i Östersjön inte får föras ut till andra länder än Finland och Lettland annat än om

provtagning visar att fisken underskrider gränsvärdet,

Berörda kontrollmyndigheter ska planera och genomföra samordnade kontrollprojekt på de om-

råden där det får bäst verkan. Under 2018 ska omfattningen av älvfisket undersökas i ett sådant

projekt.

Resultatet av älvfiske undersökningen kan ligga till grund för en utredning om var gränsen för

registrering av verksamheter som tar upp och släpper lax och öring från älvarna på marknaden.

15

3 Författningsförslag

3.1 Förslag till ändring i livsmedelsförordningen (2006:813)

Härigenom föreskrivs i fråga om livsmedelsförordningen att det i förordningen ska införas två

nya paragrafer, 40 c § och 40 d §, samt att en ny rubrik införs närmast före 40 c § av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skyldigheter att lämna information

40 c § Livsmedelsverket och länsstyrelserna

ska till Havs- och vattenmyndigheten lämna

sådana uppgifter som myndigheten kan antas

behöva för att bedöma om åtgärder bör vidtas

vid bristande efterlevnad av reglerna för den

gemensamma fiskeripolitiken rörande

1.konsumentinformation som följer av arti-

kel 35 i Europaparlamentets och rådets för-

ordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 decem-

ber 2013 om den gemensamma marknadsord-

ningen för fisk- och vattenbruksprodukter,och

2. spårbarhetsinformation som följer av ar-

tikel 3 i kommissionens genomförandeförord-

ning (EU) nr 931/2011 av den 19 september

2011 om de spårbarhetskrav som fastställs i

Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 178/2002 för livsmedel av animaliskt

ursprung.

Även annan information som är nödvändig

för Havs- och vattenmyndighetens kontroll av

efterlevnaden av den gemensamma fiskeripoli-

tiken ska lämnas på begäran av myndigheten.

3.2 Förslag till ändring i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket

och fiskerinäringen

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen att det

i förordningen ska införas tre nya paragrafer, 5 kap. 1 j § och 5 kap. 1 k §, 5 kap. 1 l § av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 j § Havs- och vattenmyndigheten ska till

Livsmedelsverket och kommunala nämnder

som avses i 11 § livsmedelslagen (2006:804)

lämna uppgifter som myndigheterna kan antas

behöva för att bedöma om åtgärder bör vidtas

16

vid bristande efterlevnad av livsmedelslagstift-

ningen rörande

1. konsumentinformation som följer av ar-

tikel 35 i Europaparlamentets och rådets för-

ordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 decem-

ber 2013 om den gemensamma marknadsord-

ningen för fisk- och vattenbruksprodukter, och

2. spårbarhetsinformation som följer av arti-

kel 58 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009

av den 20 november 2009 om införande av ett

kontrollsystem i gemenskapen för att säker-

ställa att bestämmelserna i den gemensamma

fiskeripolitiken efterlevs.

Havs- och vattenmyndigheten ska även

lämna annan information som är nödvändig

för livsmedelskontrollen av fisk- och fiskeri-

produkter på begäran av Livsmedelsverket

eller en kommunal nämnd.

1 k § Havs- och vattenmyndigheten ska till

Tullverket lämna sådana uppgifter om fisk-

och fiskeriprodukter som myndigheten kan

antas behöva för att bedöma om åtgärder be-

höver vidtas enligt lagen (1996:701) om Tull-

verkets befogenheter vid Sveriges gräns mot

ett annat land inom Europeiska unionen.

Även annan information som är nödvändig

för att Tullverket ska kunna fullgöra sina upp-

gifter ska lämnas på begäran av Tullverket.

1 l § Livsmedelsverket och kommunala nämn-

der som avses i 11 § livsmedelslagen

(2006:804)får ha direktåtkomst till Havs- och

vattenmyndighetens spårbarhetsdatabas med

undantag för uppgifter om vem som är upp-

giftslämnare.

17

4 Gällande rätt

4.1 Gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel

Kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 av den 19 december 2006 om fastställande av

gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel bygger på slutsatsen att det är nödvändigt att

hålla halten av främmande ämnen, inklusive dioxiner och PCB, på en acceptabel toxikologisk

nivå för att skydda folkhälsan.6

Av artikel 1 i förordningen framgår bl.a. att de livsmedel som förtecknas i bilagan till förordning-

en inte får släppas ut på marknaden om de innehåller ett främmande ämne i en halt som överskri-

der ett gränsvärde enligt bilagan till förordningen.

I avsnitt 5 i bilagan till förordningen finns gränsvärden för muskelkött från fisk och fiskeripro-

dukter samt produkter av dessa. Förbudet att släppa livsmedel på marknaden som överskrider

gränsvärdena omfattar samtliga produkter av fisk (se dock avsnitt 4.9 om definitioner av produk-

ter).

Undantaget för vissa feta fiskarter från Östersjöområdet 4.1.1

Sverige har beviljats ett undantag från gränsvärdena när det gäller vissa livsmedel. Av artikel 7 i

förordning (EG) nr 1881/2006 framgår bl.a. följande.

Genom ett undantag från artikel 1 i förordningen får Sverige tillåta utsläppande på deras marknad

och andra länders marknader med motsvarande undantag. Det svenska undantaget gäller vissa

vildfångade fiskarter (lax och öring, sill/strömming som är större än 17 cm, röding, flodnejonöga

och öring) och produkter därav med ursprung i Östersjöområdet som innehåller högre halter av

dioxiner eller PCB än de gränsvärden som anges i bilagan till förordningen.7 Utsläppandet på

marknaden av undantagna produkter måste vara avsedda för konsumtion inom Sverige. Det är

även tillåtet att släppa produkterna på marknaden i de länder som omfattas av samma undantag

(Finland och Lettland beroende på art).

Av artikeln framgår vidare att undantaget gäller under förutsättning att Sverige har inrättat ett

system som garanterar att konsumenterna får fullständig information om de kostrekommendat-

6 Se ingressen punkt 2.

7 Att det rör sig om vildfångade fiskar och produkter från dessa innebär att odlad fisk inte omfattas av un-

dantaget. Produkter från odlingar och annat vattenbruk omfattas därför inte av denna rapport.

Sill (Clupea harengus) är en art i familjen sillfiskar. Sill norr om Kalmarsund, i Östersjön, kallas ström-

ming. Arten betecknas i detta dokument som sill/strömming.

18

ioner som ska begränsa särskilt utsatta befolkningsgruppers konsumtion av ovan angivna fiskarter

från Östersjöområdet och produkter därav i syfte att undvika potentiella hälsorisker.

Vidare åläggs Sverige att fortsätta tillämpa nödvändiga åtgärder för att garantera att endast ovan

angivna fiskarter från Östersjöområdet och produkter därav som uppfyller kraven i förordningen

saluförs i andra medlemsstater.

Slutligen ska Sverige enligt bestämmelsen varje år rapportera till kommissionen om de åtgärder

landet vidtagit för att på ett effektivt sätt informera de särskilt utsatta befolkningsgrupperna om

kostrekommendationerna och se till att ovan angivna fiskarter från Östersjöområdet och produk-

ter därav som överskrider gränsvärdena inte saluförs i andra medlemsstater förutom de, som har

motsvarande undantag som Sverige. Sverige ska också lämna bevisning för att dessa åtgärder är

effektiva.

Kommissionens rekommendation 4.1.2

I kommissionens rekommendation (EU) 2016/688 föreslås att bl.a. Sverige genomför ett antal

beskrivna riskhanteringsåtgärder avseende fisk från Östersjöområdet. Åtgärderna ska säkerställa

att endast fisk och fiskeriprodukter som överensstämmer med unionslagstiftningen släpps ut på

EU-marknaden.

I punkt 7 i rekommendationen anges bl.a. att berörda medlemsstater får vidta nationella åtgärder

för att genomföra de rekommenderade riskhanteringsåtgärderna i bilaga III till rekommendation-

en.

Av bilaga III till rekommendationen framgår bl.a. följande:

Det konstateras att spårbarhet är mycket viktigt,

Vid handel med sill/strömming, lax, öring och skarpsill med medlemsstater som inte om-

fattas av ett undantag från förordning (EG) nr 1881/2006 bör den ICES-delsektion där

fisken har fångats anges i de medföljande dokumenten. Vid behov bör det tydligt anges

att partiet har provtagits och analyserats med avseende på dioxiner m.m. och har konsta-

terats överensstämma med unionslagstiftningen. Analysresultaten kan bifogas eller bör

göras tillgängliga på begäran,

Om det inte är möjligt att ge en exakt angivelse av den ICES-delsektion där fisken har

fångats, bör vid handeln fiskpartiet alltid provtas och analyseras för att kontrollera över-

ensstämmelse med unionslagstiftningen. Detta bör tydligt anges i de medföljande doku-

menten. Analysresultaten kan bifogas eller bör göras tillgängliga på begäran,

19

Myndigheten vid landningshamnen ansvarar för att göra de nödvändiga kontrollerna för

att garantera överensstämmelse,

Dokumenterade bevis bör finnas tillgängliga med avseende på vad som sker med den fisk

som inte kan saluföras som livsmedel.

Av bilagan till rekommendationen framgår även bl.a. att sill och strömming från vissa ICES-

delsektioner bör få saluföras som livsmedel i EU, med eller utan föregående sortering på storlek.

4.2 Nationella regler om vissa fiskarter från Östersjöområdet

Sverige har infört nationella bestämmelser för att hindra att fiskeriprodukter som överskrider

gränsvärdena släpps ut på marknaden i de EU-länder som inte omfattas av undantagen. Reglerna

innehåller bl.a. krav på provtagning för livsmedelsföretagen, regler om spårbarhetsdokumentation

och straffbestämmelser.

Lagen om Sveriges sjöterritorium 4.2.1

Enligt 2 § lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium avses med inre vatten bl.a. insjöar, vat-

tendrag och kanaler, hamnar som ligger vid kusterna, bukter och vikar samt vattenområden inn-

anför och mellan öar, holmar och skär och intill räta linjer.

Förordningen om vissa fiskarter från Östersjöområdet 4.2.2

I förordningen (2011:1494) om vissa fiskarter från Östersjöområdet finns nationella bestämmel-

ser om förutsättningarna för utsläppande på marknaden och utförsel av lax och öring, sill och

strömming som är större än 17 cm, röding, flodnejonöga och öring samt fiskeriprodukter därav

som har ursprung i Östersjöområdet.

Enligt 3 § avses med Östersjöområdet vatten i ICES statistiska delsektioner 24-32 (BAL 24-BAL

32) såsom dessa beskrivs i bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

218/2009 av den 11 mars 2009 om avlämnande av statistikuppgifter om nominell fångst från

medlemsstater som bedriver fiske i Nordatlantens östra del och svenskt inre vatten enligt lagen

om Sveriges sjöterritorium med undantag av inre vatten i Kattegatt och Skagerack (se ovan).

I 4 § förordningen anges bl.a. att det är tillåtet att på den svenska marknaden släppa ut fiskarter

som omfattas av förordningen och fiskeriprodukter därav som är avsedda för konsumtion inom

landet och som innehåller högre halter av dioxiner eller dioxinlika PCB eller icke dioxinlika PCB

än de som anges i bilagan till förordning (EG) nr 1881/2006.

20

I 5 § förordningen anges att vildfångad lax och öring och fiskeriprodukter därav med ursprung i

Östersjöområdet endast får föras ut till andra EU-länder än Finland och Lettland, om fisken eller

fiskeriprodukterna uppfyller kraven i bilagan till förordning (EG) nr 1881/2006 vidare anges att

övrig vildfångad fisk som omfattas av förordningen och fiskeriprodukter därav endast får föras ut

till andra länder inom EU än Finland om de uppfyller kraven i bilagan till förordning (EG) nr

1881/2006.

Enligt 6 § kan utförsel av fisk och fiskeriprodukter och försök till utförsel i strid mot förordning-

en eller föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen medföra straff i enlighet med i la-

gen (2000:1225) om straff för smuggling vilket inkluderar fängelse.

I 7 § anges att om Livsmedelsverket misstänker att en straffbar överträdelse av förordningen eller

av någon föreskrift som meddelats med stöd den har skett, ska detta anmälas till Tullverket.

Av 8 § framgår att Livsmedelsverket får meddela närmare föreskrifter om vad som ska krävas för

att utförsel av fisk och fiskprodukter ska anses vara tillåten enligt 5 §.

Livsmedelsverkets föreskrifter om vissa fiskarter från Östersjöområdet 4.2.3

Livsmedelsverkets föreskrifter om vissa fiskarter från Östersjöområdet innehåller bestämmelser

om krav på dokumentation vid utförsel av fisk och fiskprodukter som omfattas av förordningen

om vissa fiskarter från Östersjöområdet.

I 2 § föreskrifterna anges att vid utförsel av vildfångad fisk och fiskprodukter därav som omfattas

av förordningen om vissa fiskarter från Östersjöområdet ska varje parti med fisk eller fiskproduk-

ter åtföljas av dokumentation som visar att fisken eller fiskprodukterna uppfyller kraven i förord-

ning (EG) nr 1881/2006.

Det anges även att dokumentationen ska bestå av resultat från provtagning och analys utförd i

enlighet med tillämpliga bestämmelser i kommissionens förordning (EU) nr 589/2014 av den 2

juni 2014 om provtagnings- och analysmetoder för kontroll av halter av dioxiner, dioxinlika PCB

och icke dioxinlika PCB i vissa livsmedel m.m.

Av 3 § framgår att de fiskarter som anges i bilagan till föreskriften och fiskprodukter därav får

föras ut till andra länder inom EU utan att åtföljas av dokumentation under förutsättning att:

Fisken är fångad inom ett område som anges i bilagan, och

En uppgift att fisken är fångad inom detta område finns på förpackningen eller i medföl-

jande handling.

21

Av bilagan anges att röding får föras ut till andra länder inom EU utan att åtföljas av dokumentat-

ion om de har fiskats i insjöar utom Vättern. Det anges även att sill/strömming som är större än

17 cm får släppas på marknaden om de härrör från ICES statistiska delsektion 24 och 27 samt

väster om 16:e längdgraden eller norr om 56:e breddgraden i delsektion 25.

4.3 Bestämmelser om spårbarhet

Spårbarhet av livsmedel 4.3.1

Detta avsnitt beskriver kraven på spårbarhet inom livsmedelslagstiftningen. Det finns även ett

parallellt krav på spårbarhet inom ramen för fiskerilagstiftningen vilket kommer att beskrivas

nedan (4.3.2). Sammanfattningsvis krävs det att livsmedel ska vara spårbara mellan företag hela

vägen till dess att de släpps till slutkonsumenterna.

En generell spårbarhetsskyldighet för livsmedelsföretag finns i artikel 18 i Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav

för livsmedelslagstiftning m.m.

Punkterna 1-2 i bestämmelsen anger bl.a. att livsmedel ska kunna spåras i alla stadier i livsme-

delskedjan och att livsmedelsföretag ska kunna ange från vem de har tagit emot ett livsmedel. I

det syftet ska livsmedelsföretagarna ha system och förfaranden för att på begäran kunna lämna

denna information till behöriga myndigheter.

Av punkt 3 framgår att företagarna är skyldiga att ha system och förfaranden för att kunna identi-

fiera andra företag som har tagit emot deras produkter och att denna information på begäran ska

göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna.

Punkt 4 anger att livsmedel som släpps eller sannolikt kommer att släppas ut på marknaden inom

EU ska vara lämpligt märkta eller identifierade för att underlätta spårbarheten med hjälp av till-

lämplig dokumentation eller information enligt tillämpliga krav i mer specifika bestämmelser.

4.3.1.1 Spårbarhet av livsmedel av animaliskt ursprung

Spårbarhetskraven preciseras för livsmedel av animaliskt ursprung i kommissionens genomfö-

randeförordning (EU) nr 931/2011 av den 19 september 2011 om de spårbarhetskrav som fast-

ställs i förordning (EG) nr 178/2002.

22

Förordningen omfattar obearbetade och bearbetade livsmedel (bl.a. fisk och fiskeriprodukter)

men inte livsmedel som innehåller både produkter av vegetabiliskt ursprung och bearbetade pro-

dukter av animaliskt ursprung.8

I artikel 3 anges bl.a. att livsmedelsföretagare ska se till att följande information om försändelser

av livsmedel av animaliskt ursprung görs tillgänglig för den livsmedelsföretagare som tar emot

livsmedlen och, på begäran, den behöriga myndigheten:

en noggrann beskrivning av livsmedlet,

livsmedlets volym eller kvantitet,

namn på och adress till den livsmedelsföretagare som levererat livsmedlet,

namn på och adress till avsändaren (ägaren) om denna är någon annan än den livsmedels-

företagare som levererat livsmedlet,

namn på och adress till den livsmedelsföretagare till vilken livsmedlet har levererats,

namn på och adress till mottagaren (ägaren) om denna är någon annan än den livsmedels-

företagare till vilken livsmedlet levererats,

en referens som identifierar partiet, satsen eller försändelsen, beroende på vad som är till-

lämpligt,

avsändningsdatum.

Informationen ska göras tillgänglig utöver den information som krävs enligt tillämpliga bestäm-

melser i unionslagstiftningen om spårbarhet av livsmedel av animaliskt ursprung (bl.a. det spår-

barhetskrav som finns inom fiskerilagstiftningen se (4.3.2).

Informationen ska uppdateras dagligen och ska finnas tillgänglig åtminstone tills det finns goda

skäl att anta att livsmedlet har konsumerats.

På begäran av den behöriga myndigheten ska livsmedelsföretagaren utan onödigt dröjsmål till-

handahålla informationen. Hur informationen lämpligen ska göras tillgänglig avgör leverantören

av livsmedlet, så länge som den information som begärs klart och otvetydigt finns tillgänglig och

åtkomlig för den livsmedelsföretagare som tar emot livsmedlet.

Spårbarhet inom den gemensamma fiskeripolitiken 4.3.2

I förordning (EG) nr 1224/2009 finns bestämmelser om krav som riktar sig till verksamheter som

omfattas av reglerna inom EU: s gemensamma fiskeripolitik.

8 Se avsnitt 4.9 om definitionen av fiskeriprodukter inom fiskerisektorn.

23

Förstahandsmottagare och grossister som handlar med de fiskeriprodukter som omfattas av spår-

barhetskraven ska följa reglerna om spårbarhet men detaljister som säljer till slutkonsument om-

fattas inte. Detaljister är företag som säljer till slutkonsumenter.9 Detaljisterna får information om

köpta partier från sina leverantörer och är skyldiga att lämna information till konsumenterna.10

Artikel 58 i förordningen anger bl.a. att:

Alla partier med fiskeriprodukter ska vara spårbara i alla led av produktion, bearbetning

och distribution från fångsten eller skörden till detaljhandelsskedet.11

Fiskeriprodukter som släpps ut på marknaden eller förväntas släppas ut på marknaden i

unionen ska vara lämpligt märkta för att garantera varje partis spårbarhet.

Partier med fiskeriprodukter får slås ihop eller delas efter den första försäljningen om det

är möjligt att spåra dem tillbaka till fångst- eller skördestadiet.

Medlemsstaterna ska se till att aktörerna förfogar över system och förfaranden för att

identifiera aktörer som levererat de partier av fiskeriprodukter och till vilka de har levere-

rat dessa produkter. På begäran ska de behöriga myndigheterna få tillgång till denna in-

formation.

Minimikraven för märkning av och information om varje parti med fiskeriprodukter ska

inkludera varje partis identifikationsnummer, fiskefartygets distriktsbeteckning och

namn, FAO:s trebokstavskod för varje art, fångstdatum eller produktionsdatum, mängden

av varje art uttryckt i kilogram nettovikt eller, i förekommande fall, antalet individer, vid

förekomst av fisk som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för beva-

rande separat information om mängden av varje art uttryckt i kilogram nettovikt eller an-

talet individer, leverantörernas namn och adress och den konsumentinformation som fö-

reskrivs i artikel 35 i förordning (EU) nr 1379/2013 (se nedan under 4.6.2).

Medlemsstaterna ska se till att informationen ovan som anges är tillgänglig för konsumenterna i

detaljhandelsledet (butik, restaurang med mera).

I kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 av den 8 april 2011 om tillämp-

ningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i

gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs

finns tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 1224/2009.

9 I HaV:s spårbarhetsdatabas (se avsnitt 5.9.1) räknas även storhushåll och restauranger som detaljister.

10 Auktionsinrättningar och andra som i första handelsledet köper fisk eller förmedlar fisk till försäljning

(förstahandsmottagare) ska vara registrerade av HaV. Se 10 kap. i Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS

2004:25) om resurstillträde och kontroll på fiskets område och artikel 62 i förordning (EG) nr 1224/2009. 11

Se avsnitt 4.8 om definitionen av fiskeriprodukter.

24

I artikel 66 i förordning (EU) nr 404/2011 definieras fiskeri- och vattenbruksprodukter som vissa

produkter i Kombinerade nomenklaturen som upprättats genom rådets förordning (EEG) nr

2658/87.12

HaV:s föreskrifter om spårbarhet 4.3.3

Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2017:14) om spårbarhet för vissa fiskeri-

och vattenbruksprodukter innehåller bestämmelser om spårbarhet för sådana fiskeri- och vatten-

bruksprodukter som tillhandahålls på den svenska marknaden och som fysiskt befinner sig eller

har befunnit sig på svenskt territorium.13

Fiskeri- och vattenbruksprodukter som fångas eller od-

las i sötvatten undantas.

Föreskrifterna gäller som komplettering till och för verkställighet av bl.a. förordning (EG) nr

1224/2009 och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011.

Föreskrifterna ställer krav på spårbarhetsaktörer som är juridiska eller fysiska personer som är

bl.a. förstahandsmottagare (se not 10 ovan), livsmedelsföretag som vid tillhandahållande på

marknaden av fiskeri-och vattenbruksprodukter i handelsleden efter första försäljning är ägare till

fiskeri- och vattenbruksprodukter som omfattas av spårbarhetskrav enligt artikel 58 i förordning

(EG) nr 1224/2009. Livsmedelsföretag inom detaljhandeln omfattas dock inte.14

Enligt 5 § ska spårbarhetsaktörer vara registrerade användare av HaV:s spårbarhetsdatabas och

ska ansöka om registrering. Ansökan ska vara inkommen senast den 1 oktober 2017. Eller innan

verksamheter som berörs påbörjas.

Av 8 § framgår bl.a. att spårbarhetsaktören ska lämna uppgifter om partier som anges i bilaga 1

till föreskriften. Vid händelser (bildande av ursprungsparti, inköp eller annat övertagande av

ägandet av ett parti, bildande av ett produktionsparti, försäljning eller annan överlåtelse av ägan-

det av ett parti, och terminering av ett parti) ska uppgifterna lämnas.

I 9 § anges bl.a. att spårbarhetsaktören som levererar ska säkerställa att alla partier, i samband

med leverans efter första försäljning, är fysiskt märkta så att de kan identifieras och särskiljas

från andra partier samt att de i tillämpliga fall ska åtföljas av kompletterande dokumentation.

12

Det är de produkter som ingår i kapitel 3, undernummer 1212 21 00 i kapitel 12 och nummer 1604 och

1605 i kapitel 16. 13

Produkter som omfattas av kapitel 3 eller undernummer 1212 21 00 i kapitel 12 i Kombinerade nomen-

klaturen omfattas. 14

Se 2 och 3 §§ föreskriften.

25

Enligt 10 § ska registrerade spårbarhetsaktörer ha skriftligen dokumenterade system och förfa-

randen för intern spårbarhet. Dessa system och förfaranden ska vara utformade så att de säkerstäl-

ler att informationen om partier har en spårbarhet tillbaka till informationen om det parti eller de

partier som spårbarhetsaktören har bildat dem av.

I bilaga I till föreskriften anges vilka uppgifter som ska vara åtkomliga genom HaV:s spårbar-

hetsdatabas. Dessa uppgifter inkluderar bl.a. följande kategorier av information:

Identifikation genom uppgift om identifikationsnummer, inklusive uppgifter om inblan-

dade partier.

Ursprung, inkluderande uppgift om produktionsmetod.

Produkt, inkluderande uppgifter om art (FAO:s trebokstavskod, handelsbeteckning och

vetenskapligt namn), presentationsform, beredningsform, nettovikt i kg, antal individer

för ursprungspartier av lax och öring, fångstdatum/-period, fångstområde, dominerande

fångstområde (för partier som består av blandade partier från mer än ett fångstområde),

fiskeredskap, uppgift om att den är upptinad om partiet tidigare varit fryst och datum för

minsta hållbarhet i tillämpliga fall.

Händelser inkluderande uppgift om uppgiftslämnare, händelsetyp, händelsedatum, leve-

rantör (namn, adress), mottagare (namn, adress).

4.4 Bestämmelser om kontroll och tillsyn

Offentlig kontroll enligt livsmedelslagstiftningen 4.4.1

Grundläggande bestämmelser om medlemsstaternas offentliga kontroll av livsmedelsföretagens

efterlevnad av livsmedelslagstiftningen regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlev-

naden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.

Särskilda bestämmelser om offentlig kontroll av livsmedelsföretag som hanterar livsmedel av

animaliskt ursprung finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den

29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll

av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel. Enligt artikel 7 i för-

ordningen ska medlemsstaterna säkerställa att offentlig kontroll av fiskeriprodukter äger rum i

enlighet med bilaga III till förordningen.

I bilaga III till förordning (EG) nr 854/2004 anges bl.a. följande när det gäller offentlig kontroll

av fiskeriprodukter:

26

Offentlig kontroll av produktion och utsläppande på marknaden av fiskeriprodukter ska särskilt

innefatta regelbunden kontroll av hygienförhållanden vid landning och första försäljning, regel-

bundna inspektioner av fartyg och anläggningar på land, och kontroller av lagrings- och trans-

portförhållanden. Offentlig kontroll av fiskeriprodukter ska minst omfatta bl.a. kontroll av rest-

substanser och främmande ämnen, organoleptiska stickprover, stickprovsundersökningar av his-

taminhalten, mikrobiologiska kontroller samt att bestämmelser om parasiter följs.

Kontrollmyndigheterna i livsmedelskedjan 4.4.2

Av livsmedelsförordningen framgår vilka myndigheter som är behöriga att utöva offentlig kon-

troll av livsmedelsföretags efterlevnad av livsmedelslagstiftningen. I 25 § anges bl.a. att den

myndighet som prövar frågan om godkännande av en anläggning eller som registrerar en anlägg-

ning är behörig myndighet att utöva offentlig kontroll (se även avsnitt 5.6).

4.4.2.1 Kontroll av primärproducenter

Av 23 § första stycket punkt 9 livsmedelsförordningen framgår att länsstyrelserna registrerar

primärproducenter av livsmedel och ska enligt 25 § utföra offentlig kontroll av dessa.

I fråga om fiskeriprodukter omfattar primärproduktion bl.a. följande verksamheter (se avsnitt

VIII punkterna 3 a och b och 4 i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004):

Fiske och uppsamling av levande fiskeriprodukter i syfte att släppa ut dem på mark-

naden.

Med primärproduktionen sammanhängande verksamheter vilket inkluderar avlivning,

avblodning, huvudskärning, rensning, borttagande av fenor, kylning samt förpackning

om det utförs ombord på fiskefartyg.

Transport av fiskeriprodukter vars egenskaper inte förändrats på avgörande sätt från pro-

duktionsplatsen till den första anläggningen.

4.4.2.2 Offentlig kontroll i leden efter primärproduktionen

Av 23 § första stycket punkt 1 livsmedelsförordningen framgår att Livsmedelsverket prövar frå-

gan om godkännande av anläggningar som ska godkännas enligt artikel 4 i förordning (EG) nr

853/2004. Av punkt 2 framgår att verket godkänner eller registrerar fabriksfartyg samt kyltankbå-

tar för fisk.

27

Anläggningar som ska godkännas är de som omfattas av specifika krav i bilagorna till förordning

(EG) nr 853/2004. De enda fartyg som omfattas av krav på godkännande är sådana på vilka fiske-

riprodukter bereds eller bearbetas så att slutprodukterna inte längre är primärprodukter. Livsme-

delsverket är alltså kontrollmyndighet för sådana anläggningar. Verket ansvarar även för registre-

ring av kyltankbåtar för fisk (vilket är en verksamhet som hör till primärproduktionen).

Av 23 § första stycket punkt 10 livsmedelsförordningen framgår att alla andra anläggningar ska

registreras och verksamheten därmed kontrolleras av en kommunal nämnd.

På vissa anläggningar förekommer både verksamhet som ska godkännas av Livsmedelsverket och

som ska registreras av en kommun. I sådana fall brukar den registreringspliktiga verksamheten

kontrolleras av Livsmedelsverket av praktiska skäl.

Kontrollen av verksamheten i en anläggning kan flyttas över från Livsmedelsverket till en kom-

munal nämnd med stöd av 16 § livsmedelslagen (2006:804).

Tillsyn av kraven i den gemensamma fiskeripolitiken m.m. 4.4.3

Av 5 kap. 4 § förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen framgår att HaV inom sitt

verksamhetsområde utövar tillsyn över efterlevnaden av EU-förordningar om den gemensamma

fiskeripolitiken och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (1994:1709) om EU:s för-

ordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och nationella bestämmelser om fiske.

Förordning (EG) nr 1224/2009 är en förordning om den gemensamma fiskeripolitiken och HaV

utövar därmed tillsyn över bl.a. efterlevnaden av kraven på spårbarhet i artikel 58 samma förord-

ning.

4.5 Livsmedelsinformation

I artikel 2.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober

2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna m.m. definieras livsme-

delsinformation som information om ett livsmedel som görs tillgänglig för slutkonsumenterna

genom en etikett, annat åtföljande material eller andra metoder, inklusive moderna tekniska verk-

tyg eller muntlig kommunikation.

I artikel 2.2 c i förordningen definieras obligatorisk livsmedelsinformation som de uppgifter som

enligt unionsbestämmelserna måste tillhandahållas slutkonsumenterna. Av artikel 4 framgår bl.a.

att obligatorisk livsmedelsinformation särskilt gäller information om skydd av konsumenternas

hälsa och säker användning av ett livsmedel. Detta gäller särskilt upplysningar om egenskaper

hos sammansättningen som kan vara skadliga för hälsan hos vissa grupper av konsumenter och

28

hälsoeffekten, inklusive riskerna och följderna i samband med skadlig och farlig konsumtion av

ett livsmedel.

Av artikel 8.1 och 2 framgår att den livsmedelsföretagare som är ansvarig för livsmedelsinform-

ationen är den företagare i vars namn livsmedlet saluförs och att den livsmedelsföretagare som är

ansvarig för livsmedelsinformationen ska säkerställa att informationen finns tillgänglig och är

korrekt i enlighet med tillämplig lagstiftning om livsmedelsinformation och krav i tillämpliga

nationella bestämmelser.

I artikel 8.8 i förordningen anges bl.a. att livsmedelsföretagare som levererar livsmedel till andra

livsmedelsföretagare ska säkerställa att dessa andra livsmedelsföretagare får tillräcklig informat-

ion för att vid behov kunna uppfylla sina skyldigheter enligt punkt 2.

4.6 Den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbrukspro-

dukter

Förordning (EU) nr 1379/2013 innehåller bestämmelser om bl.a. handelsnormer och bestämmel-

ser om konsumentinformation.

Bestämmelser om handelsnormer 4.6.1

Artiklarna 33 och 34 i förordning (EU) nr 1379/2013 innehåller bl.a. regler om olika varors kvali-

tet, storlek, vikt, presentation och märkning (handelsnormer). Av artikel 34 framgår att produkter

som är avsedda att användas som livsmedel endast får tillhandahållas på unionsmarknaden i en-

lighet med handelsnormerna.

Handelsnormernas syfte är att förbättra kvaliteten på fiskeriprodukter, underlätta handel och för-

hindra att konkurrensen snedvrids. Målet med kontrollerna av handelsnormer är att verifiera att

regelverket följs.15

Rådets förordning (EG) nr 2406/96 av den 26 november 1996 om fastställande av gemensamma

marknadsnormer för saluföring av vissa fiskeriprodukter kompletterar reglerna i förordning (EU)

nr 1379/2013.16

15

Tanken är att uppfyllandet av normerna på så sätt bidrar till en ökad lönsamhet för fiskare. Om fiskeri-

produkten inte uppfyller handelsnormerna får den inte användas till direkt humankonsumtion och kan klas-

sas som en ABP-produkt (animalisk biprodukt) och ska då hanteras enligt det regelverket. 16

De gemensamma normerna omfattar ett 40-tal saltvattensfiskar, kräftdjur, kammussla och valthorns-

snäcka.

29

Bestämmelser om konsumentinformation 4.6.2

I artikel 35 i förordning (EU) nr 1379/2013 finns obligatoriska bestämmelser om fiskeriproduk-

ters märkning och etikettering (konsumentinformation). Märkningskravens syfte är att underlätta

för konsumenterna att göra medvetna val och omfattar bl.a. fiskartens handelsbeteckning, pro-

duktionsmetod, fångstområde och redskapstyp. Övriga uppgifter som krävs för att märka livsme-

delskorrekt ska också finnas tillgängliga för livsmedelsföretag som tar emot livsmedel (bl.a. en-

ligt förordning (EU) nr 1169/2011, se avsnitt 7.4.2).

I artikel 35.1 i förordningen anges bl.a. att fiskeriprodukter som saluförs inom unionen, endast får

erbjudas till försäljning till slutkonsumenter eller storhushåll om följande anges genom lämplig

märkning eller etikettering:

Artens handelsbeteckning och dess vetenskapliga namn.

Produktionsmetod.

Det område där produkten fångats eller odlats, och redskapskategori som använts för

vildfångade arter.

Om produkten är upptinad.

Datum för minsta hållbarhet, när det är lämpligt.

Enligt artikel 35.2 förordningen kan informationen om icke färdigförpackade fiskeriprodukter vid

försäljning i detaljhandeln tillhandahållas via till exempel anslagstavlor och planscher.

Enligt artikel 35.3 förordningen ska det för blandade produkter som består av samma art men har

framställts genom olika produktionsmetoder och som erbjuds till försäljning, anges den metod

som gäller för varje parti. Om en blandad produkt består av samma art men härrör från olika

fångstområden eller olika uppfödningsland ska åtminstone zonen för det parti som kvantitativt är

mest representativt anges. Det ska dessutom anges att produkten kommer från olika fångstzoner

eller uppfödningsländer.

I artikel 38 i förordningen anges bl.a. att uppgifterna om fångst- eller produktionsområde ska

innehålla en skriftlig angivelse av namnet på delområdet eller sektionen som förtecknas i FAO:s

förteckning över fiskeområden när det gäller fiskeriprodukter fångade i havet, samt namnet på

detta område uttryckt på ett sätt som är förståeligt för konsumenterna eller alternativt en karta

eller ett piktogram som visar detta område.

Bestämmelserna om konsumentinformation kompletteras av livsmedelslagen

Förordning (EU) nr 1379/2013 kompletteras delvis av livsmedelslagen. Det framgår av tillkänna-

givandet (2014:1526) om de EU-bestämmelser som kompletteras av livsmedelslagen (2006:804).

30

Förordningen kompletteras av lagen i de delar den innehåller bestämmelser om förbud eller vill-

kor för handhavande eller utsläppande på marknaden av livsmedel. Bestämmelserna om konsu-

mentinformation kompletterar därmed livsmedelslagen.

Kontroll av handelsnormer 4.6.3

Jordbruksverket utövar tillsyn över att EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken

följs när det gäller marknadsregleringen av fiskeriprodukter. Jordbruksverket utövar också tillsyn

över att föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om

den gemensamma fiskeripolitiken följs, och att nationella bestämmelser om marknadsreglering av

fiskeriprodukter följs. Detta sker enligt 5 kap. 4 a § första stycket förordningen (1994:1716) om

fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Av andra stycket framgår att tillsynen innebär kontroll

av att handelsnormer följs och att kriterier uppfylls.

Jordbruksverket får enligt tredje stycket överlåta åt en annan myndighet att kontrollera att han-

delsnormer följs, och utföra dokumentkontroller.

HaV:s inspektörer kontrollerar på uppdrag av Jordbruksverket att handelsnormernas krav är upp-

fyllda och att partierna är korrekt märkta.

4.7 Fri rörlighet av varor

Artikel 34 EUF-fördraget innehåller ett förbud mot kvantitativa importrestriktioner mellan med-

lemsstaterna och åtgärder med motsvarande verkan. Bestämmelsen gäller inte när en viss pro-

dukts fria rörlighet är fullständigt harmoniserad genom mer specifik EU-lagstiftning, dvs. där en

viss produkts tekniska specifikationer eller försäljningsvillkor (exempelvis genom märkningsreg-

ler eller gränsvärden av olika slag) harmoniserats genom EU-rättsakter.

Ett gränsöverskridande element är en nödvändig förutsättning för att artikeln ska vara tillämplig.

Rent nationella åtgärder, som bara påverkar inhemska varor, faller utanför tillämpningsområdet.

Det räcker dock att åtgärden i fråga indirekt kan utgöra ett hinder för handeln inom EU.17

Beho-

vet av ett gränsöverskridande element innebär att EU-rätten inte hindrar medlemsstaterna från att

behandla sina inhemska produkter mindre fördelaktigt än importprodukter (så kallad omvänd

diskriminering).

17

Dom av den 11 juli 1974 i mål 8/74, Dassonville (REG 1974, s. 837), punkt 5.

31

En statlig åtgärd kan utgöra en förbjuden åtgärd med motsvarande verkan. Detta även om den har

relativt liten ekonomisk betydelse, bara gäller i ett mycket begränsat geografiskt område av det

nationella territoriet och endast påverkar ett begränsat antal importörer/exportörer eller ett be-

gränsat antal ekonomiska aktörer.18

I Dassonville-målet beskrev EU-domstolen att åtgärder av motsvarande verkan som ”Alla han-

delsregler antagna av medlemsstater som kan utgöra ett hinder, direkt eller indirekt, faktiskt eller

potentiellt, för handeln inom gemenskapen ska anses som åtgärder med motsvarande verkan som

kvantitativa restriktioner”.

Artikel 34 EUF-fördraget gäller inte bara för nationella åtgärder som diskriminerar gentemot

importerade varor (reglerna avser handel inom EU, även om ordet import används), utan även

sådana åtgärder som rent juridiskt i lika grad verkar gälla för inhemska och importerade varor,

men som i praktiken utgör en större börda för importerade varor Denna extra börda beror för

övrigt på att de importerade varorna måste uppfylla två uppsättningar regler – dels reglerna i till-

verkningslandet, dels reglerna i importlandet.

Krav som importerade produkter måste uppfylla när det gäller form, storlek, vikt, sammansätt-

ning, utformning, märkning eller uppsättning kan innebära att tillverkare och importörer tvingas

anpassa produkterna i fråga till de gällande reglerna i den medlemsstat som produkterna saluförs

i, exempelvis genom att ändra märkningen av importerade produkter.19

Generellt sett utgör en statlig skyldighet att märka en produkt med ursprungsdeklaration en åtgärd

av motsvarande verkan och är därmed en överträdelse av artikel 34 EUF-fördraget. Detta gäller

dock sådana krav som syftar till att främja nationell konsumtion framför varor i andra medlems-

stater. Medlemsstater kan tillåta organisationer att uppmuntra till köp av särskilda typer av frukt

och grönsaker, exempelvis genom att nämna deras särskilda egenskaper, även om sorterna är

typiska nationella produkter så länge de inte råder konsumenterna att köpa inhemska produkter

enbart på grund av dessa produkters nationella ursprung.20

18

Se bl.a. dom av den 5 april 1984 i de förenade målen 177/82 och 178/82, Van de Haar (REG 1984, s.

1797), dom av den 14 mars 1985 i mål 269/83, kommissionen mot Frankrike (REG 1985, s. 837) och dom

av den 5 juni 1986 i mål 103/84, kommissionen mot Italien (REG 1986, s. 1759) samt dom av den 3 de-

cember 1998 i mål C-67/97, Bluhme (REG 1998, s. I-8033). 19

Dom av den 3 juni 1999 i mål C-33/97, Colim (REG 1999, s. I-3175), punkt 37 och dom av den 8 sep-

tember 2003 i mål C-416/00, Morellato (REG 2003, s. I-9343), punkt 29 och 30. 20

Dom av den 13 december 1983 i mål 222/82, Apple and Pear Development Council (REG 1983, s.

4083).

32

4.8 Anmälningsskyldighet till Tullverket

Lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Euro-

peiska unionen innehåller bestämmelser om Tullverkets befogenheter vid införsel eller utförsel

över Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (EU-land).

Av 3 § punkt 10 framgår att lagen är tillämplig när det gäller fisk. I punkt 11 anges att produkter

omfattas av djur om djurprodukten utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur, att med-

följande dokument är ofullständiga eller felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de

villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda.

Av 4 § framgår att anmälan ska göras av den som för ut en vara från Sverige till ett annat EU-

land om varan omfattas av ett förbud mot utförsel eller ett villkor för utförsel som inte är uppfyllt

eller om varan förs ut med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller

en utelämnad föreskriven uppgift.

Av 5 § första stycket framgår att var och en är skyldig att stanna på en tulltjänstemans anmaning.

Av första stycket 1 framgår att sådan anmaning bl.a. får ges den vid utresa från Sverige befinner

sig i omedelbar närhet av gränspassage, om det behövs för att möjliggöra sådan kontroll som

avses i 7 §.

Av första stycket 2 framgår att anmaning även får ges den som anträffas i trakterna invid Sveri-

ges landgräns mot ett annat EU-land, eller kuster, eller i närheten av eller inom flygplats eller

annat område som har direkt trafikförbindelse med ett annat EU-land, om det finns anledning

anta att han medför en vara som avses i 3 §, och att han inte fullgjort sin anmälningsskyldighet

enligt 4 §.

I andra stycket anges att en anmaning enligt första stycket 2 endast får ges om det behövs för att

möjliggöra kontroll enligt 7 § och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål.

Av 7 § framgår att för kontroll av att sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket

iakttagits samt för kontroll av att anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket får en tulltjäns-

teman undersöka bl.a. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förva-

ras vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land.

I 17 § finns bl.a. bemyndigande för Tullverket att omhänderta varor.

33

4.9 Definitionen av fiskeriprodukter

Fiskeriprodukter definieras delvis olika inom livsmedelslagstiftningen och den gemensamma

marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter.21

I bilaga I till förordning (EG) nr 853/2004 definieras fiskeriprodukter som alla vildlevande eller

odlade salt- eller sötvattensdjur (med undantag för levande musslor, levande tagghudingar, le-

vande manteldjur och levande marina snäckor samt alla däggdjur, kräldjur och groddjur) inklu-

sive alla ätliga former, delar och produkter av sådana djur.

I artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 definieras fiskeripro-

dukter som vattenlevande organismer som erhålls genom fiskeverksamhet, eller produkter som

framställts därav och som förtecknas i bilaga I till förordningen.

Av avsnitt a), b) och h) i bilaga I till förordning (EU) nr 1379/2013 framgår bl.a. att följande fis-

keriprodukter omfattas av kraven i den förordningen:

fisk, levande, färsk, kyld eller fryst,

fiskfiléer och annat fiskkött (även hackat eller malet), färska, kylda eller frysta,

fisk, torkad, saltad eller i saltlake; rökt (även varmrökt) fisk; mjöl och pelletar av fisk,

lämpliga som livsmedel,

fisk, beredd eller konserverad; kaviar och kaviarersättning som framställts av fiskrom.

5 Nuvarande förhållanden

5.1 Undantaget från EU:s gränsvärden för viss östersjöfisk

I Östersjön har organiska miljöföroreningar, såsom dioxiner och polyklorerade bifenyler (PCB),

fått stor spridning i miljön. Människor får i sig dessa ämnen via maten. Dioxin och PCB är fett-

lösliga ämnen och finns främst i feta animaliska livsmedel som fisk, kött och mejeriprodukter. I

Östersjön finns de exempelvis i fet fisk som strömming och vildfångad lax och öring från förore-

nade områden.

Av ingressen till förordning (EG) nr 1881/2006 framgår bl.a. att i länderna runt Östersjön skulle

en betydande andel av fiskarterna i Östersjöområdet behöva uteslutas från kosten om de inte om-

fattades av ett undantag från EU: s gränsvärden för dioxin och PCB. Sverige bedömdes ha ett

fungerande system som garanterade att känsliga konsumentgrupper fick information om att de

21

Även ordet fiskprodukt används i bl.a. svensk lagstiftning.

34

borde begränsa sin konsumtion av fisk från Östersjöområdet för att undvika eventuella hälsoris-

ker. En förutsättning för undantaget är att nödvändiga åtgärder vidtas för att garantera att fisk och

fiskeriprodukter som överskrider gränsvärdet inte släpps ut på marknaden i andra medlemsstater.

Varje år underrättar Sverige kommissionen om resultaten av föregående års övervakning av hal-

ter av dioxiner och PCB i fisk från Östersjöområdet och de åtgärder som har vidtagits för att

minska människors exponering för dessa.

Ett system där konsumenterna informeras om riskerna med fisk från Östersjöområdet är en förut-

sättning för att det svenska undantaget ska bestå. Detta krav uppfylls genom Livsmedelsverkets

kostråd, se avsnitt (5.1.1).

Livsmedelsverkets kostråd 5.1.1

Livsmedelsverket har kostråd när som gäller fisk från Östersjön och fiskeriprodukter av dessa

med höga halter dioxin och PCB. Kostråden ska garantera att konsumenterna får fullständig in-

formation om särskilda kostrekommendationer om dessa produkter. Syftet med råden är att be-

gränsa särskilt utsatta befolkningsgruppers konsumtion av fisk och fiskeriprodukter med halter

som överskrider gränsvärdena.

I Livsmedelsverkets kostråd på hemsidan anges bl.a. att dioxin och PCB finns främst i fet fisk

som vildfångad lax, öring och strömming/sill från hela Östersjön (från Skånes sydkust till norra

Bottniska viken) liksom i vildfångad lax, öring och sik från Vänern och Vättern samt röding från

Vättern.

Barn upp till 18 år, kvinnor i barnafödande ålder, gravida och ammande rekommenderas att inte

äta fisk som kan innehålla höga halter dioxin och PCB oftare än 2-3 gånger per år. Livsmedels-

verket avråder även förskolor och skolor att servera fet fisk från Östersjön. Råden omfattar fet

fisk från hela Östersjöområdet (inklusive fisk som fångas i älvarna, Vänern och Vättern) obero-

ende av att vissa fiskarter som t.ex. strömming i de södra delarna av Östersjön, underskrider

gränsvärdena.

5.2 EU:s kritik mot den svenska kontrollen

Under en revision 2015 av den svenska offentliga kontrollen av fiskeriprodukter kom EU-

kommissionen fram till att kontrollen inte utförs enligt EU: s krav.22

Det konstaterades att brister-

22

Se Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågors (FVO) slutrapport GD(SANTE) 2015-7462 – MR.

35

na skulle kunna leda till att fiskeriprodukter som inte uppfyller kraven släpps ut på den gemen-

samma EU-marknaden. Sverige kan enligt rapporten inte lämna tillräckliga garantier för att fet

fisk från Östersjöområdet som överskrider EU:s gränsvärden för dioxiner och PCB inte säljs till

andra medlemsländer.

Även tidigare (under 2013) genomfördes en revision som rörde kontroll av dioxiner, furan och

PCB i fisk från Östersjöområdet.23

Rapporten från denna revision lyfte fram bristen på ett effek-

tivt kontrollsystem för att förhindra att fisk från Östersjöområdet som överskred EU:s gränsvär-

den säljs till medlemsländer där försäljningen är otillåten. Dessutom påpekades bristen på in-

struktioner och dokumentation för den personal som ansvarar för dessa kontroller.

Sverige rekommenderades att säkerställa att all offentlig kontroll utförs i enlighet med förteck-

ningen i kapitel II i bilaga III till förordning (EG) nr 854/2004, i synnerhet i fråga om bl.a. dioxin

och PCB (men även tungmetaller, histamin, och parasiter).

Andra svagheter som identifierades var bristen på offentlig kontroll av fiskefartyg i primärpro-

duktionen, utbildning av personal, spårbarhet, HACCP-utvärdering samt avsaknad av systematisk

analytisk provtagning av fiskeriprodukter.

5.3 Information om främmande ämnen och berörda fiskarter

Följande vildfångade fiskarter och produkter därav med ursprung i Östersjöområdet undantas från

gränsvärdena för dioxin och PCB i förordning (EG) nr 1881/2006:

lax (Salmo salar),

sill/strömming (Clupea harengus) som är större än 17 cm,

röding (Salvelinus alpinus),

flodnejonöga (Lampetra fluviatilis), och

öring (Salmo trutta).

Allmänt om halterna av främmande ämnen 5.3.1

Halterna av dioxin och PCB i feta fiskar i Östersjöområdet varierar beroende av art och på var

fisken fångas. Sill (benämnd strömming norr om Öland), som äter plankton och mindre kräftdjur,

innehåller betydligt lägre halter av ämnena än rovfiskar som lax och öring, som äter andra fiskar.

Åtminstone i de södra delarna av Östersjön. Gifthalterna är högst i de norra och mellersta delarna

23

Se GD(SANCO)/6767/2013.

36

(ICES-delsektionerna 28-2 till 32) av Östersjön och avtar ju längre söderut man kommer. Vissa

insjöar som Vättern och Vänern är lokalt förorenade och utgör ett speciellt problem i samman-

hanget.

ICES indelning av Östersjön i olika delsektioner (havsområden) är utgångspunkten för bl.a. till-

delning av kvoter av fisk och används även som områdesreferens i Livsmedelsverkets föreskrifter

om utförsel av fet östersjöfisk.

Livsmedelsverket och livmedelsmyndigheter i andra medlemsstater utvärderar och publicerar

regelbundet information om dioxin- och PCB-halterna i bl.a. lax, öring och sill/strömming. Re-

sultaten visar bl.a. att halterna regelbundet överskrids så fort laxen når fångstbar storlek.

Sill/strömming som lever i öppna havet överskrider i regel endast EU: s gränsvärden om de

fångas norr om Gotland i ICES-delsektioner 29-32. Söder om Gotland i ICES-delsektioner 24-27

är halterna under gränsvärdena. Vissa ICES-delsektioner t.ex. utanför Gotland och strax söderut

(område 28-2) är ett mellanområde där halterna i sill/strömming som regel överskrider gränsvär-

dena först när den växt till över 21 cm. Liten sill/strömming, under 17 cm, underskrider gräns-

värdena i hela Östersjön.

Dessa data är allmänt tillgängliga på internet och företagen kan alltid få tillgång till den senaste

informationen för att hantera riskerna.

Allmänt om lax och öring 5.3.2

Lax och öring är vandrande arter som efter sin tillväxt i en älv (under ett till fem år) genomgår en

fysiologisk anpassning till havet. Fiskarna kallas då för smolt och vandrar ut från sin uppväxtplats

i en älv till Östersjön och blir fiskätare.

Halterna av dioxin och PCB i lax och öring ökar med stigande fiskvikt, och redan vid en vikt på 2

kg (vilket motsvarar det lagstadgade minimimåttet för fångst på 60 cm för lax och 40 cm för

öring) 24

överskrids i dessa arter gränsvärdena oavsett var i Östersjön de är fångade.

Den svenska kvoten lax och öring som fick fiskas genom yrkesfisket under 2016 var ungefär 27

000 individer, utav en total fångstkvot på 95 000 individer i hela Östersjön. Merparten av den

svenska kvoten får sedan 2015 enbart fångas med fasta fällor utmed kusten i ICES-delsektioner

30 och 31, det vill säga i de tre nordliga länen och bara en mindre del i områdena söderut.25

Utö-

24

Se rekommendation (EU) 2016/688. 25

Enligt uppgift från HaV.

https://www.havochvatten.se/hav/fiske--fritid/yrkesfiske/regler-/regler-for-laxfiske-i-ostersjon-for-yrkesfiskare.html

37

ver kvotfisket bedrivs även fiske utmed kusten och i älvarna av enskilda eller av byalag med fis-

kerätt.

Endast licensierade fiskare får sälja vidare fångst av lax och öring till enskilda konsumenter eller

till en förstahandsmottagare om fisket bedrivits i havet.26

Licensierade fiskare har en skyldighet

att dokumentera och rapportera sina fångster till HaV regelbundet. Begränsningen av hur fisken

från havet får säljas vidare har att göra med den gemensamma förvaltningen av bestånden i havet.

Fisk som fångas i sötvatten, på enskilt vatten (av fastighetsägare eller arrendator) kan säljas utan

den ovan nämnda rapporteringsskyldigheten under förutsättning att försäljningen inte sker till en

registrerad förstahandsmottagare. I sötvatten bedrivs även licensierat fiske efter lax och öring.

Under 2013-2014 uppskattades hur många laxar och öringar som fiskas upp utöver kvoten i ha-

vet, genom älvfiske (både fritids- och yrkesfiske) och icke licensierat kustfiske.27

Antalen upp-

skattades till 21 700 respektive 25 400 fiskar under dessa år varav huvuddelen hade fångats i

sötvatten. I outbyggda älvar är det oftast reglerat av HaV på vilket sätt fisket får bedrivas och

tillstånd att bedriva fångst med fasta redskap, som kan ge större fångster, ges framförallt i älvar

som är utbyggda och där en stor andel av den återvändande laxar och öringar kommer från odlade

smolt. Det finns ett betydande antal av sådana fiskar som inte fiskas idag men som potentiellt kan

tas upp i det icke rapporteringspliktiga älvfisket.28

Allmänt om sill/strömming 5.3.3

De största fångsterna och även landningsplatserna samt förädlingsindustrin för sill/strömming

finns i de mellersta och framförallt södra delarna av Östersjön och utmed kusterna. Skarpsill och

sill fiskas oftast i större mängder genom trålning. Vid landning av skarpsill för export eller utför-

sel som fiskats i en ICES-delsektion med förhöjda halter av dioxin och PCB måste företagaren

säkerställa att inblandning av större strömmingar hålls till ett minimum genom att sortera fisken

innan vidare frysning eller bearbetning. Företagare som fryser in partier med sill/strömming

måste ha interna rutiner för spårbarhet och märkning av partier vilka säkerställer att de vid export

eller utförsel kan särhålla partier från olika ICES-delsektioner (för ICES-delsektion 25 även i

vilken del av området som fisket har skett).

Generellt sker det inget volymfiske av sill/strömming avsedd för livsmedel i de områden där fis-

ken normalt överskrider gränsvärdena med undantag för sådan fisk som bearbetas vidare till sur-

26

Se avsnitt 4.3.2 om förstahandsmottagare. 27

HaV:s rapport ”Förvaltning av lax och öring”, 2015. 28

Sveriges lantbruksuniversitets rapport ”Biologiskt underlag till arbetet med Havs- och

vattenmyndighetens regeringsuppdrag om förvaltning av lax

och öring” (DNR: SLU.aqua.2015-5.5-334).

https://pub.epsilon.slu.se/13248/1/ostergren_j_etal_160413.pdf



38

strömming. Stekning av strömming förekommer men i större skala finns sådan bearbetningsindu-

stri enbart förlagd till södra Sverige. Det förekommer också att sill används som råvara till mari-

nerade produkter. Även sådana produkter produceras i första hand i anläggningar som använder

sillråvara som är fiskade i ICES-delsektioner som är fria för utförsel.

Röding från Vättern och flodnejonöga 5.3.4

Röding från Vättern fiskas i mycket små mängder och säljs lokalt (se tabell 1). På samma sätt

förhåller det sig med arten flodnejonöga. Den finns en lokal tradition att fiska och steka eller

varmröka flodnejonögon i framförallt Uppland och norrut utmed kusten.

Fiske i Vänern och Vättern 5.3.5

Ett visst kommersiellt yrkesfiske sker i Vänern och Vättern vilket också tillhör östersjöområdet

(se tabell 1). Fisket i sjöarna utgör en marginell del sett till antalet ton men omfattas av utförsel-

restriktionerna för dessa arter.

Tabell 1. Det yrkesmässiga fisket i Vänern och Vättern 2015, mängd, ton (HaV, 2017)

Fiskart Vänern

(ton)

Vättern

(ton)

Lax 14 2

Öring 4 5

Röding 0 10

5.4 Krav på spårbarhet saknas för beredda fiskeriprodukter

Krav på spårbarhet för fiskeriprodukter finns i förordning (EU) nr 1379/2013. Men den förord-

ningen omfattar inte beredda (bearbetade) produkter som t.ex. inlagd sill, stekt strömming och

surströmming. För sådana produkter gäller endast de allmänna spårbarhetskraven. 29

5.5 Övergripande om livsmedelskedjan för fisk och fiskeriprodukter

Det svenska yrkesfisket omfattar till största delen fångst av ett fåtal arter inklusive

sill/strömming. Fisket domineras av ett fåtal större rederier som äger de största trålfartygen (cirka

29

Förordningarna (EG) nr 178/2002 och (EU) nr 931/2011.

39

30 stycken) vilka tar upp merparten av de tillgängliga fiskekvoterna. Även om det finns många

små företag så är deras andel av själva fisket liten. De mindre fartygen står för variationen i fis-

kemetoder och ofta fiskar de arter som har ett högre kilopris. År 2016 fanns det 1273 fartyg i den

svenska havsfiskeflottan jämfört med 1328 för 2015.30

Livsmedelskedjan för fisk och fiskeriprodukter sträcker sig från fisket (primärproduktionen) via

olika typer av produktionsanläggningar och vidare till detaljhandelsanläggningar där de bjuds ut

till slutkonsumenter. Livsmedelskedjan kan delas in i fem sektorer:

Verksamheter i primärproduktionen.

Produktionsanläggningar och lagring.

Försäljning och transport i detaljhandelsledet.

Slutkonsumenter.

Utförsel till andra medlemsstater i EU och export till tredje land.

5.6 Kontroll och tillsyn i livsmedelskedjan för fisk och fiskeriprodukter

Generellt om myndigheternas uppgifter 5.6.1

Flera myndigheter är involverade i olika typer av kontroll i kedjan av fiske och fiskeriprodukter.

Nedan följer en översiktlig beskrivning av myndigheternas ansvarsområden.

HaV har det övergripande ansvaret för hur fiske bedrivs och lagstiftningen på det området. HaV

är även behörig myndighet för kontroll av fiskekvoter och yrkesfiskelicenser för havsfiske. Läns-

styrelsen yttrar sig när HaV prövar fiskelicenser och tillstånd för olika typer av fiske.

Jordbruksverket har bl.a. i uppdrag att främja fisket, vattenbruket och fritidsfisket samt ansvarar

för havs- och fiskeriprogrammet samt handels- och marknadsfrågor inklusive kontroller av han-

delsnormer av fiskeriprodukter. Myndigheten är även central behörig myndighet för djurhälsa

och djurskydd för bl.a. livsmedelsproducerande djur.

Länsstyrelserna ansvarar för kontroll enligt livsmedelslagstiftningen av livsmedelsföretag i pri-

märproduktionen (se mer nedan). Länsstyrelserna är även behöriga myndigheter att kontrollera

30

Källa SCB.

http://www.scb.se/contentassets/8da53b1ee9e84c9793215754689f6c7f/jo1101_2016a01_sm_jo55sm1701.pdf

40

att fiskeföreskrifterna efterlevs. Länsstyrelsen ska även kontrollera primärproducenters direkta

leveranser av små mängder livsmedel direkt till konsumenter.

Livsmedelsverket är central behörig myndighet på livsmedelsområdet. Livsmedelsverket och de

tre kommunerna Stockholm, Göteborg samt Falkenberg ansvarar för att utföra kontroll av an-

läggningar som kräver godkännande enligt livsmedelslagstiftningen (och som omfattas av speci-

albestämmelser i enligt förordning (EG) nr 853/2004). Kontrollobjekten är också fiskauktioner

och anläggningar som bearbetar fiskeriprodukter såsom berednings- och bearbetningsanläggning-

ar. Livsmedelsverket har även kontrollansvar på fabriksfartyg (som ska godkännas) och kyl-

tanksfartyg (som hör till primärproduktionen).

Kommunerna kontrollerar andra anläggningar enligt livsmedelslagstiftningen inklusive sådana

som erbjuder varor till konsumenter (detaljhandelsverksamhet). Det gäller också företag som

även levererar livsmedel i marginell omfattning till konsumenter eller till andra detaljister lokalt.

Sammanfattning av kontrollmyndigheterna i livsmedelskedjan 5.6.2

Kontrollansvaret för livsmedelskontrollen fördelas enligt nedan:

Kontroll av efterlevnad av livsmedelslagstiftningen på fiskefartyg – länsstyrelserna.

Kontroll av efterlevnad av livsmedelslagstiftningen på fabriksfartyg, frys- och kyltanks-

fartyg – Livsmedelsverket.

Kontroll av efterlevnad av livsmedelslagstiftningen vid landning – länsstyrelserna.

Kontroll av efterlevnad av livsmedelslagstiftningen vid transporter och lagring inom pri-

märproduktionen – länsstyrelserna.

Kontroll av efterlevnad av livsmedelslagstiftningen vid första försäljning - kommun eller

länsstyrelse (direkta leveranser av små mängder).

Kontroll av efterlevnad av livsmedelslagstiftningen på anläggningar på land som är god-

kända enligt förordning (EG) nr 853/2004 - Livsmedelsverket och kommunerna Stock-

holm, Göteborg och Falkenberg för överförda anläggningar.

Kontroller av livsmedelslagstiftningen vid lagring- och transport på anläggningar på land

som är godkända enligt förordning (EG) nr 853/2004 - Livsmedelsverket och kommu-

nerna Stockholm, Göteborg och Falkenberg för överförda anläggningar.

Kontroll av efterlevnad av livsmedelslagstiftningen av anläggningar på land i övrigt-

kommunerna.

Kontroll av efterlevnad av livsmedelslagstiftningen avseende lagring- och transport i öv-

rigt- kommunerna.

41

Länsstyrelsens kontroll av primärproducenter 5.6.3

Länsstyrelserna ansvarar för offentlig kontroll av primärproducenter. Av avsnitt 5.6.5 framgår

vad som hör till primärproduktionen när det gäller fisk och fiskeriprodukter.

Primärproduktion omfattar förutom fiske och viss hantering ombord även transport och lagring

av fiskeriprodukter vars egenskaper inte förändrats på avgörande sätt från produktionsplatsen till

den första anläggningen. Verksamheter på den första anläggningen efter primärproduktionen och

leden efter detta faller inte inom primärproduktionen och ska kontrolleras av kommunerna eller

Livsmedelsverket.

Länsstyrelserna kontrollerar att primärproducenterna följer livsmedelslagstiftningen. Följande

ingår i länsstyrelsernas kontroll:

Efterlevnaden av hygienregler som är relevanta för fiske och fisk och de hygieniska för-

hållandena ombord vid landning.

Att företagen följer kraven på korrekt livsmedelsinformation inklusive kraven på konsu-

mentinformation enligt artikel 35 i förordning (EU) nr 1379/2013.

Kontroll av fiskares direkta leveranser av små mängder fisk till konsumenter och till lo-

kala detaljhandelsanläggningar

Exempel på livsmedelsanläggningar i primärproduktionen är fiskefartyg (kyltankbåtar kontrolle-

ras i dagsläget av Livsmedelsverket). Även anläggningar på land där fiskare själva tillfälligt lag-

rar färska fiskeriprodukter inkluderas i primärproduktionen och länsstyrelsens kontroll.

Översiktligt om myndigheters ansvar för kontroll av primärproducenter 5.6.4

Nedan beskrivs översiktligt de viktigare verksamhetstyperna som HaV, länsstyrelserna, Jord-

bruksverket, Kustbevakningen och Livsmedelsverket ansvarar för.

Vild fisk från havet

HaV kontrollerar att yrkesfiskare som fiskar i havet följer fiskelagstiftningen och att de håller sig

till fiskekvoter. Kontrollen sker vid landning av fisk och innefattar bl.a. mottagande, registrering,

verifiering och validering av uppgifter om fisket, landningar, övertagande, transporter och första

försäljning av fisk, landningskontroll och transportkontroll. Inrapportering av var landad fisk

kommer ifrån och fångstens storlek sker kontinuerligt. Båtar som är över tolv meter långa måste

42

skicka in sina uppgifter elektroniskt till HaV. På uppdrag av Jordbruksverket kontrollerar även

HaV att handelsnormerna uppfylls. 31

Även Kustbevakningen utför fiskeriövervakning och kontroll i nära samarbete med HaV av såväl

yrkes- som fritidsfiske till sjöss, exempelvis genom kontroll av fiskeredskap, dokumentation och

förbudsområden.

Länsstyrelserna är behöriga myndigheter för kontrollen av livsmedelslagstiftningens krav (bl.a.

hygien, spårbarhet och livsmedelsinformation) när det gäller primärproducenter som bedriver

fiske till havs.

Livsmedelsverket registrerar kyltanksfartyg vilket är en verksamhetstyp som hör till primärpro-

duktionen samt bedriver offentlig kontroll av dessa när det gäller de hygieniska förutsättningarna

ombord.

Vild fisk från sötvatten

Fiskare som bedriver verksamheter som kan betraktas som livsmedelsföretag och som tar upp

fisk i insjöar och andra inre vattendrag (inklusive de stora älvarna) ska anmäla sig för registrering

hos och kontrolleras av länsstyrelsen.

Den gemensamma fiskeripolitiken omfattar endast det marina fisket i havet och inte fiske som

bedrivs i sötvatten. Fisk som har fångats i sötvatten ingår inte i systemet med de kvoter som gäl-

ler fisk från havet och omfattas inte av HaV:s landningskontroller. Inrapportering av landad fisk

från de fem stora insjöarna (Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön) görs dock en

gång per år till HaV av yrkesfiskare. Det gäller även sådana fiskare som fiskar med stöd av fiske-

licens i andra vattendrag. Fiskare som bedriver fiske med stöd av enskild fiskerätt har inget rap-

porteringskrav men kan omfattas av krav på registrering som livsmedelsföretagare (primärprodu-

cent) hos länsstyrelsen om de bedöms vara livsmedelsföretag.

Med primärproduktionen sammanhängande verksamheter 5.6.5

Exempel på verksamheter och anläggningar som ingår som en del i primärproduktionen är:

31

I och med att utkastförbud införts inom fisket kommer fisk som är mindre än minsta referensstorlek för

bevarande (MRB) och fisk som inte uppfyller EU:s handelsnormer också landas. Sådan fisk får inte säljas

till direkt human konsumtion vilket innebär att den måste klassas ner och särhållas. Kontrollen och över-

vakningen av sådan fångst är en ny uppgift för HAV och påverkar även Livsmedelsverket kontroller senare

i livsmedelskedjan eftersom denna råvara får användas till livsmedel under vissa förutsättningar.

43

Uppsamlingscentraler för levande fiskar (t.ex. ål som av tradition transporteras levande

till köparen).

Anläggningar där fiskare tillfälligt lagar produkter (t.ex. kyllager och mottagningsan-

läggningar).

Transport till ett annat livsmedelsföretag.

Länsstyrelsen har kontrollansvar för dessa anläggningar.

Leverans av små mängder fisk

Fiskarens leveranser av små mängder primärprodukter av fisk direkt till konsumenter eller till

lokala detaljhandelsanläggningar som levererar direkt till konsumenter regleras i 46-48 §§ Livs-

medelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:20) om livsmedelshygien. Den här typen av leveranser

är undantagna reglerna i förordningarna (EG) nr 853/2004 och 852/2004. Små mängder fisk upp-

går till maximalt 300 kg i veckan som levereras från bl.a. fiskefartyg. Den årliga leveransen av

primärprodukter av fisk som en producent får leverera får uppgå till maximalt 15 000 kg. För

kräftdjur uppgår denna mängd till 100 kg per vecka. I föreskrifterna regleras också hygienkrav

och andra krav som gäller dessa leveranser.

Verksamheter i leden efter primärproduktionen 5.6.6

Verksamheter i leden efter primärproduktionen ska kontrolleras av Livsmedelsverket eller kom-

munen beroende på om den ska godkännas eller registreras.

Livsmedelsföretagare med ansvar för godkända anläggningar kan fritt sälja sina produkter till

andra godkända och registrerade anläggningar. De kan också sälja produkterna fritt inom EU

eller exportera till tredje land om alla exportkrav är uppfyllda. Livsmedelsföretagare som ansva-

rar för anläggningar registrerade hos kommunen får endast sälja sina fiskeriprodukter till andra

detaljhandelsanläggningar eller till slutkonsument.

Produktion till havs

Livsmedelsverket godkänner och utför kontroll av fabriksfartyg där fiskeriprodukter fileas, ski-

vas, flås, skalas, tas ur, mals, kokas, konserveras och sedan förpackas och vid behov kyls eller

djupfryses. Det rör sig om aktiviteter som innebär att fiskeriprodukterna inte längre betraktas som

primärprodukter. Även räktrålare eller sådana som fångar havskräftor och kokar fångsten ombord

är fabriksfartyg, vilka också är de enda godkända fabriksfartygen i Sverige.

44

Livsmedelsverket registrerar och kontrollerar även kyltankfartyg som har stor kapacitet att fiska

och kyla fisken i tankar ombord. Kyltankfartygen står för det största volymsfisket i ton räknat av

arter som sill/skarpsill och makrill. Merparten av kontrollen avser att kontrollera att förvarings-

tankar och nedkylningsutrustning fungerar och är väl underhållna, rengjorda och att lagringen av

fisken sker på ett tillfredställande sätt.

Produktionsanläggningar och lager

I den här kategorin ingår anläggningar som i leden efter primärproduktionen antingen lagrar eller

producerar fiskeriprodukter för utsläppande på marknaden. De ska godkännas och kontrolleras av

Livsmedelsverket eller de tre kommuner som kontrollerar godkända anläggningar enligt förord-

ning (EG) nr 853/2004.

Fiskauktioner

I verksamheter inom fiskauktioner ingår försäljning och förmedling av färska fiskeriprodukter.

Livsmedelsverket samt Stockholms och Göteborgs kommuner kontrollerar denna typ av verk-

samhet utifrån hygien- och märkningsregler (Livsmedelsverket godkänner och har fört över kon-

trollansvaret till vissa kommuner).

HaV kontrollerar efterlevnaden av handelsnormer för fiskeriprodukter på dessa anläggningar på

uppdrag av Jordbruksverket. Kontrollerna genomförs i dagsläget främst på fiskauktionerna.

Bearbetning på godkänd anläggning

I bearbetningsverksamhet ingår beredning eller bearbetning av färska fiskeriprodukter. Livsme-

delsverket, Stockholms, Göteborgs och Falkenbergs kommuner kontrollerar den typen av verk-

samhet.

Fristående kyl- och fryshus

Fristående kyl- och fryshus som bl.a. lagrar fiskeriprodukter är en typ av verksamhet som ska

vara godkänd. Livsmedelsverket samt Stockholm och Göteborgs kommun ansvarar för kontrollen

av sådana anläggningar.

45

Bearbetning på registrerad anläggning

Av artikel 1.5 i förordning (EG) nr 853/2004 framgår att förordningen inte ska tillämpas vid de-

taljhandelsanläggningar (där varor levereras till konsumenter). Verksamheter som syftar till att

leverera animaliska livsmedel till en annan anläggning omfattas dock av vissa villkor. Leveran-

ser från detaljhandelsanläggningar får ske till andra anläggningar om det sker lokalt, marginellt

och begränsat. Detta inkluderar enligt Livsmedelsverkets tolkning att företag får leverera maxi-

malt 500 kg per vecka till andra detaljhandelsanläggningar till närområdet (hemkommunen och

angränsande kommuner). Verksamheten får endast sälja fiskeriprodukter vidare till anläggningar

som är registrerade enligt förordning (EG) nr 852/2004. Kommunerna har kontrollansvar över

dessa anläggningar.

Försäljning och transport till detaljhandelsledet

I försäljning och transport till detaljhandelsledet ingår verksamheter som säljer fiskeriprodukter

direkt till konsument och verksamheter (anläggningar) som transporterar fiskeriprodukter. Sådana

anläggningar är registrerade enligt förordning (EG) nr 852/2004 och kontrolleras av kommunen.

Försäljning i detaljhandelsledet

I försäljning i detaljhandelsledet ingår många olika sorters verksamheter som restauranger och

butiker men också företag som säljer fiskeriprodukter vidare till andra detaljhandelsanläggningar

t.ex. matmäklare. Försäljningen kan också ske genom olika former av distansförsäljning som

webbaserad försäljning. Kommunen registrerar företag som anmäler sina verksamheter och an-

svarar för kontrollen på deras anläggningar. Kommunen kontrollerar företagens efterlevnad av

livsmedelslagstiftningen vilket inkluderar livsmedelsinformation.

Transport i detaljhandelsledet och mobila anläggningar

Transport i detaljhandelsledet omfattar transport av livsmedel. Det finns även så kallade mobila

anläggningar t.ex. fiskbilar som säljer fisk direkt till slutkonsument. Mobila anläggningar regi-

streras normalt av hemkommunen men kan i vissa fall ingå som en integrerad verksamhet på en

godkänd anläggning.

46

Tullverkets kontroller 5.6.7

Varor inklusive livsmedel får cirkulera fritt på den gemensamma marknaden. När det gäller fet

östersjöfisk har företagen en anmälningsplikt till Tullverket (se avsnitt 4.8).

Enligt uppgifter från Tullverket anmäler inte företag denna utförsel i praktiken. Det görs inte

heller någon uppföljning av verksamheterna och fiskbranschen informerar inte aktivt om att reg-

lerna finns och vad de innebär. Tullverket har uppgett att om myndigheten skulle få information

om att sändningar med fisk från Östersjön som omfattas av utförselrestriktioner är på väg att

lämna Sverige skulle verket kunna agera. Myndigheten har befogenhet att vid gränsen kontrollera

att anmälningsplikten uppfylls och ta hand om varor som omfattas av förbud, villkor etc.

Tullverket har inte konstant bemanning vid Sveriges inre gränser och kan därmed inte alltid vara

på plats för kontroller. Tulltjänstemännen kan även vara upptagna även om de är på plats vid en

viss gränsövergång. Det är endast vid gränsen som Tullverket har kontrollbefogenheter enligt

lagen. Information om ett parti med utförselrestriktioner måste därför vara så precis att sändning-

en med fisk kan stoppas i samband med gränspassage i syfte att kontrollera uppfylld anmälnings-

skyldighet. Var och en är skyldig att stanna på en tulltjänstemans anmaning men en sådan anma-

ning får endast ges vid till gränspassage.

5.7 Gränsöverskridande flöden av fisk från Östersjön

Handel inom EU 5.7.1

Livsmedelsverket och kommunerna kontrollerar att livsmedelsföretag som för ut fisk till andra

EU-länder följer kraven för utförsel. Lax och öring från Östersjön får inte släppas ut på mark-

naden utanför Sverige utan att den först har provtagits för dioxin och PCB (med undantag för till

Finland och Lettland).

Sill som överskrider gränsvärdena får föras ut till Finland, men inte till Lettland (eftersom landet

saknar ett sådant undantag för sill). Sill måste antingen sorteras utifrån angivna storlekskrav eller

provtas beroende av var den har fångats. 32

Utförsel till övriga EU-länder i strid med de kraven är

olaglig. Misstänkta olagliga försäljningar rapporteras till Tullverket som utreder smugglingsbrott

och myndigheterna gör en polis- eller åtalsanmälan för misstänkt brott mot livsmedelslagstift-

ningen.

32

Se Livsmedelsverkets föreskrifter om vissa fiskarter från Östersjöområdet.

47

Export till länder utanför EU 5.7.2

Livsmedel som exporteras eller återexporteras från EU för att släppas ut på marknaden i ett tredje

land skall uppfylla relevanta krav i EU:s livsmedelslagstiftning, om inte annat krävs i det impor-

terande landet. Det framgår bl.a. av artikel 12 i förordning (EG) nr 178/2002. Utgångspunkten är

alltså att varor som exporteras till länder utanför EU ska leva upp till krav som gränsvärden med

mera.

Vissa länder utanför EU ställer också specifika krav på Sverige som land eller krav som den spe-

cifika anläggningen ska uppfylla för att exporten ska tillåtas. Det vanligaste kravet, särskilt vid

export av animaliska livsmedel, är att varorna ska medföljas av ett intyg som Livsmedelsverket

och myndigheterna i mottagarlandet har kommit överens om. I vissa fall kan importlandet kräva

att Sverige först ska godkännas som exportland, samt i vissa fall även att exportanläggningarna

ska godkännas och listas. Då är det vanligt att importlandet först utvärderar hur livsmedelskon-

trollen i Sverige fungerar. En aktuell lista över länder som har godkänt import av fisk från Sve-

rige finns på Livsmedelsverkets webbplats.

Export och utförsel av fiskeriprodukter kan normalt endast ske från tre olika verksamhetstyper

som omfattas av krav i förordning (EG) nr 853/2004:

Anläggningar där bearbetning sker.

Fiskauktioner.

Kyl- och fryshus.

Sändningar med fiskeriprodukter bör åtföljas av ett exportintyg från kontrollmyndigheten eller ett

fångstintyg från HaV där det anges var fisken är fångad, även om mottagarlandet inte kräver det.

Om sändningen skulle avvisas från ett land utanför EU krävs ett sådant intyg för att sändningen

ska kunna föras in i EU igen. Kravet finns i den så kallade IUU-förordningen.33

Olaglig utförsel 5.7.3

Lax

Olaglig utförsel har hittills framförallt rört lax. Vild lax från Östersjön har ett gott rykte som mat-

fisk i bl.a. Frankrike medan efterfrågan i Sverige har sjunkit. Det har avspeglats i att priset för

sådan lax uppskattningsvis är tre gånger högre i Frankrike än i Sverige, vilket är ett av huvudskä-

33

Kommissionens förordning (EU) nr 202/2011 av den 1 mars 2011 om ändring av bilaga I till rådets för-

ordning (EG) nr 1005/2008 när det gäller definitionen av fiskeriprodukter och om ändring av kommission-

ens förordning (EG) nr 1010/2009 när det gäller mallar för förhandsmeddelanden, mål för hamninspektion-

er och godkända fångstdokumentationssystem antagna av regionala fiskeriorganisationer.

48

len till att föra ut lax som inte motsvarar kraven. Efterfrågan på denna lax är även större i Finland

och lax har börjat säljas även där vilket endast är tillåtet under vissa förutsättningar (t.ex. att fis-

ken är vägd ombord och att köpararen är registrerad förstahandsmottagare). Det sker i första hand

genom att fiskare säljer sin fångst direkt till förstahandsmottagare i Finland dit Svenskfångad lax

får föras ut.34

Under 2013 upptäcktes att en ekonomisk förening med fiskare från Blekinge hade levererat när-

mare 100 ton lax till köpare i Frankrike under en treårsperiod trots att fisken inte hade provtagits

för dioxin och PCB innan utförsel. Föreningen åtalsanmäldes för att senare frias i tingsrätten

2016 (domen har överklagats till hovrätten). 35

Större kvantiteter lax har sålts av svenska företag till Lettland. Flera företag utreds för närvarande

av Tullverket för misstänkt smugglingsbrott. Enligt obekräftade uppgifter till Livsmedelsverket

kontaktas svenska företag årligen av representanter till förädlingsföretag från Belgien och Frank-

rike om möjligheter till inköp av östersjölax. Det är möjligt att föra ut lax och öring från Öster-

sjön under förutsättning att den först har provtagits och att resultatet visar på att gränsvärdena för

dioxin och PCB underskrids.

Sill/Strömming

Det finns sill/strömming i Östersjön med halter av dioxin och PCB under EU:s gränsvärden. Det

beror på att endast vissa delar av Östersjön innehåller höga halter av sådana giftiga ämnen. Där-

för kan viss export och utförsel av sådan fisk ske.

Förädling av strömming som baseras på fermentering av råvaran till surströmming förekommer i

de nordliga länen. Råvaran har fram till 2016 fångats i områden med restriktioner för utförsel.

Inte heller sådana produkter får föras ut till EU-länder utan undantag. Men det går att hitta web-

baserad försäljning och annonsering av surströmming från butiker belägna utomlands. Branschen

har sett över om det är möjligt att producera surströmming från råvara som medger utförsel.

Minst en producent har uppgivit att de förra året har tillverkat mindre kvantiteter av sådan sur-

strömming som får föras ut lovligt.

Kommissionen har tidigare påpekat problemet, med att frysta partier med skarpsill som förts ut

till bl.a. Polen och de baltiska länderna också innehållit små mängder strömming över 17 cm från

34

Blekinge tingsrätts dom i mål nummer B 1497-13. 35

När åklagaren hävdade att de åtalade hade fört ut laxen i strid med lagstiftningen ifrågasattes det vem

som fört ut varorna när det var den utländske köparen som anordnat transporten. Det går ännu inte att dra

några slutsatser kring åtalet och eventuella problem med straffbestämmelserna eftersom processen pågår.

49

områden med utförselrestriktioner.36

Det är ett resultat av den bifångst som förekommer vid trål-

fiske efter skarpsill i bl.a. mellersta och norra Östersjön (ICES delsektion 28-31). De områdena

har restriktioner för utförsel av strömming över 17 cm. Därför är det viktigt att partier av skarpsill

först sorteras så att den större strömmingen kan avskiljas. Livsmedelsverket har informerat före-

tag som exporterar och för ut skarpsill om gällande lagstiftning. Livsmedelsverket kontrollerar

också att rutiner finns och följs som minimerar inblandning av större strömmingar i partier skarp-

sill.

Det är relativt få (färre än 10) företag som är förstahandsmottagare av skarpsill och

sill/strömming i Östersjön och som förser de övriga företagen med råvara för ytterligare bearbet-

ning.

Bearbetade produkter av feta fiskar från Östersjöområdet

Reglerna för konsumentinformation i förordning (EU) nr 1379/2013 inklusive kravet på angi-

vande av fångstområde omfattar inte vissa bearbetade fiskeriprodukter (fermenterade, stekta,

kokta, marinerade).

Svenska Fiskbranschens riksförbund rekommenderar dock sina medlemsföretag att fångsområdet

anges som frivillig information för alla sammansatta och konserverade slags produkter.

Vägar för utförsel och export av fisk och fiskeriprodukter 5.7.4

Det finns flera sätt som fet fisk från Östersjöområdet förs ut ur landet på:

1. Landning av fisk i en annan medlemsstats hamn och försäljning direkt till en utländsk

förstahandsmottagare.

2. Direkt utförsel av landad fisk i Sverige från en svensk fiskare till en förstahandsmotta-

gare i ett annat medlemsland.

3. Förstahandsmottagare eller senare led säljer fisken hel färsk, fryst eller i bearbetad form

till en mottagare i en annan medlemsstat eller tredje land.

4. Fiskare som fiskar lax/öring med stöd av enskild fiskerätt och säljer fisken direkt eller till

senare led till en mottagare belägen i en annan medlemsstat eller tredje land.

Övervakning av de två första sätten att föra ut fisk på sker genom den rapportering som fiskare

och förstahandsmottagare ska göra till HaV. De är enligt fiskerilagstiftningen skyldiga att rappor-

36

Enligt uppgift från kommissionen vid revision 2015.

50

tera in fångster respektive inköpta partier av fisk. Kravet i rapporteringen innebär att myndighet-

en alltid får uppgifter om bl.a. vikt (eller antal för t.ex. lax och öring) och art, redskapskategori

samt om fångstområdet.

Idag finns ett samarbete mellan HaV och Livsmedelsverket som innebär att HaV vidarebefordrar

uppgifter om fångster av arter från Östersjön som har utförselrestriktioner och har förts ut till

andra medlemsstater. Informationen lämnas ibland av HaV på eget initiativ eller på begäran av

Livsmedelsverket. Livsmedelsverket är skyldigt att anmäla misstänkta fall av olovlig utförsel till

Tullverket (se 7 § i förordningen om vissa fiskarter från Östersjöområdet). Tullverket ska utreda

om överträdelsen är straffbar utifrån lagen om straff för smuggling.

Mellan 2013 och 2016 har Livsmedelsverket bedrivit ett projekt med syfte att ha fokus på att

förhindra olaglig utförsel av fet östersjöfisk och att kontrollera märkningen av fisken i de olika

försäljningsleden. De länsstyrelser och kommuner som har deltagit har genom projektet också

kunnat ta del av spårbarhetsinformation från HaV (se mer om detta i 5.7.4)

De tredje och fjärde sätten att föra ut fisk till andra medlemsstater, dvs. från förstahandsmotta-

garen och leden därefter, är svårare att kontrollera. Det beror på att rapporteringen till Tullverket

som krävs i dessa led inte verkar ske i praktiken. Det sker inte heller någon uppföljning i form av

fysiska kontroller av utförseln vid gränsen.

Det är företagens ansvar att genom egenkontroll känna till vilka faror och risker som förknippas

med det aktuella livsmedlet och vidta åtgärder för att reducera eller eliminera dessa. Den riskana-

lys som företagen är skyldiga att göra ska bygga på beprövad erfarenhet och vila på vetenskaplig

grund. På grund av tidsåtgång och kostnader är dock provtagning inte är ett realistiskt sätt för

företagen att skilja ut partier med låga dioxinhalter från sådan med höga. Baserat på Livsmedels-

verkets analyser överskrider nämligen åtta av tio prover på lax av fångstbar storlek gränsvärdena.

Den enda möjligheten är att sälja fisken i Sverige eller till länder med liknande undantag som

Finland och Lettland.

Om ett företag vill föra ut lax och öring till andra länder måste företag dock provta partiet innan

utförseln enligt gällande regelverk. I Livsmedelsverkets föreskrifter om utförsel och export av

vissa vildfångade fiskarter från Östersjöområdet finns hänvisning till kommissionens anvisningar

för provtagning, beredning och analyser av partier utifrån fiskens storlek.37

37

Kommissionens förordning (EU) 2017/644.

51

Statistik från HaV visar att det är förhållandevis många fiskare (228 stycken) som levererar till ett

litet antal förstahandsmottagare av lax och öring. 38

Av laxkvoten levereras mer än 94 % till fyra

förstahandsmottagare som i sin tur levererar fisken vidare andra livsmedelsföretag.

Till skillnad från det havsreglerade yrkesfisket är kunskapen dålig om vilka som tar emot de stora

mängderna av lax och öring som fångas av fritidsfiskare i det oreglerade sötvattenfisket (upp-

skattningsvis dryga 20 000 stycken). Enligt uppgift från Länsstyrelsen i Västerbotten säljs älvfis-

kad lax och öring till lokala butiker eller direkt till konsumenten. De flesta som fiskar och säljer

lax och öring i sötvattenfisket är inte registrerade som primärproducenter hos länsstyrelsen och

kontrolleras därför inte. Inga partier med älvlax och öring från icke licensierade fiskare har dock

varit föremål för utredning om misstänkt olaglig utförsel av lax och öring under de senaste tre

åren. Detta talar för att denna lax och öring omsätts lokalt.

Exempel på hur fisk och fiskeriprodukter kan röra sig i livsmedelskedjan

Att reglerna för utförsel av fet östersjöfisk följs bygger på att företagen känner till regelverket, att

de följer bestämmelserna och att offentlig kontroll utförs.

I ledet efter fiskaren (primärproduktionsledet) är det vanligt med ett till två kontrolltillfällen om

året av verksamheter som hanterar fisk. Kontrollen av märkningsuppgifter och eventuell utförsel

av fet östersjöfisk sker bl.a. genom dokumentationskontroll över inkommande och utgående par-

tier.

För företag som säljer animaliska livsmedel ställs högre krav på spårbarhet. Se förordning (EU)

nr 931/2011. Bland annat ska partiets följesedlar ange både köparen och mottagarens adress. Öv-

riga obligatoriska uppgifter kan skickas elektroniskt men ska komma fram samtidigt eller före

godset till mottagaren. Bara i undantagsfall brukar livsmedelsmyndigheternas granskning av

spårbarhet i livsmedelskedjan leda till kontroll av att det avsända godset kommit fram till motta-

garen, särskilt när den finns i ett annat land.

Resultat från utförda spårbarhetskontroller (se 5.7) visar att fisken inte alltid levereras direkt från

fiskaren till förstahandsmottagaren och sedan till slutmottagaren. Det förekommer, på kort tid, att

partier av t.ex. lax och öring ägs av flera företag utan att den förflyttats fysiskt. Lax och öring

kan också köpas upp av ett företag som processar fisken ytterligare till t.ex. frysta filéer som se-

dan lagras en tid för att betydligt senare säljas vidare till ett annat land. I samband med kontroller

och efter tips från personer med insyn i branschen har flera nya fall av misstänkt smuggling av

38

HaV:s statistik för 2016 över rapporterade landningar av lax/öring och förstahandsmottagare.

52

lax i större skala upptäckts. Flera företag är åtalsanmälda och eller sanktionerade av kontroll-

myndigheterna för bristande spårbarhet.

I figur 1 nedan visas iakttagna försök att dölja den verkliga destinationsorten för lax från Öster-

sjön. Efter tips när smugglingsförsök pågått har det gått att följa flera sändningar i realtid, i sam-

arbete med danska myndigheter. Följesedlar och fakturor har visat att destinationen är en motta-

gare i Lettland. I själva verket har omlastning skett i Danmark varpå lasten dirigerats om till mot-

tagare i Frankrike och Belgien.

När andra sändningar av östersjölax granskats har det framgått att det är köparen, även i detta fall

ett lettiskt företag, som också stått för transporten till företaget i Lettland. En av sändningarna (ca

15 ton frysta filéer) har följts upp genom EU-gemensamma nätverk. De lettiska myndigheterna

kunde vid kontroll bekräfta att partiet aldrig nått destinationsorten utan hade omdirigerats till

Frankrike.

Erfarenheter från dessa och liknande fall visar att vissa av de berörda företagen är medvetna om

begränsningarna för utförsel men att de på olika sätt försöker dölja vart lasten i själva verket är på

väg. Det kan t.ex. ske genom att fisken säljs till företag i länder dit utförsel får ske. Det är vanligt

med bristfällig dokumentation av följesedlar och att fakturor endast kan visas i efterhand. Faktu-

ror är inte alltid en tillräckligt som dokumentation för att visa spårbarhet till mottagaren av en

sändning.

Figur 1. Bilden illustrerar ett sätt att dölja den verkliga destinationsorten vid utförsel av östersjö-

lax.

Även biprodukter i form av huvuden, buksidor och fenor kan vara föremål för export och utför-

sel. Vissa länder som t.ex. Vietnam efterfrågar laxhuvuden från Sverige. Ett fall av sådan export

hindrades under hösten 2016. Laxhuvuden från olika företag som bl.a. processat vild östersjölax

53

skickades till en anläggning för infrysning och förberedelse till export. Vid kontroll saknades

spårbarhet till laxens ursprung varför möjligheten till export uteslöts.

Det är särskilt svårt att kontrollera utförsel av fet östersjöfisk när det gäller bearbetade fiskeripro-

dukter eftersom de saknar uppgift om fångstområde i märkningen. De olika aktörerna i livsme-

delskedjan är skyldiga att känna till lagstiftningen om utförsel. Det går dock att misstänka att

matmäklare och grossister som handlar med produkter där fiskeriprodukter endast ingår som en

mindre del av sortimentet saknar tillräckliga kunskaper om lagstiftningens krav.

I det samarbetsprojekt som Livsmedelsverket drivit tillsammans med andra myndigheter under

tre år (Se 5.7) för att spåra östersjöfiskens handelsvägar och märkning har bearbetade produkter

inte kontrollerats särskilt eftersom det bedömts att sådana inte exporteras i nämnvärda mängder.

Provtagning 5.7.5

Analyser av dioxiner och PCB är kostsamma och tar tid vilket innebär att färsk fisk inte kan

skickas utan fisken måste frysas ner till dess att provresultatet ges. Av kommissionens förordning

(EU) 2017/644 av den 5 april 2017 om provtagnings- och analysmetoder för kontroll av halter av

dioxiner, dioxinlika PCB och icke dioxinlika PCB i vissa livsmedel m.m. framgår bl.a. provtag-

ningsplaner, minsta antalet samlingsprov och delprov som ska tas ut per parti. För att förtydliga

anvisningarna har kommissionen också gett ut exempel på provtagningsplaner för olika fiskstor-

lekar och partier.39

Dessa exempel ger ytterligare praktiskt stöd till bl.a. företag att kunna genom-

föra anvisningarna för provtagning på bästa sätt.

5.8 Livsmedels- och konsumentinformation

Konsumentinformationen är en del av livsmedelsinformationen 5.8.1

Regler om livsmedelsinformation inkluderar kraven på konsumentmärkning i förordning (EU) nr

1379/2013. Livsmedelsföretag måste till företag som tar emot livsmedel lämna vidare all den

information som behövs för att de ska kunna märka varorna korrekt. Det innebär i sin tur att

livsmedelsföretag är skyldiga att se till att den information som ska finnas på slutförpackningarna

till konsumenter följer med alla sändningar av fisk eller fiskeriprodukter som omfattas av kraven

på konsumentmärkning i förordningen.

39

Guidance on sampling of whole fishes of different size and/or weight.

https://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjkxMCF2KbWAhWjNJoKHZrGC-0QFggsMAA&url=https%3A%2F%2Fec.europa.eu%2Ffood%2Fsites%2Ffood%2Ffiles%2Fsafety%2Fdocs%2Fcs_contaminants_catalogue_dioxins_guidance-sampling_exemples-dec2006_en.pdf&usg=AFQjCNEko6utdPe6113ns5tOzJDGnDuwmw

54

Information om potentiella hälsofaror är obligatorisk livsmedelsinformation. Att informera om att

fisk eller fiskeriprodukter från Östersjön som inte har provtagits eller sorterats måste anses omfat-

tas av detta krav. Fisk som omfattas av undantaget är att betrakta som viktig att kunna identifiera

för åtminstone de grupper som särskilt pekas ut i Livsmedelsverkets kostråd och dessa måste få

veta var den är fångad för att minska riskerna.

Bestämmelserna om konsumentinformation kompletteras av livsmedelslagen vilket innebär att

kontrollmyndigheterna i livsmedelskedjan ska kontrollera att fisk och fiskeriprodukter som släpps

ut på marknaden lever upp till kraven på konsumentinformation.

Krav på att göra konsumentinformation tillgänglig

I förordning (EU) nr 1379/2013 finns bestämmelser om konsumentinformationen med både obli-

gatoriska och frivilliga krav på att upplysningar om art, vetenskapligt namn, produktionsmetod

(odlad/fångad) land/fångstområde och redskapstyp ska anges på en rad olika fiskeriprodukter. För

livsmedel som säljs i lösvikt ska informationen lämnas i form av anslag och färdigförpackade

produkter ska märkas på förpackningen. Utöver denna märkning ska också övriga krav på märk-

ningsuppgifter som gäller för alla livsmedel anges. Se förordning (EU) nr 1169/2011.

Konsumentinformationen enligt förordning (EU) nr 1379/2013 omfattar bara vissa bearbetade

fiskeriprodukter som t.ex. varmrökt fisk (t.ex. lax och öring) men inte stekt, kokt, marinerad (t.ex.

inlagd sill) eller fermenterad fisk (t.ex. surströmming). Det innebär att konsumenter i Sverige

som väljer att köpa bearbetade fiskeriprodukter av fet östersjöfisk som inte omfattas av kraven i

förordning (EU) nr 1379/2013 bara kan följa kostråden om företagen frivilligt väljer att ange

fångstområdet.

Den information som räknas upp i artikel 35 i förordning (EU) nr 1379/2013 måste följa med ett

parti fisk ända tills det levereras till slutkonsument. Försvinner hela eller delar av informationen

så kan varan inte märkas korrekt. Som det kommer att visa sig nedan innebär dock inte kravet på

att informera om det område där produkten fångats eller odlats att ICES-delsektion måste anges.

Det innebär att den information som måste följa med ett parti fisk enligt förordning (EU) nr

1379/2013 i vissa fall inte är tillräcklig för att kontrollera om fisken får släppas på EU-marknaden

eller inte.

Av artikel 38 i förordning (EU) nr 1379/2013 framgår att namnet på delområdet eller sektionen

ska ingå i märkningen. För att uppfylla kraven i förordningen är det alltså tillräckligt för företaget

att ange delområdet.

55

Ansvaret för att tillhandahålla konsumentinformation

Alla aktörer i kedjan från primärproducenten till detaljhandeln fram till dess att fiskeriprodukten

förpackats eller säljs i lösvikt är skyldiga att ha rutiner så att uppgifterna som krävs för att kon-

sumentinformationen ska kunna förmedlas är kompletta och går att lita på

Vissa av uppgifterna följer av kraven på spårbarhet i livsmedelskedjan som innebär att följesedlar

ska innehålla uppgifter om bl.a. avsändare och mottagare, kvantitet och livsmedlets beteckning.

Se förordningarna (EG) nr 178/2002 och (EU) nr 931/2011.

Utöver dessa generella krav finns det specifika regler för fiskare där bl.a. uppgifter om fångstom-

råde och redskapstyp ska anges både till HaV och till förstahandsmottagaren.

Enligt HaV:s föreskrifter om spårbarhet för vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter är fiskaren

skyldig att överlämna informationen till nästa led i spårbarhetsdatabasen. Det kan ske antingen

genom märkning på fisklådor, via bifogad följesedel eller elektronisk information innan eller

samtidigt som fisken mottas av förstahandsmottagaren. Sedan är efterföljande led skyldiga att

säkerställa att den obligatoriska informationen medföljer varje parti fisk. Det gäller oavsett om

fisken senare delas upp i mindre partier (vilket ofta sker på fiskauktioner och i grossistledet) eller

inte. Dessa krav innebär stora utmaningar, särskilt för grossisterna, och det är vanligt att inform-

ation från ett visst parti som har delats upp och sammanförts med andra partier förloras på vägen

till konsumenten.

Figur 2. Figuren illustrerar schematiskt flödet av tre partier fisk som spårades genom livsmedels-

kedjan under 2013 i ett samordnat kontrollprojekt. Partierna fick ändrade märkningsuppgifter av

de olika företagen innan de nådde konsumenten i detaljhandeln. Två av partierna smugglades

troligtvis vidare till Danmark och Frankrike via ett Lettiskt företag.

56

5.9 HaV:s kontroller av fisk och fiskeriprodukter

Enligt HaV omfattar landningskontrollen idag nästan enbart kontroll av fartyg i samband med

landning. Myndigheten kontrollerar vad båten har ombord, vad som sätts iland, vilka redskap

som finns samt kontroll av tillstånd med mera. HaV kontrollerar att fångsten vägs. Det är fiska-

rens skyldighet att så sker antingen före eller efter landning, i samband med landningen eller efter

transport.

På uppdrag av Jordbruksverket utför HaV även kontroller av handelsnormerna för fiskeriproduk-

ter, vilket än så länge uteslutande sker på fiskauktioner. Kontrollen innebär verifiering av att det

som ligger i lådan stämmer med vad som står på etiketten när det gäller, färskhet, storlek, pro-

duktform och nettovikt. De säkerställer också att partiet är enhetligt.

HaV utför också kontroller av fisktransporter och kontrollerar att dokumentation om partiet finns

tillgängligt och att fisken som transporteras stämmer överens med denna.

Idag kontrollerar HaV inte spårbarheten ute hos mottagarna. Myndigheten planerar att kontrollen

av spårbarheten kommer att utvecklas när deras spårbarhetsdatabas är i drift fullt ut (se nästa

avsnitt).

HaV bedriver ekonomisk kontroll av fiskeföretag, så kallad räkenskapskontroll. Den har lett till

att flera fall av olaglig utförsel av lax har upptäckts och dessa uppgifter har förmedlats till Livs-

medelsverket.

En spårbarhetsdatabas för fisk och fiskeriprodukter 5.9.1

Från 1 januari 2019 blir det obligatoriskt för alla förstahandsmottagare fram till och med grossis-

ter som levererar till detaljhandeln att ansluta sig till HaV:s spårbarhetsdatabas för försäljningar

av fiskeri- och vattenbruksprodukter. 40

Detaljister som säljer till slutkonsument omfattas inte av

reglerna. HaV gjorde i samråd med branschföreträdare bedömningen att det krävdes ett IT-system

för att hantera all information som ska följa en vara och att därmed säkerställa spårbarheten. Syf-

tet är att aktörerna, via systemet, ska kunna informera varandra och att informationen finns till-

gänglig för behöriga myndigheter. Det är fördelaktigt att myndigheten utvecklar och förvaltar

systemet.

Aktörer ska föra in vissa uppgifter om fiskeriprodukter som fångats eller odlats i havet inom EU

och som ska användas som livsmedel. Alla verksamheter som hanterar produkter (KN 03 och KN

40

Det bygger på kraven i artikel 35 i förordning (EG) nr 1224/2009.

57

1212 21 00) vilka omfattas av spårbarhetsdatabasen, undantaget produkter som importeras, ska

registrera sitt företag och ansluta sig innan systemet träder i kraft.

Följande information ska följa med alla partier som omfattas av spårbarhetskraven:

partiets identifikationsnummer,

fiskefartygets distriktsbeteckning och namn,

fiskart,

fångstdatum/produktionsdatum,

mängden av varje art uttryckt i kilogram nettovikt och antal i förekommande fall (främst

för vildfångad lax och öring),

produktform och beredningsform,

leverantörens (säljarens) namn och adress.

Dessutom ska nedanstående konsumentinformation följa med partiet i alla led:

artens vetenskapliga namn och handelsbeteckning,

produktionsmetod, till exempel fångad eller odlad,

området för fångsten eller odlingen,

fångstredskap,

uppgift om produkten tidigare varit frusen,

datum för minsta hållbarhet (bäst före datum).

De som handlar med de fiskeriprodukter som omfattas av spårbarhetskraven ska rapportera in-

formation om sina försäljningar till andra företag via det centrala IT-systemet hos HaV. Det finns

två sätt att lämna och hämta spårbarhetsinformation:

rapportering via internet med hjälp av HaV:s e-tjänst, eller

automatiserad rapportering där aktörernas IT-system integreras med det centrala IT-

systemet hos HaV.

58

HaV har tagit fram en vägledning till spårbarhet och föreskrifter som reglerar uppgiftslämnande i

IT-systemet. 41

Föreskrifterna innehåller också vissa kompletteringar och preciseringar i förhål-

lande till den EU-lagstiftning som berörs. Detta för att garantera en säker och korrekt informat-

ionsöverföring i alla led. Föreskrifterna beskriver även vilka märkningsmetoder som är tillåtna i

Sverige och förtydligar det undantag från spårbarhetskraven som EU medger vid viss direktför-

säljning av fiskare.

Den externa spårbarheten, genom vilken partier följs, ställer stora krav på aktörernas interna

spårbarhet. Det är därför rimligt att också den interna spårbarheten finns dokumenterad. Före-

skrifterna innehåller därför även förslag på sådan dokumentation.

Systemet förväntas förenkla HaV:s kontroller av förstahandsmottagare som även är detaljhand-

lare då det blir möjligt att följa enskilda partiers informationsuppgifter genom hela livsmedels-

kedjan. Det minskar risken för att information försvinner eller misstolkas.

5.10 Planerade och genomförda kontroller och andra åtgärder

Nationell övervakningsplan och informationskampanjer 5.10.1

Det finns en särskild nationell övervakningsplan för dioxiner och PCB i fisk från Östersjön och

Vänern och Vättern som Livsmedelsverket ansvarar för. År 2013 togs 35 prover från Östersjöom-

rådet och 30 prover togs år 2014. Nästan alla prov av lax från ICES olika delsektioner av Öster-

sjön och av fisk från sjöarna överskred gränsvärdena i förordning (EG) nr 1881/2006. Fet fisk

som ansamlar dioxiner och PCB och som fångats i sjöarna testades inte under 2013 och 2014.

Under 2014 togs 30 prover på sill från ICES-delsektionerna 25, 30, 29-S och 29-N. Samtliga

resultat från sillen klarade gränsvärdena, men endast två av tio planerade prover togs i område

29-N.

Livsmedelsverket har organiserat informationskampanjer för att göra allmänheten uppmärksam

på riskerna med hög konsumtion av fisk från Östersjön, Vänern och Vättern.

Under tre år har Livsmedelsverket, länsstyrelser (Norrland, Västernorrland, Västerbotten), HaV

och kommuner spårat partier med lax och öring genom hela livsmedelskedjan. Man har även

undersökt till vilka länder fisken har förts ut. Myndigheterna har kontrollerat de delar i livsme-

delskedjan de ansvarar för och samverkat för att göra kartläggningen möjlig.

41

Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om spårbarhet för vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter.

59

Samordnad kontroll 5.10.2

På grund av att problem upptäckts med utförsel av fisk och fiskeriprodukter genomfördes ett

treårigt spårbarhetsprojekt under 2013. Livsmedelsverket genomförde projektet i samarbete med

HaV, kommuner och länsstyrelserna. Man fann bl.a. att fet fisk från Östersjöområdet förts ut till

länder som saknar undantag från EU:s gränsvärden för dioxiner och PCB i fisk. De flesta sänd-

ningar fisk som spårades genom livsmedelskedjan från primärproducent och framåt var

felmärkta. Projektet gav mycket information om vilka olika led som har problem och idéer till

hur det fortsatta kontrollarbetet ska bedrivas.

Sedan 2013 har Länsstyrelserna i efterhand kontrollerat dokumentation från laxfiskare som

skickat lax till svenska eller utländska (bl.a. finska) förstahandsmottagare. I flera fall saknas upp-

gifter om obligatorisk konsumentinformation enligt förordning (EU) nr 1379/2013 i medföljande

dokument eller genom märkning av försändelser till mottagaren. Därför driver nu de tre nordliga

länsstyrelsernas livsmedelsenheter flera uppföljande åtgärder mot företag som inte följer kraven i

lagstiftningen.42

Myndigheterna informerar även varandra om när fisk förs in till Sverige från andra medlemssta-

ter. En särskild införsel som gäller östersjölax från Danmark bör nämnas. Danmark omfattas inte

av undantag från gränsvärden i förordning (EG) nr 1881/2006. östersjölax som överskrider

gränsvärden för dioxin och PCB får alltså inte släppas ut på den danska marknaden. Därför har

större laxar (som väger mer än 7,5 kg) från Danmark sålts till svenska förstahandsmottagare de

senaste åren. Livsmedelsverket har informerat både det danska livsmedelsverket (Fødevarestyrel-

sen) och kommissionen om denna handel och Livsmedelsverkets uppfattning är att den strider

mot förordning (EG) nr 1881/2006. Det beror på att laxen, på grund av omständigheterna som

beskrivs ovan, är att betrakta som icke säker och därmed även en animalisk biprodukt. Under

hösten 2015 informerade Livsmedelsverket Fiskbranschens Riksförbund verkets uppfattning om

att sådan handel förekommer och att den har bedömts strida mot livsmedelslagstiftningen. Under

våren 2016 har Livsmedelsverket, genom informationsutbyte med HaV, kunnat stoppa all sådan

införsel av lax genom att agera mot de fiskanläggningar i Sverige som bedriver handel med dansk

vildfångad lax. Stoppet har fått effekt och HaV har sedan mars 2016 inte några uppgifter om att

sådan handel fortfarande förekommer.

Följande observationer har gjorts:

42

Kontrollen av primärproducenter är inte avgiftsfinansierad vid planerade kontroller. Vid avvikelser som

kräver uppföljande kontroll ska dock dessa kontroller betalas fullt ut genom uttag av avgift för extra offent-

lig kontroll.

60

Partier av lax är ofta ofullkomligt märkt av fiskare och informationen i följesedlar, för-

packningar/lådor eller elektronisk information i form av e-post saknar ofta den informat-

ion som ska anges i enlighet med förordning (EU) nr 931/2011.

Mottagare av partier med ofullständig information förmedlar partierna vidare i livsme-

delskedjan utan att rikta krav på en bättre märkning mot fiskaren eller att stoppa sådana

partier.

Flera exempel finns på att partier med från början en bristfällig konsumentinformation i

senare led förses med felaktig konsumentinformation vad gäller fångstområde, redskaps-

kategori och produktionsmetod.

I flera fall saknas den obligatoriska konsumentinformationen vid försäljning av fisk i de-

taljhandeln.

Kontroll av förstahandsmottagare av lax och öring 5.10.3

Fyra förstahandsmottagna tar emot merparten av den kvotreglerade lax och öringfångsten (se

5.7.4) och kan ses som nyckelföretag för att säkerställa att fiskare skickar in rätt information om

partier med lax och öring och att den informationen förmedlas vidare. Kontroller har därför ut-

förts på de företagen under flera år. Syftet har varit att kontrollera rutiner för ankomstkontroll av

färsk fisk och för märkning av utgående varor. I flera fall har man hittat avvikelser som företagen

har uppmanats att korrigera. Ibland har det krävts ytterligare sanktioner i form av bl.a. vitesföre-

lägganden. Uppföljande kontroller av de företagen kommer att bedrivas under 2017.

Kontroller i detaljhandeln 5.10.4

Stockholms kommun genomförde under 2013 ett kontrollprojekt för att utvärdera hur företagen

följde regler för märkning och presentation av fisk, skaldjur och blötdjur i hela livsmedelskedjan.

Man identifierade också i vilka led bristerna förekom.

Kontrollen utfördes vid 90 slumpmässigt utvalda restauranger, 34 livsmedelsbutiker där märk-

ningsbrister hade konstaterats tidigare och 21 grossister som säljer fisk, skaldjur och blötdjur.

Resultatet visade att de flesta påståenden om fisk som serverades i restaurangledet stämde över-

ens med medföljande livsmedelsinformation. Däremot fanns flera brister hos de butiker och gros-

sister som kontrollerades. I de fall det förekom avvikelser i restaurangledet berodde det oftast på

att varorna levererades till restaurangerna med felaktig eller bristfällig information. I andra fall

bedömdes problemen bero på okunskap om märkningskraven bland de restaurangansvariga.

61

Bland de produkter som kontrollerades i butiker handlade de vanligaste avvikelserna om att han-

delsbeteckning, produktionsmetod och ursprungsland eller fångstområde saknades i märkningen

eller var felaktigt angivna.

Samma slags avvikelser var även vanligast hos grossister. Men här var det även vanligt att felakt-

iga vetenskapliga beteckningar (latinskt namn) användes och att uppgifter om produktionsmetod

saknades.

Norrköpings kommun har genomfört ett liknande projekt där man i ett antal butiker undersökte

om obligatorisk konsumentinformation för fiskeriprodukter tillhandahölls skriftligt genom anslag.

Dessutom kontrollerades genom provtagning att det var rätt art som såldes. Resultatet visade att

rätt art presenterades i samtliga fall medan skriftlig obligatorisk information saknades i upp till

38 % av fallen.

Kontroller i förskolor och skolor 5.10.5

Livsmedelsverket har i ett samordnat kontrollprojekt, undersökt hur myndighetens kostråd för fet

fisk från Östersjön följs av skolrestauranger som serverar mat i förskolor och skolor. Projektet

genomfördes under 2014 och kommunerna besökte sammanlagt 242 skolkök.43

Resultatet visade att över hälften av skolköken (65 %) i studien serverade fet fisk på menyn. Mer

än hälften (55 %) av skolköken bedömdes ha en upphandlingspolicy som innebär att ingen fet

fisk från Östersjön serveras till barnen. Men i nära hälften (47 %) av skolköken saknades rutiner

för verifiering av ursprunget som uppföljning av policyn. På frågan om det framgick av underlag

som t.ex. fakturor, följesedlar eller vid spårning bakåt i kedjan att partier med fet fisk från Öster-

sjön serverades så var informationen otillräcklig i en femtedel (21 %) av köken. Det innebär att

fisken mycket väl kan ha kommit från Östersjön.

Konsekvensen av att mer än vart femte skolkök inte kunde visa att den feta fisk som serveras

verkligen kommer från andra platser än Östersjön är att många barn riskerar att exponeras lång-

siktigt för höga halter av de aktuella miljögifterna. Det finns ca två miljoner barn mellan 0 och

17 år och givet att de skolkök som kontrollerades representerar ett genomsnitt av skolköken stor-

leksmässigt och merparten av barnen går i förskola och skola indikerar resultaten att nästan

400 000 barn riskerar att äta fet fisk från Östersjön i en högre mängd än vad Livsmedelsverket

har bedömt som hälsosamt.

43

Livsmedelsverkets rapport ”Serveras fet fisk från Östersjön, som omfattas av dioxinundantaget, i försko-

lor och skolor?”.

62

Med anledning av projektet gav Livsmedelsverket följande rekommendationer:

Restauranger som serverar mat till förskolor och skolor är viktiga aktörer för att bidra till

att livsmedelsverkets kostråd följs. Genom att köpa in råvaror med rätt ursprung kan de

minimera innehållet av dioxiner och PCB som kommer från fet fisk i de maträtter som

serveras

Kontroller behövs för att följa upp att alla restauranger som serverar fet fisk känner till

problematiken, att de kan visa att fet östersjöfisk inte serveras genom att styrka detta med

underlag om fångstområdet hos feta fiskarter

Företagen är skyldiga att känna till och skapa rutiner för hur valet av livsmedel kan ge

långsiktiga effekter på hälsan. Det ska framgå av företagens HACCP-plan och denna del

måste regelbundet verifieras genom offentlig kontroll

I flera fall beror bristande spårbarhet hos skolköken på problem i informationskedjan från

grossister till skolköken. Det handlar om grossister som inte känner till att uppgifter om

fångstområde, art och produktionsmetod också ska finnas med på fakturor eller följesed-

lar. I sådana fall är det viktigt att uppföljning och kontroll också sker hos grossisten.

En sakområdesgrupp har skapats 5.10.6

Som ett led i att förbättra kontrollen av fisk startade Livsmedelsverket en så kallad sakområdes-

grupp år 2016. Gruppen består av medarbetare på Livsmedelsverket med uppdrag att åstad-

komma en likvärdig kontroll inom verkets regionala organisation. Till gruppens möten bjuds

även de kommuner in som har eget kontrollansvar för fiskanläggningar.

Ett kontrollsystem för export av fisk 5.10.7

Ett fungerande kontrollsystem är nödvändigt för att livsmedelsföretag ska få exportera till tredje

land. Vid en tredjelandsinspektion från Brasilien år 2016 riktades kritik mot Sveriges kontrollsy-

stem. Kritiken liknande den som Sverige tidigare fått av EU-kommissionen och bestod i att det

svenska kontrollsystemet behöver förbättras på fisksidan vad gäller utbildning av inspektörer,

mer specialiserade fiskinspektörer, en ökad provtagning och kontroller av hygienen ombord på

fartyg. Först efter att kontrollsystemet förbättrats kan ett landsgodkännande för Sverige som ett

exportland av fiskeriprodukter till Brasilien komma på fråga.

63

Kompetenshöjande åtgärder 5.10.8

Livsmedelsverket genomförde under 2016-2017 en översyn av antalet statsinspektörer som arbe-

tar med kontroller av fiskanläggningar för att få färre, men mer specialiserade fiskinspektörer.

För att öka likvärdigheten i kontrollen för alla godkända livsmedelsföretag på fisksidan har även

inspektörer från de tre kommuner som gör kontroller på sådana anläggningar, dvs. Stockholm,

Göteborg och Falkenberg bjudits in att delta i Sakområdesgruppen för fisk.

En satsning på utbildning av fiskinspektörer har påbörjats. Under våren 2017 hölls en fiskutbild-

ning i Göteborg för Livmedelsverkets personal som är medlemmar i Sakområdesgruppen och

under hösten 2017 kommer en e-utbildning på fiskområdet att färdigställas. Denna e-utbildning

kommer att göras tillgänglig i Livsmedelsverkets utbildningsportal för alla inspektörer som vill

gå den, oavsett myndighet. Utbildningen är tänkt att innehålla bland annat allmän kunskap om

fiskkontroll, spårbarhet, handelsbeteckningar och märkning med ett stort fokus på process-

kunskap kopplat till HACCP för olika typer av fiskprodukter samt provtagning.

64

6 Analys

Av det ovanstående framgår att olovlig utförsel av fisk och fiskeriprodukter som omfattas av

undantagen i artikel 7 i förordning (EG) nr 1881/2006 beror på en rad faktorer. Ett grundläggande

problem är att företagen inom fiskerinäringen bland annat brister i sin egenkontroll. Framför allt

när det gäller att säkerställa spårbarheten i hela produktionskedjan och att produkterna märks på

ett korrekt sätt. Dessutom är nuvarande myndighetsstruktur mycket komplex med flera myndig-

heter som är involverade i olika typer av kontroll i kedjan av fisk och fiskeriprodukter. Nedanstå-

ende bild illustrerar komplexiteten.

Figur 3 Översikt av kedjan för fisk och fiskeriprodukter och myndigheternas ansvar

För att komma tillrätta med problemen med olovlig utförsel av viss östersjöfisk är det nödvändigt

att det finns en fungerande kontroll. Möjligheterna att dela information mellan berörda myndig-

heter bedöms vara en grundläggande förutsättning för att kontrollen ska vara effektiv. Ett pro-

blem är dock att det finns sekretessregler som i vissa fall kan lägga hinder i vägen för sådan in-

formationsdelning.

Av det ovanstående framgår även att kontrollfrekvensen av företagare i fiskenäringen inte är till-

räckligt hög. Samtidigt utför flera myndigheter kontroller avseende mycket liknande krav, exem-

65

pelvis krav på spårbarhet och konsument/livsmedelsinformation. Att fler myndigheter kontrolle-

rar i det närmaste samma frågor är inte ett rationellt utnyttjande av statens resurser. Dubbla kon-

troller gör även att det blir svårt för företagen att veta vilken myndighet som ska kontrollera vad

och leder till onödiga administrativa bördor. Det kan också konstateras att det finns behov av

ytterligare informationsinsatser mot företagen.

Idag är möjligheten att spåra fisk och fiskeriprodukter genom livsmedelskedjan utspridd i olika

regelsystem och mellan ett flertal myndigheter. Vissa beredda produkter och fisk som fångats i

inre vatten omfattas inte av kraven på spårbarhet inom den gemensamma fiskeripolitiken men

spårbarhet för dessa produkter krävs inom livsmedelslagstiftningen. Kunskap om en produkts

ursprung är nödvändigt för företagen att känna till för att kunna märka och hantera den korrekt.

Detsamma kan sägas om kontrollmyndigheternas kontroll av företagens efterlevnad av lagstift-

ningarna.

Korrekta uppgifter om ursprung är även en förutsättning för att korrekt livsmedelsinformation om

fiskeriprodukterna ska kunna lämnas genom hela kedjan fram till detaljhandeln. Denna livsme-

delsinformation ska dessutom ligga till grund för märkning av produkter som presenteras för

konsumenterna. Man kan konstatera att det finns ett glapp mellan den obligatoriska konsumentin-

formation för vissa fiskeriprodukter enligt EU:s lagstiftning och de extra behov av konsumentin-

formation, för bearbetade fiskeriprodukter från Östersjön, som följer av det svenska nationella

undantaget för dioxin- och PCB-gränsvärdet. Glappet innebär ett problem som måste beaktas

eftersom det påverkar Sveriges villkor för undantaget.

Ytterligare ett problem som framgår ovan är att det idag inte krävs att samtliga beredda fiskeri-

produkter och fisk som fångats i inre vatten ska märkas med ursprung Östersjön. En konsekvens

av detta blir att konsumenterna inte ges möjlighet att göra val utifrån Livsmedelsverkets kostråd.

I följande avsnitt analyseras ett antal specifika problemområden mer i detalj.44

6.1 Flera myndigheter utför liknande kontroller

De myndigheter som idag utför offentlig kontroll i livsmedelskedjan (kommuner, länsstyrelser

och Livsmedelsverket) och de som utövar tillsyn över den gemensamma fiskeripolitiken (HaV,

Jordbruksverket) är inte samordnade i tillräcklig utsträckning, Eftersom det till stor del är lik-

nande typ av kontroller som utförs innebär detta i sin tur att statens resurser inte utnyttjas på ett

effektivt sätt. Dessutom bidrar det till onödiga administrativa bördor för livsmedelsföretagen som

44

Handelsnormerna ingår i reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken. Kontrollen av handelsnormerna

kommer dock inte närmare analyseras eller beröras av förslagen i denna rapport.

66

behöver få besök av flera myndigheter. Det saknas även samordning mellan ovan nämnda myn-

digheter och Tullverket, vilket är nödvändigt för att de ska kunna utföra sitt uppdrag.

Kraven på spårbarhet inom livsmedelslagstiftningen (bl.a. artikel 18 i förordning (EG) nr

178/2002) innebär att företagen ska kunna visa spårbarhet i hela livsmedelskedjan. Idag krävs att

livsmedelsföretag ska lämna en noggrann beskrivning av livsmedlet enligt förordning (EU) nr

931/2011. Företag är även skyldiga att lämna livsmedelsinformation i kedjan så att mottagande

företag kan märka sina produkter på ett korrekt sätt.

Tillsynen i fiskerilagstiftningen syftar till bl.a. till att kontrollera efterlevnaden av förordning

(EU) nr 1379/2013 avseende konsumentinformation (vilket är en typ av livsmedelsinformation). I

artikel 58 i förordning (EG) nr 1224/2009 finns krav på spårbarhet inom fiskerilagstiftningen.

HaV:s föreskrifter om spårbarhet för vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter innehåller detalje-

rade uppgifter om sändningar med fisk och fiskeriprodukter.

Livsmedelsverket, länsstyrelserna, kommunerna, HaV och Tullverket utför tillsyn och kontroll i

livsmedelskedjan utifrån ett antal EU-rättsakter och nationella bestämmelser som är avsedda att

bidra och realisera genomslaget av EU-reglerna. Dessa rättsakter och den nationella lagstiftning-

en reglerar inte samma rättsområden men syftar ofta åtminstone delvis till att direkt eller indirekt

skydda konsumenternas intressen vad det gäller bl.a. hälsorisker och fusk med information om

fiskeriprodukter.45

Myndigheterna kan komma att göra kontroller delvis på samma företag och anläggningar men

utifrån respektive tull-, fiske-, foder- och livsmedelslagstiftningar. Det leder till att olika betung-

ande åtgärder kan komma att tillämpas av myndigheterna mot samma aktörer. På grund av detta

har myndigheterna behov av att utifrån rättsäkerhetssynpunkt informera varandra om resultatet av

kontrollen regelbundet.

6.2 Information om ICES-delsektioner saknas i HaV:s spårbarhetsdatabas

För att fiskeriprodukter som omfattas av restriktioner för utförsel ska få släppas på EU-

marknaden måste uppgifter om fiskens ursprung finnas tillgänglig genom hela kedjan. Det måste

även kunna verifieras i kontrollen.

45

Jfr t.ex. punkterna 20 – 21 i ingressen till förordning (EU) nr 1379/2013 och punkt 20 i ingressen till

förordning (EG) nr 1224/2009. Lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land

inom Europeiska unionen syftar bl.a. till att kontrollera att varor som inte får släppas på EU-marknaden

stannar i Sverige.

67

Det är nödvändigt att enskilda partiers ursprung kan identifieras för att kontrollmyndigheterna

ska kunna veta om ett visst parti med fisk eller fiskeriprodukter omfattas av lagstiftningens krav

på provtagning, storlekssortering med mera. Det är mycket viktigt att fisk och fiskeriprodukter av

olika ursprung hålls avskilda från andra av samma typ för att undvika sammanblandning.

Enligt förordning (EU) nr 1379/2013 är det tillräckligt för företagen att ange ett fångstområde

som inte preciserar ICES-delsektion eller Östersjön. HaV:s spårbarhetsdatabas som Livsmedels-

verket och andra berörda myndigheter föreslås ha tillgång till, kommer inte att kräva att aktörerna

ska ange ett mer precist fångstområde än det som framgår av förordning (EU) nr 1379/2013.

Detta innebär att delområde enligt FAO: s indelningsgrund räcker och medför att det inte går att

urskilja om fångsten är från ”Västerhavet” (Skagerrak, Kattegatt och Öresund) eller från Öster-

sjön. När det gäller sill/strömming måste man känna till ICES-delsektion för att veta om fisken

måste provtas eller sorteras. När det gäller lax och öring måste man känna till om fisken har

fångats i östersjöområdet eller inte.

På grund av bristerna i företagens kunskaper bör det övervägas om HaV:s spårbarhetsdatabas bör

kompletteras med varningar om partier med utförselrestriktioner.

6.3 Kontrollfrekvensen i primärproducentledet är för låg

Livsmedelsverket har bl.a. fått i uppdrag att analysera grundorsakerna till bristerna när det gäller

olaglig utförsel av fisk som omfattas av det svenska undantaget från EU: s gränsvärden från di-

oxin och PCB i viss fisk från Östersjöområdet. I uppdraget ingår att se över organiseringen av

kontrollen för att säkerställa att fisk som omfattas av undantaget inte förs ut ur Sverige samt vid

behov föreslå ändringar av hur kontrollen organiseras och bedrivs.

Inom livsmedelslagstiftningen ställs det krav på att kontrollen av hygienförhållanden ska ske

regelbundet vid landning och första försäljning. Livsmedelsverket och Jordbruksverket har tagit

fram en rapport om bl.a. den offentliga kontrollen i primärproduktionen som innehåller informat-

ion som är av intresse för denna redovisning.46

För att kontrollen ska betraktas som regelbunden

måste den ske återkommande med ett jämnt intervall. Vid planering av regelbunden kontroll ska

myndigheten ta hänsyn till när företagen hade kontroll senast. Den låga kontrollfrekvens som

tillämpas i primärproduktionen gör att kravet på regelbundenhet knappast kan sägas efterlevas

46

Rapport för regeringsuppdrag angående den offentliga kontrollen av livsmedel och foder i primärpro-

duktionen.

68

idag. Kontroll har inte heller utförts inom alla områden som t.ex. landningskontroll av fisk, kon-

troll av fiskefartyg, spårbarhet av fisk mellan livsmedelsföretag.47

För att kontrollen ska vara regelbunden och ske så ofta som det är lämpligt krävs tillräckliga re-

surser. Om kontroll av primärproducenter som hanterar fisk av de typer som berörs av uppdraget

ska kunna genomföras på det sätt som lagstiftningen kräver måste behöriga kontrollmyndigheter

utföra sina kontroller och göra det oftare. För att det ska kunna realiseras kommer det att krävas

att mer resurser tillsätts eller att resurserna används på ett effektivare sätt.

HaV utför idag kontroller vid landning av fisk och fiskeriprodukter efter föranmälan från fiskar-

na. Detsamma gäller inte myndigheterna i livsmedelskedjan. Det finns viss överlappning i de

krav som kontrolleras inom fiske- och livsmedelslagstiftningarna (se avsnittet ovan)

När HaV bildades fick myndigheten överta resurser från Fiskeriverket och deras arbete med

landningskontroller. HaV:s landningskontrollenhet har även uppdrag från Jordbruksverket att

kontrollera handelsnormerna för fisk.

HaV utför idag alltså landningskontroller när fiskare landar sina fångster och har personal på

plats när båtarna anländer i hamn. De personella resurser i form av kontrollanter som HaV land-

ningskontrollenhet förfogar över uppgår till tjugotre personer som på heltid ägnar sig åt fiskekon-

troll, tretton av dessa har fått vidareutbildning av Jordbruksverket om kontroll av handelsnormer

på fisk.

HaV ska inom ramen för sin verksamhet utföra kontroll av bl.a. spårbarhet av partier med fiskeri-

produkter enligt förordning (EG) nr 1224/2009 ända till detaljhandelsledet och efterlevnaden av

den gemensamma fiskeripolitiken i form av handelsnormerna. Spårbarhetskraven inom den ge-

mensamma fiskeripolitiken är i det närmaste identiska med de som krävs i spårbarhetsreglerna i

livsmedelslagstiftningen. Kontroll av efterlevnaden av den ena regleringen innebär i och med

detta att man även har kontrollerat efterlevnad av det andra regelverket.

De kontroller av fartyg som HaV utför idag förekommer mer frekvent än de som länsstyrelserna

(och Livsmedelsverket) genomför av primärproducenter inom havsfisket. HaV har till Livsme-

delsverket redovisat 732 respektive 599 landningskontroller under 2015 och 2016 på sammanlagt

238 respektive 253 fartyg. Av Länsstyrelsernas databas ”Primör” framgår det att man under

samma år genomfört kontroll av efterlevnad av livsmedelslagstiftningen på 18 respektive 34 antal

fartyg (Livsmedelsverkets kontroller av fartyg med kyltankar ombord under samma år har varit

två respektive inga kontroller).

47

Satsningar på kontrollen har dock skett hos länsstyrelserna under senare år. Inte heller Livsmedelsverket

har utfört kontroller på kyltankbåtar i tillräcklig omfattning för att leva upp till kravet på regelbundenhet.

69

Det kan konstateras att ett flertal myndigheter utför olika typer av kontroll och tillsyn i livsme-

delskedjan för fisk och fiskeriprodukter. Därför bör det övervägas om det går att koncentrera

kontrollansvaret till att omfatta färre antal myndigheter. Detta skulle dels kunna leda till bättre

användning av statens resurser, dels en effektivare kontroll. För företagen innebär det ökad tyd-

lighet och minskade administrativa bördor.

6.4 Otillräckliga krav på ursprungsmärkning

Kostråden förutsätter ursprungsmärkning 6.4.1

Kravet på ursprungsinformation avseende fiskeriprodukter är särskilt intressant i Sverige på

grund av undantaget från dioxin- och PCB-gränsvärdena eftersom det är önskvärt att märkningen

även ska bidra till att ge riskgrupper av konsumenter tillräcklig information om fiskens ursprung

så att de kan tillämpa kostråden och välja bort fet östersjöfisk. Skillnaderna i halterna av miljögif-

terna dioxin och PCB är mycket stora mellan Östersjön och övriga angränsande hav. Skillnaderna

i halter inom Östersjön är mycket mindre även om det pendlar mellan strax under gränsvärdet för

t.ex. sillen i södra Östersjön och strax över gränsvärdet för strömmingen/sillen i norra delen av

Östersjön medan för andra arter som t.ex. lax och öring är den över gränsvärdet i hela Östersjön.

Detta gör att behovet av att få reda på att feta fiskarter kommer från Östersjön måste anses som

särskilt viktigt från ett svenskt konsumentperspektiv.

För älvfångad lax och öring saknas information att den kommer från Östersjön

För älvfångad lax och öring krävs endast att ursprungslandet, namnet på vattendraget och att

fångsten skett i sötvatten anges in märkningen (se artikel 38 i förordning (EU) nr 1379/2013). Det

är ett problem eftersom riskgrupper då har svårare att koppla Livsmedelsverket kostråd till älvfis-

kad lax och öring. Eftersom livsmedelskontrollen vet för lite om hur dessa produkter rör sig på

marknaden kan det inte uteslutas att de förs ut på EU-marknaden (se förslag på kontrollprojekt

under 7.7). Men om utförsel sker skulle detta vara känt eftersom säljaren är skyldig att rapportera

fångsten till HaV när fångsten säljs till en registerad förstahandsmottagare.

Bearbetade produkter omfattas inte av krav på ursprungsmärkning 6.4.2

En bearbetad produkt som innehåller någon av de arter som omfattas av undantagen och produk-

ter av dessa får inte komma ut på EU-marknaden. Exempel på en sådan produkt är stekt ström-

ming.

70

Det är problematiskt att bearbetade produkter av fet fisk från östersjöområdet inte omfattas av

kraven i förordning (EU) nr 1379/2013 om bland annat angivande av fångstområde. Grossister

som köper sådana produkter får därmed ingen information om ursprunget om inte informationen

lämnas frivilligt. Det gör att företagen riskerar att bryta mot utförselsreglerna när de säljer sådana

produkter vidare till andra länder som inte har undantagsregler.

I sin tur innebär detta att svenska konsumenter på lång sikt riskerar att exponeras för högre halter

av dioxin och PCB än konsumenter i andra EU länder. Trenden i handeln är dessutom i en rikt-

ning som går mot en ökad försäljning av bearbetade produkter vilket på sikt kan göra att kostrå-

dens effekt kan ifrågasättas.

Varningsmärkning i form av Livsmedelsverkets kostråd 6.4.3

I samband med framtagandet av lagstiftning om obligatorisk varningsmärkning på tobaksproduk-

ter har diskussioner förts rörande eventuella konflikter med tryckfriheten.48

Sammantaget kan det

konstateras att det är förenligt med tryckfrihetsförordningen (TF) att införa krav på obligatorisk

märkning inklusive varningstexter för att skydda folkhälsan.

Produkter med halter av dioxin och PCB som underskrider gränsvärden i förordning (EG) nr

1881/2006 får lagligen släppas ut på EU-marknaden. För att omfattas av undantaget i förordning

(EG) nr 1881/2006 krävs att Sverige informerar konsumenterna om den fisk och de fiskeripro-

dukter som överskrider gränsvärdena, vilket sker genom kostråden.

Det finns naturligtvis inget krav på att lämna information om fisk som uppfyller kraven. Livsme-

delsverkets kostråd går alltså utöver EU:s krav eftersom råden varnar för fisk från hela Östersjön

och inte endast den som omfattas av undantagen.

Om Sverige i nationella bestämmelser skulle kräva att konsumentförpackade varor från andra

medlemsstater skulle märkas med Livsmedelsverkets kostråd så skulle detta innebära en åtgärd

med motsvarande verkan som ett kvantitativt importhinder eftersom detta skulle göra dessa varor

blir svårare att sälja trots att de lever upp till de harmoniserade gränsvärdena i förordning (EG) nr

1881/2006. Varningseffekten skulle även vara syftet med sådan märkning. En tydligare koppling

till kostråden i tvingande märkningsregler kan alltså leda till att dessa ifrågasätts som handels-

hindrande generellt.

48

Se bl.a. En översyn av tobakslagen – Nya steg mot ett minskat tobaksbruk (SOU 2016:14).

71

En ”varningsmärkning” av det slaget kommer förmodligen påverka efterfrågan på märkt fisk.

Handeln med förpackade fiskeriprodukter i andra länder som når Sverige är betydligt större än

handeln med oförpackad fisk. Det innebär att det skulle finnas både märkta och omärkta fiskeri-

produkter som innehöll fet fisk från Östersjön på marknaden. Detta skulle i sin tur kunna leda till

oönskade effekter genom att konsumenter kan uppfatta att fisk från andra medlemsstater som

fångats i samma fångstområde, Östersjön, är säkrare än svensk fisk av samma ursprung. Detta

skulle motverka syftet med kostråden.

Även om det är tillåtet att föreskriva om obligatorisk varningsinformation på förpackning (se

ovan) så kommer märkning med kostråden inte att föreslås på grund av att sådana bestämmelser

troligen skulle utgöra otillåtna handelshinder enligt unionsrätten.

6.5 Otillräcklig spårbarhet i produktionskedjan för fiskeriprodukter

Det finns dokumenterade fall där företag har fört ut fisk från Sverige trots att den inte har provta-

gits eller sorterats enligt gällande krav. I vissa fall kan det röra sig om okunskap om kraven (även

om livsmedelsföretag är skyldiga att känna till och tillämpa reglerna) eller bristande information

om fiskens ursprung. Det kan inte heller uteslutas att företag väljer att inte följa regelverket. Vi

har tidigare beskrivit de ekonomiska incitamenten som finns när det gäller försäljning av östersjö-

lax och öring i andra länder.

Ett problem är att uppgift om ICES-delsektion inte är en obligatorisk uppgift att lämna till motta-

gande företag. Företagen får därmed inte den information de behöver om fiskens ursprung. På

grund av att uppgiften inte är obligatorisk finns den heller inte med i HaV:s spårbarhetsdatabas.

För att företagens efterlevnad av spårbarhetskraven ska kunna verifieras krävs också att uppgif-

terna sparas tillräckligt länge. Hur länge spårbarhetssinformation ska hållas tillgänglig är inte

reglerat i lagstiftningen.

6.6 Behovet av informationsåtgärder

Det kan konstateras att livsmedelsföretagarna kan bli bättre på att följa reglerna som rör fet fisk

med utförselrestriktioner. En bidragande orsak till att reglerna inte följs kan vara att myndighet-

ernas tolkningar av lagstiftningen är otydliga liksom att informationsspridningen har varit otill-

räcklig. Det behövs även riktad information till kontrollmyndigheter samt ökad spridning av

Livsmedelsverkets kostråd m.m.

72

7 Livsmedelsverkets förslag

I detta avsnitt beskrivs Livsmedelsverkets förslag med anledning av de problemområden som

beskrivits i avsnittet ovan.

7.1 Informationsöverföring mellan myndigheter

FÖRSLAG

Det ska införas en skyldighet för Livsmedelsverket och länsstyrelserna att till HaV lämna sådan

konsument- och spårbarhetsinformation rörande fisk och fiskeriprodukter som behövs för att

bedöma om kontrollåtgärder behöver vidtas på grund av bristande efterlevnad av den gemen-

samma fiskeripolitiken. Även annan information som är nödvändig för kontrollen ska lämnas,

men endast på begäran av den andra myndigheten.

Motsvarande skyldighet ska införas för HaV att till Livsmedelsverket och de kommunala nämn-

der som bedriver livsmedelskontroll lämna sådan information som behövs för att för att bedöma

om kontrollåtgärder behöver vidtas på grund av bristande efterlevnad av livsmedelslagstiftningen

samt annan nödvändig information.

Det ska införas en skyldighet för HaV att lämna information till Tullverket om fisk- och fiskeri-

produkter som Tullverket kan antas behöva för att kunna bedriva kontroll av handeln inom EU

med fiskarter som har utförselkrav.

Livsmedelsverket och de kommunala nämnder som bedriver livsmedelskontroll bör få direktåt-

komst till HaV:s spårbarhetsdatabas för att kunna ta del av den obligatoriska informationen i

databasen.

HaV och livsmedelskontrollmyndigheterna utför kontroll av mycket liknande regler och har till-

gång till information som är av intresse för varandra. Man bedriver även tillsyn och kontroll på

samma aktörer/livsmedelsföretag i de flesta fall. Nedan följer en sammanfattning av behovet av

informationsutbyte och motiven till föreslagna lösningar.

Konsumentinformationen kontrolleras av flera myndigheter 7.1.1

HaV kontrollerar att den konsumentinformation som följer av artikel 35 i förordning (EU) nr

1379/2013 finns tillgänglig för varje parti med fiskeri- och vattenbruksprodukter eftersom detta

hör till minimikraven för märkning av och information om partier som ska följa med dessa enligt

73

artikel 58 i förordning (EG) nr 1224/2009. Informationen ska finnas med hos varje aktör ända till

detaljhandelsledet.

Bestämmelserna om konsumentinformation kompletteras av livsmedelslagen i de delar som re-

glerar förbud eller villkor för handhavande eller utsläppande på marknaden av livsmedel. Kom-

munerna kontrollerar att fisk och fiskeriprodukter erbjuds till försäljning till slutkonsumenter

eller storhushåll med angivelse av informationen genom lämplig märkning eller etikettering.

Detta avser märkning m.m. i detaljhandelsledet.

I leden före detaljhandelsledet kontrollerar samtliga livsmedelskontrollmyndigheter (även Livs-

medelsverket) att korrekt konsumentinformation överförs mellan livsmedelsföretag när fisk och

fiskeriprodukter flyttas mellan dem. Detta beror på att konsumentinformation även är livsmedels-

information och att livsmedelsföretagare som till andra livsmedelsföretagare levererar livsmedel

ska säkerställa att dessa får tillräcklig information för att kunna följa lagstiftning om livsmedels-

information.

Spårbarhetsreglerna är mycket lika varandra 7.1.2

Enligt artikel 58 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska aktörer som levererat partier av fiskeri- och

vattenbruksprodukter kunna visa till vilka de har levererat dessa produkter. Partierna ska även

medföljas av viss information om bl.a. identifieringsnummer, mängd, art och adress. Informat-

ionen preciseras närmare i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om spårbarhet för vissa

fiskeri- och vattenbruksprodukter.

Livsmedelsföretag är skyldiga att ha system för spårbarhet till de företag som tagit emot deras

livsmedel och även från vilka företag de tagit emot varorna från enligt artikel 18 i förordning

(EG) nr 178/2002. De ska enligt förordning (EU) nr 931/2011 se till att viss information om för-

sändelser av livsmedel av animaliskt ursprung görs tillgänglig för den livsmedelsföretagare som

tar emot livsmedlen och, på begäran, den behöriga myndigheten. Uppgifterna avser bl.a. en nog-

grann beskrivning av livsmedlet, volym eller kvantitet, namn på och adress till den livsmedelsfö-

retagare som levererat livsmedlet, namn på och adress till den livsmedelsföretagare till vilken

livsmedlet har levererats.

Det kan konstateras att kraven är mycket lika varandra i båda lagstiftningarna (se även bilaga III).

Livsmedelsverkets bedömning är att om ett företag kan visa upp den information som krävs en-

ligt förordning (EG) nr 1224/2009 och Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter så skulle det

leva upp till de informationskrav som finns i livsmedelsregleringen.

74

Myndigheterna bör få ta del av information från varandra 7.1.3

Av det ovanstående framgår att den kontroll som myndigheterna inom livsmedelskontrollen be-

driver och HaV:s tillsyn av efterlevnaden av den gemensamma fiskeripolitiken omfattar överlap-

pande och snarlika regelverk. Myndigheterna inspekterar dessutom ofta samma kontrollobjekt

och tittar i stora delar på samma typ av frågor avseende spårbarhet och konsument- och livsme-

delsinformation. De olika myndigheterna har därmed tillgång till information om företagens

verksamhet som är mycket lik eller identisk den som de andra myndigheterna tar del av.

Informationsflödet mellan dessa myndigheter är i dagsläget begränsat av sekretessbestämmelser

om affärs- och driftsförhållanden och behöver därför utvidgas (se nedan). Många av de uppgifter

som behöver delas mellan myndigheterna är sekretessbelagda och den uppgiftsskyldighet som

finns är idag alltför begränsad.

Som ovan har konstaterats finns det brister i livsmedelskontrollen av fisk och fiskprodukter.

Regelverket förbjuder att viss fisk och vissa fiskprodukter släpps ut på EU-marknaden och för

kontroll av dessa flöden krävs information om spårbarhet och konsumentinformation (vilket in-

kluderar fiskens ursprung). Sverige har i förordning (EG) nr 1881/2006 ålagts att tillämpa nöd-

vändiga åtgärder för att garantera att fiskarter och produkter som omfattas av undantagen inte

saluförs i andra medlemsstater. Kommissionens kritik mot Sverige har grundats på slutsatsen att

landet inte kunnat lämna tillräckliga garantier för att sådan fisk inte säljs till andra medlemslän-

der. Ett utökat informationsutbyte mellan myndigheterna skulle bidra till en effektivare kontroll

och att Sverige kan uppfylla kravet på garantier.

Idag finns en bestämmelse som anger att HaV ska underrätta Livsmedelsverket om utförsel av

partier med fisk som är i strid med reglerna så att anmälan om brott kan ske.49

Det finns dock

ingen motsvarande regel som avser kontrollsituationer innan utförsel. Det går alltså inte med stöd

av den bestämmelsen att lämna information som kan användas för att planera kontroll i samband

med utförsel av fisk och fiskeriprodukter. Regeln avser endast uppgiftslämnande i efterhand vid

misstanke om brott. Konsekvensen av sekretessen blir att det inte går att planera kontrollen mer

effektivt med hjälp av den information som de andra myndigheterna redan har. Kontrollbesök

inför misstänkt olovlig utförsel blir svårare att göra och endast brottsanmälningar i efterhand

underlättas med dagens regler. Utan nya regler om informationslämnande riskerar konsumenter i

resten av EU att köpa fisk och fiskeriprodukter som inte skulle ha fått lämna Sverige. Dessa ut-

sätts därmed omedvetet för de risker som förknippas med PCB och dioxin. Det kan även drabba

49

5 kap. 1 b § förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Livsmedelsverket ska även infor-

mera Tullverket om misstänkta överträdelser av utförselrestriktionerna för fisk som omfattas av undantaget

enligt 7 § förordningen om vissa fiskarter från Östersjöområdet.

75

Sverige som medlemsstat genom att det upptäcks att sådana produkter har släppts på EU-

marknaden och landets efterlevnad av förutsättningarna i undantaget kommer ifrågasättas.

HaV har tillgång till den konsumentinformation som ska följa med partier med fisk och fiskeri-

produkter enligt förordning (EU) nr 1379/2013. Denna information behöver livmedelskontroll-

myndigheterna för att kunna planera och genomföra kontroller i livsmedelskedjan. Informationen

behövs nämligen för att kunna verifiera företagens uppgifter. Inom ramen för livsmedelskontrol-

len kan vidare uppgifter som är av intresse för HaV:s tillsyn påträffas. Exempelvis kan felaktig

angivelse av art vara en indikation på att man inte följt fiskerilagstiftningen. Konsekvensen om

reglerna inte ändras blir att kontrollerna inte blir så effektiva som de ska vara. Fusk och brister

som upptäcks kommer inte att kunna hanteras av de ansvariga kontrollmyndigheterna, eftersom

informationen inte kan lämnas till dem. Konsumenter i Sverige riskerar att få fel konsumentin-

formation om varornas ursprung och kan inte följa kostråden. Detta drabbar särskilt känsliga

konsumentgrupper, som då riskerar att utsättas för PCB och dioxin, men även konsumenter gene-

rellt genom att de inte kan göra medvetna val.

På grund av det ovanstående är det angeläget att berörda kontrollmyndigheter får tillgång till all

den information som den kan behöva för att bedriva en effektiv kontroll. För att detta ska kunna

bli verklighet måste dock frågor om sekretess, direktåtkomst och personuppgiftshantering hante-

ras.

Sekretessbestämmelser inom kontroll och tillsynsverksamhet 7.1.4

Vilken sekretess en uppgift omfattas av kan skilja sig åt beroende på vilken myndighet som inne-

har uppgiften eller beroende på vilken lagstiftning som är orsak till myndighetens behandling av

uppgiften.

Av 30 kap 23 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, framgår bl.a. att sekretess

gäller i den utsträckning som regeringen föreskriver i en statlig myndighets verksamhet avseende

tillståndsgivning och tillsyn av näringslivet för uppgifter om en enskilds affärs- eller driftsförhål-

landen, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.

Regeringen har i 9 § jämte bilagan till offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641), OSF,

meddelat föreskrifter om sådan sekretess. I punkten 24 i bilagan anges bl.a. att sekretess enligt 30

kap 23 § OSL gäller för utredning, planering, tillståndsgivning och tillsyn inom fiskets område

hos bl.a. HaV och länsstyrelser. Sekretessen gäller inte för beslut i ärenden, med vissa undantag.

I punkten 28 i bilagan till OSF stadgas att sekretess gäller för tillståndsgivning och tillsyn enligt

livsmedelslagen, livsmedelsförordningen de föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen

76

och de EU-bestämmelser som kompletteras av livsmedelslagen. Sekretessen gäller inte för beslut

i ärenden och inte heller för uppgifter i tillsynsverksamhet, om intresset av allmän kännedom om

något förhållande som rör människors hälsa, miljön eller redligheten i handeln eller ett liknande

allmänintresse har sådan vikt att de bör lämnas ut.

I punkten 28 i bilagan till OSF stadgas att sekretess gäller för tillståndsgivning och tillsyn enligt

livsmedelslagen, livsmedelsförordningen de föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen

och de EU-bestämmelser som kompletteras av livsmedelslagen. Sekretessen gäller inte för upp-

gifter i tillsynsverksamhet, om intresset av allmän kännedom om något förhållande som rör män-

niskors hälsa, miljön eller redligheten i handeln eller ett liknande allmänintresse har sådan vikt att

de bör lämnas ut.

Sekretess i verksamhet som bedrivs av någon annan än en statlig myndighet och som består i

tillsyn eller stödverksamhet med avseende på näringslivet gäller enligt 30 kap. 27 § OSL bl.a. för

uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållande, om det kan antas att den enskilde lider skada

om uppgiften röjs. Sådan sekretess gäller dock inte för uppgift i tillsynsverksamhet som bedrivs

av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet,

om intresset av allmän kännedom om förhållanden som rör människors hälsa, miljön eller redlig-

heten i handeln eller ett liknande allmänintresse har sådan vikt att uppgiften bör lämnas ut.

Med tillsyn avses i det här sammanhanget även begreppet kontroll. Ordet tillsyn ska inte ges en

alltför snäv tolkning utan får anses omfatta alla de fall där en myndighet har en övervakande eller

styrande funktion i förhållande till näringslivet.50

Enskildas affärs- och driftsförhållanden omfattas enligt bestämmelserna av sekretess om det kan

antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. De uppgifter som förekommer hos HaV och

livsmedelskontrollmyndigheterna på grund av deras kontroll av aktörer/livsmedelsföretag har

med deras näringsverksamhet att göra och är till övervägande del affärs- och driftsförhållanden. I

den utsträckning utlämnandet av dessa uppgifter leder till men för aktören/livsmedelsföretaget

råder alltså sekretess även gentemot en annan myndighet.

Uppgifter i tillsyn och kontroll om att ett företag inte har följt krav i lagstiftning anses i rätts-

praxis kunna leda till men för den enskilde om de lämnas ut (se bl.a. RÅ 1982 Ab 290). Tillsyns-

resultat som visar på att ett företag inte har följt de regler som gäller för dess verksamhet får

alltså som regel inte lämnas ut till annan myndighet.

En brist i spårbarheten avseende ett parti med fiskeriprodukter eller i konsu-

ment/livsmedelsinformationen som upptäcks av HaV kan vara en indikation på avvikelser som är

50

Se prop. 1979/80:2 Förslag till sekretesslag m. m Del A s. 235.

77

av intresse även hos livsmedelskontrollmyndigheterna och tvärtom. Uppgifter om bristande efter-

levnad av regler är därför typiska uppgifter som myndigheterna skulle behöva utbyta. Detta in-

formationsutbyte hindras dock av sekretessen vilket kommer framgå nedan.

Sekretessbrytande uppgiftsskyldighet 7.1.5

Av 8 kap. 1 § OSL framgår att sekretess gäller mellan myndigheter och huvudregeln är därmed

att en myndighet inte kan lämna över information som omfattas av sekretess till en annan myn-

dighet. Det finns dock bestämmelser som möjliggör sådan informationsöverföring i vissa fall.

I 10 kap. 27 § OSL finns en generalklausul, enligt vilken en sekretessbelagd uppgift får lämnas

till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför

det intresse som sekretessen ska skydda. Undantag finns från regeln. Ett utbyte av uppgifter mel-

lan myndigheter som sker rutinmässigt bör som huvudregel vara författningsreglerat.51

Bestäm-

melsen förutsätter även att det görs en bedömning i varje enskilt fall. Detta gör att bestämmelsens

användningsområde blir mindre, vilket kommer framgå nedan.

I 10 kap. 28 § första stycket OSL anges att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en

annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Om det finns föreskrifter

beslutade av riksdagen eller regeringen om att myndigheter är skyldiga att lämna uppgifter till

varandra, medför alltså 10 kap. 28 § OSL att myndigheterna har möjlighet att även överföra sek-

retessbelagda uppgifter.

Vissa krav på konkretion ställs för sådana bestämmelser. Enligt förarbetena måste bestämmelsen

vara tillräckligt konkret för att anses vara en uppgiftsskyldighet för vilken 10 kap. 28 § OSL är

tillämplig. Det kan vara fråga om utlämnande av uppgifter av ett speciellt slag, en viss myndig-

hets rätt att få del av uppgifter i allmänhet eller en myndighets skyldighet att lämna ut informat-

ion till andra myndigheter. En föreskrift som mera generellt ställer krav på samverkan mellan

myndigheter kan inte anses vara en sådan uppgiftsskyldighet i den mening som avses i paragra-

fen.

Överförd sekretess 7.1.6

Om en myndighet tar del av uppgifter från en annan myndighet kan sekretessen från den avsän-

dande myndigheten i vissa fall bli tillämplig även hos den mottagande myndigheten. Bestämmel-

ser om detta finns i 11 kap. OSL. Överföring av sekretess gäller bl.a. enligt 11 kap. 1 § OSL för

51

Se prop. 1979/80:2 del A s. 327.

78

sekretessreglerade uppgifter som en myndighet får i verksamhet som avser tillsyn eller revision

från en annan myndighet och enligt 11 kap. 4 § OSL vid direktåtkomst av uppgifter hos en annan

myndighet. Den överförda sekretessen blir dock inte tillämplig på en uppgift som ingår i ett be-

slut hos den mottagande myndigheten. I 11 kap. 8 § OSL finns en undantagsbestämmelse från

reglerna om överföring av sekretess som innebär att om det finns en primär sekretessbestämmelse

som är tillämplig hos den mottagande myndigheten och som skyddar samma intresse som den

överförda sekretessen är det den primära sekretessen som ska tillämpas i stället för den överförda

sekretessen. Detta gäller oavsett om den primära sekretessen är starkare eller svagare än den se-

kundära sekretessen. I förarbetena till OSL har praktiska skäl ansetts motivera att den mottagande

myndigheten tillämpar den ”egna” sekretessregeln.52

Som angetts ovan finns det hos Livsmedelsverket, länsstyrelserna, kommunerna och HaV sekre-

tessbestämmelser som gäller vid tillsyn för enskilds affärs- eller driftsförhållanden. Med stöd av

11 kap. 8 § OSL kommer uppgifter som förs över mellan myndigheterna därmed bedömas enligt

den primära sekretessgrunden hos den mottagande myndigheten.

I viss mån skiljer sig de aktuella sekretessbestämmelserna åt. Till exempel ska allmänintresset av

kännedom om en sekretessbelagd uppgift i vissa fall vägas in vad gäller sekretess vid tillsyn en-

ligt livsmedelslagen (se ovan). Någon motsvarande intresseavvägning finns inte inom fiskets

område för HaV och länsstyrelserna. Detta innebär att den föreslagna uppgiftsskyldigheten kan få

som konsekvens att en uppgift i vissa fall kan komma att lämnas ut av den mottagande myndig-

heten trots att den skulle vara sekretessbelagd hos den avsändande myndigheten. De uppgifter

som är aktuella att överföra enligt förslaget mellan myndigheterna är dock av sådant slag att

myndigheterna behöver ha tillgång till dem för att kunna fullgöra sina uppgifter. Det rör sig även

om uppgifter som berörda aktörer/livsmedelsföretag är skyldiga att förse myndigheterna med på

begäran.

Information från HaV:s spårbarhetsdatabas är relevant för livsmedelskontrollen 7.1.7

Den information som ska ingå i HaV:s spårbarhetsdatabas motsvarar till stor del den information

som företag ska hantera enligt livsmedelslagstiftningens krav på spårbarhet och konsu-

ment/livsmedelsinformation (se ovan och bilaga III). På grund av detta är informationen av stort

intresse för myndigheterna inom livsmedelskontrollen.

Livsmedelsverket och kommunerna skulle med hjälp av databasen kunna följa partiers förflytt-

ning och planera sin kontroll med hjälp av information om varifrån partier skickas och till vem.

52

Prop. 1979/80:2 del A s. 319 f.

79

Trots viss tidsfördröjning i systemet skulle detta ändå kunna ske inom tiden för partiets hållbar-

het. Kontrollen skulle på så sätt kunna verifiera att den obligatoriska konsumentinformationen

följer med partier med fisk och fiskeriprodukter. Det skulle även gå att se om mottagaren finns i

ett land som inte får ta emot partiet utan provtagning och kontrollen skulle kunna prioriteras till

dessa.

Om Livsmedelsverket och kommunerna får direktåtkomst till uppgifterna i spårbarhetsdatabasen,

kommer det att bidra till förbättrad samordning mellan myndigheterna genom att de kan följa

samma partier med varor i samma elektroniska plattform (man ”tittar på samma sak”). Det skulle

därmed göra livsmedelskontrollen mer effektiv men även möjliggöra samverkan med HaV i över-

lappningssituationer.

Det skulle medföra stora effektivitetsvinster för livsmedelskontrollmyndigheterna om man fick

tillgång till de relevanta uppgifterna ur HaV:s spårbarhetsdatabas (se bilaga III). Effektivitets-

vinsten skulle ske dels genom att möjligheten att spåra partier med fisk och produkter av dessa

genom hela kedjan förenklas, dels genom att det skulle vara möjligt att planera och leda kontrol-

len av dessa produkter mer långsiktigt. Detta skulle bidra till att avsevärt förbättra Sveriges möj-

ligheter att lämna tillräckliga garantier att fiskpartier med utförselrestriktioner inte förs ut på EU-

marknaden genom att ge livsmedelskontrollen kontroll över flödena av fisk och produkter av

dessa som omfattas av undantagen.

Direktåtkomst till HaV:s spårbarhetsdatabas 7.1.8

För att kontrollen av regelefterlevnaden hos livsmedelsföretag som hanterar fisk och fiskproduk-

ter ska kunna utföras effektivt bör Livsmedelsverket och kommunala nämnder som avses i 11 §

livsmedelslagen få direktåtkomst till HaV:s spårbarhetsdatabas.53

För att det ska vara möjligt att

ge tillgång till all relevant information måste även en sekretessbrytande bestämmelse om upp-

giftsskyldighet för HaV införas.

Som en allmän utgångspunkt gäller att en myndighet kan bevilja en annan aktör direktåtkomst till

sina uppgifter utan uttryckligt lagstöd, under förutsättning att reglerna om sekretess och person-

uppgiftsbehandling följs.54

Bortsett från områden där det sektorsvis införts krav på författnings-

stöd är det alltså tillåtet att en myndighet på eget initiativ låter en annan myndighet få direktåt-

53

Information om fisk som har fångats i inre vatten ingår inte i HaV:s spårbarhetsdatabas idag eftersom

den inte omfattas av underliggande lagstiftning. Det återstår att se om även sådana fångster kommer att

inkluderas i systemet som frivilliga uppgifter. Kommunerna och Livsmedelsverket skulle ha nytta av även

denna information. Det vore ändamålsenligt om även denna information gjordes tillgänglig för dessa myn-

digheter genom direktåtkomsten och det bör utredas i framtiden. 54

Se SOU 2015:39 s. 393 ff.

80

komst till myndighetens information. Helst bör dock rutinmässigt uppgiftslämnande vara författ-

ningsreglerat.55

Generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL är inte anpassad för utlämnande genom direktåtkomst ef-

tersom den förutsätter att en intresseavvägning görs.56

Eftersom uppgifter som omfattas av sekre-

tess kommer att finnas i spårbarhetssystemet förutsätter direktåtkomst en sekretessbrytande upp-

giftsskyldighet som följer av lag eller förordning enligt 10 kap. 28 § OSL. En sådan sekretessbry-

tande bestämmelse skulle kunna vara den föreslagna regleringen om informationsplikt (se avsnitt

3).

Den föreslagna regleringen behöver dock inte nödvändigtvis omfatta samtliga uppgifter i HaV:s

spårbarhetsdatabas. Den sekretessbrytande uppgiftsskyldigheten som är en förutsättning gör di-

rektåtkomsten bör därför begränsas till sådana vissa uppgifter. I Livsmedelsverkets förslag be-

gränsas uppgiftsskyldigheten till konsumentinformation som följer av artikel 35 i förordning

(EU) nr 1379/2013 och spårbarhetsinformation som följer av artikel 58 i förordning (EG) nr

1224/2009. Kontroll av efterlevnaden av kraven på konsumentinformationen har myndigheterna

gemensamt ansvar för och spårbarhetskraven är i det närmaste identiska. Regelverken avser även

aktörer/livsmedelsföretag som redan är föremål för dubbla kontroller av myndigheterna. Skyldig-

heten begränsas även till uppgifter som livsmedelskontrollmyndigheterna kan antas behöva för att

bedöma om åtgärder bör vidtas vid bristande efterlevnad av livsmedelslagstiftningen.

Den utlämnande myndigheten har ett principiellt ansvar att förvissa sig om att den myndighet

som beviljas direktåtkomst vidtar de åtgärder som bedöms vara nödvändiga från säkerhetssyn-

punkt. I förarbeten har regeringen framhållit att det är viktigt att den utlämnande myndigheten

försäkrar sig om att mottagaren tillgodoser de krav som följer av personuppgiftslagen

(1998:1191) med avseende på lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda per-

sonuppgifterna innan myndigheten rent faktiskt medger direktåtkomst till uppgifter i sin databas

för olika användare.57

I det aktuella förslaget kommer direktåtkomsten att inkludera uppgifter om affärs- och driftsför-

hållanden och personuppgifter hänförliga till aktörer som ansvarar för varje parti (indirekt genom

båtuppgifter och anläggningsuppgifter). Utöver Livsmedelsverkets förslag att utvalda myndighet-

er ska ta del av viss information i HaV:s spårbarhetssystem så föreslås det att det även regleras att

myndigheterna bör ha direktåtkomst till systemet. På så sätt kan myndigheterna effektivisera sina

55

Se prop. 1979/80:2 Del A s. 327 s. 81. 56

Se SOU 2015:39 s. 404. 57

Se prop. 2008/09:96 Behandling av personuppgifter inom studiestödsområdet s. 63.

81

kontroller samtidigt som det inte råder någon tveksamhet om deras rätt att direkt ta del av de ak-

tuella uppgifterna ur databasen.

Även HaV har behov av att få ta del av information från livsmedelskontrollen. Exempelvis bedri-

ver länsstyrelsen kontroller av fiskare i sötvatten och på vattenbruksverksamheter. HaV kan få

information om att en sådan fiskare levererar fångster till en av HaV registerad förstahandsmotta-

gare. Sådan information är intressant för HaV eftersom både säljare och köpare (om denna är en

registrerad förstahandsmottagare) har en skyldighet att rapportera uppgifter om samma parti till

HaV. En bestämmelse om uppgiftsskyldighet för Livsmedelsverket och länsstyrelserna att lämna

uppgifter till HaV om konsumentinformation som följer av artikel 35 i förordning (EU) nr

1379/2013 samt spårbarhetsinformation i artikel 3 i förordning (EU) nr 931/2011 bör därför infö-

ras.58

Skyldigheten begränsas till uppgifter som HaV kan antas behöva för att bedöma om åtgär-

der bör vidtas vid bristande efterlevnad av reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken.

Livsmedelsverket föreslår sammanfattningsvis att en uttrycklig bestämmelse om direktåtkomst

till HaV:s spårbarhetssystem införs i förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen.

För att det ska vara möjligt att ge tillgång till all relevant information måste även en sekretessbry-

tande bestämmelse om uppgiftsskyldighet för HaV införas. En motsvarande skyldighet för Livs-

medelsverket och länsstyrelserna att förse HaV med spårbarhets- och livsme-

dels/konsumentinformation föreslås för att öka effektiviteten i kontrollen av den gemensamma

fiskeripolitiken.

Personuppgifter 7.1.9

Grundläggande bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i personuppgiftslagen

(1998:204) och personuppgiftsförordningen. Personuppgiftslagens syfte är att skydda människor

mot att deras personliga integritet kränks när personuppgifter behandlas. Lagen har ett vidsträckt

tillämpningsområde och reglerar i princip all slags information som direkt eller indirekt kan hän-

föras till en fysisk person som är i livet (3 §).

Begreppet behandling har en bred innebörd och omfattar varje åtgärd som vidtas i fråga om per-

sonuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte. Det kan t.ex. vara insamling, registre-

ring, lagring, bearbetning, spridning och utplåning (3 §). Lagen reglerar även själva hanteringen

av personuppgifter och inte endast missbruk av sådana uppgifter. Att bl.a. ha tillgång till och

avläsa informationen i en databas är en behandling i lagens mening.

58

På grund av det kommunala självstyret föreslås inte en motsvarande skyldighet för kommunerna.

82

Det förekommer information om uppgiftslämnare, leverantör (namn och adress) och om motta-

gare (namn och adress) i HaV:s spårbarhetsdatabas. Denna information är även personuppgifter

om det rör sig om enskilda personer eller företag med enskild firma.

Av 10 § d PUL framgår bl.a. att personuppgifter får behandlas om behandlingen är nödvändig för

att en arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna utföras.

EU-domstolen har uttalat sig om frågan om en behandling av personuppgifter ska anses nödvän-

dig för att uppfylla en uppgift av allmänt intresse i samband med utökad tillgång till ett centralt

register. Domen avsåg ett centraliserat register och utökad tillgång till informationen ansågs nöd-

vändig om det bidrog till att effektivisera tillämpningen av bestämmelser om uppehållsrätt, trots

att ett regionalt register innehöll alla relevanta uppgifter som behövdes för att kunna utföra en

viss uppgift.59

Domen innebär att även om myndigheterna idag kan utföra sina uppgifter utan tillgång till spår-

barhetsdatabasen så skulle en effektivare tillämpning av respektive lagstiftningar (genom bättre

planering, snabbare informationsflöden m.m.) göra att tillgången till spårbarhetsdatabasen och

personuppgifterna däri är att anse nödvändig tillåten.

Domen avsåg ett register om utlänningar inklusive känsliga uppgifter om brottsmisstanke m.m.

Det kan konstateras att HaV:s spårbarhetsdatabas inte innehåller känsliga personuppgifter och att

det rör sig om personuppgifter kopplade till livsmedelsföretag som livsmedelskontrollen redan

ska ha tillgång till.

Ovan beskrivna effektivitetsvinster och EU-domstolens rättspraxis talar för att ett breddande av

användandet av uppgifterna i spårbarhetsdatabasen för att kontrollera efterlevnaden av livsme-

delslagstiftningen är att betrakta som nödvändigt för att en arbetsuppgift av allmänt intresse skall

kunna utföras i PUL:s mening och därmed är tillåtet. 60

Skyldighet för myndigheterna att utbyta ytterligare information 7.1.10

En direktåtkomst till HaV: s spårbarhetsdatabas kommer inte att lösa samtliga behov av informat-

ionsutbyte mellan berörda kontrollmyndigheter och även annan information än den som före-

kommer direkt i HaV:s spårbarhetsdatabas kan vara av intresse för kontrollen. Ett exempel på

detta är tips om systematiska oegentligheter och misstänkt fusk som inte framgår av systemet

59

C-524/06 Heinz Huber v Bundesrepublik Deutschland. 60

Informationen i HaV:s spårbarhetsdatabas om vem som har lämnat en viss uppgift i systemet motsvarar

inte information som måste finnas enligt livsmedelslagstiftningen. Denna potentiella personuppgift är där-

för inte av intresse för livsmedelskontrollen och föreslås uteslutas ur direktåtkomsten.

83

som sådant. Sådan information är viktig för bedömande av vilka kontroller som ska genomföras

och när. Livsmedelskontrollen behöver även överskådlig information om flödena av fisk och

fiskeriprodukter generellt för att kunna planera kontrollen utifrån risk.

För att Livsmedelsverket och HaV ska kunna dra nytta av information som framkommit i myn-

digheternas respektive tillsyn och kontroll rörande fisk och fiskeriprodukter bör regeringen före-

skriva att myndigheterna ska lämna sådan information till varandra under vissa förutsättningar.

För att begränsa bestämmelsens tillämpningsområde bör den formuleras som en skyldighet att

lämna information på begäran av den andra myndigheten och endast om den är nödvändig för den

andra myndighetens arbete.

Tullverket behöver information om utförsel 7.1.11

För utförsel av fet östersjöfisk med restriktioner finns särskilda bestämmelser som innebär att

företagen har en anmälningsplikt mot Tullverket om de saknar den dokumentation som krävs för

utförsel. Verket har uppgett att de aktuella varorna inte kontrolleras i dagsläget eftersom företa-

gen inte anmäler utförsel. Myndigheten får heller inte bedriva kontroll på dessa företag utan att

det finns någon form av misstanke om att anmälningsskyldigheten enligt lagen inte är uppfylld.

Om sådan finns kan tulltjänstemännen inleda en kontroll av sändningen. Denna kontroll är ett led

i Sveriges garantier att produkter som omfattas av undantaget inte hamnar på EU-marknaden.

Livsmedelsverket ska idag informera Tullverket om misstänkta överträdelser av utförselrestrikt-

ionerna för fisk som omfattas av undantaget enligt 7 § förordningen om vissa fiskarter från Öster-

sjöområdet. Om Tullverket på ett motsvarande sätt av HaV skulle få tillgång till information om

utförsel av varor så skulle verket kunna utnyttja sina befogenheter att kontrollera att anmälnings-

plikten uppfylls och ta hand om varor som omfattas av restriktioner.

Det föreslås på grund av det ovanstående att HaV ska åläggas att lämna uppgifter om fisk och

fiskeriprodukter till Tullverket för att verket ska kunna utföra kontroll av varor som förs ut ur

Sverige. Tullverket har uttryckt önskemål om att få informationen skickad till sig per automatik

snarare än genom direktåtkomst till spårbarhetsdatabasen. Eftersom HaV förvaltar spårbarhetsda-

tabasen kan myndigheten i samråd med Tullverket komma fram till i vilket format och med vil-

ken teknisk lösning informationen kan lämnas.

Sekretessbestämmelser inom Tullverkets verksamhet och överförd sekretess 7.1.12

Verksamhet som bedrivs enligt lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns

mot ett annat land inom Europeiska unionen omfattas inte av bilagan till OSF och således inte av

84

sekretessbestämmelsen i 30 kap. 23 § OSL. Av 27 kap. 2 och 3 § OSL framgår däremot att sekre-

tess gäller för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i viss verksamhet

som avser tullkontroll. Sekretessen gäller för uppgift hos Tullverket om det inte står klart att upp-

giften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Denna bestämmelse gäller bl.a. för

tullkontroll som består i faktisk verksamhet, såsom rutinmässig fysisk kontroll av gods och trans-

porter.61

För Tullverket finns sekretessbestämmelser som skyddar enskilds personliga eller ekonomiska

förhållanden. Med stöd av 11 kap. 8 § OSL kommer uppgifter som förs över mellan myndighet-

erna därmed bedömas enligt den primära sekretessgrunden hos den mottagande myndigheten.

Tullverkets primära sekretessgrund omfattar ett bredare intresse än övriga myndigheters sekre-

tessgrunder och uppgifter som överförs dit kommer därmed att få ett starkare sekretesskydd. För-

slaget innefattar inte någon överföring av uppgifter från Tullverket till någon annan myndighet,

och det finns därför ingen risk att uppgifterna ges en svagare sekretess i detta sammanhang.

61

Prop. 1979/80:2 Del A s. 261.

85

7.2 Anpassning av HaV:s spårbarhetsdatabas

FÖRSLAG

HaV bör utforma sin spårbarhetsdatabas enligt följande:

- Aktörerna bör få information om att det finns utförselrestriktioner för ett visst parti med fisk

eller fiskeriprodukter på grund av dess fångstområde.

- Uppgift om ICES-delsektion eller delsektioner bör framgå för partier med sill/strömming.

- När information om ICES-delsektion saknas för ett parti med sill/strömming bör det framgå att

varorna därför inte får föras ut på EU-marknaden utan provtagning.

- När det finns information om ICES-delsektion med restriktioner för utförsel av ett parti med

sill/strömming bör det framgå att varorna därför inte får föras ut på EU-marknaden utan provtag-

ning.

- För vildfångad lax och öring från Östersjöområdet bör det framgå att dessa alltid omfattas av

utförselrestriktioner.

- Det bör finnas en möjlighet att i databasen informera om att ett visst parti har provtagits och

lever upp till gränsvärdena eller att det har sorterats.

Förslaget förutsätter att HaV får de resurser som krävs för att anpassa sitt system. Detta bör utre-

das vidare.

Anpassningar som kan minska risken för olovlig utförsel 7.2.1

På grund av förväntade effektivitetsvinster för kontrollen och minskade administrativa bördor för

företag förslår Livsmedelsverket följande anpassningar i HaV:s spårbarhetsdatabas för fisk och

fiskeriprodukter.

Det bör tydliggöras för köpare av partier med fisk och fiskeriprodukter med ursprung

från Östersjön att det finns utförselrestriktioner för ett visst parti.

Om det finns utförselrestriktioner bör systemet per automatik kunna ge en varning om

det.

Systemet bör även ange om och vilka länder som inte ingår i restriktionerna för partiet.

Om ovanstående information finns tillgänglig i systemet behöver inte varje fiskhandlare ha kun-

skap om att det finns restriktioner för utförsel för ett visst parti. Detta minskar risken för att par-

tier oavsiktligt förs ut eller ingår som bearbetad råvara i livsmedel (t.ex. surströmming) som se-

dan exporteras i strid med kraven.

86

Att göra ändringar i systemet är möjligt enligt HaV 7.2.2

HaV har uppgett att det är tekniskt möjligt att göra vissa ändringar i spårbarhetsystemet och att

partier som omfattas av särskilda restriktioner kan identifieras och ”flaggas”. Det är även möjligt

att de aktörer som använder tjänsten med hjälp av systemet kan skapa dokumentation som hante-

rar kraven i livsmedelslagstiftningen. HaV kan se i systemet om partier innehåller arter med re-

striktioner (om området är tillräckligt detaljerat angivet, se nedan) och man ser destinationen vid

leveranser till utlandet.

Förslaget kommer dock kräva en arbetsinsats och förutsätter att HaV får de resurser som krävs

för att anpassa sitt system. Detta bör utredas vidare.

Tillägg av uppgift om ICES-delsektion för sill/strömming 7.2.3

Utan kunskap om från vilka ICES-delsektion sill/strömming kommer får produkterna endast

släppas på den svenska marknaden. Ett problem enligt HaV är att det inte är möjligt att säker-

ställa spårbarhet till ICES-sektioner i Östersjön i systemet. Detta beror på att förordning (EU) nr

1379/2013 inte kräver att detta anges utan det räcker med information om att fisken kommer från

Östersjön. Nu ligger kraven på nivån delområde (subarea på engelska) eller sektion (division på

engelska) och man kan inte kräva angivande av nivån sektion (exempelvis 27.III d Östersjön).

För fångst inom delområde 27.III går det inte att särskilja ens om fångsten är från Östersjön eller

”Västerhavet”. För sill/strömming med ännu finare krav på fångstområde måste därför författ-

ningsstöd införas om uppgift om fångstområde med tillräcklig precision ska kunna krävas av

aktörerna i systemet. I nuvarande form kan HaV hantera den indelning som FAO har. Man skulle

behöva anpassa systemet till ytterligare en nivå eller indelningsgrund. Det finns olika lösningar

på detta som behöver diskuteras mer i detalj. Tekniskt kan det lösas i samband med att man ut-

vecklat ett bättre behörighetssystem. Det är även möjligt att göra en ”dator till datorlösning”.

Med anledning av detta avser Livsmedelsverket att reglera att ICES-delsektion ska anges för

sill/strömming som är fångad i Östersjön i den nationella lagstiftningen fram till steget före de-

taljhandelsledet.

Önskvärt att systemet kan varna för partier med utförselrestriktioner 7.2.4

Livsmedelsverket föreslår också att HaV:s spårbarhetsdatabas ska ge visuell information till de

aktörer som använder systemet om att en sändning omfattas av utförselrestriktioner. När det sak-

nas tillräcklig information om ICES-delsektion och eventuell storlekssortering eller provtagning

87

ska det tydligt anges att partiet omfattas av särskilda krav i livsmedelslagstiftningen och utförsel-

restriktioner till resten av EU.

Det vore önskvärt att aktörer kunde föra in uppgifter om att ett parti är provtaget eller att fisken är

sorterad i ett visst storleksintervall.

Problem med informationsutbyte mellan myndigheter diskuteras i avsnitt 7.1.

7.3 HaV som kontrollmyndighet i livsmedelskedjan

FÖRSLAG

HaV övertar ansvaret från länsstyrelserna att utföra offentliga kontroller av efterlevnaden av

livsmedelslagstiftningen av primärproducenter som bedriver fiske i havet. De närmare konse-

kvenserna av en sådan förändring behöver dock utredas vidare innan förslaget kan genomföras.

En mer effektiv kontrollorganisation 7.3.1

Som konstateras ovan i avsnitt 6.3 utförs inte offentlig kontroll av fiskares efterlevnad av livsme-

delslagstiftningen i tillräcklig omfattning. Samtidigt utför flera myndigheter kontroller avseende

mycket liknande krav, exempelvis krav på spårbarhet och konsument/livsmedelsinformation. Det

finns därför skäl att överväga om inte ansvaret för att genomföra denna kontroll bör flyttas till

HaV.

HaV bedriver redan kontroll på fiskfartygen i enlighet med bestämmelserna om den gemen-

samma fiskeripolitiken. HaV och Jordbruksverket har vidare träffat en överenskommelse som

innebär att HaV också utför kontroller av handelsnormerna på fartygen. HaV får idag förhands-

uppgifter om när landning av fisk kommer att ske. Dessa uppgifter medger att förberedelser för

kontroll enkelt kan göras i förväg av HaV: s personal som kan stå på kajen redan innan fartyget

anlöper hamnen. Livsmedelsverket och länsstyrelserna har inte tillgång till samma information

om när landning kan ske.

Hamnarna där fisken landas ligger i regel långt från de befintliga livsmedelskontrollmyndigheter-

nas kontor. Det medför att inställelsekostnaderna är den största delen av kontrollkostnaderna.

Särskilt eftersom landning ofta sker på tider utanför normal kontorstid. Livsmedelsverket bedö-

mer att man skulle kunna erhålla effektivitetsvinster och kostnadsbesparingar om en och samma

myndighet (HaV) vid samma tillfälle skulle utföra landningskontroll och kontroller enligt livs-

medelslagstiftningen. På grund av att endast en myndighet gör kontrollbesök är det Livsmedels-

verkets bedömning att inställningskostnaderna kommer att minska. Hur mycket kostnaderna

kommer minska behöver utredas vidare tillsammans med HaV.

88

Med en och samma myndighet som kontrollerar fisket i haven kan kontroller, uppföljning och

sanktioner effektiviseras när felaktig utförsel av fet fisk från Östersjön har skett direkt från fiska-

ren till en förstahandsmottagare i ett annat land. Nuvarande ordning är att HaV får uppgifter om

direkta landningar via det mottagande EU-landets fiskerimyndigheter och därefter ger denna in-

formation vidare till Livsmedelsverket för bedömning om reglerna för utförsel har följts. Livsme-

delsverket tar hjälp av den aktuella länsstyrelsen som ansvarar för att följa upp ärendet mot fiska-

ren. Om misstanken kan bekräftas meddelar Livsmedelsverket sedan Tullverket som är ansvarig

att utreda om brott har skett utifrån lagen om straff för smuggling.62

Enklare för företagen 7.3.2

Inom både fiskeri- och livsmedelslagstiftningen rör det sig om samma typ av information som

företagen ska ha tillgång till för att säkerställa spårbarhet, korrekt livsmedelsinformation och att

konsumentinformationen anges korrekt i detaljhandelsledet. Det skulle tydligöra vem som utförde

kontroller för företagen och minska de administrativa bördorna om dessa kontroller i största möj-

liga mån samlades till en eller några myndigheter. Det skulle även troligen minska det offentligas

kostnader. För företagens del finns det klara fördelar med att bara ha med en kontrollmyndighet

att göra. Enligt livsmedelslagstiftningen måste livsmedelsföretag vara registrerade eller god-

kända. Om förslaget genomförs så att HaV blir kontrollmyndighet skulle registreringen av livs-

medelsföretagare kunna samordnas med fiskarens ansökan om fiskelicens, som idag ombesörjs

av HaV.

De hygienkrav som en primärproducent, inklusive fiskare, har att följa enligt livsmedelslagstift-

ningen är relativt sett enkla och begränsade. De är därmed även, relativt sett, enkla att kontrollera

(se förslag på checklista av kontrollområden och kontrollpunkter i bilaga II). Livsmedelslagstift-

ningen ställer även krav på företagen om bl.a. spårbarhet och livsmedelsinformation, vilka mots-

varar det regelverk som HaV redan idag ska kontrollera enligt fiskerilagstiftningen. Kontroll av

dessa krav bör därför inte medföra mer än högst marginellt extra arbete jämfört med idag.

För att en omfördelning av kontrollansvaret ska kunna fungera väl krävs det att den centrala be-

höriga myndigheten, Livsmedelsverket, ger stöd och råd.

Inspektörer som är specialiserade på fiske 7.3.3

Eftersom inspektörerna kommer att få fler kontrolltimmar inom ämnet minskar behovet av förbe-

redelsetid och vidareutbildning. Det gör att utbildningskostnaden för att upprätthålla en hög kun-

skapsnivå per anställd bedöms bli lägre än idag. En fråga som dock behöver utredas närmare

62

En motsvarande bestämmelse föreslås för HaV, se avsnitten 3 och 7.1.

89

tillsammans med HaV är hur mycket initialt stöd och vilken ytterligare vägledande information

(bl.a. Livsmedelsverkets webbaserade kontrollstöd Kontrollwiki) som Livsmedelsverket behöver

utveckla för att utbilda HaV:s inspektörer att kunna utföra kontroller. Det behöver också utvärde-

ras om kravprofilerna för HaV:s inspektörer uppfyller de villkor som krävs av inspektion enligt

livsmedelslagstiftningen. Kostnaderna för dessa utbildningsinsatser och eventuella nyrekryte-

ringsbehov måste finansieras fullt ut för att en överflyttning av kontrollen ska kunna genomföras.

Andra fördelar med att överföra kontrollansvaret för livsmedelsföretag som fiskar till HaV är att

kontrollen då koncentreras till specialiserade inspektörer, där varje inspektör kommer att bedöma

fler fartyg och/eller fiskeriprodukter under en säsong. Detta till skillnad från om kontrollen, som

nu, är fördelad på flera myndigheter och inspektörer. Erfarenheten visar att ju fler kontroller en

inspektör utför desto skickligare blir hen på att göra korrekta och likvärdiga bedömningar. Detta

beror bl.a. på att inspektören får möjlighet att få se hela bredden av olika fartyg och typer av

verksamheter som finns i branschen vilket gör att bedömningar lättare kan göras likvärdiga. Be-

hovet av internkalibrering av bedömningar mellan inspektörer för att öka likvärdigheten beräknas

därför kunna minska om färre men mer specialiserade inspektörer utför fiskhygienkontroller.

Överväganden om alternativa lösningar och effekterna om regleringen inte kommer 7.3.4

till stånd

En alternativ lösning till att flytta över kontrollen till HaV skulle kunna vara en ökad samordning

mellan myndigheter. HaV skulle t.ex. kunna få bli skyldiga att i förväg meddela annan berörd

kontrollmyndighet om förestående landningar. Alternativt skulle myndigheterna få tillgång den

databas som innehåller förhandsanmälningar om landning. Ytterligare en möjlighet är att HaV

skulle informera andra myndigheter om när de avser att genomföra en landningskontroll. Förde-

len med den sistnämnda lösningen är att myndigheternas kontroller då kan samordnas, vilket

skulle kunna minska företagarens administrativa kostnader om det förekommer avvikelser mot

gemensamma regler som berör samtliga myndigheters kontrollansvar. Det behöver dock beslutas

om vilken myndighet som dokumenterar en viss avvikelse (som kan avse bristande spårbarhet

både vad det gäller kraven i livsmedelslagstiftningen (förordning (EG) nr 178/2002 och i fiskeri-

lagstiftningen (förordning (EG) nr 1224/2009). Det skulle även krävas att kontrollrapporter upp-

rättas av båda myndigheterna.

Ett annat alternativ är att låta kontrollen få fortsätta på samma sätt som idag. Då kommer det

troligtvis att krävas mer resurser både för att kalibrera inspektörer från olika myndigheter och att

vidareutbilda dem. Både från Livsmedelsverket sida och internt för varje länsstyrelse. Antalet

kontroller per år behöver också väsentligt höjas från nuvarande låga nivå (18 kontroller utförda

2015 och 34 kontroller 2016) för att åstadkomma en bättre efterlevnad av reglerna. En sådan

90

höjning kommer att kräva tillskott av medel till länsstyrelserna eftersom kontrollen är anslagsfi-

nansierad.

Om man överväger något av des ovanstående alternativa förslag skulle det inte medföra de effek-

tivitetsvinster som följer med att samla kontrollansvaret hos en myndighet. Kontrollstrukturen

skulle inte heller bli mer tydlig för företagen och de minskade administrativa bördor som antas

följa med förslagen skulle inte realiseras.

En effektivare och mer frekvent kontroll är också en förutsättning för Sveriges export av fiskeri-

produkter och marknadstillträde till tredje länders marknader. I de bilaterala överenskommelser

som Sverige träffar med tredje länder och potentiella exportländer granskas regelbundet Sveriges

offentliga kontrollorganisation. Då bedöms det om kontrollen ser till att företaget lever upp till

kraven i livsmedelslagstiftningen. Både EU och flera tredje länders delegationer har riktat kritik

mot hur Sverige övervakar primärproducenter överlag vilket har medfört att exporttillfällen för

svenska företag som producerar beredda och bearbetade fiskeriprodukter har försenats eller gått

förlorade. Om den föreslagna ändringen inte genomförs kan dessa problem komma att bestå.

Slutsatser 7.3.5

Sammantaget finner således Livsmedelsverket att det för att effektivisera kontrollen i fiskesek-

torn bedöms vara rationellt att utöka HaV:s uppdrag till att inkludera offentlig kontroll enligt

livsmedelslagstiftningen av primärproducenter som tar upp fisk och fiskeriprodukter från havet.

Detta inkluderar kontrollen av fiskefartyg i samband med landning. I uppdraget skulle även ingå

verksamheter i land som enligt regelverket hör till primärproduktionen (bl.a. kyllager för förva-

ring av fiskeriprodukter i väntan på transport till förstahandsmottagare).

Ändringen skulle göra statens kontroll mer resurseffektiv genom att endast en myndighet utför

kontroll på samma objekt. Det skulle även minska de administrativa bördorna för fiskarna då de

endast kommer i kontakt med en och samma utförare av kontroll. Registringen av livsmedelsföre-

tagare skulle kunna samordnas med ansökan om fiskelicens som idag ombesörjs av HaV. De

närmare konsekvenserna av förslaget behöver dock utredas vidare.

Det kommer däremot inte vara möjligt att helt undvika att Livsmedelsverket och HaV kontrolle-

rar samma objekt. Dels gäller detta för förstahandsmottagare (där spårbarhet kontrolleras), dels

för fabriksfartyg som kokar räkor eller havskräftor ombord. Kokta räkor och havskräftor omfattas

av handelsnormer varför HaV kontrollerar detta på uppdrag av Jordbruksverket, men också uti-

från fiskerikontrollens uppgift att stämma av att rätt mängd och slag av fångst är korrekt rapporte-

rade. Det bedöms vara rationellt att Livsmedelsverket och HaV samordnar kontrollen av sådana

91

fartyg som under vissa tider bedriver räkfiske med kokning ombord och under andra tider bedri-

ver enbart fångst och lagring av obearbetade fiskeriprodukter. Då är det är det möjligt att använda

varandras kontrollinformation eller genomföra samordnade kontroller.

Eftersom förslaget innebär en begränsad överflyttning av kontrollansvaret för primärproduktion-

en i havet är fördelen att länsstyrelsens kontrollansvar för övrigt fiske i inlandet samt för odlad

fisk inte skulle beröras. Det bedöms vara lämpligt att länsstyrelserna behåller kontrollansvaret för

inre vattendrag i övrigt, bl.a. på grund av geografin. HaV:s personal är placerade nära de större

hamnarna utmed kusterna.

Kravet på regelbunden offentlig kontroll

Utifrån uppgifter från genomförda landningskontroller under 2016 så har HaV uppgett att 253

unika fartyg har kontrollerats fördelat på totalt 599 tillfällen. Det innebär att ca 20 % av fiskeflot-

tan kontrolleras årligen.

Den kontrollfrekvens som HaV idag använder överskrider den nuvarande klassning och kontroll-

prioritering som Livsmedelsverket idag vägleder länsstyrelserna att följa. Den vägledning som

har tagits fram anger inte några specifika kontrollfrekvenser men i realiteten räcker en betydligt

lägre kontrollfrekvens för att leva upp till kraven i förordning (EG) nr 882/2004. Dessutom mots-

varar kraven på spårbarhet inom fiskelagstiftningen de som ställs i livsmedelslagstiftningen och

kraven på livsmedelsinformation är samma i de båda lagstiftningarnas områden. I praktiken går

det därmed att utföra dessa kontrollpunkter samtidigt. Under inga omständigheter bedömer Livs-

medelsverket att det kommer att krävas att hygienkontroller utförs på mer än ca 10 % av de fartyg

som fiskar i havet.

Det skulle resultera i en frekvens som är högre än den som verket idag vägleder om. Detta är

dock motiverat utifrån den kritik som riktats mot Sverige på grund av bristande livsmedelskon-

troll av fisket och de krav som ställs på spårbarhetskontroll av fisk från Östersjöområdet. Livs-

medelsverket kommer att i samråd med HaV och branschens organisationer att anpassa riskklass-

ningen och kontrollfrekvensen. En översyn av riskklassning och nationell kontrollplanering är

redan föreslagen, oavsett om detta förslag blir verklighet eller inte.

En kontrollfrekvens på maximalt ca 10 % av de fartyg som fiskar i havet ger en flexibilitet som

innebär att myndigheten kan välja att under samma år, eller utslaget på fem år, kontrollera samt-

liga relevanta krav i livsmedelslagstiftningen som berör en och samma primärproducent (fartyg).

Därmed kommer livsmedelskontrollen att kunna samordnas bättre med övrig fiskerikontroll be-

92

roende på omständigheterna vid landning. Inspektören kan t.ex. på plats bedöma om kontrollen

ska utföras helt eller delvis.

Hur skulle ändringen gå till 7.3.6

Av 11 § livsmedelslagen framgår att regeringen kan bestämma vilka statliga myndigheter som

ska utöva offentlig kontroll av efterlevnaden av lagen, de föreskrifter och beslut som har medde-

lats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har

meddelats med stöd av EU-bestämmelserna. Det är med andra ord möjligt för regeringen att till-

dela HaV uppgifter inom livsmedelslagstiftningen genom en ändring av livsmedelsförordningen.

HaV och Jordbruksverket har träffat en överenskommelse som samarbete, enligt vilken HaV på

Jordbruksverkets uppdrag utför vissa kontrolluppgifter. En motsvarande lösning skulle dock inte

vara praktiskt genomförbar när det gäller livsmedelskontrollen. Med samarbetsöverenskommelser

skulle varje länsstyrelse behöva träffa en överenskommelse med HaV. Ansvaret för att vidta

eventuella åtgärder vid bristande efterlevnad skulle även fortsättningsvis behöva ligga hos läns-

styrelserna. För att detta skulle fungera krävs vidare att sakkunskaperna måste finnas bland de

som handlägger sådana ärenden vilket skulle minska effektiviseringen av statens resursanvänd-

ning. Ett formellt beslut om att flytta kontrollansvaret blir vidare mycket mer transparant och

förutsägbart.

De närmare konsekvenserna behöver utredas vidare 7.3.7

Som anförts ovan finns det en rad frågor som behöver utredas vidare när det gäller konsekvenser-

na av förslaget. Det handlar bl.a. om vilka resurser HaV behöver tillsätta för att utföra en sådan

kontroll och därmed sammanhängande uppgifter men även om vilket behov av utbildning och

annat stöd som HaV och dess medarbetare kommer att behöva från Livsmedelsverket.

Utöver kontrolltiden och tillhörande arbete tillkommer också initiala utvecklingskostnader som

alla myndigheter får när nya kontrolluppgifter läggs på dem. Här kan särskilt krav på doku-

mentation och rapportering av resultaten från livsmedelskontrollen nämnas. Detta kan förhopp-

ningsvis integreras i det elektroniska rapporteringssystem som HaV:s inspektörer använder idag

vid dokumentation av kontroller. Ett moment som tillkommer är att ta fram rutiner för extra kon-

troller till följd av avvikelser och extra offentlig kontroll. Också tid för att ta fram nya beslutsmal-

lar, göra sammanställningar och årligen rapportera till livsmedelsverket om genomförda livsme-

delskontroller tillkommer.

93

Förslaget måste finansieras fullt ut för att en överflyttning av kontrollen ska kunna genomföras.63

Offentlig kontroll av primärproducenter (bl.a. fiskare) är idag inte finansierad genom avgifter (se

3 § första stycket i förordning (2006:1166) om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och

vissa jordbruksprodukter). Vid konstaterade brister i efterlevnaden av reglerna, och där uppfölj-

ning krävs av myndigheten utöver den planerade kontrollen på en anläggning, ska myndigheten

dock ta ut avgifter som täcker myndighetens extra kostnader för kontrollen.

En överflyttning kommer, som konstaterats ovan, att medföra direkta och indirekta kostnader för

HaV, vilka inte kan preciseras i dagläget utan kräver en närmare analys och beräkning. Vissa

resurser som hittills lagts av Livsmedelsverket och länsstyrelserna på kontroller av primärprodu-

center som bedriver fiske i havet kommer med förslaget att frigöras (eller behöver inte tillföras

till de myndigheter som ännu inte har anpassat sin organisation för uppgiften). Samtliga länssty-

relser kommer inte längre att behöva kontrollera fiskare i havet. För länsstyrelserna i de fyra

nordliga kustlänen (Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län) kommer

det dock troligtvis tillkomma ett antal nyregistrerade primärproducenter i inre vatten (älvarna).

Hur många företag det kommer röra sig om kan inte uppskattas idag men ett samordnat kontroll-

projekt som syftar till att undersöka älvfiskets omfattning kommer genomföras under 2018.

Samordning av kontrollen av spårbarhet i hela livsmedelskedjan bör utredas 7.3.8

Eftersom kommuner och Livsmedelsverket redan idag kontrollerar att livsmedelsföretagen följer

krav på spårbarhet av livsmedel och livsmedelsinformation (inklusive konsumentinformation

enligt förordning (EG) nr 1379/2011 i försäljningsledet) vore det rationellt om även kontroll av

spårbarhet inom ramen för fiskerilagstiftningen i leden innan detaljhandeln utfördes av dessa

myndigheter.

Det skulle skapa en tydligare kontrollstruktur för företag och konsumenter om HaV ansvarar för

kontrollen av livsmedelslagstiftningen i primärproduktionsledet för fiskare i havet och kommu-

nerna samt Livsmedelsverket ansvarar för kontroll av spårbarhet, både inom livsmedels- och

fiskerilagstiftningarna, i leden efter primärproduktionen till och med detaljhandeln. HaV:s kon-

troller på fiskauktioner och andra förstahandsmottagare i samband med landning hör inte till pri-

märproduktionen. Förstahandsmottagare bör därför även framgent kontrolleras av HaV.

Livsmedelsverket föreslår med anledning av detta att det utreds om utförandet av kontroller av

spårbarhet i leden efter förstahandsmottagare enligt fiskerilagstiftningen också bör utföras av

kommuner och Livsmedelsverket.

63

Tillräckliga ekonomiska resurser ska finnas enligt artikel 26 i förordning (EG) nr 882/2004.

94

7.4 Nya nationella märkningskrav

FÖRSLAG

Livsmedelsverket avser att införa krav på märkning av lax och öring som fångats i vattendrag

som mynnar i Östersjön ska märkas med ”ursprung Östersjön”,

Livsmedelsverket avser även att utreda ursprungsmärkning för bearbetade produkter som kom-

mer från fet fisk från Östersjöområdet.

Angivelse av ursprunget som Östersjön 7.4.1

Behovet av att få reda på att feta fiskarter och produkter därav kommer från Östersjön är särskilt

viktigt från ett svenskt konsumentperspektiv. Som anförts ovan kan det dock för fisk som fångas i

älvarna och för bearbetade produkter i praktiken vara svårt att avgöra om de härrör från fisk från

Östersjöområdet. En fråga är därför om Sverige ska införa nationella märkningskrav. 64

För att förbättra riskkonsumenters möjligheter att undvika feta fiskeriprodukter från Östersjön har

följande alternativ övervägts:65

Att införa ett särskilt märkningskrav för lax och öring som fångas i vattendrag som myn-

nar i Östersjön.

Att utreda ett märkningskrav som omfattar alla bearbetade fiskeriprodukter som utgår

från fet fisk från Östersjön inklusive Vänern och Vättern.

Förutsättningar för nationell särreglering 7.4.2

Enligt 7 § livsmedelsförordningen får Livsmedelsverket meddela föreskrifter om märkning och

presentation av livsmedel.

Av artikel 38.1 förordning (EU) nr 1169/2011 framgår att nationella åtgärder om livsmedelsin-

formation inte får hindra den fria rörligheten för varor, inbegripet genom att diskriminera livsme-

del från andra medlemsstater. I artikel 39 samma förordning finns bestämmelser om antagandet

av nationella åtgärder om ytterligare obligatoriska uppgifter i livsmedelsinformationen. Det anges

64

Sik som överskrider gränsvärdena från Vänern och Vättern, som omfattas av kostråden men inte av un-

dantaget, och havsnejonöga (omfattas av kostråden) har i detta sammanhang inte beaktats eftersom de

kvantiteter som sätts på marknaden har ansetts alltför marginella för att tillmätas någon betydelse. 65

Det har även övervägts att införa ett krav att sådana fiskeriprodukter märks med uppgift om att produkten

omfattas av Livsmedelsverkets kostråd men det har avfärdats på grund av skäl som framgår av avsnitt

6.4.3.

95

bl.a. att utöver övriga obligatoriska uppgifter får medlemsstaterna anta åtgärder enligt vilka det

krävs ytterligare obligatoriska uppgifter för vissa typer eller kategorier av livsmedel, om det mo-

tiveras av bl.a. skydd av folkhälsan eller skydda av konsumenterna.

Det anges att medlemsstaterna endast får införa åtgärder rörande obligatorisk uppgift om livsme-

dels härkomstplats (exempelvis Östersjön), om det finns ett bevisat samband mellan vissa kvali-

teter hos livsmedlet och dess ursprung eller härkomst (t.ex. förekomsten av PCB och dioxin i fisk

från Östersjöområdet). När medlemsstaterna anmäler dessa åtgärder till kommissionen, ska de

lägga fram belägg för att flertalet konsumenter anser att denna uppgift är mycket viktig.

I artikel 35 i förordning (EU) nr 1379/2013 anges det att reglerna om konsumentinformation inte

påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den

25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna. Detta inne-

bär att märkningskraven i förordning (EU) nr 1379/2013 inte hindrar att med stöd av förordning

(EU) nr 1169/2011 föreskriva om krav på ytterligare livsmedelsinformation även om det berör

samma frågor som förordning (EU) nr 1379/2013.

En förutsättning för att en medlemsstat får ställa högre krav på inhemska produkter än på produk-

ter som kommer från andra medlemsstater är att de inte påverkar den fria rörligheten av varor.

Det kan alltså under vissa förutsättningar vara möjligt att införa t.ex. en nationell märkning för

fisk och fiskeriprodukter, så länge den landas och konsumentförpackas i Sverige och även för

fiskeriprodukter som bereds eller bearbetas i landet. Detta gäller även om råvaran har landats i

andra medlemsstater där det bedrivs fiske i Östersjön.

Märkning av lax och öring som fångas i vattendrag som mynnar ut i Östersjön 7.4.3

Enligt lagen om Sveriges sjöterritorium räknas insjöar och andra inre vattendrag till Östersjöom-

rådet. Vissa fiskarter såsom lax och öring migrerar mellan saltvatten, bräckt vatten och älvarnas

sötvatten (s.k. anadroma arter). Dessa fiskar ansamlar dioxiner och PCB under sin tid i Östersjön

och medför samma risker för konsumenter oberoende av om de har fångats i älvmynningen vilket

räknas som att de fångats i havet (Östersjön) eller längre upp i älven.

När det gäller fisk och fiskeriprodukter fångade i sötvatten ska uppgifterna om fångst- eller pro-

duktionsområde innehålla en hänvisning till det vatten i medlemsstaten där produkten har sitt

ursprung (se artiklarna 35.1 c och 38.1 b i förordning (EU) nr 1379/2013). Det innebär att lax och

öring som fångas i inre vattendrag ska märkas med angivelse av den älv eller annat vattendrag

den fångats i. Det i sin tur gör att exempelvis lax och öring som i större delen av sitt liv vistats i

96

Östersjön och ackumulerat dioxiner och PCB men fångats i ett inre vatten inte kommer att mär-

kas med ursprunget som Östersjön.

Sveriges undantag för vissa fiskarter och produkter av dessa bygger på att Sverige informerar

konsumenterna om riskerna. Detta sker genom Livsmedelsverkets kostråd. För att konsumenterna

ska kunna följa kostråden om viss fisk från Östersjön behöver de känna till att fisken kommer

från området. Kostråden omfattar idag hela Östersjön. Många konsumenter i riskgrupperna kän-

ner till och väljer varor utifrån kostråden.

Nuvarande regelverk i förordning (EG) nr 1379/2013, som bl.a. syftar till att ge konsumenten

tillräcklig information om fångstområde, ger inget stöd till konsumenter som känner till Livsme-

delsverkets kostråd och av den anledningen vill undvika fisk som är märkt med fångstområdet

Östersjön samt Vänern eller Vättern. Det är nämligen svårt för dem att göra kopplingen till

kostråden utan denna information och därmed få chans att välja bort produkterna.

Bristande kunskap om att fisk från inre vattendrag omfattas av restriktioner 7.4.4

Bland primärproducenter som fångar vandrande lax och öring i vattendrag som mynnar till Öster-

sjön (framförallt i utbyggda älvar) är kunskapen troligtvis liten om hur fisken ska märkas, att

även dessa arter omfattas av kostråden och att det finns begränsningar för utförsel till andra med-

lemsländer. Den offentliga kontroll som länsstyrelserna och Livsmedelsverket utför har inte varit

tillräckligt regelbunden för att leva upp till kraven i unionsrätten (se avsnitt 6.3). Även Livsme-

delsverkets kostråd har varit otydliga vad gäller den fisk som vandrar upp i vattendragen som

mynnar i Östersjön. Många konsumenter i riskgrupperna förmodas därför sakna kunskap om att

den fisken som fångas i älvarna omfattas av kostråden eftersom dessa varit otydliga i detta avse-

ende. Det leder både till att fisk och fiskeriprodukter som inte motsvarar kraven riskerar att släp-

pas på EU-marknaden i strid med regelverket och att fisk med höga halter miljögifter släpps på

marknaden i Sverige utan att konsumenterna får den information de behöver om dessa produkter.

Det finns därför ett behov av att vidta åtgärder för att komma tillrätta med problemen. Livsme-

delsverket bedömer att det inte är en tillräcklig åtgärd att invänta att företagen frivilligt märker

fiskeriprodukter med fångstområde, något som det uppmuntras till i branschriktlinjerna från fis-

keribranschen. Förbättrad information dels till företag, dels till kontrollmyndigheterna kommer

att behöva ges.

Livsmedelsverket har även förtydligat att kostråden även omfattar havsvandrade lax och öring

som fångas i vattendrag som mynnar till Östersjön. Verket bedömer dock att det behöver vidtas

åtgärder som ställer ytterligare krav på att företagen att informera om fisken.

97

Tydligast att ursprunget för fisk från inre vatten anges som Östersjön 7.4.5

För att komma tillrätta med problemen med bristande kunskap hos företag och konsumenter om

lax och öring som fångats i inre vatten är ett krav på att ange ursprung Östersjön den lämpligaste

lösningen.66

En sådan märkning motsvarar nämligen kostrådens etablerade varning för fet fisk

från Östersjön (mer om detta nedan). Tillsammans med förtydligandet av kostråden att inre vatten

hör till Östersjöområdet bidrar detta till att ursprunget görs tydligt för konsumenterna och upply-

ser företagen om att utförselrestriktioner finns.

Eftersom det handlar om fisk som inte får släppas ut på den gemensamma EU-marknaden kan en

sådan nationell märkningsbestämmelse inte få någon påverkan på den fria rörligheten av varor.

Merparten av den lax och öring som fiskas i älvar och som kommer ut på den svenska marknaden

bedöms komma från svenska vattendrag. Detta innebär att en eventuell motsvarande konsument-

förpackad finsk älvfiskad lax och öring, där uppgift om ursprung inte kommer att krävas, utgör en

försumbar del av marknaden. Det finns därför inte skäl att föreslå ett sådant märkningskrav för

älvfiskad lax och öring från Finland.

En obligatorisk uppgift om ett livsmedels härkomstplats får endast införas om det finns ett bevi-

sat samband mellan vissa kvaliteter hos livsmedlet och dess ursprung eller härkomst och det

måste finnas belägg för att flertalet konsumenter anser att denna uppgift är mycket viktig.67

Skill-

naderna i halterna av miljögifterna dioxin och PCB är mycket stora mellan Östersjön och övriga

angränsande hav. Skillnaderna i halter inom Östersjön är mycket mindre även om det pendlar

mellan strax under gränsvärdet för t.ex. sillen i södra Östersjön och strax över gränsvärdet för

strömmingen/sillen i norra delen av Östersjön medan för andra arter som t.ex. lax och öring är

den över gränsvärdet i hela Östersjön. Detta gör att behovet av att få reda på att feta fiskarter

kommer från Östersjön måste anses som särskilt viktigt för svenska konsumenter.

Kostråden omfattar idag hela Östersjön (efter FAO: s indelningsgrund på sektionsnivå). Konsu-

menterna i riskgrupperna känner sedan länge till och väljer varor utifrån denna indelningsgrund.

Därför blir det konsekvent att eventuella nationella bestämmelser om livmedelsinformation byg-

ger på samma indelning och struktur. Det är inte fisk från alla delar av Östersjön som tenderar att

överskrida EU:s gränsvärden utan endast den som kommer från vissa delar av havet. Kostråden

motsvarar dock i praktiken information om fångstområde som krävs på konsumentförpackningar

i artikel 35 i förordning (EU) nr 1379/2013. Livsmedelsverkets bedömning är att konsumenterna

inte behöver ytterligare geografisk information än denna. Det finns även arter, såsom lax och

66

Märkningen är avsedd att endast komplettera den märkning som krävs enligt förordning (EU) nr

1379/2013. 67

Se artikel 39.2 i förordning (EU) nr 1169/2011.

98

öring, vilka överskrider gränsvärdet i hela Östersjön. Det är därför rimligt att se havet som en

helhet och följa den EU-gemensamma minsta indelningsgrunden när nationella regler tas fram.

Livsmedelsverkets riskkommunikation avser alltså hela Östersjön vilket möjliggör för konsumen-

ten att med hjälp av märkningskraven i förordning (EU) nr 1379/2013 göra aktiva val när det

gäller all fisk och vissa men inte samtliga fiskeriprodukter.

Behov av utredning av märkningskrav för bearbetade fiskeriprodukter 7.4.6

Det finns idag ett glapp i informationen till konsumenter när det gäller vissa bearbetade fiskeri-

produkter (fermenterade, stekta, kokta, marinerade) som helt eller delvis består av feta fiskeripro-

dukter från Östersjöområdet. Detta beror på att reglerna för konsumentinformation i förordning

(EU) nr 1379/2013 inte omfattar dessa produkter (se avsnitt 4.9). En producent har därför idag

ingen skyldighet att lämna information om bl.a. fångstområde i märkningen på bearbetade pro-

dukterna.

Grossister och andra livsmedelsföretag som köper bearbetade fiskeriprodukter som innehåller

fisk från Östersjöområdet får på grund av detta ingen information om ursprunget genom märk-

ningen av produkten (om detta inte framgår särskilt av följesedeln). Detta gör att grossistföreta-

gen riskerar att bryta mot utförselsreglerna när de säljer vidare sådana produkter till andra länder

utan undantag.

På den svenska marknaden innebär detta även att konsumenter inte får information om ursprunget

av vissa bearbetade produkter, t.ex. stekt strömming. Detta medför att konsumenter på lång sikt

riskerar att exponeras för högre halter av dioxin och PCB än konsumenter i länder utan undan-

tagsregler. Trenden i handeln är dessutom i en riktning som går mot en ökad försäljning av bear-

betade produkter. Den svenska branschorganisationen Fiskbranschens riksförbund har i sina

branschriktlinjer en rekommendation till sina medlemsföretag att fångstområdet ska anges med

märkning som en frivillig information för alla sammansatta och konserverade slag av produkter.

Branschen anger att de anser att detta är en värdefull konsumentupplysning. Delar av branschen

följer idag denna uppmaning vilket framgår av att märkning av fångstområde förekommer på en

mängd svenskproducerade bearbetade fiskerivaror i handeln. För de produkter som här avses är

det dock angeläget att samtliga produkter märks, varför det inte bedöms som en tillräcklig åtgärd

med frivillig märkning.

En obligatorisk uppgift om ett livsmedels härkomstplats får enbart antas om det finns ett bevisat

samband mellan vissa kvaliteter hos livsmedlet och dess ursprung eller härkomst och det måste

finnas belägg för att flertalet konsumenter anser att denna uppgift är mycket viktig. Samma skäl

99

gör sig hör gällande som för lax och öring som fångas i vattendrag som mynnar i Östersjön.

Skillnaderna mellan halterna av miljögifterna dioxin och PCB är mycket stora mellan Östersjön

och övriga angränsande hav. Detta gör att behovet av att få reda på att feta fiskarter kommer från

Östersjön måste anses som särskilt viktigt för svenska konsumenter.

Det är på grund av det ovanstående motiverat att uppställa krav på ursprungsmärkning även av

bearbetade fiskeriprodukter av sill/strömming, lax och öring med ursprung i Östersjön. Det får

anses vara en ändamålsenlig åtgärd med hänsyn till konsumentens behov av riskbaserad konsu-

mentinformation. Samma resonemang gäller även de fiskeriprodukter som bearbetats och omfat-

tas av undantaget i Vättern och Vänern.

Innan sådana regler kan införas behöver det dock bl.a. utredas om samtliga produkter ska omfat-

tas av märkningskravet. Exempelvis skulle reglerna kunna begränsas till att gälla produkttyper

som produceras i större omfattning idag som sur- och stekt strömming. Ett annat problem som

måste beaktas är frågan om märkning ska krävas på produkter som innehåller både fisk som om-

fattas av undantaget och sådan som inte omfattas.

7.5 Nya krav på spårbarhet för sill/strömming från Östersjön

FÖRSLAG

Livsmedelsverket ska föreskriva att livsmedelsföretag som hanterar fisk och fiskeriprodukter av

sill/strömming i stegen innan detaljhandelsledet ska ta emot och till mottagande livsmedelföretag

lämna vidare information om den ICES-delsektion fisken fångats i.

Dokumentation om detta ska sparas minst fem år.

Kännedom om ICES-delsektion är nödvändig innan utförsel och för att märka rätt 7.5.1

Av förordningen om vissa fiskarter från Östersjöområdet framgår att utförsel av bl.a. vildfångad

sill/strömming (Clupea harengus) som är större än 17 cm och fiskeriprodukter därav med ur-

sprung i Östersjöområdet endast får ske till andra EU-länder om fisken eller fiskeriprodukterna

uppfyller kraven i bilagan till förordning (EG) nr 1881/2006. Det innebär praktiken att provtag-

ning eller storlekssortering av sill/strömming är en förutsättning för att den ska få föras ut till

annat EU-land. Av Livsmedelsverkets föreskrifter om vissa fiskarter från Östersjöområdet fram-

100

går dock att sill/strömming som är större än 17 cm som kommer från vissa i föreskriftens bilaga

angivna ICES-delsektioner får föras ut utan föregående provtagning.68

Sverige har i förordning (EG) nr 1881/2006 ålagts att tillämpa nödvändiga åtgärder för att garan-

tera att fiskarter och produkter som omfattas av undantagen inte saluförs i andra medlemsstater.

Kommissionens kritik mot Sverige har grundats på slutsatsen att landet inte kunnat lämna till-

räckliga garantier för att sådan fisk inte säljs till andra medlemsländer. För att säkerställa efter-

levnad av regelverket hos livsmedelsföretagen och möjliggöra en effektiv kontroll av efterlevna-

den av kraven för utförsel av sill/strömming som är större än 17 cm (och produktera av dessa) bör

det därför föreskrivas att uppgifter om partiers ICES-delsektion ska förmedlas mellan livsmedels-

företag i livsmedelskedjan.

Krav på uppgift om ICES-delsektion i HaV:s spårbarhetsdatabas förutsätter nat-7.5.2

ionella regler

HaV:s spårbarhetsdatabas som Livsmedelsverket och andra berörda kontrollmyndigheter föreslås

få direktåtkomst till, kommer inte inledningsvis att kräva att aktörerna ska ange ett mer precist

fångstområde än det som framgår av förordning (EU) nr 1379/2013. Detta innebär att det räcker

att ange delområde enligt FAO: s indelningsgrund och att ICES-delsektion inte behöver anges.

Enligt HaV kan man dock kunna komma att kräva att aktörer ska ange ett mer precist fångstom-

råde i systemet om Livsmedelsverket väljer att reglera detta nationellt på det sätt som föreslås.

Spårbarhetsinformation kan förmedlas på olika sätt, till exempel genom de dokument som följer

med en sändning. Ett enkelt sätt att efterleva kravet på spårbarhet skulle vara om den fanns med i

HaV:s spårbarhetsdatabas. Om systemet anpassas så att det innehåller information om ICES-

delsektion så kan den även ligga till grund för angivande av konsumentinformation om ursprung

Östersjön. Systemet kan även förse företag som vill föra ut fiskeriprodukter till andra EU-länder

med information om fångstområde och även varna i de fall området har restriktioner om utförsel.

Spårbarhetsinformationen behöver sparas för att möjliggöra kontroll 7.5.3

För att möjliggöra kontroll av att reglerna följs bör det införas uttryckliga krav på bevarande av

spårbarhetsinformation. Det bör krävas att företag som lämnat fisk och fiskeriprodukter av

sill/strömming till ett annat företag eller fört ut det ur landet sparar spårbarhetsinformationen

under en lämplig tid. Eftersom kraven varierar beroende av var fisken har fiskats måste företagen

68

ICES statistiska delsektion 24 och 27 samt väster om 16:e längdgraden eller norr om 56:e breddgraden i

delsektion 25.

101

känna till denna information för att kunna bedöma om storlekssortering eller provtagning måste

ha utförts innan utförseln. Denna information måste kunna verifieras i efterhand av kontrollmyn-

digheterna och ska därför finnas tillgänglig.

Kommissionen har i sina vägledningar till förordning (EG) nr 178/2002 angett att spårbarhetsin-

formation ska sparas minst så länge som man bedömer att livsmedlet kan finnas kvar på mark-

naden. För lättfördärvliga livsmedel handlar det om minst 12 månader och för livsmedel med ej

specificerad hållbarhet 5 år. Med hänsyn till de risker som förknippas med de produkter som

omfattas av utförselrestriktioner är det rimligt att det längre tidspannet väljs.

Bemyndigande att föreskriva 7.5.4

I 5 § livsmedelsförordningen anges bl.a. att om det behövs för att skydda människors liv eller

hälsa får Livsmedelsverket meddela föreskrifter om förbud eller villkor för handhavande eller

utsläppande på marknaden av livsmedel. Bestämmelsen kan ligga till grund för ändringen ef-

tersom reglering av villkoren för hantering och släppande på marknaden av fisk som innehåller

PCB och dioxiner avser att hantera hälsorisker för konsumenter.

7.6 Lättnader i krav på provtagning för viss sill/strömming

FÖRSLAG

Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2014:22) om vissa fiskarter från Östersjöområdet ska

anpassas så att sill/strömming från fler ICES-delsektioner får släppas på EU-marknaden utan

föregående provtagning.

Livsmedelsverket bedömer att Sverige till stor del redan uppfyller de allmänna åtgärder som räk-

nas upp i kommissionens rekommendation (EU) 2016/688 (se 4.1.2) men att det finns ett antal

ytterligare åtgärder som kan vidtas.

Det flesta av rekommendationerna avseende dokumentation bedöms motsvara kraven i Livsme-

delsverkets föreskrifter om vissa fiskarter från Östersjöområdet.

I rekommendationen anges det att myndigheten vid landningshamnen ansvarar för att göra de

nödvändiga kontrollerna för att garantera överensstämmelse (med gränsvärdena). Rekommendat-

ionen omhändertas i denna del genom förslagen om kontrollsystem, samordning och informat-

ionsutbyte bör ändras (se avsnitten 7.1 och 7.3).

102

Av kommissionens kartläggning av halterna dioxin och PCB i Östersjön framgår att risken att

halterna överskrids i sill/strömming är mycket liten i vissa delar av havet. Med anledning av detta

och i enlighet med kommissionens rekommendationer avser Livsmedelsverketa att anpassa före-

skrifterna när det gäller det gäller från vilka områden sill/strömming (och produkter därav) får tas

upp och föras ut utan att åtföljas av dokumentation. Detta kommer att innebära lättnader för fis-

kare och andra livsmedelsföretag.

Rekommendationen innebär att hela ICES-delområden 22- 23 och 25-26 numer är friförklarade

för direkt utförsel och för område 28-2 höjs gränsen för sorteringen till fiskar som överskrider 21

cm.

7.7 Marknadskontroller och kontrollprojekt

FÖRSLAG

Berörda kontrollmyndigheter ska planera och genomföra ett antal samordnade kontrollprojekt på

de områden där projekten får bäst verkan.

Under 2018 kommer ett projekt genomföras som avser att kartlägga omfattningen av älvfiskad

lax och öring och hur mycket av den som släpps på marknaden.

Marknadskontroll handlar om att samla in data om varor som förekommer på marknaden under

en viss tidsperiod och att undersöka dem utifrån de krav som ställs i en viss lagstiftning (t.ex. om

märkning, innehåll, presentation, livsmedelssäkerhet m.m.). Sedan görs utifrån informationen en

bedömning av om det förekommer störningar på marknaden. Myndigheter i livsmedelskedjan har

under lång tid genomfört en mängd sådana projekt, inom olika lagstiftningsområden, som gett

värdefull information om vilka problem och störningar som finns inom vissa sortiment av mark-

naden. Detta har i sin tur motiverat riktade insatser mot de företag som inte lever upp till kraven.

Marknaden förändras ständigt och därför måste också projekten ändra karaktär och innehåll. Ett

område som har ökat på senare tid är t.ex. kontroll av livsmedel som säljs på internet, vilket krä-

ver samverkan mellan flera myndigheter. De projekt som genomförts har omfattat ett stort antal

kontrollmyndigheter och varit planerade och koordinerade av Livsmedelsverket eller av någon

annan myndighet. De kan också genomföras som enskilda projekt inom en myndighet. Under de

senaste åren har EU och kommissionen tagit ett alltmer aktivt ansvar för att initiera marknads-

103

kontrollprojekt, som det är frivilligt för länderna att delta i. Resultaten från dessa projekt publice-

ras vanligen.69

Med Sveriges undantagsbestämmelser följer en skyldighet att till kommissionen årligen rappor-

tera på vilket sätt informationsinsatser genomförs för att upplysa om kostråden liksom att säker-

ställa att den feta fisken från Östersjön märks så att kostråden kan följas och att fisken inte ingår i

skolmaten som serveras till barn. Därför finns det inom detta område ett särskilt behov att koor-

dinera och varaktigt genomföra samordnade kontrollinstaser för att kunna se trender och fånga

upp och lösa de problem som upptäcks.

7.8 Generella informationsåtgärder och övriga utredningsbehov

FÖRSLAG

Livsmedelsverket ska tillsammans med andra berörda myndigheter (HaV, Jordbruksverket, läns-

styrelser och Tullverket) ta fram informationsmaterial till företag som är verksamma i livsme-

delskedjan för fisk och fiskeriprodukter om deras skyldigheter avseende spårbarhet, livsmedels-

och konsumentinformation, provtagning och storlekssortering med mera.

En analys av och förbättring av myndighetens kontrollinstruktioner m.m. ska genomföras.

Gränsen för när en verksamhet som tar upp lax och öring i älvar är ett registreringspliktigt företag

bör utredas.

Informationsåtgärder 7.8.1

Förutom åtgärder i form av författningsförslag och omorganisering av kontrollen bör berörda

aktörer få tydlig och uppdaterad information. De brister som finns idag rörande fisk och fiskeri-

produkter bedöms delvis bero på okunskap hos företagen. Detta kan bero på av att lagstiftningen

är otydlig i vissa hänseenden. Information om rättsläget, gällande krav och gränsdragningsfrågor

behöver förtydligas och kommuniceras.

Bl.a. behöver det kommuniceras att samtliga vattendrag i Sverige till Östersjöområdet och att

fiskar från dessa vattendrag, och produkter av dessa, därför måste leva upp till gränsvärdena för

dioxin och PCB innan de får föras ut på EU-marknaden. Tydlig och klargörande information om

att älvarna faktiskt omfattas av detta område bör förbättra situationen.

69

Livsmedelsverketes webbplattform Livsteck.net är en viktig informationsplats för publicering av kon-

trollprojekt vilket medger att resultaten kan göras tillgängliga för alla myndigheter i livsmedelskontrollen.

104

Utredningsbehov om gränsen för registrering av älvfiskeverksamheter 7.8.2

Med tanke på de risker som förknippas med lax och öring från Östersjön är det angeläget att fler

aktörer som fiskar dessa i älvar och andra inre vattendrag och som släpper dessa på marknaden

omfattas av offentlig kontroll. Detta krävs dels för att skydda konsumenter i Sverige, dels för att

säkerställa att sådan fisk inte hamnar på EU-marknaden.

Livsmedelslagstiftningen definierar inte begreppet livsmedelsföretag närmare än att det ska röra

sig om en verksamhet med viss grad av organisation och viss grad av kontinuitet.70

Livsmedels-

verkets uppfattning är att förutom organisation och kontinuitet måste de risker som förknippas

med den aktuella verksamheten påverka bedömningen. En verksamhet som förknippas med sär-

skilt höga risker bör omfattas av kontroll medan en mindre riskfylld sådan kanske inte behöver

det. Upptag av fisk för konsumtion i det privata hemmet undantas från kraven.71

Med hänsyn tagen till de risker som förknippas med älvlax och öring bör det övervägas om inte

en nedre gräns för vem som ska registrera sig som livsmedelsföretagare och därmed underkastas

offentlig kontroll ska införas. Innan detta sker bör man invänta resultaten från det kontrollprojekt

om älvfisket som planeras under 2018 (se avsnitt 7.7)

70

Se ingressen till förordning (EG) nr 852/2004. 71

Se bl.a. artikel 1.3 i förordning (EG) nr 178/2002.

105

8 Konsekvensutredning

8.1 Underlättande av informationsutbyte mellan kontrollmyndigheter och

direktåtkomst till HaV:s spårbarhetsdatabas

Beskrivning av problemet, skäl för förslagen 8.1.1

Se avsnitt 6.1, 6.2 och 7.1.

Beskrivning av alternativa lösningar och effekterna om regleringen inte kommer till 8.1.2

stånd

Utan föreslagna bestämmelser om direktåtkomst och sekretessbrytande regler uppnår man inte de

effektivitetsvinster för kontrollen och de förbättrade möjligheterna att garantera att fiskeriproduk-

ter med utförselrestriktioner stannar i Sverige. Det svenska kontrollsystemet måste effektiviseras

som en följd av kritiken mot landet. Om effektiviseringar inte görs kommer kritiken av den

svenska kontrollen av fisket att fortsätta, eventuellt även EU-rättsliga sanktioner för Sverige, och

på sikt kan det leda till att undantaget ifrågasätts. Utan undantaget försvinner marknaden för de

företag som hanterar fisk som överskrider gränsvärdena.

Vilka som berörs av regleringen 8.1.3

Samtliga aktörer som omfattas av krav på spårbarhet enligt fiskerilagstiftningen.

Kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av 8.1.4

konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen

Förslagen om underlättande av informationsutbyte mellan kontrollmyndigheter och direktåtkomst

till HaV:s spårbarhetsdatabas bedöms inte medföra några ökade bördor för företagen. Eftersom

informationen i databasen bedöms motsvara det som krävs enligt livsmedelslagstiftningen kom-

mer företagen istället endast behöva föra in informationen i databasen. I och med detta har de

fullgjort sina skyldigheter. Detta är snarare att betrakta som en minskning av den administrativa

bördan eftersom företagen kommer föra in informationen vid ett enda tillfälle och att det alltid

kommer röra sig om samma format på det som ska lämnas.

106

Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter 8.1.5

som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen

Förslaget överensstämmer med Sveriges skyldigheter gentemot EU. Sverige måste leva upp till

de krav som är förknippade med dioxinundantaget.

Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraft-8.1.6

trädande och om det finns behov av speciella informationsinsatser

Reglerna bör finnas på plats senast 2019 när HaV:s spårbarhetsdatabas blir obligatorisk och alla

aktörer är anslutna till systemet.

Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma 8.1.7

i samt storleken på företagen

Se intressentbeskrivning i bilaga IV.

Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad 8.1.8

regleringen innebär för företagens administrativa kostnader

Se avsnitt 8.1.4.

Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för före-8.1.9

tagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till

följd av den föreslagna regleringen

Se avsnitt 8.1.4.

Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka företagens 8.1.10

konkurrensförhållanden

Förslaget bedöms inte påverka konkurrensförhållanden för företagen.

Beskrivning av hur regleringen kan komma att påverka företagen i andra avseen-8.1.11

den

Bättre kontroll inom fisket bör leda till större möjligheter till export (se bl.a. 5.7.2).

107

Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas ut-8.1.12

formning

Inga särskilda hänsyn behöver tas.

8.2 Angivelse av ursprung för lax och öring från vattendrag som mynnar i

Östersjön

Beskrivning av problemet, skäl för förslagen 8.2.1

Se avsnitt 5.7.3 och 7.4.


stånd

Livsmedelsverkets kostråd har förtydligats så att det framgår att älvfiskad lax och öring omfattas

av dessa och kommer bidra till att konsumenterna får information om riskerna med denna fisk.

Det är möjligt att detta på sikt leder till att riskkonsumenter inte äter sådan fisk. På grund av att

kostråden sedan länge informerat om fisk från Östersjön (även Vänern och Vättern) är detta dock

den information som konsumenterna idag väljer produkter utifrån. Därför bör den föreslagna

tilläggsinformationen införas. Dessutom kommer det klargöra för livsmedelsföretag att sådan fisk

omfattas av utförselrestriktioner och inte får föras ut utan provtagning. Om reglerna inte införs

riskerar lax och öring att släppas på EU-marknaden.


Yrkesfiskare vildfångad fisk

Fiskare, mindre volymer

Beredning (primärproduktion)

Bearbetning och/eller förädling (godkända livsmedelsföretag)

Grossister inklusive fiskeauktioner

Detaljhandeln (butiker, butikskedjor, fiskhandel inklusive fiskbilar samt E-handelsföretag

och matkasseföretag)

Se beskrivning av intressenter i bilaga IV för fler detaljer.

108



8.2.4.1 Yrkesfiskare, vildfångad fisk och fiskare som tar upp mindre volymer fisk

Yrkesfiskare och fiskare som tar upp mindre volymer fisk behöver höja sin kunskapsnivå om

faror med olika råvaror för att förstå innebörden av de ändrade märkningskraven. Det i sin tur för

att säkerställa att korrekt och nödvändig information förmedlas till nästa företag i livsmedelsked-

jan. Att sätta sig in i de nya reglerna, ta del av informationsmaterial från myndigheter etc. beräk-

nas ta en timme i anspråk av varje licensierad fiskares tid. Oavsett om fiskarna fiskar älvlax och

öring eller inte bedöms de ändå behöva hålla sig uppdaterade i regelverket och därmed beröras.

Verksamheterna kommer att behöva uppdatera sina system för livsmedelssäkerhet, framförallt

när det gäller spårbarhetsrutiner och särskilt beakta att det finns dokumenterad styrning av in-

formationsöverföring för fisk med ursprung Östersjön. Detta gäller även för den fisk som fångas i

vattendrag som mynnar ut i Östersjön.

Uppdatering av systemet för livsmedelssäkerhet beräknas ta en timme i anspråk och gäller enbart

de fiskare som fiskar lax och öring i älvarna. Uppskattningsvis rör det sig om upp till 10 % av

fiskarna i de fem nordliga länen.

Yrkesfiskare och fiskare som tar upp mindre volymer fisk och som säljer lax och öring, som i

dagsläget bara är märkt med ”fångad i vattendraget”, behöver med förslaget tilläggsmärka fisken

med ”Ursprung Östersjön”. Tilläggsmärkning av fisk med ”ursprung Östersjön” kommer att

kräva uppdatering av deras nuvarande märkningssystem och handelsdokument. Tilläggsmärk-

ningen görs som en engångsuppdatering av dokument och etiketter, det beräknas inte ge några

löpande administrativa kostnader utan kunna ske inom ramarna för befintlig spårbarhet. Uppdate-

ringen beräknas ta en timme i anspråk per verksamhet som fiskar älvlax och öring. Uppskatt-

ningsvis rör det sig om upp till 10 % av fiskarna i de fem nordliga länen.

För de kunder som följer Livsmedelsverkets kostråd men som inte förstått att sådan fisk kommer

från Östersjön blir fisken sannolikt mindre köpvärd och därmed mer svårsåld för fiskaren.

8.2.4.2 Beredning - primärproduktion

Eftersom denna beredning utförs på plats i samband med fisket gäller motsvarande konsekvenser

för yrkesfiskare och fiskare som tar upp mindre volymer fisk, se ovan. Därmed blir det inga ytter-

ligare kostnader utöver ovan.

109

8.2.4.3 Bearbetning och/eller förädling (godkända livsmedelsföretag)

De företag som idag bereder och förädlar lax och öring från vattendrag som mynnar i Östersjön

och vars produkter behöver märkas med fångstområde, kommer med förslaget att behöva kom-

pletteringsmärka med tillägget ”ursprung Östersjön”. Det kommer att kräva uppdatering av nuva-

rande märkningssystem och eventuella handelsdokument. Företagen kommer också att behöva

införa arbetssätt för att säkerställa att rätt information förmedlas vidare i livsmedelskedjan.

Tilläggsmärkningen görs som en engångsuppdatering av dokument och etiketter, det beräknas

inte ge några löpande administrativa kostnader utan anses kunna innefattas i befintligt arbetssätt.

Uppdateringen beräknas ta en timme i anspråk per verksamhet som har älvlax och öring i sorti-

mentet. Upp till 5 % av företagen godkända för fiskproduktion bedöms ha älvlax och öring i sor-

timentet någon gång (högt räknat)

De som har verksamhet som bereder och/eller förädlar fisk och som berörs av tilläggskravet be-

höver höja sin kompetens för att förstå innebörden av den uppdaterade märkningen för att säker-

ställa att korrekt och nödvändig information förmedlas till nästa led i livsmedelskedjan. Att sätta

sig in i de nya reglerna, ta del av informationsmaterial från myndigheter etc. beräknas ta en

timme i anspråk per verksamhet och berör alla företag inom bearbetning av fisk.

För de kunder i livsmedelskedjan som tidigare inte förstått att sådan fisk kommer från Östersjön

och som velat välja bort sådan fisk blir denna fisk sannolikt mindre köpvärd. Det är sannolikt att

detta led i livsmedelskedjan kan behöva göra sortimentsförändringar, framför allt vad gäller råva-

rans ursprung, för att bättre möta kundens och i slutändan konsumentens efterfrågan av fisk eller

för att undgå märkningskravet och kostnadsökningen.

Verksamheterna kommer att behöva uppdatera sina system för livsmedelssäkerhet, framförallt

när det gäller faroanalyser och spårbarhetsrutiner och särskilt se till att det finns dokumenterad

styrning av informationsöverföring rörande fisk med ursprung i Östersjön eller vattendrag som

mynnar ut i Östersjön. Uppdatering av systemet för livsmedelssäkerhet beräknas ta en timme i

anspråk per verksamhet som har älvlax och öring. Uppskattningsvis har upp till 5 % av verksam-

heterna sådan fisk.

Kontrolltiden för de företag som inte hanterar fisk från Östersjön idag, d.v.s. som endast hanterar

fisk fångad i älvarna, kommer sannolikt inte öka till följd av att de hanterar fisk med ursprung

Östersjön och ansvarar för märkning eller information med fångstområde. Detta förutsatt att de

sedan tidigare har låtit godkänna sitt företag. Det utökade märkningskravet bedöms vara ett mar-

ginellt extra krav i relation till befintliga märkningskrav.

110

Den offentliga kontrollen bekostas av livsmedelsföretaget genom en årlig kontrollavgift som

baseras på en risk- och erfarenhetsbedömning av företaget. Utöver den direkta kostnaden till-

kommer en kostnad i form av tid som företagets personal lägger ner på att vara närvarande vid

kontrollen och att besvara och åtgärda de eventuella avvikelser som ett kontrollbesök kan gene-

rera. Eftersom myndigheterna avser att förstärka kontrollen av hur älvfångad lax och öring säljs

på marknaden är det sannolikt att fler företag som ännu inte låtit registrera eller godkänna sin

verksamhet kommer spåras. För sådana företag kommer de indirekta följderna av förslaget med-

föra att de också omfattas av offentlig kontroll och behöver betala kontrollavgifter. Eftersom

dessa företag redan borde vara registrerade/godkända kan inte detta anses vara en tillkommande

administrativ börda.

Företagen behöver inkludera kompletteringsmärkningen som ett område i det befintliga arbetssät-

tet för uppföljning, t.ex. genom interna revisioner. Det för att verifiera att personalen följer de

rutiner och kontroller som krävs för att leva upp till de nya kraven. Uppdatering av befintliga

checklistor och revisionsrutiner bör göras för de verksamheter som utför sådana. Ca 0,5 timme

per verksamhet bedöms som en rimlig tidsåtgång. Detta gäller de upp till 5 % av verksamheterna

som har älvlax och öring i sortimentet.

8.2.4.4 Grossister inklusive fiskeauktioner

Verksamheter som idag säljer älvlax och öring eller produkter därav och som utformar informat-

ion om fångstområde via t.ex. handelsdokument, etiketter eller skyltning behöver uppdatera

denna med tillägget ”Ursprung Östersjön”. Det kräver en mindre arbetsinsats för uppdatering av

information samt ett generellt krav på kompetenshöjning om de nya reglerna och vikten av att

överföra den kompletterande informationen till nästa led. Tilläggsmärkningen görs som en en-

gångsuppdatering av dokument och etiketter, det beräknas inte ge några löpande administrativa

kostnader utan anses kunna innefattas i befintligt arbetssätt. Uppdateringen beräknas ta en timme

i anspråk per verksamhet som har älvlax och öring i sortimentet. Upp till 50 % av grossisterna

och auktionerna bedöms ha älvlax och öring i sortimentet någon gång

För grossisternas och fiskauktionernas kunder (t.ex. restauranger) som inte tidigare förstått att

älvlax och öring kommer från Östersjön kan produkterna bli mindre köpvärda och därmed mer

svårsåld. Det kan därför också bli aktuellt med sortimentsförändringar för att möta efterfrågan.

Grossister och auktioner kommer att behöva uppdatera sitt system för livsmedelssäkerhet, fram-

förallt när det gäller faroanalyser och spårbarhetsrutiner och särskilt beakta att det finns doku-

menterad styrning av informationsöverföring för fisk med ursprung Östersjön även för den fisk

som fångas i vattendrag som mynnar ut i Östersjön. Att sätta sig in i de nya reglerna, ta del av

111

informationsmaterial från myndigheter etc. beräknas ta en timme i anspråk per person som behö-

ver sätta sig in i de nya reglerna. I snitt beräknas en person per verksamhet behöva ha dessa kun-

skaper oavsett om de har älvlax och öring eller inte i sortimentet. Uppdatering av systemet för

livsmedelssäkerhet beräknas ta 1 timme i anspråk per verksamhet som berörs. Uppskattningsvis

har 50 % av auktionerna och grossisterna älvlax och öring i sortimentet vid någon tidpunkt under

året.

8.2.4.5 Detaljhandeln generellt

Personal som arbetar med fisk i detaljhandeln behöver höja sin kompetens för att förstå innebör-

den av den uppdaterade märkningen och medföljande informationen samt kopplingen till faran

(PCB och dioxin) för att kunna förmedla informationen till konsumenten. Att sätta sig in i de nya

reglerna, ta del av informationsmaterial från myndigheter etc. beräknas ta en timme i anspråk per

person som behöver sättas in i de nya reglerna. I snitt beräknas att en person per verksamhet, som

har manuell fiskhantering, behöver ha dessa kunskaper oavsett om de har älvlax och öring eller

inte i sortimentet

Verksamheten kommer att behöva uppdatera sitt system för livsmedelssäkerhet, framförallt när

det gäller faroanalyser och spårbarhetsrutiner, och särskilt se till att det finns dokumenterad styr-

ning av farorna och rutiner för informationsöverföring för fisken. Uppdatering av systemet för

livsmedelssäkerhet beräknas ta en timme i anspråk per verksamhet som berörs av förändringen.

Detta uppskattas vara upp till 5 % av dagligvaruhandeln och upp till 30 % av fiskhandlarna.

8.2.4.6 Butiker, butikskedjor och fiskhandel inklusive fiskbilar

Detaljhandel som säljer färdigförpackad eller oförpackad lax och öring som idag bara märks med

”fångad i vattendraget” behöver i och med förslaget tilläggsmärka fisken med ”Ursprung Öster-

sjön”. För de konsumenter som tidigare inte har förstått att sådan fisk kommer från Östersjön och

som följer Livsmedelsverkets kostråd blir fisken troligen mindre köpvärd och därmed mer svår-

såld för detaljhandeln. Det är sannolikt att detaljhandeln kan behöva göra sortimentsförändringar

för att bättre möta konsumentens efterfrågan av fisk. Efter intervjuer med butikskedjor har det

kommit fram att detta troligen kommer bli ett problem, främst för butiker med mycket lokal för-

ankring.

Tilläggsmärkning av fisk med ”ursprung Östersjön” kommer att kräva uppdatering av etiketter

och skyltning, eventuellt kan också befintliga etiketter som trycks i butik vara för små för att få

plats med denna tilläggsinformation och nytt etikettsystem kan behöva införskaffas.

112

Att uppdatera etiketter/skyltar bör ses som en engångsuppdatering. Det beräknas ta en timme i

anspråk för en person per verksamhet. Löpande märkning/informationshantering bör ingå i ordi-

narie arbetsuppgifter. Detta gäller de företag som hanterar östersjölax dvs. upp till 5 % av daglig-

varuhandeln med manuell disk och upp till 30 % av fiskhandlarna.

8.2.4.7 E-handelsföretag/matkasseföretag

E-handlare som säljer fisk behöver öka sin kompetens för att förstå innebörden av den uppdate-

rade märkningen/informationen och kopplingen till faran (dioxinet) för att kunna förmedla in-

formationen till konsumenten. Att sätta sig in i de nya reglerna, ta del av informationsmaterial

från myndigheter etc. beräknas ta en timme i anspråk per person som behöver sättas in i de nya

reglerna. I snitt beräknas en person per verksamhet som har manuell fiskhantering behöva ha

dessa kunskaper oavsett om de har älvlax eller inte i sortimentet

Verksamheten kommer att behöva uppdatera sitt system för livsmedelssäkerhet, framförallt faro-

analyser och spårbarhetsrutiner, och särskilt beakta att det finns dokumenterad styrning av dioxi-

nerna och rutiner för informationsöverföring för fisken. Uppdatering av systemet för livsmedels-

säkerhet beräknas ta 1 timme i anspråk per verksamhet som har fisk i sortimentet. Detta uppskatt-

tas vara upp till 10 % av e-handeln inom livsmedel.

Detaljhandel som säljer färdigförpackad eller oförpackad lax via e-handel och som idag bara har

informationen ”fångad i vattendraget” tillgänglig på sin försäljningssida behöver med förslaget

uppdatera sin hemsideinformation med ”Ursprung Östersjön”. För de konsumenter som inte tidi-

gare förstått att sådan fisk kommer från Östersjön och velat välja bort fisken blir den sannolikt

mer oattraktiv och därmed mer svårsåld för detaljhandeln. Det är sannolikt att man kan behöva

göra sortimentsförändringar för att bättre möta konsumentens efterfrågan av fisk.

Att uppdatera information på hemsidor bör ses som en engångsuppdatering. Det beräknas ta en

timme i anspråk för en person per verksamhet. Andelen som har lax från älvarna till försäljning

via webbhandel är mycket låg, beräkningarna utgår från att det är upp till 10 % av e-handlarna

inom mat. Löpande uppdatering av hemsidesinformation bör ingå i ordinarie arbetsuppgifter.

Tabell 2 Beräkning av kostnader med anledning av förslaget

Intressent Kostnad

Yrkesfiskare och små företag som bedriver

fiske

332 000 kr

Bearbetning och/eller förädling (godkända

livsmedelsföretag)

134 000 kr

Grossister och fiskeauktioner 9 000 kr

113

Butiker/butikskedjor/fiskhandel inkl fiskbilar 290 000 kr

E-handelsföretag/Matkasseföretag 44 000 kr

Summa kostnader 810 000 kr

Summan för de nya reglerna enligt förslaget avser engångskostnader vid implementering. Inga

årliga kostnader förväntas till följd av förslaget.

Kostnaderna i beräkningarna avser lönekostnader inklusive arbetsgivaravgifter (31 % och se-

mesterpåslag (12 %). Arbetet bedöms kunna ske under ordinarie arbetstid utan tillägg för övertid

eller obekväm arbetstid. Enligt samhällsekonomisk praxis ska de kostnader som uppkommer i

och med en regelförändring endast räknas med om de direkt kan hänföras till förändringen.

Livsmedelsverket anser det rimligt att anta att företag som påverkas av administrativa kostnader

redan i dagsläget har förutsättningar som exempelvis arbetsplats och dator på plats, och kostnader

för dessa kan därför inte anses vara sådana att de ska inkluderas i den samhällsekonomiska be-

räkningen. Någon anskaffning av ny utrustning har inte bedöms vara aktuell med anledning av de

administrativa uppgifterna.



Förslaget överensstämmer med Sveriges skyldigheter gentemot EU. Förpackad fisk från andra

EU-länder förutom de med undantag för förordning (EG) nr 1881/2006 kommer inte påverkas av

förslaget. Förslagen innebär att högre krav kommer ställas på svenska fiskeriprodukter än ut-

ländska, både när det gäller märkning och spårbarhet. Det är en konsekvens av att Sverige måste

leva upp till de krav som är förknippade med dioxinundantaget.



Då förslaget innebär förändringar i märkningskrav behöver de företag som berörs få tid på sig att

hinna använda upp sitt befintliga förpackningsmaterial innan de förväntas ha den nya märkningen

på plats.

Innan reglerna träder i kraft bör kompetenshöjning för personal som ansvarar för märkning och

inköp göras möjlig. Delar av förslaget kräver sannolikt uppdatering av branschriktlinjer som be-

höver utvecklas i samband med att förslaget träder ikraft för att hjälpa företagarna. Ett lämpligt

ikraftträdande kan vara 2019 när HaV:s spårbarhetsdatabas blir obligatorisk och alla förädlare per

automatik får information om fångstområde, om de är anslutna till systemet.

114


i samt storleken på företagen




Se avsnitt 8.2.4.


tagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till

följd av den föreslagna regleringen

Se avsnitt 8.2.4.

Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka företagens 8.2.10

konkurrensförhållanden

De nya kraven på märkning och information genom hela livsmedelskedjan innebär att lax och

öring med ursprung Östersjön troligen kommer att bli mer svårsåld. Det kan innebära betydande

inkomstbortfall för främst fiskare utmed norrlandskusten. Det beror dels på att det blir svårt att

hitta avsättning för lax och öring och dels på att det minskar möjligheten att sälja den fisk som

fiskarna förädlat på egen hand och som oftast har ett högre pris och därmed bidrar till lönsamhet-

en.

För övrig fet fisk som sill/strömming som bearbetas kommer förslaget innebära att konsumenter

som följer kostråden också kan göra det för bearbetade fiskeriprodukter. Det kommer troligtvis

påverka efterfrågan i butiksledet av sådana produkter liksom vid försäljning till storhushåll som

serverar mat till barn. Därmed är det troligt att mindre mängder sill/strömming från Östersjön

kommer att bearbetas till livsmedel. Dessa kan istället i större utsträckning bearbetas till foder för

djur. Troligtvis kommer sill fångad i Västerhavet ersätta de volymer sill/strömming från Öster-

sjön som inte längre kan säljas som livsmedel. Samtidigt kan det vara så att framförallt äldre kon-

sumenter fortsätter konsumera samma mängd östersjöfisk.

115


den

De föreslagna kraven på märkning och information genom hela livsmedelskedjan innebär en

ökad administrativ börda och kan därför innebära att ökade kostnader i tidigare led drabbar bu-

tiksledet. Samtidigt kommer den minskande efterfrågan på östersjöfisk att hålla priserna nere och

det blir svårt att göra påslag för de ökade kostnader.


formning

Undantaget finns för att göra det möjligt för små företag att fortsatt kunna sälja sina produkter på

marknaden. En förutsättning för att Sverige ska få behålla undantaget är att regelverket ses över

och kontrollen förstärks.

8.3 Nya krav på spårbarhet för sill/strömming från Östersjön

Beskrivning av problemet och skälen för förslaget 8.3.1

Se avsnitten 6.2, 6.5 och 7.5.

Beskrivning av alternativa lösningar och effekter om regleringen inte kommer till 8.3.2

stånd

Ett alternativ är att även i fortsättningen inte kräva att ICES-delsektion uttryckligen ska anges i

medföljande spårbarhetsdokument. Kontroller kommer då att kunna ske på ungefär samma sätt

som tidigare och när HaV:s spårbarhetsdatabas tas i bruk 2019 beräknas kontrollen bli mer effek-

tiv när det gäller att spåra sändningar genom livsmedelskedjan.

Spårbarhetsdatabasenet har som ovan angetts inget krav på aktörerna att ange ett mer precist

fångstområde idag än delområde (27.3) enlig FAO:s indelningsgrund. Det innebär att det inte ens

går att urskilja om fångsten är från ”Västerhavet” eller Östersjön.

Aktörer som handlar med t.ex. sill/strömming från Östersjön och säljer den till andra EU-länder

kommer oavsett förslaget att behöva känna till fiskens upptagningsområde för att kunna bedöma

om provtagning måste ske eller om sill/strömming måste sorteras. Det är möjligt att lägga till

sådan information frivilligt i det HaV:s spårbarhetsdatabas. Systemet skulle också kunna utfor-

mas så att om endast delområde 27.3 anges för arten sill/strömming så skulle systemet varna för

att partiet inte får föras ut till andra länder än Finland pga. av ett otillräckligt preciserat fångstom-

116

råde ner till ICES delsektionsnivå saknas. Samma sak skulle gälla för lax men där skulle systemet

istället varna för att utförsel inte får ske till andra länder än Finland och Lettland eftersom in-

formationen inte är preciserad ner till sektionsnivå (Östersjön).

Livsmedelsverket avser att vidare utreda om (se 7.5.6) att även bearbetade fiskeriprodukter ska

omfattas av krav på ursprungsmärkning med ursprung Östersjön. Livsmedelsföretagen måste då

känna till var fisken kommer ifrån för att kunna bedöma om den omfattas av detta krav. Det är

tänkbart att frivillig information läggs in i HaV:s system även av den anledningen.

I praktiken skulle effekterna av en utebliven reglering bli att samma information ändå behöver

ges av berörda aktörer. Nackdelen är att livsmedelsmyndigheterna endast kommer ha tillgång till

uppgifterna i HaV:s system vilket inte inkluderar ursprung på ICES-delsektionsnivå. Avsaknad

av detaljerad information kommer att fortsätta att försvåra möjligheterna att följa partier genom

livsmedelskedjan och förhindra olaglig utförsel.


Förslaget berör de aktörer som i det första försäljningsledet (förstahandsmottagare) skriver in

ICES-delsektion i HaV:s system. Kravet omfattar fiskare som fiskar arten sill/Strömming i Öster-

sjön. Förslaget berör också de aktörer som ska spara sådan information i leden därefter fram till

detaljhandelsledet. Det gäller följande intressenter:

• Beredning (primärproduktion)

• Bearbetning och/eller förädling

• Grossister inklusive fiskeauktioner

Se beskrivning av intressenter för fler detaljer i bilaga IV.

Kostnadsmässiga och andra konsekvenser som regleringen medför och en jämfö-8.3.4

relse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen

Förslaget är en ny regel och kommer att leda till att livsmedelsföretag ska tillhandahålla informat-

ion om ICES-delsektion till mottagande företag i livsmedelskedjan. Om förslaget genomförs

kommer information om ICES-delsektion i Östersjön avseende arten sill/strömming att bifogas

ända fram till detaljhandelsledet med partier som omfattas av undantagen.

Kravet kan tillgodoses på olika sätt. Införandet av bestämmelsen kommer leda till att även HaV

kan kräva att aktörer i det första försäljningsledet anger information om ICES-delsektion i den

117

kommande spårbarhetsdatabasen. Mer detaljerade uppgifter om upptagningsområde är idag frivil-

liga att ge men kommer med förslaget att bli obligatoriska. I praktiken är det förstahandsmotta-

gare av fisk som kommer behöva föra in uppgiften i systemet. Livsmedelsverket bedömer att

tidsåtgången för att ange ICES-delsektion istället för delområde är så liten att det inte bör leda till

ökade kostnader för företagen. Förslaget medför även att informationen ska sparas under fem år

för att möjliggöra kontroller. Kostnader för att spara viss elektronisk information kan betraktas

som försumbar i sammanhanget eftersom elektronisk lagring är billig.



Förslaget överensstämmer med Sveriges skyldigheter gentemot EU. Konsumentförpackad fisk

från andra EU-länder kommer inte att omfattas av förslaget, förutom de länder som har undantag

enligt förordning (EG) nr 1881/2006 (Finland och Lettland). Förslagen kommer att ställa högre

krav på svenska fiskeriprodukter än utländska, både när det gäller märkning och spårbarhet. Det

är en konsekvens av att Sverige måste leva upp till de krav som är förknippade med undantagen

från EU:s gränsvärden.



Ett lämpligt ikraftträdande kan vara 2019 när HaV:s spårbarhetsdatabas blir obligatoriskt och alla

företagare får information om fångstområde per automatik om de är anslutna till systemet.


i samt företagens storlek

Se intressentbeskrivning i bilaga x.


den innebär för företagens administrativa kostnader

Det är sannolikt att motsvarande information som det nya förslaget innebär, ändå kommer behöva

lämnas av företagen i framtiden (se ovan). Därför kommer regleringen i sig inte att medföra

några extra kostnader för företagen.

118

Det är förstahandsmottagarna som blir skyldiga att föra informationen om ICES-delsektion vidare

från fiskaren in i systemet. Kostnaderna för lagring i fem år beräknas som försumbar. HaV har

uppgivit att de i sin spårbarhetsdatabas kan lagra data från transaktioner i minst fem år. Om det

finns behov av att gallra information kan rutiner för arkivering anpassas så att endast sådana

transaktioner som berörs av Livsmedelsverkets reglering sparas så länge som föreskrivs.


tagen och vilka förändringar i verksamheten som de kan behöva vidta

Inga andra kostnader eller förändringar i verksamheten har kunnat förutses som följd av regle-

ringen.

Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka konkur-8.3.10

rensförhållandena för företagen

Regleringen kommer missgynna svenska företag som hanterar fisk jämfört med företag i andra

länder som inte behöver ange uppgift om ICES-delsektion för färsk sill/strömming och produkter

därav som omfattas av undantaget och har som fångats i Östersjön. I och med att HaV:s spårbar-

hetsdatabas införs beräknas denna nackdel dock bli försumbar då endast ett begränsat antal aktö-

rer (161 stycken) drabbas av den ökade kostnaden för att notera en extra uppgift i spårbarbarhets-

systemet. Efter att ett parti försetts med uppgifter om ICES-delsektion kommer alla andra aktörer

därefter fram till detaljhandelsledet automatisk ha tillgång till uppgiften i systemet.


den

Inga andra effekter kan förutses påverka företagen än de som har redovisats.

Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag när reglerna ut-8.3.12

formas

Vissa mindre företag som är förstahandsmottagare och som säljer fisken i egen detaljhandel eller

säljer mindre mängder till andra detaljister lokalt behöver inte vara anslutna till HaV:s spårbar-

hetsdatabas. De kommer istället att manuellt eller på annat sätt se till att den extra informationen

om ICES-delsektion för den berörda arten ges till sina kunder.

119

8.4 Lättnader i krav på provtagning för viss sill/strömming

Beskrivning av problemet och skäl för förslaget 8.4.1

Se avsnitten 4.1.2 och 7.6.


stånd

Sverige kan välja att inte följa kommissionens rekommendationer. Det kommer dock troligtvis

innebära att mer resurser behöver läggas på provtagning för att få en tillräcklig mängd data som

rättfärdigar en avvikande bedömning av dioxin- och PCB-nivåerna jämfört med vad de övriga

medlemsstaterna baserar sina bedömningar på. Eftersom kontrollprogrammen för dioxinprovtag-

ning är anslagsfinansierad kommer det i sin tur medföra högre kostnader för staten.


Ändringen berör endast företag som för ut sill/strömming till andra EU-länder berör följande:

Yrkesfiskare av vildfångad fisk och små företag som bedriver fiske

Bearbetning och/eller förädling

Grossister inklusive fiskeauktioner

Se beskrivning av intressenter i bilaga IV för detaljer.

Eftersom handeln är fri inom EU saknas ett nationellt register över hur många av livsmedelsföre-

tagen som för ut fisk. I vilket land företagens kunder finns varierar sannolikt under säsong utifrån

tillgång och efterfrågan.



8.4.4.1 Yrkesfiskare av vildfångad fisk och små företag som bedriver fiske

Utifrån kommissionens rekommendationer kommer fiskare som fångar sill/strömming i ICES-

delsektioner 22, 23 och 26 lättare kunna få avsättning för sin fångst eftersom den kan föras ut

utan restriktioner. Även sill/strömming som fångas i ICES-delsektion 28-2 och som underskrider

21 cm bör vara lättare att få avsättning för eftersom den inte behöver provtas i senare led av ked-

jan, innan utförsel sker. För fiske som baseras på skarpsill i det sistnämnda området, en art som

ofta har en längd på högst 15 cm, är lättnaden särskilt gynnande eftersom det ofta förekommer en

viss inblandning av betydligt större sill/strömming vid trålfångster av skarpsill. Vid export av

120

skarpsill (ofta frusen) kan därmed ett visst inslag av sill/strömming under 21 cm tolereras utan att

hela fångsten måste storlekssorteras så att den större sillen/strömmingen kan avlägsnas.

8.4.4.2 Bearbetning och/eller förädling

De nya reglerna bör leda till att de företag som bereder och/eller förädlar sill/strömming från

ICES-delsektionerna 22- 23 och 25-26 samt sill/strömming som är mindre än 21 cm från område

28-2, får en lättnad i sin hantering (t.ex. särhållning och förvaring). Det eftersom sådan

sill/strömming kan föras ut utan restriktioner. Dessutom minskar kostnaderna för provtagning när

fisk från ICES-delsektioner ovan inte behöver provtas innan utförsel.

8.4.4.3 Grossister inklusive fiskeauktioner

De nya reglerna bör leda till att de företag som säljer sill/strömming från ICES-delsektionerna

22- 23 och 25-26 samt sill/strömming som är mindre än 21 cm från område 28-2, får en lättnad i

sin hantering (t.ex. särhållning och förvaring). Det eftersom sådan sill/strömming kan föras ut

utan restriktioner. Dessutom minskar kostnaderna för provtagning när fisk från ICES-

delsektionerna ovan inte behöver provtas innan utförsel.



Regleringen överensstämmer med Sveriges skyldigheter gentemot EU. Enligt reglerna ska den

centrala livsmedelsmyndigheten (Livsmedelsverket) övervaka de miljögifter som kan förknippas

med fet fisk från Östersjön och ge information till berörda fiskare om vilka fiskarter och vilka

ICES-delsektioner i Östersjön som har utförselrestriktioner eller ej.



Då förslaget innebär lättnader för företagen som berörs krävs ingen sådan hänsyn.


i samt företagens storlek


121



Förslaget innebär lättnader för företagen.

De företag som idag för ut sill/strömming mindre än 21 cm från ICES-delsektion 28-2 undantas

från provtagningskrav och får därför troligen lättare att avsätta sin fisk. Kostnaden för dioxinana-

lys av livsmedel är omkring 7 000 kr per analys (samlingsprov). Utifrån partiets storlek tas 3-10

delprover ut till ett samlingsprov i enlighet med förordning (EU) nr 2017/644. Genom förslaget

utgår kravet på analys och därmed också kostnaden och arbetsinsatsen. Även fiske av skarpsill i

ICES delsektion 28-2, (som inte omfattas av undantaget) påverkas eftersom en viss del av

fångsten består av mindre mängder småsill/strömming (som omfattas av undantagen och därmed

restriktioner). Företagen gynnas på så sätt att bifångsten inte behöver sorteras bort pga. utförsel-

restriktioner.


tagen och vilka förändringar i verksamheten som de kan behöva vidta

Förslaget innebär lättnader för företagen.

Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka konkur-8.4.10

rensförhållandena för företagen

Under de kommande åren kommer det att tas fram mer detaljerad och uttömmande information

om halterna av dioxiner och PCB inom de olika delsektionerna (ICES) i Östersjön. Det tack vare

att kommissionen har uppmanat de EU-länder som bedriver fiske i Östersjön att samla in prover

över halterna utifrån överenskomna kontrollplaner. Det leder till att alla länder som fiskar i Öster-

sjön baserar sina riskhanteringsåtgärder på samma data. Dessutom kommer en dialog föras om

halterna, vilket bör leda till att länderna blir mer likvärdiga i framtiden. Livsmedelsverket bedö-

mer att det i sin tur leder till en förbättrad konkurrensneutralitet mellan länderna när sådan fisk

och fiskeriprodukter från Östersjön säljs på den gemensamma EU-marknaden.

122

Beskrivning av hur regleringen kan påverka företagen i andra avseenden 8.4.11

Förslaget innebär lättnader för företagen. Det kan leda till att en större andel av sil-

len/strömmingen kan avsättas till humankonsumtion i framtiden än vad som nu är fallet pga. av

utförselrestriktioner.


formning

Då förslaget innebär lättnader för företagen behöver ingen särskild hänsyn tas till små företag.

Bilaga I

Olika indelningar av havet i områden

Världens hav delas in i områden. Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation FAO

(Food and Agriculture Organization of the United Nations) ansvarar för indelningen i områden

och Sveriges vatten ingår i Fångstområde 27, Nordostatlanten. Östersjön hör till delområde FAO

27.3 som inkluderar Skagerack, Kattegatt, Öresund, Bälthavet och Östersjön. Östersjön utgör en

sektion (division) inom detta delområde som i sin tur är indelade i ytterligare mindre områden

delsektioner (subdivisioner).

Karta över ICES-delsektioner i Östersjön

ICES (International Council for the Exploration of the Sea), Internationella Havsforskningsrådet

gör ytterligare en indelning som används i underlag till vetenskapliga analyser av fiskbestånden.

I ursprungsmärkningen för konsument används beteckningen "Nordostatlanten” för fångstområde

27", enligt FAO:s lista. Detta ska alltså inte förväxlas med ICES delsektion 27. Nordostatlanten

omfattar alla för svensk del aktuella havsområden.

Karta med FAO: s indelning av Östersjön

Bilaga II

Exempelmall för hygienkontroll på fiskefartyg

Nedan beskrivs de kontrollpunkter som utifrån hygienlagstiftningen en kontrollant behöver ta

ställning till i samband med hygienkontroller av fiskefartyg/båtar inom primärproduktionen.

Nr

Kontrollpunkter med kommentarer Lagstöd

1 Registrering

Fiskefartyget/båten (anläggningen), är registrerad för den verksamhet som

bedrivs. Fartygets namn, igenkänningssignal eller distriktsbeteckning,

hemmahamn och lossningsställe är angiven. Observera att om t.ex. filétering,

frysning eller kokning ombord sker ska anläggningen godkännas av

Livsmedelsverket.

Ja Nej Ej kontrollerat Ej aktuellt

852/2004

art 6

SFS 2006:813,

23 § p9

2 Infrastruktur, lokaler och utrustning även fartyg

2.1 Fartyget är utformat och byggt så att produkterna inte kontamineras med

slagvatten, avloppsvatten, rök drivmedel, olja smörjmedel eller andra skadliga

ämnen.


853/2004 Bil III

Avs. VIII,

Kap I, del I A, p1

2.2 Ytor som fiskeriprodukterna kommer i kontakt med är korrosionsbeständiga släta

och lätta att rengöra.

853/2004 Bil III

Avs. VIII,


Kap I, del I A, p2

2.3 Eventuella ytbeläggningar är hållbara och är inte giftiga.


853/2004 Bil III

Avs. VIII,

Kap I, del I A, p2

2.4 Utrustning och material som används för att arbeta med fiskeriprodukter är

korrosionsbeständiga, lätta att göra rent och desinficera.

Detta innefattar även lådor för förvaring av fiskeriprodukter som t.ex.

plastbackar. Engångsemballage som trälådor, frigolitlåder etc. ska förvaras

skyddat och hållas rena till dess att de används.


853/2004 Bil III

Avs. VIII,

Kap I, del I A, p3

2.5 Intag för vatten som används för fiskeriprodukter är placerade så att vattnet inte

kontamineras. Normalt ska intaget på fartyg vara i fören av fartyget. Intaget av

vatten får endast ske under gång och ej i hamn för att minimera risken för

förorenat vatten.

853/2004 Bil III

Avs. VIII,

Kap I, del I A, p4


3 Säker hantering, lagring och transport

3.1 Fiskeriprodukter hanteras och förvaras på sådant sätt att de inte skadas.


853/2004 Bil III

Avs. VIII,

Kap I, del II p3

4 Hygienisk produktion

4.1 Så snart fiskeriprodukter har tagits ombord skyddas de mot kontaminering och all

påverkan från solen eller andra värmekällor.


853/2004 Bil III

Avs. VIII,

Kap I, del II p2

4.2 Eventuell huvudskärning och/eller rensning, utförs på ett hygieniskt sätt snarast

möjligt efter fångsten, och produkten sköljs omedelbart grundligt med

dricksvatten eller rent vatten. Inälvorna och delar som kan utgöra en risk för

människors hälsa avlägsnas snarast möjligt och hålls åtskilda från produkter som

är avsedda att användas som livsmedel.

Lever, rom och mjölke avsedda att användas som livsmedel förvaras i is vid en

853/2004 Bil III

Avs. VIII,

Kap I, del II p6

temperatur som närmar sig temperaturen för smältande is, eller frysas.

Observera att torsklever från östersjön inte omfattas av dioxinundantaget och

bedöms enligt samlade märdata alltid överskrida dioxin och PCB gränsvärden.

Sådan lever får endast säljas som ABP.


5 Temperatur efter lastning

5.1 Alla fiskeriprodukter utom sådana som förvaras levande kyls snarast möjligt efter

lastningen. Om kylning inte är möjlig landas fiskeriprodukterna så snart som

möjligt.


853/2004 Bil III

Avs. VIII,

Kap I, del II p4

6 Spårbarhet

Rutiner finns som garanterar att spårbarhet finns till fångstområde och art, och till

förstahandsmottagare.

I Östersjön ska de finnas spårbarhet till sk ICES-delsektion för sill/strömming

med förhöjda halter dioxiner och PCB om fisken ska föras ut till annat

medlemsland eller exporteras till tredje land.


178/2002 art 18

LVSFS 2006:24

7 Information

Fångstuppgifter överlämnas till nästa led

Fångstdatum, artens handelsbeteckning, vetenskapligt namn, fångstområde,

mängd, redskapskategori och avsändare framgår av underlag

Art 35-38

förordning

1379/2013

förordning

931/2011

8 Landning och lossning, kontroll av fiskeriprodukter

8.1 När kylning inte var möjlig ombord på fartyget - kyls färska fiskeriprodukter,

utom sådana som förvaras levande, snarast möjligt efter landning och lagras vid

en temperatur som ligger nära den för smältande is.


853/2004 Bil III

Avs. VIII,

Kap II, p 3

8.2 Fiskeriprodukter som landas är färska, tjänliga och fria från synliga parasiter.

Fiskeriprodukterna härrör ej från giftiga fiskar eller sådana som kan misstänkas

innehålla biotoxiner.


854/2004 bil III

kap II A-G

8.3 Utrustning för lossning och landning och som kommer i kontakt med

fiskeriprodukterna är av sådant material som är lätt att rengöra och desinficera,

och det ska hållas i rent och gott skick.


853/2004 Bil III

Avs. VIII,

Kap II, p 1a

8.4 Lossning och landning genomförs på ett sätt att kontaminering förhindras. Detta

sker skyndsamt och utan dröjsmål placeras fiskeriprodukter i en skyddad miljö vid

rätt temperatur.


853/2004 Bil III

Avs. VIII,

Kap II, p 1b

9 Tilläggskrav för de som kan förvara fisk på fartyg i mer än 24 timmar

Fartyget är utrustat med lastrum, tankar eller containrar för förvaring av fisk vid

temperatur nära den för smältande is, eller för levande fisk rätt temperatur som

inte inverkar menligt på livsmedelssäkerheten eller deras livsduglighet.


853/2004 Bil III

Avs. VIII, Kap I

pB1,

853/2004 Bil III

Avs. VIII, Kap

VII p 1, 3

9.1 Lastrum är utformade för hygienisk bevaring av fiskprodukter och åtskiljda från

maskinrum och besättningsutrymmen för att förhindra kontaminering.


853/2004 Bil III

Avs. VIII, Kap I

pB2

Smältande vatten från is kommer inte i kontakt med fisken.


853/2004 Bil III

Avs. VIII, Kap I

pB2

9.2 Vid kylning av fisk med rent havsvatten finns anordningar som ger en möjlighet

att hålla en jämn temperatur i hela tanken.

Dessa anordningar skall åstadkomma sådan kylning att blandningen av fisk och

rent havsvatten har en temperatur av högst 3 ºC sex timmar efter lastning och

högst 0 ºC efter sexton timmar.


853/2004 Bil III

Avs. VIII, Kap I

pB3

9.3 Temperaturen kan övervakas för varje kyltank.


853/2004 Bil III

Avs. VIII, Kap I

pB3

10 Transport av fiskeriprodukter

10.

1

Vid transport av fiskeriprodukter skall de hållas vid en temperatur som ligger nära

den för smältande is.

853/2004 Bil III

Avs. VIII, Kap

VIII p 1

10.

2

Vid transport av levande produkter transporteras dessa på ett sätt som inte

inverkar menligt på livsmedelssäkerheten eller deras livsduglighet.

853/2004 Bil III

Avs. VIII, Kap

VIII p 4

Ledord vid kontrollen

Registrerad anläggning

Släta, täta lättrengörbara material och utrustning

Kontaminering och hygien

Rent vatten

Rengöring och desinfektion

Skadedjur

Spårbarhet

Okulär, sensorisk bedömning av fiskar

Förvaring temperatur

Personalhygien

Information och spårbarhet

Landningskontroll

Förvaring av fisk på fartyg i mer än 24 timmar

Transport

Bilaga III

Jämförelsetabell spårbarhetskrav

Nedanstående tabell jämför gällande krav på spårbarhet och information som ska medfölja fisk

och fiskeriprodukter i livsmedelskedjan. Kolumn A avser spårbarhetskraven för sändningar av

animaliska livsmedel och som ska kontrolleras av både länsstyrelserna och kommunerna samt

Livsmedelsverket. Kolumn B avser spårbarhet inom ramen för fiskelagstiftningen och

kontrolleras av HaV idag. Kolumn C avser konsumentinformation och som ska kontrolleras av

samtliga kontrollmyndigheter.

Om föreslagna ändringar av kontrollstrukturen genomförs innebär det att:

HaV vid kontroll av primärproducenter som fiskar i havet kontrollera kraven i kolumn A

och C. Länsstyrelserna ska i motsvarande utsträckning sluta kontrollera dessa krav för

berörda aktörer.

Om de ändringar som framgår av bilaga V kontrollstrukturen genomförs skulle det innebära att:

Kommunerna och Livsmedelsverket ska kontrollera kolumnerna A, B och C när det

gäller aktörer/livsmedelsföretag som hanterar sändningar med fisk och fiskeriprodukter

fram till detaljhandelsledet.

A B C

Artikel 3 i förordning (EU) nr

931/2011


1224/2009


1379/2009

1 1. Livsmedelsföretagare ska se

till att följande information om

försändelser av livsmedel av

animaliskt ursprung görs till-

gänglig för den livsmedels-

företagare som tar emot

livsmedlen och, på begäran, den

behöriga myndigheten:

2. Fiskeri- och vatten-

bruksprodukter som släpps ut på

marknaden eller förväntas

släppas ut på marknaden i

unionen ska vara lämpligt märkta

för att garantera varje partis

spårbarhet.

5. Minimikraven för märkning

av och information om varje

parti med fiskeri- och vatten-

bruksprodukter ska inkludera:

Fiskeri- och

vattenbruksprodukter som avses

i förordningen och som saluförs

inom unionen får endast

erbjudas till försäljning till slut-

konsumenter eller storhushåll

om följande anges genom

lämplig märkning eller

etikettering:

2 a) En noggrann beskrivning av

livsmedlet.

a) Varje partis

identifikationsnummer.

a) Artens handelsbeteckning och

dess vetenskapliga namn.

3 b) Livsmedlets volym eller

kvantitet.

b) Fiskefartygets

distriktsbeteckning och namn

eller vattenbruksanläggningens

namn.

b) Produktionsmetod, särskilt

med följande ord: ”… fångad

…” eller ”… fångad i sötvatten

…” eller ”… odlad ….”

4 c) Namn på och adress till den

livsmedelsföretagare som

levererat livsmedlet.

c) FAO:s trebokstavskod för

varje art.

c) Det område där produkten

fångats eller odlats, och

redskapskategori som använts

för vildfångade arter

5 d) Namn på och adress till

avsändaren om denna är någon

annan än den

livsmedelsföretagare som

levererat livsmedlet.

d) Fångstdatum eller

produktionsdatum.

d) Om produkten är upptinad.

6 e) Namn på och adress till den

livsmedelsföretagare till vilken

livsmedlet levererats.

e) Mängden av varje art uttryckt

i kilogram nettovikt eller, i

förekommande fall, antalet

individer.

e) Datum för minsta hållbarhet,

när det är lämpligt

7 f) Namn på och adress till

mottagaren (ägaren) om denna är

ea) Vid förekomst av fisk som är

mindre än den tillämpliga minsta

någon annan än den

livsmedelsföretagare till vilken

livsmedlet levererats.

referensstorleken för bevarande i

de mängder som avses i led e,

separat information om mängden

av varje art uttryckt i kilogram

nettovikt eller antalet individer.

8 g) En referens som identifierar

partiet, satsen eller försändelsen,

beroende på vad som är

tillämpligt.

f) Leverantörernas namn och

adress.

9 h) Avsändningsdatum g) Den konsumentinformation

som föreskrivs i artikel 35 i

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 1379/2013.

Livsmedelsverket bedömer att följande bestämmelser innehåller i princip samma krav:

A2 motsvarar B3, B4, B5, C2, C3, C4, C5, C6

A3 motsvarar B6

A4 motsvarar B8

A8 motsvarar B2

B7 motsvaras av A2, A3

C2 motsvaras av A2, (B4)

Det är endast uppgift om Fiskefartygets distriktsbeteckning om inte motsvaras av krav på

information i livsmedelslagstiftningen.

I bilaga I till Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2017:14) om spårbarhet för

vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter anges vilka uppgifter som ska vara åtkomliga genom

HaV:s spårbarhetsdatabas.

Dessa uppgifter inkluderar bl.a. följande kategorier av information:

Identifikation: identifikationsnummer, inklusive uppgifter om inblandade partier och fångstintyg

vid importerade partier. Alla dessa uppgifter bedöms som relevanta för att identifiera livsmedel

enligt livsmedelslagstiftningen.

Ursprung: importland, produktionsmetod, fiskefartygets distriktsbeteckning, fiskefartygets

namn. Alla dessa uppgifter utom uppgifterna om fiskefartygen bedöms som relevanta för att

verifiera livsmedelsinformation enligt livsmedelslagstiftningen.

Produkt: uppgifter om art (FAO:s trebokstavskod, handelsbeteckning och vetenskapligt namn),

presentationsform, beredningsform, nettovikt i kg, antal individer för ursprungspartier av lax och

öring, minsta referensstorlek för bevarande, fångstdatum/-period, fångstområde, dominerande

fångstområde (för partier som består av blandade partier från mer än ett fångstområde),

fiskeredskap, uppgift om att den är upptinad om partiet tidigare varit fryst och datum för minsta

hållbarhet i tillämpliga fall och ekonomisk zon. Alla dessa uppgifter utom uppgifterna om

ekonomisk zon och minsta referensstorlek för bevarande bedöms som relevanta för att verifiera

livsmedelsinformation och spårbarhetskraven enligt livsmedelslagstiftningen.

Händelser: uppgift om uppgiftslämnare, händelsetyp, händelsedatum, leverantör (namn, adress,

GS1-lokaliseringsnummer (GLN), VAT-nummer, anläggningens GLN), mottagare (namn,

adress, VAT-nummer, anläggningens GLN). Alla dessa uppgifter utom uppgifterna om uppgift

om uppgiftslämnare bedöms som relevanta för att identifiera avsändare och mottagare enligt

spårbarhetskraven i livsmedelslagstiftningen.

Det kan konstateras att uppgifterna om fiskefartyg, ekonomisk zon, minsta referensstorlek för

bevarande och uppgift om uppgiftslämnare inte bedöms höra till information som företag ska

kunna lämna till livsmedelskontrollen på förfrågan. Resten är direkt relevanta för kontroll av

livsmedelsföretag. Av de uppgifter som inte är relevanta är information om fiskefartyg och

uppgiftslämnare de kategorier som kan vara personuppgifter som inte behövs för att kontrollera

livsmedelslagstiftningen och därmed inte är motiverade att behandla ur personuppgiftshänseende.

Resten bedöms vara av trivial karaktär.

Bilaga IV

1 Beskrivning av intressenter

Denna bilaga innehåller en beskrivning av de ekonomiska aktörer som påverkas av förslagen.

Primära intressenter 1.1.1

Med primära intressenter avses de aktörer som blir direkt påverkade av de föreslagna reglerna

genom kostnader. De primära intressenter som har identifierats är verksamma i följande

verksamheter:

Yrkesfiskare som fångar vild fisk.

Fiskare, mindre volymer.

Fritidsfiskare.

Beredning.

Bearbetning och/eller förädling.

Fristående kyl- och fryshus.

Grossister inklusive fiskeauktioner.

Butiker, butikskedjor och fiskhandel inklusive fiskbilar.

E-handelsföretag och matkasseföretag.

Offentlig måltidsverksamhet.

Övriga offentliga livsmedelsföretag t.ex. gruppbostäder och vårdhem.

Nedan följer en beskrivning om de primära intressenternas verksamhet och viss statistik.

1.1.1.1 Verksamheter inom primärproduktionen

1.1.1.1.1 Yrkesfiskare, vildfångad fisk

Det svenska yrkesfisket domineras till antalet av företag som fångar mindre mängder fisk (de

som tar mindre än 15 ton per år) från fartyg som är kortare än tolv meter. I februari 2017 fanns

det enligt HaV sammanlagt 1 422 yrkesfiskelicenser (varav 1 252 var fiskelicenser och 170 var

personliga fiskelicenser). Under 2016 rapporterade 654 fartyg fångster från Östersjön. Ett fåtal

företag har över 20 % av sin omsättning från laxfisket i Östersjön.1 Till följd av att ett riktat fiske

efter havsvandrande lax och öring i havet förbjöds 2013, förutom med fasta redskap utanför de

större lax/öring älvarna, har fångsterna av dessa arter minskat i södra Östersjön, se tabell 1.

1 Fiskeriverkets redovisning av uppdrag rörande gränsvärden för långlivade miljöföroreningar i fisk från

Östersjöområdet 2011, Fiskeriverket, Dnr 10-1-09.

Laxfisket är numera av betydelse för framför allt fyra län; Gävleborg, Västernorrland,

Västerbotten och Norrbotten.

Fisket efter sill/strömming för konsumtion är till största delen inriktad på fisk som är större än 17

cm. Surströmmingssalterierna föredrar t.ex. strömming som överskrider 17 cm eftersom större

surströmming betingar ett högre pris. Strömmingsfisket är av betydelse för det småskaliga fisket i

fem län; Uppsala, Gävleborg, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten. De största

sillfångsterna tas dock upp av ett fåtal större fartyg över 12 meter som landar fisken i södra

Östersjön där de största förädlingsindustrierna finns lokaliserade bl.a. i Simrishamn. En stor andel

av sill/strömmingsfångsterna avsätts som djurfoder. Värdet av de feta fiskarterna som är föremål

för undantag eller ingår i kostråden uppgår till betydande belopp varav sill/strömming utgör den

viktigaste arten, se tabell 2.

Tabell 1. Statistik över inrapporterade fångster från yrkesfisket i Östersjön uppdelad på syd och

ostkusten under perioden 2012-2016 (enligt HaV:s databas).

Kvantitet, kg

Fiskart 2016 2015 2014 2013 2012

Sill/strömming Sydk. 85 09244 95 70240 72 70533 78 49785 85 53461

Ostk. 364 17016 344 05875 244 68589 178 56345 148

24489

Lax Sydk 3358 875 2625 2346 75757

Ostk. 193492 186187 175524 185975 132859

Öring Sydk. 491 372 1087 1414 1103

Ostk. 13367 14015 12597 15512 20195

Tabell 2. Statistik över försäljningsvärdet av de inrapporterade fångsterna från yrkesfisket och

som har landats på ostkusten och sydkusten under perioden 2012-2016 (enligt HaV:s databas).

Försäljningsvärde, tkr

Fiskart 2016 2015 2014 2013 2012

Sill/strömming 97 732 99 078 64 701 79 072 69 473

Lax 5 490 3 706 2 604 1 668 8 070

Öring 64 41 78 65 63

1.1.1.1.2 Små företag som bedriver fiske

Merparten av de aktörer som har fiskelicens fångar mindre än 15 ton fisk per år och utgör

huvuddelen av de som ingår i gruppen som här kallas små företag som bedriver fiske. Deras

fångst ingår i den rapportering som de är skyldiga att lämna till HaV. Det finns även de som inte

har fiskelicens, t.ex. byalag och fiskeföreningar, som fångar som säljer mindre volymer. Det

saknas säkra uppgifter om hur många dessa är eller hur mycket fisk de tar upp. Detta beror på att

de endast har en rapporteringsskyldighet till HaV om de levererar fångsten till en av HaV

registrerad förstahandsmottagare.

1.1.1.1.3 Fritidsfiskare

Fritidsfiske kan definieras som allt fiske som inte bedrivs för släppande på marknaden. Syftet är

rekreation och/eller konsumtion av fångsten i det egna hushållet. Fritidsfiske kan delas upp i

sportfiske och husbehovsfiske beroende på vilken redskapstyp som används samt vad syftet med

fisket är.2

I gruppen fritidsfiskare ingår fiskare som inte är yrkesfiskare men som fiskar mindre volymer fisk

(t.ex. lax i älvarna). Undersökningar visar att mer än 1 miljon svenskar ägnar sig åt fritidsfiske

varje år.

1.1.1.1.4 Beredning – primärproducent

Beredning i primärproduktion innefattar urtagning, huvudkapning och/eller fendragning på

produktionsplatsen, t.ex. båten. Vanligtvis är det yrkesfiskare (dock inte alla) som utför denna typ

av beredning. Länsstyrelserna saknar i nuläget tillförlitlig information om antalet registrerade

primärproducenter som utför beredning av fisk. En länsstyrelse har uppskattat att det rör sig om

betydligt fler aktörer än de har registrerat och att det är förhållandevis små verksamheter som

endast sysselsätter den egna familjen.

1.1.1.2 Produktionsanläggningar och lagring efter primärproduktionen

1.1.1.2.1 Bearbetning och/eller förädling – produktionsanläggning

Det finns inget nationellt register över samtliga livsmedelsföretag. Livsmedelsverket har ett

register över anläggningar som är godkända enligt förordning (EG) Nr 853/2004. Bearbetning

och/eller förädling av fisk är vanligtvis en verksamhet som ska godkännas. Det rör sig om företag

som tar emot fisk från fiskare eller andra livsmedelföretag. Det kan röra sig om fiskare som

bearbetar fisk i sådan omfattning att verksamheten inte längre kan anses höra till

primärproduktionen. Ibland sker verksamheten i kombination med andra tidigare eller senare led i

intressentkedjan.

2 Svenskt fritidsfiske och fisketurism 2020, Rapport från HaV och Jordburksverket.

Företagen i denna intressentgrupp ägnar sig ofta åt bitning av fisk, rökning, gravning, inläggning,

produktion av färdigrätter, röror, halvfabrikat som sedan säljs vidare till andra

produktionsanläggningar, detaljhandeln eller grossister.

I Sverige finns 283 godkända livsmedelsföretag för att bereda, bearbeta eller förädla

fiskeriprodukter (fabriksfartyg som kokar kräftdjur, grossister och fiskauktioner är exkluderade,

se nedan).3 Merparten av dessa företag ligger under Livsmedelsverkets kontroll, men det finns

även anläggningar som kontrolleras av Stockholms stad, Göteborgs stad och Falkenbergs

kommun. En anläggning kontrolleras av Härjedalens kommun.

Sortimentet av fiskeriprodukter varierar utifrån säsong samt på tillgång och efterfrågan. På grund

av detta har en närmare precisering av hur många som hanterar fisk från Östersjön och

specifikation på arter inte gjorts. Några av företagen har utöver sin bearbetning också annan typ

av verksamhet, t.ex. rökning av viltkött, slakt etc. Eftersom handeln inom EU är gränslös finns

inga uppgifter på vilka företag som för ut fiskeriprodukter till resten av EU tillgängliga.

1.1.1.2.2 Fristående kyl- och fryshus

Dessa verksamheter fryslagrar, kyllagrar och/eller fryser in fisk för senare försäljning till

produktionsanläggningar eller detaljhandel. Anläggningarna är godkända enligt förordning (EG)

Nr 853/2004 och kontrolleras av Livsmedelsverket, Stockholms stad eller Göteborgs stad.

Ett femtontal av dessa anläggningar fryser in eller omförpackar fisk som en del i sin verksamhet.

Några av dessa verksamheter ingår även i företagen som ägnar sig åt bearbetning (se ovan).

1.1.1.2.3 Grossister inklusive fiskauktioner

Berörda grossister är de som utför någon form av ompackning, märkning eller har egna

varumärken (de som bara lagrar eller distribuerar ingår inte). Två livsmedelsföretag i Sverige är

godkända som grossister för fiskeriprodukter. Sortimentet inbegriper ett antal olika typer av

produkter av fisk- och skaldjur. Båda dessa företag kontrolleras av Göteborgs stad. Bland de

andra godkända anläggningar finns de där grossistverksamhet med blandat sortiment av fisk

ingår. Några enstaka av dessa bedöms ha någon form av ompackning eller låter andra producerar

under deras egna varumärken.

Vid fiskauktionerna sker handel med färsk fisk. Vissa fiskebåtar landar sina fångster direkt vid

auktionshamnen medan andra har landats på annat håll och körs i lastbil till fiskauktionen.

3 Livsmedelsverkets hemsida.

Merparten av säljarna är registrerade yrkesfiskare. Köparna är företrädesvis grossister och

fiskhandlare. I Sverige finns tre fiskauktioner (i Stockholm, Göteborg och på Smögen). På

Göteborgs fiskauktion sker all handel fysiskt och handel förekommer bl.a. med lax som är fångad

i Östersjön (enligt uppgift från Göteborgs fiskauktionsförening). Smögens och Stockholms

fiskauktioner har både en fysisk och internetbaserad handel och fisk från Östersjön såsom t.ex.

strömming förekommer i utbudet. Merparten av fisken som säljs på auktionerna är orensad eller

urtagen, men även filéer kan förekomma.

1.1.1.3 Detaljhandel

1.1.1.3.1 Butiker, butikskedjor och fiskhandel inklusive fiskbilar

I Sverige fanns år 2015 omkring 4 000 dagligvarubutiker i Sverige.4 Fördelning av butikernas

omsättning ser ut enligt följande:

Butikernas omsättning 2015 Antal butiker

0-5,5 mnkr 916

5,6 - 12,5 mnkr 428

12,6-22,5 mnkr 447

22,6-55 mnkr 1 182

≥55,1 mnkr 1 070

(Källa HUI Research, 2016)

Dagligvaruhandeln säljer varor inom segmenten kött, mjölk, ost och ägg, frukt och grönt, bröd

och spannmål, sötsaker och glass, mineralvatten läsk och juice, fisk och övriga livsmedel.

Segmentet fisk står för 6 % av livsmedelsinköpen i dagligvaruhandeln och utgör därmed det

minsta segmentet.

Svensk dagligvaruhandel är en branschorganisation för dagligvaruhandeln där Axfood AB,

Bergendahls Food AB, Coop Sverige AB, ICA Sverige AB, Lidl Sverige KB och

Livsmedelshandlarna ingår. Av de livsmedelsbutiker som är medlemmar i Svensk

dagligvaruhandel har 629 stycken hantering av oförpackad fisk (manuell fiskdisk, bitskärning,

förpackning av fiskeriprodukter etc.).5

Svenska Fiskhandelsförbundet och Göteborgs Fiskhandlareförening är ett samarbetsorgan för

Sveriges fiskhandlare. Medlemmarna bedriver fiskhandel via fiskbutik/fiskdisk, fiskbod eller

4 HUI Research, 2016.

5 Uppgift från Svensk dagligvaruhandel 2017.

fiskbil, de är ca 100 stycken.6 Utöver dessa finns ett antal liknande fristående fiskhandlare som

inte är medlemmar i Svenska Fiskhandelsförbundet.

Dessa verksamheter säljer fisk och fiskeriprodukter direkt till konsument, många har även någon

form av beredning (tillverkning av bl.a. röror, färdigrätter m.m.). Sortimentet varierar utifrån

säsong, tillgång och efterfrågan varför det är svårt att säga hur stor andel som någon gång under

året hanterar fisk med ursprung Östersjön. Böckling, strömming och sillinläggningar bedöms vara

vanligare förekommande än lax från Östersjöområdet.

1.1.1.3.2 E-handelsföretag/Matkasseföretag

Omkring 150 av de 11 200 företag som finns i e-handelsindex är kategoriserade under

”Livsmedel”. Hur många som har fisk i sortimentet är okänt.7

Ungefär 5,7 % av inköpen i dagligvaruhandeln sker via nätet i form av färdiga matkasselösningar

eller lösplock med hemkörning eller avhämtning.8

Utöver dessa finns fristående aktörer som bedriver e-handel utan att ha fysisk butik. Dessa kan

vara en renodlad webbutik med dagligvarusortiment eller specialvaror (t.ex. svenska specialiteter

såsom Kalix löjrom och surströmming), renodlat matkasseföretag utan egen fysisk butik eller en

kombination av båda.

Viss försäljning av fisk sker också genom samarbeten mellan webshoppar och föreningar där

fiskpaket innehållandes bl.a. fisk från Östersjön säljs till förmån för t.ex. idrottsföreningar.

Konceptet bygger vanligtvis på barn och ungdomars försäljning av fisk till familj, släkt och

vänner där föreningen får en del av vinsten till sin verksamhet.

E-handel inom livsmedel innebär att vanligtvis att kunden klickar hem livsmedel via dator,

läsplatta eller mobiltelefon utifrån den produktbeskrivning som presenteras online före köpet.

Vanligtvis körs de beställda livsmedlen hem till kund eller till postombud där kunden hämtar ut

sina varor. Ingen muntlig kommunikation brukar ske mellan kund och webbshop.

1.1.1.3.3 Offentlig måltidsverksamhet

De offentliga måltiderna inbegriper främst mat till äldre, sjuka eller barn och unga. Även mat till

intagna på kriminalvårdsanstalt, personer med insatser inom socialtjänstlagen samt militär

6 Uppgift från Fiskhandlarförbundet 2017.

7 Uppgift från e-handel.se 2017.

8 Prognos för 2016 från HUI Research, 2016.

grundutbildning ingår. Offentliga måltidsverksamheter finns i samtliga Sveriges 290 kommuner.

Antalet enskilda aktörer är vanligtvis större i storstadsområden än i glesbygd.

I Sverige finns 9 774 enheter inom förskoleverksamhet dvs. förskolor och familjedaghem (öppna

förskolor exkluderade), antalet inskrivna barn i förskoleverksamheten är 493 609 stycken.9

Ungefär 80 % av barnen är inskrivna i kommunala verksamheter, övriga tillhör fristående

förskolor (bolagsdrivna, föräldrakooperativ, personalkooperativ eller enskilda enheter). Många

barn är inte placerade heltid i förskoleverksamheten och en beräknad snittnärvaro på 75 % är

rimlig.

Det finns 4 618 skolenheter inom förskoleklass och grundskola i Sverige. Ungefär 85 % av

enheterna drivs i kommunal regi, resterande är enskilda eller statliga (Sameskolan). Antalet

inskrivna elever är 116 312 respektive 985 620 elever. Antalet ätande personer bedöms vara

ungefär 10 % färre till följd av sjukfrånvaro, friluftsdagar och andra måltidsalternativ.

I gymnasieskolan finns 1 226 enheter med 323 141 elever. Ungefär 75 % av verksamheterna

drivs i kommunal regi, resterande är enskilda eller landstingsdrivna. Antalet ätande personer

uppskattas vara ungefär 20 % färre till följd av sjukfrånvaro, friluftsdagar och andra

måltidsalternativ

Det finns även 117 grundsärskolor med 12 040 portionstagare.

Verksamheterna ovan serverar också ungefär 100 000 måltider per dag till personal på skolorna.

De kommunala förskolorna, grundskolorna och gymnasieskolorna gör vanligtvis sina inköp via

upphandlade anbud och med en kostorganisation som är involverad i upphandlingen.

Kostorganisationen kan antingen vara rådgivande eller ha chefsansvar för

måltidsverksamheterna.

De enskilda verksamheterna gör sina inköp utanför de kommunala upphandlingarna, men kan ha

egna anbud eller helt fristående inköp.

Samtliga dessa enheter omfattas av Livsmedelsverkets kostråd och bör inte servera fet fisk från

Östersjön.

Antalet enheter som tillagar måltider till pensionärer inom äldreomsorg och ordinärt boende är

1 576 stycken. Antalet portionstagare är 311 153 personer.

Patientmat inom sjukhussektorn serveras av 124 enheter som drivs av landsting och regioner eller

i privat regi. Antalet portionstagare dagligen är 24 363.

9 Delfi Foodservice guide, 2016.

I Sverige finns inom statliga kriminalvården ett 80-tal anstalter och allmänna häkten. De serverar

dagligen 5 405 interner och 7 685 personal.

Inom försvaret finns 34 driftsställen i Sverige, utöver det finns lägerserveringar och skeppskök.

Man beräknas servera 25 767 portionstagare per dag. Måltidsverksamheten drivs av upphandlade

privata aktörer.

1.1.1.3.4 Övriga offentliga livsmedelsföretag

26 484 vuxna och 1 048 barn bor i särskilt boende t.ex. gruppbostäder. Dessa boenden är

vanligtvis små (upp till 10 boende). Merparten av dessa får inte sina måltider via kommunens

kostorganisation utan sköter sina egna livsmedelsinköp. Gruppbostäder klassificeras vanligen

som livsmedelsföretag avseende inköp och lagring av livsmedel samt ibland för matlagning åt

boende.

Det finns ungefär 790 vårdhem med verksamhet inom socialtjänst eller tvångsvård. Merparten av

dessa har relativt små och hemlika kök där måltiderna ingår som en pedagogisk del av

verksamheten. Aktörerna är statliga (institutioner för tvångsvård), offentliga, enskilda eller drivs

som stiftelser. Hängavtal finns med kriminalvårdens livsmedelsavtal för statliga verksamheter,

men det förekommer även inköp från grossist och inköp i vanlig dagligvaruhandel.

Sekundära intressenter 1.1.2

Utöver de intressenter som bedöms vara primärt påverkade av de föreslagna åtgärderna finns

också andra intressenter som indirekt kommer att påverkas. Med sekundära intressenter avses de

intressenter där nya regelverk får en indirekt inverkan på verksamheten, kostnader och intäkter.

De sekundära intressenter som identifierats är följande:

Matmäklare (ingen renodlad matmäklare som handlar med fisk har kunnat identifieras i

Livsmedelsverkets förteckning över godkända anläggningar eller vid kontakt med

Göteborgs fiskauktion eller Svenska Fiskhandelsförbundet).

Fiskerättsägare/markägare.

Fiskeföreningar/fiskeklubbar.

Företag kopplade till fiskesektorn (t.ex. försäljning av fiskeutrustning).

Företag kopplade till fisketurism (t.ex. guider, hotell, lokala servicebutiker).

Transportbolag (av livsmedel).

Branschorganisationer.

Konsumentorganisationer

Foderföretag (tillverkar foder till livsmedelsproducerande djur alt. säljer fiskfoder).

Förpacknings- och displayleverantörer.

Analysföretag (livsmedels- och foderanalyser).

Konsulter, utbildare och revisorer.

Säljare och utvecklare av kostdatasystem.

Andra myndigheter (Tullverket, Polisen, Försvarsinspektören för hälsa och miljö).

Avfallsbolag (animaliska biprodukter med dioxinfisk).

Konsekvenserna för de sekundära intressenterna har inte beaktats i konsekvensutredningen.

Bilaga V

Ytterligare utredningsbehov

Det bör utredas ytterligare om ansvaret för att kontrollera spårbarheten enligt artikel 58 i

förordning (EG) nr 1224/2009 i leden efter primärproduktionen bör utökas så att även

kommunerna och Livsmedelsverket får utföra sådan kontroll.

HaV:s nuvarande tillsyn avser i första hand att kontrollera fisk vid landning och myndigheten har

därför en hög närvaro vid landningstillfället. Vid landning är oftast både primärproducenten och

förstahandsmottagaren närvarande. HaV:s kontroller i senare delar av leveranskedjan (förutom på

fiskauktioner som är förstahandsmottagare) sker mindre frekvent även om kontrollfrekvensen kan

komma att höjas när det HaV:s spårbarhetsdatabas kommit på plats. Enligt HaV sker ungefär 95

% av de kontroller som utförs ombord på fartyg i samband med landning medan återstående

kontroll sker hos förstahandsmottagare. Totalt finns det 161 registrerade förstahandsmottagare.

Kommunerna och Livsmedelsverket bedriver redan en regelbunden kontroll på alla anläggningar

i leveranskedjan efter primärproduktionen inkluderande förstandsmottagare (alltså de som idag

inte kontrolleras i större omfattning).

Livsmedelskontrollens kontrolluppdrag inkluderar i det närmaste identiska spårbarhetsuppgifter

som de som HaV ska kontrollera. Livsmedelskontrollen är dock till skillnad från HaV:s

finansierad med årliga kontrollavgifter från företagen. De krav i lagstiftningen som ska

kontrolleras är dock så lika att det inte bör tillkomma extra arbete som behöver täckas med ökade

avgifter om kontrollerna integreras.

Ett utökande av Livsmedelsverkets och kommunernas uppdrag att kontrollera

spårbarhetsinformation i kedjan efter förstahandsmottagarna skulle kunna motiveras av samma

skäl som att HaV myndigheten föreslås få ett större kontrollansvar för efterlevnaden av

livsmedelslagstiftningen i primärproduktionen.

Om färre myndigheter utför flera liknande kontroller skulle staten skulle troligen göra

effektivitetsvinster och få lägre kontrollkostnader än om HaV istället skulle börja utöka sina

kontrollinsatser i dessa led. Det skulle sannolikt också att minska de administrativa kostnaderna

för företagen genom att färre kontrollmyndigheter besöker en och samma anläggning i delvis

samma syften.

HaV skulle fortfarande vara den centrala ansvariga myndigheten för förordning (EG) nr

1224/2009 kontrolleras i de leden efter primärproduktion och förstahandsmottagare fram till ledet

innan detaljhandeln. Ansvaret skulle dock främst bestå i att i de senare försäljningsleden

samordna de övriga myndigheternas arbete med denna kontroll (likt Livmedelsverket idag).

I detta sammanhang bör det nämnas att en särskild kontrolluppgift har tillkommit vad gäller

spårbarhet av olika fraktioner av fisk som fångas i och med nya regler som innebär att

utkastförbud införts i havsfisket. Utkastförbudet innebär att partier som landas som kan bestå av

dels legal fångst inom kvotutrymmet dels av fångst av partier som inte uppnår minsta

referensstorlek för bevarande, dels av fångst som består fisk där kvoten redan är fylld, dels av en

blandning av dessa. Särhållning och märkning måste ske av de olika fångsterna och reglerna

tillåter att de tre sistnämnda slagen får avyttras som livsmedel under förutsättning att de endast

bearbetas till produkter inom begreppet indirekt humankonsumtion i annat fall får de endast säljas

som foderråvara eller avyttras till annat ändamål. Exempel på produkter för indirekt

humankonsumtion är produktion av fiskpinnar, fiskbullar, enzymer, såser, buljonger etc.

Livsmedelsmyndigheterna skulle med hjälp av HaV kunna anpassa sin ordinarie

spårbarhetskontrollen på anläggningar som producerar nämnda produkter utifrån behovet att

särskilt kontrollera att fisk som är avsedd för indirekt humankonsumtion också används för detta

ändamål.

Livsmedelsverket bedömer att möjligheten till överföring av kontrollansvaret av spårbarheten

inom fiskelagstiftningen till myndigheter i livmedelskontrollen bör utredas närmare.

Documents

Ett stärkt kontrollsystem för fet fisk från Östersjön · vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader..... 106 8.1.9 Beskrivning av vilka andra kostnader