Explorer of Sweden

December 2009

Bildspel nr. 11

650 Nm till Acapulco. Det är bara att hissa segel och sätta kurs österut. Idag har vi en fripassagerare i masttoppen. En sula.

Radarn målar upp en skrämmande bild av sjunkande skepp och oidentifierade föremål som närmar sig snabbt sista natten innan Acapulco. Det är bara ett par regnskurar som tur är. Vi håller undan lite för att inte blöta ner våra nytvättade mattor som hänger på tork.

Ackapulco ligger kring en naturlig vik och vi svänger helt enkelt in runt hörnet och kollar in vad som bjuds.

Helt OK läge.

Där börjar själva Acapulco titta fram.

Det är visst här man parkerar.

Vi hade tänkt lyxa till och lägga oss i marinan men efter att ha satt frukostkaffet i halsen när vi fick höra priset är alla överrens om att ankring är en kanonidé. 350 US$/natt = makalöst många pina coladas.

Vet du vad jag tycker att du kan göra med din fisförnäma jä…la marina? Jag tycker att du ska… <censur>

Upp med soltaket fort som fan för här är det varmt kan jag lova.

Det finns två marinor. En är som sagt vansinnigt dyr och den andra, La Marina, har verkligen sett sina bästa dagar. Det är halva priset för jollen om man lägger den vid det som är kvar av flytbryggorna. Ett kap tycker vi och slår till direkt.

En ny fräsch besättning står på bryggan och hoppar.

Cia

Andy

Patrik

Idag råkar det vara måndag igen och det har ju blivit lite av en partydag under den här resan. Denna måndag är inget undantag. Det blir uppvärmning i båten som vanligt. Ja, alltså, det betyder ju nerkylning för vissa.

Har jollen klarat sju personer tidigare så ska den väl klara tio också. Otroligt nog når vi den risiga La Marina utan att någon blir blöt.

Klart att det går in tio pers i en bubbla…

Inga problem…

Aaj, du får ta bort ditt knä från mitt ansikte.

Ouch, vems armbåge är det här?

Där ser du! Tio pers i en bubbla är inga problem. Tyvärr vägrar taxichaffisen att köra trots att det finns gott om plats kvar i förarsätet.

Vi delar upp oss i två bubblor och dånar iväg genom natten mot första bästa disco.

Rajrajraj…

Vi ska Ooooa hela natten Oooooa hela da´n…

Oooa hela natten, skrämma slag på halva stan…

Ååå, kom igen nu allihopa. Nu klämmer vi i på refrängen: Como decirle que te amo. Si me ha preguntado…

Oscar ”Charmören” sjunger smäktande kärleksballader i karaokebaren.

- Oscar, din spanska suger verkligen.

Amore amore amooooore…

Smörsångarnas smörsångare

Niklas ger Daniel ”Den där blicken”.

OK, vi bryter där. Du får själv föreställa dig hur ett ordentligt partaj i Acapulco kan se ut…

Jaha, då har vi klarat av det obligatoriska ”Måndags-slaget” på stan. Dags att ta itu med Acapulco på allvar. Ingen gör detta bättre än Patriks avlägsna släkting Alvaro (varför han går runt med ett cyklop i pannan får vi aldrig riktigt kläm på).

Alvaro har en pickup som han kör runt oss med.

Förutom Alvaros pickup finns det ett par olika sätt att ta sig fram i Acapulco. Ett billigt och bra sätt är att ta bussen. Det finns massor med bussar och standarden spänner mellan skrothög och rullande disco. Det verkar vara ett enhetspris på 5 Pesos = 2,50 Kr. Man kan lyxa till det och ta en gul buss med AC också men då får man punga ut med 3,00 kr.

Annars kan man ju alltid åka taxi. 95% av alla taxibilar är VW bubblor. De tillverkas faktiskt fortfarande i Mexiko. En taxichaufför berättar att en NY bubbla kostar ca 20 000 kr och att det finns ca 6000 taxibubblor i staden. ”Taxi var god dröj” har de aldrig hört talas om här. Att åka taxi kostar ca 15 – 20 kr. Trafiken är å ena sidan helt förskräcklig men å andra sidan verkar alla fordon samsas på gatorna på något hyggligt civiliserar sätt. Det känns faktiskt inte helt livsfarligt att korsa en gata som denna.

Vi har faktiskt en del att stå i. Bl.a. ska det bunkras inför nästa etapp. Alvaro skjutsar oss till marknaden och Patrik som talar flytande spanska dyker direkt in i stenhårda förhandlingar med de mexikanska grönsaksodlarna.

Nä vettu, 5 kr/kg för chilin är aaaaldeles för dyrt…

Eh, 4 då?

Det finns massor med spännande saker på marknaden. Frukt och grönsaker känns superfräscha. Köttet är väl lite sisådär.

Solvarm kyckling någon?

Frukt som törstsläckare.

Marknaden upptar flera kvarter och är fylld till bristningsgränsen med allt du kan tänka dig. Husgeråd, julprydnader, kläder, mat, pinatas, solglasögon, amuletter, kepsar, blabla…osv. Allt utom kvalitetsgrejer kan man väl säga om man vill vara lite elak.

Nej, tillslut får man faktiskt nog av marknader. Vi haffar en taxi och ber chauffören att köra oss till ett ställe med schysst utsikt.

”Mirador por favor” säger vi och får detta serverat.

ExplorerGamla stadskärnan med restauranger och marknader.

Hotell och flashiga discon.

Vår chaufför kör med helgon istället för säkerhetsbälte. Frågan är bara om det verkligen funkar lika bra.

Alltså, kallar du detta för utsikt så vill jag ha pengarna tillbaka…

Psst, Frida, andra hållet.

Nej, nu vill vi ha lite kultur! Ta oss till civilisationens vagga, säger vi till vår trogna chaufför. Det lär ligga en del Maya-lämningar i närheten. Vi klättrar en ganska bra bit uppför ett annat berg.

Här finns gott om hällristningar. Detta lär vara någon slags kosmisk kalender.

Mera hällristningar

Ärligt talat, jag fattar faktiskt inte varför man anser att Maya-folket var en högt stående kultur. Här är ju bara streckgubbar och huvudfotingar…

Utsikten är det i alla fall inget fel på.

På vägen upp till fornlämningarna händer en lustig grej. Vi stannar för att köpa ett par kalla öl att släcka törsten med men tanten i butiken VÄGRAR att sälja drickan till oss. Efter att taxikillen lirkat både länge och väl får vi tillslut köpa två öl på nåder om vi lovar dyrt och heligt att lämna tillbaka flaskorna. Det är tydligen panten det sitter i. På nervägen svänger vi förbi och återlämnar två tomflaskor. Vi får pengar tillbaka för panten som vi tydligen betalt för.

Hmmm, ingen fattar…

Flaskmysteriet upprepar sig men det finns en finurlig lösning på problemet.

Acapulco verkar inte ha några fantastiska sevärdheter om man ska tro vår guidebok. Den enda som vi faktiskt hört talas om innan är klippdykarna. Det är lite av ett jippo fyra gånger varje kväll. 4 – 5 spänstiga killar i tighta speedos kastar sig ut från ett par avsatser på 25 resp. 35 meters höjd. Ivrigt påhejade av horder med damer i övre medelåldern.

En annan grej som guideboken tar upp är Hotel Los Flamingos och den berömda drinken Coco Loco som uppfanns här. En sån måste man ju bara ha! Kyparen berättar vad den innehåller. – Tequila, Dark Rum, Light Rum, Vodka, Crème de Banan… osv.

Vänta lite nu. Det där låter precis som en riktig drakblandning från gymnasietiden, fast i snyggare förpackning. Och mycket riktigt, det finns godare drinkar men kanske inte snyggare.

Så kommer det sorgliga avskedet till sist. Anna, Martin, Frida och David mönstrar av. När våra väskor lämnar båten känns det som seglingen definitivt är över för vår del. Snyft…

Vad ska vi göra nu då? Våra flyg går ju inte förrän om två dagar.

Vi tröstar oss med att checka in på hotell Los Flamingos som är det enda vi känner till. Bästa rummet ska det fan vara också eftersom det är så synd om oss. Frida prutar ner priset till 3000 Pesos per natt (ca 1500 kr).

The Master Suite är inte vilket rum som helst utan ”The Tarzan House”

Hotel Los Flamingos var tydligen en tummelplats för Hollywood-kändisar på den gamla goda tiden. Johnny Weissmuller, d.v.s. Tarzan himself, spenderade sina sista år i livet i vår suite.

Dög det åt Tarzan så duger det åt oss, resonerar vi.

Hotel Los Flamingos ligger längst ut på kanten på en 150 meter hög klippa. Tarzans runda hus är inget undantag.

Vi har en egen trädgård framför vårt runda hus.

Utsikten är det inget fel på.

Anna kollar in utsikten från Tarzans balkong.

150 m högt

Balkongen från en annan vinkel.

Tarzan körde alltid sitt morgonvrål från den här balkongen.

AIAIAIIAAAAAaa….

Tarzan! Fru Ohlsson ringde igen. Hon säger att du har stått och vrålat hela morgonen nu igen. Vi har ju pratat om det här. Lägg av nu.

Visst, sorry Jane. Bara lite till? Snälla?

Sällan, glöm det Tarzan.

Tarzans pool.

I Tarzans pool flyter det runt nyplockade hibiskusblommor varje morgon.

Frukost på Tarzans frukosthak.

Acapulco är ett populärt stopp för stora kryssningsfartyg och under dagarna passerar faktiskt en hel del kryssare för att titta på Tarzans hus. Vi känner oss lite extra lyxiga .

And if you look to the left you can see the famous Tarzan house. Currently occupied by four famous swedish sailors…

Ahhh…

Nu återstår faktiskt bara 16 ganska obekväma timmar, nerknölad i en ekonomistol, av vår spännande resa. Det verkar vara strax över nollan och regn hemma. Det ska verkligen bli kul att komma hem (Obs! Ironi)

Snipp snapp snut, så var våran saga slut…

Hälsningar från den avgående besättningen:

Anna, Frida, David och Martin