A I S C H Y L O S '

s o H G E S P E Ii.

o. Delen.

M e d P h i l . F a c u l t . t i l l s t å n d

under inseende

af

V I L H E L M F R E D R I K P A L M B L A DPh. M. Professor i Grekiska Litteraturen

till offentlig granskning framstälil

af

O T T O F E R D I N A N D E N G L U N D .S udertn . IVeric. S tip . GrafTinanianuin.

å Gus tav ianska L är o sa le n den 3 0 Mars 1 8 4 2 f. ni.

T - - - , - .a vr..

U p s a 1 a ,

L e f f l e r och S e k e l 1. Kongl. Akad. Boktryckare.

.

*

-

. 1

A G A Μ K Μ N 0 N. 63

Och gjorde t iden dubbel t l ä n g r e ,Och dag för dag smälte A rg os ’ ungdoin bort.

f)ä fann en hjelp* n>en dock V är r e än s to r me n 8 f a ro r ,S ia r n , och höfvil.etnännen 2 0 0T y d d e , i dét Arme"·»» hanN ä m d e ; men d a stafvarne de sStolte emot mark ;en och ejT å r a r de hämma kunde.

N u dessa ord sade ä ld re drot ten: 4 motstr. 2 0 5 ' O l y c k l i g t visst är a t t icke lyda,

” Oly ckl igt o c k , om ja g mitt ba r n s l ag ta r , husets p rydnad ; ”Om jungf rub lod vid a l t a r ran de n ” Befläcka skall syndigt f adrens egen handf 2 1 0

” I lvad ä r här bäs t , hvad värst?”Skal l j a g förlåta f lottan?” Och f rån förbunde t sk i l j a s !”N e j , at t det vindst i l lande blot,” Blodet af jung f ru n man b eg ä r , 2 1 5” Kräfve r med vild t r äng tan , det är ” Bi l l igt : då g inge al l t väl.”

F ö r tvånget s ok så sin hal s han böjde. 5 str.Se'n syndens f läkt , se'n en brot tsl ig villa

I ändrad t s inne a n d a s , mer 2 2 0Mans själ ej r äds al l t al t företaga.T y första f cls teget dri fvcr menskan

Ti l l i r r ingarnns ο- sälla vanvett . Sa mod drot ten fick sitt ba rn s

Offrnrc bli: — for det ta qv innhämnandc k r i g , förskeppens 2 2 5

F ar t ett försoningsoffer!

E j hennes bö n , hennes r op på fadren, 5 motstr. Ej hennes jungf ru l igt späda ungdom

Be vek te käm pah äre ns dom. 2 3 0Men fadren b öd , ef ter b ö n e n , svenner Att lyfta mö n , l ik en g e t , pä a l tar t ,

I klädnaden förhöl jd ,Och med all mak t at t der offret höja ne d ,

Och att dess rosenfagra mun s tänga igen , alt f adren 23 5 E j den mät te förbanna.

Af f ängslens tvång teg så möns tysta ord. 6 sfr.Sin sa f f ransdrägt nedå t lät hon flyta 2 3 9

Och full af bön ögats pil träffar hva r j e hennes bödels b je r t a .

Så un d er sk ö n , l ik en bild på må larns du k ,H on tala vi l l : ofta förr

I f ad rens sal gäs tabude ts bordsfröjd Dess sång f ö r h ö j t : ofta förr, kysk och b l y g , hennes röst

Så barns l ig t huld dyra fadrens fest- 2 4 5f ö r s kö na d e lyck a firat.

I lvad sedan s k e t t , vet j a g e j , s ä ge r e j : 6 motstr. D ock ouppfyld vardt ej Ka lc h as ’ sp å d o m ,

Och D ik a t i l lväger vishet åt d é n , som straflet rönt .O 7E j veta 2 50

Jag vill en framtid som éj undvikas kan .För t idig sorg vore det:

Den kom me r nog enl igt s iar-orden.

H v a d t ima s k a l l , lyktes väl! De t t a varmt önske vi, 2 5 5 Som ensamt här stadnat qvar till skydd

F ö r Apiska fosterlandet .

C H O R F Ö R A R N.

Dit t ma je s t ä t att vö r da , d rot tn ing, kommer j a g ,

T y bi l l igt ä r at t hedra konungens g em ål ,

N ä r th r on en af sin her re öfvergifven står. 2 6 0Om någo t t rovä rd t du förnummit , el ler e j ,

Om nå g o t gläd jebudskap dessa offer t änd t ,

J a g ö n s k a r ve t a : — t iger d u , är j a g dock nöjd.

K l y t a i m n r s t r å .

TJr r a t t e n s moder- sköte s tundom , he te r de t ,

E n k la r och Ijnflig morgonrodnad st iger upp. 2 6 5

Så h ö r en f röjd , som öfverst iger hvnr je hopp :Erö f r ad a f Arge ie rne är Ilios.

A n f ö r a r n f ö r f ö r s t a H a l f c h o r e n .

J a g ej förstod dig! så ot rol igt ljöd ditt ord.

K l y t a i m n e s t r a .

R e ’n i vår t våld är T ro j a . T a l a r nu j a g k l a r t !

E n a n n a n .

Mig fat tar g l ädjen, kal l ar t åra r fram hos mig. 2 7 0

K l y t a i m n e s t r a .

Att väl du m e n a r , rö jer ögat oforstäldt .

G8 ΑβΑΜΗΑ,ΝΟΓ».

Ε ν t r β η j κ.

Men äger du et t s äke r t vitl i iesbörd d e r o m !

K L Y T A I !U Λ E S T R A.

Ja g äge r det : crn oj en gu

P å L e m n o s . S e ’n f rån dei’na ö lopp l åg an f r a m , 2 8 5 T i l l dess hon hann Ze u g ’ f j e l l bo rg , A th o s ’ b ran ta kl int .

I l ö g t geno m lu f t en , öfver hafvets b r eda rygg

S k r e d s t a rk t och munte r t vandrar-eldens sk é n f r a m å t ,

E t t fu ru - b lo ss , som , lik

Och up p f y ld , i (let sken m e l ske n omskif tade.

Så segra t ha r den löpe ld , som ko m först och sist.

N u ha r j a g dig den rad af tecken omförmäl t , 3 1 5

Som min gemål från T ro j a iflg förordna t har.

C I I 0 It F Ö il A It N .

Anyo , d r o t t n in g , pr isa skal l j a g g u d a r n e ,

D ock än fö rn imma, än beumJra ville j a g

D e t ord du ta lat ; der för säg det om igen!

K I. Y T A I Μ N E N S T R A.

I dag Achaias folk eröfra t I I ios , 3 2 0

Och staden ska l l a r visst af oförenla rop.

Om ät t ika och ol ja du i samma kärl

Vil l g j u t a , söndrade f ient l igt bl i fva de.

Så horas segrarnes och de besegrades

Särski lda l jud , dem ski lda öden pressat f ram. 3 2 5

H ä r syns en f lock, som famnar o m , k nä b ö j an d e ,

F ör va nd te r s , b r ö d er s , m ak ars l ik ; der l igga barn

Vid g r åa f äde r ; al la bi t t er t k lagande

Med slafvens tunga dyra anförvandters lott .

D e andra hu n gr en , ef ter k am p och nat tens j a g t , 3 3 0

F ö rs a m la r till må l t ider a f hvad s taden h a r ,

Och ingen skif tar hvars och ens be sk ä r da del.

Men ef ter som enhvar u td rag i t lyckans lo t t ,

D e t a ga hus i T r o j a s sp juteröfrade

P a l a t s e r , d e r , befr iade från luftens f rost 33 5

Och kal l a d ag g , de hela nat ten sofva fa

Föru tan va k t e r , s äk ra såsom t iggaren.

Om gudarne och gudars tempel i den stad

Och i det l a n d , som vtinA*ts, 1111 de vörda blot t ,

E j s e g r a r n al t igen besegras f rukta bör . 3 4 0

M a ej i förtid lystnad fa]la på vå r h ä r ,

At t , v ins tbesegrad , åtrå h va(* förbude t är!An s a m m a bana måste genom löp as fö rs t ,F ö r r ’n h a n , till hemmet å i ler länd, f ar n juta ro.Och k o m m e , inför gudar s lk u l d lö s , hä r ’n än h e m , 3 4 5

Uppväc kas kunde dock änmu do s lagnes b lod ,F a s t sedan inga nya missulåd komm i t till. —

Af m i g , en qv inna , detta du förnimma må!

l ) o c k lycka ske , och ej wår våg sk å l sänk e sig!

Än myc ke t godt det finns, hu ars f rukt j a g skörda vill. 3 50

C II O K A N F Ö R A R N .

Du vet t igt t a l a t , drottning , lik en vet t ig man.

N u , se ’n af dig trovärdiga bevis j a g h ö r t ,

Går j a g , at t s junga gudarna tacksägelse.T y icke r inga mödans vunna lön ju är .

U n d er fö ljan d e m a rse h -r liy th in c r sa m la r »ig C Loren liiin g T lijin e lc .

A l lh e r r skande Zeus och du vänl iga N a t t , 3 55

Som bes kär t oss så he r r l iga sm ycken ,

D u , som kr ing T ro ja s t rot s iga t innar

Sp ände

H v u rk e n i fört id, e l ler i luften 3 0 5F ö rg ä fv e s din pil bortflöge.

H u r Zeus häm d k r ä f v e r , rönt de hafvn, / St/’. D es s spa r i öppen dager l igge r ;

Sitt verk han här fullbordat!H o , som m e n a r , a t t gudars strati ' 3 7 0

N ä fö r sm år jo rd en s barn ,Som lag och rät t t r ampa f räckt ,H a n ta lar s y n d , häda r blott.

Bevis bl ef deras sliigt ,Som väckt ohel ig fejd, 3 7a

Och f räckt r ät tv i sans s t adgar t r o t s a t ,I högfärd öfver husens fullhet

Och lyckans gifmildhet .D ock vare o sku ld mig när och ho fs am he t ,

Nö jd j a g är dä med ödet. 3 8 0Mot förderfvet ej gifves Skydd för d e n , som af medgång

S v ä l d , r ä t tvi sans a h å r h a r omkui l sparkn t förmätet .

En vålds ta rk drift försåt l igt l o c k a r , / motstr . 3 8 5 D e t första brot te ts he m sk a foster.

Förgä fves är all r äddning.Synd ej va rde r fö rdo ld , men våd-

elden l ik f l ammar den.Som falsk m e ta l l , nöt t och s k a ld , 3 9 0

Sin färg i svar t by te r om ,

N ä r p ro f s k e r ; l i kaså

Skall don, som barnsl igt yr En vingsniill fagol e f t e r j aga r ,Oä n d l i g nöd sin stad b e re da , 3 9 5

Dess bön ej börd varder A f någon gud m e r , men brot tets upphofsman

S tö r t a r för h imlens hämdsvärd.Par i s sa , när som gäst han I A t r e id e n s pa lat s k o m , 4 0 0

V ä r d e n s bord h a r med qv innorån vanhelgande skändat .

Men h o n sitt folk l emnat qvar kr iget s brak 2 sir.Oe-li skö ld k l ang och l a nsa r s st r idsgny och skepp u trus t

n ing, 4 0 5O c h log fö rde r f soni b r u d sk än k méd till Ilios.

S a ge no m s tadens por t a r hon flög,Med skänd l ig t r å g s a m flykt. Då sucka h ög t ,

D å k laga h ö g t , h em m et s s iar-vise;e d i g , o hus! \ e e r , husets her rskare! 4 1 0

”A e sad.in bädd , ve förförisk älskogssli Al!”D e n k r än k t e kom ; ty:St han s t å r , icke skymfande ,

”Begär l ig at t den fö rsvunna se.”Ti l l hafs hon g å t t , honom dock ”He n n e s bild tycks i huset he n ska. 4 1 5

” Gudas t ode rnas täckhe t ‘l i a n som s tygge l se h a t a r :

” H e n n e s ögons förlust betar” Ho no m n ju tn ingens väl lust . ' ’ 4 ‘2 0

”1 d römmen i r rbi lde r , sorgdigra kr ing 2 Motslr.'Han s bädd svä fva , gyckla blott tomma kär leksf röjde r.

”Blott t o mm a: ty nä r drömmarn lyckan famna t r o r ,

” S t r a x t flyktig sli ter bo t t u r hans hand ”1 sam ma stund den väna synens bild , 4 2 5” Och sömnens i r rs t igar vingad fö l j e r . ”

E n sådan sorg he r r ska r hä r i furs t ens h u s ;

E n ann an sna r t komm a s k a l l , s tör re än.

Ty hvem som he l s t ut i fejd drog u r I l c l l a s ’ b y g d , H a n b jude r sorgen till sitt h u s , 4 3 0

Som h j e r t a t tär nat t och dag ,

l l i s t ar d jup t mån ge t sår der inne.I lv i lken t åga t från h em me t ,

V e t enhva r : dock t i l lbakaM ån ge n ko mm a ej ska l l , men hans 4 3 5

Rus tn ing blott och hans aska.

T y Ares l ik r e’n för guld säl ja s k a l l , 3 Str.P å sin våg vapenlyckan vägande.

F r å n T r o j a s land sänder hanTi l l vänners h e m , t å rb e s tä n k t , 4 4 0Blot t en handfull sva r tbrändt stoft,

Gömdt i u rnans t r ånga ry m d ,

H j e l t e n s sista återstod.D å sucka dé, och pr isa en, för dét han käck i kam p en stod ,

En a n n ’ för dét han ärofull t föll för en ann an mans gemål . M å ng en så k no ta r tys t , och ha t S ök er då bit tert s t r idens hä r - 4 5 0

fö ra r e , A t r eu s ’ söner.

A n d r a , manl igen fal lna,

Göm ma gra fva r vid muren 1 T ro j an e rn e s l and: — en ovänl ig mul l dem beläcker . 155

M e n far l igt ä r mängdens knot, viändt till hot : 3 motstr. F o l k e t s hämd m a n a r fram förbannelsen.

Bekymmerful l väntar j a g

Att höra m ö rk sk ickel se . ICO

D o ld t blir éj för gudars blick

Ma nna mor d . Svar tmant lade

Straffets M a k t e r föl ja d e n ,

Sonn lycka nåt t fö ru tan dygd , och sänker ned, när tiddet b l i r , 4 6 5

H a ns lif i m ö r k r e t , l ivar ej mer hjelp för de svunneåters tår .

Bi t ter är ä r a n , följd af hat.

Krossad de n s j u n k a r ned för Zeus’

B l i x t r an de ögonsl rå l e . 4 7 0Hat fr i varde min lycka!

S ta ds e rö f r a r e aldrig V a r d e j a g , och m å éj min l ifsdag bortlvina i träldomd

E n e l d , so m fröjd båda tycks, efter sang.K r i n g s t aden snabbt ryktet spridt.

Ar det s a n n t , ho känne r det?

H o ve t , om éj k a n s k e en gud besviker oss?

H v e m är så ba rns l ig , hvem förbl inda nog, att han ISO

I det ta nyss t ända sken

Sig solar förs t , s e ’n , när sanningen Bl i r sp or d , plötsl igt s junka ser sitt mod?

V ä l qv innans vet t iiöfdes det

Att lyckans guns t p r i sa , förr’n den kommit än.

L ä t t t ro r , lät t rö res del qvinnl iga sinnet än hi t , än di t ;4 8 5

7G Λ G A Μ 1 Μ Ν Ο Ν.

Som el t väde r s n a b b t , men som vädret förgå r»

Försvinner ock r y k t e t , spridt från qvinnoinun.

K 1- Y T A I M N E S T R A.

Snar t yppas sk a l l , om de n na löpe lds f ackel lopp,

Om dessa b rands igna ler s l ånga vexe lpos t 4 9 0

H a r sannning b å d a t , e l ler o m , en drömbild l i k t ,

De t I jufva sken som kom till o ss , mig gäckat b lo t t .

T y r e ’n en härold syns från s tr anden nä rm a s ig ,

Af ol jeqvistar hu fv if t skuggadt . K la r t det j u

Af to r ra s tof te t , lerets tv i l l ingsbroder , s k ö n j s , 4 9 5

Att han ej s tum ä r , och ej genom rök och eld ,

I skogens furor t ä n d , oss tyder sina bud.N e j , visst hans ord vår g läd je mer föröka skall .

Et t s t r idigt båds kap skyr och veder sakar j ag .

J a , må af nyfödd fröjd vår fröjd t i l l växa än! 5 0 0

C l I O R A N F Ö l l A R E X.

M å d e n , som anna t ön sk a r denna s t a d , få s j e l f

Upphämta f rukten a f sit t v rånga t änkesät t !

D E F Ö R R E , E N 1 I Ä . R O L D .

H ä r o l d e n .

H e l l , A rg o s , du min he m b y g d , du mit t foster land!

S å dig j a g efter nio solhvarf å t e r s e r ;Se ’n månge t hopp re 'n b ru s t i t , det ta dock j a g vann. 5 0 o

Ty länge j a g miss t rös ta t , at t i Argos’ jo r d

P e s k ä r a s sist mig skulle grafvems kära stad.

V a r he l sad t , l and , var helsadt ock du solens s k e n , O c h Z eu s , du landets he r re , och du Pytho’s d ro t t !

E j mer du s lungar dina pi lar ned mot oss: ,r) l ( )Ke”n vid Skatnandros omild nog mot oss du var !V a r nu vår t bi s t ånd, va r vår hjelp i kämpaspel ,Du drott Apol ion! E d er a l l a , spelens skydd,

J g u d a r , j a g åk a l l a r ; äfven l l e rm es , dig,

HiSrolders hä ro ld , du min äras upphofsrnan! 5 1 5

O c h e r , som oss l eds aga t , o he ro e r , blidt

Mo-ttagen nu den h ä r , som lansen skonat har!

H eJ I mina furstars b o n i ng , kära kungaborg,

Ocih he lga t empe l ; g u d a r all i solens sken ,

O m nåns in för r , mot t agen nu med nådig blick 5 2 0O c h ären vår omsider åt er lända drott!

T y hemland nu vår furs t e Agamemnon är ,

S o m br ingar er och a l l a l jus i mörkre ts natt.

V ä l a n , mot t agen honom väl , som ju det höfs,E m e d a n ha n med domarn Z eu s ’ grafspade har 5 2 5

En g ra f för T ro j a t i l l redt och för allt dess land O m s t j e lp i a l igga a l t aren och gudars hus ,

O ch döda l igga l ande ts barn på blodig mark.N u det ta T r ö j a s g i s s e l , A t reus ’ kongason,

D e n höge h j e l t e n , k r ön t med lyckans segerpri s, 5 3 0Ar k o m m e n , värdig mer än andra dödlige

At t firas. Me r ej Pa r i s med sin hela sfad

S ig rosa r öfver s tör re b ragd än större straff.T y se’n på s ig med rån och stöld han samlat skuld,

O m bytet dock han miste g å t t , och grundligen 5 3 5

T ill grus förkrossat hem m ets bygd och fädrens h u s .

S a hafva trefallt straffats Priam iderne.

A n d r a H a l f c i i o i i e n s A n f ö r a r e .

Achaiska k r iga rh ä re ns hä r o ld , hel l d ig , hel l!

H ä r o l d e n .

Ja hell! N u dö ja g v i l l e , bjöde gudar det!

E n A n n a n .

Ilar åtrå efter fosterlandet ä n gs la t dig? 5 1 0

H ä r o l d e n .

J a , så att ögat gråter g lädjetårar nu.

E n T r e d j e .

H a ’n a l la J kännt denna sjukdom s ljufva qval?

H ä r o l d e n .

Hur m en a r du? S ä g , att j a g bättre dig förstår.

E n f j e r d e .

H a’n J väl saknat vänner som ha saknat er?

II Ä r o L D E N.

Man längtat efter k r igra rn e , som längtat hem ? 54;»

E n F f. m t e .

Fortviflad ofta efter dem j a g suckat har.

H ä r o l d e n ·

Hvad orsak bragte fo lket dock till sådan sorg?

E n S j k t t e .

M in vana är med tystnad l äka s l ika sär.

I I i r o l DE N.

D u faror f r u k ta t , medan drot ten Lorta var?

E n S j u n d e .

S å , — a t t , som d u , j a g döden ge rna önska t mig. 5 50

IIÄ I tOLDEN.

M e n nu ä r al l t ful ländadt . Väl det sägas k a n ,At t u n d e r d e n n a l ånga tid ha r mycket h än d t ,D e l s ly c k l i g t , dels ock mindre godt. D ock h v e m , som ej A r g u d , f å r le fva fri f rån sorger l ifvet ut?M å n g möda täl ja kunde j a g : besvär l ig v a k t , 5 5 5Och s pa r s a m la n d g å n g , dål igt l ä g e r , all den nöd ,A i s l i t i t ha hva re nd a dag som gud beskär t .Än vä r re b l e f det onda, se ’n i land vi gått.,H e l t nä ra f i endens mur a r stodo vå ra tält.F r å n h imlen n e d , från ängen upp steg kylig d a g g , 5G0Som blöt te v å r a k lä de r och förderfvadeAll l j e tn t , och g a f vår t bår ges ta l t af vi l Idjur sragg.Vä l v in te rn kun de j a g beskr i fva , Idas snö ,H u r h i ske l ig den var och fåglar dödade ;Be skr i fva h e t t a n , nä r vid middagss tunden s jön 5 0 5Sig l ade vå g l ö s , sofvande i vindstil l ro.Men hvar t i l l s ådan k la g an ? Mödan är förbi ,Förb i j e mv ä l för d em , som döden skördat r c ' n ,Och som ej m e ra ö n sk a , at t stå upp igen.

80 A C A Μ £ M N ο η.

IT vi skulle or!; j a g dödens offer räkna o p p , 3 7 0

Och j a g , som lefver , sörja deras bittra lott ?

N»-j, hel lre vill j a g f rö jda mig af hvad som sket t .

Ty vi hland Argos ’ k r i g a r h ä r , som sp a ra des ,

E n riklig vinst , som väger skadan opp , ha falt.

Ja oss , som öfver land och ha f ha flugit h e m , 5 7 5

Star f ri t t , at t infor solens l jus oss prisa s a :

”Se’n A rgos’ kämpar vunnit hade T ro j a s l an d ,

” De detta byte helgat g u d a r n e , och hängt

”1 alla Hel l a s ’ tempel ädla smyckens tal ”

H v n r e n , som hör d e t , prisa måste denna h ä r , 5 8 0

Och höfvi tsmännen. Dock högtiofvad vare mest

Zeus’ nåd, som ful lbragt det ta! — Allt har du nu hör t .

C II O K A N F Ö Π ARV.

Ej nekar j a g , at t d ina ord besegrat m i g :

Ung nog att lära blifver å lderdomen städs.

Fas t mest det Klytaimnest ra rör och det ta h u s , 58 5

Som bil l igt , dock j a g äfven lyckl iggörs häraf .

K L Y T A I M N E S T R A.

Af fröjd betagen bras t j a g u t i jube l rop

Ue’n då , när eldens första båd om nat ten korn,

Alt Ilios besegrad var och ödel agd.

D å sade mången g ä c k a n d e : ” på eldens bloss 5 9 0

”För trös tande , du t r o r , at t T r o j a sköflad ä r ;

”Dock qvinnans ar t det ä r , at t bl ifva hänförd lått .”

Så talte m a n , ej om mit t vanvet t tviflande.

Emellertid j a g oftra l ä t , och på milt bud I staden höjdes gälla fröjdskri ö fveral l t , 5 9 5