Far pa bete - Jordbruksverket...6 av lamm. De har sina brunster sent på hösten och lammar huvudsakligen i april med små möjligheter till förskjutningar. Av gotlandslammen får

Jordbruksinformation 12 – 2006

Får på bete

Far pa bete.qxd 06-09-11 09.50 Sida 1

2

Den här skriften ger dig grundläggandeinformation om betesmarker, olika fårra-ser, skötselrutiner från vår till höst lik-som kunskap om risker för störningarsom finns i olika uppfödningssystem.Det mesta av innehållet gäller både eko-logisk och konventionell fårhållning, mendu som har ekologisk fårhållning, måstesjälv ta reda på vilka särskilda regler ochvillkor som gäller dig.

Fåren är idisslare liksom nötkreatur, getoch ren och de vilda släktingarna älg,rådjur och hjort. Idisslare gör det möjligtför människan att utnyttja betesmarkerför livsmedelsproduktion. De är cellu-losaomvandlare och ger oss tillgång tillenergi som vi utan idisslare inte hadekunnat utnyttja. Av betesmark producerarfåren huvudsakligen kött, men även ull,päls och mjölk. Fårens bete ger också ettöppet landskap som gynnar den biologis-ka mångfalden.

Betesmarker och kvalitetDet finns olika typer av betesmark. Åker-marksbeten har oftast högre näringsinne-håll än naturbetesmarker. Avkastningen iform av grönmassa, mätt i kg torrsubstans(ts) per hektar, varierar mellan olikabetesmarker. Lägst avkastning ger torrnaturbetesmark (ca 1 000 kg). Odladegräsmarker kan ge tre till fyra gångerstörre avkastning. Även smältbarhetenvarierar. Smältbarheten på bete från odladmark brukar uppskattas till 5 % högrejämfört med rena naturbetesmarker.

Betets torrsubstansBeteskvaliteten ändras påtagligt överbetessäsongen. Lufttemperatur, neder-börd och vindförhållanden, avgör i höggrad hur mycket torrsubstans (ts)betesväxterna innehåller. Ett riktmärkeför ts-halten är 20 %, vilket betyder attresterande är vatten. Ts-halten kan vara

Får på bete

Åkermarksbete, återväxt på vallar efter hö- eller ensilageskörd, ger ett näringsriktbete.


Tabell 1. Riktvärden för antal betesdjur per ha (ogödslad mark) på försommaren. Påeftersommaren minskas beläggningen.

Torr naturbetesmark Frisk naturbetesmark

Tackor, ca 65 kg (inkl. 2 lamm) 3 6Kvigor, stutar < 1 år 2 4Kvigor, stutar > 1 år 1 2Sinkor, ca 600 kg 1 2Dikor, ca 600 kg (inkl. kalv) 0,7 1,5Varmblodshäst 1,5 3

3

så låg som 10 % efter ihållande regn, föratt vid soligt och torrt väder stiga till uppemot 30 %. Ett blött bete sänker närings-intaget genom att foder- och därmednäringsintaget minskar, eftersom får baraklarar att äta en viss mängd grönmassa.

Betets energiBetets näringsinnehåll mäts i omsätt-ningsbar energi per kilo torrsubstans(MJ/kg ts). Gräsets utvecklingsstadiumär den viktigaste faktorn för näringsinne-håll i form av omsättningsbar energi.Vissa skillnader finns mellan olika gräs-sorter där till exempel ängssvingel,timotej och ängsgröe har högt, medanfårsvingel och tuvtåtel har lågt energiin-nehåll. Kvaliteten på betesgräset sjunkerunder sommaren. Ett spätt försommar-bete kan innehålla 11 MJ/kg ts och för-vuxet höstbete bara 9 MJ/kg ts. Skill-naden blir ännu större om man jämförenergiinnehållet per hektar, eftersombetestillväxten är som störst i början avsommaren. Det är också stor skillnadmellan olika typer av betesmarker.

Betestryck och betessystemDet är viktigt att det finns skugga, regn-och vindskydd på betet. Hur många djursom kan vara på betet beror på vilket

betessystem som används. Riktvärdenfinns för antalet djur på försommarbete,se tabell 1. Med hjälp av tabellen kan duockså beräkna lämpligt betestryck för fårsom sambetar med hästar eller nötkrea-tur. Tabellens anvisningar är endast rikt-värden som gäller för försommarbeten.Beläggningen kommer att bli för hög påsensommaren. Detta kan du kompenseramed stödutfodring eller genom att redu-cera djurantalet. Det finns stora regiona-la skillnader i växtlighet och betes-tillgången varierar dessutom mellanolika år.

Vid kontinuerligt bete går sammaantal djur på marken från vår till install-ning. Då är i regel beläggningen för lågpå våren och för hög på hösten.

Vid rotationsbete är det lättare attutnyttja markens potential i kombinationmed god tillväxt. Den vanligaste varian-ten av rotationsbete är en kombinationdär bete på naturbetesmarker växlas medbete på vallar efter hö- eller ensilage-skörd. Systemet kräver dock mer arbeteän ett kontinuerligt bete eftersom djurenmåste flyttas mellan betena. Dessutombehövs mer stängsel och vattentilldel-ningen måste säkras på alla beten.Intervallen mellan avbetningar bör i bör-jan av betesperioden ligga på cirka tvåveckor beroende på den säsongsmässigt


4

Får har en inlärd och instinktiv förmåga att undvika giftiga växter. Är tillgången påbete knapp ökar dock risken för att även smörblomma, kärrfräken, johannesört,sprängört, bolmört, ängssyra, höskallra, örnbräken m.m. betas. Planera därför betetså att förgiftning undviks.

kraftiga betestillväxten. Senare underbetessäsongen kan djuren beta sammafålla längre tid. Oavsett system kräverbåde betesbyten och betesrotation plane-ring. Ta hänsyn till risker för variationeri växtligheten som orsakas av sommar-vädret och risker för parasitangrepp närdu planerar.

Sambete och växelbete med andradjurslag ger ofta ett bättre utnyttjande avbetesmarken. Detta beroende på att olikadjurslag som får och nöt kompletterarvarandras betesvanor. Nötkreatur som”sliter” av gräset vid betning lämnar res-ter som fåren gärna ”noppar” i sig. Fårhar å andra sidan en förmåga att lämnaefter sig hela grässtrån, som äts upp avnötkreatur. Får och nötkreatur infekterasvanligen inte av samma betesparasiter,även om enstaka undantag finns. Dettamedför att fåren reducerar de larvsmittorsom annars drabbar nötkreatur och viceversa. Även fördelningen av träck och

därmed gödning blir annorlunda vidsam- eller växelbetning, vilket gynnarväxtligheten.

Framförbetning är ett system därman delar upp betesdjuren efter vilkakrav de har på betets kvalitet. De djur-grupper som har störst näringsbehovsläpps först på det näringsrika betet. Detsom dessa djur lämnar kvar betas däref-ter av en djurgrupp med lägre näringsbe-hov. Ett exempel är att avvanda lamm,som har behov av bra bete på hösten,erbjuds det bästa betet för att sedan ersät-tas av sintackorna, som kan beta hårdareoch därmed utnyttja det som finns kvar.

Stripbetning med ett flyttbart stäng-sel kan användas för att styra betesutnytt-jandet i takt med växtligheten. Dettamedger ett relativt högt betestryck lokaltoch därigenom minskad möjlighet förselektivt bete. Stripbetning medför dockstörre arbetsinsats.


5

BetesåtgångMed dagens produktionskrav på våra får,räcker inte betet alltid till. Tackor medflera lamm vid sidan kräver mycket brabete för att kunna producera tillräckligt.För tackor av mjölkfårras räcker i regelinte ens det bästa betet till. I sambandmed mjölkning sker extra utfodring.Mjölktackorna kräver hög kvalitet påbetet. För att uppnå detta tillämpas oftarotationsbete på åkermark. Sintackor kanbeta mindre produktiv betesmark. De kanmed fördel användas till naturbetesmar-ker. De måste dock få chansen att för-bättra sin kondition före betäckning.

Tackor med lamm används för bete pånaturbetesmarker. De är dock högprodu-cerande (både mjölk och tillväxt) ochderas behov av näringsrikt bete är stort.Använd därför gärna betesbyten.

Lammens dagliga tillväxt över betes-sommaren kan vara upp till 500 g/dag.Felaktiga betesrutiner kan ge mycketsämre tillväxt. Mot slutet av sommarensjunker tillväxten hos djur och bete avse-värt.

Olika fårraserDet finns en rad olika köttraser. Texelkommer från början från Holland och gertunga slaktkroppar. Texel är populärtsom inkorsningsdjur. Det är även Suffolkoch Leicester, som ursprungligen kom-mer från Storbritannien. Även Shrop-shire och Oxford Down är av engelsktursprung, men är numera inte så vanligai Sverige. Köttraserna ställer generellthögre krav på bra bete, men även andraraser med flera lamm behöver bra beteför att lyckas väl.

Ostfriesiska mjölkfår används förmjölkproduktion till fårosttillverkning,men även för att höja mjölkavkastningenhos tackor av inhemska raser t.ex. fin-ullstackor. Dessa tackor kan på så vis gemera mjölk till sina lamm.

Bland våra inhemska raser är Got-landsfåret störst i antal. Gutefåret, tidiga-re utrotningshotad ras, anses numera räd-dad efter bragdfull insats. Dessa bådaraser är ganska ursprungliga och ärgenom sin hårt bundna årscykel inteanpassningsbara till åretruntproduktion

De olika raserna lämpar sig olika väl på olika betestyper.


6

av lamm. De har sina brunster sent påhösten och lammar huvudsakligen i aprilmed små möjligheter till förskjutningar.Av gotlandslammen får du förutom köt-tet ett värdefullt skinn, som väger upp detlägre priset du får för köttet på hösten.Gutefåret klarar de torra betena på Ölandoch Gotland bra och är utpräglade betes-sökare.

Den svenska lantrasen finull kommerursprungligen från Finland och är, precissom den finska finullsrasen, mycketfruktsam. Andra svenska lantraser är rya-fåret och allmogefåret.

Att korsa in köttrasfår i lantraserna harblivit mycket populärt och vanligt. Ävenkorsningar mellan köttraser förekommer.Oavsett raser och raskombinationer ärdet viktigt att ha i åtanke att lammet del-vis växer på mjölk som tackan ska pro-ducera. Om beteskvaliteten är otillfreds-ställande kommer det att gå ut över bådetackan och hennes lamm.

UppfödningsmodellerBetesdjur och slaktAtt producera betesdjur som kan gå rakavägen från bete till slakt är mycket svårt.Den traditionella slakttidpunkten på hös-ten är dessutom ingenting som premierasprismässigt. I stället försöker många attstyra slakten till andra tidpunkter på året.För att uppnå ett tillfredsställande slakt-resultat krävs att slaktkroppen har enacceptabel vikt, en god köttansättningoch att den inte innehåller för mycketfett. Beroende på kön, ras och uppföd-ningsmodell varierar målet för slaktvikt-en. Köttet bedöms och klassas på slakte-riet med avseende på kategori (dilamm,lamm eller får), kroppens form och fett-sammansättning.

Klipp fåren minst en gång per år – gärna två. Undvik klippning under sista dräktig-hetsmånaden.


7

VårlammTidig lamning i december till februari.Du föder upp lammen inomhus medtackans mjölk och kraftfoder i lamm-kammare. Ha som målsättning att allalamm ska slaktas under våren (senast ijuni). Enbart tackorna går ut på bete.Naturbeten passar bra för dessa tackor,under förutsättning att tackorna hinnerkomma i god kondition inför nästabetäckning. Om den enda betesmark duhar tillgång till är naturbetesmark, kan duha vårlammsproduktion med inköpt vin-terfoder.

SommarlammLamning i februari till mars. Målsätt-ningen är att huvuddelen av lammen skavara slaktmogna i juni, juli och augusti.Denna uppfödningsmodell ställer storakrav på betets kvalitet. Om kvaliteten ärför låg bör du tillskottsutfodra lammenpå betet. Vid lamning redan i februari kanlammen ofta avvänjas vid betessläppetför att sedan få bästa tänkbara åkerbete.Tackorna släpps på naturbete.

Vid senare lamning kan du släppatackor och lamm tillsammans på branaturbetesmark eller åkermarksbete.Lammen avvänjs även här vid 3–3,5månaders ålder och får sedan bete av högkvalitet, till exempel klöverrik vallåter-växt. Tackorna får gå kvar på naturbetes-marken. Om lammen inte kan erbjudastillräckligt näringsrikt bete kan dutillskottsutfodra med kraftfoder.

HöstlammLamning i mars, april eller möjligen ibörjan av maj. Lammen beräknas färdigasenast i oktober. Större delen av lammenstillväxt sker ute på bete med denna upp-

födningsmodell. Det gör att dennamodell är den som ställer störst krav påbetet. Om du ska producera höstlamm,behöver du minst lika mycket åkermarkmed vallodling som betesmark. Lammensläpps även här på vallåterväxt efteravvänjning vid 3–3,5 månaders ålder.Om lamningen äger rum så sent att av-vänjning inte kan göras förrän i mitten avaugusti, bör både tackor och lamm erbju-das vallåterväxt i mitten av juli. Efteravvänjningen, då lammen eventuellt haravmaskats (i ekologiska besättningarefter träckprov och parasitologisk ana-lys), släpps lammen på ny återväxt ochtackorna kan släppas tillbaka på naturbe-tesmarken. Du stallar in icke slaktmognalamm för vinteruppfödning, eller säljerdem till uppfödare av vinterlamm.

VinterlammLamning i maj till juli, ofta utomhus.Målsättningen är att lammen ska slaktasunder vintern fram till påsk. Dennamodell är ganska vanlig inom ekologiskabesättningar eftersom parasitproblemenminskar vid sen lamning. Vid lamningredan i maj måste dräktighetsutfodringske inomhus. Vid senare lamning kanvårbetet utnyttjas. Under de första tvåmånaderna av digivning behövs närings-rikt bete. Vid lamning i maj kan detta oftafungera på naturbete. Vid senare lamningbehövs även tillgång till vallåterväxt.Lammen avvänjs på hösten och släpps påny vallåterväxt eller stallas in. Tackornakan beta på naturbetesmark efter avvänj-ning. Observera att lamning utomhuskräver gott om naturligt skydd på betetoch gärna tillgång till hus.


8

Fårens beteende ochbehovIdisslareFår är idisslare. Detta innebär att de kanspjälka (ombilda) cellulosan i gräs tillomsättningsbar energi. För spjälkningenhar fåret fyra magar: nätmagen, våmmen,bladmagen och löpmagen. Den sist-nämnda är motsvarigheten till enkelma-gades magsäck och det är där som saltsy-reproduktion och produktion av olikaenzymer försiggår. I de övriga magavdel-ningarna bryts fodret ner så att näringenkan tas upp i tarmarna. En förutsättningför nedbrytningen är att fodret återkom-mande finfördelas. När en idisslare harbetat vilar den. Under vilan rapas portio-ner av våminnehållet upp i munhålan,tuggas om, blandas med saliv och sväljsigen. Våmmen rör sig hela tiden med ryt-miska sammandragningar som säkerstäl-ler blandningen. Våmmen fungerar som

Vid idissling rapas delar av våminnehållet upp, tuggas om och sväljs igen. Idisslan-det medverkar till att cellulosan i fodret blir tillgänglig som energi för djuren.

Frodiga beten med mycket klöver ochlucern kan ge trumsjuka. Mycket skumbildas i våmmen och idisslingen försvå-ras. Stalla in djuren, behandla medskumnedbrytande medel och se överbetesförhållanden.


9

ett stort jäskar och stora mängder gas bil-das under nedbrytningen. Samtidigt somvåminnehållet rapas upp ska också dennagas kunna avgå. Om rapandet av gas ochvåminnehåll störs kan trumsjuka bli följ-den.

FinsmakareFår är flockdjur. Hantera dem därför all-tid i grupp. Flockbeteendet är tydligt;såväl bete som vila sker gemensamt. Enflock på bete brukar beta under morgon-timmarna, vila mitt på dagen, för att återbeta på eftermiddagen och början avkvällen. Fåren är kortgräsbetare ochdessutom finsmakare. Om de har möjlig-het betar de mycket selektivt. De väljerut lågväxande arter, späda gräsplantoroch örter. På högt frodigt gräs och allagrövre arter betar de på sin höjd av bla-den. Fröstänglar från olika gräsarter läm-

nas orörda. Det gör att betesmarken kanfå ett förvuxet utseende, trots att det ärväl avbetat närmare marken. Liksom nöt-kreaturen har får en tandplatta i stället förframtänder i överkäken. De kan dockbeta närmare marken och mera exaktgenom att deras nos är smalare och över-läppen delad. Fåren undviker inte lika

Får är flockdjur. Bete och vila sker gemensamt.

Får betar även taggiga och torniga bus-kar, t.ex. nypon.


10

utpräglat sina rator som de andra djursla-gen. Får väljer ofta att beta på vissa plat-ser i en betesmark. Troligen styrs dettabeteende av vegetationens sammansätt-ning på platsen. På motsvarande sättfinns det växter som betande får lämnarorörda.

Fuktiga marker undviks mera kon-sekvent av får än av nötkreatur och häs-tar. Fåren trivs bäst på höglänta och vid-sträckta marker. De betar mycket gärnalöv, ris, buskar och träd. Löven betassystematiskt av så långt fåren når. Debetar bladen i en speciell ordning, åt-minstone under vegetationsperioden.Rönn, lönn, sälg och asp är mest populä-ra. Ek, hassel och björk intar ett mellan-läge, medan al inte gärna betas annat änsom nyutspruckna löv. Efter frost och på

senhösten kan rangordningen bli annor-lunda. Då kan t.o.m. al bli eftertraktad.Även blad av taggiga och torniga buskarsom björnbär, hallon, slån och nyponbetas. Får kan också gnaga på bark så attträden skadas. Det gäller framför allt ask,rönn och olika videarter. Även om får ärselektiva betare vill de variera kosten.Om en viss art av lövsly dominerar, kanfåren söka alternativ för att få variation.

Lätta raser, som exempelvis gutefåren,har ett livligare temperament och är merarörliga än till exempel köttfår. De tar siglättare fram i terrängen och tycks varabuskätare i större utsträckning. Det ärdock större skillnader i betesbeteendemellan olika djurgrupper än mellan raser.

Att fåren beskylls för att beta alltförhårt och därigenom skada eller till ochmed utrota växter är helt och hållet en

När tacklammen blir äldre håller de sigfortfarande nära sin mor.

Får är effektiva buskröjare. Se upp baraså att de inte går för många på för litetbete. Då kan djuren fara illa och dess-utom kan även de träd och buskar somdu vill spara gnagas sönder.


11

skötselfråga. Eftersom fåren har ull synsdet inte hur magra de är om de går påalltför lågt avkastande marker. Särskiltolämpligt är det att låta växande djurmed stort näringsbehov beta på sådanamarker. Sintackor kan möjligen klara avdet, under förutsättning att de får möjlig-het att förbättra sin kondition före kom-mande betäckning.

Fåren är mycket familjetrogna. Entacka lär sina lamm att beta på sammasätt och föredra samma typ av växtlighetsom hon. Även de äldre tacklammenhåller sig nära sin mor. Flera sådana stor-familjer bildar sedan en grupp som hållerihop.

Gotlandsfår och gutefår betar merfamiljevis än andra fårraser. De ansesäven vara mer effektiva som buskröjareoch bättre anpassade till torra betesmar-ker. På frodiga betesmarker passar detyngre köttraserna, eller korsningar meddem, förhållandevis bättre.

Putsning av betetOm betet växer ifrån djuren bör du putsabetet. Områden med förvuxet bete slåsmed lie eller betesputsare. Om detavslagna bildar tjocka lager bör du tabort det. I annat fall kan det lämnas kvar.Får äter gärna nässlor när de legat ochtorkat. Genom putsning hålls också artersom inte gärna betas efter, till exempeltuvtåtel. Du kan givetvis också med för-del skörda betet innan djuren släpps ut.

StängselBetesmarken kan vara inhägnad medolika typer av stängsel. Oavsett konstruk-tion måste stängslet hålla flocken påplats. Stängsel kan vara uppbyggda avträslanor, murar, nät eller eltrådar. Tänkpå att stängslet inte får orsaka skador påvilda djur. Stängsel kan vara permanenta,flyttbara eller kombinationer av dessa.Vid stripbetning arbetar man till exempelmed ett lättrörligt stängsel som elstäng-sel, medan naturbeten ofta inhägnas medpermanenta stängsel.

På elstängsel ska varningsskyltar sät-tas upp så allmänheten uppmärksammaspå att trådarna är strömförande. Elektri-citeten ska vara påslagen hela tiden närdjur vistas i hagen. Om inte, kan djurentappa respekten för stängslet och brytasig ut. Vid montering av elstängsel är detviktigt att du följer tillverkarens anvis-ningar. Kontrollera regelbundet attstängslet fungerar. Det är viktigt att jord-ningen är väl genomförd.

Vatten Vätskebehovet hos får styrs bland annatav hur mycket vatten fodret innehåller(ts-halt). Även djurens avkastning och

Garvsyran i ekollon kan orsaka förgift-ning hos får. Fåren äter sämre, får förstförstoppning och sedan blodig diarré.Det är svårt att behandla. Mer informa-tion om förgiftning och andra åkommorfinns i boken Bete och betesdjur (se läs-tips på sid. 19).


12

lufttemperaturen inverkar. Vattenbehovetär störst hos höglakterande* tackor. Dekan ha ett vattenbehov på 7–10 liter perdygn vid normal temperatur (gäller bådederas kroppstemperatur och lufttempera-turen). Observera att höglaktationenmycket väl kan inträffa under sommarensvarmaste dagar, särskilt vid lamning ijuni eller juli. Efter avvänjning är vatten-konsumtionen nere på ungefär 2 liter perdag. Oavsett om det är lakterande tackoreller växande lamm är vattentillgång påbete mycket viktig. Vattnet måste ha engodtagbar kvalitet. Tyvärr kan betesdju-ren ibland välja naturliga vattenkällor avbristande hygienisk eller kemisk kvalitet.Det är mycket svårt att utreda eventuellastörningar hos djuren som en följd avdålig vattenkvalitet. Satsa därför resurserpå bra vatten i tillräckliga volymer.

Vattentilldelningen kan ske via vatten-koppar. Det är viktigt att flödet i koppenär tillräckligt. Vattenkar som uttjäntabadkar, delade plåt- eller plasttunnor kanockså användas. Det får inte finnas vassakanter på tunnorna som kan orsaka små-sår. Karen bör tömmas och rengörasminst en gång per vecka. Sjöar och vat-tendrag av god kvalitet kan vara utmärk-ta som vattenkällor. Se dock upp för stil-lastående vatten. Får kan dricka saltvat-ten längs hela den svenska kusten underförutsättning att kvaliteten är acceptabel.Var uppmärksam på varningar för alg-blomning som kan medföra stora hälso-störningar på betesdjur. Särskilt underden så kallade ”rötmånaden” är riskenför bakterier i vatten hög, speciellt omvattnet är stillastående. Placera vat-tenplatser i skuggiga lägen om det ärmöjligt. Det är en fördel om de ligger ihögre terräng på berghällar eller andra

väldränerade platser. Om berg saknaskan du göra marken hårdare med singel.Om djuren går i gyttja finns risk för klöv-infektioner.

Mineraler

Betets innehåll av mineraler och spåräm-nen varierar och måste kompletterasgenom att djuren erbjuds mineralfoder.Stora delar av betesmarkerna i södraSverige är fattiga på både koppar ochkobolt, särskilt gäller detta sand-, moss-och mojordar. Hela landet räknas somselenfattigt område. Mineralfoder påbetet bör i de flesta fall innehålla koppar,åtminstone till de växande unga djuren.Mineralfodret bör inte innehålla salt.Komplettera istället med separat saltsten.Mineralfodret bör ges i särskild krubbasom är skyddad mot väder och vind. Omvidsträckta beten nyttjas kan det vara en

* laktation = den period när tackan producerar mjölk

Se till så att flödet i vattenkopparna ärtillräckligt.


13

fördel att ha flera platser med mineralfo-der. Det är viktigt att djuren passerar stäl-let ofta och regelbundet. Alla djur skahinna äta. Glöm inte att flytta med mine-ralfoder och saltsten vid betesbyten.Kontrollera omsättningen och den hygie-niska kvaliteten på mineralfoder någongång per vecka. Baljor med mineralfoderfungerar oftast sämre till lamm än löstmineralfoder. Nederbörd gör baljinnehål-let stenhårt och lammtänderna rår inte pådet. Även löst foder blir förstört av regn.

StödutfodringLammen bör kunna stödutfodras undersenare delen av betessäsongen. När duska börja med detta beror på växtlighetenoch årsmånen. Framför allt under sen-sommar och höst, när näringen i betetsjunker, ska fungerande stödutfodringfinnas. Stödutfodring kan bestå av grov-

foder och/eller kraftfoder. I en fårflockges kraftfoder i en särskild kraftfoder-automat dit bara lammen har tillträde.Olika modeller för detta finns, där kraft-fodret skyddas mot regn och rusk.Omsättningen ska regelbundet övervakasframför allt så att den hygieniska kvalite-ten inte blir dålig. Det är också viktigt attse till att alla lamm får sin beskärda del.Tänk på att det på vissa marker råder för-bud mot tillskottsutfodring som villkorför miljöersättningen. Se över vilka åta-ganden och villkor som gäller för dinamarker.

Hyra eller låna betesdjurMed krav på att marker ska hållas i hävdför att olika stöd och ersättningar skabetalas ut har intresset för att hyra ellerlåna betesdjur över sommaren uppstått.Detta kan innebära att djur från flera

Komplettera mineralfodret med fristående saltsten. Det är bättre än att ge djurenmineralfoder där salt ingår.


14

besättningar blandas i samband medbetessläpp. Om någon av fårbesättning-arna är ansluten till den frivilliga maedi-visnakontrollen, ställs krav på maedivis-nastatusen hos de djur besättningen skasambeta med. Får som släpps på betegemensamt med nötkreatur från andrabesättningar måste ha kontrollerad statusavseende Border Disease (fårens motsva-righet till Bovin VirusDiarré, BVD).Detta är en sjukdom som omfattas avbekämpningsprogram.

Tänk också på att det finns regler förfår vad gäller märkning, transportdoku-ment, journalföring samt registrering avproduktionsplatser. Mer informationfinns på Jordbruksverkets webbplats,www.sjv.se

Att tänka på under betesperiodenDags för betessläpp! Kontrollera vattentillförsel och stängsel.Ta träckprov för parasitologisk kontroll.Avmaska därefter med vad som behövs idet aktuella fallet. Vänta sedan i tre dagarinnan du släpper ut djuren på så kallatvälkomstbete, det vill säga ett så para-sitfritt bete som möjligt. Det är bra om enhage i anslutning till stallet kan använ-das. Då kan djuren gå in nattetid. Se tillså att mineralfoder och saltsten finns.Släpp djuren tidigt på bete när vegetatio-nen har hög tillväxt och högt näringsin-nehåll. Lämplig beteshöjd vid betes-

Vid slutet av betesperioden när betet minskar kan stödutfodring behövas, särskilt förlammen.


15

släppning är för får 5 cm. Eftersträva enskonsam foderomställning från vinterfo-der till bete. Gör detta genom att ”stödut-fodra” med vinterfoder första dagarna påvårbetet. Det är en fördel om hö/ensilagekan få finnas kvar på betet under den för-sta tiden.

Skydda djuren från knott, fästingaroch flugorBehandla får och lamm vid behov medflugbekämpningsmedel vid betessläpp-ning. Detta för att skydda mot flugor,fästingar och i viss mån mot knott-angrepp. Medlet hälls på ryggen (pour-on-preparat) och sprider sig sedan ut påhuden. Du bör lägga medlet på hudenoch inte i pälsen. Det är därför en fördelom djuren är relativt nyklippta. Pour-onbehandlingen bör för varaktig effekt upp-repas efter ca tre veckor. Observera attdet kan krävas karenstid från behandlingtill slakt. I fästingrika områden kan dubehöva upprepa behandlingen under sen-sommaren när en andra fästingvåg kom-

mer. Även risken för fluglarvsangreppbör beaktas och risken är särskilt stor justunder sensommaren.

Hantera djuren Det kanske förnämsta hjälpmedlet vidhantering av får är en vallhund. Förstagången du skaffar en vallhund kan dumed fördel köpa en färdigtränad. Andrahjälpmedel är hanteringsfållor och hante-ringsrännor, som gör arbetet både lättareoch roligare.

Om du inte har en vallhund bör duvänja djuren vid att följa dig, kanske meden hink kraftfoder skramlande i handen.Det är bra att ha tillgång till lösa grindar,så att en samlingsfålla kan byggas.Samlingsfållan bör utformas så attenskilda djur kan fångas, men det börockså vara möjligt att flockbehandla vidbehov. Daglig tillsyn av flocken krävsenligt djurskyddslagstiftningen. Ta förvana att räkna in djuren och se gärna tillatt de är uppe och går. Fattas något ellernågra djur måste du leta rätt på dem.

En vallhund (här border collie) är till stor hjälp vid hantering av får.


16

Typiskt för sjuka djur är att de drar sigundan eller hamnar på efterkälken iflocken.

Betäckningar och brunsterBaggen bör inte gå med tackflocken. Imycket små flockar förekommer dockdetta. Tänk på att bagglammen ska bortfrån flocken när de är fyra till fem måna-der gamla. De börjar bli könsmogna viddenna tidpunkt och risken för betäckningav tackorna är överhängande. Omavvänjning av både bagg- och tacklammsker samtidigt kan de gå tillsammansytterligare en månad. Därefter börjaräven tacklammen bli könsmogna ochlammen måste könssorteras.

AvelsbaggenVal av bagge bör göras i relation till vilkaraser som finns och vilka förutsättningarsom finns för besättningen. Observera attefter inköp av bagge bör denne gå ikarantän i minst tre veckor innan densläpps till tackorna. Det är en fördel om

den får gå tillsammans med någrautslagsdjur från besättningen. En ung-bagge kan förväntas betäcka ca 20–30tackor medan en äldre kan klara ett fem-tiotal tackor. Anteckna alla brunster ochbetäckningar som observeras (ha gärnastämpeldyna på baggen!) så att eventuel-la fruktsamhetsproblem upptäcks i tid.

Lamningar på bete Lamningar bör om möjligt ske i särskildafållor så att förloppet lätt kan övervakas.Var beredd att bistå om förlossningsarbe-tet drar ut på tiden. Lämna annars tackor-na i fred. Om lammet inte kommer igångoch diar bör det få hjälp. Mjölka urråmjölken (ta först bort vaxproppen somsitter ytterst i spenkanalen). Råmjölkenkan sedan ges till lammet med en flaskaeller med en sond. För att vara säker påatt sonden hamnar i matstrupen kan duvid tillfälle be veterinären om en instruk-tion. Lammet ska vara oberört av sondenoch inte hosta eller visa obehag.

Flyttbara grindar är användbara när fåren behöver samlas ihop.


17

BetesbytenBetesbyten bör göras efter en plan därhänsyn tas till årsmånen. I samband medbetesbyten kan du göra eventuella flock-behandlingar, till exempel avmaskningeller behandling mot flugor och fästing-ar. Avmaskning bör alltid följas av betes-byte. Passa också på att titta på djurenskondition och tecken på störningar somhosta och diarré. Väg åtminstone någraav lammen för att kontrollera tillväxten.

Avvänjning Avvänjningen kan ske från tre till fyramånaders ålder men ska anpassas tilllammens kondition. Även tackornas kon-dition och tillgång till bete måste be-aktas. Lammen tas bort från betesmarkenoch tackorna kan få gå kvar. Lammen börvid avvänjning träckprovas och eventu-ellt avmaskas och därefter erbjudas para-sitfria beten.

Kontroll av tackor efter avvänjningenKontrollera tackornas juverhälsa vidfråntagningen och tiden därefter så attinte juverinflammationer med svulletjuver, feber och hälta uppträder. I så fallmåste du antibiotikabehandla eller avlivatackan. På vissa marker finns krav påkraftig nedbetning under hösten. Det ärlämpligt att släppa fråntagna tackor påsådana marker. Du måste dock ta hänsyntill tackornas kondition och till vad somfinns kvar att beta.

Passa på att se över djurens hälsa och tillväxt lite extra när du ändå flyttar dem mellan olika beten.

Var försiktig vid flask- eller sondmat-ning. För mycket mjölk på en gång kanvara farligt för små lamm.


18

FlushingTackor med sämre kondition bör få extrafoder under minst tre veckor före respek-tive efter betäckning. Detta för att de dåavger ett större antal ägg än de annarsskulle ha gjort. Det är viktigt att kondi-tionen inte försämras under dräktighetenom slutresultatet ska bli ett större antalfödda och livskraftiga lamm.

Installning

Behandla alla rekryteringsdjur mot in-värtes parasiter. I ekologiska besättning-ar ska träckprov tas innan eventuellavmaskning. Kontrollera klövarna på allavuxna djur och verka där så behövs.

Tackorna lusbehandlas eventuellt medpour-on-preparat. Stallsäsongen är ohy-rans högsäsong.

Moderdjuren grupperas så att tackor isämre kondition och ungtackor utfodrasför sig. Ta hänsyn till dominanta djur såatt mobbning undviks. I samband medgrupperingen görs hullbedömning. Dettaför att anpassa framtida utfodring efterdjurens kondition i grupperna. Ut-fodringen bör även anpassas efter antaletfoster. Antalet foster kan kontrollerasmed hjälp av scanning. Se till att utfod-ringen sker så att alla kommer åt att ätavad de behöver. Kom ihåg att får ärflockdjur och gärna äter samtidigt.

Får ska ha tillgång till byggnad under den kalla årstiden. De bör även ges möjlighetatt vistas utomhus under denna period. Läs mer om regler kring byggnader och djur-skydd på Djurskyddsmyndighetens webbplats, www. djurskyddsmyndigheten.se


19

Mer att läsaBete och betesdjur. I. Pehrson m.fl. 2001. Jorbruksverket. ISBN 9188264-25-4

Djurskyddslagen (1988:534) och djurskyddsförordningen (1988:53).

Får. E. Sjödin m.fl. 1999. Natur och Kultur. ISBN 9127348377

Fåråret – en liten handbok för dig som har får. 2005. Länsstyrelsen Västra Götalandslän, Svenska Djurhälsovården och Fä & Folk, veterinär Åsa Lindqvist.

Jordbruksverkets serie om biologisk mångfald och variation i odlingslandskapet,Naturbetesmarker, Svenska husdjursraser, Parasitbekämpning och biologisk mångfaldm.fl.

Klövvård och klövsjukdomar hos får. Jordbruksinformation 2-2005. Jordbruksverket.

Lönsam lammproduktion. 2005. Hushållningssällskapet Jönköping.

Parasiter hos nötkreatur och får. Jordbruksinformation 4-2005. Jordbruksverket.

Stängselboken. A. Råsberg. 2005. Jordbruksverket. ISBN 9188264-30-0

Tillsyn av betande djur. 2005. Hushållningssällskapet Väst.

Text: Lisbeth Rudby-Martin, Veterinär på Svenska Djurhälsovården ABFoto: Mats PetterssonProjektansvarig på Jordbruksverket: Karin Skantze


Jordbruksverket551 82 JönköpingTfn 036-15 50 00 vxE-post: [email protected]: www.sjv.se

Trycksaken är gemensamt bekostad av Sverige och EUISSN 1102-8025

JO06:12


Documents

Far pa bete - Jordbruksverket...6 av lamm. De har sina brunster sent på hösten och lammar huvudsakligen i april med små möjligheter till förskjutningar. Av gotlandslammen får