Nya SynvärldenNr 1 2011Tidskrift för fakta, debatt och utveckling kring synskaderehabilitering

Innehåll

InledareUtbildningsbehovet- Kanske synpedagogerna borde splittras?- SPSM: Synpedagogiken i fara- Skäl för optiker att vidareutbilda sigLandet runt- Välbesökt konferens kring DAISY och tillgänglighet- Lekhäften återutgivna- Rehabplaner viktiga för utvärderingen- Inkluderande skolmetoder katalogiserade- SPSM bjuder på idrottshelg- Stroke och syn-seminarium- Nominera för ögonvårdsprisetTeknik- “GPS ger livskvalitet och trygghet”Synutblickar- ISO-förslag för ledstråk är nästan bra- Två danska rapporter- ICEVI och framtidenForskning- Ögon känsliga för gröntHistoria- Visbylinserna: smycken eller tidig optik?FFS-nytt- Mångfald inom synrehabiliteringenFrån synfältetAnnonser- Syn-kommunikation- SPSMs föräldrakurser- Nordisk Kongress i Synpedagogik- Platsannons habilitering och hjälpmedelKalenderRedaktionsrutor

InledareFFS en kanal för att utveckla synrehabiliteringen

Så står vi inför ett nytt år med nya utmaningar och nya möjligheter. Det har de senaste åren handlat mycket om neddragningar, minskade resurser, försämrade villkor för våra olika verksamheter inom synområdet, och i stort för personer med funktionshinder. Man kan lugnt säga att det blåst en viss motvind. Arbetsförmedlingen har fått mycket kritik för programmet ”Arbetslivsintroduktion”, som ska fungera som det sista steget i den rehabiliteringskedja som regeringen införde 2008. Tanken är, att under 3 månader kartlägga och ta reda på vilket stöd individer behöver för att kunna återgå till arbetslivet. Nästan hälften av de personer som utförsäkrades från FK vid årsskiftet är tillbaka i sjukförsäkringen, då de bedömts sakna arbetsförmåga. Men det finns också de som välkomnar Arbetsförmedlingens insatser och känner att äntligen är det någon som bryr sig. Under det senaste året har jag mött personer, som efter långa sjukskrivningsperioder, fått förbättrad ekonomi och ett nytt perspektiv på livet i och med att de återgått i ett arbete. Fortfarande finns dock stora hinder att överbrygga – arbetsmarknaden är svårtillgänglig och stängd för många personer med funktionsnedsättning. Vad som omgående behövs är en mer rättssäker och likformig bedömning av individers arbetsförmåga inom sjukförsäkringen och ökade möjligheter till rehabiliteringsinsatser för de som befinner sig långt från arbetsmarknaden. Försäkringskassan har fått i uppdrag att i samverkan med andra myndigheter ta fram nya metoder kring bedömning av arbetsförmåga med slutredovisning 2013. Under tiden bedöms människors arbetsförmåga tyvärr med osäkerhet i systemet och flertalet får inte tillgång till den rehabilitering de behöver för att kunna återgå till arbetslivet.

Arbetslivets kravNär det gäller vårt eget arbete, har många av oss höga krav på sig själva och känner stress över att inte hinna med. Vi har kanske idéer som kan medföra positiva förändringar i arbetet, men hur orkar man sätta igång och hur får man gehör för sina förslag? Att diskutera över fikat eller i korridoren kanske inte räcker. Ett sätt att påverka är att bli medlem i FFSFöreningen som nu funnits i mer än 35-år fortlever med samma syfte som vid starten – att samla de som arbetar för och med personer med synnedsättning alla åldrar med målsättningen att vi tillsammans ska

kunna påverka utvecklingen av den svenska synrehabiliteringen för barn, yrkesverksamma och äldre. FFS bidrar till detta bland annat genom utgivning av tidningen ”Nya Synvärlden”, fortbildningsinsatser, utvecklingsbidrag och utdelning av stipendier. FFS Konferens Gävle 23-24Ingen har väl missat inbjudan till FFS konferens som i år hålls i Gävle? Temat är ”Mångfald inom synrehabiliteringen”. Vi behöver lära oss mer kring hur vi kan möta de behov som personer med synnedsättning med annan kulturell bakgrund har. Vi ser fram emot spännande föreläsningar och givande diskussioner.

Nordisk kongress i Synpedagogik 21-23 maj 2012Arbetet i kommittén för Nordisk Kongress fortsätter med två representanter från FFS. Nästa Kongress går av stapeln i Kolding i Danmark med tema Synpedagogik-Synnedsättning-Kognition-Neurologi och programmet är under utarbetande. Föreläsningarna kommer att hållas på de olika nordiska språken, men för att underlätta eventuella språksvårigheter som kan uppstå, kommer föreläsningarna så långt det är möjligt att översättas i textform bland annat på svenska. Denna gång ska vi försöka få med finländarna också!

Årets FFS:areVarje år utser FFS en person, som bidragit till att utveckla svensk synrehabilitering. Förslag på nominerade personer lämnas av medlemmarna i FFS. År 2009 gick priset till Gun Olsson, syncentralschef i Kalmar, bland annat för hennes engagemang och synsätt att se möjligheter för att utveckla svensk synrehabilitering både på individnivå och i nationellt kvalitetsarbete. Årets FFS:are 2010 kommer att presenteras vid föreningens årsmöte i Gävle den 23:e mars. Det finns fortfarande möjlighet att nominera tänkbara personer. Skicka in ditt förslag med en kort motivering till anita.sjoberg@ffss.se.

Nya Synvärlden Tidningen ”Nya Synvärlden” ges även fortsättningsvis ut 4 gånger per år. Vi tackar alla som bidragit med artiklar under året! Det är numera endast FFS medlemmar samt medfinansiererna SPSM och SRF som får tid-ningen. Uteblir tidningen eller om ni får den på fel adress vänligen ta kontakt med registret@srf.nu.

FFS styrelse tackar för året som gått och vi fortsätter jobba hårt för att det ska kännas naturligt för yrkesverksamma att vara medlemmar i föreningen. Är vi fler kan vi göra ännu mera för att bidra till en positiv utveckling. Hjälp oss bli fler genom att sprida information om FFS.

Medlemsavgiften är endast 250 kronor per år och då ingår 4 nummer av tidningen ”Nya Synvärlden” direkt hem i brevlådan. Bli medlem genom att gå in på vår hemsida och fyll i formuläret.Vi riktar också ett varmt tack till alla våra sponsorer som bidrar till föreningens verksamhet – och hälsar samtidigt Dolphin AB välkomna som ny sponsor 2011.Bli vän med FFS på Facebook! Logga in dig på www.facebook.com och skriv Föreningen För Synrehabilitering i sökrutan. OBS notera att FFS har ny webbadress: www.ffss.se.

Lena SöderbergOrdförande

UtbildningsbehovetKanske synpedagogerna borde splittras?

Februarimötet om den framtida synpedagogutbildningen slutade med att det bildades en arbetsgrupp bestående av Max Stålnacke från SRF, Ulla Ek från Stockholms universitet samt en person från Syns och en från FFS vilka utses senare.

Mötet initierades av SRF som känner stor oro över hur den framtida kompetensen ska garanteras, både i re/habilitering och skolstöd. Ett av målen med mötet var att få en bild av läget. Alla vet att det är många pensionsavgångar inom de närmaste åren men, som någon påpekade gör det större intryck vid uppvaktningar om man har exakta siffror. Syns representanter på mötet, Ann-Louise Rågefalk och Viveca Frändberg åtog sig att ställa ihop en aktuell version.Men även på folkhögskolor, arbetsförmedlingar och på SPSM arbetar många 55-plusare – tio SPSM-rådgivare av 42 går i pension inom fem år. Och två tredjedelar av Hagabergs folkhögskolas personal vid synkursen slutar i år! Erfarenheten var också att när någon slutar är det omöjligt att nyrekrytera. Arbetsförmedlingen gör nu en satsning där sex arbetsterapeuter/sjukgymnaster under våren går kursen Synpedagogik och synnedsättning 15 hp i tjänsten. Detta ska under hösten följas av en uppdragsutbildning i samarbete mellan Stockholms Universitet och Arbetsförmedlingen.När många syncentraler annonserar efter synpedagoger finns det oftast inga sökande, men söker man optiker till syncentralen finns det idag många som är intresserade. Jörgen Gustafsson från Linnéuniversitetet i Kalmar föreslog därför att optiker med vidareutbildning säkert skulle kunna jobba med synträning som man gör i flera andra länder. Två exempel på denna lösning som fungerar bra nämndes.

De utbildningar som finns nu är tre, alla vidareutbildningar – kursen i optometrisk rehabilitering på optikerutbildningen i Kalmar, som nu också synpedagoger kan gå, bland annat Stockholms universitets masterkurs med synpedagogisk inriktning.Stockholmskursen är inordnad i Bolognasystemet och omfattar 120 universitetspoäng. Den vänder sig till folk som redan har en utbildning. Den har av olika skäl inte visat sig så gångbar som önskvärt vore – första kursen omfattar åtta studerande, andra kursen måste ställas in sedan bara sex stått kvar som intresserade. Egentligen skulle det behövas femton för att kursen ska bli bra.

Och frågan är vad som avhåller. Och implicit vad man alltså måste göra för att få fler utbildade.

Anders Rönnbäck från SPSM Resurscenter syn framförde att en orsak till det låga intresset för masterutbildningen kunde vara kursens längd. Visserligen är det bra med sammanhållna utbildningar för yrkesidentitetens skull – men alltför långa kurser kan skapa återhållsamhet både från deltagare och arbetsgivare.Ett annat problem är att olika personer behöver komplettera på så olika ställen. Det fördes därför en hel del diskussion på mötet om det kanske var bättre att uteslutande ha en massa kortkurser. Catarina Hägg framförde FFS’ uppfattning att det borde finnas valbara kurser på olika nivåer för speciallärare, specialpedagoger, kuratorer och socionomer. Ulla Ek och Inger Berndtsson från Stockholms Universitet skulle kunna tänka sig att sådana kunde erbjudas som valbara delar i masterkursen. Och Kalmar Universitets kurs är ett försök att erbjuda sådant. Men synpedagogik är ett hantverk, ansåg Catarina Hägg. Det räcker inte med teori, en utbildning måste vara förankrad genom mycket praktik.

Men, som Max Stålnacke från SRF påpekade är de befintliga utbildningarna fortbildningar av redan anställd personal. Vi behöver hitta former för att få fram nyutbildade för att täcka kommande behov.Behövs över huvud taget ett sammanhållet synpedagogyrke? Är det inte lika bra att det splittras upp på sina specialiteter så att folk får specialisera sig lite? Nej, menade Viveca Frändberg, små syncentraler har inte råd med det. Medan det förstås skulle vara utmärkt för de större.Bertil Sköld påminde om de praktiskt inriktade yrkesutbildningarna som en möjlig modell. Men Viveca Frändberg trodde inte unga människor skulle vara intresserade av utbildningar som inte gav universitetspoäng, och Ann-Louise Rågefalk trodde att samma sak nog gällde erfarna arbetsterapeuter. Även Catarina Hägg från FFS ansåg att man inte ska lägga vidareutbildningen på en lägre nivå än högskolans.Så hur ska utbildningen se ut egentligen?

För det första ansåg Kenneth Drougge på SPSM att man egentligen kan lämna utbildningsområdet utanför så länge – lärarna kommer troligen att erbjudas en breddad speciallärarutbildning med syn som en inriktning. De är en grupp som inte behöver kunna samma saker som folk inom rehabiliteringen utan ska kunna hantera de pedagogiska konsekvenserna av funktionsnedsättning. En ståndpunkt som inte mötte någon opposition på mötet.För det andra är det en motivationsfråga ansåg FFS via Catarina Hägg. Det finns arbetslösa arbetsterapeuter, och det finns kurser som nästan

automatiskt kommer att leda fram till ett jobb. Det gäller att motivera dem – och förstås andra också.För det tredje kanske det skulle behövas en kandidatexamen i syn, föreslog Ulla Ek närmast som en fråga, men mötte inget motstånd. För det fjärde borde det finnas valbara kurser. Ulla Ek och Inger Berndtsson undersöker om masterprogrammet kan öppnas för fristående kurser. För det femte måste förstås finansieringen ordnas på något sätt. I Norge finansierar arbetsgivarna. Motsvarande kurser i hörsel (i Sverige!) får extrafinansiering av staten, men av någon anledning alltså inte syn. Frågor som den på mötet bildade arbetsgruppen får jobba vidare med.JW

Synpedagogiken i fara – utbildning saknas och pensionsavgångar väntar

I förra numret av Nya Synvärlden kunde vi läsa flera artiklar om farhågorna över att kompetensen inom synpedagogiken är på väg bort. Flera intressenter inom synområdet efterlyser en öppen dialog och diskussion för att gemensamt lösa problematiken. Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) står också bakom oron.

I dagsläget erbjuds en vidareutbildning inom synområdet. Masterutbildningen är tvåårig och läses under fyra år på halvfart. Kravet för att läsa kursen är en högskoleutbildning på 180 poäng i botten. Hösten 2010 ställdes dock kursen in på grund av för få deltagare. – Det har varit tveeggat med en utbildning på masternivå. Å ena sidan är det fantastiskt att få till stånd en utbildning som är forskningsförberedande, eftersom det är en skriande brist på disputerade inom synområdet. Utbildningen är sammanhållen, oavsett om personen ska arbeta med barn, ungdomar eller äldre. Det ökar förståelsen för varandras arbetsuppgifter och underlättar kontakter, samtidigt som det skiljer en hel del mellan arbetsuppgifterna på de olika arbetsplatserna och möjligheten till fördjupning är begränsad. Å andra sidan saknas en mer didaktiskt inriktad utbildning, dit lärare verksamma inom kommun, landsting och stat kan hänvisas, säger Anders Rönnbäck, utbildare på Resurscenter syn, SPSM.

Lång och teoretisk utbildning

Flera synpedagoger har lyft fram problematiken med att masterutbildningen är för lång samt för teoretisk. Kortare poängkurser och mer praktik var några av idéerna som presenterades i förra numret.– Kanske skulle ett synspår inom befintlig speciallärarutbildning eller specialpedagogutbildning vara en framkomlig väg. Med en sådan variant skulle exempelvis kommunen få en mer attraktiv pedagog med bredare kompetens. En sådan utbildning är också lättare att komplettera med inriktningar mot exempelvis läs, skriv eller matematik som ytterligare breddar kompetensen. Denna konstruktion skulle också passa SPSM:s framtida behov av personalens kompetens, fortsätter Anders Rönnbäck.

Gemensam diskussion efterlysesDet finns ett stort behov av högskoleutbildning inom synområdet för personal inom syncentral, habiliteringsverksamhet och skolomådet. – När man planerar utbildningar och kurser måste man ta i beaktande att antalet som kan tänkas söka en spetsutbildning inom syn inte är stort. Man kan därför inte fylla flera kurser med liknande innehåll, säger Anders Rönnbäck. SPSM delar SRF:s och landstingets önskemål om en förutsättningslös dialog med universitetet kring framtida kompetensutveckling för synpedagogerna.

Anki BergströmSPSM

Skäl för optiker att vidareutbilda sig

Hösten 2010 fick jag möjlighet att delta i Kursen Optometrisk rehabilitering vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Kursen, som är på distans med tre obligatoriska träffar i Kalmar – två dagars auskulation på syncentral, var efterlängtad. Efter att ha arbetat några år som syncentralsoptiker kände jag behov av kompetensutveckling. Min arbetskamrat Gunnel som är synpedagog kände samma behov av att få lära sig mer och vi fick chansen att gå kursen samtidigt eftersom det vänder sig både till optiker och synpedagoger. Kursen har jag upplevt som mycket pedagogiskt upplagd och den väcker ett behov att fördjupa sig mer i optometrisk rehabilitering. Förutom de obligatoriska kursavsnitten har vi också haft ett avsnittsforum där man fått en mycket tänkvärd fråga i varje avsnitt. Frågorna har vi sen kunnat

diskutera på vårt avsnittsforum och det har varit intressant och lärorikt att läsa vad de andra kursdeltagarna skriver.

Vi har varit en mix av butiksoptiker, syncentralsoptiker och synpedagoger i olika åldrar och utspridda över hela landet. Förresten inte bara över hela landet utan även från Norge. Det blir intressanta diskussioner när man kommer från olika arbetsplatser och har olika arbetsuppgifter. Vi har diskuterat hur syncentralsoptikerna kan bli bättre på att informera butiksoptikerna om sin verksamhet och hur butiksoptikerna kan hjälpa de med måttlig synnedsättning på bästa sätt. Högre additioner, bättre belysning och så det svåraste, att hålla närmare. Våra lärare är också de bästa man kan tänka sig inom synrehabilitering. Krister är Krister som alla vet. Han har en otrolig förmåga att göra sina föreläsningar intressanta och roliga. Jörgen är en mästare på att på sitt jordnära och odramatiska sätt förklara optiska problem. Gun är en skicklig synpedagog som dessutom generöst tar emot besök på sin fina syncentral i Kalmar.

Jag är glad att jag fick förmånen att gå kursen. Det känns som att det nu är lättare att acceptera att det inte alltid går att nå målen som är tänkta runt en patient. Att man faktiskt ibland (lånar ett uttryck från en kursdeltagare) “milt får sätta ner foten“. Det är ofta man känner sig otillräcklig som optiker el. synpedagog i synrehabiliteringen, ja kanske som butiksoptiker också, och då är det skönt att man fått redskap som gör att man känner sig säkrare på att man verkligen gjort allt man kunnat. Tack Jörgen! Tack Krister! Tack Gun! Tack alla kurskamrater!

Irene Sandveroptiker på syncentralen i Visby!

---

Kurskod: 4OP002 Ämne: Optometri Nivå: Avancerad nivå Institution: Institutionen för naturvetenskap Kursen vänder sig i första hand till optiker och synpedagoger med intresse för optometri, inriktning mot svagsynsoptik. Områden som behandlas är svagsynundersökning, förstoring, hjälpmedel, träning och ny forskning. Kursen innehåller även nya förhållningssätt och synpedagogiska metoder, aktiv synträning för barn, vuxna och äldre, förstoringskorrektion, läs-TV, elektroniska förstoringsglas, kikare och

andra optiska hjälpmedel. Insikter om aktuell forskning och utbildning ingår också i kursenAuskultationer på syncentraler (eller motsvarande) ingår i kursen.

Man söker mellan 15 mars till 15 april på: studera.nu

Mer information finns på: http://lnu.se/utbildning/kurser/4OP002

Landet runtVälbesökt konferens kring DAISY och tillgänglighet

Den 22-23 november arrangerade Svenska DAISY-konsortiet en konferens kring olika sätt att göra tryckt material tillängligt för alla. Av Lena Söderberg, Arbetsförmedlingen syn/döv/hörsel och FFS.

Konsortiet bildades 2003, har idag 40 medlemmar runt om i landet och är medlem i det internationella DAISY-konsortiet, som leder en världsomspännande övergång från analoga till digitala anpassade medier. Ordförande Maria Lundqvist från Länsbibliotek Sydost inledde konferensen med en presentation av verksamheten och konsortiets viktiga roll att verka för att göra litteratur, texter och information tillgängligt för alla.”Läsning är viktig för många människor – läsning gör oss till människor”. Förr i tiden fanns en talande tradition och vi berättade för varandra – nu har berättandet till stora delar ersatts av text och läsning. För människan i ett socialt perspektiv är det nödvändigt att kunna läsa för att bli fullt delaktig i samhället. När man får tillgång till elektronisk text ökar möjligheterna att kunna läsa den på olika sätt och ger ökade möjligheter att kunna anpassa texten efter individuella behov.

Från Daisy till EpubMarkus Gylling från Daisy-konsortiet beskrev arbetet med och strävan efter ett enhetligt format för att möjliggöra information tillgänglig för alla. E-boken är på frammarsch och e-publikationer förväntas öka vilket kan bli till en fördel för personer med olika läshinder. I USA har e-böckerna redan 10 % av marknaden och 55 % av alla tryckta böcker finns även i digitalt format. Nästa generations XML format är under utveckling och målet är att etablera ett tillgängligt format som standard för den allmänna förlagsbranschen där böcker och tidskrifter redan från början produceras i ett källformat som är tillgängligt. Från Daisyformat till Epub. Försök att enas om ett gemensamt ”tillgängligt” format för produktion av e-böcker och tidningar pågår. En fördel med en gemensam standard är att det ger den enskilde brukaren möjlighet att förändra texten efter sina behov – det digitala formatet ger oanade möjligheter! För mer information kontakta mgylling@daisy.org. Uppskattningsvis 1200 personer är punktskriftsläsare i Sverige i dag Att producera punktskrift kräver visst arbete. Det finns program som klarar att omvandla tryckt text till punktskrift, men det krävs ändå visst manuellt efterarbete för att resultatet ska bli bra. I dagsläget saknas en generell standard för tryckning. Björn Westling och Joel Håkansson har

under många år arbetat med att ta fram ett system som automatiskt skapar punktskrift från samma underlag som vid skapande av talböcker med text (DTBook XML). Formatet som används för att representera punktskrift är PEF (Portable Embosser Format) och kan betraktas som punktskriftens PDF. Formatet kan representera färdiga punktskriftsböcker med volymindelning, sidindelning och punktskriftstecken. Fördelarna med PEF är bland annat att rätt punktskriftstecken kommer ut på papperet, automatisk kontroll av att filen är ok och att innehållet passar papperet. När PEF används blir tryckningen inte längre beroende av var och hur punktskriften produceras, vilket i sin tur underlättar både envägslån och nedladdning. Man ser många fördelar med formatet och föreslår, med stöd från aktörer i andra länder, att en specifikation för punktskrift ryms inom den kommande standarden Daisy 4 och att PEF antas som tryckstandard för punktskrift. Vill du veta mer om detta kontakta joel.hakansson@tpb.se, bjorn.westling@tpb.se.

Talböcker i mobilen Hans Häger presenterade den spännande tjänsten talböcker direkt i mobilen, som finansieras av PTS med målsättning att kunna lanseras under 2011. Tanken är att personer via en applikation i sin mobiltelefon kan få tillgång till TPB:s bibliotek omfattande över 80 000 boktitlar att lyssna på. 300 frivilliga testare är engagerade och programvaran som används för läsning är Daisy Reader 1.0 som fungerar med iPhone, ipad och ipod touch. En talsyntes talar om var du befinner dig och hjälper till med navigeringen. Genom att starta ”appen” hamnar du direkt i topplistan och kan välja en titel att lyssna på. Du kan se bokens detaljsida och lyssna på talboken. Du kan söka efter talböcker, författare, uppläsare och ämnesord och hantera talböcker i ”min bokhylla” som du sparar i telefonen. Av de 300 som testat är 15 % synskadade. Lika många män som kvinnor med snittålder på 38 år. 91 % har tidigare varit talboksläsare. Utifrån användarnas synpunkter är en ny version med förbättrade funktioner på gång – Daisy Reader 2.0. Med den kan man lyssna på talboken i offline läge utan att vara uppkopplad, sätta ut bokmärken, köra andra program samtidigt, öka och minska hastigheten på ljudet, följa texten samtidigt med ljudet och kan styra uppspelningen via headset. För mer information kontakta hanz.hager@storytel.com eller Facebook-gruppen ”Daisy Reader, Talböcker i mobilen”

Över en halv miljon personer med läshinder i SverigeÖvervägande delen av dessa lånar talböcker från biblioteken. Medelåldern är 69 år, 80 % har en synnedsättning och hälften har

tillgång till dator och internet. Den svenska talboksmodellen har ett har ett rikstäckande nätverk av bibliotek där låntagarna också får tillgång till annat såsom ljudböcker, musik, databaser med mera. Man får också möjlighet till personlig kontakt med bibliotekets personal. Det man funnit är mindre bra med dagens modell är att låntagaren blir beroende av lokala resurser, tillgång via nätet endast fungerar för ett fåtal, den är delvis ineffektiv och kostsam samt svår att överblicka. Nedladdning av talböcker på biblioteken ökar stadigt och är i nuläget fler än 1000 per dag och över 1000 bibliotek och filialer har möjlighet att ladda ner. Hur kommer det att se ut i framtiden? Hur vill låntagaren ha talboken? Kommer mobilen att bli den viktigaste talboksspelaren för personer med läshinder?

Daisy direkt – låntagarnas nedladdningar tar fart! Den nya tjänsten Daisy Direkt ger låntagaren möjlighet att själv ladda ner talböcker direkt från Talboks- och punktskriftsbibliotekets digitala katalog, hemifrån eller från annan valfri plats med internetuppkoppling. Det ger användaren möjlighet att välja och söka litteratur när som helst. 80 000 titlar finns tillgängliga, dygnet runt! Med en ökning från 200 nedladdningar av talböcker i början av 2010 till över 1400 nedladdningar i slutet av året har utvecklingen av Daisy Direkt varit lyckad. Illegal spridning av filer motverkas genom att användaren får ett personligt konto vid registrering på biblioteket, avtal med TPB om radering av filer när lånetiden gått ut samt vattenmärkning av de nedladdade filerna.

Utveckling av ny mediawebbEn ny webbplats som ersätter TPB-katalogen är under utveckling. Här ska användaren lätt kunna söka och inspireras, förhandsgranska, ladda ned och läsa, tagga, sätta betyg och berätta. Även talbokstjänsterna för äldre kommer att utvecklas och ett nytt projekt är under planering i Uppsala och Norrköping. Det kommer att bland annat att ske en samordning med taltidningar. Tanken är att i framtiden gå mot ett bredare utbud av tillgängliga medier när det gäller; böcker, läromedel, teckenspråkig litteratur, taltidningar, myndighetsinformation, film och tv mm.

Taltidningen i framtidenTBP har tillsammans med några andra aktörer fått ett regeringsuppdrag kring taltidningssystemet där en av målsättningarna är att säkra en långsiktig och kontinuerlig utveckling och tillgång till syntetiskt tal för taltidningar. I Sverige finns i dag ca 8700 personer som läser taltidningar. Bland användarna utgör personer med synnedsättning 97 % och medelåldern är 72 år.

Statens kostnader för taltidningar år 2009 var 127 miljoner kronor. Framtidsvisionen är att få hela tidningen via talsyntes, ett liknande system som för e-böcker och att man ska komma åt taltidningen framför allt via Internet. Ett problem kan förstås vara att endast 37 % av dagens ”prenumeranter” har tillgång till dator och Internet. För mer info tag kontakt med jesper.klein@tpb.se.

Vad tycker studenternaPia Hasselrot från TPB presenterade resultaten från en undersökning bland studenter som är låntagare på TPB. Utlåningsmodellen bygger på att det är samordnaren på respektive universitet som ansvara för den lokala servicen och registrerar studenten hos TPB. Det lokala biblioteken lånar ut, hanterar nedladdningstjänsten och beställer produktion av nya böcker. TPB producerar kurslitteratur och ansvarar för TPB katalogen. En enkät skickades till 1039 erfarna studenter varav övervägande delen (86 %) hade läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. 6 % av de som deltog i studien hade en synnedsättning. Resultaten visar att 80 % kommit i kontakt med anpassad litteratur för första gången i samband med sina högskolestudier, samtidigt uppger de att anpassad litteratur är avgörande för deras studier. 15 % som avbrutit sina studier uppgav att det berodde på att de inte hade tillgång till anpassade medier. Överlag är kunskapen om anpassade medier tyvärr låg. Många studenter har dator och tillgång till internet, mobil, mp3-spelare och Daisy-spelare. De har mer sällan ”egen” talsyntes eller läsplattor. Många tycker att TPB:s talböcker fungerar bra och man är nöjd med mänsklig inläsare, men mindre nöjd att lyssna på syntetiskt tal (Folke). När det gäller anpassad litteratur och e-material råder viss begreppsförvirring och att material finns på internet betyder inte att det är tillgängligt för alla. Nedladdning av material fungerar bra för de flesta, särskilt för studenter med synnedsättning där man på ett bra sätt får support från de lokala biblioteken. Slutrapport färdigställs under 2011. För mer information kontakta pia.hasselrot@tpb.se

Den norska modellenNorsk lyd- og blindeskriftbiblioteket (NLB) är det norska statligt institut som erbjuder bibliotekstjänster till personer med lässvårigheter. NBL är också Norges största producent av tal- och punktskriftsböcker. Produktionschef Arne Kyrkjebö berättade att NBL också ger ut tidskrifter i Daisyformat. I dagsläget finns 17 olika tidningar, varav 4 är inlästa och 13 producerade med talsyntes. Tidningarna är populära och man ser en

stadig ökning. ”Vi over 60” har 216 abonnenter, ”Illustrerad Vetenskap” 155 abonnenter, ”Levande historia” (91), National Geographic (84) . Det finns bland annat också tidningar för den som är intresserade av matlagning samt ”Cupido” om sex och samlevnad. Tidningarna är anpassade med en förenklad layout för att passa ljudboksformatet, reklam och bilder utgår. Ett undantag är modemagasinet MAG som mestadels läses av unga kvinnor där man lagt till bildbeskrivningar. För framtiden planerar NLB bland annat att förbättra marknadsföringen för de tidningar som finns tillgängliga, genomföra en brukarundersökning, införa internetbaserade lånemöjligheter samt pröva att distribuera tidskrifter i e-boksformat. NLB har ansvaret för produktion av läromedel till studenter och de senaste åren har produktionen av nya böcker minskat. Möjliga orsaker till detta tros vara att produktionen inte möter användarnas behov, att användare inte känner till NLBs utbud eller att studenterna löser litteraturfrågan på annat sätt. NLB har fått ett regeringsuppdrag att utreda vilka konsekvenser den norska ”Kvalitetsreformen” har haft för studenter med behov av tillrättalagd undervisning. Där ingår också frågan om gränsdragningen mellan lärosätenas ansvar och NLBs ansvar för anpassad studielitteratur samt förslag för att finna mer tids- och kostnadseffektiva metoder att producera anpassad litteratur. Det pågår ett utvecklingsarbete mellan NLB och olika lärosäten i landet för att öka kunskapen kring existerande utbud och skolornas möjligheter att själva producera material på olika sätt.

Lekhäften återutgivna

De två häftena ”Lek med mig” och ”Lek mera med mig” finns nu i nyutgåva. Både text och bildmaterial har reviderats. Häftena vänder sig till föräldrar som har ett barn med synskada och ger förslag på hur barnets motoriska utveckling kan stimuleras. I ”Lek med mig” beskrivs hur rörelseövningar och lekar ger barnet bättre kroppsuppfattning och motorik, från spädbarnstiden och framåt. ”Lek mera med mig” är en fristående fortsättning som visar hur vardagssysslor, lek och fritidsaktiviteter blir naturlig träning mot allt större självständighet. Häftena ger föräldrarna en inblick i det speciella med att utveckla motorik och rums- och kroppsuppfattning för det barn som inte ser eller endast har små synrester.Häftena kan beställas via stockholmssyncentral@sll.se. Pris: 80 kr per häfte eller 140 kr för båda.

Lena LarssonLeg sjukgymnast, Stockholms Syncentral

Rehabplaner viktiga för utvärderingen

Under flera år har vi på syncentralen i Visby försökt hitta en modell för att utarbeta rehabiliteringsplaner för och tillsammans med våra patienter.Av Gunnel Mannervik, synpedagog, Visby sc

Det var ett stående önskemål vid mötena med vårt lokala brukarråd, samtidigt som Hälso- och sjukvårdslagen gjorde oss påminda om varje persons rätt till en individuell rehabiliteringsplan. Vi ville också samordna våra insatser i teamet bättre med patienten i focus, att ”vara på tåget” samtidigt. Funderingarna kring rehabiliteringsplaner kom därför också att medföra en diskussion om vårt eget arbetssätt. Sedan två år har vi arbetat på ett sätt som vi tycker fungerar bra för oss, samtidigt som det är delar som behöver förbättras. Vi vill gärna förmedla vårt arbetssätt i förhoppning om att ta del också av andras erfarenheter och synpunkter.

KartläggningsinstrumentVi ville använda ett evidensbaserat instrument för kartläggning av svårighet i utförande av aktiviteter och också för att få bra struktur vid mötet, och inventerade de instrument vi kände till. ADL-taxonomin och COPM (Canadian Occupational Performance Measurement) hade använts sporadiskt för yrkesverksamma personer. I våra grupper för personer med åldersrelaterade maculaförändringar har vi haft goda erfarenheter av instrumentet ”Upplevd säkerhet – ett självskattningsformulär för aktiviteter i dagliga livet” ur materialet ”Att finna nya vägar” och valet föll på detta. Även om instrumentet är utarbetat för denna diagnosgrupp, tycker vi att frågorna är så allmänna att de kan passa de flesta som utgångspunkt vid samtalet, och kan kompletteras med ytterligare frågor vid behov.

KartläggningsbesökVårt tidigare arbetssätt med kartläggning gjord av kurator per telefon, besök hos optiker samt vidare till synpedagog och/eller syn/hörselinstruktör övergavs. Vi börjar nu med ett kartläggningsbesök då patienten träffar kurator och synpedagog samtidigt. Frågeformuläret ”Upplevd säkerhet” har tryckts upp som en folder och skickas ut samtidigt med kallelsen. På så sätt kan patienten förbereda sig och

fundera över sina behov. Det är också positivt att ha tid för samtal utan att direkt behöva ha focus på problemlösning och hjälpmedel. Flera patienter har spontant uttryckt sin uppskattning för att få tid för samtal och genomgång av sina behov. Våra farhågor att patienten skulle bli missnöjd med att inte få hjälpmedelsutprovning vid första besöket visade sig inte stämma. Anhöriga har också uttryckt det positivt att få en bättre bild över vilka svårigheter patienten har. Att svaren dessutom kan nyanseras med ”någorlunda säker, osäker, mycket osäker eller utför ej” ger ytterligare en dimension i hur patienten upplever sin situation. Vid besöket tar kuratorn först en anamnes utifrån ögondiagnos och sociala förhållanden och ger information om syncentralen. Synpedagogen går igenom ”Upplevd säkerhet ” tillsammans med patienten, och utifrån det som framkommit och patientens förväntningar sammanfattas de viktigaste konkreta målen i en preliminär rehabiliteringsplan. Besöket dokumenteras i datajournalen och planen läggs separat i en brevmall med beskrivna mål samt ansvariga för de insatser som planeras. Vi ser fördelar med att kurator och synpedagog träffar patienten tillsammans. Båda vet vad patienten får/ger för information, vi lyssnar utifrån olika synvinklar och kan diskutera efteråt och patienten behöver inte upprepa sin historia för oss olika vårdgivare. För patienter som har ett mer omfattande vårdbehov eller har svårt att komma till syncentralen görs kartläggningen på samma sätt av syn/hörselinstruktör och ibland med kurator i hemmet. Enkäten skickas även då ut före besöket. Vi har förmånen att vår syn/hörselinstruktör tillhör syncentralsteamet.

OptikerbesökSamtidigt med kallelsen till kartläggningsbesöket får patienten en tid till optiker (2 veckor senare). Dessförinnan har teamet träffats efter kartläggningsbesöket. Optikern inleder sitt besök med att redogöra för rehabplanen muntligt och hör om patienten instämmer i denna. Patienten får denna skriftligt med sig hem, där står vad som kommer att hända och vem som har ansvar för insatserna. Kartläggningen underlättar för optikern som får en förkunskap om patientens behov, och tiden kan ägnas åt synbedömningen. Insatser påbörjas. Efter optikerbesöket träffas teamet igen för planering av insatser av olika vårdgivare.Uppföljning av rehabiliteringsplanen görs av senast aktuelle vårdgivare som ansvarar för att planerade insatser genomförs, målen är uppfyllda och att rehabiliteringsplanen får ett tydligt avslut. Är det oklart förs ärendet tillbaka till teamet.

Erfarenheter

Ytterligare fördelar med vårt nya arbetssätt förutom ovan sagt är att teamet nu är mer ”på tåget” samtidigt. Rehabplanen är ett bra underlag för alla yrkeskategorier, och den ligger också kvar som en ”checklista” att gå tillbaka till i journalen, och vid behov av nya insatser. Det är lättare att rikta insatserna och dessa blir tydligare med uppfyllelse av mål och avslut. Vi har också börjat kalla ”gamla” patienter som har sporadiska återkommande insatser till kartläggningsbesök och detta har visat sig vara värdefullt och gett en ny helhetsbild och konkreta mål istället för ”brandkårsutryckningar”.

Passar inte allaPersoner som har ett tydligt behov av enbart refraktionering kallas inte till kartläggning utan direkt till optiker. Vi har förenklat rehabiliterinsplanen för de som har ett stort omvårdnadsbehov eller speciella svårigheter att komma till SC. Om kartläggningen inte är gjord i hemmet skickas ”Upplevd säkerhet” med kallelse till optiker, som tar upp eventuella behov av ytterligare åtgärder med teamet. ”Upplevd säkerhet” tycker vi passar bäst den största gruppen på syncentralen, de äldre över 65 år. Vi behöver nu fundera över hur vi möter andra grupper.

UtvärderingVi hade turen att få en opartisk utvärdering av vårt arbetssätt genomförd av sekreterare inom vården som gick en fortbildningskurs. De utarbetade en enkät som skickades till samtliga patienter som fått en rehabiliteringsplan under 2009. Resultatet visade att:• 86 % var till mer än hälften nöjda med överenskomna insatser (fördelat på 47% i hög grad och 39% till mer än hälften). • 93 % var nöjda med det stöd de fått (fördelat på 75% i hög grad och 18 % till mer än hälften).• 84 % kände sig mer än till hälften delaktiga vid insatserna (fördelat på 64% i hög grad, 20% till mer än hälften).• 90 % ansåg till mer än hälften att syncentralen var lyhörd för brukarens behov (fördelat på 70% i hög grad och 20% till mer än hälften). • Man upptäckte en liten skillnad mellan könen där manliga brukare kände sig mindre delaktiga och nöjda med syncentralen. Något vi behöver fundera vidare på.

Idag ser vi fördelarna med att först gemensamt kunna göra patientens individuella rehabiliteringsplan. Utifrån denna kan sedan varje yrkeskategori göra sin egen planering av insatser. Arbetssättet behöver hela tiden utvärderas och det är viktigt att avsätta tid för detta kontinuerligt.

Inkluderande skolmetoder katalogiserade

OPTIC-projektet (OPTimising the Inclusive Classroom) har identifierat och sammanställt exempel för goda och beprövade anpassningar i klassrumsmiljöer som inte bara gynnar elever med synnedsättning utan alla elever.Projektet pågick mellan 2008 och 2010. Åtta europeiska länder har ingått i detta Comenius projekt, den del av Programmet för livslångt lärande som riktar sig mot skolområdet.Materialet som OPTIC-teamet producerat riktar sig till alla som är delaktiga i olika utbildningar av personer med synnedsättning

Målgruppen innefattar1. Elever med synnedsättning2. Föräldrar och anhöriga till elever med synnedsättning3. Klasslärare, specialpedagoger4. Rektorer i stat, kommun och landsting5. Utbildningsförvaltningar, arkitekter och inredare av skolmiljöerVid projektstarten var deltagarna i projektet överens om att anpassningar för elever med synnedsättning gynnar alla elever i en klass. Det omfattande resultatet – en bok, CD och webbsida – innehåller många praktiska exempel, en sammanfattning av en enkätundersökning bland elever med synnedsättning, litteraturöversikt, länkar, referenser och slutsatser.I det svenska OPTIC-teamet ingår bl.a. Judith Cederhag (RC syn), Maria Jonsson (Ekeskolan) och Catarina Reinestam Nelander (Ekeskolan), alla från Örebro.

Det är vår förhoppning att det här materialet skall vara till nytta och glädje för många.Särskilt tack till eleverna Wesam och Glenn som har medverkat i arbetet kring OPTICprojektet.Projektet kommer att presenteras i sin helhet på FFS’ konferens ”Mångfald inom Synrehabiliteringen” i Gävle 23-24 mars 2011.

Catarina Reinestam NelanderEkeskolan

Ny broschyr för Ekeskolan

Specialpedagogiska skolmyndigheten har tagit fram broschyren “Ekeskolan – allt vi ser är möjligheter”. Broschyren vänder sig till föräldrar vars barn har en synnedsättning i kombination med annan funktionsnedsättning och som kan vara intresserad av undervisning inom specialskolan. Broschyren presenterar bland annat Ekeskolans undervisning som anpassas efter varje elevs behov, möjligheten till anpassat boende samt många aktiviteter som erbjuds för en rik fritid.Vill du beställa broschyren så kontakta Karin Karlberg på Ekeskolan: karin.karlberg@spsm.se

SPSM bjuder på idrottshelg

Specialpedagogiska skolmyndighetens enhet Resurscenter syn bjuder i samarbete med Svenska handikappidrottsförbundet, Svenskt utvecklingscentrum för handikappidrott och Synskadades riksförbund ungdomar med synnedsättning eller blindhet i åldrarna 10-20 år att delta i en årligt återkommande idrottshelg. Idrottshelgen äger rum på Munktellarenan i Eskilstuna för tredje året i rad. Förutom goalball, showdown och elektronskytte kan ungdomarna prova på flera andra sporter och aktiviteter.

Tävlingsklasser:• Deltagarna tävlar i klass S1, S2/S3 och S4 enligt gällande klassificeringsregler. Synförmåga på bästa ögat med eventuella glasögon eller linser avgör vilken klass en deltagare tävlar i.• Klass S1: Synskärpa 0,0 eller ljusuppfattning. • Klass S2/S3: Synskärpa högst 0,10. • Klass S4: Synskärpa mer än 0,10 men högst 0,30.• Deltagare med inskränkt synfält placeras i tävlingsklass S2/S3 eller S4 efter orienteringsförmåga med synens hjälp.

Anmälan senast den 18 marsPå www.spsm.se/idrottshelg finns ett anmälningsformulär för årets idrottshelg. Senast den 18 mars behöver anmälan skickas in. Välkommen!

Stroke och syn-seminarium

Ett skandinaviskt seminarium om vilka möjligheter det finns att behandla strokedrabbade med synfältsbortfall och andra synliga problemställningar. Seminariet arrangeras av Institutet for blinde og svagsynede i Hellerup utanför Köpenhamn den 27 - 28 april 2011 i samarbete med Krister Inde och föreläsare från USA, Australien, Tyskland, Norge, Danmark och Sverige. Programmet med priser och tider kommer att finnas inom kort på www.ibos.dk och www.indenova.se

Varför det är intressant? I USA finns dr Eli Peli vid Harvard och Scheppens Eye Research Institute. Honom skulle alla intresserade optiker träffa och lära sig hur man tillpassar prismalinser vid stroke. Allison Haryes har nu installerat Neuro Vision Technology vid Institutet i Hellerup och där kan man lära sig och se hur det fungerar – Nordens första! Ingrid Axelsson vid Syncentralen i Stockholm har länge ägnat sig åt stroketräning och gått Synneurologisk utbildning vid Bergens universitet. Krister Inde har lärt sig Visio Coach och initierat det vid Olivia Rehab i Danderyd – fungerar det enligt evidensstudien? Martha Berthold Lindstedt har erfarenhet av Nova Vision och Dyna Vision, och neuropsykologen Tom Andersen har test för hjärnskadade som kanske fungerar i en framtida rehabsituation för stroke med och utan synfältsbortfall. Per Wester är vetenskapligt råd vid Socialstyrelse och han vill lära sig mer om detta. Vill du också det?

Det här är nämligen en start på något du inte känner till, för det gör väldigt få. Men det är 10000 personer per år som drabbas, varav 2000 är yngre än 60 år.

Krister Inde

Nominera för ögonvårdspriset

Nu kan Du föreslå en kandidat till Synskadades Riksförbunds Ögonvårdspris 2011. Priset instiftades 1992 som en uppmuntran till forskare och övriga yrkesutövare som gjort betydelsefulla insatser inom ögonområdet.

Såväl grundforskning som klinisk eller andra insatser som lett till positiva resultat inom ögonsjukvård och synrehabilitering/ habilitering har uppmärksammats under åren. Prissumman på 50 000 kronor ges till en eller två enskilda pristagare. Vi praktiserar fri förslagsrätt vilket innebär att det är tillåtet att också föreslå sig själv.Ansökan ska vara SRF tillhanda senast 20110630. Den/de som får priset underrättas personligen. Priset/prisen delas ut under SRF:s kongress som i år hålls den 21-23 oktober. Ansökningarna bedöms av en jury bestående av representanter från SRF, Svenska Ögonläkarföreningen, Optikerförbundet, Föreningen för Synrehabilitering och Syncentralernas Nationella Samverkansråd.

Blanketten finns att hämta från vår hemsida www.srf.nu. Frågor: Kontakta Urban Fernquist tel 08 - 39 91 53, epost: urban.fernquist@srf.nu.

Preparandkurs även i Glimåkra

Preparandkurser för elever med synskada som slutar gymnasiet kommer att arrangeras från och med hösten 2011. Kursen innehåller bland annat datakunskap, kommunikation, reseträning, orientering, skapande, studieteknik och studiebesök på arbetsplatser.Kursen är kostnadsfri för den som går den. Kommunen betalar.Mer uppgifter finns på www.glimnet.se/w24/visa.asp? SidaId=500

Rätt länk till socialstyrelsen

I Nya Synvärlden 4/2010 presenterades Socialstyrelsens nya klassifikation av synnedsättning. Tyvärr blev länken fel – rätt länkadress är http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2010/2010-11-13/Sidor/default.aspx

Teknik“GPS ger livskvalitet och trygghet”

– Trekker Breeze är ett himla bra orienteringshjälpmedel säger Ida Östlund som haft möjlighet att pröva den gps-baserade “vägvisaren” under en månad. – Med Trekker i handen eller fickan kände jag mig lugnare och tryggare. Då jag gick fel var det bara att trycka på “var är jag-knappen” och apparaten talade om namnet på de närmaste gatorna. Men nu har jag blivit tvungen att lämna tillbaka mitt låneexemplar och från syncentralen verkar det vara tvärstopp att få en som hjälpmedel. I vart fall just nu.

Trekker Breeze är ett talande GPS-baserat orienteringshjälpmedel med endast ett tiotal knappar. Trekker Breeze är tillverkad för gruppen synskadade. Den har ingen display men har istället talfunktioner på alla knappar. Apparaten är stor som en äldre, något knubbig mobiltelefon och väger drygt ett par hekto.En viktig funktion är att man kan “spela in” en promenadslinga som man sen kan följa gång på gång. När man avviker från slingan ger Breeze talade instruktioner hur man ska återvända till densamma.Man kan även lägga in märken, egna talmeddelanden som spelas upp varje gång man går förbi märket, “akta, här brukar vara halt” eller “här finns en parkbänk”.

– Jag är ny i Stockholm, och med ledarhunden Lana i ena handen och Trekker Breeze i den andra kan jag nästan gå vart jag vill säger Ida Östlund. Ledarhunden och GPS-en kompletterar varandra. Jag kan helt enkelt gå mer avslappnad för jag vet att då jag går vilse är det bara att trycka på Var är du- knappen och få ett talat svar där jag får veta vad gatorna omkring mig heter.Vad är bäst och vad är sämst med Trekker Breeze?– Bäst är att jag hela tiden kan få veta namnet på den gata jag går på och även namnen på de gator jag passerar. Sämst är att jag inte får den som hjälpmedel fast den skulle underlätta min tillvaro oerhört. Som fattig student har jag inte råd att köpa en själv, annars skulle jag gjort det för länge sedan!

– Jag vill sammanfatta mitt omdöme om Trekker Breeze i två ord, livskvalitet och trygghet säger Kjell Börjesson. Kjell har stor erfarenhet av hjälpmedlet ty han använder det dagligdags sedan ett drygt år. Trekker ersätter inte något annat hjälpmedel säger han, den kompletterar. Och att med bara en knapptryckning få veta vad gatan heter som man går på, det är ovärderligt.

– Vi tycker att Trekker Breeze är en riktigt bra produkt säger Staffan Syk direktör för Polar Print, det bolag som importerar satellitnavigatorn till Sverige. Trekker Breeze har funnits på marknaden i drygt ett par år, men det är inte förrän på sista tiden som försäljningen tagit riktig fart. Antagligen har det att göra med att Breeze blivit ändå bättre efter den uppgradering som nyligen kommit.Finns det som du ser det någon nackdel med Trekker Breeze?– En satellitnavigator blir aldrig bättre än det kartmaterial man matar in i den. Och de digitala kartorna hoppas jag blir betydligt bättre. Gång- och cykelvägar ligger i många fall inte med i kartorna, och då blir naturligtvis Trekker tyst.

Men varför kan Ida Östlund och andra gravt synskadade inte få Trekker Breeze som hjälpmedel fast den rimligen skulle underlätta deras orientering och som Kjell Börjesson säger ge livskvalitet och trygghet.På syncentral Långbro i Stockholm säger man att syncentralen ännu inte fått direktiv att räkna Trekker Breeze som hjälpmedel och hänvisar till Hälso och sjukvårdsnämndens förvaltning där beslutet fattas. Marika Berggrund på sagda förvaltning svarar:– Syncentralen arbetar med frågan och håller på att samla in fakta för att sedan komma tillbaka till förvaltningen med ett förslag. Detta är en ny typ av produkt som inte ordinerats tidigare.Sune Olsson

SynutblickarISO-förslag för ledstråk är nästan bra

Internationella Standardiseringsorganisationen, ISO, har lagt fram ett förslag till standard för ledstråk. De svenska representanterna har lite avvikande uppfattning.

Standarden – Assistive products for blind and vision impaired persons – Tactile walking surface indicators – är för närvarande ute på remiss.– Mycket är positivt, sägr Thomas Tillberg från SRF. Det säger till exempel att man ska utgå från naturliga ledstråk som väggar och kanter där sådana finns och använda konstgjorda bara för att binda samman. Det säger också att de ska kännas med den vita teknikkäppen eller både käpp och fötter. – Men det finns också annat som vi är oeniga om. Förslaget säger till exempel att valytor, platser där man kan välja mellan att gå till höger och gå till vänster, och varningsytor som varnar för tvärgator och trappor, ska se likadana ut. Det tror vi kan skapa förvirring. Vi skulle också helst ha velat få med mer strikta bestämmelser utomhus där ledytor kan luddas till av nötning, skräp och is. Inomhus har man större möjlighet att välja material, och det är lättare att sätta käppen mot en kant och följa den.

Arkitekt Mai Almén har suttit som Sveriges representant i ISO-gruppen och har haft avvikande mening i vissa avsnitt.– Jag är alltså i minoritet, säger hon. Det betyder inte att jag tycker det är så dåligt att det inte ska användas.– Vi är rätt överens om strukturerna på de olika ytorna. Men vi är inte överens om hur ledstråken ska installeras. En del är så krångligt att det är risk att det inte kommer att användas. – Exempelvis ska man enligt standardförslaget mäta ljushetskonstraster med dyra instrument och sätta in siffror i formler. Det kommer arkitektkontoren inte att göra, det är bättre att göra som vi har gjort i Sverige. Vårt sätt att fastställa ljusheten uppfattar vi dessutom som att det ger ett mer rättvisande resultat.I Sverige använder man NCS-skalan och slår i vår bygglagstiftning fast att skillnaderna i ljushetskontrast minst ska vara 0,40– Om det blir en EU-standard måste vi inom EU följa den medan andra länder utanför EU kan strunta i de delar de inte tycker är bra. På vissa ställen har jag lyckts få in ett ”when used” så att man inte ska tvingas använda något mer än där det är nödvändigt, t.ex. kupolplattor. Sådana är anpassningslärare noga med bara ska finnas vid gator och fallkanter; finns det lite överallt förlorar de sin varnande innebörd.JW

Två danska rapporter

Det Nationale Forskningscenter for Velfærd (SFI) i Danmark har hösten 2010 publicerat två rapporter om villkoren för barn och vuxna med synskada.

Rapporten ”Blinde børn – Integration eller social isolation?” handlar om barnens trivsel och villkor hemma, på fritiden och i skolan. SFI sammanfattar studien på följande sätt:”Blinde børn har i de senere årtier været integreret i den almindelige skole. Men betyder det, at de bliver bedre forberedt til et integreret liv som voksne? Det er langt fra sikkert, viser denne undersøgelse af blinde børn.Skolen sørger for, at de blinde børn har en støttelærer, så de får det hele med, men over for kammerater kan sådan et voksenpåhæng godt virke hæmmende. Forældrene gør meget for, at børnene skal trives. Alligevel kommer de mere og mere på afstand af kammeraterne og finder deres venner blandt andre blinde børn.Selv om de kun sjældent er sammen med deres blinde venner, synes de, at det er ok. Integrationen har givet dem en ambition om, at de ikke skal leve i en blindeverden, som de ser, mange voksne blinde gør. Alligevel tyder alt på, at det er det, de er på vej ind i.”Rapporten finns att ladda ned på: www.sfi.dk/Default.aspx?ID=4681&Action=1&NewsId=2735&PID=9267

I sammanfattningen av den andra rapporten, ”Blinde og stærkt svagsynede. Barrierer for samfundsdeltagelse”, skriver SFI:”IT har givet blinde adgang til en stor del af den information, der før var lukket land for dem, og mulighederne for uddannelse og job er gennem årene blevet styrket for handicapgrupper i det hele taget. Men betyder det, at blinde voksne klarer sig bedre i dag end tidligere?Ikke ifølge denne undersøgelse, der tværtimod viser, at blinde gennem de seneste generationer har fået mindre og mindre uddannelse, og at de kun i ganske beskedent omfang deltager i arbejdslivet.Grunden er formentlig, at barriererne også er vokset. Tempoet er sat op, forandringerne kommer hurtigere, og der gøres for lidt for at undgå at tabe denne gruppe, som er lidt længere tid om at finde ind i systemerne.”Rapporten finns att ladda ned på: www.sfi.dk/Default.aspx?ID=4681&Action=1&NewsId=2737&PID=9267

ICEVI och framtiden

ICEVI – International Council for Education of People with Visual Impairment – valde att ställa in sin världskongress i Thailand i augusti på grund av den politiska oron i landet under våren 2010. Därmed kunde man heller inte samlas till den generalförsamling som bl.a. väljer en ledningsgrupp för kommande år.Därmed var ICEVI tvingad att samlas till en generalförsamling innan årets slut. Denna hölls i London under de första dagarna i december. Förutom valet av ”Principal Officers” hade församlingen att besluta om organisationens färdväg under kommande år.

ICEVI:s ordförande Larry Campbell (USA) kunde enligt stadgarna inte återväljas då han suttit 10 år på posten. Till ny ordförande valdes Lord Low of Dalston (Colin Low). Lord Low är inte bara djupt engagerad i undervisningsfrågor – han har även varit ordförande i Royal National Institute of the Blind (RNIB), Storbritanniens motsvarighet till SRF, och är sittande ordförande i European Blind Union.Jill Keeffe (Australien) och Nandini Rawal (Indien) återvaldes som 1.e vice ordförande resp. kassör. På ett tidigt stadium hade jag meddelat valberedningen att jag inte stod till förfogande för återval. Som ny 2.e vice ordförande valdes därmed Hans Welling (Holland).Vad beträffar verksamheten beslutade generalförsamlingen att öka ansträngningarna att finna ekonomiskt stöd så att kampanjen ”Education for all Children with Visual Impairment” kan omfatta fler länder. Kampanjen är inte ett traditionellt biståndsprojekt och tidsbegränsat biståndsprojekt. Med ICEVI som koordinator, och med ekonomiskt stöd från ett antal internationella biståndsorganisationer, syftar kampanjen till att fler barn och ungdomar med synskada ska få tillgång till utbildning. För att bli ett ”EFA-VI” land krävs dock att landets regering själv ställer upp med egna resurser.Vietnam är det ”EFA-VI” där kampanjen hittills rönt den största framgången. Närmare 15.000 barn med synskada eller synproblem har hittats och därmed fått möjlighet att få tillgång till undervisning.

Generalförsamlingen beslutade även att ge det regionala arbetet hör prioritet under de kommande åren. Förutom den globala verksamheten är organisationen uppdelad på sju regioner. I Europa, Latinamerika och Pacific är ICEVI mycket aktiv och arrangerar bl.a. regionala konferenser. Europa samldes 2009 i Dublin till en regional konferens. Nästa hålls i

Istanbul 2013. Våren 2011 hålls en konferens för personalutbildare på universitet, och regelbundna konferenser för psykologer har fått ett fast fotfäste.Diskussionen om en ökad regional aktivitet kom även att prägla diskussionen om nästa världskongress. Beslut fattades att fortsätta att utreda möjligheterna att hålla 2012-års konferens i anslutning till den kongress World Blind Union håller i Thailand i november 2012. Arbetsgruppen fick även i uppdrag att överväga om det ska vara en stor och ”traditionell” världskongress eller en mindre sammankomst av ”expertkaraktär”. Arbetsgruppen ska redovisa sitt förslag senast 28 februari.Läs mer om ICEVI på www.icevi.org och www.icevi-europe.org.Harry Svensson

Forskning

Ögon känsliga för grönt

En pilotstudie av Roxor-filter med frågan: Kan man förstärka synintryck och samtidigt minska bländningen?av Krister Inde, synpedagog, Karlstad

Det synliga ljuset och kantfilterDet synliga ljuset omfattar våglängder mellan cirka 380 till 780 nanometer. Det förekommer uppgifter om att vi kan uppfatta ljus ända ner till 360 nanometer, men det vedertagna gränsvärdet är 380. De ljust gula, gula, orange och röda kantfiltren blockerar det ultravioletta och kortvågiga blå ljuset upp till 400, 450, 511, 527 och 550 nanometer (Nm). De kallas för kantfilter eftersom de blockerar det synliga ljuset från dess ytterkant (360/380 Nm) upp till de angivna talen ovan. Kantfiltren är omtyckta inom synrehabiliteringen och används främst av personer med AMD, åldersförändringar i gula fläcken, eftersom de blockerar det kortvågiga, blå, energirika ljuset, som i sin tur anses aktivera ögonsjukdomen AMD. Något annat som ska undvikas vid AMD är rökning (både med eller utan filter).

Det synliga ljusets färgfördelning Här finns en snabb översikt över det synliga ljusets olika våglängder i relation till färgernas återgivning i ögat. Vi uppfattar alltså olika våglängder av ljus som olika färger som blir en hel bild med hjälp av de tre olika typer av tappar som finns i näthinnan.

Färg Våglängd (Nm)

Violett 380 - 455Blått 455 - 492Grönt 492 - 577Gult 77 - 597Orange 597 - 622Rött 622 - 780

Roxor-filtrens fördelarNu finns även ett filter som under ett par år introducerats av uppfinnaren Torbjörn Stehager, och han kallar sina filter Roxor och har patent på sin uppfinning. Hans primära tanke var att förbättra synkomforten och synupplevelsen i samband med golf. Många påstår att Roxor-filtren gör det möjligt att se den vita bollen bättre i allt det gröna på en golfbana.

Roxor-filtren undertrycker det gröna ljuset, ungefär mellan 492 - 577 Nm till 80 % och därmed dämpar filtren ljuset på ett annat sätt än de traditionella kantfiltren, som blockerar i princip allt ljus från gränsen eller ytterkanten mellan osynligt och synligt ljus, och uppåt. Roxor-filtren begränsar den del av det synliga ljuset som är grönt eller ögats ”gröndominans”. Ögat har alltså enligt vissa teorier en förkärlek för det gröna. Kanske hade vissångerskan Barbro Hörberg rätt, när hon sjöng sitt paradnummer ”Ögon känsliga för grönt”? Roxors filter reducerar det gröna spannet med 80 %, vilket innebär att främst det klorofyllgröna försvinner men inte allt det som grönt. Färgförändringen är därmed inte så dramatisk som med kantfiltren. Tanken är alltså att genom att dämpa det gröna ljuset i ”bilden” så ”ser man bättre” genom att kontrasten ökar och man skulle alltså lättare kunna se den vita golfbollen på golfbanan. Hittills har det sålts mer än 12 000 Roxor-glasögon, så många måste rimligen uppleva förbättrad synkomfort. Men vad och varför händer det något?

Roxor – även för människor med synnedsättning?Vi ville därför ta reda på, om Roxor-filtren hade sin plats inom fler områden av synvården än inom de gröna sporterna, och vad människor med olika orsaker till synnedsättning tycker efter en tids användning. Det gröna uppfattas alltså som det dominerande i bilden, och därmed undertrycks de andra våglängderna i spektret för det syniga ljuset. Perceptionen eller varseblivningen skulle alltså domineras av grönt och man skulle ha svårt att se (golfbollar och andra vita objekt) för att det gröna tar över. Skulle de här principerna även påverka hur människor med nedsatt syn uppfattar bilden? Skulle Roxor-filtren kunna ge dem kontrastförstärkning, avbländningsskydd och bättre synkomfort på några andra sätt också, särskilt i stark sol, motljus, dimma osv.? Den senare frågan är relevant, eftersom Roxor-filtren är polariserande och i teorin även minskar bländning från parallellt ljus från blanka ytor.

Färgen på Roxor-filtren Det tål att understrykas att färgen på Roxor-filtren inte är blå eller lila. De blockerar till viss del även det blå ljuset, men de är ett komplement till kantfiltren som helt eller delvis kan blockera det blå ljuset in i ögat. Färgen på Roxor-filtren är en kombination av grått polariserande med ett inslag av magenta. Ska man definiera färgen ännu mer noggrant, så blir den mer varmt plommonfärgad med en blandning av burgundy, men definitivt inte blå eller blålila. Anledningen till att det här påpekandet bör göras är att blå glas släpper igenom just det blå, kortvågiga, energirika ljuset som påstås aktivera åldersförändringar i gula fläcken, AMD. Det

finns närmare 100.000 färger att ta hänsyn till och därför är det viktigt att noggrant definiera ett filters färg och vilka våglängder som släpps igenom in till ögats lins och näthinna. Roxor är alltså patenterat och patentet anger mycket noggrant vilka delar av det synliga ljuset som det här filtret minskar.

Testen av Roxor-filtren Som synpedagog och med lång erfarenhet av synhjälpmedel och filterglas var det intressant att låta ett 20-tal personer testa Roxor-filter med så kallat fitover-utförande så att testpersonerna kan sätta filtren utanpå korrektionsglasen. Jag har nu varit projektledare för ett test, där 19 personer med olika ögonsjukdomar och synförmåga fått svara på ett antal frågor och uttala sig om hur de upplever Roxor-filtren i olika miljöer efter att ha använt dem i minst en och i något fall upp till tre månader. Förstärker filtren kontrasten och dämpar bländning för människor med olika ögonsjukdomar? Vi har koncentrerat oss på människor med olika typer av näthinneförändringar som retinitis pigmentosa, glaukom samt i vissa fall av medieproblem som katarakt eller efter hornhinnetransplantationer. De här filtren skulle kanske kunna öka synkomforten genom att påverka kontrastseendet eller dämpa bländning utan att minska ljusmängden in i ögat. Rent etiskt har vi tagit hänsyn till att filtren eventuellt skulle vara kontraindicerande vid progredierande makuladegeneration. Några personer i testet har angett AMD som diagnos, men då har sjukdomen nått sitt slutstadium med visus mindre än 0,1.Frågan är nu: har de här filtren någon faktisk eller subjektivt synförbättrande effekt för människor med olika typer av synnedsättning? Är de ett självklart hjälpmedel att använda inom synrehabilitering och i så fall vilka patientgrupper skulle man behöva test dem på?Jag har bett ett 10-tal professionella att välja ut ett par personer som vill vara med i det här pilotförsöket och här redovisar jag vad patienterna svarade.

Vad svarar man?Optiker som testat de här glasen på några utvalda patienter har beskrivit att patienterna i vissa fall upplever ”att det är behagligt att använda dem”, i något fall har optikern fått fram bättre visus men också bättre kontrastseende. Nedan följer en kortfattad sammanställning av svaren på frågorna från 19 personer som hittills svarat på enkäten efter en till tre månaders användning.

Synfel

AMD 5Glaukom 5RP 5Katarakt 2Hornh.trans 1Okänt 1

Av de som har AMD har två lägre visus än 0,1 och de andra tre ser bättre. Synskärpan pendlar i gruppen mellan 0,6 och 0,08. De som ser sämre än 0,1 utgörs av fyra personer medan övriga är måttligt synsvaga eller har reducerad syn, 0,2 - 0,6. Solglasögon använder alla utom tre personer, och de är i tre fall gul- eller kantfilter, medan övriga anger polariserande (8) och någon fotokrom-atiska, clip-on, med sidoskydd och ”grå glas”. De som man kan förvänta sig varit på syncentral har oftare gula glas (RP och AMD med låg visus).

Vad händer när du satte på dig Roxor-filter? Din första reaktion?

Här är några exakt angivna svar:”Behagligt ljus utan bländning. – Blått rosa ljus i början – Annorlunda färger – Behåller färgerna – Känns skönt för ögonen – Behagliga i bilen - Grönt försvann mer – Skärpan blir kanske bättre – Mörkt, färgerna förändrades – Ingen bländning men mer ljus – Skönt för ögonen – Behagligt ljus – Först rosa som försvann sen – Mindre bländad, mer ljus – Allt blir klarare mest på dagen vid TVn – Fin glasfärg bra båge ovanpå egna glasögon – Det blev mörkare”Av detta kan man dra slutsatsen, att det är olika och individuellt. Men det händer något för människor som vill blända av men ändå är beroende av ljus. Det gäller särskilt för människor med glaukom och RP. Den person som just hornhinnetransplanterats är mest positiv och anger att både färgseendet och skärpan upplevs bättre, även om det inte objektivt går att visa. Vi frågade också om de nu ville ha Roxor, egna solglasögon eller både och. Svaren blev att 15 av 19 vill fortsätta använda sina Roxor-filter.

Bara Roxor 8Både Roxor och egna solglas 7Tidigare solglas bäst 2Inget behov 2

Det finns således en preferens hos flera att välja de Roxor-filter som de fått prova under längre tid. 14 ville också betala ett rabatterat pris ör att

behålla sina Roxor-filter, vilket väl får anses vara ett bevis för att de inte bara var välvilliga utan också positiva till att skaffa sig ”ett par egna”. En person anger att Roxor inte alls var bra för henne, de gav ”grönt ljus” och sämre skärpa och en annan att de var för ljusa men att ett par mörkare kanske skulle vara bättre.

Hur kan man tolka svaren?

Det finns en positiv effekt för Roxor-filter som gör att flertalet med olika typer av synnedsättning upplever att ”bilden blir bättre”, ”bländningen minskar utan att man förlora ljus” och så vidare. Andra, men de är i minoritet, tycker inte det ger någon förbättring och att de gamla solglasen fungerar. Det är emellertid utan tvekan så att det finns tillräckliga positiva signaler att man bör kunna erbjuda möjligheten att se om synkomforten, upplevelsen av ett behagligare seende, förbättras för människor med nedsatt syn. Främst gäller det människor med RP, Glaukom, andra fall med bländningsproblem med ljusbehov och AMD i slutstadiet. Att inte blockera det blå ljuset i tidiga stadier av AMD är ju motsägelsefullt, och där gör inte Roxor samma jobb som kantfilter. I vissa fall kan också kantfilter ge bättre kontrast än ”grönblockaren” Roxor, men det vet man inte innan man prövat. Man måste också pröva under längre tid än vid ett enstaka provtillfälle. Utan att dra för långa slutsatser, så är Roxor ett gott alternativ för människor med stora ljusbehov och bländingsproblem, t ex vid RP, glaukom med katarakt och för människor som vistas ofta i naturen och har svårt att se för allt det gröna. Man kan också konstatera att ett större och mer kontrollerat test av Roxor i relation till andra filter och transmissionsskyddande glas borde göras för att få ännu mer objektiv kunskap. Men vi har i den här testen kunnat konstatera, att 15 av 18 personer gärna vill fortsätta använda sina Roxor-filter, och det måste man bedöma som att allt talar för att det finns goda skäl att tro att de gör skillnad.

HistoriaVisbylinserna: smycken eller tidig optik?

Av Berndt Ehinger. Tidigare publicerat i Sveriges Ögonläkarförenings medlemsblad Ett ögonblick

Alhazen (också kallad Ibn al-Haithem) i Kairo har ofta kallats ”historiens förste vetenskapsman”. Han beskrev år 1021 experiment och slutsatser angående ljusets natur i en bok om optik, och sedan hans verk i början av 1200-talet blivit översatt till latin blev det under lång tid den västerländska medeltidens och den tidiga nutidens standardverk om optik. Den engelske munken Roger Bacon (~1214-1296) byggde på bl.a. Alhazens arbete när han konstruerade vad som länge ansågs vara historiens första förstoringsglas. René Descartes (1596-1650) grundade också sina matematiska överväganden om optiska linser på Alhazens arbete, liksom Newton (1642-1727) och alla andra som på 1600-1700-talen utvecklade och tillverkade allt bättre optiska linser och linssystem i framför allt Holland, Frankrike och England. Komplexa optiska linser ansågs länge inte ha skapats förrän efter Bacons, Descartes och Newtons arbeten, trots att glas har varit känt i årtusenden och glasögon sedan slutet på 1200-talet.

Det väckte därför uppmärksamhet när man i slutet av 1990-talet upptäckte gotländska optiska linser, bevisligen tillverkade senast på vikingatiden (1100-talet) eftersom de är funna i gravar med oberoende och odiskutabel datering, och med optiska egenskaper som inte går att överträffa den dag som i dag är. De är gjorda i bergkristall (kvarts), och har sedan början på 1900-talet hittats på flera olika platser på Gotland. Arkeologen och uppsalaprofessorn Mårten Stenberger och de flesta med honom såg linserna som smycken. Detta är rimligen ofta rätt, för många av dem har vackert arbetade fattningar i silver (som på bilderna 1 och 2) och några har speglande ytor på sin baksida som gör att de blänker på ett särskilt intressant vis. En ögla ingår också ofta i fattningarna, som på hängsmycken.

Det anmärkningsvärda är dock inte att man har hittat stora smycken i bergkristall, utan att man på 1990-talet upptäckte att de tio största linserna i Visby har komplexa asfäriska ytor och att de två allra största har optiska egenskaper som gör dem till utmärkta s.k. läsestenar eftersom de är fullkorrigerade för sfärisk aberration. Historien om hur detta upptäcktes har sina poänger. Ögonläkaren och optikern K.M. Wilms hittade en bild av en av de största Visbylinserna när han skulle ordna en utställning om forntida optik i München, och insåg att

den har en alldeles oväntad och speciell form. Tillsammans med optikforskare på högskolan i Aalen i Tyskland mätte han mycket noggrant upp Visbylinserna. De bästa av dem är bikonvexa med mycket olika krökningar på de asfäriska främre och bakre ytorna, så att de sammantagna eliminerar sfärisk abberration lika bra som modernaste datorberäknade konstruktioner. Linsernas form är för bra för att kunna ha uppkommit av en slump. Tillverkaren måste ha haft lång erfarenhet av linstillverkning och ett medvetet mål att nå. Det är dock okänt hur han nått sin kunskap om hur abberrationsfria förstorande linser måste konstrueras.Bergkristall förekommer inte naturligt på Gotland, så linserna måste vara importerade, eller åtminstone deras råmaterial. Redan på 800-talet hade gotländska handelsmän omfattande kontakter med det östromerska riket (Bysans) och Konstantinopel (dagens Istanbul), och Gotlands vikingatida skattgömmor innehåller många föremål därifrån. Optiska linser tillverkades då i Främre Orienten med bl. a. Basra i Irak som centrum, och det är rimligt att gissa att Visbylinserna har kommit från de trakterna. Deras silverinfattningar har dock ofta ryska drag, så kanske är just de gjorda av mer näraliggande silversmeder, kanske gotländska. De optiskt bästa linserna har inga infattningar.

Visbylinserna passar väl in i den bild av den gamla arabiska kulturen som håller på att växa fram sedan några decennier, och gamla observationer har åter blivit framlyfta. Det finns mycket som talar för att brännglas och läsestenar har producerats i länderna runt Medelhavet sedan flera tusen år före vår tid, och redan egyptierna kunde för 5000 år sedan slipa konstfärdiga komplexa linser som, målade och satta som ögon i statyer, gav intryck av att statyns blick följde en förbipasserande observatör. Visbylinserna understryker att det inte går bra att hävda att förstoringsglas och goda läsestenar inte fanns på medeltiden, eller att det var nordvästeuropeer som på 1600-talet först började slipa goda linser. I Medelhavets icke-kristna kulturer kunde man detta på vikingarnas tid (1100-talet e.Kr.), och kanske ännu tidigare, men den tekniken nådde inte den västeuropeiska kristna världen. Det är oklart vad Visbylinserna användes till, men förstorande linser har i både i medelhavsområdet och på Gotland hittats i anslutning till guldsmedsverkstäder och konsthantverk, och det framförs ofta att t.ex. bra miniatyrmålning eller filigranarbete kräver förstoringsglas. En hyper-op och/eller presbyop skrivare eller bokförande handelsman behöver också plusglas eller förstoringsglas för sitt arbete. Det förefaller rimligt att gissa att vikingarna kan ha använt linserna som förstoringsglas, även om många mest bara var smycken.

Rubrikens fråga, är visbylinserna smycken eller tidig optik bör alltså besvaras med att de är bådadera.

FFS-nytt

Inbjudan till Konferens 23-24 mars 2011 Scandic CH Gävle”Mångfald inom Synrehabiliteringen ”

Mångfald i samhället berör oss alla och påverkar också de aktiviteter vi bedriver inom vårt yrkesområde - rehabilitering och habilitering för personer med synnedsättning. FFS har valt att arrangera denna konferens för att i föreläsningar och presentationer försöka belysa vad som är likt, olikt och unikt. Konferensen syftar till att stärka kunskaps-utvecklingen för oss som arbetar inom synområdet och vänder sig till alla som arbetar med personer med synnedsättning i olika åldrar – barn, vuxna och äldre inom landets olika verksamheter. Välkomna!

Onsdag 23 mars9.00 Registrering Kaffe 10.00 Inledning, Lena Söderberg Ordförande FFS 10.15 Kulturkrockar i rehabiliteringen – från mitt perspektiv.

Kamal Suleimani. Vi bär alla på en historia. Den syns oftast inte utanpå. Men en del har en mer dramatisk berättelse att berätta än andra. Möt Kamal som flydde från krigets Iran, där han på grund av en handgranat miste synen. Här berättar han med värme och humor sin historia och delar med sig av sina tankar kring kulturkrockar, rehabilitering och möten i det svenska samhället.

11.00 Vad kan vi lära oss från USA? Lisa Marklund, Syncentralen Östersund. Presentation från en studieresa i april 2010 med berättelser och fotovisning från bland annat ”Low-vision-clinics”, skolor, helgläger, en klockfabrik och privata organisationer. Diskussion kring teknik, kostnadsansvar och välgörenhet. Möten med Nathalie S Barraga, Anne L. Corn och Cynthia Bachofer.

11.45 Lunch & Utställning13.30 Utländsk bakgrund i ett mångkulturellt samhälle.

Denho Özmen, föreläsare, skribent, projektansvarig och rådgivare vid Specialpedagogiska skolmyndigheten. Föreläsningen handlar om att uppmärksamma kulturmötet och kulturkrocken i förhållanden som kan uppstå i mötet med det svenska samhället och människor med utländskbakgrund. Presentera olika familj- och kultursyn på vård och funktionshinder. Allmänna bemötandefrågor kring äldrevård och

funktionshindrade. Presentation av idéer och praktiska erfarenheter kring kulturmötesfrågor, integration och inkludering

14.30 Punktskriftsundervisning. Kerstin Jansson, Kristina Dahlin, Syncentralen Gävleborg. En presentation av hur enskild rehabilitering i punktskrift i grupp för vuxna kan bedrivas i Syncentralens regi. Det går att lära sig punktskrift i alla åldrar!

15.00 Sociala medier & ny kommunikationÄr du nyfiken på hur hjälpmedel fungerar ihop med olika sociala medier? Sociala medier betecknar aktiviteter som kombinerar teknologi, social interaktion och användargenererat innehåll. I denna föreläsning får du ta del av hur hjälpmedel fungerar med bloggar, twitter, facebook, MSN mm.

15.30 Ny teknik & hjälpmedel, Utställarna presenterar16.00 Utställning & kaffe 16.45 FFS´ Årsmöte, Presentation av Årets FFS:are 19.30 Mingel & Middag

Torsdag 24 mars08.30 “Startset för Flexiboardanvändare - för blivande

punktskriftsläsare” Presentation av ett nytt läromedel Lena Lindbom, RC Syn StockholmInformation om kurser för föräldrar till barn i förskoleåldern. Åsa Karlsson Lundqvist RC Syn Stockholm

09.00 ”Att känna bilder” Certec, Lunds Universitet, SRF Skåne, Horisont AB, Got IT resurscenter. Hipp som står för ”Haptik i pedagogisk praktik” har som mål att elever med synnedsättning ska kunna känna på och skapa eget digitalt bildmaterial, underlätta för skolan att skapa tillgängligt bildmaterial samt gynna samarbete mellan elever. Som grund för projektet finns ett datorprogram där man själv ritar en reliefbild med en speciell penna och dessutom kan man lägga in förklaringar till bildens detaljer. Det i sin tur möjliggör nya och mer dynamiska lärandesituationer för barn och ungdomar med synnedsättningar.

9.30 Minipresentationer ”Abakus – Något att räkna med?” Marianne Eng, RC Syn Stockholm. Presentation av 35 lärares tankar kring användning av abakus. Resultaten visar att det främst är lärarens inställning och kunnande i abakus som har betydelse för om den används eller ej. Ett bra exempel på inkluderande undervisning lyfts fram.

Det visar att när abakus används i en mindre grupp bestående av seende elever tillsammans med en elev med synnedsättning, är abakus ett redskap att räkna med - som kan användas på lika villkor!OPTIC-projektet Judith Cederhag, Maria Jonsson och Catarina Reinestam Nelander, RC Syn och Ekeskolan, ÖrebroEtt europeiskt samarbetsprojekt kring hur en optimerad skolmiljö för elever med synnedsättning kan underlätta inkludering. 88 goda praktiska exempel av anpassningar i lärandemiljöer som gynnar inte bara elever med synnedsättning utan alla elever har tagits fram. På hemsidan finner man dessa samt informationstext om synnedsättningar, filmer om anpassningar i skolmiljö med mera. ”Sius – en modell som fungerar” Katarina Söderqvist, Ann-Christine Englund. Att ha ett arbete är viktigt för de allra flesta av oss. Arbetet ger oss som individer i vår kultur välbefinnande, hälsa, egen försörjning – och en social gemenskap. För personer med funktionsnedsättningar kan vägen till arbete vara onödigt lång och svår. Arbetsförmedlingen har utökat sina tjänster med ett lyckat koncept - ett särskilt introduktions- och uppföljningsstöd med målsättningen ”Alla kan arbeta om rätt förutsättningar ges”.

10.15 Kaffe & Utställning10.45 Syntest för barn.

Thomas Ragnarsson, SPRIDA. Göran Cedermark, RC syn Örebro. SeBra-Datasynlek är ett alldeles nytt dataprogram, framtaget för att testa barn med synnedsättningar från c:a tre år och uppåt. Det innehåller en speldel och en testdel. Det är i första hand tänkt att användas av personer med synutbildning.

11.30 Hur fungerar barn och ungdomar med LMBB? Ditte de Leeuw, Presentation av en ny studie kring förekomst av autism spektrumstörning hos barn och ungdomar med Laurence-Moon-Bardet-Biedls syndrom. Studien bygger på intervjuer med 28 familjer. Hur ska man tänka pedagogiskt för dessa elever?

12.30 Lunch & Utställning13.30 Ögonsjukdomar i utvecklingsländer – ett annat perspektiv .

Professor Anders Behndig, Ordförande Sveriges Ögonläkarförening & Umeå Universitetssjukhus. Här tas ovanliga, tropiska ögonsjukdomar upp samt situationen i den s.k. tredje världen för människor med olika typer av ögonsjukdomar/synnedsättningar.

14.30 Unga Synskadade Marie-Louise Jungelin, Organisationssekreterare - Unga Synskadade (USS). Presentation från Unga Synskadade kring hur de gör för att nå ut till olika medlemsgrupper som t ex pers-oner med flerfunktionsnedsättning och personer med svenska som andraspråk. Det handlar om hur man kan lära av varandra och försöka ge och ta samt möta utmaningar tillsammans.

15.00 Kaffe 15.15 Plus och Minus

PO Edberg, Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor & Cecilia Joge Johansson presenterar en studie kring omställningsprocessen för förvärvad dövblindhet som bygger på kvalitativa intervjuer med över 20 personer med dövblindhet. Resultatet är mycket intressant ur rehabiliteringssynpunkt för många yrkeskategorier. Intervjuerna har berört frågeställningar kring perioden när de intervjuade fick vetskap om sin dövblindhet och händelser kring detta, men också tiden innan dövblindheten debuterade, vad det innebär att leva med dövblindheten nu samt tankar om framtiden.

16.00 Avslutning

Konferenskostnad3 495:- FFS medlem inklusive kost & logi 1 natt + festmiddag onsdag 3 795:- Ej medlem inklusive kost & logi 1 natt + festmiddag onsdag 995:- Dagkonferens per dag, inklusive kaffe & lunch

Sista anmälningsdag idag!Extranatt (betalas separat) och utställare: uppge kod #FFS230311 vid bokning av rum på Scandic CH.

Konferensinfo, anmälningsformulär samt program hittar du på www.ffss.se

För utställare kommer separat information att skickas ut.

Är du inte redan medlem i FFS kan du bli det för 250 kr/år genom att fylla i formuläret på www.ffss.se. Klicka på länken ”bli medlem!”

Föreningen för synrehabilitering kallar till årsmöte

Onsdag 23 mars kl 16.45Scandic CH, Gävle

Dagordning1. Mötets öppnande2. Mötets behöriga utlysande3. Val av ordförande och sekreterare för mötet4. Godkännande av dagordningen5. Val av två justeringspersoner6. Val av två rösträknare7. Styrelsens verksamhetsberättelse8. Revisionsberättelse9. Ansvarsfrihet för styrelsen10. Information från styrelsen11. Budget för kommande verksamhetsår12. Årsavgift för kommande verksamhetsår13. Val av styrelse och styrelsesuppleanter14. Val av revisorer och revisorssuppleanter15. Val av valberedning16. Stadgeenligt väckta förslag17. Övriga frågor18. Årets FFS:are19. Mötets avslutande

Årsmöteshandlingar finns tillgängliga på www.ffss.se den 1 februari.

Från synfältetVem hjälper dem som “ser för bra”?

Vi lever i ett samhälle som ställer stora krav på att vi kan ta till oss information via synen.Vi måste kunna trycka på rätt knappar på telefoner, fjärrkontroll, bankomat och betalstationer tex. Bruksanvisningar och innehållsförteckningar har ofta pytteliten text, prislappar och bäst före datum är sällan tydliga. Den som har åldersförändringar i gula fläcken får ofta problem med att siffror och bokstäver faller bort och det blir svårt att få sammanhang i löpande text redan vid en förhållandevis måttlig grad av synnedsättning.

Syncentralerna har ofta en visusgräns runt 0,3 för att personer ska anses berättigade till synrehabiliterande insatser. Ibland tar man hänsyn till att närsynskärpan kan vara dålig trots bra avståndssynskärpa men det är inte självklart att det ger inträdesbiljett.De flesta som får problem med synen uppsöker en optiker. Jag har alldeles nyligen lärt mig att INTE säga ”optiker på stan” eftersom det inte ger ett särskilt proffsigt intryck utan mera låter som någon som springer runt på stan och kollar vad folk har för glasögon eller säljer dem från en låda på magen. Butiksoptiker är ett bättre uttryck när vi behöver hålla skillnad på dem och syncentralsoptiker. Av tradition och ”ohejdad vana” går det en magisk gräns vid lästillägg +3 hos optiker i butik. Om man ger starkare läsglasögon krävs det att personen tränar in ett kortare läsavstånd och det tar emot – både för kunden och för utprovaren. För att bibehålla läsförmågan hos personer som har problem att läsa den minsta texten i tidningen finns ingen genväg – de måste ha läsglasögon som ger förstoring och de måste hålla närmare än vanligt. Det är mycket svårare att motivera personer med synnedsättning att läsa med förstorande optik om de hunnit lägga av läsandet under en period i väntan på remiss till syncentralen.

Vid Linnéuniversitetet i Kalmar har 2010-års vidareutbildning i optometrisk rehabilitering precis avslutats. Studenterna har varit optiker och synpedagoger både från syncentraler, butiker, synvårdskliniker och arbetsförmedling. Det har förts givande diskussioner just kring ansvarsområden och hur vi kan hjälpa varandra i våra olika professioner. De optiker som genomgått den utbildningen kommer inte att vara rädda för att ge mer än +3 när det behövs! Synpedagogerna kommer i sin tur att hänvisa kunder till optiker som visat intresse för svagsynsoptik. Det kan idag vara ett problem att optikbutikerna har ett begränsat utbud vad

gäller förstoringsglas eftersom efterfrågan minskat men jag tror att det finns en marknad om man utökar sortimentet.Dagens – och ännu mera morgondagens – pensionärer ställer krav på god synförmåga på ett helt annat sätt än föregående generation. De kommer inte att sätta sig och vänta på att synnedsättningen ska berättiga till syncentralens insatser utan de kommer att söka hjälp på annat håll. Det ger på sikt upphov till ökad efterfrågan på optiker med kunskap kring hur man löser problem för personer med synnedsättning och dessa optiker kommer att vara en naturlig länk för samarbete med optiker och synpedagoger på syncentralerna. Personalresurserna på syncentralerna är ofta begränsade och om de som inte behöver så avancerade träningsinsatser kan bli hjälpta av butiksoptiker har vi bättre möjlighet att ta hand om de som bäst behöver oss. Jag tänker på de i arbetsför ålder med många insatser och behov som ska samordnas, barn och elever samt de med grav synnedsättning.

Gun OlssonSC-chef och synpedagog i Kalmar

Annonser

Syn – Kommunikation i Örebroden 27-28 oktober 2011

Syn – Kommunikation, en nordisk mötesplatsför 12:e gången i Örebro

Innehåll: Föreläsningar, seminarier, utställningar, mm.Ögon, syn och relation till läsningHur processningen går till i synhjärnan, varför vi måste röra ögonen för att kunna seHur synen kan påverkas vid läsning och Dyslexi.Jan Ygge, MD, PhDProfessor in Pediatric Ophthalmology, Karolinska Institutet

Synprofil i ett CP-perspektivMedicinska, pedagogiska, sociala och psykologiska aspekterAnders Sjöström, docent i oftalmiatrik, neurofysiologiGöran Cedermark, synpedagog

Existentiella livsfrågor hos barn och ungdomar med utvecklingsstörningEtik och ungas livstolkningRagnar Furenhed, universitetslektor, Linköpings universitet

Ytterligare föreläsare tillkommer och utförligare program kommer i april

Kostnad: 2 900:- (exkl. moms.). I priset ingår kaffe och lunch båda dagarna samt middag med underhållning

Samarrangemang mellan Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM)Primärvård, psykiatri och habilitering, Örebro läns landsting (ÖLL)Föreningen för synrehabilitering (FFS)Fortlöpande uppdateringar: www.spsm.se / www.ffss.se Frågor: owe.lindquist@spsm.se

Specialpedagogiska skolmyndighetenFFS – Föreningen för synrehabiliteringPrimärvård, psykiatri och rehabilitering, Örebro läns landsting

Specialpedagogiska skolmyndigheten:

Resurscenter syn informerar om föräldrakurser

Resurscenter syn i Stockholm och Örebro erbjuder utbildning för föräldrar som har ett barn med synskada. Utbildningen sker i kursform på resurscentret. Specialutformade utbildningar på hemorten kan också arrangeras.

Se vidare på vår hemsida http://www.spsm.se/foraldrar/syn.

Aktuellt under våren 2011

Barn med synnedsättning, 6 – 12 år15 – 16 mars 2011Anmälan: senast 1 februari 2011Ur innehållet: Syn och synfunktioner. Studieteknik och skolarbete. Synsvaghet, utveckling och identitet. Samspel och kamratrelationer. Samhällets stödinsatser.Plats: Resurscenter syn Stockholm

Barn med grav synnedsättning, 3 – 5 år10-13 maj 201124-27 maj 2011Anmälan : senast 29 mars respektive 12 april 2011Ur innehållet: Kropps- och rumsuppfattning. Lek och samspel, Mobility. Punktskriftsförberedande övningar. Samhällets stödinsatser.Plats: Resurscenter syn Stockholm

Alla kurser är kostnadsfria och ersättning utgår för resekostnader. Föräldrarna betalar en mindre avgift för mat och logi.

Ytterligare informationAnnica Winberg, Åsa Karlsson Lundqvist & Ingrid NordbergResurscenter syn Stockholm, 010-473 50 00

7:e Nordiska Kongressen i SynpedagogikKolding, Danmark, 21-23 maj 2012

Tema: Synpedagogik – synnedsättning, neurologi och kognition

– Varför gör vi som vi gör och kan vi göra annorlunda inspirerade av neurologisk och kognitiv forskning?– Hur passar synpedagogikens förståelse och praktik ihop med tendenserna i ny neurologisk forskning och förståelsen av människans kognitiva kapacitet?– Kan neurologin inspirera synpedagogiken att utveckla ny förståelse för rehabilitering och habilitering samt medverka till utvecklingen av nya metoder och insatser när det gäller människor med synnedsättning?

Habilitering och hjälpmedel

Är du synpedagog eller arbetsterapeut?Vill du vara med och skapa möjligheter ör personer med synnedsättning att eva ett bra liv?Då är du välkommen att söka en tjänst å Syncentralen i UppsalaLäs mer om tjänsten på www.lul.se/hohjobb eller ring 018-611 67 26 till Viveca Frändberg

Kalendern

14 - 19 marsCSUN - 26th Annual International Technology & Persons with Disabilities Conference, San Diego (USA)www.csunconference.org 23 - 24 mars FFS studiedagar, Gävlewww.ffsa.se

7 april Hjälpmedelsinstitutets IT-dag, Stockholmwww.hi.se/itkonferens2011

27 - 28 aprilStroke och synInstitutet IBOS, Hellerup, Köpenhamnwww.ibos.dk, www.indenova.se

4 - 6 maj Sight City, Frankfurtwww.sightcity.net

5 - 6 maj7:e Nordiska Handikapphistoriska konferensenwww.hhf.se

18 - 22 maj ICEVI EUROPE Teacher Training Conference, Grazwww.icevi-europe.org

27 - 28 maj 11th Nordic Network on Disability Research Conference, Reykjavikhttp://www.yourhost.is/nndr2011/nndr-and-national-network-conferences.html

27 - 28 juni MDVI Euronet Conference: The School for the Visually Impaired has Changed – Challenges for a New Generation, Dublinwww.mdvi-conference.org/

27 - 30 september

Braille 21:World Congress of Braille in the 21st Century, Leipzigwww.braille21.net/

27 september - 1 oktober Deafblind International XV World Conference, São Paulo www.dbi2011.com.br

5 - 8 oktober EVER 2011 - European Association for Vision and Eye Research, Kretawww.ever.be

10 - 11 oktober Closing the Gap Preconference Workshops, Minneapoliswww.closingthegap.com/conference/

12 - 14 oktober 29th Annual Closing the Gap Conference, Minneapolis www.closingthegap.com/conference/27 - 28 oktober Syn - kommunikation, Örebro

2012

13 - 17 februariIMC 14, International Mobility Conference, Palmerston North (New Zealand)www.imc14.com

21 - 23 majNordisk Kongress i Synspedagogikk, Kolding (Danmark)www.syndanmark.dk/nordisk_kongres

11 - 13 juli 13th International Conference on Computers Helping People with Special Needs ICCHP), Linzwww.icchp.org

En utförligare version samt länkar till de flesta konferenserna finner du på Internetversionen av kalendern http://home.swipnet.se/macula-lutea/kal.html

Redaktionsruta

Nya SynvärldenGes ut i samarbete mellan Synskadades Riksförbund – SRF, Föreningen För Synrehabilitering – FFS och Specialpedagogiska Skolmyndigheten, Resurscenter syn i Stockholm och Örebro.Redaktion:Jan Wiklund, tel 08-39 92 98Sune Olsson, tel 08-39 92 78Lena Söderberg (ansv.utg) tel 010-486 96 63Postadress: Nya SynvärldenSRF, 122 88 EnskedeFax: 08-39 93 22e-post: nyasynvarlden@srf.nu

2011 kommer Nya Synvärlden ut med fyra nummer

Manusstopp 26 aprili 2011Tidningen kommer ut på svart-skrift, daisy och epost.Adressändringar och nya prenumerationer anmäls till registret@srf.nu. OBS! För prenumeranter som vill ha tidningen till hemadress krävs uppgift om personnummer.

Skicka gärna ditt bidrag – artikel eller annons – till tidningen på e-post. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta ner och redigera insänt material. Annonser går givetvis in obeskurna.Artiklarna läggs dock oftast in oredigerat och författaren ansvarar själv för innehållet.

OBS att digitalbilder kräver hög upplösning.

Redaktionen skickar ett varmt tack till alla som medverkat med material i detta nummer!

ISSN 1401-4742

FFS — Föreningen För SynrehabiliteringOrdförande:Lena Söderberg

tel 010-486 96 63, epost lena.soderberg@arbetsformedlingen.se Kansli: c/o Optikbranschen, Karlbergsvägen 22, 113 27 StockholmKanslist: Gunilla Dagermantel 08-612 89 60, fax 08-612 56 90epost ffs.kansli@telia.com - webbadress www.ffss.se Kom ihåg att betala in medlemsavgiften!För att bli medlem gå in på www.ffss.se och länken ”bli medlem!”. Fyll i formuläret så kommer en faktura på medlemsavgiften 250:-Organisationsnummer 85 72 05 – 8199