magazine

TEM A – årets idrottsprofil

– FÖR DITT BARNS TRYGGHET

annika och samantha

Stöd Friends arbete mot mobbning på friends.se

tillsammans

tag platsi ditt barns skola

följ med på clownen mannes

morfarsdagisföräldrar och vänner för livet

elever med mycket att säga till om

2010

ANNONS

Frie9014_Telia_210_270.indd 1 2010-06-22 16.35

6

11

44

26

innehåll TEMA: Tillsammans

4 LEDARE Ju fler kockar desto bättre!

5 INTERVJU Soulmates

11–40 TEMA: TILLSAMMANS

11 Familjeträffar

18 Föräldrasamarbete

22 Föräldrar och skola

26 Generationsmöte

32 Skolans ansvar

37 Elever och skola

42 TIPS & RÅD Du är inte ensam!

44 IDROTTSREPORTAGE Årets Idrottsprofil

47 FRIENDS SAMARBETE För en tryggare idrott

48 AKTUELLT Tillsammans mot mobbning

50 KRÖNIKA Tvåor och treor är också vinnare

4

FRIENDS

ANSVARIG UTGIVARE

CHEF MARKNAD &

KOMMUNIKATION

KOMMUNIKATIONSANSVARIG

GRAFISK FORM

REPRO

TRYCK

OMSLAG

SKRIBENTER

FOTOGRAFER

BILDMONTAGE

Jag är av den starka övertygelsen att ju fler kockar desto bättre soppa.

Ensam är nästan aldrig lika stark som tillsammans.

Näst den akrobatiska förmågan att hålla många bollar i luften är sam-

arbetsförmåga en eftertraktad egenskap. Men hur lätt är det egentligen?

Samarbete kräver att man inte bara vågar släppa in andra, man måste

dessutom släppa tanken på att man själv är bäste kock. Och det gäller inte

bara på arbetet utan även i vardagen med familjen med allt från hur man

packar en diskmaskin till i vilken ordning kläderna bör sitta på en treåring.

Temat för Friends Magazine den här gången är ”Tillsammans”. Vi vill lyfta

hur mycket roligare och bättre livet blir om man samarbetar och delar upple-

velser med andra. Möt bästisarna Annika Jankell och Samantha Coard i ett

samtal om vänskap och föräldraskap eller häng med på Clownen Mannes

morfarsdagis, ett fint möte över generationsgränserna.

Sen har vi det här med skolan. Hur funkar samarbetet där? Det är mycket

fokus på elevernas grupparbeten men samarbetet mellan personal och

elever då? Elevdelaktighet är en erkänd framgångsfaktor när det gäller att

motverka mobbning och dessutom måste skolor arbeta med det enligt lag.

Träffa fyra kompisstödjare och en kurator från Fribergaskolan – skolan som

hajat att det är eleverna som är de verkliga experterna.

Ett annat samarbete som ibland glöms bort är det mellan föräldrar och

skola. Som förälder känner man sig ofta maktlös och som att man inte har

något att säga till om när det kommer till skolan. Då är det skolan som bris-

ter i samarbetet, menar Agneta Nilsson från Skolverket som talar sig varm

om föräldrasamarbete. En skola som insett hur viktigt det är att involvera

föräldrarna är Borgskolan där vi får följa med på en kväll med familjematte.

Sen har vi det här med mina barn och andras

ungar. Skulle du våga (och orka) bjuda hem ett gäng

ungar en fredagseftermiddag bara för att det gagnar

sammanhållningen i klassen? När jag läser om fa-

miljeträffar med barn och föräldrar från Nya Varvets

skola blir i alla fall jag omvänd.

Dessutom får du träffa Årets Idrottsprofil Maria

Rooth som brinner för unga hockeytjejer, samt Barn-

och elevombudet Lars Arrhenius som berättar om

världens bästa jobb.

För övrigt vill jag bara inflika att soppan inte bara

blir bättre ju fler kockar, den avnjuts dessutom bäst

i sällskap!

Jo Barker, redaktör

4

desto bättre!

ju fler

Text JO BARKER / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDTRoslagsgatan 34

113 55 Stockholm

Tel: 08-545 519 90

Fax: 08-545 519 99

E-post: info@friends.se

www.friends.se

Katarina Rosenqvist

katarina@friends.se

Tel: 08-545 919 90

Magnus Jägerskog

magnus@friends.se

Tel: 08-545 519 90

Jo Barker

jo@friends.se

Tel: 08-545 519 94

Lobby Design

www.lobbydesign.se

Turbin, Stockholm

VTT Grafiska

Karl-Oskar Bjurenstedt

Jo Barker

Sara Damber

Magdalena Persson

Anna Pettersson

Karin Styrenius

Elisabet Wahl

Karl-Oskar Bjurenstedt

Anders Magnusson

Nils Olsson

5

ANNIKA: Samantha räddade livet på mig. När vi träffades var jag mitt

i en livskris eftersom min pappa var sjuk i cancer och om det var någon

som fattade så var det hon. Samanthas pappa gick bort ett halvår

innan vi lärde känna varandra och min pappa dog ett halvår senare.

SAMANTHA: Den här närheten vi fick genom våra pappor och sorgen

gjorde att vi snabbt blev som en familj. Det gällde allt från att hämta

Annikas barn till ”Jag har inga pengar, kan du betala min hyra?”.

ANNIKA: Man förväntar sig ju inte att en tjej på 25 år ska förstå hur

vardagen ser ut för en 33-åring med två småbarn. Men det var hon

som ställde upp med full koll och mognad.

Hur skulle ni beskriva varandra?

ANNIKA: Samantha är den mest kärleksfulla och lojala människa jag

mött i hela mitt liv, och den ärligaste. Hon är väninnan som hör till

undantagen och säger: ”Den där ska inte du ha på dig!”. Det är tryggt,

även om det ibland kan vara obekväma saker. Sen har Samantha ett

jävla civilkurage. Står upp för de svaga och ställer sig upp mot chefer

där ingen annan skulle våga.

Känner du igen dig?

SAMANTHA: Alltså, jag blir generad.

ANNIKA: Men det är ju bara koketteri!

SAMANTHA: Nej, det är det inte. Jag blir jättesmickrad och känner

igen att jag är ärlig och så. Ibland är det inte bra för mig att jag handlar

först och tänker sen, men det stämmer att jag är lojal på gränsen till

överbeskyddande, så där att jag kan bli svartsjuk.

ANNIKA: Just det, det glömde jag!

I vänskapsrelationer?

SAMANTHA: I allt. Det har ju kommit in nya människor i Annikas liv som

jag kan få se genom skvallertidningar. ”Jaså, var de på den tillställ-

ningen och nu var de där…”. Det finns så många människor omkring

offentliga personer som flinar upp sig och tror att de ska få åka med

på något. Jag har hört folk sitta och skvallra om Annikas privatliv på

ett äckligt sätt som jag är känslig för. Det finns en sida med det här

”kändiseriet” som jag inte riktigt är bekväm med.

Kan du känna dig utanför?

SAMANTHA: Nej, absolut inte! Eller det kan ju vara någon gång ib-

land… Det här vet ju Annika om så hon kan slingra sig och säga typ:

”Alltså, jag var på den där tillställningen och så bara råkade hon också

vara där…”

ANNIKA: (Gapflabb) Det är jätteroligt. Jag älskar den sidan, det ingår

i lojaliteten.

”Jag tycker att det är lite läskigt att folk kan vakna på morgonen och identifiera sig som någon slags kändis. Jag har aldrig sett någon skillnad på folk.”

INTERVJU

soulmatesText JO BARKER / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT / Bildmontage NILS OLSSON / Smink & Hår ANNA GöRANSSON, KONTRAST STHLM

”JAHA, SKA VI HA EN KäNdIS NU ocKSå” TäNKTE Samantha Coard NäR

annika Jankell KlEV IN på TV4 STocKHolMS REdAKTIoN föR ETT gEMEN-

SAMT Jobb föR 15 åR SEdAN. VIlKEN dRyg ModEllbRUd, TäNKTE ANNIKA

I SIN TUR. SEN VAR dET KäRlEK VId ANdRA ögoNKASTET.

6

SAMANTHA: Men jag känner mig verkligen totalt älskad av Annika. Jag

behöver aldrig förställa mig eller vara på något visst sätt med henne.

Hon finns där i allt. Tråden som går mellan Rådmansgatan och till Mar-

garetavägen, den bara lyser jämt. Vi är verkligen soulmates på riktigt

för att använda ett slitet begrepp.

finns det något ni stör er på hos varandra?

ANNIKA: Du kan ju bli irriterad på min översociala sida.

SAMANTHA: Ja! Det spelar ingen roll om vi går på en premiär eller på

stranden – var vi än är så pratar Annika med allt och alla. Det är en fantas-

tisk sida men som vän kan det vara väldigt irriterande. Jag vill ju ha henne

för mig själv. Till skillnad från många som syns i media tror inte Annika att

hon är viktigare än andra. Hon åker tunnelbana och pratar i mobilen utan

att tänka på att folk sitter och tänker att det är Annika Jankell.

ANNIKA: Jag tycker att det är lite läskigt att folk kan vakna på morgonen

och identifiera sig som någon slags kändis. Jag har aldrig sett någon

skillnad på folk. Så är det väl i allt - hur man är får man tillbaks. Om man

skapar osäkerhet genom att vara lite förmer så får man det tillbaka.

När är Samantha irriterande?

ANNIKA: Alltså jag har ingen tydlig grej men det är väl…

SAMANTHA: Är det sursidan?

ANNIKA: Ja, det är citronen. Jag blir inte så drabbad men kan känna

NAMN: Annika JankellÅLDER: 49 årFAMILJ: Pojkvän och döttrarna Felice 18 och Happy 16 årBOR: Enskede utanför StockholmAKTUELL: Journalist, moderator och programledare i tv och radio.BAKGRUND: Har bland annat lett Listan, Svensktoppen och Melodifestivalen.LIVSDRÖM: Att fortsätta se på livet som om det står en nyfiken åtta-åring innanför mina ögon och tittar ut. Bakom varje gathörn väntar något stort och lockande! Jag vill aldrig sluta utvecklas.

NAMN: Samantha Coard

ÅLDER: 41 år

FAMILJ: Maken Martin Hansson och barnen Fidel 8,

Samuel 6 och Sofia 2 år

BOR: Norrmalm i Stockholm

AKTUELL: Stort hemligt projekt på gång tillsammans med Annika.

BAKGRUND: Grundare av PR-byrån Zebra, programledare på TV4

Stockholm, modell mm.

LIVSDRÖM: Att våga göra det jag drömmer om utan att vara rädd

för att misslyckas och att få vara frisk så att jag och mina barn kan

fortsätta göra roliga grejer ihop.

7

REPORTAGE KOMMER I AUG

8

Det bästa med att vara förälder är att man själv inte är nummer ett. Att gå från min oro, mitt liv, mina grejer till att det handlar om någon annan – det är en sådan befrielse

9

lojalitet med Martin, hennes man. Hon blir tydlig, och gnällig. De stora

bruna ögonen blir svarta på något vis och hon blir helt låst. Samtidigt

måste jag i ärlighetens namn erkänna att jag kan roas av det eftersom

jag inte är gift med henne. Jag ser det nästan som en utmaning att

bryta det.

SAMANTHA: Och just för att Annika har den där attacken, så fäster det inte.

ANNIKA: Nej, det funkar inte på mig. Jag har ingen respekt för din

surhet, haha.

Ni har ju båda barn. Vad är det bästa med att vara förälder?

ANNIKA: Det är en stor fråga som innefattar så mycket men om jag

blundar och tänker så är det den här kärleken som innefattar alla käns-

lor. Kärleken som är så stark att hur förbannad och trött man än är så

är kärleken större och när de ligger där och sover så inser man hur rik

man är som har barn. Man utvecklas ständigt.

SAMANTHA: Det bästa med att vara förälder är att man själv inte är

nummer ett. Att gå från min oro, mitt liv, mina grejer till att det handlar

om någon annan – det är en sådan befrielse. Och då menar jag inte

att jag lever mitt liv genom mina barn utan att jag har fått distans till mig

själv. Genom den här insikten och de här fantastiska människorna får

jag också växa. Tillsammans hittar vi nya sidor hos varandra. Jag är så

otroligt tacksam över att få älska tre andra personer så högt. Sen är

det ju skitjobbigt också så klart.

Vad är det jobbigaste med att vara förälder?

SAMANTHA: Det ständiga dåliga samvetet och att man verkligen kan

känna sig misslyckad.

ANNIKA: Jag säger detsamma, misslyckad och otillräcklig. Jag tror alla

föräldrar känner så ibland.

Men det är inte så många som erkänner det.

ANNIKA: De kanske tror att det är farligt att prata om känslan av miss-

lyckande. Nu har ju vi suttit och pratat om hur fantastiskt det är med

barn men när man tar ner det till vardagen, då jävlar… Fast en bra

grej är att man får nya chanser varje dag. När de ligger där och sover

så tänker man: Imorgon så! Sen vaknar de i sina små pyjamasar och

kramas och sen brakar det loss igen… (skratt) Men man får faktiskt

en ny chans varje dag. Ibland går det åt helvete men man försöker ju

i alla fall göra sitt bästa.

SAMANTHA: Ett problem är de här intervjuerna med kändismammor

där allt är så perfekt och fint och de hinner med allt. Jag jobbade själv

väldigt mycket och hade en egen firma i fyra år OCH fick en dotter un-

der de åren. Jag var knappt ens mammaledig. Det enda jag tänkte när

jag kom hem var: Kan de inte sova nu så att jag får öppna datorn och

fortsätta jobba - jättehemskt. Sen la jag ner när jag insåg att jag höll

på att gå sönder. Men bilden av mig utåt var en ”Mama-mamma”: jag

hade tre barn, pr-byrå, körde stor bil, var fixad och flashig, men under

den bilden var det hemskt – kaos, tårar och ångest.

Varför tror ni att kända föräldrar ofta visar upp en perfekt

fasad i media?

SAMANTHA: De kanske också har sugits in i det här att det ska vara så

perfekt, de är inte mer än människor.

ANNIKA: Man tror att man är ensam om att känna att man inte riktigt

har koll på läget och då är det lika bra att ha en polerad fasad eftersom

alla andra har det. Det är ingen idé att blotta sitt stora misslyckande,

känslan av att vara otillräcklig, så därför brassar man på istället och

sätter på sig extra höga klackar.

SAMANTHA: Fast hur många gånger har man inte hört mammor som

skriker på sina barn och tänkt: Åh vad skönt, det finns andra som låter

som jag. Jag är inte ensam. Eller det blev visst pizza två dagar i rad

eller godismutor och så blir man helt lycklig när man inser att andra gör

så också. En grej som jag har tänkt på är att många i vår föräldrage-

neration säger: ”Jag hade två barn och det var inga problem!” Men vi

har helt andra liv; vi har kompisar som vi umgås med och våra barn tar

mycket större plats. Vi går till parken och följer med på fritidsaktiviteter.

Vi ÄR med våra barn. Sen kan jag tycka att det har gått till överdrift

med det här himla bakandet och perfektionismen.

ANNIKA: Ta det här med barnkalas. När man själv var barn var det lite

släkt, saft, bullar och någon ballong i bästa fall. Idag är det tre kalas

per unge: dagiskalas, kompiskalas och släktkalas. Vad säger vi till våra

barn egentligen? Och paketen – de blir nästan kvävda av alla paket. Vi

håller på att curla ihjäl våra barn på ett sätt, säkert som kompensation

för den här stressen och för att vi ska kunna snacka i våra mobiltele-

foner samtidigt som vi försöker lyssna på våra barn. Häromdagen satt

jag med Flisan och Happy och käkade frukost i trädgården i säkert två-

tre timmar. Plötsligt säger Flisan: ”Mamma, det här är den mysigaste

dagen jag kan minnas!”. Och jag höll med. Då insåg jag att det är det

här som är grejen, att bara få sitta med sin morsa och snacka utan att

telefonen ringer eller att jag plockar med något annat. Vad lätt det är att

snacka och inte leva som man lär. Man pratar om stressen samtidigt

som man är mitt uppe i den.

SAMANTHA: Jag kan bli så irriterad när folk pratar om sina renoverings-

projekt för när sjutton hinner de med det? När jag är på landet brukar

det se ut så här: ”Nu är det frukost”, diskar, packar, mackor, badar, ”Nu

är det lunch”, hänger upp badkläder, diskar, ”Nu är det middag”… När

hinner folk med att renovera, fixa i trädgården och ha sex? Sen har de

lite vänner över på grillning och vin och de är inte ett dugg bakis dagen

efter när de är ute och springer klockan sex.

Så vad är era tips till andra föräldrar?

ANNIKA: Sänk kraven, garva lite oftare, följ ditt hjärta, inte tidningen Mama.

SAMANTHA: Det är verkligen sänk kraven. Det behöver inte vara

så perfekt, det blir bra ändå. En sak jag försöker leva efter är att

man kan få allting men inte samtidigt. Just nu är det så här och det är

inte så illa.

”Hur många gånger har man inte hört mammor som skriker på sina barn och tänkt: Åh vad skönt, det finns andra som låter som jag. Jag är inte ensam.”

10

11

SKA dET VARA KExcHoKlAd eller frukt i matsäcken på förskoleutflyk-

ten? Hur dags ska tioåringen vara hemma på kvällen? Är det okej att

låta 17-åringen smaka på vin hemma? Barns alla åldrar medför olika

frågeställningar och problem. Inte sällan delar många föräldrar samma

bryderier. Vilken förälder har inte känt sig ensam och villrådig, eller

mötts av argumentet ”Men alla andra får ju”?

På Nya Varvets skola i västra Göteborg har man beslutat sig för att

göra något åt saken. En solig fredag i slutet av april får vi följa med på

en av klass 3–4 G:s familjeträffar. Redan på skolgården är stämningen

förväntansfull och uppsluppen. Hela klassen är idag uppdelad i grup-

per om cirka fem barn som ska följa med hem till en klasskompis. Vi får

följa med hem till Nils Lyth, 10 år. Efter lite förvirring med bortsprungna

dET KRäVS EN by föR ATT UppfoSTRA ETT

bARN, lydER ETT AfRIKANSKT oRdSpRåK.

dET HäR HAR MAN TAgIT fASTA VId på NyA

VARVETS SKolA. MEd HJälp AV oRgANISERAdE

fAMIlJETRäffAR VIll MAN STäRKA bARNgRUp-

pERNA ocH HITTA NyA SäTT ATT SKApA bRA

STäMNINg, MEN ocKSå byggA RElATIoNER

MEllAN föRäldRAR.

gemenskap

TIllSAMMANS: familjeträffar

Text ANNA PETTERSSON / Foto ANDERS MAGNUSSON

lek och nya vänner

12

och återfunna deltagare beger sig Michelle, Paulina, Kevin, Maja, Edvin

och Adam hem till Nils, tillsammans med hans mamma Maria. Hon be-

rättar att det här är andra gången familjen är värdar för en träff.

– Vid första tanken på att få hem fem barn kan det kännas lite över-

väldigande, säger hon, men det är alltid väldigt roligt när de väl kom-

mer. Man får ta det för vad det är, det behöver inte vara så uppstyrt

och planerat.

TANKEN MEd TRäffARNA är att de ska vara enkla och genomförbara

för alla familjer. Barnen hämtas klockan tre på fredag eftermiddag, man

äter middag tillsammans och klockan sex kommer allas föräldrar och

syskon. Då fikar man tillsammans en timma, varken mer eller mindre.

– Konceptet är så enkelt, man involverar alla, alla kan vara delaktiga,

och alla utgår från sina förutsättningar, säger Maria.

UNdER pRoMENAdEN hem till familjen Lyth hinner barnen både speja

på vilda harar och plocka blommor i rabatter samt tröttna på prome-

naden och istället rösta för bussåkning. Maria peppar dem att orka

även sista biten.

– Hoppas de har en studsmatta, säger ett av barnen, och mycket riktigt,

när vi svänger in på gården vid familjens radhus står där en stor studs-

matta. Alla barn försvinner iväg och börjar hoppa tillsammans.

– Det känns bra att få lära känna andra barn, även de som inte Nils leker

med så ofta. Det betyder också att vi får lära känna andra föräldrar.

bådE MARIA ocH HENNES MAN Joakim håller med om att ju äldre

barnen blir, desto färre naturliga mötesplatser finns det för föräldrar att

träffas. Familjeträffarna har blivit ett sätt att kompensera det.

Tanken med träffarna är att klassens lärare hjälper till att skapa grup-

per med barn som inte vanligtvis umgås. Genom att följa med varan-

dra hem hittar barnen nya roller och andra sätt att umgås.

– Även om barnen i sig är toleranta och öppna mot varandra kan de

här träffarna vara ett bra sätt att få en ökad förståelse för andra. De

lär känna varandra på ett annat sätt, säger Maria. Den här klassen

har en bra sammanhållning, och idén med familjeträffar fungerar väl-

digt bra. Andra klasser kanske behöver mer stöd för att hitta sam-

manhållningen. Man kan inte förutsätta att alla kommer överens.

Joakim håller med.

–  När jag gick i skolan fanns inget förebyggande arbete, och inget

som var långsiktigt. Det förekom kränkningar och mobbning hela tiden

och man blev en del av det mot sin vilja, det påverkade hela klassen.

Det är en väldig skillnad nu. Nu inser man att problematiken inte ligger

hos den som blir utsatt. Man pratar mer om mobbning som fenomen.

fAMIlJENS yNgSTE SoN Måns klättrar upp i Joakims famn och vill

visa den fina kattkostymen han fått på sig.

– Familjeträffar är ett sätt att jobba för en bra stämning, fortsätter Joa-

kim. Det är inte den enda lösningen, men det är en del av lösningen.

Det är enkelt, det kostar inget, det krävs inga insatser. När tanken kom

upp kände vi att det vore dumt att inte prova.

Gisela Rosenkvist var den som drog igång familjeträffarna när bar-

nen gick i ettan. Hon blev inspirerad av en förälder som tidigare haft

ett liknande upplägg som runnit ut i sanden när hennes barn lämnade

skolan efter sexan. Gisela berättar att konceptet är okomplicerat.

– Ju enklare desto lättare att få alla att engagera sig.

TANKEN äR ATT man varje skolår träffas två gånger per termin, samt

vid ytterligare en gemensam träff i slutet av vårterminen.

13

” Konceptet är så enkelt, man involverar alla, alla kan vara

delaktiga, och alla utgår från sina förutsättningar.”

14

– Jag gör upp ett schema som jag presenterar på första föräldramötet

i början av höstterminen och så får fyra familjer anmäla sitt intresse av

att vara värdar vid varje tillfälle. Under de fyra år vi hållit på har vi bara

behövt ställa in en enda träff på grund av att ingen kunde ställa upp

som värd.

gISElA HållER MEd oM att träffarna bidrar till en bättre stämning i

klassen.

– Jag märker en otrolig fördel med att barnen träffas så här. Alla kan

prata med alla och alla kan leka med alla. Ett tecken på det är att efter

att vi började med familjeträffarna har min dotter börjat ta hem pojkar

som kommer och leker. Det hände aldrig innan, de var mycket mer

uppdelade tjejer och killar var för sig.

Ute på studsmattan pågår fortfarande leken. Michelle tar en paus

medan Paulina och Edwin gör volter i bakgrunden. Det bästa med

familjeträffarna tycker Michelle är att man får ha kul och leka tillsam-

mans. På de familjeträffar hon varit med har klasskompisarna spelat

spel, tittat på film och ätit middag tillsammans. Klockan sex, när för-

äldrar och syskon kommer, blir det fika. Michelle berättar att man bara

ska stanna en timma, men som Edwin konstaterar mellan två hopp på

studsmattan:

”Som förälder kan man aldrig säga ”jag har redan gjort mitt, jag är färdig”. Som förälder blir man aldrig färdig, man får aldrig sluta bry sig.”

– Ibland har föräldrarna så roligt att de stannar till klockan nio!

Några av barnen har börjat spela fotboll på gräsmattan. Aprilvädret

visar sig dock från sin lynniga sida och när solen går i moln blir det kallt.

– Kan vi inte få se ditt rum?, ropar Maja, och hela gruppen springer in

i huset, där Maria och Joakim förbereder maten.

Tanken med träffarna är inte att familjerna ska tävla i att visa upp

sina perfekta hem och det gäller därför att hålla arrangemangen på

en lagom nivå.

– Jag tror att många kan känna lite motstånd när det är fredag efter-

middag. Helst vill man slappa efter att ha jobbat hela veckan. Då är

det viktigt att komma ihåg att träffarna ju ska vara prestigelösa. Maria

älskar att baka så jag får nästan hålla tillbaka henne för att det inte ska

bli för avancerat, skrattar Joakim.

– Tanken är att man ska laga samma mat man ändå tänkt ge sina barn,

bara att man lagar lite mer, fyller Maria i.

Nils visar kompisarna runt i huset. De fastnar till slut framför ett data-

spel. Nils berättar att han inte varit pirrig i förväg och inte har planerat

något speciellt för familjeträffen. Det är bara roligt att få hem klass-

kompisarna. Edwin håller med, det roligaste är att man får lära känna

varandra bättre.

– Det är ju det det går ut på!, säger han.

15

SÅ häR KAN UPPLäGGET SE UT:•Vid första klassmötet i början terminen bestäms

datum för de tillfällen träffarna ska ske. Då har alla

föräldrar möjlighet att anmäla intresse för att hålla

i träffarna.

•Två tillfällen per termin samt en gemensam träff

på vårterminen, då alla barn och deras familjer

närvarar, brukar vara lagom.

•Vid en familjeträff följer barnen med ”värdfamiljen”

hem klockan tre och klockan sex kommer barnens

familjer dit för en gemensam fika. Klockan sju är

tanken att alla går hem till sitt.

•Ta hjälp av klassens lärare för att dela in barnen i

grupper. Tanken är att de barn som inte alltid um-

gås i skolan får en chans att lära känna varandra

genom familjeträffarna. Grupper om cirka fem

elever är en lagom storlek.

•Även om träffarna kräver engagemang från alla för-

äldrar är det viktigt att en eller två personer agerar

spindlar i nätet och har hand om organiseringen.

Giselas syfte med att starta upp familjeträffarna var i första hand att

stärka sammanhållningen i klassen. Men konceptet har fört med sig

mer än väntat.

– En väldigt positiv bieffekt som jag inte hade räknat med är kontakten

som uppstått oss vuxna emellan. Att träffas så här har minskat avstån-

det, det känns mycket lättare att prata med varandra och att ta hjälp

av varandra för att lösa de gemensamma problem som uppstår. Det

är bara att ringa om något hänt, det tror jag man ibland kan dra sig för

att göra. Den kontakt vi har byggt upp nu innebär ju också en grund

att bygga ifrån. När barnen är 15–16 år och ska iväg på disco känner

jag inte att jag kommer ha några problem att ringa upp och diskutera

gemensamma förhållningssätt.

När middagen serveras sitter alla ner tillsammans. Diskussionerna

handlar om allt från vilken färg det är på bussarna i örebro till huruvida

grönsaker verkligen är nyttigt.

–  Om salladen inte är uppäten när vi går från bordet blir det ingen

efterrätt, skojar Joakim.

VId SEx dyKER så föräldrar och syskon upp. Kladdkakan som Nils

storasyster Maj har bakat plockas fram tillsammans med fruktsalladen

som Nils och Adam hjälpt till att göra. En del föräldrar träffas för första

gången medan andra känner varandra sen tidigare.

– De här träffarna hänger mycket på oss föräldrar, säger Maria. Om

jag visar att jag tycker det här är en bra idé, att jag tycker om de andra

föräldrarna, så märker barnen det.

Gisela instämmer.

– Det klart att alla föräldrar vill påverka barnens situation i klassen till det

bättre. Alla vill delta, men det behövs eldsjälar som håller igång arbetet.

När vi efter en mysig eftermiddag fylld av skratt och lek lämnar bar-

nen från klass 3–4 G, deras föräldrar och syskon åt att festa loss på

kladdkakan och fruktsalladen, känner vi att det är just sådana eldsjälar

vi har träffat idag. Kvällssolen skiner över Göteborg och Gisela skickar

med några ord på vägen.

– Det handlar om att göra något tillsammans, ta hjälp av varandra, bry

sig om. Som förälder kan man aldrig säga ”jag har redan gjort mitt, jag

är färdig”. Som förälder blir man aldrig färdig, man får aldrig sluta bry

sig. Jag har redan planer på hur vi ska planera träffarna när barnen

kommer till högstadiet. Vad sägs om ”after school”, istället för ”after

work”?

är du intresserad av att starta upp familjeträffar på ditt barns skola?

Giselas bästa framgångstips:Familjeträffarna ska vara något lättsamt och positivt,för alla inblandade. Sätt enkelheten framför allt!

Drömmar och stora planer – en resa börjar långt innan flyget lyfter. Att spara på e-sparkonto med bra ränta i internetbanken ung gör att man kan hålla koll på pengarna och förverkliga sina planer.

Med vårt ungdomserbjudande är det enkelt att hålla koll på pengarna. Skaffa ett konto med Bankkort Visa Ung och telefon- och internetbanken. Då ingår ett ID-kort, värde 400 kronor. Gäller alla mellan 13 och 20 år.

Bankkort Visa Ung Med Bankkort Visa Ung kan

man betala i butiker både i Sverige och utomlands.

Man kan även ta ut kontanter i uttagsautomater.

12 avgiftsfria kontantuttag går det att göra per år.

Därefter kostar varje kontantuttag 5 kronor.

Det går också välja egen bild på sitt

Bankkort Visa Ung. Pris: 100 kr per bild.

Gå in på swedbank.se/kortpakort.

Världsnaturkortet Maestro

Som alternativ kan man välja

Världsnaturkortet Maestro.

Gratis första året, därefter

110 kr/år. 25 kr av årsavgif-

ten och 50 öre per köp går till

Världsnaturfonden WWF.

Telefonbanken självbetjäning Dygnet runt går

det bl a att kolla uttag, insättningar, saldo och göra

överföringar via telefonbanken självbetjäning. Man

kan också ansluta sig till tjänsten Snabbsaldo via

mobiltelefon. Då får man saldot direkt utan att

behöva trycka personnummer eller kod.

Internetbanken ung Med Internetbanken ung är

det enkelt att hålla koll på sin ekonomi. Man får en

översikt över sina pengar och kan till exempel öppna

e-sparkonto med bra ränta.

Ladda kontantkort mobil Ladda kontantkortet till

mobilen via telefon- och internetbanken. Enklare

kan det inte bli. Gäller operatörerna Halebop, Parlino,

Tango, Telenor, Tele2Comviq, Telia och 3.

swedbank.se/ung

Egna pengar, egen koll! Ungdomserbjudande

Drömmar och stora planer – en resa börjar långt innan flyget lyfter. Att spara på e-sparkonto med bra ränta i internetbanken ung gör att man kan hålla koll på pengarna och förverkliga sina planer.

Med vårt ungdomserbjudande är det enkelt att hålla koll på pengarna. Skaffa ett konto med Bankkort Visa Ung och telefon- och internetbanken. Då ingår ett ID-kort, värde 400 kronor. Gäller alla mellan 13 och 20 år.

Bankkort Visa Ung Med Bankkort Visa Ung kan

man betala i butiker både i Sverige och utomlands.

Man kan även ta ut kontanter i uttagsautomater.

12 avgiftsfria kontantuttag går det att göra per år.

Därefter kostar varje kontantuttag 5 kronor.

Det går också välja egen bild på sitt

Bankkort Visa Ung. Pris: 100 kr per bild.

Gå in på swedbank.se/kortpakort.

Världsnaturkortet Maestro

Som alternativ kan man välja

Världsnaturkortet Maestro.

Gratis första året, därefter

110 kr/år. 25 kr av årsavgif-

ten och 50 öre per köp går till

Världsnaturfonden WWF.

Telefonbanken självbetjäning Dygnet runt går

det bl a att kolla uttag, insättningar, saldo och göra

överföringar via telefonbanken självbetjäning. Man

kan också ansluta sig till tjänsten Snabbsaldo via

mobiltelefon. Då får man saldot direkt utan att

behöva trycka personnummer eller kod.

Internetbanken ung Med Internetbanken ung är

det enkelt att hålla koll på sin ekonomi. Man får en

översikt över sina pengar och kan till exempel öppna

e-sparkonto med bra ränta.

Ladda kontantkort mobil Ladda kontantkortet till

mobilen via telefon- och internetbanken. Enklare

kan det inte bli. Gäller operatörerna Halebop, Parlino,

Tango, Telenor, Tele2Comviq, Telia och 3.

swedbank.se/ung

Egna pengar, egen koll! Ungdomserbjudande

18

”VI läMNAR TIll SKolAN dET KäRASTE VI HAR…” lyder titeln en

publikation om föräldrasamarbete utgiven av Myndigheten för Skolut-

veckling. Agneta Nilsson, redaktör, berättar att titeln uppkom under en

workshop då skolpersonal med egna barn fick tänka tillbaka på hur

det kändes när de själva lämnade sina barn till skolan första gången.

– Är läraren glad och pigg, kommer

hon eller han att se mitt barn, blir det

här verkligen bra?

Agneta menar att det är viktigt att per-

sonalen har med sig dessa tankar i

kontakten med föräldrarna. Det är ett

stort steg att lämna bort sina barn.

– Huvudansvaret för att skapa ett bra

föräldrasamarbete ligger alltid på skolan. Och det handlar till stor del

om hur man förhåller sig. Ett bra förhållningssätt är att se föräldern som

ansvarstagande och intresserad av sitt barn. Om läraren har de för-

väntningarna har den helt andra förutsättningar än om läraren tänker

att föräldrar är besvärliga.

Hur får man som lärare tillit och förtroende från föräldrar?

– Det finns många olika sätt, för föräldrar är så olika. Men att alltid

placera barnet i centrum är en viktig nyckel; att signalera genuin

omsorg. Och att lyssna. När man träffar föräldrar är det viktigt att

tänka på att de känner barnet väl. Lyssna till vad de har att säga.

Om läraren bara kommer med sin syn på barnet kan det lätt upp-

stå en klyfta och det blir två parallella monologer, istället för dialog.

– Man talar ibland om att kroka arm med föräldern men jag tänker

istället att skola och föräldrar ska kroka arm på varsin sida om barnet,

med barnets lärande i fokus, där

båda stödjer utifrån sina perspek-

tiv. Sen måste man även ta hänsyn

till elevernas perspektiv – det är en

känslig balansgång. Man måste res-

pektera barnets integritet och inte

prata bakom ryggen eller över huvu-

det på det.

Agneta tycker att det är synd att inte lärare kan ta hjälp av varandra

i högre utsträckning.

– Ofta kan man höra lärare säga: ”Du får alltid så himla bra föräldrar,

Britt” istället för: ”Du verkar alltid komma så bra överens med dina

föräldrar. Hur gör du?”. Det är rektorns ansvar att skapa ett kollegialt

samtal lärare emellan där personalen stödjer varandra och delar med

sig av sina erfarenheter.

Vad har man för ansvar som förälder i samarbetet med skolan?

– Dels måste man ta hand om det basala för att barnet ska klara av

TIllSAMMANS: föräldrasamarbete

arm i armText JO BARKER

föRäldRAR äR VIKTIgA föR SINA bARN. INTE MINST I SKolAN.

foRSKNINg VISAR ATT föRäldRARS ENgAgEMANg, dERAS föR-

VäNTNINgAR på bARNENS SKolARbETE ocH ATT dET fINNS ETT

öMSESIdIgT föRTRoENdE MEllAN SKolA ocH föRäldRAR äR

VIKTIgA fAKToRER föR bARNETS läRANdE. ocH dET äR SKo-

lANS ANSVAR ATT bJUdA IN föRäldRARNA.

”Man talar ibland om att kroka arm med föräldern men jag tänker istäl-let att skola och föräldrar ska kroka arm på varsin sida om barnet”

vid barnets sida

19

arm i arm

NAMN: Agneta Nilsson

ÅLDER: 61 år

FAMILJ: Man som är barnläkare, tre barn och tre bonusbarn

BOR: Gamla stan

GÖR: Undervisningsråd på utvecklingsavdelningen, enheten för kvalitets-utveckling på Skolverket.

VISION FÖR SKOLAN: Att skolan hela tiden tänker på att kombinerakunskap och relation – de ska gå hand i hand. För en del barn kanrelationen till läraren vara helt avgörande.

Foto AM

AN

DA

GIN

SB

UR

G

20

lärares tips!•Våga testa! Att göra lite är bättre än att inte göra

något alls.

•Ha syftet med mötet klart för er. Fall inte i fällan att börja informera en massa för att ”alla ändå är sam-lade”.

•Gör inledningen kort, gärna max fem minuter. Resten av tiden ägnas åt föräldrarnas diskussioner och åsik-ter, gärna med förberedda diskussionsfrågor.

•Akta er för att hamna i försvarsställning. Ni är där för att lyssna och behöver inte ha alla svar.

• Hitta en bättre lokal än klassrummet. Gärna med möjlighet till kafésittning i mindre grupper.

•Fråga föräldrarna vad de tycker om den här typen av möten.

förslag på diskussions-frågor till föräldramötet•Har du erfarenhet av att lärare eller pedagoger har

vänt sig till dig kring problem och hur tycker du om det sätt det gjordes på?

•Har du prövat att kontakta lärare eller pedagoger om saker som du skulle ha gjort annorlunda och som rör ditt barn?

•Hur blev du bemött och vad har du lärt dig om hur man kontaktar skolan, så att du kunde få fram vad du ville säga?

Alla tips är hämtade ur publika-tionen ”Vi lämnar till skolan det käraste vi har…”, Myndigheten för Skolutveckling.

att gå i skolan såsom mat, sömn och ro. Men man kan också stödja

barnets lärande genom vara samarbetsvillig och ha goda förväntningar

på skolan och sitt barn och signalera att skola och utbildning är viktigt.

Ibland finns ett stort förakt mot skolan från föräldrars håll men det är

viktigt att tänka på vad man förmedlar till sina barn. Positiva attityder

smittar av sig. Men även negativa.

– Man kan också försöka att se bortom det egna barnet. Föräldrar har

en tendens att bara se till sitt barns behov men man måste förstå att

läraren har hela klassen att tänka på.

De flesta lärare är trygga när det kommer till individanpassad infor-

mation såsom utvecklingssamtal. Däremot brister det ofta i kontakten

vid föräldramöten som kan bli mer information än dialog. Och föräld-

rarna slutar komma.

– Jag tror att man måste vara öppen för nya lösningar och sätt att

mötas. Föräldramötena måste bli innehållsrika, stimulerande och med

mycket dialog. Man kanske inte ska ha mötet i klassrummet utan träf-

fas någon annanstans. För en del föräldrar är skolan en laddad plats,

de får nästan rysningar när de går in i en skola.

Hon förklarar att många lärare klagar på bristande engagemang från

föräldrarnas sida men då lägger man ansvaret för engagemanget hos

föräldrarna istället för att fundera över vad skolan kan göra för att förnya

sina föräldramöten och locka fler att komma.

Vad kan man göra som förälder om man upplever att föräldramö-

tena inte fungerar?

– Man kan man alltid fråga om det är något man kan hjälpa till med. Det

finns exempel där föräldrar går in och håller i halva föräldramötet vilket

är bra eftersom fokus hamnar på frågor som de tycker är intressanta.

Men då är det är viktigt att drivande föräldrar får med sig alla så att det

inte enbart blir en liten klick aktiva där andra föräldrar hamnar utanför.

Även när det gäller mobbning är föräldrasamarbete viktigt och Agneta

anser att man bör involvera föräldrarna tidigt så att det skapas förtroende.

– En vanlig reaktion blir annars ”Ni har ju vetat det här länge om mitt

barn. Varför har ni inte sagt något?”. I samtal om mobbning är det

dessutom extra viktigt att lyssna på vad föräldern har att säga istället

för att hamna i försvarsposition som kan leda till ett ställningskrig.

Kan föräldrasamarbete vara positivt i förebyggande syfte?

– Ja, eftersom man lär känna varandra, skapar förtroende och en bra

sammanhållning i klassen. Man kan jobba med grupper där barn och

föräldrar ses och gör saker ihop, det är svårare att mobba när man

känner varandra.

tipsapersonalen på ditt barns skola

21

vännerna på

Vi på Lekolar tycker att det Friends gör är mycket viktigt. Därför är det fjärde året som vi väljer att stödja och samarbeta med organisationen.

för lärande miljöerwww.lekolar.se

TumlarenEn rolig övning för att utveckla samarbetsförmågan

-mot mobbningen

Med tipsapersonalen på ditt barns skola

22

23

TIllSAMMANS: föräldrar och skola

IblANd blIR dET INTE SoM MAN TäNKT SIg. När projektet familje-

matte startade på Borgskolan i Hallunda var idén att finna former för

samverkan mellan föräldrar och skola inom matematik så att man ge-

mensamt kunde hjälpa barnen med plus och minus utan att bråk blev

tråk, liksom. Nu är det tredje och sista gången gruppen ses för termi-

nen och föräldrarnas ögon lyser av entusiasm. De har lärt sig massa

nytt och är stolta över bekräftelsen de får genom att delta – men så

mycket interaktion har det inte blivit.

– Mötena har till stor del blivit utbildningspass där vi lärare står och

undervisar framme vid tavlan och föräldrarna sitter och lyssnar, vilket

inte var tanken. Vi insåg emellertid att det är vi som ska anpassa oss till

föräldrarna och inte tvärtom, säger matematikläraren Iréne Rönnberg

i pausen.

föRäldRARNA bJUdS på fRUKT där de sitter omgivna av härliga

teckningar, kvarglömda kepsar och andra spår efter barnen.

Projektet familjematte drog Iréne igång tillsammans med speciallä-

raren Lennart Rönnberg och SO-läraren Margalit Rosenfeld. Hon kon-

staterade att behovet av information är stort och en förutsättning för att

komma vidare till en nivå där man delar med sig av sina erfarenheter

är att föräldrarna får en gemensam bild av hur det fungerar i skolan.

– En del föräldrar tror att eleverna måste lära sig att dividera med ”lig-

gande stolen” och andra är skeptiska till att vi använder miniräknare

i undervisningen. Men innan det blir fruktbart att samtala om olika

räknemetoder behöver föräldrarna få mer kunskaper om kursplanens

mål och vad de innebär, tycker Iréne.

Majoriteten av eleverna i området har utlandsfödda föräldrar och me-

toderna för att undervisa dessa flerspråkiga elever behöver utvecklas så

att man bättre tar tillvara elevernas modersmål och egna referensramar.

– Föräldrarna var en given resurs när vi utvecklade projektet. Både för

att öka skolans egen förståelse för elevernas förutsättningar och för att

föräldrarna skulle bli mer delaktiga i barnens skolgång, säger Iréne.

föR ATT Så MåNgA ANHöRIgA SoM MöJlIgT ska kunna delta i för-

äldramatten ordnar Borgskolan både barnpassning och tolkar. Denna

service ökar samtidigt förtroendet för skolan och kommunen i och

med att föräldrarna kan se att personalen värdesätter att de är där.

Att fokus hamnade på matematik var ingen slump. Matematik är ett

nationellt prioriterat område för Skolverket som i år satsar 144 miljoner

kronor på olika lokala projekt som ska höja kunskapsnivån. Matematik

är dessutom ett ämne som föräldrar generellt känner sig osäkra på:

räknesätten förändras så ofta att man inte tror sig kunna hjälpa sitt

barn med läxorna även om man är bra på matematik.

Särskilt tufft kan det vara för familjer med utländsk bakgrund. Iréne

förklarar:

– Språket styr vår uppfattning av räkning, mätning och geometriska

figurer mer än vi tror. Det finns ett särskilt begrepp för denna veten-

skap: etnomatematik. Om vi i undervisningen hela tiden utgår från det

Text KARIN STYRENIUS / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT

”Era barn har ett naturligt sätt att se på matematik som går förlorat när vi vuxna teoretiserar.”

MAJKVällEN äR VAcKER ocH SKolgåRdEN ToM. då dRoppAR dE IN, EN EfTER

EN ocH NågRA I gRUpp: föRäldRAR SoM VIll läRA SIg HUR MAN STöTTAR SITT

bARNS läRANdE. VälKoMMEN TIll boRgSKolANS lEKTIoN I fAMIlJEMATTE!

för barnens skull

24

fakta om borgskolans familjematte Borgskolan inledde familjematte hösten 2009. Träffarna vänder sig till föräldrar med barn i år 1–3 och sker under tre tillfällen per termin. För att underlätta för familjerna erbjuds barnpass-ning och tolk. Syftet med familjematten är att göra föräldrarna delaktiga i skolan och barnens lärande, ta tillvara deras erfarenheter av mate-matik och diskutera hur skolan och föräldrarna tillsammans kan engagera och hjälpa barnen.– Vi kommer att utveckla den här typen av fa-miljesamverkan ännu mer på Borgskolan, även i andra ämnen än matematik. Det är en konkret insats som ger oerhört mycket tillbaka. Föräld-rarna har blivit mer engagerade i skolan genom att de bjuds in i barnens vardag och det har i sin tur fört med sig ett ökat förtroende. Det genuina intresse som föräldrarna visat tror jag beror på att de vet att det är genom att lyckas i skolan som man bäddar för en god framtid, säger Per Jansson, rektor på Borgskolan.

svenska sättet att lära oss exempelvis multiplikationstabellen försvårar

vi för barn som är vana att räkna på ett annat vis. Och barnens föräld-

rar känner sig maktlösa.

Aha-upplevelserna under kvällen är många. Föräldrarna sitter koncen-

trerade och lyssnar ömsom på Iréne, ömsom på sin tolk. De läser lap-

parna som Iréne håller upp, som visar hur man skriver tal på olika språk:

polska, svenska, turkiska, grekiska, spanska, arabiska och syrianska.

Iréne använder whiteboard, smartboard och gammal hederlig oh-appa-

rat för att förklara. Trekant kallas triangel i geometrin, men hur logiskt är

det om man inte vet att tri står för tre och angel för vinkel?

– VET NI VAd föRSKolEbARN KAllAR EN cIRKEl föR? frågar Iréne.

Svaret mumlas. Mycket riktigt: nollkant.

– Era barn har ett naturligt sätt att se på matematik som går förlorat när

vi vuxna teoretiserar, säger Iréne.

Vid ett nollkantigt bord sitter familjen Rahman Fardous från Bangla-

desh. De har med sig sin ettåriga dotter som roar sig med att kasta

kritor. Parets nioåring befinner sig på fritids ett stenkast bort.

– Vi uppskattar verkligen att skolan erbjöd barnpassning, säger mam-

ma Aleya medan hon försöker få dottern att leka en tystare lek.

Pappa Chowdury Muhitur tycker att kontakten med skolan är bra.

En gång i veckan har deras äldre dotter med sig ett brev hem som

beskriver vad de gjort i skolan och vad som händer under den kom-

mande veckan. Kanske önskar han ändå att tillfällena då föräldrarna

möts skulle vara fler, det skulle vara bra med samtal om mobbning och

sådant tycker han.

När det blir dags för övning är lillasyster ute på skolgården med sin

mamma – saxarna som delas ut är lite väl spännande för en ettår-

ing. Med dem klipper föräldrarna ett papper så att det på ett finurligt

sätt förvandlas till ett instrument att öva multiplikationstabellen med.

Matematik kan vara kul! Ännu roligare måste barnen i år 5 haft när

de skapade diagrammen som sitter fasttejpade på klassrummets ena

vägg. Olika frågor har besvarats med hjälp av omröstning och sva-

ren redovisas med färgglada staplar. ”Vem borde vinna Fotbolls-VM

2010?” lyder en av frågorna.

Sverige har kortast stapel och Brasilien längst.

25

Narda Cuadros från Peru, mamma till två flickor på 8 och 2 år

1. Det är intressant att lära sig det svenska matematiksystemet som skiljer

sig lite från hur vi lär oss matematik i Peru.

2. Det har varit mycket lärorikt, vi har fått tips om hur vi på ett enkelt sätt

kan förklara olika matematikproblem. Min dotter älskar matte och har inga

problem i skolan. Att skolan kunnat ordna med barnpassning och tolk är

jättebra, det har varit en förutsättning för vårt deltagande.

3. Kanske skulle man kunna ordna en fest tillsammans så att vi föräldrar lär

känna varandra bättre?

Tuan Ngujen från Vietnam, pappa till en son på 10 år

1. För att kunna hjälpa min son bättre.

2. Trevligt, inte minst att träffa de andra föräldrarna. Eftersom jag jobbar på res-

taurang har jag tyvärr ont om tid på kvällarna, det är första gången jag är här.

3. Vi har bra kontakt redan, min son får ett brev från skolan med sig varje vecka

så att man vet vad som händer. Att få information på mejl skulle vara bra.

Nesreen Al-Ajilee från Irak, moster till Zubaida Al-Ajilee, 11 år somockså var med under mötet

1. Min syster och jag tar hand om barnen gemensamt så den här gången var det

min tur att gå hit. Zubaida har bara bott i Sverige en månad så hon går än så

länge inte i vanlig skola utan i förberedande klass.

2. Mycket bra, jag hoppas att projektet fortsätter på höstterminen. Jag uppskattar

tipsen om flerspråkiga hemsidor där eleverna kan få hjälp med matematiken.

3. Jag vet inte, jag har inte så mycket att jämföra med eftersom jag knappt gått i

skola själv på grund av regimen i Irak.

1. Varför är du på familjematte ikväll? 2. Vad tycker du om träffarna?

3. Hur kan skolan bättre ta tillvara föräldrarnas engagemang?

så tycker föräldrarna omfamiljematten

26

27

TIllSAMMANS: generationsmöte

SolEN SKINER ocH AlVARS JAcKA åKER AV. Färgglad och orädd

rusar han fram. Med armen upp i luften blir han plötsligt Stålmannen

och morfar hänger genast på. Lite avundsjuk blir man – tänk att få

vara barn och ha en morfar som är clown! Visst är det en fördel att ha

sysslat med att roa barn i hela sitt liv, medger Manne. Men för Alvar är

han just Manne och inte en clown.

Alvar gör tvärhalt framför en vattenpöl, han lägger sig på marken och

plaskar med händerna. Manne hejar på: ”Oj vad det skvätter!”. Båda

ser uppriktigt förtjusta ut.

– Det är skitkul att vara morfar! Och mer lustfyllt än att vara pappa.

Vi behöver bara göra roliga saker och jag är inte upptagen av att

”göra karriär”.

ATT VARA HäR ocH NU tillsammans med Alvar, är viktigt. När Mannes

egna barn var små var han ofta upptagen av jobb. Vändpunkten kom

när han signalerade för fler barn och hustrun Karin ställde ett ultima-

tum: ”Om du vill ha fler barn kan du inte vara borta så mycket”. Familjen

bestod då av Mannes dotter Juli och gemensamma dottern Maria.

Manne lyssnade och styrde om sitt liv. En vecka ute på turné och tre

hemma. Och två barn till.

– MUU! Alvar sätter tummen och pekfingret intill pannan och sätter fart

upp mot apberget.

– Nej inte kossa – apa, hojtar Manne och krafsar samtidigt med fing-

rarna på sidan av kroppen.

Det är inte första gången de är på Skansen tillsammans, Manne af

Klintberg, mera känd som Clownen Manne, och hans barnbarn Alvar.

Flera gånger i veckan är Alvar på ”morfarsdagis”. Ibland hemma hos

Alvar i Grödinge på familjen af Klintbergs gamla släktgård, ibland hos

morfar i Liljeholmen eller som idag – på Skansen. Fast Alvar kallar

honom inte morfar, utan Manne, kort och gott. Hans ordförråd är ännu

inte så stort men han gör sig förstådd ändå – med händerna.

– Barn som lär sig kommunicera med teckenspråk får en lugnare

språkutveckling, förklarar Manne och berättar om Juli, hans äldsta

dotter som föddes döv. Hemma hos familjen af Klintberg pratar man

lika bra med händer som ord.

Vid ”apberget” solar sig lemurerna lojt i flock, Alvar försöker klättra lite

närmre och tappar en sko. Manne fångar upp den och brister ut i en

variant av askungesagan:

– Ah! Var är han som saknar denna sko? Han försvann från barnen

precis klockan tolv!

Alvar skrattar förtjust och Manne slår sig ned med honom i famnen.

– Passar den på dig?

Och vips är skon på plats igen.

Text MAGDALENA PERSSON / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT

MANNE ocH AlVAR gIllAR SKANSEN. HäR KAN MAN SpRINgA fRITT, dANSA

polSKoR ocH ”gISSA bAJSET”. VIlKET äR JUST VAd dE göR. ocH plASKAR

I VATTENpölAR ocH pRATAR MEd EKoRRAR.

28

Manne pekar på Alvar. Lätt framåtböjd med armarna uppsträckta bak-

åt rusar hans barnbarn fram och tillbaka över scenen. Rörelseschemat

är en clowns och Manne följer efter.

Att barnen får känna sig smartare än clownen är jätteviktigt för själv-

känslan, menar han. Som motvikt till alla vuxna som hela tiden säger

”gör inte sååå!”. Alvar gillar clowner, än så länge. Men små barn har

ofta svårt att skilja på fantasi och verklighet. Tyvärr är det inte ovanligt

med påstridiga föräldrar som puttar fram sina gråtande barn med ett

”CLOWNEN ÄR INTE FARLIG!”. Jo, det är han visst, händer det att

clownen svarar då.

Alvar gäspar stort och gör tecknet för nappflaska. Morfar dyker ner

i vagnen efter vällingen. Snart ligger Alvar nöjd och nedbäddad under

en filt med apor. Manne stoltserar med att vara bra på att söva barn,

hans knep är enkelt visar det sig – bara att vara så tråkig som möjligt.

blå poRTEN äR EN lUNcHfAVoRIT. Alvar sover gott medan Manne

njuter av örtagårdsströmming. Egentligen heter han Hans Hugo Fer-

dinand af Klintberg, men ända sedan hans mormor en gång utbrast:

”Jag tror lilla ”Hansemannen” är en riktig spelevink” har han kallats

Manne. Uppväxt på östermalm och Grödinge i en syskonskara om

fem var en framtid som clown ingen självklarhet. Idag ser han på livet

som en väv av trådar som till slut blir vad det blir.

Hans eget liv förändrades drastiskt när han tre år gammal och yngst

av fyra syskon fick en lillebror. Plötsligt var hans plats i solen som bort-

blåst.

– Jag var fruktansvärt avundsjuk på min lillebror. Vi klumpades ihop

”Men värst var det när skolan tvingade mig att skriva med höger hand – fast jag var vänsterhänt. Då blev jag säng-vätare och fick ännu mer stryk.”

NAMN: Manne af Klintberg

ÅLDER: 65 år

FAMILJ: Hustrun Karin som är teckenspråkstolk. barnen Juli, Maria,

olle och Anders. En skara skådespelerskor, clowner, cirkuslärare

och musiker. Samt barnbarnen Alvar, Algot och Hjalmar.

BOR: I ett gammalt hus på liljeholmen.

AKTUELL: Med ”morfarsdagis” åt yngsta barnbarnet Alvar 1,5 år.

Som clownen Manne är han ständigt på turné.

DRÖMMAR: Att alla barn ska få leka. för allt vad vi gör för barnen

har vi igen om 20 år. I övrigt är jag nöjd om jag får laga lite mat och

bada i min nya vedugnsbastu.

INSPIRATION: barnbarnen, en svåger som är en skicklig historiebe-

rättare och chaplins sätt att vända på allt. oftast använder jag var-

dagsprylar – istället för hög hatt, sidenscarf och vita kaniner trollar

jag med skurhink, skurtrasa och toarullar!

RUllTRAppoR äR SpäNNANdE om man är liten och Skansens är

lång. Väl uppe vid de röda små stugorna fastnar Alvar framför några

byggjobbare med motorsåg. Han brummar och härmar och vill inte

alls gå. Men så hörs musik från Sollidens scen och det blir fart på

Alvar igen. En stund senare, vid Bollnästorget, väjer morfar för en stor

hög på marken och utbrister ”gissa bajset?”. Hund tror Alvar. Häst tror

Manne.

– Att vara tillsammans med Alvar är en ”nära-livet-upplevelse”,

konstaterar han.

Plötsligt sätter sig Alvar ner på huk och ser för första gången aningen

missnöjd ut. Manne trollar fram ett fickur ur bröstfickan och låter Alvar

”blåsa” upp locket. Det går galant. Lunchdags! Alvar får rida på axlarna

och vagnen styrs mot närmsta parkbänk. Genast får de sällskap. ”Här

kommer en gås som vill ha en smörgås”, rimmar Manne. Alvar tittar ny-

fiket på gässen. Han är van vid djur, i granngården hemma i Grödinge

finns kossor, islandshästar, hundar och kattor som de brukar hälsa på.

– Krämig laxpasta med broccoli, kan det vara något? Alvar mumsar

i sig.

SKANSENS EKoRRAR äR oblygA. Alvar också, som nästan ramlar av

parkbänken men landar i morfars trygga famn. En kram, sen är han

uppe igen, nu på bordet för att kunna se bättre.

– Hej på dig ekorre! hälsar Manne. Hon tycker din vagn är fin Alvar.

Nej, ta inte mina bananer! Låt bli mina bananer! Alvar kikar storögt på

ekorrarna som försöker norpa en ur korgen under vagnen.

Mätt och belåten intar Alvar dansbanans scen intill Bollnästorget.

Han spatserar fram och tillbaka medan morfar snurrar runt i en polska

över dansgolvet.

– Vill du dansa Alvar?

Alvar gör några glada knäböj men vill ogärna lämna scenen. Kanske

inte så konstigt med tanke på att både mamma Maria och pappa

Daniel är skådespelare i teatergruppen Teater Slàva. Hela familjen af

Klintberg står på scenen och Mannes hustru Karin syr alla scenkläder.

Att familjen är delaktig tillhör clowntraditionen.

29

dag då alla vuxna inser att barn måste bemötas med kärlek och

respekt redan från början. Om inte föräldrarna klarar det måste vi

andra hjälpa till. Så slår Alvar upp sina blå och tittar nyvaket in i

morfars lika blå.

– Dagens vagnar är vansinniga. Skriv det! Manne skakar på huvudet.

Han syftar inte på Alvars gamla Brio utan på de moderna ”framåtvän-

da” där barnet inte får någon ögonkontakt. Snart är de i full färd med

att leka ”jag äter upp dig”. Alvar nästan kiknar av skratt.

Att få vara med om sitt barnbarns utveckling är underbart, men det

finns en till fördel med att vara morfar. Man är mindre ängslig än som

pappa. Man möts som kompisar och har kul.

Plötsligt tittar Alvar upp i himlen mellan Karlavägens husfasader och

gör tecknet för hund.

– Ser du en hund?

Alvar ler hemlighetsfullt.

– Han vet något som vi inte vet, konstaterar morfar innan hans stora

svarta basker och Alvars lilla röda mössa försvinner över Karlaplan

mot 4:ans buss.

som ”småpojkarna” och jag gjorde allt för att sticka ut, vilket ofta slu-

tade med stryk. Men värst var det när skolan tvingade mig att skriva

med höger hand – fast jag var vänsterhänt. Då blev jag sängvätare och

fick ännu mer stryk.

Längre fram läste han juridik på Stockholms universitet för att till-

fredställa pappa innan han till slut, efter att ha ramlat så illa att han

spräckte skallbenet, kom på att han faktiskt kunde bli exakt vad han

själv ville. Till och med clown. När sedan Juli föddes döv blev det

viktigt att uppmärksamma teckenspråket. Alla hans föreställningar är

visuella. Positivmaskinen ger inte bara ifrån sig vackra toner när man

vevar på den – utan också såpbubblor. Idag, efter 38 år som clown

både i teve och på teaterscener i Sverige och utomlands, finns inga

planer på att pensionera sig och bli morfar på heltid.

– Nej, livet som clown blir bara roligare och roligare och jag har värl-

dens bästa publik!

AlVAR SoVER foRTfARANdE när vi promenerar utmed Djurgårdska-

jen. Manne tittar ömt på honom och säger att han längtar efter den

32

kort om bEo

barn- och elevombudet (bEo) arbetar tillsam-mans med diskrimineringsombudsmannen (do) för att motverka kränkningar, diskrimi-nering och trakasserier av barn och elever. En mycket viktig uppgift är att ta tillvara barns och elevers rättigheter. därför utreder bEo anmälningar om kränkande behandling, såsom mobbning, och kan företräda enskilda barn och elever i domstol. bEo informerar också om lagstiftningen och ger råd om hur skolorna kan arbeta förebyggande.

TIllSAMMANS: Skolans ansvar

HoS bARN- ocH ElEVoMbUdET (bEo) går telefonerna varma. En hel

del barn hör av sig men framför allt är det oroliga föräldrar som ringer

för att hjälpa sina barn. Samtalen handlar oftast om barn som har ut-

satts för fysiskt våld under lång tid, verbala kränkningar som barnet får

höra dagligen, ensamhet, utfrysning och nätmobbning. BEO kan inte

ta bort såren i hjärtat men åtminstone ge barnet upprättelse genom

det skadestånd som krävs av skolan om den inte har gjort tillräckligt

för att hjälpa barnet.

När jag träffade Barn- och elevombudet Lars Arrhenius för tre år

sedan bestod hans arbetsgrupp av en tapper skara på fyra personer.

Idag är de närmare 15 och Lars berättar att 23 nya tjänster ska tillsät-

tas inom kort.

– Att det satsas resurser på BEO visar att man tar den här frågan på

allvar. För vår del innebär det att vi har möjlighet att hålla nere anmäl-

ningstiden på de fall vi får in. Målet är att det aldrig ska ta längre tid än

fem månader att utreda. När barn är inblandade vill man slippa dra ut

på det. Först har de varit utsatta, kanske under flera år, och sen får de

vara med om en process där de går och väntar. Det är jobbigt både för

eleven som gjort anmälan och för skolan som har en anmälan på sig.

Varför är det viktigt att kunna begära skadestånd?

– Det är ett verktyg att rikta mot de som äger skolorna, skolhuvud-

männen, alltså kommuner och fristående skolor. Jag tror och hoppas

att skadestånden är en signal till dem om att det kostar för mycket att

inte bry sig. De ska känna att det är bättre att lägga ner pengar på ett

förebyggande arbete där eleverna mår bra än att det ska kosta böter

och att ha elever som mår dåligt.

Har skolorna blivit bättre på att reagera, utreda och vidta åtgärder?

– Det är svårt att svara på. Jag tycker mig se en större medvetenhet

kring frågorna men sen finns inte alltid den kompetens som borde fin-

nas ute på skolorna. Man vet att det finns problem men inte hur man

ska få bukt med dem. Jag kan uppleva att skolhuvudmännen inte alltid

bARN- ocH ElEVoMbUdET STåR AllTId på bARNS ocH ElEVERS SIdA. HIT

KAN MAN VäNdA SIg oM ENS bARN äR KRäNKT på SIN SKolA ocH UpplEVER

ATT SKolAN INTE göR NågoT åT dET – TRoTS ATT MAN HAR bETT oM HJälp.

Text JO BARKER / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT

det kostar att inte bry sig

förstår att det är de som har det yttersta ansvaret. Det är väldigt lätt att

lägga över ansvaret på skolor, rektorer och lärare och säga att ni får

klara av det här. Men om skolorna ska klara av det måste de också få

stöd i form av resurser och kompetensutveckling.

Vad krävs för att få skolorna att verkligen agera?

– Grunden är att man har en medveten inställning där man vågar titta

kritiskt på kommunens skolor istället för att blunda för problemen. Och

så måste det till en attitydförändring där man verkligen lyssnar på de

elever som är utsatta och tar dem på allvar. Många barn som vänder

sig till oss upplever fortfarande att de inte blir trodda av de vuxna. Sen

tror jag på att skapa en systematik kring skolans planer mot diskrimi-

nering och kränkande behandling och på att göra eleverna delaktiga i

det arbetet. Det gör man inte idag i tillräckligt stor utsträckning. Vi ser

också att man inte kartlägger och tar reda på hur situationen ser ut i

33

NAMN: Lars Arrhenius

ÅLDER: 46 år

FAMILJ: Gift med Ulrika, tvillingar som är 11 år och en femåring.

BOR: Nacka

GÖR: Barn- och elevombud vid Skolinspektionen, är dessutom ordförande i ECPAT Sverige.

BAKGRUND: Uppvuxen i Rwanda. Juristutbildad, med 16 års erfa-renhet från advokatbyrå. Han har också arbetat som adjungerad (tillfällig) domare i hovrätten. Suttit i Unicefs styrelse och anordnat kurser för advokater och åklagare.

VISION FÖR SKOLAN: Nolltolerans mot kränkningar.

34

Många barn som vänder sig till oss uppleverfortfarande att de inte blir trodda av de vuxna

•lySSNA. Ta alltid det barnet berättar på största allvar och reagera även på mindre signaler.

• AgERA SNAbbT. Ta omedelbart kontakt med någon på skolan, förslagsvis klassföre-ståndaren eller rektorn. Som förälder tycker man förstås att det är jobbigt att ens barn är utsatt och då kan man ha en förhoppning om att det ska lösa sig utav sig självt, men det ska man inte tro att det gör.

• VAR ENVIS. ge skolan en chans att för-ändra situationen men ligg på. Man har rätt att kräva att ens barn ska vistas i en trygg miljö. Visst kan skolan ibland uppleva att föräldrar är jobbiga men jag tycker att man ska vara lite jobbig i de här situationerna. Man ska aldrig behöva acceptera att ens barn eller man själv känner sig orolig när barnet går till skolan.

• ANMäl. om man märker att problemen inte tas på allvar av skolan och det inte blir bättre för barnet ska man absolut anmäla situationen till bEo. den rätten har man. Anmälan kan ske via telefon eller på bEo:s webbsida www.skolinspektionen.se/bEo/

bEo:s tips till föräldrar

””den miljö man befinner sig. Och om man inte gör en kartläggning så

kvittar det egentligen vilka åtgärder man vidtar.

är det fortfarande vanligt med ett standardiserat, generellt, arbete

mot mobbning eller utgår man från den egna skolan?

– Den största bristen som BEO och Skolinspektionen ser handlar just

om kartläggningen av den specifika skolans problem. Det gäller att

hitta modeller som fungerar för skolan och där man får eleverna med

sig eftersom det är de som har bäst koll på hur det ser ut.

brukar föräldrar vara delaktiga i skolans trygghetsarbete?

– Nej, inte i tillräckligt stor omfattning. Jag tycker att man skulle försöka

få med sig dem i högre grad. Det kanske inte är så lätt men jag tycker

att man ska göra ett försök från skolans sida. Det är dessutom ett

sätt att skapa förtroende från föräldrarna eftersom barnens trygghet

givetvis är en viktig fråga för dem.

När känner du dig som mest maktlös på jobbet?

– De svåra fallen är när någon har blivit utsatt för allvarliga saker och

skolan har vidtagit åtgärder men det ändå inte blir någon förändring.

Alltså en elev som har levt länge med problemen utan att det blir bätt-

re, de situationerna känns ju jobbiga. Det är klart att skadestånd är en

kompensation för att man har blivit utsatt men man vill också att det

ska leda till att skolorna sätter in mer resurser i de här frågorna och att

det ska leda till en förändring.

Tycker du att ditt jobb gör skillnad? är det värt det?

– Jag tycker absolut fortfarande att jag har världens bästa jobb! Det

känns väldigt roligt och viktigt att arbeta med de här frågorna precis

som för er på Friends gissar jag. Jag upplever ett stort engagemang

när jag träffar Friends medarbetare. Och det är väl för att man känner

att man faktiskt kan förändra för enskilda elever ute på skolorna. Men

det krävs en mycket större prioritering från de som äger skolorna. De

måste inse att det här är viktigt. Det pratas mycket idag om att man ska

ha bra betyg i skolan men om man ska få det måste man börja med att

skapa en trygg miljö. Jag tror verkligen att det är möjligt men då krävs

det en attitydförändring där man inser problematiken, avsätter resurser

och systematiserar arbetet.

35

Böcker – en spännande upptäcktsresa!Böcker kan bli mitt barns kompis. Men hur hittar man

en bra bok som passar för mitt barn?

Svaret är enkelt; Genom att vara med i Barnens

Bokklubb. Astrid Lindgren var från början med och

startade bokklubben och i hennes anda arbetar vi

vidare. Vi läser alla nya kvalitetsböcker för barn och

ungdomar som ges ut av de svenska bokförlagen.

Av de ca 1200 böckerna, väljer vi sen ut de bästa. På

så sätt kan vi ge information om de senaste, bästa

och mest omtalade böckerna för barn och ungdomar.

Så testa oss och låt ditt barn gå med i bokklubben.

Gå in på vår hemsida och välj 2 bra böcker till ditt barn för 9:50 st. Som present får du den omtalade

Våga vara vuxen av Helena Harrysson (värd 155 kr).

www.barnensbokklubb.se/friends

Barnens Bokklubb har aktivt valt att ta ställning mot mobbning. Därför är vi sedan 1 juni 2010 medsponsor till Friends.

36

ShutterStock

JUNIOR – en unik tidning från Vi Föräldrar

för dig med barn 6–12 år!

Missa inte:Finns

att köpa i butik från 26 augusti!

37

TIllSAMMANS: Elever och skola

Text KARIN STYRENIUS / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT

ATT bE ElEVERNA oM HJälp äR ETT KloKT TIpS föR ATT SKApA TRyggHET ocH

TRIVSEl I SKolAN. NäR fRIbERgASKolAN loVoRdAdES I SKolINSpEKTIoNENS

KVAlITETSgRANSKNINg HAdE pERSoNAlEN ARbETAT I MåNgA åR föR ATT TA TIll

VARA ElEVERNAS KUNSKAp ocH TANKAR. HäR bERäTTAR fyRA KoMpISSTödJARE

TIllSAMMANS MEd SKolANS KURAToR oM SITT INflyTANdE.

VEMS UppgIfT äR dET ATT SKApA EN bRA SKolMIlJö? Är det de

lagstiftande politikerna som bär ansvaret eller är det kommunen? Kan-

ske skolpersonalen – eller eleverna? På Fribergaskolan i Danderyd har

man funderat en del över frågan och Tamali Majumder, Erik Mällberg,

Loke Stenström och Sofia Hugosson är överens: Det är allas ansvar.

Som kompisstödjare är dessa fyra elever extra engagerade i trivselfrå-

gor. Förra året fick Tamali och Sofia, som då gick i sjuan, tillsammans

med skolans övriga elever hjälpa personalen att ta fram en likabe-

handlingsplan.

Enligt lag är alla skolor skyldiga att varje år upprätta planer för att

förebygga och förhindra diskriminering och annan kränkande behand-

ling, men Skolinspektionens granskning 2009 visade att nio av tio

skolor inte uppfyllde lagens krav. Av de 50 skolor som kontrollerades

var Fribergaskolan den enda som inte fick anmärkning. Kanske är det

elevernas förtjänst att planen är mer än papper i en pärm? Vi blev

nyfikna och samlade fyra av skolans kompisstödjare tillsammans med

kuratorn Stina Lindberg för att prata om elevinflytande.

en personkan ju inte skapa trivsel

endast

Varför är det allas ansvar att skapa trivsel på skolan?

SofIA: Endast en person kan ju inte skapa trivsel.

ERIK: Det är ett samarbete.

SofIA: Fast som kompisstödjare har man kanske lite mer ansvar, vi ser

en del som inte lärarna ser. Det är viktigt att vi vågar säga ifrån.

loKE: Ja, fast det är inte vårt ansvar att stoppa saker bara för att vi ser

det. Vi kontaktar en lärare som tar över och pratar med eleverna och

kanske ringer föräldrarna.

TAMAlI: Det är viktigt att man sköter saker diskret. När ni vuxna tar

över så brukar bråken liksom lösa sig utan att det blir så mycket väsen.

STINA: Ibland är jag rädd att ni kompisstödjare tar på er för mycket

ansvar för att alla på skolan ska må bra, jag vill betona att det är skol-

personalen som har ansvaret. Däremot är det jättebra att ni finns, för

som vuxen på skolan upptäcker man inte allt som händer.

SofIA: Nej, för när ni kommer i korridoren stannar bråket upp. Eller så

börjar de som bråkar, alltså även den som utsätts för trakasseriet, att

låtsas att det är på skoj. Sådant märker inte ni.

38

finns det några företeelser som aldrig skulle upptäckas utan elev-

ernas medverkan?

SofIA: Ja – dåliga lärare. Alltså när elever känner sig felbehandlade.

Det är nästan ännu viktigare för oss kompisstödjare att ta upp sådana

frågor eftersom det enbart är eleverna som ser detta problem.

STINA: Samtidigt är det svårt för elever att våga nämna sådant. Det

handlar om makt – att man är rädd att en konflikt med en lärare ska

leda till sämre betyg.

loKE: Men oftast är problemen relaterade till annat än lärare. Det van-

ligaste problemet på Fribergaskolan är att elever känner sig utanför för

att de inte är som alla andra. Det här kan vara svårt för lärare att se

eftersom det kanske inte handlar om elever som är jätteudda utan om

dem som har lite annorlunda klädstil och samtidigt är tysta.

TAMAlI: Vi har pratat jättemycket om det här med normer. Det är bra

att prata men kanske ännu bättre med samarbetsövningar, exempel-

vis att man får jobba ihop med någon som man är olik så att man lär

känna varandra.

STINA: Ni elever är jättebra på att hitta lösningar! Det var ni som upp-

märksammade oss på att vi behöver diskutera normer och värderingar

oftare än en gång om året när Friends kommer och visar teater. På så

vis skapade vi ”Månadens AMOR-fråga”, som är frågor som ställs till

personal, elever och även föräldrar genom vår webb. Det har handlat

om grupptryck, språkbruk och respekt, ofta praktiskt inriktade frågor

som sedan bearbetas på olika sätt.

Hur gör ni elever när ni vill påverka, vilka rutiner finns det på friber-

gaskolan för elevinflytande?

ERIK: Man går och pratar med en vuxen direkt. Man kan egentligen

prata med vilken lärare som helst, men oftast blir det den man känner

bäst. Eller Stina.

STINA: Ja, min dörr står öppen jämt om jag inte sitter i samtal. Det

bästa är att ta tag i saker innan de växer till stora problem.

– elevernas råd till dig som är förälder

• föRHöR INTE ditt barn efter skolan, det räcker med att ställa en enda fråga men var noga med att lyssna på svaret.

• VAR lyHöRd för ditt barns reaktioner. om ditt barn säger att det inte vill gå till skolan så kanske du inte ska hämta termometern utan ta reda på hur barnet trivs.

• VAR VARSAM om du kontaktar skolan – ditt barn kanske inte vill ha så mycket uppmärksamhet.

”Att lyssna ar battre an att fraga”

39

Här är vi som snackar elevinflytande:

Tamali Majumder, 8 A, funderar över vad hon ska jobba med som vuxen.

Loke Stenstrom, 7 C, kanske vill jobba med välgörenhet.

Sof ia Hugosson, 8 A, har fullt upp med att fundera över gymnasieval.

Erik Mallberg, 7 D, vill bli inredare.

40

loKE: Vi har mentorsmöten en gång i veckan. Det fungerar inte lika-

dant i alla mentorsgrupper men i vår grupp går vi alla i olika sjuor och

sitter och pratar i smågrupper med en lärare i rummet. Vi kompisstöd-

jare tar upp vissa frågor.

STINA: Det finns 36 kompisstödjare på skolan, två stycken i varje

klass. De utbildas av Friends och har möten var tredje vecka med

mig, en vuxen kamratstödjare och en representant för AMOR som är

skolans vuxna trygghetsteam. Men vi får inte heller glömma elevrådet

och mötena som elevrepresentanterna har med lärarna i arbetslagen

en gång i månaden.

loKE: Äh, i arbetslagsmötena känns det inte som om vi kan påverka

någonting.

SofIA: Nej, till exempel om vi har åsikter om vart vi ska åka på utflykt

– då tror jag att lärarna redan har bestämt vart vi ska åka. Man får

gärna tycka till, men man ska tycka till om rätt saker, som detaljer om

utflykten, men inte själva konceptet.

STINA: Elevinflytandet kan nog se lite olika ut i olika grupper, men jag

tror att det finns en gemensam lägstanivå som jag hoppas är ganska

hög på Fribergaskolan.

Arbetet med likabehandlingsplanen har betytt mycket för skolan,

berättar Stina. När man 2009 började att involvera eleverna på ett tyd-

ligare sätt fick processen positiva effekter som man inte räknat med.

Medvetandenivån kring diskrimineringsfrågor ökade bland både per-

sonal och elever, man förstärkte de förebyggande insatserna och man

utvecklade en systematik.

Första steget i den årliga processen är en trivselenkät som elev-

erna besvarar under våren. På höstterminen diskuteras svaren grupp-

vis och man föreslår åtgärder som sedan formuleras i det slutgiltiga

dokumentet. Även föräldrarna involveras i processen. De får informa-

tion genom hemsida och möten och ges möjlighet att komma med

synpunkter, vilket också många föräldrar gör – ibland med ingående

förslag på förändringar.

finns det gränser för vilka frågor eleverna ska få påverka?

loKE: Ja, ibland blir det mycket tjafs i mentorsgruppen då man sitter

och larvar sig eller pratar om annat.

TAMAlI: Inte hos oss, för läraren ser till så att det blir en bra diskussion.

ERIK: Hos oss också. Vi sitter i hemkunskapssalen och där är så my-

sigt med duk på bordet och det luktar bullar.

loKE: Ibland har alla olika åsikter och då går det kanske inte att låta

alla bestämma. Som när det gäller hur det ser ut i klassrummet, det är

helt klart något som det är bättre att lärarna bestämmer om.

fribergaskolan fick beröm av Skolinspektionen och rankas högt i

kunskapsmätningar. Varför lyckas ni så bra?

SofIA: Det hänger ihop, trivs man så får man lyckade skolresultat.

STINA: Förutsättningarna är goda här. Lärarna är engagerade, skolled-

ningen prioriterar trivselfrågor och eleverna är oerhört studiemotivera-

de, vilket säkert beror mycket på att föräldrarna är engagerade. Till det

yttre är det ingen flashig miljö, Fribergaskolan byggdes på sextiotalet,

den ligger vid Norrtäljevägen och saknar lättillgängliga uppehållsrum.

Vi tycker att innehållet i skolan är det som är viktigt, därför satsar vi

mycket på psykisk miljö – och på undervisning förstås.

Kuratorn Stina Lindbergs tips för ett lyckat likabehandlingsarbete med elevdelaktighet 1. HITTA foRMEN. det finns bra handledningar på Skolverkets och barn- och elevombudets sajter. 2. föRANKRA. Involvera inte enbart lärare och elever, utan även föräldrar.

3. JobbA AKTIVT. diskutera värdegrundsfrågorregelbundet och på olika sätt.

”Det finns 36 kompisstödjare på sko-lan, två stycken i varje klass. De ut-bildas av Friends och har möten var tredje vecka.”

STINA LINDBERG, skolans kurator som uppmuntrar elev-erna att göra sina röster hörda.

41

42

TIpS & Råd

lill-Zlatan och morbror raringav Pija Lindenbaum

Lill-Zlatan och hennes morbror Tommy är

bästa vänner och när mamma och pappa

åker till Mallis får Lill-Zlatan stanna hemma

med sin morbror. De gör alltid roliga saker

tillsammans. Men när Tommys kompis Steve

kommer, blir Lill-Zlatan sur (för att inte säga

svartsjuk). Brända bullar bakar han också!

Men det ordnar sig till slut på ett lite oväntat

sätt i denna underhållande och angelägna

bilderbok om att vara liten och ha en vän som

man är rädd om. Från 3 år.

hemliga kompisarav Helena Bross. Bild Christel Rönns

Klass 1b är en ganska vanlig klass. De

knuffas och tränger sig i matkön och slåss

lite ibland. Men fröken får en bra idé. Alla

barn får ta en lapp och där står det vem som

ska bli deras hemliga kompis. Man får inte

berätta för någon, bara vara extra snäll och

hjälpsam mot den personen. När veckan gått

ska barnen se om de har listat ut vem det är.

Från 6 år.

ika & ibsen onda ögatav Mikael Engström

Första delen i en trilogi. Boken handlar om

vänskap, mobbning, mod och knäppa upp-

finningar. Hur länge kan man till exempel

överleva på skolgården i rosa skor om man är

kille och förstagluttare? Vem är Hängde Has-

san? Och hur lång är egentligen evigheten?

Från 7 år.

VäNSKAp, KäRlEK, HAT, lIKgIlTIgHET, SVARTSJUKA, MobbNINg … STARKA oRd SoM

VäcKER KäNSloR. MEN HUR HANdSKAS VI MEd SådANA KäNSloR? ETT SäTT äR ATT

läSA EN boK SoM HANdlAR oM dET SVåRA. gENoM ATT läSA oM SådANT SoM MAN

SJälV gåR IgENoM SKApAR MAN IdENTIfIKATIoN ocH IgENKäNNINg. dET KAN KäN-

NAS SKöNT ATT VETA ATT MAN INTE äR ENSAM. NU NäR bARNENS boKKlUbb ocH

fRIENdS äR NyblIVNA VäNNER Så pASSAR VI på ATT TIpSA oM NågRA böcKER SoM

HANdlAR oM bådE bRA ocH dålIgA RElATIoNER ocH KäNSloR.

Hälsningar från oss på Barnens Bokklubb

d

43

Fem gånger mer kärlekav Martin Forster

Att ge sina barn fem gånger så mycket po-

sitiv uppmärksamhet ger stor utdelning. Det

säger författaren Martin Forster, psykolog

med KBT-inriktning, som arbetar med föräld-

rastöd. Boken innehåller beskrivningar hur

man steg för steg kan få en bättre relation till

sitt barn. Varje kapitel tar upp grundläggande

teman i föräldraskapet som sömn, vredes-

utbrott, trots, stress med mera. En konkret

guide med väl förankrad forskning i ryggen

och ett pedagogiskt upplägg med både ex-

empel och övningar. För vuxna.

en hemlig vänav Katarina Genar

Henriettas föräldrar har nyss skilt sig och nu

bor hon i en ny lägenhet i stan. Hon kän-

ner ingen i den nya klassen. Hemma är det

också ensamt. Henrietta saknar sin pappa,

och mamma bara jobbar och jobbar. Men

en dag när Henrietta har tappat sina nycklar

träffar hon Wallgren, gubben som bor högst

upp i huset. Han är lite konstig, men snäll.

Och några dagar senare får hon också ett

mystiskt brev från en hemlig vän. Från 9 år.

tusen gånger starkareav Christina Herrström

Signe går i nian. Hon är duktig i skolan, men

vill inte visa det. En dag börjar Saga i Sig-

nes klass. Hon förstår direkt att det är killarna

som styr i klassen. Tjejerna får ta hand om

städningen efter bildundervisningen och får

stå ut med att pojkarna kränker dem. Saga

får de andra flickorna att reagera. De slutar

att ställa upp för lärarna. De slutar att räcka

upp handen och börjar kommentera poj-

karnas utseende precis som killarna brukar

kommentera dem. Hur det slutar för Signe

och Saga? Läs boken! Från 13 år.

det är så logiskt alla fattar utom duav Lisa Bjärbo

Johan och Ester äger vartannat kapitel i bo-

ken. Han: tillbakadragen, ensam, tråkig. Hon:

färgsprakande, sprallig och omtyckt. De har

jämt varit bästisar och kunnat lita på varan-

dra ända fram till nu, när de börjar samhälls-

programmet på gymnasiet. Då får Ester för

första gången chansen att hångla med den

där snygga hårdrockskillen. Samtidigt skiljer

sig Johans föräldrar. Men det är inte bara

de vuxna som ser kärleken försvinna. Johan

själv tvingas erkänna att han varit kär i Ester

i flera år. Det är en chock för alla och skapar

ryktesspridning och risk för svek. Från 13 år.

Bron till terabitiaav Katherine Paterson

Jess vill springa snabbast i skolan och trä-

nar varje dag. Men på tävlingen som ska

förändra hela hans liv blir han omsprungen

av klassens nya tjej, Leslie. Tillsammans

skapar Jess och Leslie fantasilandet Terabi-

tia – ett hemligt kungarike i skogen. Men så

en dag händer det som inte får hända och

tragedin är ett faktum. En av de sorgligaste

böckerna om vänskap som någonsin skri-

vits! Från 10 år.

ofrivilliga syskon av Bitte Havstad

12-åriga Carola är mobbad och har inga vän-

ner i skolan. Varannan vecka bor hon hos

mamma, och där finns också nya plastbror-

san Emil. Emil säger inte mycket, han saknar

sin döda mamma och skolkar från skolan.

Hemma hos pappa delar Carola rum med sin

14-åriga plastsyster Ester, som verkar tycka

att Carola är skitjobbig. Ester är smal och tju-

rig och önskar nog mest att hon vore osynlig.

Men sakta, sakta börjar läget förändras. Kan-

ske är det inte så värdelöst att få nya syskon,

trots allt? Från 11 år.

44

dEN 6 MAJ var det ovanligt trångt på Skansen. Björnungar, lemurer

och alla andra vanliga besökare fick trängas med 5000 barn och sko-

lanställda från hela landet. Det var Friends som hade anordnat en hel-

dag för att uppmärksamma alla kompisstödjares kamp mot mobbning.

Dessutom delade Friends tillsammans med Telia för första gången

ut priset Årets Idrottsförebild. Premiärpristagaren blev en av svensk

hockeys allra största stjärnor: Maria Rooth.

NågRA dAgAR EfTER prisutdelningen sitter vi på ett fik i centrala

Sundbyberg och Maria berättar om hur stolt hon kände sig när hon

stod på scenen och tog emot sitt pris.

– Det var jättekul! Det är en stor ära att få pris för något man gjort vid

sidan av, inte bara som spelare. Och det var riktigt kul att stå där inför

5000 skrikande barn, säger hon, fortfarande blöt i håret från det nyss

avslutade passet på gymmet.

För det är ju kanske inte så konstigt att det är som hockeyspelare

hon uppmärksammats mest tidigare. Hon har precis lagt skridskorna

på hyllan, men kan se tillbaka på en karriär med många höjdpunkter;

hon har spelat i fyra OS, vunnit fyra SM-guld och nästan alltid funnits

med i toppen av poängligorna.

MEN dET äR INTE däRföR hon prisas av Friends. Anledningen är is-

tället den hockeyskola hon tillsammans med hockeyklubben Frölunda

Indians anordnar för femte gången nu i sommar – en skola enbart

öppen för tjejer.

För det här att vara tjej och spela hockey är inte en helt enkel historia.

Ishockey är en av de sporter i Sverige där skillnaden är störst mellan

hur många tjejer och hur många killar som spelar. De flesta tjejer som

börjar med hockey spelar därför ihop med killarna.

–  Det är viktigt för de här tjejerna att för en gångs skull få vara en

i mängden. För många är det helt okej att spela med killarna, men

ibland är det jobbigt att alltid vara ensam tjej, förklarar Maria som själv

nästan alltid var enda tjejen i laget hemma i Ängelholm där hennes

egen karriär började en gång i tiden.

IdéN TIll SKolAN föddes efter OS i Turin 2006 då Damkronorna

hade sin största framgång hittills. De bärgade en silvermedalj efter att

ha besegrat USA på straffar i en närmast bragdartad semifinal. över

en natt blev tjejer och hockey en mycket mer naturlig kombination.

– Damhockeyn var på väg uppåt och jag ville ta till vara på det. Jag har

alltid haft en dröm om att kunna göra något sådant här, förklarar hon.

Text ELISABET WAHL / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT

IdRoTTSREpoRTAgE

SoM ISHocKEySpElARE HAR HoN VUNNIT bådE oS-SIlVER ocH

oS-bRoNS. NäR HoN NU SlUTAR SoM SpElARE VIll HoN ISTäl-

lET få flER TJEJER ATT UppTäcKA TJUSNINgEN MEd ATT SpElA

HocKEy. MöT MARIA RooTH – åRETS IdRoTTSföREbIld.

45

46

Det verkar också som om skolan hade ett

tomrum att fylla: första året kom blygsamma

18 elever, men nästa sommar var antalet

uppe i 73 deltagare. Nu i sommar samlas 90

tjejer i ishallen på ön Tjörn utanför Göteborg.

Deltagarna kommer inte bara från Sverige,

utan också från de nordiska grannländerna.

Sammanlagt har sju-åtta länder varit repre-

senterade.

– En tjej kom hela vägen från England för att

vara med här hos oss, berättar hon stolt.

NäR HoN SKA föRKlARA MER om drivkraf-

ten bakom hockeyskolan märks det att det

här med ledarskap och utveckling är något

Maria verkligen tycker är viktigt.

–  Nummer ett är att jag brinner för de här

tjejerna och deras möjlighet att utvecklas

som spelare. Jag vill ge dem motivation att

fortsätta spela. Samtidigt lär jag mig också

mycket via tjejerna.

Hon berättar att hennes hockeyskola inte

skiljer sig från andra, förutom det faktum att

det bara är tjejer där. För precis som på andra

ställen är det hård träning, många aktiviteter

och hur mycket hockey som helst som gäller.

är det något speciellt minne som sticker ut?

–  En grej jag kommer ihåg var när vi skulle gå

och bada med den yngre gruppen en som-

mar. Vi hade kört hårt och en tjej i 10-års ål-

dern hade enorm träningsvärk. Hon hade så

ont att hon inte orkade gå den där kilometern

till stranden, så en av ledarna bar henne på

ryggen. När vi tittade på henne efter en stund

hade hon somnat där på ryggen. Så vi håller

verkligen igång deltagarna.

NAMN: Maria Rooth

ÅLDER: 30 år

BOR: Stockholm, men flyttar snart till USA.

BäSTA hOCKEYMINNE: OS 2006, det var så oväntat att vi skulle ta silver, det var nog bara vi själva som trodde att vi kunde.

FÖREBILD SOM YNGRE: Wayne Gretzky.

KLUBBAR I URVAL: Rögle BK, University of Minnesota-Duluth, Mälarhöjden/Bredäng, och AIK.

MERITER: Har spelat fyra OS-turneringar och tagit ett silver (2006) och ett brons (2002). Har två brons på åtta VM, ett EM-guld och fyra SM-guld. De-buterade 1996 i Damkronorna och är med 105 mål på 264 landskamper tidernas främsta målskytt i landslaget.

FRAMTIDSDRÖM: Att bli en riktigt bra tränare och fortsätta driva min hockeyskola för tjejer, kanske ha fler än bara en vecka på sommaren. Drömmen är att ha ett jobb jag trivs med, samt bo i ett hus i Ängelholm (så jag kommer nära familjen).

Föräldrar spelar en viktig roll inte bara för tjejer som vill spela hockey, utan för alla barn som vill syssla med något som bryter mot det man traditionellt förväntar sig att de ska hålla på med.

MARIAS HocKEySKolA är egentligen bara

en av många saker som visar att situationen

för tjejer som spelar hockey trots allt har bli-

vit lättare de senaste åren. Men många vitt-

nar ändå om motstånd på olika sätt: allt från

föräldrar som undrat om hockey verkligen är

något för en tjej att hålla på med till klubbar

som systematiskt ger de sämsta träningsti-

derna till tjejerna. Hur många tjejer som slutat

med hockeyn i förtid eller som kanske velat

börja men aldrig gjort det på grund av andras

fördomar går naturligtvis bara att gissa. Maria

tror att föräldrar spelar en viktig roll inte bara

för tjejer som vill spela hockey, utan för alla

barn som vill syssla med något som bryter

mot det man traditionellt förväntar sig att just

de ska hålla på med.

– Jag tycker att man som förälder ska vara

stöttande, har tjejen eller killen valt något så

ska de få hålla på med det. Den inställningen

måste vara nummer ett, menar hon.

NU I JUNI börjar ett nytt kapitel i Marias

hockeyliv. Då återvänder hon till University of

Minnesota-Duluth i USA där hon själv gick i

skolan i fyra år. Där vann hon också tre ame-

rikanska collegemästerskap och fick sin tröja

nr 27 hissad till taket. Den här gången tar hon

plats i båset som assisterande tränare – ett

uppdrag som sträcker sig över två år. En bör-

jan på en väg som kanske också kan leda

till en position som coach för Damkronorna

måhända?

– Vi får se hur det går under de här två åren.

Jag får se om det är min grej att vara tränare.

Är det det, då är landslaget självklart något

man strävar efter, avslutar Maria.

47

för en tryggare

Friends arbetar inte bara mot kränkningar i skolan utan också för en

positiv gemenskap inom idrottsrörelsen. I år har vi dessutom instiftat

stipendiet Årets Idrottsförebild, i samarbete med en av våra huvud-

sponsorer Telia. Syftet är att lyfta fram en person som engagerar sig

för att skapa trygghet och jämlikhet inom ungdomsidrotten. 2010 års

stipendiat är elithockeyspelaren Maria Rooth.

Katarina Rosenqvist, verksamhetschef på Friends, och Johan Röis-

land-Aanensen, ansvarig för Sponsring & Event på Telia, berättar mer

om stipendiet.

Varför har ni valt att dela ut ett stipendium för årets Idrottsförebild?

KATARINA: Det finns många tillfällen då personer inom idrottsrörelsen

premieras för sina prestationer, men vi vill lyfta en person för sitt enga-

gemang och sin vilja att göra skillnad för barn och unga. Någon som är

ett gott exempel och som kan vara till inspiration för andra.

JoHAN: Telia är generellt en stor sponsor av idrotten och måna om

att lyfta fram förebilder. I det här fallet handlar det om en framgångsrik

person som ger någonting tillbaka till unga tjejer. Maria har insett vikten

av god kamratskap i en värld av prestation och tävling.

berätta mer om varför valet föll på just Maria Rooth?

JoHAN: Maria är aktiv inom en mansdominerad sport där unga hock-

eytjejer är hänvisade att spela med killar. Genom sin hockeyskola som

hon anordnar varje sommar skapar hon möjlighet för tjejer att spela

med andra tjejer. Här kan de känna gemenskap och stärka varandra.

Det är en chans för tjejer inom ishockeyn att synas.

KATARINA: Ja, hon är verkligen en förebild inom damhockeyn. Hon

vågar vara sig själv och visar att alla har rätt att ägna sig åt det man

vill även om man inte passar in i normen. Här har Maria brutit ny mark.

Vad är en idrottsförebild för er?

JoHAN: Människor som följer sitt hjärta, som gör det de älskar och

brinner för – det är beundransvärt!

KATARINA: Någon som är en genuint schysst kompis, som ser alla

och finns där. Kombinationen av att tro på sig själv men samtidigt

kunna bjuda in andra. En person som bygger upp och peppar andra

att nå sina mål.

fRIENdS SAMARbETE

Text JO BARKER / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT

48

TASKIgA KoMMENTARER, knuffar i korridoren, blickar, suckar och ut-

anförskap. Skulle du tåla att ha det så på jobbet? Givetvis inte. Men

så här ser vardagen ut för många barn. Även om inte just ditt barn är

utsatt så berörs alla i en miljö där mobbning förekommer. Det trista

språkbruket, de slentrianmässiga kränkningarna och den taskiga

stämningen som när som helst kan rinna över och drabba vem som

helst. Eftersom alla berörs måste alla arbeta aktivt för att göra något åt

det. Mobbning är med andra ord allas ansvar. Det här har Friends tagit

fasta på i det nya utbildningskoncept: Friendsprogrammet.

SEdAN cIRKA TVå åR tillbaka har Friends bedrivit ett internt utveck-

lingsarbete med syfte att skapa bättre förutsättningar för skolorna att

uppnå en långsiktig förändring.

– Vi upplever att det är svårt att följa upp Friends arbete och att många

skolor tappar fart efter ett tag. Dessutom lägger ofta skolorna ett stort

ansvar på en liten grupp som förväntas dra i allt, istället för att trygg-

hetsarbete är självklart för alla i personalgruppen. Vi har även upplevt

ett bristande engagemang från skolledare där vi egentligen inte har

ställt några direkta krav gentemot skolorna. Friends kan förmedla kun-

skap och ge råd men för att verkligen lyckas måste man inse att det

är skolan själv som måste göra jobbet, säger Katarina Rosenqvist,

verksamhetschef för Friends.

fRIENdSpRogRAMMET har vuxit fram ur all den kunskap och erfaren-

het som Friends byggt upp under åren genom arbetet på skolor över

hela landet. Precis som tidigare är grundtanken att man måste arbeta

medvetet och kontinuerligt i vardagen för att kunna förebygga mobb-

ning, men nu arbetar Friends ännu mer långsiktigt med skolorna.

– Vi ställer tydligare krav på ledningen, hjälper till med kartläggningen,

stöttar skolorna i att själva fördjupa arbetet och följer upp för att kunna

avgöra vilka nya insatser som krävs. Vi lägger dessutom starkt fokus

på att göra alla mer delaktiga i arbetet eftersom det är tillsammans

man kan skapa störst förändring. Alla som finns runt barnet måste

involveras – personal och föräldrar likväl som andra elever, förklarar

Katarina Rosenqvist.

EN VIKTIg dEl AV Friendsprogrammet som redan dragit igång är

Friends kartläggningstjänst. Kartläggning är grunden för allt framgångs-

rikt trygghetsarbete och en förutsättning för att man ska kunna veta vad

den specifika skolan behöver arbeta med.

– Friends kartläggningstjänst är resultatet av ett skriande behov hos

skolorna. Vår erfarenhet är att personalen saknar ordentliga redskap

för hur de ska gå tillväga för att kartlägga skolans problem på ett fram-

gångsrikt sätt. Vår ambition och utmaning har varit att inte ”bara” ta

fram trivselenkäter utan att skapa enkäter med utgångspunkt i rå-

gENoM gEdIgEN ERfARENHET fRåN ARbETE på SKoloR öVER HElA SVERIgE

HAR fRIENdS IdENTIfIERAT EN RAd fRAMgåNgSfAKToRER I KAMpEN MoT

MobbNINg SåSoM KARTläggNINg, ElEVdElAKTIgHET ocH ETT låNgSIKTIgT

ENgAgEMANg. NU SKApAR fRIENdS äNNU bäTTRE föRUTSäTTNINgAR föR

SKoloRNA ATT UppNå EN TRygg ocH JäMlIK plATS föR AllA.

AKTUEllT

Text JO BARKER / Foto ISTOCK PHOTOS

tillsammansmobbning!

mot

49

dande lagstiftning. De tar både upp förekomsten av kränkningar som

har koppling till diskrimineringsgrunderna och andra kränkningar som

mobbning, säger Katarina Rosenqvist.

HENRIK lJUNgqVIST är rektor på Åkerskolan i Åkers Styckebruk, en

av de skolor som har genomfört enkäten.

– Behovet av sådana här enkäter är verkligen jättestort. Många gånger

använder sig skolor av kommunala enkäter som blir relativt allmänna

och ytliga, men här finns ingående och genomträngande frågor som

alla skolor borde använda sig av. För mig som skolledare är det här ett

mycket bra verktyg och en möjlighet att jobba vidare med utveckling

av personalgruppen.

MIMMI ANdERSSoN som går i nionde klass i Svanbergaskolan i Norr-

tälje, är kompisstödjare och har både testat enkäten och ingått i den

fokusgrupp som diskuterade enkäterna.

– Frågorna var enkla att förstå och kändes bra att besvara. De väckte

också en hel del tankar hos oss elever om hur det är i skolan. Både

för oss kompisstödjare men framför allt för de vuxna på skolan så ger

kartläggningsenkäten information om vad man behöver jobba vidare

med, säger Mimmi Andersson.

ILLU KOMMER

Friendsprogrammet drar igång på allvar un-der hösten 2010. Till att börja med riktar det sig till år 6–9 för att med tiden omfatta alla årskurser.

konceptets olika delar• Årlig kartläggning av kränkningar

• Skolanalys

• Personalutbildning

• Mentorsutbildning

• Föräldrautbildning

• Teaterföreställning

• Kompisstödjarutbildning + manual

• Arbetsmaterial för temalektioner

• Nätverksträffar

• Kontinuerlig rådgivning

tillsammansmobbning!

50

KRöNIKA

JAg bRUKAR SägA att en röst gör skillnad –

och visst är det så – en person kan förändra

en annan människas liv. I mitt fall var det Lars,

killen i min klass som var den första som inte

ställde upp på mobbningen mot mig och sa

ifrån. Men om det hade stannat där hade jag

visserligen fortfarande varit evigt tacksam för

att han såg och brydde sig, men jag hade

knappast haft styrkan att resa mig upp och

starta Friends. Nej, det var för att det fanns

några fler modiga på skolan som tog det an-

dra och tredje steget som till slut resulterade

i att mobbningen upphörde.

Så nu vill jag även slå ett slag för tvåan

och trean och alla andra som hänger på. För

att skapa verklig förändring krävs det att fler

hoppar på tåget, och sen några till. Jag skulle

säga att tvåan och trean är minst lika mo-

diga som ettan eftersom de erkänner att den

där galna normbrytaren faktiskt har rätt. Det

krävs stort mod för att erkänna att man haft

fel och förändra sig.

Som den 62-åriga läraren i matematik som

trots att han kört samma race i över 30 år

låter sig övertalas av sin 25-åriga kollega

att byta ut exemplet ”Thomas och Lena ska

köpa hus” till ”Stefan och Habib ska skaffa

sig ett konto på Spotify”. Eller föräldern som

tar mod till sig och stöttar läraren som precis

sagt ifrån till några elever i korridoren genom

att instämma: ”Jag tycker inte heller att det är

ok att kalla någon hora!”.

Jag tänker på ett klipp som jag såg på

tvåorochtreorärocksåvinnare

YouTube där en ensam kille på offentlig plats

börjar dansa en helt vansinnigt fånig dans.

Strax hänger en person på och dansar lika

fånigt, och så en tredje och inom loppet av

tre minuter är det en hel folksamling som

dansar och har vansinnigt roligt. Folk gillar

folksamlingar. Och folk gillar att hänga på.

Det gör en inte automatiskt till en rädd med-

löpare eller jobbig härmapa utan lika gärna

till någon som är modig nog att bli del av en

positiv gemenskap.

När det gäller mobbning är det alldeles av-

görande att kämpa tillsammans för att det ska

bli verklig förändring. Det räcker inte med ett

par eldsjälar som får dra hela lasset utan för

att skapa en trygg och jämlik skola krävs att

alla hänger på – personal, barn och föräldrar!

En röst gör skillnad men många skapar

verklig förändring!

Sara Damber,

Friends grundare och Styrelseordförande

Foto: ALE

XA

ND

RA

ELLIS

51

ww

w.s

mak

is.s

e

Ekologiskt behöver inte kosta skjortan. Smakis och Sundis ekologiska drycker tillverkas i Sverige av

frukter och bär som är odlade utan konstgödsling eller kemiska bekämpningsmedel. Sundis är en sund och god 100% juice där

apelsinerna handplockas från ekologiska odlingar. Smakis KRAV-märkta fruktdrycker är alternativet för dig som vill ha mer frukt och mindre socker jämfört med

det som finns på marknaden. Bra va!

Säljprofilen AB

vi stödjer Friends i kampen mot mobbning

SMAKIS FRUKTDRYCKER:

Tillverkas i Sverige

Mycket frukt

Lite socker

Inga konserveringsmedel

Inga färgämnen

Bra miljö

Socialt ansvar

Tillverkas i Sverige

Mycket frukt Mycket frukt

Lite socker

Inga konserveringsmedel

Inga färgämnen

Bra miljö

Socialt ansvar

SMAKIS FRUKTDRYCKER:

ww

w.s

mak

is.s

e

Vi har två kompisar som heter Friends och

KRAV – båda gör skillnad! Vi på Smakis tycker att alla människor ska få vara

precis som de är. Därför stödjer vi Friends i deras viktiga kamp mot mobbning.

Friends Sponsorer:

Friends Huvudsponsorer:

Alla barnen lekte utom Johanför han blev doppad i toan.

Varje dag utsätts tusentals barn för mobbning. Friends hjälper skolor och idrotts-

föreningar att själva göra något åt problemen. Vill du vara med och hjälpa till?

Sms:a FRIENDS till 72 900 så skänker du 50 kr till Friends arbete. Du kan också

gå in på www.friends.se och bli månadsgivare, eller Vänskapare som vi kallar det.