FN, Realism och Liberalism

en textanalys av tre läroböcker i internationella relationer

Dzhenker Ismailov

Kandidatuppsats. Statskunskap C. Samhällskunskap D.

Uppsala Universitet. HT 18

Handledare: Mats Lundström

Antal ord: 11863

Antal sidor: 37

Innehållsförteckning

1. INLEDNING .............................................................................................................. 3

1.1 Bakgrund ............................................................................................................... 3

1.2 Kursen ”Internationella Relationer” i gymnasiet ................................................. 4

1.3 Syfte och frågeställning ........................................................................................ 6

1.4 Avgränsningar ....................................................................................................... 6

2. TEORI ........................................................................................................................ 7

2.1 Realism och internationella relationer................................................................... 7

2.1.1 Sammanfattning av realism ............................................................................. 10

2.2 Liberalism och internationella relationer ............................................................ 10

2.2.1 Sammanfattning av liberalism ......................................................................... 12

2.3 Förenta Nationerna .............................................................................................. 13

3. METOD .................................................................................................................... 15

3.1 Material ............................................................................................................... 17

3.2 Operationalisering .............................................................................................. 18

4. RESULTAT ............................................................................................................. 19

4.1 Lärobok 1 ............................................................................................................ 19

4.2 Lärobok 2 ............................................................................................................ 23

4.3 Lärobok 3 ............................................................................................................ 27

5. SLUTDISKUSSION ................................................................................................ 31

REFERENSER ...................................................................................................................... 35

3

1. Inledning

Vår samtid präglas av alltfler utmaningar som påverkar staters möjligheter att vara suveräna

och självständiga i en tid då världen är integrerad på många sätt, menar skolverket (Skolverket,

u.å., s. 4). Ämnet samhällskunskap inrymmer flera discipliner och internationella relationer är

en del av samhällskunskapslärarens kompetensområde. Jag är medveten om att kursen

internationella relationer inte är en obligatorisk kurs inom något program på gymnasiet men

kunskaper om internationella relationer är enligt mig utan tvivel nyttiga för att förstå världen.

Flera politiska tänkare och forskare inom IR-teorier som realism och liberalism har försökt

beskriva och förklara världen och den internationella arenan på olika sätt. De har lyft fram att

olika aktörer såsom individer, organisationer och stater på olika sätt har intressen och att de är

i ett samspel med varandra. FN är inte minst sagt en central organisation som på flera

hänseenden har betydelse för världen och människan. Men är det möjligt att förstå FN utan att

studera staters agerande? Svaret på den frågan blir givetvis nej eftersom FN finns som ett

resultat av staters existens. Denna studie ämnar åt att studera hur tre läroböcker i

gymnasiekursen ”internationella relationer” framställer FN. framställs

FN har sedan dess bildning varit en central aktör i världen när det gäller att främja fred och

samarbete mellan världens stater. Det är däremot svårt och kanske till och med fel att betrakta

FN som en enskild aktör, utan det är en organisation som är sammansatt av flera medlemsstater.

FN:s funktion och roll har diskuterats av många men ingen har diskuterar hur organisationen

framställs i läroböcker för kursen ”internationella relationer” på gymnasiet. Beskrivs FN:s

insatser som fredsbevarande och syftar de till att värna om universella värden såsom om de

mänskliga rättigheterna eller beskrivs de som handlingar som gynnar mäktiga stater? Beskrivs

FN som ett instrument för stormakter att bedriva sin politik utifrån eget intresse eller framställs

FN som ett verktyg som är kapabel lösa olika krig och konflikter? Sist men inte minst är FN en

stark eller en svag organisation vad gäller hanterandet av krig och konflikter? Dessa frågor

genomsyrar uppsatsen och har en stark anknytning till forskningsfrågan.

1.1 Bakgrund

Det har inte hittats någon liknande uppsats eller tidigare forskning kring framställningen av FN

i kursen ”internationella relationer”. Således är det av stor relevans för mig som blivande

4

gymnasielärare att veta hur läroböckerna i kursen framställer en mycket viktig internationell

organisation utifrån olika teorier. Internationella relationer kan studeras på olika sätt, inte minst

genom olika teorier. Det framgår explicit att teorier inom internationella relationer ska vara en

del av undervisningen för kursen ”internationella relationer” (Skolverket, u.å., s. 17). Uppsatsen

ämnar att undersöka hur akademiska teorier och tidigare forskning i internationella relationer

kan appliceras på FN samt se hur de återspeglas i läroböcker. Hur läroböckerna beskriver

krigssituationer och konflikter där FN har varit inblandat och vilka skäl som har förts för att

intervenera eller inte analyseras med hjälp av studiens teoretiska ramverk och analysfrågor. Det

finns sedan tidigare flera exempel på läromedelsanalyser genomförda av olika skribenter.

Brisman (2014) har i sitt examensarbete analyserat s.k. sponsrade läromedel från myndigheter

med en idéanalytisk metod. I sitt resultat kommer han fram till att det finns brister i sponsrade

läromedel i samhällskunskap och påpekar exempelvis att det framkommer normativa

uttalanden i läromedlen utan att dessa har stöd i läroplanen. I ett annat examensarbete författad

av Strömbeck (2013) lyfts det fram att läroplanen fungerar som ett ”… samhälleligt

styrinstrument” (Strömbeck, 2013, s. 10). Hon lyfter också fram att läroplanen är idag inte lika

detaljerad vad gäller hur undervisningen ska genomföras och vilket innehåll den ska ha

(Strömbeck, 2013, s. 11). I min undersökning är huvudsyftet inte att undersöka hur

läroböckerna förhåller sig till läroplanen, utan det handlar istället om att se hur läroböckerna

framställer en mycket viktig organisation som FN.

1.2 Kursen ”Internationella Relationer” i gymnasiet

Innehållet i denna studie går att relatera till en stor del av det centrala innehållet för kursen

”Internationella Relationer, 100p”. Nedan presenteras delar av det centrala innehållet för kursen

”internationella relationer” som jag anser studien har behandlat. Till varje punkt ges en kort

kommentar vad gäller på vilket sätt studiens innehåll går att relatera till de utvalda delarna av

det centrala innehållet. De fyra utvalda delarna är citat från det centrala innehållet. Dessa går

att hitta på sidan 37 i uppsatsen. Dokumentet har döpts till ”Samhällskunskap- Internationella

relationer. Centralt innehåll.”

Centralt innehåll för Internationella Relationer, 100p

”Undervisningen i kursen ska behandla följande centrala innehåll”:

5

”Olika aktörer, deras mål och medel samt hur dessa samspelar inom utrikes- och

säkerhetspolitik. Den moderna nationalstatens utmaningar som en internationell

aktör”

Stater och FN är de aktörer som behandlas i denna studie. Det finns en genomgående analys av

deras mål och roll under hela uppsatsen. Förutom detta lyfts det fram hur de samspelar och vilka

svårigheter det finns på den internationella arenan mellan stater och FN. Det presenteras även

vad FN är, vilken roll den har samt vad FN står för.

”Olika teoretiska perspektiv på internationella relationer”

De olika teoretiska perspektiven är framför allt realism och liberalism i internationella

relationer. Dessa teorier genomsyrar uppsatsen och problematiseras kontinuerligt.

Analysenheterna analyseras till stor del utifrån dessa teorier. Teorierna appliceras på verkliga

händelser och ger därmed eleverna möjligheten att se samband mellan teori och verklighet.

”Orsaker till och följder av samarbeten och konflikter”

Studiens teoretiska avsnitt samt resultatavsnitt har en direkt koppling till detta centrala innehåll.

I det teoretiska avsnittet finner vi hur realism och liberalism ser på samarbeten och konflikter.

FN och stormakter behandlas löpande under hela resultatavsnittet och det lyfts fram flera

exempel där FN och stormakter har varit involverat i olika samarbeten och konflikter.

”Möjligheter och svårigheter med att säkerställa såväl staters som individers

rättigheter och säkerhet”

Stater och individer har flera möjligheter att säkerställa sina rättigheter och säkerhet. Detta

utmanas av såväl andra stater och organisationer. Exempelvis påvisas flera inskränkningar av

staters suveränitet i form av militära angrepp. Utöver detta behandlas olika orsaker till militära

interventioner, inte minst utifrån skolbildningarna. Det anarkiska tillståndet på den

internationella arenan framhävs och dess konsekvenser beskrivs. FN-samarbetet och

svårigheterna med samarbetet genomsyrar uppsatsen. Utifrån resultatavsnittet blir det tydligt

för läsaren och inte minst för eleverna att det råder flera möjligheter och svårigheter.

6

1.3 Syfte och frågeställning

Studien har två syften, dels att ta reda på om IR teorierna realism och liberalism används vid

framställandet av FN i läromedlen för kursen “internationella relationer” på gymnasiet, dels

att ta reda på vilka likheter och skillnader det finns mellan läroböckerna vad gäller hur de

framställer FN. Den huvudsakliga frågeställningen avgränsar sig till krig och konflikt och blir

därmed; Hur framställs FN i läroböckerna för gymnasiekursen ”internationella relationer”

under krig och konfliktsituationer och i vilken utsträckning präglas framställningen av

realism eller liberalism?

Utifrån denna frågeställning blir det möjligt att se om någon skolbildning genomsyrar

beskrivandet av FN mer eller mindre. Det blir således också relevant att redogöra för likheter

och skillnader mellan böckerna. Denna frågeställning är intressant och viktig för en blivande

lärare eftersom organisationen har en betydande roll på den internationella arenan i olika

sammanhang, inte minst vad gäller krig och konflikter.

1.4 Avgränsningar

Läromedel utgör på olika sätt lärarens undervisningsmaterial. Förutom böcker kan läromedel

innefatta andra typer av skriftligt material, uppslagsverk, tidningsartiklar, skönlitteratur,

konstverk, studiebesök, filmer, aktuella händelser eller information från studiebesök

(Oskarsson, 2006, s. 15 & 160). Denna uppsats avgränsas till att analysera endast läroböcker.

Syftet med teoriavsnittet är inte att göra en djupgrävning i respektive teoriernas olika grenar

eller inriktningar. Avsikten med avsnittet om realism och liberalism är att lyfta fram centrala

resonemang som är karakteristiska för respektive skolbildning. Jag har undersökt huruvida

teorierna är närvarande i böckerna. Eftersom syftet med studien är att se om läroböckerna

framställer FN utifrån skolbildningar har det inte ansetts vara nödvändigt att fokusera alltför

mycket på olika inriktningar i skolbildningarna. Litteratur har i huvudsak används för att ge en

bild av vad teorierna går ut på och hur de kan kopplas till att beskriva det internationella

systemet. Studien söker inte förklara orsakssamband vad gäller om någon skolbildning har varit

mer dominerande än andra och om det beror på författare eller förlag. Däremot betyder detta

inte att det vore ointressant att försöka förklara hur olika författare och förlag påverkar

innehållet i läroböckerna genom att undersöka orsaker och mekanismer. Men eftersom studien

7

är mer idécentrerad än aktörscentrerad har undersökningen avgränsats till att analysera och

diskutera innehållet och de idéerna som framkommer istället för att förklara orsakssamband

mellan hur författare och utgivare kan ha påverkat innehållet. Studiens primära mål är att

beskriva de realistiska och liberalistiska idéerna som återfinns i läroböckerna och därmed

analysera de med koppling till teorier och tidigare forskning kring FN.

2. Teori

2.1 Realism och internationella relationer

I den internationella har arenan har realismen betonat vikten av maktrelationernas betydelse för

internationellt samarbete. Klassiska realister som John Mearsheimer och Hans Morgenthau

framhåller att internationella institutioners funktionssätt är en återspegling av den redan rådande

maktstrukturen (Tallberg, 2014, s. 210). Realismen lyfter fram att internationella organisationer

och institutioner inte fungerar som neutrala instrument för internationellt samarbete, utan dessa

främjar snarare de redan mäktiga staters intresse (Tallberg, 2014, f). Detta beror på att det är

stora och mäktiga stater som har störst möjlighet till inflytande i beslutsproceduren, inte minst

inom exempelvis FN men också inom Världshandelsorganisationen (WTO) och internationella

valutafonden (IMF). Vad gäller FN är det framför allt vetorätten som visar på ett tydligt sätt hur

både makten men också inflytandemöjligheten är kanaliserad till fem stater. Internationella

institutioner har enligt realismen inte ett oberoende inflytande över den internationella

politiken, utan dessa utnyttjas av stormakterna i syfte för att befästa deras maktposition (Hall,

2014, s. 56). Tallberg (2014) anser att de avtal som framförhandlas och de regler och normer

som råder i de internationella institutionerna reflekterar intressen av de ledande staterna

(Tallberg, 2014, s. 210).

Enligt realismen råder det anarki i världen och staten är den viktigaste aktören i internationell

politik (Bell, 2016, s. 2). Teorin är stats-centrerad och den går ut på att betona det anarkiska

tillståndet i världen. Staterna i ett anarkiskt tillstånd befinner sig i en kamp om makt (Cozette,

2008, s. 6). I det anarkiska systemet måste stater fokusera på de relativa fördelarna istället för

de absoluta (Hall, 2014, s. 56). Stater agerar nästan alltid utifrån egenintresse och denna

egenintresse-agerande resulterar i att potentialen till krig och konflikt är alltid närvarande.

8

Hobbes ansåg att människor kommer vilja ha del av de knappa resurser som finns och

eftersträvan av resurser kommer resultera i att alla krigar mot varandra. Människor strävar efter

vara trygga och vill tillgodose sina materiella intressen, vilket enligt Hobbes kan nås genom att

angripa varandra (Malnes & Midgaard, 2006, s. 92). Därför menade han att det uppstår ett

tillstånd där alla angriper varandra. Anledningen till ett sådant anarkiskt tillstånd uppstår

grundar sig inte endast i materiella intressen utan han menade att det finns människor som ”…

går till angrepp för att därigenom uppnå ära och makt.” (Malnes & Midgaard, 2006, s. 93). För

människornas egen skull får staten eller myndigheterna inte inskränkas eftersom det skulle

utgöra fara för befolkningen. Hobbes likställer en inskränkning med inbördeskrig (Malnes &

Midgaard, 2006, s. 95). Ett inbördeskrig är utifrån Hobbes mening det allvarligaste tillståndet

människorna kan befinna sig i. Människans främsta önskan är således att överleva och detta

äventyras när statsmakten inskränks.

Staternas säkerhetspolitik utgör en central del av beslutsfattandet och enligt Bell (2016)

fokuserar realister på att beskriva hur världen är och inte om hur den borde vara. Den klassiska

realisten Mearsheimer teori om ”offensiv realism” lyfter exempelvis fram att världen är en

farlig plats och det bästa sättet för en stat att överleva i en sådan värld är att agera utifrån den

offensiva realismens antaganden (Bell, 2016, s. 2). Dessa antaganden är; (1) det internationella

systemet är anarkisk; (2) starka stater har i någon utsträckning offensiv militär kapacitet; (3)

stater kan aldrig vara säkra på andra staters intentioner; (4) överlevnad är det primära målet för

stormakter och (5) starka stater är rationella aktörer (Johnson & Thayer, 2016 s. 4).

Gemensamt för både offensiv och defensiv realism är att det är det anarkiska tillståndet i världen

som är drivkraften bakom staternas vilja att konkurrera om makt. Ett sådant resonemang går att

koppla till både förstå men också det tredje antagandet. Att staterna aldrig kan vara säkra på

varandras intentioner demonstrerar att de måste ha makt och vara starka för att kunna skydda

sina intressen i den anarkiska arenan. Offensiv realism tyder på att staten eftersträvar att

maximera sin makt medan utifrån en defensiv realistiskt perspektiv eftersträvar staten att ha

tillräckligt mycket makt för att kunna upprätthålla sin säkerhet. Utifrån en offensiv realistiskt

perspektiv vill varje stat således maximera sin makt och det finns ingen begränsning på hur

mycket makt stater söker efter- de vill ha så mycket makt som möjligt (Johnson & Thayer,

2016, s. 4f). Ju mer makt en stat har desto större blir möjligheten för att staten utvecklas till en

9

hegemoni och desto bättre kan den säkra sin suveränitet. Att en stat är en hegemoni innebär att

den är en ledande stat (Tallberg, 2014, s. 211). Till skillnad från den offensiva realismen menar

den defensiva realismen att stater inte intresserar sig för att söka mycket mer makt än vad de

redan innehar. Målet är inte att utvecklas till en hegemoni utan målet är att koncentrera sig på

att kunna upprätthålla balansen som råder mellan staterna (Johnson & Thayer, 2016). Bell

(2016, s. 3) lyfter också fram att realism prioriterar stabilitet och politisk ordning i världen

framför kraven på rättvisa.

Innan avsnittet om realism avslutas är det vitalt att översiktligt ha en genomgång av tre

essentiella begrepp; säkerhetsdilemmat, maktbalans och polaritet. Säkerhetsdilemmat har en

stark koppling till att det internationella systemet är anarkiskt. Alla stater bör ha egna militära

resurser eftersom stater inte kan ”… lita på att andra stater kommer att komma till dess hjälp i

händelse av krig.” (Hall, 2014, s. 57). En stats militär upprustning leder till att andra stater

känner sig hotade och därmed bestämmer dessa stater att upprusta sin militär, vilket leder till

att det skapas en upprustningsspiral. Dilemmat går således ut på att staternas militära

upprustning skapar en kollektiv osäkerhet i världen och när individuella stater försöker uppnå

säkerhet genom upprustning triggas andra länder att göra densamma. För att säkerhetsdilemmat

inte ska resultera i krig menar realismen att det måste råda maktbalans i världen (Hall, s. 2014,

s. 57). För att det ska råda maktbalans krävs det militära resurser. Om två stater har ungefär lika

mycket militär makt vore det kostsamt och farligt för staterna att kriga. Realister menar

exempelvis att världen undvek ett direkt krig mellan USA och Sovjet under kalla kriget

eftersom det rådde en maktbalans mellan blocken, inte minst eftersom båda blocken hade

tillgång till kärnvapen (Hall, 2014, s. 57f).

Slutligen har antalet stormakter en viktig roll för den internationella politiken och polaritet är

för realismen ett centralt begrepp. Begreppet delas in i två andra begrepp; bipolaritet och

multipolaritet. I en värld med bipolärt system är antalet stormakter endast två medan i ett

multipolärt system finns åtminstone tre stormakter. Maktbalansen är enligt realismen lättare att

bedöma i en värld med bipolärt system medan det är svårare att bedöma maktbalansen i ett

multipolärt system (Hall, 2014, s. 58). Eftersom maktbalansen blir svårare att bedöma i ett

multipolärt system, då antalet stormakter är fler än två, menar många realister att världen är

mindre stabil i ett multipolärt system jämfört med ett bipolärt system. Vad gäller mindre stater

10

anser realister att i ett bipolärt system kommer mindre stater ”… att inordna sig i stormakternas

strategier för att på så sätt vinna fördelar från ”sin” stormakt, eller, om de har möjlighet, försöka

spela ut stormakterna mot varandra.” (Hall, 2014, s. 58).

2.1.1 Sammanfattning av realism

Staten fattar beslut och är den viktigaste aktören i den internationella arenan och när ett beslut

fattas görs det utifrån självintresse. Stater får inte inskränkas och stater söker efter makt för att

säkerställa sin överlevnad. Önskan efter säkerhet är människans primära mål och

bekvämligheter såsom olika friheter är sekundärt. Det internationella systemet är anarkisk och

stater kan inte lita på andra stater, således måste staten ha militär kapacitet. Säkerhet kan nås

endast genom en stark militärkapacitet. När den egna staten upprustar sin militärkapacitet

kommer en osäkerhet uppstå och resultera i att andra stater också upprustar sin militärkapacitet.

Hur mycket makt en stat vill ha beror på om staten vill utvecklas till en hegemoni eller bevara

sin säkerhet. Krig mellan stater som har ungefär lika stor militärkapacitet undviks eftersom det

är för farligt och kostsamt. Internationella organisationer representerar redan mäktiga stater och

deras intressen. Alla stater har inte samma möjlighet till inflytande, det är de mäktiga staterna

som har mest inflytande i beslutsprocesser i internationella organisationer. Antalet stormakter

har en stor betydelse för säkerheten i den internationella arenan, en bipolär värld är säkrare än

en multipolär värld.

2.2 Liberalism och internationella relationer

Liberalismen har, i kontexten av internationella relationer och i förhållande till realismen, minst

sagt positivare och mer optimistiskt syn på internationellt samarbete. Det finns dock några

likheter mellan liberalism och realism, exempelvis anser liberalismen, precis som realismen, att

stater fokuserar på att söka relativa fördelar (Ericson, 2014, s. 73). Att staten är den viktigaste

aktören är en annan likhet men till skillnad från realismen betonar liberalismen att andra

aktörers intresse är viktiga för internationella relationer (Ericson, 2014, s. 67). Staten är

oersättlig eftersom den behövs för att människor inte ska skada varandra. Den fria individen är

utgångspunkten för liberalismen och staten har inget egenvärde ”… utan existerar endast för att

ge individen möjlighet att fritt leva sitt liv utan att begränsa andras frihet att göra.” (Ericson,

11

2014, s. 67). Samarbete i internationell politik, exempelvis genom internationella

organisationer, är viktigt för att nå fred, rättvisa och välfärd.

Liberalismen betonar vikten av att alla människor föds med vissa fri – och rättigheter och det

är centralt att dessa respekteras. Det råder därmed en normativ ambition i skolbildningen som

bygger på idealism (Ericson, 2014, s. 69). Idealismen går ut på att det finns gemensamma

intressen som alla vill värna om, exempelvis att värna om de mänskliga rättigheterna. Till

skillnad från Hobbes menade Locke att människan inte kan placeras i en under- eller

överordning, utan alla människor har lika natur (Malnes & Midgaard, 2006, s. 96). Förutom

detta ansåg Locke att folket kunde återkalla sitt stöd från myndigheterna om de inte följde

villkoren ”… för legitim myndighetsutövning.” (Malnes & Midgaard, 2006, s. 97). En legitim

maktutövning av myndigheterna krävde enligt Locke majoritetsstöd hos befolkningen, något

som påvisar demokratiska dragen hos honom. Han menade också att en stat som äventyrar

folkets säkerhet och välstånd i syfte för att gynna makthavarna är ett tyranni (Grant, 1987, s.

200). Demokratier är enligt liberalismen fredliga och det är illegitimt för en demokratisk stat

att kriga utan folkets medgivande (Ericson, 2014, s. 69). Detta beror på att den demokratiska

staten representerar folkets vilja och om folket inte vill delta i ett krig eller förklara krig mot en

annan stat måste staten således respektera folkets vilja.

Utöver detta är krig och våldsanvändning enligt liberalismen legitimt endast i självförsvar.

Anledningen till varför sådana handlingar betraktas som illegitima beror på att dessa kränker

människornas grundläggande friheter såsom rätten till ett liv och rätten till frihet (Ericson, 2014,

s. 77). Dessutom utgör rätten till självbestämmande i demokratiska stater en central del av

statens funktionssätt inte minst eftersom demokratin främjas när människorna i en stat får

tillgång till denna rättighet (Asbjørn, 1995, s. 90). Liberalismen anser att ett land som försöker

ta del av ett annat lands territorium eller om den förklarar krig på andra grund förutom

självförsvar begår brott. Det är ett brott eftersom krig inskränker statens självbestämmande och

självbestämmande betraktas som en rättighet enligt liberalismen (Ericson, 2014, s. 77).

Internationella institutioner ska enligt liberalismen ”… vägledas av normer som tillgodoser de

mänskliga rättigheterna.” (Ericson, 2014, s. 70-72). Liberalismen betonar att de mänskliga

rättigheterna är universella och skönjer att internationella institutioner har en viktig roll för att

12

se till att de efterlevs. Att de mänskliga rättigheterna är universella betyder att de gäller alla och

är oberoende av människans religion, kultur eller ursprung. Eftersom det internationella

systemet är anarkisk blir kompromisser och förhandlingar vitala för att öka interdependens och

därmed minska risken till konflikter (Ericson, 2014, s. 72f). Däremot framhäver (Ericson, 2014)

att liberalismen erkänner att det råder en asymmetri vad gäller i vilket utsträckning stater är

beroende av varandra- några stater är mindre beroende och några är mer beroende.

Internationella institutioner har en essentiell funktion för ”… att begränsa den internationella

anarkins negativa effekter…” (Ericson, 2014, s. 75). Men för att de negativa effekterna ska

minska och för att samarbetet ska öka krävs det att institutionen är stark och välfungerade

(Ericson, 2014, s. 75.). Enligt liberalismen är internationella organisationer viktiga för att

påverka hur stater handlar. Förespråkare för liberalismen hävdar att internationella

organisationer har en central funktion för att påverka staters beteende och handlande (Tallberg,

2014, s. 212). Internationella organisationer fungerar enligt liberalismen som ett forum för att

fatta gemensamma beslut och övervaka olika parters agerande (Tallberg, 2014, s. 211). Det

internationella samarbetet behöver inte ha en hegemoni för att fungera, utan enligt liberalismen

har internationella organisationer ”… en oberoende effekt på staters agerande, genom att

fullgöra funktioner som leder stater till att handla annorlunda än vad de annars skulle ha gjort.”

(Tallberg, 2014, s. 212). Detta citat påpekar att internationella organisationer har en viktig

funktion eftersom de kan påverka hur stater agerar. En stat som har anslutit sig till en

organisation måste agera utifrån ett visst regelverk.

2.2.1 Sammanfattning av liberalism

Staten är den viktigaste aktören och den ska värna om de universella värdena såsom de

mänskliga fri- och rättigheterna. Individens mänskliga rättigheter och frihet ska garanteras av

staten. Internationella organisationer är viktiga för att nå fred och säkerhet. Genom normer och

principer har internationella organisationer makten att visa riktlinjer för hur stater ska agera.

Demokratiska stater krigar inte med varandra och krig är endast tillåtet i självförsvar. Folkets

vilja ska respekteras av staterna och staternas självbestämmande är en rättighet som måste

respekteras. Andra stater kan ingripa om friheterna inskränks. Om inskränkningen är grov har

världssamfundet ett ansvar att ingripa för att värna om de universella rättigheterna. Det

internationella systemets negativa effekt av anarki begränsas genom samarbete i internationella

13

organisationer. Däremot krävs det starka och välfungerande organisationer. Genom

internationella organisationer kan stater övervaka varandra och minska risken för krig.

2.3 Förenta Nationerna

Vilken roll och funktion FN har som en internationell organisation är minst sagt inte uppenbar.

Men det kanske är enklare att vända på frågan och lyfta fram vad en internationell organisation

som FN inte ska vara. Archer (2001) menar att en organisation som FN, vilket består av många

olika medlemmar, inte kan vara ett policy instrument för en dominant medlem. Möjligheten till

att föra igenom en resolution i FN beror i princip på om landet har veto eller inte (Archer, 2001,

s. 72). Generalförsamlingens resolutioner är rekommenderande och endast säkerhetsrådets

resolutioner är bindande för alla medlemmar att efterleva. Däremot kan en permanent medlem,

ett land med vetorätt, motsätta sig mot en resolution som fattas av säkerhetsrådet (Archer, 2001,

s. 72). Detta kan kopplas till realismen som menar att internationella organisationer inte är

neutrala instrument för internationellt samarbete och att vissa länder har betydligt mer makt än

ändra i FN. Vidare är det enligt Barkin (2006) problematiskt att se FN som en aktör inte minst

eftersom FN består av flera organ. Han menar att FN-systemet som en byrå eller som en enskild

aktör inte har någon makt.

Å andra sidan har FN-systemet en agenda-sättande makt genom multilaterism (Barkin, 2006, s.

57). I och med FN har multilaterismen har blivit en norm, vilket kännetecknas av att stater löser

politiska frågor och problem tillsammans genom förhandlingar. Att ha förhandlingar som en

första möjlig lösning på olika internationella frågor och problem har blivit en praxis för stater,

något som har påverkat staternas beteende (Barkin, 2006, s. 57). Ett tydligt exempel på

multilaterism är när USA påstod att Irak hade massförstörelsevapen och valde att försöka lösa

problemet genom FN. Trots att det inte var en nödvändighet för USA att agera multilateralt, då

de hade kapaciteten att genomföra exempelvis en militärinvasion på egen hand, sökte USA stöd

i den internationella arenan via FN. Att agera multilateralt var inte nödvändigt utan det var ett

mål för sig (Barkin, 2004, s. 57). När FN inte accepterade en militär intervention av Irak

beslutade USA att genomföra en sådan intervention, något som visade sig att vara illegitim och

olaglig (Lawson, 2017, s. 114).

14

Syftet med Irak-interventionen var i första hand enligt Lawson (2017) att avsätta regimen

medan USA-ledda koalitionens intervention av Libyen grundade sig i att skydda civila från

Gaddafis styrkor. Dessa interventioner motiveras på olika, men gemensamt för båda är att

suveränitetsprincipen kränktes i båda fallen. I Libyens fall menade man att det fanns starka

bevis för världen agera utifrån ett humanitärt motiv och därmed inskränka suveränitetsprincipen

(Lawson, 2017, s. 107). Till skillnad från Libyen, där Gaddafi utgjorde ett hot mot sin egen

befolkning, grundade motiven för Irak-interventionen sig i att Saddam Hussein var en

betydande hot mot internationell fred och säkerhet (Lawson, 2017, s. 106). Vad gäller

interventioner skriver Lawson följande:”Forcible intervention, whether on humanitarian

grounds or otherwise, is directly contrary to the doctrine of non-intervention in the domestic

affairs of sovereign states.” (Lawson, 2017, s. 103). Principen om statens suveränitet och

principen om att inte ingripa i andra staters angelägenheter har sedan kalla krigets slut

försvagats, enligt Lawson. Interventioner som motiveras utifrån ett humanitärt motiv har i vår

samtid blivit allt vanligare och Lawson (2017) skönjer att ”humanitära” motiv används som en

etikett som gör det möjligt att både kränka och rättfärdiga kränkandet av staters suveränitet

(Lawson, s. 2017, s. 104).

Avslutningsvis var avsikten med FN enligt Lawson (2017) att skapa en fredlig världsorder och

inte minst kunna upprätthålla denna världsordning. Utöver detta erhöll FN en central roll för att

förespråka mänskliga rättigheter (Lawson, 2017, s. 74). Därtill har FNs säkerhetsråd möjlighet

att införa olika ekonomiska sanktioner och bestämma om militära interventioner såvida en stat

”… våldför sig på de mänskliga rättigheterna.” (Demker, 2014, s. 360). Mellan 1990 och slutet

av 90- talet präglades många konflikter av folkmord och etnisk rensning och en kommission

tillsattes för att arbeta med dessa problem. Kommissionen kallades för ICISS (Internal

Commission on Intervention and State Sovereignty) och kom ut med en rapport år 2001.

Rapporten ”The responsibility to Protect” (R2P) är sedan 2005 antagen och tillämpad av

samtliga FN medlemmar (FN.se). I och med R2P har det blivit tydligt för stater att de har ansvar

för att skydda sin befolkning från olika former av hot och katastrofer. I anslutning till detta får

omvärlden intervenera i enskilda staters angelägenheter om staten i fråga inte kan eller vill ta

ansvaret för att skydda sin befolkning. Om staten i fråga inte kan leva upp till sitt ansvar, måste

omvärlden ta ansvar för att skydda befolkningen, något som faller under säkerhetsrådets mandat

(Lawson, 2017, s. 105).

15

3. Metod

I denna studie har kvalitativ textanalys varit den centrala metoden som har använts för att

studera läroböckerna. Det framgår hos Metodpraktikan- Konsten att studera samhälle, individ

och marknad att en kvalitativ textanalys förutsätter “... en noggrann läsning av textens delar,

helhet och den kontext vari den ingår.” (Esaiasson et. al, 2017, s. 211). I en kvalitativ analys är

det viktigt att läsa texten aktivt och att ställa frågor till texten för att därmed kunna besvara hur

något representeras och ”… vilken mening det tillskrivs i en viss kontext eller av en viss aktör.”

(Esaiasson et. al, 2017, s. 212). I denna studie handlar det om att undersöka hur FN framställs

i en viss kontext, nämligen krig och konflikter, och aktörerna består av författarna och förlag.

När en använder sig av textanalys blir det onekligen viktigt för forskaren att beakta vissa

metodspecifika beslut. Esaiasson et. al, (2017) påpekar att en kvalitativ textanalys inte är en

sammanfattning av texten eller texterna som studeras. Någon som använder sig av kvalitativ

textanalys som metod måste också kunna tolka innehållet i den text som studeras (Esaiasson et.

al, 2017, s. 216). En text kan tolkas på olika sätt och det finns i enlighet med (Esaiasson et. al,

(2017) “... inga givna svar eller färdiga mallar.” för hur en text kan tolkas. Däremot ska

tolkningen göras på ett så transparent sätt som möjligt eftersom den är central för analysen. Det

ska framgå tydligt hur forskaren har tolkat texten, exempelvis genom att ha citat och referat

(Esaiasson et. at, 2017, s. 228). På så sätt stöds de tolkningar samt de anspråk forskaren gör

(Esaiasson et. al, 2017, s. 228). Eftersom min studie gör en textanalys på olika läroböcker blir

det av störst vikt att använda mig av citat.

Vidare gör Esaiasson et. al, (2017) distinktion mellan s.k. idécentrala och aktörcentrala studier.

I det sistnämnda är det viktigt att ta hänsyn till vem som har uttalat sig eller vem som har skrivit

vad i en text. Idécentrala studier ämnar istället att fokusera på innehållet i texten och vem eller

vilka skribenterna är blir oviktigt (Esaiasson et. al, 2017, s. 224). Vem som har skrivit en text

eller i vilken kontext en text presenteras kan dock vara intressanta för idécentrala studier

(Esaiasson et. al, 2017, s. 224f). Denna studie utgår främst från en idécentral aspekt där själva

innehållet i läroböckerna utgör empirin. Å andra sidan har samtliga läroböcker olika författare

och är dessutom framtagna under olika år; 2003, 2014 & 2017. En sådan medvetet urval syftar

till att se om det finns en förändring av hur FN har blivit framställd genom åren i läroböckerna.

16

Huvudtanken med olika författare, år och förlag är att få en representativ bild av hur

läroböckerna i IR kursen präglar beskrivandet av FN inom internationella relationer. Genom att

göra denna läroboksanalys är det möjligt att se om någon av IR skolbildningar har dominerat

framställandet av FN under olika år. Studien syftar däremot inte till att förklara orsakssamband

angående varför någon skolbildning har varit mer dominerande än andra och om det beror på

författare eller förlag. Studiens primära mål är att beskriva de realistiska och liberala idéerna

som återfinns i läroböckerna och analysera de i förhållande till det teoretiska avsnittet.

Valet av realism och liberalism som IR-teorier motiveras genom att dessa två teorier har

betraktats som motpoler av varandra och att båda teorierna har använts som klassiska teorier

för att förklara internationella relationer. Utifrån detta är det intressant att se hur de används vid

framställandet av FN i olika krig och konfliktsituationer eftersom båda teorierna har olika syn

på internationella organisationer och internationellt samarbete. Dessutom lägger teorierna olika

mycket vikt vid staters och internationella organisationers betydelse och funktion. Det blir

därmed både relevant och intressant för en gymnasielärare att erhålla kunskaper och undervisa

om FN utifrån olika teorier och perspektiv. Hittills har det framgått att studiens metod utgörs

av kvalitativ textanalys. Däremot kan en sådan metod användas på olika sätt och för att besvara

olika syften. I denna studie har idéanalys använts för att beskriva hur läromedlen framställer

FN. I enlighet med Beckman (2005) kan idéanalys ha flera syften såsom att ta ställning,

beskriva eller förklara. Å andra sidan är det inte uteslutet att göra en kombination av flera syften

i en idéanalys (Beckman, 2005, s. 14). Emellertid framgår det hos Beckman (2005) att en studie

bör ha ett huvudsakligt syfte, vilket denna studie har. Eftersom avsikten med denna

undersökning är att beskriva och tolka innehållet i läromedlen präglas därför syftet också av en

beskrivande karaktär.

Den beskrivande idéanalysen i denna studie görs genom att studera förekomsten av

skolbildningarna realism och liberalism i läromedlen vad gäller hur de framställer FN. Dessa

skolbildningar utgör studiens analysapparat. Det framgår hos Beckman (2005) att det finns två

sätt att konstruera en analysapparat; antingen genom dimensioner eller idealtyper. Det som

således bestämmer hur analysapparaten ser ut beror på om den är konstruerad utifrån

dimensioner eller idealtyper (Beckman, 2005, s. 25). De variabler som studeras utgörs

följaktligen av följande dimension med två motpoler; realism och liberalism. Denna dimension

17

appliceras på hur läroböckerna framställer FN under olika krig och konflikter. Beckman (2005)

menar att materialet som studeras kan jämföras över tid. Eftersom analysenheterna är böcker

och eftersom de är utgivna under olika år blir det onekligen intressant att undersöka om

framställandet har varierat över tid.

Beckman (2005) menar att en idécentrerad undersökning intresserar sig exempelvis för vilka

de typiska argumenten är i de texter eller debatter som forskaren undersöker. Utöver detta kan

en idécentrerad studie också fokusera på ”… de argument som vi tror är mest inflytelserika.”

(Beckman, 2005, s. 18). Författaren påpekar att de föreställningar, påståenden eller argument

som en försöker ta reda på bör framgå tidigt i studien. Förutom detta, är det oumbärligt att

klargöra exakt vad undersökningen letar efter i de textmaterial som studeras innan analysen

genomförs (Beckman, 2005, s. 20). En central uppgift för en beskrivande idéanalys är att ”…

säga något om textens budskap som inte säger sig själv.” (Beckman, 2005, s. 50). Återigen blir

det viktigt att kunna styrka de tolkningar och argument som framhålls med hjälp av citat.

3.1 Material

Analysenheterna valdes utifrån specifika kriterier som ansågs vara relevanta för studiens syfte.

Exempelvis var det oumbärligt att läroböckerna kunde uppfylla potentialen till att vara föremål

för undervisning i kursen internationella relationer. Det framgår i beskrivningen av varje

lärobok att de är främst avsedda för undervisning på gymnasiet inom kursen internationella

relationer. Detta var ett viktigt kriterium att uppfylla vid val av läroböckerna. Andra kriteriet

var från början inte ett kriterium eller krav- att alla läroböcker skulle ha olika författare och

förlag. Men i och med att studien hade avsikt att undersöka hur FN framställdes i olika

läroböcker blev det högst relevant att få ett diversifierat underlag av analysenheter i syfte för

att kunna dra slutsatser och eventuellt generalisera i någon grad. Med hänsyn till detta blev det

således intressant och relevant att ha läroböcker med olika författare och olika förlag. Studien

syftar däremot inte till att förklara orsakssamband angående varför någon skolbildning har varit

mer dominerande än andra och om det beror på författare eller förlag.

18

3.2 Operationalisering

För att kunna mäta hur FN framställs i läroböckerna är det nödvändigt att operationalisera, d.v.s.

att göra forskningsfrågan mätbar. Syftet med operationaliseringen är således att klargöra hur

mätningen ska gå till och vilka indikatorer som ska ligga till grund för analysen av läroböckerna.

Operationaliseringen baseras på det teoretiska avsnittet och presenteras i analysschemat. För att

studien ska uppnå god validitet krävs det att den teoretiska definitionen och de operationella

indikatorerna har en god överensstämmelse (Esaiasson, 2014, s. 57). Tre analysfrågor har

konstruerats för att kunna besvara forskningsfrågan och utgör därmed studiens

operationalisering.

Hur framställer läroböckerna FN:s roll för internationellt samarbete under

krigssituationer utifrån realism och liberalism?

Hur beskriver läroböckerna olika krig och konflikter som FN har varit inblandat i?

Vilka motiv ges som grund för FN och för stormakter att intervenera militärt eller att

inte göra det?

Analysfrågor Realism Liberalism

Hur framställer läroböckerna

FN:s roll för internationellt

samarbete under

krigssituationer utifrån realism

och liberalism?

FN:s roll är att representera

mäktiga staters intressen.

Statens säkerhet kommer i

första hand.

FN:s roll är att bevara och

främja fred i världen.

Människornas friheter och

rättigheter kommer i första

hand.

Hur beskriver läroböckerna

olika krig och konflikter som

FN har varit inblandat i?

Maktkamp mellan stormakter

som går ut på att värna om sin

säkerhet och att stärka sin

position i den internationella

arenan

Maktkamp mellan olika

ideologier.

19

Vilka motiv ges som grund för

FN och för stormakter att

intervenera militärt eller att

inte göra det?

Stormakter kan intervenera

militärt via FN eller på egen

hand om det gynnar statens

politiska intressen

Stormakter kan intervenera

militärt via FN eller på egen

hand om interventionen har

avsikt att värna om de

universella värdena

4. Resultat

4.1 Lärobok 1

Den första läroboken är från år 2003 och har tre författare. Bjereld, Ulf, Ekengren, Ann-Marie

och Lilja, Christina. Bokens titel är ”Internationella relationer- perspektiv på konflikt och

samarbete i världspolitiken”.

Läroboken har ett specifikt avsnitt där olika perspektiv på FN presenteras. På sidan 130 och

131 lyfts liberalism, realism och konstruktivism som tre olika perspektiv på FN. Ur det

liberalistiska perspektivet påpekas det att FN har ”… en viktig roll i världspolitiken.” (Bjereld,

Ekengren & Lilja, 2003, s. 130). Det slås fast, ur et liberalistiskt perspektiv, att FN är en

mellanstatlig organisation och att den främjar demokratin. Organisationen stödjer de mänskliga

rättigheterna och innehar en central roll för världens länder att kunna göra sina röster hörda.

Däremot framkommer det inte hur mycket och i vilken utsträckning ländernas röster tas hänsyn

till. Det påpekas att ”… stormakterna kan förmås att inse att vetorätten bör avskaffas. En

reformering av FN är således inte bara önskvärd, utan också möjlig.” (Bjereld, Ekengren &

Lilja, 2003, s. 130). Detta visar att liberalismens syn på FN är väldigt optimistisk och ur det

liberalistiska perspektivet skulle stormakterna acceptera att bli av med sina vetorätt.

Därefter presenteras realismens syn på FN och i den första meningen slås det fast att FN har en

”… blygsam roll i världspolitiken.” (Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003, s. 131). Realismen

menar, enligt författarna, att de mäktiga vetoländerna kommer ta vara på sin maktposition i

säkerhetsrådet och att de på ett frivilligt sätt inte kommer avsäga sin makt. Att

20

generalförsamlingen inte har någon vetorätt beror enligt författarna på att stormakterna inte ”…

skulle acceptera att bli nedröstad av en majoritet av mindre mäktiga stater i viktiga frågor.”

(Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003, s. 131). Därför anser realismen, enligt författarna, att

avskaffandet av vetorätten är omöjligt och ogenomförbart inte minst eftersom de befintliga

vetoländerna inte vill äventyra sina maktpositioner i förmån för världssamfundets

tillgodohavande.

FN beskrivs enligt läroboken som det viktigaste organet för ”… arbetet för fred och säkerhet

efter andra världskrigets slut…” (Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003 s.123). Detta citat

överensstämmer med liberalismens antagande om att internationella organisationer har en

väsentlig roll för främjandet av fred. Värnandet av de mänskliga rättigheterna beskrivs som den

viktigaste uppgiften för FN (Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003 s.123). Läroboken lyfter fram att

säkerhetsrådet består av andra världskrigets segrarmakter och menar att flera länder har begärt

en förändring av FN:s sammansättning. Däremot råder det stora oenigheter kring vilka länder

som ska få en större roll, exempelvis menar författarna att några anser att ekonomiska

stormakter såsom Japan och Tyskland borde få en plats i säkerhetsrådet (Bjereld, Ekengren &

Lilja, 2003 s.126f). Å andra sidan framkommer det att även de s.k. u-länder borde få en större

representation och Brasilien lyfts fram som ett exempel. FN systemet är problematisk inte minst

eftersom de stormakterna med vetorätt kan kränka mindre staters suveränitet genom att besluta

om sanktioner medan de senare inte kan göra detsamma (Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003

s.127). Detta kan relateras till realismen och Tallberg (2014) som menar att internationella

organisationer som FN inte är ett neutralt system. Realismen menade exempelvis att FN speglar

stormakternas politiska intressen på den internationella arenan. Författarna påpekar också att

maktförhållandena efter andra världskrigets slut bestämde vilka som fick tillhöra de fem

permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet (Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003, s. 125).

Läroboken belyser att stater kan vända sig till FN om de utsätts för övergrepp. Däremot

framkommer det att FN:s åtgärder är oftast ineffektiva (Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003 s. 118).

Det finns alltid en närvarande risk för att FN:s åtgärder blockeras och förkastas av vetoländer.

Förutom detta menar författarna att ”FNs fredsbevarande operationer bygger på tre

grundprinciper: parterna i konflikten måste ge sitt tillstånd till att FN-styrkan kommer dit,

parterna måste betrakta FN-styrkan som opartisk i konflikten och den fredsbevarande styrkan

21

får endast använda våld i självförsvar.” (Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003 s.129). Författarna

konstaterar att tre grundläggande principer är vitala för att FN:s fredsbevarande operationer ska

kunna genomföras. Det märks att boken är relativt gammal och att den skrevs innan R2P trädde

i kraft. Idag har FN skyldighet att skydda befolkningen i ett land där landet i fråga inte kan

skydda sin befolkning och FN behöver därmed inte tillstånd för att intervenera militärt.

Fortsättningsvis har USA:s militära intervention av Afghanistan enligt läroboken fått ett starkt

stöd av FN då säkerhetsrådet inte har invänt mot USA:s agerande. Trots att Afghanistan inte

genomförde en militär intervention mot USA har landet blivit föremål för amerikansk militär

invasion (Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003, 148). Detta strider mot liberalismens antagande om

att länder får genomföra militära angrepp endast vid självförsvar men påvisar att realismens

antagande om att militär makt har en avgörande betydelse för staters handlingskraft. Att FN:s

säkerhetsråd har avstått från att införa sanktioner mot USA beror förmodligen på att ett sådant

försök vore meningslöst eftersom USA har makten att blockera sanktionerna genom sin

vetorätt. Det finns även ett kort avsnitt om invasionen av Irak år 2003 där den lyfts fram ”…

som en allvarlig kris för FN.” (Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003, s. 130). Författarna menar att

invasionen saknade stöd hos FN och påpekar att staternas suveränitet har blivit urholkade p.g.a.

ökat stöd för mänskliga rättigheter.

Vidare ges två olika synsätt på varför NATO valde att intervenera militärt i Kosovo. Det första

synsättet betonar att FN blev handlingsförlamad under Kosovokriget. Säkerhetsrådets förslag

om att intervenera militärt förhindrades genom att Kina och Ryssland använde sina vetorätt

(Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003, s. 13). FN menade att kosovoalbanernas rättigheter

äventyrades och att risken för etnisk rensning var mycket omfattande, något som inte fick gehör

hos Kina och Ryssland. Läroboken lyfter fram att FN var svag i och med att den blev

handlingsförlamad- den klarade inte ”… att försvara freden i Jugoslavien och kosovoalbanernas

rättigheter” (Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003, s. 12). Det första perspektivet går således ut på

att NATO genomförde attacker för att skydda befolkningens rättigheter, vilket är en liberal

perspektiv. USA-ledda alliansens militära intervention motiveras ur realistiskt synpunkt på två

olika sätt, det första grundar sig i Jugoslaviens geografiska läge och det andra handlar om att

USA ville förändra maktbalansen i området; ”Närhet till oljerika regioner gör att det finns ett

strategiskt intresse av att ha inflytande på Balkan.” (Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003, s. 40).

22

Författaren skönjer även ur en realistisk synpunkt att liberalismens förklaring till bombningarna

var endast ”… ett sätt att legitimera (rättfärdiga) den militära insatsen.” (Bjereld, Ekengren &

Lilja, 2003, s. 44). Utifrån detta citat blir det tydligt att realismen förkastar liberalismens

påstående om att insatsen hade ett humanitärt syfte. Det framgår också i det realistiska

perspektivet att stater har olika säkerhetsintressen och författaren lyfter fram att stater inte

tvekar på att använda militär våld för att tillgodose sina intressen (Bjereld, Ekengren & Lilja,

2003, s. 44). Detta belyser också FN:s svaga roll på den internationella arenan inte minst

eftersom vetoländer inte tvekar på att använda sin vetorätt mot ett förslag som strider mot deras

intresse.

Palestinakonflikten får en relativ stor utrymme i läroboken och beskrivs som en konflikt mellan

”… två folk och ett land.” (Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003, s. 184). Den beskrivs som en

långvarig och plågsam konflikt. Att FN fick ta över ansvaret för att lösa Palestinafrågan beror

enligt författarna på att Storbritannien inte lyckades att nå några kompromisslösningar.

Storbritannien överlämnade således Palestinafrågan till FN år 1947. Generalförsamlingens

delningsresolution accepterades inte av araberna, de ville inte att Palestina skulle delas utan

deras önskan var lika rättigheter åt både judar och araber. Men när judarna utropade staten Israel

blev de omedelbart erkända av både Sovjetunionen och USA (Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003,

s. 185). Trots att palestiniernas rätt till både en statsbildning och nationellt självbestämmande

erkändes av FN har Palestinafrågan fortfarande inte blivit löst. Enligt liberalismen förklarar

bristen på demokrati, rådande fattigdom och klassklyftor Palestinakonflikten (Bjereld,

Ekengren & Lilja, 2003, s. 192). Författarna menar att klassklyftor och fattigdom förhindrar en

demokratisk utveckling i regionen. Men förutom det ”… finns det starka påtryckningar som i

bokstavlig mening menar att judarna fått landet av Gud och att man därför inte kan förhandla

bort delar av det till palestinierna.” (Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003, s. 192). Lösningen till

konflikten är således demokratisering, som i sin tur skulle leda till att förtroendet mellan de två

folken ökar. Däremot anser realismen att strävan efter säkerhet hos den israeliska staten

förklarar konflikten. Realistiska perspektivet belyser att lilla staten Israel är omgiven av

arabiska stater, vilka är ”… oftast fientligt inställda…” mot Israel (Bjereld, Ekengren & Lilja,

2003, s. 192). Fred kan nås endast om en maktbalans uppstår i regionen, menar realismen.

23

Avslutningsvis betraktas FN:s militära intervention år 1992 i Somalia ”… som en av det

internationella samfundets mest misslyckade aktioner i modern tid.” (Bjereld, Ekengren &

Lilja, 2003, s. 200). Trots FN:s befogenhet att avväpna stridande parter och trots att FN-

styrkorna var över 30000 i antal fanns det markanta svårigheter med att distribuera livsmedel.

FN:s försök till vapenstillestånd misslyckades och år 1995 drog FN tillbaka sina styrkor, varav

24000 bestod av amerikanska elitsoldater (Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003, s. 204). Att Somalia

var en koloni och att det rådde fattigdom i landet är en av liberalismens förklaringar till

motsättningarna i landet. Tack vare dessa omständigheter fanns det en brist på demokrati. Enligt

liberalismen sökte FN:s militära intervention att gör slut på inbördeskriget, minska

hungersnöden och stabilisera landet (Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003, s. 205). Å andra sidan

betraktar realismen USA:s och FN:s militära intervention ”… som ett led i internationella

maktspelet, där främst USA ville få fram en regim i landet som kunde stötta amerikanska

intressen.” (Bjereld, Ekengren & Lilja, 2003, s. 205). Detta citat belyser realismens antagande

om att stater agerar utifrån egenintresse men det framgår inte vad de amerikanska intressena är.

4.2 Lärobok 2

Den andra läroboken är från år 2014 och har en författare. Karlsson, Lars-Olof är författaren

och bokens titel är ”Internationella relationer”.

I denna lärobok framkommer det tidigt att de mänskliga rättigheterna är en central del av FN

och författaren lyfter fram att ansvaret för dem ligger hos staterna (Karlsson, 2014, s. 20.) Tidigt

i läroboken belyses det att deklarationen om de mänskliga rättigheterna inte är en konvention,

utan att de är mål som staterna ska sträva mot (Karlsson, 2014, s. 22). Utöver detta nämns det

att tankarna om de mänskliga rättigheterna kan spåras ”… tillbaka till den grekiska antikens

föreställningar om naturrätt, dvs. att vi som människor av naturen har vissa rättigheter som

ingen kan ta ifrån oss.” (Karlsson, 2014, s. 22). Det är intressant att naturrätten nämns utan att

någon politisk filosof får plats i kontexten. Däremot är det värt att lyfta fram att läroboken börjar

med att beskriva Hobbes samhällskontrakt och Hobbes syn på det internationella systemet

(Karlsson, 2014, s. 7). Där skönjer Karlsson (2014) att det råder anarki i världen men att det

anarkiska tillståndet har minskat i och med FN:s existens. Å andra sidan menar författaren att

FN:s möjligheter att förfara är begränsad p.g.a. vetorätten och följaktligen präglas det

24

internationella systemet fortfarande av anarki (Karlsson, 2014, s. 9). Karlsson (2014) belyser

att demokratier är oftast fredliga men poängterar att det finns undantag. USA och Indien är två

stormakter, tillsammans med två tidigare stormakterna Frankrike och Storbritannien, som inte

är fredliga (Karlsson, 2014, s. 51). Det framgår också att ”USA:s engagemang på olika håll i

världen kan tolkas som ett försök att ta på sig rollen som Leviathan…” (Karlsson, 2014, s. 51).

Invasionen av Irak år 2003 ges som ett exempel i denna kontext.

När författaren redogör för teorier inom internationella relationer utgår han ifrån att världen är

anarkisk. Han menar att realism betonar staters strävan efter makt och säkerhet. Strävan efter

ekonomiska resurser lyfts också fram som en central del av staters agerande. Det blir tydligt att

”Realister är skeptiska till mellanstatliga organisationers möjlighet att avstyra krig och lösa

konflikter.” (Karlsson, 2014, s. 172). Detta beror på att realister inte betraktar sådana

organisationer som aktörer, utan poängterar staten som aktör (kopplar bra till teori). Utöver

detta menar författaren att mellanstatliga organisationer inte kan garantera fred. I den anarkiska

internationella arenan kan en stat skydda sig genom militär upprustning eller genom att

attackera svagare stater, menar realismen. Världens stater bör ta hänsyn till maktbalansen i

världen när de agerar. Å andra sidan betonar liberalismen att samarbete minskar anarkin på den

internationella arenan (Karlsson, 2014, s. 176). Världen blir tryggare om samarbetet ökar, inte

minst inom handeln. Risken för krig minskar ju mer världens stater handlar med varandra och

mellanstatliga organisationer gör världen till en fredligare plats, menar liberalister (Karlsson,

2014, s. 176f). Dessutom menar författaren att staters rädsla för varandra minskar om de

genomför gemensamma militärövningar. Förtroendet ökar och ”… insyn i varandra militära

resurser minskar rädslan för att motståndaren ska anfalla.” (Karlsson, 2014, s. 176). Diktatur,

dålig diplomati, missförstånd, missnöje och slutenhet framhävs som orsaker till att det uppstår

krig. Att demokratier aldrig har krigat mot varandra lyfts som ett exempel i syfte att belysa

demokratins roll för att främja fred (Karlsson, 2014, s. 177).

Fortsättningsvis är Irakkriget år 2003 det enda kriget som behandlas utifrån olika teoretiska

perspektiv och den hittas mot slutet av boken under kapitlet ”Teorier om internationella

relationer”. Irak utgjorde ett hot mot världsfreden, menar liberalismen. Det framgår ur

liberalistiskt perspektiv att det inte förhandlades tillräckligt mycket med Saddam Hussein.

USA-ledda staterna valde att ingripa militärt för tidigt, utan att vänta på svar om landet hade

25

massförstörelsevapen eller inte. Karlsson (2014) menar också att dessa länder valde att angripa

landet utan stöd hos FN. Författaren lyfter fram att liberalismen påpekade att förtroendet för

FN undergrävdes när landet angreps (Karlsson, 2014, s. 184). Realismen menade däremot,

enligt författaren att kriget var ett resultat av USA:s ekonomiska och strategiska intressen. De

ekonomiska intressena grundar sig i Iraks rika oljetillgångar. Till skillnad från liberalismen,

som menade att USA kämpade för fred och demokrati, motiverar realismen angreppet av Irak

utifrån USA:s egna intressen.

Vidare diskuterar Karlsson (2014) statens suveränitet och svårigheten för FN att ingripa i

väpnade konflikter. Författaren definierar en suverän stat på följande sätt: ”… att andra stater

inte ska lägga sig i en stats inre angelägenheter”. (Karlsson, 2014, s. 39). Han påpekar att staters

suveränitet finns inskriven i FN-stadgan och belyser att suveräniteten kan inskränkas av FN

endast om en stat blir angripen av en annan stat. Iraks invasion av Kuwait år 1991 ges som ett

exempel då FN kunde ingripa utan bli handlingsförlamad av något vetoland. 1990- talets

blodiga konflikter, inte minst i Rwanda och Jugoslavien, ges som en grund till upprättelsen av

R2P. Syftet med R2P var, enligt Karlsson (2014), således att ”… utvidga FN:s ansvar för

människors liv.” (Karlsson, 2014, s. 39). Däremot menar författaren att R2P är kontroversiell

eftersom den kan sätta suveränitetsprincipen ur funktion och därmed underminera denna

princip. FN:s militära interventioner i Libyen, Centralafrikanska republiken och

Elfenbenskusten ges som exempel på användandet av R2P. USA:s försök att aktivera R2P i

Syrien år 2013 och därmed intervenera militärt genom FN beskrivs som ett misslyckande. Detta

beror enligt författaren på att många länder, inklusive Ryssland och Kina med sina vetorätt, inte

gav stöd åt USA:s förslag (Karlsson, 2014, s. 39 & 146).

Fortsättningsvis beskrivs FN på ett explicit sätt som världens viktigaste mellanstatliga

organisation men det framgår också att beslut som fattas i säkerhetsrådet har en överstatlig

påverkan (Karlsson, 2014, s. 55f). Generalförsamlingen och säkerhetsrådet anses vara särskilt

viktiga organ inom FN. Generalförsamlingen beskrivs som en för medlemsstaterna mötesplats

och det poängteras att några bindande beslut inte kan fattas (Karlsson, 2014, s. 57). Vetorätten

i säkerhetsrådet kritiseras utifrån de komplikationer den har medfört; ”Vetomöjligheten har ofta

gjort det omöjligt för säkerhetsrådet att agera i olika konflikter.” (Karlsson, 2014, s. 58).

Författaren lyfter också fram att kalla kriget var en period då vetorätten användes flitigt och att

26

säkerhetsrådet var i stor uträckning förlamad under denna period (Karlsson, 2014, s. 121). Det

framgår även att många stater i FN förmodligen är missnöjda med permanenta medlemskapet.

Japan, Tyskland och Indien framställs som troligtvis viktigare stater än Storbritannien eftersom

dessa har både större befolkning och större ekonomi. Intresset för att få en permanent plats i

säkerhetsrådet finns även hos Brasilien (Karlsson, 2014, s. 59). Däremot menar Karlsson (2014)

att ju mer vetomöjligheten utvidgas genom att fler stater får vetorätt, desto besvärligare blir det

för säkerhetsrådet att komma överens. Fler medlemmar med vetorätt innebär således att flera

stater måste vara överens för att säkerhetsrådet ska kunna agera.

Säkerhetsrådets makt belyses genom de möjligheter den har till hands för att ändra en stats

beteende. Rådets främsta ansvar är att bevara säkerhet och fred i världen och liknas vid en

världspolis (Karlsson, 2014, s. 59). FN:s säkerhetsråd väljer i första hand att ta till icke-militära

medel för att skydda freden, menar författaren. Sanktioner är således den första vägen och FN:s

sanktioner mot Iran ges som ett exempel. FN:s fredsbevarande styrkor i Cypern ges som ett

annat exempel men det understryks att dessa styrkor inte deltar i strider, utan att de får använda

militär styrka bara under självförsvar eller om det finns ett hot mot civilbefolkningen. Militära

interventioner är en sista utväg och det framkommer att FN kan ge godkännande till att enskilda

stater kan ingripa militärt (Karlsson, 2014, s. 59). Det framgår på ett tydligt sätt att detta ligger

i säkerhetsrådets mandat och Gulfkriget år 1991 ges som ett exempel. Återigen problematiseras

FN:s ansvar att skydda de mänskliga rättigheterna med suveränitetsprincipen; ”Många länder

hade kanske aldrig valt att gå med i FN om suveränitetsprincipen inte var garanterad.”

(Karlsson, 2014, s. 59). Däremot menar författaren att det inte är enkelt för FN att inskränka

suveränitetsprincipen. Detta beror främst på att alla länder i säkerhetsrådet måste vara eniga om

att kraven för R2P uppfylls (Karlsson, 2014, s. 146). Det är inte endast R2P som utmanar

suveränitetsprincipen, utan även internationella brottmålsdomstolen, menar författaren.

Under bokens senare del finns det ett avsnitt som handlar om dagens konflikter. Konflikten

mellan Indien och Pakistan samt konflikten mellan Israel och Palestina ges som två exempel på

dagens konflikter. Palestinakonflikten beskrivs som en långvarig och svårlöst konflikt

(Karlsson, 2014, s. 147). Det påpekas att tvåstatslösningen inte har resulterat i något eftersom

oviljan till kompromisser är stor mellan båda sidorna. Kashmir-frågan beskrivs som ”… en

annan besvärlig och långvarig konflikt…” (Karlsson, 2014, s. 147). Det framgår att varken

27

Pakistan eller Indien erkänner gränsdragningarna i området. Dessvärre har båda staterna

tillgång till kärnvapen och detta anses förstärka situationen. Dessutom nämns FN inte i

kontexten av Kashmir-frågan.

4.3 Lärobok 3

Bo Wollinger är författaren till den tredje boken från år 2017. Bokens titel är ”Internationella

relationer- utblickar och insikter”.

Tidigt i boken presenteras flera teoretiska perspektiv på internationella relationer. Det framgår

att realismens utgångspunkt ”… är att människan i grund och botten handlar utifrån ett

egenintresse och om det uppstår konflikter är det den starkaste som vinner.” (Wollinger, 2017,

s. 12). Thomas Hobbes idéer om naturtillstånden nämns och det lyfts fram att stater befinner

sig i en ständig maktkamp eftersom det internationella systemet är anarkiskt. Till skillnad från

de andra böckerna finns det även ett avsnitt om neorealism. Det redogörs också för

säkerhetsdilemmat och Wollinger (2017) menar att maktbalans är enligt neorealismen viktig

för att kunna bevara freden i världen. USA framställs, sedan kalla krigets slut som ”… det enda

kvarvarande stormakten i världen idag.” (Wollinger, 2017, s. 13). Sedan Sovjetunionens

sönderfall befinner världen sig enligt det neorealistiska perspektivet i ”… ett unipolärt system”,

d.v.s. att det finns endast en stormakt (Wollinger, 2017, s. 13). Å andra sidan påpekas det att

världen befann sig i ett bipolärt system under kalla kriget och Wollinger (2017) lyfter fram att

Sovjetunionen och USA inte vågade attackera varandra.

Fortsättningsvis skönjer författaren att liberalism ”… handlar om den enskilda individens frihet

och rättigheter.” (Wollinger, 2017, s. 14). Demokrati och mänskliga rättigheter utgör enligt

liberalismen fokusen för de internationella relationerna. Interdependens lyfts fram som en

central del av teorin och Wollinger (2017) påpekar att staterna fokuserar på de relativa

fördelarna istället för de absoluta. Värt att påpeka är att det inte nämndes någonting om de

relativa fördelarna i avsnittet om realism. Utöver detta menar Wollinger (2017) att liberalismen

uppmärksammar andra aktörer såsom multinationella företag och internationella

organisationer. FN ges däremot inte på ett explicit sätt som ett exempel på en sådan

organisation. Wollinger (2017) menar också att liberalismen genomsyras av optimism och

28

framhäver att en positiv utveckling i världspolitiken gynnas av internationellt samarbete. Till

skillnad från läroboken som är från 2003, finns det inget avsnitt där FN behandlas ur olika

teorier. Däremot har det lagts märke till att det finns en uppgift på sida 19 där eleverna ska,

utifrån grupper om tre till fem personer, läsa in sig på olika perspektiv för att därmed diskutera

EU eller FN. De får således välja mellan dessa två organisationer. Deras uppgift blir att

diskutera hur ”… förespråkare för respektive mot EU eller FN kunna tänkas resonera?”

(Wollinger, 2017, s. 19). Enligt min tolkning är syftet med denna uppgift att aktivera eleverna

i eget tänkande utan att i förväg ge svar till hur olika skolbildningar kan resonera kring FN.

Vidare finns det ett kort avsnitt i boken där FN:s sanktioner mot Libyen år 2011 lyfts fram. FN

intervenerade inte militärt i Libyen direkt, utan man valde att börja med en mjukare metod för

påverka situationen i Libyen. Detta gjordes först genom ett beslut om vapenembargo och följdes

därefter av hårdare sanktioner (Wollinger, 2017, s. 33). Förutom vapenembargot införde FN

flygförbudszon ”… samt att omvärlden frös libyska tillgångar utomlands.” (Wollinger, 2017,

s. 33). Författaren påpekar också att syftet med dessa sanktioner var att ”… tvinga den libyska

regimen att upphöra med våldet mot civilbefolkningen.” (Wollinger, 2017, s. 33). Det blir

återigen i och med detta citat tydligt att FN:s handlingar motiverades ur ett liberalistiskt

perspektiv då skydd mot befolkningen gavs som den primära anledningen till sanktionerna.

Men, det är intressant att militärinsatsen i Libyen, med NATO i fronten, inte nämns alls. Det

kan vara så att det inte nämns eftersom Libyen exemplet ges under kontexten ”Fler exempel på

ekonomisk påtryckning”. Å andra sidan fick NATO och internationella samfundet stöd hos FN

för sin militära insats och det vore högst relevant om det framgick. FN:s resolution om Libyen

blev möjlig eftersom ingen av veto-länderna motsatte sig förslaget. I och med att Kina och

Ryssland lade ner sina röster blev FN inte handlingsförlamad och det möjliggjorde även den

internationella militärinsatsen. Ett annat exempel på när FN:s säkerhetsråd inte motsatte sig

militära operationer mot en suverän stat är när USA valde att intervenera militärt i Afghanistan

år 2001. USA menade att interventionen syftade till självförsvar ”… och FN:s säkerhetsråd

erkände också USA:s rätt till självförsvar mot Afghanistan. (Wollinger, 2017, s. 129). FN

erkände USA rätt till självförsvar trots att Afghanistan som en stat inte attackerade USA, utan

det var terrororganisationen Al-Qaeda.

29

Liberalismens återspeglande i boken blir tydlig i kapitlet ”Internationella organisationer”.

Författaren inleder kapitlet genom att betona att internationella organisationer har växt i antal

och påpekar att dessa har enligt liberalismen erhållit alltmer betydande ”… roll som aktörer i

världspolitiken.” (Wollinger, 2017, s. 53). Detta överensstämmer med liberalismens antagande

om att internationella organisationer har en betydande roll i den internationella arenan. FN

beskrivs som ”… en internationell freds- och säkerhetsorganisation och institution för

mellanfolkligt samarbete.” (Wollinger, 2017, s. 86). Främjandet av fred, mänskliga rättigheter

och internationellt samarbete för att lösa konflikter lyfts som centrala delar för FN-arbetet.

Författaren belyser också att de mänskliga rättigheterna är universella och betonar att det är

främst statens uppgift att omsätta dessa rättigheter i praktiken (Wollinger, 2017, s. 162). Han

lyfter också fram att ”… nationella konflikter kan lösas utan våld.” (Wollinger, 2017, s. 152).

Genom att öka det ömsesidiga beroendet mellan världens stater kan risken till våldsamma

konflikten minska, enligt författaren. Ökat ömsesidigt beroende, interdependens, är en

utmärkande tillvägagångssätt för att minska det anarkiska tillståndet i världen enligt

liberalismen, något som Ericson (2014) också har lyft fram. Å andra sidan ska det understrykas

att Wollinger (2017) inte fastlår att det ömsesidiga beroendet skulle garantera en konfliktfri

värld.

Därutöver beskrivs FN på ett explicit sätt som en mellanstatlig organisation, däremot

framkommer det varken implicit eller explicit att FN kan fatta bindande överstatliga beslut. Vad

gäller generalförsamlingen skriver Wollinger (2017) att några bindande beslut inte kan fattas

och att de är endast rådgivande. Författaren menar att det begränsar FN:s möjligheter att verka

som en aktör (Wollinger, 2017, s. 88). Det framkommer också att rådet för de mänskliga

rättigheterna inte har befogenhet att fatta beslut om sanktioner. Å andra sidan påpekas det att

förutom internationella organisationer såsom FN och EU, kan även stater besluta om sanktioner

(Wollinger, 2017, s. 168).

Fortsättningsvis motiveras införandet av R2P, precis som i 2014 boken, i kontexten av

folkmord. Det framgår att FN hade misslyckats att hindra olika folkmord såsom folkmorden i

Srebenica, Darfur och Rwanda (Wollinger, 2017, s. 91). Kriget i Jugoslavien under 1990- talet

ges som ett explicit exempel på FN:s oförmåga att medla mellan stridande parterna. Författaren

anser att det anarkiska tillståndet i världen var högst aktuell under denna tid (Wollinger, 2017,

30

s. 152). Tillämpningen av R2P problematiseras utifrån statssuveräniteten och Wollinger (2017)

menar att det existerar ”… en inbyggd paradox mellan principen om staters suveränitet och de

mänskliga rättigheterna med den humanitära rätten i centrum.” (Wollinger, 2017, s. 91).

Eleverna får också ta del av flera kriterier som omvärlden måste beakta vid tillämpandet av en

militär intervention. Exempel på sådana kriterier är att våld ska användas som sista lösning, att

situationen i landet medför risk för massmord, att användandet av våld ska vara proportionellt

och att aktionens huvudsyfte inte får vara något annat än att skydda de människor som är hotade

av den egna staten. Libyenkonflikten ges som ett exempel på när R2P användes för första

gången och det poängteras att säkerhetsrådet hade godkänt den militära interventionen.

Längre in i boken finns det ett avsnitt där författaren påpekar att det uppstår ett dilemma till

följd av att ”… världens naturresurser håller på att ta slut…” (Wollinger, 2017, s. 177).

Dilemmat grundar sig i att alla stater vill ta del av naturresurserna och att det påverkar de

internationella relationerna. För att visa så tydligt som möjligt vad författaren menar med

dilemmat har jag valt att citera följande;

”Å ena sidan kan bristen på resurser leder till en kamp mellan staterna om tillgången till naturresurserna, vilket

kan leda till konflikter. Å andra sidan kan det leda till insikten att det är nödvändigt med samarbete mellan staterna

för att undvika en global katastrof, vilket kan resultera i internationella regelverk för att fördela och hushålla med

resurserna.”(Wollinger, 2017, s. 177).

Innan någon tolkning görs av citatet är det värt att påpeka ett möjligt skrivfel i första meningen

där författaren skriver ”leder” men menar förmodligen ”leda”. Citatet kan tolkas som att det

finns två tillvägagångssätt för stater att ta del av jordens naturresurser. I det första ser vi en

realistiskt tillvägagångssätt där stater kan hamna i en maktkamp och att detta kan leda till att

det uppstår konflikter. Hobbes och realismen skulle förmodligen anse att stater inte skulle tveka

på att använda militära medel för att säkerställa sin överlevnad. I en värld med knappa resurser

kommer stater med stark militär ha bättre möjligheter att säkra tillgången till resurserna, enligt

realismen. Den andra meningen har en tydligt liberal tillvägagångssätt på att lösa svårigheten

med knappa resurser. Samarbete mellan stater, inte minst genom dialog och skapandet av

internationella regelverk är utmärkande för liberalismen. Enligt Wollinger (2017) är det ett

fundamentalt problem att stater är suveräna i detta sammanhang eftersom för att få till goda

31

beslut vad gäller fördelning av naturresurserna måste staterna godkänna beslutet i fråga. Att det

inte finns någon överordnad myndighet i det internationella systemet är en ytterligare svårighet

för att få till stånd en god fördelning av naturresurserna (Wollinger, 2017, s. 178).

5. Slutdiskussion

Till att börja med kan det konstateras att alla böcker har haft intressanta innehåll med olika

upplägg. Upplägget i böckerna såg olika ut, exempelvis hade första boken ett tydligt upplägg

där FN, krig och konflikter analyserades utifrån respektive skolbildning, något som saknades i

den tredje boken. I bok två analyserades endast Irakkriget utifrån skolbildningarna. Krig och

konflikter som FN och stormakter har varit involverade i har beskrivits och analyserats i

resultatavsnittet. Hobbes politiska idéer som återfanns i bok två och tre gick ut på att det

internationella systemet var anarkisk. FN har beskrivits som en mycket viktig organisation men

FN-samarbetet har problematiserats av alla böcker. Studien har kommit fram till att samtliga

böcker anser att vetorätten förlamar och försvårar FN-samarbetet. Det har också framhävts i

böckerna att FN-systemet, vad gäller vetorätten, behöver förändras och att det råder oenigheter

kring hur denna förändring ska ske. Både bok ett och två har lyft fram behovet av en förändring.

Suveränitetsprincipen och R2P har behandlats i både bok två och tre. Det är naturligt att R2P

inte behandlades i bok ett eftersom den är från år 2003 och R2P gäller sedan 2005. 1990- talets

brutala krig och folkmord har ansetts ligga till grund för införandet av R2P hos båda böckerna.

Liberalismens positiva syn på FN har funnits i samtliga böcker. I resultatavsnittet har det

framgått att FN-samarbetet har motiverats utifrån behov av samarbete för fred och säkerhet i

världen. FN anses ha tagit ansvar för att skydda de universella värdena. FN:s och stormakternas

roll i den internationella arenan har beskrivits som väsentliga för skyddet av de mänskliga

rättigheterna. USA och NATO har framställts som viktiga aktörer i olika krig och

konfliktsituationer. Interventionen av Irak år 2003 har enligt både bok ett och två haft en mycket

negativ inverkan på FN. Irakkriget har påvisat realismens antagande om att internationella

organisationer har en blygsam roll. Trots att USA:s invasion av Irak inte har haft stöd hos FN

och trots att den har bedömts vara olaglig har stormakten inte bemött sanktioner av FN eller

stormakter.

32

I resultatavsnittet framgick det att begreppet ”stormakt” inte har haft en identisk definition hos

samtliga böcker. I det teoretiska avsnittet syftade begreppet på samtliga vetoländer medan i

lärobok tre framställs USA som den enda stormakten. I lärobok två anses Indien och USA vara

två demokratiska stormakter och författaren menar att Frankrike och Storbritannien är tidigare

stormakter. I lärobok ett framkommer det implicit att vetoländerna är stormakter och explicit

att Tyskland och Japan också är stormakter. Enligt min uppfattning bör begreppet omfatta

åtminstone samtliga vetoländer. I en undervisningssituation skulle jag aldrig hävda att USA är

den enda stormakten. Anledningen till detta är att en stat som är en permanent medlem av FN:s

säkerhetsråd har en stor inverkan i världspolitiken. Det kan konstateras att lärobok ett anser att

världen befinner sig i ett multipolärt system. Jag instämmer med den uppfattningen och det blir

således inte korrekt att betrakta USA som en enda stormakten. Dessutom menade realismen att

världen var mindre stabil i en multipolär värld eftersom antalet stormakter är fler än två.

Flera av FN:s uppdrag har beskrivits som misslyckade och böckerna har presenterat flera

exempel som tyder på att det internationella systemet fortfarande är anarkisk. Att FN:s

säkerhetsråd har konstruerats utifrån vissa maktförhållanden och att stormakter som USA har

valt att intervenera militärt i Irak utan FN:s godkännande har tolkats som tecken på anarki. I

samtliga läroböcker har det påvisats att militär makt har haft stor betydelse för FN:s operationer.

Men det har också framgått att militär intervention inte är det primära tillvägagångssättet för

FN. Detta har varit tydligt i FN:s försök att lösa Libyenkonflikten. Däremot har

Libyenkonflikten också visat att FN kan använda militära medel för att skydda de universella

värdena. Förvånansvärt har Israel-Palestinakonflikten behandlats endast i lärobok ett och två.

Denna långtgående konflikt har också visat FN:s svaga ställning. Konflikten lyftes aldrig fram

i bok tre trots att konflikten är högaktuell idag. Det har varit möjligt att se FN:s begränsade

effekt på att lösa olika konflikter. Realismens antagande om den att den starkes rätt gäller har

framhävts, inte minst eftersom stormakter kan inskränka mindre starka staters suveränitet och

agera utanför FN:s ramar utan att bemöta allvarliga konsekvenser.

Liberalismen har framställt FN som en viktig organisation för världsfreden i samtliga böcker.

Å andra sidan har FN:s begränsade roll i världspolitiken framhävts av realismen. Studien har

också kommit fram till att FN:s syfte inte har uppnåtts under alla de krig och konflikter

33

organisationen har varit inblandat i. Det har funnits en god överensstämmelse mellan det

teoretiska avsnittet och empirin. Beskrivelserna av teorierna och framställningen av FN i

analysenheterna har haft stöd hos det som framgick i teoriavsnittet. Att FN inte är ett neutralt

system, att organisationen speglar stormakters intressen och att FN-systemet återspeglar

stormakternas sammansättning har påvisats i läroböckerna. Dessa stämmer således överens med

realismens antagande om organisationen FN. Det framkom flera gånger att stater agerar utifrån

egenintresse, även om det innebär att gå emot FN. Dessutom framgick det också i det teoretiska

avsnittet att krigsförklaringar är illegitima om de saknar stöd hos den krigsförklarande statens

befolkning, enligt liberalismen. Ingen av de krig eller konflikter som stormakterna och FN var

inblandande i diskuterades i denna kontext.

Samtliga läroböcker hade särskilda avsnitt om respektive teoribildning. Detta är positivt

eftersom det framgår tydligt i kursens centrala innehåll att undervisningen i internationella

relationer ska behandla olika teorier. Böckerna har lyft fram att det finns flera möjligheter och

svårigheter på den internationella arenan. Det har funnits två anmärkningsvärda skillnader

mellan bok två och tre vad gäller teorier om internationella relationer. I bok två behandlas olika

teorier inom internationella relationer i bokens nästsista kapitel medan bok tre inleder med olika

teoretiska perspektiv. Syftet med detta kan möjligen bero på att författaren till bok tre vill att

eleverna ska bekanta sig med de olika perspektiven innan de får lära sig mer om stater,

organisationer, krig och konflikter. Detta är enligt min uppfattning en bättre tillvägagångssätt.

Som lärare anser jag att det är nyttigt att bekanta sig med kurslitteratur från olika tider. Eftersom

böcker från olika tider betonar olika händelser olika mycket så är det bra för läraren att vara

medveten om detta. Ur undervisningssynpunkt är det viktigt att läraren är medveten om de

förändringar som har försiggått. Världspolitiken är under ständig förändring och det är

väsentligt för eleverna att detta exemplifieras på olika sätt, inte minst genom att tolka och

analysera FN samt olika krig och konflikter utifrån teoretiska perspektiv. Enligt mig är det

nödvändigt att de böcker lärarna har tillgång till är uppdaterade i syfte för att innehållet i

undervisningen stämmer överens med verkligheten och samtiden.

Analysschemat användes som en grund till analysen av läroböckerna. Det har inte varit möjligt

att analysera läroböckerna exakt utifrån analysschemat men den har varit till stor hjälp för att

34

analysera materialet. Det har således inte varit möjligt att placera böckerna i endast en kategori.

Däremot bedömer jag att lärobok tre har haft något mer liberalistisk drag än de övriga böckerna.

Å andra sidan påstår jag inte att författaren till boken är liberalist. Min bedömning grundar sig

i två saker; dels i författarens förespråkande syn kring ökat ömsesidigt beroende och dels i

författarens syn på suveränitet och fördelning av resurser. Vad gäller det ömsesidiga beroendet

lyfte författaren fram att ett ökat ömsesidigt beroende kan minska konflikter. Utöver detta

menade författaren exempelvis att det inte finns någon överordnad myndighet i det

internationella systemet och detta försvårar enligt författaren fördelningen av jordens resurser.

Dessutom ansågs suveräna stater vara ett problem för att fördela resurserna.

Avslutningsvis har varje bok präglats av respektive skolbildning, vilket framgick i

resultatavsnittet. I denna beskrivande textanalys med idéanalytisk metod har det varit essentiellt

att använda flera citat. Detta var viktigt att tänka på eftersom med citat blir det tydligare för

läsaren att förstå utifrån vilken text något tolkas och analyseras.

35

Referenslista

Archer, C. 2001. International Organizations. 3uppl. London: Routledge.

Asbjørn, E. 1995. Minoriteter, gruppkonflikter och Förenta Nationerna. Dunér. B (red). FN och

de mänskliga rättigheterna. Falun: ScandBook. 81-98.

Barkin, S. J. 2006. International Organization: theories and institutions. New York: Palgrave

Macmillan.

Beckman, L. 2005. Grundbok I idéanalys: Det kritiska studiet av politiska texter och idéer.

Stockholm: Santerus.

Bell, D. 2017. Political realism and international relations. Philosophy Compass. 12 (2)

Bjereld, U., Ekengren, A. M. & Lilja, C. 2003. Internationella relationer- Perspektiv på konflikt

och samarbete i världspolitiken. Malmö: Liber AB.

Brisman, A. Statlig ideologiproduktion eller uppfyllande av läroplanen? En idéanalys av

sponsrade läromedel från myndigheter. Göteborgs universitet. 2014. Tillgänglig:

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/41310/1/gupea_2077_41310_1.pdf [Hämtad: 2018-11-

20]

Cozette, M. 2008. Reclaiming the critical dimension of realism: Hans J. Morgenthau on the

ethics of scholarship. Review of International Studies. 34 (1): 5-27. Cambridge University

Press.

Demker, M. 2014. Mänskliga rättigheter: Gustavsson, J. & Tallberg, J. (red). Internationella

relationer. Lund: Studentlitteratur AB, 347-364.

Ericson, M. 2014. Liberalism: Gustavsson, J. & Tallberg, J. (red). Internationella relationer.

Lund: Studentlitteratur AB, 67-80.

Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H., Towns, A. & Wängnerud, L. 2017. 5uppl.

Stockholm: Wolters Kluwer Sverige AB.

FN.se. R2P och FN-stadgan. Tillgänglig: https://fn.se/stockholm/r2p-och-fn-stadgan/ [Hämtad

2018-12-05]

Grant, R. W. 1987. John Locke’s Liberalism. University of Chicago Press. E-bok

Hall, M. 2014. Realism: Gustavsson, J. & Tallberg, J. (red). Internationella relationer. Lund:

Studentlitteratur AB, 53-65.

36

Johnson, D.P.D & Thayer, A.B. 2016. The evolution of offensive realism Survival under

anarchy from the Pleistocene to the present. Politics and the Life Sciences. 35 (1): 1-26

Karlsson, L.O. 2014. Internationella relationer. Malmö: Gleerups Utbildning AB.

Lawson, S. International Relations. 3uppl. 2017, Cambridge: Polity Press.

Malnes, R & Midgaard, K. 2006. De politiska idéernas historia. 2uppl. Lund: Studentlitteratur

AB.

M. Strömbeck. 2013. Talet om samtalet: en läromedelsanalys om samtal för lärande i svenska

och samhällskunskap. Kandidatuppsats. Uppsala universitet. Tillgänglig: http://uu.diva-

portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A697474&dswid=2467 [Hämtad: 2018-11-18]

Oskarsson, V. 2006. Läromedlens roll i undervisningen - Grundskollärares val, användning

och bedömning av läromedel i bild, engelska och samhällskunskaps. Stockholm: Skolverket.

[Hämtad: 2018-11-20]

Skolverket. U.å. Samhällskunskap. Samhällskunskap- Internationella relationer. Centralt

innehåll.pdf

Skolverket. Kommentarmaterial till ämnesplanen i samhällskunskap i gymnasieskolan.

Tillgänglig:

https://www.skolverket.se/download/18.6011fe501629fd150a2894d/1530187700749/Komme

ntarmaterial_gymnasieskolan_samhallskunskap.pdf [Hämtad 2018-12-02]

Tallberg, J. 2014. Internationellt samarbete: Gustavsson, J. & Tallberg, J. (red). Internationella

relationer. Lund: Studentlitteratur AB, 199-217.

Wollinger, B. 2017. Internationella relationer- utblickar och insikter. Lund: Studentlitteratur

AB.