FÖRETAG - Global Reporting - en kommunikationsbyrå …¶ljande barnen jublar och den enbenta hönan som bevakat evenemanget flaxar vettskrämd iväg. – Vi har startat ett kvinnoprojekt

/ Nummer 3-2011 www.entreprenor.se24 www.entreprenor.se Nummer 3-2011 / 25

Genom att föda upp höns och sälja ägg har Manu-ela López i Guatemala fått igång sin ekonomi. Hon och flera av hennes grannar i byn driver egna små-företag efter affärsmässiga principer med stöd av mikrolån från den nystartade bybanken. Allt är möjligt tack vare den svenska entreprenören Kris-tina Boman och hennes biståndsorganisation.

Mittvagn_Boman.indd 24 2011-04-01 10.38


n lastbil dundrar förbi på den smala grusvägen och ett tjockt dammoln skymmer för en stund den hisnande utsikten med grönskande kullar, smala grusvägar,

lutande stenmurar och fl oden Chuatulul som ett blått, slingrande sidenband. Lantbrukaren Rafael Macal får en

hostattack men ler sedan stort och nöjt.– Det är våra grönsaker på väg till försäljning! Mest haricots

verts, av prima kvalitet! Vi är i byn Xecoral i El Quichédistriktet i norra Guatemala. Luften

är hög och ljum, en tufsig get mumsar gräs, en färggrann tupp kuck-elikuar, det doftar av blommor och nyplöjd mylla. Det är lätt att förstå att poeten och tonsättaren Evert Taube förälskade sig i detta vackra, sinnliga landskap och återvände hit under många av sina diktarresor.

Men idyllen är delvis förrädisk. Här, liksom i hela regionen, vittnar obrukade jordlotter och nedbrända hus om det grymma inbördeskrig som rasade i Guatemala från början av 1960-talet till mitten av 1990-talet och som drabbade landets ursprungsbefolkning, Mayaindianer-

TEXT: AGNETA CARLESON FOTO: KRISTINA ROBBERTS

FÖRETAGEGETÄR VÄGEN URFATTIGDOMVad är det som gör att en dotter av knallebygdens Borås hjälper

fattiga Mayaindianer att bilda företag? Steget är inte så långt

som man kan tro, säger Kristina Boman, skarpögd civilekonom

som har startat en egen biståndsorganisation i Guatemala.

– Jag är i grunden en gammaldags entreprenör och tror på fö-

retagande som en väg ur fattigdom. Men det ska vara effektiva

insatser. Supereffektiva!



na, särskilt hårt. Många mördades, lemlästades eller tvingades bort från sina marker och gårdar. Under senare år har en del av de överlevande och deras barn återvänt till sina gamla hembyar. De flesta är fattiga, många saknar utbildning, de äldre bär på tunga minnen av fördrivning, våldtäkt och andra grova övergrepp.

Men det f inns också positiva tecken. I Xecoral liksom en del andra byar här i kommunen Sacapulas dunkar hammarslag i skymningen, nya hus byggs, gamla renoveras, stängsel lagas och brunnar grävs. På de mjuka, bördiga kullarna spirar haricot verts och andra grönsaker. Om några veckor kommer bönorna att skördas och exporteras till bland annat USA – vilket innebär efterlängtade inkomster till odlarna.

Odlingarna har kommit till med stöd av Funda-ción Progresar, den biståndsorganisation som Kris-tina Boman driver med finansiellt stöd av sin familj – hennes pappa var en av grundarna till affärskedjan Lindex – och andra företagare i Västsverige. I dag, tre år efter att projektet startade, deltar 550 familjer i nio byar i Sacapulas i projektet.

Ett viktigt mål är att få igång småföretag som drivs av byborna själva efter affärsmässiga principer med stöd av mikrolån och ”Village banks”, små banker på bynivå.

det Märks att byborna har lärt sig att tänka af-färsmässigt. Rigoberta Tojin, fembarnsmor och analfabet, visar oss en jordplätt där hon odlar vitlök

som hon säljer på den lokala marknaden. Hennes barn går numera i skolan, själv drömmer hon om att en dag få lära sig att läsa och skriva.

Vitlökarna som hon drar upp doftar gott, men de är små och hänger lite löst från blasten.

– Här behövs det mer konstbevattning, annars går löken inte att sälja, konstaterar hon bistert.

– Man måste tänka på kvalitén och konkurrensen från andra odlare.

Färden fortsätter på smala, slingrande bergsvägar till byn Pie de Aguila några mil bort. Där har Kristina Boman just avslutat ett möte med ett 20-tal kvinnor från byn om att bilda en Village bank. Tanken är att särskilt fattiga och utsatta kvinnor ska få stöd att starta egna småföretag.

det soM återstår är att s ignera dokumentet om att Fundación Progresar bidrar med grundplå-ten till den nybildade banken. Kristina Boman och Manuela Argueta López, representant för kvinnor-na i byn, slår sig ned vid ett enkelt träbord, pennorna raspar och de två brister ut i världens varmaste och bredaste leenden. Åhörarna applåderar, de med-följande barnen jublar och den enbenta hönan som bevakat evenemanget flaxar vettskrämd iväg.

– Vi har startat ett kvinnoprojekt som ett komple-ment till vår övriga verksamhet, berättar Kristina Boman när hon visar mig runt i byn.

Mayakvinnorna, liksom flertalet kvinnor i Latin-amerika, är hårt utsatta för machismokulturen – en hårdkokt och enkelspårig mansbild som ofta leder till kvinnomisshandel, annat våld och missbruk.

Kristina Bomannamn: Kristina Boman

ålder: 48 år

Utbildning: Civilekonom

familj: Sambo och stilig vovve

bostad: Villa i Stockholmsförort

intressen: Styrketräning, litteratur och mayakultur.

Läser just nu: New Yorktrilogin av Paul Auster

Har som motto: Våga försöka att genomföra dina drömmar!



Många kvinnor är ensamförsörjare med stora bar-naskaror, en del har barn med okända fäder efter att ha blivit våldtagna av regeringssoldater eller banditgäng.

– Trots det stora ansvar som de här kvinnorna tvingas ta är deras självkänsla ofta i botten. Ända sedan de var små har de fått höra att de är mindre värda än pojkar, att kvinnor inte har någon hjärna och att de bara duger till att laga mat och föda barn. Inte undra på att de tappar självförtroendet.

ETT 90-TAL KVINNOR I SEX BYAR i området är med i den första projektomgången. Förutom stöd till egen-företagande erbjuder man utbildning om barns och kvinnors rättigheter och annat stöd för att stärka kvinnornas självkänsla.

– Egna inkomster och att samtala med likasin-nade är avgörande för att kvinnorna ska bli mer självständiga, understryker Kristina Boman och kliver vant runt en sörjig vattenpöl.

Pie de Aguila liknar andra byar i området, en gropig, lerig huvudväg kantad med bostäder i fallfär-diga skjul, grupper av snoriga, söta ungar som fnitt-rande betraktar oss utlänningar, trötta kvinnor som bär hem lite grönsaker och kvistar till bränsle. Snart går solen ned och då blir det beckmörkt, få hushåll har elektricitet. Det är dags för oss att ta jeepen till-baka till Guatemala City. Vägen är smal och kurvig de första milen, med bergskammar och branta stup.

Kristina Boman kör medan hon engagerat berät-tar om hur hon vill utveckla Fundacion Progresar till en vass och eff ektiv kraft för att minska fattigdo-

men bland Mayabefolkningen och en förebild inom biståndsbranschen. Hon vet vad hon talar om, hon har en gedigen bakgrund som biståndsarbetare och Sida-konsult och har ett gott rykte bland bransch-kollegor som kunnig, skarpögd och engagerad. Sedan 1992 har hon återkommande arbetat i Guate-mala och har numera kontor och bostad i Guatemala City.

Inte nog med det. Hon är också väl insatt i Mayaindianernas kultur, och har skrivit en roman som skildrar den grymma förföljelse som denna ursprungsbefolkning utsatts för. Romanen, Antes de la Luz – Efter ljuset på svenska – publicerades i Guatemala förra året och fi ck fi na recensioner.

VAD F ICK DENNA BEGÅVADE civilekonom från knal-lebygdens Borås, dotter till en välbärgad och ansedd företagsledare, att engagera sig i fattiga Mayaindian-er? Varför väljer hon gång på gång att lämna villan, sambon och vovven i Stockholm för det vackra men våldsamma och fattiga Guatemala?

– Steget är nog inte så långt som det kanske verkar först, funderar Kristina Boman.

– Jag är en ganska typisk entreprenör som brinner för att utveckla nya verksamheter.

Det började med att hon som just färdig civileko-nom fi ck jobb i Centralamerika, för FN:s barnor-ganisation UNICEF. Där lärde hon känna Leticia Velasquez, som är något så ovanligt som kvinna, Mayaindian och läkare.

– Hon berättade för mig om Mayaindianernas situation, om förtrycket och förföljelsen.

Det här är Guatemalau Landet har 13,7 miljoner invånare och är till ytan en fjärdedel av Sverige. Cirka hälften av invånarna är mayaindianer, 45 procent ladinos (blandning av europeisk och inhemsk härkomst), övriga andra folkgrupper.

u BNP per capita: 2 660 US-dollar (2008). Inkomstskillnaderna är bland de största i världen och ungefär 75 procent av befolkningen lever under FN:s fattigdomsgräns. 30 procent är analfabeter.

u 2009 uppgick den svenska exporten till Guatemala till 337 miljoner kronor (huvudsakligen telekommunikationsutrustning) och importen till 55,4 miljoner kronor (mest kaffe).

u UD varnar i sina reseråd för det växande våldet och den utbredda korruptionen. Läs mer på www.swedenabroad.com/guatemala

Källor: Utrikespolitiska Institutet, UD, Sida, Wikipedia

Rafael Macal ska så sin andra omgång haricots verts. Av pri-ma kvalitet! Genom att starta små jordbruksföretag och lära sig effektiva och rationella metoder för odling, marknads-föring och försäljning kan by-borna öka sina inkomster och långsiktigt förbättra sina liv. När deras köpkraft ökar får man igång en god cirkel som gynnar hela samhället.



Jag hade aldrig hört talas om dessa ohyggliga grymheter tidigare! EftEr trE år i CEntralamErika var hon åter hemma i Sverige men längtade oavbrutet tillbaka.

– Det är vanligt när man åker ut som ung. Första landet man arbetar i blir som en ankunge – man kan inte släppa det! Kristina Boman fick jobb inom ett biståndsprogram för vatten och sanitet, och som 30-åring åkte hon runt och granskade latrinbyg-gen i Nicaragua, Honduras och Guatemala. Och

stormtrivdes! Men hon såg också bristerna i en del biståndsprojekt, något som orsakade irriterande skavsår i hennes boråsiska företagarsjäl.

– Som ett typiskt barn av knallebygden har jag lärt mig att köpa eller tillverka för ett bra pris och sälja till ett bra pris - för då blir alla nöjda! Men inom biståndet var det inte ovanligt med för låga krav på mottagarna och för mycket ”tycka synd om”!

SvErigE har En bra förEtagSkultur med ärliga och seriösa företagare, tycker hon. Hennes egen pappa är ett gott exempel och en viktig förebild.

– Han byggde upp Lindex med hjälp av de berömda två tomma händerna, en utmärkt näsa för affärer samt en massa engagemang och sunt förnuft. Han har alltid jobbat hårt och seriöst, det var aldrig något dalt eller flum – och det har varit framgångsrikt.

Medan Kristina Boman fortsatte som bistånds-konsult tog tre livsdrömmar form i hennes huvud: att starta en biståndsorganisation i Guatemala, skriva en roman om förtrycket av Mayaindianerna och bidra till att förbättra kvalitén i biståndet. Vid 48 års ålder är de två första drömmarna på plats.

Hur går det med den tredje drömmen? Hur jobbar Fundaciónen? Att ha som mål att åstadkomma topp-kvalitet i biståndet är ju minst sagt kaxigt.

Kristina Boman sladdar vant genom kurvorna, det är beckmörkt ute men hon har kört de sling-riga 30 milen mellan Sacapulas och Guatemala City



många gånger. Hon vet att man inte får stanna även om någon vid vägkanten kallar på hjälp. Överfall är vanligt, och den som ser ut som en nödställd – kanske ett barn eller en kvinna – kanske i själva verket agerar lockbete.

– Huvudproblemet för dem vi arbetar med är att de är fattiga. De arbetar hårt som jordbrukare, men inkomsterna räcker inte till för ett rimligt liv.

GENOM ATT STARTA små jordbruksföretag och lära sig eff ektiva och rationella metoder för odling, mark-nadsföring och försäljning kan de öka sina inkomster och långsiktigt förbättra sina liv. När deras köpkraft ökar får man igång en god cirkel som gynnar hela samhället. Det är grundtanken, fortsätter hon.

– Och vi ställer höga krav på deltagarna, precis som på oss själva. Man måste vara engagerad och målinriktad. Vi accepterar inget fl um från något håll!

– Våra fi nansiärer ska känna sig fullständigt trygga, varje krona de satsar ska ge utdelning i form av bra verksamhet.

Det dagliga arbetet med Fundación Progresar leds av Leticia Velasquez, som med åren blivit en nära vän. Organisationen har kontor i Guatemala City och Sacapulas med sammanlagt 24 anställda – varav nio på heltid – och en styrelse med biståndsexperter från Sverige och Guatemala.

Nu skymtar ljusen från Guatemala City och på

håll vulkanen Pacaya som vid ett utbrott i maj 2010 bäddade in huvudstaden i ett tjockt asklager. Det är en farlig stad där stora områden styrs av våldsamma ungdomsgäng, så kallade maras. Kristina Boman bor i den stadsdel som är bäst bevakad av polis, men även här skyddas bageriet där vi stannar för att köpa lite bröd av två trötta vakter med automatvapen i högsta hugg.

– Fattigdom och droger är de viktigaste orsakerna till våldet, säger Kristina Boman i hissen upp till kontoret. Ibland är jag faktiskt riktigt rädd.

Hon tar inte ut någon ersättning för sitt arbete med Fundaciónen, utan arbetar parallellt som bi-ståndskonsult. Är det värt allt slit?

– Absolut! Jag känner mig som en entreprenör av den gamla stammen som vill bidra till en bra sam-hällsutveckling och tror på företagande som den bästa vägen ur fattigdom. Det fungerade för Sverige – och säkert för Guatemala också!

DET STATIGA BISTÅNDET är viktigt, och Sida har många bra projekt, fortsätter hon. Men små bistånds-organisationer som Fundación Progresar behövs också. Det fi nns många privatpersoner och företag som vill donera pengar till projekt som de tycker är meningsfulla.

– Vi vill erbjuda ett eff ektivt bistånd som verkligen når fram och som drivs enligt företagsekonomiska principer. Jag tycker att vi är på god väg att lyckas! ▲

BiståndsorganisationenFundación Progresaru Driver lantbruksutvecklingsprojekt i nio fattiga byar i Sacapulas, El Quichédistriktet i norra Guatemala. 550 familjer deltar i den första projekt-perioden, 2009–2012.

u Målet är att familjerna på sikt ska klara sin egen försörjning och få ett bättre liv genom att starta företag med långsiktigt hållbara verksamheter. Man driver också ett kvinnoprojekt för att stärka särskilt utsatta kvinnor.

u Fundaciónen har nio heltidsanställ-da och anlitar experter inom främst jordbruk, boskapsskötsel, marknads-föring, mikrokrediter, miljö, vatten, sanitet, demokrati och jämställdhet för utbildningar och teknisk rådgivning.

u Läs mer på hemsidan: www.fundacionprogresarguatemala.org.

u Vill du ha kontakt med organi-sationen, kontakta stiftelsen Stöd för utveckling på SEB i Göteborg. Christina Backman, telefon 031-62 25 16. Eller mejla! [email protected]

Rigoberta Tojin har kommit igång med att odla vitlök för husbehov och försälj-ning på den lokala marknaden. Hon är fembarnsmor och analfabet. Men hen-nes barn går numera i skolan, och själv drömmer hon om att en dag få lära sig att läsa och skriva.


Documents

FÖRETAG - Global Reporting - en kommunikationsbyrå …¶ljande barnen jublar och den enbenta hönan som bevakat evenemanget flaxar vettskrämd iväg. – Vi har startat ett kvinnoprojekt