18

efter det senaste årets före-tagsskandaler har frågor som rörföretagens styrning debatterats fli-tigt och allt fler har börjat efterlysabättre corporate governance. Är dettanågot som gemene man behöver brysig om? Är inte detta något som baraangår gamla anrika ägarfamiljer ochden lilla grupp som delar på vd-upp-drag och styrelseposter inomsvenskt näringsliv?

Svaret är att ägarstyrning angårbåde dig och mig. Corporate gover-nance handlar om hur företagenstyrs, och omfattar allt som gör attägarna verkligen får det som tillhördem. Den största ägaren på Stock-holms fondbörs, liksom på de flestaav världens börser, är fonder somförvaltar vårt offentliga och privatapensionskapital. Många sparar dess-utom själva i aktier, antingen direkteller genom olika fonder. Med ettökande antal pensionärer och alltfärre personer i arbetskraften kom-mer betydelsen av förräntningen pådet sparade kapitalet att bli allt stör-re för att trygga vår ålderdom. Deoffentliga pensionssystemen hargjort alla löntagare till kapitalägare.

De som tjänar mer sätter av mer, ochkan också räkna med att få ut mer.

Principen är densamma somgrundtanken i Konsum, där allakonsumenter som ägare får ta del avöverskottet i proportion till detvinstbidrag man genererat genomsina köp. Man kan därför säga att vi

lever i konsumkapitalismens era. Idenna har förvaltningen av ägandetförskjutits från enskilda individertill fonder. År 1950 ägde hushållen75 procent av kapitalet på den sven-ska börsen, medan institutionerägde 20 procent. I dag är förhållan-det det omvända: institutionerna

svarar för 45 procent, medan hus-hållens direkta ägande har minskattill 15 procent.

Den demokratisering av ägandetsom har ägt rum medför en konsum-kapitalismens paradox. De småaktieägarna och deras ombud fond-förvaltarna har inte vårdat ochutnyttjat sin makt, utan oftast läm-nat walk over i frågor som rör före-tagets styrning. Institutionalise-ringen av ägandet har därför lett tillen förskjutning av makten frånägarna till företagsledningarna.

företagsledningarnas

ersättning rakade i höjden när aktie-kurserna oavbrutet klättrade i slutetav 1990-talet och ägarna var gene-rösa med att dela med sig av värde-tillväxten. Våren 2000 kulmineradebörsuppgången med ett värde påStockholmsbörsens en bit över4 000 miljarder kronor. Sedan kur-serna vänt nedåt och aktieägarnaskapital halverats har kritiken mot derundhänta vederlagen till ledning-arna blivit allt högljuddare, såväl iSverige som i USA. Det är framförallt ersättningen till vd som debat-

RESEARCH/ Företagsledning. Genom pensionssystemenär vi i dag alla kapitalägare. Paradoxalt nog har ägandetsdemokratisering lett till ett minskat inflytande över företagsledningarna. Styrelser och verkställande direktörerhar fjärmat sig från ägarna, vilket är en bidragande orsaktill företagsskandalerna under senare tid.

Folkligt ägandehar minskat inflytandet

December 2002 A X E S S 5 T E M A : KO N S U M K A P I TA L I S M

LenaTorlegårdCivilekonom

Av

KarinThorburn

Ph.D. och biträdandeprofessor i ekonomi vid

Dartmouth College

EvaRedhe

Civilekonom

19

terats, men denna sätter i hög gradnormen för övriga ledande befatt-ningshavare.

USA är det land som har de bästbetalda företagsledarna. Där fåri dag toppchefer ersättningar som ärsvårgripbara. Michael Dell, DellComputer, toppar tidningen Forbeslista över de bäst betalda vd:arna2001 med 2,2 miljarder kronor itotal kompensation, följd av Citi-groups Sanford Weill med 2,0 mil-jarder kronor. Merparten av dessabelopp utgörs emellertid av värde-ökning i de aktier och optioner somvd äger i bolaget. Ersättningsnivå-erna till toppchefer i Sverige ärlägre, men generösa bonus- ochoptionsprogram har gjort att dessaökat dramatiskt på senare år. Högstbetald vd på Stockholmsbörsen i fjolvar Pharmacias koncernchef FredHassan med totalt 45 miljoner kro-nor i ersättning, följd av Scania-chefen Leif Östling med 24 miljonerkronor. En vd för ett medelstortindustriföretag tjänar i genomsnitt4 miljoner kronor per år, vilket är endryg femtedel av de 19 miljoner kro-nor som hans kolleger i USA tjänar.En svensk vd har cirka 15 gångerhögre kompensation än en industri-arbetare, medan löneskillnadenmellan vd och arbetare i USA är 41gånger.

En skicklig företagsledare har enavgörande betydelse för företagetsframgång och förmåga att genereravinster. En utomordentlig presta-tion från vd bör premieras med ensärskilt hög ersättning. Men allavd:ar är inte enastående bra elleravgörande för framgången, inte hel-ler är alla vd-löner i paritet med che-fernas insatser. En del av skulden förden explosionsartade löneutveck-lingen har lagts på de kompensa-tionskonsulter som anlitas av sty-relsen när vd:s ersättning skabestämmas. En ökad öppenhet omvad andra tjänar kombinerat medatt styrelsen inte vill betala sin vdsämre än genomsnittet har lett tillen uppåtgående spiral i ersättnings-nivån. Men att minska öppenhetenvore som att skjuta budbäraren ochär ingen lösning. Vad som behövs ären förutsättningslös diskussion omvilka nivåer som krävs för att få enduglig företagsledning och hurersättningen bör utformas.

Aktieägarna vill inte ha en vd somtänker som en byråkrat, utan somvid varje beslut har ägarnas bästa förögonen. I näringslivet försöker manuppnå detta genom att vd har en rör-lig lön, så att även han får mer i fick-an när aktieägarna får mer. Förraåret utgjorde rörlig ersättning i ettmedelstort industriföretag 54 pro-cent av en svensk vd:s och 72 pro-cent av en amerikansk vd:s totalakompensation. Den rörliga delenbestår oftast av optionsprogrameller bonus kopplade till resultat,kassaflöde eller aktiekurs. Utform-

ningen avgörs dels av företagetssituation, dels av skattelagstiftning-en. Efter införandet av mer förmån-liga skatteregler har i dag två tredje-delar av de svenska börsbolagenoptionsprogram för sina anställda,jämfört med vart tionde bolag förfem år sedan.

Svenska börsföretag har i dagincitamentsprogram för sinaanställda som sammantaget är värda40 miljarder kronor, enligt en sam-manställning i september av Nord-ic Investor Services, NIS. Även omincitamentsprogram i Sverige gene-rellt är mindre topptunga än i USA,är det inte ovanligt att en över-vägande del av värdet tillfaller vdoch koncernledning. De flesta pro-gram baseras på kursutvecklingenoch har trots börsnedgången ettvärde som av många uppfattas somförbluffande högt. Frågan är om allaägare haft klart för sig effekterna avde incitamentsprogram man varitmed om att bevilja.

Lika intressant som värdet avprogrammen i dag är vad som hän-der vid en börsuppgång. Enbart hosde tio företag som har störst pro-gram skulle en kursuppgång på 30procent öka värdet på incitaments-programmen med 20 miljarder kro-nor. En icke oväsentlig andel avbolagens värdeökning vid en börs-uppgång tillfaller således ledningoch anställda. Som jämförelse är denprognostiserade vinsten före skatt år2002 knappt 200 miljarder kronorför de 30 mest omsatta bolagen påStockholmsbörsen, vilka svarar förhuvuddelen av det totala resultateti svenska börsbolag.

I många företag finns flera paral-lella program som vart och ett löperöver 3 till 5 år. Vid en kursuppgångkan hävstången i det sammantagnavärdet vara mycket stor. När beslutska fattas om att införa ytterligarebonusprogram bör därför ägarna hafull information om hur mycket pro-grammen tillsammans ökar i värde,till exempel genom en känslighets-analys som visar värdeförändringvid olika börskurser. Först då kankonsekvenserna av beslutet över-blickas. I dag kan en sådan analysinte göras utifrån de uppgifter somfinns i den offentliga redovisningen.NIS:s beräkningar bygger nästanuteslutande på icke offentliggjordinformation. En grupp svenskainstitutionella ägare samlades emel-lertid i våras kring en rekommenda-tion till börsbolagen att ge bättreinformation om incitamentspro-grammen i årsredovisningen.

traditionen att ge vd enersättning som baseras på aktie-kursen är inte problemfri. I godatider stiger kursen på de flesta före-tag, även om företagsledningen inteär speciellt duktig. I svåra tider ärbetydelsen av en skicklig vd oftamångfalt större eftersom det är då

ledningens kompetens verkligenställs på prov. Det är därför lika illaatt dra in alla incitament när tider-na är tuffa som att belöna alla sområkar vara på plats under en allmänbörsuppgång.

Ett bra sätt att lösa problemetmed kurssvängningar som liggerutanför vd:s kontroll, är att justeraersättningen för enallmän börsuppgångeller ännu hellre förutvecklingen i bran-schen. På så sätt kanvd belönas för denextra avkastning somhan har skapat i före-taget jämfört medkonkurrenterna.

Sådana system ärdock sällsynta. I USAligger skatteskälbakom oviljan att geledningen så kalladeindexoptioner, mende anses också alltförkomplicerade. Därtillär företagsledningens vilja att hasådana system begränsad i periodernär börsen går upp. För aktieägarnaär dock detta att föredra eftersomvd:s insats då ställs i relation tillandras prestation. Det finns ett fåtalsvenska exempel på sådana index-justerade bonusprogram. Teliache-fen Marianne Nivert hade till exem-pel en bonus som var kopplad tillTeliaaktiens kursutveckling i för-hållande till Dow Jones index för 23europeiska telebolag. Trots ett svagtresultat för koncernen föll bonusenut, just för att Telias aktiekurs sjönkmindre än konkurrenternas.

Ett bra ersättningssystem baseraspå mått som återspeglar den värde-ökning vd har skapat. Måtten måstevara relaterade till kvaliteten påföretagsledningens beslut och skainte kunna manipuleras av den somfår ersättningen. Såväl ABB:s somEricssons bonusutbetalningar förfjolårets insatser utsattes för skarpkritik. Båda bolagens bonuspro-gram var kopplade till kassaflödet,utan att ta hänsyn till om det gene-rerats av extraordinära åtgärder. Deuppsatta målen nåddes, men efterförsäljningar som upplevdes sombonusräddande. I ABB såldes flerafastigheter och företag, bland annatanrika ABB Fläkt, och dåvarandekoncernchefen Jörgen Centermanerhöll en bonus på närmare 10 mil-joner kronor. Ericssons kassaflödetippade över på plus efter försäljningav huvudkontoret i London, så att3 000 högre chefer och ledandebefattningshavare erhöll bonus.Värt att notera är att Ericssons vdKurt Hellströms bonus var koppladtill att företaget skulle nå positivtresultat, varför just han inte ficknågon bonus denna gång.

Bästa följsamhet mellan ledning-ens incitament och aktieägarensavkastning når man när företags-

ledningen äger aktier. Det finnsmånga börs-vd:ar som har storaaktieposter i de bolag de leder, där-ibland Assa Abloys Carl-HenricSvanberg och Securitas ThomasBerglund. Man kan dock inte krävaatt vd ska köpa aktier för sina egnamedel. Om bolaget i stället ger akti-er till ledningen som en del av den

rörliga ersättningenutlöser detta en bety-dande inkomstskattredan vid tilldelning.Personaloptioner där-emot beskattas förstnär de utnyttjas. Där-för föredrar såväl före-tag som anställdaoptioner framför akti-er som incitament,trots att aktier avandra skäl vore ettbättre val.

Den som erhållerpersonaloptioner be-talar i regel inget allsvid tilldelning och ris-

kerar därmed inte heller något sat-sat kapital. Optioner ger ju endasten möjlighet att i framtiden få köpaaktier till ett bestämt pris. Menoptioner medför andra problem.Optionens värde stiger när aktie-kursen stiger. Om kursen i ställetgår ner kan optionen bli värdelösoch företagsledningen utan incita-ment. Efter börsnedgången har ettstort antal optionsprogram blivitmer eller mindre värdelösa. I USAär det vanligt att man justerar lösen-priset nedåt för att återställa optio-nens motiverande funktion. I Sveri-ge inför man regelbundet nyaoptionsprogram, medan de gamlafår ligga kvar. Frågan är om inteoptioner fått en överdriven använd-ning och det är dags för en högreandel aktier i incitamentsprogram-men, allra helst med en indexeringtill konkurrenternas utveckling.

Nackdelen med att en stor andelav vd:s kompensation utgörs avoptioner eller aktier är att en opro-portionellt stor del av hans förmö-genhet är bunden i företagets fram-gång. Utan en väl diversifierad port-följ och när optionerna eller aktier-na inte kan säljas när som helst, harde ett betydligt lägre värde för vd ände har för aktieägarna. Denna skill-nad i värdering kan delvis förklaravarför de belopp som delats ut hartett sig relativt stora.

varför får företagsledningenkompensationspaket som kanskeinte främjar avkastningen till aktie-ägarna? Varför har man godkänt deersättningsnivåer som nu kritiseras?Det är styrelsen som bestämmervd:s ersättning. När ersättnings-paketen blivit alltför frikostiga födsmisstankar om att företagsledning-en kontrollerat styrelsen i stället förtvärtom. Styrelsen måste därför haen sammansättning som gör att den

A X E S S 5 T E M A : KO N S U M K A P I TA L I S M December 2002

Men alla vd:arär inte ena-

stående braeller avgörandeför framgången,inte heller är allavd-löner i paritetmed chefernas

insatser.

20

kan agera självständigt och skär-skåda ledningens beslut.

I USA har styrelsens oberoendeblivit föremål för en häftig debatt.Mycket av bränslet till denna debatthar kommit från Enron, där styrel-sen misslyckades på flera sätt. Mansåg mellan fingrarna med att cen-trala policies inte följdes,vilket möjliggjorde detvivelaktiga transaktio-ner som företogs. Manunderlät att ställa kri-tiska frågor om transak-tionerna och ignorera-de revisorernas förbe-håll mot bolagets redo-visningsprinciper. Närsedan ledningsgruppenför år 2000 fick dela påen bonus på 7,5 miljar-der kronor, vilket mot-svarade 75 procent avvinsten om 9,7 miljar-der kronor, inställde sig frågan ivems intresse styrelsen agerat.

Att en majoritet av ledamöternahämtas utanför företaget är ettgrundkrav för en oberoende styrelse.I Enrons styrelse fanns bara två per-soner ur företagsledningen, vilket ärovanligt lite i USA. Det har dock visatsig att enskilda ledamöter hade starka

skäl att inte gå emot Enrons grundareoch ordförande Kenneth Lay. Flerastyrelseledamöter fick betydandekonsultarvoden utöver styrelse-arvodet och Enron och Lay gavbidrag till ideella organisationer ochpolitiska kampanjer som olika sty-relsemedlemmar var involverade i.

Amerikanska styrel-ser skiljer sig väsentligtfrån svenska, även påandra sätt än att före-tagsledningen normaltär rikt representerad istyrelsen. Ofta är vd sty-relseordförande. I tre avfyra stora bolag(S&P500) är vd och sty-relseordförande sammaperson. Inte sällan harvd dessutom stora möj-ligheter att påverka vemsom väljs in i styrelsen.Argumentet för att ge vd

inflytande över styrelsens samman-sättning är att den ska fungera somett bollplank för vd i viktiga frågor.Vd måste ha förtroende för deenskilda ledamöterna och dessamåste vara väl bevandrade i frågorsom är väsentliga för företaget. Attvalet då faller på andra personer urföretagsledningen är lätt att förstå.

Argumentet mot denna ordningär förstås att en styrelse som till stordel kontrolleras av företagsledning-en inte är bäst skickad att granskaledningens arbete eller bestämmadess ersättning. Att kombinera ord-förande och vd i en person under-gräver ytterligare styrelsens obero-ende, eftersom det koncentrerarmakt hos ordförande/vd som sätterstyrelsens agenda. Man ska hellerinte blunda för att det är svårt förenskilda ledamöter att gå emot envd som geniförklarats av finans-marknaden. Debatten i USA harresulterat i krav på att styrelsen skaha en mer kritiskt granskande roll,vilket förutsätter en åtskillnad mel-lan ordförande och vd samt atthuvuddelen av ledamöterna är före-tagsexterna. Man kräver också attstyrelsens kommittéer för ersätt-ning, nominering och redovisninguteslutande består av företags-externa styrelsemedlemmar.

Frågan om styrelsens oberoendeavfärdas ofta i Sverige med att vi säl-lan har fler ur företagsledningen änvd i styrelsen och att vd och ordfö-rande inte heller är samma person.Det finns ändå åtskilligt att funderakring när det gäller svenska styrel-ser. I Sverige finns en sedvänja att

låta vd överta ordförandeklubbannär han lämnar det operativa ansva-ret för företaget. Av de mest omsat-ta företagen på Stockholmsbörsenhar en tredjedel en tidigare vd somordförande. Skälet till detta är att vdhar god kunskap om verksamheten,men risken är stor att han blir enöverrock till efterträdaren ochbromsar förändringar. Detta med-för också att styrelsens granskandefunktion undermineras, eftersomman kan förmoda att en före dettavd ogärna kritiserar sitt eget värv.

Vi väljer också ofta styrelseleda-möter ur en relativt begränsad poolkandidater. Detta märks tydligt iAssa Abloy, Ericsson, Handels-banken, Investor, Securitas, Skan-ska och Volvo, där respektive bolagsstyrelsekollektiv i tillägg har 22–23andra styrelseuppdrag. Även omSverige är ett litet land borde det gåatt rekrytera kandidater med en bre-dare erfarenhet. Vi har också miss-lyckats med att identifiera och drivafram kompetenta kvinnor till vd-och styrelseuppdrag. Svenska börs-bolag har endast sex procent kvin-nor i styrelsen, medan de störstabolagen i USA (Fortune 500) har endubbelt så stor andel. En vanligursäkt är att det saknas kompetenta

December 2002 A X E S S 5 T E M A : KO N S U M K A P I TA L I S M

Även om Sverige är ett

litet land borde det gå att rekrytera kandidater

med en bredare

erfarenhet.

Demokratiskt ägande. Det offentliga pensionssystemet har gjort alla löntagare till kapitalägare men oftast sker förvaltningen genom fonder vilket ger små-spararna ett magert inflytande över företagens styrning. Foto: David Lawrence/Corbis/Scanpix

21

kvinnor eller att kvinnor inte vill.Det är mer troligt att de manliganätverk som styr svenskt näringslivgärna rekryterar män, som i derasögon förefaller bättre meriterade.Att vi i svensk näringslivskulturhelst fattar beslut med konsensusförsvårar för enskilda ledamöter attinta en kritisk hållning. Alternativalinjer uppfattas ofta som obekvämaoch att begära votering eller reser-vera sig mot beslut ses som en kraf-tig markering mot övriga i styrelsen.I en sådan miljö kan en tongivandevd eller ordförande enklare drivaigenom sina egna idéer.

Avgörande för styrelsens arbeteär det underlag den får. Detta kon-trolleras i dag i praktiken i hög gradav vd. Eftersom styrelsen inte kan taställning till information som deninte känner till, bör man övervägaatt ge styrelsen resurser till obero-ende utredning som möjliggör enbättre granskning. Styrelsens upp-drag är större än att bara utse ochavsätta vd, tillse hans arbete ochbestämma hans ersättning. Styrel-sen bär ansvar för företagets lång-siktiga utveckling genom att drivastrategiska frågor och vara ett stödför vd i hans verksamhet.

Under senare tid har ljuset riktatsmot vilket ansvar enskilda ledamö-ter har för företagets utveckling. Deansvarar ju för de beslut styrelsenfattar och de ekonomiska konse-kvenser dessa medför. Åklagarmyn-digheten kommer inte att åtala leda-möterna i Enrons styrelse, antagli-gen därför att något uppsåt inte kanbevisas. SEC har dock ännu intebestämt sig för om man ska åtala sty-relsen för underlåtenhet. Efter före-tagsskandalerna har priset påansvarsförsäkringar för styrelse ochledning ökat många gånger om. Dethar blivit svårare att rekrytera erfar-na personer till börsbolagens styrel-ser, dels på grund av en ökad risk atthållas personligt ansvarig, delseftersom krav på omfattandegranskning medför att styrelsensarbetsbörda har ökat.

även om de flesta beslut hardelegerats till styrelse och företags-ledning, är det i slutändan aktie-ägarna som har rätten att bestämmaöver bolaget. Ägarna utövar for-mellt sitt inflytande genom bolags-stämman, men påverkar i praktikenföretagen också på andra sätt.

Det är i teorin relativt lätt förstora aktieägare att göra sig hördaoch genom sin röststyrka påverkahur bolagen styrs. En övervägandedel av aktieägandet sker dock indi-rekt genom olika typer av fonder,ibland kallat det ”ansiktslösa kapi-talet”. Namnet har de fått eftersomde oftast är passiva ägare som visarsitt missnöje genom att sälja aktien,inte genom att påverka. Men kapi-tal kan i längden inte vara ansikts-löst; förvaltarna måste mer aktivt ta

det ansvar som förvaltning av män-niskors pengar medför. Ägarstyr-ningen blir inte bättre av att de småaktieägarna har svårt att vara medoch påverka. Dels är det tidskrävan-de att ta ställning i olika frågor, delsär det ibland svårt att få tillgång tillden information som behövs. Cor-porate governance handlar inte baraom hur företagsledningen granskasav styrelsen, utan också om hur småaktieägare skyddas mot att exploa-teras av kontrollerande ägare. Län-der med ett starkt minoritetsaktieä-garskydd, framför allt USA och Eng-land, har betydligt mer spritt ägan-de än länder som värnar mindre omsina små aktieägare, däribland Sve-rige.

Regelverket i USA underlättar försmå ägare att utöva sin rösträtt. Bola-gen är skyldiga att skicka informa-tion om de viktiga beslut som skafattas på bolagsstämman till aktie-ägarna, som sedan kan poströstaeller rösta över Internet. Aktieägarekan utmana ledningens förslag ochlägga fram motförslag som stämmanmåste ta ställning till. I våras tog tillexempel en grupp aktieägare i Hew-lett-Packard strid mot vd Carly Fio-rinas förslag om ett samgående medCompaq. Vart sjunde stort börsbo-lag utser styrelsen genom så kalladkumulativ röstning.Det innebär att alla rös-ter kan läggas påsamma kandidat ochökar minoritetenschans att utse en repre-sentant i styrelsen.Vidare finns ingen tra-dition av aktier medolika rösträtt; det sena-re ökar möjligheternaför kontrollerandeaktieägare att exploate-ra små aktieägare.

Svenska minoritets-ägare har svårare attgöra sig hörda. Aktie-ägaren måste varafysiskt närvarande,själv eller genom ombud, för att fådelta i bolagsstämmans beslut. Iregel röstar en svensk bolagsstämmapå ett helhetsförslag till ny styrelse,framlagt av nuvarande styrelse ellerdess nomineringskommitté. Detfinns möjlighet att föreslå ytterliga-re personer till styrelsen samt attbegära omröstning per person, mendet är mycket ovanligt. I de företagsom har en nomineringskommittékan mindre aktieägare vända sigdirekt till denna för att framföra för-slag till kandidater. Det kan disku-teras om inte större börsbolag börha en nomineringskommitté skildfrån styrelsen som tar fram förslagtill stämman. Den reella makten lig-ger många gånger hos den som utserde kandidater som stämman får taställning till.

I EU finns förslag om elektroniskröstning vid bolagsstämmor. Detta

skulle innebära ett steg i rätt rikt-ning för att öka inflytandet för min-dre ägare. Även om besluten inteändras ger det en tydlig bild av opi-nionsläget bland ägarna. Det disku-teras också om optionsprogram ochannan ersättning till styrelse ochledning ska godkännas av bolags-stämman och dessutom redovisasöppet.

en god genomlysning av före-tagets finansiella situation är avgö-rande för att aktieägarna ska kunnabedöma hur väl företaget styrs. Ana-lytikerna ägnar omfattande tid åt attutvärdera företagens verksamhet,finansiella situation och konkur-rens. Deras rapporter har tagits förvälgrundade, oberoende åsikter.Under året har det dock kommitfram att analytiker på amerikanskainvestmentbanker gett positivarekommendationer i syfte att gene-rera uppdrag inom andra delar avbanken. Detta kombinerat med ana-lytikerkårens okritiska hållning tillIT-företagen, vilket bidragit till attskapa börsbubblan, har medfört attdet i dag behövs omfattande refor-mer för att återställa tilliten. I USAdiskuteras därför att helt separeraanalysavdelningar från investment-bankernas övriga verksamhet.

En annan grupp somär central för företa-gens genomlysning ärförstås revisorerna.Deras uppgift är attkontrollera att företa-gets räkenskaper ärkorrekta. Ett sätt attöka insynen och förstå-elsen för de frågor revi-sorerna brottas med, äratt offentliggöra revi-sionsrapporterna i enbredare krets än vadsom vanligtvis görs idag. Samtliga styrelse-ledamöter bör ta del avrapporterna i deras hel-het, och kanske bör

även de viktigare punkterna före-dras bolagsstämman. Det har blivitvanligt att revisorerna också säljerkonsulttjänster till sina revisions-kunder. Under senare år har de storarevisionsbyråerna haft större intäk-ter från konsultverksamhet än frånde traditionella revisionsuppdra-gen. Denna dubbla roll skaparintressekonflikter. Revisorerna ärberoende av att bolagen köper delönsamma konsulttjänsterna och fårdå allt svårare att ifrågasätta tvek-samheter i redovisningen.

Man menar i USA att självregle-ringen i revisionsbranschen harmisslyckats. SEC rekryterar därfören liten oberoende grupp som skautöva tillsyn över revisorerna. Revi-sionsfirmorna har förbjudits attsälja konsulttjänster till sina revi-sionskunder och måste nu bytakundansvarig partner vart femte år.

Eftersom de stora revisionsjättarnaär globala, får en uppdelning av kon-sultrörelse och revision genomslagäven här. I Sverige har vi hittills för-skonats från större redovisnings-skandaler.

I USA har misstankar förekom-mit om att en del förvaltare använtfondens röster i eget syfte i stället föratt tillvarata andelsägarnas intres-sen, genom att till exempel stödjaföretagsledningens förslag för att igengäld få förvalta mer av bolagetspensionskapital. Amerikanska SEChar därför nyligen föreslagit att allafonder öppet ska redovisa hur deröstar på bolagsstämmor, eftersomman menar att det är spararnasrättighet att få kännedom om detta.

Även den svenska Finansinspek-tionen verkar nu för att fonderna skaredogöra för hur de röstar. Lederdetta till att fondförvaltarna tar enmer aktiv ägarroll i viktiga frågor ärdet bra. I våras såg vi i Sverige ovan-ligt aktiva institutionella ägare, sommed Tredje AP-fondens vd TomasNicolin i spetsen motsatte sig Skan-dias optionsprogram. Styrelsen blevupprörd över ägarnas motstånd ochlyckades efter protester övertygamajoriteten av ägarrepresentanter-na att rösta för ett program som kor-tats från tre till ett år. Agerandetvisade på ett ägaransvar och ett civil-kurage som vi skulle behöva se merav.

Under 1900-talet gav aktier enavkastning på 8–10 procent överden riskfria räntan. Det är inte baraägarna och företagsledningen somvill ha del av överskottet från före-tagandet. Även fondförvaltarna sertill att få en betydande del av kakan.Många förvaltare tar 1,5–2 procentper år av fondens kapital i arvode,också när fonden följer ett brettaktieindex. Fondernas ersättnings-nivå ger klart utrymme för aktieä-garna att kräva en mer aktiv ägarin-sats av förvaltarna.

En effektiv ägarstyrning blir enallt viktigare konkurrensfaktor förförvaltarna. Som ett led i aktiv ägar-styrning köper amerikanska fond-förvaltare i regel analys och röst-rekommendationer av oberoendeorganisationer, såsom InstitutionalShareholder Services, ISS. Sverigehar nyligen fått motsvarande verk-samhet genom NIS. Med denna typav tjänster får förvaltarna ett verk-tyg för att enklare kunna ta tillvarasin ägarmakt.

Forskning visar att länder medstark corporate governance har hafthögre BNP-tillväxt under 1900-talet än länder med svagare skydd avinvesterarna. Aktiv ägarstyrning gerökade förutsättningar för en godavkastning. I konsumkapitalismenstidevarv är detta en angelägenhetför oss alla. Vi måste ställa höga kravpå ansvariga personer att sköta styr-ningen av våra företag rätt så att vårframtida välfärd kan säkras. ❚❚

A X E S S 5 T E M A : KO N S U M K A P I TA L I S M December 2002

Alternativa linjeruppfattas ofta

som obekvämaoch att begäravotering ellerreservera sig

mot beslut sessom en kraftig

markeringmot övrigai styrelsen.