Gondica - Madenburg

1Madenburg – undrens stadCopyright © 2006

Erik Sieurin & Anders Blixt

Madenburg – undrens stad

Madenburg är huvudstad i furstendömet Telbir, och känt

över Vidonia som ”Undrens Stad”. Det är en stad i stän-

dig ombyggnad och förnyelse; en stad av knarrande kvar-

nar och fl åsande ångventiler; av mosaiker i alla färger och

glittret i fontänernas vatten; av halvbyggda monument och

oavslutade fresker; av stinkande rök och kväljande oljeång-

or; den försvaras av fj ättrade moln och fångna solstrålar.

Ingen annan stans har mekanurgin och den moderna vi-

doniska vetenskapen påverkat

till och med det dagliga livet

så mycket.

MekanurgfurstenTelbirs furste Urvin tem-

Barat ran-Ymad älskar konst

och arkitektur. Han är fram-

synt och fascinerad av den

nya tiden – nya tider, nya

moral, ny kunskap. Religiöst

tillhör han den bakanistiska

inriktningen inom ekoman-

tin. Urvin är också en skicklig

mekanurg. Hans stora kärlek

är byggnadskonsten, där han

gillar det som är storslaget.

Vetenskapsmän och konstnä-

rer fl ockas till hans hov, och

i enlighet med en termalisk

furstes traditionella heders-

kodex anser Urvin att han

skall tjäna sitt folk, och alltså

har han satt sitt kännetecken

på staden. Furst Urvin är

kring fyrtio och besteg tro-

nen för femton år sedan. Han

studerade, framförallt matematik och arkitektur, vid Blå

Akademin och Academia Magna i sin ungdom, och ar-

betade också inkognito på ett av sin fars skepp på en färd

till Wantale.

Hans far, furst Barat, var nämligen en av de första

att etablera en handelsrutt till Wantale. Ledaren för den

regionens största och mest civiliserade rike, mansa1 Chan-

de, hade redan tidigare bundit upp handeln med wantaliskt

guld till frekriska mercatorer, men Barat tog kontakt med

köpmän utanför mansans domäner. Dessa handlade med

kola, kakao och tobak, grödor som visserligen var värdefulla

men inte kunde mäta sig med mansans monopol på guld,

järn och salt. När man kunde sälja dem till Vidonia blev de

plötsligt värdefullare, och Barat och hans lokala kontakter

1 Mansa är den wantaliska titeln för en mäktig härskare. Det översätts ibland med storfurste eller det ålderdomliga drott, efter ett högterma liskt ord för en mäktig hövding under Svärdseran.

tjänade gott på detta. Handelshuset Ymad dominerar idag

importen av tobak, kolanötter och kakao till Vidonia, även

om den mesta hanteringen numera sker via fi rmans kontor

i Tekeburg, som sköts av furstens syster Alirda tar-Barat.

Barats skepp gick under med man och allt under hans sista

handelsresa. Urvin styrde redan då staden och hade påbör-

jat byggandet av den stora akvedukt som försörjer staden

med vatten. Hans skapariver kunde dock utvecklas på all-

var först efter faderns död.

Madenburgs stora un-dertingStadens vattenförsörjnings-

system drivs av sex stora vä-

derkvarnar med specialdesig-

nade vingar. Dessa kvarntorn

sätter tydligt sin prägel på

stadsbilden, då de är placera-

de vid stadens murar runt om

staden. Kvarnarna pumpar

upp vatten till stora cisterner,

som dels fyller stadens brunn-

nar och fontäner, dels driver

diverse mekanismer när vin-

den inte blåser. I stadens mitt

fi nns ett torn, utbyggt från

ett gammalt kärntorn, vari-

från man kan överblicka och

styra vattensystemet. På dess

topp sitter en cirkel med åtta

speglar, som kan skicka ljus-

signaler, på natten förstärkta

med lampor, till rikets alla

hörn. Detta signalsystem är

hittills utbyggt i ungefär en

fj ärdedel av riket, men växer varje år. (Liknande system

med fyrbåkar har funnits tidigare, t.ex. i Imperium Azul

under Kejsareran.)

År 719 AS anfölls staden av en numerärt överlägsen

här från Galbreburg. Den kejserlige guvernörens krigsfö-

revändning var att rövare från Telbir hade skövlat kejser-

lig egendom. En eff ektivt försvarad hamn uppehöll dock

örlogsskeppen med märkliga mekanurgiska apparater som

kunde kapsejsa ett skepp med väldiga kranarmar eller slå

hål i det med mekaniska murbräckor som kom upp från

havsbotten Landtrupperna å sin sida fl ydde när deras artil-

leri förstördes av Madenburgs inte särskilt hemliga vapen:

de åtta speglarna kan kombineras med en nionde och av-

fyra en stråle av koncentrerat solljus. Vapnet är nog mer

dramatiskt än eff ektivt, men det inger respekt, och det kan

Furst Urvin tem-Barat ran-Ymad

Av Erik Sieurin & Anders Blixt

Madenburg – undrens stadCopyright © 2006

Erik Sieurin & Anders Blixt 2

sätta eld på skepp, trossvagnar och, som den galbreburgiska

hären fi ck erfara, kruttunnor.

Furst Urvin har också byggt upp Madenburgs brand-

försvar, unikt i Vidonia. Vattensystemet gör att vatten fi nns

tillgängligt överallt i staden, och särskilda pumpvagnar

bemannade av vältränade professionella brandmän kan

snabbt bege sig till eldsvådor. Att vara brandman ger stor

prestige, och kåren bekostas genom liturgier av stadens

patricier. De fl esta brandmän har rekryterats från familjer

med militär tradition.

Fursten har ett halvdussin andra projekt på gång i varje

stund. Just nu vill han dika ut de stora sankmarkerna väster

om staden, Maden, och förvandla dem till åkermark. Detta

skulle minska den frossa (se appendix 1) som varje år drab-

bar massor av madenburgare, och göra slut på ett tillhåll

för stråtrövare och illgärningsmän. Han har ökat sitt stöd

bland stadens fattigaste genom att utlova en jordreform,

liknande de som förekommit i Vertiod, samtidigt som han

utlovat jord till stadens patricier. Med Maden omvandlad

till åkermark skulle han kanske ha råd med bägge. Det

fi nns dock invändningar:

• En grupp mystagoger hävdar att detta skulle störa fl ux-

en och kunna orsaka missväxt.

• Sankmarkerna utgör faktiskt en del av stadens försvar

mot Galbreburg, eftersom man inte kan leda en armé

eller en fl otta genom dem.

• Om de egendomslösa kring Madenburg tilldelades

jord skulle detta göra att man skulle ställa sådana krav

även i övriga riket. Även ledarna i grannstaterna anser

att detta skulle kunna locka deras plebejer till revolt.

• De som bor i sankmarkerna har inte lust att fl ytta. De

är varken många eller ansedda, men har svurit att göra

väpnat motstånd mot utdikningen.

Andra av furstens projekt inkluderar:

• En ombyggnad av det stora templet i staden, med en

enorm mosaik i taket som pedagogiskt åskådliggör

Profetens liv. Fursten spelar under täcket med försam-

lingens äldste och har lovat att bekosta det om han får

bestämma mer över vad barnen lär sig i tempelskolan.

• En ny och fullständig tidvattenstabell för Vidonia. För

detta ändamål avlönar han en astronom och en optiskt

kunnig mekanurg som bygger instrument åt denne.

(Tidvattnet i Gondica är annorlunda än vårt, eftersom

det fi nns två små månar istället för en stor.)

• Raketorniptrarna (se mer nedan) är bara det senaste ex-

emplet på olika fl ygande maskiner som fursten stödjer.

Hans största dröm inom detta område är att Maden-

burg ska ha en luftfl otta precis som det har en vanlig

fl otta, både för handel och krigföring.

• Urvin är också särskilt intresserad av mekanurgiformer

som övertrumfar aristosofernas och ekomantins fram-

steg. Han har således understött alkemister som påstår

sig kunna bota sjukdomar med metallsalter och hant-

verkare som byggt sofi stikerade proteser till krymp-

lingar.

Furstens följeslagareFurstehovet drar till sig vetenskapsmän och konstnärer från

hela Vidonia, men han har varken tid eller råd att ta emot

alla. Väldigt många av dem arbetar därför som diskare, sjå-

are eller dylikt i väntan på Det Stora Klippet. Urvin delar

också varje år ut stipendier åt välartade plebejer som önskar

studera, och han är känd för att bara bry sig om talang, inte

börd, när han väljer ut folk. Det fi nns alltid extra mycket

jobb för hantverkare i staden, i synnerhet grovsnickare,

grovsmeder, murare och stenhuggare.

Bland hans skyddslingar fi nns ett dussintal mekanur-

ger som arbetar med Urvins idéer. Det vanliga är att han

utlovar dem utrymme, material och tid att arbeta med sina

egna projekt en fj ärdedel av tiden mot att de utför hans

egna resten av tiden. Ett par av dem har dock imponerat

så mycket på Urvin med sina konster att han helt försörjer

deras arbete. Mekanurgerna och en del andra skyddslingar

– som vetenskapsmän, hantverkare och konstnärer – har

sina arbetsplatser i Vishetens Hus, en närmast slottslik-

nande byggnad strax utanför Madenburg. (Den ligger ut-

anför staden eftersom mycket som produceras här tenderar

att bullra, lukta illa eller fl yga i luften.) Huset är fullt av

magiker som avundsjukt håller på sitt, och de förklarar bara

sina olika upptäckter för varandra på furstens anmodan.

En sådan anmodan kommer då och så, eftersom Urvin

är expert på att se nya vinklar på andras idéer och sam-

manföra dem. Ett exempel är att Erirba, en mekanurg som

experimenterat med orniptrar och kommit fram till ett

nytt, lätt och hållfast tyg, som dessutom är mycket brand-

tåligt, har börjat arbeta med en tillverkare av olika raketer

vid namn Perimon Deras raketorniptrar kan starta från en

mycket lägre höjd, genom att få fart med en raket, och den

mest utvecklade modellen kan hålla höjden längre genom

två separata rakettuber som kan startas när man börjar för-

lora höjd. Än så länge är de mycket osäkra och ”vingmän-

nen” som fl yger dem rekryteras från livdömda brottslingar,

men fursten hoppas att de ska kunna användas som spa-

nare och bombare i framtida krig. På liknande sätt kan han

kombinera andras idéer med varandra på sätt som annars

inte skulle varit möjligt på grund av mekanurgers allmänna

paranoia.

Mer om de mekanurgiska underverk som kan återfi n-

nas i Madenburg fi nns i Appendix 2, Regler.

Furstens bekymmerTrots sin bild av sig själv som en upplyst furste fi nns det

delar av styret som Urvin struntar i. Han bryr sig t.ex. inte

om hur han får alla de pengar han behöver. Han överlå-

ter skötseln av handelshuset till sin syster Alirda och av

furstendömets fi nanser till sin hustru Nira tar-Sirkit, som

sköter sysslan med den äran. Folk säger att furstinnan upp-

fostrats till en ren lyxhustru och att hon gifte sig med Ur-

vin mest för att hon visste att han skulle låta henne verkli-

gen uträtta något.

Folk säger också att Urvin aldrig besovit Nira sedan

hon väl fött honom hans enda son, och att hon därför



Furstinnan Nira tar-Sirkit

sökt sig älskare bland de många lycksökare som svärmar

kring hovet. Hennes yngre bror, hetsporren Lardir tem-

Sirkit ran-Vets, brukar dock ta sådana anklagelser som

en anledning att utmana vederbörande på duell. Han har

ännu aldrig förlorat. Däremot brukar Lardir inte göra an-

nat än rycka på axlarna om någon nämner de rykten som

löper kring fursten själv: att han har en älskarinna, att han

föredrar män framför kvinnor, eller till och med att han

och hans magiker håller på att bygga honom den Perfekta

Hustrun, en kvinna av ädelsilver, kristall och orikalk, dolda

i Vishetens Hus’ källare.

Sonen, Tener tem-Urvin, har å sin sida redan visat att

han har sin fars talang för mekanurgi, framförallt alkemi,

och en dag kommer han antagligen att spränga borgen

i luften. Han har fritt tillträde överallt i Vishetens Hus,

något som är få andra förunnat utom fursten, och visar

en sällsam insikt i innevånarnas

olika projket, samtidigt som han

hittills aldrig spridit deras hem-

ligheter. Vissa av mekanurgerna

anser att pojken är en lycko-

bringare av närmast magiskt slag,

som ger dem inspiration. Tener

är också fascinerad av automater,

och hans gemak är fyllt av ur-

verksdrivna sångfåglar, trumsla-

gare och dansöser. Hans favorit

bland faderns anhängare är mäs-

ter Giddir tem-Vikrat som kon-

struerar just automater – han har

bland annat byggt en fl ock fåglar

i furstens matsal som vandrar

omkring och serverar mat och

vin på kommando.

Ekomantiska grupper och

patricier som månar om traditio-

nerna har bägge utmanat furstens

styre. De fl esta inom den första

gruppen kommer från köpingarna på Telbirs landsbygd,

vilka inte har kunnat dra nytta av furstens dyra projekt,

utan tvärt om har fått bekosta dem via skatter och tull-

avgifter, och som har skrämts av predikanter som ogillar

Urvins strikta mekanurgiska världssyn. De fl esta inom den

andra gruppen är sådana ädlingar som har följt pennans

eller stolens väg, och känner sig slagna ur brädet av fö-

retagsamma plebejer, eller de som följt svärdets väg, och

som anser att Urvin litar alltför mycket på att magiker och

magiska maskiner skall skänka honom segrar och därför

ignorerar sina offi cerare. De ser ofta Galbreburgs guvernör

som ett direkt hot mot riket.

Livet i Madenburg

Grundläggande faktaMadenburg är som sagt huvudstad i furstendömet Telbir,

som ligger öster om Blå kejsarinnans arvland Galbreburg.

Telbirs areal är ca 40 000 kvadratkilometer och riket har

ca 1,1 miljoner invånare. Ungefär 19 000 av dessa bor i Ma-

denburg, vars areal är ca 1,3 kvadratkilometer. Näst största

stad i riket är Kaervik med 14 000 innevånare. Resten av

befolkningen bor i ett dussintal köpingar och ett tusental

byar. Av de förra kan nämnas Irrholm, Palaburg, Telfort

och Ulenburg, vilka alla är befästa garnisoner. Dessa, lik-

som Kaervik, är anknutna till heliografsystemet som möj-

liggör att man skickar meddelanden med hjälp av solre-

fl exer mycket snabbt. På ett par timmar kan en meddelan-

de spridas över hela riket. Systemet är främst för militären

och den furstliga administrationen men kan utnyttjas av

andra mot en avgift. Alla meddelanden måste dock spa-

ras, så furstens censorer kan gå tillbaka och läsa dem, och

de är förbjudna att skicka meddelanden som verkar vara

kodade.

Sova, äta och drickaDet fi nns ett femtiotal tavernor i

Madenburg, men bara 10 genuina

värdshus. På en taverna kan man

bara äta och dricka. Många stads-

bor har inte en tillstymmelse till

kök hemma utan äter på taver-

nor eller köper mat av försäljare

på torgen. På värdshus, däremot,

kan man också övernatta, och de

betjänar mest resande. Hamnen

har fl est tavernor och även fl est

värdshus – sex av dem ligger där,

varav två vägg i vägg, Hönan och

Ägget. (Det lokala skämtet är

givetvis vilket av dem som bygg-

des först – vilket faktiskt ingen

minns.)

På grund av Madenburgs le-

dande roll i importen av lyxva-

rorna tobak, kolanötter och kakao

är dessa billigare i staden än annorstädes (dubbla priserna

nedan utanför Madenburg), och fl era av de lyxigare taver-

norna är ”rökstugor” där man kan inmundiga dessa varor.

Dessa är populära tillhåll för patricier och rikare plebejer,

och mycket politik och aff ärer görs upp över en kritpipa

(en pipa kostar 2 sekiner eller mer, ett pipstopp 1-3 ertugar

beroende på kvalitet)och ett mugg choklad eller en brygd

på kola och kakao (4 ertugar för en kopp av vardera). Det

förnämsta av dessa är Trenne Bladknippen, vars ägare är

wantaliern Tabele Umande. Den som inte är van vid dessa

säregna stimulantia kan dricka vanlig chai eller för den de-

len öl och cider på någon av de mindre kostsamma taver-

norna istället.

Lag och ordningMadenburg har en vaktstyrka, inklusive brandkåren och

furstens garde, på ca 125 man. En grupp, stadsvakten, håller

ordning i staden, vilket betyder att de stoppar uppenbara



brott och oroligheter, reder upp trafi kproblem och håller

utkik efter bränder. Deras tillhåll är i källaren till rådhuset,

och där fi nns också en fängelsehåla. En annan, murvakten,

bemannar stadsmuren, och har sitt högkvarter vid Norra

Porten, den största porten in i staden. De är soldater, och

kallas bara in i staden i krissituationer. Soldater som anses

behöva en belöning eller uppmuntran förläggs gärna till

murvakten, eftersom den sällan behöver uträtta något. En

tredje är hamnvakten, som håller ordning i hamnen, och

är ansvarig för kajavgifter och tull som betalas av fartyg.

Slottet och Vishetens Hus vaktas av gardisterna, som bor i

ett fl ott hus utanför palatset. Gardisterna är av patricierätt

och den förnämsta gruppen av vakter, och sänds ut på spe-

cialuppdrag när furstens säkerhetstjänst behöver fältarbete

eller för att skydda något av de hemliga projekten i Vishe-

tens Hus.

Alla dessa grupper lyder under fursten, givetvis, men

ingen har auktoritet över den andra. Murvakten står t.ex.

under polemarken Tabart tem-Tybald ran-Firnen, medan

stadsvakten leds av en plebej (och före detta madenrö-

vare) vid namn Matas tem-Dan. Hamnvakten å sin sida

leds av den gamle sjöbusen Ymon tem-Ekrit ran-Nethuns.

Ymon var en sjökapten i den gamle furstens tjänst, och är

en gammal vän till furst Urvin själv. Fursten har försökt

samordna alla grupperna och ”rationalisera” deras arbete,

som han kallar det, men det är lättare sagt än gjort. Tabart,

Matas och Ymon kommer inte alls överens och har olika

bakgrund och åsikter om vad som är viktigt.

Kött och andeVad gäller folks andliga välbefi nnande fi nns det ca 25 men-

torer i staden och ett tiotal mystagoger. Detta är mindre än

vanligt, men furstens kyliga inställning till ekomantin gör

att många heliga kvinnor hellre utövar sitt yrke annorstä-

des. De mentorer som fi nns kvar är ofta bakanister (se Ap-

pendix 1), d.v.s. de tillhör samma gren av ekomantin som

furstefamiljen. Förutom de gillestempel några gillen håller

sig med fi nns sex ekomantiska församlingar med tillhö-

rande tempel i staden, uppdelade efter stadsdel. Den för-

nämaste är den i centrala staden. De fl esta rika plebejer och

nästan alla stadens patricierfamiljer är medlemmar, oavsett

var de bor, och många religiösa ceremonier drar folk från

hela staden till templet. Församlingen har stort infl ytande

över de andra. Nästan alla världsliga beslut i staden fattas

av dess medlemmar.

De mentorer som inte undervisar i någon församling

eller vid gillenas tempel är anställda som privatlärare åt de

rikas barn. Vita Rosen har ett hospital uppe på Lakker-

kullen. De har specialiserat sig på att rädda patienter från

att dö i frossan. Hälften av stadens mystagoger arbetar där

som helare. Resten fi nns nästan alla verksamma på privat

basis – i motsats till mentorerna är de inte bakanister, och

en mystagog behöver på intet vis vara knuten till ett tempel

utan lyder bara under Kosmokrator.

På grund av stadens speciella status bland mekanurger

fi nns åtminstone 75 stycken här, vilka inkluderar furstens

skyddslingar och deras lärlingar, samt många andra som

hoppas på furstens gunst. Att agera meccenat till me-

kanurger är ett bra sätt att skaff a sig status i Madenburg, så

många magiker lever på gåvor från patricier i utbyte mot

leksaker och förevisningar. Andra tar tillfäliga uppdrag

– även om det fi nns ringa behov av underting är mekanur-

ger oöverträff ade som hantverkare. De återfi nns i fl era av

stadens hantverkarskrån.

Tillgången på mekanurger gör att enklare mekanismer

och föremål tillverkade av alkemiska substanser är mycket

vanliga i staden, framförallt bland de välbärgade. Det fi nns

till exempel ett halvdussin unga sprättar som roar sig med

att stiga upp i ballong! (En jämförelse skulle antagligen

vara en storstad i dag som hade sin egen förening för att

skjuta upp satelliter.) Dessutom kan även vanliga handels-

män, hantverkare eller till och med madrövare besitta nå-

gon mekanism eller dylikt, kanske eftersom en mekanurg

blivit skyldig dem pengar när han var pank. Således är ma-

denburgare jämförelsevis blasé när det kommer till under-

verk och underligheter, medan främlingar stöter på sådana

där de minst anade det. Stadens tillnamn är välförtjänt.

Madenburgs patricierOm de viktigaste patricierätterna i Madenburg, och därmed

de mäktigaste i riket; det fi nns ett tjugotal familjer av

patriciervärdighet i staden.

Ätten ran-PesannHeraldik: Ett svart berg (en pyramid) mot blå botten; en

röd eldsfl amma framför berget.

Motto: Ur djupet mot höjderna

Överhuvud: Tigon tem-Bardus ran-Pesann.

Huvudnäringar: Gruvdrift, järnbruk, jordbruk och bo-

skapsskötsel.

Ran-Pesann har framförallt tjänat sitt patricierskap på

sina stora gods. De kan inte tävla med ran-Hekars, men in-

kluderar järnfyndigheter och fl era stenbrott. De säljer inte

bara malm utan förädlat järngods, och äger furstendömets

främsta, största och mest betydande kanongjuteri. Liksom

det Svarta Städets Gille har de dragit nytta av furstens af-

färer, men det började redan på den förre furstens tid, när

gamle Tigon sålde stålgods till Wantale via dennes han-

delshus.

Ran-Pesann äger också storjordbruk och några av de få

skogar som fi nns kvar i landet. Många yngre män i ätten

har följt Svärdets Väg och tillhör furstens mer lojala sol-

dater. De hyser stort begär till Irekens kolgruvor, och Ti-

gon har öppet uttalat att Ireken kan man bara kliva in och

ta över. Furstens defensiva politik i nuläget irriterar dem.

Ran-Pesann har länge försökt köpa ran-Hekars skogsmar-

ker, som är mer vidsträckta än deras, men ran-Hekar har

vägrat. ”Ni skall inte göra kol till furstens fördöma troll-

konster av mina ärvda fäderneskogar!” vrålade en uppretad

Olram tem-Palast ran-Hekar och slängde en ölsejdel på

Tigon senast de träff ades. Stämningen är numera tryckt

när de möts.



Ätten ran-HekarHeraldik: Ett grönt tjurhuvud mot röd bakgrund.

Motto: Styrka ger framgång; envishet ger styrka.

Överhuvud: Olram tem-Palast ran-Hekar

Huvudnäringar: Jordbruk och boskapsskötsel, militära

poster.

Ran-Hekar äger närmare en sjättedel av hela Telbirs yta,

uppdelat på ättens olika familjer. Åtminstone de senare ge-

nerationerna är kända för sin stora kroppshydda, och ran-

Hekar är mycket stolta över att man en gång var bönder.

Övriga ätter försöker ofta spåra sitt ursprung tillbaka till

azlisk tid; ran-Hekar är stolt över släktsagan som säger att

deras förfader var en barbarisk hövding som svor trohet

åt kejsaren en gång för länge sedan. Många av de stora

och starka sönerna och brorsönerna till Olram, den väl-

dige patriarken, har gjort tjänst som soldater i Telbirs och

andra länders arméer. Mod och styrka är drag som släkten

uppskattar; fi nesser har man inte mycket till övers för. Ol-

ram ogillar öppet furstens skattepolitik som betonar Ma-

denburg framför landsbygdens socknar och hans förlitan

på modern teknologi istället för den hederliga massan av

kanonmat ledda av trogna offi cerare.

Olrams son, Yserk, är ett kapitel för sig. Han har okarak-

teristiskt nog gått Pennans Väg och undvek sin fars förakt

enbart genom en mängd våldsamma studentfester och äm-

net för hans studier. Yserk är övertygad om den överlägsna

moraliska och mentala naturen hos primitiva, barbariska

samhällen, jämfört med dagens dekadenta värld. Han har

besökt Mirak och Digerveden; det är ifrågasatt om hans

intryck av deras folk överensstämmer med dessas egen bild

av sig själva, men han uttalar sin djupaste beundran för

dem. Ysker har till sin förvåning fått en gåva av fursten

för att skriva Telbirs fornhistoria om de ädla högtermaliska

barbarerna; han vill gärna gräva ut en serie gravdösar i ut-

kanterna av Maden. Med en del bekanta från festlivet har

han också grundat De Vördnadsfulla Ättlingarnas Loge,

som i stort sett går ut på diverse alkoholindränkta ceremo-

nier där man klär ut sig i ”genuina” barbardräkter (SL har

tillåtelse att lägga in så fåniga hjälmar han vill), äter stora

mängder illa kokt kött och sjunger folkvisor.

Ätten ran-FirnenHeraldik: En stegrande röd hjort mot vit bakgrund, som

vänder sig mot en röd stjärna.

Motto: Handling och tanke – ett.

Överhuvud: Ersirka tar-Tybald ran-Firnen

Huvudnäringar: Off entlig tjänst som offi cerare eller tjäns-

temän

Ran-Firnen är mer infl ytelserika än rika, även om fa-

miljens många män och kvinnor i furstlig tjänst gett dem

värdefulla kontakter för de som följt Guldets Väg istället

för Svärdet eller Stolens. I fyra generationer har Maden-

burgs polemark varit en ran-Firnen; i två generationer har

dess överdomare varit en ran-Firnen. Ersirka själv leder

Rådsförsamlingen, en oavlönad men ansedd tjänst. Än så

länge har inte ran-Firnen förlorat några viktigare tjänster

till uppstickande plebejer. Dessutom hoppas Ersirka på att

hennes landsfattiga ätt skall kunna dra nytta av exploate-

ringen av Maden. Skulle dock detta bli en muta till ple-

bejerna, eller ran-Firnen börja förlora höga offi cersposter

och förvaltningsämbeten till furstens ”valpar”, så skulle

stödet smälta bort som glass på en het spis. Sedan gam-

malt konkurrerar man med ran-Hekar om militära poster

och med ran-Kesan om civila. Fejden med ran-Hekar har

av tradition varit illasinnad, den med ran-Kesan godmodig.

I modern tid har ännu inte Olram kommit över att Ersirka

tackade nej till hans frieri i deras ungdom.

Ätten ran-KesanHeraldik: Ett svart bläckhorn med en gyllene tupp som

sitter på det, mot grön bakgrund.

Motto: Sinnets skärpa överträff ar svärdets.

Överhuvud: Tarlisa tar-Pilandor ran-Kesan

Huvudnäringar: Off entlig tjänst, varvsindustri, akade-

miska uppdrag

Få ätter har en mer passande vapensköld – nedbläcka-

de fi ngrar och tuppstolthet är vanliga drag hos ran-Kesan.

Även om man inte håller lika viktiga poster som den gamla

rivalen ran-Firnen har man brukat hålla desto fl er, och ät-

ten är känd för sin snarstuckenhet liksom för sina många

medlemmar som valt Pennans Väg. Resultatet av det se-

nare är att akademiska debatter avgörs med dueller. Det

senare ledde till att Tarlisa tar-Pilandor miste sin make till

furstens svåger (hur är det nu, kommer varat före väsen-

det?). Hennes personliga vendetta har förankrat hennes ätt

bland furstens belackare, fastän familjens skeppsrederier

går bra, och fastän ättens mentors-falang är stolta bakanis-

ter (akademiker kan man bli som världslig student eller re-

ligiös mentor, och ran-Kesan har alltid sett till att några av

dess döttrar får mentorstjänster i landets mer prestigefyllda

tempel). En gammal fejd med ätten ran-Deber har gjort

det svårt att bilda en vettig allians; det har nu glunkats om

att ett lämplig giftermål kunde lösa den saken.

Ätten ran-DarusHeraldik: En helt röd sköld med en vit spets, med ett gyl-

lene panterhuvud.

Motto: Listig som en räv, tapper som en panter.

Inoffi ciellt motto: ”Dolkar passar bäst strax under vänstra

skulderbladet på en fi ende.” Leon tem-Isar ran-Darus, när

någon frågade om hans åsikt vad gäller modet för bärande

av vapenbälten.

Överhuvud: I teorin Leon tem-Isar ran-Darus, i prakti-

ken Ulaf tem-Isar ran-Darus.

Huvudnäringar: Handel, sjöfart, döttrar

Ran-Darus sticker inte under stol med att ändamålen

helgar medlen när de gör aff ärer. Däremot talas det tyst om

den höga frekvensen dödsfall bland de som står i vägen,

inom och utom ätten. Framförallt talas det tyst om Leon

tem-Isar ran-Darus lägliga blodpropp, som lämnade ho-

nom så förlamad att hans yngre bror styr ätten i praktiken.

Just nu går det bra för fursten, och således är ran-Darus



ytterst lojala – och ytterst kapabla – undersåtar. Man har

funnit en ny allierad i den nyligen adlade ran-Aspi, som

inte skulle kommit dit han kommit med sitt repslagargille

idag om det inte varit för Ulaf tem-Isar ran-Darus. Annars

är en av ran-Darus viktigaste handelsvaror sina döttrar,

som man gifter in i både rika plebejfamiljer och

andra patricierätter. Informella, familjära

påtryckningar kan vara nog så viktiga.

Ett behov av att dominera alla po-

tentiella äktenskapsmarknader

har också gjort ran-Darus till le-

dande inom mode,kvickhet och

hovstalanger.

Ätten ran-DeberHeraldik: En grön bägare på

ett vitt fält.

Motto: Att Inse, Att Handla,

Att Förädla, Att Undervisa (tra-

ditionellt ordspråk från Kosmo-

krator, som defi nierar en mystagogs

plikter, och i vidare överföring vilken

god ekomantikers som helst).

Överhuvud: Retor tem-Ilon ran-

Deber.

Huvudnäringar: Jordbruk, textil-

handel.

Den förste Ran-Deber fi ck sin patriciertitel för sina

dristiga dåd och för sin fromhet, sägs det. Han nedkämpade

i alla fall inte bara sin härskares fi ender utan också rövare

och odjur i allmänhet; han återförde reliken Smaragdkal-

ken till Agapia-templet i norra Madenburg. Ran-Debers

stamfar var en vandrande jarlason under Svärdseran som

utförde en mängd tappra dåd efter att ha omvänt sig till

den ekomantiska läran. Nuförtiden är det länge sedan man

hade något militärt infl ytande; man håller sig fl ytande på

ättens sedan urminnes tider befästa rykte och omfattande

linodlingar. Retor tem-Ilon ran-Deber är inte heller han

någon kämpe, men han är känd som en from och givmild

man; han är ytterst populär bland stadens plebejer, och har

öppet uttalat sitt stöd för Hieroforen i Vertiod, som han

besökt och haft långa samtal med.

Ran-Deber är inte glada i furstens försök att lägga sig i

templens göranden och låtanden, och ogillar hans gudlösa

mekanurgiska spekulationer. Retor är dock en så varm an-

hängare av ekomantisk moral att han är en dålig intrigör;

han kan inte ljuga och har till och med svårt att vara arg på

folk, och man förändrar inte politiken genom att se djupt

sårad ut och förklara hur besviken man är på den man talar

med. Skulle hans son Rolar gifta sig med någon av ran-

Kesans döttrar skulle det antagligen bli annat ljud i skällan;

alla vet att han bara v äntat på att Rolar skall ”stadga sig”

för att dra sig tillbaka till ett stilla kontemplativt liv. Rolar

delar sin fars ideal men är betydligt bryskare och barskare.

Smaragdkalken är berömd över hela Vidonia. Den-

na gamla ekomantiska relik verkar snarast vara en mortel

av djupgrönt, skrovligt glas. Den tillskrivs mystiska kraf-

ter över vad som nu hälls i den och användes i galeniska

ritualer av matriarkerna i Agapia-templet i många gene-

rationer, innan Agapias nexus ebbade ut och kalken kom

att hamna i Madenburgs Stora Tempel i slutet av det som

nu kallas Agapia-allén. Enligt legenden skall den

heliga matriarken Agapia ha använt morteln

i sin dagliga gärning. När hon dog vid

hög ålder transmuterades stenen till

något som liknar smaragd. Fursten

tilltvingade sig reliken, och han

har varit tvungen att erkänna att

hans mekanurgiska perception

inte kan säga vad den är gjord

av. Den är varken en smaragd

eller grönt glas, men ett mate-

rial okänt för vetenskapen. Den

stals från Agapia-templet av mi-

notauriska rövare under Svärdse-

ran, men ran-Debers stamfar åter-

erövrade den och straff ade missdå-

darna.

Ätten ran-SolonHeraldik: Ett träd med röd stam och

grön krona mot en vit bakgrund.

Motto: Från ollonet eken; från ambitionen storheten.

Överhuvud: Kassandra tar-Ulaf ran-Solon

Huvudnäringar: Jordbruk, byggsten, handel (främst med

pälsverk)

Ran-Solon är uppstickare. Deras stenbrott var bara en

binäring till ättens stora sädesfält, till dess man för några

generationer sedan kom att skaff a sig makt i Lodets Kolle-

gium. Ingen har nått längre än Kassandra tar-Ulaf ran-So-

lons yngre bror, och detta samtidigt som den nya regimen

ledde till en byggboom. Allt mer av ättens ökande inkomst

har investerats i pälstraden med Digerveden; man funderar

på att öka timmerimporten också, och etablera skogshug-

gare därvid. Kassandra måste dock ofta lugna landsbyg-

dens ättemedlemmar, som drabbats av furstens skattepo-

litik, som drar in medel till huvudstaden och utarmar de

mindre städerna och landsbygden. Hon har börjat lägga

ut sina krokar för Tigon tem-Bardus ran-Pesann för att

försöka få stöd för en skatteutjämning; i utbyte skall hon

stödja hans krigsvilliga politik gentemot Ireken.

Ätten ran-AspiHeraldik: Tre rep i silver över en blå sköld

Motto: Inget rep är starkare än sin svagaste fi ber.

Inoffi ciellt motto: ”Det fi nns mer än en sak man kan göra

med en snara.”

Överhuvud: Pylast tem-Lauk ran-Aspi

Huvudnäringar: Hampaodling, repslageri, handel, orga-

niserad brottslighet (givetvis inte offi ciellt)

Pylast köpte sin patriciertitel; hans gåvor till det all-

männa överträff ade någon liturgi som de existerande patri-

Ulaf tem-Isar ran-Darus

modelejon och mecenat



cierfamiljerna ålagts på lång tid. Han kontrollerar oroliga

element som kan störa furstendömets utveckling; fursten

ville ha honom på sin sida. Å andra sidan är han nu i skuld

till ran-Darus, men vad gör det i utbyte mot att vara den

mäktigaste av Telbirs ”små” patricierfamiljer? En av hans

senaste (lagliga)aff ärer är att gå runt furstehusets monopol

på lumppapperstillverkning; man kan göra papper av ham-

pa också, och priset har ökat. För ökad eff ektivitet (och sitt

goda renommé bland de furstetrogna) har han engagerat

en mekanurg i saken, en gammal aff ärsbekant, som tyvärr

inte gör så stora framsteg än. Han kallar sig Sabri tem-

Bamdur men är i kriminella kretsar mer känd som ”Bir-

fi laren”; han är inte van vid mekanismer som inte dräper

och mördar, men han tar lätt på saken. Det fi nns många

mekanurger i det här landet att bestjäla på sina upptäckter

– det var ju ändå därför han kom hit! (Mer om Birfi laren

fi nner du i ett dokument på Rävspels hemsida)

Gillen i Madenburg.Gillena i Madenburg organiserar många av dess infl ytelserika

plebejer och en del patricier. Här är en del information om

dem.

Den Blodiga Knivens GilleDen Blodiga Knivens Gille är inte något lönnmördargille

(men låt gärna rollpersoner tro det); de organiserar slaktare

och garvare. Av hygienskäl krävs särskilt tillstånd för att

syssla med dessa stinkande hantverk, och det ges enbart åt

gillesmästare. 15 slaktar- och 10 garvarmästare utgör gillets

ledning. Däremot täcker deras privilegium inte in slakt och

försäljning av fj äderfä. Detta sker dock sällan i bulk, och

oftast utanför stadsmurarna i vilket fall. Elastovatos heter

den väldige minotaur som är den enda icke-människan

bland stadens gillesmästare. Större delen av gillet tillhör

hans folk. De försöker hjälpa minotaurer som kommer till

Madenburg att få hederliga arbeten och att inte bli lurade

av människor.

BrödbrödernaBrödbröderna är ofta systrar; det förenar vanliga bagare

med socker- och pastejbagare. De har inte lyckats utverka

någon formell regel som säger att man måste vara medlem

för att få tillstånd av stadens råd att sätta upp en verksam-

het som kräver en bakugn, men i praktiken får man inte

ett sådant tillstånd utan ett mästarbrev från gillet. Gillet

har 62 erkända mästare, de fl esta som sagt mästarinnor.

Stränga regler säger hur mycket bröd får kosta, men ädlare

bakverk får man ta ut vad pris man kan för.

Bårdskärarnas Gille Bårdskärarnas Gille förenar barberare och badare, men

också många simpla fältskärer – dessa yrken tenderar att

falla samman. Det enda gillesprivilegium de utverkat är

att endast badarmästare (av vilka det fi nns 10 i staden) får

driva badinrättningar, i utbyte mot kontroll av hygienen

och att de ser till att badhusen inte är förtäckta bordeller.

En av dessa badmästare är mystagogen Ulirna tar-Karst.

Gillet har försökt få någon sorts standard för utövande av

kirurgi, men trots uppvaktande av Vita Rosen (bland an-

nat genom donationer och att gesäller måste arbeta som

tjänare vid hospitalet) och andra ekomantiska auktoriteter

har det inte lyckats. Gillets skylt, med rakkniven och bor-

sten, intygar dock för många att innehavaren kan förväntas

dra ut tänder, skära bort vårtor eller spjäla ben utan att ta

livet av patienten.

DragarbrödernaDragarbröderna är en fullständigt inoffi ciell sammanslut-

ning av dragare (professionella bärare), kuskar, sjåare och

andra ”transportarbetare”. De har inte utverkat furstlig rätt

att kalla sig ett gille (många dragare har gillen i andra stä-

der), men beter sig i mycket som ett. Bland annat har man

faktiskt ett gillestempel, ett tempel i hamnen uppbyggt av

medlemmarnas svett som utgör en egen församling över

stadsblocksgränserna. Medlemmarna tar också upp ”kol-

lekt” för att hjälpa skadade kamrater. Sedan Månglarna fått

sitt gille har dessa skador mer och mer ofta uppstått i bråk

med muskler inhyrda från Repslagargillet (ofta arbetslösa

sjömän). Dragarbröderna har därför mer och mer börjat

söka hjälp hos stadens andra fraktioner. Detta kan bli blo-

digt.

Det Gyllne StädetDet Gyllne Städet förenar de hantverksmästare som ar-

betar med ädelstenar och ädla metaller. Gillet har hela 26

mästare, och av viss tradition inkluderas optiker, urmakare

och instrumentmakare i deras skara, och bland dem fi nns

fyra aktiva mekanurger. Gillet har ett monopol på handeln

med ädla metaller i staden, och sex av mästarna är patricier.

Däremot får man sälja smycken, husgeråd av ädla metaller

etc. fritt, och mycken kram säljs utanför gillets kontroll.

Gillets makt beror dels på att medlemmarna är rika och

förnäma, dels på det infl ytande de har över fursten. Det

Gyllne Städet var nödvändiga för att skapa Spegeltornet,

och i utbyte fi ck medlemmarna extra privilegier – bland

annat äger gillet rättigheterna att slå Madenburgs mynt.

Det Gyllne Städet arbetar för att Madenburg skall skaff a

sig en koloni i Digerveden, för att skaff a guld till billigare

priser. De försöker i gengäld stoppa utdikningarna av del-

tat, som de anser kostar mer än de smakar. Istället skall de

fattiga erbjudas ett nytt liv i Digerveden!

Lodets KollegiumLodets Kollegium är kanske det mäktigaste gillet i Ma-

denburg; det organiserar stenhuggare och murare, och

ingen byggnad får uppföras utan deras medlemmar. De

ständiga off entliga byggnationerna har lett till att det fi nns

runt 60 mästare i staden vid varje givet tillfälle. Kollegiet

räknar stolt sina anor till azulisk tid och anser att de be-

varar det azuliska imperiets stolta byggnadskonst. Genom

att så många av dess mästare befi nner sig på språng fi nns

en mer utarbetad tradition av utbyte med andra städers



gillen, och regler och ceremonier är många och långa. En

unik företeelse är att ett examensbevis från en akademi i

ämnet arkitektur eller ingenjörskonst räknas som ett ge-

sällbrev, även om många mästare som arbetat sig upp med

händerna ser ned på ’akademikerna’. Gillets stormästare,

patriciern Tegar tem-Ulaf ran-Solon, har gjort båda, och

är därför en populär och uppskattad ledare. Genom gillets

infl ytande över fursten (och vice versa) är han också en av

Madenburgs mäktigaste och rikaste män.

KrämarkollegietKrämarkollegiet aff ekterar att

de är ett gille, men är främst

ett handelsbolag som förenar

de som handlar med kryddor,

ljus, parfymer, tobak, chai och

mycket annat. Genom sin be-

tydelse som återförsäljare inom

furstens handel har de fi kat åt

sig privilegier för försäljning av

många av dessa varor, fast det

sägs att fursten också försöker

kontrollera stadens ekoman-

tiska organisationer på detta

sätt – Krämarkollegiet kan styra

tillgången på örter och andra

medicinska ingredienser, vilka

fursten utverkat prisstopp på

”av humana skäl”. Parfymören

och mystagogen Eona tar-Pilas

är en av få ekomantiska aukto-

riteter inom staden som står på

furstens sida.

Körsnärgillet Körsnärgillet har 45 mästare, varav en del bereder pälsverk

till plagg av olika slag, medan andra förädlar skinn till päl-

sar som används av andra hantverkare, t.ex. hattmakare

och pungstickare. Råmaterialet kommer i stor utsträckning

som import, främst från Digerveden. Flera av mästarna

kan mer adekvat beskrivas som pälshandlare som exporte-

rar pälsverk över hela landet och utanför; två av dem är av

patricierätt. Körsnärsgillet arbetar aktivt för att en koloni

av Nygaards typ upprättas i Digerveden; detta skulle göra

deras råvaror billigare. I detta syfte arbetar de med Det

Gyllne Städet.

Månglarnas Enade SkråMånglarnas Enade Skrå är ett annat exempel på en in-

tresseorganisation maskerad som hantverksgille. Medlem-

marna säljer varor som fi sk, vatten (jo, vattenbärning är

ett yrke), ved, kol och hö och halm. Skrået är ett försök

att skapa privilegier och öka priserna (samt att sänka lö-

nerna för kuskar och dragare), som ännu inte lyckats. Man

samarbetar med Repslagargillet för att komma någon vart,

eftersom man ofta förser skepp med varor. Månglarna för-

söker också importera ”gästarbetare”, ofta minotaurer, som

kan ha svårt att få andra jobb och kan utnyttjas för en billig

penning. Den Blodiga Knivens gille har därför av etniska

skäl kommit i konfl ikt med Månglarna.

Möllarnas KollegiumMöllarnas Kollegium är litet – enbart tolv medlemmar i

staden, och ett tiotal andra i de omkringgivande köping-

arna och byarna. De är ett försök att organisera inte bara

stadens utan hela rikets mjölnare. Detta sker dels för att

konstruktionen av stora arbets-

maskiner är något som ligger

fursten varmt om hjärtat (och

två medlemmar driver fl ogis-

tonmöllor, varav en som kan

förfl yttas för att driva kvarnar

och sågar på platser där det

behövs), dels för att försöka

minska makten hos de stor-

godsägare som hittills kontrol-

lerat odlingen av brödsäd.

Penslarnas SkråPenslarnas Skrå organiserar

ungefär 25 mästare på målning,

rappning och liknande proce-

durer. Det är det tredje av byg-

gargillena i staden, och eftersom

de alltid behövs vid byggnatio-

ner har de kommit att vara våg-

mästare mellan timmermännen

och murarna. Gillesmästarin-

nan Birba tar-Paran gör sig

bästa för att förbli neutral och

spela ut alla mot varandra. De

saknar egentliga privilegier, dock, utan förlitar sig på sitt

professionella rykte. Sådana privilegier, liknande de andra

byggmästarnas, är Birbas egentliga mål.

Repslagarnas GilleRepslagarnas Gille har egentligen bara 10 mästare som är

repslagare; genom en uppluckring av medlemskraven har

man kommit att organisera stadens skeppsfurnerare (om-

kring ett tjugotal), och skaff a sig monopol på försäljning av

mer än en typ av förnödenhet på samma plats. Denna fi f-

fi ga lag, antagligen genomdriven via skeppsredare genom

de facto-monopolet på pålitligt tågvirke, förhindrar att

fl era typer av varor säljs i samma lokal om inte säljaren är

mästare i repslagargillet. Flera av medlemmarna har blivit

mycket rika. Fastän han inte är gillesmästare, är den mäk-

tigaste Pylast tem-Lauk ran-Aspi, som inte bara köpt sig

en patriciertitel utan också enorma hampaodlingar, för att

försörja och dominera marknaden på tågvirke. Repslagarna

är kända för sina rena maffi ametoder – som ran-Aspi säger:

”Det fi nns mer än en sak man kan göra med en snara.”

Lodets kollegiums gillesmästare

Tegar tem-Ulaf ran-Solon



Den Resta Stolens SkråDen Resta Stolens Skrå är ”lodarnas” främsta konkurren-

ter och vedersakare, med runt 70 mästare. De organiserar

timmermän, takläggare och liknande yrkesmän och har

samma privilegier som stenhuggarna. De började som en

organisation för att hjälpa medlemmar som förolyckats i

arbetet, och deras familjer, och har tydliga religiösa för-

tecken, vilket inkluderar att de har stadens största och ståt-

ligaste gillestempel. Fromhet har länge varit en väsentlig

egenskap för att avancera i gillet, och detta gör att de försö-

ker sätta ideologisk press på fursten. Ibland tar sig de bägge

byggargillenas fi endskap sig våldsamma uttryck, vilket of-

tast innebär att gäng av lärlingar och gesäller bestämmer

sig för att ge varandra stryk. Gillets stormästare, Hakun

tem-Sant, är en mycket gammal man, men fortfarande en

skicklig talare.

Sadel- och seltygsmakarnaSadel- och seltygsmakarna saknar också formella privi-

legier; gruppens 29 mästare säljer mer än andra eftersom

deras namn garanterar kvalitet, inte på grund av några

stadslagar.

Skyttelns SkråsystrarSkyttelns Skråsystrar organiserare vävare, mattvävare, tält-

makare och färgare av bägge könen, trots namnet. Med-

lemmar har monopol på import och export av kläde, ull

och lin, och fl era infl ytelserika medlemmar är därför pa-

tricier som främst sysslar med klädeshandel. Däremot har

de inget monopol på att väva eller färga tyg. Utanför gillet

har några mekanurger – efter en dusör från fursten – för-

sökt etablera ett väveri där fl ogistondrivna automater utför

vävandet, men Skråsystrarna har utnyttjat sitt monopol för

att driva dem av fältet. De har ännu inte gett upp, men fur-

sten stödjer dem inte aktivt längre. De rika skråmästarna

har därför börjat stödja furstens ekomantiska vedersakare.

Skräddargillet Skräddargillet har inte mycket infl ytande; många medbor-

gare syr sina plagg själva (eller snarare, familjens kvinnor

gör det) och deras varor är inte av nödvändighet dyrbara.

De har inte lyckats få exklusiva gillesprivilegier, och de 36

mästarna behåller sin ställning enbart genom hävdandet

av hög kvalitet. De försöker med brist på framgång stödja

utvecklandet av fl ogistonvävstolar, i konfl ikt med Skyttelns

Skråsystrar.

Skrået för Hatt- och HandskmakareSkrået för hatt- och handskmakare har enbart ett trettio-

tal medlemmar, men är främst en vänförening som håller

nere priset på skinn och kläde. Gillesmästarinnan Ylirba

tar-Korba har utverkat furstligt privilegium såtillvida att

”staten” aldrig köper annat än från skråets medlemmar.

Detta beror främst på att modisten är en av furstinnans

förtrogna.

Skrået för Tunnbindare och SvepareSkrået för Tunnbindare och Svepare har inte lyckats få

några egentliga privilegier, men enbart medlemmar i gil-

let kan bränna in gillesstämpeln på sina varor, och det är

inoffi ciellt ett märke på att tunnan faktiskt rymmer det den

ska. Gillet har 35 mästare, och är upptaget med att förse

handelsmän, sjökaptener och byggnadsindustrin med tun-

nor, remmare och dylikt.

Det Svarta StädetDet Svarta Städet grundades samtidigt som Det Gyllne

Städet. De är ett gammalt gille; de organiserar alla de olika

smeder som krävs för att framställa redskap och husgeråd

av icke ädla metaller. De har gamla privilegier som gör det

olagligt att arbeta som grovsmed, låssmed, knivsmed etc.

utan att vara medlem, och ett femtiotal mästare. Gillet har

ett dussintal aktiva mekanurger, och är mycket involverade

i furstens aff ärer. Fursten själv är mästare i gillet, och hans

mästarprov hänger i taket i gilleshallen: en höj- och sänk-

bar ljuskrona av blankpolerat stål.

Sylens gilleGehäng-, bältes- och spännesmakarnas med Pungstickarna

Gillesbröder har mycket längre namn (och mycket bisar-

rare gillesskylt; det antas vara en syl men ser ut som något

snuskigare) än de har infl ytande. Sammanslagningen av

mästare inom många olika discipliner (för närvarande 53)

har inte förlänat dem några furstliga privilegier, men har i

viss mån hindrat att de som handlar i gross med läder och

pälsverk inte drivit upp råvarupriserna.

De Två Rankornas Gille De Två Rankornas Gille har monopol på bulkförsäljning

av öl (humleranka) och vin (vinranka) i staden; genom

detta kontrollerar man också stadens 10 värdshus, medan

ingen kvalitetskontroll eller gilleslag fi nns för tavernor och

enklare ställen. Endast medlemmar av gillet får erbjuda

sovplatser åt resenärer, för att upprätthålla brand- och sä-

kerhetsföreskrifter. Man bryr sig sällan om änkor som hyr

ut rum per natt eller dylikt, men driver sedan länge hetsjakt

på tavernaföreståndare som gör detsamma. Efter midnatt

och till gryningen får därför ingen vistas i en lokal som säl-

jer mat eller dryck, förutom vid de 10 egentliga värdshusen.

Frikostiga gratismåltider och fri sprit till stadsvakten gör

att denna lag uppehålls väldigt nitiskt. Brännvinsbränning

och dito försäljning är ett furstligt privilegium; det är inte

bara lönsamt utan en militär angelägenhet, eftersom till-

verkning av bra krut förbrukar stora mängder ren alkohol.

BokbranschenBokbindare och –tryckare är inte organiserade, men man

får inte sälja, binda in eller trycka böcker eller annat utan

en furstlig licens, och papperstillverkning är ett furstligt

monopol i hela riket. 13 tryckpressar och 8 bokbindare har

givits tillstånd än så länge, och de måste lämna en kopia

av allt som trycks till det furstliga biblioteket, som också



fungerar som censurmyndighet (inte ovanligt i Vido-

nia, utan standardprocedur). Furstens bibliotekarie är en

av hans gamla lärare från Akademin, metafysikern Ekrit

tem-Ulaf ran-Striga. Ekrit trodde han fått en sinekur där

han kunde lata bort sin giktbrutna ålderdom, och har till

sin förvåning och irritation funnit att han är centrum för

furstens informella men omfattande säkerhetstjänst. Han

fullgör sin uppgift med viss framgång; på sin hustrus för-

frågan varför han satte gubbstrutten där han satte honom

lär fursten ha svarat: ”Han är inte 100 kompetent, men

han är 100 lojal.” Givetvis har det gjorts försök att trycka

saker i smyg i staden, men de som ägnar sig åt eventuellt

samhällsomstörtande verksamhet har funnit sig i att trycka

pamfl etter och dylikt utanför Telbir och smuggla in dem

istället.

Mer om gillesväsende i Vidonia i allmänhet fi nner du i

Appendix 1: Fakta.

Den Undre världen i Undrens StadSom alla städer i Vidonia har Madenburg sina utstötta, fattiga

och smutsiga invånare. Furst Urvins dröm om en skinande

ren och vit drömstad är långt ifrån verklighet. Ännu.

De kranka och de uslingarDet fi nns ganska många tiggare och lösdrivare i staden.

I Madenburg har fursten gett stadens centrala tempel på

Borgbacken och Vita Rosens hospital på Lakkerkullen

rätt att utfärda tiggarbrev, förutom domsbetjänterna som

kan återfi nnas i Rådhuset. De ekomantiska auktoriteterna

har rykte om sig hos vanligt folk att vara mer milda än

domsbetjänterna, men det är en sanning med modifi ka-

tion: tiggarna själva säger att det går på ett ut. I synnerhet

hospitalsystrarna har en mycket realistisk syn på vem som

kan arbeta och inte, och den som försöker vinna sympati

genom falska åkommor (när det fi nns de som är sjuka och

handikappade på riktigt) vinner mycket lite sådan från

hospitalet. Församlingsäldste vid det centrala templet be-

står av mycket förnäma medborgare som aldrig konfronte-

ras med tiggarnas realitet annat än när någon ber om tig-

garbrev, medan domsbetjänterna är plebejer.

Ungefär hälften av Madenburgs tiggare är lagliga. En

tredjedel är olagliga men under kontroll av en av många

bossar; resten opererar fritt och riskfyllt. Den mest efter-

traktade platserna att tigga på är Rådhustorget och längs

Agapiaallén. I synnerhet på Sol- och helgdagar fi nns där

ofta många människor som rent rutinmässigt sticker till

tiggarna en slant. Rådhustorgets tiggare råder under Pole-

marken Tegur och Agapiaalléns under Irda Benlös. Dessa

tiggarbossar rapporterar sedan till Trasfursten, som numera

är sängliggande i sitt kyff e på Barats Backe.

Alla stadens tiggare är inte direkt beroende av denna

skrämmande fi gur, men det är mycket större ordning i sta-

den sedan han dök upp för åtta år sedan. Trasfursten bärs

av fyra medhjälpare varje vecka till palatset, där han dricker

chai med mäster Ekrit, furstens censor och bibliotekarie

(som grimaserar illa bakom sin parfymerade näsduk, men

vad gör man). En skrivare antecknar där alla rykten, lögner

och skvaller som Trasfurstens anhang snappat upp under

veckan. I utbyte låter stadsvakten och fattighusen Trasfur-

sten domdera som han vill över stadens tiggare. Den som

inte överlämnar sin förtjänst till tiggarbossarna blir slagen

eller, än värre, man ser till att stadsvakten ignorerar hans

tiggarbrev och haff ar den stackars tiggaren för lösdriveri.

I de sämre kvarteren för tiggeri (vilket i stort sett är de

sämre kvarteren i staden i allmänhet – dess invånare har

inte råd att ge lika mycket allmosor) är tiggeriet heller inte

lika organiserat. Tiggarna har alltså att välja mellan pest

och kolera. Den som håller sig till de bästa stråken måste

ge upp det mesta av sitt levebröd till översittare, medan

den som sitter i stadens skrymslen och tigger kanske inte

får något.

Tiggarna i hamnkvarteren har den bästa av alla världar.

Där fi nns ofta sjömän som blir sentimentala när de just

fått löning, och ingen boss har kunnat växa sig alltför stor.

De brukar få påhälsning av Tuppen, en lösdrivande individ

som de fl esta hävdar är en mystiker, fastän man har sett ho-

nom slåss. Många hävdar också att han är tossig, eftersom

man ser honom gala vid solens uppgång. Mystiker-ryktet

och hans öknamn kommer dels från att han brukar göra

det från tacknockar och murkrön, dit det verkar omöjligt

för vanliga dödliga att klättra, dels från att de översittare

som hamnat i bråk med honom brukar sluta med näsan

före i hamnens vatten eller någon gödselstack, och oftast

inte riktigt fattar hur de förlorade slagsmålet. I vilket fall

är Tuppen många tiggares idol. Han är noterad som ”miss-

tänkt” i mäster Ekrits rullor och ”fridsstörare” i hamnvak-

tens papper.

Agápia-templet i Madenburg, sett från Agápia-allén



I Madenburg fi nns tre off entliga fattig-

stugor. En drivs som en liturgi av patricier-

familjen ran-Elamad (Kalkens Hugsvalel-

se), en drivs av hamnens ekomantiska tem-

pel (bara kallad ”Fattighuset”), och det sista

är en nybildad institution som skapats på

furstens initiativ, Furst Barats Arbetshus.

I motsats till andra liknande ställen

tar denna bara emot arbetsföra männis-

kor, medan sjuka kan få en omild men inte

ovänlig skjuts till Vita Rosens hospital på

Lakker-kullen. Kvinnor sätts i arbete med

att riva upp trasor till lumppapperstillverk-

ning, män med att stampa trasor med vat-

ten. ”Lönen” är anspråkslös mat och hus-

rum, och säckiga kläder som är hela och rena men klart

utmärker en som ett fattighjon. Även om det måhända är

bättre än att svälta är det mer likt ett fängelse än något an-

nat (fattighjonen släpps inte ut hursomhelst).

Det råder tvist mellan fattighusets föreståndare och

det församlingstempel på Tryckarbrinken dit hjonen travar

varje Soldag. I templet anser de äldste att det är fel att man

separerar man från hustru på fattighuset, medan förestån-

darna säger att det är för att hindra kvinnorna från att bli

gravida. Barn till omhändertagna familjer hamnar på ett

barnhem i Kaervik som drivs av stadens ekomantiska för-

samling. Detta innebär inte att de juridiskt skiljs från sina

föräldrar men väl att de rent fysiskt inte får träff a dem.

Tjuvar och löskefolkDet fi nns fl era mindre ligor av fi cktjuvar i staden, och ett

halvdussin inbrottstjuvar. De är inte det minsta organise-

rade, även om deras ledare oftast vet vilka de andra är och

lyfter respektfullt på hatten om de möts på gatan eller på

någon krog. Polemarken Tegur ”hyr ut” tiggare som stör

off er för fi cktjuvar och utkikar till den som vill gå in i hus

där han inte hör hemma, och detsamma gäller fl era mindre

mäktiga tiggarbossar, men Irda Benlös anser sig ha en viss

standard att upprätthålla eftersom de som ger hennes tig-

gare allmosor betraktas som fromt folk; den som envisas

med att fråga henne om sådant brukar få påhälsning av

lagens långa arm.

Många av stråtrövarna i Madenburgs omnejd har dä-

remot en viss gemenskap. Telbirs vägar är numera gan-

ska säkra, eftersom furstens vakter systematiskt letade

upp kända hälare i samband med kampanjen mot olaglig

värdshusverksamhet under de senaste åren och helt sonika

hängde eller stympade de fl esta av dem. De få ”patricier”

(som slumrävarna kallar beridna rånare) vilka forfarande

är aktiva är de som avyttrade sitt stöldgods hos skeppsfur-

neraren och diversehandlaren Terirk tem-Huril, en promi-

nent medlem av Repslagarnas gille. Terirks kontakter med

ätten ran-Aspis gör att han hållit lagen borta från sina

operationer. De fl esta stråtrövare som inte håller till i Ma-

den syns därför i Terkirks butik, och känner varandra till

utseendet och namnet. De försöker nu ar-

beta över gränsen mot Galbreburg istället.

I Maden, träskdeltat väster om staden,

bor klaner av herdar som lever mer eller

mindre utanför samhället. Ingen av dessa

familjer accepterar utomståendes inbland-

ning i deras angelägenheter, så de lämnar

inte gärna ut brottslingar som de är släkt

med. En del av dem har t.o.m. uppmunt-

rat dem, och det fi nns fl era ligor av beridna

banditer som har sina baser på öar i deltat.

Andra av dem opererar från små fl odbåtar

och kan väl närmast räknas som anspråks-

lösa sjöhundar. Madenrövarna är inte allt

för sams inbördes utan är uppdelade i olika

klaner, men de avslöjar inte varandra för furstens soldater

och bemöter de ensamma beridna rövarna med professio-

nell artighet. I tjuvslang är de ”besuttna” patricier.

Dessa rövare syns i städerna när de behöver omsätta mer

svårsålda varor. Enklare byten avyttras i Maden; många har

som sagt släktingar där som tar emot sådant som kreatur,

småbåtar, vapen eller kläde. Dyrbarheter som juveler eller

fi na viner säljs dock inne i staden, allt som oftast i Terkirk

tem-Hurils butik. Det han inte kan sälja själv kan han av-

yttra via någon kontakt.

Kringstrykare är lika illa sedda i Telbir som på många

andra håll, även om man behöver deras tjänster. Eftersom

det Gyllne Städet har sådant infl ytande över fursten försö-

ker man hålla efter de som bryter mot deras privilegier, och

det inkluderar många silversmeder bland kringstrykarna.

Ätten ran-Tulk, känd för sitt smide, har råkat illa ut och

är nu i princip bannlysta ur staden. De har därför börjat

samarbeta med grupper som är missnöjda med fursten, och

bär meddelanden åt dem över Telbirs landsbygd. Andra

kringstrykarätter värda att nämna är ran-Elan (hästhandel,

köper mycket hästar som madenborna ”importerat” från

Galbreburg), ran-Asak (också hästhandlare och gamla

rivaler till ran-Elan), ran-Reta (fauner, som egentligen är

lantarbetare, men som övervintrar i Madenburg när inget

arbete fi nns, och då mest försörjer sig som musiker) och

ran-Tuvar (också fauner, en liten ätt som säljer ved och kol,

och har en pakt med Dragarbröderna om ömsesidigt för-

svar mot Månglarnas trakasserier).

Mer om hur fattiga och kriminella har det i Vidonia

fi nner du i Appendix 1.

Individer av intresseHär följer information om några madenburgare som kan

vara intressanta att känna till. Här avslöjas också en och

annan hemlighet – den som bara ska spela i Madenburg kan

vilja sluta läsa nu!

Argentos DendreArgentos Dendre är en åldrad och ärrad minotaur. Hans

familj har i några generationer levt i människornas länder,

Tiggargosse



och för det mesta jobbat som legosoldater. Argentos själv

föddes på ett slagfält, och gav sig tidigt in i familjesysslan.

Hans första framgång kom i Dendren, där han arbe-

tade sig upp till att bli befälhavare för furstens livvakt, som

oftast utgjordes av minotaurer. Där tränade han upp re-

kryter – inklusive, ibland, mänskliga sådana. Argentos kom

därvid att etablera en fi x idé: Att minotaurer i allt för hög

grad överskattade sin arts teknologiska underlägsenhet vi-

savis människan. Han tyckte de hade ett rent mindervär-

deskomplex gentemot sina mänskliga kollegor, som ledde

till att de övertog mänskliga stridstekniker och vapen i

onödig omfattning. I vidare utsträckning ledde det till att

minotauriska soldater såg ned på sig själva.

Argentos började själv träna med klassiska minotau-

riska vapen – inte bara hillebarden, som egentligen är ett

människopåfund, utan också olika tyngre svärd och yxor.

Han ville visa att dessa kunde vara nog så eff ektiva vapen

som de nya, lättare och smidigare vapnen, som vidoniska

fäktsvärd. Argentos reste vida omkring, och besökte fl era

gamla vapenmästare på Mirak. Enligt ryktet ville Kimon

Megalos till och med att han skulle stanna och lära upp

hans män, men Argentos avböjde.

Han slog sig därefter ned i Galbreburg som vapen-

mästare, och tränade framförallt minotaurer i vad han lärt

sig själv. Argentos tvekade dock aldrig att utsträcka sin

undervisning till människor eller fauner. I samband med

detta stötte han på många som hänvisade till manualer i

fäktning, dvs. böcker om den teoretiska sidan av svärds-

konsten. Argentos tog detta som en personlig utmaning,

och vid trettioåtta års ålder lärde han sig läsa och skriva så

han kunde författa sin egen bok, Om Fäktning för Alla Folk.

Han hävdade där att de böcker i vapenkonst som fanns ig-

norerade att såväl den som skulle lära sig slåss som de han

kunde möta inte nödvändigtvis var människor. Han häv-

dade också överlägsenheten för många gamla vapenformer,

i synnerhet i händerna på minotaurer.

Boken trycktes vida, lästes mycket, såldes mycket – och

Argentos fann sig plötsligt möta en tunn men ändå strid

ström av fäktmästare som såg hans bok som en utmaning.

Han besegrade dem, en efter en, men han blev inte yngre!

Till slut dödade han en man i vad som inte var en for-

mell duell, och anklagades således för mord. Han fl ydde

Galbreburg för Telbir och Madenburg; det var strax efter

det senaste kriget, och det verkade opportunt att anklaga

Galbreburg för justitiemord just då.

Argentos har levt i Madenburg sedan dess. Han

har försökt hålla en låg profi l, men likt de fl esta minotaurer

har han svårt att inte säga vad han tycker, och det enda

han kan är att slåss och lära andra slåss. Därför driver han

fortfarande en skola för fäktare, samtidigt som han skri-

ver på en ny bok, som handlar om svärdskampens historia.

Den ständiga duellerandet mot utmanare har inte kommit

igång (än?), men han har fått andra bekymmer.

Stadens mest välbärgade minotaurer är alla garvar- och

slaktarmästare i Den Blodiga Knivens Gille, och fl era av

deras söner har därför tränats av Argentos. Den Blodiga

Knivens Gille har själv inget direkt fuff ens för sig, men

hjälper sina artfränder om de råkar illa ut. På grund av

detta har Argentos dragits in i de bråk mellan slaktargesäl-

ler och minotauriska gästarbetare å ena sidan, och Mång-

largillets och Repslagargillets hyrda busar å andra sidan.

Flera gängledare har fallit för Argentos’ eller hans lärling-

ars svärd eller knytnävar.

Nu fi nns det de som vill peka ut Argentos som ledaren

för en minotaurisk ”maffi a”. Själv försöker han bara ligga

lågt och i värsta fall försvara sitt och de sina, men plöts-

ligt har han fått påhälsningar från stadens olika vaktstyr-

kor (som, tacka Björnen, i vanlig ordning inte samarbetar).

Varför lämnade han Galbreburg? Är det sant att han för-

fattat böcker om hur minotaurer är överlägsna människor?

Och så vidare.

Argentos är knappast en skurk i ordets vanliga bemär-

kelse. Han är dock utmålad som en sådan, och blir mer och

mer pressad. Det är snart så, att skulle någon av Månglarnas

eller ätten ran-Aspis’ fi ender behöva muskler – gamla och

lätt giktbrutna, men mycket starka och vältränade muskler

– så fi nns Argentos fäkthall på Tryckarbrinken.

Mer om Argentes’ fäktmetoder fi nner du i Appendix

2, Regler.

Aspektofagen (”Sikrat tem-Vasant”)”Aspektofagen” är ganska genomskinligt kodnamn; i Ma-

denburg går han under namnet Sikrat tem-Vasant. Han

startade sin karriär som en luminat under stormästaren

Vetus; hans första stora uppdrag var att stjäla från en kon-

kurrerande stormästare, och infi ltrera Metamorbius gröna

skepp Sofi a. Han kom därifrån med receptet på en aris-

togalenisk metod som Vetus’ agenter använt sedan dess.

Mannen som kallas Aspektofagen var den förste att an-

vända den, och den skickligaste. Han var också den förste

att drabbas av dess miasma. Metamorbius hade utvecklad

en pasta, baserad på en svampinfektion, som kunde använ-

das som ett falskt skinn. Man smetar den över huden, och

efter bara ett litet tag växer den ihop med huden och köt-

tet. Med behandling med vissa aristogaleniska droger dör

svampen sakta och ersätts med riktigt skinn och kött; på så

sätt kan man hjälpa folk med mycket svåra sår att läka dessa

utan men, och temporärt stoppa svåra blödningar. Svam-

pen måste förvaras i en trögfl ytande genomskinlig vätska

och skyddas för solljus innan den används; utan tillsatser av

ultravitalum dör den utanför ett ultravitaliserat nexus.

Vetus, vars mål var mer politiska än magikern/läkaren

Metamorbius’, fann snabbt ett annat användningsområde.

Med falskt skinn kan man göra perfekta masker, som ser

ut som levande hud. Man kan fullständigt dölja sitt ut-

seende, och med lite träning till och med totalt kopiera

en annan person. Som belöning för sitt lyckade uppdrag,

eftersom han redan var en så skicklig infi ltratör, och efter-

som Vetus utgick från att han kunde försökt bluff a och ge

honom något diaboliskt vapen, så blev mannen som kallas

Aspektofagen den förste att skaff a sig ett falskt ansikte på

detta sätt.



Han utförde många uppdrag för Vetus och utvecklade

sin talang till fantastiska nivåer. Han har förvrängts så att

hans ögons irisar kan byta färg, så att han fått ett foto-

grafi skt minne för gester och tonlägen, och så att han kan

kontrollera sina stämband bättre än en vanlig dödlig. På

de senaste åren har han dock drabbats av en fruktansvärd

miasma. Skinnet på hans ansikte och allt hår har fallit av.

Kvar fi nns en grå hinna.

Hans ständiga träning i att vara någon annan gjorde

också att han började glömma sin egen bakgrund. En dag

vaknade han upp och kunde inte länge minnas sitt eget

namn. Därför reagerade han oväntat när Vetus skickade

honom till Madenburg för att spionera dels inför ett ter-

roruppdrag mot själva staden, dels på konkurrenter som

Vetus antog fanns där. Mannen som kallas Aspektofagen

blev Sikrat tem-Vasant.

Han arbetar som perukmakare och barberare (tja, han

kunde redan yrket) och har en liten våning på Teaterga-

tan. Han har i princip förrått sin mästare på alla plan, även

om Vetus inte insett det än. De övriga luminaternas första

uppdrag var att sprida en ytterst virulent form av tyfus i

Madenburgs vattensystem; det var Aspektofagen som för-

rådde dem så att furstens garde kunde stoppa dem. De in-

såg aldrig detta, och det meddelande som de smugglade ut

gick via Aspektofagen, som skyllde misslyckandet på andra

luminater i staden. Två andra grupper har på liknande sätt

satts ur spel. En tredje, som bara hunnit vara här några

veckor, är nu mycket misstänksam, men Aspektofagen kan

ju byta identitet mycket snabbt, så han var redan känd för

att överleva fi askon.

Aspektofagen vet ganska mycket om de andra aristoso-

fi ska grupperna i staden. Han har upprättat en allians med

Pirdan och hans bas i Maden för att förse sig själv med

sitt falska skinn och ultravitalum. Deras överordnade kän-

ner inte till deras nonaggressionspakt, men det struntar de

bägge aristosoferna i. Han har däremot inget att göra med

Iona och Sestan och deras terrorbestar, men han avslöjade

en av Vetus’ grupper för dem. Förutsägbart nog fi ck detta

gruppen att bli sönderslagen.

Som Sikrat tem-Vasant är han en oförarglig fi gur.

Han njuter av sitt nya liv som en ytterst vanlig civilperson.

”Sikrat” har utarbetat sin falska historia i detalj on inkor-

porerat så många av sina riktiga minnen han kan, även om

de blivit färre och färre. Han har äntligen skapat sig ett

riktigt liv, och tänker inte låta någon ta det ifrån honom.

Aspektofagen hoppade inte av från den aristosofi ska rö-

relsen för att han fått skrupler eller inte längre höll med

om deras mål; han tyckte att han gjort så mycket som man

kunde begära av honom, och dessutom tycker han hjärtligt

illa om Vetus. Han tvekar därför inte ett ögonblick att göra

vad som helst för att skydda sin nya identitet.

”Sikrat tem-Vasant” är därför också känd bland sina

kunder – däribland många förnäma personer som vill dölja

sin fl int eller ändra sin hårfärg – som en stark motståndare

till furstens mekanurgiska sympatier. Han har uppfunnit

en farfader som en gång bodde i staden och berättade om

hur bra allt var förr, och hänvisar ofta till denne. Perukma-

karens gnäll skiljer sig därvid inte från mycket annat knorr

i staden, och inget han säger är egentligen förrädiskt, men

skulle läget i staden bli mer spänt – t.ex. om några av de

andra luminaterna lyckas med sina planer – kan han ligga

illa till.

Erirba och Perimon och raketornipternErirba tar-Retorbri ran-Kesan är från en av Madenburgs

största och rikaste ätter. Hennes far var en skeppsbygga-

re och mekanurg som gifte in sig i ätten. Hon har alltid

drömt om att fl yga och förbättrade som ung designen av

orniptern, fallskärmen och luftballongen.

Perimon tem-Pylari är från Dendren, son till en kolare.

Han är en skicklig alkemist och Vidonias ledande pyrotek-

niker. Han hade av andra skäl utvecklat idén med raketer

som avlossas i fl era steg.

På furstens inrådan började det omaka paret att ut-

veckla en ornipter som får ”skjutshjälp” av raketer. Testfl yg-

ningarna utfördes av livdömda fångar, och sakta och med

många explosioner förfi nade de designen.

Erirba och Perimon kommer sällan överens om sa-

ker utanför sitt konstruktionsarbete. Erirba tillbringar sin

fritid med att rita av fågelvingar och stirra upp i himlen.

Perimon är inte glad om inte dagen innehåller minst en

explosion och gör invecklade ritningar av olika explosiva

vapen. De har dock utvecklat en sorts avancerad hatkärlek,

som gör att de förstår den andre mycket väl, och att de är

de som är bäst bland furstens mekanurger på att samarbeta

och inte hemlighålla saker.

De är bland furstens mest prisade följeslagare. Erirba

har också hjälpt till att konstruera de hypereff ektiva ae-

rodynamiska väderkvarnsvingar som driver stadens pump-

system; Perimons kunskaper var viktiga för stadens frukta-

de artilleri. Raketornipterprojketet är furstens mest synliga

framgång, näst Spegeltornet, och viktigt för att imponera.

Erirba tillhör som sagt en av rikets förnämsta ätter.

Ran-Kesan är i vanliga fall negativt inställd till furstens re-

gim (se ovan) men Erirba har i stort sett välkomnat chan-

sen att slippa sina släktingar som inte är intresserade av

aerodynamik, meteorologi eller fågelskådning. Vissa gre-

nar av familjen vill dock gärna ändra på inställningen till

fursten. De anser att om man bara kunde sluta fred med

honom skulle man ha mycket att vinna. Ledare för denna

falang är juristen Pelor tem-Ukas. Han kan inte själv göra

anspråk på att leda ätten, men fi ck han bara Tarlisa ur vä-

gen på något sätt, eller kunde pacifi cera henne, kunde han

utnyttja hennes systerdotter – dvs Erirba. Tyvärr (ur Pelors

synvinkel) är Erirba ointresserad av makt och svår att mo-

tivera. Å andra sidan gör det nog att hon skulle bli lättare

att manipulera än Tarlisa...

Mer om raketornipterns tekniska egenskaper och an-

dra av det omaka parets uppfi nningar fi nner du i Appendix

2 nedan.



Iona och Sesta och PalanternaIona tar-Palant och Sesta tem-Palant kommer från en gam-

mal Maden-familj. Deras far var en ökänd pirat med bas i

Maden, som kom att samarbeta med aristosofen Perchtan

och dennes gröna skepp Vyrolaukas. Hans bägge barn blev

fullfj ädrade luminater. Perchtan är död sedan länge, men

en del av hans anhängare till lands letade upp varandra. I

bristen på ett nytt grönt skepp har de sitt hemliga labora-

torium på en gömd befäst gård i Maden, där Palant Piraten

brukade gömma sina mannars familjer och byten.

Syskonen Palant ägnar sig fortfarande åt sin fars gamla

syssla, men deras gömda lilla fäste tjänar också som bas för

omstörtande aktivitet i Madenburg med omnejd. Ingen av

dem är aristosof, utan då och då smugglar deras medlumi-

nater in någon förföljd magiker som utövar grönkonst i

utbyte mot en säker plats att ligga lågt på.

Palanterna använder sig i sitt arbete främst av djur som

de antingen kontrollerar direkt med telepatum och en do-

cilator, eller med en variant på en docilator som gör att

ett djur drabbas av bärsärkaraseri efter ett tag, aggravatorn.

Sesta är en vältränad jägare och boskapstjuv och skicklig

på att skaff a levande byte man kan släppa lös där man vill

destabilisera saker och ting.

Syskonens organisation har inga klara mål – ingen

stormästare leder egentligen den, utan styret består av en

käbblande grupp ledare för små celler av avfällingar längs

Vidonias sydvästra kust. Själva vill de dock i första hand

stoppa utdikningen av Maden och i andra hand avsätta

ran-Ymad från Telbirs tron. Deras resurser varierar storli-

gen från en årstid till en annan, beroende på tid och möj-

lighet hos deras allierade: sjöhundar, andra rövare i Maden,

missnöjda intellektuella, aristosofi ska magiker på fl ykt.

Gistor tem-Rogran ran-Rus i Atreburg (se kapitlet om

Atreburg i grundboken, s.162) stödjer Palanternas destabi-

liserande åtgärder, framförallt attacker mot furstlig egen-

dom. En av hans agenter i staden ger dem regelbundet

pengasummor. Han vet inte att de är aristosofer och bryr

sig inte nämnvärt vad de egentligen vill. Han vill själv ska-

da handelshuset ran-Ymad så att de misslyckas med sina

skulder gentemot sina kunder i Wantale, och han därmed

kan ta över deras fantastiskt lönsamma kontrakt. Diverse

sabotageräder har utförts och lyckats, men vad Gistor allra

helst skulle vilja är att Palanterna och deras mannar skulle

kapa några av ran-Ymads handelsskepp eller kanske sänka

dem.

Tyvärr är dessa skepp så stora, så välbestyckade och så

väleskorterade att det krävs saftigare skepp för att ta dem

än Palanternas små fl odbåtar – och sådana skepp kan inte

ta sig så långt upp i deltat och gömma sig! Palanterna är

därför mycket intresserade av att skaff a sig ett rejält pirat-

skepp. Som en sidospår har de börjat fundera på att sätta

det furstliga skeppsrederiet i brand eller dylikt. Detta torde

dock kräva att man också saboterade brandförsvaret...

Palanterna har försökt närma sig Pirdan tem-Ugrit,

men magikern är inte särskilt intresserad av något de kan

erbjuda och avböjde ett samarbete. Dessutom anser han

att deras sabotage och terrorverksamhet är under hans vär-

dighet som en av de upplysta och bildade Kollegiaterna,

och underlät inte att visa sitt förakt. Palanterna och en del

stadsbusar de samarbetar med slog till mot en av stormäs-

taren Vetus grupper av luminater efter det att en okänd väl-

görare avslöjat deras planer på att (igen) smitta staden med

tyfus. De har allierade grupper av tiggare, kringstrykare

och dissidenter i staden som de behöver och även uppskat-

tar som medmänniskor; de har ingen lust att förlora allt

detta i en epidemi. Dessutom är Vetus för dem bara en av

de stormästare som vägrade att ta Perchtans luminater till

sig när dessa befann sig på fl ykt, och syskonen är inte ens

så insatta i aristosofi sk politisk teori att de riktigt fattar vad

Vetus hade emot deras gamle mästare.

Pirdan tem-UgritPirdan tem-Ugrit är en av aristosofen Metamorbius’ lär-

lingar (se artikeln om Aristosofi ska stormästare på Räv-

spels sajt, avsnittet om Skuggornas Kollegium), och som

sin mästare är han beredd att göra vad som helst för att

reformera den medicinska magin och vetenskapen. Inklu-

sive off ra liv.

Pirdan började sin karriär som en vanlig mystagog.

Hans läshuvud gjorde att han fi ck goda kunskaper även i

akademisk medicin. Studier av immunitet hos boskap mot

kokoppor gjorde att han började utveckla en metod för

vad han kallade ”resistansympning” och vad vi skulle kalla

vaccinering. Han hade dock baserat sina teorier på zagro-

siska texter vars religiösa innehåll inte stämmer särskilt bra

med Profetens lära, varför hans mystagog-kollegor vägrade

lyssna på honom, i synnerhet som han var man – alla vet

att alla stora mystagoger är kvinnor. Han försökte då få

gehör hos de världsliga akademierna, men eftersom deras

medicinska teorier följer en nymodig atomistisk tradition,

stämde de inte överens med hans rön. Dessutom: vilken

bildad man av patricierätt lyssnar på en kodoktor?

Hans motgångar gjorde det ytterst lätt för Skuggor-

nas Kollegium att rekrytera honom. Där har han förfi nat

och utvecklat en icke-magisk metod för att vaccinera mot

kopporna... men tyvärr har Kollegiet ännu inte hittat ett

sätt att sprida hans idéer. I sin frustration har han övergått

till att försöka hitta ett botemedel för frossan. Pirdan har

en egenhet: han föredrar metoder som inte förlitar sig på

mental perception. I detta stadium arbetar han dock med

aristogalenik.

Pirdan har gjort viktiga framsteg: han har insett hur

frossan sprids (med myggor, inte genom förgiftade ångor

eller dålig vitalis). Han har också insett att den frossa som

drabbar kreatur är en annan sort än den som drabbar män-

niskor. Han lever dock i tron att man ska kunna vaccinera

folk mot sjukdomen. Det stämmer visserligen att den som

en gång drabbats är benägen att inte drabbas lika hårt igen,

men tyvärr är inte denna metod framgångsrik, och Pirdan

kommer antagligen att misslyckas.

Han framhärdar dock i sina experiment. Pirdan har en

bas ute i Maden. Flera av Kollegiets agenter är verksamma



i Madenburg, även om ingen av dem inser att Kollegiet

är en aristosofi sk organisation. En av dem är till och med

mekanurg! En av dessa är Ysert tem-Olar ran-Darus, en

astronom som vill stiga i furstens aktning och via Kollegiet

fått lysande introduktionsbrev från akademiker som Kol-

legiet har hållhakar på. Yserts familj har många kriminella

kontakter – bland annat med familjer i Maden som ägnar

sig åt smuggling och stråtröveri.

Dessa familjer har ingen egentlig koll på vad en ”aristo-

sof ” är, utan tror att Pirdan är en mystagog. Hans lysande

kunskaper i magisk och vanlig medicin har hjälpt fl era av

dem, så de är lojala mot aristosofen och hans halvdussin

tjänare, och förser honom med mat, nyheter och varningar

om folk rör sig i närheten.

De skulle antagligen överge honom om de visste att

han utför experiment på människor. I vad som ser ut som

en lada är sex individer instängda; de är unga tiggare och

landstrykare som rövats bort av busar i ran-Darus tjänst.

Ingen har hittills saknat dem. Pirdan har infekterat dem

med frossan och försöker komma fram till ett sätt att ska-

pa ett eff ektivt vaccin. Han använder sina aristogaleniska

kunskaper för att de inte ska avlida i onödan, men har ändå

mist tre av sina ”försökskaniner”.

Pirdan är lika hänsynslös som sin mästare, men det

existerar en möjlighet att få honom att samarbeta. Flera

av hans upptäckter är ju inte heller några aristometoder,

och skulle faktiskt kunna rädda liv. Dock är de fl esta så

misstänksamma mot aristosofer att man skulle behöva för-

falska hans bakgrund rejält för att han skulle kunna sprida

sina rön bland folk. Dessutom är Pirdan själv bitter och

hämndlysten mot det religiösa och akademiska etablisse-

manget i Vidonia.

En annan sak som skulle kunna få Pirdan att bli en (till-

fällig) allierad till rollpersonerna är om Vetus’ anhängare

försöker sig på sina förgiftningsplaner igen. Metamorbius

anhängare har en lätt irrationell motvilja mot krigföring

med sjukdomar, trots sin övriga skrupelfrihet. Dessutom

är Vetus känd för att stjäla från andra stormästare hellre än

att skapa något själv, och han och Metamorbius är konkur-

renter. Trots detta samarbetar Pirdan vid behov med den

före detta luminaten Aspektofagen. Pirdan förser honom

med aristogalenik i utbyte mot uppdrag – inklusive even-

tuella lönnmord Pirdan kan behöva utförda.

Tabele UmandeTabele Umande är ägare till rökstugan Trenne Bladknippen,

Madenburgs dyraste och förnämsta taverna. Även om man

kan dricka dyra och utsökta vinsorter och spritdrycker där

också är tavernans främsta tillgång tobak, choklad och ko-

lanötter, exotiska stimulantia från Wantale. Det faktum att

Tabele Umande själv är wantalier, och således borde veta

vad han gör när han domderar i köket, är den ena anled-

ningen att folk dras dit. Den andra är att han synes ha

kontakter med furstehuset, och står väl till i såväl furstens

som hans svågers gunst.

Det går diverse romantiska rykten om att Tabele fl ytt

sitt avlägsna hemland på grund av olycklig kärlek eller ett

ospecifi cerat brott. Det sägs också att han ska vara mycket

rik – Wantale är känt som ett guldrikt land, och en del sä-

ger att han hade kistor fulla när han kom. Spioner för yttre

och inre grupper brukar se till att ha någon man posterad

på Trenne Bladknippen för att hänga med i det senaste

skvallret. Det stämmer att Tabele är rik, men det har han

i stort sett blivit sedan han kom. Han har professionella

kunskaper i att hantera dyrbara varor, och det lönar sig.

Dessutom har han ett hemligt och än mer lönsamt upp-

drag.

”Trenne Bladknippen” syftar på bladen av kakaoträdet,

kolaträdet och tobaksbusken. I Wantale skulle folk blivit

förvånade om någon döpte en taverna till det, för där är det

en politisk och religiös påtryckningsgrupp. De Tre Blad-

knippena är en organisation för storbönder som odlar de

tre grödorna, och för grioter (wantaliska magiker – en sorts

mystagoger) som specialiserat sig på att hjälpa den ömtå-

liga grödan och att bereda elixir från dem. Deras primära

mål är att öka profi ten från sin handel. Deras sekundära

(och hemliga) är att störta det nuvarande väldet i Wantale

och avsätta mansan.

Mansorna av Wantale har alltid behållit sin makt ge-

nom ekonomisk dominans: de kontrollerar handelsvägarna

och produktionen av guld, järn och salt, de tre viktigaste

handelsvarorna i Wantale. De Tre Bladknippenas pro-

Mäster Tabele Umande



dukter blev dock enormt värdefulla när Vidonia började

handla med Wantale, och de organiserade sig för att kunna

utnyttja situationen. Många kommer från de mer under-

utvecklade delarna av det civiliserade Wantale (det fi nns

primitiva stammar och barbarfolk i Wantale också, men

mer om dem en annan gång) eller tillhör folkgrupper som

känner sig utnyttjade av mansan. Om man frågar Tabele,

påpekar han att hans föräldrar äger

kakaoplantager och att de tillhör

organisationen; det var tack vare

den han kunde studera vid ett av

Wantales högsta lärosäten och

kunde resa tvärs över jorden. Därav

namnet på tavernan.

Tabele Umande arbetar som

agent för De Tre Bladknippena.

Handelshuset Ymad är en av de-

ras viktigaste bundsförvanter, och

de ville ha någon som kunde hålla

ett öga på saker och ting. Så pass

mycket vet medlemmar av furste-

huset och agenter för handelshu-

set, liksom en del insatta wantalier.

Vad få känner till är att Tabele är en

griot, en trollkarl. Den ekomantiska

magin i Wantale är minst lika sofi s-

tikerad som i Vidonia eller Dodjab,

men har inget med den ekoman-

tiska religionen i dessa länder att

göra. Grioter kan visserligen ha respekt för sitt hemlands

religioner, men de är själva respekterade som magiker, inte

som heliga män och kvinnor.

Tabele är i hemlighet furstlig leverantör av galeniska

droger som skärper sinnena, gör en snabbtänkt och upp-

märksam, och minskar sömnbehovet – allt förstärkta ef-

fekter av tobak, kakao och kolanöt. Furst Urvin stötte på

drogerna för första gången när han reste till Wantale. Han

bad specifi kt om att få köpa mer av dem, och hans handels-

partners sände iväg Tabele. Under deras infl ytande skulle

en vanlig mekanurg kunna bli ett geni, temporärt – men

Urvin är redan ett geni. Han blir rent övermänsklig – han

kan utföra hyperkomplicerade beräkningar i huvudet sam-

tidigt som han skriver tal eller blixtsnabbt skissa upp rit-

ningar till nya mekanismer födda ur drogdrömmar.

Urvin försökte hålla det hemligt för sin familj (han vill

inte att hans syster och hustru ska veta varför han insisterat

på att ge wantalierna förhållandevis fördelaktiga anbud),

men hans svåger Lardir fann ut det hela och utpressade

honom till att avslöja källan. Lardir har fått två elixir av

Tabele: ett som blixtsnabb klarar huvudet från resultatet av

hans ivriga festande, och en som snabbar upp kroppen lika

mycket som Urvins snabbar upp sinnet. Lardir är liksom

Urvin på den mänskliga toppen, i hans fall som fäktare.

Med Tabeles elixir har han gått över toppen. Tyvärr har

han inte lika mycket sans och måtta som Urvin, och har på

snabb tid utvecklat ett beroende av dem. Än så länge har

han inga problem med att betala i tid, och Tabele är glad

att leverera sin vara, men det behöver inte vara så i evighet.

Dessutom kan Tabele hamna i den situationen att han be-

höver en av Vidonias skickligaste duellanter till något, och

Lardir skulle få ytterst svårt att säga nej...

Vad hans handelspartners i Vidonia inte känner till,

men väl hans uppdragsgivare i Wantale, är att Tabele har

ett tredje uppdrag. Mansa Chande

kommer från en ätt av skickliga sme-

der, och hans folks järnhantering var

vad som ursprungligen ledde dem

till tronen. I generationer har ättens

huvudmän haft mekanurgisk talang,

fast de bara sett den som en talang

för metallhantering. I och med

kontakten med Vidonia har man

lärt sig om mekanurgin som konst

och vetenskap, och mansan sände

sin son Espiru Akande till Vidonia

för att lära sig främlingarnas magi.

Bladknippena hoppas på att han ska

dyka upp i Telbir, tack vare landets

rykte, och Tabele är under stränga

order att i sådana fall bevaka prinsen

och, om möjligt, försöka få kontroll

över honom, i värsta fall kidnappa

honom. Prinsen reser inkognito, och

Tabele har aldrig sett honom, men

det fi nns bara ett par dussin wanta-

lier i Vidonia, så han borde vara lätt att identifi era.

Tabele gillar sitt uppdrag. Hans privata aff ärer går med

lysande förtjänst, han är en man med mer anseende och

infl ytande än i Wantale, där hans familj betraktades som

nyrika uppkomlingar och andra grioter såg ned på honom

som en halvbildad lantis. Tabeles överordnade i Wantale

har naturligtvis mycket svårt att hålla koll på vad han gör,

vilket passar honom utmärkt. Han sympatiserar naturligt-

vis med Bladknippenas mål, men gör inte mer än nödvän-

digt för att uppnå dem. Han har mer intressanta saker för

sig – Tabele är inte direkt lat (fråga dem som arbetar på

hans taverna!), men hatar att slösa energi.

Tabele har alltid sett sin magi som ett medel, inte ett

mål. Han är visserligen välutbildad, men hans motsvarig-

het till en vidonisk akademiska examen rörde geografi och

främmande språk, något som varit honom till stor fördel i

hans värv som spion. Hans kunskaper i medicin och eko-

mantisk magi (främst galenik) är dock tillräckliga. Tabele

har tillgång till en samling galeniska recept och teorier,

men han har memorerat dem, på wantaliskt vis (de fl esta

grioter tränar upp sitt minne till fotografi sk nivå). I övrigt

är han en social och belevad person, och klara sig mycket

bra både som kaféägare och hemlig agent.

Tabele hyser inga onda planer mot Madenburg eller

Telbir – tvärtom, landets framgång är hans uppdragsgivares

framgång. Däremot är han själv girig, ärelysten och hän-

synslös, och kan vilja utnyttja sin position till diverse otyg.

Erkandra tar-Ulator ran Bakan



Å andra sidan har han kunskaper som kan vara intressanta

för rollpersonerna. Wantalisk medicin känner t.ex. till hur

man behandlar frossa med kinin (som en medicin, inte en

galenisk drog) men ingen har frågat Tabele om saken. Om

frågan kom upp vad wantalier gör mot frossa skulle han

antingen försöka utnyttja sina kunskaper till att etablera

handel med kinabark, efter att ha hjälpt några personer

på lagom spektakulärt sätt. Han har dock inte visat några

kunskaper i medicin off entligt, så han skulle ta det försik-

tigt till en början för att inte avslöja för mycket. Däremot

skulle han inte tveka att behandla en sjuk person som blivit

hans vän eller som han skulle ha nytta av.

Mer om Tabeles galenik fi nner du i Appendix 2, Reg-

ler.

Tack till: Andreas ”Walium” Williamsson, Johan ”Hybris”

Broman, ”Kerrin Azazel”, Th e League of Extraordinary

Game Designers, Viktor Rydberg, John Wick, Stanley

Lieber, Jacob Kurzberg och alla som spelade Döden i Ma-

denburg på Tärningen Avgörs spelhelg den 14 till 16 maj

2004. Heders!

Appendix 1: FaktaDetta appendix innehåller faktatexter om Vidonia i

allmänhet.

BakanisternaBakanisterna är en liten men infl ytelserik gren av ekoman-

tin som följer mentorn, politikern och akademikern Er-

kandra tar-Ulator ran-Bakan (649 – 719 AS) och hennes

teorier. Ran-Bakan var en högättad kvinna som började

studera vid en världslig akademi, men trots lysande fram-

gångar var hon inte nöjd. Efter en själslig kris gav hon upp

sina studier och fl yttade till ett mentorskollegium där hon

tog examen som mentor. Hennes upplevelser av ”de två

världarna” inom Vidonias intellektuella liv (dvs. mekanurgi

och ekomanti) fi ck henne att ägna sitt liv åt att väva sam-

man de bägge, något hon ansåg båda skulle bygga på. Hen-

nes främsta framgångar var som fysiker och metafysiker:

i hennes Principes Filosofi c presenterade hon en teori som

väver samman ekomantisk och mekanurgisk metafysik.

Ran-Bakan var också politiskt verksam som efor i

Kronenburg i Frekre och var därvid ganska radikal, något

som gjorde henne populär bland stadens plebejer. I sin bok

Nove Coronopolis presenterar hon en fi ktiv idealstat som

sägs ligga på en ö långt ute i oceanen. Den styrs på samma

sätt som en ekomantisk församling, dvs. genom en sorts

direktdemokrati. Hennes studier i metafysik spred ryktet

att hon i hemlighet var mystagog, mekanurg eller bägge-

dera samtidigt, och hon kallas därför mentor mirabile (”den

fantastiska mentorn”).

Bakanisterna är akademiker eller intellektuella, från

patricierståndet eller från de plebejer som ägnar sig åt kö-

penskap eller är verksamma inom administrationen. De är

få men de mentorer som utbildas vid det kollegium ran-

Bakan lät grunda i Kronenburg får ofta jobb antingen som

guvernanter till mycket rika eller som mentorer i presti-

gefyllda församlingar vars medlemmar gillar hennes idéer.

Därför har de ganska stor infl ytande då många unga män-

niskor lär sig om ran-Bakans idéer.

Riktningens starka sidor är att den låter medlem-

marna förena ekomantisk fromhet med den mer moderna

vetenskapliga bilden av världen och mer individualistiska

moral, som blev populär hos överklassen efter mekanur-

gins snabba utveckling det senaste århundradet. En del är

världsvana statsmän och -kvinnor, andra akademiska ku-

far. Dessutom gör dess mer radikala politiska tankar att

den attraherar de som anser att det vidoniska samhället är

orättvist, inklusive många plebejer som fått arbeta sig upp

i den akademiska världen. Det fi nns få bakanister bland de

fattiga och obildade klasserna, utom i Kronenburg, där folk

fortfarande ömt minns den gamla kvinnan som en överhet

man verkligen kunde lita på. Många bakanister talar ty-

värr över huvudet på folk. Mer konservativa ekomantiker

upprörs ofta över vad de ser som bakanismens fl ört med

mekanurgi, aristosofi eller bäggedera



Fattigdom och kri-minalitet i VidoniaI många av Vidonias stä

der (och på landsbygden)

är tiggeri en accepterad

om än föraktad syssel-

sättning. En person som

är tvungen att ta till tig-

garstaven kan uthämta

ett s.k. tiggarbrev från

en lokal rättstjänare – en

liktor på landsbygden,

en domsbetjänt i en stad

– och detta berättigar

tiggaren till att tigga.

Det är en på sitt sätt bil-

lig form av ”socialvård”

– det berättigar inte tig-

garen att faktiskt få nå-

got, men allmosor är en

viktig del av ekomantiskt trosväsen, så många människor

sticker till en tiggare en slant eller en brödbit. Följaktligen

överlever de.

En som tigger utan tiggarbrev kan haff as för lösdriveri.

Lösdrivare på landsbygden blir oftast körda ur socknen av

en liktors hantlangare efter en omgång stryk, men i städer-

na brukar man sätta dem i lämpligt straff arbete, eftersom

de ofta betraktas som ”lata”. (Tänk på att detta är ett sätt på

vilket auktoriteter kan besvära dan-ši-mystiker, som ju ofta

beter sig som lösdrivare.)

Olagliga tiggare har det svårt. Dels kan de i större ut-

sträckning trakasseras av ordningsmakten (de är brotts-

lingar) och dels gillar inte de lagliga tiggarna dem. Många

lagliga tiggare har lokala ledare som tagit på sig att ”hålla

ordning” vilket ofta innebär att de bestjäl svagare tiggare på

deras inkomst förutom maten. Detta ser överheten genom

fi ngrarna med, eftersom de håller oorganiserade tiggare

borta från gatorna och fungerar som tjallare och informa-

törer för stadsmakten. Det fungerar si och så: många tig-

garbossar tillåter en viss mängd olagliga tiggare att operera

mot samma ”avgift” som andra inom deras ”område”.

Ett tiggarbrev säger inte i var någonstans man får tigga

– annat än t.ex. ”i Madenburg” – med ett undantag: en tig-

gare får inte störa ordningen, man kan inte sätta sig i vägen

för folk. Exakt var man kan stöta på tiggare beror alltså på

vad tiggarbossarna gjort upp, och detta gör de sällan upp

helt fredligt. Synligt våld, även mot fattiga stackare, bru-

kar dra åt sig uppmärksamhet från stadsvakten (en tigga-re

som ertappas med brott förlorar sitt tiggarbrev). Där-för

tar man det piano i sådana här lägen; man skapar inga lik

som syns i dagsljus.

Tiggarna får en detaljerad behandling eftersom de är

den största gruppen rekryter till all brottslig verksamhet,

och eftersom man måste ta hänsyn till dem som tjuv. Ris-

ken är ju stor att en tiggare är ett åsyna vittne till vad du

gör. Lyckligtvis är de lätta att muta. Många tiggare drar sig

inte för att fungera som

utkikar eller liknande för

olika tjuvar. De är fattiga

och svultna och dessut-

om har tjuvar paradoxalt

sett högre status än tig-

gare bland slumfolket.

Tjuvar har ju ett jobb

och gör rätt för sig!

Det är härifrån den

fantasifulla idén om

”tjuvarnas gille” kom-

mit bland icke insatta;

på många platsers tjyv-

mål och rackarslang,

däribland Madenburgs,

refererar man till en pro-

fessionell (dvs. pålitlig)

brottsling som en ”gil-

lesmedlem”, ”gesäll”, etc.

Slangen tjänar dels till att skilja dem från tillfälliga tjuvar

och är ett uttryck för respekt, dels kan man ju prata om

”gillet” (gömstället), ”mäster” (ledaren för en liga”) och sina

”lärlingar” (ungar man har som hantlangare) och andra ”af-

färer” tan att nyfi ket folk förstår vad man menar.

Högre än vanliga tjuvar och skyhögt högre än tiggare

står stråtrövare. En stråtrövare är, för att vara korrekt, en

beriden bandit som opererar på landsbygden och rånar re-

sande. Det kräver bättre utrustning från början och viss

rid- och vapenträning, och betalar sig bättre i längden.

Stråtrövare kallas ”patricier” på tjuvslang, och en del börja-

de som det; många är legoknektar eller lägre adelsmän som

kommit på obestånd. En del opererar i gäng, men många

är ensamma. Man drar inte så mycket uppmärksamhet åt

sig på det sättet.

Kringstrykare har många sätt att försörja sig: hantverk,

handel med krimskrams, diversearbete, underhållning och

taskspeleri. I vissa fall hindras de av gillesregler från att

utöva sina yrken inom stadsgränserna. Det fi nns kring-

strykare som stjäl, men de nedlåter sig inte till att tigga.

Varje kringstrykarklan har ett klannamn, likt patrici-

ers ättnamn (och de ser likadana ut). Vissa utomstående

påstår att det beror på att de är för stolta för att bete sig

som vanligt folk. Det fi nns många kringstrykare som anser

att deras livsstil är överlägsen de fastboendes, men anled-

ningen är långt mer prosaisk: med deras kringfl ackande liv

är familjen utanför den närmaste livsnödvändig för kring-

strykare, och klanens identitet är viktig för dem.

De fl esta kringstrykarätter har en sysselsättning – lä-

derhantverk, hästhandel, skördearbeten – som är familjens

huvudnäring. Ofta anspelar deras ättenamn på det. Kring-

strykare brukar ibland påstå att det fi nns andra kringstry-

karätter vars huvudnäring är stöld och bedrägeri, men de

brukar alltid peka ut ätter de ogillar eller ligger i fejd med

härvidlag. Sant är att tjuvnad är mer ovanligt bland kring-

strykare än de fastboende tror. Den som stjäl blir inte av-

Ett exempel på Kringstrykare:

en faun äter hos en människofamilj

medan han berättar en saga.



slöjad, men får antagligen stryk och utskällning första och

andra resan och vid tredje resan kastas han ur klanen.

De vanligaste brotten är birfi leri (att bryta mot gilles-

privilegier), häleri, smuggling och att underlåta att meddela

stadens myndigheter om andra brott. Kringstrykare får lida

mycket elände av såväl liktorsbetjänter som stadsvakter, ef-

tersom de anses störa lokala privilegier och är ovälkomna

annat än under högsäsonger som marknader och skördetid.

Sål edes undviker de att varna dem om de ser nåt fuff ens.

På liknande sätt är kring-strykande handelsmän notoriska

för att inte fråga varifrån varor kommer eller om man be-

talt tull för dem. Handelslagar anses ändå bara vara ett sätt

för lokala makthavare att sno kringstrykarna på deras dag-

liga bröd.

Kringstrykare utgörs dels av människor, dels av fau-

ner. Många kringstrykarätter, särskilt de som sysslar med

hästhandel och liknande näringar som valackeri (kastrerar

hästar) och slakt, härstammar ursprungligen från Tegern.

Det ger dem en något annorlunda dialekt och utseende

än högtermalierna – ljusare hy och mörkare hår. Kring-

strykare har särskild respekt för dessa ätter, eftersom de

såsom hästhandlare ofta är välbärgade och till och med har

anseende hos de fastboende. Fauner har också hög status

hos mänskliga kringstrykare eftersom det fauniska tempe-

ramentet passar bra med deras livsstil; fauner är bättre på

det här än människor, så deras familjer är oftare rena, hela

och mätta.

Anledningen till att kringstrykarna hamnar här är dels

att många tjuvar handlar med dem, dels att utstötta kring-

strykare ofta slår sig på brott. Många av de senare vågar

inte använda sina ättenamn (de är ju ättelösa) utan lägger

till sig med namnet ”ran-Pard”. Ätten ”ran-Pard” skall en-

ligt kringstrykarlegenderna ägna sig enbart åt tjuvnad och

rackarknep för att överleva; ett sätt att skaff a sig reklam i

den undre världen. Många fastboende tror att klanen exis-

terar i sinnevärlden, men det är alltså ett missförstånd.

FrossanDen ”frossa” man lätt ådrar sig i trakten av Madenburg är

samma sjukdom som vi kallar malaria. Den återfi nns över

hela Pangaia men är värst i varma områden. Den som in-

sjuknar i frossa får mycket plötsliga, periodiska feberan-

fall som varar i några timmar och sedan återkommer med

ett par dygns mellanrum. Anfallen hänger samman med

livscyklen hos parasiten som orsakar sjukdomen, och vill

det sig illa kan man ha fl era parasitgenerationer som lever

samtidigt i kroppen; då får man mycket täta feberanfall.

I förlängningen kan sjukdomen leda till blodbrist och

skador på lever och mjälte, som leder till döden. Om fe-

beranfallen kommer tätt och oregelbundet är det svårare

att återhämta sig från dem och döden är då mer viss.

Frossa kan bli kronisk, i det att man regelbundet drabbas

av anfall. Sjukdomen är farligast för små barn och gravida

kvinnor. Den som fått frossan som liten och överlevt kan

utveckla resistans; man blir inte lika sjuk när man får den

igen. Människor, kentaurer och fauner kan få sjukdomen,

men minotaurer och tritoner är immuna.

Sjukdomen är svårast i varma områden, värst om som-

rarna och sprids snabbast i områden med myckna sank-

marker. Det beror på att sjukdomen sprids mellan sjuka

människor med myggbett, men det känner man inte till

i Vidonia; man vet bara att sankmarker är ohälsosamma.

Teorierna varierar; en ekomantisk teori hävdar att fl uxen

i sådana områden blir stillastående och ”sjuk”, medan me-

kanurgiskt anstuckna naturvetare istället menar att träsk

ger upphov till giftiga ångor, som förgiftar folk. Maden-

burg är ökänt för sjukdomen eftersom det är en stor stad

som ligger mycket nära en smittokälla, men pandemisk

frossa har ibland orsakat stora epidemier.

Den medicinska vetenskapen, inklusive ekomantisk

magi, kan dämpa febern och hjälpa patienten att återhämta

sig, men man har inget sätt att ta död på parasiten, som

inte är synlig för blotta ögat, och faktiskt bota sjukdomen.

Det sägs att vissa wantaliska läkare har botemedel, men

inte ens i Madenburg har man vidare koll på wantalisk ve-

tenskap, eftersom det är ett så avlägset land.

Madenborna tycks immuna, men det är en sanning

med modifi kation. Bland herdefolket, fi skarna och rövarna

i träskmarkerna bor enstaka mystagoger, som behandlar

sina grannar som vilken mystagog som helst behandlar

sina grannbönder. De har spritt ett medel som fördriver

myggor mycket eff ektivt och som används allmänt; detta är

inte en galenisk drog, utan mycket lätt att tillverka. Nästan

alla madenbor använder ”styggsmörja” som den kallas. En

del folk som handlar med dem, och brottslingar som göm-

mer sig i träsket, har köpt eller bytt till sig styggsmörja från

nämnda kloka gummor.

Gillen och skrån i VidoniaGillesväsendet i Vidonia går tillbaka till Kejsareran. Ut-

trycket ”gille” motsvaras av collegium på äldre azuli, så en

del gillen kallar sig ”kollegier”, och en del använder ut-

trycket ”skrå”, men det är ungefär samma typ av organisa-

tion... även om gillen kan skilja sig åt ganska mycket både i

form och funktion. På en del platser kan man inte upprätta

ett gille utan tillstånd från höga vederbörande (medbor-

gare som organiserar sig kan ju göra det för att konspirera

mot stadsmakten).

Rollspelare är vana vid begreppet ”gille” från rollspels-

fantasy med medeltida drag, men ett vidoniskt gille mot-

svarar inte alltid den bild man får där av en sorts kombina-

tion av fackförening och monopolföretag. Det termaliska

ordet ”gille” betyder egentligen ”fest”. Många yrkesorgani-

sationer är i princip kamratföreningar. Man är medlem för

att upprätta sociala kontakter, dels för att det är viktigt rent

ekonomiskt sett, dels helt enkelt för att det är roligt. De

fl esta gillen ”håller gille” vid en eller fl era tillfällen om året,

då man har stora fester för medlemmarna. För mäktiga gil-

len är detta mycket viktiga sociala tillställningar, och om

man bjuder in utomstående, försöker dessa få en inbjudan.



Många, men inte alla gillen har ett eller fl era privi-

legium. Detta innebär att enbart medlemmar har rätt att

göra vissa saker. Ett vanligt exempel är att bara gillesmed-

lemmar kan utöva ett visst yrke mot betalning, men oftast

fi nns förbehåll. Ett privilegium rörande tyger kan t.ex. säga

att ingen som inte tillhör ett visst gille får väva tyg och sälja

det, men lika gärna att ingen som inte tillhör ett visst gille

får äga mer än en vävstol. Privilegium är något som bestäms

av de styrande i den stad eller det rike där gillet verkar.

Ett gille kan visserligen uppehålla ett de facto-privilegium

även om det inte fi nns något furstligt eller liknande dekret

som stödjer det, men det är inte samma sak.

Statsmakten upplåter inte privilegier utan anledning.

En sådan kan vara att man vill ha en kvalitetskontroll. Ett

exempel är gillen som uppför byggen. Om en furste ger

dem privilegium kan han kräva att de håller fast vid vissa

standarder när de bygger; det minskar mängden fuskbyg-

gen och olyckor, vilket är lönsamt för fursten. Ett annat är

att man vill reglera priser. Gillen vill ju gärna hålla så höga

priser som möjligt, men de styrande kan vilja hålla nere pri-

serna (t.ex. på bröd eller mjöl, för att förhindra hamstring

vid missväxt). I utbyte mot ett privilegium (som försäkrar

dem om en viss vinst, eftersom de får mindre konkurrens)

går gillet med på reglerade priser. Ett tredje är att man vill

kunna beskatta en viss verksamhet enklare. Beskattning

kan vara nog så trassligt i förindustriella ekonomier, och

man kan helt enkelt säga att ett gille får en liturgi, d.v.s.

har som plikt att bekosta något allmännyttigt, precis som

en patricier. Detta bekostas med interna pålagor som gillet

sköter själva. Furstens eller eforernas tjänstemän behöver

bara veta att rådhuset faktiskt står kvar eller att det faktiskt

fi nns så och så många knektar i en garnison, de behöver

inte ta upp några skatter Ett fj ärde, slutligen, är att gillets

medlemmar redan har visst infl ytande och genom lock och

pock får statsmakten att göra som de vill.

Andra gillen stödjer sig på sitt rykte, och det är viktigt

även för de som har privilegier. Till exempel har många

gillen regler för när en person kan accepteras som mästare,

hur mycket eller lite man får betala en gesäll, etc. De som

köper gillets varor eller tjänster förlitar sig på att en viss

standard upprätthålls, och vänder sig bara därför till den

som är medlem i ett visst gille. Även om det inte fi nns

någon standard som är spridd över hela Vidonia, är lärling-

gesäll-mästare-systemet i olika former ganska vanligt, och

det är därför också vanligt att en mästare inte anställer en

person som inte kan uppvisa ett gesällbrev från ett existe-

rande gille, allra helst ett han känner till.

En del gillen har också en religiös dimension och fung-

erar som ekomantiska organisationer med särskilda mål.

Detta är delvis kopplat till att många gillen funkar som

pensionskassor för medlemmarna om dessa skulle dö el-

ler råka ut för en olycka (däremot inte om de helt enkelt

blir för gamla att arbeta). Den vanligaste funktionen är att

ett gille upprätthåller ett tempel. När ekomantin började

spridas i det ursprungliga Blå Kejsardömet var de profes-

sionella klasserna i städerna de första att acceptera den nya

religionen, och många collegia blev ekomantiska försam-

lingar. Spåret av detta i nutiden är att många gillesmed-

lemmar är medlemmar i två ekomantiska församlingar.

Den ena är samma som för vilken vidonier som helst – en

geografi sk enhet, så att alla som bor i en by eller köping

eller en stadsdel är med i samma församling. Den andra

är gillets församling, vars medlemmar är de som tillhör

ett gille och deras tjänare och familjer. De fl esta alternerar

mellan gudstjänster i de bägge templen, men i vissa gillen

går man bara till gillestemplet.

Oavsett deras bakgrund, kan gillen försöka reglera pri-

ser. Om alla bagare i staden vägrar att köpa mjöl som kos-

tar mer än en viss summa per manslyft kan inte möllare

sälja mjöl till högre priser. Om alla bagare i staden vägrar

att sälja bröd till ett lägre pris än en viss summa per limpa

kan ingen köpa billigare bröd. En stads lagar kan ibland

hindra sådant, men i andra fall kan ett gilles privilegium

göra det lättare att behålla priskontrollen. Gillen kan sällan

kontrollera verksamheten utanför en viss stad. I små städer

fi nns få eller inga gillen och i byar inga alls. En del gillen

försöker kontrollera den kringliggande landsbygden, men

det är oftast svårt. Om det bara fi nns en enda medlem i

en by kan man ju inte lika lätt kontrollera vad hon sysslar

med, och byns enda smed eller enda krukmakare har ju

redan ett monopol.

På samma sätt samarbetar gillen ytterst sällan över

stadsgränserna. Vissa större städer inom samma rike har

oftast liknande gillen, genom utbyte av traditioner, men

gillena är separata organisationer. Ibland kan det bli en all-

män lag i hela riket att vissa verksamheter automatiskt är

privilegium, men varje stad har då sin grupp som får det

privilegiet, och de behöver inte ha något gemensamt.

Begreppet ”borgare” som fanns i vår världs historia ex-

isterar egentligen inte i Vidonia. I vissa gillen fi nns inget

som säger att medlemmarna inte kan vara patricier. Gil-

lesmedlemskap på vissa håll har utvecklats från yrkeskon-

troll till att vara sällskap för att organisera viss handel, t.ex.

med ädla metaller eller kryddor, och dess mästare är oftast

rika handelsmän med patriciervärdighet. Däremot kan en

patricier inte verka som gesäll eller motsvarande under en

plebej; han måste fi nna en mästare med patriciervärdig-

het.

De fl esta gillen organiserar hantverkare, men så behö-

ver inte vara fallet. Bland annat är det vanligt att dragare,

professionella bärare, har gillen som reglerar deras verk-

samhet, och detsamma gäller barberare och badare. Däre-

mot har akademiska professioner, som jurister och läkare,

sällan regelrätta gillen. Å andra sidan har vidoniska akade-

mier ofta ”kollegier” som motsvarar studentföreningar eller

nationer, och de fungerar socialt på liknande sätt som ett

gille. Medlemmarna hjälper varandra informellt, om inte

annat, även sedan de lämnat akademin.



Appendix 2: ReglerDetta appendix innehåller regler för en del ny magi och

färdigheter som är relevanta för äventyr i Madenburg. Det

är upp till SL vad av detta som är säker läsning för spelare.

AristometoderHär beskrivs några metoder som används av lumina-

terna i trakten av Madenburg. Naturligtvis kan de ha fl er

tricks i rockärmen. Se Gondica Bestiarium för såväl nor-

mal träskfauna som aristosofi ska styggelser.

Aggravator

En docilator gör off ret lugnt, medgörligt och väldigt kor-

kat. En aggravator bygger på samma principer, men gör

off ret aggressivt, våldsamt och väldigt korkat.

Liksom docilatorn är aggravatorn en parasitväxt som

implanteras i skallbasen på off ret, som kan vara vilket rygg-

radsdjur som helst. Ett off er som kan komma åt platsen där

den sitter kan under den första dagen lätt riva bort den;

sedan har den rotat sig. Den orsakar ingen smärta, men

man blir nervös, aggressiv och lättirriterad. Efter 1 till 5 da-

gar (beroende på hur stort off ret är, hur långt hår man har,

etc.) är den uppenbar; annars behövs ett SYN-slag mellan

S4 till S24 för att uppfatta den.

När aggravatorn rotat sig förändras personligheten

hos off ret. Om man hotar eller retar det måste det göra

ett VIL-slag för att inte anfalla fysiskt. Om det blir skadat

går det omedelbart bärsärk. S-slag för att gå bärsärk med

avsikt har en bonus på +1/dag som off ret haft aggravatorn

fastvuxen.

Varannan dag som man har en aggravator fastvuxen

sjunker alla mentala egenskaper, alla färdigheter som base-

ras på dem, och alla färdigheter som kräver sapiens med 1

snäpp När UTS sjunker till 0 blir ett sapient off er närmast

autistiskt och kan inte längre tala eller kommunicera mer

komplexa känslor. När VIL sjunker till 0, dör man.

Man kan operera ut en aggravator om det görs innan

off ret dör. Slå ett S-slag för Medicin mot en S som ges

nedan. Om slaget blir perfekt, återhämtar man förlorade

egenskaper och färdigheter med en hastighet av 1 poäng

var tredje dag. Annars är förlusten permanent. Oavsett re-

sultat, tar patienten 2T+2 i skada i huvudet.

Antal dagar: S för Medicin:

1 S8

2-3 S12

4-6 S16

7-10 S24

11-15 S32

16+ S40

Falskt skinn

Falskt skinn av den typ som används av Vatus’ och Meta-

morbius’ luminater ger +2T på färdighetsslag för kirurgiska

ingrepp för att hjälpa den som fått svåra, öppna sår, om

man har tillgång till aristogaleniska droger för att döda

svampen. Läkningstiden halveras. Har man inte dessa dro-

ger, har man bara +1T på att behandla skador och läknings-

tiden påverkas inte.

Om man fått det förevisat för sig, ger svampen +2T

på Förklädnad, +4T om det kombineras med hyggliga pe-

ruker/lösskägg. Dessutom kan man utföra sådant som att

förklä sig till en ganska exakt kopia av en annan individ,

något som annars är omöjligt.

Galeniska droger av wantaliskt urspungFöljande dekokter används av De Trenne Bladknippenas

agent, grioten Tabele Umande. I den form som nämns här

är de spridda bland andra av dess grioter, av vilka ingen

annan är verksam i Vidonia. Andra wantaliska grioter kan

känna till liknande droger. Motsvarigheter till dem har

publicerats i Vidonia i andra galeniska sammanhang, men

med lägre POT (De Trenne Bladknippena har arbetat länge

på att förbättra den, och har särskilt eff ektiva ingredienser),

andra ingredienser (vidoniska mystagoger har inte tillgång

till wantaliska resurser och vice versa) och andra bi- och ef-

terverkningar (oftast saknar de den beroendeframkallande

eff ekten, men har allvarligare temporära eff ekter).

Inspirerande drog

Koncept: Känt

Teori: 2T år, S24

Ingredienser: 3 mark kakao, 1 mark kolanötter, 2 mark av

den wantaliska svampen spökhjärna som växer i myrmicas

nästen, 1 mark zagrosisk rödpeppar.

Recept: 1T år, S16

Förbättring: 1T år, S16

Bryggtid: 1 sats, som kan innehålla valfritt antal doser, tar

en hel årstid att mogna – ungefär som öl eller vin. Den

måste förvaras i en lufttät behållare av ädelmetall, glas el-

ler keramik – brygden löser upp oädel metall vilket leder

till giftiga utfällningar (muskelgift POT 2T/dos). Själva

bryggningen tar 1T veckor. Detta kan minskas till 1 vecka

med bonuseff ekten dubblera.

Form: Rödskimrande genomskinlig vätska som smakar

kryddad choklad. En dos är ungefär en handsfull.

Väntetid 1: 1T timmar.

Verkningstid: Potensslag x 1 timmar.

Verkan: Eufori och kreativa infall. Hjärnan går på högvarv,

man blir inspirerad och släpper sina hämningar. Under

drogens infl ytande har man +1T på alla konstnärliga fär-

digheter och liknande slag. Om man tar en dos om dagen

under hela den tid som krävs för forskning, ekomantisk

eller mekanurgisk, får man +1T på slag för att utveckla teo-

rier, recept, ritningar etc. (dessa bonusar kan ökas till +2T

med bonuseff ekten dubblera). Istället kan SL låta spelaren

förklara ett problem han har, och slå ett K-slag för Poten-

sen. Eff ekten visar hur bra lösning på problemet man får.

Biverkningar: För det första blir den påverkade sällskaps-

sjuk. Detta är mest en fråga om rollspel, men det är oerhört

irriterande att ha en person på drogen i närheten, om man



inte tycker det är sjukligt roligt att lyssna på hans stän-

diga babbel om sina egna idéer. För det andra är drogen

beroendeframkallande. Biverkningar börjar redan under

väntetiden.

Väntetid 2: Ingen.

Efterverkningstid: Som verkningstiden.

Efterverkning: Djup sömn. Om man tvingas hålla sig va-

ken har man –2T på alla slag pg. av dåsighet.

De Trenne Bladknippenas version har en Teori som ger

en POT på 6 snäpp, och ett Recept som ger en POT på 3

snäpp. Potensslaget för att undvika Beroende minskas till

en fj ärdedel på grund av bonuseff ekter.

Klarhetsdrog

Koncept: Känt

Teori: 1T år, S12

Ingredienser: 1 mark kakao, 1 mark tobak, 3 handsfullar

rom.

Recept: 1T år, S12

Förbättring: 1T år, S16


1T timmar att brygga.

Form: Svart grynig vätska som drickes i ett svep, oftast

sköljs den ned med chai.

Väntetid 1: 60 minuter minus Potensslaget x 5 minuter,

lägst 1 minut.

Verkningstid: Omedelbar

Verkan: Drogen klarar upp hjärnan. Man blir uppenbart

nykter om man är berusad genom alkohol. Eventuella av-

drag på grund av Fylla eller Bakfylla försvinner. Andra sin-

nesförsämrande droger drivs ur kroppen om drogens POT

övervinner deras POT.

Biverkningar: Inga.

Väntetid 2: Ingen.

Efterverkningstid: Ingen

Efterverkning: Ingen, men den som använder den ofta

tenderar att börja dricka för mycket.


en POT på 6 snäpp, och ett Recept som ger en POT på

6 snäpp.

Sinnesskärpande drog

Koncept: Känt

Teori: 1T år, S24

Ingredienser: 5mark tobaksblad, 2 mark zagrosisk rödpep-

par, 5 uns hjärna från en wantalisk rovtrana.

Recept: 1T år, S24

Förbättring: 1T årstider, S16


1T dagar att brygga. Detta kan minskas till 1 dag med bo-

nuseff ekten dubblera.

Form: Rökelse som skall inandas, antingen genom att man

bränner den i en panna eller igenom att den bränns i en

pipa. En dos innehåller ungefär 3 uns rökelse.

Väntetid 1: 1T minuter

Verkningstid: Potensens snäpp timmar.

Verkan: Alla sinnen hos den påverkade förstärks. Han får

+1T en bonus på alla perceptiva grundegenskaper och där-

på baserade färdigheter. Jo, MEP(e) och MEP (m) är per-

ceptiva grundegenskaper… Om man tar en dos om dagen

under hela den tid som krävs för forskning, ekomantisk

eller mekanurgisk, får man +1T på slag för att utveckla teo-

rier, recept, ritningar etc. (dessa bonusar kan ökas till +2T

med bonuseff ekten dubblera).

Biverkningar: Paranoia och hallucinationer. Varje timme

skall SL i hemlighet slå ett Potensslag som ett T-slag mot

användarens VIL. Om det misslyckas får man hallucina-

tioner och då bör SL smygande beskriva saker för den på-

verkade som inte fi nns där. Detta bör ske utan att man vet

vad som är illusion eller verklighet. SL kan också beskriva

saker som verkligen händer eller fi nns från den påverkades

paranoida horisont (”Han tittar elakt på dig”, ”Han smuss-

lade ned något i ryggsäcken – tror du”, ”Hennes bröst rör

sig häftigt med hennes andetag, som om hon sprungit hit,

fastän hon försöker dölja det” osv. )

Den som har MEP(e) förstärkt av drogen extra mycket

risk av drabbas av hallucinationer, och har –2T på VIL för

att motstå den bieff ekten. Detta gäller dock ej MEP(m).

Väntetid 2: Ingen.

Efterverkningstid: Potensslag x 1 timmar.

Efterverkning: Som biverkningarna, fast man har +1 snäpp

på VIL-slaget för var timme efter den första.


en POT på 4 snäpp och halverar Potensslaget på grund

av Efterverkningarna, och ett Recept som ger en POT på

5 och halverar Potensslaget på grund av Biverkningarna.

Dock är den beroendeframkallande, även om en bonusef-

fekt halverar Potensen för att se om man utvecklar bero-

ende (se Beroendeframkallande eff ekter nedan).

Snabbhetsdrog

Koncept: Känt

Teori: Medicin, 1T år, S16

Ingredienser: Ryggmärgen från en wantalisk mamba, 50

gram fett från en wantalisk ichneumon (ett mungoliknan-

de som även kallas ”mansaråtta” i vidoniska skrifter) och 5

hg kolanötter.

Recept: 1T år, S16


Bryggtid: En sats (som kan innehålla valfritt antal doser)

tar 1T dagar att brygga (kan minskas till 1 dag med bonus-

eff ekten dubblera).

Form: Trögfl ytande, fet grön vätska som drickes. En dos

är ca 2 dl.

Väntetid 1: 2T-1 minuter.

Verkningstid: Potensslag x 10 minuter.

Verkan: Personens reaktionsförmåga ökas kraftigt genom

att de vitalisfl öden som förmedlar information genom

nervsystemet förstärks. Man får +1T på REF och SMI och

alla därpå baserade färdigheter, och +1 snäpp på FIN och

alla Perceptiva egenskaper, liksom alla färdigheter som ba-

seras på dem.



Biverkningar:–2T på alla chockslag, och alla andra slag

på att motstå att ens sinnen överväldigas av något (t.ex. ett

slag för att inte kräkas av en starkt äcklande doft).

Väntetid 2: Ingen.

Efterverkningstid: Samma som verkningstiden.

Efterverkning: Personen förlorar känseln i hela kroppen

och blir som förlamad. SMI, REF, KÄN och alla därpå

baserade färdigheter får ett avdrag på –2T. Å andra sidan

får man +1T på alla chockslag eftersom man inte känner

smärta.

De Trenne Bladknippenas version har en Teori som

ger en POT på 6 snäpp och halverar avdraget på grund av

Efterverkningarna, och ett Recept som ger en POT på 4

och halverar avdraget på grund av Biverkningarna. Dock är

den beroendeframkallande, även om en bonuseff ekt halv-

erar Potensen för att se om man utvecklar beroende (se

Beroendeframkallande eff ekter nedan).

Beroendeframkallande eff ekter

Den som använder en beroendeframkallande drog måste

slå ett T-slag med sin VIL mot drogens Potens för varje

dos han tar av drogen. Om han misslyckas, bygger han upp

en snäpps Beroende (BER) av drogen. Varje dag utan dro-

gen måste han slå ett T-slag mellan sin BER och sin VIL,

eller ta en dos av drogen. Om han misslyckas med att göra

endera blir han nervös och har –1T på alla tärningsslag

under hela dagen. En månad utan att ta drogen minskar

BER med 1 snäpp. Varje gång han försöker använda dro-

gen, minskas dess Potens för allt utom slaget för beroende

med BER – han utvecklar resistans mot den. Med bonus-

eff ekten dubblera kan man halvera Potensslaget för att se

om man bygger upp Beroende.

Det här är en ytterst förenklad eff ekt av hur beroende-

framkallande substanser fungerar i verkligheten. Den som

SL så önskar kan låta det påverkas av användarens psykiska

och sociala situation – antingen kan man låta processen

helt baseras på rollspelande, eller ge bonusar och avdrag på

VIL-slagen som används.

Anledningen till att så många av De Trenne Bladknip-

penas droger är beroendeframkallande är att deras grioter

använder sig av substanser som är beroendeframkallande

från första början. De har dock försökt arbeta bort den ef-

fekten.

Mekanurgiska undertingDetta är bara ett litet urval av de mekanismer och sub-

stanser som Madenburgs många magiker framställt. Alla

sådana som hittills presenterats i artiklar och moduler till

Gondica kan tänkas dyka upp här i någon form, utom möj-

ligtvis Okända Koncept. Räkna med att alla Publicerade

Teorier och Ritningar till sådana går att få tag på i Ma-

denburg.

Axelmörsare

Ytterligare färdigheter: Fyrverkare (12 snäpp)

Koncept: Känt (i Madenburg, åtminstone)

Teori: 1T årstider, S16

Ritning: 1T årstider, S16

Materialinsamling: 1 block krut, 1 block alträ, 1 kvarts-

block lumppapper, 1 kvartsblock bly

Konstruktion: 1T dagar, S16, +1 dag för varje ny raket

Förbättring: 1T dagar, S24 (raketer kan inte repareras;

bygg en ny raket)

Grundegenskaper: TIL, TÅL 1

Användarfärdighet: Kanonjär

En axelmörsare är en raket som antänds och avfyras

från en speciellt avvägd trähylsa som hålls på höger axel.

Raketen exploderar när den träff ar sitt mål genom en sinn-

rik mekanism i nosen. Explosionen ger 2T+2 poäng krut-

vapenskada på alla kroppsdelar på alla inom 3 meter från

målet, 1T+2 inom 4-6 meter, och 2 poäng inom 7-9 meter.

En direktträff gör 8T i skada på en kroppsdel. En axelmör-

sare gör 1T kanonskadepoäng i sjöslag.

Att förbereda avfyrning är en d-handling. Att avfyra är

också en d-handling. Axelmörsaren har samma räckvidd

som en musköt (kan ökas till jaktbössans räckvidd genom

bonuseff ekten dubblera), men man har +4 på S på att skju-

ta mot mål mindre än en häst.

Vid avfyrning måste man slå ett S-slag för TIL med

minst S4, mer om raketen blivit fuktig eller utsatts för ska-

da; miss innebär att raketen inte fungerar. Vid fummel, slå

1T: antingen (1-3) exploderar den på kanonjärens axel eller

(4-6) så skjuts den iväg men exploderar inte – träff ar den

gör den 4T krutvapenskada på målet (1 poäng i sjöslag).

Bakgrund: Axelmörsaren är den mest praktiska av alke-

misten Perimon tem-Pylaris militära uppfi nningar. Han

har experimenterat med hela batterier av större raketer för

användning i fältslag, men deras fördelar gentemot kano-

ner är mest psykologisk. För närvarande har han övergivit

den forskningsgrenen. Teori och ritning för axelmörsaren

fi nns i två exemplar: en i furstens privata bibliotek, en på

Perimons kontor, författade med en hemlig kod han själv

utvecklat. Teorin har TIL 3. Ritningen har TIL 2 och bo-

nuseff ekten dubblera: ökad räckvidd. Det fi nns ett halv-

dussin axelmörsare i Madenburgs arsenal med en TIL på 7

till 10 och nämnda bonuseff ekt.

Extralilac bläck (elixir)

Koncept: Okänt

Teori: 1T veckor, S12

Metod: 1T veckor, S16

Materialinsamling: 6 uns extralilac bläck kräver 12 uns

galla (svingalla är bäst), 5 uns svavelsyra och 1 uns kvick-

silver.

Framtagningstid: Mekanurgen kan framställa 6 uns ex-

tralilac bläck om dagen (nog för att fylla ett vanligt bläck-

horn).

Form: Extralilac bläck är en halvt genomskinlig, grågrum-

lig vätska. När man skriver (eller målar) med den märks

knappt några märken på pappret när det väl torkat. Dock

återkastar det extralilac ljus, och den som betraktar papp-

ret (eller en annan yta man skrivit eller målat på) genom



ett par ljusvrängare (jmf denna mekanism) ser texten lika

tydligt som annars.

Extralilac bläck är inte allmänt känt som koncept, men

det används av diverse hemlighetsfulla organisationer. Tel-

birs minimala men mekanurgiskt välutrustade säkerhets-

tjänst förser regelbundet sina kunskapare med ljusvrängare,

och en sådan hittade av en ren slump en detaljerad beskriv-

ning av garnisonsstädernas hamnar, med vattendjup utsatt

och allt, skrivet med extralilac bläck på papper som ytligt

hade en helt annan text med vanligt bläck. Upphovsman-

nen och deras metod är inte identifi erad.

Järnsilke (substans)

Koncept: Okänt utanför den närmaste kretsen i Vishetens

Hus; andra mekanurger som känner till en del av de upp-

fi nningar som tillverkas där känner till att man tillverkar

extra hållfasta grejer men inte Konceptet bakom dem.

Teori: 1T år, S16

Metod: 1T år, S16. För att framställa tyg krävs färdigheten

Väva; för att framställa rep krävs färdigheten Repslagning.

Materialinsamling: För att tillverka en kvadratmeter järn-

silkestyg eller tjugo meter järnsilkesrep krävs 1 kvartsblock

silkesstoff (ännu ej spunnen till tråd), 1 kvartsblock stenkol

och ½ kvartsblock silver.

Framtagningstid: Mekanurgen kan tillverka en kvadrat-

meter järnsilkestyg eller sextio meter järnsilkesrep per års-

tid.

Form: Järnsilke är tunna fi brer med en kärna av vanlig sil-

kestråd (så de är lite tjockare) som är segt som stål. Det är

svart och skimrar svagt av silver. Rep och tyg tillverkat av

järnsilke kan belastas en tredjedel så mycket som vanligt

silke innan det sträcks eller skadas, och det är mycket svårt

att skära eller klippa dess fi brer. Järnsilkestyg har dock den

obehagliga egenskapen att inte släppa igenom fukt alls men

all värme – man blir iskall när det är kallt ute, och glödhet

när det är varmt ute, och i det sista fallet stängs all svett

inne så det blir som en portabel bastu. Att bränna dem är

enda sättet att skära av fi brerna på dem, så den skräddare

som arbetar med järnsilke måste använda en glödgad sax

eller kniv, och den knepiga proceduren ger –2T på hans

färdighet.

Kläder av järnsilke skyddar 3 poäng mot huggskada

men inget mot annan skada. Vadderade kläder skyddar

som läderrustningar, plus 6 poäng extra mot huggskada.

Ballonger, orniptrar, segel etc. som har tyg och linor av

järnsilke ökar sin TÅL med 25 och sin TIL med 1 till 3

poäng.

Bakgrund: Järnsilke är Erirba tar-Retorbri ran-Kesans

uppfi nning. Det används i raketorniptrarna och andra lik-

nande uppfi nningar. Hon har lämnat en beskrivning till

fursten och har en egen gömd. Hennes kollegor, som Pe-

rimon, har ingen aning om hur det tillverkas. Istället får

de lämna exakta mått till henne så tillverkar hon linor och

tygstycken med öglor och märlor där det behövs.

Ljusvrängare

Ytterligare färdigheter: Optiker (12 snäpp)

Koncept: Känt

Teori: 1T år, S24

Ritning: 1T årstider, S16

Materialinsamling: Ett steg mässingstråd, två bergkristal-

ler om minst två uns vikt vardera, ett steg läderremmar.

Konstruktion: 1T veckor, S24

Förbättring: 1T veckor, S24

Grundegenskaper: SYN 6, TIL, TÅL 1

Användarfärdighet: Ingen

Bakgrund: Akademikern Aker tem-Vikrat från Tekeburg

bevisade 688 AS i sin bok Super lumine att vitt ljus består av

fl era färger, och förklarade därmed bland annat hur regn-

bågar uppkommer. Förutom de sju ”synliga” färgerna – lila,

indigo, blått, grönt, gult, brandgult och rött – defi nierade

han två ”osynliga” färger som kunde refl ekteras från särskilt

behandlat material såsom lila respektive rött, men som var

osynliga för de fl esta sapienter, och som han kallade extra-

lilac och extraubero. Extralilac ljus strömmar främst från

himlen och gör en mörk natt klar som en månljus natt, om

man bara kan se det. Om extralilac ljus passerar genom

särskilt slipade stycken bergkristall, dämpas alla färger till

ett gråvitt töcken, men det extralilac ljuset blir då synligt.

En ljusvrängare är ett par glasögon med bergkristalllin-

ser, vilket låter en se i mörker om man befi nner sig utom-

hus om natten – extralilac ljus genomströmmar moln men

inte väggar och tak. De är ofta utformade som fastspända

lädergoggles, eftersom vanliga läsbrillor i Vidonia inte sit-

ter kvar på näsan vid rörliga manövrar utomhus, vilket är

när man använder ljusvrängare. Det går dock att forma

dem hur som helst, även om det är mycket svårt att slipa

dessa linser så de också förstorar eller förminskar bilden.

Samma teori kan användas för en tubkikare e. dyl., men de

kräver en egen ritning med S24. Avdrag för dålig sikt p.g.a.

dåligt ljus försvinner helt, men användarens SYN med

ljusvrängare begränsas av ljusvrängarens.. Om SL anser att

man måste kunna se färger för att utföra något, fungerar

detta icke med ett par ljusvrängare på näsan.

De första ljusvrängarna skapades av Serina tar-Ke-

larbart, Aker tem-Vikrats mekanurgikunniga hustru, en

optiker från Tekeburg, som också uppfann ljusskiftaren.

Ljusvrängare är vanliga bland furstens (och andra) agenter,

men sällsynta annars.

Luftskruv

Ytterligare färdigheter: Timmerman (12 snäpp), Klen-

smed (12 snäpp), Segelsömmare (12 snäpp)

Koncept: Känt

Teori: 1T år, S24 (Publicerat: 3 snäpp)

Ritning: 1T årstider, S24 (Publicerat: 2 snäpp)

Materialinsamling: Segelduk, sexton meter silkesrep, två

kvartsblock skruvar, beslag och hjul av mässing, två block

chuisk bambu, plus en motor med 50 STY som inte väger

mer än 2 block.

Konstruktion: 1T årstider, S24





Användarfärdighet: Fordon <luftskruv>, en färdighet som

ingen levande varelse på Gondica behärskar i dagsläget

Bakgrund: Luftskruven är en plattform på vilken det sitter

en spiralformad vinge av fi nast spindelsilke. Hela plattfor-

men är en enda ställning kring maskinen som får vingen

att rotera sitter. Denna måste kunna utveckla en STY på

minst 50 för att lyfta mekanismen, som ju väger minst

tre block, plus en kusk på ca 20 block, plus själva motorn

– som inte får väga mer än 2 block. Med denna design kan

nämligen maskinen lyfta om den och dess last inte väger

mer i block än dess STY/2.

Erirba tar-Retorbri ran-Kesans har designat en ”heli-

kopter” som, enligt alla experiment, borde fungera – om

hon bara kunde få en tillräckligt eff ektiv motor. Flogiston-

maskiner går inte, och hon har inte lyckats skapa ett till-

räckligt eff ektivt fj äderverk än – hon tror det kanske skulle

gå, men den urverkssinnade mekanurg som furst Urvin

befallt hjälpa henne håller avundsjukt på sina hemligheter,

och bägge två pressas dessutom av fusten att syssla med an-

dra projekt han är mer intresserad av. Erirba är övertygad

att det skall gå att göra fl ygtyg tyngre än luften – frågan

är bara hur!

Det bästa fj äderverk Erirba har pysslat med har vis-

serligen STY 50, men för att väga så lite som 2 block måste

den ha en UTH på sisådär 0,15 (!) dvs. den kan hålla sig

i luften i 2,5 minuter. Om det byggs i spindelkoppar och

orichalkon skulle det kunna ha en UTH på 0,6 och fl yga i

10 minuter, men det kräver mycket mer pengar från Urvin.

Och om urmakaren kunde hosta fram ett bättre fj äderverk

(speltekniskt, bonuseff ekten halv vikt), skulle den kunna

komma upp i 20 minuters fl ygtid…

Erirba har varit mer off entlig än mången annan me-

kanurg med sin sagolika upptäckt, i hopp om att någon,

någonstans, har de upptäckter som kombinerade med hen-

nes skulle göra luftskruven möjlig, så många mekanurger

känner till den och betraktar den som ett intressant projekt

– men de fl esta anser att det är dödfött.

Ovädersraket

Ytterligare färdigheter: Fyrverkare (12 snäpp)

Koncept: Okänt

Teori: 1T år, S32 – mekanurgen måste använda det lägsta

av Mekanurgi och Alkemi.

Ritning/Metod: 1T årstider, S24 – mekanurgen måste an-

vända det lägsta av Mekanurgi och Alkemi.

Materialinsamling: 3 block krut, diverse salter och mine-

raler som kostar 200 s och väger 1 block, 2 block lumppap-

persmassa. En ställning för raketen byggs av plankor av

hårt och lätt trä som väger 1 manslyft.

Konstruktion: 1T veckor, S16 – mekanurgen måste använ-

da det lägsta av sin färdighet i Mekanurgi och sin färdighet

i Alkemi.

Förbättring: 1T årstider, S24 – mekanurgen måste använ-

da det lägsta av sin färdighet i Mekanurgi och sin färdighet

i Alkemi. Man kan inte ”reparera” en raket som sprängts i

luften.


Användarfärdighet: Mekanurgi

Ovädersraketen är en två manslängder hög, smal fl er-

stegsraket som är avsedd att skjutas upp mot molnen. Den

innehåller en märklig blandning alkemiska salter som, när

raketen exploderar, påverkar balansen mellan luftens och

vattnens element genom att tillföra ett fi nt stoft med hög

halt av jord. Generellt sett leder en lyckad uppskjutning

(vanligtvis S16 på Mekanurgi, S4 för raketen TIL) till att

moln börjar regna, dimma upplöses, och att klart väder

mulnar på. SL avgör den exakta eff ekten. Regnet tenderar

att lukta svavel och kan mycket väl vara giftigt (eff ekten

kan minskas från farlig för gröda till otrevlig med bonusef-

fekten dubblera). Vädret påverkas på detta sätt inom 1T km

(2T km med bonuseff ekten dubblera). Förändringen tar 1T

timmar (kan minskas till 1T x 10 minuter med bonusef-

fekten dubblera).

Bakgrund: Ovädersraketen är Perimon tem-Pylaris främ-

sta uppfi nning enligt honom själv. Fursten är intresserad

av dess eventuella eff ekt inom lantbruket, men den första

uppskjutningen gav inga entydiga resultat om dess eff ek-

tivitet. Perimon använder nu sin egna arbetstid med att

förbättra sin uppfi nning, och har därtill försnillat medel

från andra projekt… Perimon har gett fursten en kopia på

Teorin, men Ritningen/Metoden var inte ordentligt ned-

skriven då. Den har bara Perimon själv tillgång till. Teorin

har TIL 2, Ritningen/Metoden TIL 4. Perimon har inte

lyckats med någon förbättring än. (Ett elakt tips till SL,

som spioner kan ha listat ut: Spegeltornet är värdelöst som

vapen i mulet väder eller regn, och detsamma gäller Ma-

denburgs förträffl iga artilleri…)

Pussellås

Ytterligare färdigheter: Låssmed (12 snäpp)

Koncept: Känt

Teori: 1T veckor, S8 (Publicerad: 6 TIL)

Ritning: Beroende på hur komplicerat man vill att låset

skall vara. S för ritningen anger S för att försöka öppna

låset. Tidsåtgången beror på hur stor S är:

S8 1T dagar

S12 2T dagar

S16 1T veckor

S24 2T veckor

S32 1T årstider

S40 2T årstider

Samma Teori kan användas för alla olika slags pussel-

lås, oavsett Ritning.

Materialinsamling: Lika mycket som låset behöver väga;

ett pussellås tillverkas oftast av järn, och det krävs minst

en mark järn för ett eff ektivt pussellås. Pussellås kan också

tillverkas av andra metaller.



Konstruktion: S är densamma som för ritningen. Tiden

är som följer:

S8 – S12 1T dagar

S16 – S24 2T dagar

S32 – S40 1T veckor

Förbättring: Samma som för Konstruktion

Grundegenskaper: TIL, TÅL 5 x vikten i mark om till-

verkat av järn.


Ett pussellås har ingen nyckel; istället fi nns ett antal lås-

kolvar med rattar på. Dessa måste vridas ett visst antal varv

i en viss ordning för att öppna låset. Det är med andra ord

en sorts kombinationslås. Koden till pussellåset bestäms

när det byggs.

Det går inte att dyrka upp ett pussellås på vanligt sätt.

En mekanurg kan försöka öppna det med ett S-slag för

färdigheten Mekanurgi eller egenskapen MEP(m), där S

avgörs av den S som sattes för Ritning och Konstruktion,

genom att känna hur kolvarna rör sig inne i låset. Detta tar

1T minuter.

TIL används för att lyckas öppna låset om man kan

koden om det blir smutsigt, rostigt, etc. S sätts av SL.

Inställbart pussellåsEn del mekanurger har konstruerat inställbara pussellås.

Där kan man byta kod genom att skifta kolvarna på bak-

sidan. Ett sådant lås utvecklas med en egen Teori som har

S16 och tar 1T årstiders arbete, annars fungerar den som ett

vanligt pussellås.

Bakgrund: Pussellås är ganska vanliga bland mekanurger.

I Madenburg är de en specialitet för låssmeden Derba tar-

Vikrat, en av det Svarta Städets mästare. Hon har konstru-

erat vanliga pussellås för många värdefulla kistor och vik-

tiga dörrar i staden och även resten av riket. Derbas pus-

sellås har en TIL på 12 eller mer, eftersom hon utfört fl era

Förbättringar och har tillgång till en Teori på 9. Inställbara

pussellås är mer sällsynta, men Derba kan tillverka dessa

också. Elaka SL bör notera att Derba känner till hur man

tar sig in till många av Madenburgs största dyrbarheter.

Hon är visserligen en hederlig kvinna och klyftig nog att

inte ha skrivit upp dem någonstans, men om någon rövar

bort henne skulle de kunna få tag på värdefull information

med hjälp av, säg, glödande järn och tumskruvar (eller en

docilator).

Raketornipter

Ytterligare färdigheter: Fyrverkare (12 snäpp), Segelsöm-

mare (12 snäpp)

Koncept: Känt

Teori: 1T årstider, S16 (man måste ha tillgång till teorin för

en vanlig ornipter)

Ritning: 1T år, S24 (man måste ha tillgång till ritningen

för en vanlig ornipter)

Materialinsamling: Som för en ornipter, plus 2 block krut

och 2 kvartsblock lumppappersmassa.

Konstruktion: 2T veckor, S24



Användarfärdighet: Raketornipter (<Fordon>)

En raketornipter har ett batteri seriekopplade raketer på

ryggen. Om ”vingmannen” redan fl yger, kan han avfyra en

eller fl era raketer, och stiga 30 m per raket avfyrad – max

3. Detta kan ökas till 50 m per raket med bonuseff ekten

dubblera. Han får svårt att stiga rakt upp, utan måste färdas

minst 5 m framåt för varje meter uppåt. Han måste göra ett

S-slag för Raketornipter med S12 för att klara detta utan

att komma ur kurs på farligt vis, -1T för varje raket över

den första. Om han befi nner sig på marken, är S-slaget

S16.

Vid varje raketavfyrningen måste man slå ett TIL-slag

– S4 för en raket, S8 för två och S12 för tre. Misslyckas

slaget händer följande (slå 1T6): 1-2 ingen raket avfyras, 3-4

en raket avfyras inte, 5-6 vild avfyrning – -2T på slaget för

att styra. Fumlar slaget händer följande (slå 1T6): 1 ingen

raket avfyras, 2 en raket avfyras inte, 3 en raket exploderar,

4 alla raketer exploderar (varje raket gör skada som en träff

med en axelmörsare), 5 orniptern fattar eld, 6 raketerna slits

lös från orniptern – vingmannen störtar!

Genom att avfyra sina raketer kan alltså vingmannen

starta från en låg höjd, eller vidmakthålla sin fl ygtid längre

än vanligt. I övrigt fungerar en raketornipter som en vanlig

ornipter.

Bakgrund: Raketorniptern är kanske det bästa exemplet

på furst Urvins förmåga att kombinera olika idéer. Den

aerodynamiskt begåvade mekanikern Erirba tar-Retorbri

ran-Kesan skapade vingstommen och fyrverkaren Peri-

mon tem-Pylari raketerna. Erirba hade utvecklat ett ytterst

starkt syntetiskt tyg, kallat järnsilke. Perimon hade realise-

rat idén om ett impregneringsmedel som gör att tyg inte

kan brinna, kallat salamandersvett.

Raketorniptrarna som används av fursten ”vingmän” har

en TIL på 12-15, och har alla bonuseff ekten dubblera: ökat

avstånd för raketerna och sin vikt minskad med 10. De är

tillverkade av orichalk och järnsilke och har impregnerats

med salamandersvett.

Vingmännen är alla livdömda fångar som fått sitt straff

förändrat till livstids straff arbete som testpiloter. Livstiden

var i början ganska kort, men ett par tre av dem har över-

levt så länge att de utvecklat ganska hög färdighet i Rake-

tornipter, och i vissa fall en förtjusning i att fl yga.

Repeterbössa

Ytterligare färdigheter: Bössmed (12 snäpp), Urmakare (12

snäpp)

Koncept: Okänt

Teori: 1T årstider, S16

Ritning: 1T årstider, S16, +4/pipa utöver de första två (max

6 pipor) (men man måste göra en ny ritning för varje antal

pipor)

Materialinsamling: Varierar med vapnet, men minimum

ett kvartsblock järn, ett kvartsblock mässing och ett kvarts-

block ädelträ.



Konstruktion: 1T årstider, S16 +4/pipa utöver de första två

(max 6 pipor)

Förbättring: 1T veckor, S16, S16 +4/pipa utöver de första

två (max 6 pipor)

Grundegenskaper: TIL, TÅL 4 +1/pipa

Användarfärdighet: För att avfyra, Musköt. Kan ej snabb-

laddas med Omladda.

Detta är ett fl intlåsvapen baserat på en grov musköt, som

har en serie pipor som roterar runt en central axel, drivna

av en urfj äder. Efter varje skott hoppar nästa pipa fram till

fl intlåsmekanismen, klar att avfyras. Det gör att man kan

avfyra fl era skott i följd utan att ladda om, ja, t.o.m. i sam-

ma runda! Detta är dock förknippat med risker.

Att ladda vapnet tar 6 rundor, +2^antal pipor rundor

(dvs. en bössa med 3 pipor tar 6+ 2 x 2 x 2 = 6+8 = 14 run-

dor att ladda). Bössan måste svalna i 1 runda/pipa efter en

salva, annars riskerar man en explosion när man laddar (slå

1T per pipa; vid ojämnt resultat exploderar den pipan, för-

stör vapnet och ger 9 +3/redan laddad pipa /Skj i skada

i handen på den som laddar). Man måste också ”spänna”

bössan genom att vrida upp den som en kronometer med

en mässingsnyckel. Fjädern tål inte att den är spänd jämt

– slå TIL-slag vid första skottet om man går omkring med

vapnet laddat någon längre tid (SL avgör S, från S4 och

uppåt). Bössan väger 1,5 mer än ett vanligt vapen av den

typen, +0,25 av originalvikten för varje pipa utöver de två

första, och varje pipa över 2 ökar STY-kravet med +2 från

grunden på 13 (kan minskas till +1/pipa om vikten halveras

som en bonuseff ekt). Om man stödjer bössan mot ett im-

proviserat stöd (a-handling) sänks STY-kravet med 2; an-

vänder man en pinne med klyka, som för en del gamla ar-

kebuser, sänks det med 4 (tar en d-handling att sätta upp);

använder man en riktig bipod eller tripod (tar 3 rundor att

sätta upp) sänks det med 8.

För varje skott man avfyrar samma runda (en a-hand-

ling), måste man slå ett S-slag för TIL. Det första skottet

är S4, det andra S8, det tredje S12 osv. Ett misslyckande

innebär att bössan hakar upp sig och inte kan skjuta mer

innan den reparerats. Ett fummel innebär att bössan explo-

derar. Skytten tar 9 +3/oavfyrad pipa /Skj i skada i handen,

och vapnet är förstört.

Bakgrund: Furst Urvin utarbetade själv Teorin till det-

ta vapen som ett av sina första mekanurgiska projekt, och

när han blev furste var det ett av det första projekten han

satte en inhyrd mekanurg på att utveckla, sin lärare Sten-

tor tem-Sabat. Denne jobbade på en sexpipors musköt (en

”bärbar orgelbössa” som han kallade det), när han dödades

av en explosion. Fursten tog det hårt – han stod inte bara

nära Stentor, utan mekanurger står också nära det arbetar

med – och han gav därför upp projektet. Papprena ligger

nu inlåsta i hans privata kammare.

En okänd tredje part (SL väljer; Madenburg är fullt

av kandidater) har nu fått tag på Ritningen som Stentor

jobbade med. Denne utger sig för att vara en av furstens

utsända som arbetar med ett ”hemligt projekt” av ”stort

militärt värde” och svär därför sina anställda till tystnad.

Rollpersonerna kan bli involverade på detta sätt (kanske

mutade med ett löfte om några provexemplar) eller så rå-

kar de se För Mycket och blir jagade. Arbetet kräver en hel

del smygande. Om inte en av rollpersonerna är en inhyrd

mekanurg eller hantverkare fi nns det dylika civilister som

måste skyddas mot våld, spionage och kidnappning, och

som man dessutom måste hålla ett öga på så att de inte

pratar bredvid mun.

Röstskrivare

Ytterligare färdigheter: Träsnidare (12 snäpp), Instru-

mentmakare (12 snäpp), Vaxgjutare (12 snäpp)

Koncept: Känt

Teori: 1T år, S16 (Publicerad: TIL 4)

Ritning: 1T årstider, S16 (Publicerad: TIL 3)

Materialinsamling: Tre kvartsblock trä, ett kvartsblock

mässing. Varje vaxrulle väger ett mark, plus ett mark trä.

Konstruktion: 1T veckor, S16. En vaxrulle tar två timmars

arbete.


Grundegenskaper: TIL, HÖR 3, TÅL 1


En röstskrivare är en trälåda med en kugghjulsmekanism,

driven av en vev eller ett urverk (STY 3 krävs, måste kon-

strueras separat) som för en nål över en vaxrulle som rote-

rar kring en axel. Kopplad till mekanismen är en vid tratt

som fångar upp och får nålen att vibrera på ett visst sätt

vilket ristar in ett viss mönster i vaxrullen.

Om man sedan sätter in vaxrullen i röstskrivaren och

vevar rullen åt motsatt håll, fortplantas vibrationerna ut i

tratten och efterapar det ljud som maskinen fångade upp.

Slå ett Q-slag för maskinens HÖR när ljudet spelas in

– det avgör hur bra ljudet blir. För varje m som ljudkällan

befann sig från röstskrivaren har HÖR ett avdrag på ett

snäpp (kan ökas till 1 snäpp per två m med hjälp av bonus-

eff ekten Dubblera).

Bakgrund: Röstskrivare är kända sedan ett tag tillbaka,

men har enbart fungerat som leksaker för uttråkade pa-

tricier. Instrumentmakaren Sitorana tar-Lant har dock

fått hjälp av fursten för att utveckla en mer kompakt röst-

skrivare som ska kunna användas dels vid förhör, dels som

avlyssningsapparat. Rent speltekniskt behövs dels bonusef-

fekten ökad HÖR för exakthet, dels bonuseff ekten dubb-

lera för att minska vikten. Sitorana har lyckats med det

första men inte med det andra. Hennes apparat har HÖR

6 men är fortfarande för stor och klumpig. Mekanurgen

skulle helst vilja att hennes uppfi nning användes för att

registrera musik, och har börjat få kalla fötter vid tanken på

att den kan användas för att kontrollera folk.

Salamandersvett (elixir)

Koncept: Känt. Perimon har ofta visat upp det, eftersom

det är ett eff ektivt ”trick”, och hans gamle mästare förkla-

rade det hela i många brev till kollegor.

Teori: 1T år, S16 (Publicerad)

Metod: 1T år, S16



Materialinsamling: En kanna salamandersvett kräver 1

kvbl bergssalt, 2 kannor vatten, 3 jungfrur svavelsyra och

½ kvbl asbestfi brer.

Framtagningstid: Mekanurgen kan tillverka en kanna sa-

lamandersvett per årstid.

Form: En salamander är ett vidoniskt sagodjur, en liten

hårig ödla som bara kan leva i eld. Tills helt nyligen trodde

man att salamandrar verkligen existerade, och att asbest var

hår från dem. Nuförtiden anser vidoniska lärda att sala-

mandrar bara är sagofi gurer. Vanligt vidskepligt folk tror

dock fortfarande att de existerar.

Salamandersvett är en ljust röd, tjockfl ytande vätska,

som svider om man får den på huden och känns svalare

än omgivningen. Det släcker eld sex gånger eff ektivare än

motsvarande mängd vatten. Om man impregnerar trä el-

ler tyg eller annat poröst organiskt material med salaman-

dersvett (en kanna räcker till fem balar tyg eller ett block

trä) blir det fullständigt skyddat mot eld. Impregneringen

försvinner efter 1T till 3T år beroende på hur mycket fö-

remålet nöts.

En nackdel med salamandersvett är att vätskan och

ångorna från det är giftiga. Den mekanurg som tillver-

kar salamandersvett måste slå ett slag för Alkemi med S12

varje årstid han ägnar sig åt att destillera fram elixiret. Om

han misslyckas blir han utsatt för ångorna och måste slå

ett UTH-slag. Vid fummel blir han svårt sjuk av ångorna

och hela årstidens arbete går förlorat. Han förlorar 1 snäpp

SYN, 1 snäpp LUK och 1 snäpp UTH permanent på grund

av skador på lungor och slemhinnor. Vid misslyckande blir

han också sjuk och årstidens arbete går åt pepparn, men

minskningen av SYN, LUK och UTH varar bara årsti-

den ut och den nästa. Lyckas han, händer inget annat än

att han mår tjyvens. Vid ett perfekt slag händer inget. En

dunstmask skyddar (se Abyssos).

Av samma anledning kan man inte impregnera kläder

som ska bäras nära inpå kroppen med salamandersvett. Då

får man ruskiga utslag och klåda (-1T på SMI, KÄN och

FIN). Varje vecka ska man slå ett UTH-slag med S12; när

man lyckas försvinner utslagen. Att dricka vätskan är direkt

livsfarligt, ungefär som att hälla i sig Klorin. Dess doft och

smak gör det omöjligt att använda den för att förgifta nå-

gon, dock.

Bakgrund: Perimon tem-Pylari utvecklade framställ-

ningsmetoden för salamandersvett, men teorin hur mans

skulle kunna fungera kommer från hans mästare.

Spegeltornet

Spegeltornet är en plot device. Den kräver konstruktionen

av en hel byggnad och samarbetet mellan minst ett halv-

dussin mekanurger skolade i optik och klensmide för att

fungera. De existerande Teorierna och Ritningarna fi nns

enbart hos furst Urvin, även om de mekanurger från sta-

dens gillen som hjälpte honom skulle kunna pussla sam-

man något om de hjälptes åt. Chansen att en spelarme-

kanurg ensam skulle kunna duplicera den är obefi ntlig.

Därför presenteras här inga exakta värden.

Skulle spelarna använda den mot ett fi entligt skepp el-

ler en byggnad, eller befi nna sig på nämnda skepp, tar det

en skeppsstridsrunda att rikta in den och anfalla. Slå för

Spegeltornets TIL på 14/4T+2 mot en S på 4 eller hö-

gre beroende på avståndet; den är eff ektiv upp till 800 m

bort och fungerar inte inom 100 m. Nästa runda tar målet

1 snäpp skada på skeppsskalan, rundan därpå 3 snäpp, run-

dan därpå 6 snäpp, och så vidare. Skadan åstadkoms delvis

genom den brännande strålen, delvis genom att den startar

bränder. Är målet inte brännbart, kan det inte skadas på

detta sätt. Skulle attacken avbrytas fortsätter ändå målet

att ta samma skada varje runda, även om den inte ökar, till

dess att någon släcker elden. Detta kräver heroiska insat-

ser från dess besättning (vilket i och för sig kan simuleras

genom slag för Ledarskap från deras befälhavare om SL så

önskar). Ett skepp med lämpliga mekanurgiska eller aris-

tosofi ska pumpar kan klara sig bättre.

Dimma eller rök minskar inte bara chansen att rikta in

Spegeltornets stråle på grund av försämrad sikt, utan också

skadan. För varje 10 minskning av sikten, minska skadan

med 20. Om det är mulet, minska skadan med 20 för

varje 10 molntäcke.

Spejarballong

Spejarballongen är ännu en av furst Urvins kombinationer

av olika mekanurgiska projekt. Det rör sig om en mycket

liten varmluftsballong som lyfter en ornipter med vid-

hängande spanare. Innovationen är ett mycket litet fyrfat

laddat med fl ogistonelixir som skapar varmluften till bal-

longen (ett sinnrikt hantverksföremål, inte en mekanism).

Spejaren kan hissas upp och ned med långa sälskinnsrep,

fl yga fritt med ballongen, eller släppa och glidfl yga från

ballongen till en lämpad punkt, t.ex. för att landa bakom

fi endens linjer, släppa en bomb, eller ha en rendezvous med

andra trupper. En lina löper i öglor längs sälskinnsrepet;

genom att rycka i den kan man kommunicera med marken

och ens chefer. I motsats till raketorniptrarna fl ygs spejar-

ballongerna av fria soldater med viss death wish.

Nya färdigheter och övriga regler

Argentos-fäktning

Strid

Se stridskapitlet

Egenskap: SMI

EP-multipel: 1,25

Det här är den fäktkonst användande långsvärd och två-

handssvärd som Argentos Dendre lär ut. Förutom den

grundläggande kunskapen att slåss tvåhänt med långa

svärd, lär den ut färdigheten Avväpning (med svärd) och

specialmanövern Avancerad Motattack. När en Argentos-

fäktare möter någon som använder samma sorts vapen som

han själv, och som inte använder Argentos-fäktning, anses

hans vapen vara längre än hans motståndarens för att avgö-

ra om han får göra en Motattack. Han får heller inget av-

drag för att han använder en huggattack som Motattack.



Motattack – b-handling

Om man blir anfallen av någon som man ser komma, som

inte lyckats med att anfalla en i innevarande runda och

som är beväpnad med ett vapen med kortare räckvidd än

en själv (och räckvidd är inte detsamma som längden på

vapnet – den som använder ett fäktsvärd har längre räck-

vidd än den som svingar sin musköt som en klubba) kan

man anfalla som en b-handling. Attacken funkar som en

vanlig attack, och eff ekten beräknas innan motståndaren

får attackera. Motståndaren får bara försvara sig om han

avbryter sin egen attack, och om han blir träff ad har han

–1T på att fullfölja attacken. Däremot har man själv inget

annat försvar om motståndaren fortfarande står upp efter

den genomförda motattacken. Om man inte kan sticka

med ett vapen har man –1T på att göra motattacker.

Om man har ett förberett, laddat avståndsvapen kan

man också använda det för en Motattack (man skjuter ho-

nom i bröstet innan han når en). Det ger ett avdrag på –1T

på attackslaget. Motattacker är mycket eff ektiva mot de

fl esta djurs attacker. Ett ganska säkert sätt att försäkra sig

om en motattack är att slåss med spjut eller stridsstav.

Nya hantverksfärdigheter:

Fyrverkare (FIN, EP-multipel: 1): Tillverkar raketer och

fyrverkeripjäser.

Vaxgjutare (FIN, EP-multipel: 0,25): Kan tillverka vaxfi -

gurer och även vaxljus.

<Signalering>

Vildmark

S-slag, Q-slag

Egenskap: SYN (eller i vissa fall, annan perceptiv egen-

skap, som HÖR för lursignaler)

EP-multipel: 0,25

Kunskap i att skicka och ta emot signaler – röksignaler,

spårmärken, hornsignaler, etc. Varje signaltyp är en färdig-

het, och liknande typer av signalsystem som använder olika

koder är också de separata – två system för röksignaler kan

ju säga saker på olika sätt.

Den som sänder ett meddelande slår ett Q-slag. Det

avgör hur svårt det är för mottagaren att avläsa meddelan-

det med ett S-slag. Bägge slagen kan förstås modifi eras av

omständigheterna, t.ex. dålig sikt för ljus- eller röksignaler.

Ett fummel på S-slaget ger ett missförstånd.

Q-resultat: S-värde:

QX S4, men man skickar fel meddelande.

Q4+ S32

Q8+ S24

Q12+ S16

Q16+ S12

Q24+ S8

Q32+ S4

Q40+ Alla som har färdigheten och använder

den lyckas automatiskt

Tre lämpliga <Signalerings-färdigheter> i Madenburg

med omnejd:

• Heliografsignaler, som används för att blinka fram med-

delanden längs det nätverk av speglande semaforer vars

centrum är Spegeltornet. Det baseras på ett gammalt

signalsystem som använts av trupper i Madenburg i ett

par generationer, så många som arbetat i Madenburgs

armé kan det också.

• Tiggartecken, som är ett symbolspråk där tecknen ritas

på husväggar, i marken, etc. och ger enkla upplysningar

om vem som brukar använda ett ställe, hur bra det är,

varningar om faror, osv.

• I Maden använder många ett system av patteraner –

stenrösen, speciellt bundna kärvar av vass, etc. – för att

markera säkra vägar genom träsket, bra jaktmarker, etc.

Få icke-Madenbor behärskar detta.



Appendix 3: Äventyr i Madenburg

Furstens tre gardisterAndan från De tre musketörerna passar bra här. Låt gär-

na några av spelarrollerna vara sprättiga och rappkäftade

ädlingar inom det furstliga gardet. Fursten gillar deras

okonventionella sätt att tampas med problem och skickar

dem på olika uppdrag. Mot sig får de då höga offi cerare

som inte gillar den politik som fursten får; givetvis kan de

inte vända sig mot sitt statsöverhuvud personligen, men

om några av hans underhuggare råkar illa ut – tough luck.

Dueller, fl addrande kappor, vida hattar och hårda ritter i

nattmörkret – allt fi nns här.

Furstens gardister har dessutom god chans att få till-

gång till mekanurgiska manicker vare sig de behöver det

eller inte. Ungefär som hos James Bond, fast Q och M är

samma person. – ”Och den här gången vill vi ha tillbaka den

i ett stycke, 007!”).

Mekanurger och ”mekanurger”Madenburg och mekanurgi går hand i hand. Här sam las

därför seriösa magiker och charlataner från hela Vidonia i

syfte att sälja sina idéer, stjäla andras koncept och ritningar,

snylta på furstens välvilja eller lura pengar av blåögda in-

vesterare. Den äventyrare som behöver specifi k utrustning,

till exempel för en expedition ned till Abyssos eller in i

Digerveden, har nog bättre chanser att hitta den här än an-

norstädes. Men alla mekanurger är inte äkta vara; köparen

må ta sig i akt.

Aristosofiskt hatBaksidan på denna ansamling av mekanurger i Maden-

burg är att hatiska aristosofer också ägnar staden osedvan-

ligt stor uppmärksamhet. Under år 726 AS mördades fem

mekanurger på bestialiska sätt utan att gärningsmännen

kunde gripas och det går därför rykten om att aristosofi ska

mördarbestar stryker runt i mörkret. Luminater sägs dess-

utom sprida propaganda bland den oroliga landsbygdsbe-

folkningen, och det ryktas att man också försökt sprida

sjukdomar. Bland ”Intressanta individer” ovan berättas om

viktiga luminater och aristosofer i Madenburg med om-

nejd.

Träskets utdikningFurstens planer kring träsket kräver att lantmätare och in-

genjörer beger sig dit, och de behöver vägvisare, båtkarlar

och livvakter. Madenborna kan ju vara ganska ruskiga mot

inkräktare (så det fi nns alla möjligheter att man hamnar

i en sorts Sista Färden-situation). Träsket är också ett bra

gömställe för aristosofi ska styggelser.

Dessutom vållar utdikningsplanerna oro inne i själva

staden. Både höga offi cerare och ledande mystagoger tyck-

er att det är ett dåligt påhitt.

De förstnämnda kan frestas att tillgripa lömska åt-

gärder för att sätta stopp för furstens planer, gärna på ett

sådant sätt att skulden kastas åt ett helt annat håll, till ex-

empel mot madenborna (de fl esta ädlingar ser ju ändå med

stor avsmak på dessa), aristosofer eller Galbreburg.

Stadens mystagoger är mer aktiva än dess mentorer

mot utdikningen; de är ju experter på agronomi och medi-

cin, och de är rädda att så stora förändringar ska förstöra

vatten- och vitalisbalansen i trakten kring träsket, och där-

med lantbrukarnas levebröd. Deras anhängare inbegriper

många räddhågade bönder, och dessa kan tillgripa våld el-

ler list för att trassla till det för spelarna. De kanske inte

är så farliga var för sig, men om hela befolkningen i en by

vänder sig mot en, fi nns ingen hjälp och inga vittnen.

Galbreburgs porösa gränsBlå kejsarinnans guvernör Ugrit tem-Vikrat ran-Dirro i

Galbreburg tillträdde sin post år 721 AS. Under hans styre

har räderna från stråtrövare i Telbir förvärrats på grund

av det företagsamma gäng som leds av rövarhövdingen

Svartvarg; de utför allt värre dåd för var dag tycks det.

Guvernörens primära uppdrag är att försvara själva staden

Galbreburg, en av Blå kejsarinnans vikti gaste hamnar, men

han blir alltmer irriterad över intrången över gränsen och

vill gärna göra ”något konstruktivt” mot dem. Därför re-

kryterar han kunskapare som ska undersöka förhållandena

i grannlandet och föreslå åtgärder. En avskräckande räd

med kejserliga soldater är också fullt möjlig, förutsatt att

den inte vållar ett fullskaligt krig.

Hieroforens hetsporrarDe politiska händelserna i Vertiod påverkar dess grannlän-

der. Hieroforens entusiastiska anhängare ser gärna att hans

reformatoriska infl ytande sprids vida omkring, något som

furst Urvin inte gillar alls. Han tycker nämligen att hiero-

for Lardir är en virrpanna utan begrepp om fursteskapets

plikter och heder. Eventuella predikanter från grannlandet

skickas därför summariskt tillbaka dit. Lardir vill gärna

veta mer om sitt grannland och ”dess ogine mekanurgfur-

ste”. Här fi nns öppningar för äventyr med mystagoger i

huvudrollerna.

Tänk dock på att här fi nns goda möjligheter att lösa

just dessa dispyter med fredliga medel. Ingen av de två

statscheferna vill egentligen ha en våldsam konfl ikt med

motparten och båda vill genomföra stora jordreformer

hemmavid, om än av olika skäl. Om man kan få dem att

förstå sig bättre på varandra, fi nns det goda möjligheter till

förhandlingslösningar.

Fursten av Frekes långa armDet fi nns en part som har ett personligt intresse av att stör-

ta Telbir i krig och kaos, nämligen Frekres hårdföre furste.

Telbir är ju en medtävlare på handelstraden med Wantale.

Där är det möjligt att många av de bekymmer som jäser i

Telbir härstammar från frekriska agenters skumraskverk-

samhet.

Till exempel kan rövarhövdningen Svartvarg och hans

folk vara frekrier. Man kan även tänka sig att frekriska

agenter utger sig för att vara predikanter från Vertiod och i



den rollen hetsar de skattetyngda bönderna mot furst Ur-

vins styre. Urvin-fi entliga offi cerare kan säkert få stöd på

olika sätt av andra agenter. Frekre har tagit sig mödan att

stationera en ambassadör i Madenburg, lite märklig med

tanke på Telbirs ringa storlek, men det fi nns nog goda

skäl.

Barnen från KaervikEn annorlunda men intressant kampanj kan man få om

rollpersonerna alla är barn som skilts från sina föräldrar

och placerats på barnhemmet i Kaervik medan föräldrarna

hamnat på arbetsstugan i Madenburg. För att få komma i

kontakt med föräldrarna – barnhemmet är en välmenande

men hemsk miljö måste de rymma, ta sig till Madenburg,

undvika att bli utnyttjade av dess tiggarbossar och andra

som vill barn illa, etc. Sedan är frågan vad de ska göra när

de väl kommit i kontakt med sina föräldrar…

Documents

Gondica - Madenburg