Grekland

Antik betyder gammal.

Antiken kallas den äldsta perioden i Europas historia – det gamla Grekland och Romarriket.

Antiken inleddes ungefär 800 f.Kr. och slutade kring 500 e.Kr.

Grekerna och romarna lämnade efter sig skriven historia vilket gör att vi vet mycket om deras tid.

Grekerna berättade mycket sagor, som än idag är omtyckta, däribland sagan om Kung Minos på Kreta.

Kungen av Fenicien (dagens länder i

Mellanöstern) hade en vacker dotter som

hette Europa. En dag fick guden Zeus se

prinsessan och blev förälskad. Zeus

förvandlade sig till en tjur och prinsessan

klättrade upp på tjurens rygg. Tjuren

kastade sig i vattnet och förde prinsessan till

Kreta. Där blev hon mamma till öns förste

kung, Minos. Zeus var hans pappa.

Minos levde i ett labyrintliknande palats på

Kreta i staden Knossos.

Drottningen på Kreta fick en tjurson

tillsammans med havsguden Poseidon -

monstret kallades Minotaurus.

Kung Minos spärrade in drottningens tjurson –

och Minos matade monstret med med

ungdomar från staden Aten (som hämnd för

att en av kung Minos söner blivit mördade i

Athen).

Tredje gången monstret skulle matas med

ungdomar från Aten blev han stucken av

Teseus med ett svärd och sjönk ner död – och

Aten behövde aldrig sända några flera

ungdomar som offer till Kreta.

Den minoiska kulturen

började blomstra

omkring 2000 f.Kr.

Stora städer och

palats byggdes på

Kreta.

Knossos är det mest

berömda palatset

Kretas kultur utvecklades genom de

kontakter man hade med områdena i öster

där Fenicien låg.

•Handelsmän från Kreta seglade ofta dit och

mötte handelsmän från Mesopotamien

(området mellan floderna Eufrat och Tigris i

Irak) och Egypten.

Omkring år 1400 f.Kr. var Kretas storhetstid

slut. Kanske berodde det på jordbävningar,

kanske på angripare som kom från

fastlandet.

Mykene var en av de städer på det grekiska

fastlandet som började växa kring 1500 f.Kr.

Handelsskepp från Mykene blev allt vanligare

på Medelhavet.

Mykene blev ett stort handelscentrum

Mykene förstördes kring 1200 f.Kr. – kanske

på grund av angripare norrifrån eller

jordbävningar.

Perseus (huvudrollsinnehavaren i

filmen vi såg) sägs ha grundat staden

Mykene.

Omkring 1100 f.Kr. började fenicierna

(nuvarande Libanon) bli det stora

handelsfolket.

Fenicierna använde båtar med köl vilket

gjorde att de klarade stormar bra – och de

kunde segla rakt över havet istället för längs

med kusten.

Fenicierna grundade handelsstationer som

senare blev städer längs med Medelhavets

kust.

Fenicierna köpte slavar, hästar och järn från

områdena norr om Medelhavet, söderifrån

köpte de kryddor och glas.

Fenicierna tillverkade själva smycken av

guld, silver och elfenben och de vävde tyger.

Fenicierna utvecklade ett nytt skriftspråk,

med tecken för varje ljud – alltså ett alfabet

med ca 25 tecken.

Grekerna utvecklade detta skriftspråk med

att också innehålla vokaler – då feniciernas

alfabet endast innehöll konsonanter.

För ca 3000 år sedan kom människor norrifrån och bosatte sig i vad som idag är Grekland.

Erövrarna bosatte sig i enkla byar och de flesta byar låg vid en klippa – för att man skulle kunna ta skydd uppe på klippan vid ett eventuellt angrepp.

Byarna växte sig större och började likna städer - varje stad kom att bli som ett eget land som var självstyrande stadsstater.

Den kanske mest kända stadsstaten är Aten med klippan Akropolis – som också var den rikaste.

På 700-talet f.Kr. hade de grekiska stadsstaterna växt sig så stora att maten inte räckte till alla människor som bodde där.

Grekerna började därför söka sig till andra platser kring Medelhavet för att kunna odla och försörja sig.

Först gav sig unga män iväg för att leta upp platser och när en bra plats hittats begav de sig hemåt för att berätta om den.

Därefter gav sig 150-200 män av till platsen för att bygga upp en koloni. När kolonin byggts upp flyttade även kvinnor dit.

En del kolonier blev med tiden större än

stadsstaten hemma i Grekland – t.ex.

Syrakusa på Sicilien, Malaga i nuvarande

Spanien och Marseille i Frankrike.

Området där alla grekiska stadsstater låg

kallades för Hellas och grekerna själva

kallade sig för hellener.

Även om stadsstaterna var självständiga,

både i Grekland och i kolonierna, hade

människorna mycket gemensamt – alla talade

grekiska, de trodde på samma gudar och

berättade samma sagor – detta gjorde att de

kände att de hörde ihop och var ett folk.

Perserna erövrade område efter området och

i mitten av 500-talet f.Kr. sträckte sig

Perserriket från Egypten i sydväst till Indien i

öster. Perserna var dock inte nöjda, de ville

ha mer…

Perserriket

490 f.Kr.

Perserna gav sig av mot det grekiska fastlandet

med sin flotta och 490 f.Kr. landsatte perserna

sina trupper vid byn Marathon.

Tanken var att perserna skulle tåga mot Aten och

där förhandla med grekerna.

Grekerna tänkte dock inte förhandla med

perserna utan gick till väpnat anfall – perserna

överraskades och drevs tillbaka till sina skepp –

som de sedan seglade mot Aten.

Samtidigt som perserna seglade mot Aten begav

sig även grekerna dit till fots – ca 40 km – för att

vara redo för strid när perserna kom. När

perserna väl kom till Aten och såg atenarna

stridsklara gav de sig och seglade bort från Aten.

Perserna gav inte upp efter slaget vid

Maraton, år 480 f.Kr. anföll de staden

Thermopyle.

Spartas kung Leonidas ledde försvaret. Han

försökte stoppa perserna mellan bergen och

havet vid Thermopyle. I tre dagar kunde

grekerna stå emot innan kungen gav order

om att alla grekiska soldater förutom 300

spartanska soldarer skulle dra sig tillbaka.

De 300 spartanska soldaterna kunde dock

inte stå emot utan alla stupade till slut – och

perserna kunde då se Thermopyle som

besegrat och de tågade mot Aten…

När perserna kom fram till Aten hade alla stadens invånare flytt och perserna förstörde staden Aten totalt.

Grekiska soldater kunde från sina skepp se hur landsbygden brann och branden nådde till slut Aten.

Slaget vid Salamis skedde på havet och trots att perserna hade fler fartyg kunde grekerna till slut vinna slaget.

Den persiska flottan flydde hemåt och de persiska soldaterna som var kvar på land besegrades också kriget var slut och Grekland blev inte en del av det persiska riket.

Efter framgångarna i krigen mot Perserriket

började en ny storhetstid för Aten – atenarna

utformade ett nytt sätt att styra sin

stadsstat.

Atenarna kallades sitt nya sätt att styra

staten för demokrati

Demos betyder folk och kratein betyder styra

demokrati betyder alltså ungefär

folkstyre, att ”folket härskar”.

Aten kom nu att styras av folket – inte av en

kung.

Atenarna – medborgarna - samlades 40

gånger per år till folkförsamling.

Tillsammans diskuterade man olika frågor

och beslutade tillsammans genom

omröstning.

Alla fick dock inte rösta…

Det var endast medborgare som fick rösta –

och för att vara medborgare var man tvungen

att tillhöra armén…

För att få tillhöra armén var man tvungen att

vara man och född i staden Aten.

Alltså…

Kvinnor, invandrare och slavar räknades inte

som medborgare – vilket gjorde att de inte

hade rösträtt.

Rösträtt hade endast en av tio i Aten när

tanken om demokrati föddes.

Även om vi idag inte anser att atenarnas sätt

att styra var särskilt demokratiskt lever

tankarna om att folket ska styra sig själva –

inte en diktator - och att människor ska ha

rätt att föra fram sina åsikter kvar än idag.

Rika män hade mycket fritid – och denna fritid ägnades åt att diskutera politik, gå på teater eller titta på idrott.

Meningen med idrott var att pojkarna skulle tränas till att bli duktiga krigare.

På kvällarna träffades de rika männen på symposium – där drack de vin och diskuterade olika ämnen.

Pojkar från rika familjer fick också gå i skolan, för att lära sig att läsa, skriva och idrotta.

Fattiga män och slavar hade det inte lika bra – de fick arbeta hårt med sina jordbruk.

Kvinnor fick inte vara med och diskutera

politiska frågor.

Kvinnor fick inte se de olympiska spelen som

hölls var fjärde år – dödsstraff.

Kvinnan var mannens ägodel .

När en flicka var 15 år gammal skulle hon

giftas bort till en man som hennes far valt

ut. Hennes plikt var sedan att föda söner åt

sin man.

Sparta var på 400-talet f.Kr. Greklands näst

största stadsstat.

Sparta styrdes av två kungar samtidigt – de

hjälpte varandra men kontrollerade

samtidigt varandra. Deras viktigaste uppgift

vara att leda de spartanska arméerna i krig.

I Sparta fanns också de äldstes råd – det

bestod av 28 spartanska män över 60 år.

I Spartas folkförsamling fick män över 30 år

vara med. Folkförsamlingen röstade ja eller

nej till förslag som kungarna och rådet lade

fram – men förslagen fick inte diskuteras.

Spartanerna hade från början erövrat området där de bodde av ett folkslag som kallades heloter.

De spartanska medborgarna behövde inte arbeta – allt arbete sköttes av heloterna som blivit spartanernas slavar.

Trots att spartanerna inte behövde arbeta levde de inte något bekvämt liv – alla män var tvungna att bli soldater, redo att ge sig ut i krig.

När de spartanska pojkarna fyllde sju år var de tvungna att flytta till träningsläger där de fick lära sig att bli bra krigare.

Pojkarna skulle lära sig att tåla kyla, hunger och smärta. På vintern fick de inte ha varma kläder och i perioder inte äta sig mätta.

Spartas kvinnor styrde över slavarna som arbeta hemma på gården och även ekonomin.

Flickorna fick gå i skolan och lära sig att läsa och skriva, spela lyra (instrument) och idrotta.

Kvinnorna fick även äta lika bra mat som pojkarna – detta för att kunna hålla sig friska och starka för att kunna föda många barn.

Kvinnorna fick också delta i fester, ärva sina föräldrars gårdar och skilja sig om hon inte födde några barn. Kvinnorna fick även ha andra män vid sidan om – så länge hon födde barn som kunde vara med i armén.

Tiden mellan 500 f.Kr till 300 f.Kr. kallas för

Atens guldålder – eller den klassiska tiden.

Många skådespel och böcker om filosofi och

vetenskap skrevs under den här tiden.

Körsång var sedan tidigare vanligt i Grekland

men under den här tiden började även

körledaren sjunga vissa stycken själv –

skådespelaren var född.

Dramerna spelades upp till gudarnas ära – till

guden Dionysos ära samlades man i fem

dagar för dramaföreställningar, fest och

offer.

Tidigare i Grekland hade man förklarat

världens uppbyggnad med hjälp av mysterier

och myter – under den klassiska tiden

började filosofer förklara världens

uppbyggnad med hjälp av det egna förnuftet

och vad de själva kunde se.

Sokrates, Platon och Aristoteles var tre av

den klassiska tidens filosofer.

Ca år 400 f.Kr. tar Makedonien makten över

Grekland. Makedonien styrdes av kung

Alexander.

Anledningen till att kung Alexander och hans

Makedonien kunde ta makten över Grekland

berodde på att Aten och Sparta krigat mot

varandra, och i detta krig var även många

andra grekiska stadsstater inblandade. I och

med att det grekiska riket var försvagat

kunde Alexander lägga riket under sitt välde.

Alexander nöjde sig inte bara med att lägga

under sig det grekiska riket utan angrep även

det stora Perserriket i Mellanöstern som han

tog kontroll över.

När Alexander den store dog delades hans

gigantiska rike upp i tre delar mellan olika

makedonska kungar.

Grekland och den hellenistiska kulturen

påverkade de tre olika delarna på många sätt

– det grekiska språket var det språk som

överklassen talade och skrev, teatrar,

bibliotek och skolor byggdes, vetenskapen

och litteraturen togs tillvara.